Bet. 2003/04:JUU10

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU10

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:4

Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar.

I propositionen föreslås att det införs en lag om gemensamma utredningsgrupper

för brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100).

Lagstiftningen syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det

inom EU antagna rambeslutet om gemensamma utredningsgrupper.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag med en språklig

omarbetning av en paragraf i den nya lagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

a) lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar, dock med

den ändringen att 3 § ges den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3,

och

b) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition 2003/04:4.

Stockholm den 9 december 2003

På justitieutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice

Åström (v), Margareta Sandgren (s), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén

(s), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s),

Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia

Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp), Hillevi Engström (m),

Karin Granbom (fp) och Peter Althin (kd).

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Europeiska rådet uppmanade medlemsstaterna vid sitt möte i Tammerfors den

15-16 oktober 1999 att utan dröjsmål se till att förutsättningar skapades

för att kunna inrätta gemensamma utredningsgrupper (slutsats nr 43).

I slutet av maj 2000 antog rådet för rättsliga och inrikes frågor en

konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens

medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1). I artikel 13 i konventionen

finns bestämmelser om gemensamma utredningsgrupper och i artiklarna 15

och 16 regleras det straff- och civilrättsliga ansvaret när tjänstemän

från en medlemsstat är verksamma på en annan medlemsstats territorium.

Konventionen träder i kraft när åtta medlemsstater har tillträtt konventionen.

Hittills har endast några få medlemsstater tillträtt konventionen.

Terrorattackerna i USA den 11 september 2001 aktualiserade behovet av att

snabbt förbättra det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna inom EU.

En åtgärd i denna riktning är att skapa förutsättningar för att kunna

inrätta gemensamma utredningsgrupper. Mot den bakgrunden tog Belgien,

Frankrike, Spanien och Förenade Kungariket den 19 september 2001 initiativ

till ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper. Europaparlamentet

godkände i ett yttrande den 13 november 2001 förslaget till rambeslut

(A5-0369/2001).

Den 29 november 2001 överlämnade regeringen en proposition till riksdagen

om antagande av ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (prop.

2001/02:71). Riksdagen godkände i februari 2002 det i propositionen intagna

utkastet till rambeslut (bet. 2001/02:JuU15, rskr. 2001/02:151). Rådet

för rättsliga och inrikes frågor antog rambeslutet den 13 juni 2002 (EGT

L 162, 20.6.2002, s. 1). De materiella bestämmelserna i rambeslutet är i

sak identiska med artiklarna 13, 15 och 16 i den ovan nämnda konventionen

om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål. Rambeslutet innebär att genomförandet

av dessa artiklar i konventionen tidigareläggs. Rambeslutet finns i bilaga

4.

Ärendet och dess beredning

I propositionen behandlas förslagen i promemorian Gemensamma utredningsgrupper

för brottsutredningar. Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning

över remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr

Ju2002/6799/L5).

Lagrådet har förordat att några av bestämmelserna i den remitterade

lagtexten ändras. Regeringen har i huvudsak beaktat Lagrådets

synpunkter.

Regeringens lagförslag finns i bilaga 2.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Rådet för rättsliga och inrikes frågor inom Europeiska unionen antog den

13 juni 2002 ett rambeslut om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.

6.2002, s. 1). Rambeslutet innehåller bestämmelser om inrättandet av

gemensamma utredningsgrupper och om deras verksamhet. Behöriga myndigheter

i två eller flera medlemsstater får genom en överenskommelse inrätta en

gemensam utredningsgrupp för brottsutredningar i en eller flera av de

medlemsstater som inrättar gruppen. De medlemsstater som inrättar gruppen

beslutar om gruppens sammansättning, syfte och varaktighet. Gruppen skall

arbeta i enlighet med gällande lag i den medlemsstat på vars territorium

den verkar. Rambeslutet är inte tänkt att påverka det informella samarbete

som sker i dag med andra stater - ett samarbete som till sin utformning

är att likna vid gemensamma utredningsgrupper.

I propositionen föreslås en ny lag om gemensamma utredningsgrupper för

brottsutredningar och en ändring i sekretesslagen (1980:100). Lagstiftningen

syftar till att Sverige skall leva upp till åtagandet i det nämnda

rambeslutet.

Lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Utskottets överväganden

Gemensamma brottsutredningsgrupper inom EU m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

Under senare år har ett flertal åtgärder vidtagits inom EU för att underlätta

och förbättra bekämpningen av gränsöverskridande brottslighet. Det arbetet

intensifierades efter terrordåden i USA den 11 september 2001. Initiativet

till det nu aktuella rambeslutet togs en kort tid efter de terrordåden i

syfte att - i avvaktan på att konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i

brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater träder i kraft - skapa

förutsättningar för att inrätta gemensamma utredningsgrupper.

