Bet. 2003/04:JUU16

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU16

Straffrättsliga frågor

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet motionsyrkanden rörande olika

straffrättsliga frågor som väckts under den allmänna motionstiden åren 2002

och 2003. De behandlade yrkandena tar framför allt upp frågor om brott

och påföljder för brott, t.ex. upplopp, brott mot homosexuella och andra

särskilt utsatta personer, misshandel av barn, rattfylleri, ett reformerat

påföljdssystem, påföljderna för psykiskt störda lagöverträdare och

livstidsstraffet.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår samtliga motionsyrkanden. Utskottet

hänvisar härvid bl.a. till att gällande regelverk är ändamålsenliga samt

till pågående utrednings- och beredningsarbete.

I ärendet finns 25 reservationer och 3 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Brott mot demokratin m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju243, 2003/04:Ju292 yrkandena 27

och 28 och 2003/04:Ju362.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju391

yrkande 8, 2003/04:Ju414, 2003/04:Ju415, 2003/04:L350 yrkande 12 och

2003/04:So568 yrkande 15.

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (fp, c)

3. Hedersbrott

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju356 yrkande 9 och 2003/04:Ju479

yrkande 5.

Reservation 4 (fp, c)

4. Övergrepp i rättssak

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju348 yrkande 6.

5. Misshandel mot barn m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 4 och 5, 2003/04:Ju451

yrkande 5 och 2003/04:Ub271 yrkande 20.

Reservation 5 (kd, c)

6. Rån

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju218 yrkande 2.

7. Borgenärsbrott

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju227.

Reservation 6 (m)

8. Skadegörelse m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju270, 2003/04:Ju315 yrkandena 1 och

2, 2003/04:Ju331 och 2003/04:MJ403 yrkande 2.

Reservation 7 (m, fp, c)

9. Djurplågeri

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju209 och 2003/04:Ju455.

10. Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju275 yrkandena 1 och 2.

Reservation 8 (mp)

11. Underlåtenhet att bistå nödställd

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju206.

12. Rattfylleri m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258,

2003/04:Ju281 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju306, 2003/04:Ju349 yrkande 16

och 2003/04:So345 yrkande 20.

Reservation 9 (m, fp, kd, c)

13. Olovlig körning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju213 och 2003/04:Ju385.

14. Narkotikabrott

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju224 och 2003/04:So414 yrkandena 7

och 8.

Reservation 10 (m)

Reservation 11 (fp, c)

15. Brott mot knivförbudslagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju307.

16. Åtalspreskription

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju343, 2003/04:Ju401,

2003/04:Ju411 yrkande 8 och 2003/04:Ju430.

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (mp)

17. Påföljdspreskription

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju246.

Reservation 14 (m, fp, c)

18. Ett reformerat straffsystem m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju247, 2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10

och 15-17, 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14, 2003/04:Ju370 yrkandena 2

och 3, 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:Ju425 yrkande 11 i

denna del.

Reservation 15 (m)

Reservation 16 (fp)

Reservation 17 (c)

19. Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 6 och 2003/04:Ju434.

Reservation 18 (v)

20. Strafflindring

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju349 yrkande 15.

Reservation 19 (fp, c)

21. Psykiskt störda lagöverträdare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju330 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Ju356,

2003/04:Ju316 yrkande 6, 2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 yrkandena 1, 2 och

4, 2003/04:So342 yrkandena 1 och 10, 2003/04:So502 yrkande 10 och

2003/04:So570 yrkande 2.

Reservation 20 (fp, kd, c)

22. Livstidsstraffet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 12, 2003/04:Ju357

yrkande 12, 2003/04:Ju371, 2003/04:Ju403, 2003/04:Ju416 yrkande 13 och

2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del.

Reservation 21 (fp, kd, v, mp)

23. Icke frihetsberövande påföljder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju416 yrkande 25, 2003/04:Ju425

yrkande 10, 2003/04:Ju464 och 2003/04:T338.

Reservation 22 (fp)

Reservation 23 (kd)

24. Straffrättsligt samarbete inom EU m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416 yrkande 27, 2003/04:Ju409 yrkande

3 och 2003/04:Ju446 yrkande 1.

Reservation 24 (fp)

Reservation 25 (kd)

Stockholm den 16 mars 2004

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),

Susanne Eberstein (s), Alice Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice

Ask (m), Lennart Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind

(kd), Elisebeht Markström (s), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp),

Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod

(mp), Kerstin Andersson (s) och Hillevi Engström (m).

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

I detta ärende behandlar utskottet ett antal motioner som väckts under

den allmänna motionstiden åren 2002 och 2003. Motionerna rör i huvudsak

frågor om brott och påföljder för brott. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår samtliga motionsyrkanden. Utskottet hänvisar härvid bl.a. till att

gällande regelverk är ändamålsenliga samt till pågående utrednings- och

beredningsarbete.

Jämför reservationerna 1-25 och de särskilda yttrandena 1-3.

Frågor om brott

Brott mot demokratin m.m.

Ett antal motioner tar upp frågor om brott som på olika sätt utgör angrepp

mot demokratin och det öppna samhället. I motion 2003/04:Ju243 (kd) begärs

att s.k. flaggbränning skall kriminaliseras. I motion 2003/04:Ju292 (m)

begärs att en utredning skall tillsättas med uppdrag att se över om en

särskild straffskärpningsgrund bör införas i 29 kap. 2 § brottsbalken då

fråga är om brott som hotar demokratiska värden eller grundläggande fri-

och rättigheter. I samma motion begärs också att en utredning skall

tillsättas för att se över bestämmelserna i brottsbalken rörande upplopp

och våldsamt upplopp. Motionärerna anser att dessa bestämmelser är

ålderdomliga och dåligt anpassade till dagens förhållanden. Slutligen begärs

i motion 2003/04:Ju362 (c) en utredning av hur skyddet för enskildas

yttrandefrihet kan stärkas genom t.ex. hårdare straff för dem som genom

våld eller hot saboterar demonstrationer och manifestationer.

I 16 kap. 1 § brottsbalken förordnas att om en folksamling stör allmän

ordning genom att ådagalägga uppsåt att med förenat våld sätta sig upp

mot myndighet eller eljest framtvinga eller hindra viss åtgärd och skingrar

den sig ej på myndighets befallning, dömes för upplopp, anstiftare och

anförare till fängelse i högst fyra år och annan deltagare i folksamlingens

förehavande till böter eller fängelse i högst två år. Om folksamlingen

skingrar sig på myndighets befallning, dömes anstiftare och anförare för

upplopp till böter eller fängelse i högst två år. Har folksamlingen gått

till förenat våld å person eller egendom, dömes enligt 16 kap. 2 § samma

balk, vare sig myndighet var tillstädes eller ej, för våldsamt upplopp,

anstiftare och anförare till fängelse i högst tio år och annan deltagare

i folksamlingens förehavande till böter eller fängelse i högst fyra

år.

Lagrummen är i princip likalydande med de äldre bestämmelserna i 11 kap.

1 och 2 §§ 1864 års strafflag i 1948 års lydelse. Motiven till nuvarande

bestämmelser finns främst i proposition 1962:10 och proposition 1948:144.

I 16 kap. 7 § brottsbalken fanns tidigare en bestämmelse som innebar att

den som offentligen skymfat Sveriges flagga eller vapen eller annat rikets

tecken kunde dömas för skymfande av rikssymbol till böter eller fängelse

i högst sex månader. För skymfande av utländsk rikssymbol fanns en

motsvarande straffbestämmelse i 19 kap. 10 § samma balk. De nämnda straffbuden

upphävdes den 1 juli 1970 (prop. 1970:12, första lagutskottets utlåtande

nr 47, SFS 1970:225). Utskottet konstaterade i det betänkandet att

bestämmelsen om straff för skymfande av utländsk rikssymbol infördes i början

av andra världskriget med hänsyn till riskerna för att rikets vänskapliga

förbindelser med främmande makt skulle störas och att straffskyddet för

svensk rikssymbol därefter infördes främst som en konsekvensändring.

Utskottet fann att straffbestämmelserna inte längre var behövliga. I

sammanhanget underströk utskottet att t.ex. flaggbränning fortfarande kunde

vara straffbart såsom förargelseväckande beteende eller skadegörelse (s.

50).

Utskottet har vid olika tillfällen behandlat motioner med liknande innehåll

som de nu aktuella. Under riksmötet 1993/94 prövade utskottet frågan om

att förbjuda flaggbränning (bet. 1993/94:JuU19 s. 39). Utskottet fann då

inte skäl att återinföra den utmönstrade straffbestämmelsen. Frågan om en

översyn av bestämmelserna i 16 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken prövades under

förra riksmötet (bet. 2002/03:JuU10 s. 7 f). Utskottet höll då med om att

bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp inte är någon modern

lagstiftning. Mot bakgrund bl.a. av händelserna i samband med EU-toppmötet

i Göteborg år 2001 utgick utskottet dock från att regeringen kommer att

se över bestämmelserna och tillämpningen av dessa.

Enligt vad utskottet har inhämtat pågår det för närvarande diskussioner

om att se över bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp inom

Justitiedepartementet. Departementet avvaktar emellertid beredningen av den

s.k. Göteborgskommitténs betänkande Göteborg 2001 (SOU 2002:122), då man

anser att lagstiftningsarbetet med ett maskeringsförbud är av betydelse

för en framtida översyn av bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp.

En proposition med förslag om maskeringsförbud är planerad att överlämnas

till riksdagen under våren 2004.

I sammanhanget kan nämnas att Göteborgskommittén även har övervägt om

polislagens regler om avvisning, avlägsnande och tillfälliga omhändertaganden

samt andra åtgärder som kan vidtas vid allvarliga ordningsstörningar är

ändamålsenligt utformade. Göteborgskommittén har i dessa delar inte funnit

skäl att föreslå några ändringar (SOU 2002:122 s. 756 f).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning att behov saknas av att

återinföra en särskild bestämmelse om flaggbränning i brottsbalken. I fråga

om bestämmelserna om upplopp och våldsamt upplopp kan det konstateras att

diskussioner pågår inom Justitiedepartementet om att se över dessa.

Utskottet är mot den bakgrunden inte berett att nu ta något initiativ i

frågan. Utskottet är inte heller berett att förorda att en utredning skall

tillsättas för att se över om en särskild straffskärpningsgrund bör införas

i 29 kap. 2 § brottsbalken då fråga är om brott som hotar demokratiska

värden eller om skyddet för enskildas yttrandefrihet på annat sätt bör

förstärkas. Såvitt utskottet kan bedöma ger nuvarande lagstiftning ett

tillfredsställande skydd för enskildas grundläggande fri- och rättigheter.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker bifall till

motionerna 2003/04:Ju243 och 2003/04:Ju362 samt motion 2003/04:Ju292 i nu

behandlade delar.

Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl.

Flera motioner rör frågor om brott mot och diskriminering av personer på

grund av deras sexuella läggning eller sexuella identitet m.m.

I motion 2003/04:Ju356 (v, s, fp, c, mp) begärs att förbudet i 16 kap. 9

§ brottsbalken mot olaga diskriminering utvidgas till att även omfatta

sexuell läggning och könsidentitet. Motionärerna begär också att bestämmelsen

om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 § samma balk skall omfatta den som hotar

eller uttrycker missaktning för en grupp av personer med anspelning på

deras könsidentitet. Vidare framhålls i motionen att det bör särskilt

uppmärksammas att det hedersrelaterade våldet även vänder sig mot homo-

och bisexuella samt transpersoner. Slutligen begär motionärerna att

bestämmelsen om åtal i 5 kap. 5 § 4 brottsbalken skall utvidgas till att

omfatta förolämpning med anspelning på någons sexuella läggning eller

könsidentitet. I motion 2003/04:L350 (c) framhålls vikten av att rättsväsendet

tar brott mot homo- och bisexuella samt transpersoner på stort allvar.

Liknande synpunkter framhålls också i motion 2003/04:So568 (mp). Motionärerna

bakom denna motion begär att regeringen skall tillsätta en utredning med

uppdrag att ta fram en särskild handlingsplan mot hatbrott och homofobi.

I några motioner framställs önskemål om förändringar i straffskärpningsregeln

i 29 kap. 2 § 7 brottsbalken. I motion 2003/04:Ju356 (v, s, fp, c, mp)

begärs att det skall ses som en försvårande omständighet om syftet med

brottet är att kränka en person på grund av dennes könsidentitet. I

motionerna 2003/04:Ju414 och 2003/04:Ju415 (båda s) begärs en översyn av

bestämmelsen i syfte att ändra denna så att brott med homofobiska respektive

sexistiska motiv skall betraktas som lika allvarliga som brott med rasistiska

motiv. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju479 (fp) att en utredning skall

tillsättas med uppdrag att se över möjligheterna att införa hedersmotiv

som en försvårande omständighet.

