Bet. 2003/04:FIU2

Finansutskottets betänkande

2003/04:FIU2

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker i betänkandet regeringens och Riksrevisionens

styrelses förslag till fördelning av utgifter på anslag inom utgiftsområdet.

Förslaget innebär samtidigt att Finansinspektionen ges rätt att direkt

tillgodogöra sig de inkomster som kommer från avgifterna för inspektionens

prövningsverksamhet. Utskottet förutsätter dock att inkomsterna och

utgifterna för denna verksamhet redovisas vid sidan av statsbudgeten och

att kostnaderna för prövningsverksamheten inte till någon del får belasta

Finansinspektionens förvaltningsanslag.

I detta sammanhang behandlar utskottet också anslaget till Riksrevisionen.

Eftersom det är en ny myndighet som är underställd riksdagen redovisar

utskottet också sin uppfattning i sådana frågor som mål för Riksrevisionens

verksamhet samt formerna för beredning av myndighetens anslag, liksom

vilka frågor som ska beaktas i de anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen

utfärdar för Riksrevisionen. Frågor som Riksrevisionens styrelse har

aktualiserat i budgetpropositionen och i ett brev ställt direkt till

finansutskottet kommenteras också av utskottet. Det gäller dispositionen av

överskottet från Riksrevisionsverkets årliga revision under 2003 samt

kvarstående medel på det särskilda anslaget för Riksrevisionsverkets

avvecklingskostnader. Det gäller också ett anmält behov av en högre

anslagskredit och extra medel på tilläggsbudget för att täcka bl.a. kostnaderna

för löneavtal i de tidigare organisationerna som klart överstiger det som

förutsattes när anslagsnivån beräknades. Utskottet anser i det senare

fallet att samma strikta principer som gäller för lönebildningen på

regeringsområdet också bör tillämpas på riksdagsområdet och att detta synsätt

även bör komma till uttryck i en eventuell framställning om medel på

tilläggsbudget från Riksrevisionens sida. Vidare betonar utskottet att

Riksrevisionens internationella uppdragsverksamhet inte får ges en sådan

omfattning att den inkräktar på myndighetens huvuduppgift att granska

statlig verksamhet och att kostnaderna för denna verksamhet inte till

någon del får belasta Riksrevisionens förvaltningsanslag.

I betänkandet biträder utskottet också regeringens förslag till

investeringsplaner och låneramar för Statens fastighetsverk och

Fortifikationsverket

liksom förslaget att Premiepensionsmyndigheten ska beviljas en rörlig

kredit på 200 miljoner kronor för 2004. Vidare tillstyrker utskottet att

Riksrevisionen under 2004 får låna högst 45 miljoner kronor i Riksgäldskontoret

för investeringar i anläggningstillgångar.

Frågor med anknytning till mål- och resultatredovisningen inom utgiftsområde

2 tas även upp i betänkandet. I det sammanhanget föreslår utskottet att

riksdagen ska göra ett tillkännagivande med krav på att uppställda mål

ska vara tydliga och lätt uppföljningsbara samt åtföljas av olika typer

av resultatindikatorer. I budgetarbetet bör bl.a. också nuvarande redovisning

på politikområdesnivå bättre anpassas till riksdagens arbetsformer.

Ett antal motioner med anknytning till utgiftsområdet behandlas också i

betänkandet. Motionerna avstyrks.

I betänkandet finns fem reservationer och sex särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ekonomisk styrning inom utgiftsområdet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet

framhåller om en mål- och resultatstyrning bättre anpassad till riksdagens

arbetsformer.

2. Målformulering för politikområde

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi284 yrkande 1.

Reservation 1 (kd)

3. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2

Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslag inom utgiftsområde 2

samhällsekonomi och finansförvaltning enligt specifikation i bilaga 2 samt

godkänner att Finansinspektionen direkt får tillgodogöra sig inkomster

från avgifter för prövningsverksamheten med den ändringen att inkomsterna

och utgifterna för denna verksamhet ska redovisas med full kostnadstäckning

vid sidan av statsbudgeten. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

Utgiftsområde 2 punkterna 7 och 9, bifaller delvis proposition 2003/04:1

Utgiftsområde 2 punkt 5 och avslår motionerna 2003/04:Fi240 yrkande 14 i

denna del, 2003/04:Fi265, 2003/04:Fi268 yrkande 7, 2003/04:Fi273,

2003/04:Fi283 yrkande 8, 2003/04:Fi284 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Fi296 yrkande

5 och 2003/04:Bo225 yrkande 1.

4. Statens fastighetsverk

Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för Statens

fastighetsverk samt bemyndigar regeringen att i enlighet med propositionens

förslag besluta om att Fastighetsverket får ta upp lån inom en ram av

högst 7 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i fastigheter.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkterna

1 och 3.

5. Fortifikationsverket

Riksdagen godkänner regeringens förslag till investeringsplan för

Fortifikationsverket samt bemyndigar regeringen att i enlighet med

propositionens

förslag besluta om att Fortifikationsverket får ta upp lån inom en ram av

högst 6,2 miljarder kronor i Riksgäldskontoret för investeringar i mark,

anläggningar och lokaler. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

Utgiftsområde 2 punkterna 2 och 4.

6. Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten

Riksdagen bemyndigar regeringen att för 2004 besluta om en rörlig kredit

i Riksgäldskontoret om högst 200 miljoner kronor för att tillgodose

Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkt 6.

7. Riksrevisionens investeringar i anläggningstillgångar

Riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2004 besluta att ta upp lån

i Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används

i verksamheten inom en ram av högst 45 miljoner kronor. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 Utgiftsområde 2 punkt 8.

8. Regional statistik

Riksdagen avslår motion 2003/04:N225 yrkande 7.

9. Finansinspektionens finansiering

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi284 yrkande 2.

Reservation 2 (kd)

10. Försäljning av SBAB och Vasakronan

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi269 yrkandena 1 och 2.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

11. Lokalisering av Expertgruppen för miljöstudier

Riksdagen avslår motion 2003/04:N374.

12. Fastighetsverkets förvaltning av känslig skärgårdsmiljö

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi253.

13. Föreningslivets andel av spelmarknaden

Riksdagen avslår motion 2003/04:So501 yrkande 1.

Reservation 4 (kd)

14. Kommunala museers statsgaranti

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi237.

15. Statliga myndigheters inbördes fakturering

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi277.

16. Kontrollfunktionen i staten

Riksdagen avslår motion 2003/04:Fi1 yrkandena 1-3 och lägger skrivelse

2002/03:137 till handlingarna.

Reservation 5 (fp)

Stockholm den 4 december 2003

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s), Mikael

Odenberg (m), Carin Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström (s),

Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m), Christer Nylander

(fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida

(mp), Bo Bernhardsson (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och

Jörgen Johansson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Riksdagen har på förslag av finansutskottet den 19 november 2003 beslutat

om ramar för vart och ett av de 27 utgiftsområdena. I detta betänkande

tar utskottet ställning till hur anslagen på utgiftsområde 2 ska fördelas

inom den ram som lagts fast för detta utgiftsområde.

I betänkandet behandlas även ett antal motionsyrkanden som väckts under

allmänna motionstiden 2003 och som har anknytning till verksamheten inom

utgiftsområde 2.

Utskottet tar i detta sammanhang också upp regeringens skrivelse

Kontrollfunktionen i staten (skr. 2002/03:137) samt ett brev daterat den 23

oktober 2003 som styrelsen för Riksrevisionen ställt direkt till

finansutskottet.

Propositionens och skrivelsens huvudsakliga innehåll

I budgetpropositionen föreslår regeringen och styrelsen för Riksrevisionen

att riksdagen godkänner den föreslagna fördelningen av anslag inom

utgiftsområde 2. Regeringen föreslår även att Finansinspektionen får

tillgodogöra sig vissa avgiftsinkomster direkt. Vidare begär regeringen

riksdagens godkännande av förslag till investeringsplaner för Statens

fastighetsverk och Fortifikationsverket samt inhämtar i detta sammanhang

också riksdagens bemyndigande att få besluta om dels låneramar för dessa

båda myndigheter, dels en rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten.

Styrelsen för Riksrevisionen föreslår att Riksrevisionen för 2004 ska

bemyndigas att låna högst 45 miljoner kronor för investeringar i

anläggningstillgångar.

I anslutning till dessa förslag behandlar utskottet också ett antal

motioner väckta under allmänna motionstiden.

I skrivelsen redovisar regeringen hur anslaget Kontrollfunktionen i staten

använts under perioden 1997-2002.

I anslutning till skrivelsen behandlar utskottet en motion väckt med

anledning av denna.

Förslagen i propositionen, i skrivelsen och motionerna återges i bilaga

1.

Brevet från Riksrevisionens styrelse i bilaga 3.

Utskottets överväganden

Ekonomisk styrning inom utgiftsområdet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet redovisar sin syn på mål- och resultatstyrningen inom utgiftsområdet

och föreslår att riksdagen gör ett tillkännagivande om frågor med anknytning

till denna. Uppställda mål bör vara tydliga och lätt uppföljningsbara och

för att underlätta riksdagens uppföljningsarbete bör man i större

utsträckning än för närvarande använda sig av olika typer av

resultatindikatorer.

I budgetarbetet bör politikområdena bättre anpassas till den av riksdagen

använda utgiftsområdesindelningen och vidare bör redovisade medelsberäkningar

starkare kopplas ihop med de resultat som kommer fram i resultatuppföljningen.

Propositionen

I samband med behandlingen av budgetpropositionen för 2001 fastställde

riksdagen vilka mål som ska gälla för de båda politikområden som ingår i

utgiftsområdet, dvs. politikområdena Effektiv statsförvaltning samt

Finansiella system och tillsyn. Med politikområdesindelningen ville regeringen

få till stånd en bättre koppling mellan mål, kostnader och resultat.

Det övergripande målet för politikområdet Effektiv statsförvaltning är

att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas av

hög produktivitet, god kvalitet och bra service till nytta för beslutsfattare,

medborgare och näringsliv.

Det övergripande målet för politikområdet Finansiella system och tillsyn

är:

- att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl

samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott

skydd,

- att tillsynen ska bedrivas effektivt,

- att kostnaderna för statsskulden långsiktigt ska minimeras samtidigt

som risker beaktas samt

- att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

Politikområdena är i sin tur indelade i vardera sex delområden och för

varje sådant delområde anges i propositionen hur verksamheten inom delområdet

ska bidra till att politikområdets mål uppnås. Delmålen är inte fastställda

av riksdagen men redovisas i budgetpropositionen för att ge en fylligare

bild av mål- och resultatutvecklingen på området.

Finansutskottets ställningstagande

Utgifterna på statsbudgeten fördelar sig på 27 utgiftsområden och varje

utgiftsområde bereds odelat av något av riksdagens utskott. Denna indelning

av budgeten utgör grundvalen för rambeslutsmodellen, dvs. den beslutsordning

riksdagen tillämpar när den tar ställning till regeringens och

oppositionspartiernas förslag till statsbudget. För sin mål- och

resultatstyrning

använder sig regeringen av en annan indelning, i vilken merparten av

utgifterna har fördelats på 48 politikområden.

Politikområdena är inte helt anpassade till utgiftsområdenas struktur,

vilket fått till följd att sju politikområden ingår i två eller flera

utgiftsområden. Ett politikområde - politikområde 26 Forskningspolitik -

är uppsplittrat på inte mindre än sex utgiftsområden. På statsbudgeten

finns dessutom tolv anslag som inte ingår i något politikområde. Det är

anslagen till Regeringskansliet och hov- och slottsstaten samt anslagen

på riksdagens område. Vidare har inte anslag med anknytning till

statsskuldsräntorna och EU-avgiften inordnats i något politikområde.

Denna brist på överensstämmelse mellan indelningen i utgiftsområden och

politikområden gör att det på elva utgiftsområden finns ett eller flera

politikområden som inte är sammanhållna. Det gäller bl.a. utgiftsområde

2 som hör till finansutskottets ansvarsområde. På detta utgiftsområde är

det också finansutskottet som ansvarar för frågor som rör mål- och

resultatstyrningen inom de båda politikområdena, men när det kommer till

anslagsfördelningen inom politikområdet Finansiella system och tillsyn är

det bara sex av de sju anslagen som bereds av finansutskottet. Det sjunde

anslaget - Lotteriinspektionens förvaltningsanslag - är uppfört på

utgiftsområde 17 som kulturutskottet är ansvarigt för. Innebörden av denna

uppdelning är således att det är finansutskottet som svarar för mål- och

resultatstyrningen av Lotteriinspektionen medan kulturutskottet prövar

inspektionens anslag. Kulturutskottet ansvarar också för alla

lagstiftningsfrågor

med anknytning till Lotteriinspektionens verksamhet.

För riksdagens vidkommande är det viktigt att mål- och resultatbedömningar

kan kopplas ihop med budgetförslagen och ses som en integrerad helhet.

Saknas denna helhetssyn blir också gensvaret i riksdagen på mål- och

resultatstyrningen som budgetpolitiskt styrinstrument svagare.

Det är emellertid inte bara den bristfälliga överensstämmelsen mellan

utgiftsområden och politikområden som försvårar en sådan helhetssyn. Till

detta bidrar också allmängiltigt formulerade mål och en i budgetpropositionen

ofta svag koppling mellan iakttagelser gjorda i samband med uppföljningen

av en viss verksamhet och de medelstillskott som föreslås för denna

verksamhet.

I budgetpropositionen görs på utgiftsområde 2 många gånger en ambitiös

genomgång av de tolv delområden som de båda politikområdena är uppdelade

i. På ett strukturerat sätt redovisas för varje delområde uppställda mål,

gjorda insatser, resultatbedömningar samt analyser och slutsatser. De

slutsatser regeringen drar i det sammanhanget återspeglar sig emellertid

inte alltid i förslaget till medelsberäkning för de anslag som ingår i de

olika delområdena. Liksom tidigare gäller nämligen att föreslagna

anslagsförändringar inte i första hand är föranledda av eventuella brister

eller andra omständigheter som uppmärksammats i samband med uppföljningen.

I stället grundas de på mer traditionella budgetpolitiska prioriteringar.

Ska mål- och resultatstyrningen kunna få en bredare uppslutning i riksdagen

är det angeläget att sambandet mellan uppföljningens resultat och de

föreslagna anslagsnivåerna kommer till klarare uttryck i regeringens

budgetförslag.

De uppställda målen måste emellertid också vara tydliga och lätt avläsbara.

Ett föreslaget resurstillskott måste kunna prövas mot konkreta, mätbara

och uppföljningsbara mål eller resultatindikatorer. Det är enligt utskottets

mening också nödvändigt att målen uttrycks i sådana termer att de kan

bilda utgångspunkt för riksdagspartiernas politiska prioriteringar och

diskussioner.

Målen på politikområdesnivå har fastställts av riksdagen. Som information

för riksdagen redovisar regeringen i budgetpropositionen på utgiftsområde

2 dessutom särskilda mål för de delområden som ingår i politikområdena.

För att underlätta en meningsfull uppföljning är det önskvärt att några

av delmålen får en tydligare formulering eller kompletteras med lämpliga

indikatorer. Allmängiltiga mål som inte ger uttryck för politiska

prioriteringar och som inte är nedbrytbara i kvantitativa termer kan inte

tjäna som underlag för en politisk styrning av statlig verksamhet.

För delområdet Statliga arbetsgivarfrågor är exempelvis målet "en samordnad

statlig arbetsgivarpolitik som säkerställer att relevant kompetens finns

för att åstadkomma efterfrågat resultat". Ett sådant mål är så allmängiltigt

formulerat att det kan innefatta helt skilda politiska viljeinriktningar.

Ett annat exempel finns inom delområdet Ekonomisk styrning och kontroll

där målformuleringen är "ett efterfrågestyrt, ändamålsenligt och

kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och statliga myndigheter". För

delområdet Statliga garantier och särskilda åtaganden gäller att "verksamheten

ska bedrivas på ett effektivt sätt".

Det är önskvärt med mer pregnanta målformuleringar och att olika typer av

kompletterande indikatorer kommer till användning för att riksdagen ska

kunna följa upp målen på ett meningsfullt sätt. Goda exempel på detta

finns inom delområdena Statistik samt Prognos- och uppföljningsverksamhet

där tydliga resultatindikatorer finns angivna i målen, vilket underlättar

uppföljningen.

Frågor som rör mål- och resultatstyrning har hittills mött ett ringa

gensvar i de motioner som väcks av oppositionspartierna. Fram t.o.m.

föregående riksmöte hade ämnet berörts i några enstaka motioner. Intresset

är dock något större i år, och olika typer av målfrågor tas upp i ett

tiotal motioner1Se exempelvis motionerna Kr327 av Lennart Kollmats m.fl.

(fp) om kulturpolitiken, U10 av Carl B Hamilton m.fl. (fp) om global

utveckling, Fi284, Fi286 och N412 av Alf Svensson m.fl. (kd) om utgiftsområdena

2, 25 respektive 24 samt A339 av Anders G Högmark m.fl. (m) om anslagen

inom utgiftsområdena 13 och 14. väckta under allmänna motionstiden 2003.

I några av dessa motioner efterlyses tydligare mål som är både mät- och

uppföljningsbara.

Finansutskottet har vid upprepade tillfällen pekat på svagheter och brister

i mål- och resultatredovisningen på utgiftsområde 2. Efter hand har också

kvaliteten på redovisningen förbättrats. De båda politikområdena har delats

in i vardera sex delområden och för varje sådant delområde har regeringen

redovisat ett mål. Utskottet har också framhållit att mål- och

resultatredovisningen inom utgiftsområde 2 har en hög standard jämfört med andra

utgiftsområden.

Enligt utskottets mening är det emellertid angeläget att utvecklingsarbetet

nu inte stannar av utan fortsätter inom de områden som utskottet här har

tagit upp. Uppställda mål bör vara tydliga och lätt uppföljningsbara samt

åtföljda av olika typer av resultatindikatorer. I budgetarbetet bör bl.a.

också nuvarande redovisning av politikområden bättre anpassas till

riksdagens arbetsformer och redovisade förslag till medelsberäkningar

starkare knytas ihop med de resultat som kommer fram i uppföljningsarbetet.

De synpunkter som utskottet här har redovisat bör riksdagen som sin mening

ge till känna för regeringen.

Målformulering för politikområde

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att målet för politikområdet Finansiella

system och tillsyn ska kompletteras på visst sätt.

Jämför reservation 1 (kd).

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att målet för politikområdet

Finansiella system och tillsyn ska kompletteras (yrkande 1). Affärsetik

samt allmänhetens och de finansiella aktörernas förtroende bör betonas

mer i de övergripande målformuleringarna. Motionärerna vill därför bygga

ut målformuleringarna för två av politikområdets delmål på följande sätt

(med motionärernas tillägg kursiverat):

- att det finansiella systemet ska vara effektivt, främja en välutvecklad

affärsetik, och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som

konsumenternas intresse av ett gott skydd,

- att tillsynen ska bedrivas effektivt för att upprätthålla och stärka

allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella

sektorn,

Finansutskottets ställningstagande

Kristdemokraterna föreslår att det av riksdagen fastställda målet för

politikområdet Finansiella system och tillsyn ska kompletteras i två

avseenden. Enligt motionärernas mening bör det av målformuleringen framgå

att det finansiella systemet inte bara ska vara effektivt utan också främja

en välutvecklad affärsetik. Det bör enligt deras mening också framgå att

syftet med en effektivt bedriven tillsyn ska vara att upprätthålla och

stärka allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella

sektorn.

Utskottet vill med anledning härav framhålla följande. En god etik och en

väl utvecklad moral är självklart något som måste genomsyra såväl den

finansiella sektorn som övrigt privat och offentligt näringsliv. Att

svenska folket har förtroende för aktörerna i det privata och offentliga

näringslivet är en avgörande faktor för en hög tillväxt och en stabil

ekonomisk utveckling.

Utskottet har emellertid svårt att se att de tillägg som Kristdemokraterna

föreslår på ett avgörande sätt skulle bidra till att förtydliga den

politiska ambition som finns inom området.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi284 yrkande 1.

Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens och styrelsen för

Riksrevisionens förslag till fördelning av anslag inom utgiftsområde 2.

Utskottet tillstyrker också med viss ändring att Finansinspektionen direkt

får tillgodogöra sig de inkomster som kommer från avgifter för inspektionens

prövningsverksamhet. I detta sammanhang behandlar utskottet även vissa

frågor som bör regleras i de anslagsdirektiv som riksdagsstyrelsen lägger

fast för Riksrevisionens verksamhet.

De i sammanhanget väckta motionerna avstyrks.

Jämför de särskilda yttrandena 1 (m), 2 (fp), 3 (kd), 4 (c), 5 (m, fp, kd,

c) och 6 (v).

Propositionen

I utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning ingår de båda

politikområdena Effektiv statsförvaltning och Finansiella system och

tillsyn. Vidare ingår ett anslag som avser Riksrevisionen, som har riksdagen

som huvudman och som regeringen därför inte knutit till ett visst

politikområde.

Regeringens förslag till medelsanvisning för hela utgiftsområdet uppgår

till 9 198,1 miljoner kronor. Nivån motsvarar den av riksdagen fastställda

ramen för utgiftsområdet och fördelar sig på anslag på följande sätt. Av

tabellen framgår också vilka alternativa anslagsnivåer som förordas av

oppositionspartierna.

Tabell. Förslag till fördelning av utgifter på utgiftsområde 2

Samhällsekonomi och finansförvaltning 2004

Belopp i 1 000-tal kronor

I det följande återges först de förslag i propositionen och motionerna

som har effekt på utgiftsområdets medelsbehov. Utskottet redovisar därefter

sin syn på förslagen under rubriken Finansutskottets samlade ställningstagande

till anslagen inom utgiftsområde 2.