En gemensam utredningsgrupp, som kan bestå av tjänstemän från brottsutredande

myndigheter från två eller flera medlemsstater, har enligt rambeslutet

till uppgift att under en begränsad tid utreda viss brottslighet som har

anknytning till de medlemsstater som inrättat gruppen. - Redan i dag

samarbetar t.ex. svenska åklagare och poliser med företrädare för andra

staters brottsutredande myndigheter i olika grupper som är mer eller mindre

löst sammanhållna. Det samarbetet är oreglerat och sker helt informellt.

Om en sådan grupp befinner sig och agerar på svenskt territorium sker

det enligt svenska förundersökningsregler. Rambeslutet påverkar inte det

samarbetet.

Vad som särskiljer en gemensam utredningsgrupp från övriga samarbetsformer

inom EU är att en utredningsgrupp är operativ. Genom utredningsgruppens

arbete samordnas en eller flera konkreta brottsutredningar i medlemsstaterna

enligt de regler och befogenheter som gäller i respektive medlemsstat.

Under utredningsgruppens ledare kan ett flertal olika konkreta

utredningsåtgärder

vidtas. En annan skillnad är att en gemensam utredningsgrupp skall verka

under en bestämd tidsperiod, dvs. den är inte permanent.

Rambeslutet innebär att samarbetet mellan brottsutredande myndigheter

inom EU i viss mån formaliseras när en gemensam utredningsgrupp inrättas

med stöd av rambeslutet. Att en gemensam utredningsgrupp inrättas med

stöd av rambeslutet medför vissa särskilda rättsverkningar. Särskilda

regler finns för hur utredningsåtgärder i Sverige får begäras och vidtas.

Vidare regleras hur uppgifter som tillhandahålls den gemensamma

utredningsgruppen får användas. Därtill finns bl.a. en särskild regel om att

tjänstemän som är verksamma i en annan medlemsstat skall likställas med

tjänstemän från den staten när det gäller brott som de utsätts för eller

begår. Inrättandet av en gemensam utredningsgrupp med stöd av rambeslutets

bestämmelser kräver därför lagstiftning, framför allt för att särskilja

gruppens arbete från det ovan redovisade informella samarbetet, men också

för att t.ex. klargöra vem som skall vara behörig att ingå en överenskommelse

om att inrätta en gemensam utredningsgrupp. - Rambeslutet upphör att gälla

den dag konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska

unionens medlemsstater har trätt i kraft i samtliga medlemsstater.

Utskottet delar regeringens uppfattning rörande lagstiftningsbehovet och

tillstyrker regeringens förslag med en språklig omarbetning av 3 § i den

föreslagna lagen om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:4 Gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar:

Regeringen

föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar och

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Utskottets förslag till ändring i regeringens förslag till lag om gemensamma

utredningsgrupper för brottsutredningar

Regeringens förslag Utskottets förslag

3 §

Om förundersökning pågår i Sverige avseende den brottslighet som den

gemensamma utredningsgruppen skall utreda får en överenskommelse om att

inrätta en gemensam utredningsgrupp ingås av den åklagare eller myndighet

som leder förundersökningen.Om det inte pågår eller inleds någon svensk

förundersökning avseende den brottslighet som den gemensamma utredningsgruppen

skall utreda får en överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp

ingås av följande myndigheter:1. Riksåklagaren eller den åklagarmyndighet

som Riksåklagaren bestämmer,2. Rikspolisstyrelsen eller den polismyndighet

som Rikspolisstyrelsen bestämmer,3. Tullverket, eller4. Kustbevakningen.

En överenskommelse om att inrätta en gemensam utredningsgrupp får, om

förundersökning pågår i Sverige avseende brottslighet som gruppen skall

utreda, ingås av den åklagare eller myndighet som leder förundersökningen.

Om en gemensam utredningsgrupp inte kan inrättas med stöd av första stycket

får en överenskommelse om att inrätta en sådan grupp ingås av1. Riksåklagaren

eller den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer,2. Rikspolisstyrelsen

eller den polismyndighet som Rikspolisstyrelsen bestämmer,3. Tullverket,

eller4. Kustbevakningen.

Av överenskommelsen skall det framgå vilka tjänstemän som ingår i den

gemensamma utredningsgruppen och under vilken tid gruppen skall vara

verksam.

Bilaga 4

EU:s rambeslut om gemensamma utredningsgrupper