I motion 2003/04:Ju391 (m) begärs att brottet förolämpning skall falla

under allmänt åtal.

Utskottet har vid ett stort antal tillfällen prövat motioner med samma

eller liknande innehåll som de nu aktuella, senast under riksmötet 2002/03.

En utförlig redovisning för gällande lag och utskottets tidigare

ställningstaganden i frågorna finns i utskottets betänkande 2002/03:JuU10 s.

9 f.

Utskottet föreslog sammanfattningsvis att samtliga motionsyrkanden skulle

avslås. Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att regeringen tillkallat

en parlamentarisk kommitté med uppdrag att bl.a. överväga en gemensam

lagstiftning mot diskriminering som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden och att detta arbete inte borde

föregripas. Vidare ansåg utskottet att åtalsbestämmelserna i 5 kap. 5 §

brottsbalken var ändamålsenligt utformade. Enligt utskottets mening fanns

det inte då anledning för riksdagen att ta några ytterligare initiativ.

Som

utskottet framhöll har regeringen tillsatt en parlamentariskt sammansatt

kommitté som skall överväga vissa av de frågor som berörs i de ovan angivna

motionerna (dir. 2002:11). Kommittén, som antagit namnet

Diskrimineringskommittén,

skall bl.a. överväga om det finns skäl att ersätta straffbestämmelsen om

olaga diskriminering i 16 kap. 9 § brottsbalken med någon annan typ av

reglering. Kommittén skall också kartlägga och analysera behovet av och

formerna för en reglering av ett förbud mot diskriminering av s.k.

transpersoner. Kommittén skall därvid belysa fördelar och problem med att

införa en sådan reglering. Den skall vidare ta ställning till vilken

personkrets som skall omfattas av ett eventuellt förbud och hur ett sådant

förbud lämpligen kan avgränsas och sanktioneras, samt hur det skall

förhålla sig till förbudet mot könsdiskriminering. Kommittén skall i

sammanhanget även överväga om någon myndighet skall ha till uppgift att

särskilt ta till vara transpersoners rättigheter och om en eventuell

lagstiftning mot diskriminering av transpersoner skall ingå i en gemensam

diskrimineringslagstiftning. Förslag till författningsändringar och andra

åtgärder som uppdraget kan ge anledning till skall lämnas. Kommittén skall,

enligt tilläggsdirektiv utfärdade i maj 2003 (dir. 2003:69), redovisa

sitt uppdrag till regeringen senast den 1 juli 2005.

I sammanhanget kan nämnas att det inom rättsväsendet pågår förebyggande

arbete mot brott med bl.a. rasistiska eller homofobiska inslag samt olaga

diskriminering. Rikspolisstyrelsen har t.ex. i samarbete med Riksåklagaren

anordnat konferenser om bl.a. islam, homofobi och brottsoffer, Internet

och hatbrott samt hets mot folkgrupp. Vidare har i samverkan med

Säkerhetspolisen, Riksåklagaren och Justitiekanslern ett material tagits fram

för att sprida kunskap om hatbrotten till kontaktpersoner och samordnare

(prop. 2003/04:1 utg. omr. 4 s. 46).

Utskottet delar motionärernas uppfattning att förtyck, våld och diskriminering

som riktar sig mot någon på grund av dennes sexuella läggning, könsidentitet

eller kön måste tas på stort allvar. Utskottet noterar därför med

tillfredsställelse att regeringen tillkallat en parlamentarisk kommitté med

uppdrag bl.a. att se över bestämmelsen om olaga diskriminering samt

kartlägga och analysera behovet av och formerna för en reglering av ett

förbud mot diskriminering av s.k. transpersoner. Detta arbete bör inte

föregripas. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att frågan om

att motverka brott med bl.a. homofobiska inslag prioriterats inom

rättsväsendet under senare år och att arbete med sådan inriktning pågår på

flera håll inom rättsväsendet. Mot den bakgrunden finns det enligt utskottets

mening inte anledning för riksdagen att för närvarande ta några ytterligare

initiativ i dessa frågor. Motionerna 2003/04:Ju414 och 2003/04:Ju415 samt

motionerna 2003/04:Ju356, 2003/04:Ju479, 2003/04:L350 och 2003/04:So568

i här behandlade delar bör därför avslås.

Vad gäller motionsönskemålen rörande åtalsbestämmelsen i 5 kap. 5 §

brottsbalken anser utskottet, i likhet med tidigare år, att gällande

bestämmelser är ändamålsenligt utformade. Motion 2003/04:Ju391 i här behandlad

del bör därför avslås.

Övergrepp i rättssak

I motion 2003/04:Ju348 (c) begärs att ytterligare åtgärder skall vidtas

för att förhindra övergrepp i rättssak.

Enligt 17 kap. 10 § brottsbalken skall den som med våld eller hot om våld

angriper någon för att denne gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål

eller annars vid förhör avgett utsaga hos en domstol eller annan myndighet

eller för att hindra någon från en sådan åtgärd dömas för övergrepp i

rättssak till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är ringa, till

böter eller fängelse i högst sex månader. Detsamma skall gälla, om man

med någon annan gärning, som medför lidande, skada eller olägenhet, eller

med hot om en sådan gärning angriper någon för att denne avlagt vittnesmål

eller annars avgett utsaga vid förhör hos en myndighet eller för att hindra

honom från att avge en sådan utsaga. Är brottet grovt döms till fängelse

lägst två och högst åtta år.

Straffstadgandet erhöll sin nuvarande avfattning genom lagstiftning år

2002 (prop. 2001/02:59 delvis, bet. JuU12, rskr. 164). Utskottet konstaterade

då med tillfredsställelse att regeringen lagt fram ett förslag i enlighet

med vad utskottet tidigare uttalat.

Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det är viktigt

att målsägande och vittnen vågar framträda inför domstol. Bestämmelserna

om övergrepp i rättssak har emellertid nyligen ändrats. Enligt utskottet

har den nya lydelsen givits en ändamålsenlig utformning. Motion 2003/04:Ju348

i här behandlad del bör därför avslås.

Misshandel mot barn m.m.

I motion 2003/04:Ju349 (c) begärs att ett särskilt barnmisshandelsbrott

införs i brottsbalken. En liknande inriktning har motion 2003/04:Ju451

(kd) där motionärerna önskar se en höjning av minimistraffet för grov

barnmisshandel.

I motion 2003/04:Ub271 (mp) begärs att ett särskilt mobbningsbrott införs

i brottsbalken. Enligt motionärerna är det viktigt att det av lagstiftningen

framgår att mobbning är en fysisk eller psykisk misshandel som begås i

syfte att bryta ned en annan människa.

Utskottet har tidigare prövat frågor om misshandel av barn, senast i

samband med beredningen av regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd

för barn i utsatta situationer (yttr. 2002/03:JuU1y s. 4 f).

I propositionen tog regeringen, i likhet med Kommittén mot barnmisshandel,

ställning mot att införa ett särskilt barnmisshandelsbrott. Regeringen

föreslog däremot en ny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § brottsbalken

som skulle omfatta fall där brottet varit ägnat att skada tryggheten och

tilliten hos ett barn i dess förhållande till en närstående person.

Utskottet gjorde i sammanhanget följande överväganden. Enligt utskottet

är det inte svårt att känna sympati för motionärernas önskemål. Misshandel

av barn hör till de allra grövsta brotten och det finns rättspolitiska

skäl som talar för att dessa brott borde ha en särskild brottsrubricering.

Det finns emellertid en rad komplikationer av lagstiftningsteknisk natur

som utskottet för närvarande inte har underlag att bedöma om de går att

lösa. Utskottet vill ändå nämna några. Enligt barnkonventionen är ett

barn en person under 18 år. Vid en särreglering måste ställning tas till

om regleringen skall omfatta alla barn eller barn under en viss lägre

ålder. En annan fråga är hur lagstiftaren vid en särreglering skall

förhålla sig till fall där offer och gärningsman är relativt jämnåriga. Det

finns risk att gränsdragningsproblem skapas. Lagstiftaren måste också

fråga sig om det är lämpligt att införa ytterligare brott där vad

gärningsmannen känt till eller bort misstänka om offrets ålder är avgörande

vid bedömningen av gärningen (jfr. sexuellt utnyttjande av underårig i 6

kap. 4 § brottsbalken och 6 kap. 11 § samma balk). Kommittén mot barnmisshandel

nämner särskilt frågan hur lagstiftaren bör ställa sig till andra brott

som kränker barns integritet, t.ex. olaga hot - ställning måste tas till

om sådana brott i sådana fall också bör särregleras. Problemen är med

andra ord många, och enkla lösningar finns knappast. Regeringen avser

dock att fortsätta arbetet med hithörande frågor i syfte att analysera om

det finns möjligheter att ytterligare förstärka barns skydd mot våld i

hemmet. I avvaktan på resultatet av ytterligare analyser anser utskottet

att den väg regeringen i denna proposition anvisar framstår som framkomlig.

Genom införande av en ny straffskärpningsgrund, som särskilt tar sikte

på barns trygghet och tillit i förhållande till närstående vuxna, betonas

ytterligare det utomordentligt allvarliga i att vuxna familjemedlemmar

förgriper sig på barn i familjen, och ytterligare möjligheter till

straffskärpning öppnar sig.

Såsom utskottet tidigare framhållit är det inte svårt att känna sympati

för motionärernas önskemål om att misshandel av barn bör ges en särskild

brottsrubricering. Det är inte heller svårt att känna sympati för önskemålet

om att höja straffen för grova fall av misshandel av barn. Utskottet har

emellertid nyligen tagit ställning till liknande yrkanden. Utskottet är

inte nu berett att frångå då gjorda ställningstaganden. Mot den bakgrunden

föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 och

2003/04:Ju451 i här behandlade delar.

Utskottet är inte heller berett att föreslå att mobbning införs som ett

särskilt brott i brottsbalken. Flertalet av de handlanden som kan föras

in under begreppet mobbning är redan i dag straffbelagda såsom t.ex.

misshandel, ofredande och förolämpning. Även psykiskt våld faller i viss

mån in under dessa straffbestämmelser. Att söka straffbelägga psykiskt

våld i större utsträckning än vad som i dag är fallet skulle medföra

påtagliga svårigheter i fråga om att avgränsa det straffbara området. Mot

den bakgrunden föreslår utskottet att riksdagen avslår motion 2003/04:Ub271

i här behandlad del.

Rån

I motion 2003/04:Ju218 (c) framhålls att rån begångna medelst ett vapen

eller en vapenattrapp alltid skall vara att bedöma som grovt rån.

Den som stjäl medelst våld å person eller medelst hot som innebär trängande

fara eller för den hotade framstår som trängande fara, döms enligt 8 kap.

5 § brottsbalken för rån. Påföljden är fängelse i lägst ett och högst

sex år. Är brottet grovt döms enligt 6 § samma kapitel för grovt rån till

fängelse i lägst fyra och högst tio år. Vid bedömande av om brottet är

grovt skall särskilt beaktas om våldet varit livsfarligt eller om

gärningsmannen tillfogat svår kroppsskada eller allvarlig sjukdom eller om

han eljest visat synnerlig råhet eller på ett hänsynslöst sätt utnyttjat

den rånades skyddslösa ställning.

Utskottet har tidigare vid flera tillfällen tagit ställning till liknande

motionsyrkanden som det nu aktuella, senast vid riksmötet 2000/01 (bet.

2000/01:JuU14 s. 22 f). Utskottet vidhöll då tidigare gjorda uttalanden

som i huvudsak gick ut på att straffskalan för rån och grovt rån väl

återspeglar hur allvarligt lagstiftaren ser på denna typ av brottslighet

och att brott som förövas med vapen eller vapenattrapper ofta bedöms som

grova av domstolarna. När det gäller rekvisiten för grovt rån har utskottet

konstaterat att dessa ger utrymme för att beakta sådana omständigheter

som gärningens farlighet och hänsynslöshet samt de effekter i form av

skada, psykiska besvär och annat obehag som gärningen medför för den

enskilde. Utskottet har inte kunnat se att det härutöver behövs en reglering

som tar sikte på vilken typ av redskap som kommit till användning vid

gärningens genomförande.

Utskottet vidhåller sina tidigare gjorda uttalanden och föreslår att

riksdagen avslår motion 2003/04:Ju218 i här behandlad del.

Borgenärsbrott

I motion 2003/04:Ju227 (m) begärs en översyn av 11 kap. brottsbalken om

brott mot borgenärer m.m.

