Bet. 2003/04:JUU1

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU1

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

förslag till anslag för år 2004 under utgiftsområde

4 Rättsväsendet samt ett stort antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden i år.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

anslag för utgiftsområdet som uppgår till totalt

knappt 26,5 miljarder kronor. De tyngsta

anslagsposterna är polisorganisationen (14 665

miljoner kronor), domstolsväsendet (3 882 miljoner

kronor) och kriminalvården (4 761 miljoner kronor).

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,

Kristdemokraterna och Centerpartiet har, med

hänvisning till sina respektive förslag till

medelsanvisning för utgiftsområdet, inte deltagit i

beslutet såvitt avser tilldelningen på anslag. I

stället redovisar dessa partier sina

ställningstaganden i särskilda yttranden.

I ärendet behandlar utskottet också som redan

framgått ett stort antal motionsyrkanden som väckts

under den allmänna motionstiden i år. I yrkandena

tas i första hand upp frågor som rör mål och

resurser samt organisations- och prioriteringsfrågor

för myndigheterna inom rättsväsendet. Utskottet

avstyrker samtliga motionsyrkanden, i första hand

med hänvisning till gällande regler och pågående

arbete.

I ärendet föreligger reservationer från samtliga

partier utom Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna samt särskilda yttranden från

samtliga partier utom Socialdemokraterna och

Miljöpartiet de gröna. Sammanlagt handlar det om 38

reservationer och 16 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Resultatuppföljning

1. Målen för rättsväsendet

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju413.

Reservation 1 (kd, c)

Utgiftsramen och anslagen

2. Anslag under utgiftsområde 4

Rättsväsendet

Riksdagen anvisar anslag till verksamheten inom

rättsväsendet för budgetåret 2004 enligt

utskottets förslag i bilaga 3. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 i denna del och

avslår de i bilaga 4 angivna motionsyrkandena.

Kompetens- och bemötandefrågor

3. Kompetens- och bemötandefrågor inom

rättsväsendet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418

yrkandena 15, 16, 19 och 20, 2003/04:Ju210,

2003/04:Ju226, 2003/04:Ju241, 2003/04:Ju262

yrkandena 3-5, 2003/04:Ju302, 2003/04:Ju310,

2003/04:Ju328, 2003/04:Ju329, 2003/04:Ju333

yrkande 7, 2003/04:Ju342, 2003/04:Ju349 yrkande

1, 2003/04:Ju355 yrkande 7, 2003/04:Ju356

yrkandena 2, 7 och 8, 2003/04:Ju369 yrkande 5 och

6, 2003/04:Ju388, 2003/04:Ju391 yrkande 1,

2003/04:Ju8, 2003/04:Ju412 yrkandena 5 och 6,

2003/04:Ju443 yrkandena 6 och 13, 2003/04:Ju444

yrkandena 2, 6, 7 och 8, 2003/04:Ju447 yrkande 4,

2003/04:Ju448 yrkandena 2 och 9, 2003/04:Ju451

yrkande 2, 2003/04:Ju453 yrkandena 12 och 17,

2003/04:Ju456, 2003/04:Ju468, 2003/04:Ju478

yrkandena 9 och 10, 2003/04:Ju479 yrkandena 1,

11, 15 och 21, 2003/04:L319 yrkande 5,

2003/04:L320 yrkande 1, 2003/04:L350 yrkande 13,

2003/04:Sf326 yrkande 14, 2003/04:So272 yrkande

4, 2003/04:So419 yrkande 6, 2003/04:So496 yrkande

3, 2003/04:So504 yrkande 6 samt 2003/04:

So568 yrkande 21.

Polisväsendet

4. Decentralisering av polisen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju299 och

2003/04:Ju333 yrkande 11.

Reservation 2 (c)

5. En effektiv polis

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande

15.

Reservation 3 (fp)

6. Resursutnyttjandet inom polisen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju355 yrkandena

4 och 5.

7. Samverkan mellan Rikskriminalpolisen och

Säkerhetspolisen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292

yrkande 20 och 2003/04: Ju369 yrkande 19.

Reservation 4 (m, c)

8. Sammanslagning av Rikskriminalpolisen

och Säkerhetspolisen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju465 yrkande

19.

Reservation 5 (fp)

9. Polisstyrelserna

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333

yrkande 1, 2003/04:Ju334 yrkande 1, 2003/04:Ju369

yrkande 4 och 2003/04:Ju417 yrkande 10.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

10. Ökad antagning till

polisutbildningarna

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju230,

2003/04:Ju345, 2003/04: Ju417 yrkande 16 och

2003/04:Ju465 yrkande 2.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

11. Ytterligare en polisutbildning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju202,

2003/04:Ju223, 2003/04: Ju239, 2003/04:Ju249,

2003/04:Ju311, 2003/04:Ju319, 2003/04:Ju327

yrkande 2, 2003/04:Ju333 yrkande 17,

2003/04:Ju338 yrkande 2 och 2003/04:Ju465 yrkande

6.

Reservation 8 (fp, c)

12. Polis i glesbygd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju321,

2003/04:Ju333 yrkande 14 och 2003/04:Ju338

yrkande 1.

Reservation 9 (c)

13. Förkortad utryckningstid på

landsbygden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju333

yrkande 15 och 2003/04:

Ju364 yrkande 2.

Reservation 10 (fp, c)

14. Mobila polisteam

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju364 yrkande

1.

Reservation 11 (m, fp, c)

15. Resursfördelningen mellan

myndigheterna

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju201,

2003/04:Ju245, 2003/04: Ju284, 2003/04:Ju317

yrkande 1, 2003/04:Ju339, 2003/04:T470 yrkande 7

samt 2003/04:N341 yrkandena 6 och 7.

16. Nationella insatsstyrkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju292

yrkande 21 och 2003/04: Ju369 yrkande 18.

Reservation 12 (m)

17. Kompensation för EU-toppmötet i

Göteborg

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju228.

18. Kostnader vid regeringsbeslutade

evenemang

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju212.

Reservation 13 (m, fp, c)

19. Prioriterad brottslighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju255,

2003/04:Ju290 yrkande 3, 2003/04:Ju407,

2003/04:Ju433, 2003/04:Ju447 yrkande 3 och

2003/04: Ju479 yrkande 12.

Reservation 14 (fp)

Reservation 15 (c)

20. Sjöpolisen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju274 och

2003/04:Ju333 yrkande 16.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

21. Särskilda enheter mot människohandel

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju348 yrkande

3.

Reservation 17 (c)

22. Särskilda drogenheter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So345

yrkande 19 och 2003/04: So414 yrkande 6.

Reservation 18 (m, fp, kd, c)

Åklagarväsendet

23. Ekobrottsmyndighetens organisation

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju225 och

2003/04:Ju411 yrkande 6.

Reservation 19 (kd)

Domstolsväsendet

24. Domstolsverkets ställning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271

yrkande 17, 2003/04:Ju292 yrkande 19,

2003/04:Ju349 yrkande 11 och 2003/04:Ju477

yrkande 4.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

Kriminalvården

25. Psykiatrisk vård inom kriminalvården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju449

yrkande 5 och 2003/04:

So637 yrkande 3.

Reservation 21 (kd)

Reservation 22 (c)

26. Resurser till frivården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357

yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 12 och

2003/04:Ju402 yrkande 1.

Reservation 23 (m, fp, kd, c)

27. Ökat stöd till KRIS

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju272.

Reservation 24 (m, fp, kd, c)

28. Anstalts- och häkteskapacitet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju298,

2003/04:Ju353, 2003/04:

Ju370 yrkande 6, 2003/04:Ju381, 2003/04:Ju416

yrkandena 11 och 28 och 2003/04:Ju425 yrkande 6.

Reservation 25 (m, fp)

Reservation 26 (kd)

29. Kostnadsanalys av kriminalvårdens

platsbrist

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju370 yrkande

5.

Reservation 27 (m, fp, c)

30. Kontroll av narkotika på anstalter och

häkten

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju295,

2003/04:Ju316 yrkande 3, 2003/04:Ju370 yrkande 10

och yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416

yrkandena 15, 16 och 18, 2003/04:Ju425 yrkande 4

i denna del samt 2003/04:So345 yrkande 3.

Reservation 28 (m, fp, kd, c)

31. Besöksrum med glasruta

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju370

yrkande 11 i denna del, 2003/04:Ju416 yrkande 17

och 2003/04:Ju425 yrkande 4 i denna del.

Reservation 29 (m, fp, kd)

32. Disciplinär påföljd för vägran att

lämna urinprov

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju416 yrkande

19.

Reservation 30 (kd)

33. Missbruksbehandling inom

kriminalvården

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357

yrkande 15, 2003/04:So345 yrkande 16 samt

2003/04:So414 yrkandena 9 och 13.

Reservation 31 (m, fp)

Brottsförebyggande rådet

34. Brottsförebyggande arbete mot

hatbrottslighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju445

yrkande 3 och 2003/04: Ju446 yrkande 4.

Reservation 32 (m, fp, kd, c)

Brottsoffermyndigheten

35. Verksamhetsmål

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju453 yrkande

15.

Reservation 33 (kd)

36. Tillskott till Brottsofferfonden genom

avdrag på ersättningen till intagen i

kriminalvårdsanstalt

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju394 yrkande

2.

Reservation 34 (m, fp)

37. Stöd från Brottsofferfonden m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju234,

2003/04:Ju317 yrkande 2 och 3, 2003/04:Ju348

yrkande 5 samt 2003/04:Ju363 yrkande 3.

Reservation 35 (fp, c)

38. Självrisk vid utbetalning av

brottsskadeersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju444 yrkande

10.

Reservation 36 (fp)

39. Brottskadeersättning för sakskada

Riksdagen avslår motion 2003/04:L318 yrkande 2.

Reservation 37 (fp, c)

40. Brottskadeersättning vid arbetsskador

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju214.

41. Förskott på brottskadeersättning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju363

yrkande 1, 2003/04:Ju404, 2003/04:Ju453 yrkande

13 och 2003/04:Ju479 yrkande 29.

Reservation 38 (fp, kd, c)

42. Brottsoffermyndighetens prövning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju279 och

2003/04:Ju439.

Stockholm den 4 december 2003

På justitieutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta

Sandgren (s), Beatrice Ask[1] (m), Lennart Nilsson

(s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind[2]1

(kd), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson[3]1

(m), Torkild Strandberg[4]1 (fp), Johan Linander[5]1

(c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson[6]1 (m),

Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Kerstin Andersson

(s) och Karin Granbom[7]1 (fp).

**FOOTNOTES**

[1]: Dock ej i beslutet under punkt 2

[2]:

[3]:

[4]:

[5]:

[6]:

[7]:

2003/04

JuU1

Utskottets överväganden

Inledning

Allmänt

Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till

bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet,

domstolsväsendet, kriminalvården, Brottsförebyggande

rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden,

Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För

år 2003 anslogs, inklusive tillskott på

tilläggsbudget, knappt 25 miljarder kronor. De

tyngsta anslagsposterna är polisen med drygt 13,5

miljarder kronor, kriminalvården med knappt 4,8

miljarder kronor och domstolsväsendet med drygt 3,7

miljarder kronor.

För år 2004 har riksdagen bestämt utgiftsramen för

rättsväsendet till 26 432 092 000 kr.

Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två

huvudsakliga områden. Det ena området rör

kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om

brott och straff och, inte minst, frågor som rör

brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör

rättskipningen och organisationen av rättsväsendet.

Den centrala uppgiften för rättsväsendets

myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet

och rättstrygghet. Uppgiften fullgörs bl.a. genom

att myndigheterna inom rättsväsendet förebygger och

beivrar brott och sörjer för verkställighet av

utdömda straff. Inom rättsväsendet löses också

tvister, såväl mellan enskilda som mellan enskilda

och det allmänna.

Verksamheten inom rättsväsendet är - och bör

självklart förbli - en statlig angelägenhet. Detta

ställer särskilda krav på verksamheten. Sådana krav

är t.ex. att polisen har resurser att förebygga och

bekämpa brott och att verkställigheten av straff

präglas av humanitet och säkerhet. Vidare måste

enskilda som vänder sig till domstolarna kunna få

sin sak prövad på ett rättssäkert sätt och inom

rimlig tid.

Inom rättsväsendet pågår sedan ett antal år ett

omfattande moderniseringsarbete i syfte att öka

rättstryggheten och rättssäkerheten samt att öka

rationaliteten och effektiviteten i rättsväsendets

arbete. Viktiga utgångspunkter i förändringsarbetet

är medborgarperspektivet och en helhetssyn som

ställer krav på en långtgående samverkan mellan

rättsväsendets myndigheter, givetvis med respekt för

den grundläggande rollfördelningen mellan

rättsväsendets olika delar.

All utveckling och effektivisering av

rättsväsendet syftar till att verksamheten skall

motsvara högt ställda krav på verksamheten.

Utvecklingsarbetet måste därför bedrivas med stor

kraft och styras av grundförutsättningar som

rättssäkerhet, humanitet och rationalitet.

Medborgarperspektivet skall vara en ledstjärna i

detta arbete. Härigenom kan medborgarnas berättigade

krav på snabbhet, rättssäkerhet och hög kvalitet

tillgodoses. Centrala beståndsdelar i arbetet bör

även i fortsättningen vara frågor om

verksamhetsutveckling hos myndigheterna,

kontinuerlig fortbildning av personalen, främjande

av jämställdhet samt etnisk och kulturell mångfald,

en fortsatt utveckling av organisationsstrukturerna

och en ständigt pågående översyn och anpassning av

lagstiftningen. Ett väsentligt inslag i

förändringsarbetet som berör rättsväsendets alla

olika delar är det internationella samarbetet. Detta

har under senare år ökat i betydelse, inte minst

genom den snabba utvecklingen inom Europeiska

unionen (EU) på det straffrättsliga och

straffprocessuella området. Utmaningen nu är att

använda sig av och att utveckla de fördelar som

ligger i ett internationellt samarbete där länder

och folk, inte minst inom EU och kandidatländerna,

tillsammans arbetar för att minska brottsligheten

och för att få samhällets rättsliga funktioner att

fungera väl över gränserna. Det internationella

samarbetet i lagstiftningsfrågor behöver

vidareutvecklas så att nationella och

internationella regelverk anpassas till dagens och

morgondagens krav.

Ett välfungerande rättsväsende är en grundläggande

förutsättning för det demokratiska samhället, för

ett fungerande samhällsliv, för näringslivets

utveckling och för ekonomisk tillväxt.

Kriminalpolitikens inriktning

Målet för kriminalpolitiken är att minska

brottsligheten och öka människors trygghet. Den

kriminalpolitiskt inriktade verksamheten syftar

framför allt till att upprätthålla allmän ordning

och säkerhet, att förebygga brott och lagföra dem

som begår brott, att verkställa påföljder och ge

stöd till dem som drabbas av brott. Arbetet skall

bygga på en helhetssyn och utgå från principen om

alla människors lika värde och respekt för den

enskildes integritet och värdighet.

Tre utgångspunkter är viktiga för en framgångsrik

kriminalpolitik. För det första krävs ett nära,

långsiktigt och dynamiskt samarbete mellan de

aktörer som berörs av eller kan påverka

brottsligheten. För det andra måste

resursanvändningen vara så effektiv som möjligt. För

det tredje krävs att alla samhällets åtgärder för

att förebygga och beivra brott baseras på bästa

möjliga kunskaper om brottslighetens omfattning och

variationer liksom om effekterna av olika åtgärder

och andra förändringar.

Som utskottet ser det kan en framgångsrik

kriminalpolitik bara drivas inom ramen för en allmän

välfärdspolitik som innefattar mål om social

trygghet, rättvis fördelning och stärkt solidaritet

mellan människor. Hänsynen till brottsoffren är en

del av den helhetssyn som utskottet här gör sig till

tolk för.

Utskottet vill också understryka betydelsen av det

brottsförebyggande arbetet som en hörnsten i de

kriminalpolitiska strävandena. Brottsligheten måste

angripas med en bred kriminalpolitisk ansats. Här är

vissa delar av samhällspolitiken särskilt

betydelsefulla. Åtgärder som rör barn och ungdomar,

alkohol och droger, arbets- och bostadsmarknaden

samt utbildning har särskilt stor potential när det

gäller att förebygga brottslighet. Detsamma gäller

andra åtgärder som syftar till att motverka

utanförskap och segregation. Det råder också allmän

enighet om vikten av att det brottsförebyggande

arbetet koncentreras på breda åtgärder som riktar

sig till barn och ungdom och att föräldrar, skola

och föreningsliv engageras i det arbetet. Det är

också viktigt att de brott som begås leder till

adekvata reaktioner från samhällets sida. För att

tillgodose detta intresse krävs att det finns en

human och säker kriminalvård, vars verksamhet

inriktas på att motverka återfall i brott.

Ett centralt inslag är att medborgarperspektivet

präglar kriminalpolitiken. I det brottsförebyggande

arbetet är detta perspektiv och kravet på samverkan

mellan myndigheter och andra berörda tydligare än på

många andra områden. Det lokala brottsförebyggande

arbetet måste stödjas och utvecklas för att skapa

ökad trygghet i människors närmiljö. Brottsligheten

måste angripas i samverkan med dem som berörs av

den. Denna utgångspunkt gör sig naturligtvis

särskilt starkt gällande i fråga om

mängdbrottsligheten som utgör merparten av antalet

anmälda brott. Här har närpolisverksamheten och

närpolisens samarbete med t.ex. näringslivet,

skolan, brottsofferjourer, föreningslivet och andra

frivilligorganisationer en särskild betydelse. Det

är således viktigt att utvecklingen av det

problemorienterade polisarbetet inom

närpolisområdena fortsätter, att detta arbete

kontinuerligt utvärderas och att information härom

sprids så att goda erfarenheter kommer hela landet

till godo.

En effektiv brottsbekämpning är av stor betydelse

för att målet för kriminalpolitiken skall kunna

uppnås. Brottsligheten innebär ett angrepp på

människors liv, hälsa, integritet eller egendom och

förorsakar lidande och otrygghet. Den medför också

betydande kostnader för enskilda och samhället och

kan i sina grövsta uttrycksformer i sin förlängning

utgöra ett hot mot den demokratiska rättsstaten och

grunderna för vår samhällsgemenskap. Det är därför

av stor vikt att polisen och åklagarorganisationen

utvecklar sina arbetsmetoder samt vidareutvecklar

sitt samarbete. Det är också viktigt att var och en

av rättsväsendets myndigheter ser sin roll i

rättskedjan och på olika sätt underlättar övriga

myndigheters insatser. I myndigheternas arbete ingår

naturligtvis även att på bästa möjliga sätt ta till

vara brottsoffrens intressen.

Den grova, i många fall organiserade och

gränsöverskridande, brottsligheten måste delvis

angripas med andra metoder. Utskottet tänker här

bl.a. på tvångsmedelsregleringen och på möjligheten

att använda modern teknik i

kriminalunderrättelsearbetet. Även samarbetet inom

den öppna polisen och mellan den öppna polisen och

Säkerhetspolisen är av betydelse. Det

internationella samarbetet har här en särskilt

framskjuten roll. Av stort värde för insatserna mot

den internationella brottsligheten i Europa är

samarbetet inom FN, Europarådet och EU. Inom EU

pågår t.ex. arbete med att förbättra det polisiära

samarbetet inom ramen för Europol. Vidare pågår ett

samarbete på åklagarnivå, vilket permanentades under

våren 2002 genom tillskapandet av Eurojust. Arbete

pågår för att vidareutveckla Eurojust i syfte att

ytterligare kunna förstärka den operativa

brottsutredningsverksamheten som åklagare och

poliser ansvarar för i respektive medlemsland. Under

Sveriges ordförandeskap i EU inrättades dessutom ett

europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet

(EUCPN). Detta fungerar som ett viktigt verktyg för

att sprida kunskap och utbyta erfarenheter på det

brottsförebyggande området inom EU.

I budgetpropositionen anläggs just ett sådant

brett perspektiv på brottsbekämpningen som utskottet

förordar. Här beskrivs också förändringsarbetet som

inte bara omfattar sådana faktorer som utskottet nu

nämnt utan också t.ex. en beskrivning av

myndigheternas åtgärder mot den särskilt allvarliga

brottsligheten samt brott mot särskilt utsatta

grupper. En utveckling av verkställighetsinnehållet

i det straffrättsliga påföljdssystemet är en annan

väsentlig del där siktet är inställt på åtgärder som

skall förhindra återfall i brott. För kriminalvården

är ett viktigt mål att inom ramen för en human

kriminalvård öka säkerheten inom anstalterna och

förhindra att intagna missbrukar droger under

anstaltsvistelsen. I syfte att uppnå detta måste

kriminalvårdens kapacitet öka och dess förmåga att

hantera förändringar i beläggningen på anstalter och

häkten utvecklas. Detta är också viktigt för målet

att förhindra återfall i brott.

Utskottet delar regeringens uppfattning att en

förhållandevis stor del av rättsväsendets resurser

inom det kriminalpolitiska området bör inriktas på

att förebygga och bekämpa den allvarligaste

brottsligheten, såsom grov organiserad brottslighet,

våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk

brottslighet inklusive miljöbrott samt brottslighet

som drabbar särskilt utsatta personer eller grupper.

Samtidigt vill utskottet understryka att merparten

av de brott som kommer till polisens kännedom inte

har denna allvarliga karaktär. Från

trygghetssynpunkt är det också viktigt att

mängdbrottsligheten förhindras och, när den ändå

förekommer, beivras. Det stora flertalet brott

tillhör den kategorin, och de medför betydande

skador för enskilda och för samhället samtidigt som

de, också för dem som inte direkt drabbas, skapar en

allmän känsla av olust och otrygghet.

Resultatuppföljning

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas frågor om mål och

resultatstyrning, bl.a. behandlas en motion

om att målen för rättsväsendet måste

konkretiseras så att de blir mätbara och går

att utvärdera. Utskottet avstyrker motionen

med hänvisning till regeringens arbete i

frågan.

Jämför reservation 1.

Utskotten har enligt 4 kap. 16 § riksdagsordningen

en skyldighet att följa upp och utvärdera

riksdagsbeslut inom de ämnesområden som varje

utskott svarar för. Som ett led i detta arbete

åligger det utskotten att följa upp att de medel som

tilldelats myndigheterna disponerats på ett

tillfredsställande sätt.

Frågor om mål- och resultatstyrning har i olika

sammanhang behandlats i riksdagen. Bland annat har

riksdagen vid upprepade tillfällen slagit fast att

målen för en verksamhet måste vara välformulerade,

mätbara och uppföljningsbara för att

resultatstyrningen skall bli meningsfull och för att

målen skall kunna ställas i relation till

kostnaderna. Det är också av värde om målen uttrycks

i sådana termer att de kan bilda utgångspunkt för

politiska prioriteringar och diskussioner. Målen bör

således inte vara för vagt eller allmänt formulerade

(se bl.a. bet. 2000/01:FiU20 s. 195, rskr. 101).

För att målen för en verksamhet skall vara möjliga

att följa upp måste resultatinformationen vara

relevant i förhållande till de uppsatta målen.

Resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa

termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal.

Redovisningen bör i större utsträckning avse

resultat, och i mindre grad aktiviteter av typen

vidtagna åtgärder eller pågående utredningar.

Grundläggande för regeringens resultatanalys är att

den skall vara faktabaserad och inriktad på att

bedöma föregående års resultat i förhållande till

uppställda mål. En tydlig åtskillnad skall härvid

göras mellan å ena sidan resultatinformation och

resultatanalys och å andra sidan regeringens

resultatbedömning (bet. 2000/01:FiU20 s. 195 f).

I motion Ju413 (kd) begärs att målen för

rättsväsendet konkretiseras så att de blir mätbara

och går att utvärdera.

Det övergripande, av riksdagen fastställda, målet

för rättsväsendet är den enskildes rättstrygghet och

rättssäkerhet, medan målet för kriminalpolitiken är

att minska brottsligheten och öka människors

trygghet. I syfte att förverkliga denna målsättning

ställer regeringen upp övergripande mål för de olika

verksamhetsområdena inom rättsväsendet samt

särskilda verksamhetsmål för myndigheterna inom

rättsväsendet. Myndigheternas verksamhetsmål samt

återrapporteringskrav för dessa beslutas av

regeringen i regleringsbrevet för respektive

myndighet. Det ankommer sedan på myndigheterna att

vidta åtgärder samt utnyttja tilldelade medel så

effektivt som möjligt i syfte att uppnå sina

verksamhetsmål.

Utskottet noterar att vissa av de verksamhetsmål

som har satts upp inom politikområdet är mycket

allmänt formulerade och att de av den orsaken är

svåra att följa upp. Detta gäller t.ex. målet att

Rättsmedicinalverket, där så är lämpligt och där

verksamheten kan skapa förutsättningar för det,

skall vinnlägga sig om att bidra till det

brottsförebyggande arbetet.

Andra mål är utformade på så sätt att ett visst

resultat skall uppnås, t.ex. kriminalvårdens mål att

återfall i brott skall förebyggas. För att sådana

mål skall vara meningsfulla i den politiska

processen krävs tydliga redovisningar av de åtgärder

som vidtagits för att uppnå målet samt en analys av

om och i vilken utsträckning önskat resultat

uppnåtts. I dag saknas i stor utsträckning sådana

analyser i budgetpropositionen. Analyser saknas

också av hur myndigheternas verksamhetsmål och

resultat förhåller sig till de övergripande målen.

Vad gäller resultatet av myndigheternas verksamhet

skulle det vidare vara värdefullt om redovisningen i

högre grad än i dag kunde uttryckas i kvantitativa

termer. Det vore önskvärt att redovisningen gjordes

också i absoluta tal och inte enbart genom angivande

av den procentuella förändringen jämfört med

föregående år.

Viktigt är också att måluppfyllelsen kopplas till

förslagen om myndigheternas anslag och

verksamhetsinriktning för kommande år. För att

förbättra denna koppling krävs att motiven för

regeringens förslag framgår tydligare av

budgetpropositionen.

Utskottet vill i sammanhanget dock framhålla att

regeringen under senare år gjort ansträngningar för

att göra verksamhetsmålen mer kvantitativa och

mätbara samt att förbättra resultatinformationen.

Som utskottet ser det har såväl verksamhetsmålens

utformning som uppföljningen av dem blivit betydligt

bättre under de år som gått sedan arbetet med att

utveckla mål- och resultatstyrningen inleddes.

Utskottet utgår från att detta arbete fortsätter

och att regeringen framöver söker förtydliga

uppsatta mål och göra dem mer konkreta samt att

resultatredovisningen förbättras ytterligare. Med

tydliga mål ökar möjligheterna att bedöma

myndigheternas och verksamheternas resultat, vilket

i sin tur skapar utgångspunkter för att utveckla

myndigheternas verksamhet ytterligare.

Enligt utskottet saknas sålunda för närvarande

skäl för riksdagen att göra ett särskilt uttalande i

frågan såvitt gäller utskottets beredningsområde.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju413.

Utgiftsramen och anslagen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till anslag inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet och avstyrker därmed ett stort

antal motionsyrkanden om utökade resurser och

därmed sammanhängande frågor. Jämför de

särskilda yttrandena 1-4.

Inledning

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens

budgetförslag och de motioner som väckts med

anledning av budgetpropositionen och som avser

fördelningen på anslag inom rättsväsendet. Yrkandena

framgår av tabell, se bilaga 2. Vidare behandlar

utskottet en del motionsyrkanden som mer allmänt rör

resursfrågor eller verksamhet och prioriteringar

m.m. och som utskottet ansett bör behandlas i detta

sammanhang.

Utgiftsramen

Regeringen föreslår i budgetpropositionen en

utgiftsram för rättsväsendet för år 2004 på 26 432

092 000 kr. Riksdagen har nyligen fattat beslut i

enlighet med regeringens förslag.

Beslutet innebär, jämfört med anslagen för år

2003, att satsningen på polisorganisationen

fortsätter under år 2004 med ytterligare 225

miljoner kronor och att anslaget till kriminalvården

ökas med 150 miljoner kronor. Satsningar görs också

på domstolsväsendet som tillförs ytterligare 50

miljoner kronor. För Säkerhetspolisen innebär

beslutet att anslaget sänks med 30 miljoner kronor

fr.o.m. år 2004.

För åren 2005 och 2006 har regeringen utifrån en

konsekvensberäkning föreslagit att utgiftsramarna

skall uppgå till 26 780 900 000 kr respektive

27 302 900 000 kr. Konsekvensberäkningen baseras i

princip på de regler och den politik som föreslås

gälla för år 2004 samt på de antaganden om den

ekonomiska utvecklingen som redovisas i

budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 volym 1 bil.

2). Den inkluderar således inte effekter av

föreslagna eller aviserade åtgärder på budgetens

utgiftssida med ikraftträdande efter det kommande

budgetåret. Beräkningen skall tjäna som riktlinje

för regeringens budgetarbete.

Utskottet konstaterar att delar av rättsväsendet

under senare år brottats med budgetproblem trots

stora tillskott till verksamheten. Detta har

föranlett såväl omfördelningar inom rättsväsendet

som ytterligare tillskott under löpande budgetår.

Rättsväsendets behov har alltså prioriterats och

regeringen aviserar i budgetpropositionen (volym 3

s. 11) sin tydliga avsikt att även fortsättningsvis

noga följa rättsväsendets verksamhet och resultat

och att, efter analys av vidtagna

effektivitetsåtgärder, återkomma till riksdagen om

de ytterligare insatser som erfordras för att

fullfölja statsmakternas intentioner för

utvecklingen av rättsväsendet. Mot den bakgrunden

kände utskottet ingen tvekan att till

finansutskottet tillstyrka regeringens förslag till

utgiftsram för år 2004 och konsekvensberäkningen av

utgiftsramarna för åren 2005 och 2006 (se prot.

2003/04:4).

Anslag för budgetåret 2004

Regeringen har lagt fram ett förslag till fördelning

av utgiftsramen på anslagen inom rättsväsendet för

år 2004, se bilaga 2. I bilagan sammanfattas även

övriga partiers förslag.

Sammanfattningsvis innebär regeringens förslag att

satsningen på polisen och kriminalvården fortsätter

med ytterligare 225 respektive 150 miljoner kronor.

Anslagen uppgår enligt förslaget till drygt 14 665

respektive 4 761 miljoner kronor. Satsningar görs

också på domstolsväsendet med 50 miljoner kronor med

följd att anslaget föreslås uppgå till knappt 3 882

miljoner kronor. För Säkerhetspolisen sänks anslaget

med 30 miljoner kronor med följd att anslaget

föreslås uppgå till drygt 576 miljoner kronor.

Vidare kan nämnas att anslaget till

åklagarorganisationen föreslås bli knappt 820

miljoner kronor medan anslaget till

Ekobrottsmyndigheten föreslås bli knappt 334

miljoner kronor. I övrigt hänvisas till nyssnämnda

tabell. Ramen för utgiftsområdet har som nämnts ovan

bestämts till drygt 26 432 miljoner kronor för år

2004.

I motion Ju462 (m) föreslås anslagsförändringar

som innebär en ökning av den fastställda

utgiftsramen med 983 miljoner kronor. Förslagen i

motionen innebär jämfört med regeringens

anslagsförslag förstärkningar till

polisorganisationen (700 miljoner kronor),

Säkerhetspolisen (20 miljoner kronor),

åklagarorganisationen (30 miljoner kronor),

domstolsväsendet (100 miljoner kronor) och

kriminalvården (150 miljoner kronor) samtidigt som

anslaget till Brottsförebyggande rådet sänks (-17

miljoner kronor). Motionärerna anser att regeringen

i sitt budgetförslag inte tagit tillräcklig hänsyn

till en rad faktorer. De anför bl.a. att det är

nödvändigt att öka rekryteringen av poliser och

civilanställd personal, att öka kompetensen hos

personalen och att uppdatera metodutvecklingen och

tekniken inom polisen. Enligt motionärerna måste

resurser frigöras för att öka antalet poliser i

yttre tjänst. Man anser vidare att det inte är

försvarbart att spara på Säkerhetspolisen med hänsyn

till den internationella utvecklingen och

aktiviteter hos flera extrema grupperingar samt

behovet av att förstärka säkerhetsskyddet. I fråga

om åklagarverksamheten framför motionärerna att

förstärkningen av polisen medfört ökade behov inom

åklagarorganisationen, bl.a. krävs

personalförstärkningar samt kompetensutveckling för

redan anställd personal. Detsamma gäller, med

hänvisning till rättskedjan, även domstolsväsendet

där det pågående förändringsarbetet av hänsyn till

rättssäkerheten inte bör förenas med ytterligare

besparingskrav utan i stället med ordentliga

satsningar. Enligt motionärerna behövs det vidare

ytterligare resurser för att förbättra

kriminalvården, bl.a. krävs fler platser på häkten

och anstalter samt utbildningsinsatser för

personalen. Resurser krävs också för genomförandet

av motionärernas förslag (som inte sakbehandlas här)

om att överföra vården av unga lagöverträdare från

Statens institutionsstyrelse till kriminalvården. I

fråga om Brottsförebyggande rådet anför motionärerna

att de inte kan ställa sig bakom regeringens förslag

eftersom de anser att den kriminalpolitiska

forskningen bör bli mer objektiv och ges en

tydligare akademisk frihet. Liknande synpunkter

beträffande i första hand polisen och kriminalvården

framförs i motionerna Ju260 yrkande 2, Ju292 yrkande

18, Ju369 yrkande 1, Ju370 yrkande 18 och Ju391

yrkande 3 (alla m).

I motionerna Ju466 och Fi240 yrkande 16 (båda fp)

föreslås anslagsförändringar som innebär en ökning

av den fastställda utgiftsramen med 1 004 miljoner

kronor. Förslagen i motionerna innebär jämfört med

regeringens anslagsförslag förstärkningar till

polisorganisationen (510 miljoner kronor),

Säkerhetspolisen (50 miljoner kronor),

åklagarorganisationen (50 miljoner kronor),

domstolsväsendet (104 miljoner kronor),

kriminalvården (250 miljoner kronor) och

rättshjälpskostnader m.m. (40 miljoner kronor).

Motionärerna anför att det inom polisen behövs

ytterligare resurstillskott, bl.a. för att utbilda

fler poliser, anställa mer civil personal, utveckla

ledarskapsutbildningen samt centralt förbättra de

enheter som arbetar med våld mot särskilt utsatta

grupper. Inom Säkerhetspolisen bör resurser satsas

på att förbättra hotbildsanalyserna och förstärka

livvaktsskyddet. Satsningarna på polisen medför i

sin tur nya resursbehov inom åklagarorganisationen,

domstolsväsendet och kriminalvården. Inom

kriminalvården krävs t.ex. fler häktes- och

anstaltsplatser, satsningar på en förbättrad

behandlingsverksamhet och åtgärder mot narkotika på

anstalterna. Slutligen anslås medel för att man

skall kunna förstärka rättshjälpen. Mer resurser

till rättsväsendet, framför allt polisen och

kriminalvården, begärs också i motionerna Ju327

yrkande 1, Ju425 yrkandena 5 och 7, Ju465 yrkandena

4, 5, 17 och 20 samt Ju474 yrkande 2 (alla fp).

Bland annat framhålls att närpolisen bör förstärkas.

Även i motionerna Ju476 och N346 yrkande 6 (båda

kd) föreslås ytterligare resurser till

rättsväsendet. Begärda anslagsförändringar innebär

en ökning av den fastställda utgiftsramen med 500

miljoner kronor. Motionsförslagen innebär jämfört

med regeringens anslagsförslag förstärkningar till

polisorganisationen (150 miljoner kronor),

åklagarorganisationen (40 miljoner kronor),

domstolsväsendet (120 miljoner kronor),

kriminalvården (152 miljoner kronor) och bidrag till

brottsförebyggande arbete (38 miljoner kronor).

Satsningar bör, som också anförs i motionerna Ju334

yrkande 2 och Ju417 yrkandena 3, 5 och 6 (båda kd),

bl.a. göras på att reformera närpolisverksamheten,

utöka polisutbildningen och öka antalet

civilanställda inom polisen. Man föreslår också en

satsning på särskilda narkotikapoliser.

Åklagarverksamheten måste förstärkas, vilket också

framhålls i motion Ju411 yrkandena 1-4, 7 och 9,

särskilt i fråga om bekämpningen av

mängdbrottslighet, miljöbrott och ekonomisk

brottslighet. Enligt motionärerna krävs det

nyrekrytering och kompetensförstärkning inom

åklagarorganisationen samtidigt som ekonomiskt

utrymme bereds för ett antal specialiståklagare.

Domstolsväsendet behöver extra resurser för att

skapa en arbetssituation där mål kan avgöras på ett

rättssäkert och effektivt sätt med en bibehållen

lokal förankring. Inom kriminalvården bör särskilda

satsningar göras bl.a. för att förbättra

arbetssituationen för de anställda, förstärka

programverksamheten och öka åtgärderna mot narkotika

på anstalterna. Vidare måste, som också anförs i

motion Ju417 yrkande 4, fler häktesplatser inrättas.

Slutligen begär motionärerna en kraftfull satsning

på bebyggelseinriktade hinder mot brott och

brottsförebyggande arbete inom kommunerna.

I motion Ju442 (c) föreslås anslagsförändringar

som innebär en ökning av den fastställda

utgiftsramen med 500 miljoner kronor.

Motionsförslaget innebär jämfört med regeringens

anslagsförslag förstärkningar till

polisorganisationen (425 miljoner kronor),

åklagarorganisationen (50 miljoner kronor) och

kriminalvården (75 miljoner kronor) samtidigt som

anslaget till Ekobrottsmyndigheten föreslås sänkt (-

50 miljoner kronor). De extra resurserna skall

användas för att öka såväl antalet poliser som

civilanställda inom polisen samt, som även anförs i

motionerna Ju333 yrkandena 3, 12 och 13 och Ju438

yrkande 1 (båda c), till att förstärka närpolisen.

Vidare föreslås en resursöverföring från

Ekobrottsmyndigheten till åklagarorganisationen för

att förbättra arbetssituationen för åklagarna samt

förstärka lagföringsprocessen inom åklagarväsendet.

Slutligen begär motionärerna ett tillskott av medel

till kriminalvården för att bl.a. förbättra

behandlingen av psykiskt störda personer på

anstalterna samt öka platstillgången på anstalter

och häkten.

Utskottet gör följande överväganden. Som framgår

ovan har riksdagen just beslutat om utgiftsramen för

rättsväsendet för år 2004, ett beslut som utskottet

tillstyrkte. Ett bifall till här aktuella yrkanden

skulle innebära att utgiftsramen överskrids. Mot den

bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna i ifrågavarande delar, se bilaga 4.

Utskottet tillstyrker alltså regeringens förslag

till fördelning på anslag inom utgiftsområde 4

Rättsväsendet.

Kompetens- och bemötandefrågor inom

rättsväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett stort antal

motionsyrkanden rörande olika

kompetenshöjande insatser inom rättsväsendets

myndigheter samt om bemötande från

rättsväsendets företrädare. Utskottet

föreslår, bl.a. med hänvisning till att dessa

frågor löpande uppmärksammas inom

rättsväsendets myndigheter, att riksdagen

avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför

särskilt yttrande 5.

I ett stort antal motioner förespråkas olika

åtgärder för att öka kompetensen inom rättsväsendets

myndigheter och för att myndigheternas företrädare

bättre skall bemöta dem som i olika sammanhang

kommer i kontakt med myndigheterna.

Sålunda anförs i motionerna Ju262 (v), Ju443 (m),

Ju478 (mp) och Ju479 (fp) att kompetensen inom

rättsväsendet rörande bl.a. våld och sexualbrott mot

kvinnor måste höjas. I motion Ju479 påtalas även att

bemötandet inom rättsväsendet av sexualbrottsoffer

måste förbättras. I motionerna Ju333 (c) och Ju479

(fp) anförs att polisens rutiner och attityder i

samband med bl.a. brott mot kvinnor och barn måste

förbättras. I motion So419 (v) föreslås en utredning

om hur kvinnor som utsatts för misshandel och andra

övergrepp bemöts i domstolarna. I motionerna Ju443

(m) och Sf326 (fp) påtalas behovet av ökad kompetens

om invandrarkvinnors situation.

I motionerna Ju241 (s), Ju391 (m), Ju398 (s),

Ju412 (kd), Ju444 (fp), L319 (mp), L320 (kd) och

So504 (fp) anförs att åtgärder bör vidtas för att

förbättra barnkompetensen inom rättsväsendet. I

motion Ju412 preciseras detta yrkande till att gälla

domstolsväsendet och i motion L320 till dem som

handlägger familjemål. I motionerna Ju451 och Ju453

(båda kd) anförs att personer som förhör barn bör ha

specialistkompetens. I motion So496 (s) anförs att

polisen bör anlägga ett barnperspektiv i utredningar

om mäns våld mot kvinnor. I motion Ju310 (s) anförs

att kompetensen rörande barn till frihetsberövade

bör förbättras inom kriminalvården.

I motionerna Ju447 (fp) och Ju448 (mp) förespråkas

en kompetenshöjning inom rättsväsendet rörande

trafficking. I motion Ju448 anförs därutöver att det

krävs en attitydförändring och ett bättre bemötande

från rättsväsendets myndigheter av offer för

trafficking.

I motionerna Ju262 (v), Ju356 (flerpartimotion),

K418 (fp) och L350 (c) anförs att kompetensen inom

rättsväsendet om brott mot och situationen för

homosexuella, bisexuella och transpersoner bör

förbättras samt att bemötandet av dessa personer bör

förbättras. I motion K418 anförs därtill att

rutinerna vid upptagande av anmälan om sådana brott

måste förbättras. I motionerna, Ju342 (v), Ju444

(fp), Ju479 (fp), K418 (fp) och So568 (mp) påtalas

ett behov av ökad kompetens om våld i samkönade

relationer. I motion K418 (fp) påtalas ett behov av

ökad kompetens om och insatser mot hedersrelaterade

brott mot homosexuella, bisexuella och

transpersoner. I motion Ju356 (flerpartimotion)

påtalas behovet av utbildningsinsatser inom

rättsväsendet om den år 2002 genomförda ändringen av

29 kap. 2 § 7 brottsbalken, innebärande att det vid

straffvärdesbedömning, som en försvårande

omständighet, skall beaktas om motivet till brottet

varit offrets sexuella läggning.

I motion Ju262 (v) anförs att det föreligger ett

behov av ökad kompetens inom rättsväsendet rörande

brott med rasistiska motiv.

I motionerna Ju444 (fp) och Ju453 (kd) påtalas

vikten av ett bättre bemötande av och en ökad

kompetens om brottsoffer inom rättsväsendet. I

motion Ju369 (m) påtalas betydelsen av att polisen

bemöter brottsoffer på ett professionellt sätt. I

motion Ju444 (fp) anförs att kompetensen inom

rättsväsendet om invandrare som brottsoffer bör öka.

I motion So272 (m) anförs att kompetensen om

funktionshindrade som brottsoffer också bör öka.

I motion Ju355 (v) anförs att det bör genomföras

utbildningsinsatser inom polisväsendet om bl.a. etik

och moral. I motion Ju388 (s) anförs i mer allmänna

ordalag att polisen bör vara bättre i sitt bemötande

av allmänheten.