Politikområdet Effektiv statsförvaltning

Verksamheten inom politikområdet syftar till att effektivisera och utveckla

statsförvaltningen samt till att främja att statsförvaltningen uppfyller

höga krav på rättssäkerhet, effektivitet och demokrati. Politikområdet

omfattar frågor om ekonomisk styrning, förvaltningsutveckling, statliga

arbetsgivarfrågor, statistik, prognosverksamhet samt fastighetsförvaltning.

Tolv stabs- och servicemyndigheter inom politikområdet har detta som sin

huvuduppgift.

I politikområdet ingår ett antal myndigheter vars verksamhet finansieras

med både anslag och andra intäkter. Det är Ekonomistyrningsverket,

Statskontoret, Kammarkollegiet, Nämnden för offentlig upphandling, Statistiska

centralbyrån, Statens kvalitets- och kompetensråd samt Konjunkturinstitutet.

Dessutom ingår de helt avgiftsfinansierade myndigheterna Statens

fastighetsverk, Fortifikationsverket, Arbetsgivarverket och Statens pensionsverk

(SPV). Vidare ingår Ekonomiska rådet samt vissa nämnder vars verksamhet

är anslagsfinansierad.

Målet för politikområdet

Målet för politikområdet fastställdes i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för 2001. Det övergripande målet för hela politikområdet

är att skapa en effektiv statsförvaltning som i sin helhet kännetecknas

av hög produktivitet, god kvalitet och bra service till nytta för

beslutsfattare, medborgare och näringsliv.

Politikområdet är indelat i sex delområden och för varje delområde anges

i propositionen hur verksamheten inom delområdet ska bidra till att

politikområdets mål uppnås.

Delområdet Ekonomisk styrning och kontroll omfattar verksamhet vid

Ekonomistyrningsverket. Aktiviteter inom delområdet syftar till att säkerställa

en effektiv statligt finansierad verksamhet. Ett väsentligt led i detta

arbete är att skapa förutsättningar för en väl fungerande ekonomisk

styrning i staten. Det innebär bl.a. att tillhandahålla ett efterfrågestyrt,

ändamålsenligt och kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och

statliga myndigheter.

Delområdet Styrning, ledning och verksamhetsutveckling omfattar Statskontoret,

Kammarkollegiet, Nämnden för offentlig upphandling samt Statens kvalitets-

och kompetensråd. Verksamheten inom delområdet ska främja att de tre

grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet och effektivitet får genomslag

i hela statsförvaltningen. Den ska också ge ett ändamålsenligt och

kostnadseffektivt stöd till Regeringskansliet och andra statliga myndigheter.

Delområdet Statliga arbetsgivarfrågor omfattar Arbetsgivarverket, Statens

pensionsverk och vissa nämnder inom det arbetsgivarpolitiska området.

Målet för delområdet är att få till stånd en samordnad statlig

arbetsgivarpolitik

som säkerställer att relevant kompetens finns för att åstadkomma efterfrågat

resultat.

Delområdet Statistik omfattar Statistiska centralbyrån. Målet på delområdet

är att tillhandahålla lättillgänglig statistik av god kvalitet. Detta mål

ska nås samtidigt som produktiviteten i statistikproduktionen förbättras,

kostnaderna för uppgiftslämnandet minskas och lämnade uppgifter skyddas.

För att bedöma i vilken utsträckning målen uppnås använder man sig av

kvantitativa mått på statistikens kvalitet, produktivitetsutvecklingen

och uppgiftslämnarnas kostnader.

Delområdet Prognos- och uppföljningsverksamhet omfattar Ekonomistyrningsverket,

Konjunkturinstitutet och Ekonomiska rådet. Målet för delområdet är

tillförlitliga och väldokumenterade prognoser och analyser över den

samhällsekonomiska och statsfinansiella utvecklingen. För att bedöma i vilken

utsträckning målen uppnås använder man sig av dels kvantitativa mått på

prognosernas tillförlitlighet, dels användarnas synpunkter på analyser

och prognoser.

Delområdet Fastighetsförvaltning omfattar Statens fastighetsverk,

Fortifikationsverket och Statskontoret. Målet för politikområdet uppnås genom

en kostnadseffektiv statlig kapital- och fastighetsförvaltning. Det ska

ske med rimligt risktagande samt med likvärdig avkastning och service i

jämförelse med andra alternativ.

Resultat och analys

För den anslagsfinansierade verksamheten uppgick nettoutgifterna under

2002 till 8 341 miljoner kronor. Det var 506 miljoner kronor mindre än

vad som anvisats för detta år inklusive de anslagsmedel som balanserats

från föregående år. Den ingående balansen för 2003 - 506 miljoner kronor

- har under innevarande år minskats med 184 miljoner kronor genom att

visst anslagssparande dragits in och genom att vissa äldreanslag upphört.

Av det kvarstående anslagssparandet är ca 220 miljoner kronor knutet

till anslaget Folk- och bostadsstatistik (fr.o.m. 2004 Hushålls- och

bostadsstatistik), medel som är intecknade för projekt som enligt planerna

ska pågå fram till 2006.

Kostnaderna för den avgiftsfinansierade verksamheten uppgick under 2002

till 6 086 miljoner kronor. Drygt 80 % av detta belopp avsåg

fastighetsförvaltning.

De totala kostnaderna inom politikområdet var under 2002 således 14 427

miljarder kronor.

Myndigheterna inom politikområdet utnyttjade under 2002 i genomsnitt 41 %

av de låneramar som de blivit tilldelade, vilket var 8 procentenheter

lägre än året innan.

Regeringen anser att måluppfyllelsen för verksamheten inom politikområdet

överlag är tillfredsställande.

Revisionens iakttagelser

Riksrevisionsverket (RRV) har ansett att årsredovisningarna för myndigheterna

inom politikområdet i allt väsentligt är rättvisande. Detta gäller även

bedömningen av RRV, som har granskats av en extern revisionsbyrå. Ekonomiska

rådets verksamhet har inte granskats.

Politikens inriktning

Inom politikområdet bedömer regeringen att framför allt fem frågor är

väsentliga för politikens inriktning under kommande år. Det gäller:

- Hur regeringens och Regeringskansliets behov av styrning och kontroll

av statlig verksamhet skall tillgodoses efter det att Riksrevisionsverket

har avvecklats.

- Genomförandet av det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet, bl.a.

vad avser utveckling av elektronisk förvaltning; verksamhetsanpassning av

myndighetsstyrningen; öppenhet och insyn; utvecklingsinsatser för ledamöter

i statliga styrelser och råd; utvecklingsprogram för myndighetschefer.

- Inom det arbetsgivarpolitiska området framhålls ökad hälsa och lägre

sjukfrånvaro i staten samt en bättre integrering av invandrare i arbetslivet.

- Fortsatt utveckling av den ekonomiska styrningen i staten, särskilt

avseende införande av nya principer för redovisning och budgetering samt

ett modernt IT-stöd som stödjer budgetprocessen.

- Förbättrad kvalitet i den ekonomiska statistiken.

Konjunkturinstitutet

Konjunkturinstitutet ska utarbeta tillförlitliga analyser och prognoser

över den ekonomiska utvecklingen samt bidra till att den ekonomiska

statistiken håller god kvalitet.

Konjunkturinstitutets verksamhet finansieras med anslag samt till en mindre

del med avgifter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:1 Konjunkturinstitutet förs upp med

46,7 miljoner kronor för 2004. Jämfört med vad som anvisades för 2003 i

förra årets budgetproposition har anslaget räknats upp med 1,5 miljoner

kronor.

Anslagsberäkningen innebär att Konjunkturinstitutet tillförs 1,3 miljoner

kronor i pris- och löneomräkning.

Intäkterna från Konjunkturinstitutets avgiftsbelagda verksamhet beräknas

nästa år uppgå till 1,6 miljoner kronor.

Motionen

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Konjunkturinstitutets anslag

ska minskas med 5 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Ekonomistyrningsverket

Ekonomistyrningsverket (ESV) är central förvaltningsmyndighet för ekonomisk

styrning av statlig verksamhet samt för statliga myndigheters ekonomi-

och personaladministrativa system. ESV är en stabsmyndighet som stöder

såväl regeringen som myndigheterna.

ESV:s verksamhet finansieras till drygt en tredjedel med anslag och i

övrigt med avgifter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:2 Ekonomistyrningsverket ska föras

upp med 86,4 miljoner kronor för 2004. Jämfört med anvisade medel för

2003 har anslaget räknats upp med 22,7 miljoner kronor. Vid beräkningen

har en pris- och löneomräkning gjorts med 2,2 miljoner kronor. Anslaget

har därutöver ökats med 20,5 miljoner kronor till följd av att ansvaret

för utvecklingen av koncernsystemet Hermes fr.o.m. den 1 januari 2004

övergår till ESV. De lån som enligt gällande regler finansierat utvecklingen

kommer därmed att överföras till ESV. Som en konsekvens härav överförs 20

miljoner kronor till ESV:s anslag för finansiering av amorterings- och

räntekostnader.

Intäkterna från ESV:s uppdragsverksamhet beräknas nästa år uppgå till 121,

8 miljoner kronor. Den avgiftsbelagda verksamheten omfattar information

om statlig ekonomi, resultatstyrning och finansiell styrning, ekonomi-

och personaladministrativa system (EA- och PA-system) samt tjänsteexport.

Det samlade balanserade överskottet i den avgiftsfinansierade verksamheten

uppgick till 19 miljoner kronor vid utgången av 2002, varav merparten

hänför sig till resultatområdet EA- och PA-system. Avsikten är att

överskottet ska förbrukas inom ett antal år genom att komma kunderna, dvs.

myndigheterna, till godo.

Motionen

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Ekonomistyrningsverkets anslag

ska minskas med 10 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Statskontoret

Statskontoret är en central förvaltningsmyndighet för utrednings- och

utvärderingsverksamhet samt en stabsmyndighet. Dess uppgift är att utreda

och utvärdera på regeringens uppdrag samt att bistå med förnyelse av

statsförvaltningen och elektroniska infrastrukturen inom offentlig sektor.

Statskontorets verksamhet finansieras till ungefär 60 % med anslag och i

övrigt med avgifter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:3 Statskontoret ska föras upp med

89,7 miljoner kronor för 2004. Jämfört med årets medelsanvisning är det

en ökning med 8,2 miljoner kronor.

Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 2,

8 miljoner kronor. Anslaget har dessutom räknats upp med 5,4 miljoner

kronor som förts till en ny anslagspost som står till regeringens disposition

under Statskontorets anslag. Den nya anslagsposten, som ersätter det

hittillsvarande anslaget 1:11 Utvecklingsarbete, är avsedd för

förvaltningspolitiska utvecklingsinsatser.

Intäkterna från Statskontorets avgiftsfinansierade verksamhet beräknas

nästa år uppgå till 48,8 miljoner kronor, varav 37,8 miljoner kronor är

intäkter från uppdragsverksamhet, dvs. intäkter som Statskontoret förfogar

över.

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 bl.a. att Statskontorets verksamhet

med inriktning på inköpssamordning inom IT- och teleområdet ska föras

till Kammarkollegiet, att verksamhet med inriktning på statistik om

offentlig sektor ska föras till SCB, att verksamhet med inriktning på

lokalförsörjning ska övertas av Statens fastighetsverk och att ett - som

motionärerna uttrycker det - vässat statskontor bör kunna samordnas (inte

nödvändigtvis samgå) med t.ex. Kammarkollegiet. Motionärerna föreslår

därför att anslaget för nästa år minskas med 18,0 miljoner kronor (yrkande

5).

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Statskontorets anslag ska minskas

med 25 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Täckning av merkostnader för lokaler

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:4 Täckning av merkostnader för

lokaler förs upp med 425 000 kr för 2004, dvs. med ett lika stort belopp

som anvisats för innevarande år.

De utgifter som belastar anslaget är hyror för vissa tomma lokaler för

vilka staten har betalningsansvar till dess att avtalen går att avveckla.

De huvudsakliga faktorer som styr utgifterna på området är

avtalskonstruktionerna

samt möjligheterna att hyra ut lokalerna i andra hand. Statskontoret

disponerar anslaget.

Statistiska centralbyrån

Statistiska centralbyrån (SCB) ansvarar för den sektorövergripande officiella

statistiken och samordnar det statistiska systemet. Målet med verksamheten

är lättillgänglig statistik av god kvalitet. SCB:s verksamhet omsluter ca

830 miljoner kronor, varav drygt hälften finansieras med avgifter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:5 Statistiska centralbyrån ska uppgå

till 429,5 miljoner kronor för 2004. Det är 15,4 miljoner kronor mer än

vad som anvisats för innevarande år.

Vid beräkningen av anslaget har en pris- och löneomräkning gjorts med 23,

3 miljoner kronor. Anslaget har dessutom tillförts 0,4 miljoner kronor

med hänsyn till att SCB fått i uppdrag att dels beräkna mervärdesskatten

(waren) som underlag för den svenska avgiften till EU-budgeten, dels

administrera ett kostnadsutjämningssystem för verksamhet med anknytning

till stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Vidare har 1,3

miljoner kronor överförts från anslaget till Medlingsinstitutets anslag

med anledning av att institutet övertagit ansvaret för lönestatistiken.

Därutöver har SCB:s anslag minskats med 7,1 miljoner kronor som en följd

av att en tidigare temporär satsning på förbättringar av den ekonomiska

statistiken under 2001-2003 nu bortfaller.

Intäkterna från Statistiska centralbyråns uppdragsverksamhet beräknas

nästa år uppgå till 445 miljoner kronor.

Motionerna

Moderata samlingspartiet ifrågasätter i motion Fi273 i hur stor utsträckning

anslagsmedel ska avsättas för en ökad statistikproduktion. Enligt

motionärerna bör SCB:s uppgifter begränsas. För att säkerställa efterfrågan

är det enligt motionärernas mening rimligt att eftersträva en ökad grad

av avgiftsfinansiering. Anslaget bör därför minskas med 60 miljoner kronor

nästa år.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att man bör tillsätta en utredning

för att se över SCB:s organisation. Motionärerna vill fullfölja den

statistikreform som beslutades av 1993/94 års riksdag och som innebar att

ansvaret för statistikproduktionen i viss utsträckning fördes över på s.

k. statistikansvariga myndigheter. En uppdelning av SCB skulle enligt

motionärerna kunna innebära att en del ansvarar för myndighetsuppgifter,

en del ombildas till stabsenhet och ges ansvar för bl.a. databaser och

produktion av anslagsfinansierad officiell basstatistik samt att ytterligare

en del organiseras som ett fristående statistikbolag. Kristdemokraterna

anser också att ett från SCB fristående råd för Sveriges officiella

statistik bör bildas. I motionen föreslås att anslaget minskas med 40

miljoner kronor (yrkande 5).

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att anslaget till SCB ska minskas

med 65 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Folk- och bostadsstatistik

Målet med verksamheten är att genomföra registerbaserad hushålls- och

bostadsstatistik av god kvalitet, inom givna ekonomiska ramar och med

liten börda för uppgiftslämnarna.

Propositionen

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag till den

lagstiftning som krävs för att framställa registerbaserad hushålls- och

bostadsstatistik.

På anslaget 1:6 Folk- och bostadsstatistik finns ett betydande anslagssparande.

För 2004 anvisas därför inga ytterligare medel.

Motionen

I motion Bo255 av Sten Lundström m.fl. (v) vill motionärerna att regeringen

snarast återkommer med förslag om en ny folk- och bostadsräkning (yrkande

1). Att det inte gjorts någon undersökning sedan 1990 är ett stort problem

bl.a. eftersom folk- och bostadsräkningen är ett viktigt underlag för

kommunernas, regionernas och statens planering av bostadsförsörjningen

samt ett viktigt material för forskningen inom området.

Kammarkollegiet

Kammarkollegiet är en central förvaltningsmyndighet med uppgifter som

tillståndsgivning, registrering och tillsyn samt bevakning av statens

rätt och allmänna intressen. Kammarkollegiet fungerar också som ett

statligt egenregialternativ i frågor som rör administrativ service,

kapitalförvaltning, försäkringsverksamhet och fordringsbevakning.

Kammarkollegiets verksamhet finansieras till drygt 70 % med avgifter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:6 Kammarkollegiet förs upp med 29,

1 miljoner kronor för 2004. Det är 1,7 miljoner kronor mer än vad som

anvisats för i år.

Intäkterna från den avgiftsfinansierade verksamheten beräknas nästa år

uppgå till 232,5 miljoner kronor.

Motionerna

Kristdemokraterna vill i motion Fi284 undersöka om inte kollegiets hantering

av arvs-, gåvo- och stämpelskatt kan föras över till Riksskatteverket och

om inte en samordning med t.ex. Statskontoret kan ge ytterligare

effektiviseringsvinster. Anslaget bör enligt motionärerna minskas med 8,0

miljoner kronor 2003 (yrkande 5).

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Kammarkollegiets anslag ska

minskas med 5 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Nämnden för offentlig upphandling

Nämnden för offentlig upphandling (NOU) ska verka för att offentlig

upphandling bedrivs affärsmässigt, effektivt och lagenligt.

NOU:s verksamhet finansieras i huvudsak med anslag.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:7 Nämnden för offentlig upphandling

förs upp med 8,0 miljoner kronor för 2004.

Motionerna

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi268 att NOU ska slås samman

med Konkurrensverket och ombildas till en ny myndighet benämnd Konkurrens-

och upphandlingsverket (yrkande 7). De samordningsfördelar som uppnås ger

enligt motionärerna vissa besparingar. För 2004 föreslår de i motion Fi273

därför att anslaget halveras och således minskas med 4 miljoner

kronor.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi296 att NOU:s framtid bör

utredas. Nämnden kan enligt motionärerna slås samman med Konkurrensverket

eller ombildas till en enrådighetsmyndighet för att skapa ökade möjligheter

att agera i frågor som gäller offentlig upphandling (yrkande 5).

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att NOU fr.o.m. andra halvåret

2004 ska samordnas med och ombildas till en självständig del av

Konkurrensverket (yrkande 4). Samma förslag för de även fram i motion Fi283

(yrkande 8). I motion Fi284 föreslår de också att anslaget halveras och

förs upp med 4 miljoner kronor (yrkande 5). Resterande del, 4 miljoner

kronor, förs i stället till Konkurrensverkets anslag på utgiftsområde 24.

Statens kvalitets- och kompetensråd

Statens kvalitets- och kompetensråd ska stödja och stimulera arbetet med

kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom den statliga förvaltningen.

Verksamheten finansieras huvudsakligen med anslag, men till viss del även

med avgiftsintäkter.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:8 Statens kvalitets- och kompetensråd

förs upp med 12,9 miljoner kronor för 2004.

Motionerna

Moderata samlingspartiet anser i motion Fi273 att rådet bör avvecklas och

föreslår att anslaget för 2004 halveras och således minskas med 6,4

miljoner kronor.

Folkpartiet liberalerna föreslår i motion Fi240 att rådet ska avvecklas

och minskar därför anslaget med 6 miljoner kronor nästa år.

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att hela anslaget till rådet

dras in (yrkande 5).

Centerpartiet uppger i motion Fi265 att partiet tidigare motsatt sig att

rådet inrättats. Motionärerna föreslår därför att anslaget avvecklas.

Ekonomiska rådet

Ekonomiska rådet som är knutet till Finansdepartementet består av sex

nationalekonomiska forskare samt Konjunkturinstitutets generaldirektör

som adjungerad medlem.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:9 Ekonomiska rådet förs upp med 2,

4 miljoner kronor för 2004.

Motionerna

Kristdemokraterna bedömer i motion Fi284 att den typ av insatser som rådet

bedriver bör kunna rymmas under andra anslag. Motionärerna föreslår därför

att anslaget avvecklas (yrkande 5).

Centerpartiet uppger i motion Fi265 att partiet tidigare motsatt sig att

rådet inrättats. Motionärerna föreslår därför att anslaget avvecklas.

Arbetsgivarverket

Arbetsgivarverket hör till politikområdet men dess verksamhet är inte

anslagsfinansierad. Merparten av verkets inkomster - närmare 90 % - utgörs

i stället av medlemsavgifter från myndigheter. Medlemsavgiften utgår för

närvarande med 0,09 % av medlemsmyndigheternas bruttolönesumma. Till en

del finansieras verksamheten också med vissa direkta avgifter samt med

medel från regeringens särskilda anslag 1:10 Arbetsgivarpolitiska frågor.

Arbetsgivarpolitiska frågor

Anslaget används bl.a. till medlemsavgifter för de samnordiska institutionerna,

kostnader för utgivning av Arbetsgivarverkets författningssamling och

uppgifter i anslutning till utmärkelsen För nit och redlighet i rikets

tjänst. Under anslaget har också medel beräknats för regeringens behov

inom det arbetsgivarpolitiska området, såsom konsult- och utredningsuppdrag,

samt kostnader för vissa nämnder (främst arvoden) inom det arbetsgivarpolitiska

området.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 1:10 Arbetsgivarpolitiska frågor förs

upp oförändrat med knappt 2,5 miljoner kronor för 2004. Vid ingången av

2003 fanns på anslaget 5,2 miljoner kronor i form av anslagssparande.

Statliga tjänstepensioner

Anslaget belastas med utgifter för personalpensionsförmåner och särskild

löneskatt på pensionskostnader m.m.

Personalpensionsförmånerna grundas på kollektivavtal. Statliga arbetsgivare

betalar sedan 1998 försäkringsmässigt beräknade premier för de anställdas

personalpensionsförmåner. Inkomsterna från dessa avgifter förs upp på

statsbudgeten på inkomsttitel 5211 Statliga pensionsavgifter. Utbetalade

pensionsförmåner däremot redovisas över anslaget 1:11 Statliga tjänstepensioner

m.m.

Propositionen

Regeringen föreslår att anslaget 1:11 Statliga tjänstepensioner m.m. förs

upp med 7 714,0 miljoner kronor för 2004, vilket är en ökning med 112

miljoner kronor jämfört med årets anslag. På den särskilda inkomsttiteln

på statsbudgeten har inkomsterna i form av motsvarande pensionsavgifter

under 2004 förts upp med 7 680,0 miljoner kronor.