I början av 1980-talet gjordes en översyn av 11 kap. brottsbalken som

resulterade i ett stort antal lagändringar, bl.a. togs det s.k. effektkravet

bort i fråga om brotten oredlighet och vårdslöshet mot borgenärer.

Kriminaliseringen knöts i stället till att handlandet sker i ett visst

ekonomiskt läge. Det huvudsakliga motivet för ändringarna var att underlätta

brottsutredningen (Ds Ju 1983:17, prop. 1985/86:30, bet. 12, rskr. 66).

Därefter har enstaka ändringar gjorts i det aktuella kapitlet, bl.a. i

samband med att skuldsaneringslagen (1994:334) respektive den nya

bokföringslagen (1999:1078) infördes.

I mitten av 1990-talet gjordes en ny översyn av 11 kap. brottsbalken.

Översynen resulterade i betänkandet Borgenärsbrotten - en översyn av 11 kap.

brottsbalken (SOU 1996:30). Som ett led i beredningen av detta betänkande

uppdrog Justitiedepartementet åt en särskild utredare att se över bl.a.

bokföringsbrottet. Uppdraget resulterade i departementspromemorian

Bokföringsbrott och brott mot borgenärer (Ds 2002:57) som överlämnades till

justitieministern i november 2002. Enligt vad utskottet har inhämtat bereds

promemorian för närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar att en översyn av 11 kap. brottsbalken har företagits

och att de förslag till ändringar som lämnats i anledning av översynen

bereds inom Justitiedepartementet. Detta arbete bör inte föregripas.

Utskottet föreslår att motion 2003/04:Ju227 avslås.

Skadegörelse m.m.

I ett antal motioner berörs enskilda intressens skydd mot skadegörelse

och liknande brottsliga angrepp, bl.a. begärs i flera motioner insatser

för att öka skyddet för uppfödare som utsätts för brott av s.k.

djurrättsaktivister. I motionerna 2003/04:Ju315 och 2003/04:MJ403 (båda m)

begärs

att straffen för brott mot näringsidkare inom bl.a. pälsdjursnäringen

skärps, och i motion 2003/04:Ju331 (c) begärs att en utredning tillsätts

med uppdrag att se över hur skyddet för pälsdjursfarmare och deras familjer

kan förbättras.

I motion 2003/04:Ju270 (s) begärs en reglering i brottsbalken för att

skydda Gotlands raukar mot åverkan.

Brott med djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom pälsdjursnäringen,

ökade kraftigt under år 2002. Under detta år anmäldes 244 brott med

koppling till djurrättsaktivister jämfört med 105 brott år 2001. Mer än

hälften av de anmälda brotten avsåg skadegörelse av olika slag

(Säkerhetspolisens

rapport Brottslighet kopplad till rikets inre säkerhet 2002 s. 67 f).

Riksdagen har nyligen beslutat om flera skärpningar av den straffrättsliga

lagstiftningen såvitt gäller skadegörelsebrott (prop. 2002/03:138, bet.

2003/04:JuU3, rskr. 15). Skärpningarna trädde i kraft den 1 januari 2004.

Den som förstör eller skadar fast eller lös egendom till men för annans

rätt därtill döms numera enligt 12 kap. 1 § brottsbalken för skadegörelse

till böter eller fängelse i högst ett år.

Är brottet, med hänsyn till skadans obetydlighet och övriga omständigheter

vid brottet, att anses som ringa döms enligt 12 kap. 2 § samma balk i

stället för åverkan till böter. Även den som i skog och mark tar t.ex.

sten, grus eller annat sådant som ej är berett till bruk kan dömas för

åverkan.

Är brottet att anse som grovt döms enligt 12 kap. 3 § samma balk för grov

skadegörelse till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet

skall vara att anse som grovt skall särskilt beaktas, om av gärningen

kommit synnerlig fara för någons liv eller hälsa eller skadan drabbat sak

av stor kulturell eller ekonomisk betydelse eller om skadan eljest är

synnerligen kännbar.

Även försök till skadegörelse och grov skadegörelse är straffbart liksom

förberedelse till eller underlåtenhet att avslöja grov skadegörelse.

När det gäller brotten mot bl.a. pälsdjursnäringen vill utskottet även

nämna att regeringen i budgetpropositionen för år 2004 uppmärksammat den

ökning som rapporterats om brott med djurrättsliga motiv. Enligt regeringen

bör polisen sträva efter att personalen har goda kunskaper om de rörelser

som begår sådana brott och varför de begår brotten för att kunna bedriva

ett effektivt förebyggande och utredande arbete (prop. 2003/04:1 utg. omr.

4 s. 53).

Utskottet har i och för sig förståelse för motionsönskemålen om ett bättre

skydd för uppfödare som utsätts för brott av djurrättsaktivister. Uppfödning

av pälsdjur för handel med pälsar och liknande näringsverksamhet är

tillåten i Sverige. Det innebär att den som driver sådan rörelse har rätt

att göra det utan att bli utsatt för brott. Riksdagen har emellertid

nyligen beslutat om skärpningar i det straffrättsliga regelverket i syfte

att förebygga och bekämpa skadegörelse, bl.a. en skärpning av straffskalan

för sådana brott. Därtill kommer att det inom polisen pågår arbete för

att förbättra det förebyggande och utredande arbetet vad gäller brott som

begås av djurrättsaktivister. Mot den bakgrunden är utskottet inte berett

att nu förorda ytterligare åtgärder. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motion 2003/04:Ju331 samt motionerna 2003/04:Ju315 och 2003/04:MJ403

i här behandlade delar. Utskottet anser inte heller att riksdagen bör ta

något initiativ i fråga om skyddet för Gotlands raukar. Motion 2003/04:Ju270

bör därför avslås.

Djurplågeri

I motionerna 2003/04:Ju209 (m) och 2003/04:Ju455 (s) begärs att straffet

för djurplågeri skärps. Enligt motionärerna bör det införas ytterligare

en nivå för djurplågeri som ger ett strängare straff.

Enligt 16 kap. 13 § brottsbalken skall den som uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på

annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande dömas för djurplågeri

till böter eller fängelse i högst två år.

I 36 § djurskyddslagen (1988:534) föreskrivs att den som bryter mot vissa

närmare angivna bestämmelser i lagen eller föreskrifter som meddelats med

stöd av denna skall dömas till böter eller fängelse i högst två år.

Reglerna skärptes den 1 januari 2003. Innan dess var maximistraffet fängelse

i högst ett år (prop. 2001/02:93, bet. MJU20, rskr. 257).

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden som de nu

aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 27). Utskottet konstaterade

då att en straffskärpning nyligen gjorts i djurskyddslagen, men att något

arbete vad gäller bestämmelsen om djurplågeri inte pågick. Enligt utskottet

hade det inte heller framkommit skäl att förordna om någon ytterligare

skärpning av straffen för djurplågeri respektive vanvård av djur.

Utskottet ser alltjämt inte skäl för riksdagen att ta initiativ till en

skärpning av straffet för djurplågeri. Motionerna 2003/04:Ju209 och

2003/04:Ju455 avstyrks.

Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran

I motion 2003/04:Ju275 (mp) begärs att de allmänna grunderna för ansvarsfrihet

i 24 kap. brottsbalken kompletteras så att försök att avvärja ett pågående

eller överhängande ingrepp i känsliga naturmiljöer faller in under den s.

k. nödvärnsrätten. Motionärerna begär också att bestämmelser införs om

rätt att samvetsvägra, dvs. att utan påföljd vägra att utföra visst arbete.

Utskottet har tidigare behandlat liknande yrkanden om ekologiskt nödvärn

och samvetsvägran, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 27 f). För en

utförlig redovisning av rättsläget hänvisas till detta betänkande.

När det gällde ekologiskt nödvärn konstaterade utskottet att

ansvarsfrihetsreglerna

var tillämpliga t.ex. när det gäller brottsliga angrepp på person eller

egendom. I princip var reglerna tillämpliga t.ex. vid miljöbrott. När det

däremot gällde ansvarsfrihet för att avvärja ingrepp som inte var brottsliga

ställde det sig annorlunda. Enligt utskottets mening fanns det inte

anledning att utvidga reglerna om ansvarsfrihet till att omfatta sådana

situationer.

När det gällde s.k. samvetsvägran konstaterade utskottet först att

skyldigheten att utföra t.ex. farligt arbete eller arbete som innebär spridning

av gift m.m. torde vila på avtalsrättslig grund. Självklart fanns det

inte heller möjlighet att med straffrättsligt stöd tvinga någon att begå

brott inom ramen för sitt arbete. Utskottet ansåg mot den bakgrunden att

gällande regler torde tillgodose syftet med det då framställda motionsyrkandet

om en reglering.

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden och föreslår att riksdagen

avslår motion 2003/04:Ju275.

Underlåtenhet att bistå nödställd

I motion 2003/04:Ju206 (m) begärs att ett straffrättsligt ansvar införs

för den som underlåter att bistå en nödställd person som befinner sig i

allvarlig fara för liv och hälsa.

Dagens regler innebär att det inte finns någon generell straffsanktionerad

skyldighet att ingripa i situationer som är farliga för andra personer.

I många situationer kan dock ett underlåtenhetsansvar komma i fråga. Som

huvudregel förutsätter ett sådant ansvar att gärningsmannen kan sägas ha

haft en handlingsplikt. Straffansvar kan också, enligt 23 kap. 6 §

brottsbalken, åläggas den som underlåter att avslöja eller hindra ett allvarligt

brott, t.ex. mord, dråp, grov misshandel, våldtäkt, rån och grov skadegörelse,

som är å färde.

Utskottet har behandlat frågan om straffrättsligt ansvar för underlåtenhet

att ingripa i vissa situationer vid ett stort antal tillfällen. För en

utförlig redogörelse för de regler som finns på olika områden och som

stipulerar en skyldighet att vidta åtgärder samt för utskottets

ställningstaganden i olika sammanhang hänvisas till utskottets betänkande

2001/02:JuU10 s. 24 f.

När utskottet senast behandlade frågan våren 2003 vidhöll utskottet sin

tidigare inställning i frågan, nämligen att nackdelarna med att införa

ett generellt straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå nödställd

vägde tyngre än de skäl som talade för att införa ett sådant ansvar. Mot

den bakgrunden avstyrkte utskottet ett motionsyrkande liknande det nu

framställda (bet. 2002/03:JuU10 s. 16 f).

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan. Motion 2003/04:Ju206

avstyrks.

Rattfylleri m.m.

Ett flertal motioner behandlar frågor om rattfylleri. I motion 2003/04:Ju258

(fp) begärs att personer som för andra gången gör sig skyldiga till grovt

rattfylleri skall dömas till behandling för sitt missbruk. I motionerna

2003/04:Ju281 (m) och 2003/04:Ju306 (s) framhålls att grovt rattfylleri

alltid bör leda till ett fängelsestraff. I motion 2003/04:Ju281 begärs

också att blodprov alltid skall tas i samband med trafikolyckor. I motion

2003/04:Ju254 (m) begärs att s.k. eftersupning skall straffbeläggas i

syfte att förbättra möjligheterna att lagföra rattfyllerister. I motion

2003/04:Ju222 (m) begärs höjda straff för drograttfylleri, och i motion

2003/04:So345 (fp) begärs att en utredning tillsätts med uppgift att se

över reglerna om drograttfylleri. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju349

(c) att ansvar för dråp skall kunna utdömas vid rattfylleri med vållande

till annans död som följd.

Under det senaste dryga decenniet har ett flertal reformer genomförts

beträffande rattfylleribrotten. För en utförlig redovisning av dessa och

av gällande rätt hänvisas till utskottets betänkande 2002/03:JuU10 s. 22

f. I det betänkandet redogörs också ingående för utskottets ställningstagande

i frågor rörande rattfylleri.

Regeringen beslutade den 18 december 2003 att tillkalla en särskild

utredare med uppdrag att se över diverse frågor rörande rattfylleri och

sjöfylleri (dir. 2003:174). Enligt direktiven skall utredaren göra en

utvärdering och översyn av rattfyllerilagstiftningen, sådana påföljdsfrågor

som har anknytning till rattfylleribrottet samt vissa andra frågor som

har betydelse vid utredning och lagföring av rattfylleribrottslighet.

Utredaren skall bl.a. med beaktande av brotts- och olycksfallsutvecklingen

utvärdera de reformer som vidtagits i fråga om rattfylleribrottet och

påföljdssystemet under 1990-talet och särskilt analysera hur bestämmelser

om påföljdsval och frågor om vårdbehov har tillämpats och behandlats.