I motion Ju349 (c) anförs att kompetenshöjande

åtgärder bör vidtas inom rättsväsendets myndigheter

för att korta handläggningstiderna där. I motionerna

Ju210 (m) och Ju456 (s) anförs att kompetensen inom

rättsväsendet om brott mot djurskyddslagen bör

förbättras. I motionerna Ju226 (m) och Ju412 (kd)

efterfrågas ökad miljöbrottskompetens inom

rättsväsendet. I motion Ju329 (s) påtalas ett behov

av ökad kompetens inom rättsväsendet om

arbetsmiljöbrott. I motionerna Ju302 (m), Ju328 (fp)

och Ju468 (s) förespråkas inrättandet av ett

nationellt resurscentrum för brottsbekämpning i

Linköpingsregionen.

I motion Ju369 (m) begärs att det inom

polisväsendet införs tydliga rutiner för hantering

av klagomål och synpunkter från allmänheten.

Motionärerna pekar på att det sällan vidtas några

åtgärder från polisens sida i fall då det inte finns

skäl att inleda förundersökning. Det anförs bl.a.

att polisen bör ta till vara lämnade synpunkter i

syfte att förbättra verksamheten och att den som

framfört en synpunkt bör få en förklaring och, i

förekommande fall, en ursäkt.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna

om betydelsen av att de anställda inom

rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens.

Utskottet ser det också som självklart att de som

kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.

brottsoffer, skall få ett korrekt och professionellt

bemötande från myndighetsföreträdare. Dessa frågor

är av central betydelse för möjligheten för

rättsväsendets myndigheter att fullgöra sin uppgift

att värna den enskildes rättstrygghet och

rättssäkerhet samt för det övergripande målet för

kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och öka

människors trygghet. Utskottet kan samtidigt

konstatera att det inom rättsväsendets olika

myndigheter kontinuerligt vidtas omfattande åtgärder

för att öka kompetens hos all personal inom de i

motionerna berörda områdena, som också i stor

utsträckning handlar om prioriterad brottslighet.

Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen av goda

rutiner och ett bra bemötande av dem som kommer i

kontakt med rättsväsendets myndigheter. Även om

mycket alltså har gjorts och görs ute på

rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa

behov är det angeläget att ansträngningarna

intensifieras under de kommande åren. Åtgärder för

att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i

detta avseende bör naturligtvis prioriteras inom

ramen för respektive myndighets anslag. Med

hänvisning till vad som nu anförts finner utskottet

inte anledning för riksdagen att göra något

tillkännagivande i dessa frågor.

Utskottet instämmer också i vad motionärerna bakom

motion Ju369 anför om hanteringen av klagomål och

synpunkter på polisen. Det framstår som självklart

att den som framför synpunkter på polisen skall bli

korrekt bemött. Här kan först betonas vikten av att

de anställda som i sin tjänstgöring har att mer

regelmässigt ta emot klagomål och synpunkter från

allmänheten är lämpade för sådana uppgifter. Ett

korrekt och vänligt bemötande när klagomål framförs

kan förhindra uppkomsten av nya problem. Det är

också angeläget att polisen tar till sig berättigad

kritik och andra goda synpunkter och beaktar dessa i

sitt arbete med att förbättra verksamheten. Med

detta sagt finner utskottet inte att det föreligger

något behov av ett särskilt tillkännagivande från

riksdagen i frågan.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga i

detta avsnitt behandlade motioner i här behandlade

delar.

Polisväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för polisväsendets

resultat under verksamhetsåret 2002.

Utskottet delar regeringens bedömning att

polisen i stort fullgjort de mål som ställts

upp för dess verksamhet men att ytterligare

insatser krävs på vissa områden. I avsnittet

tar utskottet vidare ställning till

inriktningen av polisväsendets verksamhet

under år 2004. Utskottet behandlar också ett

stort antal motionsyrkanden rörande polisens

organisation, polisens resursutnyttjande,

samverkan mellan Rikskriminalpolisen och

Säkerhetspolisen, polisens prioriteringar av

olika brottstyper, polisförsörjningen,

resursfördelningen mellan de olika

polismyndigheterna och kostnaderna vid

regeringsbeslutade evenemang. Samtliga

motioner avstyrks med hänvisning till bl.a.

pågående beredningsarbete inom

Regeringskansliet och Rikspolisstyrelsen.

Jämför reservationerna 2-18 samt de särskilda

yttrandena 6-9.

Inledning

Polisens verksamhet syftar till att förebygga och

beivra brott, upprätthålla allmän ordning och

säkerhet samt att i övrigt tillförsäkra allmänheten

skydd och annan hjälp.

Rikspolisstyrelsen (RPS) är central

förvaltningsmyndighet för polisväsendet och har

tillsyn över detta. Till Rikspolisstyrelsen hör

Säkerhetspolisen, Rikskriminalpolisen och

Polishögskolan. Styrelsen är chefsmyndighet för

Statens kriminaltekniska laboratorium.

Rikspolisstyrelsen ingår också i samverkansområdena

Spridning av allvarliga smittämnen, giftiga

kemikalier och radioaktiva ämnen samt Skydd,

undsättning och vård. Samverkansområdena redovisas

under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot

sårbarhet.

I varje län finns en polismyndighet som ansvarar

för polisverksamheten där. Polismyndigheten leds av

en polisstyrelse. Den består av myndighetens chef

och det antal övriga ledamöter som regeringen

bestämmer och även utser.

Den 31 december 2002 fanns det 22 918 anställda

inom polisen (se tabell nedan). Av dem var 16 149

poliser och 6 769 civilanställda. Jämfört med

utgången av år 2001 hade antalet poliser ökat med 29

och civilanställda med 184.

Anställda inom polisen åren 1997-2002

-----------------------------------------------------

|År | Antalet |Därav poliser | Därav |

| |anställda | |civilanställda|

| | den 31 | | |

| | december | | |

-----------------------------------------------------

|1997 | 22 755 | 16 783 | 5 972 |

-----------------------------------------------------

|1998 | 21 951 | 16 429 | 5 522 |

-----------------------------------------------------

|1999 | 22 009 | 16 201 | 5 808 |

-----------------------------------------------------

|2000 | 22 294 | 16 089 | 6 205 |

-----------------------------------------------------

|2001 | 22 705 | 16 120 | 6 585 |

-----------------------------------------------------

|2002 | 22 918 | 16 149 | 6 769 |

-----------------------------------------------------

Resultatuppföljning

De övergripande målen för polisväsendet är att

tillförsäkra den enskilde rättssäkerhet och rättstrygghet,

förebygga och upptäcka brott, öka människors trygghet samt

att se till att den som har begått brott identifieras och

lagförs. Tiden från brottsanmälan till dom och

straffverkställighet skall förkortas.

Följande verksamhetsmål ställdes upp för år 2002.

Polisorganisationen

Risken för att brott begås skulle minska. Lagföringen

skulle öka och genomströmningstiderna förkortas. De icke

brottsbekämpande arbetsuppgifterna skulle utföras med god

service, hög tillgänglighet samt med snabb och korrekt

handläggning.

I budgetpropositionen delas Politikområde Rättsväsende

in i sex verksamhetsområden, nämligen brottsförebyggande

arbete, utredning och lagföring, dömande verksamhet,

verkställighet av påföljd, reparativ verksamhet och övrig

verksamhet. Verksamhetsområdena delas i sin tur in i

verksamhetsgrenar. En verksamhetsgren kan ha samma namn

som verksamhetsområdet. Inom ett verksamhetsområde kan

flera myndigheter bedriva verksamhet.

Uppgifter om polisväsendets resultat för år 2002

redovisas huvudsakligen mot bakgrund av de mål som angetts

för verksamhetsområdena 1 Brottsförebyggande arbete, 2

Utredning och lagföring och 6 Övrig verksamhet, med en

vidare uppdelning på verksamhetsgrenar inom respektive

verksamhetsområde. Utskottet följer den uppdelningen.

Såvitt gäller brottsförebyggande verksamhet i allmänhet

kan det konstateras att det år 2002 anmäldes drygt 1,2

miljoner brott, vilket är den högsta siffran någonsin.

Rikspolisstyrelsens bedömning är att målet för

polisorganisationen uppfylldes genom att verksamheten

utvecklades och förbättrades. Det konstateras dock att det

brottsförebyggande arbetet i betydande utsträckning fått

stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det

problemorienterade underrättelseledda arbetet inriktades i

allt större utsträckning mot vissa personer, t.ex.

vaneförbrytare, brottsoffer och brottsaktiva ungdomar, i

stället för att som tidigare inriktas mot tider och

platser med hög risk för brottslig verksamhet. Ett antal

aktiviteter genomfördes för att de brottsförebyggande

strategierna skulle få genomslag i verksamheten. Omkring

en tredjedel av polismyndigheterna lyckades dock förstärka

verksamheten i närpolisområdena. För att underlätta för

polisen att kvalitetssäkra det brottsförebyggande arbetet

har regeringen gett Brottsförebyggande rådet i uppdrag att

i samråd med Rikspolisstyrelsen göra en sammanställning av

vilka polisiära åtgärder mot olika typer av brott som

forskning eller beprövad erfarenhet visat fungerar i

Sverige. Sammanställningen skall vara utformad så att

polisen på ett enkelt sätt kan använda de beskrivna

åtgärderna i projekt för att förebygga brott. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 mars 2004.

När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot

vissa brottstyper anges att de flesta myndigheterna

prioriterade narkotikabrottsligheten, bl.a. genom att ta

fram strategier mot den brottsligheten. Ungdomar ägnades

särskild uppmärksamhet i detta arbete, bl.a. förekom

samverkan med lokala brottsförebyggande råd, socialtjänst,

skolor och frivilligorganisationer. Vid några myndigheter

ägnades bl.a. gatulangning särskild uppmärksamhet.

Brottsfrekventa platser, vaneförbrytare, förhindrande av

nyrekrytering och grova narkotikabrott är andra frågor där

insatser gjorts.

För att förebygga våldsbrottslighet genomförde

polismyndigheterna insatser mot bl.a. ordningsstörande

ungdomar i centrum samt våld i krogmiljö och i samband med

idrottsevenemang. Rikspolisstyrelsen har vidare avgett sin

årliga vapenrapport som bl.a. innehåller en redovisning av

områden där det föreligger behov av lagstiftningsåtgärder.

Det brottsförebyggande arbetet inom områdena våld mot

kvinnor och barn utvecklades. Här kan pekas på samverkan

med socialtjänsten och sjukvården men även med andra

organisationer såsom brottsofferjourer och olika kris- och

stödcentrum. Samtliga polismyndigheter skapade åtgärds-

eller policydokument som rör våld mot kvinnor.

Polismyndigheternas förebyggande åtgärder mot brott med

rasistiska, främlingsfientliga, antisemitiska eller

homofobiska inslag samt olaga diskriminering avsåg

företrädesvis samverkan med bl.a. krogar,

idrottsarrangörer och skolor samt utbildning av såväl

poliser som ordningsvakter. Rikspolisstyrelsen har i

samarbete med Riksåklagaren anordnat konferenser om bl.a.

hatbrott och Internet samt hets mot folkgrupp. I samverkan

med Säkerhetspolisen, Riksåklagaren och Justitiekanslern

framställdes material för att sprida kunskap om

hatbrotten.

Polismyndigheterna arbetade på olika sätt för att

förebygga trafikbrott. De nya projekten rörde framför allt

tung trafik, mopedkontroller och en försöksverksamhet med

automatisk hastighetsövervakning. Utfallet visar att

antalet olyckor minskat, särskilt de med dödlig utgång.

Försöksverksamheten medförde dessutom betydande

hastighetssänkningar på berörda vägsträckor. Statistiken

för trafikövervakningen visar att antalet rapporterade

hastighetsöverträdelser, rattfylleri- och beteendebrott

ökat. Polisen utför flygande inspektioner samt kontroll av

förares kör- och vilotider enligt en särskild

ramöverenskommelse med Vägverket. Under år 2002 nådde det

antal kontroller som polisen utfört inte överenskomna

nivåer.

När det gäller polisens roll i storstadspolitiken

noterar Rikspolisstyrelsen att den ger polisen ökade

möjligheter att förmedla sin kunskap om vad som bör göras

för att öka tryggheten och minska brottsligheten. Polisen

får också ökad kunskap om vidtagna åtgärder i kommunerna,

t.ex. trygghetsmätningar. Brottsförebyggande rådet

redovisade i april 2003 ett uppdrag att genomföra en

studie av de brottsförebyggande frågornas betydelse inom

ramen för storstadsarbetet. Enligt studien är bilden av

polisens medverkan i storstadsarbetet splittrad, men de

kritiska rösterna dominerar. En av orsakerna till kritiken

är att polisens roll initialt var otydlig.

Rikspolisstyrelsen redovisade därefter sin syn på hur

polisens roll i den nationella storstadspolitiken kan

utvecklas. Styrelsen påpekade bl.a. att berörda

polismyndigheter måste ha ett inflytande på de lokala

utvecklingsavtalen, eftersom de beslutade åtgärderna ofta

förutsätter polisens medverkan.

Utvecklingen av polisens brottsutredande verksamhet i

allmänhet åskådliggörs i följande tabell. Vid en

jämförelse mellan de följande tabellerna i detta avsnitt

och de som finns i budgetbetänkanden avseende budgetåret

2002 och tidigare år förekommer differenser rörande vissa

siffror. Det beror huvudsakligen på att polisen från

mitten av år 2001 ändrade definitionen på våldsbrott så

att olaga hot därefter ingår i den kategorin. Vissa

ekobrott har även förts över till Ekobrottsmyndighetens

statistik.

De uppgifter som nu redovisas i tabellerna är, med

undantag av uppgifterna om genomströmningstid, värden som

räknats fram med beaktande av dessa förändringar i

polisens statistik även för åren före år 2000.

Riksdagens revisorer har på utskottets initiativ

granskat avskrivningar av brott inom polisen. Revisorernas

granskning visar att polisens avskrivningar av brott kan

påverka flera av de resultatmått som används för att mäta

utredningsverksamheten. Polisen har därmed stora

möjligheter att påverka sin resultatredovisning.

Oklarheter om hur polisens resultat skall tolkas försvårar

Rikspolisstyrelsens och statsmakternas bedömning av

resultaten och därmed styrningen av polisen. Den

officiella kriminalstatistiken har en rad brister som

försvårar bedömningen av polisens utredningsverksamhet.

Brott som direktavskrivs finns inte med i statistiken.

Olika beslutsmotiveringar som används när polisen

avskriver brott redovisas på olika sätt i statistiken.

Vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas

som uppklarade medan andra innebär att brotten betraktas

som ouppklarade. Att brott redovisas som uppklarade

behöver inte innebära att en gärningsman bundits till

brottet (Rapport 2002/03:19 s. 58 f.).

Utredningsverksamheten åren 1997-2002

-----------------------------------------------------

|År |Inkomna |Till |Genomström-|Balans 31.12 |

| | | |ningstider| |

| |ärenden |åklagare| | |

----------------------------------------------------

| | | | |Totalt|varav >1|

| | | | | | år |

----------------------------------------------------

|1997 |1 159 |185 602 |41 dagar |187 |40 625 |

| |018 | | |754 |(22 %) |

----------------------------------------------------

|1998 |1 174 |186 899 |47 dagar |164 |39 742 |

| |730 | | |500 |(24 %) |

----------------------------------------------------

|1999 |1 153 |172 331 |48 dagar |160 |30 895 |

| |103 | | |566 |(19 %) |

----------------------------------------------------

|2000 |1 163 |189 368 |44 dagar |155 |29 800 |

| |187 | | |173 |(19 %) |

----------------------------------------------------

|2001 |1 141 |187 244 |43 dagar |136 |22 555 |

| |912 | | |996 |(16 %) |

----------------------------------------------------

|2002 |1 197 |189 179 |37 dagar |136 |21 001 |

| |197 | | |438 |(15 %) |

----------------------------------------------------

Antalet inkomna ärenden ökade alltså något medan

genomströmningstiderna - som redovisas med en

genomsnittssiffra - och antalet balanserade ärenden

minskade något. Antalet ärenden som redovisats till

åklagare minskade för andra året i rad. Antalet och

andelen avskrivna ärenden har ökat till 892 581 (74,6 %)

jämfört med 840 227 (73,6 %) år 2001. Regeringen anför att

resultatutvecklingen i sin helhet för år 2002 tyder på att

det skapats goda förutsättningar för att

utredningsverksamheten skall utvecklas till det bättre.

Utvecklingen varierar dock betydligt mellan

polismyndigheterna. Under året genomfördes en satsning på

polisiär förundersökningsledning. Anpassningen av

arbetstidens förläggning för utredningsverksamheten

fortsatte. Åtgärderna avspeglar sig dock ännu inte fullt

ut i resultatet. Statistik från Brottsförebyggande rådet

(BRÅ) visar att mellan åren 1997 och 2001 ökade antalet

såväl anmälda våldsbrott som misstänkta personer för

sådana brott betydligt mer än de personer som blev

lagförda. - Av de inkomna ärendena ökade främst polisens

egeninitierade ärenden, i första hand ärenden inom

områdena narkotika och trafik. Även antalet

våldsbrottsärenden, främst misshandel och olaga hot,

fortsatte att öka. Ekobrott är den enda ärendekategori som

minskade något under år 2002 jämfört med år 2001, från 978

till 970 ärenden. Antalet utfärdade ordningsförelägganden

ökade med 11,4 % till 239 828 under år 2002 jämfört med år

2001. - Utredningsverksamheten kräver allt större

resurser. En särskilt stor ökning år 2002 märks för

narkotika- och våldsbrottsärenden. Det gäller vare sig

mätningen avser utredningstimmar eller kostnader. Enligt

Rikspolisstyrelsen bidrog detta förmodligen till att

uppklaringsprocenten för bl.a. tillgreppsbrott minskade

något under år 2002.

Utvecklingen i fråga om narkotikabrottsligheten beskrivs i

följande tabell.

Narkotikabrottsligheten åren 1997-2002

-----------------------------------------------------

|År |Inkomna | Till |Genomström-|Balans 31.12 |

| | | | | |

| |ärenden |åklagare |ningstider| |

----------------------------------------------------

| | | | |Totalt|varav >|

| | | | | | 1 år |

----------------------------------------------------

|1997 |21 979 |15 621 |74 dagar |5 900 |803 (14|

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

|1998 |22 471 |16 277 |76 dagar |5 687 |938 (16|

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

|1999 |22 172 |15 813 |81 dagar |5 941 |786 (13|

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

|2000 |22 963 |16 378 |87 dagar |5 970 |701 (11|

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

|2001 |23 626 |17 011 |83 dagar |6 127 |569 (9 |

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

|2002 |28 088 |19 118 |78 dagar |7 242 |552 (8 |

| | | | | | %) |

----------------------------------------------------

Antalet inkomna narkotikabrottsärenden har under de två

senaste åren ökat från 22 963 till 28 088. Antalet ärenden

redovisade till åklagare har ökat två år i rad, liksom

antalet beslag. Tillgången på narkotika rapporteras vara

god och prissänkningar beträffande flera preparat har

noterats. De flesta myndigheterna prioriterar

narkotikabrottsligheten. Generellt görs insatser mot

innehav och eget bruk av ordnings- och

närpolisavdelningar, medan de länsgemensamma

narkotikaenheterna arbetar mot den grova och organiserade

brottsligheten. Antalet anmälda brott för innehav och eget

bruk av narkotika ökade jämfört med år 2000.

Vad gäller våld mot kvinnor och barn anför regeringen

bl.a. följande. Antalet anmälda brott om våld mot kvinnor

ökade under år 2002. Även antalet anmälda misshandelsbrott

mot barn ökade, såväl i åldersgruppen 0-6 år som 7-14 år.

Flera polismyndigheter menar att det finns ett stort

mörkertal och att den faktiska brottsligheten är

svårbedömd. De flesta polismyndigheterna har utsett

utredare med särskild kompetens för att utreda våld mot

kvinnor och barn. Polisen i Stockholm och Skåne har låtit

samlokalisera polisens handläggare i dessa ärenden med

åklagare, för att åstadkomma en effektivare

brottsutredningsverksamhet. - Utskottet har inhämtat att

detta för Stockholms del avser polisen i Söderort och för

Skåne rör Malmö polisområde. - Regeringen anför vidare att

flertalet myndigheter redovisar att de genom fortlöpande

interna diskussioner och utbildningsinsatser ökat

personalens motivation och förbättrat

förstahandsåtgärderna samt polisens bemötande och stöd

till brottsoffer och vittnen i samband med utredning och

lagföring.

De åtgärder som vidtagits inom utredningsverksamheten

när det gäller våld mot kvinnor avser i allt väsentligt

även utredningar avseende våld mot barn. Därtill kommer

speciella åtgärder för barn, vilka främst varit tillgång

till särskilt utbildade utredare för förhör med barn,

tidig kontakt med vårdnadshavare, kortare

handläggningstider, anpassade väntrum för anhöriga,

förhörsrum för videoinspelning och förbättrade rutiner för

underrättelse till socialtjänsten. En betydligt större

andel av våld mot barn klaras upp än vad som i övrigt

gäller för våldsbrotten.

Utvecklingen i fråga om våldsbrott beskrivs i följande

tabell. Vad gäller åren 1999 och 2000 har justerade värden

inte kunnat erhållas avseende genomströmningstider och

uppgifter om balans.

Utvecklingen avseende våldsbrott åren 1999-2002

----------------------------------------------------

|År |Inkomna |Till |Genomström-| Balans 31.12 |

| | |åklagare|ningstider| |

| |ärenden | | | |

----------------------------------------------------

| | | | |Totalt |varav >1|

| | | | | | år |

----------------------------------------------------

|1999 |87 794 |24 | - | - | - |

| | |799 | | | |

----------------------------------------------------

|2000 |89 785 |24 | - | - | - |

| | |932 | | | |

----------------------------------------------------

|2001 |93 121 |24 |122 dagar |33 049 |4 109 (12

|

| | |145 | | | %) |

----------------------------------------------------

|2002 |97 251 |24 |108 dagar |32 209 |4 104 (13

|

| | |204 | | | %) |

----------------------------------------------------

Som framgår av tabellen ökade antalet anmälda våldsbrott.

Ökningstrenden för anmälda misshandelsbrott utomhus

fortsätter, liksom den kraftiga ökningen av anmälningar

avseende brottet olaga hot. I dag utförs många olaga hot

med hjälp av elektroniskt medium vilket gör det svårare

för polisen att identifiera gärningsmannen. Även antalet

anmälda rån ökade under år 2002. Det totala antalet

utredningstimmar för våldsbrott ökade med 9,1 % jämfört

med föregående år. Andelen våldsbrottsärenden som

redovisades till åklagare minskade år 2002 från 25,9 %

till 24,9 %. Genomströmningstiderna och antalet ärenden i

balans minskade. - Samtliga polismyndigheter anser att det

på grund av bl.a. mörkertalet är svårt att bedöma hur den

faktiska brottsligheten utvecklas. I Värmland visar

medborgarundersökningar dock på en faktisk ökning av

våldsbrotten.

Vad gäller ekonomisk brottslighet redovisas minskat

antal inkomna ärenden, 970 stycken, och ärenden i balans,

vilket även var fallet under år 2001. Genomströmningstiden

minskade från 391 till 377 dagar. Även andelen ärenden

till åklagare minskade under år 2002. Det kan påpekas att

de allra flesta ekobrottsärendena handläggs av

Ekobrottsmyndigheten, vars verksamhet redovisas längre

fram i betänkandet.

När det gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga,

antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga

diskriminering noteras att antalet anmälda brott avseende

hets mot folkgrupp under år 2002 minskat till 668, jämfört

med 744 under år 2001. Antalet anmälda fall av olaga

diskriminering ökade till 255 jämfört med 217 under år

2001, vilket å andra sidan var det lägsta antalet sedan år

1997. Den tydligaste trenden under år 2002 var enligt

Säkerhetspolisen den markanta ökningen av brott med

antifascistiskt/vänster-ideologiskt motiv och brott som

riktar sig olika former av djurhållning. Antalet anmälda

brott inom denna kategori ökade med 45 % till totalt 870

under år 2002, varav brott som riktar sig mot olika former

av djurhållning ökade mest. - Kontakterna med

Säkerhetspolisen och mellan utrednings- och

kriminalunderrättelseverksamheten förbättrades. Särskilda

rutiner för att identifiera och samordna ärenden av denna

typ infördes.

Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att

antalet ungdomsärenden ökat för första gången sedan år

1998. Enligt Rikspolisstyrelsens uppfattning är

utvecklingen av polisens arbete med ungdomar i riskzonen

svårtolkad. Antalet gånger misstänkta ungdomar förekommer

i anmälningsregister i relation till alla ungdomar i

åldersgruppen 12-17 år fortsätter att minska i förhållande

till föregående år vid alla polismyndigheter utom fyra.

Även antalet individer som är misstänkta i relation till

åldersgruppen är färre år 2002 än de två föregående åren.

Minskningen i förhållande till år 2001 är 12 %. Antalet

lagförda ungdomar visar inte motsvarande nedgång. Andelen

ärenden redovisade till åklagare eller socialförvaltning

har de senaste åren varit ganska konstant.

Genomströmningstiden minskade något till 51 dagar, jämfört

med 53 dagar år 2001.

Rörande handel med människor för sexuella ändamål anges

att det enligt Rikspolisstyrelsens rapportering skett en

fortsatt ökning av informationsinflödet och antalet

inkomna ärenden till Rikskriminalpolisen. Trots detta är

det svårt att bedöma om det skett en faktisk ökning av

antalet kvinnor som är offer för handel i Sverige. Ofta

visar sig tips om människohandel och prostitution

egentligen röra svartarbete eller annan brottslighet,

t.ex. narkotikabrott. Det har ibland framkommit att

prostituerade kvinnor haft uppehållstillstånd och varit

väl etablerade i det svenska samhället. Med hänsyn till

detta och till att en hel del information aldrig blir

bekräftad är det enligt Rikskriminalpolisen svårt att dra

några slutsatser om omfattningen av handeln med kvinnor.

För att öka kunskapen om människohandel har

Rikskriminalpolisen genomfört årliga seminarier och

utbildningar för berörda myndigheter. Vid flera

myndigheter i landet har man dessutom avsatt resurser för

arbete mot människohandel, vilket lett till att brott av

denna typ, och även annan brottslighet, uppdagats.

Rikskriminalpolisen indikerar emellertid att

ambitionsnivån varierar mellan polismyndigheterna när det

gäller att utreda ärenden rörande människohandel.

Antalet anmälda miljöbrott minskade något jämfört med år

2001. Antalet redovisade ärenden till åklagare ökade med

5 % till 686. Genomströmningstiderna ökade med 221 % till

228 dagar under åren 2000-2002. Ärendebalansen ökade

jämfört med år 2001 med 18 % till 3 024 ärenden, varav en

stor del utgör mindre allvarliga miljöbrott. Under år 2002

ökade utredarnas kompetens, bl.a. genom rekrytering och

kompetensutveckling. Rikspolisstyrelsen samarbetar med

Statens kriminaltekniska laboratorium i ett projekt för

att höja kvaliteten på teknisk bevisning vid miljöbrott.

Många polismyndigheter har utvecklat samverkansformer med

länsstyrelserna, kommunerna, tillsynsmyndigheterna, lokala

miljökontor, högskolor m.m. för att möta det ökade antalet

miljöbrott.

Vad gäller internationellt samarbete anförs att sådant

bedrivs främst inom EU, Interpol, Europol, Schengen,

Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i

Östersjöområdet, inom Norden i form av ett stort antal

internationella kontakter samt genom ett omfattande

informationsutbyte med rättsvårdande myndigheter i andra

länder. Polismyndigheter informeras löpande om det

internationella samarbetet och

kriminalunderrättelseregistret (KUR) finns vid samtliga

myndigheter. När det gäller utvecklingen av

polissamarbetet inom EU handlar detta till övervägande del

om större möjligheter för brottsbekämpande nationella

myndigheter att utnyttja Europol. När det gäller

Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i

Östersjöområdet har ett antal operativa aktiviteter

genomförts. Rikspolisstyrelsen konstaterar att det krävts

omprioriteringar för att kunna genomföra det alltmer

ökande internationella arbetet och att detta påverkat det

nationella underrättelse- och utredningsarbetet negativt.

Som exempel på den ökade belastning som det

internationella arbetet genererar på lokal nivå nämns

polisen i Skåne som under år 2002 mottagit fler än 1 000

skrivelser med begäran om brottsutredningar från annat

land, främst Danmark. - Endast inom ramen för projekt inom

Aktionsgruppen mot organiserad brottslighet i

Östersjöområdet bedöms integreringen mellan det

internationella samarbetet och det nationella arbetet ha

varit framgångsrik.

Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll pekas på

att Sverige sedan den 25 mars 2001 deltar fullt ut i

Schengensamarbetet, vars syfte är att förverkliga den fria

rörligheten för personer inom EU. För att uppnå en

enhetlig standard rörande den yttre gränskontrollen och

optimera gränssamarbetet pågår ett intensivt arbete inom

EU. I stort sett samtliga polismyndigheter nyttjar

kriminalunderrättelseinformation i gränskontrollarbetet.

Schengensamarbetet resulterade år 2002 i ett stigande

antal träffar i Schengens informationssystem (SIS) när det

gäller såväl svenska efterlysningar utomlands som

utländska efterlysningar i Sverige. Därtill kommer att

nyttjandet av SIS vid kontroller i Sverige ökade.

Antalet poliser i fredsfrämjande insatser uppgår till, i

likhet med föregående år, ungefär 100 poliser. Svensk

polis deltar i insatser som leds av Förenta nationerna

(FN), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa

(OSSE) och EU. Svensk polis deltar också i insatser på

annan multilateral basis. Från och med den 1 januari 2003

har EU övertagit ansvaret för FN:s polismission i Bosnien.

Sverige deltar i missionen med upp till 16 personer.

Vad slutligen gäller verksamhetsmålet övrig verksamhet

anförs att Rikspolisstyrelsens samlade bedömning är att

polisen uppnådde verksamhetsmålet. Det beror främst på

genomförd kompetensutveckling och utökad teknikanvändning.

Möjligheten för allmänheten att använda Internet vid

kontakter med polisen ökade. Därutöver fortskred arbetet

med att inrätta kontaktcentraler. Antalet

polismyndighetsärenden minskade med 58 000 till drygt 1,6

miljoner ärenden under år 2002. Minskningen gäller främst

handräckningsärenden. Genomströmningstiden minskade med 13

till 53 dagar. Antalet utlänningsärenden fördubblades

nästan under de två senaste åren. Dessa ärenden är ofta

arbetskrävande.

Regeringen har med anledning av verksamhetsmålen anfört

bl.a. följande.

I fråga om polisens brottsförebyggande verksamhet i

allmänhet ser regeringen positivt på att polisen utvecklat

det förebyggande arbetet. Särskilt värdefullt är att det

problemorienterade underrättelseledda arbetet blir alltmer

centralt för att styra polisens prioriteringar. Samtidigt

är det emellertid olyckligt att det brottsförebyggande

arbetet fått stå tillbaka för akuta verksamhetskrav. Det

faller inom polisens ansvar att uppfylla de mål som

statsmakterna satt upp för verksamheten. Regeringen kommer

att följa utvecklingen på området. - När polisen sätter in

resurser för att identifiera och lagföra gärningsmän kan

den långsiktiga effekten antas bli större om polisen också

samtidigt avdelar personal med särskild kompetens på det

brottsförebyggande området, t.ex. polisens kunskaper om

hur brottslighet kan byggas bort. - Det är svårt att mäta

effekten när det gäller det förebyggande arbetet. Det

beror bl.a. på att det sällan går att särskilja vilka

effekter som har uppkommit till följd av polisens insatser

och vilka som är en följd av andra aktörers åtgärder. Det

är vidare svårt att med säkerhet fastställa omfattningen

av den faktiska brottsligheten. Mörkertalet är stort för

flera brottstyper. Av det sagda följer att

Rikspolisstyrelsen behöver låta måluppfyllelsen till viss

del bedömas på grundval av sin kunskap om polisens arbete.

Riksrevisionsverket har i en revisionsrapport ifrågasatt

Rikspolisstyrelsens bedömning att målet för det

brottsförebyggande arbetet uppfyllts. Regeringen har

diskuterat rapporten med Rikspolisstyrelsen. Rapporten

kommer att vara en del av underlaget i arbetet med

polisens regleringsbrev för år 2004. Regeringen noterar

vidare att redovisningen av det brottsförebyggande arbetet

förbättrats genom införandet av de tre begreppen projekt,

insatser och åtgärder. Det ger regeringen ett bättre

underlag för att bilda sig en uppfattning om verksamheten.

När det sedan gäller brottsförebyggande åtgärder mot

vissa brottstyper anser regeringen att det

brottsförebyggande arbetet utvecklats positivt under år

2002. Ett exempel på detta är de satsningar som har gjorts

inom narkotikaområdet. Det är viktigt att kampen mot

narkotika, i synnerhet bland unga, ges fortsatt hög

prioritet. Åtgärder behöver vidtas för att bl.a.

ytterligare utveckla samverkan med andra aktörer i det

brottsförebyggande arbetet. Det gäller också att

systematiskt ta till vara de erfarenheter som vunnits från

projekt, insatser och åtgärder. Vad gäller arbetet mot

våld mot kvinnor och barn kan nämnas att polisen på många

platser är aktiv när det gäller att göra t.ex.

hotbildsanalyser och att utarbeta samverkansformer med

socialtjänst, sjukvård, brottsofferjourer m.fl. Samtidigt

som utvecklingen på detta område varit positiv på flera

håll i landet uppvisar några myndigheter inte godtagbara

resultat. Rikspolisstyrelsen behöver följa upp detta och

göra en närmare analys av orsakerna till dessa skillnader.

En viktig åtgärd för att förebygga våldsbrottslighet är

att tillse att vapenlagstiftningen är ändamålsenligt

utformad. Rikspolisstyrelsens årliga vapenrapporter har

medfört bl.a. att Justitiedepartementet låtit utreda vissa

vapenfrågor, t.ex. vapenattrapper och soft air guns.

Arbetet skall redovisas under hösten 2003.

Polisens arbete med att förebygga trafikbrott

utvecklades positivt även år 2002. Verksamheten har fått

ny kunskap genom bl.a. försöket med automatisk

hastighetsövervakning. Arbetet med kvalitetskontroller av

trafiken och av förare har emellertid varit eftersatt.

Verksamheten, som fyller en viktig funktion för bl.a.

rättsväsendet, skall förbättras. Polisen skall med hjälp

av kvalitetskontroller arbeta för att minska antalet

trafikfarliga fordon på vägarna.

När det gäller polisens roll i storstadspolitiken anser

regeringen att utvecklingen i de geografiska områden som

ingår i storstadsarbetet kan bli avgörande för tryggheten

på lång sikt i storstäderna. Det är bra att polisen nu

utnyttjar de möjligheter som storstadspolitiken ger. För

det fortsatta arbetet är det angeläget att polisen vidtar

lämpliga åtgärder med anledning av den kritik som framförs

i den ovan nämnda rapporten från Brottsförebyggande rådet.

Enligt regeringens bedömning ger storstadspolitiken

naturliga kontaktytor för det viktiga polisiära

brottsförebyggande arbete som t.ex. bör komplettera större

repressiva insatser i områden med hög eller stigande

kriminalitet.

Rörande polisens brottsutredande verksamhet i allmänhet

ser regeringen positivt på Rikspolisstyrelsens arbete med

att förbättra polisens förundersökningsledning och

anpassningen av arbetstidens förläggning efter

verksamhetens behov. Det finns dock fortfarande mer att

göra för att höja effektiviteten i polisens

utredningsverksamhet. Det är angeläget att utveckla och

förankra ett processorienterat arbetssätt med inriktning

mot ökad effektivitet och kvalitet. Genom att också arbeta

med ständiga förbättringar och minimera antalet fel genom

hela utredningsprocessen är det möjligt att på ett

effektivare sätt använda befintliga utredningsresurser.

Det är viktigt att förste polisman på plats har en

helhetssyn på hela utredningsprocessen så att rätt beslut

och åtgärder vidtas. Rikspolisstyrelsen arbetar sedan

flera år med att ytterligare utveckla utredningsprocessen

genom förbättrade förstahandsåtgärder, t.ex. förhör i

omedelbar anslutning till brottstillfället. I den

fortsatta utvecklingen kan det visa sig vara lämpligt att

den polisman som är först på plats i högre utsträckning än

i dag slutför hela utredningen, åtminstone rörande enklare

ärenden. En snabbare handläggning medför ökad

rättssäkerhet och bättre förutsättningar för lagföring.

Därigenom ökar förtroendet för hela rättsväsendet. - I de

fall där det inte är möjligt att en och samma utredare

slutför utredningen har den s.k. andra linjen en stor

betydelse. Begreppet syftar på det arbetssätt som innebär

att poliser med utredningskompetens kopplas in i direkt

anslutning till att ett brott begåtts, även under kvällar

och nätter. - Regeringen ser positivt på att

Rikspolisstyrelsen vidtagit åtgärder för att med hjälp av

ordningsförelägganden öka antalet lagföringar för

trafikbrott. Det är också viktigt att satsa på ökad

lagföring för övrig brottslighet. Andra viktiga åtgärder

för att öka antalet uppklarade brott är polisens satsning

på problemorienterad underrättelseledd polisverksamhet och

på det kriminaltekniska arbetet.

Flera nyckeltal rörande narkotikabrottsligheten visar

att polisen även under år 2002 höll arbetet mot

narkotikabrott på en hög nivå, bl.a. minskade

genomströmningstiderna. Beslagens utveckling, den totala

ökningen av antalet brott och en rad faktorer, som ofta

ligger utanför ramen för polisens möjligheter att påverka,

är dock illavarslande. Polisen rapporterar om svårigheter

i narkotikabekämpningen, t.ex. utvecklingen av

narkotikabrott över Internet, en ökande användning av

mobiltelefoner i samband med överlåtelser och förändrade

mönster i narkotikamissbruket. Flera myndigheter

utvecklade verksamheten i syfte att kraftsamla och ägna

särskild uppmärksamhet åt specifika grupper, platser och

typer av narkotikabrott. Utvecklingen på narkotikaområdet

leder sammantaget till slutsatsen att polisen måste sträva

efter en ytterligare vidareutveckling av det

brottsbekämpande arbetet mot narkotika. Samverkan med

tullen, åklagarna och Kustbevakningen bör utvecklas.

Vidare bör det problemorienterade underrättelseledda

polisarbetet, inklusive gränskontroller, utvecklas som ett

verktyg i bekämpningen av narkotika. Det förändrings- och

utvecklingsarbete som äger rum inom ramen för En nationell

polis har stor betydelse också för utvecklingen av

narkotikabekämpningen, inte minst när det gäller

kriminalunderrättelseverksamheten. En ökad inblandning av

gränsöverskridande brottslighet i narkotikahanteringen har

observerats. Det finns därför anledning att ytterligare

utveckla det internationella polissamarbetet mot

narkotika.

Vad gäller våldsbrott mot kvinnor och barn anför

regeringen att polisens arbete mot våld i nära relationer

är på rätt väg. Det brottsförebyggande arbetet har

utvecklats samtidigt som polisens kompetens att utreda

dessa brott ökat. Det är tydligt att det vid

polismyndigheterna finns engagemang och kompetens för att

såväl stödja och hjälpa brottoffren som öka lagföringen.

De omfattande insatser som görs avspeglas dock inte i

statistiken. Polisens arbete mot våld i nära relationer

skall därför utvecklas ytterligare. Polisen bör bl.a.

överväga om lagen om besöksförbud i större utsträckning

kan utnyttjas i brottsförebyggande syfte. Få myndigheter

har rutiner för aktiv och löpande uppföljning av utfärdade

besöksförbud. Det finns även brister i polisens interna

informationsspridning. - Arbetet skall också intensifieras

när det gäller att öka andelen uppklarade brott och

förkorta genomströmningstiderna. Skyndsam utredning och

lagföring är av stor betydelse dels för att brottsoffret

skall orka fullfölja rättsprocessen, dels för att minska

riskerna för att brottsoffret skall utsättas för

ytterligare våldshandlingar. Regeringen betonar också

vikten av att polisen håller en fortsatt hög ambitionsnivå

när det gäller bemötandefrågor i dessa ärenden.

Antalet anmälda våldsbrott mot barn ökar. Studier visar

dock att detta i huvudsak beror på en ökad

anmälningsbenägenhet. Det är positivt att uppklaringen av

dessa brott är jämförelsevis hög och att polisen arbetar

aktivt för att korta genomströmningstiderna.

Vad gäller polisens arbete med våldsbrott konstaterar

regeringen att ökningen av antalet anmälda våldsbrott är

oroväckande. Antalet ärenden till åklagare och antalet

lagförda personer har minskat trots ökade resurser. Det är

viktigt att polisen arbetar med att ytterligare förbättra

sina utredningsrutiner i samband med våldsbrott. Det kan

handla om tidiga utredningsinsatser, förbättrad

dokumentation av skador och en översyn av möjligheterna

till ytterligare stöd till brottsoffer och vittnen.

Antalet inkomna ärenden rörande ekonomisk brottslighet

är i stort detsamma som under år 2001. Minskningen av

antalet balanserade ärenden är positiv. Den stora

minskningen av antalet ärenden till åklagare är oroande.

Regeringen kommer att följa utvecklingen på området.

Eftersom Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt

samordningsansvar för ekobrottsbekämpningen kan det vara

ändamålsenligt att polisen i sitt analysarbete tillvaratar

de erfarenheter och den kunskap som finns vid

Ekobrottsmyndigheten.

Vad gäller brott med rasistiska, främlingsfientliga,

antisemitiska eller homofobiska inslag samt olaga

diskriminering anför regeringen att bekämpningen av denna

brottslighet har fortsatt hög prioritet för polisväsendet.

Polisens åtgärder är enligt regeringens bedömning

tillfredsställande för området som helhet. Endast ett

fåtal polismyndigheter har dock redovisat särskilda

insatser mot homofobiska respektive antisemitiska brott

samt mot olaga diskriminering. Enligt Rikspolisstyrelsen

beror detta sannolikt på att den anmälda brottsligheten

vid flertalet polismyndigheter är så pass liten att den

inte har ansetts motivera särskilda åtgärder. Regeringen

anser att det framledes tydligt bör framgå i polisens

årsredovisning om så är fallet. Den ökning som

rapporterats av brott med

antifascistiskt/vänsterideologiskt motiv och brott som

riktar sig mot olika former av djurhållning är enligt

regeringen oroande. Kännetecknande för de antifascistiska

och vänsterideologiska grupperna är många gånger att deras

förtroende för bl.a. polisen är lågt. För att kunna

bedriva ett effektivt förebyggande och utredande arbete

bör polisen sträva efter att personalen har goda kunskaper

om dessa rörelser.

Vad gäller ungdomsbrottsligheten anför regeringen att

det är viktigt att polisen motverkar nyrekrytering till

s.k. kriminella karriärer. Det är också viktigt att

samhället ger extra stöd till unga brottsoffer för att

deras tilltro till rättssystemet skall bestå.

Socialtjänsten har huvudansvaret för att hjälpa unga

lagöverträdare. Samverkan mellan polis och socialtjänst

bör förbättras. Utvecklingen av ungdomsbrottsligheten är

svårbedömd eftersom trenden delvis är motsägelsefull.

Utvecklingen bör analyseras. Om ungdomsbrottsligheten de

facto ökat bör åtgärder vidtas, i samverkan med andra

myndigheter, för att vända trenden. Det är angeläget att

genomströmningstiderna minskar.