Medelsbehovet på anslaget styrs av antalet förmånstagare, medelvärdet av

den statliga kompletteringspensionen samt av basbeloppets storlek.

Anslagsbehovet påverkas dessutom av det nya statliga pensionsavtalet (PA 03)

samt av nya samordningsregler mellan den nya allmänna pensionen och den

statliga tjänstepensionen.

Politikområdet Finansiella system och tillsyn

Politikområdet omfattar reglering och tillsyn av det finansiella systemet,

statsskuldsförvaltning, statliga garantier, insättarskydd, statens in-

och utlåning samt kassahållning, premiepensionssystemet, internationellt

finansiellt samarbete samt tillsyn av spelmarknaden.

I politikområdet ingår ett antal myndigheter vars verksamhet finansieras

med både anslag och andra intäkter. Dit hör Finansinspektionen,

Insättningsgarantinämnden, Riksgäldskontoret och Bokföringsnämnden. Dessutom

ingår den helt avgiftsfinansierade Premiepensionsmyndigheten. Vidare ingår

den på utgiftsområde 17 uppförda Lotteriinspektionen, vars anslag alltså

bereds av kulturutskottet.

Målet för politikområdet

Det övergripande målet för politikområdet fastställdes i samband med

beslutet om budgetproposition för 2001. Då slogs fast:

- att det finansiella systemet ska vara effektivt och tillgodose såväl

samhällets krav på stabilitet som konsumenternas intresse av ett gott

skydd,

- att tillsynen ska bedrivas effektivt,

- att kostnaderna för statsskulden långsiktigt ska minimeras samtidigt

som risker beaktas samt

- att statens finansförvaltning ska bedrivas effektivt.

Politikområdet är indelat i sex delområden och för varje delområde anges

i propositionen särskilda mål.

Delområdet Reglering och tillsyn av det finansiella systemet omfattar den

verksamhet som främst Finansinspektionen bedriver. Finansinspektionen har

som mål för sin verksamhet att bidra till stabiliteten i det finansiella

systemet genom tillsyn av finansiella företag samt genom regel- och

tillståndsgivning. Inspektionen ska också tillgodose konsumentskyddet i det

finansiella systemet genom tillsyn av stabiliteten hos enskilda finansiella

institut.

Delområdet Statsskuldsförvaltning omfattar Riksgäldskontorets upplåning

och förvaltning av statsskulden. Målet för delområdet har lagts fast i

lagen (1988:1387) om statens upplåning och skuldförvaltning. Målet för

Riksgäldskontorets verksamhet inom detta område är att långsiktigt minimera

kostnaderna för statsskulden samtidigt som risker beaktas. De krav som

penningpolitiken ställer ska också beaktas.

Delområdet Statliga garantier och särskilda åtaganden har som mål att

verksamheten ska bedrivas på ett effektivt sätt och att garantier ska

hanteras inom ramen för garantimodellen. Delområdet omfattar dels de

garantier och lån med kreditrisk som utfärdas och förvaltas av

Riksgäldskontoret,

dels en särskild garanti till Venantius AB samt garantier som följer av

Sveriges medlemskap i vissa internationella finansieringsinstitut.

Delområdet Övrig finansiell förvaltning omfattar Riksgäldskontorets uppgift

som statens internbank, Insättningsgarantinämnden (IGN) och

Premiepensionsmyndigheten (PPM). Målet för Riksgäldskontorets verksamhet inom

detta

område är att bidra till en effektiv likviditetsstyrning och finansförvaltning

i staten. Insättningsgarantinämnden har som mål för sin verksamhet att

stärka konsumentskyddet för allmänhetens insättningar och främja stabiliteten

inom det finansiella systemet. Premiepensionsmyndighetens mål är att dess

verksamhet ska bedrivas kostnadseffektivt och till nytta för pensionsspararna.

Delområdet Internationella finansiella institutioner omfattar åtaganden

gentemot ett antal internationella kreditinstitut. Dessa institutioners

verksamhet har som syfte att stabilisera det finansiella systemet och att

främja en ekonomisk utveckling i låntagarländerna. Institutionerna bidrar

också med råd och analys på olika beslutsnivåer.

Delområdet Tillsyn av spelmarknader omfattar Lotteriinspektionens verksamhet.

Målet är att i enlighet med lotterilagen och lotteriförordningen verka

för en sund och säker spelmarknad där sociala skyddsintressen och efterfrågan

på spel tillgodoses under kontrollerade former. Överskottet från spel ska

värnas och vara förbehållet det allmänna eller allmännyttiga ändamål, dvs.

staten, föreningslivet och hästsporten.

Resultat och analys

För den anslagsfinansierade verksamheten uppgick politikområdets nettoutgifter

2002 till 505,5 miljoner kronor. Av detta belopp avsåg 36,7 miljoner kronor

Lotteriinspektionens verksamhet, dvs. utgifter som redovisas på ett annat

utgiftsområde än utgiftsområde 2. Anslagsförbrukningen inom politikområdet

översteg anvisade medel med 9 miljoner kronor, eller med knappt 2 %.

Merparten av politikområdets avgiftsintäkter är externa. Riksgäldskontoret

har dock en hög andel inomstatliga intäkter. Influtna avgiftsintäkter

redovisas i första hand mot inkomsttitel eller fonderas.

Under 2002 utnyttjade myndigheterna inom politikområdet i genomsnitt 46 %

av de tilldelade låneramarna.

Finansinspektionens och Riksgäldskontorets årliga företags- och kundenkäter

har enligt regeringen givit tillfredsställande resultat. Regeringen ser

det dock som negativt att finansmarknadens omdömen om Finansinspektionen

försämrades jämfört med året innan.

Enligt regeringens sammanfattande bedömning har verksamheten inom

politikområdet i allt väsentligt uppfyllt uppställda mål och krav.

Revisionens iakttagelser

Med undantag för Insättningsgarantinämnden (IGN) har Riksrevisionsverket

(RRV) vid sin årliga granskning inte haft några synpunkter på årsredovisningarna

för de myndigheter som ingår i politikområdet. RRV bedömer alltså att

redovisningarna för Finansinspektionen, Bokföringsnämnden,

Premiepensionsmyndigheten,

Riksgäldskontoret och Lotteriinspektionen i allt väsentligt är rättvisande.

IGN däremot har erhållit revisionsberättelse med invändning. RRV har

uppmärksammat att IGN i sin resultatredovisning inte följt den indelning

som föreskrivs i förordningen (2000:605) om årsredovisning och budgetunderlag.

Dessutom har IGN inte redovisat en upplupen ränteintäkt på 338 miljoner

kronor, vilket fått till följd att resultaträkningen inte ger en rättvisande

bild av nämndens kapitalavkastning.

De revisionsorgan som granskar Nordiska investeringsbanken (NIB), Europeiska

utvecklingsbanken (ERBD), Europarådets utvecklingsbank (CEB), Världsbanken

(IBRD) och Europeiska investeringsbanken (EIB) har bedömt att dessa

institutioners årsredovisningar för 2002 är rättvisande. För IBRD:s del

avser granskningen räkenskapsåret 2001/02.

Finansinspektionen

Finansinspektionen är central förvaltningsmyndighet för tillsyn av

finansiella institut.

Finansinspektionens verksamhet finansieras med ett ramanslag, och baserat

på dess storlek tar inspektionen årligen ut en obligatorisk tillsynsavgift

samt ansökningsavgifter för prövning av olika typer av ärenden. Inkomsterna

från dessa båda avgifter bruttoredovisas på statsbudgeten på inkomsttitel

2548 Avgifter för Finansinspektionens verksamhet. Eftersom nivån på

avgifterna är anpassade för att täcka Finansinspektionens anslag är

avgiftsinkomsterna varje år ungefär lika stora som själva anslaget. Inspektionen

tar i anslutning till sin marknadsövervakning också ut olika typer av

sanktionsavgifter som sammantagna varje år brukar uppgå till 2,5-3 miljoner

kronor. Dessa avgifter redovisas mot inkomsttitel 2711 Restavgifter och

dröjsmålsavgifter.

Därutöver uppbär Finansinspektionen vissa administrativa avgifter från

Bokföringsnämnden och Insättningsgarantinämnden som inte har samband med

tillsynsverksamheten och som inspektionen själv får disponera. För nästa

år beräknas dessa inkomster uppgå till ca 5 miljoner kronor.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslår regeringen (avsnitt 18.1, förslagspunkt 5)

att Finansinspektionen fr.o.m. nästa år ska få tillgodogöra sig vissa

avgifter direkt. Det gäller de avgifter som inspektionen tar ut i enlighet

med förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av ärenden hos

Finansinspektionen. Dessa avgifter beräknas nästa år uppgå till 12 miljoner

kronor och ska enligt förslaget redovisas mot ramanslaget 2:1

Finansinspektionen.

Finansinspektionens inkomster från den obligatoriska tillsynsavgiften och

avgiften för marknadsövervakning ska enligt förslaget även i fortsättningen

redovisas över inkomsttitel. Inkomsterna från denna avgift har i

budgetförslaget för nästa år förts upp med 177 miljoner kronor.

I budgetpropositionen föreslår regeringen även att Finansinspektionens

anslag förs upp med netto 175,2 miljoner kronor för 2004. Jämfört med

årets anslag är det en minskning med 3,5 miljoner kronor. Tar man emellertid

hänsyn till att avgiftsinkomster på 12 miljoner kronor har nettoredovisats

mot nästa års anslag är det i stället fråga om en faktisk anslagsökning

med 8,5 miljoner kronor.

Medelsberäkningen ska ses mot bakgrund av att Finansinspektionens anslag

förstärktes med ca 21 miljoner kronor vid ingången av 2003, varav 6,5

miljoner kronor utgjorde en tillfällig förstärkning. Detta resurstillskott

motiverades bl.a. av behovet av att utveckla marknadstillsynen och fullfölja

arbetet med att genomföra de nya kapitaltäckningsreglerna. I tilläggsbudgeten

i anslutning till 2003 års ekonomiska vårproposition fick Finansinspektionen

ytterligare 15 miljoner kronor. Detta medelstillskott beskrivs i den nu

aktuella budgetpropositionen som en engångsvis tilldelning.

Motionen

Centerpartiet föreslår i motion Fi265 att Finansinspektionens anslag ska

minskas med 20 miljoner kronor. Förslaget motiveras inte närmare.

Insättningsgarantinämnden

Insättningsgarantinämnden (IGN) administrerar det statliga

insättningsgarantisystemet

samt det statliga investerarskyddet.

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 2:2 Insättningsgarantinämnden förs

upp med 5,6 miljoner kronor för 2004.

De institut som omfattas av insättningsgarantisystemet och investerarskyddet

ska också svara för finansieringen av dessa båda system. Ett belopp

motsvarande anslaget till IGN avräknas från avgiftsinkomsterna. För 2004

beräknas inkomsterna uppgå till 431 miljoner kronor. Överskottet placeras

på räntebärande konto i Riksgäldskontoret.

Med anledning av de invändningar som RRV riktat mot IGN:s redovisning

2002 erinrar regeringen om att IGN är en liten myndighet med endast en

till två anställda. Det finns, anser regeringen, därför skäl som talar

för att verksamheten bör inordnas i en större myndighet med liknande ansvar

och uppgifter. Regeringen har för avsikt att tillkalla en utredning som

ska se över nuvarande system och myndighetsstruktur.

Riksgäldskontorets förvaltningskostnader

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 2:3 Riksgäldskontoret: Förvaltningskostnader

förs upp med 261,3 miljoner kronor för 2004.

Motionerna

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att anslaget ska minskas med 13

miljarder kronor mot bakgrund av ett relativt högt anslagssparande och en

av motionärerna bedömd effektiviseringspotential (yrkande 5).

Centerpartiet framhåller i motion Fi265 att partiets budgetalternativ

leder till att statsskulden amorteras snabbare, vilket enligt motionärerna

torde minska belastningen på förvaltningskostnaderna. De räknar därför

med att kunna minska anslaget med 76 miljoner kronor.

Bokföringsnämnden

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 2:4 Bokföringsnämnden förs upp med 8,

0 miljoner kronor för 2004. Nivån är - förutom en mindre pris- och

löneomräkning samt kompensation för avgiftsbelagd revision - densamma som i

år.

Insatser i internationella finansiella institutioner

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 2:5 Insatser i internationella

finansiella institutioner förs upp med 56 miljoner kronor för 2004. På

anslaget fanns vid ingången av 2003 ett anslagssparande på 7,6 miljoner

kronor.

Sverige ska enligt tidigare beslut medverka i en höjning av grundkapitalet

i Europeiska utvecklingsbanken (EBRD) och teckna andelar motsvarande 228

miljoner euro. Av detta belopp ska sammanlagt 22,5 % betalas in i åtta

lika stora poster fördelade på lika många år. Varje sådan årlig post uppgår

således till 6,4 miljoner euro, eller uppemot 60 miljoner kronor.

Från anslaget finansieras dessutom Sveriges medlemsavgift i Europarådets

utvecklingsbank (CEB). Anslaget kan numera också belastas om garantier

till internationella finansieringsinstitut behöver infrias.

Avsättning för garantiverksamhet

Sedan 1998 styrs den statliga garantigivningen av nya principer. Omläggningen

genomfördes för att kostnaderna för statens garantigivning skulle bli

synliga och för att verksamheten långsiktigt skulle bli finansiellt

självbärande. I det nya garantisystemet förutsätts avgifterna täcka såväl

den förväntade risken för ett infriande av en garanti som de administrativa

kostnaderna. Tas inte full avgift ut betraktas mellanskillnaden som en

subvention, vilken ska belasta ett anslag på budgeten. Sådana anslagsmedel

ska liksom influtna garantiavgifter föras till en garantireserv i

Riksgäldskontoret och där användas för att täcka infriandet av garantier.

Kvarstående garantier som utfärdats enligt äldre regler, s.k. äldre

garantier, har invärderats i det nya garantisystemet och avgiftsbelagts

enligt de nya principerna. I två fall med anknytning till utgiftsområdet

har regeringen ansett att full avgift inte ska tas ut efter invärderingen,

nämligen för garantier till Venantius AB och Sveriges Hus i Sankt Petersburg

eller A/O Dom Shvetsii. Riksdagen har ställt sig bakom denna bedömning.

Subventionsinslaget för dessa båda garantier fastställdes ursprungligen

till 500 miljoner kronor respektive 1,4 miljoner kronor per år och belastar

ramanslaget Avsättning för garantiverksamhet.

Riksgäldskontorets samlade garantiåtagande uppgick vid årsskiftet 2002/03

till 158 miljarder kronor, att jämföra med 239 miljarder kronor ett år

tidigare. Minskningen under 2002 beror i huvudsak på att ett par

kapitaltäckningsgarantier begränsades i samband med invärderingen till den nya

garantimodellen och på att flygförsäkringsgarantierna upphörde att gälla

vid halvårsskiftet 2002. Riksgäldskontorets garantiportfölj innehåller

främst garantier för infrastrukturprojekt (34 miljarder kronor, bl.a.

Öresundsförbindelsen), garantier till den finansiella sektorn (25 miljarder

kronor, bl.a. SBAB och Venantius), pensionsåtaganden (17 miljarder kronor)

och internationella åtaganden (81 miljarder kronor, bl.a. Nordiska

investeringsbanken och Världsbanken).

Propositionen

Regeringen föreslår att ramanslaget 2:6 Avsättning för garantiverksamhet

förs upp med 1,4 miljoner kronor för 2004. Avsättningen avser endast

subventionsinslaget för den garanti som utfärdats för Sveriges Hus i Sankt

Petersburg.

Åtagandet för Venantius har omprövats av Riksgäldskontoret med hänsyn

till att bolagets finansiella ställning förbättrats avsevärt de senaste

åren. Det medför att risken i statens garantiåtagande minskat markant

sedan invärderingen och att en reserv på ca 500 miljoner kronor nu bedöms

som tillräcklig. Eftersom detta belopp redan finns avsatt på Venantius

särskilda garantireserv kommer inga ytterligare avsättningar att behöva

göras under 2004. Regeringen framhåller dock att detta förutsätter att

Venantius kan fortsätta att avyttra sina kreditengagemang. Kan dessa

åtaganden begränsas minskar också den risk staten löper om fastighetspriserna

skulle sjunka eller om räntenivån skulle stiga.

Premiepensionsmyndigheten

Propositionen

Premiepensionsmyndigheten (PPM) hör till politikområdet, men dess verksamhet

är inte anslagsfinansierad. Utgifterna för PPM:s administration täcks

dels med avgifter från pensionsspararna, dels med lån i Riksgäldskontoret

för rörelsekapitalbehov och för investeringar i anläggningstillgångar.

Avgiften får högst uppgå till 0,3 % per år av de sammanlagda tillgodohavandena

på pensionsspararnas konton. Avgiftsintäkterna beräknas uppgå till 332

miljoner kronor 2004.

Anslag som inte ingår i något politikområde

Förutom de båda politikområden som ingår i utgiftsområde 2 finns på

utgiftsområdet anslaget till Riksrevisionen som inte inordnats i något

politikområde eftersom denna myndighet har riksdagen som huvudman och

regeringen således inte förfogar över anslaget. Riksrevisionen påbörjade

sin verksamhet den 1 juli 2003 och ersatte då Riksdagens revisorer och

Riksrevisionsverket.

Riksrevisionen

Allmänt

Riksrevisionen leds av tre riksrevisorer som valts av riksdagen. De

beslutar självständigt om vad som ska granskas, hur granskningen skall gå

till och om slutsatserna i granskningarna. Vid myndigheten finns också en

styrelse som är vald av riksdagen och som fungerar som en länk till

riksdagen. Till styrelsens uppgifter hör att besluta om framställningar och

redogörelser till riksdagen med anledning av Riksrevisionens

granskningsrapporter

och revisionsberättelser. Styrelsen ska också, efter det att

riksdagsförvaltningen

yttrat sig, besluta om förslag till anslag på statsbudgeten för Riksrevisionen.

I budgetpropositionen redovisas inga operativa mål för den nya Riksrevisionens

verksamhet. Styrelsen för Riksrevisionen talar allmänt om att den nya

myndighetens verksamhet bör präglas av hög effektivitet och att Riksrevisionen

bör sträva efter att betraktas som ett föredöme i statsförvaltningen. Man

hänvisar också till de två huvuduppgifter som finns fastlagda i lagen

(2002:1022) om revision av statlig verksamhet m.m. nämligen

- effektivitetsrevisionen som främst ska ta sikte på förhållanden med

anknytning till statens budget, till genomförandet och resultatet av

statlig verksamhet samt till statliga åtaganden i övrigt,

- den årliga revisionen som ska bedrivas enligt god revisionssed och som

ska ha till syfte att bedöma om redovisningen är tillförlitlig och

räkenskaperna rättvisande samt om ledningens förvaltning följer tillämpliga

föreskrifter.

Propositionen

Riksrevisionens styrelse föreslår att ramanslaget 90:1 Riksrevisionen

förs upp med 269,1 miljoner kronor för 2004.

Av propositionen framgår (avsnitt 19.1) att beräkningen är osäker inte

minst mot bakgrund av att löneavtal har slutits i de tidigare organisationerna

vilka klart överstiger det som förutsattes när anslagsnivån beräknades.

Samtidigt har antalet anställda utökats som en följd av att i stort sett

alla medarbetare vid Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket har

haft rätt att gå över till den nya myndigheten.

Av dessa skäl anser styrelsen för Riksrevisionen att det kan bli aktuellt

att under budgetåret öka anslaget på tilläggsbudget. Enligt styrelsen bör

Riksrevisionen dessutom på kort sikt beviljas en högre anslagskredit och

en högre räntekontokredit än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter.

Styrelsen för Riksrevisionen utgår givetvis också från att myndigheten

så långt möjligt finansierar de ökade kostnaderna genom omprioriteringar

och rationaliseringsåtgärder.

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 att anslaget till Riksrevisionen

minskas med 10 miljoner kronor (yrkande 5). Motionärerna är kritiska till

att den nya sammanslagna myndigheten har ett anslag på 270 miljoner kronor

2004 när anslagen för dess båda föregångare endast uppgick till 184

miljoner kronor 2002. Även om man tar hänsyn till pris- och löneomräkningar

mellan 2002 och 2004 är kostnaderna för den nya myndigheten ca 70 miljoner

kronor dyrare.

Skrivelse från Riksrevisionens styrelse till finansutskottet

Styrelsen för Riksrevisionen har i ett brev daterat den 23 oktober 2003

vänt sig direkt till finansutskottet med krav på att få disponera dels de

inkomster som Riksrevisionsverket upparbetat under första halvåret 2003

i form av avgifter från den årliga revisionen, dels kvarvarande medel på

anslaget Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader. Brevet återges i sin

helhet i bilaga 3 i betänkandet.

Av brevet framgår att den medelstilldelning på 269,1 miljoner kronor som

Riksrevisionens styrelse föreslagit för 2004 bygger på förutsättningen

att den nya myndigheten under andra halvåret 2003 får disponera överskottet

från de inkomster som Riksrevisionsverket upparbetat under första halvåret

2003 i samband med den avgiftsbelagda årliga revisionen.

I de anslagsdirektiv som riksdagsstyrelsen den 11 juni 2003 har fastställt

för Riksrevisionens verksamhet under andra halvåret 2003 har man utgått

från att det ingående överskottet från den avgiftsbelagda verksamheten

den 1 juli 2003 skulle uppgå till 2,6 miljoner kronor för den årliga

revisionen och till 3,5 miljoner kronor för den internationella

uppdragsverksamheten. Enligt brevet underströk riksdagsstyrelsen i direktiven

att det var viktigt att överskotten från dessa verksamheter fördes över

från Riksrevisionsverket eftersom Riksrevisionens verksamhet var budgeterad

och planerad på årsbasis.