Utredaren skall också utvärdera hur bestämmelserna om vållande till annans

död och vållande till kroppsskada eller sjukdom har tillämpats när brotten

har begåtts i samband med rattfylleri och överväga om det finns några

reformbehov. Vidare skall utredaren kartlägga frågan om s.k. eftersupning

och bedöma om det finns behov av några lagstiftningsreformer eller andra

åtgärder. Utredaren skall också överväga om möjligheterna för polisen att

ta och ta del av blodprov för att utreda misstänkta rattfylleribrott bör

utvidgas. Uppdraget skall slutredovisas senast den 16 december 2005.

Frågorna om drograttfylleri, bevissäkring i form av utvidgade möjligheter

för polisen att ta och ta del av blodprov, en sekretessbrytande regel för

hälso- och sjukvården och socialtjänsten samt om sjöfylleri är av sådan

beskaffenhet att de, om utredaren bedömer det lämpligt, kan särredovisas

i ett delbetänkande senast den 17 december 2004.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att man måste se mycket allvarligt

såväl på rattfylleribrotten som på brott som innebär att någon som är

påverkad av alkohol eller andra medel vid framförande av motorfordon

orsakar en annan människas död. Regeringen har emellertid nyligen tillsatt

en utredning med uppdrag att se över rattfyllerilagstiftningen samt

bestämmelserna om vållande till annans död, kroppsskada eller sjukdom. Härvid

kommer bl.a. frågor om påföljdsval och straffvärdebestämning att tas upp.

Också frågan om att införa straffansvar för s.k. eftersupning kommer att

behandlas av utredningen. Enligt utskottet bör detta arbete inte föregripas.

Motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258, 2003/04:Ju281

och 2003/04:Ju306 samt motionerna 2003/04:Ju349 och 2003/04:So345 i här

behandlade delar avstyrks.

Olovlig körning

I motion 2003/04:Ju213 (c) begärs en översyn av bestämmelserna i

trafikbrottslagen om olovlig körning respektive förverkande av fordon. Enligt

motionären bör straffen för olovlig körning skärpas och möjligheterna att

förverka fordon som har använts vid olovlig körning utvidgas. I motion

2003/04:Ju385 (s) framhålls att polisens befogenheter att beslagta bil

och/eller bilnycklar i samband med olovlig körning bör ses över.

Enligt 3 § första stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott

(trafikbrottslagen) skall den som uppsåtligen för ett körkortspliktigt

fordon utan att vara berättigad därtill dömas för olovlig körning till

böter. Om han eller hon tidigare har innehaft körkort som blivit återkallat

eller om brottet har skett vanemässigt eller eljest är att anse som grovt

kan han eller hon dömas för grov olovlig körning till fängelse i högst

sex månader. I domstolarna har påföljden vid upprepade fall av grov olovlig

körning bestämts till fängelse.

Enligt 7 § samma lag får ett fordon som har använts vid brott enligt

trafikbrottslagen, t.ex. olovlig körning, förklaras förverkat om det behövs

för att förebygga fortsatt sådan brottslighet och förverkande inte är

oskäligt. Normalt är det tillräckligt för att förverkande skall kunna ske

att risken för fortsatt brottslighet framstår som beaktansvärd.

Vidare följer av 27 kap. 1 § rättegångsbalken att föremål, som skäligen

kan antas äga betydelse för utredning om brott eller vara genom brott

någon avhänt eller på grund av brott förverkat, får tas i beslag. Beslut

härom får dock endast fattas om skälen för åtgärden uppväger det intrång

eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller för något

annat motstående intresse.

Justitiedepartementet har inlett ett arbete för att analysera reglerna i

7 § trafikbrottslagen om förverkande av fordon. Inom ramen för detta arbete

kommer departementet att överväga om det finns anledning att ändra nuvarande

bestämmelser. Arbetet kommer att redovisas i en departementspromemoria

under våren 2004.

Inom departementet pågår också ett arbete med att se över polisens

befogenheter att tillfälligt omhänderta egendom. Arbetet har resulterat i en

promemoria. I promemorian föreslås bl.a. att polisen skall få tillfälligt

omhänderta egendom som kan komma till användning vid rattfylleribrott, t.

ex. bilnycklar. Departementet har däremot inte funnit skäl att för närvarande

föreslå motsvarande reglering för att förhindra olovlig körning.

Utskottet finner inte skäl att förorda en ändring av straffskalan för

olovlig körning. Utskottet anser vidare att riksdagen inte bör föregripa

det arbete som pågår inom Justitiedepartementet om förverkande av fordon

respektive att se över polisens möjligheter att tillfälligt omhänderta

egendom. Motionerna 2003/04:Ju213 och 2003/04:Ju385 avstyrks.

Narkotikabrott

I motion 2003/04:Ju224 (m) begärs att straffen för illegal hantering av

Rohypnol skall skärpas. I motion 2003/04:So414 (m) begärs att livstids

fängelse skall införas för grovt narkotikabrott och att maximistraffet

för ringa narkotikabrott skall höjas från sex månaders fängelse till ett

års fängelse.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat liknande motionsyrkanden,

senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 21 f). Utskottet hänförde sig

då till uttalanden gjorda i samband med beredningen av regeringens

proposition 2001/02:91, Nationell narkotikahandlingsplan (yttr. 2001/02:JuU5y

s. 8 f). Sammanfattningsvis såg utskottet inte anledning föreligga att

ändra straffskalorna - eller tillämpningen av desamma - för vare sig ringa

eller grovt narkotikabrott. När det gällde yrkandet om livstidsstraff

konstaterade utskottet att man under 1990-talet i princip årligen haft

att ta ställning till denna fråga. Utskottet hade då konstaterat att de

straff som mäts ut för grovt narkotikabrott regelmässigt är långa och att

något behov av ytterligare straffskärpningar inte har ansetts föreligga.

Utskottet hade också hänvisat till att införandet av livstidsstraff som

påföljd för grovt narkotikabrott inte ligger i linje med 1980-talets

reformarbete på påföljdssystemets område med att utmönstra de tidsobestämda

straffen. Mot denna bakgrund avstyrkte utskottet bifall till de då behandlade

motionsyrkandena.

I sammanhanget kan också nämnas att Högsta domstolen genom en dom meddelad

den 5 september 2003 (NJA 2003 s. 339) har skärpt praxis vad gäller illegal

hantering av Rohypnol. Enligt Högsta domstolen finns det nu anledning att

i farlighetshänseende jämställa detta preparat med GHB och ecstacy, vilket

vid ett rent mängdresonemang innebär att gränsen för att dömas för grovt

narkotikabrott skulle gå vid ca 1 000 tabletter à 1 mg. Enligt tidigare

praxis ansågs utgångspunkten vid prövning av huruvida illegal befattning

med Rohypnol var att bedöma som brott av normalgraden eller grovt brott

vara 20 000 tabletter à 1 mg (NJA 1998 s. 24).

Utskottet vidhåller sina tidigare uttalanden. Utskottet vill härvid

tillägga att det måste anses vara en fråga för domstolarna att avgöra hur

långa straff som bör ådömas för hantering av enskilda preparat, t.ex.

Rohypnol. Mot den bakgrunden föreslår utskottet att motion 2003/04:Ju224

och motion 2003/04:So414 i här behandlade delar avslås.

Brott mot knivförbudslagen

I motion 2003/04:Ju307 (s) begärs att straffen för att bära kniv ute i

samhället skall ses över och skärpas.

Enligt lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar och andra farliga

föremål, den s.k. knivförbudslagen, är det förbjudet att inneha knivar,

andra stick- och skärvapen och andra föremål som är ägnade att användas

som vapen vid brott mot liv eller hälsa på allmän plats, inom skolområde

där grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs eller i fordon på allmän

plats, såvida inte innehavet är befogat. Om någon uppsåtligen eller av

oaktsamhet bryter mot detta förbud skall han eller hon dömas till böter

eller fängelse i högst sex månader eller, om brottet är grovt, till

fängelse i högst ett år. I ringa fall döms inte till ansvar.

Utskottet behandlade våren 2000 ett regeringsförslag om diverse skärpningar

i vapenlagstiftningen (prop. 1999/2000:27, bet. JuU9, rskr. 150). I samband

därmed infördes en särskild straffskala för grovt brott mot knivförbudslagen

med möjlighet att döma ut fängelse upp till ett år. Regeringen såg däremot

inte något behov av att höja straffskalan för brott av normalgraden. För

regeringens närmare överväganden i denna del hänvisas till propositionen

(s. 90 f). Utskottet hade inte något att erinra mot regeringens förslag

(bet. 1999/2000:JuU9 s. 21).

Utskottet finner inte skäl att förorda en ändring av straffskalorna för

brott mot knivförbudslagen. Enligt utskottet medger nuvarande straffskalor

goda möjligheter för domstolarna att mäta ut ett straff för gärningen som

är rimligt utifrån omständigheterna i det enskilda fallet. Motion

2003/04:Ju307 avstyrks.

Preskription

I motion 2003/04:Ju232 (m) begärs att preskriptionstiden för grova våldsbrott

avskaffas. Liknande synpunkter framförs i motion 2003/04:Ju430 (kd). I

denna motion begärs att preskriptionstiden för brott med fängelse tio år

eller mer i straffskalan avskaffas. I några motioner begärs vidare

förlängningar av preskriptionstiden. I motion 2003/04:Ju343 (v) begärs att

preskriptionstiden för vissa gärningar innefattande hets mot folkgrupp

förlängs, medan det i motionerna 2003/04:Ju401 (mp) och 2003/04:Ju411

(kd) begärs att preskriptionstiderna för miljöbrott förlängs. Slutligen

begärs i motion 2003/04:Ju246 (m) att preskriptionstiderna skall ses över

för dem som genom rymning avviker från verkställighet av utdömt straff.

Enligt motionärerna är det stötande att personer som rymt från sina

fängelsestraff skall kunna undgå att avtjäna den återstående strafftiden på

grund av preskription.

För brott enligt brottsbalken samt brott enligt miljöbalken gäller de

bestämmelser om åtals- och påföljdspreskription som följer av 35 kap.

brottsbalken. För tryckfrihetsbrott som innefattar hets mot folkgrupp

finns det särskilda bestämmelser om när åtal skall väckas i 9 kap. 3 §

tryckfrihetsförordningen.

Enligt 35 kap. 1 § brottsbalken (åtalspreskription) gäller att påföljd

för brott inte får ådömas om inte den misstänkte häktats eller erhållit

del av åtal för brottet inom två år, om det på brottet inte kan följa

svårare straff än fängelse i ett år, fem år, om svåraste straffet är högre

men inte över fängelse i två år, tio år, om svåraste straffet är högre

men inte över fängelse i åtta år, femton år, om svåraste straffet är

fängelse på viss tid över åtta år och tjugofem år, om fängelse på livstid

kan följa å brottet. Innefattar en handling flera brott får påföljd ådömas

för alla brotten så länge påföljd kan ådömas för något av dem. De ovan

angivna tiderna skall, enligt 35 kap. 4 § samma balk, normalt sett räknas

från den dag brottet begicks.

Enligt 35 kap. 8 § brottsbalken (påföljdspreskription) gäller att ådömt

fängelse bortfaller om domen ej börjat verkställas innan viss tid förflutit

från det domen vann laga kraft, nämligen fem år, om fängelse ej över ett

år ådömts, tio år, om fängelse på längre tid än ett år men icke över fyra

år ådömts, femton år, om fängelse på längre tid än fyra år men icke över

åtta år ådömts, tjugo år, om fängelse på viss tid över åtta år ådömts och

trettio år, om fängelse på livstid ådömts. Enligt 35 kap. 9 § samma balk

gäller samma preskriptionstider i fråga om den fortsatta verkställigheten

om fängelse som ådömts på viss tid avbryts. Tiden skall därvid beräknas

med hänsyn till vad som återstår av det ådömda straffet med början från

den dag då avbrottet skedde.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden rörande förlängd preskriptionstid

för brott mot miljöbalken och djurskyddslagen, senast under riksmötet

2002/03 (bet. 2002/03:JuU10 s. 22). Utskottet vidhöll då sin tidigare

avgivna inställning, nämligen följande. I svensk lagstiftning gäller

generella bestämmelser om preskription vilka följer brottets straffvärde.

Detta innebär att alla brott med likartat straffvärde normalt har samma

preskriptionstid. För att kunna motivera en avvikelse från de generellt

gällande preskriptionstiderna måste enligt utskottet starka skäl kunna

åberopas, i synnerhet om fråga är att förlänga preskriptionstiden. Enligt

utskottet förelåg inte skäl att införa en sådan avvikelse för brott enligt

miljöbalken eller djurskyddslagen.