Rörande handel med människor för sexuella ändamål

poängterar regeringen att det är viktigt att insatser görs

för att bekämpa efterfrågan på sexuella tjänster i

mottagarländerna. Det är också viktigt att polisens

insatser för att stoppa exploatörerna intensifieras. Det

skall inom varje polismyndighet finnas personal som har

god kunskap om människohandel och prostitution och som är

väl insatt i dess orsaker. Kunskaperna inom polisen

behöver förbättras när det gäller offrens situation och

hur dessa bör informeras och bemötas i exempelvis en

förhörssituation. Rikskriminalpolisen bedriver ett mycket

viktigt arbete med att sprida kunskap om människohandel

och att vara behjälplig i utredningar som bedrivs lokalt.

Det är viktigt att förbättra det internationella

polissamarbetet för att möjliggöra en framgångsrik

brottsbekämpning mot den grova gränsöverskridande

brottsligheten, bl.a. människohandel. Det operativa

polissamarbetet inom ramen för Aktionsgruppen mot

organiserad brottslighet i Östersjöregionen och inom

Barentsregionen bör därför utvecklas, inte minst mot

bakgrund av den förestående utvidgningen av EU och den

därmed ökade vikten av regionalt samarbete.

Regeringen ser avseende miljöbrott positivt på att

Rikspolisstyrelsen arbetar aktivt med att öka personalens

kompetens och med metodutveckling för att hitta bättre

möjligheter att säkra teknisk bevisning. Det är också bra

att antalet ärenden till åklagare ökat. Det är däremot

oroande att genomströmningstiden ökat markant och att

balanserna fortsätter att växa. Rikspolisstyrelsen bör

därför fortsätta arbetet med att öka lagföringen inom

denna brottskategori. Insatser bör vidare göras för att

minska genomströmningstiden och balanserna.

Vad gäller internationellt samarbete finner regeringen

det glädjande att arbetet inom Aktionsgruppen mot

organiserad brottslighet i Östersjöområdet varit

framgångsrikt, inte minst när det gäller den viktiga

frågan om integrering av det internationella

polissamarbetet med den nationella verksamheten. Det

operativa arbetet inom ramen för aktionsgruppen bör

utvecklas.

En förutsättning för att samarbetet genom Europol skall

bli än mer verkningsfullt är att kunskap om Europol sprids

inom hela polisorganisationen. Rikspolisstyrelsen bör se

över utbildningsbehovet och överväga vilka

utbildningsinsatser som behöver genomföras. I detta

sammanhang bör även undersökas om samverkan i projekt inom

ramen för EU:s program angående polissamarbete och

straffrättsligt samarbete (AGIS) kan skapa ett mervärde.

Regeringen har för avsikt att uppdra åt Rikspolisstyrelsen

att undersöka möjligheten till nationell samordning kring

frågor om integrering av internationellt polissamarbete

med nationell polisverksamhet. I uppdraget kommer att ingå

att skapa förutsättningar för ett samlat utnyttjande av

gemensamma resurser.

Rörande Schengensamarbetet och gränskontroll anför

regeringen att den svenska gränskontrollen påverkas av det

svenska tillträdet till Schengensamarbetet. För att

kompensera slopandet av gränskontroller mot andra

Schengenländer måste den yttre gränskontrollen syfta till

att effektivisera såväl gränspassage som brottsbekämpning.

Samtidigt måste nya metoder vidtas för att bekämpa

gränsöverskridande brottslighet vid de inre gränserna.

Kriminalunderrättelseinformation eller kunskap som

inhämtats på annat sätt är avgörande för att verksamheten

skall bli framgångsrik. Det är svårt att bedöma hur och i

vilken utsträckning kriminalunderrättelseinformation

används eftersom konkret återrapportering saknas.

Regeringen ser positivt på att nyttjandegraden av SIS

förefaller att öka. Det vore önskvärt med ett ännu mer

omfattande utnyttjande av SIS för personkontroller i

Sverige. - För att gränskontrollen skall hålla en hög och

jämn standard i hela landet är det angeläget att

Rikspolisstyrelsen undersöker förutsättningarna för en

nationell samordning av det arbetet.

Sverige har lång erfarenhet av deltagande med poliser i

fredsfrämjande insatser genomförda av FN och andra

internationella organisationer. Sveriges åtagande till EU

härvidlag innebär därför inte någon i grunden ny

verksamhet för polisväsendet. Det är emellertid nödvändigt

att nu utvärdera gällande lagstiftning, som är en

övergångslösning, och med denna sammanhängande frågor för

polisens utlandsstyrka.

Vad slutligen gäller verksamhetsmålet Övrig verksamhet

konstaterar regeringen med tillfredsställelse att polisen

har fortsatt ansträngningarna att utveckla t.ex. service,

tillgänglighet och handläggning av polismyndighetsärenden,

bl.a. genom ökad användning av modern teknik.

Utskottet vill först något uppehålla sig vid frågorna om

statistik, bedömning av verksamhetens resultat och

myndighetsstyrning. Utskottet instämmer i Riksdagens

revisorers bedömning att den officiella

kriminalstatistiken har en rad brister som försvårar

bedömningen av polisens utredningsverksamhet. Som exempel

kan nämnas att brott som direktavskrivs inte finns med i

statistiken och att olika beslutsmotiveringar vid

avskrivningsbeslut inte redovisas på ett enhetligt sätt;

vissa beslutsmotiveringar innebär att brotten betraktas

som uppklarade medan andra motiveringar får motsatt effekt

i statistiken, trots att motiveringarna synes innebära i

stort samma sak. Att ett brott redovisas som uppklarat

behöver inte heller innebära att en gärningsman bundits

till brottet. Som också framgår under avsnittet

Åklagarväsendet längre fram i betänkandet används en rad

olika begrepp i redovisningen av den brottsutredande

verksamheten. Det förhållandet försvårar bl.a. en

jämförelse av statistiska uppgifter både för ett givet år

och över tiden. Detta försvårar i förlängningen styrningen

av verksamheten och möjligheterna att bedöma om en

myndighet har nått uppsatta mål. Utskottet anser att det

sålunda av flera skäl vore lämpligt att regeringen

överväger här angivna och närliggande frågor samt därefter

vidtar lämpliga åtgärder.

När det sedan gäller 2002 års resultatuppföljning har

utskottet med de begränsningar som ligger i vad utskottet

nyss anfört inte funnit något som talar mot de slutsatser

regeringen dragit i fråga om resultatet för

polisorganisationen. Utskottet anser alltså att

polisorganisationen i stort uppfyllt de verksamhetsmål som

uppställts för år 2002 men att ytterligare insatser krävs

på vissa områden. I likhet med regeringen känner utskottet

oro vad gäller ökningen av antalet våldsbrott. Enligt

utskottet är det inte tillfredsställande att andelen

våldsbrottsärenden som redovisats till åklagare minskat.

Utskottet utgår därför från att regeringen, vilket

utskottet även påtalade i fjolårets budgetbetänkande (bet.

2002/03:JuU1 s. 32), ser till att polisen omgående

analyserar denna utveckling och vidtar åtgärder för att

förbättra verksamheten. Utskottet utgår vidare från att

åtgärder vidtas för en effektivare

miljöbrottshandläggning.

Säkerhetspolisen

Redovisningen av verksamheten inom Säkerhetspolisen sker

utifrån en indelning av verksamheten i fyra områden,

nämligen säkerhetsskydd, författningsskydd, kontraspionage

och terrorismbekämpning.

Såvitt gäller säkerhetsskyddet anför regeringen att en

viktig del av säkerhetsskyddsarbetet varit att följa den

utveckling som kan medföra en ökad teknisk sårbarhet i

samhället och frågor som rör IT-säkerhet. Samverkan med

andra polis- och säkerhetsorganisationer, både nationellt

och internationellt, har bidragit till en ökad kompetens

inom IT-säkerhetsområdet. Det mer traditionella

säkerhetsskyddsarbetet med bl.a. tillträdesbegränsning,

säkerhetsprövning och kontroll är fortfarande en viktig

del av säkerhetsskyddets verksamhet. Under år 2002 har ca

9 000 personer fått utbildning eller

säkerhetsskyddsrådgivning genom Säkerhetspolisens försorg.

Säkerhetsskyddet handlägger också de uppgifter i

registerkontrollverksamheten som Säkerhetspolisen enligt

säkerhetsskyddslagstiftningen ansvarar för. Under år 2002

har drygt 66 000 personer varit föremål för

registerkontroll.

Inom denna del av verksamheten redovisas också

Säkerhetspolisens personskyddsverksamhet. Den omfattar

bevaknings- och säkerhetsarbete som avser den centrala

statsledningen, kungafamiljen och utländsk diplomatisk

personal eller som har samband med statsbesök eller

liknande händelser.

Även under år 2002 var hotbilden och skyddsbehoven

förhöjda till följd av terrordåden i USA år 2001. Förutom

ett permanent skydd för delar av den centrala

statsledningen och kungafamiljen samt viss diplomatisk

personal har temporärt personskydd satts in, främst i

samband med statsbesök och liknande, i ca 100 fall. Det är

en halvering jämfört med år 2001.

Såvitt gäller författningsskyddet avsåg

Säkerhetspolisens arbete under år 2002 främst förebyggande

och beivrande arbete mot inhemska grupper, nätverk och

enskilda individer som genom sitt handlande visat att de

är beredda att använda våld eller hot om våld i syfte att

nå politisk vinning eller hindra enskilda från att utöva

sina grundlagsfästa fri- och rättigheter. Främst handlar

det om personer med anknytning till den högerextrema vit

makt-miljön eller den vänsterorienterade autonoma

rörelsen. Liksom tidigare anser Säkerhetspolisen att

hotbilden mot rikets inre säkerhet inte är så hög att det

föreligger någon risk för det svenska statsskicket.

Däremot finns det utomparlamentariska grupper och enskilda

medlemmar i sådana som utgör ett hot mot grundläggande

demokratiska värden. Det utförs statistisk uppföljning av

polisanmälda brott med anknytning till rikets inre

säkerhet som resulterar i en årlig offentlig rapport.

Vad gäller kontraspionage uppger Säkerhetspolisen att

ett betydande antal utländska underrättelseorganisationer

bedrev verksamhet i Sverige under år 2002.

Underrättelseintresset för utvecklingen av teknologi,

energi, försvaret, vitala konkurrensområden och politisk

verksamhet bedöms ligga på fortsatt hög nivå. I syfte att

etablera en förbättrad beredskap mot

underrättelseaktiviteter riktade mot svenska intressen

arbetar Säkerhetspolisen aktivt med att öka medvetenheten

om underrättelsehot inom totalförsvaret, andra myndigheter

och svenska företag.

I fråga om terrorismbekämpningen anförs att den även

under år 2002 varit prioriterad till följd av den hotbild

som råder efter terrorattentaten i USA år 2001. Den

fortsatta aktualiteten i frågan medförde en ökad

arbetsbelastning inom verksamhetsområdet kontraterrorism.

För att kunna tillföra denna verksamhet nödvändiga ökade

resurser har det gjorts vissa omprioriteringar och

omflyttningar av personalresurser.

Inom terrorismbekämpningen prioriteras kartläggning och

uppföljning av nätverk och individer som internationellt

bedriver verksamhet som kan definieras som terrorism. En

viktig del i denna verksamhet var under år 2002 att

avslöja andra länders regimstyrda nätverk av agenter i

Sverige och i vilken mån dessa haft kopplingar till

terrorism. I ett antal fall har sådan verksamhet kunnat

styrkas.

Ett viktigt inslag i den förebyggande

terrorismbekämpningen är att verka för att utländska

medborgare som är aktiva i organisationer som utövar

politiskt motiverat våld avvisas eller utvisas från

Sverige. Detta sker genom yttranden till Migrationsverket

över asylansökningar. Migrationsverket, Utlänningsnämnden

och regeringen begär vidare yttranden från

Säkerhetspolisen i ärenden rörande uppehållstillstånd.

Under år 2002 yttrade sig Säkerhetspolisen i 5 191 sådana

ärenden. Detta innebär en ytterligare ökning jämfört med

tidigare år. Andelen fall i vilka Säkerhetspolisen

avstyrkt bifall uppgår till mindre än 0,5 %. Motsvarande

siffra för år 2001 var ca 1 %.

Säkerhetspolisen svarar vidare för analyser av hot som

riktar sig framför allt mot enskilda personer men också

mot institutioner av olika slag. Totalt har 22 sådana

generella hotbildsbedömningar gjorts under året.

Ytterligare drygt 160 s.k. taktiska hotbildsanalyser har

tagits fram med anledning av särskilda händelser, främst

statsbesök.

Vid den öppna polisen finns Nationella insatsstyrkan,

vars huvuduppgift är att bekämpa terroraktioner i landet.

Insatsstyrkan tillhör organisatoriskt Rikspolisstyrelsen.

Regeringen beslutade i april 2003 om ett nytt uppdrag

till Registernämnden. Uppdraget beslutades mot bakgrund av

uppgifter som Säkerhetstjänstkommissionen redovisat i

betänkandet Rikets säkerhet och den personliga

integriteten (SOU 2002:87). Registernämnden skall i den

mån det är möjligt fastställa om det finns fall där

personers anställningsförhållanden påverkats negativt av

att uppgifter lämnats ut från Säkerhetspolisens eller dess

tidigare motsvarigheters register och om detta framstår

som uppenbart orimligt med hänsyn till omständigheterna.

Granskningen skall avse perioden den 1 juli 1945-30

september 1969. Uppdraget skall redovisas senast den 1 maj

2005. Regeringen beslutade under året att utge ersättning

ex gratia med 100 000 kronor till en person som fått sitt

ärende utrett enligt Registernämndens tidigare uppdrag.

Regeringens slutsatser i fråga om Säkerhetspolisens

verksamhet är över lag positiva. Regeringen framhåller att

arbetet med att skapa goda förutsättningar för den samlade

kampen mot organiserad brottslighet har fortsatt hög

prioritet. För goda resultat krävs ett väl fungerande

samarbete mellan Säkerhetspolisen och den öppna polisen.

Det samarbetet kommer att bli föremål för närmare analys i

samband med den pågående beredningen i Regeringskansliet

av 11-septemberutredningens betänkande (SOU 2003:32). I

betänkandet, som remissbehandlats, föreslås bl.a. att

Säkerhetspolisen skiljs från Rikspolisstyrelsen och

ombildas till en icke-polisiär civil säkerhetstjänst

direkt under regeringen.

Utskottet har inte funnit något som motsäger regeringens

slutsatser be-

träffande resultatbedömningen.

Verksamhetsinriktning år 2004

De övergripande målen för polisorganisationen är att brott

skall förebyggas, att verksamheten skall bedrivas med högt

ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet, att fler brott

skall leda till lagföring och att övrig verksamhet skall

bedrivas med utgångspunkt i medborgarens behov. - Mål och

återrapporteringskrav i regleringsbrevet för

Rikspolisstyrelsen baseras på dessa mål.

Regeringen uttalar sig i budgetpropositionen även i

övrigt om verksamhetens inriktning. Här kan nämnas

följande. Polisen skall fortsätta att utveckla

verksamheten så att den kännetecknas av ett långsiktigt

perspektiv utifrån medborgarnas behov och ett

problemorienterat underrättelselett arbetssätt med ett, i

tillämpliga delar tillsammans med andra aktörer,

brottsförebyggande och trygghetsskapande syfte.

Verksamheten skall bedrivas med högt ställda krav på

rättssäkerhet och kvalitet.

Koncentrationen av polisverksamheten till

närpolisområdena skall fort-sätta. Närpolisen är basen i

all polisverksamhet. Det är i lokalsamhället som polisen

bäst kan påverka den vanligaste brottsligheten. För att

det skall vara möjligt måste närpolisområdena vara

tillräckligt stora för att vara kraftfulla och flexibla,

men inte större än att de behåller den lokala

förankringen. Det operativa polisarbetet skall bedrivas

huvudsakligen lokalt, men samarbetet över geografiska och

organisatoriska gränser skall öka.

Kvaliteten i brottsutredningarna skall höjas så att

brottsuppklaringen och lagföringen ökar.

Genomströmningstiderna skall bli kortare. Arbetet skall

bedrivas så att hänsyn tas till brottsoffer och vittnen.

Det är av stor vikt att utvecklingssamarbetet mellan polis

och åklagare breddas och fördjupas ytterligare. De

insatser som Rikspolisstyrelsen genomför för att höja

polisens förundersökningskompetens bör intensifieras.

Polisen skall fortsätta att utveckla sin förmåga att i

samverkan med andra myndigheter och organisationer hantera

och bemästra allvarliga ordningsstörningar i samhället.

Polisens prioriteringar skall styras av en framtagen

problembild, baserad på brottsstatistik, medborgarnas

önskemål och annan information. Information som finns hos

kriminalunderrättelsetjänsten bör tas till vara tidigt och

utgöra en del i planeringen av polisverksamheten. Insatser

skall följas upp och utvärderas.

Det internationella polissamarbetet skall utvecklas i

syfte att på ett mer effektivt sätt kunna bekämpa

gränsöverskridande brottslighet såsom

narkotikabrottslighet, människohandel och IT-relaterad

brottslighet. Det gäller att fortsätta integreringen av

det internationella samarbetet i den nationella

verksamheten så att det internationella samarbetet utgör

en naturlig del av polisens brottsbekämpande arbete.

Antalet poliser skall öka så att polisen kan förstärkas

och föryngras.

Polisen skall utveckla sin förmåga att förebygga och

bekämpa mängdbrottslighet, våldsbrott, särskilt våld mot

kvinnor och barn, narkotikabrott, ekonomisk brottslighet,

brott mot miljön, brott med rasistiska eller

främlingsfientliga, antisemitiska och homofobiska inslag,

olaga diskriminering, grov organiserad brottslighet samt

terroristbrott och andra brott mot rikets säkerhet.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömningar

i denna del. Här vill utskottet erinra om att utskottet i

fjolårets budgetbetänkande ställde sig tveksamt till om

polisens koncentration på missbrukarledet utgör det bästa

sättet att begränsa tillgången på narkotika och förhindra

missbruk (bet. 2002/03:JuU1 s. 32). Brottsförebyggande

rådet har nyligen i en rapport pekat på att det är i

samband med ökade insatser mot narkotikahandeln och fler

narkotikabeslag som relativa minskningar i missbruket kan

iakttas - åtminstone på regional nivå (BRÅ 2003:12 s. 8

f.). Ytterligare insatser krävs därför enligt utskottets

mening mot narkotikahandeln.

Anslagen

Polisorganisationen

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

| Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

|2003 inkl.| 2004 | | | | |

| TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|13 548 851|14 665 |+ 700 |+ 510 |+ 150 |+ 425 |

| | 113 |000 | 000 | 000 |000 |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för polisorganisationen

år 2004.

Från anslaget till polisorganisationen betalas

kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna,

Rikspolisstyrelsen, med undantag för Säkerhetspolisen, och

Statens kriminaltekniska laboratorium. Som framgår ovan

hör Rikskriminalpolisen och Polishögskolan till

Rikspolisstyrelsen.

För år 2003 uppgår polisorganisationens anslag, med

hänsyn till engångsvisa indragningar på tilläggsbudgetar

om totalt 10 950 000 kronor, till drygt 13,5 miljarder

kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande på

151 057 000 kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är

beräknad till drygt 13,5 miljarder kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för

polisorganisationen för år 2004 på 14 665 113 000 kr. I

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader. I budgetpropositionen finns ett

tillskott på 225 miljoner kronor. I enlighet med tidigare

beslut om preliminär ram för budgetåret 2004 tillförs

polisorganisationen 600 miljoner kronor. Resurstillskottet

skall användas till att bl.a. öka antalet poliser och höja

kvaliteten i brottsutredningar så att uppklaringen och

lagföringen ökar. Polisens anslagsförstärkning skall

vidare användas för att stärka insatserna mot

människohandel. Polismyndigheten i Västra Götaland skall

kompenseras för merkostnader i samband med toppmötet i

Göteborg år 2001. Från anslaget förs engångsvis 36

miljoner kronor för att finansiera ett gemensamt system

för radiokommunikation för skydd och säkerhet (RAKEL).

Vidare förs drygt 3,8 miljoner kronor från anslaget för

att finansiera studiemedel för studerande vid landets

polisutbildningar.

I ett antal motioner yrkas att anslaget skall höjas i

förhållande till regeringens förslag.

I motion Ju462 (m) begärs sålunda att anslaget skall

höjas med 700 miljoner kronor. Höjningen skall göra det

möjligt att utbilda fler poliser. Resursförstärkningen

skall vidare användas för att anställa fler poliser och

civilanställda samt utrusta polisväsendet med den

metodutveckling och teknik som behövs för att möta

kommande krav på en effektiv brottsbekämpning. Genom att

tillföra mer resurser skapas även förutsättningar för att

bl.a. förbättra polisens brottsuppklaringsförmåga,

insatser mot kvinnovåld och förmåga att lösa

basuppgifterna inom polisen. I motionerna Ju260, Ju369 och

Ju391 (alla m) framställs liknande yrkanden.

I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp) begärs en höjning

av anslaget med 510 miljoner kronor i syfte att utbilda

och anställa fler poliser, anställa fler civilanställda,

förbättra ledarskapsutbildningar samt centralt förbättra

de enheter inom polisen som arbetar mot hatbrott, våld mot

kvinnor och barn samt narkotikabrott och annan grov

brottslighet. I motionerna Ju327 och Ju465 (båda fp)

framställs liknande yrkanden. I motion Ju474 (fp)

framhålls bekämpningen av prostitution.

I motion Ju476 (kd) begärs att anslaget höjs med 150

miljoner kronor för att bl.a. utbilda och anställa fler

poliser - målet är 19 000 poliser år 2008 - samt

satsningar på närpolisen. Liknande yrkanden framställs i

motionerna Ju334, Ju417 och N346 (alla kd). I motion Ju417

begärs även 100 nya poliser med specialuppgift att bekämpa

narkotikabrott.

I motion Ju442 (c) begärs en höjning av anslaget med 425

miljoner kronor för att inrätta ytterligare en

polishögskola och därigenom göra det möjligt att öka

antalet poliser, främst närpoliser, och civilanställda. I

motionerna Ju333 och Ju438 (båda c) framställs liknande

yrkanden.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

och avslår motionsyrkandena.

Säkerhetspolisen

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

| Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

| | | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|497 409 |576 010 |+ 20 |+ 50 000| - | - |

| | |000 | | | |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för Säkerhetspolisen år

2004.

För år 2003 uppgår Säkerhetspolisens anslag, efter en

engångsvis minskning på tilläggsbudget med 50 miljoner

kronor, till drygt 497 miljoner kronor. Vid årets ingång

fanns ett anslagssparande på drygt 80 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för innevarande år uppgår till 570 315

000 kr.

Regeringen föreslår ett ramanslag för Säkerhetspolisen

för år 2004 på

576 010 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits

till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader. Vidare har hänsyn tagits

till att Säkerhetspolisen övergått till lånefinansiering.

Därutöver gör regeringen den bedömningen att ramanslaget

kan sänkas med 30 miljoner kronor fr.o.m. år 2004.

I motion Ju462 (m) begärs att anslaget skall höjas med

20 miljoner kronor för att göra det möjligt att stärka

säkerhetsskyddet.

I motionerna Fi240 och Ju466 båda (fp) begärs att

anslaget höjs med 50 miljoner kronor för att göra det

möjligt att utöka livvaktsskyddet och förbättra

hotbildsanalyserna. I motion Ju465 (fp) framställs ett

liknande yrkande.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

och avslår motionsyrkandena.

Organisationsfrågor

Grundläggande bestämmelser om polisens organisation finns

i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett

polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som

ansvarar för polisverksamheten där (4 §).

Ett flertal motioner rör polisens organisation. I

motionerna Ju299 och Ju333 (båda c) begärs en utredning

som belyser för- och nackdelar med en kommunalisering

alternativt regionalisering av polisen. I motion Ju465

(fp) begärs att polisen rationaliseras och effektiviseras

med tydliga decentraliserade inslag i organisationen.

Bättre resursutnyttjande inom polisen, t.ex. genom en

central inköpsfunktion, förespråkas i motion Ju355 (v). I

motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att samarbetet

mellan Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen

förtydligas rörande både organisation och ansvar för att

bättre kunna ta till vara organisationernas kunskap och

förbättra den operativa förmågan. I motion Ju465 (fp)

begärs vidare att Säkerhetspolisen och Rikskriminalpolisen

får en gemensam organisatorisk inramning.

Göteborgskommittén lämnade sitt slutbetänkande (SOU

2002:122) i januari 2003. Kommittén hade tillkallats mot

bakgrund av bl.a. oroligheterna i samband med Europeiska

rådets möte i Göteborg i juni 2001. Kommittén pekade i

betänkandet på bl.a. samordning som ett av de områden som

polisen behöver förbättra. Kommittén konstaterade också

att det finns brister i polisens utbildning och

utrustning. Göteborgskommittén framförde också att de

brister som den hade funnit vid polisens insatser för att

förebygga och bekämpa allvarliga ordningsstörningar

föreföll finnas inom polisen som helhet. Den sistnämnda

frågan utreds inom Justitiedepartementet, som även bereder

betänkandet i övrigt.

Rikspolisstyrelsen hade redan före överlämnandet av

Göteborgskommitténs betänkande identifierat flera av de

brister som kommittén redovisar, t.ex. inom ramen för det

arbete som bedrivs inom polisorganisationen under

benämningen En nationell polis. Det är ett förändrings-

och utvecklingsarbete som berör hela polisverksamheten och

som utgår från ett nationellt helhetsperspektiv på

verksamheten. Grundtanken är att polisens sammanlagda

resurser och samlade kompetens skall ses som gemensamma.

Det operativa polisarbetet skall även fortsättningsvis

huvudsakligen bedrivas lokalt, men med ökat samarbete över

geografiska och organisatoriska gränser. Exempel på frågor

som ingår i En nationell polis är följande: nationellt

kontaktcentrum med ett gemensamt telefonnummer till

polisen, kriminalunderrättelseverksamhet, kriminalteknik,

sjöpolisverksamhet, trafikpolisverksamhet, gemensam drift-

och teknikorganisation inom IT-området, ekonomi- och

personaladministration, utbildning och

kompetensutveckling, kommunikationscentraler,

utredningsverksamhet och taktikutveckling.

Rikspolisstyrelsen har det övergripande ansvaret för En

nationell polis men det egentliga utvecklings- och

förändringsarbetet utförs vid de polismyndigheter och på

de arbetsenheter som normalt har ansvaret.

Utskottet har vid många tillfällen behandlat frågor som

berör resursutnyttjandet inom polisorganisationen (se

bl.a. bet. 2002/03:JuU1 s. 37). Utskottet avstyrkte det då

behandlade motionsyrkandet med hänvisning till ett

pågående arbete inom Rikspolisstyrelsen om hur man kan

skapa en mer rationell organisation inom polisen.

Utskottet delar grundtanken bakom det arbete som bedrivs

inom ramen för En nationell polis, dvs. att polisens

sammanlagda resurser och samlade kompetens skall ses som

gemensamma samt att det operativa polisarbetet skall

bedrivas huvudsakligen lokalt. Det är angeläget att

polisens resurser används på ett effektivt sätt, särskilt

mot bakgrund av det ansträngda ekonomiska läget. Här kan

pekas på möjligheten med centrala upphandlingar mot några

leverantörer runt om i landet, som de olika myndigheterna

sedan kan vända sig till. Det är vidare angeläget att det

finns en nationell samordning kring frågor om utbildning

och kompetensutveckling. I detta sammanhang bör det

framhållas att det är en fördel att det endast finns en

polisorganisation i Sverige. Mot bakgrund av det arbete

som bedrivs inom ramen för En nationell polis avstyrker

utskottet bifall till motionerna Ju299, Ju333, Ju355 och

Ju465 i här behandlade delar.

I regleringsbrevet för år 2002 gavs Rikspolisstyrelsen

ett uppdrag att beträffande den öppna polisen och

Säkerhetspolisen - i syfte att stärka polisväsendets

förmåga att bekämpa den grova organiserade brottsligheten

- dels utveckla samverkan, dels företa eller i

förekommande fall föreslå regeringen förändringar i fråga

om ansvars- och uppgiftsfördelningen. Åtgärderna, som

samtidigt skall göra rollfördelningen tydligare, skall

hållas inom ramarna för den organisationsstruktur som

råder och ske i nära samverkan med berörda organ inom

polisväsendet.

Av Rikspolisstyrelsens slutrapportering (Ju2002/6831/PÅ)

framgår att arbetet bedrivits i två etapper. Frågorna i

den första etappen var i huvudsak av sådan karaktär att

Rikspolisstyrelsen på egen hand kunde besluta om dem.

Arbetet med då aktuella frågor, som främst rörde utökad

samverkan vad gäller teknik, utveckling och utbildning

samt en mer strukturerad samordning på olika nivåer,

överlämnades efter beslut av rikspolischefen till

linjeorganisationen för fortsatta åtgärder.

Rikspolisstyrelsen har i syfte att såväl centralt som

lokalt stärka ledning och styrning av

kriminalunderrättelsetjänsten in-rättat ett operativt råd.

Efter arbetet med den första etappen konstaterade

Rikspolisstyrelsen att det finns goda möjligheter att

utveckla och stärka samverkan mellan den öppna polisen,

särskilt Rikskriminalpolisen, och Säkerhetspolisen. Vissa

begränsningar konstaterades dock, som har sin grund i att

det är fråga om skilda organisationer med olikheter i

bl.a. verksamhetens syften, ansvars- och uppgiftsområden.

Begränsningarna har tydliggjorts under arbetet med etapp

två.

I den andra etappen har berörts frågor om bl.a. ansvars-

och uppgiftsfördelningen mellan Säkerhetspolisen och den

öppna polisen på de verksamhetsområden som ligger utanför

Säkerhetspolisens kärnverksamhet. Arbetet har inriktats på

de frågor som rör området grov organiserad brottslighet.

Det arbetet har inte kunnat slutföras inom den för

uppdraget stipulerade tiden, men kommer att fortgå trots

att regeringsuppdraget formellt har upphört. Vidare har

ett arbete genomförts i syfte att utveckla

informationsvägarna mellan Säkerhetspolisen och den öppna

polisen för att säkerställa att information i relevanta

frågor kommer alla berörda till del.

Regeringen anför i budgetpropositionen att arbetet med

att skapa goda förutsättningar för den samlade kampen mot

organiserad brottslighet har fortsatt hög prioritet

nationellt som internationellt. För goda resultat krävs

att ett väl fungerande samarbete mellan Säkerhetspolisen

och den öppna polisen upprätthålls. Detta samarbete kommer

också att bli föremål för närmare analys i samband med

beredningen av 11-septemberutredningens betänkande (SOU

2003:32), i vilket bl.a. föreslås att Säkerhetspolisen

skiljs från Rikspolisstyrelsen och ombildas till en icke-

polisiär civil säkerhetstjänst direkt under regeringen.

Betänkandet har remissbehandlats under perioden

maj-augusti i år. Eventuella åtgärder med anledning av

utredningens förslag kommer att beredas inom

Regeringskansliet under hösten.

Utskottet, som delar motionärernas uppfattning om vikten

av bl.a. bra informationsvägar mellan Säkerhetspolisen och

den öppna polisen, finner med hänsyn till det arbete som

har gjorts och som pågår inte skäl till något uttalande

från riksdagen i frågan. Motionerna Ju292 och Ju369 i här

behandlade delar avstyrks. Enligt utskottets mening bör

regeringens beredning av 11-septemberutredningens

betänkande avseende Säkerhetspolisens framtida

organisation inte föregripas. Motion Ju465 avstyrks i här

behandlad del.

I motionerna Ju333 (c), Ju334 (kd), Ju417 (kd) och Ju369

(m) begärs en utvärdering av hur polisstyrelserna fungerar

i polisorganisationen. I motion Ju333 pekas på frågan hur

det demokratiska inflytandet fungerar i praktiken. I

motionerna Ju334 och Ju417 ställer sig motionärerna

tveksamma till polisstyrelsernas reella möjligheter att

genomföra respektive polismyndighets verksamhetsplan.

Liknande synpunkter framförs i motion Ju369.

Grundläggande bestämmelser om polisens organisation

finns i polislagen (1984:387). Varje län utgör ett

polisdistrikt. Inom varje län finns en polismyndighet som

ansvarar för polisverksamheten där (4 §). För ledningen av

polismyndigheten finns sedan år 1999 en polisstyrelse. Den

består av myndighetens chef och det antal övriga ledamöter

som regeringen bestämmer. Regeringen utser de ledamöter

som utöver polischefen skall ingå i styrelsen (5 §). I

storstadsområdena liksom i Uppsalas, Dalarnas, Gävleborgs,

Värmlands, Västerbottens och Norrbottens län är antalet

ledamöter 13. I Gotlands polisstyrelse finns 7 ledamöter.

I övriga styrelser är antalet ledamöter 11.

Utskottets arbetsgrupp för uppföljning och utvärdering

genomförde under år 2000 en studie av hur arbetet i

polisstyrelserna går till. Uppföljningsgruppen gjorde

sammanfattningsvis den bedömningen att det var för tidigt

att uttala sig om hur arbetet i styrelserna fungerade.

Därtill krävdes ett bredare underlag även om de inhämtade

protokollen från polisstyrelserna snarast talade för att

arbetet bedrevs som det var tänkt. I sammanhanget noterade

gruppen att Rikspolisstyrelsen satsat på att utbilda de

nyvalda ledamöterna på s.k. polisriksdagar.

I den utredning som ligger till grund för polisens

styrsystem (Styrningen av polisen, SOU 1998:74 s. 79 f.)

sägs bl.a. att kravet på inflytande och insyn från lekmän

gör sig gällande särskilt starkt med hänsyn till den

betydelse som polisen har för medborgarna. Här tänkte

utredningen bl.a. på polisens befogenheter att utöva

tvång. Utredningen ansåg att polisstyrelsen bör ha

uppgifter av övergripande natur. Polismyndighetens

arbetsordning borde beslutas av polisstyrelsen. Vidare

anfördes att polisstyrelsen borde åläggas den allmänna

skyldigheten att se till att statsmakternas prioriteringar

och riktlinjer får genomslag i polisarbetet, att

verksamheten bedrivs effektivt och med iakttagande av

rättssäkerhetens krav samt att förvaltningen inom

distriktet fungerar väl. Vidare anförde utredningen att

polisstyrelsen årligen bör utfärda bestämmelser i fråga om

planering och uppföljning. I det sammanhanget noterade

utredningen att beslut i flertalet av de frågor som

polisstyrelsen bör avgöra fattas genom beslut om

verksamhetsplan, budget och budgetföreskrifter.

Polisstyrelsernas uppgifter har sedermera reglerats i

polisförordningen (1998:1558). I 3 kap. 1 § föreskrivs att

polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet

bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och

riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för

polisverksamheten. I 3 kap. 2 § anges att polisstyrelsen

bl.a. avgör viktiga frågor om planeringen och inriktningen

av verksamheten samt ekonomi.

Utskottet behandlade yrkanden om polisstyrelserna våren

2001 och uttalade då bl.a. att utskottet hade förståelse

för att de av Rikspolisstyrelsen fördelade medlen till

polismyndigheterna kunde upplevas som otillräckliga och

att svårigheter i olika avseenden kunde uppstå när det

gäller att göra prioriteringar. Dessa svårigheter kunde

emellertid, enligt utskottet, inte tas till intäkt för att

verksamheten i polisstyrelserna inte skulle fungera som

det var tänkt. Tvärtom visade den genomgång som utskottets

uppföljningsgrupp gjort att det i styrelserna förekom den

typ av ärenden som regleringen på området tar upp. Det

anförda uteslöt dock inte att det på sikt kunde finnas

skäl att utvärdera verksamheten (bet. 2000/01:JuU11 s. 15

f.).

Senast utskottet behandlade frågor om polisstyrelserna

var i mars innevarande år. Yrkandena avstyrktes med

hänvisning till det pågående arbetet kring polisens

organisation; det var ännu inte dags att ta ställning till

om en utvärdering av polisstyrelserna bör göras (bet.

2002/03:JuU9 s. 17 f.).

I betänkandet Förstärkt granskning av polis och åklagare

(SOU 2003:41) framförs att det är angeläget att

polisstyrelserna uppmärksammas på sitt ansvar att arbeta

med tillsynsfrågor och att de fortsättningsvis aktivt

arbetar med sådana frågor. Polisstyrelsernas

sammansättning säkerställer att tillsynen beaktar kraven

på demokratisk insyn och kontroll. I betänkandet framhålls

att polisstyrelserna bör aktiveras genom att de bl.a.

åläggs att årligen fastställa en verksamhetsplan för

tillsynsarbetet. I planen bör anges riktlinjer för

tillsynsverksamheten, men det kan också anges hur

verksamheten i stora drag skall organiseras och bedrivas.

Polisstyrelserna bör vidare ha möjlighet att när som helst

revidera sina verksamhetsplaner för tillsynsarbetet.

Impulser till sådan revision kan komma t.ex. när vissa

förhållanden uppmärksammas av allmänheten, andra

myndigheter eller medier. Polisstyrelsernas tillsynsansvar

bör inte kunna delegeras till polisnämnderna.

Tillsynsansvaret bör tydligt framgå av polislagen och

polisförordningen (s. 182 f.). - I betänkandet föreslås

vidare att lekmannainsynen i internutredningsverksamheten

förbättras genom att polisstyrelserna, i de

polismyndigheter där internutredningsenheter finns, skall

utse minst två personer att följa den verksamheten (s. 192

f.). Betänkandet bereds inom Regeringskansliet.

Den uppfattning utskottet hade i våras förstärks genom

förslagen i betänkandet Förstärkt granskning av polis och

åklagare, som delvis anknyter till motionärernas

frågeställningar. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna Ju333, Ju334, Ju369 och Ju417 i här behandlade

delar.

Polisförsörjningen m.m.

En ny polisiär grundutbildning startade vid Polishögskolan

i Solna år 1998. Polisutbildning startades dessutom i Umeå

år 2000 och i Växjö under år 2001. Sammanlagt har de tre

utbildningsorterna kapacitet för antagning av mellan 700

och 900 poliser per år. Sedan den nya polisutbildningen

påbörjades år 1998 har 1 394 poliser utexaminerats t.o.m.

midsommar 2003. År 2002 antogs 790 studerande till

polisutbildningen, varav 168 i Umeå, 170 i Växjö och

resterande i Solna. Andelen kvinnor var 34 % och andelen

sökande med annan etnisk eller kulturell bakgrund uppgick

till 14 %. Under innevarande år har 841 personer antagits

till polisutbildningen.

I april 2002 startades en polisiär distansutbildning.

Utbildningen riktade sig till civilanställda vid

polismyndigheter, som hade en större andel civilanställda

än de kunde finansiera. Försöket med distansutbildning

föll väl ut. I oktober 2003 startades en reguljär

polisutbildning på distans med 24 antagna studerande.

Utbildningen involverar polismyndigheterna i Dalarna,

Gävleborg, Uppsala, Värmland, Västmanland och Örebro.

Personalrörligheten inom polisen är låg. Under år 2002

slutade sammanlagt knappt 1 100 personer, varav 457

poliser, sin anställning. Den vanligaste avgångsorsaken

för poliser är ålderspension. Endast 0,7 % har avgått av

andra skäl än pension eller ohälsa.

Grundutbildningen vidareutvecklas fortlöpande. Arbetet

syftar till kvalitetsutveckling på samtliga områden med

bl.a. kompetensutveckling för lärare samt

forskningsanknytning av utbildningen. Det omfattar också

de testmetoder som används för att identifiera de sökande

som kan antas vara mest lämpliga som poliser.

Flera motioner berör antalet studerande vid

polisutbildningarna och möjligheterna att i framtiden

bemanna polisorganisationen så att den kan svara mot de

krav som ställs på polisen. I motionerna Ju230 och Ju345

(båda m) samt Ju417 (kd) och Ju465 (fp) begärs att

antagningen till polisutbildningen ökar. I motion Ju345

anförs att detta krävs för att säkra människors trygghet

och förbättra personalsituationen. Liknande skäl framförs

i motionerna Ju230 och Ju465. I motion Ju417 anförs att

detta krävs för att antalet poliser skall uppgå till 19

000 år 2008.

I ett stort antal motioner framhålls behovet av

ytterligare en polisutbildning och i alla utom två,

motionerna Ju333 (c) och Ju465 (fp), framförs önskemål om

var den skall förläggas. Här rör det sig om Borås i

motionerna Ju223 (m), Ju311 (c) och Ju319 (s),

Falun/Borlänge i motion Ju202 (m), Örebro i motion Ju249

(m), Skövde i motion Ju239 (c), Karlstad i motion Ju327

(fp) och Gävle i motion Ju338 (kd).

Utskottet har tidigare uttalat sig om liknande

motionsyrkanden, senast i samband med behandlingen av

budgetpropositionen för innevarande år (bet. 2002/03:JuU1

s. 41 f.). Utskottet, som avstyrkte motionerna, uttalade

bl.a. följande. Ett av syftena med de resursförstärkningar

som nu föreslås är också att öka antalet poliser. När det

gäller hur många poliser som skall utbildas respektive

anställas inom polisorganisationen vill utskottet liksom

tidigare år framhålla att det är en uppgift för

Rikspolisstyrelsen att sköta personalförsörjningen inom

polisväsendet.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att, som framgår

av avsnittet Verksamhetsinriktning år 2004, ett av syftena

med den föreslagna resursförstärkningen är att öka antalet

poliser så att polisorganisationen kan förstärkas och

föryngras. När det gäller hur många poliser som skall

utbildas respektive anställas inom polisorganisationen

vill utskottet liksom tidigare år framhålla att det är en

uppgift för Rikspolisstyrelsen att sköta

personalförsörjningen inom polisväsendet. Utskottet har

inhämtat att det inte pågår något arbete inom

Justitiedepartementet som syftar till att inrätta

ytterligare en polishögskola. Däremot ställer sig

regeringen inte avvisande till en ny skola om behov av en

sådan skulle uppstå. Utskottet föreslår sålunda att

riksdagen avslår motionerna Ju202, Ju223, Ju230, Ju239,

Ju249, Ju311, Ju319, Ju327, Ju333, Ju338, Ju345, Ju417 och

Ju465 i nu behandlade delar.

Resursfördelningen mellan myndigheterna m.m.

Inom anslaget till polisorganisationen skall

Rikspolisstyrelsen tilldela polismyndigheterna

medelsramar.

Rikspolisstyrelsen genomför arbetsmöten,

resultatdialoger och temadagar med polismyndigheterna.

Detta är viktiga instrument för att bl.a. fördela

resurserna på ett sätt som säkerställer en rationell

polisverksamhet i hela landet.

Arbetsmöten genomförs årligen med polismyndigheterna i

Stockholm, Västra Götaland och Skåne samt vartannat år med

övriga myndigheter. Vid dessa möten diskuterar

representanter för Rikspolisstyrelsens arbetsenheter

verksamhetens resultat samt personal- och ekonomifrågor

med sina motsvarigheter på myndigheterna.

Resultatdialoger genomförs årligen med ett urval av

myndigheter. Rikspolischefen och överdirektören möter

respektive myndighetschef tillsammans med deras

medarbetare och diskuterar verksamhetens resultat och

konsekvenser för de kommande åren.

Varje år under våren arrangeras temadagar varvid

särskilt intressanta frågeställningar diskuteras med

representanter från ett antal berörda myndigheter. Under

våren 2003 genomfördes två temadagar; en om

medelsfördelning och en om problemorienterat

underrättelselett polisarbete.