Regeringen har den 18 juni beslutat att överskottet från Riksrevisionsverkets

årliga revision skulle ställas till regeringens disposition när verkets

räkenskaper avslutades. Överskottet från den internationella

uppdragsverksamheten

skulle däremot föras till Riksrevisionen.

När Riksrevisionsverkets räkenskaper avslutades framkom det att överskottet

från den årliga revisionen uppgick till 5,2 miljoner kronor och att

överskottet från den internationella uppdragsverksamheten var 6,3 miljoner

kronor.

Styrelsen framhåller att om inte Riksrevisionen får disponera de upparbetade

avgiftsinkomsterna kommer detta givetvis att innebära att myndigheten

tvingas till omprioriteringar. Eftersom den årliga revisionen är lagstyrd

och formbunden kommer effekten i första hand att bli att effektivitetsrevisionen

drabbas.

I brevet tar styrelsen också upp frågan om dispositionen av det särskilda

anslaget för Riksrevisionsverkets avveckling. Styrelsen erinrar om att

när riksdagen hösten 2002 behandlade anslagsförslagen inom revisionsområdet,

förutsatte finansutskottet att Riksrevisionen skulle få disponera eventuellt

återstående utrymme på det för kostnader som uppkommer i den nya myndigheten.

I anslutning till detta konstaterar styrelsen att omställningskostnaderna

på personalområdet i allt väsentligt inträffat efter den 1 juli 2003 och

att dessa kostnader därför kommer att belasta Riksrevisionens anslag. Med

hänsyn till detta anser styrelsen att det är av stor vikt att Riksrevisionen

får disponera de aktuella medlen på det sätt som finansutskottet och

riksdagen lagt fast.

Finansutskottets samlade ställningstagande till anslagen inom utgiftsområde

2

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning omfattar utgifter

för ett antal centrala myndigheter och nämnder, kostnader för garantiåtaganden

och insatser i internationella kreditinstitut. Dessutom ingår utgifterna

för statliga tjänstepensioner, ett anslag som ensamt svarar för 84 % av

utgiftsområdets anslag.

Av utgiftsområdets 18 anslag fördelar sig 17 på två politikområden. Ett

anslag - anslaget till Riksrevisionen - har inte inordnats i något

politikområde eftersom regeringen inte förfogar över detta anslag.

De i budgetpropositionen föreslagna anslagen summerar sig till 9 198,1

miljoner kronor, dvs. samma nivå som riksdagen i första steget av

budgetprocessen lagt fast som ram för utgiftsområdet (bet. 2003/04:FiU1).

Förslag till alternativa anslagsnivåer har framförts av Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och Centerpartiet.

Samtliga dessa alternativ ryms inom den fastställda utgiftsramen och

innebär att de samlade utgifterna på utgiftsområdet begränsas med alltifrån

6 till 221 miljoner kronor.

Utskottet har på de närmast föregående sidorna redovisat hur regeringen

och styrelsen för Riksrevisionen önskar fördela anslagen på utgiftsområdet

och vilka av oppositionspartiernas förslag som har effekt på denna fördelning.

I motionerna föreslås alternativa nivåer för sammanlagt 11 av utgiftsområdets

18 anslag2Se tabell i det inledande avsnittet under rubriken Anslagen för

2004 inom utgiftsområde 2.. Utskottet övergår nu till att redovisa sin

samlade syn på anslagsfördelningen. Prövningen inriktas i första hand på

de förslag där skilda meningar framkommit.

Konjunkturinstitutet och Ekonomistyrningsverket

Centerpartiet föreslår att Konjunkturinstitutets och Ekonomistyrningsverkets

förvaltningsanslag ska minskas med 5 respektive 10 miljoner kronor. Partiet

motiverar inte närmare sina förslag.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsberäkning för dessa

båda myndigheter.

Statskontoret

Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Statskontorets anslag

för nästa år ska minskas med 18 respektive 25 miljoner kronor, dvs. med

en femtedel eller mer. Centerpartiet motiverar inte sitt förslag närmare.

Kristdemokraterna anser att delar av Statskontorets verksamhet ska föras

till Statistiska centralbyrån och Kammarkollegiet, två myndigheter som i

Kristdemokraternas budgetalternativ redan fått sina anslag nedskurna med

40 respektive 8 miljoner kronor.

Utskottet vill med anledning av detta erinra om att Statskontoret liksom

Ekonomistyrningsverket fungerar som regeringens stabsmyndigheter.

Statskontoret svarar i den egenskapen främst för utrednings- och

utvärderingsverksamhet,

ett arbete som bedrivs på uppdrag av regeringen och andra statliga

myndigheter. Utskottet har svårt att se att den lösning som motionärerna

förespråkar har några förutsättningar att kunna bidra till att effektiviteten

i statsförvaltningen främjas, i synnerhet inte som anslagen till de berörda

myndigheterna föreslås bli kraftigt beskurna. Utskottet finner ingen

anledning att frångå regeringens förslag till medelsberäkning för Statskontoret.

Statistiska centralbyrån

Moderata samlingspartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår

att Statistiska centralbyråns förvaltningsanslag nästa år ska minskas med

60, 40, respektive 65 miljoner kronor. Moderata samlingspartiet är rent

generellt kritiskt till att skattemedel i så stor utsträckning används

för att finansiera en ökad statistikproduktion och vill därför begränsa

SCB:s uppgifter samt öka avgiftsfinansieringen. Kristdemokraterna föreslår

att 1993/94 års statistikreform fullföljs och att ansvaret för

statistikproduktionen i ökad utsträckning förs över på statistikansvariga

myndigheter. Centerpartiet föreslår utan närmare motivering att SCB:s anslag

begränsas med 65 miljoner kronor.

Enligt utskottets mening fullgör SCB en viktig uppgift genom att på ett

opartiskt sätt redovisa tillförlitlig statistik som är ett nödvändigt

underlag för statens, kommunernas och näringslivets planering. Såsom också

framhålls i propositionen bör den anslagsfinansierade statistikproduktionen

begränsas till löpande statistik som är av grundläggande betydelse för

Sveriges och EU:s informationsförsörjning. Utskottet anser att det i

propositionen föreslagna medelstillskottet till SCB är väl avvägt mot

bakgrund av de krav som ställs på SCB. Utskottet finner därför inte anledning

att ompröva regeringens förslag att 429,5 miljoner kronor ska anvisas

till SCB för 2004.

Folk- och bostadsstatistik

Vänsterpartiet redovisar ett förslag till boendeplaneringsprogram och

kräver i det sammanhanget att en ny folk- och bostadsräkning (FoB) snarast

ska genomföras.

I slutet av 2001 lämnade SCB, Riksskatteverket (RSV) och Lantmäteriverket

en gemensam rapport till regeringen kallad Förbättrad hushålls- och

bostadsstatistik i stället för FoB. Som ett alternativ till de traditionella

folk- och bostadsräkningarna föreslås där en lösning som bygger på

folkbokföringen och ett nytt lägenhetsregister. Statistiken ska enligt

förslaget produceras decentraliserat, i stället för i ett sammanhållet

FoB-register. För att stärka integritetsskyddet ska ägaren av en fastighet

endast rapportera till lägenhetsregistret vilka lägenheter som finns i

fastigheten. Någon uppgift om vilka personer som bor i lägenheterna ska

således inte lämnas, utan denna information ska RSV i stället samla in

när lägenhetsregistret väl är färdigställt genom att vända sig direkt

till de boende i flerbostadshus.

Rapporten remissbehandlades under våren 2002 och den förslagna lösningen

bereds för närvarande i Regeringskansliet. Bland annat håller man på att

förbereda ett förslag till lag om lägenhetsregister. Enligt nuvarande

tidtabell kan den första hushålls- och bostadsstatistiska undersökningen

genomföras tidigast 2006.

Liksom motionärerna anser utskottet att det är önskvärt att man får fram

ett väldokumenterat och aktuellt underlag för boendeplaneringen. Frågan

om integritetsskyddet måste emellertid samtidigt beaktas. Utskottet är

därför inte berett att förorda någon annan lösning än den regeringen för

närvarande bereder och kan av denna anledning inte tillstyrka motionärernas

förslag.

Kammarkollegiet

Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Kammarkollegiets anslag

ska minskas med 8 respektive 5 miljoner kronor.

Vilka överväganden som bär upp Centerpartiets förslag framgår inte av

motionen. Kristdemokraterna vill att man undersöker om inte kollegiets

hantering av arvs-, gåvo- och stämpelskatt kan föras över till Riksskatteverket

och ifrågasätter om inte en samordning med Statskontoret kan ge ytterligare

effektivitetsvinster. Uppenbarligen anser sig Kristdemokraterna inte behöva

avvakta resultatet av den föreslagna undersökningen eftersom partiet

föreslår att Kammarkollegiets anslag ska minskas med en fjärdedel redan

nästa år.

Finansutskottet avstyrker dessa förslag och biträder regeringens förslag

till medelsberäkning.

Nämnden för offentlig upphandling

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna och Kristdemokraterna

anser att Nämnden för offentlig upphandling bör gå samman med Konkurrensverket.

Moderata samlingspartiet och Kristdemokraterna föreslår därför att

nämndens anslag halveras.

Upphandlingskommittén föreslog 2001 att NOU skulle slås samman med

Konkurrensverket och ombildas till en ny myndighet. Regeringen behandlade

kommitténs förslag i proposition 2001/02:142 Ändringar i lagen om offentlig

upphandling och framhöll att det måste finnas en effektiv och ändamålsenlig

tillsynsorganisation. Det primära syftet för organisationen ska vara att

upphandlingslagstiftningen och gemenskapsrättens principer följs. Det är

vidare viktigt, påpekade regeringen, att myndigheten ger upphandlande

enheter och leverantörer vägledning om hur lagstiftningen ska tillämpas.

Regeringen ansåg att det inte fanns tillräckliga skäl för att föra över

NOU:s uppgifter till Konkurrensverket.

Finansutskottet (2001/02:FiU12) delade inte regeringens uppfattning utan

förordade att en förnyad prövning av NOU:s ställning borde göras med

inriktning bl.a. på att ta vara på de fördelar som kan finnas med en

kontroll- och tillsynsfunktion via en förvaltningsmyndighet och

utvecklingsfunktioner i eventuellt andra former. Riksdagen ställde sig bakom ett

tillkännagivande till regeringen med denna innebörd (rskr. 2001/02:324).

Regeringen redovisade i budgetpropositionen för 2003 att den avsåg att

återkomma till frågan om NOU:s organisation i samband med att regeringen

tar ställning till hur sanktionssystemet inom den offentliga upphandlingen

ska vara utformat.

Utskottet har erfarit att regeringen planerar att under vintern 2003

remittera ett förslag om upphandlingsfrågor. Utskottet anser att det är

viktigt att regeringen snarast tar ställning till bl.a. NOU:s organisation

och återkommer till riksdagen i denna fråga. Utskottet planerar också att

till våren ha en offentlig utfrågning om upphandlingsfrågor. Någon särskild

åtgärd från riksdagen är därför inte nödvändig, varför motionerna avstyrks.

Nämndens anslag bör således beräknas i enlighet med förslaget i

budgetpropositionen.

Statens kvalitets- och kompetensråd

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Centerpartiet vill alla avveckla Statens kvalitets- och kompetensråd.

Moderata samlingspartiet och Folkpartiet föreslår därför att anslaget för

nästa år halveras. De båda övriga partierna vill däremot helt avskaffa

detta anslag.

Kvalitets- och kompetensrådet har till uppgift att stimulera myndigheternas

kompetensförsörjning samt främja kvalitetsarbetet inom förvaltningen.

Rådet inrättades i början av 1999 och har således snart fem års verksamhet

bakom sig. Regeringen har beslutat att tillkalla en särskild utredare för

att göra en fördjupad prövning av Statens kvalitets- och kompetensråd. En

stor del av verksamheten har finansierats med anslagssparandet på ett

äldreanslag - D3 Bidrag till förnyelsefonder på det statligt reglerade

området från 1998 - men denna reserv väntas vara förbrukad efter 2005.

Regeringen anser därför att det är motiverat att närmare analysera hur

myndigheten ska finansieras i framtiden. Utredarens uppgift är att utvärdera

Kvalitets- och kompetensrådets verksamhet, att bedöma om det även

fortsättningsvis finns behov av en myndighet med denna inriktning och vilka

förutsättningar som i så fall ska gälla för den framtida verksamheten. I

uppdraget ingår även att analysera ansvarsfördelningen gentemot andra

myndigheter inom det förvaltningspolitiska området, i första hand

Statskontoret, Ekonomistyrningsverket och Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening bör man avvakta detta utredningsarbete innan

riksdagen tar ställning till Kvalitets- och kompetensrådets framtida

uppgifter och organisation. Utskottet är därför inte berett att ändra på

regeringens förslag till medelsberäkning för Kvalitets- och kompetensrådet.

Ekonomiska rådet

Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att det till Finansdepartementet

knutna Ekonomiska rådet avvecklas och att något anslag för detta ändamål

inte förs upp i budgeten.

Utskottet vill med anledning härav erinra om att Ekonomiska rådet fungerar

som initiativtagare till forskning och som en länk mellan å ena sidan

Finansdepartementet och å andra sidan Konjunkturinstitutet och den

nationalekonomiska forskningen. Ekonomiska rådet ordnar möten och seminarier

samt tar initiativ till olika forskningsinsatser. Regeringen anser att

dessa insatser har varit betydelsefulla och ändamålsenliga och bidragit

till att underlaget för den ekonomiska politiken förbättrats. Rådet har

också en viktig uppgift som rådgivare till Konjunkturinstitutet i

vetenskapliga frågor, särskilt inom området makroekonomi, modellbyggande och

miljöekonomi. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets mening inte

anledning att föreslå att Ekonomiska rådet ska avvecklas. Utskottet ställer

sig således bakom regeringens förslag till medelsberäkning och avstyrker

de framförda kraven på en avveckling av rådet.

Finansinspektionen

Finansinspektionens verksamhet bruttoredovisas över statsbudgeten.

Verksamheten är anslagsfinansierad, men varje år tar inspektionen ut

obligatoriska avgifter för tillsyn och för prövning av olika typer av

ansökningar

och anmälningar. Inkomsterna från dessa avgifter redovisas mot statsbudgetens

inkomstsida och uppgår till ett ungefär lika stort belopp som anslaget.

I

budgetpropositionen föreslår regeringen att Finansinspektionen fr.o.m.

nästa år direkt ska få tillgodogöra sig de inkomster som kommer från

prövningsverksamheten. Närmare bestämt gäller det de avgifter som inspektionen

tar ut i enlighet med förordningen (2001:911) om avgifter för prövning av

ärenden hos Finansinspektionen. Inkomsterna från dessa avgifter beräknas

nästa år uppgå till 12 miljoner kronor, vilket motsvarar drygt 6 % av de

samlade avgiftsinkomsterna från inspektions- och prövningsverksamheten.

Enligt förslaget ska avgifterna redovisas mot ramanslaget 2:1

Finansinspektionen.

Utskottet vill med anledning av detta framhålla följande. En grundläggande

utgångspunkt bör vara att inkomster och utgifter redovisas brutto på

statsbudgeten eftersom det ger en bättre överblick av den statliga

verksamheten. Tydligheten, eller transparensen, i redovisningen ökar. Riksdagen

får då också möjlighet att pröva anslagstilldelningen och kan på så sätt

varje år ta ställning till vilken omfattning en viss verksamhet ska ha.

Redan i dag är det en betydande del av de statliga utgifterna som antingen

nettoredovisas mot statsbudgeten eller vid sidan av denna. Stor försiktighet

bör emellertid iakttas med nya undantag från huvudregeln, och i de fall

detta trots allt förekommer bör åtgärderna vara välmotiverade.

I propositionen motiveras förslaget att Finansinspektionen ska få

tillgodogöra sig inkomster direkt från prövningsverksamheten med att

inspektionen

då får bättre möjlighet att snabbt anpassa sina resurser till efterfrågan

på denna typ av tjänster. Detta kan påskynda ärendehanteringen och öka

effektiviteten och flexibiliteten i verksamheten samtidigt som servicen

gentemot företagen förbättras. Prövningsverksamheten är dessutom av

förhållandevis begränsad ekonomisk omfattning i Finansinspektionens verksamhet.

Till bilden hör också att prövningsverksamheten, i motsats till

inspektionsverksamheten, är av mer serviceinriktad karaktär. Dessutom framgår

det klart av propositionen att det är regeringens avsikt att inkomsterna

från den helt dominerande inspektionsverksamheten även fortsättningsvis

ska redovisas mot inkomsttitel.

Trots de redovisade betänkligheterna är utskottet mot denna bakgrund berett

att biträda regeringens förslag om att Finansinspektionen direkt ska få

tillgodogöra sig inkomsterna från prövningsverksamheten.

Förslaget får till följd att dessa inkomster och utgifter inte kommer att

redovisas på statsbudgeten utan vid sidan av denna. I budgetpropositionen

föreslås visserligen att avgiftsinkomsterna ska redovisas mot

Finansinspektionens

myndighetsanslag men detta är en ordning som inte är förenlig med

bestämmelserna i budgetlagen (1996:1059). Av propositionen framgår nämligen

att inspektionens prövningsverksamhet är tänkt att fungera som en ekonomiskt

självbärande del som är integrerad i Finansinspektionens verksamhet. Och

enligt 18 § budgetlagen ska verksamheter som har full kostnadstäckning

budgeteras och redovisas utanför budgeten. Nettoredovisning mot statsbudgeten

är enligt 17 § i samma lag tillåten bara om inkomsterna i en viss verksamhet

endast ska bidra till att täcka verksamhetens utgifter.

Strikt åtskillnad måste alltså göras i redovisningen mellan å ena sidan

prövningsverksamhetens kostnader och intäkter och å andra sidan övrig

verksamhet. Prövningsverksamhetens kostnader får således inte belasta

Finansinspektionens förvaltningsanslag utan dessa kostnader måste helt

bestridas med de avgifter som tas ut för denna verksamhet.

Vad utskottet här har framhållit innebär således att utskottet biträder

regeringens förslag med den ändringen att budgetering samt redovisning av

prövningsverksamhetens inkomster och utgifter förutsätts ske vid sidan av

statbudgeten. Denna jämkning i förslaget påverkar inte den föreslagna

anslagsnivån för Finansinspektionen. Anslag bör således i enlighet med

regeringens förslag föras upp med 175,2 miljoner kronor för 2004.

Centerpartiet har i sin motion utan närmare motivering föreslagit att

anslagsnivån ska begränsas med 20 miljoner kronor. Utskottet avstyrker

detta förslag.

Riksgäldskontoret

Kristdemokraterna och Centerpartiet föreslår att Riksgäldskontorets

förvaltningskostnader ska begränsas med 13 respektive 76 miljoner

kronor.

Kristdemokraterna motiverar sitt förslag med Riksgäldskontorets förhållandevis

höga anslagssparande och en av motionärerna bedömd effektivitetspotential.

Centerpartiet uppger för sin del att partiets budgetalternativ leder

till att statsskulden kan amorteras snabbare, vilket enligt motionärernas

bedömning minskar belastningen på förvaltningskostnaderna med 76 miljoner

kronor, motsvarande närmare 30 % av anslaget.

Såsom Kristdemokraterna framhåller hade Riksgäldskontoret vid ingången av

2003 ett förhållandevis stort anslagssparande. Det uppgick då till 73,6

miljoner kronor. Anslagssparandet har emellertid nu begränsats genom en

indragning som regeringen gjorde under våren 2003 och väntas vid utgången

av detta år uppgå till 33 miljoner kronor. Dessa medel är tänkta att bl.

a. användas för att finansiera en större IT-investering avsedd som stöd

för sparformen Riksgäldsspar. Utskottet avvisar mot denna bakgrund

Kristdemokraternas förslag till minskning av anslaget.

Vad beträffar Centerpartiets besparingsförslag framstår det som helt

orealistiskt. Ska Riksgäldskontoret kunna fullgöra sina uppgifter på ett

meningsfullt sätt är det inte rimligt att räkna med att kontorets

förvaltningsanslag ska kunna minskas på ett bräde med närmare en tredjedel,

i synnerhet inte som motivet för neddragningen är Centerpartiets eget

budgetalternativ. Som utskottet visat i sitt betänkande om utgiftsramar

och beräkning av statsinkomster (FiU1, s. 142-149) innehåller detta

budgetalternativ flera orimliga besparingsförslag som förverkligade skulle

leda till att statens finanser snabbt undermineras. Endast genom en

omfattande försäljning av statlig egendom kan Centerpartiet motverka denna

konsekvens. Dessutom är det inte i första hand Riksgäldskontorets

förvaltningsanslag som påverkas av en eventuell ökning eller minskning av

statsskulden, utan detta slår främst mot de provisionskostnader

Riksgäldskontoret har för upplåningen och skuldförvaltningen. Dessa kostnader

redovisas emellertid inte i detta sammanhang utan finns uppförda på

utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. Utskottet avvisar därför Centerpartiets

föreslag till minskning av Riksgäldskontorets anslag. Regeringens förslag

till medelsanvisning tillstyrks.

Riksrevisionen

Riksrevisionens styrelse föreslår att Riksrevisionens anslag förs upp med

269,1 miljoner kronor för 2004. I budgetpropositionen aviserar styrelsen

också att den under 2004 kan behöva återkomma med en begäran om extra

medel på tilläggsbudget. Som skäl anges att de löneavtal som slutits i de

tidigare organisationerna klart överstigit det som förutsattes när

anslagsnivån för den nya myndigheten beräknades. Samtidigt har antalet

anställda utökats, vilket är en konsekvens av att samtliga anställda vid

Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket haft rätt att gå över

till den nya myndigheten. Enligt styrelsen bör Riksrevisionen dessutom på

kort sikt beviljas en högre anslagskredit och en högre räntekontokredit

än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter.