Utskottet konstaterar inledningsvis att de särskilda bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen om när åtal skall väckas inte faller inom utskottets

beredningsområde. Utskottet är således inte berett att föreslå riksdagen

något uttalande i den delen. Vad gäller övriga motionsönskemål om avskaffade

eller förlängda tider för åtalspreskription vidhåller utskottet sina

tidigare gjorda uttalanden. Enligt utskottet finns det inte tillräckliga

skäl att för några av de brott som är i fråga motivera en avvikelse från

de generellt gällande preskriptionstiderna.

Utskottet är inte heller berett att initiera en översyn av bestämmelserna

om påföljdspreskription. Enligt utskottet är det av såväl praktiska som

humanitära skäl rimligt att även ådömda fängelsestraff kan preskriberas.

Då skälen för preskription är mindre starka ju allvarligare den ådömda

påföljden är beräknas preskriptionstiden utifrån hur lång tid rymlingen

har kvar att avtjäna av sitt straff. Detta framstår enligt utskottet som

en ändamålsenlig ordning.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet avstyrker bifall till

motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju246, 2003/04:Ju343, 2003/04:Ju401 och

2003/04:Ju430 samt motion 2003/04:Ju411 i här behandlad del.

Frågor om straff

Ett reformerat straffsystem m.m.

I motion 2003/04:Ju292 (m) anförs att en ny syn bör anläggas på

kriminalpolitiken, bl.a. måste påföljdssystemet moderniseras. Enligt

motionärerna

finns det behov av effektiva och proportionella straff, och för vissa

brott, t.ex. rån och grov misshandel, måste straffen skärpas. Vidare måste

den s.k. mängdrabatten som tillämpas när någon skall dömas för flera brott

avskaffas samt maximistraffet dömas ut för den som för tredje gången döms

för ett grovt våldsbrott, om inte särskilda skäl föreligger däremot. Även

i motionerna 2003/04:Ju370 och 2003/04:Ju391 (båda m) begärs hårdare tag

mot brottsligheten. I motion 2003/04:Ju370 framhålls att utdömda straff

i regel skall avtjänas och att villkorlig frigivning endast skall kunna

komma i fråga efter en särskild prövning om den dömde har skött sig väl

på anstalten. I motion 2003/04:Ju391 begärs att misshandel mot närstående

normalt sett alltid skall medföra fängelsestraff. I samma motion begärs

också att obligatorisk häktning skall införas för alla brott med fängelse

två år eller mer i straffskalan. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju247

(m) att reglerna om villkorlig frigivning skall ses över vad gäller

personer som får en misskött frivårdspåföljd ersatt av ett fängelsestraff.

I motionerna 2003/04:Ju349 (c) och 2003/04:Ju425 (fp) framhålls att

återfall i likartad brottslighet bör bedömas som en försvårande omständighet

vid straffmätningen. I motion 2003/04:Ju349 begärs också att straffskalornas

miniminivå höjs vid grova brott.

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden liknande de som nu är

aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 29 f). Utskottet ansåg

då att brottsbalkens bestämmelser om påföljdsval och straffmätning har

fått en tillfredsställande utformning. Enligt utskottets mening gav

gällande lagstiftning domstolarna goda möjligheter att utifrån brottet och

den tilltalades personliga förhållanden välja en adekvat påföljd för

brottet. Goda möjligheter fanns enligt utskottet också att nyansera

påföljdsbedömningen för det fall att den tilltalade samtidigt skall dömas

för flera brott. Vad gällde önskemålet om en översyn av straffskalorna i

brottsbalken kunde utskottet inte se att det fanns behov av en sådan

översyn. Vidare ansåg utskottet att gällande lagstiftning gav goda möjligheter

för domstolarna att vid straffmätningen beakta att en person har återfallit

i brott. Hänsyn skall därvid tas till omständigheterna i det enskilda

fallet. Enligt utskottet var denna ordning ändamålsenlig, och utskottet

avstyrkte de då aktuella motionsyrkandena.

I sammanhanget kan nämnas att det inom Regeringskansliet initierats ett

arbete med en allmän översyn av påföljdssystemet. Inom ramen för det

arbetet kommer bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika

påföljderna att övervägas.

Vidare har Kriminalvårdskommittén, som tillsattes i oktober 2002 för att

utarbeta en ny kriminalvårdslag (dir. 2002:90), i tilläggsdirektiv som

beslutats den 11 mars 2004 givits möjlighet att se över och föreslå

förändringar i reglerna om tidpunkten för villkorlig frigivning från

fängelsestraff (dir. 2004:33). Kommitténs uppdrag skall redovisas senast den

1 juni 2005.

Utskottet ser inte skäl att nu frångå sin tidigare uppfattning i här

aktuella frågor, särskilt inte som det inom Regeringskansliet har initierats

en allmän översyn av påföljdssystemet där flera av frågeställningarna kan

tänkas komma upp. Motion 2003/04:Ju247 samt motionerna 2003/04:Ju292,

2003/04:Ju349, 2003/04:Ju370, 2003/04:Ju391 och 2003/04:Ju425 i här

behandlade delar avstyrks.

Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare

I motionerna 2003/04:Ju357 (v) och 2003/04:Ju434 (s) yrkas att

förstagångsförbrytare skall kunna friges villkorligt när halva strafftiden har

avtjänats.

Enligt 26 kap. 6 § brottsbalken skall den som avtjänar fängelse på viss

tid normalt sett friges villkorligt när två tredjedelar av strafftiden,

dock minst en månad, har avtjänats.

Bestämmelserna om villkorlig frigivning trädde i kraft den 1 januari 1999.

Tidigare gällde att villkorlig frigivning fick ske efter det att halva

strafftiden avtjänats om strafftiden var två år eller längre. Utskottet

uttalade i samband med införandet av nu gällande bestämmelser följande.

Systemet med villkorlig frigivning efter halva strafftiden har i vissa

fall utsatts för betydande kritik. Den har främst avsett skillnaden mellan

det utdömda straffet och den tid som avtjänats i anstalt. Utskottet ansåg

att det inte är lämpligt med ett system som innebär att bara halva det

utdömda straffet verkställs genom vistelse i anstalt. Möjligheten till

villkorlig frigivning efter halva strafftiden borde därför - som regeringen

föreslagit - slopas (bet. 1997/98:JuU21 s. 11 f).

Utskottet har därefter vid flera tillfällen behandlat liknande motionsyrkanden

som de nu framställda, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 31).

Utskottet såg då ingen anledning att förespråka att en möjlighet till

halvtidsfrigivning återinfördes.

Utskottet har i princip ingen annan uppfattning i dag. Utskottet vill

dock erinra om de nyss nämnda tilläggsdirektiven till Kriminalvårdskommittén.

Motion 2003/04:Ju434 och motion 2003/04:Ju357 i här behandlad del avstyrks.

Strafflindring

I motion 2003/04:Ju349 (c) framhålls att möjligheter till strafflindring

bör införas för den som medverkar till att minska skadeverkningarna av

sitt brott.

Enligt 29 kap. 1 § brottsbalken skall straff, med beaktande av intresset

av en enhetlig rättstillämpning, bestämmas inom ramen för den tillämpliga

straffskalan efter brottets eller den samlade brottslighetens straffvärde.

Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den skada, kränkning

eller fara som gärningen inneburit, vad den tilltalade insett eller borde

ha insett om detta samt de avsikter eller motiv som han haft.

Enligt 29 kap. 5 § samma balk skall rätten vid straffmätningen, utöver

brottets straffvärde, i skälig omfattning beakta bl.a. om den tilltalade

efter förmåga sökt förebygga eller avhjälpa eller begränsa skadliga

verkningar av brottet, om den tilltalade frivilligt angett sig eller om

någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får

ett lägre straff än brottets straffvärde motiverar. Om särskilda skäl

påkallar det får rätten döma till lindrigare straff än vad som är föreskrivet

för brottet. Skulle det med hänsyn till någon av de omständigheter som

avses i 29 kap. 5 § vara uppenbart oskäligt att döma till påföljd skall

rätten meddela påföljdseftergift.

För att strafflindring skall komma i fråga skall gärningsmannens handlande

normalt sett ske på eget initiativ. Bestämmelserna skall således främst

tillämpas när gärningsmannen har handlat på angivet sätt innan gärningsmannen

vet om att han eller hon har avslöjats (Berg m.fl., Brottsbalken, En

kommentar).

Utskottet konstaterar att viss möjlighet till strafflindring redan finns

för den som medverkar till att minska skadeverkningarna av sitt brott.

Enligt utskottet har dessa bestämmelser givits en ändamålsenlig utformning.

Motion 2003/04:Ju349 i här behandlad del avstyrks.

Psykiskt störda lagöverträdare

Flera motioner tar upp frågor som rör psykiskt störda lagöverträdare.

I motion 2003/04:Ju316 (c) anförs att kriminalvården bör ges utökade

möjligheter att ge dem som dömts till fängelse psykiatrisk vård under

verkställigheten. Liknande synpunkter framförs i motionerna 2002/03:Ju356

och 2003/04:Ju387 (båda s), i vilka begärs att regeringen snarast skall

se över hur psykiskt störda personer på anstalterna skall kunna ges

erforderlig vård.

I motion 2003/04:Ju449 (kd) framförs att delar av Psykansvarskommitténs

förslag skall genomföras, bl.a. begärs att otillräknelighetsbegreppet

återinförs, att även allvarligt psykiskt störda skall ådömas ett tidsbestämt

straff samt att en ny typ av alternativfängelser skall införas för dem

som efter rättspsykiatrisk vård skall fortsätta verkställigheten i anstalt.

Även motionärerna bakom motion 2003/04:So502 (fp) ställer sig i huvudsak

bakom Psykansvarskommitténs förslag. Motionären bakom motion 2003/04:So342

(m) motsätter sig däremot att Psykansvarskommitténs förslag skall genomföras

då detta kommer att ytterligare försämra möjligheterna till vård för dem

som lider av en psykisk störning. I stället bör, anför motionären,

möjligheterna att döma en person till rättspsykiatrisk vård utvidgas.

I motionerna 2002/03:Ju330 och 2003/04:So570 (båda s) begärs att regelbunden

statistik skall föras över hur många som återfaller i brott efter att ha

skrivits ut från rättspsykiatrisk vård. I motion 2002/03:Ju330 begärs

också att forskning bedrivs om vilka faktorer som leder till att psykiskt

störda lagöverträdare återfaller i brott.

Regeringen fattade den 20 maj 1999 beslut om att tillkalla en parlamentariskt

sammansatt kommitté med uppdrag att utreda frågor om ansvar och påföljder

för psykiskt störda lagöverträdare (dir. 1999:39).

När utskottet senast behandlade frågor om psykiskt störda lagöverträdare

under våren 2002 (bet. 2001/02:JuU6 s. 12 f) avstyrkte utskottet då

aktuella motionsyrkanden med hänvisning till det pågående utredningsarbetet.

Kommittén, som antog namnet Psykansvarskommittén, överlämnade sitt betänkande

Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3) till regeringen i januari

2002. I betänkandet lämnas förslag till en reformerad reglering av det

straffrättsliga ansvaret samt formerna för ingripande mot denna grupp av

lagöverträdare. Bland annat föreslås att ett krav på tillräknelighet införs

för att straffrättsligt ansvar skall kunna ådömas. Tillräknelighetsregeln

bör utformas så att den från ansvar utesluter en mindre grupp av dem som

i dag omfattas av fängelseförbudet i 30 kap. 6 § brottsbalken. Vidare

föreslås att rättspsykiatrisk vård avskaffas som särskild påföljd och att

de vanliga påföljderna, t.ex. fängelse, i stället används för psykiskt

störda lagöverträdare som döms för brott. Dessa skall sedan ges

rättspsykiatrisk vård under verkställigheten av sitt straff. Möjlighet skall

även finnas till en ny form av verkställighet av fängelse, s.k. slutet

boende. Psykansvarskommittén föreslår också att en ny reaktion benämnd

samhällsskyddsåtgärd införs i det straffrättsliga systemet.

Samhällsskyddsåtgärder

skall kunna beslutas dels som en åtgärd i samband med gärningar som inte

medför ansvar på grund av otillräknelighet men där samhällets intresse av

skydd gör sig starkt gällande, dels som en tidsobestämd påföljd vid

synnerligen allvarliga brott mot liv eller hälsa om det föreligger en

påtaglig återfallsrisk.

Psykansvarskommitténs betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Enligt vad utskottet har inhämtat förväntas regeringen lägga fram sitt

förslag tidigast under våren 2005.