I samband med det nya budgetsystemet år 1992 infördes en

fördelningsmodell. Enligt den modellen skulle

invånarantalet för respektive län beaktas, liksom att det

i vissa län bedrivs speciella typer av verksamhet. Som

exempel på det sistnämnda kan nämnas fjällräddning och

gränskontroll. Härtill kom en särskild storstadsfaktor.

Denna modell har aldrig tillämpats fullt ut. Bakgrunden

till det är att en exakt tillämpning skulle ha inneburit

stora förändringar i den etablerade organisationen. Vissa

ansträngningar har gjorts i syfte att anpassa sig till

modellen. Dessa ansträngningar frystes i samband med det

besparingskrav som ålades polisen budgetåret 1995/96. I

dagsläget är utgångspunkten för fördelningen den

fördelning som ägde rum 1995/96 med de tillägg och

ändringar som bl.a. motiveras av förändringar beträffande

verksamheten. Hur detta skall ske avgörs genom den ovan

beskrivna processen med arbetsmöten, resultatdialoger och

temadagar.

Sedan Rikspolisstyrelsen fördelat polisens resurser

mellan polismyndigheterna sker en fördelning inom

respektive län. Denna fördelning görs av

länspolismästaren. Rikspolisstyrelsen har inte någon

möjlighet att bestämma fördelningen av resurserna inom en

myndighet.

Ett stort antal motioner ifrågasätter det rådande

systemet för fördelning av resurser mellan olika

polismyndigheter. I några av dessa hävdas att

glesbygdsområden för närvarande missgynnas. I motionerna

Ju321 (s), Ju333 (c), Ju338 (kd) och Ju364 (c) föreslås

att åtgärder skall vidtas för att underlätta rekrytering

av polis till glesbygd i allmänhet och särskilt till

områden med stora avstånd till en polishögskola. Andra

förslag syftar till förkortad utryckningstid, genom bl.a.

införande av mobila polisteam.

I några motioner yrkas ökade resurser till ett visst

särskilt angivet län eller annat geografiskt område. I

motion Ju201 (m) yrkas sålunda att ytterligare resurser

skall tillföras Dalarna, i motion Ju245 (kd) Västmanland,

i motion Ju284 (m) Östergötland, i motion Ju317 (fp)

Gotland, i motionerna Ju339 (kd) och N341 (m) Stockholm

och T470 (fp) Södertörn. I flera av motionerna framhålls

polisbristen som skäl för ökade resurser.

I motionerna Ju292 och Ju369 (båda m) begärs att

Nationella insatsstyrkan tillförs mer resurser för att öka

dess numerär samt uppdatera materiel och utrustning.

Vid Rikspolisstyrelsen har arbete för att bredda

beslutsunderlaget för fördelningen av polisorganisationens

anslag till polismyndigheterna genomförts. Detta arbete

har bl.a. resulterat i att Rikspolisstyrelsen tagit fram

ett antal statistiska mått, indikatorer, som skall ligga

till grund för budgetdialogen. Några viktiga indikatorer

är befolkningsunderlaget, hur stor brottsligheten är inom

respektive myndighet samt hur stor andel våldsbrott varje

myndighet har. Den senare indikatorn ger ett mått på hur

tung arbetsbelastningen är vid respektive myndighet. Andra

faktorer som vägs in vid resursfördelningen är de

särskilda problem som finns i glesbygdsområdena och den

extra arbetsbelastning som storstadsregionerna har.

Arbetet vid Rikspolisstyrelsen med att bredda

beslutsunderlaget kommer att fortsätta även framöver i

syfte att utveckla och förfina den analysverksamhet som

föregår resursfördelningen.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden tidigare (bet.

2001/02:JuU1 s. 35 f.). Utskottet ansåg då bl.a. att det

var och även i fortsättningen borde vara en uppgift för

Rikspolisstyrelsen att fördela resurserna. Utskottet

utgick från att de speciella förhållanden som råder på

olika håll blir beaktade i tillbörlig omfattning.

Riksdagen borde, framhöll utskottet, alltså inte uttala

sig med anledning av motionsönskemålen. Med detta

avstyrktes då aktuella motionsyrkanden. I fjolårets

budgetbetänkande vidhöll utskottet sin tidigare

uppfattning i frågan (bet. 2002/03:JuU1 s. 44 f.).

Utskottet gör samma bedömning i år, nämligen att det

även i fortsättningen bör vara en fråga för

Rikspolisstyrelsen att fördela polisorganisationens anslag

mellan de olika polismyndigheterna. Utskottet ser härvid

positivt på det arbete som Rikspolisstyrelsen genomfört

för att bredda beslutsunderlaget för resursfördelningen

samt att arbete pågår för att ytterligare utveckla och

förfina den analysverksamhet som föregår fördelningen.

Därigenom torde möjligheterna att beakta de speciella

förhållanden som råder på olika håll, t.ex. i

glesbygdsområdena och i storstadsregionerna, öka

ytterligare. Sammanfattningsvis anser utskottet alltså att

riksdagen inte bör uttala sig med anledning av de nu

aktuella motionsönskemålen. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju201, Ju245, Ju284, Ju292,

Ju317, Ju321, Ju333, Ju338, Ju339, Ju364, Ju369, T470 och

N341 i nu behandlade delar.

I motion Ju228 (m) begärs att Polismyndigheten i Västra

Götaland skall kompenseras för de merkostnader som uppstod

i samband med säkerhets-arrangemangen vid regeringens EU-

toppmöte i Göteborg i juni 2001.

I motion Ju212 (m) begärs att regeringen garanterar att

berörda polismyndigheter inte drabbas ekonomiskt av stora

arrangemang som beslutats av regeringen.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden (se

bet. 2002/03:JuU1 s. 45 f. och 2002/03:JuU9 s. 8 f.)

Regeringen anför i budgetpropositionen att det svenska

ordförandeskapet i EU, särskilt toppmötet i Göteborg,

medförde en ovanligt stor insats från polisens sida. Det

är regeringens uppfattning att Polismyndigheten i Västra

Götaland inte ensam skall finansiera samtliga merkostnader

för polisen i samband med toppmötet. Polisens

anslagsförstärkningar skall därför även användas till att

kompensera för merkostnader i samband med toppmötet (Volym

3 s. 90 f.).

Utskottet anser att syftet med motion Ju228 får anses

vara tillgodosett mot bakgrund av det uttalande regeringen

gjort i budgetpropositionen.

Utskottet avstyrkte under föregående riksmöte yrkanden

liknande det som framställs i motion Ju212 med hänvisning

till pågående utrednings- och beredningsarbete.

Göteborgskommittén uttalade bl.a. följande om

Rikspolisstyrelsens samordningsansvar vid särskilda

händelser. En av Rikspolisstyrelsens huvuduppgifter är att

verka för samordning inom polisväsendet. Det innebär att

Rikspolisstyrelsen skall svara för samordningen av

polisens planering för sådana särskilda händelser där

intresset av samordnade insatser är särskilt framträdande

(3 § 3 förordningen [1989:773] med instruktion för

Rikspolisstyrelsen). Enligt föreskriften FAP 201-1 är en

särskild händelse en befarad eller inträffad händelse, som

innefattar brott eller annan störning av den allmänna

ordningen eller säkerheten, och som är så omfattande eller

allvarlig att polisen för att kunna lösa sina uppgifter

måste organisera, leda och använda sina resurser i

särskild ordning. En särskild händelse är alltså av en

sådan karaktär att polisinsatserna inte kan genomföras

inom den vanliga linjeorganisationen. Polismyndigheterna

brukar dock normalt klara sådana situationer utan

Rikspolisstyrelsens inblandning (SOU 2002:122 s. 293).

Kommittén föreslog i denna del sammanfattningsvis att

Rikspolisstyrelsen måste ta ett större ansvar för

samordningen av planeringen inför stora internationella

evenemang där flera polismyndigheter kommer att vara

inblandade än vad som skedde inför EU-toppmötet i Göteborg

(SOU 2002:122 s. 675 f.).

Redan vid tiden för avlämnandet av Göteborgskommitténs

betänkande pågick arbete inom Rikspolisstyrelsen med bl.a.

liknande frågor. Under våren 2003 lämnades tre förslag

rörande den framtida nationella polistaktiken och

organisationen kring denna. Ett av förslagen berör

ingripanden mot folkmassor. Förslagen har beretts inom

polisorganisationen och i allt väsentligt tillstyrkts.

Därefter har en grupp utsetts att ytterligare bereda

frågorna och lämna förslag i december 2003.

Rikspolisstyrelsen skall därefter ta ställning till de

olika förslagen.

Utskottet anser att det beredningsarbete som pågår inom

Rikspolisstyrelsen inte bör föregripas. Först när

Rikspolisstyrelsen tagit ställning till kommande förslag

är det möjligt att få ett fullgott underlag huruvida det

föreligger något behov av ett uttalande från utskottets

sida i frågan. Motion Ju212 avstyrks.

Prioritering av olika slag av brottslighet m.m.

I flera motioner tas frågor om prioritering av olika typer

av brottslighet eller verksamhet upp. I motion Ju255 (v)

begärs att polisen skall prioritera utredningar om

miljöbrott. I motionerna Ju290 (m) och Ju447 (fp)

framhålls att utredningar om trafficking bör prioriteras.

I motion Ju407 (c) begärs att polisen skall prioritera

brott mot företagare. I motion Ju433 (s) framhålls vikten

av att bekämpa ekonomisk brottslighet. I motion Ju479 (fp)

begärs att polisen skall prioritera ärenden som innefattar

familjevåld. Vidare begärs i motionerna Ju274 (fp) och

Ju333 (c) att Sjöpolisens verksamhet skall prioriteras.

Slutligen begärs i motionerna Ju348 (c), So345 (fp) och

So414 (m) att polisens verksamhet mot människohandel

respektive narkotika och andra droger skall förstärkas

genom att det inrättas särskilda enheter vid

polismyndigheterna för bekämpning av dessa brottstyper.

Utskottets bedömning i fråga om vad som bör prioriteras

inom polisen redovisas ovan i avsnittet

Verksamhetsinriktning budgetåret 2004.

I 3 kap. 1 § polisförordningen (1998:1558) föreskrivs

att polisstyrelsen särskilt skall se till att polisarbetet

bedrivs i överensstämmelse med de prioriteringar och

riktlinjer som riksdagen och regeringen lagt fast för

polisverksamheten.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen tidigare

behandlat liknande yrkanden. I samband härmed har

utskottet anfört bl.a. att det förhållandet att vissa

typer av brottslighet betraktas som prioriterade

självfallet inte innebär att annan brottslighet skall

lämnas åt sidan. Hur avvägningarna i fråga om insatser mot

olika typer av brottslighet skall göras bör dock avgöras

lokalt ute i polismyndigheterna inom ramen för

statsmakternas prioriteringar (se bl.a. bet. 2001/02:JuU1

s. 37 f.).

Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, dvs. att

avvägningarna i fråga om insatser mot olika typer av

brottslighet skall göras lokalt ute i polismyndigheterna

inom ramen för statsmakternas prioriteringar. Utskottet

föreslår därför att riksdagen avslår motionerna Ju255,

Ju274, Ju290, Ju333, Ju348, Ju407, Ju433, Ju447, Ju479,

So345 och So414 i nu behandlade delar.

Åklagarväsendet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för åklagarväsendets

resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet

delar regeringens bedömning att åklagarväsendet i

stort nått de mål som ställts upp för dess

verksamhet, men att ytterligare insatser krävs på

vissa områden. I avsnittet tar utskottet vidare

ställning till vilken inriktning åklagarväsendets

verksamhet bör ha under år 2004. Utskottet

behandlar också två motionsyrkanden rörande

Ekobrottsmyndighetens organisation. Utskottet

hänvisar i denna del till pågående

beredningsarbete och avstyrker motionsyrkandena.

Jämför reservation 19 och de särskilda yttrandena

10-12.

Inledning

Det övergripande målet för åklagarverksamheten är att se

till att den som har begått brott lagförs.

Åklagarens huvuduppgifter är att leda förundersökningar,

fatta beslut i åtalsfrågor och föra talan vid domstol.

Inom ramen för förundersökningsledningen beslutar

åklagaren om personella och reella tvångsmedel av

integritetskränkande natur såsom anhållande,

kroppsbesiktning, reseförbud och husrannsakan. Åklagaren

kan också begränsa eller lägga ned en förundersökning.

Andra viktiga uppgifter som ankommer på åklagaren är att

under vissa förutsättningar utfärda strafförelägganden och

besluta om åtalsunderlåtelse.

Central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet är

Riksåklagaren (RÅ). Åklagarväsendets organisation i övrigt

består av åklagarmyndigheterna i Stockholm, Linköping,

Malmö, Göteborg, Västerås och Umeå, var och en under

ledning av en överåklagare. Vid dessa myndigheter finns

åklagarkammare.

Vid slutet av år 2002 fanns 706 åklagare inom

åklagarorganisationen. Motsvarande siffror för åren 2000

och 2001 var 716 respektive 728. Antalet anställda för

ledning och administration uppgick år 2002 till 327. Under

året har Riksåklagaren gjort fortsatta satsningar på

grund- och vidareutbildning samt på högre utbildning för

specialiståklagare. Här kan nämnas att regeringen i april

2002 har gett Riksåklagaren i uppdrag att se över formerna

för rekrytering av åklagare (dnr Ju2002/3160/PÅ).

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december 2003.

Vidare har Riksåklagaren i enlighet med ett uppdrag i det

senaste regleringsbrevet för åklagarorganisationen

redovisat uppdraget i den del det avser frågan hur

Ekobrottsmyndigheten kan ges befogenheter och möjligheter

att självständigt kunna anställa ordinarie åklagare som är

anställda inom åklagarväsendet. Ärendet bereds i

Justitiedepartementet.

Ekobrottsmyndigheten svarar för ekobrottsbekämpningen i

Stockholms län, Skåne län, Västra Götalands län, Hallands

län, Gotlands län och Blekinge län. Av instruktionen för

Ekobrottsmyndigheten framgår att myndigheten dels är en

åklagarmyndighet, dels en central förvaltningsmyndighet

under regeringen.

I slutet av år 2002 var det genomsnittliga antalet

anställda vid Ekobrottsmyndigheten 390 personer. Av dessa

var 29 chefer, 67 åklagare, 177 poliser, 36 ekorevisorer,

54 administratörer och 27 övrigt.

Resultatuppföljning

Inledning

Åklagarväsendets resultat för år 2002 skall ses mot

bakgrund av de mål och prioriteringar som gällde för

verksamheten. Enligt dessa skulle lagföringen öka och

kvaliteten på förundersökningarna höjas. Antalet avslutade

ärenden skulle uppgå till minst det antal som kom in.

Genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta.

För Ekobrottsmyndigheten gällde dessutom att risken för

att brott begås skulle minska. Myndigheten skulle antingen

själv eller i samverkan med andra myndigheter initiera

eller vidta åtgärder för att förebygga brott och för att

tidigt kunna upptäcka nya former av ekonomisk

brottslighet. Dessutom skulle myndigheten genom nya

arbetsmetoder och hög kompetens skapa förutsättningar för

en ännu effektivare ekobrottsbekämpning. En grundläggande

uppgift för Ekobrottsmyndigheten var att ge regeringen och

andra berörda intressenter en bättre helhetsbild av den

ekonomiska brottsligheten och bättre möjligheter att

förutse utvecklingen på området.

I det följande beskrivs först åklagarorganisationens

resultat jämte regeringens bedömning med fokus på de nu

angivna målen. Därefter beskrivs Ekobrottsmyndighetens

resultat på motsvarande sätt. Avslutningsvis redovisar

utskottet sin uppfattning.

Åklagarorganisationen

Åklagarorganisationen har enligt regeringen satsat stora

resurser under år 2002 på de prioriterade områdena vålds-

och narkotikabrott, ekonomisk brottslighet och

miljöbrottslighet. Av samtliga brottmålsärenden avsåg

sammanlagt 23 % dessa brottstyper. Åklagarorganisationen

förbrukade 363 miljoner kronor, eller ca 47 % av de totala

resurserna för att bekämpa dessa brottstyper.

Åklagarorganisationens balans delas traditionellt in i

tre grupper - polis-, åklagar- och domstolsbalans - vilka

speglar de tre processtegen i åklagarverksamheten, dvs.

förundersökningsledning, beslut i åtalsfrågan och

processföring. Under år 2002 minskade det totala antalet

balanserade ärenden med ungefär 700 (se tabell). Sättet

att redovisa balansen har justerats år 2002. Uppgifter för

åren dessförinnan har räknats om för att bli jämförbara.

Åklagarorganisationens balanser 1999-2002

----------------------------------------------------

|År |Polisbalans|Åklagarbalans|Domstolsbalans|

Total |

| | | | |balans |

----------------------------------------------------

|1999 |22 294 | 13 844 | 25 511 |61 649 |

----------------------------------------------------

|2000 |22 015 | 7 486 | 25 227 |54 728 |

----------------------------------------------------

|2001 |22 374 | 6 768 | 24 978 |54 120 |

----------------------------------------------------

|2002 |23 017 | 7 081 | 23 319 |53 417 |

----------------------------------------------------

Som framgår berodde minskningen på att domstolsbalansen

minskade med nästan 1 700 ärenden. Både polis- och

åklagarbalanserna ökade.

Under år 2002 avslutade åklagarna drygt 4 000 fler

ärenden än vad som kom in (se tabell).

Åklagarorganisationens ärendeutveckling 1999-2002

-----------------------------------------------------

|År | Inkomna ärenden |Avslutade ärenden |

-----------------------------------------------------

|1999 | 178 865 | 187 456 |

-----------------------------------------------------

|2000 | 167 899 | 180 034 |

-----------------------------------------------------

|2001 | 166 798 | 171 923 |

-----------------------------------------------------

|2002 | 170 908 | 174 939 |

-----------------------------------------------------

Både antalet inkomna och avslutade ärenden ökade jämfört

med föregående år.

När det gäller andelen misstänkta som blivit lagförda i

förhållande till samtliga misstänkta som blivit föremål

för beslut (exklusive ekobrott) minskade denna något under

år 2002 jämfört med år 2001 (se tabell).

Antal misstänkta personer som lagförts 1999-2002

----------------------------------------------------

|År | Misstänkta | Lagförda | Andel |

----------------------------------------------------

|1999 | 187 863 | 114 175 | 61 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 187 159 | 115 832 | 62 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 180 445 | 108 597 | 60 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 182 280 | 108 351 | 59 % |

----------------------------------------------------

Den genomsnittliga genomströmningstiden från färdig

förundersökning till beslut i åtalsfrågan (exklusive

ekobrott) minskade från 29 dagar till 26 dagar (se

tabell). Ledningen av förundersökningen i ärenden som inte

är av enkel beskaffenhet skall övertas av åklagaren så

snart någon skäligen kan misstänkas för brott.

Genomströmningstid 1999-2002

----------------------------------------------------

|År |Genomströmningstid |Genomströmningstid |

| |från det att |avseende tid från|

| |förundersökningen |färdig förundersökning

|

| |blev åklagarledd |till beslut i|

| |till avslutande |åtalsfrågan |

| |beslut av åklagare | |

----------------------------------------------------

|1999 | 125 dagar | 53 dagar |

----------------------------------------------------

|2000 | 116 dagar | 48 dagar |

----------------------------------------------------

|2001 | 112 dagar | 29 dagar |

----------------------------------------------------

|2002 | 96 dagar | 26 dagar |

----------------------------------------------------

Andelen beslut som medför lagföring (väckt åtal,

strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) av det totala

antalet beslut som fattades om brottsmisstankar i färdiga

förundersökningar ökade något under år 2002, till knappt

88 % under år 2002 jämfört med drygt 86 % under år 2001.

Samtidigt kan noteras att det totala antalet beslut om

brottsmisstankar i färdiga förundersökningar sjönk med

drygt 11 000 beslut (se tabell).

Lagföring 1999-2002

------------------------------------------------------

|År | Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse|

Åtal ej |Beslut om

|

| |väckt | | |väckt |

brottsmisstankar* |

------------------------------------------------------

|1999 |160 649 |54 842 |31 328 |50 834 |297 653 |

------------------------------------------------------

|2000 |167 280 |49 340 |32 492 |48 601 |297 713 |

------------------------------------------------------

|2001 |166 152 |44 037 |28 276 |37 261 |275 726 |

------------------------------------------------------

|2002 |164 102 |42 918 |25 381 |32 182 |264 583 |

------------------------------------------------------

*Totalt antal beslut i färdiga

förundersökningar

Med brottsmisstankar menas en till åklagaren inkommen misstanke om en

lagöverträdelse. Ett ärende kan innehålla en eller flera

misstänkta och en eller flera brottsmisstankar. Om två

personer är misstänkta för samma lagöverträdelse

registreras två brottsmisstankar. Totalt fattades 393 209

beslut om brottsmisstankar år 2002. Denna siffra

inkluderar beslut enligt tabellen och dessutom beslut

under förundersökningen som innebar att misstanken inte

utreddes vidare. Detta skedde i omkring 128 600 fall.

Det totala antalet brottsmisstankar som polisen

överlämnade till åklagarorganisationen uppgick till ca 460

000. Det var en ökning med ca 8 000 brottsmisstankar eller

knappt 1,8 %. Samtidigt avslutade åklagarna ca 2 000 fler

brottsmisstankar än vad som kom in. Det var tredje året i

rad som fler brottsmisstankar avslutades än som kom in.

Regeringen anför att de insatser som Riksåklagaren och

åklagarmyndigheterna under de senaste åren har gjort för

att förkorta åklagarnas genomströmningstider varit

lyckosamma. Åklagarnas genomströmningstider under år 2002

var korta, och regeringen bedömer att det varken är

lämpligt eller ändamålsenligt att kräva att åklagarna

skall förkorta sina handläggningstider ytterligare. Det är

mot denna bakgrund som regeringen i de två senaste

regleringsbreven för åklagarorganisationen har angett att

åklagarnas genomströmningstider skall vara fortsatt korta.

Det är enligt regeringen också positivt att åklagarnas och

polisens sammanlagda genomströmningstider under år 2002

har minskat.

Enligt regeringen uppnådde åklagarorganisationen under

år 2002 verksamhetsmålet att avsluta fler brottsmisstankar

än vad som kom in.

Under perioden 1997-2002 har åklagarorganisationen haft

en lagföringskapacitet på ca 60 % (mätt i andelen

lagföringsbeslut avseende brottsmisstankar i förhållande

till det totala antalet beslut avseende brottsmisstankar,

som år 2002 var 393 209). Enligt regeringens bedömning bör

det finnas utrymme att förbättra den kapaciteten. Det är

också något som Riksåklagaren strävar efter.

När det gäller åklagarnas arbete med de prioriterade

områdena kan anföras följande.

Vad gäller våldsbrott var lagföringsandelen i färdiga

förundersökningar fortsatt hög under år 2002 (83 %).

Däremot hade andelen beslut att lägga ned pågående

förundersökningar ökat från 42 till 44 %. En orsak till

att många våldsbrottsärenden skrivs av är enligt

Riksåklagaren att bevissvårigheterna i allmänhet är större

i sådana utredningar än i andra.

Åklagarmyndigheterna har i samverkan med polisen under

år 2002 vidtagit en rad insatser för att förbättra

utredningsverksamheten när det gäller våld mot kvinnor och

barn, s.k. familjerelaterat våld. Det rör sig bl.a. om

inrättande av särskilda familjevåldsenheter samt om

genomförande av vissa särskilda utbildnings- och

metodinsatser. Lagföringen mätt som andelen avslutade

brottsmisstankar som lett till lagföring minskade från 31

% år 2001 till 30 % år 2002. Samtidigt ökade lagföringen

mätt som andelen färdiga utredningar som lett till

lagföring från 80 till 82 %. På detta område har

genomströmningstiderna varit korta.

Under år 2002 meddelade åklagare ungefär 3 500

besöksförbud, vilket var en ökning med ca 500 beslut

jämfört med åren 2000 och 2001.

Utredningar om grov, gränsöverskridande

narkotikabrottslighet handläggs vid de internationella

åklagarkamrarna. Lagföringsandelen i färdiga

förundersökningar om narkotikabrott var oförändrat hög (90

%). Under år 2002 har Riksåklagaren i samverkan med andra

brottsbekämpande myndigheter genomfört vidareutbildning

för dem som handlägger ärenden om narkotikabrottslighet.

Åklagarorganisationen fortsatte under år 2002 sina

ansträngningar för att förbättra bekämpningen av brott med

rasistiska eller främlingsfientliga inslag. Bland annat

reviderades under året den handlingsplan för bekämpningen

av aktuell brottslighet som Riksåklagaren beslutade år

1999. Av handlingsplanen framgår bl.a. att utredningen av

denna typ av brottslighet skall handläggas med förtur av

särskilt utsedda åklagare och att syftet eller motivet för

ett sådant brott skall klarläggas under förundersökningen.

När det gäller hets mot folkgrupp var andelen lagföringar

i förhållande till samtliga beslut oförändrad jämfört med

år 2001 (ca 21 %). Lagföringsandelen av det totala antalet

beslut avseende brottsmisstankar om olaga diskriminering

var fortsatt låg (4 %). Enligt Riksåklagaren kan detta i

huvudsak antas bero på att åklagaren bedömt att det inte

kunnat bevisas att det huvudsakliga motivet varit att

kränka en person på det sätt som anges i

straffbestämmelsen om olaga diskriminering. Här kan nämnas

att Diskrimineringskommittén skall se över bl.a.

straffbestämmelsen om olaga diskriminering (dir. 2002:11

och 2003:69). Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast

den 1 juli 2005.

Vad gäller miljöbrottslighet kom det under år 2002 in

drygt 3 000 miljöbrottsärenden, samtidigt som knappt 3000

ärenden avslutades. Vid utgången av året fanns det ca 3

500 ärenden i balans, varav drygt 3 000 hos polisen för

utredning. Andelen avslutade misstankar om brott mot

miljön som ledde till lagföring var 21 % av samtliga

brottsmisstankar, vilket är en minskning med 5

procentenheter jämfört med år 2001.

Regeringen finner det positivt att Riksåklagaren och

åklagarmyndigheterna har vidareutvecklat sina insatser för

att bättre kunna bekämpa våldsbrott mot kvinnor och barn,

narkotikabrott samt brott med rasistiska och

främlingsfientliga inslag. Det är angeläget att detta

arbete fortsätter med oförminskad kraft.

Den höga lagföringsandelen i färdiga förundersökningar

om våldsbrottslighet visar enligt regeringen på ett

effektivt resursutnyttjande. Däremot anser regeringen det

inte godtagbart att 44 % av våldsbrottsutredningarna läggs

ned. Riksåklagaren har uttalat att den låga lagföringen i

denna del inger oro och det finns anledning att göra en

analys inom ramen för den kvalitetsgranskning som sker av

åklagarverksamheten samt en utvärdering och översyn av

åtgärder att öka lagföringen.

Med hänsyn till att antalet inkomna miljöbrottsärenden

ökat under senare år är det enligt regeringen angeläget

att åklagarna vidareutvecklar sin förmåga att effektivt

kunna hantera den stora ärendemängden. Det är angeläget

att åklagarna och poliserna ser till att det finns

tillräckliga utredningsresurser och att det sker en

kontinuerlig vidareutveckling av arbetsformer och

arbetsmetoder på området. Därvid bör

åklagarorganisationens samverkan med tillsynsmyndigheterna

på miljöområdet bli bättre. Enligt regeringen bör det

finnas utrymme för att öka lagföringsandelen i fråga om

anmälda brott mot miljön.

Som anförts ovan är det Ekobrottsmyndigheten som primärt

har uppgiften att svara för ekobrottsbekämpningen i

Stockholms, Gotlands, Blekinge, Skåne, Hallands och Västra

Götalands län. Ekobrottsbekämpningen i övriga län ansvarar

åklagarmyndigheterna för. Ekobrottsmyndighetens verksamhet

redovisas nedan, men först något om åklagarmyndigheternas

utredning och lagföring av ekobrott.

Inom åklagarmyndigheterna minskade andelen

brottsmisstankar om ekobrott som lett till lagföring till

32 % av samtliga brottsmisstankar som beslutats under år

2002, jämfört med 36 % under år 2001. Enligt Riksåklagaren

kan den minskade lagföringen bero på ett fåtal ärenden där

det fanns många brottsmisstankar. Stöd för denna

uppfattning finner Riksåklagaren i att andelen misstänkta

personer som lagförts under samma tid ökat från 35 % till

36 % av samtliga misstänkta. Det kom in ca 1 600 ärenden,

vilket är en ökning med ca 20 % jämfört med år 2001. Det

totala antalet balanserade mål ökade något, medan antalet

balanserade mål hos åklagarna minskade.

Genomströmningstiden från färdigt

förundersökningsprotokoll till beslut i åtalsfrågan ökade

till 90 dagar jämfört med 77 dagar under år 2001.

Det är enligt regeringen viktigt att

åklagarorganisationen fortsätter att vidta åtgärder för

att åstadkomma kortare genomströmningstider och högre

lagföring i ekobrottsärenden. Regeringen ser därvid

positivt på att åklagarna trots ett ökat ärendeinflöde

minskade sina balanser vad avser ekobrottsärenden.

Riksåklagaren samordnar åklagarverksamheten som avser

internationellt rättsligt samarbete. Det har under år 2002

rört sig om bl.a. det europeiska rättsliga nätverket för

åklagare, Eurojust, riksåklagarsamarbete i Östersjöområdet

och olika projekt för att stärka rättsstaten i de baltiska

staterna.

Vid varje internationell åklagarkammare finns

kontaktpunkter i det Europeiska rättsliga nätverket.

Åklagarna vid dessa kamrar samarbetar också med Europol

och Eurojust. Vid dessa kamrar handläggs även ärenden som

rör grov, gränsöverskridande brottslighet.

Regeringen anser det positivt att åklagarorganisationen

kontinuerligt vidareutvecklar sina insatser för att

förbättra möjligheterna att ännu effektivare kunna bekämpa

grov, gränsöverskridande brottslighet. Det är vidare

regeringens uppfattning att åklagarorganisationens

deltagande i det internationella arbetet på alla nivåer är

en nödvändig utveckling av verksamheten.

Såvitt angår Riksåklagarens verksamhet i Högsta

domstolen och myndighetens roll för rättsutvecklingen och

rättsbildningen framgår av budgetpropositionen att det

varje år upprättas en rättsutvecklingsplan över de frågor

som bedöms ha betydelse för rättsutvecklingen och

enhetligheten i rättstillämpningen inom det

straffrättsliga området. Under år 2002 överklagade

riksåklagaren 13 domar till Högsta domstolen. Dessa har

bl.a. avsett tillämpning av narkotikastrafflagen och

miljöbalken samt påföljder för grova våldsbrott.

Riksåklagaren gjorde i februari 2003 en framställning

till Justitiedepartementet där det föreslås att kravet på

prövningstillstånd i Högsta domstolen även skall omfatta

Riksåklagaren (dnr Ju2003/1349/Å). Syftet med detta är

bl.a. att förtydliga Riksåklagarens åklagarroll. Ärendet

bereds i Justitiedepartementet.

Regeringen anser, liksom Riksåklagaren, att det är

angeläget att det inom åklagarorganisationen finns ett väl

utvecklat system för att kunna identifiera de domar som är

lämpliga att överklaga.

Ekobrottsmyndigheten

Ekobrottsmyndigheten avslutade under år 2002 3 355

ärenden, vilket är en ökning med 20 % jämfört med år 2001.

Det totala antalet balanserade ärenden ökade med ca 3 %

under året. Antalet inkomna ärenden ökade från 3 019 till

3 475, dvs. med 15 %. Ökningen av antalet inkomna ärenden

kan enligt Ekobrottsmyndigheten främst förklaras av en

utökad kontrollverksamhet hos skattemyndigheterna och ett

ökat antal konkurser.

Av tabellen nedan framgår utvecklingen av inkomna och

avslutade ärenden samt myndighetens totala balans.

Ekobrottsmyndighetens ärendeutveckling 1999-2002

---------------------------------------------------

|År | Inkomna | Avslutade |Total balans|

| | ärenden | ärenden | |

---------------------------------------------------

|1999 | 2 544 | 2 336 | 3 826 |

---------------------------------------------------

|2000 | 2 440 | 2 744 | 3 442 |

---------------------------------------------------

|2001 | 3 019 | 2 791 | 3 702 |

---------------------------------------------------

|2002 | 3 475 | 3 355 | 3 845 |

---------------------------------------------------

Vid Ekobrottsmyndigheten ökade lagföringsandelen till 28 %

av det totala antalet avslutade ärenden under år 2002

jämfört med 26 % år 2001. Lagföringsandelen när det gäller

de särskilt krävande ärendena minskade däremot från 68 %

av det totala antalet avslutade ärenden inom denna

kategori under år 2001 till 48 % under 2002.

Av tabellen nedan framgår utvecklingen av lagföringen

(åtal, strafföreläggande och åtalsunderlåtelse) samt

beslut som innebär att lagföring inte sker hos

Ekobrottsmyndigheten.

Ekobrottsmyndighetens lagföring 1999-2002

--------------------------------------------------

|År |Åtal |Strafföreläggande|Åtalsunderlåtelse|

Beslut som |Totalt antal

|

| | | | |innebär att|beslut om |

| | | | |lagföring |brottsmiss-|

| | | | |inte sker |tankar under

|

| | | | | | året |

--------------------------------------------------

|1999|1 529|166 | 49 | 4 857 | 7 748 |

--------------------------------------------------

|2000|1 604|480 | 60 | 5 594 | 8 909 |

--------------------------------------------------

|2001|1 168|307 | 21 | 5 044 | 7 897 |

--------------------------------------------------

|2002|1 822|337 | 19 | 6 095 | 9 591 |

--------------------------------------------------

Med beslut som innebär att lagföring inte sker avses

beslut som innebär att förundersökning inte inleds (2 643)

respektive läggs ned (3 031) eller att åtal inte väcks

(421). Siffrorna inom parantes avser år 2002. I det totala

antalet beslut om brottsmisstankar som redovisas i

tabellen ovan ingår även beslut som inte avser lagföring,

t.ex. beslut om överlämnande av ärende till annan

åklagarmyndighet, och som således inte skall ingå i

underlaget för beräkning av lagföringsandelen.

Lagföringsandelen vad gäller avslutade brottsmisstankar

uppgick till drygt 26 % under år 2002. Motsvarande siffra

för år 2001 var knappt 23 %.

Det genomsnittliga medelvärdet för genomströmningstiden

från brottsanmälan till beslut i åtalsfrågan avseende hela

Ekobrottsmyndigheten minskade marginellt från 533 till 523

dagar. Om mediantiden i stället beräknas minskade

genomströmningstiden från 345 dagar till 298 dagar, dvs.

med ca 13 %. Det bör påpekas att dessa siffror inte är

jämförbara med dem för det övriga åklagarväsendet som

mäter genomströmningstid från färdigt

förundersökningsprotokoll och inte från brottsanmälan.

I tabellen nedan framgår utvecklingen för medelvärdet

för genomströmningstiden för tiden från anmälan till

beslut och för tiden från färdigt

förundersökningsprotokoll till beslut avseende

brottsmisstankar.

Ekobrottsmyndighetens genomströmningstider 1999-2002

---------------------------------------------------

| År | Från anmälan till | Från färdigt |

| | beslut rörande |

förundersökningsprotokoll |

| | brottsmisstanke | till beslut |

---------------------------------------------------

|1999 | 458 dagar | 169 dagar |

---------------------------------------------------

|2000 | 528 dagar | 199 dagar |

---------------------------------------------------

|2001 | 533 dagar | 130 dagar |

---------------------------------------------------

|2002 | 523 dagar | 249 dagar |

---------------------------------------------------

Enligt regeringen uppfylldes målet att lagföringen skulle

öka. Ekobrottsmyndigheten har dock justerat

beräkningsmetoden för andelen lagförda ärenden, varför

uppgiften om lagföringsdelen bör bedömas med viss

försiktighet. Enligt regeringens bedömning bör det finns

förutsättningar att ytterligare höja lagföringen.

Målet att antalet avslutade ärenden skall uppgå till

minst det antal som kommit in uppfylldes däremot inte.

Skillnaden mellan antalet avslutade och antalet inkommande

ärenden var dock liten. Detta måste dessutom ses mot

bakgrund av att ärendeinflödet till Ekobrottsmyndigheten

fortsatte att öka under året.

Målet att tiden från brottsanmälan till åklagarbeslut

skall förkortas har uppfyllts.

Under år 2002 har Ekobrottsmyndigheten tillsammans med

andra berörda myndigheter gjort 441 PEK-besök (preventiv

ekonomisk kontroll) hos näringsidkare. I samarbete med

andra berörda aktörer genomförde Ekobrottsmyndigheten ett

flertal brottsförebyggande projekt av pilotkaraktär för

att få ny eller ökad kunskap om problem och

förutsättningar inom specifika branscher.

Ekobrottsmyndigheten utvecklade under år 2002

ytterligare kontakterna med de ekobrottsbekämpande

myndigheterna i övriga nordiska länder och med myndigheter

av aktuellt slag i bl.a. Ryssland och Storbritannien.

Vidare har myndigheten deltagit i olika

rättsbiståndsprojekt som syftar till att stödja

kandidatländernas anpassning till kraven för medlemskap i

Europeiska unionen.

Ekobrottsmyndigheten ansvarar för samordningen i Sverige

av skyddet av EU-medel och är kontaktmyndighet för EU-

kommissionens bedrägeribekämpningsbyrå (OLAF). Myndigheten

deltar i den rådgivande kommittén i EU-bedrägerirelaterade

frågor (Cocolaf) och i arbetsgruppen vid kommissionen med

uppgift att främja skyddet av EU-medel.

Regeringen finner det positivt att

Ekobrottsmyndighetens internationella arbete har

vidareutvecklats.

Utskottet kan i likhet med regeringen konstatera att

åklagarorganisationen uppfyllt de flesta mål för

verksamheten som ställts upp. Det gäller t.ex. målen att

avsluta fler ärenden än vad som kom in och att

genomströmningstiderna skulle vara fortsatt korta.

Lagföringsandelen, som kan beräknas på flera olika sätt,

förändrades inte i någon större omfattning. Utskottet

delar därvid regeringens uppfattning att det bör finnas

utrymme för att öka lagföringsandelen (eller

lagföringskapaciteten som regeringen i vissa fall benämner

den).

Det är positivt att åklagarorganisationen

vidareutvecklar sina insatser för att bekämpa vissa

prioriterade typer av brott, och utskottet anser att det

är angeläget att detta arbete fortsätter med oförminskad

kraft.

Även Ekobrottsmyndigheten har enligt regeringens

bedömning nått upp till flera av de uppsatta målen. Enligt

utskottet har inget framkommit som talar mot denna

bedömning. Bland annat har genomströmningstiden från

brottsanmälan till beslut minskat, vilket enligt utskottet

talar för att utvecklingen går åt rätt håll. Det ökade

antalet balanserade ärenden kan delvis förklaras med att

antalet inkomna ärenden ökade kraftigt under år 2002.

Utskottet uttalade vid behandlingen av förra årets

budgetproposition att det inte var alldeles orealistiskt

att räkna med att Ekobrottsmyndigheten på några års sikt

kommer att ha bemästrat de svårigheter som myndigheten

inledningsvis drabbats av (bet. 2002/03:JuU1 s. 57).

Utskottet håller fast vid denna bedömning.

Verksamhetsinriktning år 2004

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004 uppställt

mål för sex olika verksamhetsområden. För åklagarväsendet

är det främst verksamhetsområde 2, utredning och

lagföring, som är relevant. Det övergripande målet för

verksamhetsområdet är att verksamheten skall bedrivas med

högt ställda krav på rättssäkerhet och kvalitet och att

fler brott skall leda till lagföring.

För att åstadkomma en bättre och mera hållbar

brottsutredningsverksamhet är det angeläget att

åklagarväsendet tillsammans med polisen strategiskt

samordnar sina insatser på området.

Åklagarväsendet skall intensifiera sina insatser för att

effektivisera det operativa brottsutredningsarbetet.

Samarbetet med polisen skall på flera områden breddas och

fördjupas. Syftet är att utveckla arbetsformer och

arbetsmetoder som kan medföra högre lagföring och kortare

genomströmningstider.

Åklagarna skall utveckla sin förmåga att bekämpa

våldsbrott, särskilt våld mot kvinnor och barn,

narkotikabrott, ekonomisk brottslighet, brott mot miljön

samt brott med rasistiska eller främlingsfientliga,

antisemitiska och homofobiska inslag, olaga diskriminering

samt ungdomsbrott.

Åklagarväsendet skall även arbeta för att förebygga den

ekonomiska brottsligheten.

Ekobrottsmyndigheten har ett nationellt ansvar för

bekämpningen av ekobrott, och myndigheten skall bl.a.

utveckla och förstärka bekämpningen av den omfattande och

gränsöverskridande brottsligheten.

Utskottet har ingen erinran mot vad regeringen anfört.

Anslagen

Åklagarorganisationen

(Beloppen anges i tusental kronor)

----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

----------------------------------------------------

|808 314 |819 874 |+ 30 |+ 50 |+ 40 |+ 50 |

| | |000 |000 |000 |000 |

----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för

åklagarorganisationen år 2004.

För år 2003 uppgår åklagarorganisationens anslag, efter

engångsvis höjning på tilläggsbudget med 20 miljoner

kronor, till drygt 808 miljoner kronor. Vid ingången av

året fanns en utnyttjad anslagskredit om ca 20,5 miljoner

kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till

drygt 776 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på

819 874 000 kr. I anslagsberäkningen har hänsyn tagits

till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader samt en delfinansiering av

arkivhållningen hos Riksarkivet. Vidare ges

åklagarväsendet kompensation med 322 000 kr för den

fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.

I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 30 miljoner kronor.

Dessa ytterligare medel skall möta kostnader för bl.a.

fler åklagare och ökad kompetensutveckling.

En anslagsökning för åklagarväsendet om 50 miljoner

kronor förordas i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp).

Dessa ytterligare medel skall användas till bl.a. fler

åklagare och för att öka möjligheterna till utbildning och

specialisering.

I motion Ju476 (kd) yrkas att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 40 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag. I motionen anförs

att de ytterligare medlen skall användas bl.a. till att

förbättra arbetssituationen inom åklagarorganisationen

samt fortsätta det nödvändiga kompetensutvecklingsprogram

som påbörjats. Motionärerna menar att

åklagarorganisationen måste förstärkas med 10 nya

miljöåklagare samt ytterligare drygt 50 åklagare, varav 30

för olika kriminalpolitiska satsningar.

Slutligen föreslås i motion Ju442 (c) att anslaget till

åklagarorganisationen skall höjas med 50 miljoner kronor.

Dessa ytterligare medel skall användas för att bl.a. öka

lagföringen.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

och avslår motionsyrkandena.

Ekobrottsmyndigheten

(Beloppen anges i tusental kronor)

----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. |m | fp | kd | c |

|2003 | 2004 | | | | |

----------------------------------------------------

|311 640 |333 622 |- | - | - |- 50 |

| | | | | |000 |

----------------------------------------------------

I tabellen återfinns en redogörelse för regeringens och

oppositionens förslag till anslag för Ekobrottsmyndigheten

år 2004.

För år 2003 uppgår Ekobrottsmyndighetens anslag, efter

engångsvis indragning på tilläggsbudget med 10 miljoner

kronor, till drygt 311,5 miljoner kronor. Anslagssparandet

vid årets ingång uppgick till drygt 14,3 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till knappt 316

miljoner kronor.