Styrelsen för Riksrevisionen har därefter i slutet av oktober 2003 vänt

sig direkt till finansutskottet med en begäran om att få disponera dels

överskottet från Riksrevisionsverkets avgiftsbelagda årliga revision under

första halvåret 2003, dels de medel som finns avsatta på det särskilda

anslaget Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader. Dessa medel bör enligt

styrelsens mening tillföras Riksrevisionen.

Kristdemokraterna föreslår att Riksrevisionens anslag ska minskas med 10

miljoner kronor. I motion Fi284 erinrar partiet om att anslaget för 2004

beräknas till nära 270 miljoner kronor. Det innebär, påpekar motionärerna,

att kostnaden för Riksrevisionen är ca 70 miljoner kronor högre än för

de båda tidigare myndigheterna tillsammans. Riksrevisionen borde, anser

de, kunna klara ett effektivitetskrav på 3,7 % eller 10 miljoner kronor.

Utskottet vill beträffande anslaget till Riksrevisionen framhålla följande.

Den i budgetpropositionen för 2004 föreslagna anslagsnivån avviker inte

från den nivå som riksdagsstyrelsen förordade inför tillkomsten av den

nya myndigheten. Riksdagsstyrelsens beräkningar utgick från de båda

tidigare myndigheternas faktiska kostnadsnivå 2001. Denna nivå korrigerades

därefter med hänsyn till olika faktorer som beaktades i detta sammanhang,

varefter en sedvanlig pris- och löneomräkning gjordes för att anpassa

anslagsnivån till 2004 års pris- och löneläge.

En faktor som påverkat medelsbehovet är att den nya myndigheten är helt

anslagsfinansierad. I det tidigare Riksrevisionsverket var den årliga

revisionen till viss del avgiftsfinansierad medan effektivitetsrevisionen

var anslagsfinansierad. I projekt och aktiviteter där de båda revisionsgrenarna

förutsattes samarbeta innebar de skilda finansieringsformerna att deltagandet

skedde på olika villkor. Genom att helt anslagsfinansiera verksamheten

skapas jämbördiga förutsättningar och bättre möjligheter till samarbete

mellan effektivitetsrevisionen och den årliga revisionen. Riksrevisionens

anslagsbehov ökar skenbart på grund av denna omläggning med 26,5 miljoner

kronor räknat i 2001 års nivå men belastningen på statsbudgeten påverkas

inte eftersom avgiftsinkomsterna nu i stället förs upp på statsbudgetens

inkomstsida.

Andra faktorer som ökat medelsbehovet är att Riksrevisionen fått ett

utvidgat revisionsmandat och en ny och större ledningsfunktion samt att

den årliga revisionen förutsätts bli mer omfattande än tidigare. Vidare

ska ett vetenskapligt råd inrättas. Samtidigt minskar kostnaderna för den

nya myndigheten till följd av att skyldigheten att besvara remisser från

regeringen bortfallit. Nettoeffekten av dessa och vissa andra smärre

förändringar motsvarar ett ökat anslagsbehov på ca 20 miljoner kronor i

2001 års prisnivå.

I beräkningen av anslaget till den nya Riksrevisionen förutsattes dessutom

att effektivitetsrevisionen skulle få en resursmässig förstärkning på

drygt 10 miljoner kronor utöver det effektiviseringsutrymme som

sammanslagningen förväntades skapa. Ett bifall till Kristdemokraternas förslag

skulle således innebära att den avsedda förstärkningen av

effektivitetsrevisionen

uteblir. Utskottet anser det angeläget att effektivitetsrevisionen förstärks

på det sätt som ursprungligen var tänkt och avstyrker därför motionen och

biträder Riksrevisionens förslag till medelsberäkning.

Som framgår av brevet från Riksrevisionens styrelse har riksdagsstyrelsen

i sina anslagsdirektiv utgått från att kvarstående överskott från

Riksrevisionsverkets årliga revision och internationella uppdragsverksamhet

skulle överföras till Riksrevisionen. Av dessa båda poster har emellertid

endast det senare överskottet tillfallit den nya myndigheten. I brevet

till finansutskottet framhåller styrelsen vikten av att Riksrevisionen

får disponera också överskottet från den årliga revisionen.

Enligt finansutskottets mening bör man i sammanhanget också notera att

riksdagsstyrelsen i sina anslagsdirektiv bedömde att de båda överskotten

skulle uppgå till (2,6+3,5=) 6,1 miljoner kronor. Det överskott som

Riksrevisionen sedermera har fått disponera inskränker sig visserligen till

enbart överskottet från den internationella uppdragsverksamheten, men

nivån har å andra sidan slutligt fastställts till 6,3 miljoner kronor,

vilket är 0,2 miljoner kronor mer än vad man i anslagsdirektiven räknade

med att båda verksamheterna skulle ge. Med hänsyn härtill anser utskottet

att styrelsens framställning inte bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida.

I sitt brev till finansutskottet tar styrelsen också upp frågan om

dispositionen av de medel som kvarstår på det särskilda anslaget

Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader, ett anslag som har förts upp på

statsbudgeten för 2003 med närmare 30 miljoner kronor. När detta anslag

behandlades för ett år sedan skrev finansutskottet följande3Betänkandet

Utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning 2002/03:FiU2 s. 41

samt riksdagsskrivelse 2002/03:86.:

Regeringen föreslår i budgetpropositionen att de kostnader som kan bli

aktuella i samband med avvecklingen av Riksrevisionsverket ska anvisas

över ett särskilt anslag Riksrevisionsverket: Avvecklingskostnader och

uppgå till 29,8 miljoner kronor. Anslaget avses täcka kostnader för den

personal som inte vill gå över till Riksrevisionen samt kostnader för

RRV:s lokaler en tid efter det att myndigheten har upphört.

Det är självfallet svårt att i förväg uppskatta kostnaderna för personal

som inte kommer att ingå i den nya Riksrevisionen. Det kan avse kostnader

för avveckling eller för att underlätta övergång till annan verksamhet.

Framför allt är det svårt att bedöma var kostnaderna kommer att uppstå.

Eftersom i stort sett alla medarbetare vid Riksrevisionsverket har rätt

att gå över till den nya myndigheten kan det inträffa att sådana kostnader

uppkommer i den nya myndigheten. Utskottet förutsätter om så är fallet

att anslaget i den mån utrymme finns kan utnyttjas även i sådana fall.

En särskild avvecklare för Riksrevisionsverket har utsetts. Anslaget har

belastats med vissa kostnader för RRV:s lokaler. Enligt vad utskottet

erfarit har anslaget endast i obetydlig omfattning använts för avveckling

av personal vid Riksrevisionsverket. Utskottet förutsätter i enlighet med

riksdagens tidigare uttalande att de medel som återstår på anslaget får

utnyttjas av Riksrevisionen för avveckling av personal.

I budgetpropositionen föreslår styrelsen dessutom att Riksrevisionen på

kort sikt ska beviljas en högre anslagskredit och en högre räntekontokredit

än vad som normalt gäller för förvaltningsmyndigheter. Vilken nivå de

båda krediterna bör ha framgår inte av propositionen. Av de anslagsdirektiv

som riksdagsstyrelsen fastställt för andra halvåret 2003 framgår att

Riksrevisionen för närvarande disponerar en anslagskredit motsvarande 10 %

av anvisade medel. Denna kreditnivå tillämpas generellt inom

riksdagsförvaltningen.

Eftersom Riksrevisionens kredit är beloppsmässigt preciserad och motsvarar

10 % av andra halvårets anslag är kreditgränsen i detta fall i praktiken

satt till 5 % av årsanslaget.

Enligt gällande ordning beviljar regeringen förvaltningsmyndigheter en

anslagskredit på högst 3 %. Regeringen har under 2003 ålagt

förvaltningsmyndigheter

ett generellt besparingskrav och på grund av detta har i år anslagskrediten

i princip halverats. Ungefär tre fjärdedelar av förvaltningsanslagen har

därför en anslagskredit på 1,5 %. Ett tiotal förvaltningsanslag, särskilt

inom försvarets område, har inte alls tilldelats någon kredit, ett tjugotal

myndigheter har anslagskrediter varierande mellan 2,0 och 2,9 % och endast

två myndigheter har beviljats en anslagskredit på 3,0 %. Fyra förvaltningsanslag

har anslagskrediter varierande mellan 3,4 och 3,7 %.

En myndighet som utnyttjar anslagskrediten ska under efterföljande år med

sitt anslag betala tillbaka den utnyttjade krediten. Anslagskrediter är

således i första hand avsedda att användas för att finansiera tillfälliga

utgiftstoppar. Av 6 § budgetlagen (1996:1059) framgår att en anslagskredit

får motsvara högst 10 % av anvisat anslag. Budgetlagens bestämmelser gäller

dock formellt inte för riksdagsförvaltningen och för riksdagens myndigheter.

Av statsbudgetens närmare 500 anslag är det på regeringssidan endast

tolv anslag som i regleringsbrev tilldelats en maximal kredit. Det gäller

särskilt svårprognostiserade anslag som flyktingmottagande, bidrag till

läkemedelsförmåner och avgiften till Europeiska gemenskapen. Inga

förvaltningsmyndigheter på regeringssidan har anslagskrediter av denna

omfattning.

Av förarbetena till budgetlagen framgår4Proposition 1995/96:220 med förslag

till lag om statsbudgeten s. 28. att den av regeringen tillämpade lösningen

innebär att man i regleringsbreven i allmänhet sätter krediten för anslag

för förvaltningsändamål till 3 % och för de flesta övriga ramanslag till

5 %. Om störningar inträffar på ett sådant anslag under budgetåret kan

regeringen i steg höja kreditgränsen upp till 10 % av anslagsbeloppet.

Behovet av motåtgärder prövas i sådana sammanhang. I propositionen med

förslag till ny budgetlag framhöll regeringen att den hade för avsikt att

redan i regleringsbreven medge anslagskrediter på maximala 10 % för endast

några få ramanslag.

Varför Riksrevisionen skulle vara i behov av en större anslagskredit än

andra myndigheter framgår inte. Något motiv för denna begäran redovisas

nämligen inte. Det kan i detta sammanhang vara värt att notera att såväl

det tidigare Riksrevisionsverket som Ekonomistyrningsverket i sin

budgetplanering eftersträvat att inte behöva utnyttja anslagskrediten. För

Riksrevisionen bör enligt utskottets mening ambitionen vara att i detta

avseende inte avvika från vad som gäller för förvaltningsmyndigheter

underställda regeringen.

I budgetpropositionen aviserar styrelsen för Riksrevisionen att det kan

bli aktuellt att under 2004 återkomma med en begäran om extra medel på

tilläggsbudget. Som skäl anges bl.a. att de löneavtal som slutits i de

tidigare organisationerna klart överstigit det som förutsattes när

anslagsnivån för den nya myndigheten beräknades. Samtidigt har antalet

anställda utökats. Till detta kommer att i stort sett alla anställda vid

Riksdagens revisorer och vid Riksrevisionsverket haft rätt att gå över

till den nya myndigheten. Detta har medfört att det varit svårt att beräkna

personalkostnaderna, framhåller styrelsen.

Finansutskottet vill med anledning av detta framhålla följande. Statliga

myndigheter har givits en betydande frihet att självständigt disponera de

anslag som riksdagen beviljar. Å andra sidan krävs samtidigt att myndigheterna

själva får ta ansvar för de löneavtal som ingås liksom de hyreskostnader

man åsamkar sig. En myndighet som sluter ett för de anställda mycket

förmånligt löneavtal kan således i princip inte räkna med att bli kompenserad

för de ökade kostnaderna utöver vad som följer av en sedvanlig pris- och

löneomräkning. Som princip gäller denna ordning för alla myndigheter med

regeringen som huvudman. Någon motsvarande föreskrift finns inte på

riksdagsområdet. Till saken hör också att det formellt sett inte är

Riksrevisionen som slutit de kostnadsdrivande löneavtalen utan dessa har

ingåtts av myndigheter som nu gått upp i Riksrevisionen. Samtidigt är det

enligt utskottets mening av stor vikt att riksdagsförvaltningen och

riksdagens myndigheter inte framstår som särbehandlade i detta sammanhang.

Styrelsen för Riksrevisionen framhåller i budgetpropositionen att

Riksrevisionen bör sträva efter att betraktas som ett föredöme i

statsförvaltningen.

Utskottet delar denna uppfattning och anser för egen del att detta synsätt

även bör tjäna som ledstjärna för riksdagsförvaltningen och riksdagens

övriga myndigheter. Enligt utskottets mening bör således de strikta

principer som gäller för lönebildningen på regeringsområdet också tillämpas

på riksdagens eget område. Detta synsätt bör även komma till uttryck i en

eventuell framställning om medel på tilläggsbudget från Riksrevisionens

sida.

I övrigt noterar utskottet med tillfredsställelse att styrelsen för

Riksrevisionen utgår från att myndigheten i möjligaste mån ska finansiera

de kostnadsökningar som uppkommer med omprioriteringar och rationaliseringar.

En utgift som inte beaktats i anslagsframställningen är kostnaderna för

den årliga externa revisionen av Riksrevisionens egen verksamhet. Det

ankommer på finansutskottet att ombesörja upphandlingen av denna revision,

men kostnaderna för detta bör belasta Riksrevisionen. Eftersom ramen för

utgiftsområde 2 nu är låst kan en lämplig ordning vara att Riksrevisionen

kompenseras för denna merutgift på tilläggsbudget under 2004.

Styrelsen för Riksrevisionen har inte underställt riksdagen något förslag

till mål för Riksrevisionens verksamhet. Riksrevisionen har å andra sidan

inte heller varit ålagd att komma med ett sådant förslag. Riksdagen har

tidigare på förslag av regeringen fastställt mål för de olika politikområdena.

Riksrevisionen ingår emellertid inte i något politikområde eftersom

myndigheten inte är underställd regeringen.

Enligt finansutskottets mening får det emellertid anses som självklart

att Riksrevisionen bör lägga fram förslag till tydliga och lätt avläsbara

mål för den egna verksamheten samt hur dessa bör kunna följas upp så att

riksdagen i efterhand lätt kan bedöma i vilken utsträckning uppställda

mål har uppnåtts.

Utskottet vill i detta sammanhang också aktualisera frågan om beredningen

av Riksrevisionens budget och de anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen

ska utfärda i detta sammanhang.

Enligt fastlagd ordning512 kap. 7 § regeringsformen och 12 § lagen

(2002:1023) med instruktion för Riksrevisionen. beslutar Riksrevisionen själv

- genom sin styrelse - om förslag till anslag på statsbudgeten. Styrelsen

ska dock först inhämta riksdagsförvaltningens (riksdagsstyrelsens) yttrande

över förslaget. Riksdagsförvaltningens prövning ska främst avse en teknisk

bedömning utifrån generella krav på budgetunderlaget, men kan också gälla

en bedömning av förslagets storlek i förhållande till den förväntade

utgiftsramen för utgiftsområdet (prop. 2001/02:190 s. 129).

Riksdagsförvaltningen (riksdagsstyrelsen) har också en viktig roll i början

av budgetprocessen genom sin uppgift att fastställa vilka gemensamma

föreskrifter som ska gälla för riksdagens myndigheters budgetarbete.

Dessutom ska riksdagsförvaltningen efter riksdagens beslut meddela föreskrifter

för utnyttjande av de medel som har anslagits för riksdagen och dess

myndigheter6Detta framgår av lagen (2000:419) med instruktion för

riksdagsförvaltningen (2 § punkterna 2 och 3).. Det sker i form av

anslagsdirektiv

som är en motsvarighet till de regleringsbrev regeringen utfärdar för

sina underställda myndigheter.

Riksdagen styr Riksrevisionens verksamhet antingen genom lagstiftning

eller i samband med anslagsprövningen. Riksdagens beslut i det senare

fallet kan ges i form av anslagsvillkor, uppdrag eller krav på återrapportering.

Riksdagen kan i detta sammanhang också pröva frågor om mål och verksamhetens

mer övergripande inriktning. Frågor av detta slag bör komma till uttryck

i finansutskottets betänkande och även styra utformningen av de anslagsdirektiv

som riksdagsstyrelsen lägger fast för Riksrevisionen.

I detta sammanhang kan det finnas anledning för finansutskottet att

uppmärksamma omfattningen av Riksrevisionens internationella verksamhet.

Riksrevisionen får enligt sin instruktion inom sitt verksamhetsområde

utföra uppdrag och tillhandahålla tjänster på det internationella området.

I samband med behandlingen i riksdagen av lagförslaget7Betänkande

2002/03:KU12 s. 13 och 14. underströk konstitutionsutskottet vikten av att

de internationella uppdragen och tjänsterna inte får en sådan omfattning

att Riksrevisionens huvuduppgift att granska statlig verksamhet påverkas

negativt.

Ett särskilt biståndsanslag har inrättats för finansiering av Riksrevisionens

biståndsprojekt. Det är ramanslaget 8.6 Riksrevisionen: Internationella

uppdrag som i budgetförslaget för 2004 är uppfört med 40 miljoner kronor

på utgiftsområde 7. Riksdagen får därmed möjlighet att årligen ta ställning

till omfattningen och inriktningen av denna verksamhet samtidigt som den

ges sådana former att Riksrevisionens självständighet och oberoende inte

kan sättas i fråga. Styrelsen för Riksrevisionen anser att myndighetens

internationella uppdragsverksamhet är en värdefull del av det svenska

förvaltningsbiståndet. Den är också betydelsefull för Riksrevisionens

kärnverksamhet. Beräkningen av anslagsnivån har gjorts med ledning av den

volym motsvarande verksamhet hade hos Riksrevisionsverket. Styrelsen för

Riksrevisionen har då också anpassat anslagsnivån för denna verksamhetsgren

så att den inte tränger undan huvuduppgiften att revidera svenska myndigheter.

Av riksdagsstyrelsens yttrande över budgetförslaget framgår att

riksdagsförvaltningen under beredningen av ärendet har inhämtat mer detaljerad

information från Riksrevisionskommittén angående de beräknade kostnaderna

för den internationella verksamheten inom den tidigare myndigheten

Riksrevisionsverket. Av denna information har bl.a. framgått att Riksrevisionens

totala kostnader för denna verksamhet beräknas öka jämfört med 2002. Mot

denna bakgrund har riksdagsstyrelsen förutsatt att Riksrevisionen inför

riksdagens behandling av myndighetens anslag för 2004 skulle lämna

kompletterande information om beräkningsgrunderna till riksdagen i denna del.

Riksrevisionen skulle också i efterhand detaljerat redovisa för riksdagen

hur budgeterade medel för den internationella verksamheten disponerats

under verksamhetsåret 2004. Beredningen inom riksdagen av dessa frågor

görs av utrikesutskottet.

Mot bakgrund av vad såväl konstitutionsutskottet som Riksrevisionens

styrelse framhållit finns det enligt finansutskottets mening anledning att

understryka att den internationella verksamheten inte får bedrivas på ett

sådant sätt att den inskränker Riksrevisionens möjligheter att bedriva

revision av statliga myndigheter. De internationella uppdragen bör utföras

med full kostnadstäckning från uppdragsgivarna, och Riksrevisionens

myndighetsanslag bör således inte användas för att täcka overheadkostnader

för den internationella uppdragsverksamheten. Detta bör framgå av det

anslagsdirektiv som riksdagsförvaltningen utfärdar.

Av anslagsdirektiven bör också framgå de synpunkter utskottet haft på

dispositionen av kvarvarande medel på anslaget Riksrevisionsverket:

Avvecklingskostnader, på frågan om nivån på anslagskrediten för Riksrevisionen

samt på frågan om tydliga och lätt uppföljningsbara mål för Riksrevisionens

verksamhet.

Finansutskottets sammanfattande bedömning

Vad utskottet här har framhållit med anledning av beräkningen av anslagen

för 2004 inom utgiftsområde 2 innebär sammanfattningsvis att utskottet

tillstyrker regeringens och Riksrevisionens styrelses förslag till

medelsanvisning, dvs. punkterna 7 och 9 i propositionen. Utskottet tillstyrker

också regeringens förslag att Finansinspektionen direkt ska få tillgodogöra

sig inkomsterna från prövningsverksamheten med den ändringen att denna

verksamhet förutsätts bli redovisad med full kostnadstäckning vid sidan

av statsbudgeten. Det innebär att utskottet delvis tillstyrker punkt 5 i

propositionen.

De i detta sammanhang behandlade motionsförslagen avstyrks. Det gäller

Moderata samlingspartiets motioner Fi268 yrkande 7 och Fi273,

Folkpartiets motioner Fi240 yrkande 14 i denna del och Fi296,

Kristdemokraternas motioner Fi283 yrkande 8 samt Fi284 yrkandena 4 och 5,

Centerpartiets motion Fi265 samt

Vänsterpartiets motion Bo225 yrkande 1.

Statens fastighetsverk

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget till investeringsplan för Fastighetsverket

liksom förslaget att verkets låneram för investeringar i fastigheter ska

vara 7 miljarder kronor nästa år.

Propositionen

Statens fastighetsverk är en central förvaltningsmyndighet med uppgift

att förvalta det fastighetsbestånd som regeringen bestämmer. Verksamheten

finansieras fullt ut med avgiftsintäkter.

Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna en i propositionen (avsnitt

10.13, punkt 3) redovisad investeringsplan för Statens fastighetsverk.

Vidare föreslås att Statens fastighetsverks låneram i Riksgäldskontoret

för investeringar i fastigheter ska vara 7 000 miljoner kronor (punkt 1).

I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för Fastighetsverket.

Investeringsplan för Statens fastighetsverk 2002-2006

Miljoner kronor

Av propositionen framgår att Fastighetsverket dessutom disponerar en

låneram på 50 miljoner kronor för att finansiera investeringar i

anläggningstillgångar.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet noterar att stora skillnader föreligger mellan den redovisning

regeringen lämnade för ett år sedan och de nu presenterade uppgifterna.