I sammanhanget kan nämnas att utskottet under våren 2003 påbörjade ett

långsiktigt tematiskt arbete rörande psykiskt störda lagöverträdare i

syfte att höja kunskapsnivån om hur dagens system ser ut och vad

Psykansvarskommitténs förslag i huvudsak innebär. Inom ramen för det arbetet

har utskottet hållit utfrågningar med bl.a. personer verksamma inom den

rättspsykiatriska vården och forskningen samt företagit studiebesök.

Utskottets arbete med hithörande frågor fortsätter, och under våren 2004

planeras ytterligare utfrågningar.

Här kan vidare nämnas att regeringen i oktober 2003 tillkallade en nationell

psykiatrisamordnare med uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,

samverkan, samordning, resurser, personal och kompetens inom vård, social

omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt funktionshindrade

(dir. 2003:133). Psykiatrisamordnarens uppdrag är mycket brett upplagt,

t.ex. skall han se över den psykiatriska vården av personer som är

omhändertagna av kriminalvården och Statens institutionsstyrelse.

Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande informera regeringen om resultatet av

sitt arbete samt vid behov lämna de förslag till författningsändringar

och förtydliganden i gällande regelverk som anses påkallade. Hans uppdrag

upphör senast den 1 november 2006.

Utskottet konstaterar att Psykansvarskommitténs förslag för närvarande

bereds inom Regeringskansliet samt att den nationelle psykiatrisamordnaren

givits i uppdrag att se över vissa av de frågor som berörs i motionerna.

Detta arbete bör inte föregripas. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna 2002/03:Ju330, 2002/03:Ju356 och 2003/04:Ju387 samt motionerna

2003/04:Ju316, 2003/04:Ju449, 2003/04:So342, 2003/04:So502 och 2003/04:So570

i här behandlade delar.

Livstidsstraffet

Flera motioner rör frågan om livstidsstraff. I motionerna 2003/04:Ju357

(v), 2003/04:Ju403 (mp), 2003/04:Ju416 (kd) och 2003/04:Ju425 (fp) begärs

att livstidsstraffet skall avskaffas och ersättas med tidsbestämda straff.

I motion 2003/04:Ju371 (s) begärs en översyn av livstidsstraffet ur ett

rättssäkerhetsperspektiv. Slutligen begärs i motion 2003/04:Ju349 (c) att

dagens ordning där regeringen beslutar om nåd skall ersättas med en ordning

där tidsbestämning av livstidsstraff sker i domstol.

Fängelse på livstid stadgas för närvarande, förutom för vissa av brotten

i 22 kap. brottsbalken om landsförräderi m.m., för ett fåtal brott, bl.a.

för mord, grov mordbrand, grov allmänfarlig ödeläggelse, grovt spioneri

och folkmord.

Regeringen får av nåd efterge eller mildra en brottspåföljd (11 kap. 13

§ regeringsformen). När det är fråga om ett livstidsstraff sker detta

normalt sett genom att livstidsstraffet ersätts av ett tidsbestämt straff.

Efter det att straffet har tidsbestämts tillämpas reglerna om villkorlig

frigivning.

Regeringen tillkallade den 30 november 2000 en särskild utredare som skulle

utarbeta förslag till en ny ordning för prövning av frigivning av

livstidsdömda (dir. 2000:85).

Utredningen om frigivningsprövning av livstidsdömda föreslog i sitt

betänkande Frigivning från livstidsstraff (SOU 2002:26) bl.a. ett system

med frigivningsprövning för de livstidsdömda som skall leda till att en

tidpunkt fastställs för villkorlig frigivning. Prövningen skall baseras

på fakultativa regler och utformas som ett system med villkorlig frigivning

grundad på förhållandena i det enskilda fallet. Tidpunkten för frigivningen

skall således bestämmas efter en prövning i varje enskilt fall. Alla

livstidsdömda skall dock ha rätt till frigivningsprövning när de har

avtjänat tio år av straffet. För att förbättra förutsebarheten för de

livstidsdömda och kriminalvården skall enligt utredningens mening de kriterier

som skall beaktas vid frigivningsprövningen så tydligt som möjligt regleras

i lag. Med hänsyn bl.a. till behovet av straffrättslig kompetens och till

att det är fråga om ett litet antal ärenden per år föreslås att prövning

av frågan om frigivning av livstidsdömda skall göras av Stockholms tingsrätt.

Betänkandet bereds för närvarande inom Justitiedepartementet. Enligt vad

utskottet har inhämtat planerar regeringen att överlämna en proposition

till riksdagen innan utgången av år 2004.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden som de nu

aktuella, senast våren 2003 (bet. 2002/03:JuU10 s. 28 f). Utskottet ansåg

då att det pågående beredningsarbetet borde avvaktas.

Utskottet anser alltjämt att det pågående beredningsarbetet bör avvaktas.

Motionerna 2003/04:Ju371 och 2003/04:Ju403 samt motionerna 2003/04:Ju349,

2003/04:Ju357, 2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425 i här behandlade delar

avstyrks.

Icke frihetsberövande påföljder

I motion 2003/04:Ju425 (fp) uttrycks önskemål om att utvidga antalet icke

frihetsberövande påföljder. Enligt motionärerna bör t.ex. intensivövervakning

med elektronisk övervakning utformas som en självständig påföljd.

Som framgår ovan har det inom Regeringskansliet initierats ett arbete med

en allmän översyn av påföljdssystemet. Inom ramen för det arbetet kommer

bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika påföljderna att

övervägas. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer bl.a. de icke

frihetsberövande påföljderna att ses över samt frågan om villkorligt fängelse

att övervägas på nytt.

Vidare presenterade Justitiedepartementet i februari 2004 en

departementspromemoria

rörande användningen av intensivövervakning med elektronisk kontroll (Ds

2004:7). I denna föreslås bl.a. att möjligheten att verkställa korta

fängelsestraff genom intensivövervakning utökas till strafftider upp till

sex månader. Promemorian är för närvarande ute på remiss. Regeringen har

för avsikt att överlämna en proposition till riksdagen under hösten 2004.

I motion 2003/04:Ju416 (kd) begärs att en utvärdering görs av utdömda

samhällstjänstdomar för att utröna om tillämpningen är likartad vid landets

domstolar.

Regeringen gav år 2001 i uppdrag åt Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att

utvärdera påföljdskombinationerna villkorlig dom med föreskrift om

samhällstjänst och skyddstillsyn förenad med föreskrift om samhällstjänst

såsom de kommit att tillämpas, främst efter den 1 januari 1999.

Uppdraget redovisades i rapporten Samhällstjänst - I samhällets tjänst?

(BRÅ-rapport 2003:3). I denna konstateras bl.a. att samhällstjänst som

påföljd sällan ersätter fängelsestraff som är längre än ett par månader.

Det används ofta vid skattebrott och grovt rattfylleri, men sällan vid

stöld och olovlig körning. Det förklaras bl.a. av att den dömde måste

klara av att sköta sin samhällstjänst. Är risken för misskötsamhet stor

är samhällstjänst inget lämpligt alternativ. Ett problem är att det är

svårt för frivården att hitta tillräckligt med arbetsplatser med lämpliga

arbetsuppgifter. Flera frivårdsenheter efterlyser också en policy med

tydligare riktlinjer och direktiv för verkställighet av påföljden. I

rapporten konstateras att allvarlig misskötsamhet är sällsynt. BRÅ

uppmärksammar dock att det saknas tydliga och enhetliga riktlinjer för hur

misskötsamhet skall bedömas och hanteras av frivård, övervakningsnämnder

och åklagare.

Utskottet har tidigare prövat liknande motionsönskemål (bet. 2002/03:JuU10

s. 31 f). Utskottet fann då att önskemålet om en utvärdering av

samhällstjänstdomar i stort fick anses vara tillgodosett genom den utvärdering

som BRÅ hade gjort och att beredningen av BRÅ:s rapport fick avvaktas.

Enligt vad utskottet har inhämtat bereds BRÅ:s rapport alltjämt inom

Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar att det inom Regeringskansliet pågår arbete med att

se över såväl påföljdssystemet i allmänhet som möjligheterna till en utökad

användning av intensivövervakning med elektronisk övervakning. I detta

arbete kommer bl.a. frågor om påföljdsval och innehållet i de olika

påföljderna att övervägas. Enligt utskottet bör det pågående arbetet inte

föregripas. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425

i här behandlade delar avslås.

I motion 2003/04:Ju464 (fp) framhålls att det bör åvila den tilltalade

att styrka sina uppgivna ekonomiska förhållanden när det kan bli aktuellt

att döma honom eller henne till dagsböter. I annat fall bör det enligt

motionären åvila domstolen att kontrollera dessa uppgifter.

I motion 2003/04:T338 (s) begärs att påföljden för hastighetsöverträdelse

skall ändras till dagsböter i stället för penningböter. Genom ett sådant

system skulle påföljden bli lika kännbar för alla oavsett inkomstförhållanden.

Enligt 25 kap. brottsbalken skall böter dömas ut i dagsböter, penningböter

eller normerade böter. Är viss bötesform inte föreskriven för brottet

döms böter ut i dagsböter eller, om brottet bör föranleda lägre straff än

30 dagsböter, i penningböter.

Penningböter skall bestämmas till lägst 100 och högst 2 000 kr. Dagsböter

skall bestämmas till ett antal av minst 30 och högst 150. Varje dagsbot

fastställs till ett visst belopp fr.o.m. 30 t.o.m. 1 000 kr, efter vad

som bedöms skäligt med hänsyn till den tilltalades inkomst, förmögenhet,

försörjningsskyldighet och ekonomiska förhållanden i övrigt.

Av 4 § tredje stycket förundersökningskungörelsen (1947:948) följer att

den misstänktes inkomst- och förmögenhetsförhållanden skall utredas i

samband med förundersökningen om det finns anledning att anta att dagsböter

kan komma att dömas ut. Enligt vad utskottet har inhämtat från

Justitiedepartementet är det i regel så att den tilltalade själv vid förhör

lämnar

uppgifter om sina inkomstförhållanden. Om han eller hon inte vill eller

kan lämna sådana uppgifter inhämtar polisen uppgifter härom från Skatteverket.

En förare av ett motordrivet fordon som uppsåtligen eller av oaktsamhet

bryter mot bestämmelserna om tillåten hastighet i trafikförordningen

(1998:1276) skall enligt 14 kap. 3 § samma förordning dömas till penningböter.

Storleken på boten bestäms enligt Riksåklagarens föreskrifter om ordningsbot

för vissa brott (SFS 1999:178) och beror av hur fort fordonet har framförts

samt vilken hastighetsbegränsning som gällde på den aktuella vägsträckan.

Vid allvarligare hastighetsöverträdelser i trafikfarliga miljöer skall

åklagaren överväga om gärningen i stället är att bedöma som vårdslöshet

i trafik.

Utskottet konstaterar att utredning om den misstänktes inkomst- och

förmögenhetsförhållanden skall inhämtas i samband med förundersökningen om

det kan antas att dagsböter kommer att dömas ut. Detta framstår enligt

utskottet som en ändamålsenlig ordning. Motion 2003/04:Ju464 avstyrks.

När det gäller påföljden för hastighetsöverträdelse framstår denna som

väl avvägd i förhållande till brottets allvar och påföljderna för trafikbrott

i allmänhet. Utskottet ser inte anledning att nu initiera någon förändring

härav. Motion 2003/04:T338 avstyrks.

Straffrättsligt samarbete inom EU m.m.

I motionerna 2003/04:Ju409 och 2003/04:K416 (båda kd) begärs att det

straffrättsliga samarbetet inom EU skall utvecklas, bl.a. föreslås att det

för vissa brott införs gemensamma minimistraff. I motion 2003/04:Ju446

(fp) framhålls vikten av att i det straffrättsliga samarbetet inom EU och

med andra länder tillvarata olika rättssäkerhetsaspekter. Bland annat

framhålls vikten av att regeringen noggrant följer tillämpningen av de

nyligen tillkomna bestämmelserna för att bekämpa terrorism.

Inom EU pågår ett omfattande samarbete mellan medlemsstaterna på det

straffrättsliga området. Bland annat arbetar medlemsstaterna med att utforma

regler om ömsesidigt erkännande av varandras beslut, t.ex. har medlemsstaterna

träffat en politisk överenskommelse om ett rambeslut om ömsesidigt erkännande

och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen. En proposition

om Sveriges antagande av detta rambeslut kommer att föreläggas riksdagen

under våren 2004. Medlemsstaterna arbetar också med att harmonisera

lagstiftningen för vissa allvarliga brott. I dessa sammanhang försöker man

normalt sett att enas om minsta gemensamma maximistraff för de aktuella

brotten. Så har skett t.ex. vad gäller förfalskning av euron, penningtvätt,

människohandel och terrorism. Också i fråga om påföljderna för olaglig

narkotikahandel har medlemsstaterna träffat en politisk överenskommelse.