Regeringen föreslår för år 2004 ett ramanslag till

Ekobrottsmyndigheten på 333 622 000 kr. I

anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader samt en delfinansiering av

arkivhållningen hos Riksarkivet. Då Ekobrottsmyndighetens

pris- och löneomräkning automatiskt blir felräknad varje

år, på grund av att kompensation för de poliser som

arbetar på myndigheten finns i polisens pris- och

löneomräkning, överförs 2 795 000 kr från anslaget 4:1

Polisorganisationen. Slutligen ges Ekobrottsmyndigheten

kompensation med 294 000 kr för den fr.o.m. och med år

2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.

I motion Ju442 (c) föreslås att anslaget till

Ekobrottsmyndigheten sänks med 50 miljoner kronor. Den

föreslagna sänkningen av anslaget motiveras med att

verksamheten bör koncentreras till de allvarligaste

ekobrotten och att ökade satsningar bör ske på

brottsförebyggande åtgärder.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

och avslår motionsyrkandena.

Organisationsfrågor

I motion Ju411 (kd) begärs en utredning om

Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde. Motionärerna anser

att myndigheten skall handlägga avancerad ekonomisk

brottslighet och annan allvarlig brottslighet som har

samband med denna, t.ex. grova miljöbrott i en för hela

landet enhetlig organisation. Övriga eko- och miljöbrott

skall handläggas av lokala polis- och

åklagarorganisationer.

I motion Ju225 (m) påtalas behovet av en enhetlig

organisation när det gäller ekonomisk brottslighet, och

motionären begär att Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde

skall utökas till att omfatta hela landet.

Frågan om Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde

behandlades senast av utskottet i samband med behandlingen

av förra årets budgetproposition (bet. 2002/03:JuU1 s. 60

f.). Utskottet anförde då bl.a. följande. Vid riksmötet

1996/97 uttalade utskottet sin tillfredsställelse över att

regeringen hade för avsikt att inrätta en

Ekobrottsmyndighet. Den nya myndighetens tillkomst borde

kunna innebära en betydande förstärkning av samhällets

insatser mot den ekonomiska brottsligheten. Utskottet

instämde i regeringens bedömning att Ekobrottsmyndigheten

borde inrättas som en självständig myndighet inom

åklagarväsendet. Därigenom skulle myndigheten på ett

naturligt sätt knytas till den organisation för

brottsbekämpning som redan existerade (bet. 1996/97:JuU6

s. 9).

Riksrevisionsverket har avlämnat rapporten Vad hindrar

Ekobrottsmyndigheten? En granskning av hinder för

effektivt resursutnyttjande (RRV 2001:29). Flera av de

hinder verket har identifierat i sin rapport beror på att

den organisatoriska speciallösning som

Ekobrottsmyndigheten utgör ställer höga krav på samverkan

med polis- och åklagarväsendet. Många hinder beror dock på

interna förhållanden.

I en skrivelse om den ekonomiska brottsligheten (skr.

2001/02:40) anförde regeringen (s. 12) att arbetet med att

vidareutveckla den nya myndighetsstrukturen kommer att

fortsätta. Därvid kommer Riksrevisionsverkets rapport,

Riksdagens revisorers rapport Myndighetssamverkan mot

ekonomisk brottslighet (2001/02:3) och den rapport -

Översyn av Ekobrottsmyndighetens organisation - som

Ekobrottsmyndigheten låtit en extern konsult ta fram att

utgöra ett underlag.

Regeringen har i regleringsbrevet för

Ekobrottsmyndigheten för år 2003 uppdragit åt myndigheten

att bl.a. återredovisa vilka åtgärder som har vidtagits

med anledning av uppgiften att nationellt utveckla och

samordna bekämpningen av den ekonomiska brottsligheten.

Myndigheten skall även redovisa de åtgärder som vidtagits

för att samordna de nationella åtgärderna mot bedrägerier,

missbruk och annan oegentlighet och ineffektiv hantering

av EU-relaterade medel i landet samt en beskrivning av

erfarenheterna av myndighetens samordningsansvar på

området.

När utskottet senast behandlade frågan om

Ekobrottsmyndighetens ansvarsområde anförde utskottet att

ett ställningstagande i organisationsfrågan borde anstå

tills en utvärdering av myndigheten hade gjorts (bet.

2002/03:JuU1 s. 62).

Frågan om utarbetandet av en ny samlad strategi mot den

ekonomiska brottsligheten och det fortsatta arbetet med

att vidareutveckla Ekobrottsmyndigheten bereds för

närvarande i Regeringskansliet.

Utskottet finner inte skäl att föregripa det pågående

beredningsarbetet och föreslår att riksdagen avslår motion

Ju225 samt motion Ju411 i här behandlad del.

Domstolsväsendet m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för domstolsväsendets

resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet

delar regeringens bedömning att domstolsväsendet i

stort fullgjort de mål som ställts upp för dess

verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare

ställning till vilka prioriteringar som bör ligga

till grund för domstolsväsendets verksamhet år

2004. Utskottet behandlar också ett antal

motionsyrkanden om Domstolsverkets ställning.

Utskottet hänvisar i denna del till tidigare

ställningstaganden och föreslår att riksdagen

avslår samtliga motionsyrkanden. Jämför

reservation 20.

Inledning

Domstolsväsendets uppgift är att utöva rättskipning.

Härtill kommer ett antal avgränsade uppgifter av mera

rättsvårdande natur.

Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för de

allmänna domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

arrendenämnderna, hyresnämnderna och

Rättshjälpsmyndigheten. Verket har vidare till uppgift att

på det allmännas vägnar föra talan mot beslut i

rättshjälpsfrågor.

Personal

Under år 2002 var antalet årsarbetskrafter inom

domstolsväsendet 4 539 personer, vilket var en minskning

med 4 % jämfört med år 2001 (se tabell).

Antalet årsarbetskrafter inom domstolsväsendet 1998-2002

----------------------------------------------------

| År |Ordinarie|Icke |Notarier|Övrig |

Totalt |

| |domare |ord. | | | |

| | |domare | |personal | |

----------------------------------------------------

|1998 |1 006 |617 |727 |2 761 |5 111

|

----------------------------------------------------

|1999 | 952 |594 |722 |2 612 |4 879

|

----------------------------------------------------

|2000 | 936 |569 |713 |2 482 |4 700

|

----------------------------------------------------

|2001 | 960 |539 |737 |2 493 |4 729

|

----------------------------------------------------

|2002 | 958 |528 |688 |2 365 |4 539

|

----------------------------------------------------

Även antalet anställda har minskat. Detta beror enligt

Domstolsverket bl.a. på uppsägningar till följd av att

boupptäckningsverksamheten förts till skatteförvaltningen

och på grund av omorganisationen av

inskrivningsmyndigheter. Uppsägningar av anställda i

samband med sammanläggningar av tingsrätter har endast

marginellt påverkat antalet anställda.

Det förekommer inom domstolsväsendet att ordinarie

domare som gått i pension förordnas att delta i

handläggningen av ett visst mål eller att under viss tid

tjänstgöra vid domstol. Omfattningen av de pensionerade

domarnas insatser har ökat under senare år. År 1998

utbetalades knappt 8,7 miljoner kronor i ersättning för

det arbete som utfördes av pensionerade domare. Detta

motsvarade 5 282 arbetsdagar eller 20,2 årsarbetskrafter.

År 2002 utbetalades drygt 14,5 miljoner kronor, vilket

motsvarade 6 671 arbetsdagar eller 25,7 årsarbetskrafter.

Utskottet noterar att en inte försumbar andel av

dömandet i domstolarna utförs av pensionerade domare och

att denna andel har ökat under senare år.

Resultatuppföljning

I detta avsnitt behandlas resultatet av verksamheten inom

domstolsväsendet under år 2002.

Det övergripande målet för rättsväsendet är den

enskildes rättstrygghet och rättssäkerhet. För

domstolsväsendet gällde att mål och ärenden skulle

handläggas på ett rättssäkert och effektivt sätt. För att

kunna bedöma hur väl detta mål uppfyllts redovisar

regeringen ett antal resultatindikatorer, bl.a. antalet

inkomna, avgjorda och balanserade mål samt omloppstider

och balansernas åldersstruktur. Dessa resultatindikatorer

används generellt för en beskrivning av domstolsväsendets

resultat under år 2002. Den övergripande målsättningen var

att genomströmningstiderna skulle minska och att

balansernas åldersstruktur skulle förbättras.

År 2002 var fjärde året som regeringen fastställde

särskilda verksamhetsmål för tingsrätterna, hovrätterna,

länsrätterna och kammarrätterna. I regleringsbrevet för år

2002 skärptes flera verksamhetsmål i förhållande till

målen för förevarande år, eftersom domstolarna under det

första halvåret 2001 såg ut att uppfylla flertalet av de

då uppställda målen.

När det gällde de två högsta domstolsinstanserna, dvs.

Högsta domstolen och Regeringsrätten, lät regeringen dessa

domstolar själva bestämma vilka mål som skulle gälla för

verksamheten vad avsåg vissa mål- och ärendekategorier.

De uppställda verksamhetsmålen för tingsrätterna,

hovrätterna, länsrätterna och kammarrätterna samt

domstolarnas resultat framgår av tabell 3.3 i

budgetpropositionen, utg.omr. 4, avsnitt 3.5.3. Tabellen

återges i bilaga 5. till betänkandet. I det följande

kommenteras arbetsbelastningen och resultaten för

respektive domstolsslag.

För tingsrätternas del ökade såväl antalet inkomna mål

som antalet avgjorda mål något under år 2002, medan

antalet mål i balans minskade något (se tabell).

Tingsrätternas målutveckling 1999-2002

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |

----------------------------------------------------

|1999 | 128 361 | 130 821 | 61 994 |

----------------------------------------------------

|2000 | 129 847 | 129 202 | 62 639 |

----------------------------------------------------

|2001 | 128 054 | 128 779 | 61 914 |

----------------------------------------------------

|2002 | 129 873 | 131 149 | 60 315 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var 19 % äldre än ett år,

vilket är en förbättring med 4 procentenheter.

Genomsnittsåldern för avgjorda tvistemål, brottmål och FT-

mål var 8,4, 4,6 respektive 3,4 månader och hade endast

marginellt förändrats sedan föregående år. Som framgår av

tabellen i bilaga ... var medianåldern betydligt lägre än

genomsnittsåldern.

Av de tolv verksamhetsmål som uppställdes för

tingsrätterna uppnåddes endast ett - andelen balanserade

FT-mål äldre än tolv månader (5 %). Vidare låg resultaten

förhållandevis nära verksamhetsmålen för avgjorda måls

medianålder och för total balans. Resultatet avseende

andelen balanserade mål äldre än sex respektive tolv

månader låg, med undantag för det mål som uppnåtts, något

längre från verksamhetsmålen. I förhållande till år 2001

hade tingsrätternas resultat förbättrats avseende fem

verksamhetsmål och försämrats avseende tre. Vad gäller

övriga fyra verksamhetsmål var resultatet oförändrat

jämfört med föregående år.

Regeringens bedömning är att tingsrätternas sammantagna

resultat för år 2002 får anses godtagbart. Även om den

faktiska måluppfyllelsen är låg har förbättringar skett av

flera resultatindikatorer jämfört med föregående år.

Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda

tingsrätterna. Vid vissa tingsrätter ligger resultaten

långt från målen. Regeringen förutsätter att lämpliga

åtgärder vidtas inom ramen för befintliga medel.

Vad gäller hovrätterna ökade såväl antalet inkomna mål

som antalet avgjorda mål. Även antalet balanserade mål

ökade (se tabell).

Hovrätternas målutveckling 1999-2002

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade |

----------------------------------------------------

|1999 | 23 216 | 24 188 | 7 553 |

----------------------------------------------------

|2000 | 22 170 | 22 287 | 7 436 |

----------------------------------------------------

|2001 | 21 815 | 21 369 | 7 882 |

----------------------------------------------------

|2002 | 22 342 | 21 926 | 8 117 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var 10 % äldre än ett år, en

förbättring med 3 procentenheter jämfört med föregående

år. Genomsnittsåldern på avgjorda tvistemål och brottmål

var 8,8 respektive 5,0 månader, vilket i princip är samma

resultat som föregående år.

Hovrätterna uppnådde två av de åtta verksamhetsmålen som

hade satts upp, total balans för tvistemål samt andelen

balanserade brottmål äldre än tolv månader. När det gäller

målet för balanserade brottmål äldre än sex månader, som

för år 2002 ändrades från 35 % till 20 %, låg hovrätterna

sammantaget långt från målet (36 %). Även vad gäller målet

för balanserade tvistemål äldre än sex månader låg

hovrätterna en bit från verksamhetsmålet. På grund av en

övergång till ett nytt statistiksystem m.m. saknas ett

samlat resultat vad gäller målen för medianåldern. I

övrigt låg måluppfyllelsen relativt nära målen.

Regeringen konstaterar att en av hovrätterna visade ett

sämre resultat än övriga, men att förstärkningsinsatser

som förväntas förbättra resultatet nu genomförts.

Sammantaget gör regeringen bedömningen att

verksamhetsresultatet för hovrätterna måste anses som

godtagbart.

För länsrätternas del kan konstateras att antalet

inkomna mål och avgjorda mål ökade liksom antalet

balanserade mål (se tabell).

Länsrätternas målutveckling 1999-2002

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

| 1999 | 88 308 | 100 487 | 34 876 |

----------------------------------------------------

| 2000 | 86 809 | 89 879 | 31 581 |

----------------------------------------------------

| 2001 | 84 626 | 84 833 | 31 374 |

----------------------------------------------------

| 2002 | 90 036 | 88 807 | 32 713 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var ca 15 % äldre än ett år.

För de största målgrupperna, skattemål (15 717) och

socialförsäkringsmål (15 531) var genomsnittsåldern för

avgjorda mål 10,3 respektive 7,8 månader, vilket är något

sämre än föregående år.

Länsrätterna förbättrade resultatet för sex av de åtta

verksamhetsmål som fastställts, bl.a. sänktes medianåldern

för avgjorda skattemål från 9,1 till 7,1 månader.

Länsrätterna gemensamt uppnådde dock inte något av

verksamhetsmålen, vilka hade skärpts sedan 2001.

Resultaten varierar dock stort mellan de enskilda

länsrätterna. Kraftigast avvek länsrätterna gemensamt från

målet om att högst 20 % av de balanserade

socialförsäkringsmålen borde vara äldre än sex månader.

Resultatet var 40 %, vilket var en marginell förbättring

jämfört med året innan.

Regeringen gör sammantaget bedömningen att

verksamhetsresultatet är godtagbart. Vid vissa länsrätter

ligger resultaten dock långt från målen. Regeringen

förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom ramen för

befintliga medel.

När det gäller kammarrätterna ökade antalet inkomna mål

medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade

mål minskade något (se tabell).

Kammarrätternas målutveckling 1999-2002

-----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

-----------------------------------------------------

| 1999 | 26 497 | 27 423 | 22 166 |

-----------------------------------------------------

| 2000 | 24 411 | 26 577 | 19 827 |

-----------------------------------------------------

| 2001 | 22 014 | 24 308 | 17 568 |

-----------------------------------------------------

| 2002 | 22 466 | 22 659 | 17 375 |

-----------------------------------------------------

Kammarrätterna uppnådde inte något av de nio fastställda

verksamhetsmålen, av vilka flera skärptes för år 2002.

Liksom för hovrätterna har det inte, på grund av att

kammarrätterna har olika målhanteringssystem, varit

möjligt att redovisa ett samlat resultat avseende

medianomloppstiderna för avgjorda mål. Antalet balanserade

skattemål och antalet balanserade socialförsäkringsmål

ökade. En viss förbättring skedde beträffande

åldersstrukturen för skattemålen, men vad gäller

resultaten för socialförsäkringsmålen försämrades dessa

under år 2002.

Regeringen konstaterar att situationen i kammarrätterna

är bekymmersam och att omloppstiderna är för långa. Det är

angeläget att korta omloppstiderna och minska balanserna.

Regeringen förutsätter att lämpliga åtgärder vidtas inom

ramen för befintliga medel.

Vad gäller Högsta domstolen ökade antalet inkomna mål

medan antalet avgjorda mål minskade. Antalet balanserade

mål ökade med 27 % (se tabell).

Målutvecklingen i Högsta domstolen 1999-2002

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

|1999 | 5 461 | 5 382 | 1 441 |

----------------------------------------------------

|2000 | 4 862 | 5 165 | 1 138 |

----------------------------------------------------

|2001 | 4 691 | 5 005 | 823 |

----------------------------------------------------

|2002 | 4 717 | 4 487 | 1 050 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål var drygt 8 % äldre än ett år,

vilket var en minskning jämfört med året innan.

Prövningstillstånd meddelades i 100 mål.

För Högsta domstolen gällde att domstolen själv hade att

ställa upp verksamhetsmål. Av de tolv mål som ställdes upp

uppfyllde domstolen de fyra som gäller medianåldern för

avgjorda mål men inget av de åtta mål som gäller

målbalansens åldersfördelning.

Regeringen gör bedömningen att den försämrade

balanssituationen är tillfällig och att

verksamhetsresultatet sammantaget får anses godtagbart.

Vad slutligen gäller Regeringsrätten minskade såväl

antalet inkomna mål som antalet avgjorda mål. Antalet

balanserade mål minskade med 11 % (se tabell).

Målutvecklingen i Regeringsrätten 1999-2002

----------------------------------------------------

| År | Inkomna | Avgjorda |Balanserade|

----------------------------------------------------

|1999 | 8 666 | 8 393 | 8 875 |

----------------------------------------------------

|2000 | 8 504 | 9 002 | 8 173 |

----------------------------------------------------

|2001 | 7 753 | 8 569 | 7 337 |

----------------------------------------------------

|2002 | 7 315 | 8 080 | 6 547 |

----------------------------------------------------

Av antalet balanserade mål är 37 % äldre än ett år, vilket

är en minskning jämfört med föregående år.

Prövningstillstånd meddelades i 248 mål.

Även för Regeringsrätten gällde att domstolen själv hade

att ställa upp verksamhetsmål. Av de nio uppsatta målen

har Regeringsrätten nått sju. De två verksamhetsmål som

inte uppfylldes rörde medianåldern för avgjorda mål.

Regeringen anser att omloppstiderna generellt sett är

för långa och att arbetssituationen är bekymmersam. De

åtgärder som har vidtagits för att effektivisera

verksamheten synes inte ha fått fullt genomslag.

Regeringens sammantagna bedömning är dock att

verksamhetsresultatet får anses godtagbart, men att det är

angeläget att fortsatta åtgärder vidtas för att förbättra

situationen.

En sammanställning av tingsrätternas, hovrätternas,

länsrätternas och kammarrätternas måluppfyllelse visar att

de endast uppnår 3 av de 37 fastställda verksamhetsmålen

(som anförts ovan har det beträffande fem av målen inte

varit möjligt att redovisa ett samlat resultat).

Utskottet vill för sin del framhålla att de uppsatta

verksamhetsmålen och redovisningen av måluppfyllelsen

utgör ett värdefullt beslutsunderlag för riksdagen. Det är

därför olyckligt att det inte varit möjligt att redovisa

vissa resultat. När det gäller själva måluppfyllelsen kan

konstateras att den minskade jämfört med år 2001 om man

ser till antalet uppfyllda verksamhetsmål. En förklaring

är att verksamhetsmålen skärptes år 2002. Om man i stället

ser till hur resultaten för respektive mål förändrades kan

en viss förbättring konstateras.

När det gäller tingsrätterna vill utskottet peka på att

den pågående omorganisationen ofrånkomligen leder till

störningar av olika slag i det dagliga arbetet. Ändå

minskade ärendebalansen trots att antalet inkomna mål

ökade jämfört med år 2001.

Såvitt gäller tingsrätter, hovrätter och länsrätter

finns det enligt utskottets mening ingenting som motsäger

regeringens bedömning att domstolarnas sammantagna

resultat för år 2002 får anses godtagbart, även om

resultaten för vissa verksamhetsmål har försämrats.

Utskottet utgår ifrån att de variationer i resultaten

som föreligger mellan olika domstolar noga analyseras

liksom vilka åtgärder som bör vidtas.

Som regeringen anför är situationen för kammarrätterna

mer bekymmersam. Det är oroväckande att den totala

balansen ökade vad gäller såväl socialförsäkringsmål som

skattemål. Utskottet uttalade i samband med behandlingen

av förra årets budgetproposition att medborgarperspektivet

kräver att det vidtas åtgärder för att komma till rätta

med långa handläggningstider (bet. 2002/03:JuU1 s. 66). Då

det för år 2002 saknas uppgifter om medianåldern för

avgjorda mål i kammarrätterna är det svårt att bedöma om

handläggningstiderna har förändrats. Utskottet utgår från

att kammarrätternas situation noggrant kommer att följas

och att åtgärder för att minska handläggningstiderna

kommer att vidtas.

När det sedan gäller Högsta domstolen och

Regeringsrätten är deras uppgift i instansordningen

huvudsakligen begränsad till att svara för

rättsbildningen. Resultatet av verksamheten i dessa organ

bör snarast bedömas utifrån andra utgångspunkter än hur

snabbt målen avgörs, även om tidsfaktorn inte kan

frånkännas betydelse även i dessa fall.

Rättshjälpsmyndigheten skall snabbt och korrekt hantera

rättshjälpsfrågor. Antalet ansökningar hos myndigheten har

minskat något till ca 2 100. Omloppstiden för ärenden är

liksom föregående år sex dagar.

Regeringen har beslutat att Rättshjälpsmyndigheten och

Rättshjälpsnämnden från och med den 1 mars 2004 skall

knytas administrativt till Sundsvalls tingsrätt respektive

Hovrätten för Nedre Norrland. De kvarstår dock som

självständiga myndigheter.

Regeringen anser att målet för Rättshjälpsmyndigheten

att handläggningen skall vara rättssäker och effektiv är

väl uppfyllt.

Det finns enligt utskottets mening ingenting som

motsäger denna bedömning.

När det gäller hyres- och arrendenämnderna ökade antalet

inkomna ärenden med 4 % och antalet avgjorda ärenden med 7

%. Antalet balanserade ärenden minskade något.

De flesta av de tolv nämnder som finns i landet är

enligt regeringen små och sårbara. Det finns också ett

behov av att effektivisera förfarandet vid nämnderna. Det

är därför regeringens avsikt att under år 2004 presentera

ett förslag som omfattar såväl hyres- och

arrendenämndernas organisation som en modernisering av

förfarandereglerna.

Regeringen anser att målet för hyres- och

arrendenämnderna att handläggningen skall vara rättssäker

och effektiv har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt.

Det finns enligt utskottets mening ingenting som

motsäger denna bedömning.

Domstolsverket skall i administrativt hänseende leda och

samordna verksamheten inom domstolsväsendet samt se till

att verksamheten bedrivs effektivt. Att fördela resurser

är en grundläggande del i verksamheten. Verket har tagit

initiativ till utveckling av verksamheten i olika

hänseenden samt stöttat och underlättat genomförandet av

initiativ som tagits av enskilda domstolar.

Utvecklingsarbetet fokuseras främst på fyra områden -

domstolsorganisationen, införandet av verksamhetsstödet

Vera, generationsväxlingen samt domstolsadministrationen.

Riksrevisionsverket har i rapporten RRV 2003:17

Domstolar i förändring - Granskning av

utvecklingsverksamheten inom Domstolsväsendet 1999-2002

granskat och utvärderat resultatet av de insatser för

utveckling av verksamheten vid domstolarna som bedrivits.

Enligt Riksrevisionsverket har utvecklingsarbetet bl.a.

medfört att renodlingen av domarrollen och

förutsättningarna för ökad samverkan mellan domstolarna

fått ett genombrott samt att domstolarnas

förändringsbenägenhet ökat. Domstolsverkets

utvecklingsarbete bör dock enligt Riksrevisionsverket mer

tydligt förankras i domstolsorganisationen.

Regeringen anser att Domstolsverket på ett bra sätt får

anses ha uppfyllt statsmakternas övergripande mål för

myndighetens verksamhet.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens bedömning i

denna del.

Verksamhetsinriktning år 2004

Sedan några år pågår en omfattande reformering av

domstolsväsendet. Det övergripande syftet är att

säkerställa att mål och ärenden skall avgöras med högt

ställda krav på rättssäkerhet och effektivitet. Detta

innebär att handläggningen skall vara korrekt, snabb och

genomföras utan onödiga resurser. När det gäller

prioriteringar för år 2004 framhåller regeringen att det

är angeläget att generellt minska omloppstiderna för

samtliga målkategorier. Målbalanserna och målbalansernas

åldersstruktur skall förbättras och på sikt återspegla

omloppstiderna. Reformarbetet kan delas upp i fyra

huvudområden - förändringar av den yttre organisationen,

förändringar av den inre organisationen, renodling av

verksamheten samt förbättringar av det processuella

regelverket. För att reformarbetet skall kunna utveckla

och effektivisera domstolsväsendet på ett ändamålsenligt

sätt behövs samordnade satsningar inom de fyra

huvudområdena.

De delar av budgetpropositionen som berör reformeringen

av den yttre tingsrättsorganisationen behandlas i samband

med regeringens skrivelse Fortsatt reformering av

tingsrättsorganisationen (skr. 2002/03:126) i ett annat

betänkande (bet. 2003/04:JuU4).

Utskottet har inget att invända mot vad regeringen

anfört.

Anslaget

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd |c |

| 2003 | 2004 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|3 705 |3 881 |+ 100 |+ 104 |+ 120 |- |

| 235 | 567 |000 |000 |000 | |

-----------------------------------------------------

I tabellen finns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för domstolsväsendet år

2004.

Från anslaget betalas kostnaderna för de allmänna

domstolarna, de allmänna förvaltningsdomstolarna,

hyresnämnderna, arrendenämnderna och Domstolsverket.

Härutöver betalas från anslaget kostnaderna för

Rättshjälpsmyndigheten.

För år 2003 uppgår domstolsväsendets anslag, inklusive

medel som tillförts på tilläggsbudgeten, till drygt 3 705

miljoner kronor. Vid ingången av året fanns också ett

anslagssparande om drygt 45 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 3 713

miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 3 881

567 000 kr. Anslagsramen har höjts med 50 miljoner kronor

från och med år 2004 för att domstolsväsendet skall kunna

fortsätta med det pågående reformarbetet. Vidare har

anslagsramen höjts med ytterligare 18 miljoner kronor med

anledning av en övergång från nettobudgetering till

bruttobudgetering på anslaget avseende vissa

efterbevaknings- och tillsynsavgifter. Med anledning av en

ändrad instansordning för vissa överklaganden enligt plan-

och bygglagen (1987:10), som beräknas leda till ett ökat

antal mål i de allmänna förvaltningsdomstolarna, har 500

000 kronor överförts från anslaget 90:5 Regeringskansliet

m.m. till domstolsväsendet för år 2004. För

domstolsväsendets arkivkostnader har 925 000 kronor

överförts från domstolsväsendet till anslaget 28:21

Riksarkivet och landsarkiven. Till anslaget 4:9

Gentekniknämnden har engångsvis överförts 200 000 kronor

för år 2004. Samtidigt har återföring av 311 000 kronor

skett till domstolsväsendet från nämnden för engångsvisa

medel år 2003. I anslagsberäkningen har även hänsyn tagits

till beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader. Slutligen ges

domstolsväsendet kompensation med drygt 863 000 kr för den

från och med år 2004 avgiftsbelagda årliga revisionen.

I motion Ju462 (m) yrkas en höjning av anslaget med 100

miljoner kronor. En höjning av anslaget med 104 miljoner

kronor begärs i motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp). I

motion Ju476 (kd) begärs en höjning med 120 miljoner

kronor. Motionsyrkandena motiveras i huvudsak med att

ökade resurser behövs för att möta belastningen på

domstolarna.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens förslag

och avslår motionsyrkandena.

Domstolsverkets ställning

I motionerna K271 och Ju292 (båda m) samt Ju477 (fp)

begärs att Domstolsverket skall ersättas med en

självständig domstolsadministration. Motionärerna anser

att en domstolsstyrelse bör inrättas efter dansk modell.

Även i motion Ju349 (c) begärs att Domstolsverket skall

avskaffas men här anser motionärerna att den verksamhet

som i dag ligger på verket skall decentraliseras.

Utskottet har behandlat motionsyrkanden motsvarande de

nu aktuella vid ett flertal tidigare tillfällen, senast

vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet.

2002/03:JuU1 s. 68 f.). För en utförlig redogörelse av den

självständighetsprincip som råder för domstolarna, de

överväganden som gjordes inför inrättandet av

Domstolsverket år 1975, för innehållet i Domstolsverkets

instruktion samt för den danska domstolsstyrelsen hänvisas

till detta betänkande.

Utskottet ställde sig då bakom sina tidigare uttalanden

i frågan. Av dessa följer att Domstolsverkets verksamhet

inte i något hänseende får inkräkta på domstolarnas

självständighet i deras rättstillämpande och dömande

verksamhet. Domstolsverkets uppgift är i stället att

tillhandahålla kvalificerad service åt domstolarna i

administrativa frågor. Visserligen bör Domstolsverket

eftersträva att domstolsorganisationen är effektiv, men

utskottet har understrukit att strävan efter effektivitet

inte får gå ut över rättssäkerheten. Det har varit

utskottets uppfattning att det nu redovisade synsättet

också väl kommer till uttryck i Domstolsverkets

instruktion. Mot denna bakgrund har utskottet under senare

år inte funnit skäl för att tillsätta en utredning om

Domstolsverkets ställning i förhållande till domstolarna.

Utskottet vidhåller denna uppfattning och föreslår att

riksdagen avslår motionerna K271, Ju292, Ju477 och Ju349 i

denna del.

Kriminalvården

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för kriminalvårdens

resultat under verksamhetsåret 2002. Utskottet

delar regeringens bedömning att kriminalvården i

stort har fullgjort de mål som ställts upp för

dess verksamhet. I avsnittet tar utskottet vidare

ställning till vilka mål kriminalvården bör ha för

verksamheten under år 2004. Utskottet behandlar

också ett antal motionsyrkanden bl.a. om

prioriteringar av psykiatrisk vård och frivårdens

verksamhet, om beläggningssituationen samt om

insatser mot drogmissbruk bland kriminalvårdens

klienter. Utskottet avstyrker samtliga

motionsyrkanden. Utskottet hänvisar därvid bl.a.

till gjorda och föreslagna tillskott till

kriminalvården samt till genomförda reformer och

pågående arbete inom kriminalvården. Jämför

reservationerna 21-31 samt de särskilda yttrandena

13-14.

Inledning

Kriminalvårdens huvuduppgifter är att verkställa

påföljderna fängelse, skyddstillsyn och villkorlig dom med

samhällstjänst, att ansvara för övervakningen av de

villkorligt frigivna och de som står under

intensivövervakning med elektronisk kontroll samt att

utföra särskilda personutredningar i brottmål.

Kriminalvården ansvarar dessutom för verksamheten vid

häktena samt sköter transporter av frihetsberövade

personer som skall avvisas eller utvisas från Sverige.

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet

för all kriminalvårdsverksamhet. Den är också

chefsmyndighet för de 36 lokala kriminalvårdsmyndigheterna

och för transporttjänsten. I administrativt hänseende är

styrelsen chefsmyndighet även för Kriminalvårdsnämnden och

för de 30 övervakningsnämnderna.

Resultatuppföljning

Kriminalvårdens resultat för år 2002 skall bedömas mot

bakgrund av de mål som uppställts för verksamheten

avseende det nämnda året. Enligt dessa skulle

kriminalvården förhindra grov brottslighet under

verkställigheten, förebygga återfall i brott, förbereda

frigivning av de intagna samt bekämpa narkotikamissbruk

inom kriminalvården.

I det följande beskrivs kriminalvårdens resultat jämte

regeringens bedömning med fokus på de angivna målen.

Avslutningsvis redovisar utskottet sin uppfattning.

För möjligheten att uppnå samtliga uppställda mål är

bl.a. beläggningssituationen av väsentlig betydelse. I

denna del kan följande noteras.

Medelbeläggningen vid landets kriminalvårdsanstalter var

4 121 personer under år 2002, vilket utgör en ökning med 6

% jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga

anstaltsplatser var 118 fler år 2002 jämfört med

föregående år. Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 95

% av medelantalet tillgängliga platser, vilket är en

ökning med 3 procentenheter jämfört med föregående år (se

tabell). Den långsiktiga målsättningen för kriminalvården

är att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %,

detta för att klara nödvändig differentiering av de

intagna.

Antal tillgängliga platser och medelbeläggning på rikets anstalter

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |

| |tillgängliga | |procent av |

| |platser | |tillgängliga |

| | | |platser |

----------------------------------------------------

|1998 | 4 087 | 3 573 | 87 % |

----------------------------------------------------

|1999 | 4 085 | 3 596 | 88 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 4 125 | 3 712 | 90 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 4 228 | 3 892 | 92 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 4 346 | 4 121 | 95 % |

----------------------------------------------------

Den genomsnittliga beläggningen var under år 2002

väsentligt högre på de slutna anstalterna (98 %) än på de

öppna (87 %). Här kan nämnas att Kriminalvårdsstyrelsen

under innevarande år genomfört ett öppenplaceringsprojekt

varigenom 129 slutna platser har frigjorts.

För att kunna komma till rätta med den akuta situationen

med hög beläggning på anstalterna tillämpar kriminalvården

viss överbeläggning samtidigt som ett effektivare

utnyttjande av de öppna anstalterna eftersträvas.

I detta sammanhang kan nämnas att

Kriminalvårdsstyrelsen, bl.a. för att kunna klara

nödvändig differentiering, har som långsiktig målsättning

att beläggningsgraden vid anstalt skall vara 90 %.

Medelbeläggningen vid landets häkten var 1 652 personer

under år 2002, vilket utgör en ökning med nästan 10 %

jämfört med föregående år. Medelantalet tillgängliga

häktesplatser var 80 fler år 2002 jämfört med år 2001.

Medelbeläggningen motsvarade år 2002 ca 98 % av

medelantalet tillängliga platser, vilket i sig är en

ökning med 4 procentenheter från föregående år (se

tabell).

Antal häktesplatser och medelbeläggning på rikets häkten

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Medelbeläggning|Beläggning i |

| |tillgängliga | |procent av |

| |platser | |tillgängliga |

| | | |platser |

----------------------------------------------------

|1998 | 1 479 | 1 264 | 85 % |

----------------------------------------------------

|1999 | 1 480 | 1 276 | 86 % |

----------------------------------------------------

|2000 | 1 521 | 1 367 | 90 % |

----------------------------------------------------

|2001 | 1 601 | 1 507 | 94 % |

----------------------------------------------------

|2002 | 1 681 | 1 652 | 98 % |

----------------------------------------------------

Antalet verkställighetsfall i häkte var i medeltal 350

under år 2002, vilket motsvarar en ökning med 6 % jämfört

med föregående år och en ökning med 70 % jämfört med året

dessförinnan. Medelantalet fängelsedömda som väntar på

anstaltsplats har också fortsatt att öka år 2002. Antalet

har fördubblats mellan år 2000 och år 2002 (se tabell).

Medelantal verkställighetsfall på rikets häkten

----------------------------------------------------

|År |Medelantal |Därav fängelsedömda som

|

| |verkställighetsfall |väntar på anstaltsplats

|

| |på häkte | |

----------------------------------------------------

|1998 | 178 | 135 |

----------------------------------------------------

|1999 | 201 | 146 |

----------------------------------------------------

|2000 | 206 | 153 |

----------------------------------------------------

|2001 | 329 | 277 |

----------------------------------------------------

|2002 | 350 | 307 |

----------------------------------------------------

En förklaring till det under år 2002 stora antalet

verkställighetsfall i häkte är enligt

Kriminalvårdsstyrelsen - i likhet med föregående år -

platsbristen inom anstaltsorganisationen med åtföljande

problem att placera ut intagna med verkställbara domar i

anstalt. Fortsatt sedan föregående år har det förelegat

problem med mögel i vissa häkteslokaler, något som

förvärrat den redan ansträngda platssituationen.

Tillfälliga häktesplatser har fått inrättas för att lösa

den akuta situationen. Vid utgången av år 2002 var ca 150

sådana tillfälliga häktesplatser i bruk.

Kostnaden per producerat vårddygn på anstalt var år 2002

i genomsnitt 1 685 kr, vilket är i princip samma kostnad

som föregående år. Dygnskostnaden per producerat vårddygn

på häkte var 1 874 kr, vilket är en ökning med knappt 4 %

jämfört med föregående år (se tabell). Enligt

kriminalvårdsstyrelsen kan denna kostnadsökning bl.a.

tillskrivas utnyttjandet av mycket dyra tillfälliga

häktesplatser.

Genomsnittlig kostnad per producerat vårddygn på anstalt och häkte

---------------------------------------------------

|År | Alla | Slutna | Öppna |Häkte |

| |anstalter |anstalter |anstalter | |

---------------------------------------------------

|1998|1 870 kr |2 123 kr | 1 288 kr |1 869 kr

|

---------------------------------------------------

|1999|1 836 kr |2 028 kr |1 340 kr |1 925 kr

|

---------------------------------------------------

|2000|1 737 kr |1 896 kr |1 327 kr |1 809 kr

|

---------------------------------------------------

|2001|1 684 kr |1 835 kr |1 275 kr |1 809 kr

|

---------------------------------------------------

|2002|1 685 kr |1 818 kr |1 325 kr |1 874 kr

|

---------------------------------------------------

Regeringen konstaterar beträffande beläggningsläget i

anstalter och häkten att situationen påverkat

kriminalvårdens arbete under år 2002. Ytterligare 150

miljoner kronor tillfördes kriminalvården under år 2002

för att möjliggöra inrättandet av nya platser.

Platsutbyggnaden har emellertid inte kunnat ske i planerad

takt, vilket lett till att temporära lösningar fått

tillgripas. Dessa har inneburit såväl verksamhetsmässiga

nackdelar som fördyringar. Regeringen anför att

ansträngningarna för att undanröja hinder för en effektiv

platsutbyggnad ytterligare måste intensifieras. I ett

särskilt uppdrag till Kriminalvårdsstyrelsen har

regeringen lagt fast de riktlinjer som skall gälla vid den

fortsatta platsutbyggnaden.

Beträffande verksamheten inom frivården kan nämnas att

det genomsnittliga antalet frivårdsklienter, inklusive

personer dömda till villkorlig dom med samhällstjänst och

klienter i anstalt med förordnad övervakare, ökade år 2002

till 15 365 personer, vilket motsvarar en ökning med 10 %

jämfört med föregående år och en ökning med 18 % jämfört

med år 1998. Den största procentuella ökningen återfinns

bland skyddstillsynsdömda samt personer dömda till

villkorlig dom med samhällstjänst. Antalet personer som

avtjänar kortare fängelsestraff i form av

intensivövervakning med elektronisk kontroll fortsatte att

minska år 2002 (se tabell).

Genomsnittligt antal frivårdsklienter

--------------------------------------------------

| |1998 |1999 |2000 |2001 |2002 |

| | | | | | |

--------------------------------------------------

|Skyddstillsyn | | 7 | 6 |6 938 | 7 697|

| |7 163 |029 | 944 | | |

--------------------------------------------------

|- Därav med | | | | | |

|kon- | | | | | |

|traktsvård | 1 | 1 | 1 | 1 | 1|

| | 013 |091 | 092 | 048 | 143|

--------------------------------------------------

|- Därav med | | | | | |

|samhällstjänst| | | | | |

| | | | 1 | 1 | 1|

| | 680 |854 | 087 | 156 | 221|

--------------------------------------------------

|Villkorligt | 4 | 4 | 4 |4 233 | 4|

|frigivna | 023 |219 | 234 | | 495|

--------------------------------------------------

|Intensivövervakade| | | | | |

| | | | | | |

| | | 340 | 218 | 202 | 182|

| | 381 | | | | |

--------------------------------------------------

|IÖV-utsluss | - | - | - | | 42|

| | | | | 29 | |

--------------------------------------------------

|Villkorlig | | | | | |

|dom med | | | | | |

|samhällstjänst| - | 157 | 331 | 646 | 800|

--------------------------------------------------

|Klienter i | | | | | |

|anstalt med | | | | | |

|övervakare | 1 | 1 |1 720 | 1 | 2|

| | 395 |625 | | 895 | 149|

--------------------------------------------------

|Totalt | 12 | 13 | 13 | 13 | 15|

| | 962 |370 | 447 | 943 | 365|

--------------------------------------------------

Antalet utförda personutredningar under år 2002 uppgick

till 25 234, vilket utgör en ökning med 4 % jämfört med

föregående år.

Antalet lekmannaövervakare var 4 783 den 1 januari 2003,

vilket är en ökning med 6 % jämfört med samma datum ett år

tidigare. Andelen klienter med lekmannaövervakare är 44 %,

vilket är samma andel som föregående år.

Regeringen anför att frivården uppfyller en central del

av kriminalvårdens uppdrag. Inom frivården finns en stor

kompetens när det gäller återfallsförebyggande arbete.

Genom integreringen med kriminalvårdens övriga verksamhet

kan ett ömsesidigt och utvecklande utbyte åstadkommas.

Inte minst mot bakgrund av arbetet med intensifierade

frigivningsförberedelser anför regeringen att den kommer

att ha anledning att noga följa upp frivårdens arbete

framöver.

Här kan också nämnas att Brottsförebyggande rådet på

regeringens uppdrag har utvärderat påföljdskombinationerna

villkorlig dom respektive skyddstillsyn med samhällstjänst

som de har kommit att tillämpas efter den 1 januari 1999.

Av utvärderingen framgår bl.a. att frivårdens utredningar

håller god kvalitet, att misskötsamheten bland klienterna

är låg samt att villkorlig dom med samhällstjänst främst

utdöms som alternativ till de kortaste fängelsestraffen

(BRÅ-rapport 2003:3).

När det gäller uppgiften för kriminalvården att

förhindra grov brottslighet under verkställigheten kan

följande noteras. Förutsättningarna att förhindra grov

brottslighet under verkställigheten har enligt

Kriminalvårdsstyrelsen förbättrats påtagligt sedan

kriminalvården gavs möjlighet att arbeta mer samlat med

att följa den grova brottsligheten initierad inifrån

anstalt genom att föra ett särskilt s.k.

säkerhetsregister. Tjänstemän på de sex större anstalter

som särskilt utsetts att arbeta med dessa frågor har

utbildats för uppgiften och givits utrymme att samla in

och kartlägga information om intagna som under

verkställigheten kopplats till våld, hot, drogtrafik samt

tillhörighet till kriminella anstaltsgäng. Arbetet med att

differentiera de intagna för att förhindra olämpliga

klientkonstellationer har förbättrats som en följd av den

förbättrade underrättelseinformationen. Kriminalvårdens

personal har även arbetat med att förhindra nyrekrytering

till de kriminella gängen på anstalterna, bl.a. genom att

inte tillåta västar, dekaler och viss litteratur som kan

stimulera intresset hos de intagna. Vid de flesta

kriminalvårdsmyndigheter finns i dag avsnitt i de lokala

beredskapsplanerna som särskilt fokuserar på hur man

förebygger och motverkar hot och våld mot personalen och

mellan intagna. Runt om i landet används larmpaket på

anstalterna för att skydda utsatt personal.