När riksdagen hösten 2002 behandlade motsvarande investeringsplan redovisade

regeringen en prognos över Fastighetsverkets samlade investeringar 2002.

Enligt prognosen väntades investeringarna detta år uppgå till 524 miljoner

kronor. Som framgår av sammanställningen blev det faktiska utfallet 455

miljoner kronor, dvs. trots att mindre än ett halvår återstod av året

överskattade man investeringarna med 69 miljoner kronor. Avvikelsen

kommenteras inte i den nu aktuella budgetpropositionen.

I den investeringsbudget som riksdagen samtidigt godkände för 2003 angavs

investeringsvolymen till 423 miljoner kronor. Nu räknar regeringen med

att investeringarna detta år ska uppgå till 582 miljoner kronor. Om denna

bedömning står sig kommer investeringarna att överstiga den av riksdagen

godkända planen med 159 miljoner kronor, eller med 38 %. Inte heller till

denna avvikelse lämnas någon förklaring i propositionen.

Beskrivningen i propositionen av Fastighetsverkets pågående och planerade

investeringar framstår också som något rapsodisk och saknar helt koppling

till den redovisade investeringsplanen. Av framställningen framgår inte

hur stora belopp respektive projekt väntas föra med sig, än mindre vilka

projekt som förklarar avvikelserna.

Ska riksdagens godkännande av Fastighetsverkets investeringsplan fylla

ett meningsfullt syfte måste bakgrundsbeskrivningen till beslutet vara så

utformat att det tydligt framgår hur investeringskostnaderna varje år

fördelar sig på olika större projekt samt vilka omständigheter som förklarar

eventuella avvikelser från tidigare redovisade planer. Det innebär inte

att riksdagen ska ta ställning till varje enskilt projekt. Avsikten med

den fördjupade redovisningen ska endast vara att förse riksdagen med ett

bredare beslutsunderlag. Utskottet förutsätter således att regeringen i

kommande års budgetpropositioner fördjupar presentationen av Fastighetsverkets

investeringar i fastigheter.

Med denna kommentar tillstyrker utskottet regeringens förslag till

investeringsplan för Statens fastighetsverk, liksom förslaget att

Fastighetsverkets

låneram för fastighetsinvesteringar ska vara 7 000 miljoner kronor även

nästa år. Därmed tillstyrker utskottet punkterna 1 och 3 i propositionen.

Fortifikationsverket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker förslaget till investeringsplan för Fortifikationsverket

liksom förslaget att verkets låneram för investeringar i mark, anläggningar

och lokaler ska vara 6 200 miljoner kronor nästa år.

Propositionen

Fortifikationsverket är en central förvaltningsmyndighet med uppgift att

förvalta statens fastigheter avsedda för försvarsändamål, s.k.

försvarsfastigheter. Verksamheten finansieras fullt ut med avgiftsintäkter.

Regeringen föreslår att riksdagen ska godkänna en i propositionen (avsnitt

10.14, punkt 4) redovisad investeringsplan för Fortifikationsverket. Vidare

föreslås att Fortifikationsverkets låneram i Riksgäldskontoret för

investeringar i mark, anläggningar och lokaler 2004 ska vara 6 200 miljoner

kronor (punkt 2). För innevarande år disponerar Fortifikationsverket en

motsvarande låneram på 5 500 miljoner kronor.

I budgetpropositionen redovisas följande investeringsplan för

Fortifikationsverket.

Investeringsplan för Fortifikationsverket 2002-2006

Miljoner kronor

Av propositionen framgår att Fortifikationsverket 2003 dessutom disponerar

en låneram på 175 miljoner kronor för att finansiera investeringar i

anläggningstillgångar.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet biträder regeringens förslag till investeringsplan och låneram

för Fortifikationsverket. Det innebär att utskottet tillstyrker punkterna

2 och 4 i propositionen.

Rörlig kredit för Premiepensionsmyndigheten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker att Premiepensionsmyndigheten tilldelas en rörlig

kredit på 200 miljoner kronor för handel med fondandelar.

Propositionen

I propositionen (avsnitt 18.7) föreslås att regeringen för 2004 ska

bemyndigas att tilldela Premiepensionsmyndigheten (PPM) en särskild, rörlig

kredit i Riksgäldskontoret på högst 200 miljoner kronor för att tillgodose

PPM:s behov av likviditet i handeln med fondandelar (punkt 6). Krediten

ska användas för att täcka ojämna likviditetsflöden i denna handel.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet biträder regeringens förslag att Premiepensionsmyndigheten

beviljas en rörlig kredit på högst 200 miljoner kronor i Riksgäldskontoret

för 2004. Därmed tillstyrker utskottet punkt 6 i propositionen.

Riksrevisionens investeringar i anläggningstillgångar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker att Riksrevisionen nästa år ges rätt att låna upp

till 45 miljoner kronor för investeringar i anläggningstillgångar.

Propositionen

I propositionen (avsnitt 19.1) föreslår styrelsen för Riksrevisionen att

Riksrevisionen för 2004 ska bemyndigas att få låna högst 45 miljoner kronor

i Rikgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar (punkt

8).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker att Riksrevisionen ges det begärda bemyndigandet.

Det innebär att utskottet tillstyrker punkt 8 i propositionen.

Regional statistik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om förbättrad regional statistik. Enligt

utskottets mening är det viktigt att det finns en väl utvecklad officiell

statistik på regional nivå. Därför förutsätter utskottet att regeringen

i sin fortsatta prövning av SCB:s anslag tar hänsyn till behoven av

regional statistik. En stor del av regionstatistiken bör emellertid finansieras

av regionala, lokala eller andra intressenter eftersom staten inte kan ta

på sig ansvaret för att finansiera alla olika typer av regionala statistiska

behov som finns. Utskottet avstyrker motion N225.

Motionen

I motion N225 av Christer Nylander m.fl. (fp) yrkande 7 menar motionärerna

att bristen på regional statistik är ett hinder för att korrekt kunna

mäta integrationen i Öresundsregionen. Enligt motionärerna bör regeringen

snarast återkomma med förslag på en mer pålitlig och utvecklad regional

statistik i enlighet med det behov som beskrivs i den statliga utredningen

om översyn av den ekonomiska statistiken (SOU 2002:118).

Finansutskottets ställningstagande

Under 2000 tillsattes en utredning med uppgift att analysera och granska

den ekonomiska statistiken. I utredningens slutbetänkande (SOU 2002:118)

konstateras att det finns ett behov att förbättra och öka kvaliteten av

framför allt den övergripande ekonomiska statistiken, men även av den

regionala statistiken. SCB har under perioden 2001-2003 fått knappt 46

miljoner kronor extra för ny statistik och förbättring av kvaliteten i

redan befintlig statistik. Av dessa medel är 7 miljoner kronor en tillfällig

resursförstärkning för åren 2001-2003 och 4 miljoner kronor en tillfällig

resursförstärkning för perioden 2003-2005.

I januari 2003 överlämnade SCB till regeringen en s.k. fördjupad prövning

av den officiella statistiken 2004-2006. I prövningen föreslår SCB att

anslagen för den officiella statistiken höjs med 156,1 miljoner kronor

fram till 2006. Anslagen för statistik inom området regional utveckling

föreslås öka från 2 miljoner kronor 2003 till 4,7 miljoner kronor 2006.

Medlen ska enligt SCB bl.a. användas till att förbättra de regionala

räkenskaperna (BRP), öka den regionala fördelningen av företagsstatistiken,

utveckla en regional fördelning av statistiken över statsbudgetens utfall

samt utveckla olika regionala tillväxtindikatorer.

Enligt utskottets meningen är det viktigt att det finns en god och väl

utvecklad officiell statistik på regional nivå. Därför förutsätter utskottet

att regeringen i sin fortsatta prövning av SCB:s anslag för den officiella

statistiken tar hänsyn till såväl behoven av att förbättra den övergripande

ekonomiska statistiken som behoven av att statistiskt korrekt kunna

beskriva den regionala utvecklingen. Samtidigt är det enligt utskottets

mening viktigt att slå fast att en betydande del av den regionala statistiken

måste finansieras av regionala, lokala eller andra intressenter inom ramen

för t.ex. SCB:s avgiftsfinansierade verksamhet. Staten kan inte ta på sig

ansvaret för att finansiera alla olika typer av regionala statistiska

behov som finns.

Med det anförda avstyrker utskottet motion N225 yrkande 7.

Finansinspektionens finansiering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att Finansinspektionen ska få tillgodogöra

sig samtliga avgiftsinkomster direkt.

Jämför reservation 2 (kd).

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i motion Fi284 yrkande 2 att man ska utreda om

inte Finansinspektionens verksamhet kan finansieras på ett effektivare

sätt. Motionärerna välkomnar förslaget i budgetpropositionen som ger

inspektionen rätt att disponera över inkomsterna från vissa avgifter för

tillstånd och anmälningar hos inspektionen. Detta förslag berör emellertid

endast en mindre del av den totala verksamheten, och inspektionen kommer

därför efter ändringen inte att ha de muskler som behövs för att klara

sitt uppdrag, påpekar motionärerna. De anser att Finansinspektionen ska

ges rätt att förfoga över samtliga intäkter för att snabbt kunna anpassa

sig till en ökad efterfrågan utan att behöva gå omvägen via statsbudgeten.

För den kommande treårsperioden föreslår motionärerna inga förändringar

av anslaget. De anser emellertid att regeringen bör återkomma med ett

förslag som ger Finansinspektionen utökad rätt att disponera sina

avgiftsinkomster.

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har tidigare i detta betänkande tillstyrkt regeringens förslag

att Finansinspektionen ska få tillgodogöra sig inkomsterna från de avgifter

inspektionen tar ut vid sin prövning av vissa ansökningar och tillstånd.

Åtgärden motiveras bl.a. med att inspektionen då lättare kan anpassa

sina resurser till efterfrågan på denna typ av tjänster.

Såväl dessa avgifter som Finansinspektionens tillsynsavgifter är av

offentligrättslig karaktär. Något motsvarande synsätt kan dock inte anläggas

på inspektionsverksamheten som finansieras med årliga avgifter vars nivå

i allmänhet fastställs med en viss procentsats av de granskade institutens

balansomslutning. En anslagsfinansierad inspektionsverksamhet stärker

enligt utskottets mening också Finansinspektionens oberoende gentemot de

granskade myndigheterna.

Utskottet avstyrker därför motion Fi284 (kd) yrkande 2.

Försäljning av SBAB och Vasakronan

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om försäljning av SBAB och Vasakronan bl.a.

med motiveringen att bolagen bidrar till konkurrens och mångfald på sina

respektive marknader samtidigt som bolagen redovisar god avkastning.

Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).

Motionen

Moderata samlingspartiet föreslår i motion Fi269 att regeringen ska

privatisera Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag (SBAB) och

Vasakronan.

Motionärerna framhåller att SBAB genom sitt statliga ägande snedvrider

konkurrensen på bostadslånemarknaden. SBAB bedriver i dag utlåning mot

säkerheter i såväl flerbostadshus som småhus och bostadsrätter. Företagets

marknadsandel ligger kring 14 %, och företaget är Sveriges fjärde största

bolåneföretag. De senaste årens ökning av marknadsandelen har enligt

motionärerna bl.a. skett genom osakliga och tvivelaktiga kampanjer. Enligt

motionärerna bör SBAB privatiseras. Staten bör inte bedriva verksamhet

som andra kan sköta lika bra eller bättre (yrkande 1).

När Byggnadsstyrelsen omvandlades i början av 1990-talet bildades Vasakronan

för att förvalta de fastigheter som hade ett värde på den allmänna

hyresmarknaden. Avsikten var att företaget skulle förvalta främst

kontorsfastigheter

på kommersiell basis. Bolaget har snabbt anpassats till marknadens villkor.

Företaget är i dag ett stort fastighetsbolag med inriktning på kommersiella

lokaler och strategin är att expandera i de starkaste tillväxtregionerna.

Samtliga fastigheter i Vasakronans bestånd är fullt konkurrensutsatta,

och andelen statliga myndigheter bland hyresgästerna är nere i 33 %. Enligt

motionärerna bör inte staten ägna resurser åt verksamhet som andra kan

sköta lika bra eller bättre. Vasakronan bör därför privatiseras. En

börsnotering av bolagets aktier skulle också möjliggöra ett aktivt deltagande

i den omstrukturering av fastighetsmarknaden som nu pågår (yrkande 2).

Finansutskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning fyller såväl Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag

(SBAB) som Vasakronan väl sina platser i kretsen av statliga bolag. De

bidrar till konkurrens och mångfald på sina respektive marknader samtidigt

som bolagen redovisar god avkastning.

Enligt utskottets mening finns det därför ingen anledning att för tillfället

ompröva ägarförhållandena i SBAB och Vasakronan.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Fi269 yrkandena 1 och 2.

Lokalisering av Expertgruppen för miljöstudier

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att placera den nya kommittén - Expertgruppen

för miljöstudier - i Umeå med bl.a. motiveringen att kommittén är ett

resultat av en omvandling av den Stockholmsbaserade Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi (ESO). När det gäller lokaliseringen av

statliga myndigheter anser dock utskottet att regeringen i större utsträckning

än vad som tidigare varit fallet bör överväga att placera myndigheter

utanför Stockholmsområdet.

Motionen

I motion N374 av Sören Wibe och Lars Lilja (s) anser motionärerna att den

miljöpolitiska myndighet som ersätter Expertgruppen för studier i offentlig

ekonomi, den s.k. ESO, bör placeras i Umeå. I Umeå finns Umeå universitet,

Sveriges lantbruksuniversitet, Statens institut för ekologisk hållbarhet

och den nyligen startade Umeå miljöhögskola. Samtliga institutioner

besitter enligt motionärerna en omfattande kompetens inom miljöområdet.

Finansutskottets ställningstagande

Efter regeringsbeslut i slutet av juni 2003 avvecklades Expertgruppen för

studier i offentlig ekonomi (ESO) den 30 juni 2003. I samband med

avvecklingsbeslutet beslutade regeringen att inrätta en ny kommitté -

Expertgruppen för miljöstudier.

Enligt uppgifter från Finansdepartementet pågår nu arbetet med att inrätta

den nya kommittén, med avsikten att den ska påbörja sin verksamhet under

2004. Kommittén ska i likhet med ESO ha en parlamentariskt sammansatt

styrelse om 8-9 personer och ett sekretariat om 2-3 personer. Kommittén

ska även förfoga över samma mängd budgetmedel som ESO - dvs. runt 5

miljoner kronor per år. Enligt planen ska kommittén placeras i Stockholm i

Finansdepartementets lokaler.

Utskottet har ingenting att erinra mot att kommittén placeras i Stockholm.

Kommittén är ett resultat av en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna om att omvandla den Stockholmsbaserade

ESO till en organisation som sysslar med miljöstudier. Kommittén är också

i sammanhanget en relativt liten organisation med ett fåtal anställda och

en begränsad budget.

På ett mer principiellt plan anser emellertid utskottet att regeringen

vid lokalisering av såväl nya som redan befintliga myndigheter, i större

utsträckning än vad som tidigare varit fallet, bör överväga att lägga

myndigheter utanför Stockholmsområdet. Det är också en uppfattning som

riksdagen såväl som företrädare för regeringen gett uttryck för vid flera

tillfällen.

Utskottet vill till sist erinra om att regeringen nyligen beslutade att

inrätta en ny intern arbetsgrupp inom Finansdepartementet - Expertgruppen

för samhällsekonomiska studier (ESS). ESS ska arbeta med ungefär samma

uppgifter som det nu nedlagda ESO, med den skillnaden att gruppen även

ska studera frågor av samhällsekonomisk betydelse inom den privata sektorn.

Med det anförda avstyrker utskottet motion N374.

Fastighetsverkets förvaltning av känslig skärgårdsmiljö

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med kritik mot Fastighetsverkets arrendeavtal

med husägare på Landsort.

Motionen

Eva Arvidsson och Anders Sundström (båda s) föreslår i motion Fi253 att

riksdagen ska göra ett tillkännagivande om Statens fastighetsverks

förvaltning av känslig skärgårdsmiljö. Motionärerna kritiserar Fastighetsverket

för skötseln av kronoholmen Landsort i Stockholms södra skärgård och

ifrågasätter också utformningen av de arrendeavtal verket vill ingå när

avtalen omförhandlas. Motionärerna anser att dessa avtal strider mot andan

i den detaljplan som Nynäshamns kommun lagt fast för ön.

Finansutskottets ställningstagande

Fastighetsverket har den 1 mars 2000 tagit över ansvaret för förvaltningen

av Landsort från Sjöfartsverket. På ön, som är ca 500 m bred och 4 km

lång, är bebyggelsen koncentrerad till ett område närmast en av öns hamnar.

Bebyggelsen står på mark som upplåts med arrendeavtal. Fastighetsverket

har med husägare tecknat ett drygt 60-tal arrendeavtal med tämligen kort

bindningstid. Flertalet avtal har nyligen sagts upp, och i dessa fall

kommer nya arrendeavtal att gälla fr.o.m. nästa år.

Enligt uppgift från Fastighetsverket har Sjöfartsverket i de arrendeavtal

som tidigare ingåtts aldrig definierat hur stort markområde som varje

enskilt arrendeavtal omfattat. Innebörden av avtalen har emellertid varit

att arrendet i princip endast gällt det markområde som respektive hus

stått på. Många husägare har emellertid av hävd ställt i ordning mark i

omedelbar anslutning till sina hus, och när Fastighetsverket senare ingått

nya avtal har man beaktat detta faktum och i avtalen angett ett något

större markområde än själva husgrunden. Trots detta har enligt uppgift

husägarna inte fri dispositionsrätt till arrendemarken eftersom kommunens

detaljplan styr vad som får göras inom området.

Motionärerna kritiserar Fastighetsverket för att vilja införa en tomtindelning

på ön, vilket enligt deras mening strider mot andan i kommunens detaljplan.

En sådan tomtbildning inskränker i praktiken allmänhetens tillträde till

mark som ligger innanför de enskilda tomtgränserna, påpekar motionärerna.

Utskottet har förståelse för motionärernas synpunkter. I områden av detta

slag kan olika former av revirmarkeringar runt bebyggelsen lätt sätta en

hämsko på det rörliga friluftslivet. Bebyggelsen på Landsort är enligt

uppgift i huvudsak koncentrerad till ett område på ön. Utskottet förutsätter

också att kommunens detaljplan efterlevs.

Mot denna bakgrund bör enligt utskottets mening motionärernas förslag

inte föranleda något initiativ från riksdagens sida. Utskottet avstyrker

således motion Fi253 (s).

Föreningslivets andel av spelmarknaden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion med förslag att staten ska pröva olika

åtgärder för att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.

Jämför reservation 4 (kd).

Motionen

Kristdemokraterna föreslår i motion So501 yrkande 1 att riksdagen ska

göra ett tillkännagivande om att föreningslivets andel av spelmarknaden

bör stärkas.

Motionärerna noterar att regeringen i budgetpropositionen aviserar att

ett vinstdelningssystem ska införas fr.o.m. den 1 januari 2004. Detta

system innebär att Svenska Spels samlade överskott ska utgöra grund för

fördelningen och är tänkt att ersätta nuvarande system som avser fördelningen

av överskottet från spel på värdeautomater.

Motionärerna är positiva till att en del av vinsterna från Svenska Spel

överförs till föreningslivet. Samtidigt anser de att det vore bättre om

folkrörelsernas egna spel kunde få ett större utrymme på spelmarknaden så

att resurserna gick till dem direkt och inte via staten eller Svenska

Spel. Staten måste därför enligt deras mening pröva olika åtgärder för

att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.

Finansutskottets ställningstagande

Motionärerna är positiva till det nya vinstdelningssystem som ska införas

nästa år för fördelning av Svenska Spels överskott till föreningslivet,

men anser samtidigt att folkrörelsernas egna spel borde kunna få ett större

utrymme på spelmarknaden.

Enligt utskottets mening bör erfarenheterna av det nya vinstdelningssystemet

avvaktas innan man prövar eventuellt andra åtgärder för att stärka

föreningslivets andel av spelmarknaden. Utskottet avstyrker därför motion

So501 yrkande 1.

Kommunala museers statsgaranti

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om att utvidga tilläggsförsäkringen

för museer hos Kammarkollegiet så att den även får omfatta regionala och

kommunala museer.

Motionen

I motion Fi237 av Erling Bager (fp) framförs att det under de senaste

åren har blivit svårare för svenska museer att få låna konstföremål

eftersom den statliga garantin i samband med lån av konst i utlandet inte

gäller i händelse av förlust eller skada förorsakad av krig. De statliga

museerna kan undanröja denna inskränkning genom att teckna en jämförelsevis

billig tilläggsförsäkring hos Kammarkollegiet. Denna möjlighet finns dock

inte för de regionala och kommunala museerna, vilka är hänvisade till den

betydligt dyrare privata försäkringsmarknaden. Detta begränsar deras

ekonomiska möjligheter att visa internationell konst och konsthantverk av

hög klass. För att undvika begränsningar i utställningsverksamheten på de

icke statliga museerna bör staten enligt motionären ge de regionala och

kommunala museerna samma rättighet som de statliga museerna att teckna

tilläggsförsäkring hos Kammarkollegiet.

Finansutskottets ställningstagande

För statlig egendom och statlig verksamhet råder sedan länge i princip

försäkringsförbud, senast reglerad i förordningen (1995:1300) om statliga

myndigheters riskhantering. Kammarkollegiet får dock vid särskilda skäl

besluta om undantag eller, efter överenskommelse med myndigheten, överta

ansvaret för skaderisker. Kammarkollegiet har statsmakternas uppdrag att

driva ett försäkringssystem inom staten. Syftet är att erbjuda myndigheterna

under regeringen möjlighet att teckna de försäkringar de behöver respektive

är skyldiga att hålla. Den bärande principen är att det är ekonomiskt

fördelaktigare för staten som koncern att behålla de risker man har

finansiell förmåga att bära inom koncernen än att de myndigheter som ingår

i koncernen köper externa försäkringar.