En proposition om Sveriges antagande av rambeslutet om minimibestämmelser

för brottsrekvisit och påföljder för olaglig narkotikahandel kommer att

föreläggas riksdagen under slutet av våren 2004.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsönskemål. När utskottet

våren 2002 prövade frågan konstaterade utskottet att det straffrättsliga

samarbetet inom EU fortsatte att utvecklas, både vad gäller ömsesidigt

erkännande och tillnärmning av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna.

Mot den bakgrunden ansåg utskottet att det saknades anledning för riksdagen

att göra något särskilt uttalande i frågan (bet. 2001/02:JuU10 s. 38 f).

Enligt utskottet fortsätter det straffrättsliga samarbetet inom EU att

utvecklas, både vad gäller ömsesidigt erkännande och tillnärmning av

lagstiftningen i de olika medlemsstaterna. Bara under våren 2004 kommer

flera förslag till nya överenskommelser som berör det straffrättsliga

regelverket att föreläggas riksdagen. Att olika rättssäkerhetsaspekter,

såsom skyddet för de grundläggande fri- och rättigheterna, beaktas och

tillvaratas i detta arbete ser utskottet som självklart. När det gäller

uppföljningen av de nyligen tillkomna bestämmelserna för att bekämpa

terrorism konstaterar utskottet att regeringen regelmässigt brukar låta

utvärdera ny lagstiftning efter det att den har varit i kraft en tid.

Utskottet utgår från att detta kommer att ske även med den nu aktuella

lagstiftningen. Vid detta förhållande föreligger inte skäl för riksdagen

att göra något särskilt uttalande i frågan. Utskottet föreslår att riksdagen

avslår motionerna 2003/04:K416, 2003/04:Ju409 och 2003/04:Ju446 i här

behandlade delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Brott mot demokratin m.m., punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om brott mot demokratin m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Ju292 yrkande 28, bifaller delvis motionerna

2003/04:Ju292 yrkande 27 och 2003/04:Ju362 och avslår motion 2003/04:Ju243.

Ställningstagande

På senare tid har vi sett ett antal angrepp mot demokratin och det öppna

samhället. Det rör allt från stenkastning vid offentliga möten till hot

och våld mot folkvalda politiker. Vikten av att bekämpa sådana angrepp

kan inte underskattas. En rad åtgärder måste därför vidtas.

Brottsbalkens bestämmelser om upplopp respektive våldsamt upplopp är

ålderdomligt formulerade. De tillkom under en annan tidsanda då helt andra

samhällsförhållanden rådde. Detta har medfört problem vid tillämpningen

av bestämmelserna, inte minst i samband med EU-toppmötet i Göteborg och

efterföljande rättegångar. Enligt vår mening måste regeringen därför

omgående se över bestämmelserna om upplopp respektive våldsamt upplopp.

Vidare måste skyddet för demokratin och enskildas fri- och rättigheter

förstärkas ytterligare. Detta kan t.ex. ske genom att en ny

straffskärpningsgrund

som tar sikte på brottslighet som hotar demokratiska värden införs i 29 kap.

2 § brottsbalken samt genom att straffen för dem som genom våld eller

hot inskränker enskildas yttrandefrihet i samband med demonstrationer

skärps.

Det får ankomma på regeringen att tillsätta en utredning som ser över

dessa frågor och återkomma till riksdagen med erforderliga lagförslag.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju292 och

2003/04:Ju362 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ju243 bör däremot avslås.

2. Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (m)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju391 yrkande 8 och avslår motionerna

2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju414, 2003/04:Ju415, 2003/04:L350

yrkande 12 och 2003/04:So568 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser att brottet förolämpning skall falla under allmänt åtal. I dag

åtalar en åklagare för förolämpning om det anses påkallat ur allmän

synpunkt och om brottet avser anspelning på någons ras, hudfärg, nationella

eller etniska ursprung, trosbekännelse eller homosexuella läggning. Enligt

vår mening måste det emellertid vara straffbart även att anspela på någons

kön eller sexuella vandel. Därigenom markerar vi t.ex. att det inte är

acceptabelt att kalla kvinnor för hora.

Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett lagförslag

som tillgodoser vad vi nu anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju391 i nu

berörd del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har

anfört.

3. Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:L350 yrkande 12 och avslår motionerna

2003/04:Ju356 yrkandena 1 och 3-5, 2003/04:Ju391 yrkande 8, 2003/04:Ju414,

2003/04:Ju415 och 2003/04:So568 yrkande 15.

Ställningstagande

Trots att attityderna till homosexuella, bisexuella och transpersoner

generellt sett har förbättrats i samhället förefaller det inte som om

våldet mot dessa grupper har minskat. Enligt vår mening måste de rättsvårdande

myndigheterna ta detta våld på större allvar. Det finns t.ex. rättsfall

som tyder på att brott mot homosexuella, bisexuella och transpersoner med

ideologiskt syfte inte har medfört skärpta straff. Detta är inte acceptabelt.

En rättstillämpning som innebär att alla är lika inför lagen måste

säkerställas. Regeringen bör därför ges i uppdrag att vidta erforderliga

åtgärder för att tillgodose vad vi nu anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:L350 i nu berörd

del. Övriga yrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har anfört.

4. Hedersbrott, punkt 3 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hedersbrott. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Ju479 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:Ju356 yrkande 9.

Ställningstagande

Många flickor och kvinnor lever under ständiga hot från den egna familjen

då de inte lever upp till kraven från familjemedlemmar med starkt patriarkala

värderingar. Inom det svenska rättssystemet är det klarlagt att religion

och kultur inte utgör någon förmildrande omständighet vid våld mot kvinnor.

Detta är emellertid inte tillräckligt. Enligt vår mening bör regeringen

ges i uppdrag att tillsätta en utredning med uppdrag att se över möjligheterna

att införa s.k. hedersmotiv som en försvårande omständighet bland övriga

straffskärpningsgrunder i 29 kap. 2 § brottsbalken.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju479 i nu

berörd del. Motion 2003/04:Ju356 bör däremot inte föranleda någon åtgärd.

5. Misshandel mot barn m.m., punkt 5 (kd, c)

av Ragnwi Marcelind (kd) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om misshandel mot barn m.m. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:Ju451 yrkande

5 och avslår motion 2003/04:Ub271 yrkande 20.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör det införas ett särskilt barmisshandelsbrott i

brottsbalken. De lagtekniska svårigheter som föreligger får inte hindra en

sådan angelägen utveckling. Vidare måste straffskalorna för misshandel av

barn ändras. Det tillägg som nyligen gjorts i straffskärpningsgrunderna

i 29 kap. 2 § brottsbalken är inte tillräckligt. För att signalera vikten

av att denna typ av våldsbrott skall bestraffas hårdare än vad som sker

i dag bör minimistraffet för grov barmisshandel uppgå till två års fängelse.

Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett lagförslag

som tillgodoser vad vi nu anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju349 och

2003/04:Ju451 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ub271 bör däremot inte

föranleda någon åtgärd.

6. Borgenärsbrott, punkt 7 (m)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om borgenärsbrott. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Ju227.

Ställningstagande

Den ekonomiska brottsligheten i Sverige omsätter stora ekonomiska värden

och är ofta kopplad till annan kriminell verksamhet. För att effektivt

kunna bekämpa denna brottslighet krävs en lagstiftning som är transparent

och har tydliga bedömningsgrunder. Stora delar av den brottslighet som

förekommer i näringsverksamhet bedöms enligt bestämmelserna i 11 kap.

brottsbalken. I den översyn som har gjorts av detta kapitel och i

efterföljande utredning rörande bl.a. bokföringsbrotten har förslag lagts

fram som skulle kunna öka möjligheterna till en mer effektiv bekämpning

av den ekonomiska brottsligheten. Dessa förslag har emellertid, trots att

lång tid har förflutit, ännu inte resulterat i någon ny lagstiftning.

Detta är mycket otillfredsställande. Enligt vår uppfattning bör regeringen

därför ges i uppdrag att påskynda den pågående beredningen och snarast

återkomma till riksdagen med förslag till erforderliga lagändringar.

7. Skadegörelse m.m., punkt 8 (m, fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skadegörelse m.m. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2003/04:Ju315 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Ju331 och

2003/04:MJ403 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:Ju270.

Ställningstagande

Djurhållningen i Sverige uppfyller högt ställda krav. Trots det finns det

djurrättsaktivister som har bestämt sig för att djurägarna agerar fel för

att de i en fullt laglig näringsverksamhet håller djur. Främst är det

pälsdjursnäringen som har drabbats av angrepp, men även företag som arbetar

med t.ex. fjäderfä och äggproduktion har drabbats. Detta är oacceptabelt.

De brott som djurrättsaktivisterna begår utgör ett stort hot både mot

demokratin och mot näringsfriheten. En strategi bör tas fram för att öka

skyddet för pälsdjursfarmare och andra näringsidkare som bedriver

djurhållning, bl.a. måste påföljderna för de brott som djurrättsaktivisterna

begår ses över och straffskärpningar övervägas.

Det får ankomma på regeringen att vidta åtgärder som tillgodoser vad vi

nu anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju315, 2003/04:Ju331

och 2003/04:MJ403 i här berörda delar. Motion 2003/04:Ju270 bör däremot

avslås.

8. Ekologiskt nödvärn och samvetsvägran, punkt 10 (mp)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekologiskt nödvärn och samvetsvägran. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju275 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

De allmänna grunderna för ansvarsfrihet i 24 kap. brottsbalken bör

kompletteras så att ett försök att avvärja ett pågående eller överhängande

ingrepp i känsliga naturområden, t.ex. genom att kedja fast sig vid ett

träd, omfattas av bestämmelserna om nödvärn. Nödvärnsrätten skall givetvis

inte omfatta våld mot människor eller djur, inte heller skadegörelse av

annans egendom.

Vidare bör det införas bestämmelser som gör det möjligt för en enskild

att vägra att uträtta vissa arbetsuppgifter, t.ex. sådana uppgifter som

kan skada känsliga naturmiljöer eller sådana som direkt eller indirekt

kan främja rasistiska organisationers verksamhet, utan att detta får

konsekvenser för den enskilde.

Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen

med ett lagförslag som tillgodoser vad jag nu anfört.

9. Rattfylleri m.m., punkt 12 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild

Strandberg (fp), Johan Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rattfylleri m.m. Därmed bifaller riksdagen delvis

motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254, 2003/04:Ju258, 2003/04:Ju349

yrkande 16 och 2003/04:So345 yrkande 20 och avslår motionerna 2003/04:Ju281

yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Ju306.

Ställningstagande

I takt med att alkoholkonsumtionen ökar och narkotikasituationen i landet

förvärras ökar också antalet rattfylleribrott. Framför allt gäller detta

drograttfylleriet som enligt polis och åklagare utgör ett allt större

problem. Kraftfulla åtgärder måste därför vidtas för att förebygga och

bekämpa sådana brott.

Enligt vår mening är det hög tid att se över och skärpa lagstiftningen

vad gäller brott som begås av alkohol- och narkotikapåverkade förare.

Bland annat bör man överväga att straffbelägga s.k. eftersupning samt

ändra beviskraven och höja straffen för drograttfylleri. Man bör också se

över och höja straffen för dem som kör rattfulla med vållande till annans

död som följd. I det sammanhanget bör uppsåtsfrågan prövas.

För att förebygga nya brott är det också viktigt att den som döms för

rattfylleri kan erbjudas en väg ut ur sitt brottsliga beteende. När det

gäller rattfylleri beror återfallen normalt sett på att rattfylleristen

har alkoholproblem. Möjligheterna att döma personer som återfaller i grovt

rattfylleri till behandling bör därför utvidgas.

Det får ankomma på regeringen att se till att den tillsatta utredningen

bedrivs skyndsamt och redovisas senast vid i direktiven angiven tidpunkt

samt att vad vi nu anfört beaktas inom ramen för denna.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju222, 2003/04:Ju254,

2003/04:Ju258, 2003/04:Ju349 och 2003/04:So345 i här behandlade delar.

Motionerna 2003/04:Ju281 och 2003/04:Ju306 bör avslås på de skäl majoriteten

har anfört.

10. Narkotikabrott, punkt 14 (m)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om narkotikabrott. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:So414 yrkandena 7 och 8 och bifaller delvis motion 2003/04:Ju224.