Regeringen konstaterar att situationen inom den slutna

kriminalvården med ett allt tyngre och mer svårhanterligt

klientel har medfört att ökad uppmärksamhet fått ägnas ett

antal säkerhetsfrågor. Detta har kriminalvården enligt

regeringen gjort på ett mycket tillfredsställande sätt.

Regeringen anser att det är viktigt att detta arbete

fortsätter så att brottslighet kan förhindras och

ordningen upprätthållas utan att detta går ut över det

återfallsförebyggande arbetet och anstaltsklimatet i

allmänhet.

I detta sammanhang kan även utvecklingen i antal

avvikelser från anstalter beröras. Det kan konstateras att

antalet direktavvikelser från anstalterna ökat år 2002

jämfört med de närmast föregående åren. För de slutna

anstalterna rör det sig om en ökning med 72 % jämfört med

år 2001 och en ökning med 14 % jämfört med år 2000. För de

öppna anstalterna rör det sig om en ökning med 13 %

jämfört med år 2001 och en minskning med 4 % jämfört med

år 2000 (se tabell). Antalet direktavvikelser, såväl från

slutna som öppna anstalter, var dock väsentligt lägre år

2002 jämfört med tio år tidigare. Antalet avvikelser i

samband med permission eller annan utevistelse har minskat

under år 2002 jämfört med föregående år.

Antalet avvikelser från anstalter

----------------------------------------------------

| | Slutna anstalter | Öppna anstalter |

---------------------------------------------------

|År |Avvikelser| Vid |Avvikelser| Vid |

| |direkt |permission |direkt |permission|

| | från | eller | från |eller annan

|

| |anstalt 1 | annan |anstalt 1 |utevistelse

|

| | |utevistelse| | |

---------------------------------------------------

|1998| 47 | 148 | 157 | 9 |

---------------------------------------------------

|1999| 42 | 120 | 119 | 12 |

---------------------------------------------------

|2000| 44 | 226 | 141 | 61 |

---------------------------------------------------

|2001| 29 | 225 | 120 | 62 |

---------------------------------------------------

|2002| 50 | 193 | 136 | 53 |

---------------------------------------------------

1 Inklusive i samband med transport

I fråga om åtgärder för att förebygga återfall i

brott kan följande nämnas. Under år 2002 har

utvecklingen av de brotts- och

missbruksrelaterade programmen fortsatt. En

ackrediteringspanel bestående av vetenskaplig

expertis från olika universitet har inrättats med

uppdrag att bedöma programmen i syfte att

säkerställa att de har vetenskapligt

dokumenterade effekter på återfall i brott.

Den totala sysselsättningsgraden för de intagna

i anstalt under år 2002 var 77 %, vilket utgör en

minskning med två procentenheter jämfört med

föregående år. Sysselsättningsgraden bland de

intagna i anstalt har minskat kontinuerligt de

senaste åren.

Fördelningen av sysselsättning vid anstalt (tusental tim.)

----------------------------------------------------

|År |Arbetsdrift|Utbildning|Intern|Program-|Övrig

| Outnyttjad

|

| | | |service|verksamhet|

sysselsättning | tid |

----------------------------------------------------

|1998 |2 |853 |1 296 |652 |968 |1 419 |

| |081 | | | | | |

----------------------------------------------------

|1999 |2 |845 |1 312 |526 |991 |1 234 |

| |045 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2000 |2 |872 |1 425 |402 |1 018 |1 355 |

| |062 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2001 |2 |898 |1 483 |384 |1 156 |1 561 |

| |073 | | | | | |

----------------------------------------------------

|2002 |2 |957 |1 505 |390 |1 189 |1 802 |

| |065 | | | | | |

----------------------------------------------------

Beträffande de enskilda sysselsättningsformerna

kan särskilt noteras att brotts- och

missbruksprogram under år 2002 legat kvar på en

låg andel av de intagnas totala sysselsättning.

Programverksamheten upptog endast ca 5 % av

tillgänglig tid, vilket är samma andel som

föregående år. Sedan år 1998 har antalet

genomförda timmar i programverksamhet minskat med

ca 40 %. Under samma period har antalet intagna i

anstalterna ökat. Programmen har enligt

Kriminalvårdsstyrelsen i genomsnitt nått endast

ca 70 % av den volym som avsågs inför år 2002.

Undantaget är narkotikaprogrammet Våga välja som

nått 110 % av den volym som avsågs.

Kriminalvårdsstyrelsen anger, som huvudsaklig

förklaring till att olika brotts- och

missbruksrelaterade program i ett flertal fall

inte uppnått de volymer som anges i uppdragen,

den höga beläggningen på anstalterna som tagit

stora personalresurser i anspråk.

Regeringen anför i denna del bl.a. att

kriminalvårdens verksamhet under år 2002 präglats

av den höga beläggningsnivån och de svårigheter

som är förknippade med den. Trots det har

kriminalvården fortsatt sina strävanden mot ett

effektivt återfallsförebyggande arbete.

Regeringen anser att den inriktning av

programverksamheten där kvalitet snarare än

kvantitet har prioriterats är värdefull och att

detta arbete bör fortsätta. Det är också viktigt

att det arbete som inleds under anstaltstiden med

att förebygga återfall i brott fortsätter efter

verkställighetens slut. De intagnas egen

motivation till förändring är av central

betydelse. För att kriminalvårdens inledande

åtgärder skall ha avsedd effekt krävs också att

andra huvudmän i samhället fortsätter det arbete

som påbörjats under verkställigheten.

Beträffande målet att förbereda de intagna för

frigivning kan till att börja med noteras den

treåriga försöksverksamheten med intensifierade

frigivningsförberedelser som inleddes den 1

oktober 2001. Inom ramen för denna verksamhet

infördes hösten 2001 nya föreskrifter om

verkställighetsplanering, där tyngdpunkten läggs

på att identifiera den enskildes behov och risker

för återfall i brott. Nya metoder har införts för

att professionalisera kontakten med de intagna på

områden som riskbedömning och motivationshöjande

åtgärder. Genom det nya sättet att planera

verkställigheten har kriminalvården redan från

början större fokus på frigivningen. Vid

verkställighetsplaneringen har kriminalvården i

större utsträckning börjat använda

bedömningsinstrumentet ASI/MAPS, som går ut på

att risk- och behovsbedöma de intagna för att

därigenom bättre kunna planera verkställigheten

för dem.

Kriminalvårdens samverkan med andra myndigheter

och organisationer för att förbättra

frigivningsförberedelserna har fortsatt under år

2002. Det rör sig bl.a. om samarbete med

arbetsförmedlingarna, socialtjänsten i kommunerna

samt hälso- och sjukvården. Flertalet

kriminalvårdsmyndigheter har enligt

Kriminalvårdsstyrelsen även ett positivt

samarbete med föreningen Kriminellas revansch i

samhället, KRIS. Ett femtontal

kriminalvårdsmyndigheter har tecknat avtal med

KRIS. Samarbete sker även med ett stort antal

andra ideella organisationer.

Som ett led i den nyss nämnda

försöksverksamheten med frigivningsförberedelser

infördes en möjlighet för långtidsdömda att få

avtjäna de sista månaderna av

anstaltsverkställigheten genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll,

s.k. IÖV-utsluss. Under år 2002 fattade

Kriminalvårdsstyrelsen beslut i ca 360 ärenden

och beviljade ca 210 sådana ansökningar. Antalet

stämmer enligt Kriminalvårdsstyrelsen relativt

väl med på förhand uppgjorda prognoser. Som

framgår ovan i tabellen rörande frivårdens

klienter var under år 2002 i genomsnitt 42

personer underkastade denna typ av

intensivövervakning.

Självförvaltning bedrevs vid utgången av år

2002 vid 12 anstalter och omfattade sammanlagt ca

200 platser. Under innevarande år har antalet

platser med självförvaltning ökat till ca 450

fördelat på 26 anstalter. Större delen av denna

verksamhet inleddes under år 2002 eller 2003.

Härutöver bedrivs vid många anstalter verksamhet

med inslag av självförvaltning. Det är t.ex.

vanligt att de intagna städar och sköter sin egen

tvätt. All nybyggnation av anstaltsplatser sker

med beaktande av möjligheten till

självförvaltning.

Regeringen anför i propositionen att det är

viktigt att övergången mellan anstalt och frihet

sker på ett välplanerat sätt. Det är därför

angeläget att kriminalvårdens arbete redan från

början fokuserar på insatser som ger den intagne

förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan

kriminalitet och droger efter frigivningen.

Regeringen ser därför positivt på att

kriminalvården fortsätter sitt arbete med att

utveckla metoder som skall höja kvaliteten i

arbetet med att identifiera risker och behov,

samt motivera klienter till förändring.

Regeringen ser positivt på att

försöksverksamheten med intensivövervakning i

samband med frigivningen hittills haft goda

resultat. Regeringen uppmanar kriminalvården att

fortsätta utvecklingen av samarbetet med

kommunerna och andra huvudmän i samhället.

I fråga om bekämpningen av narkotikamissbruk

inom kriminalvården framgår det av

Kriminalvårdsstyrelsens årsredovisning att tolv

anstalter har rapporterat att missbruk förekommit

ofta eller så gott som dagligen under perioden

april-september 2002. Beträffande samma period år

2001 rapporterade åtta anstalter sådana problem.

Andelen narkotikamissbrukare i anstalt har ökat

under de senaste åren. Enligt

Kriminalvårdsstyrelsen beror detta bl.a. på att

personer dömda till upp till tre månaders

fängelse i många fall avtjänar sitt straff genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll. I

denna grupp av dömda är narkotikamissbruk

sällsynt förekommande. Den 1 oktober 2002 var

andelen intagna som klassificerats som antingen

narkotikamissbrukare eller blandmissbrukare 52 %,

en ökning med två procentenheter jämfört med

samma datum föregående år (se tabell). Det bör

här påpekas att detta inte innebär att hälften av

de intagna missbrukar under anstaltstiden;

innebörden är att hälften av de intagna bedömdes

vara aktiva missbrukare när de togs in.

Drogmissbrukare inskrivna i anstalt per den 1

oktober åren 1998-2002

----------------------------------------------------

|År | |Narkotikamiss-|Blandmiss- |Alkoholmiss-

|

| |Totalt|brukare | | |

| | | | brukare | brukare |

| |antal| | | |

| | | | | |

| | | | | |

| |intagna| | | |

-------------------------------------------------

| | |Antal|% |Antal|% |Antal|% |

-------------------------------------------------

|1998|3 |1 |28,8 |590 |16,6 |523 |14,7|

| |546 |021 | | | | | |

-------------------------------------------------

|1999|3 |1 |29,0 |634 |17,9 |551 |15,6|

| |536 |025 | | | | | |

-------------------------------------------------

|2000|3 |1 |33,4 |624 |17,2 |479 |13,2|

| |633 |215 | | | | | |

-------------------------------------------------

|2001|3 |1 |34,5 |555 |15,0 |468 |12,6|

| |708 |279 | | | | | |

-------------------------------------------------

|2002|4 |1 |34,1 |762 |18,2 |523 |12,5|

| |188 |427 | | | | | |

-------------------------------------------------

Även bland frivårdsklienterna har andelen med

känt missbruk ökat. Den 1 april 2002 uppgick

andelen frivårdsklienter med känt

narkotikamissbruk eller blandmissbruk till 43 %.

För tio år sedan var motsvarande siffra 26 %.

Inom ramen för den nationella

narkotikahandlingsplan som beslutades av

riksdagen våren 2002 (prop. 2001/02:91, bet.

2001/02:SoU15, bet. 2001/02:JuU5y, rskr.

2001/02:193) fick Kriminalvårdsstyrelsen i april

2002 i uppdrag av regeringen att genomföra en

särskild satsning på att bekämpa

narkotikamissbruket bland kriminalvårdens

klienter. För detta ändamål avsätts 100 miljoner

kronor under tre år till kriminalvården.

Målsättningen för satsningen är bl.a. att

samtliga narkotikamissbrukare som kommer i

kontakt med kriminalvården skall identifieras och

erbjudas vård, att intagna som inte vill komma i

kontakt med narkotika erbjuds en narkotikafri

verkställighet samt att de missbruksrelaterade

programmen utvecklas och utvärderas och att fler

narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I

målsättningen ligger också att kraftigt minska

införseln av narkotika på anstalter och häkten

samt att utveckla samverkan både inom och mellan

lokala kriminalvårdsmyndigheter samt med andra

myndigheter. Personalen skall också ha kunskaper

som är relevanta för arbete med bl.a. motivation

av missbrukare.

Enligt vad som anges i Kriminalvårdens

årsredovisning fanns det vid ingången av år 2002

633 platser till förfogande som specialresurs för

att motivera narkotikamissbrukare till

behandling. Som ett resultat av den särskilda

narkotikasatsningen har antalet motivations- och

behandlingsplatser ökat väsentligt. Vid utgången

av år 2002 var antalet platser 1 430. Av dessa

utgjorde 168 platser för svårmotiverade, 761

motivationsplatser samt 501 platser för

missbruksbehandling. Även antalet placerade för

behandling enligt 34 § lagen (1974:203) om

kriminalvård i anstalt (KvaL) ökade under året.

Regeringen konstaterar att narkotikasituationen

vid anstalter och inom frivården återspeglar

utvecklingen av narkotikasituationen i samhället

i stort. Under senare år har narkotikasituationen

vid såväl anstalter som inom frivården förvärrats

genom att fler nyintagna på anstalt eller de nya

klienterna inom frivården varit

narkotikamissbrukare. Regeringen ser därför

mycket positivt på att kriminalvården lyckats

vända den negativa utvecklingen såväl vad avser

särskild verksamhet mot intagnas

narkotikamissbruk som avseende placeringar enligt

34 § KvaL. Regeringen understryker dock vikten av

att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket

ges fortsatt hög prioritet. Det är en av

kriminalvårdens viktigaste uppgifter att bekämpa

narkotikamissbruket och av väsentlig betydelse

för att förebygga återfall i brott. Det är

viktigt att kriminalvårdens åtgärder är effektiva

och att ansträngningar görs för att mäta

resultaten. Regeringen avser att noga följa

kriminalvårdens insatser mot narkotikamissbruk.

Utskottet vill i fråga om kriminalvårdens

verksamhet och resultat framföra följande.

Utskottet kan konstatera att

beläggningssituationen på anstalter och häkten

förvärrats ytterligare under år 2002. Av

kriminalvårdens månatliga verksamhetsstatistik

för innevarande år framgår att denna situation

inte heller förbättrats under år 2003. Tvärtom

har beläggningen ökat väsentligt på de öppna

anstalterna medan beläggningen på de slutna

anstalterna är oförändrat hög. Situationen med en

allt högre beläggning på anstalter och häkten är

bekymmersam. Kriminalvårdens förutsättningar att

bedriva en säker och human kriminalvård samt att

minska antalet återfall i brott påverkas

härigenom negativt. Genom den höga beläggningen

försvåras arbetet med att differentiera de

intagna, något som är en förutsättning för en

effektiv programverksamhet och ett framgångsrikt

påverkansarbete med de intagna. Kriminalvården

har på tilläggsbudget under innevarande år

tillförts 300 miljoner kronor. För år 2004

föreslår regeringen ett tillskott om 150 miljoner

kronor, bl.a. för att öka anstalts- och

häkteskapaciteten. Dessa tillskott är nödvändiga

för att lösa den akuta beläggningssituationen.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

ansträngningarna för att undanröja hinder för en

effektiv platsutbyggnad måste intensifieras och

ser positivt på att särskilda riktlinjer för den

fortsatta platsutbyggnaden lagts fast av

regeringen. Det är enligt utskottets uppfattning

angeläget att beläggningsgraden på anstalterna är

sådan att det är möjligt att kontinuerligt

upprätthålla erforderlig differentiering av de

intagna.

Beträffande uppgiften att förhindra grov

brottslighet under verkställigheten delar

utskottet regeringens bedömning att

kriminalvården mött behovet av ökade

säkerhetsåtgärder i anstalterna på ett mycket

tillfredsställande sätt och att det är viktigt

att detta arbete fortsätter. Ett ytterligare

verktyg i detta arbete utgör den nyligen införda

möjligheten till utstörning av mobiltelefontrafik

på anstalterna. Här kan också nämnas att

regeringen i september 2003 överlämnade en

proposition till riksdagen (prop. 2003/04:3) med

förslag till lagbestämmelser som ger

Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta att

samtliga personer som passerar in i en viss

anstalt eller ett visst häkte skall få

kroppsvisiteras (allmän inpasseringskontroll).

Syftet med kontrollen skall vara att söka efter

otillåtna föremål, t.ex. narkotika och

mobiltelefoner. Förslaget behandlas för

närvarande i riksdagen och lagändringarna

föreslås träda i kraft den 1 februari 2004.

I fråga om åtgärder för att förebygga återfall

i brott kan utskottet konstatera att den totala

sysselsättningsgraden för de intagna fortsatt att

minska även under år 2002. Som utskottet anfört i

budgetbetänkandena avseende de två föregående

åren (bet. 2001/02:JuU1 s. 86 och bet.

2002/03:JuU1 s. 93 f) är det viktigt att

fängelsetiden ges ett meningsfullt innehåll och

att de intagna därvid erbjuds lämplig

sysselsättning. Som utskottet anfört ovan och som

regeringen också pekar på medför den höga

beläggningen svårigheter att tillhandahålla ett

för den enskilde lämpligt

verkställighetsinnehåll. Utskottet delar

regeringens uppfattning att inriktningen på

kvalitet snarare än kvantitet inom

programverksamheten är värdefull och att det

arbete som inleds under anstaltstiden med att

förebygga brott måste fortsätta efter frigivning.

När det gäller frigivningsförberedelser delar

utskottet regeringens uppfattning att det är

angeläget att kriminalvårdens arbete redan från

början fokuserar på insatser som ger den intagne

förbättrade förutsättningar att leva ett liv utan

kriminalitet och droger efter frigivningen.

Utskottet ser positivt på de ändrade

arbetsmetoder som infördes på detta område år

2001. Det är glädjande att antalet platser med

självförvaltning ökat under år 2002 och även

fortsatt att byggas ut under innevarande år.

Utskottet kan dock med oro konstatera att antalet

verkställighetsfall på häkte är fortsatt högt och

att det därför kan antas att många intagna med

relativt korta straff friges direkt från häkte.

Bekämpning av drogmissbruk är en av

kriminalvårdens viktigaste uppgifter och av

väsentlig betydelse för att förebygga återfall i

brott. Utskottet kan konstatera att

missbrukssituationen på anstalterna inte har

blivit bättre under år 2002. De särskilda medel

som tillförts kriminalvården för att bekämpa

narkotikamissbruket bland kriminalvårdens

klienter började komma till användning under år

2002, och antalet anstaltsplatser för motivation

och behandling av intagna missbrukare har ökat

väsentligt. Utskottet delar regeringens bedömning

att arbetet med att bekämpa narkotikamissbruket

måste ges fortsatt hög prioritet.

Sammanfattningsvis har utskottet inte funnit

något som talar emot de slutsatser regeringen

dragit i fråga om verksamheten inom

kriminalvården.

Verksamhetsinriktning år 2004

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004

uppställt mål för sex olika verksamhetsområden.

För kriminalvården är det främst

verksamhetsområde 4, verkställighet av påföljder,

som är relevant. Regeringen anger här två

övergripande mål, dels skall påföljder

verkställas på ett säkert och humant sätt, dels

skall antalet återfall i brott minska.

Att verkställigheten skall vara säker innebär

att brott under verkställigheten, vare sig de

riktar sig mot allmänheten, kriminalvårdens

personal eller andra intagna, inte är

acceptabelt. Aktiviteter i kriminella nätverk,

rymningar och ordningsstörningar i allmänhet

skall också förhindras. Det är enligt regeringen

viktigt att kriminalvårdens säkerhetsarbete på

detta område fortsätter så att brottsligheten kan

förhindras och ordningen upprätthållas utan att

detta går ut över det återfallsförebyggande

arbetet och anstaltsklimatet i allmänhet.

Regeringen anför vidare att höga krav måste

ställas på de myndigheter och tjänstemän som

ansvarar för verkställigheten för att tillse att

denna präglas av en human människosyn, god

omvårdnad och respekt för den enskildes

integritet och rättssäkerhet.

Vad gäller målet att antalet återfall i brott

skall minska anför regeringen att förväntningarna

i denna del måste vara realistiska men poängterar

samtidigt att även marginella förändringar i

andelen återfall bland kriminalvårdens klienter

har stor betydelse såväl ur ett mänskligt som ett

samhällsekonomiskt perspektiv. Det är angeläget

att instrumenten att mäta återfall och studera

orsakssamband utvecklas och förfinas.

De båda målen för verksamhetsområdet skall

enligt regeringen inte ställas mot varandra utan

ses som jämställda och kompletterande. Ett aktivt

återfallsförebyggande arbete förutsätter att de

dömda avhåller sig från kriminalitet och droger

under verkställigheten, att de inte avviker från

anstalt eller annan placering och att de regler

som gäller för verkställigheten respekteras.

Självfallet är det också en förutsättning att

varje person behandlas på ett respektfullt sätt.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens

bedömningar i denna del.

Anslaget

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|4 772 |4 761 |+ 150 |+ 250 |+ 152 |+ 75 |

| 939 | 044 |000 |000 |000 |000 |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens

och oppositionens förslag till anslag för

kriminalvården för år 2004.

För år 2003 uppgår kriminalvårdens anslag,

inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget,

till knappt 4,8 miljarder kronor. Vid ingången av

året hade en anslagskredit om drygt 222 miljoner

kronor utnyttjats. Utgiftsprognosen för år 2003

är beräknad till drygt 4,6 miljarder kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004

på närmare 4,8 miljarder kronor. För att ge

kriminalvården föreutsättningar att möta det

ökade platsbehovet föreslår regeringen att

anslaget tillförs 150 miljoner kronor. Av detta

tillskott skall 30 miljoner kronor användas till

den särskilda narkotikasatsningen inom

kriminalvården (se prop. 2001/02:91). I

anslagsberäkningen har även hänsyn tagits till

beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och

övriga förvaltningskostnader samt en

delfinansiering av arkivhållningen hos

Riksarkivet. Vidare ges kriminalvården

kompensation med drygt 1,8 miljoner kronor för

den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda årliga

revisionen.

I motion Ju462 (m) begärs en höjning av

anslaget med ytterligare 150 miljoner kronor för

att bl.a. ytterligare öka antalet platser på

anstalter och häkten och för att överföra

institutionsvården av unga lagöverträdare från

Statens institutionsstyrelse till kriminalvården.

I motion Ju292 (m) begärs ytterligare medel till

kriminalvården för att bl.a. kunna inrätta fler

anstaltsplatser. I motion Ju370 (m) begärs

ytterligare resurser för utbildning av

kriminalvårdens personal. I motionerna Fi240 och

Ju466 (båda fp) begärs en höjning av anslaget med

ytterligare 250 miljoner kronor. Beloppet skall

användas till en ökad utbyggnad av anstalts- och

häktesplatser samt till en förbättrad

behandlingsverksamhet och till bekämpande av

narkotika på anstalterna. I motion Ju425 (fp)

begärs mer resurser till kriminalvården för att

bl.a. möjliggöra inköp av utrustning för

utstörning av mobiltelefoner och för att kunna

anställa fler medarbetare. I motion Ju476 (kd)

begärs en höjning av anslaget med ytterligare 152

miljoner kronor. De ökade medlen skall bl.a.

användas till att korta tiden i häkte i väntan på

anstaltsplacering, till utbildningsinsatser för

anställda som arbetar nära de intagna och till

att öka narkotikabekämpningen inom

kriminalvården. I motion Ju417 (kd) begärs

ytterligare medel för att bl.a. kunna inrätta

fler häktesplatser. I motion Ju442 (c) begärs en

höjning av anslaget med 75 miljoner kronor för

att bl.a. kunna inrätta fler anstalts- och

häktesplatser, för att stärka den psykiatriska

vården inom anstaltsorganisationen samt för att i

större utsträckning kunna ge de intagna

utbildning, arbetsträning och social

färdighetsträning.

Anslagsyrkandena har behandlats ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår

där föreslår utskottet att riksdagen antar

regeringens förslag och avslår motionsyrkandena.

Prioriteringar inom anslaget

Psykiatrisk vård i anstalt

I motion So637 (c) begärs att 20 miljoner kronor

av anslaget till kriminalvården skall reserveras

för psykiatrisk vård av fängelsedömda. I motion

Ju449 (kd) anförs att kriminalvården måste tillse

att intagna med lindriga psykiska störningar får

tillgång till psykiatrisk vård i tillräcklig

utsträckning.

Enligt den s.k. normaliseringsprincipen har den

som är intagen i kriminalvårdsanstalt samma rätt

som andra medborgare till samhällets stöd och

vårdinsatser. Detta gäller även öppen och sluten

psykiatrisk vård. Vid behov av kvalificerad

psykiatrisk vård skall kriminalvården få stöd av

den allmänna psykiatriska vården. I

anstaltsorganisationen finns drygt 50 platser på

särskilda avdelningar för intagna med psykiska

störningar. Inom kriminalvården får endast

frivillig psykiatrisk vård ges. I lagen

(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård finns

bestämmelser om tvångsvård av intagna i

kriminalvårdsanstalt. Sådan vård av intagna får

endast ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av

en landstingskommun.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om

betydelsen av att fängelsedömda med psykiska

besvär erhåller erforderlig behandling. Som

motionärerna anför har behandling av psykiska

besvär under anstaltsvistelsen betydelse för

möjligheterna att förebygga återfall i brott och

ytterligare social utslagning. Behovet av sådan

behandling skall också uppmärksammas inom

kriminalvården. Vid insatser från den allmänna

psykiatriska vården är det landstingskommunala

resurser som tas i anspråk. Dessa kostnader

belastar inte Kriminalvårdens anslag. Det gör

däremot kostnader för särskilda anstaltsplatser

för intagna med psykiska störningar. Bedömningen

av om det föreligger behov av ett ökat antal

sådana platser bör göras inom kriminalvården och

finansiering ske inom ramen för kriminalvårdens

anslag. Den avvägning mellan behoven av olika

typer av anstaltsplatser som måste göras bör som

hittills anförtros kriminalvården. Något beslut

om att avsätta särskilda medel till detta ändamål

bör inte fattas. Utskottet avstyrker bifall till

motionerna So637 och Ju449.

Frivårdens medel m.m.

I motion Ju370 (m) anförs att frivårdens

resursbehov i större utsträckning skall påverka

tilldelning och fördelning av anslag inom

kriminalvården. I motionerna Ju357 (v) och Ju402

(mp) begärs en ekonomisk konsekvensanalys rörande

frivårdspåföljder och frivårdens

resurstilldelning. Motionärerna bakom samtliga

dessa motioner anför att frivården måste få

tillräckliga resurser för att klara de uppgifter

som åläggs dem.

Som utskottet redovisat ovan i avsnittet med

resultatuppföljning avseende kriminalvårdens

verksamhet under år 2002 var det totala antalet

frivårdsklienter 10 % fler år 2002 jämfört med

föregående år och 18 % fler än år 1998.

Totalkostnaden för frivårdens verksamhet uppgick

enligt Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 till

666 miljoner kronor, vilket utgjorde ca 14,2 % av

kriminalvårdens totala kostnader. År 2000 uppgick

frivårdskostnaden till 592 miljoner kronor,

motsvarande ca 15,4 % av de totala kostnaderna,

och år 2001 till 660 miljoner kronor, motsvarande

ca 14,5 % av de totala kostnaderna (se tabell).

Som exempel på delposter kan här nämnas att

totalkostnaderna avseende skyddstillsynsdömda i

olika former beräknas ha uppgått till 392

miljoner kronor år 2002.

Personutredningsverksamheten beräknas samma år ha

kostat 101 miljoner kronor.

Frivårdens medel

------------------------------------------------------------

|År |Kriminalvårdens|Genomsnittligt| Kostnader för |

| | totala | antal | frivårdsverksamhet |

| |kostnader |frivårdsklienter| |

| | | | |

| |(tusental | | |

| | kronor) | | |

------------------------------------------------------------

| | | |Kostnader | Andel av |

| | | | | totala |

| | | |(tusental | |

| | | | kronor) |kostnader |

------------------------------------------------------------

|1998 |4 150 000 | 12 962 | 577 000 | 13,9 % |

------------------------------------------------------------

|1999 |4 147 000 | 13 370 | 608 000 | 14,7 % |

------------------------------------------------------------

|2000 |4 096 000 | 13 447 | 592 000 | 14,5 % |

------------------------------------------------------------

|2001 |4 286 000 | 13 943 | 660 000 | 15,4 % |

------------------------------------------------------------

|2002 | 4 679 000 | 15 365 | 666 000 | 14,2 % |

------------------------------------------------------------

Riksdagens revisorer presenterade i mars 2003

förstudien Frivård eller anstalt? (förstudie

2002/03:11). I förstudien granskades bl.a. fördelningen

av klienter mellan frivård och anstalt och hur

kostnaderna mellan dessa fördelas. Riksrevisionen

genomför med anledning av förstudien en fortsatt

granskning. Granskningen har dock fortsättningsvis en

delvis annan inriktning och fokuseras bl.a. på

kriminalvårdens förmåga att följa upp i vilken

utsträckning klienterna återfaller i brott. Den

granskningen beräknas kunna presenteras våren 2004.

Utskottet kan konstatera att antalet frivårdsklienter

ökat under senare år, något som medför ökade

resursbehov för frivården. Kriminalvården har under

samma period erhållit tillskott på anslaget.

Kriminalvårdsstyrelsen disponerar anslaget och fördelar

ut medlen på de lokala kriminalvårdsmyndigheternas

verksamhet. Utskottet ser inte något behov av att ange

särskilda anslagsvillkor beträffande frivårdens

verksamhet. Motion Ju370 bör således avslås i nu

behandlad del.

Utskottet ser positivt på att olika analyser

genomförs rörande frivårdens verksamhet och vilken

effekt frivårdsinsatserna har på återfallen i brott. En

sådan betydelsefull analys utgör Riksrevisionens

granskning av kriminalvårdens förmåga att bl.a. följa

upp återfallen i brott bland klienterna. Utskottet kan

instämma i vad motionärerna bakom motionerna Ju357 och

Ju402 anför om betydelsen av att ekonomiska

konsekvensanalyser görs av frivårdens verksamhet.

Analyser av medelsbehoven inom kriminalvårdens olika

verksamheter utförs också löpande av

Kriminalvårdsstyrelsen och redovisas bl.a. i det årliga

budgetunderlaget avseende kriminalvården. I dessa

bedömningar ligger också en analys av de förväntade

förändringarna i resursbehoven med anledning av olika

reformer på påföljdsområdet. Sådana förändringar kan

vara nödvändiga för att upprätthålla förtroendet för

t.ex. de alternativa påföljderna. Utskottet är i

dagsläget inte berett att ställa sig bakom en begäran

om en mer fördjupad analys av de ekonomiska

konsekvenserna av införande av olika påföljder som är

alternativa till fängelse. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motionerna Ju357 och Ju402 i nu

behandlade delar.

I motion Ju272 (m) förespråkas ett ökat stöd till

organisationen Kriminellas revansch i samhället, KRIS.

KRIS är en kamratförening med stödjande verksamhet

för personer som vill lämna ett kriminellt och

missbrukande liv bakom sig. Verksamheten bedrivs i

drygt 20 lokalföreningar runt om i landet. Antalet

medlemmar uppgår till närmare 1 500. BRÅ har kartlagt

verksamheten vid de fyra största lokalföreningarna inom

KRIS. I rapporten KRIS - En kartläggning av föreningen

Kriminellas Revansch i Samhället (BRÅ-rapport 2003:7)

redogör BRÅ för denna kartläggning. BRÅ konstaterar

bl.a. att återfall i brott är mycket ovanligt bland

styrelseaktiva i KRIS lokalföreningar. I studien har

BRÅ inte systematiskt belyst hur KRIS är finansierad

och hur föreningens beroende av ekonomiskt stöd

påverkar verksamheten.

Som framgår av redogörelsen ovan avseende uppföljning

av kriminalvårdens mål att förbereda frigivning

samarbetar de flesta kriminalvårdsmyndigheterna i någon

form med KRIS. Detta sker bl.a. genom att KRIS besöker

häkten och anstalter för individuella samtal med de

intagna, för egna gruppverksamheter eller för

deltagande i program.

Inom ramen för den tidigare nämnda

försöksverksamheten med intensifierade

frigivningsförberedelser beviljade

Kriminalvårdsstyrelsen lokala KRIS-föreningar

ersättning för utförda tjänster i utslussningsarbete på

anstalterna med totalt 402 000 kr år 2001 och med 800

000 kr år 2002 (se BRÅ-rapport 2003:7 s. 19 f). Genom

förordningen (2002:954) om statsbidrag till vissa

organisationer inom kriminalvårdens område, som

utfärdades den 5 december 2002, möjliggörs för

Kriminalvårdsstyrelsen att framöver besluta om

statsbidrag till bl.a. KRIS riksförbund. Riksförbundet

kan i sin del vidarebefordra dessa medel till de

lokalföreningar där verksamheten bedrivs.

Utskottet ser mycket positivt på den verksamhet som

ideella organisationer såsom KRIS bedriver. Det är

naturligtvis angeläget att dessa organisationer också

har medel för att kunna bedriva sin verksamhet. Genom

möjligheten för Kriminalvårdsstyrelsen att besluta om

statsbidrag till organisationer inom kriminalvårdens

område möjliggörs också att KRIS tillförs medel från

kriminalvården. Sådana bidrag skall finansieras inom

kriminalvårdens anslag. Här kan också nämnas

kommunernas ansvar för kommuninnevånare som friges från

fängelsestraff. Många kommuner i landet ger också

ekonomiskt stöd i olika former till bl.a. lokala KRIS-

föreningar. Motion Ju272 får i huvudsak anses

tillgodosedd och bör avslås av riksdagen.

Anstalts- och häkteskapacitet

I motionerna Ju370 (m) och Ju425 (fp) anförs att

kriminalvårdens kapacitet bör utökas, bl.a. genom att

en ny sluten kriminalvårdsanstalt byggs. I motion Ju370

begärs också en kostnadsanalys av kriminalvårdens

platsbrist. I motion 416 (kd) anförs att platsbristen

inom häkten och anstalter måste avhjälpas och att en

fortsatt utbyggnad av kriminalvårdens kapacitet bör

inriktas på införande av trestegsanstalter med

motivations- och behandlingsplatser snarare än att

bygga en ny storanstalt. I motion Ju381 (s) förespråkas

en utbyggnad av anstalten i Haparanda och i motionerna

Ju298 (c) och Ju353 (v) begärs ett nytt häkte i

Östersund.

Som redovisats ovan rörande resultatuppföljning av

kriminalvårdens verksamhet har beläggningssituationen

på anstalter och häkten blivit problematisk under

senare år. År 2002 var i genomsnitt 95 % av

anstaltsplatserna och 98 % av häktesplatserna belagda.

Antalet verkställighetsfall på häkte fortsatte att öka.

Av Kriminalvårdsstyrelsens månadsstatistik över

beläggningen kan utläsas att situationen inte

förbättrats under innevarande år. Beläggningsgraden på

de öppna anstalterna har tvärtom ökat betydligt under

år 2003, medan beläggningen är i princip oförändrad på

de slutna anstalterna. Sedan våren 2003 bedrivs inom

kriminalvården ett öppenplaceringsprojekt. Projektet

syftar till att i större utsträckning, men med

bibehållen säkerhet, placera intagna på öppna

anstalter, för att bl.a. på detta sätt lätta på

beläggningstrycket på de slutna anstalterna.

I kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 anges

att platssituationen framtvingat drastiska åtgärder som

överbeläggning och dubbelbeläggning av bostadsrum på

anstalterna och att kriminalvården bl.a. tvingats

utnyttja polisens arrestlokaler för placering av

häktade. Kostnaderna för att utnyttja tillfälliga

häktesplatser är enligt Kriminalvårdsstyrelsen

betydligt högre än för ordinarie häktesplatser. Ett

sådant utnyttjande medför även en ökad belastning på

polisorganisationen som bedöms inte kunna fortgå i ett

längre perspektiv. Belastningen på personal och intagna

vid anstalter och häkten har ökat till följd av den

höga beläggningen.

Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen

att det under innevarande år har öppnats 118 nya

anstaltsplatser, varav 94 slutna och 24 öppna. Under

året har inga nya permanenta häktesplatser tagits i

bruk, däremot ett antal tillfälliga häktesplatser.

Under resten av året beräknar Kriminalvårdsstyrelsen

att det skall öppnas ytterligare 24 öppna

anstaltsplatser. Under år 2004 planeras för närvarande

för 92 nya öppna anstaltsplatser och 101 nya

häktesplatser. Ytterligare platser kan tillkomma under

perioden.

Som nämnts ovan har regeringen i ett särskilt uppdrag

till Kriminalvårdsstyrelsen lagt fast de riktlinjer som

skall gälla vid platsutbyggnaden. Enligt dessa

riktlinjer skall Kriminalvårdsstyrelsen, inom ramen för

de disponerade ekonomiska resurserna, genomföra arbetet

med att tillskapa fler häktes- och anstaltsplatser så

att anstaltsstrukturen i framtiden består av färre och

större enheter. All nybyggnation av platser skall

utformas så att de i största möjliga utsträckning

medger en flexibel användning i fråga om säkerhet och

beläggning. Vid utformningen av platser skall vidare

vikten av en fortsatt utveckling av system med

självförvaltning beaktas. Regeringen gav samtidigt

Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att senast den 1

oktober 2004 redovisa i vilken omfattning nya platser

har tillskapats under perioden juni 2003 - september

2004 och på vilket sätt detta har förändrat

anstaltsstrukturen.

Utskottet har ovan under avsnittet om uppföljning av

kriminalvårdens verksamhet avseende verksamhetsåret

2002 framfört sin oro beträffande

beläggningssituationen inom kriminalvården. Av

redogörelsen för utbyggnaden av kriminalvårdens

kapacitet framgår att det kontinuerligt öppnas nya

anstalts- och häktesplatser och att ytterligare platser

planeras för år 2004. Trots platsutbyggnaden har den

höga beläggningsgraden ännu inte kunnat sänkas.

Utskottet bedömer att med de medel som tillförts

kriminalvården under innevarande år och med de

tillskott som i denna budget föreslås för år 2004 kan

den akuta beläggningssituationen hanteras. När det

gäller den mer långsiktiga planeringen är det viktigt

att kriminalvården ges möjlighet att klara

volymförändringar utan att verksamheten i övrigt blir

lidande. Här måste olika alternativ övervägas. Ett

initiativ i denna riktning har tagits av regeringen

genom de nyss nämnda riktlinjerna för den fortsatta

utbyggnaden av anstalts- och häktesplatser. Utskottet

vill - i likhet med vad som anfördes i föregående års

budgetbetänkande - understryka att frågan brådskar och

utgår från att regeringen noga följer den även

fortsättningsvis. Någon anledning till ett uttalande i

frågan från riksdagen finns emellertid inte för

närvarande.

Frågor såsom hur stor en enskild anstalt eller ett

häkte bör vara eller var kriminalvårdsverksamhet bör

lokaliseras utgör angelägenheter för kriminalvården att

avgöra utifrån de krav som ställs på verksamheten. Det

ankommer således inte på riksdagen att uttala sig i

hithörande frågor.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna Ju298, Ju353, Ju370, Ju381, Ju416 och

Ju425 i nu behandlade delar.

Åtgärder mot narkotika på anstalter och häkten

Som framgått ovan har på senare år andelen

narkotikamissbrukare inom kriminalvården ökat. Drygt 50

% av de intagna i anstalt missbrukade narkotika vid

intagningen och alltför många fortsatte under

anstaltsvistelsen. Kriminalvården bekämpar

narkotikamissbruket i anstalterna genom att

differentiera de intagna, tillhandahålla

missbruksrelaterad programverksamhet, genomföra

kontroller, dvs. urinprovstagningar och visitationer,

samt genom att bedriva särskilda projekt. Även i

häktena erbjuds de intagna missbruksrelaterad

programverksamhet och genomförs visitationer. Ett

system med kontantlös handel har också möjliggjorts

inom anstalterna.

I den ovan nämnda nationella narkotikahandlingsplanen

(prop. 2001/02:91, bet. 2001/02:SoU15, bet.

2001/02:JuU5y, rskr. 2001/02:193) understryks att

kriminalvården har en viktig funktion att fylla i

samhällets insatser mot narkotikamissbruket. Såväl

häktes- och anstaltstid som tiden i frivård måste

utnyttjas för att motivera missbrukare till behandling.

Vid verkställighet av fängelsestraff och skyddstillsyn

bör det erbjudas en missbrukarvård som vid behov

fortsätter även efter verkställighetens slut. Redan

från början av verkställigheten bör åtgärderna inriktas

på att förbereda klienten för ett drogfritt liv i

frihet. Utgångspunkten skall vara att intagna utan

narkotikaproblem inte skall behöva komma i kontakt med

narkotika, att missbrukare avskärs från tillförsel av

narkotika och att intagna förhindras att bedriva

narkotikahandel inom häktena och anstalterna samt ute i

samhället. För att åstadkomma en narkotikafri miljö

krävs en kombination av kraftfulla motivations- och

behandlingsinsatser samt väl avvägda kontrollåtgärder.

Enligt propositionen skall 100 miljoner kronor

avsättas under tre år för en särskild narkotikasatsning

inom kriminalvården. Av dessa medel anvisades 30

miljoner kronor i statsbudgeten för år 2003 och 30

miljoner kronor i det nu behandlade förslaget till

statsbudget för år 2004. Målet för satsningen är att

samtliga narkotikamissbrukare som kommer i kontakt med

kriminalvården identifieras, bl.a. genom uppsökande

verksamhet på häkten, och utreds avseende problem och

behov samt erbjuds adekvat vård. Vidare sätts som mål

att missbrukarens problematik, behov och önskemål

beaktas vid anstaltsplaceringen, att intagna som inte

vill komma i kontakt med narkotika erbjuds en

narkotikafri verkställighet, att de missbruksrelaterade

programmen utvecklas och utvärderas samt att fler

narkotikamissbrukare genomgår dessa program. I

målsättningen ligger också att kraftigt minska

införseln av narkotika på anstalter och häkten samt att

utveckla samverkan både inom och mellan lokala

kriminalvårdsmyndigheter samt med andra myndigheter.

Personalen skall också ha kunskaper som är relevanta

för arbete med bl.a. motivation av missbrukare.

Propositionen behandlades i riksdagen av

socialutskottet (bet. 2001/02: SoU15), som tillstyrkte

förslaget. I sitt yttrande till socialutskottet

noterade justitieutskottet med tillfredsställelse att

så stor vikt lagts vid kriminalvårdens insatser för att

bekämpa narkotikamissbruket, främst vid dess

behandlingsinsatser (2001/02:JuU5y s. 11).

Genom beslut i april 2002 (Ju2002/3054/KRIM) gav

regeringen Kriminalvårdsstyrelsen i uppdrag att

genomföra en särskild satsning på att bekämpa

narkotikamissbruket bland kriminalvårdens klienter.