Regeringen har sedan länge bemyndigande att lämna garantier för lån av

föremål i utländsk ägo som antingen ingår i utländska vandringsutställningar

eller utställningar som museerna sätter upp själva. Garantin omfattar

sedan slutet på 1990-talet statliga, regionala och kommunala museer. För

att låna ut ett föremål till utställningar kräver ägaren som regel att

föremålet försäkras eller att en garanti ställs för att ersättning betalas

om föremålet skadas eller förloras. Med tanke på försäkringsförbudet har

det därför varit en förutsättning för att kunna låna föremål från utlandet

att staten lämnat en utställningsgaranti. I och med anpassningen till

internationell praxis har man dock undantagit från garantin ersättningar

av förlust eller skada förorsakad av krig.

Försäkringsförbudet innebär att den krigsrisk som undantas från

utställningsgarantin i statliga museers fall behöver täckas av en särskild

tilläggsförsäkring i det statliga försäkringssystemet hos Kammarkollegiet.

Att utöka denna tilläggsförsäkring så att den i enlighet med motionärens

förslag även omfattar icke-statliga museer medför att det statliga

försäkringssystemet utvidgas till andra juridiska personer än den statliga

koncernen. På så sätt skulle staten skapa en särskild marknad för

utställningsförsäkringar vid sidan av den kommersiella försäkringsmarknaden.

Detta riskerar enligt utskottets mening att påverka försäkringsmarknadens

funktionssätt negativt. Därutöver befarar utskottet att en sådan lösning

skulle ha allvarliga konsekvenser för statsbudgeten, då exempelvis skador

vid en utställning på ett icke-statligt museum ska ersättas genom överföring

av statliga medel i form av extraordinära bidrag till utomstående juridiska

personer. Uppkomsten av sådana skador är närmast omöjlig att förutse.

Utskottet anser att det är beklagligt om den nuvarande utformningen av

utställningsgarantin på något sätt begränsar möjligheten att visa

högkvalitativ internationell konst och hantverk på regionala och kommunala

museer. Emellertid anser utskottet att konsekvenserna av en ändring i

reglerna för statlig utställningsgaranti så att den även täcker krigsrisken

är svåra att överblicka. De finansiella risker som staten i egenskap av

garant får bära skulle vid sådan ändring säkerligen öka avsevärt. Detta

får stora konsekvenser för de fasta och rörliga avgifter som museerna i

enlighet med förordningen (1998:200) om statliga utställningsgarantier

får betala. Storleken på dessa avgifter beror nämligen på den bedömda

risknivån och den beräknade sannolikheten för förekomst av skador inte

bara vid varje enskild utställning utan även kollektivt för samtliga museer

som omfattas av garantin. Ändringen i reglerna för utställningsgarantin

skulle därför kräva en omfattande utredning innan det kan bedömas om den

är genomförbar. Enligt vad utskottet erfarit har regeringen för närvarande

inga planer på att tillsätta en sådan utredning. Utskottet förutsätter

dock att regeringen bevakar utställningsgarantins påverkan på tillgängligheten

av museisamlingarna över hela landet och, om så befinns lämpligt, återkommer

med en bedömning av garantins utformning.

Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrker utskottet motion Fi237

(fp).

Statliga myndigheters inbördes fakturering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslaget om avskaffande av möjligheten till

internfakturering mellan statliga myndigheter.

Motionen

I motion Fi277 av Åsa Lindestam (s) framförs att de gällande bestämmelserna

om internfakturering mellan statliga myndigheter kan leda till att en

myndighet med sparkrav vid en olycka kan anlita andra utförare än den

myndighet som är bäst lämpad att utföra arbetsuppgiften. Följden blir att

riskfaktorn vid räddningsinsatser höjs. Motionären anser att internfakturering

mellan statliga myndigheter inte bör förekomma, utan på anmodan ska

tillfrågad myndighet utföra sin arbetsuppgift. Endast om det finns skäl

till att den efterfrågade arbetsuppgiften inte kan utföras av den tillfrågade

myndigheten, bör den frågande myndigheten kunna vända sig till andra som

i sin tur kan fakturera den frågande myndigheten.

Finansutskottets ställningstagande

Statliga myndigheter ska enligt gällande regelverk utföra vissa tjänster

åt varandra mot ersättning. Ekonomistyrningsverkets undersökning Avgifter

2002 (ESV 2003:15) visar att omkring hälften - 52 % år 2001 och 49 % år

2002 - av den totala avgiftsbelagda verksamheten i staten utgörs av interna

transaktioner mellan myndigheterna. Den avgiftsbelagda verksamheten i

statsförvaltningen har utvecklats i enlighet med en särskild

beställar-/utförarmodell för att åstadkomma större effektivitet och

kostnadsmedvetenhet

inom statlig verksamhet. Detta sker bl.a. genom att fördela kostnaderna

på de verksamheter som orsakar dem, anpassa tjänsternas innehåll m.m.

bättre till vad som efterfrågas samt åstadkomma konkurrens på så lika

villkor som möjligt i fall det också finns privata leverantörer av tjänsten.

Enligt information som utskottet inhämtat från Räddningsverket utgör

internfaktureringen mellan statliga myndigheter inte något problem för

räddningstjänsten. 34 § räddningstjänstlagen (1986:1102) samt 6 kap. 7 §

lagen om skydd mot olyckor, som fr.o.m. den 1 januari 2004 ersätter

räddningstjänstlagen8Proposition 2002/03:119, bet. 2003/04:FöU2, rskr.

2003/04:24., anger att skyldighet för myndigheter att medverka i räddningstjänst

eller sanering efter utsläpp av radioaktiva ämnen endast föreligger om

myndigheten har lämpliga resurser och ett deltagande inte allvarligt

hindrar myndighetens vanliga verksamhet. I förarbetena till dessa två lagar

betonas att det inte är möjligt att närmare precisera vad som menas med

allvarligt hinder för myndighetens vanliga verksamhet. Det får bli en

avvägning i det enskilda fallet mellan en statlig myndighets behov av

resurser för den egna verksamheten och möjligheten att bidra med resurser

vid räddningsinsatsen eller vid saneringen. Ersättningen för medverkan i

räddningstjänst m.m. tilldelas enligt de aktuella lagarna endast kommuner.

När statlig myndighet deltar i räddningstjänsten kan emellertid staten

inte ställa några krav på ersättning.

Utskottet konstaterar att avsikten med lagbestämmelserna för räddningstjänsten

är att försäkra en effektiv användning av resurserna med beaktande av bl.

a. de bäst lämpade myndigheternas tillgång på resurser samt deras ekonomiska

läge. Den gällande principen är samtidigt att några ersättningar för

räddningsinsatser inte utbetalas till eller mellan statliga myndigheter.

I

detta sammanhang vill utskottet understryka att en myndighet ska utföra

sina uppgifter på ett ändamålsenligt sätt oavsett hur denna verksamhet är

finansierad. Finansieringsmodellen för myndighetens verksamhet ska stödja

detta. Man måste således i det enskilda fallet pröva hur verksamheten ska

finansieras: med anslag eller med avgifter. Att införa ett generellt förbud

mot internfakturering mellan statliga myndigheter skulle enligt utskottets

mening innebära att statsmakterna avhänder sig ett viktigt styrinstrument.

Om en specifik verksamhet anses fungera dåligt till följd av internfakturering

bör finansiering och villkor för just denna verksamhet åtgärdas.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion Fi277 (s).

Kontrollfunktionen i staten

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att regeringens skrivelse 2002/03:137 Kontrollfunktionen

i staten läggs till handlingarna. Förslaget i motionen avstyrks.

Jämför reservation 5 (fp).

Regeringens skrivelse

I regeringens skrivelse 2002/03:137 lämnar regeringen en redogörelse för

användningen av anslaget Kontrollfunktionen i staten. Anslaget omfattade

särskilda medel i form av projektbidrag som under perioden 1997-2002

reserverades inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och förvaltning i syfte

att uppnå en förstärkning av kontrollfunktionen i staten.

Mot bakgrund av bl.a. Riksrevisionsverkets rapport FUSK - systembrister

och fusk i välfärdssystemen (RRV 1995:32) bedömde regeringen i mitten av

1990-talet att kontrollfunktionen i staten behövde stärkas. Under perioden

1997-1999 anvisade riksdagen totalt 305 miljoner kronor för att stärka

kontrollfunktionen i staten. Medlen anvisades på ett reservationsanslag,

vilket innebar att regeringen i enlighet med 5 § lagen (1996:1059) om

statsbudgeten kunde utbetala medel från anslaget t.o.m. 2002. Av det av

riksdagen anvisade beloppet har regeringen fattat beslut om tilldelning

av totalt 303,5 miljoner kronor. Sammantaget har 57 projekt genomförts

och 286,3 miljoner kronor av tilldelade medel förbrukats. Enbart myndigheter

har tilldelats projektbidrag.

I skrivelsen lämnas en beskrivning av genomförda projekt indelade enligt

fem huvudområden: kontroll av bidrags- och försäkringssystem (17 projekt),

kontroll av EU-medel (19 projekt), kontroll av skatter och tullar (14

projekt), övriga kontrollprojekt som på olika sätt berör kontroll- och

styrningsfrågor (6 projekt) samt uppbyggnaden av Ekobrottsmyndigheten.

Inom ramen för den särskilda kontrollsatsningen har Statskontoret fått i

uppdrag att genomföra en utvärdering av den verksamhet som finansierats

med medel från anslaget Kontrollfunktionen i staten. Resultatet av denna

utvärdering återges i skrivelsen.

Enligt Statskontoret är det svårt att bedöma kontrollprojektens samlade

effekt i förhållande till det bakomliggande syftet med anslaget. De direkta

effekterna av kontrollprojekten i form av förändringar i kontrollverksamheten

anses dock vara ganska goda. Det samlade värdet av dessa förändringar, om

det hade varit möjligt att fastställa ett ekonomiskt värde på effekterna,

bedöms vara högre än de medel som kontrollprojekten tilldelats. Statskontoret

konstaterar dock samtidigt att en stor del av de analyserade kontrollprojekten,

helt eller delvis, hade genomförts även utan särskilda kontrollmedel.

Vidare anser Statskontoret att dokumentation över vilka resultat projekten

uppnått i de flesta fall är otillräcklig. Därutöver ställer man sig tveksam

till att medel har beviljats till projekt som endast resulterat i

kartläggningar av olika frågeområden eftersom detta strider mot kriterier att

medel skulle beviljas projekt där förbättringar snabbt kunde nås.

Statskontoret anser vidare att särskilda bidrag, som medel för att få

myndigheter

att agera i önskad riktning, är en styrform som regeringen bör använda

med försiktighet. Varje satsning på denna typ av stimulans innebär att

den normala incitamentsstrukturen, då myndigheter inom ramen för sina

anslag ska bedriva en verksamhet effektivt, naggas i kanten. Det är därför

viktigt att noggrant analysera i vilka situationer denna styrform bör

användas.

Regeringen delar Statskontorets bedömning att många betydande förändringar

av den statliga kontrollen har inträffat och anser att satsningen med att

via projektbidrag stimulera kontroll av statlig verksamhet visat sig vara

framgångsrik. Därtill kommer att förändringarna i allmänhet har integrerats

i den ordinarie verksamheten och att de förefaller vara av bestående natur.

Regeringen medger samtidigt att flera av de genomförda projekten i princip

borde ha kommit till stånd även utan särskilda medel. Intentionen har

dock varit att projektbidragen i dessa fall skulle påskynda arbetet med

att säkerställa en ändamålsenlig kontroll inom de berörda områdena.

Vidare delar regeringen till viss del Statskontorets kritik avseende

bristande dokumentation över vilka resultat projekten uppnått. När det

gäller Statskontorets tveksamhet till att några projekt i huvudsak är att

anse som kartläggningar har regeringen gjort bedömningen att projekten

avsett prioriterade områden och att flera av dessa områden varit relativt

outforskade, och därmed har det varit rimligt att initialt genomföra

kartläggning.

Regeringen framhåller i skrivelsen att man för närvarande inte har för

avsikt att genom särskilda projektbidrag stärka den statliga kontrollfunktionen

i staten ytterligare. Det kan dock inte uteslutas att liknande satsningar

kan komma att bli aktuella. Regeringen delar Statskontorets uppfattning

att bidrag i första hand ska utnyttjas för att få till stånd insatser som

annars inte blivit av. Regeringen menar dock att bidrag även bör kunna

användas för att påskynda viktiga förändringar och snabbt förstärka viktiga

funktioner. Slutligen uttrycker regeringen sin avsikt att fortlöpande

följa hur kontrollfunktionen i staten utvecklas inom ramen för det löpande

arbetet med att utveckla en effektiv och väl fungerande förvaltning.

Motionen

Folkpartiet liberalerna anser i motion Fi1 att det är av intresse att

utveckla metoder för utvärdering och effektivisering av myndighetsverksamheten.

Den aktuella satsningen att utveckla kontrollmetoder via särskilda projekt

skapar dock vissa problem, varför regeringen enligt motionärerna bör ta

fasta på den kritik av särskilda insatser på kontrollområdet som Statskontoret

framför (yrkande 2). Man framhåller samtidigt att ett s.k. pengasystem -

där stat eller kommun avsätter offentliga medel för en viss verksamhet

och där användaren får välja vem som ska utföra tjänsten utan att vara

bunden till en offentlig producent - utgör ett mer effektivt sätt att

utvärdera vissa offentliga tjänster än mindre sofistikerade utvärderingssystem.

Sådana mer grundläggande utvärderingsmöjligheter bör tas till vara i

framtida utvärderings- och kontrollarbete (yrkande 1). Vidare anser

motionärerna att ett system med särskilda bidragsmedel på reservationsanslag

som står till regeringens förfogande bör avskaffas eftersom de bidrar

till att tränga undan strategiska uppgifter och tunnar ut myndigheternas

roll (yrkande 3).

Finansutskottets ställningstagande

Utskottet har granskat regeringens skrivelse 2003/04:137 Kontrollfunktionen

i staten.

Utskottet konstaterar att den utvärdering av den särskilda satsningen på

kontrollfunktionen i staten som Statskontoret genomfört på regeringens

uppdrag visar att många kontrollprojekt har lett till betydande och

bestående förändringar i kontrollverksamheten. Myndigheter prioriterar i

allmänhet kontrollfunktionen högre i dag än före satsningen. Statskontorets

analys visar att erfarenheterna av projekten inom Kontrollfunktionen i

staten, trots vissa brister i projektvalet samt i resultatrapporteringen,

skiljer sig på ett positivt sätt från tidigare erfarenheter av att använda

särskilda bidrag, då de flesta av förändringarna i kontrollverksamheten

förefaller vara av bestående karaktär.

Utskottet delar Statskontorets uppfattning att särskilda bidrag, som medel

för att få myndigheter att agera i önskad riktning, är en styrform som

regeringen bör använda med försiktighet. De situationer då särskilda bidrag

kan vara motiverade är sådana där den enskilda myndigheten har begränsade

incitament att själv finansiera ett projekt. Detta gäller exempelvis då

flera myndigheter samverkar i ett projekt, vid särskilt riskfyllda projekt,

när ett projekt kan sägas ha stor spridningspotential eller när vinsterna

av ett visst projekt inte bedöms tillfalla den projektansvariga myndigheten.

Utskottet instämmer samtidigt med regeringen i att bidrag även bör kunna

användas för att påskynda viktiga förändringar och snabbt förstärka viktiga

funktioner i den statliga förvaltningen.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att, oaktat val av system för

att tillhandahålla offentligt finansierade tjänster, det är ett ofrånkomligt

krav att den interna styrningen och kontrollen i den organisation som

tillhandahåller tjänsten/servicen är ändamålsenlig och fungerar väl.

Utskottet delar inte motionärernas uppfattning att en fördelning av offentliga

resurser direkt till individen för konsumtion av vissa offentliga tjänster

skulle utgöra ett mer effektivt sätt att utvärdera offentliga verksamheter

jämfört med de interna utvärderingssystem som löpande utvecklas i den

offentliga förvaltningen. Det är dessutom svårt att se att de olika

kontrollprojekt som varit aktuella i detta sammanhang - kontroll av bidrags-

och försäkringssystem, kontroll av EU-medel, kontroll av skatter och tullar

- skulle ha kunnat utvärderas med hjälp av s.k. pengasystem.

Utskottet kan inte heller instämma med motionärernas beskrivning att

Statskontoret pekar på problem och risker med speciella utvärderingar som

inte ingår i den dagliga rutinen hos myndigheterna. Några särskilda risker

för att medel beviljas till en utvärderingsverksamhet som ändå skulle ha

ägt rum som en del av den ordinarie verksamheten utpekas inte i kontorets

rapport. Statskontoret uttalar sig enbart om företeelsen att använda

särskilda bidrag för att få myndigheter att agera i önskad riktning.

Utskottet noterar i detta sammanhang att konstitutionsutskottet i samband

med behandlingen av Riksdagens revisorers förslag angående anslag som

regeringen disponerar och fördelar9Förslag 2000/01:RR14, bet. 2001/02:KU5,

rskr. 2001/02:39-41. underströk att regeringens roll som bidragsfördelare

går att förena med den svenska förvaltningsmodellen, men att stöd i

projektform bör användas restriktivt. Vidare pekade revisorerna i sitt

förslag på regeringens betydelsefulla strategiska uppgifter i förhållande

till den statliga förvaltningsorganisationen. Revisorerna underströk att

denna strategiska roll även kan innefatta fördelning av vissa bidrag från

reservationsanslag, varvid det s.k. kontrollprojektet omnämndes som ett

exempel.

Härvid bör det noteras att riksdagen på förslag av utskottet ställt sig

bakom regeringens förslag att på statsbudgeten för 2003 uppförda

reservationsanslag görs om till ramanslag för samma ändamål och att outnyttjade

medel på anslagen vid utgången av 2003 får bilda anslagssparande på de

nya ramanslagen10Proposition 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42.

.

Utskottet vill erinra om att regeringen har ett övergripande ansvar för

intern styrning och kontroll i staten. Att ur ett koncernledningsperspektiv

skapa goda förutsättningar för en ändamålsenlig och väl fungerande intern

styrning och kontroll av statlig verksamhet är med andra ord en strategisk

uppgift för regeringen. Enligt utskottets mening bör det rimligen vara en

uppgift för regeringen att närmare överväga former för hur denna strategiska

uppgift ska lösas. Grundregeln bör dock vara att statliga medel till

offentliga verksamheter ska fördelas i generella termer och efter förutbestämda

kriterier. Utvärderingar bör främst ske som återkommande inslag inom den

ordinarie verksamheten.

Mot bakgrund av det ovan anförda föreslår utskottet att skrivelsen läggs

till handlingarna. Utskottet avstyrker samtidigt motion Fi1 (fp) yrkandena

1-3.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Målformulering för politikområde, punkt 2 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1 om förändringen av målformuleringen för politikområdet

Finansiella system och tillsyn. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi284

yrkande 1.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att riksdagens mål för politikområdet Finansiella

system och tillsyn är vagt formulerat i vissa delar. Det är särskilt

affärsetikens betydelse och förtroendet hos allmänheten och finansiella

aktörer som behöver betonas mer i de övergripande målformuleringarna.

Såväl affärsetiken som allmänhetens förtroende går att mäta med ett flertal

metoder.

Affärsetiken kan, förutsatt en effektiv tillsyn, t.ex. anses speglas av

antalet anmälningar eller fällningar gällande insiderbrott. Den kan på

längre sikt även mätas i form av hur mycket resurser som anses behöva

läggas på kontroll, tillsyn och beivrande av brott.

Allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för finansmarknadens

funktion mäts redan i form av s.k. förtroende- eller kvalitetsindex. Sådana

mätningar bör enligt min mening utvecklas för att bidra till en relevant

utvärdering av måluppfyllelsen på detta politikområde. En utvecklad form

av sådana mätningar skulle troligen även i sig kunna bidra till en ökad

måluppfyllelse.

Jag anser därför att målet för politikområdet Finansiella system och

tillsyn bör förändras i enlighet med Kristdemokraternas förslag i motion

Fi284 på följande sätt (våra tillägg anges nedan kursiverat):

Målet för politikområdet är:

att det finansiella systemet ska vara effektivt, främja en välutvecklad

affärsetik och tillgodose såväl samhällets krav på stabilitet som

konsumenternas intresse av ett gott skydd,

att tillsynen ska bedrivas effektivt för att upprätthålla och säkra

allmänhetens och finansiella aktörers förtroende för den finansiella sektorn,

att kostnaderna för statsskulden långsiktigt minimeras samtidigt som risken

beaktas, samt

att statens finansförvaltning bedrivs effektivt.

Jag föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

jag har framfört om förändringen av målformuleringen för politikområdet

Finansiella system och tillsyn. Detta innebär att riksdagen bifaller motion

Fi284 yrkande 1.

2. Finansinspektionens finansiering, punkt 9 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 2 om förändringen av Finansinspektionens möjligheter till en

effektivare finansiering av sin verksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Fi284 yrkande 2.

Ställningstagande

Finansinspektionens verksamhet finansieras i sin helhet med avgifter som

betalas av institut under inspektionens insyn. Finansinspektionen får

dock inte tillgodogöra sig de avgifter den tar ut. I stället redovisas

dessa mot en inkomsttitel på statsbudgeten, och inspektionen tilldelas

ett anslag som är lika stort som de samlade avgifterna. Principen är därvid

att det är Finansinspektionens samlade anslagsbehov som styr hur stora

avgifter som varje år ska tas ut. Den avgiftsstruktur som gäller för

Finansinspektionen innebär att ett resurstillskott således inte påverkar

statskassan eftersom ett ökat ramanslag innebär ökade avgifter för institut

under tillsyn.