Kriminalvårdsstyrelsen antog i sin tur den 18 juni

2002 en handlingsplan för en särskild satsning på

narkotikabekämpning m.m. inom kriminalvården (Dnr 2002-

005943). Handlingsplanen anger tydliga riktlinjer och

ramar för den verksamhet som skall bedrivas vid de

lokala kriminalvårdsmyndigheterna som deltar i den

särskilda narkotikasatsningen. Bland annat skall ca

1 200 anstaltsplatser omvandlas till

behandlingsplatser, motivationsplatser respektive

platser för svårmotiverade. Vidare inrättas särskilda

uppsökande narkomanvårdsteam. Dessa team skall verka på

häktena med att bl.a. identifiera och kartlägga

missbrukare, söka motivera dem till placering på olika

motivations- eller behandlingsplatser samt utreda behov

av vård och behandlingsinsatser. Narkomanvårdsteamen

skall också initiera informationsinsatser för

häktespersonal avseende missbruksfrågor. För att minska

införseln och förekomsten av narkotika på anstalter och

häkten skall narkotikahundar anskaffas till

kriminalvården.

Här kan också nämnas att regeringen hösten 2002

tillsatte en parlamentariskt sammansatt utredning med

uppdrag att utarbeta förslag till en ny

kriminalvårdslag. Enligt direktiven skall utredningen

särskilt uppmärksamma frågor om hur verkställigheten

kan anpassas så att den förebygger återfall i brott

utan att kraven på säkerhet och samhällsskydd

eftersätts. En av grundförutsättningarna för ett aktivt

återfallsförebyggande arbete anges i direktiven vara

att all form av drogmissbruk måste identifieras och

bekämpas. Detta skall ske både genom ambitiösa

behandlingsinsatser och effektiva kontrollåtgärder.

Utredningen har som uppgift att överväga hur den nya

kriminalvårdslagen på bästa sätt kan bidra till att

bl.a. denna grundförutsättning uppfylls (dir. 2002:90).

Utredningen, som antagit namnet Kriminalvårdskommittén,

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2004.

I ett antal motioner begärs åtgärder för att tillse

att anstalterna hålls fria från droger. I motion Ju316

(c) förespråkas ökade kontrollåtgärder mot droger på

anstalterna genom bl.a. fler urinprovtagningar,

visitationer samt användning i större utsträckning av

narkotikahundar. I motion Ju370 (m) förespråkas

införande av besöksrum där besökare och intagna hålls

åtskilda, fler drogtester av de intagna samt användning

i större utsträckning av narkotikahundar. I motion

Ju416 (kd) begärs att de intagna skall ha övervakade

besök under den första tiden i anstalt. I samma motion

anförs även att fler drogtester på de intagna bör

genomföras och att besöksrum där besökaren och den

intagne hålls åtskilda bör införas. I motionerna Ju425

och So345 (båda fp) anförs också att

narkotikakontrollen på anstalterna måste skärpas, bl.a.

genom införande av besöksrum där besökare och intagna

hålls åtskilda och användning av narkotikahundar i

större utsträckning. I motion Ju295 (m) förespråkas mer

inslag av differentiering av intagna som är motiverade

att avhålla sig från droger respektive de som inte är

det.

I det ovan nämnda regeringsuppdraget till

Kriminalvårdsstyrelsen ingick bl.a. att öka kunskapen

och utveckla metoderna för att förhindra att narkotika

förs in på häkten och anstalter. Uppdraget i den delen

redovisades av Kriminalvårdsstyrelsen i oktober 2003.

Styrelsen anför i sin redovisning bl.a. att

Kriminalvårdens säkerhetshandbok har uppdaterats i

relevanta delar och att landsomfattande

utbildningsinsatser av anstaltspersonalen genomförts.

Vidare rapporteras att stora insatser görs på

anstalterna för att förhindra införsel. Det handlar här

om bl.a. nya metoder för att genomsöka inkommande

försändelser, åtgärder för att förhindra att narkotika

kastas in på anstaltsområdet samt användande av olika

tekniska stöd i detta arbete. Kriminalvårdsstyrelsen

förespråkar också en begränsad användning av besöksrum

där besökare och intagen hålls åtskilda, t.ex. med en

glasruta.

Utskottet har inhämtat att bl.a. frågan om

möjligheten att införa besöksrum med glasruta

diskuteras inom Kriminalvårdskommittén.

Utskottet har vidare inhämtat från

Kriminalvårdsstyrelsen att samtliga sex narkotikahundar

som finansierats genom den särskilda

narkotikasatsningen nu har tagits i bruk ute i

anstaltsorganisationen. Det innebär att det för

närvarande finns totalt åtta narkotikahundar inom

kriminalvården.

Utskottet vill även i detta sammanhang nämna den i

riksdagen för närvarande behandlade propositionen med

förslag till lagbestämmelser som ger

Kriminalvårdsstyrelsen rätt att besluta om allmän

inpasseringskontroll på anstalter och häkten (prop.

2003/04:3). Syftet med kontrollen skall vara att söka

efter otillåtna föremål, t.ex. narkotika.

Frågan om att hålla intagna och besökande åtskilda,

t.ex. med hjälp av en glasruta, för att därigenom

förhindra att föremål överlämnas har behandlats av

utskottet vid ett flertal tillfällen tidigare. Senast

skedde detta i februari 2003, i ett motionsbetänkande

om kriminalvårdsfrågor. Utskottet avstyrkte då

motsvarande motionsyrkanden. Utskottet anförde att det

generellt sett inte bör tillgripas någon ökad slutenhet

av anstalterna och att öppenhet och en under

omständigheterna naturlig kontakt med anhöriga är av

avgörande betydelse för att minska de skadliga

följderna av frihetsberövandet och för att främja den

intagnes anpassning i samhället. Vidare anförde

utskottet att det i avvaktan på redovisningen av

Kriminalvårdsstyrelsens uppdrag beträffande åtgärder

för att förhindra införsel av narkotika på anstalterna

inte var berett att göra några definitiva

ställningstaganden i frågan (bet. 2002/03:JuU6 s. 22

f).

Utskottet är av samma uppfattning som motionärerna

vad gäller betydelsen av att kraftfulla insatser görs

för att förhindra att droger förs in på anstalter och

häkten och att de intagna missbrukar under

anstaltsvistelsen. Så sker också, bl.a. inom ramen för

den särskilda satsningen på narkotikabekämpning i

anstalterna. Av Kriminalvårdsstyrelsens redovisning

till regeringen rörande insatserna mot införsel av

narkotika på häkten och anstalter framgår att det inom

kriminalvården tagits ett helhetstag om problemet och

att ett delvis nytt synsätt anammats. Härtill kommer

möjliggörandet av allmän inpasseringskontroll enligt

det lagförslag som för närvarande behandlas av

riksdagen.

Beträffande frågan om införande av ett system med

besöksrum där besökaren och den intagne hålls åtskilda,

t.ex. med hjälp av en glasruta, är utskottet alltjämt

av den uppfattningen att en ökad slutenhet i

anstalterna så långt möjligt bör undvikas. Andra

åtgärder bör i första hand vidtas. Härtill kommer att

frågan omfattas av Kriminalvårdskommitténs arbete.

Detta arbete bör inte föregripas.

Begäran om narkotikahundar inom kriminalvården får

anses åtminstone delvis tillgodosedd genom de nu

verksamma hundarna. Utskottet vill tillägga att det

hela tiden handlar om en lämplig avvägning av olika

samtidiga kontrollinsatser. En ensidig satsning på

t.ex. narkotikahundar är inte någonting som utskottet

vill förorda.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet

att riksdagen avslår motionerna Ju295, Ju316, Ju370,

Ju416, Ju425 och So345 i nu behandlade delar.

I motion Ju416 (kd) föreslås även införandet av ett

anmärkningssystem vid vägran att lämna urinprov som

skulle kunna leda till senarelagd villkorlig

frigivning.

Frågan om möjligheterna att ålägga intagna

disciplinpåföljd vid vägran att lämna urinprov

uppmärksammades av Narkotikakommissionen i

slutbetänkandet Vägvalet (SOU 2000:126 s. 275 f).

Narkotikakommissionen påtalade att de disciplinära

påföljderna inte tillämpades lika vid vägran att lämna

urinprov och vid konstaterat missbruk i anstalt. En

vägran att lämna urinprov bedömdes som mindre

allvarligt. I propositionen Nationell

narkotikahandlingsplan angavs att

Kriminalvårdsstyrelsen hade upplyst regeringen att det

pågår ett arbetet med att förändra de allmänna råd som

reglerar dessa frågor. Regeringen anförde samtidigt att

det är angeläget att vägran att lämna blod- eller

urinprov jämställs med positivt prov vid bestämmande av

såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för

permission (prop. 2001/02:91 s. 60). Riksdagen

framförde inga invändningar mot regeringens

konstaterande i frågan (jfr bet. 2001/02:So15).

I Kriminalvårdsstyrelsens allmänna råd om

senareläggning av villkorlig frigivning anges att

villkorlig frigivning bör senareläggas med tio dagar

vid konstaterat missbruk av narkotika i anstalt.

Beträffande vägran att lämna blod-, urin- eller

utandningsprov anges att en första sådan vägran bör

föranleda en varning medan upprepad vägran bör medföra

senareläggning av villkorlig frigivning med fem dagar

och därefter med tio dagar (KVVFS 2000:15 s. 8).

Utskottet har inhämtat från Kriminalvårdsstyrelsen

att det alltjämt pågår ett arbete med att revidera

Kriminalvårdsstyrelsens olika anstaltsföreskrifter. En

saklig översyn av frågor om senareläggning av

villkorlig frigivning ingår i detta arbete.

Kriminalvårdsstyrelsen anför att arbetet med en översyn

av anstaltsföreskrifterna är ett stort projekt.

Samtidigt pågår, som tidigare nämnts, en översyn av

lagstiftningen på kriminalvårdsområdet genom

Kriminalvårdskommitténs arbete (dir. 2002:90). Det är

enligt Kriminalvårdsstyrelsen osäkert om frågan om

synen på vägran att lämna prov för utrönande av

missbruk kommer att behandlas slutligt inom

kriminalvården eller om den läggs över på

Kriminalvårdskommittén.

Beträffande frågan om följden för den intagne av en

vägran att lämna blod- eller urinprov kan utskottet

inte annat än dela regeringens bedömning i

propositionen Nationell narkotikahandlingsplan. Sådan

vägran bör jämställas med positivt prov vid bestämmande

av såväl disciplinpåföljd som kvalifikationstid för

permission. Utskottet utgår från att regeringen utan

vidare fördröjning tillser att Kriminalvårdsstyrelsen

utformar föreskrifterna på området i enlighet med vad

regeringen tidigare uttalat. Något behov av ett

tillkännagivande i frågan föreligger inte. Motion Ju416

i denna del bör avslås.

I motion Ju357 (v) anförs att narkotikabehandling bör

prioriteras på anstalterna framför ökade

kontrollåtgärder. I motionerna So345 (fp) och So414 (m)

anförs i mer allmänna ordalag att missbruksbehandlingen

inom kriminalvården måste prioriteras och förbättras. I

motion So414 förespråkas också att programverksamhet

mot missbruk i större utsträckning skall upphandlas

från externa vårdgivare.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att stora

insatser måste vidtas för behandling av missbrukare

inom kriminalvården. En betydande andel av alla tunga

narkomaner i Sverige passerar årligen genom

kriminalvården. Insatserna för missbruksbehandling

under framför allt anstaltstiden är därför av särskilt

stor betydelse. Tiden i anstalt, men även i häkte, bör

således användas för att motivera de intagna till

behandling, planera sådan behandling och genomföra den.

I många fall kan behandlingsinsatserna inte fullbordas

under själva anstaltstiden. Då är det särskilt viktigt

med ett gott samarbete mellan kriminalvården och

externa aktörer, bl.a. socialtjänsten i kommunerna.

Som nämnts ovan har det, inom ramen för den antagna

handlingsplanen mot narkotika inom kriminalvården,

inrättats ett stort antal behandlings- och

motivationsplatser samt platser för svårmotiverade. Den

övergripande målsättningen är att motivera alla

missbrukare till drogfrihet samt erbjuda adekvat

behandling inom kriminalvården eller genom samarbete

med externa samarbetspartner. Enligt utskottets mening

innebär den inledda satsningen mot narkotikamissbruk på

anstalterna att betydande insatser nu görs inom

kriminalvården för att komma till rätta med ett av våra

största samhällsproblem. Mycket återstår dock alltjämt

att göra. Metoderna för missbruksbehandling bör löpande

utvärderas och förbättras och behovet av behandling

måste även i framtiden tillåtas styra tillgången på

motivations- och behandlingsplatser. Utskottet utgår

från att Kriminalvårdsstyrelsen löpande vidtar

erforderliga åtgärder på området och att regeringen

följer saken noga.

Mot bakgrund av vad som har anförts anser utskottet

att något uttalande i dessa frågor från riksdagens sida

inte är påkallat. Utskottet föreslår således att

riksdagen avslår motionerna Ju357, So345 och So414 i nu

behandlade delar.

Brottsförebyggande rådet

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för Brottsförebyggande

rådets (BRÅ) resultat under verksamhetsåret

2002. Utskottet delar regeringens bedömning att

BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet och att

bl.a. arbetet med att stimulera utvecklingen av

det lokala brottsförebyggande arbetet bedrivits

på ett mycket bra sätt. I avsnittet tar

utskottet vidare ställning till vilka mål som

bör ligga till grund för BRÅ:s verksamhet under

år 2004. Utskottet behandlar också två

motionsyrkanden rörande brottsförebyggande

arbete syftande till att motverka att rasistiska

och nazistiska organisationer byggs upp.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår de båda

motionsyrkandena, bl.a. med hänvisning till att

bekämpandet av rasistiska och nazistiska brott

redan har hög prioritet inom rättsväsendet.

Jämför reservation 32.

Inledning

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) är ett stabsorgan under

regeringen och ett expertorgan inom rättsväsendet.

Myndighetens övergripande mål är att främja

brottsförebyggande insatser genom utvärdering,

kunskapsutveckling, informationsspridning och

utbildningsinsatser inom det kriminalpolitiska området.

Härigenom skall rådet bidra till det övergripande målet

för kriminalpolitiken, att minska brottsligheten och

öka människors trygghet. Viktiga inslag i verksamheten

är att ta fram underlag till regeringen och

rättsväsendets myndigheter för åtgärder och

prioriteringar i det kriminalpolitiska arbetet,

utvärdering av vidtagna åtgärder samt stöd till lokalt

brottsförebyggande arbete. BRÅ fördelar också de medel

som finns på anslaget Bidrag till brottsförebyggande

arbete.

Två rådgivande organ är knutna till BRÅ: en

referensgrupp för rättsväsendet, som skall ge förslag

till prioriteringar av rådets forsknings- och

utvecklingsarbete och skapa ökade kontakter mellan

praktiskt och vetenskapligt verksamma inom

rättsväsendet och en vetenskaplig nämnd med

representanter från olika ämnesområden som har

betydelse för BRÅ:s verksamhet. BRÅ:s arbetsuppgifter

finns närmare reglerade i förordning (1997:1056) med

instruktion för Brottsförebyggande rådet.

Regeringen tillsatte i mars 2003 en utredning med

uppdrag att göra en översyn av BRÅ:s verksamhet och

organisation samt att analysera hur myndighetens roll

kan renodlas och tydliggöras (dir. 2003:26). Genom

tilläggsdirektiv (dir. 2003:108) omfattar utredarens

uppdrag även att göra en utvidgad kartläggning av den

forsknings- och utvecklingsverksamhet som är relevant

för kriminalpolitikens mål att minska brottsligheten

och öka människors trygghet. Utredningsuppdraget skall

redovisas senast den 30 januari 2004.

Resultatuppföljning

I budgetpropositionen redovisar regeringen BRÅ:s

resultat för år 2002 med en huvudsaklig uppdelning på

verksamhetsgrenarna kunskapsutveckling inom det

kriminalpolitiska området, stöd till lokalt

brottsförebyggande arbete, internationellt samarbete

samt officiell statistik för rättsväsendet.

Här redovisas BRÅ:s resultat enligt samma uppdelning.

I samband med verksamhetsområdet lokalt

brottsförebyggande arbete redovisas även användningen

av de anslagna medlen för bidrag till

brottsförebyggande arbete.

Rörande BRÅ:s uppgift att sörja för

kunskapsutveckling inom det kriminalpolitiska området

kan följande nämnas. Under året slutförde BRÅ arbetet

med två regeringsuppdrag innefattande reformutvärdering

avseende dels rättsväsendets arbete mot brott med

rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag

(BRÅ-rapport 2002:9), dels den år 1999 genomförda

påföljdsreformen avseende unga lagöverträdare (bl.a.

BRÅ-rapporterna 2002:18 och 2002:19). Under år 2002

bedrev BRÅ dessutom utvärderingsarbete på regeringens

uppdrag rörande påföljder med samhällstjänst,

frigivningsförberedelser och polisens arbete mot

narkotikabrott. Dessa uppdrag har redovisats eller

kommer att redovisas under innevarande år. Bland

projekt som initierades för att öka kunskaperna på det

kriminalpolitiska området kan nämnas bl.a. en

utvärdering av det inom kriminalvården använda

behandlingsprogrammet Cognitive skills samt en

utvärdering av besöksförbudslagen och dess tillämpning.

Här kan också nämnas att BRÅ under år 2002 redovisade

ett regeringsuppdrag om bebyggelseplanering i

brottsförebyggande syfte som genomförts i samarbete med

Boverket och Rikspolisstyrelsen.

Under år 2002 har BRÅ fortsatt sitt arbete för att

stimulera lokalt brottsförebyggande arbete. I sin

årsredovisning för år 2002 uppger BRÅ att det har

uppgifter om 240 lokala brottsförebyggande råd eller

motsvarande runt om i landet. Föregående år hade BRÅ

kännedom om 196 sådana råd. Enligt BRÅ:s bedömning

bedrivs det lokalt brottsförebyggande arbete i tre

fjärdedelar av landets kommuner. Rådet arbetar också

aktivt med att sprida information och kunskap till

dessa lokala brottsförebyggande råd. Under år 2002

genomförde BRÅ också ett antal nätverksträffar för

lokala samordnare. På uppdrag av regeringen ansvarade

BRÅ även för det praktiska genomförandet av fyra

regionala konferenser inom ramen för projektet

Plattformen, med syfte att skapa en plattform för

brottsförebyggande samarbete mellan regering,

näringsliv, lokala brottsförebyggande råd och andra

berörda aktörer. Här kan också nämnas att BRÅ under år

2002 inledde ett arbete med att stimulera utbyggnaden

av medlingsverksamhet enligt lagen (2002:445) om

medling med anledning av brott. Enligt uppdraget skall

BRÅ fördela ekonomiskt stöd till medlingsverksamhet

samt ansvara för utbildning, metodutveckling och

kvalitetssäkring på området.

Enligt vad utskottet har inhämtat beviljade BRÅ under

år 2002 ekonomiskt stöd för lokalt brottsförebyggande

arbete till totalt 71 projekt, varav 20 avsåg bidrag

för uppstartande av nya lokala brottsförebyggande råd.

Under år 2002 har BRÅ medverkat till att finansiera

verksamheter inom fem olika ämnesområden. Det rör sig

om bidrag till projekt och verksamheter inom skolans

område, projekt som syftar till att minska brottslighet

och ordningsstörningar i bostadsområden och

centrumkärnor, projekt som syftar till att engagera det

lokala näringslivet i det lokala brottsförebyggande

arbetet samt projekt för utvärdering av

brottsförebyggande arbete på lokal nivå.

Ekonomiskt stöd till brottsförebyggande projekt

----------------------------------------------------

| År |Antal projekt som |Beviljat belopp (kr) |

| | beviljats | |

| |ekonomiskt stöd | |

----------------------------------------------------

|1999 | 104 | 7 293 475 |

----------------------------------------------------

|2000 | 97 | 7 360 000 |

----------------------------------------------------

|2001 | 85 | 6 673 000 |

----------------------------------------------------

|2002 | 71 | 4 307 367 |

----------------------------------------------------

Vad gäller verksamhetsområdet internationellt samarbete

har BRÅ under år 2002 medverkat i utvecklingssamarbetet

avseende det rättsliga området i flera av EU:s

anslutningsländer, bl.a. Estland. Under år 2002 bildade

Europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet

(EUCPN) en statistikarbetsgrupp som skall ta fram två

rapporter om brottsutveckling och utsatthet för brott.

BRÅ ingår för svensk räkning i den grupp om fem länder

som har huvudansvaret för rapporterna.

Beträffande verksamhetsområdet statistikverksamhet

kan bl.a. noteras att statistiken för år 2001 skulle

offentliggöras och publiceras senast den 1 juni 2002.

Detta tidsmål uppfyllde BRÅ detta år. Ytterligare

förkortningar av produktionstiden för statistik skedde

under året. Vidare inledde BRÅ under året bl.a. ett

arbete med att förbättra dokumentationen över

kriminalstatistiken och statistikens produktionssystem

utifrån regler och dokumentationsmallar som tagits fram

inom BRÅ. En översyn har också gjorts av

redovisningsprinciperna för vissa tabeller i

lagföringsstatistiken. I syfte att uppnå en för

rättsväsendet samordnad informationsförsörjning har BRÅ

under året deltagit i rättsväsendets samverkan för en

samordnad informationsförsörjning, den s.k. RIF-

samordningen. En strategisk plan för prioriterade

verksamhetsområden fastställdes. BRÅ har bl.a. haft

ansvaret för det s.k. STUK-projektet rörande nya sätt

att klassificera brott i syfte att få en helhetsbild av

hela rättskedjan.

Regeringens bedömning är att BRÅ:s verksamhet håller

god kvalitet. BRÅ har på ett bra sätt redovisat de

uppdrag regeringen givit myndigheten. Regeringen och

rättsväsendets myndigheter har stor behållning av den

kunskap BRÅ producerar och sprider, något som bidrar

till att kunskapen inom det kriminalpolitiska området

kan fördjupas och utvecklas. Regeringen anser att BRÅ

på ett föredömligt sätt fortsatt att stimulera

utvecklingen av det lokala brottsförebyggande arbetet.

Regeringen ser också positivt på de av BRÅ anordnade

nätverksträffarna för lokala samordnare samt det arbete

BRÅ inlett med att stimulera medlingsverksamheten. Den

internationella verksamheten kan enligt regeringen

numera ses som en integrerad del av rådets övriga

verksamhet. Statistikverksamheten har förbättrats under

året och kriminalstatistiken har kunnat levereras i

tid.

Utskottet har inte funnit något som talar emot de

slutsatser regeringen dragit i fråga om BRÅ:s

verksamhet. Utskottet delar således regeringens

bedömning att BRÅ:s verksamhet håller god kvalitet.

BRÅ:s insatser för att stimulera utvecklingen av det

lokala brottsförebyggande arbetet är mycket viktiga och

har, såvitt utskottet kan bedöma, bedrivits på ett

mycket bra sätt.

Verksamhetsinriktning år 2004

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004

uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För BRÅ

är det främst verksamhetsområde 1, brottsförebyggande

arbete, som är relevant som mål. Målet för

verksamhetsområdet är att brott skall förebyggas.

Beträffande BRÅ:s verksamhet anger regeringen bl.a. att

det är viktigt att BRÅ inom satsningen på lokalt

brottsförebyggande arbete fortsätter verka för

erfarenhetsutbyte och kunskapsutveckling för de lokala

råden. BRÅ bör vidare i sin egenskap av svensk

företrädare i EUCPN aktivt bidra i nätverkets

verksamhet och verka för ökat erfarenhetsutbyte på EU-

nivå. En viktig uppgift i detta arbete är också att

sprida kunskap om arbetet och utvecklingen i EUCPN på

lokal nivå i Sverige. BRÅ skall också ha ett fortsatt

ansvar för att sprida forskningsresultat rörande

ekonomisk brottslighet inklusive miljöbrott.

Satsningarna på bidrag för brottsförebyggande arbete

bör främst inriktas på att se till att verksamheten i

de lokala brottsförebyggande råden utvecklas och

fördjupas. Fortsatt metod- och kunskapsutveckling är

här viktigt. BRÅ bör även se över möjligheterna att i

större utsträckning ta till vara

brottsofferperspektivet i det brottsförebyggande

arbetet samt verka för ett fördjupat samarbete mellan

de lokala brottsförebyggande råden och frivården.

Utskottet har inte något att erinra mot regeringens

bedömningar i denna del.

Anslagen

Brottsförebyggande rådet

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

| | | | | | |

|inkl TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|59 993 |58 951 |- 17 | - | - | - |

| | |000 | | | |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för BRÅ år 2004.

För år 2003 uppgår BRÅ:s anslag, efter en indragning

av medel på tilläggsbudget, till knappt 60 miljoner

kronor. Vid ingången av året fanns ett anslagssparande

på knappt 600 000 kr. Utgiftsprognosen för år 2003 är

beräknad till drygt 59 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på

knappt 59 miljoner kronor såvitt gäller BRÅ. Av detta

anslag avser 12 miljoner kronor medel för fördelning av

finansieringsbidrag till medlingsverksamhet samt för

BRÅ:s uppgift att svara för frågor om utbildning,

metodutveckling och kvalitetssäkring inom detta område.

I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader. Vidare ges BRÅ kompensation med

190 000 kr för den fr.o.m. år 2004 avgiftsbelagda

årliga revisionen.

I motion Ju462 (m) föreslås att anslaget till BRÅ

skall minskas med 17 miljoner kronor. Enligt

motionärerna bör en tydligare akademisk frihet och ett

bredare perspektiv inom det kriminalpolitiska området

eftersträvas, varför verksamheten inom BRÅ bör minska.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag och avslår motionsyrkandet.

Bidrag till brottsförebyggande arbete

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

---------------------------------------------------

|7 200 |7 200 | - | - |+ 38 | - |

| | | | |000 | |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns en jämförelse av regeringens och

oppositionens förslag till anslag för bidrag till

brottsförebyggande arbete år 2004.

För år 2003 uppgår anslaget för bidrag till

brottsförebyggande arbete till 7,2 miljoner kronor. Vid

ingången av året fanns också ett anslagssparande

uppgående till drygt 1,8 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till drygt 8,4

miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på 7,2

miljoner kronor. Detta innebär att anslaget är

oförändrat jämfört med innevarande budgetår.

I motion Ju476 (kd) yrkas en höjning av anslaget med

38 miljoner kronor. Dessa ytterligare medel skall

användas till det brottsförebyggande arbetet i

kommunerna, till föräldrautbildning samt till

bebyggelseinriktade åtgärder mot brott.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandena ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag och avslår motionen i denna del.

Brottsförebyggande arbete mot hatbrott

I motion Ju445 (kd) anförs att kommunerna och

rättsväsendets myndigheter bör samverka i större

utsträckning för att förhindra uppbyggandet av

rasistiska och nazistiska organisationer. I motionen

pekas bl.a. på skolans betydelse för att förhindra att

unga människor värvas som sympatisörer och betydelsen

av att nätverk mellan myndigheter och organisationer

utvecklas. I motion Ju446 (fp) påtalas bl.a. vikten av

att arbeta förebyggande mot hatbrottslighet.

Antalet anmälda brott avseende hets mot folkgrupp

uppgick år 2002 till 668, vilket utgör en minskning med

drygt 7 % jämfört med föregående år. Antalet anmälda

fall av olaga diskriminering uppgick till 254, vilket

är en ökning med 17 % jämfört med år 2001.

Regeringen redogör för de åtgärder som under år 2002

har vidtagits inom främst polisen och säkerhetspolisen

för att förebygga bl.a. brott med rasistiska,

främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska

inslag. Där anges bl.a. att utvecklingskonferenser för

polisens kontaktpersoner och åklagarnas samordnare

anordnats av Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren.

Vidare har lokala utbildningsinsatser genomförts i nio

polismyndigheter vad gäller denna typ av brottslighet.

Specialister inom utredningsverksamheten har också

utbildats. Kontakterna mellan Säkerhetspolisen och

utrednings- och kriminalunderrättelseverksamheten har

också stärkts. Särskilda rutiner för att identifiera

och samordna ärenden av denna typ har införts och

utvecklats.

Av kriminalvårdens årsredovisning för år 2002 framgår

att Kriminalvårdsstyrelsen under år 2002 har arbetat

med inriktningen att höja personalens kunskap inom

detta område. En tvådagars utbildning avsedd för

särskilda kontaktpersoner vid

kriminalvårdsmyndigheterna kring rasistiska,

främlingsfientliga och homofobiska brott har

genomförts. I kursplanen för den nya grundläggande

kriminalvårdsutbildningen för nyanställd personal med

direkt klientkontakt anges att deltagaren skall ges

kunskap om brott med rasistiska, främlingsfientliga och

homofobiska inslag.

Regeringen anför i budgetpropositionen att kampen mot

denna typ av brottslighet skall fortsätta med

oförminskad intensitet inom polisen och övriga

rättsväsendet. Bekämpningen av brott med rasistiska,

främlingsfientliga, antisemitiska eller homofobiska

inslag samt olaga diskriminering har fortsatt hög

prioritet för polisväsendet. Vidare poängterar

regeringen att det är viktigt att Rikspolisstyrelsen

och polismyndigheterna förstärker och höjer kunskapen

på detta angelägna område (volym 3, s. 52 f).

Utskottet behandlade motsvarande yrkanden senast i

mars 2003 (bet. 2002/03:JuU9 s. 22 f). Utskottet

vidhöll då en tidigare redovisad inställning, att

utskottet instämmer med regeringen att bekämpandet av

rasistiska och nazistiska brott skall ha fortsatt hög

prioritet inom polisväsendet. Utskottet anförde

samtidigt att det i bekämpandet av dessa brott ingår

som ett moment att arbeta med olika brottsförebyggande

åtgärder.

Utskottet har ingen annan uppfattning i frågan nu. I

det förebyggande arbetet mot denna typ av brottslighet

framstår åtgärder för att - inom ramen för vad bl.a.

bestämmelserna i 2 kap. regeringsformen medger -

motverka uppbyggandet av rasistiska och nazistiska

organisationer och att kartlägga sådana organisationer

som relevanta. Utskottet utgår från att polisen och

andra myndigheter vidtar de åtgärder som bedöms

verksamma och lämpliga i detta arbete och att samråd i

förekommande fall sker med andra berörda

samhällsaktörer. Utskottet ser ingen anledning att

särskilt uttala sig med anledning av någon av de nu

behandlade motionsyrkandena. Utskottet avstyrker bifall

till motionerna Ju445 och Ju446 i här behandlade delar.

Brottsoffermyndigheten

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för

Brottsoffermyndighetens resultat under

verksamhetsåret 2002. Utskottet delar

regeringens uppfattning att

Brottsoffermyndigheten i stort fullgjort de mål

som ställts upp för dess verksamhet. I avsnittet

tar utskottet vidare ställning till vilken

inriktning Brottsoffermyndigheten bör ha för

verksamheten under år 2004. Utskottet lämnar

även en redovisning av Brottsofferfondens

resultat under år 2002. I avsnittet behandlar

utskottet också motionsyrkanden rörande bl.a.

avdrag på ersättningen till intagna i

kriminalvårdsanstalt för tillskott till

Brottsofferfonden, handläggningen av ärenden om

brottsskadeersättning samt stöd till lokalt

brottsförebyggande arbete och vittnesstöd.

Utskottet hänvisar i denna del bl.a. till

tidigare uttalanden, till gällande bestämmelser

och till pågående ansträngningar inom EU. Mot

den bakgrunden avstyrker utskottet

motionsyrkandena. Jämför reservationerna 33-38

samt de särskilda yttrandena 15-16.

Inledning

Brottsoffermyndigheten har ett övergripande ansvar för

brottsofferfrågorna inom rättsväsendet. Myndighetens

huvuduppgifter är att tillförsäkra den enskilde

rättstrygghet och rättssäkerhet, att främja

brottsoffers rättigheter, att bevaka deras behov och

intressen samt att verka för att den som är berättigad

till brottsskadeersättning får sådan. Myndigheten skall

pröva ärenden om brottsskadeersättning enligt

brottsskadelagen (1978:413) och ärenden om bidrag från

Brottsofferfonden. Vid myndigheten finns en särskild

nämnd för prövning av vissa ärenden om

brottsskadeersättning samt ett råd för prövning av

frågor om bidrag ur Brottsofferfonden.

Resultatuppföljning

Enligt regeringens regleringsbrev för år 2002 skulle

Brottsoffermyndigheten handlägga minst 70 % av

brottsskadeärendena inom fyra månader med bibehållen

kvalitet. Vidare skulle ärendebalansen i fråga om

brottsskadeersättning minska. De organisationer och

projekt som bedömdes kunna tillföra brottsoffer störst

nytta skulle beviljas bidrag ur Brottsofferfonden.

Projekt inriktade mot våld mot kvinnor, brott mot barn

och ungdomar samt brott med rasistiska,

främlingsfientliga eller homofobiska inslag skulle

därvid prioriteras. Brottsoffermyndigheten skulle

vidare prioritera informationsinsatser som bidrar till

att de som är berättigade till brottsskadeersättning

får det.

Under år 2002 inkom 8 753 ansökningar om

brottsskadeersättning, vilket innebär en ökning jämfört

med år 2001 med 20 % (se tabell). Enligt

Brottsoffermyndighetens bedömningar kommer antalet

inkommande ärenden att öka även under år 2003.

Myndigheten uppnådde under år 2002 målet att

handlägga 70 % av ärendena inom fyra månader. Närmare

78 % av de avgjorda ärendena handlades på mindre än

fyra månader, vilket är en förbättring jämfört med

tidigare år. Motsvarande siffror för åren 2000 och 2001

var 58 % respektive 66 %.

Myndigheten uppnådde även målet att ärendebalansen

skulle minska. Under år 2002 avgjordes 8 934 ärenden.

Antalet balanserade ärenden uppgick vid utgången av år

2002 till 1 688, en minskning med 181 ärenden (se

tabell). Minskningen är enligt Brottsoffermyndigheten

ett resultat av att myndigheten ökat antalet

handläggare för denna verksamhet.

---------------------------------------------------

|År | Inkomna | Avgjorda |Ärendebalans |

| | brotts- | brotts- | vid årets |

| |skadeärenden |skadeärenden | utgång |

---------------------------------------------------

|1998 | 5 386 | 5 083 | 1 780 |

---------------------------------------------------

|1999 | 6 133 | 6 193 | 1 709 |

---------------------------------------------------

|2000 | 6 522 | 6 491 | 1 755 |

---------------------------------------------------

|2001 | 7 306 | 7 183 | 1 876 |

---------------------------------------------------

|2002 | 8 753 | 8 934 | 1 688 |

---------------------------------------------------

Den totala summan utbetald brottsskadeersättning

fortsatte att stiga och uppgick år 2002 till närmare 85

miljoner kronor. Motsvarande siffra för åren 2000 och

2001 var 67 respektive 80 miljoner kronor.

De medel som influtit genom regressverksamheten, där

krav ställs på den skadeståndsskyldige att göra rätt

för sig, ökade från ca 5,3 miljoner kronor år 2001 till

nära 6,5 miljoner kronor år 2002.

Under år 2002 inkom totalt 499 ansökningar om bidrag

från Brottsofferfonden avseende olika projekt med ett

sammanlagt belopp om ca 111 miljoner kronor. Under året

inkom även 151 ansökningar om verksamhetsstöd för

löpande verksamheter. 222 projekt beviljades

finansiering och 134 beviljades verksamhetsstöd. Av de

projekt som beviljades stöd var 104 inriktade på våld

mot kvinnor, 38 på frågor kring övergrepp riktade mot

barn och 8 rörde offer för homofobiska brott. När det

gäller offer för brott med rasistiska eller

främlingsfientliga förtecken beviljades inte något

projekt finansiering, trots att myndigheten genomförde

riktade informationsinsatser till bl.a.

invandrarföreningar och olika ideella organisationer.

Sammanlagt fördelade fonden under år 2002 närmare

22,4 miljoner kronor, vilket var en ökning jämfört med

föregående år (21,7 miljoner kronor).

Myndighetens skriftliga informationsmaterial om

brottsskadeersättning, fick enligt regeringen en

omfattande spridning tack vare myndighetens samarbete

med bl.a. polis, åklagare och domstolar.

När det gäller myndighetens framtida inriktning har

regeringen tagit initiativ till en översyn av

Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden (dir.

2003:104). En särskild utredare skall göra en översyn

av Brottsoffermyndigheten och av Brottsofferfonden.

Utredaren skall analysera myndighetens verksamhet,

organisation och arbetsformer mot bakgrund av de

intentioner som uttalades av regeringen när myndigheten

bildades. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april

2004.

Regeringen bedömer att Brottsoffermyndigheten har den

inriktning som statsmakterna bestämt. Målen som

uppställts för verksamheten har i allt väsentligt

uppfyllts.

Det har enligt utskottet inte framkommit något som

motsäger denna bedömning. Utskottet vill vidare

framhålla det positiva i att Brottsoffermyndigheten,

trots att antalet inkomna ärenden har ökat, har lyckats

utveckla sin regressverksamhet ytterligare. De medel

som influtit genom denna verksamhet ökade kraftigt

jämfört med föregående år. Det är, inte minst från

brottsoffrets synvinkel, viktigt att myndigheten i så

stor utsträckning som möjligt ser till att den

skadeståndsskyldige gör rätt för sig.

Av resultatuppföljningen framgår att myndigheten

under år 2002 trots särskilda insatser inte beviljade

finansiering av något projekt med inriktning mot brott

med rasistiska eller främlingsfientliga förtecken och

endast ett fåtal som rörde offer för homofobiska brott.

Resultatet måste enligt utskottets mening ses som ett

misslyckande. När det gäller fördelningen av medel ur

Brottsofferfonden betonade utskottet i förra årets

budgetbetänkande avseende år 2003 vikten av att

Brottsoffermyndigheten även stimulerar projekt rörande

sådana brott samt att detta kunde kräva särskilda

insatser av myndigheten. Utskottet vill mot denna

bakgrund än en gång betona vikten av att myndigheten

initierar och stöder sådana projekt. För att uppnå

flera projekt med inriktning mot t.ex. rasistiska brott

krävs enligt utskottet att Brottsoffermyndigheten

intensifierar sina insatser på området.

Verksamhetsinriktning år 2004

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2004

uppställt mål för sex olika verksamhetsområden. För

Brottsoffermyndigheten är det främst verksamhetsområde

5, reparativ verksamhet, som är relevant. Det

övergripande målet för den reparativa verksamheten är

att skadeverkningarna av brott skall minska.

Brottsoffermyndigheten skall liksom tidigare fokusera

särskilt på att pröva ansökningar om

brottsskadeersättning så snart som möjligt samt försöka

effektivisera ärendehandläggningen ytterligare. Strävan

att snabbt pröva inkomna ansökningar får dock inte leda

till försämrad kvalitet i handläggningen av ärendena.

Myndigheten bör också sträva efter att vidareutveckla

sin regressverksamhet.

Som anförts ovan skulle myndigheten enligt

regeringens regleringsbrev för år 2002 handlägga minst

70 % av brottsskadeärendena inom fyra månader med

bibehållen kvalitet. I regleringsbrevet för år 2003

omformulerades målet för handläggningen av

brottsskadeärenden jämfört med tidigare år. Någon

tidsgräns sattes inte upp, utan ansökningar om

brottsskadeersättning skall prioriteras och handläggas

så snabbt som möjligt med hänsyn till den utredning som

är erforderlig i det enskilda ärendet. Utbetald

ersättning skall i så stor utsträckning som möjligt

återkrävas från skadevållaren.

I motion Ju453 (kd) begärs att målet för

handläggningstider av brottsskadeärenden skall

bestämmas till normalt tre månader. Detta innebär en

återgång till vad som gällde t.o.m. år 2000.

Utskottet anser att de krav som i dag ställs på

Brottsoffermyndighetens handläggning av

brottsskadeärenden är väl avvägda. Att inom ramen för

tilldelade medel uppställa ett krav på tre månaders

handläggningstid innebär en risk för att kvaliteten på

handläggningen skulle försämras. Ett sådant krav skulle

också försämra myndighetens möjligheter att

vidareutveckla sin regressverksamhet. Utskottet

föreslår att riksdagen avslår motion Ju453 i denna del.

Anslagen

Brottsoffermyndigheten

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|22 093 |22 851 | - | - | - | - |

---------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

för Brottsoffermyndigheten år 2004.

För år 2003 uppgår Brottsoffermyndighetens anslag,

inklusive medel som tillförts på tilläggsbudget, till

drygt 22 miljoner kronor. Vid ingången av året uppgick

anslagssparandet till knappt 1,1 miljoner kronor.

Utgiftsprognosen för år 2003 är beräknad till ca 22,5

miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på

knappt 22,9 miljoner kronor. Regeringen föreslår att

anslaget tillförs 3 miljoner kronor fr.o.m. år 2004 som

ramhöjning mot bakgrund av att antalet ärenden förmodas

fortsätta att öka även de kommande åren. I

anslagsberäkningen har hänsyn även tagits till

beräknade utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader samt kompensation för

myndighetens avgift till Riksrevisionen.

Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår

utskottet att riksdagen antar regeringens förslag.

Ersättning för skador på grund av brott

Från anslaget betalas ersättning av statsmedel enligt

brottsskadelagen (1978:413) för skador på grund av

brott. Utgifterna på anslaget är huvudsakligen beroende

av antalet beviljade ansökningar om

brottsskadeersättning och ersättningarnas storlek.

Anslaget disponeras av Brottsoffermyndigheten.

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|År | Utbetald | Intäkter från |

| | brottsskade- | regressverksamhet |

| | ersättning | |

---------------------------------------------------

|1998 | 49 828 | 1 698 |

---------------------------------------------------

|1999 | 67 102 | 2 862 |

---------------------------------------------------

|2000 | 67 346 | 3 441 |

---------------------------------------------------

|2001 | 80 126 | 5 264 |

---------------------------------------------------

|2002 | 84 793 | 6 487 |

---------------------------------------------------

Under budgetåret 2002 utbetalades knappt 85 miljoner

kronor i brottsskadeersättning, vilket utgör en ökning

jämfört med år 2001 med 6 %. Samtidigt erhölls - som

tidigare berörts - intäkter från regressverksamheten

med knappt 6,5 miljoner kronor. Den främsta orsaken

till att summan av utbetalda ersättningar har ökat

jämfört med föregående år är att antalet avgjorda

ärenden har ökat. Den stora merparten av de utbetalade

medlen avsåg ersättning för personskador; endast ca 557

000 kr utgick som ersättning för sak- och

förmögenhetsskador.

I tabellen nedan återfinns regeringens förslag till

anslag för år 2004.

(Beloppen anges i tusental kronor)

---------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

| | | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

---------------------------------------------------

|73 978 |73 978 | - | - | - | - |

---------------------------------------------------

För år 2003 uppgår anslaget, inklusive medel som

tillförts på tilläggsbudget, till nästan 74 miljoner

kronor. Vid ingången av året uppgick anslagssparandet

till drygt 5,1 miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år

2003 är beräknad till knappt 76,2 miljoner kronor.

Regeringen föreslår ett ramanslag för år 2004 på

nästan 74 miljoner kronor. Brottsoffermyndigheten har

bedömt att belastningen på anslaget kommer att

fortsätta öka under år 2004, huvudsakligen på grund av

att antalet inkomna och avgjorda brottsskadeärenden

fortsätter att öka. Regeringen avser att noga följa

utgiftsutvecklingen för anslaget.

Anslagsyrkandet har behandlats ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där föreslår

utskottet att riksdagen antar regeringens förslag.

Brottsofferfonden

Brottsofferfonden inrättades den 1 juli 1994. Fondens

medel skall användas för verksamhet som gagnar

brottsoffer. Bidrag från fonden får lämnas för att

stödja ideella organisationer som verkar på

brottsofferområdet samt för privat och offentlig

verksamhet som gäller brottsoffer. Bidrag ur fonden kan

även lämnas för forskning, utbildning och information i

brottsofferfrågor.

Brottsofferfonden finansieras genom att den som döms

för brott som har fängelse i straffskalan skall åläggas

att betala en avgift om 500 kr till fonden. Vidare

skall den som verkställer fängelsestraff genom

intensivövervakning med elektronisk kontroll vanligen

betala en avgift om 50 kr per dag till fonden, dock

högst 3 000 kr. Under år 2002 uppgick

Brottsofferfondens intäkter till knappt 30 miljoner

kronor.

Fondens medel disponeras av Brottsoffermyndigheten.

Myndigheten skall enligt regeringens regleringsbrev för

år 2003 bevilja bidrag ur fonden till de

organisationer och projekt som bedöms kunna tillföra

brottsoffer störst nytta. Den kunskap som projekten ger

skall tas till vara för att förbättra situationen för

dem som utsatts för brott och bl.a. förebygga

ytterligare traumatisering. Projekt inriktade mot våld

mot kvinnor, brott mot barn och ungdomar och brott med

rasistiska, främlingsfientliga eller homofobiska inslag

skall prioriteras.

Tillskott till Brottsofferfonden genom avdrag på

ersättningen till intagna i kriminalvårdsanstalt

När Brottsofferfonden inrättades tillfördes den även

medel som frigjordes genom att ersättningen till

intagna i kriminalvårdsanstalt för arbete och annan

sysselsättning sänktes med i genomsnitt 20 % fr.o.m.

den 1 juli 1994. Sänkningen innebar att medel

motsvarande 12,4 miljoner kronor frigjordes (se bet.

1993/94:JuU17 s. 20 f). Genom ett regeringsbeslut

tillfördes fonden 3,3 miljoner kronor av detta belopp.

Återstoden av de medel som motsvarades av den sänkta

ersättningen användes till annan brottsofferrelaterad

verksamhet.

Föreskrifter och allmänna råd om ersättning till

intagna i anstalt och häkte meddelas av

Kriminalvårdsstyrelsen. Normalersättningen för intagen

som deltar i arbete, utbildning eller programverksamhet

uppgår till 0,0247 % av gällande prisbasbelopp per

timme, vilket för närvarande motsvarar en timersättning

om 9 kronor och 53 öre. Viss något förhöjd ersättning

kan utgå för arbete till intagen som bedömts ha gjort

en särskilt god insats och tagit särskilt stort ansvar

i arbetet (KVVFS 2001:5).

I motion Ju394 (m) förespråkas en ordning innebärande

att de intagna i kriminalvårdsanstalt skall vara med

och finansiera Brottsofferfonden genom att ett 20-

procentigt avdrag görs på deras ersättning för

deltagande i programverksamhet m.m. och att medlen

tillförs Brottsofferfonden.

Utskottet har behandlat liknande yrkanden vid flera

tidigare tillfällen. Senast var i samband med

behandlingen av budgetpropositionen för år 2003 (bet.

2002/03:JuU1 s. 117 f). Utskottet erinrade då om att

beslutet om användning av en del av de medel som

frigjordes genom sänkningen av ersättningen till de

intagna år 1994 var en engångssatsning vid uppbyggnaden

av Brottsofferfonden. Vidare anförde utskottet att den

pedagogiska kopplingen i att den som dömts till

fängelse erlägger ersättning till Brottsofferfonden

redan finns i nuvarande ordning eftersom dessa personer

genom brottmålsdomen alltid skall åläggas att betala en

avgift till Brottsofferfonden om 500 kr. Den föreslagna

ordningen skulle innebära en betydande sänkning i de

intagnas ersättning även med beaktande av att en viss

höjning av ersättningen gjordes år 1999. Vidare

konstaterade utskottet att det i och för sig inte är

ovanligt att utdömda avgifter till Brottsofferfonden

inte betalas av de dömda. Detta ansåg emellertid

utskottet inte vara anledning nog att införa den

efterfrågade ordningen och utskottet avstyrkte de då

framställda motionsyrkandena.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och

utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju394 i

nu behandlad del.

Stöd ur Brottsofferfonden

I motion Ju234 (m) begärs att hälften av den ersättning

som betalas till Brottsofferfonden skall följa

brottsoffret och gå till den kommun där brottet

begåtts.

I motion Ju317 (fp) anförs att det lokala konkreta

brottsförebyggande arbetet i högre grad bör stödjas. I

samma motion samt i motionerna Ju348 och Ju363 (båda c)

betonas särskilt behovet av vittnesstöd.

I proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer

redovisade regeringen som målsättning att det vid

samtliga tingsrätter och hovrätter skulle finnas

vittnesstöd inom tre år. I juni 2001 fick

Brottsoffermyndigheten regeringens uppdrag att

tillsammans med Domstolsverket ta fram en plan för hur

det målet skall kunna uppnås samt att medverka till att

vittesstödsverksamheten anordnas vid de orter där sådan

verksamhet ännu inte bedrivs. Uppdraget redovisades i

januari 2002 i rapporten Vittnesstöd - En kartläggning

av vittnesstödsverksamheten vid landets tingsrätter och

hovrätter hösten 2001. I rapporten redovisas en

kartläggning av omfattningen av vittnesstöd vid landets

domstolar.

I rapporten redovisas också en handlingsplan,

uppdelad i etapper, över hur regeringens mål skall

uppnås. Någon exakt tidpunkt för inrättandet av

vittnesstöd vid de olika domstolarna har inte

föreslagits i handlingsplanen utan snarare ett rullande

schema där domstolar med goda förutsättningar för

inrättande av verksamheten kommer att erhålla

erbjudande om inrättande av vittnesstöd.

För närvarande finns vittnesstöd eller förbereds

sådant stöd vid i princip samtliga tingsrätter och

hovrätter i landet. Inför den slutliga redovisningen av

vittnesstödsverksamheten år 2004 kommer viss

utvärdering att göras och också en kontroll för att få

bekräftelse på att alla domstolar då har tillgång till

vittnesstöd.

Verksamheten sker vanligen inom ramen för den

verksamhet som brottsofferjourerna bedriver. Dessa får

visst stöd av kommunerna men också från

brottsofferfonden. Fonden finansierar också några

lokala samordnare. I övrigt får denna verksamhet inte

något ekonomiskt stöd utan bedrivs ideellt.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden

rörande vittnesstöd. I samband med den ovan nämnda

propositionen om stöd till brottsoffer (prop.

2000/01:79) togs frågan om finansiering av

vittnesstödsverksamheten upp. Utskottet ansåg, i likhet

med regeringen, att verksamheten med vittnesstöd bör

bedrivas på ideell basis, så att de organisatoriska

lösningarna kan variera efter lokala behov och

förutsättningar. Av detta följde att utskottet inte

kunde ställa sig bakom ett motionsyrkande om

administrativt statligt stöd (bet. 2000/01:JuU20 s. 22

f.).

Utskottet har därefter, senast hösten 2002,

konstaterat att trygghet för vittnen är en viktig

hörnsten i rättsväsendets arbete med att minska

brottsligheten och öka tryggheten. Det var enligt

utskottet glädjande att arbetet med att organisera en

särskild stödverksamhet för vittnen då kommit i gång

och utskottet kände ingen tvekan om att arbetet bedrevs

med erforderlig kraft och engagemang (bet. 2002/03:JuU1

s. 84 f.).

Utskottet konstaterar att fördelningen av bidrag ur

brottsofferfonden är - och bör enligt utskottet förbli

- en uppgift för Brottsoffermyndigheten. Bidrag skall

gå till de organisationer och projekt som bedöms kunna

tillföra brottsoffer störst nytta.

När det gäller vittnesstödsverksamheten har utskottet

inte funnit anledning att ändra sin tidigare

uppfattning. Utskottet anser bl.a. att verksamheten med

vittnesstöd bör bedrivas på ideell basis, så att de

organisatoriska lösningarna kan variera efter lokala

behov och förutsättningar. Vidare anser utskottet att

den slutliga redovisningen av vittnesstödsverksamheten

som skall presenteras år 2004 bör avvaktas.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju234, Ju317, Ju348 och Ju363 i dessa delar.

Förutsättningar för brottsskadeersättning

Den som skadats till följd av ett brott kan kräva

skadestånd av gärningsmannen. En talan om sådant

skadestånd kan handläggas tillsammans med själva

åtalet. Vid sidan av möjligheten att kräva skadestånd

från gärningsmannen finns möjligheter att av statsmedel

få s.k. brottsskadeersättning. Förutsättningarna för

det anges i brottsskadelagen (1978:413) och innebär

sammanfattningsvis att ersättning kan betalas ut för

personskada och kränkning som någon lidit till följd av

brott. Ersättning för sakskada kan utgå endast i vissa

fall, t.ex. om den skadevållande är intagen i

kriminalvårdsanstalt eller häktad. Dessutom kan

brottsskadeersättning utgå för sakskada eller ren

förmögenhetsskada om den skadelidandes möjligheter att

försörja sig allvarligt har äventyrats genom skadan

eller ersättningen annars framstår som särskilt

angelägen. Frågor om brottsskadeersättning prövas av

Brottsoffermyndigheten. Vid bestämmande av

brottsskadeersättning avräknas skadestånd som har

betalats eller bedöms kunna bli betalt till den

skadelidande på grund av skadan. Vid personskada, vid

kränkning och vid sakskada eller ren förmögenhetsskada

avräknas även ett självriskbelopp. Undantag görs för

vissa fall, t.ex. vid skada till följd av brott som

begåtts av någon som var intagen på

kriminalvårdsanstalt. Undantag kan även göras om det i

övrigt finns särskilda skäl att inte avräkna något

självriskbelopp. Beloppet skall motsvara det lägsta

självriskbelopp som tillämpas här i landet vid

konsumentförsäkring som innefattar skydd mot skada till

följd av brott. Om brottsskadeersättning betalas ut

inträder staten intill det utgivna beloppet i den

skadelidandes rätt till skadestånd.

Självrisk

I motion Ju444 (fp) begärs att bestämmelsen om avdrag

för självriskbelopp vid brottsskadeersättning för

personskada och kränkning skall avskaffas.

Bakgrunden till reglerna om självrisk är att systemet

med brottsskadeersättning inte skall belastas med ett

stort antal ärenden som rör endast låga belopp. Vid

införandet av reglerna anfördes bl.a. att de

administrativa kostnaderna bör stå i någorlunda rimlig

proportion till de ersättningsbelopp som betalas ut.

Självrisken utformades så att ett visst belopp alltid

avräknas från den ersättning som den skadelidande i

övrigt är berättigad till (prop. 1977/78:126 s. 26 f.).

Självriskbeloppet är för närvarande 1 200 kr.

Enligt utskottet är de gällande reglerna om självrisk

utformade på ett ändamålsenligt sätt. Någon anledning

att ändra på dessa finns inte. Utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju444 i denna del.

Sakskador

I motion L318 (fp) begärs en utvärdering av reglerna om

brottsskadeersättning för sakskador. Motionärerna

betonar de ökade svårigheterna för t.ex. småföretagare

att teckna försäkringar.

Det är endast en mycket liten del av utbetald

brottsskadeersättning som avser sakskador. År 2002

utbetalades ca 560 000 kr i ersättning för sak- eller

förmögenhetsskador, att jämföra med den totalt

utbetalda brottsskadeersättningen på nära 85 miljoner

kronor.

Utskottet uttalade vid införandet av brottskadelagen,

när det gäller ersättning för egendomsskador i

allmänhet, att det är fråga om en utomordentligt svår

avvägning där de statsfinansiella skälen måste

tillmätas stor betydelse. Utskottet ansåg - inte minst

med tanke på särreglerna för de s.k. rymningsskadorna

och på det vidsträckta tillämpningsområdet för sådana

skador - att anledning saknades att invända mot den

lösning som valts (bet. 1977/78: JuU32 s. 8).

Utskottet har senare gett uttryck för motsvarande

uppfattning när det gäller ren förmögenhetsskada. I

samband med ändringar i brottsskadelagen år 1999

uttalade utskottet, med anledning av ett motionsyrkande

om att utöka möjligheterna till brottsskadeersättning

för ren förmögenhetsskada, att vid en utökning av

möjligheterna att få brottsskadeersättning måste även

de statsfinansiella skälen tillmätas stor betydelse.

Staten kan inte ta på sig ett obegränsat ansvar för

alla förekommande brottsskador, utan en begränsning

måste ske till de fall där de sociala och humanitära

skälen är starkast. Utskottet ansåg att den begränsning

som gjorts beträffande ersättning för ren

förmögenhetsskada var ändamålsenlig (bet. 1998/99:JuU20

s. 9).

Utskottet anser att den begränsning som gjorts

beträffande ersättning för sakskada är ändamålsenlig,

och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion L318

i denna del.

Undantag för arbetsskador

I motion Ju214 (m) begärs att arbetsskador skall

undantas från brottsskadelagen.

Frågan om arbetsskador skall undantas från

brottsskadelagen togs upp i proposition 1998/99:41 om

ändringar i brottsskadelagen. Till grund för

propositionen låg en departementspromemoria (Ds

1997:45) samt remissvaren till denna.

I propositionen anges bl.a. att brottskador som

uppkommer i arbetslivet till stor del täcks av den

allmänna försäkringen och arbetsskadeförsäkringen. Vad

gäller frågan om vem som skall täcka den resterande

delen anförs i propositionen att flera omständigheter

talar för att arbetsgivaren bör ansvara för den delen.

Det fordras emellertid för ett tillfredsställande skydd

att de arbetsgivare vars anställda inte omfattas av

någon trygghetsförsäkring eller liknande skaffar sig

ett frivilligt försäkringsskydd som täcker brottsskador

som uppkommer i verksamheten. Brottsskadelagen skulle

då inte behöva ändras och några olägenheter skulle inte

uppkomma för de skadelidande. Mot denna bakgrund bör

enligt propositionen frågan om arbetsskador skall

undantas från brottsskadelagens tillämpningsområde inte

slutligt avgöras förrän utvecklingen beträffande

kollektiva och privata försäkringar har avvaktats en

tid (prop. 1998/99:41 s. 37 f.)

Utskottet delade regeringens bedömning och avstyrkte

ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella (bet.

1998/99:JuU20 s. 7 f.). För en utförligare redovisning

av bl.a. arbetsgivarens ansvar och försäkringsskyddet

på området hänvisas till detta betänkande.

Justitieministern anförde under våren 2003, som svar

på en interpellation (Ip. 2002/03:268) om undantag för

arbetsskador i brottsskadelagen, att regeringen inte då

var beredd att säga att arbetsmarknadens parter skall

ta över frågan, men att man följer utvecklingen.

Utskottet har inhämtat att man från

Justitiedepartementets sida fortfarande följer

utvecklingen på området.

Utskottet ser inte anledning att nu förespråka att

arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen.

Riksdagen bör sålunda avslå motion Ju214.

Handläggning av ärenden om brottsskadeersättning

I motion Ju453 (kd) begärs att regeringen skall låta

utreda möjligheten att förskottera

brottsskadeersättning. Liknande krav framförs i

motionerna Ju363 (c), Ju404 (c) och Ju479 (fp).

Liknande yrkanden har varit föremål för utskottets

bedömning tidigare. Senast detta skedde var hösten 2002

(bet. 2002/03:JuU1 s. 118 f.).

Utskottet hänvisade då till de ansträngningar som

pågår inom EU för att tillnärma medlemsstaternas

bestämmelser om statlig ersättning till brottsoffer.

Europeiska kommissionen lade i september 2001 fram en

grönbok, Ersättning till brottsoffer (KOM [2001] 536

slutlig). Syftet med grönboken angavs vara att starta

ett samråd med alla berörda parter om åtgärder som

skulle kunna vidtas på gemenskapsnivå för att förbättra

de statliga ersättningarna till brottsoffer i EU.

Frågor som kommissionen ville att medlemsstaterna

skulle svara på var bl.a. följande. Hur bör den

subsidiära naturen hos en statlig ersättning, i

förhållande till andra ersättningskällor som offret kan

använda, definieras i en miniminorm? Vilka ersättningar

från övriga källor bör dras av från statlig ersättning?

Bör möjlighet till förskottsbetalning inbegripas i en

miniminorm? Bör kriterier som är kopplade till offrets

uppträdande i samband med brottet, offrets deltagande i

brottslig verksamhet i allmänhet eller andra faktorer

som är kopplade till det allmänna rättsmedvetandet

eller statlig praxis inbegripas i en miniminorm?

Efter remissbehandling av grönboken har Europeiska

kommissionen den 16 oktober 2002 avgivit ett förslag

till rådets direktiv om brottsofferersättning

(2002/0247 [CNS]). Förslaget innehåller miniminormer

för brottsoffers rätt till statlig ersättning samt

särskilda bestämmelser för gränsöverskridande fall.

Bland annat föreslår Europeiska kommissionen att

brottsoffer skall ha rätt till förskottsutbetalning av

den statliga ersättningen under vissa förutsättningar,

nämligen om de grundläggande villkoren för ersättning

är uppfyllda, det finns anledning att anta att det

slutliga beslutet om ersättning inte kan fattas inom

kort tid efter det att ansökan har lämnats in, det är

befogat med hänsyn till sökandens ekonomiska

förhållanden att betala ut förskott och det med rimlig

säkerhet kan antas att gärningsmannen helt eller delvis

inte kan fullgöra en dom eller ett beslut om skadestånd

till brottsoffret (artikel 5 i förslaget). Enligt

förslaget skall medlemsstaterna senast den 30 juni 2005

ha genomfört för direktivets efterföljande nödvändiga

författningsändringar. Kommissionens förslag till

direktiv behandlades inom rådet i kommittén för

civilrättsliga frågor.

Mot bakgrund av det då pågående arbetet inom EU i

dessa frågor såg utskottet ingen anledning att ta något

initiativ med anledning av där behandlade yrkanden.

Utskottet avstyrkte då aktuella motionsyrkanden.

Förslaget till rådets direktiv behandlas för

närvarande av en civilrättskommitté under rådet.

Utskottet anser alltjämt att pågående arbete inom EU

bör avvaktas. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att

riksdagen avslår motion Ju404 samt motionerna Ju363,

Ju453 och Ju479 i nu behandlade delar.

I motion Ju279 (m) begärs att Brottsoffermyndigheten

inte skall göra någon självständig prövning av

skadeståndsbeloppets storlek, utan betala ut det av

domstolen utdömda beloppet i de fall domstolen

sakprövat detta. Även i motion Ju439 (fp) begärs att

myndigheten vid en utbetalning av brottsskadeersättning

inte skall kunna jämka av domstolen sakprövat och

utdömt skadestånd.

Frågan om samspelet mellan bl.a. domstolarna och

Brottsoffermyndigheten behandlas i regeringens

proposition Ersättning för ideell skada (prop.

2000/01:68 s. 60 f.). Sammanfattningsvis görs

bedömningen att samspelet fungerar bra.

Brottsskadeersättning bestäms med tillämpning av

skadeståndslagen och skadeståndsrättslig praxis.

Brottsoffermyndigheten är inte bunden av ett

domstolsavgörande rörande samma skadehändelse. Har

domstolen sakprövat skadeståndet bestäms enligt

myndigheten oftast brottsskadeersättningen till samma

belopp, särskilt när det är fråga om ett

hovrättsavgörande. Skäl för myndigheten att frångå

domstolsavgörandet kan t.ex. vara att ersättningsnivån

klart avvikit från rådande praxis eller att myndigheten

grundar sitt beslut på omständigheter som inte varit

kända för domstolen. På detta sätt kan myndigheten

bidra till en utveckling av skadeståndsrättslig praxis,

vilket bl.a. märks genom att både tingsrätter och

hovrätter vid avgörande av skadeståndsfrågor i vissa

fall hänvisar till myndighetens praxis. Även Högsta

domstolen har hänvisat till nämndens praxis (se NJA

1997 s. 315).

Frågan om samspelet mellan domstolarna och

Brottsoffermyndigheten har behandlats av utskottet

tidigare (bet. 2000/01:JuU20 s. 20). Utskottet såg inte

någon anledning att förordna en ordning innebärande att

Brottsoffermyndigheten skulle åläggas att strikt följa

domstolens avgöranden.

Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och

avstyrker motionerna Ju279 och Ju439.

Rättsmedicinalverket

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för

Rättsmedicinalverkets resultat under

verksamhetsåret 2002. Utskottet har inte någon

invändning mot regeringens bedömning att

Rättsmedicinalverket i allt väsentligt fullgjort

de mål som ställts upp för dess verksamhet. I

avsnittet tar utskottet vidare ställning till

vilka prioriteringar som bör ligga till grund

för Rättsmedicinalverkets verksamhet under år

2004.

Inledning

Rättsmedicinalverket är central förvaltningsmyndighet

för rättspsykiatrisk, rättsmedicinsk, rättskemisk och

rättsgenetisk verksamhet i den utsträckning sådana

frågor inte handläggs av någon annan statlig myndighet.

I praktiken går verksamheten ut på att sörja för att

domstolarna har teknisk (medicinsk) bevisning i

brottmål och faderskapsmål och ett fullgott underlag

för påföljdsbestämningen i brottmål i form av t.ex.

rättspsykiatriska undersökningar. Rättsmedicinalverkets

arbetsuppgifter finns närmare reglerade i förordning

(1996:613) med instruktion för Rättsmedicinalverket.

Verket bedriver såväl anslagsfinansierad som

uppdragsfinansierad verksamhet.

Resultatuppföljning

För Rättsmedicinalverket gällde för år 2002 följande

verksamhetsmål. Rättsmedicinalverkets verksamhet skulle

skapa goda förutsättningar för rättssäkerhet och

effektivitet inom rättsväsendet genom tillhandahållande

av rättspsykiatriska, rättsmedicinska, rättskemiska och

rättsgenetiska undersökningar av hög kvalitet och

svarande mot uppdragsgivarnas behov. Verksamheten

skulle bedrivas med respekt för de undersöktas

personliga integritet. Till gagn för denna verksamhet

skulle verket bedriva och stödja ett aktivt forsknings-

och utvecklingsarbete. Verket skulle dessutom, där det

var lämpligt och där verksamheten kunde skapa särskilda

förutsättningar för det, vinnlägga sig om att bidra

till det brottsförebyggande arbetet.

Rättsmedicinalverket skulle också verka för en

långsiktigt god försörjning av personal med

ändamålsenlig kompetens och specialistkunskap. Särskilt

gällde det att minska sårbarheten i utnyttjandet av och

tillgången på rättsläkare genom en aktiv och

förutseende rekrytering och utbildning. Slutligen

skulle verket arbeta med att förnya arbetsformerna och

utveckla ledarskapet.

I budgetpropositionen redovisar regeringen

Rättsmedicinalverkets resultat med en inledande allmän

del och i övrigt uppdelat på de fyra

verksamhetsgrenarna rättspsykiatri, rättsmedicin,

rättskemi samt rättsgenetik. Här redovisas

Rättsmedicinalverkets resultat enligt samma uppdelning.

År 2002 kännetecknades av en fortsatt hög efterfrågan

på verkets utredningar och undersökningar. För att

vidareutveckla kvaliteten inom verksamheten fastställde

verket en föreskrift om gemensam hantering av klagomål

och händelser som avviker från fastlagda rutiner.

Enligt föreskriften skall klagomål och händelser av

betydelse rapporteras till de kvalitets- och

utvecklingsråd som finns inom det rättsmedicinska

respektive det rättspsykiatriska området. Vidare

fastställdes en policy för forskning och utveckling.

Två arbetsgrupper tillsattes för att arbeta vidare med

hur denna policy skall genomföras. I syfte att

undersöka problem med bl.a. kvaliteten på rättsintyg

initierade Rättsmedicinalverket en översyn av ordningen

för utfärdande av rättsintyg, vilket resulterat i en

departementspromemoria (Ds 2003:3). I promemorian, som

bereds inom Justitiedepartementet, föreslås att

Rättsmedicinalverket anförtros huvudmannaskapet för

utfärdandet av rättsintyg och därmed sammanhängande

undersökningar.

Inom rättspsykiatrin ökade domstolarnas efterfrågan

på rättspsykiatriska undersökningar (RPU) under år

2002. Antalet undersökningar som utfördes uppgick till

670 (se tabell). Av de undersökta bedömdes 46 % lida av

en allvarlig psykisk störning. I 44 % av

undersökningarna föreslogs rättspsykiatrisk vård som

påföljd och i 15 % skyddstillsyn. Domstolarnas

förtroende för verkets undersökningar var fortsatt

högt. Under år 2002 följde domstolarna de förslag om

överlämnande till rättspsykiatrisk vård som lämnats i

de rättspsykiatriska utlåtandena i 97 % av fallen. Även

antalet av Rättsmedicinalverket utfärdade läkarintyg

enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m, s.k. § 7-intyg, ökade

under år 2002. Totalt utfärdades 1 876 sådana intyg

(se tabell).

Antalet rättspsykiatriska undersökningar och § 7-intyg

-----------------------------------------------------

|År | Utförda |Utfärdade § 7-intyg|

| | rättspsykiatriska | |

| | undersökningar | |

-----------------------------------------------------

|1997 | 600 | 1 858 |

-----------------------------------------------------

|1998 | 609 | 1 847 |

-----------------------------------------------------

|1999 | 657 | 1 838 |

-----------------------------------------------------

|2000 | 619 | 1 772 |

-----------------------------------------------------

|2001 | 589 | 1 797 |

-----------------------------------------------------

|2002 | 670 | 1 876 |

-----------------------------------------------------

Inom rättsmedicinen ökade antalet förrättningar under

år 2002 från ca 7 500 till ca 8 500. Framför allt

berodde det på att antalet undersökningar och yttranden

över levande personer ökade kraftigt. En

enkätundersökning som Rättsmedicinalverket genomförde

under år 2002 hos polisen visar att uppdragsgivarna i

huvudsak är positiva till de rättsmedicinska

rapporterna. Handläggningstiderna inom rättsmedicinen

bedöms fortfarande vara för långa, vilket delvis har

sin förklaring i svårigheterna att rekrytera

rättsläkare. För att säkra kompetensförsörjningen

framöver erbjuder verket s.k. prova-på-perioder för

läkare som inte är färdiga för specialistutbildning.

Vidare bedrivs en försöksverksamhet med en ny

personalkategori, s.k. rättsmedicinska utredare, som

skall avlasta rättsläkarna från vissa arbetsuppgifter.

Antalet ärenden inom den rättskemiska verksamheten

ökade under år 2002 med knappt 2 %.

Handläggningstiderna kunde trots detta i stort sett

hållas. Anslagsverksamheten expanderade till följd av

en fortsatt ökning av drograttfylleriärenden. Ökningen

klarades av på bekostnad av att utvecklingsarbetet fick

stå tillbaka.

Inom rättsgenetiken handlades och besvarades 2 016

ärenden under år 2002, vilket var en minskning med 60

ärenden jämfört med året före. Tack vare

effektiviseringar fortsatte handläggningstiderna att

minska. Med hänsyn till personalsituationen kunde

forsknings- och utvecklingsarbetet inte bedrivas i den

omfattning som den rättsgenetiska verksamheten

långsiktigt behöver för att följa med i utvecklingen

inom området.

Regeringen konstaterar att Rättsmedicinalverket trots

en ansträngd personalsituation klarat av att möta den

ökade efterfrågan utan att handläggningstiderna behövt

öka i någon större utsträckning. Den ansträngda

arbetssituationen har emellertid försvårat

möjligheterna att avsätta tillräckligt med tid för att

genomföra planlagda forskningsarbeten. Enligt

regeringen visar gjorda undersökningar av

uppdragsgivarnas syn på verkets utredningar och externa

granskningar att verket väl uppfyller högt ställda

kvalitetskrav. I fråga om personal- och

kompetensförsörjningen konstaterar regeringen att

Rättsmedicinalverket fortlöpande bedriver ett aktivt

arbete och att verket lägger stor vikt vid dessa

frågor. Det rekryteringsarbete som verket gjort har

givit visst resultat. Inom rättsmedicinen, där

personalsituationen är särskilt ansträngd, har man

under de senaste åren lyckats att rekrytera ett antal

läkare. Sammantaget anser regeringen att

Rättsmedicinalverket under år 2002 i allt väsentligt

uppfyllt statsmakternas övergripande mål för

verksamheten.

Utskottet konstaterar att ingenting framkommit som

talar mot regeringens bedömning av

Rättsmedicinalverkets resultat.

Verksamhetsinriktning år 2004

Regeringen anför i budgetpropositionen att det är

mycket angeläget att Rättsmedicinalverket även under

kommande år upprätthåller en hög kvalitet på sina

utredningar och undersökningar. Av stor vikt i detta

sammanhang är det forsknings- och utvecklingsarbete som

bedrivs inom verket eller med stöd av verket. Vidare

anser regeringen, mot bakgrund av att bristen på

utbildade rättsläkare är ett stort problem, att det är

angeläget att verket under det kommande året fortsätter

arbetet med att rekrytera kompetent arbetskraft till

den rättsmedicinska verksamheten.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens

bedömningar i denna del.

Anslaget

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m |fp | kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

-----------------------------------------------------

|213 648 |218 290 | - |- | - | - |

-----------------------------------------------------

I tabellen återfinns regeringens förslag till anslag

för Rättsmedicinalverket år 2004.

Vid utgången av år 2002 uppgick Rättsmedicinalverkets

underskott till knappt 2 miljoner kronor. För år 2003

uppgår Rättsmedicinalverkets anslag till drygt 213,6

miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år 2003 är

beräknad till knappt 211,7 miljoner kronor.

I anslaget för år 2003 ligger ett engångsvist

tillskott om 12 miljoner kronor. Medlen skall användas

till att vidareutveckla verksamheten med

rättspsykiatriska undersökningar, möta den ökande

efterfrågan på drograttfylleriundersökningar samt ge

Rättsmedicinalverket möjligheter att kunna fortsätta

och intensifiera rekryteringen av rättsläkare. Eftersom

dessa åtgärder inte är av engångsnatur utan medför

årliga kostnader så länge verksamheten är av nuvarande

omfattning anser regeringen att tillskott behövs även

för kommande år. I budgetpropositionen föreslås därför

att verkets ramanslag höjs med 10 miljoner kronor från

och med år 2004. Sammantaget föreslår regeringen ett

ramanslag för år 2004 på knappt 218,3 miljoner kronor.

I anslagsberäkningen har hänsyn tagits till beräknade

utgiftsökningar för löner, lokaler och övriga

förvaltningskostnader samt kostnaderna för årlig

revision.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandet ovan i

avsnittet Utgiftsramen och anslagen. Som framgår där

föreslår utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag.

Rättshjälpskostnader m.m.

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt redogörs för anslaget

Rättshjälpskostnader m.m.

Inledning

Rättshjälpslagen (1996:1619) har till grundläggande

syfte att ge rättsskydd åt dem som inte kan få

rättsligt bistånd på annat sätt.

Enligt lagen är rättshjälpen subsidiär till

rättsskyddet, dvs. den som har en rättsskyddsförsäkring

eller liknande rättsskydd som omfattar den aktuella

rättsliga angelägenheten får inte beviljas rättshjälp.

Vidare innebär lagen att den som inte har rättsskydd av

ifrågavarande slag, men som borde ha haft det med

hänsyn till sitt försäkringsskydd i övrigt eller till

sina personliga och ekonomiska förhållanden, får

beviljas rättshjälp endast om det finns särskilda skäl

(9 §). Som en allmän förutsättning för att rättshjälp

skall beviljas gäller att det, med hänsyn till

angelägenhetens art och betydelse, tvisteföremålets

värde samt omständigheterna i övrigt, är rimligt att

staten bidrar till kostnaderna (8 §).

Enligt rättshjälpslagen är inkomstgränsen för

rättshjälp 260 000 kr i årsinkomst (6 § första

stycket). Lagen föreskriver också att rådgivning i

minst en timme som huvudregel är en förutsättning för

att rättshjälp skall beviljas (2 § andra stycket).

Vidare innebär lagen bl.a. att biträdesbehovet är

avgörande för om rättshjälp skall beviljas och att

biträde enligt rättshjälpslagen normalt skall få

ersättning för högst 100 timmars arbete (15 §).

Anslaget

Från anslaget betalas de kostnader som enligt 21 kap.

10 § rättegångsbalken, lagen (1988:609) om

målsägandebiträde, rättshjälpslagen och 12 § lagen

(1999:997) om särskild företrädare för barn skall utgå

av allmänna medel. Därutöver skall från anslaget

betalas de kostnader som enligt lagen (1996:1620) om

offentligt biträde skall betalas av allmänna medel,

dock inte sådana kostnader som avser offentligt biträde

i ärenden enligt utlänningslagen (1989:529) och lagen

(1991:572) om särskild utlänningskontroll.

De faktorer som styr kostnaderna är framför allt

antalet ärenden, ärendenas svårighetsgrad,

ersättningsnivån till biträden och offentliga för-

svarare samt den andel av rättshjälpskostnaderna som

betalas av den rättssökande.

Regeringen bestämmer den timkostnadsnorm som ligger

till grund för ersättning för arbete på

rättshjälpsområdet. Ersättningen till offentliga

försvarare och målsägandebiträden regleras också i viss

utsträckning med hjälp av taxor. För närvarande finns

det en taxa för ersättning till offentliga försvarare i

vissa brottmål i tingsrätt och hovrätt samt en

motsvarande taxa för målsägandebiträden (DVFS 2002:5

respektive 2002:9). Taxorna beslutas av Domstolsverket

på grundval av timkostnadsnormen. Regeringen har

fastställt timskostnadsnormen för år 2003 till 965

kronor exklusive mervärdesskatt (1 206 kronor

inklusive mervärdesskatt).

Under år 2003 pågår en försöksverksamhet utan taxa

för offentliga försvarare och målsägandebiträden i

tingsrätt och hovrätt. Domstolsverket lämnade under

hösten 2003 en delrapport om hur försöksverksamheten

fortskrider. Uppdraget skall slutredovisas den 31 mars

2004.

Utgifterna på anslaget är regelstyrda och svåra att

beräkna. Under flera år har utgifterna för offentliga

försvarare, offentliga biträden och målsägandebiträden

ökat, samtidigt som kostnaderna för rättshjälp enligt

rättshjälpslagen har minskat (se tabell).

(Beloppen anges i tusental kronor)

----------------------------------------------------

|År |Rättshjälp|Offentligt|Offentligt|

Målsägandebiträde |

Totalt* |

| | enl. | |biträde | | |

| | RhjL |försvar | | | |

----------------------------------------------------

|1998 |305 504 |454 281 |55 846 |46 943 |831 |

| | | | | |201 |

----------------------------------------------------

|1999 |225 831 |451 288 |59 500 |53 220 |769 |

| | | | | |202 |

----------------------------------------------------

|2000 |188 067 |495 922 |62 967 |73 345 |799 |

| | | | | |284 |

----------------------------------------------------

|2001 |172 023 |526 968 |65 026 |73 037 |804 |

| | | | | |755 |

----------------------------------------------------

|2002 |168 344 |571 868 |71 270 |81 181 |861 |

| | | | | |780 |

----------------------------------------------------

*inkl. övriga utgifter samt återbetalning av

rättshjälpsavgifter

Inom Justitiedepartementet bereds en

departementspromemoria (Ds 2003:55) som

innehåller förslag på åtgärder som kan

påverka kostnadsutvecklingen på

rättshjälpsanslaget. Utskottet har

inhämtat att promemorian skall sändas ut

på remiss i december 2003. Promemorian

behandlar två rapporter från

Domstolsverket, Utvärdering av

rättshjälpslagen (DV-rapport 2001:6) och

Rättshjälpsanslaget, kostnadsräkningarna

och talerätten (DV-rapport 2003:1), samt

ytterligare förslag på kostnadsbesparande

åtgärder. Vidare har departementet lagt

fram en departementspromemoria (Ds

2003:53) som innehåller förslag som

syftar till att genomföra EG-direktivet

(2003/8/EG) om förbättringar av

möjligheterna till rättslig prövning i

gränsöverskridande tvister genom

fastställande av gemensamma minimiregler

för rättshjälp i sådana tvister. Denna

promemoria sändes ut på remiss i november

2003.

I tabellen nedan återfinns regeringens

och oppositionens förslag till anslag för

rättshjälpskostnader m.m. för år 2004.

(Beloppen anges i tusental kronor)

-----------------------------------------------------

|Anslag |Prop. | m | fp |kd | c |

| 2003 | 2004 | | | | |

|inkl. TB | | | | | |

-----------------------------------------------------

|902 664 |988 868 | - |+ 40 |- | - |

| | | |000 | | |

-----------------------------------------------------

För år 2003 uppgår anslaget till 902,6

miljoner kronor, inklusive medel som

tillförts på tilläggsbudget. Därvid har

75 miljoner kronor tillförts på

tilläggsbudget under året. Prognosen för

år 2003 pekar på att utgifterna kommer

att uppgå till drygt 922 miljoner kronor.

Utgifterna kommer att överstiga anvisade

medel, och vid årets utgång kommer det

att föreligga ett underskott om ungefär

28 miljoner kronor.

Regeringen föreslår, mot bakgrund av

att utgifterna på anslaget under flera år

har ökat, att anslagsramen höjs med 100

miljoner kronor fr.o.m. år 2004.

Anslagsramen höjs med ytterligare 29

miljoner kronor i kompensation för

övergången från nettobudgetering till

bruttobudgetering på anslaget avseende

återbetalning av rättshjälpsavgifter.

Slutligen räknas anslaget upp med drygt

32 miljoner kronor som kompensation för

ökade priser och timkostnader. Regeringen

föreslår att anslaget för budgetåret 2004

fastställs till 988 868 000 kr.

I motionerna Fi240 och Ju466 (båda fp)

föreslås en anslagshöjning med 40

miljoner kronor. I motionerna stryks

under att rättvisan måste vara

tillgänglig för alla.

Utskottet har behandlat

anslagsyrkandena ovan i avsnittet

Utgiftsramen och anslagen. Som framgår

där föreslår utskottet att riksdagen

antar regeringens förslag och avslår

motionsyrkandena.

Övriga anslag

Utskottets bedömning i korthet

I detta avsnitt redogörs för

resultaten under verksamhetsåret

2002 för anslaget till

Gentekniknämnden och Kostnader för

vissa skaderegleringar m.m. samt

för anslaget till Avgifter till

vissa internationella

sammanslutningar m.m. Utskottet har

inte några invändningar mot

regeringens bedömningar.

Gentekniknämnden

Gentekniknämnden inrättades den 1 juli

1994. Nämnden skall bl.a. följa den

nationella och internationella

utvecklingen på genteknikområdet.

Gentekniknämndens verksamhetsmål för år

2002 var att främja en etiskt försvarbar

och säker användning av gentekniken så

att människors och djurs hälsa samt

miljön skyddas. Nämnden skulle arbeta för

att nå målet genom rådgivande verksamhet,

genom att följa utvecklingen på

genteknikområdet samt genom att bevaka de

etiska frågorna. Nämnden skulle även

anordna konferenser som bl.a. skulle

informera om de etiska och ekonomiska

aspekterna avseende genteknik och idrott

samt etiska, sociala och ekonomiska

aspekter m.m. avseende användningen av

mänskliga stamceller.

Under år 2002 verkade Gentekniknämnden

för att verksamhetsmålet skulle uppnås

genom att bl.a. arrangera konferenser,

seminarier och utfrågningar. Vidare

bevakade nämnden den tekniska

utvecklingen på genteknikområdet samt

avgav yttranden och synpunkter till

departement, myndigheter och olika

organisationer i frågor som berör

nämndens verksamhet.

Regeringen anför i budgetpropositionen

att målet för nämndens verksamhet är

sådant att det är svårt att mäta om det

har uppnåtts eller inte. Regeringens

bedömning är dock att Gentekniknämnden

genom sin allsidiga verksamhet inom

området på ett förtjänstfullt sätt har

verkat för att uppnå målet.

Det har enligt utskottet inte

framkommit något som talar mot

regeringens bedömning.

Vid utgången av år 2002 uppgick

nämndens underskott till 81 000 kr. För

år 2003 uppgår Gentekniknämndens anslag,

inklusive förändringar på tilläggsbudget,

till 3 129 000 kr. Utgiftsprognosen för

år 2003 är beräknad till 2 975 000 kr.

Regeringen föreslår ett ramanslag till

Gentekniknämnden för år 2004 på 2 977

000 kr. I beloppet ingår ett engångsvist

tillskott om 200 000 kr för att nämnden

under år 2004 skall kunna anordna

konferenser om bl.a. genteknik och

vacciner för humanmedicinskt och

veterinärmedicinskt bruk samt DNA-

register. I anslagsberäkningen har hänsyn

tagits till beräknade utgiftsökningar för

löner, lokaler m.m. samt kostnaderna för

årlig revision.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandet

ovan i avsnittet Utgiftsramen och

anslagen. Som framgår där föreslår

utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag.

Kostnader för vissa skaderegleringar

m.m.

Från anslaget, som disponeras av

Justitiekanslern, betalas statens

kostnader för vissa skaderegleringar m.m.

Det rör sig bl.a. om ersättning till

frihetsberövade enligt lagen (1998:714)

om ersättning vid frihetsberövanden och

andra tvångsåtgärder samt skadestånd

enligt bestämmelserna om fel och

försummelse vid myndighetsutövning i

skadeståndslagen (1972:207). I anslutning

till att sådan ersättning utbetalas kan

ersättning även utgå för ombuds- och

rättegångskostnader. Rättegångskostnader

som tillfaller staten från motparter i

sådana mål tillgodoräknas anslaget.

Regeringen framhåller att det är svårt

att på förhand förutse vilka

ersättningsanspråk som kommer att riktas

mot staten samt storleken på de belopp

som kan komma att utbetalas. Sedan år

2000 har det totala utbetalade beloppet

ökat för varje år och förväntas göra så

även år 2003.

För år 2003 uppgår anslaget, inklusive

medel som tillförts på tilläggsbudget,

till 24 291 000 kr. Vid ingången av år

2003 fanns ett anslagssparande om drygt 3

miljoner kronor. Utgiftsprognosen för år

2003 är beräknad till drygt 27 miljoner

kronor.

Regeringen föreslår att riksdagen för

budgetåret 2004 anvisar ett ramanslag på

15 291 000 kr.

Utskottet har behandlat anslagsyrkandet

ovan i avsnittet Utgiftsramen och

anslagen. Som framgår där föreslår

utskottet att riksdagen antar regeringens

förslag.

Avgifter till vissa internationella

sammanslutningar m.m.

Från anslaget betalas årsavgifter till

Haagkonferensen för internationell

privaträtt, Internationella institutet i

Rom för unifiering av privaträtten (UNI-

DROIT), Association Internationale des

Hautes Jurisdictions Administratives samt

Bernunionen (WIPO=World Intellectual

Property Organization). Från anslaget

betalas också bidrag till FN:s Crime

Prevention and Criminal Justice Fund som

stöd för aktiviteter inom Europeiska

institutet för kriminalpolitik (HEUNI).

Även bidrag till vissa andra

internationella sammanslutningar med

anknytning till Justitiedepartementets

område betalas från anslaget. Vidare

betalas kostnader som hänför sig till

internationellt straff- och

civilrättsligt samarbete och som inte

skall bäras av annan myndighet,

företrädesvis översättningskostnader.

Regeringen framhåller i

budgetpropositionen att den ökande

internationaliseringen leder till ett

ökat internationellt rättsligt samarbete.

Detta har de senaste åren medfört en