Kristdemokraterna har länge förordat att Finansinspektionen som

tillsynsmyndighet bör få debitera finansinstituten direkt för sin verksamhet

och använda dessa medel utan att de måste gå omvägen via statsbudgeten.

Jag välkomnar därför att regeringen nu, efter förslag från Utredningen om

Finansinspektionens roll och resurser (SOU 2003:22), föreslår att vissa

avgifter för tillstånd och anmälningar hos Finansinspektionen ska få

disponeras direkt av denna (dvs. redovisas mot Finansinspektionens ramanslag).

Därigenom kan denna del av verksamheten effektiviseras och utvecklas

lättare och anpassas snabbare till ändrade krav. Detta gäller dock endast

en mindre del av den totala verksamheten, vilket enligt min mening innebär

att Finansinspektionen även efter den nu föreslagna förändringen inte

kommer att ha de muskler som behövs för att klara sitt uppdrag. Det brister

främst i finansieringsmöjligheterna och därmed även i förmågan att rekrytera

erforderlig kompetens.

Jag är övertygad om att Finansinspektionens verksamhetsvolym med det av

Kristdemokraterna föreslagna avgiftssystemet skulle bli en direkt avspegling

av finansmarknadens förmåga att "reglera sig själv". En balans mellan

avgifter och inspektionens verksamhet, vilken korresponderar med å ena

sidan regler och tillsyn och å andra sidan den verkliga efterlevnaden på

marknaden, skulle i så fall upprättas. Genom att låta Finansinspektionen

själv förfoga över sina intäkter öppnas också en möjlighet till snabb

förnyelse och expansion av inspektionens verksamhet när så är nödvändigt

utan att gå omvägen via statsbudgeten.

Jag anser att detta är den rimliga utvecklingen om Finansinspektionen ska

bli en verklig marknadskontrollant. Regeringen bör därför ges i uppdrag

att återkomma med förslag om en mer ändamålsenlig finansiering för

Finansinspektionen genom att utvidga det förslag om utökad rätt att disponera

avgiftsintäkter som presenterats i budgetpropositionen för 2004 i enlighet

med synpunkterna ovan. Vid ett frikopplande av inspektionens verksamhet

från statsbudgeten bör naturligtvis utgiftstaket justeras ned motsvarade

nuvarande nivå på utgiftsanslaget.

Jag föreslår alltså att riksdagen ska tillkännage för regeringen som sin

mening vad jag har framfört om Finansinspektionens finansiering. Detta

innebär att riksdagen bifaller motion Fi284 yrkande 2.

3. Försäljning av SBAB och Vasakronan, punkt 10 (m, fp, kd, c)

av Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas

Högström (m), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och Jörgen Johansson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Fi269 yrkandena

1 och 2.

Ställningstagande

Vi anser att de statligt ägda bolagen Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag

(SBAB) och fastighetsbolaget Vasakronan ska säljas. Båda bolagen bedriver

affärsmässig verksamhet på marknader som präglas av hög effektivitet och

god konkurrens mellan privata aktörer.

Staten ska enligt vår mening, i normalfallet, inte bedriva affärsmässig

verksamhet, speciellt inte på konkurrensutsatta marknader. Ett sådant

agerande från statens sida skapar osunda konkurrensvillkor samtidigt som

de aktuella bolagen oftast lider skada eftersom det finns många tydliga

exempel på att staten inte är en lämplig ägare av företag.

Statens resurser bör i stället användas på områden där andra aktörer inte

kan sköta verksamheten lika bra eller bättre. En utförsäljning av SBAB

och Vasakronan kan också bidra till att minska statsskulden genom att

inkomsterna från försäljningarna kan användas för att amortera skulden.

Vi

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad vi

anfört om utförsäljning av SBAB och Vasakronan. Vi tillstyrker därmed

motion Fi269 (m) yrkandena 1 och 2.

4. Föreningslivets andel av spelmarknaden, punkt 13 (kd)

av Olle Sandahl (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha

följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:So501 yrkande 1.

Ställningstagande

Sedan lång tid tillbaka har vi en starkt kontrollerad spelmarknad i Sverige.

Spel och lotterier får endast anordnas efter tillstånd och alla tillstånd

står under statlig kontroll. Det finns tre aktörer på den svenska

spelmarknaden. Störst är det statligt ägda företaget Svenska Spel och därefter

kommer AB Trav och Galopp (ATG). Utöver dessa har också folkrörelserna

och föreningslivet rätt att anordna lotterier och då går vinsten direkt

till den egna verksamheten.

Under lång tid har Svenska Spel och ATG varit dominerande aktörer som

tagit en allt större del av den svenska spelmarknaden. Det har fått till

följd att föreningslivets trängts undan. Jag tycker därför att det är bra

att man nästa år inför ett nytt vinstdelningssystem för fördelning av

Svenska Spels överskott till Riksidrottsförbundet och Ungdomsstyrelsen.

Svenska Spels samlade överskott är en bättre fördelningsgrund än det

nuvarande överskottet från värdeautomatspelen.

Samtidigt anser jag att det vore en bättre utveckling om folkrörelsernas

egna spel kunde få ett större utrymme på spelmarknaden så att resurserna

gick till dem direkt och inte via staten eller Svenska Spel. Jag anser

därför att staten måste pröva olika åtgärder för att stärka föreningslivets

andel av spelmarknaden. En åtgärd för att åstadkomma detta är att ge de

tre aktörerna på spelmarknaden samma villkor, vilket inte är fallet i dag.

5. Kontrollfunktionen i staten, punkt 16 (fp)

av Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om olika sätt för utvärdering av offentlig verksamhet, om

största restriktion med användande av särskilda medel för utvärdering

samt om att regeringen bör avstå från förslag om anslag som står till

regeringens eller Regeringskansliets förfogande. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Fi1 yrkandena 1-3 och lägger skrivelse 2002/03:137 till

handlingarna.

Ställningstagande

Folkpartiet stöder satsningar på en noggrann kontroll av hur offentliga

medel används. Den metod som regeringen valt, särskilda projekt, för dock

enligt vår mening vissa problem med sig. Dessa problem beskrivs också i

regeringens skrivelse 2002/03:137 som innehåller en redogörelse för

användningen av anslaget för kontrollfunktionen i staten.

Vi anser att regeringen i sina slutsatser i skrivelsen inte förefaller ha

insett de olika villkor som råder för olika slag av offentlig verksamhet.

De renodlat genuint offentliga uppgifterna som kollektivt försvar,

rättsväsende, viss infrastruktur, delar av forskningen m.m. bör skötas av

det offentliga. Men det finns omfattande offentliga åtaganden där den

enskildes egna avgöranden och värderingar bör påverka utformningen. Exempel

på detta är de av Folkpartiet förespråkade s.k. pengasystemen där stat

eller kommun avsätter offentliga medel för en viss verksamhet, men där

användaren får välja vem som ska utföra tjänsten, och där han eller hon

inte är bunden till en offentlig producent. Skolpengen är ett av sådana

system. I dessa system kan användaren av den offentliga tjänsten likställas

med en konsument. Om den enskilde individen är missnöjd med vad han får

på ett ställe kan han ta sin "peng" och gå till en annan producent - "rösta

med fötterna". Detta är enligt vår bedömning ett oerhört mycket mera

effektivt sätt att utvärdera offentliga tjänster än aldrig så sofistikerade

utvärderingssystem. Regeringen tycks inte vara medveten om denna distinktion.

Vi finner det mycket angeläget att sådana mera grundläggande

utvärderingsmöjligheter tas till vara i framtida utvärderings- och

kontrollarbete.

Däremot är det självfallet av intresse att utveckla metoder för utvärdering

och effektivisering av myndighetsverksamheten. Det är dock av stor vikt

att samtidigt ta fasta på den kritik av metoden med särskilda insatser

som framförs i Statskontorets utvärdering av de särskilda insatserna på

kontrollområdet.

Vi ser vidare tydliga problem och risker med speciella utvärderingar som

inte ingår i myndigheternas dagliga rutin. Risken finns att medel beviljas

till en utvärderingsverksamhet som ändå skulle ha ägt rum som en del av

den ordinarie verksamheten. Detta är ett dilemma som konstaterats i andra

sammanhang, inte minst vad gäller arbetsmarknadspolitiken. I skrivelsen

tas de påpekanden upp som Riksdagens revisorer gjort om regeringens roll

som bidragsförmedlare, där revisorerna pekar på att en omfattande

bidragshantering från regeringens sida tränger undan strategiska uppgifter

och tunnar ut myndigheternas roll. Riksdagen har också tidigare uttalat

sig för att denna metod bör användas restriktivt. Enligt vår mening bör

metoden med särskilda medel till regeringens förfogande avskaffas helt.

Vi

anser att riksdagen som sin mening ska tillkännage för regeringen vad vi

har framfört om kontrollfunktionen i staten. Detta innebär att riksdagen

bifaller motion Fi1 yrkandena 1-3.

Särskilda yttranden

1. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (m)

Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m) och Tomas Högström (m) anför:

Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har

låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat

beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa

år.

För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde

2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Moderata samlingspartiets förslag på utgiftsområdet understiger

denna nivå och kan således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom

utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett

sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra.

Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2

borde ha begränsats med 70,4 miljoner kronor på det sätt som framgår av

Moderata samlingspartiets motioner Fi268 yrkande 7 och Fi273. Där föreslår

vi att Statistiska centralbyrån bör eftersträva en ökad grad av

självfinansiering och att anslaget därför kan minskas med 60 miljoner kronor.

Vi anser att Nämnden för offentlig upphandling bör slås samman med

Konkurrensverket och halverar därför detta anslag. Vidare anser vi att Statens

kvalitets- och kompetensråd ska avvecklas, vilket medför att vi helt

avskaffar rådets anslag på 6,4 miljoner kronor.

2. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (fp)

Christer Nylander (fp) och Gunnar Nordmark (fp) anför:

Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har

låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat

beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa

år.

För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde

2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Folkpartiet liberalernas förslag på utgiftsområdet understiger

denna nivå och kan således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom

utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett

sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra.

Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2

borde ha begränsats med 6 miljoner kronor på det sätt som framgår av

Folkpartiets motioner Fi240 yrkande 14 i denna del och Fi296. Vårt

budgetalternativ innebär på detta område att Statens kvalitets- och kompetensråd

ska avvecklas, vilket medför att vi helt avvecklar rådets anslag på 6,4

miljoner kronor. Vidare anser vi att man ska utreda den framtida organisationen

för Nämnden för offentlig upphandling.

3. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (kd)

Olle Sandahl (kd) anför:

Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har

låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat

beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa

år.

För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde

2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Kristdemokraternas förslag på utgiftsområdet understiger denna

nivå och kan således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom

utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett

sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra.

Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2

borde ha begränsats med 108,3 miljoner kronor på det sätt som framgår av

Kristdemokraternas motion Fi284 yrkandena 4 och 5.

I motionen föreslås att såväl Ekonomiska rådet som Statens kvalitets- och

kompetensråd avvecklas, då deras uppgifter kan ombesörjas på annat sätt.

Kristdemokraterna vill se en koncentration och effektivisering av

statsförvaltningen genom att många av Statskontorets uppgifter överförs på

andra myndigheter, vilket ger utrymme för en besparing på 18 miljoner

kronor. Ett mindre och vassare statskontor borde också kunna samordnas

med Kammarkollegiet. Effektiviseringsvinster från detta, liksom ökad

avgiftsfinansiering, gör att även Kammarkollegiets anslag kan minskas med

8 miljoner kronor.

Kristdemokraterna anser att det finns betydande rollkonflikter för

Statistiska centralbyrån och föreslår därför att en omorganisering av

myndigheten utreds. Anslaget sänks med 40 miljoner kronor. Kristdemokraterna

anser vidare att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) bör tillföras 3

miljoner kronor på helår och övergå till att vara en självständig del av

Konkurrensverket. Resurstillskottet ges i vårt budgetalternativ till

Konkurrensverkets anslag på utgiftsområde 24. NOU:s anslag på utgiftsområde

2 minskas med 4 miljoner kronor vilket täcker halva årets verksamhet.

Riksgäldskontoret har ett högt anslagssparande. Kristdemokraterna bedömer

att det i verksamheten också finns en effektiviseringspotential och minskar

därför anslaget med 13 miljoner kronor.

Den nya myndigheten Riksrevisionens anslag är betydligt större än de båda

föregångarnas sammanlagda anslag. Riksrevisionen, som ska bevaka effektiviteten

i statsförvaltningen, bör därför ha möjlighet att klara ett effektiviseringskrav

på ca 3,7 %, eller 10 miljoner kronor.

Av de 18 anslag som finns uppförda på utgiftsområdet föreslår Kristdemokraterna

i sammandrag att 8 stycken minskas med sammanlagt 108,3 miljoner kronor

på sätt som framgår av följande tabell.

4. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (c)

Jörgen Johansson (c) anför:

Riksdagen har den 19 november 2003 i första steget av budgetprocessen

ställt sig bakom regeringens, Vänsterpartiets och Miljöpartiet de grönas

budgetförslag för 2004. Det innebär att riksdagen för detta år nu har

låst såväl utgiftstak som ramar för de 27 utgiftsområdena samt fattat

beslut om de skatte- och avgiftsförändringar som ska träda i kraft nästa

år.

För budgetåret 2004 gäller därmed att de samlade utgifterna för utgiftsområde

2 inte får överstiga 9 198 miljoner kronor under riksdagens fortsatta

behandling. Centerpartiets förslag på utgiftsområdet understiger denna

nivå och kan således formellt tas upp till behandling.

Eftersom riksdagsmajoriteten i första steget av budgetprocessen givit

budgetpolitiken en helt annan inriktning än den vi önskat, avstår vi från

att redovisa något formellt motförslag till anslagsfördelning inom

utgiftsområde 2. Vårt budgetalternativ - med våra förslag till utgiftstak,

anslagsfördelning och skatteförändringar - bör nämligen ses som ett

sammanhållet paket där någon eller några delar inte kan brytas ut och

behandlas isolerat från de andra.

Vi vidhåller vår uppfattning och anser att anslagen inom utgiftsområde 2

borde ha begränsats med 221,3 miljoner kronor på det sätt som framgår av

Centerpartiets motion Fi265. Där föreslår vi i sammandrag följande ändringar

av anslagen på utgiftsområdet.

5. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2 - Nämnden för offentlig

upphandling,

punkt 3 (m, fp, kd, c)

Mikael Odenberg (m), Gunnar Axén (m), Christer Nylander (fp), Tomas

Högström (m), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl (kd) och Jörgen Johansson

(c) anför:

Upphandlingskommittén föreslog våren 2001 att en ny myndighet skulle bildas

av Konkurrensverket och Nämnden för offentlig upphandling (NOU). Utredningen

visade att det offentliga skulle kunna spara betydande belopp om upphandlingen

sköttes mera strikt. När utredningens förslag senare lades fram för

riksdagen ansåg emellertid regeringen att det inte fanns tillräckliga skäl

för att föra över NOU:s uppgifter till Konkurrensverket. Finansutskottet

delade inte denna uppfattning utan krävde att regeringen på nytt skulle

pröva NOU:s ställning.

Vi anser att starka skäl talar för att NOU i någon form slås samman med

Konkurrensverket. Hur detta samgående rent praktiskt ska organiseras bör

utredas närmare av regeringen. En samordning skulle enligt vår mening

visa vilken vikt statsmakterna tillmäter tillsynen av den offentliga

upphandlingen. Den skulle också markera att upphandlingslagen i första

hand är en konkurrenslagstiftning.

För egen del anser vi att man kan gå fram på flera olika sätt om man vill

stärka procedurerna kring den offentliga upphandlingen. Med hänsyn till

ärendenas speciella karaktär ter det sig lämpligt att ge NOU:s nuvarande

verksamhet ett stort mått av självständighet inom Konkurrensverkets ram.

6. Anslagen för 2004 inom utgiftsområde 2, punkt 3 (v)

Lars Bäckström (v) anför:

Den senaste folk- och bostadsräkningen (FoB) i Sverige genomfördes 1990.

I statsbudgeten finns sedan några år tillbaka medel reserverade för en

ny undersökning, men någon sådan har trots detta inte genomförts.

Det är viktigt för samhällsplaneringen att ha tillgång till aktuella och

korrekta uppgifter om läget på bostadsmarknaden, och detta gäller inte

minst för den kommunala bostadsplaneringen. Vänsterpartiet finner det

därför anmärkningsvärt att regeringen inte genomfört någon folk- och

bostadsräkning eller på annat sätt tryggat tillgången på aktuella data i

dessa hänseenden. Det är därför Vänsterpartiets uppfattning att det snarast

möjligt bör genomföras en ny folk- och bostadsräkning.

Om det inte är möjligt att genomföra en undersökning enligt det förslag

som lämnas i motion Bo225 anser Vänsterpartiet att regeringen omgående

bör återkomma till riksdagen med alternativa förslag till hur en undersökning

ska kunna genomföras inom rimlig tid.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:1 Budgetpropositionen för 2004 Utgiftsområde 2

föreslår regeringen:

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att Statens

fastighetsverk

får ta upp lån inom en ram av högst 7 000 000 000 kronor i Riksgäldskontoret

för investeringar i fastigheter i enlighet med vad regeringen förordar

(avsnitt 10.13),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta att Fortifikationsverket

får ta upp lån inom en ram av högst 6 200 000 000 kronor i Riksgäldskontoret

för investeringar i mark, anläggningar och lokaler i enlighet med vad

regeringen förordar (avsnitt 10.14),

3. att riksdagen godkänner investeringsplan för Statens fastighetsverk i

enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 10.13),

4. att riksdagen godkänner investeringsplan för Fortifikationsverket i

enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 10.14),

5. att riksdagen godkänner att vissa avgifter för tillstånd och anmälningar

hos Finansinspektionen redovisas mot ramanslaget 2:1 Finansinspektionen

i enlighet med vad regeringen förordar (avsnitt 18.1),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att för 2004 besluta om en rörlig

kredit i Riksgäldskontoret om högst 200 000 000 kronor för att tillgodose

Premiepensionsmyndighetens behov av likviditet i handeln med fondandelar

(avsnitt 18.7),

7. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar anslagen under utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, såvitt avser anslag som står

till regeringens disposition, enligt följande uppställning:

8. att riksdagen bemyndigar Riksrevisionen att för 2004 ta upp lån i

Riksgäldskontoret för investeringar i anläggningstillgångar som används i

verksamheten inom en ram av högst 45 000 000 kronor (avsnitt 19.1),

9. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar anslag under utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning, såvitt avser anslag för Riksrevisionen

i enlighet med uppställningen ovan.

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2002/03:137 Kontrollfunktionen i staten.

Följdmotion med anledning av regeringens skrivelse 2002/03:137

2003/04:Fi1 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om olika sätt för utvärdering, beroende på tjänsternas karaktär.

2.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om största restriktion med användande av särskilda medel för utvärdering.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör avstå från förslag om anslag som står till

regeringens eller Regeringskansliets förfogande.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Fi237 av Erling Bager (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att staten bör ge de regionala och kommunala museerna samma rättighet

som de statliga museerna att teckna tilläggsförsäkring hos Kammarkollegium.

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen anvisar för 2004 anslagen under utgiftsområde 2

Samhällsekonomi

och finansförvaltning, utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner,

utgiftsområde 26 Statsskuldsräntor m.m. och utgiftsområde 27 Avgiften

till Europeiska gemenskapen enligt uppställningen i tabell 12 (i denna

del).

2003/04:Fi253 av Eva Arvidsson och Anders Sundström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Statens fastighetsverks hantering av känslig skärgårdsmiljö.

2003/04:Fi265 av Lena Ek m.fl. (c):

Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens

förslag anslagen under utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och finansförvaltning

enligt följande uppställning:

2003/04:Fi268 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att slå ihop Nämnden för offentlig upphandling och Konkurrensverket

till en gemensam myndighet under namnet Konkurrens- och upphandlingsverket.

2003/04:Fi269 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen privatiserar Statens

Bostadsfinansieringsaktiebolag

(SBAB) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen privatiserar Vasakronan i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2003/04:Fi273 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):

Riksdagen beslutar att ändra anslagen inom utgiftsområde 2 i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2003/04:Fi277 av Åsa Lindestam (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om myndigheters inbördes fakturering.

2003/04:Fi283 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Nämnden för offentlig upphandling (NOU) snarast i samband

med en resursförstärkning bör förändras till en självständig del av

Konkurrensverket.

2003/04:Fi284 av Olle Sandahl m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar om mål för politikområdet Finansiella system och

tillsyn i enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 5.4).

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

Finansinspektionens möjligheter till en effektivare finansiering av sin

verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Nämnden för offentlig upphandling skall samordnas med

Konkurrensverket fr.o.m. andra halvåret 2004.

5. Riksdagen beslutar att med följande ändringar i förhållande till

regeringens förslag för budgetåret 2004 anvisa anslagen under utgiftsområde

2 Samhällsekonomi och finansförvaltning enligt uppställning:

2003/04:Fi296 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utredning av NOU:s framtida organisation samt behovet av en ny

tillsynsordning med sanktionsbefogenheter.

2003/04:So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka föreningslivets andel av spelmarknaden.

2003/04:N225 av Christer Nylander m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av bättre regional ekonomisk statistik.

2003/04:N374 av Sören Wibe och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att den myndighet som skall ersätta ESO, och som skall syssla med

miljöstudier, bör förläggas till Umeå.

2003/04:Bo225 av Sten Lundström m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om folk- och bostadsräkning.

Bilaga 2

Förslag till beslut om anslag inom utgiftsområde 2 Samhällsekonomi och

finansförvaltning

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning.

Bilaga 3

Inkommen skrivelse från Riksrevisionens styrelse