Ställningstagande

Narkotikamissbruk är ett stort samhällsproblem, inte minst med hänsyn

till de stora sociala problem det orsakar. Därtill kommer att det inom

narkotikahanteringen finns enorma vinster att göra, vilket medför att

narkotikabrottslingarna profiterar hänsynslöst på andra människors beroende

och olycka. I detta perspektiv - och med hänsyn till det allmänna

rättsmedvetandet - är de straff som i dag döms ut inte alltid tillräckliga.

Vi anser därför att en översyn bör göras av straffskalorna för narkotikabrott.

För att ge en tydlig signal om en strängare syn bör straffmaximum för

ringa narkotikabrott höjas från fängelse sex månader till fängelse ett år.

Härigenom ges domstolarna också möjlighet att döma till exempelvis

skyddstillsyn med särskild föreskrift om drogfrihet och regelbundna drogtester.

Slutligen anser vi det motiverat att införa livstidsstraff för grova

narkotikabrott.

Regeringen bör ges i uppdrag att snarast återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

11. Narkotikabrott, punkt 14 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om narkotikabrott. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:So414 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:Ju224 och 2003/04:So414

yrkande 7.

Ställningstagande

Narkotikamissbruk är ett stort samhällsproblem och orsakar stora sociala

problem. Mot den bakgrunden finns det enligt vår mening anledning att se

över straffskalan för ringa narkotikabrott. För att ge domstolarna ökat

utrymme att för ringa narkotikabrott döma till annan påföljd än böter, t.

ex. skyddstillsyn i förening med föreskrift om drogfrihet och regelbundna

drogtester, bör straffmaximum för sådana brott höjas från fängelse sex

månader till fängelse ett år.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

ett lagförslag som tillgodoser detta önskemål.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:So414 i här

berörd del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har

anfört.

12. Åtalspreskription, punkt 16 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtalspreskription. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:Ju411 yrkande 8 och 2003/04:Ju430, bifaller delvis

motion 2003/04:Ju401 och avslår motionerna 2003/04:Ju232 och 2003/04:Ju343.

Ställningstagande

Åklagarväsendet hinner i dag inte med att utreda alla anmälningar om

miljöbrott. Detta leder bl.a. till att många miljöbrott preskriberas och

att den som har begått brottet följaktligen går fri. Enligt min mening är

detta inte acceptabelt. Situationen kräver en snabb lösning. Jag anser

därför att preskriptionstiderna för miljöbrott skall förlängas.

Vidare anser jag att det bör övervägas att ta bort möjligheterna till

preskription för brott där fängelse tio år eller mer ingår i straffskalan.

Den nya DNA-tekniken gör det möjligt för polisen att lösa t.ex. mordfall

där man tidigare har misslyckats med att knyta mördaren till dåden. Att

denne då skulle kunna gå fri på grund av preskription är enligt min mening

stötande.

Det får ankomma på regeringen att se över dessa frågor och snarast återkomma

till riksdagen med erforderliga lagförslag.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju401,

2003/04:Ju411 och 2003/04:Ju430 i här berörda delar. Övriga motionsyrkanden

bör avslås.

13. Åtalspreskription, punkt 16 (mp)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om åtalspreskription. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Ju401, bifaller delvis motion 2003/04:Ju411 yrkande 8 och

avslår motionerna 2003/04:Ju232, 2003/04:Ju343 och 2003/04:Ju430.

Ställningstagande

Att utreda brott mot miljöbalken kan många gånger ta lång tid på grund av

ärendenas komplexitet. Till detta kommer att rättsväsendet har

kapacitetsbrister,

vilket gör att dessa brott inte kan prioriteras i tillräckligt hög grad.

Sammantaget innebär det anförda långa handläggningstider som medför att

man hamnar i tidsnöd när det gäller delgivning. Enligt min mening bör det

därför övervägas att förlänga preskriptionstiderna för miljöbrott.

Det får ankomma på regeringen att göra en översyn av de aktuella bestämmelserna

och återkomma till riksdagen i frågan.

Det anförda innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju401

och 2003/04:Ju411 i här berörda delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

14. Påföljdspreskription, punkt 17 (m, fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om påföljdspreskription. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Ju246.

Ställningstagande

Varje år rymmer ett antal intagna från sina fängelsestraff. I många fall

handlar det om personer som har begått grova brott och dömts till

förhållandevis långa fängelsestraff. För det fall rymlingen inte grips eller

återkommer frivilligt inträder preskription efter viss tid, vilket innebär

att han eller hon genom rymningen kan undgå att avtjäna en del av sitt

fängelsestraff. Detta är enligt vår åsikt både stötande och orimligt.

Bestämmelserna om påföljdspreskription bör därför ses över och ersättas

med en ny ordning.

Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen

med erforderliga lagförslag.

15. Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (m)

av Beatrice Ask (m), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Ju247, 2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och

15-17, 2003/04:Ju370 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och

5 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14 och

2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen och regeringen måste anlägga en ny syn på

kriminalpolitiken. Enligt vår mening måste samhället sluta att tolerera våld

och brott och i stället utgå från allmänhetens rätt till trygghet. Samhällets

reaktioner mot brott skall kännetecknas av tydlighet, proportionalitet

och medkänsla för såväl brottsoffrens som gärningsmännens livssituation.

Ett tydligt mål med påföljdssystemet måste vara att påverka den dömde

att bryta sin kriminalitet och komma till rätta med de orsaker som ligger

bakom denna.

Enligt vår uppfattning uppvisar det svenska påföljdssystemet en rad brister.

De fastlagda straffskalorna i kombination med bestämmelserna för

påföljdsbestämning och straffmätning har lett till en domstolspraxis som inte

sällan strider mot medborgarnas uppfattning om lämpliga straffnivåer. För

att komma till rätta med de brister som finns och åstadkomma ett mer

proportionerligt påföljdssystem anser vi att en rad åtgärder bör

vidtas.

Straffen för grov brottslighet måste skärpas. Vi föreslår därför att

straffskalorna för bl.a. rån och grov misshandel justeras uppåt på så sätt

att straffminimum höjs från ett till två år. Vidare måste misshandel av

närstående bestraffas hårdare. Enligt vår mening skall samhällstjänst

inte kunna komma i fråga i dessa fall. Misshandel av närstående bör normalt

föranleda fängelsestraff.

Härutöver krävs det att bestämmelserna om s.k. mängdrabatt ändras. Enligt

vår mening skall varje brott avspeglas i straffet på ett klarare sätt än

vad som sker i dag. Återfall i brottslighet av samma art och svårhet måste

på ett tydligt sätt leda till straffskärpningar. Särskilt gäller detta

personer som gång på gång återfaller i allvarlig våldsbrottslighet. Vi

anser därför att det bör införas en ordning som innebär att den dömde

skall erhålla det maximala straff som kan följa på brottet när han eller

hon återfaller i likartad grov vålds- eller sexualbrottslighet för tredje

gången, om inte särskilda skäl talar däremot.

Vidare måste bestämmelserna om villkorlig frigivning ses över och ändras.

Enligt vår mening bör utgångspunkten vara att utdömda fängelsestraff

skall avtjänas. Om en intagen skall kunna bli villkorligt frigiven efter

två tredjedelar av strafftiden skall avgöras av domstol efter en prövning

av omständigheterna i det enskilda fallet. Avgörande bör härvid vara dels

hur den intagne har skött sig under fängelsetiden, dels hänsyn till

eventuella brottsoffers behov av skydd.

Det får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med lagförslag

som tillgodoser vad vi nu anfört.

16. Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del, bifaller delvis

motion 2003/04:Ju349 yrkande 14 och avslår motionerna 2003/04:Ju247,

2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och 15-17, 2003/04:Ju349 yrkande 13,

2003/04:Ju370 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

En begränsad grupp personer står för en mycket stor andel av brottsligheten.

Mot den bakgrunden kan det te sig stötande för allmänheten att

återfallsförbrytare i vissa fall får en betydande straffrabatt eller slipper

åtal för mindre förseelser. Enligt vår mening bör i stället brottslingar

som vid upprepade tillfällen återfaller i likartad brottslighet successivt

och systematiskt ådömas allt längre straff.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag

som tillgodoser vad vi nu anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju349 och

2003/04:Ju425 i här berörda delar. Vi är däremot inte beredda att ställa

oss bakom de förslag som förordas i övriga motioner.

17. Ett reformerat straffsystem m.m., punkt 18 (c)

av Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett reformerat straffsystem m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Ju349 yrkandena 13 och 14, bifaller delvis motion

2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju247,

2003/04:Ju292 yrkandena 1, 10 och 15-17, 2003/04:Ju370 yrkandena 2 och

3 och 2003/04:Ju391 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Enligt min mening är det viktigt att det i lagstiftningen klart markeras

att det inte är acceptabelt med återupprepad brottslighet. Jag anser därför

att det på ett tydligare sätt skall framgå av brottsbalken att det är att

se som en försvårande omständighet när en brottsling vid upprepade tillfällen

återfaller i likartad brottslighet. Vidare anser jag att man skall se

allvarligare på t.ex. grova våldsbrott. Straffskalornas miniminivåer för

sådana brott och annan grov brottslighet bör därför ses över och höjas.

Det

får ankomma på regeringen att till riksdagen återkomma med ett lagförslag

som tillgodoser vad jag nu anfört.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:Ju349 och

2003/04:Ju425 i här berörda delar. Jag är däremot inte beredd att ställa

mig bakom de förslag som förordas i övriga motioner.

18. Halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare, punkt 19 (v)

av Alice Åström (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju357 yrkande 6 och bifaller

delvis motion 2003/04:Ju434.

Ställningstagande

Vänsterpartiet var emot avskaffandet av halvtidsfrigivningen. Inte någonstans

i världen har det visat sig att hårda fängelsestraff har någon effekt på

brottsutvecklingen. Däremot finns det forskning som visar på att långa

fängelsestraff minskar möjligheterna för de intagna att återanpassa sig

till samhället. Enligt min uppfattning måste alla människor, även om de

har begått brott, ges en möjlighet att rehabiliteras och integreras i

samhället igen. Särskilt viktigt är det att bryta de förstagångsdömdas

kriminella bana. Mot den bakgrunden anser jag att halvtidsfrigivning skall

återinföras för dem som första gången döms till ett fängelsestraff.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett lagförslag

som tillgodoser vad jag nu anfört.

19. Strafflindring, punkt 20 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om strafflindring. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Ju349 yrkande 15.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör de möjligheter som i dag finns till strafflindring

när en gärningsman begränsar skadan av sitt brott ses över och utvidgas.

Det borde t.ex. finnas möjlighet till strafflindring om en rånare återlämnar

sitt byte under utredningens gång då detta skulle fungera som ett incitament

för att återlämna tillgripet gods. Det får härvid inte, såsom i dag är

fallet, vara avgörande att gärningsmannen har handlat på angivet sätt

innan gärningsmannen vet om att han eller hon har avslöjats.

Det får ankomma på regeringen att utreda frågan och återkomma till riksdagen

med ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört.

20. Psykiskt störda lagöverträdare, punkt 21 (fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild Strandberg (fp)

och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om psykiskt störda lagöverträdare. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2002/03:Ju356, 2003/04:Ju316 yrkande 6,

2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 yrkandena 1, 2 och 4 och 2003/04:So502 yrkande

10 och avslår motionerna 2002/03:Ju330 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So342

yrkandena 1 och 10 och 2003/04:So570 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av en reformerad lagstiftning vad gäller de

psykiskt störda lagöverträdarna. I det sammanhanget bör behovet av ett

tillfredsställande samhällsskydd beaktas. Behov finns också av en reformerad

kriminalvård med större förmåga att ta hand om intagna med psykiska problem.

Enligt vår mening bör alla som är tillräkneliga ta ansvar för sina handlingar

och dömas till ett tidsbestämt straff för sitt brott. Erforderlig psykiatrisk

vård skall därvid ges under verkställigheten av straffet, t.ex. genom att

den intagne överförs till vård inom rättspsykiatrin. Det kan också vara

lämpligt att införa en ny typ av institutioner, alternativfängelser, där

t.ex. de som bedöms vara så friska att de skrivs ut från den rättspsykiatriska

vården kan avtjäna återstoden av sin strafftid och samtidigt få fortsatt

psykiatrisk vård.

Kriminalvården måste ges mer resurser och bättre möjligheter att bereda

intagna med psykiska störningar den vård och rehabilitering som de behöver.

De med svårare psykiska problem bör t.ex. kunna placeras på specialenheter

där de kan få erforderlig psykiatrisk vård, och kriminalvårdens

programverksamhet bör utvecklas för intagna som lider av mindre allvarliga

störningar. Anledning kan finnas att betona kriminalvårdens ansvar i detta

hänseende ytterligare i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt.

Det får ankomma på regeringen att skynda på beredningen av Psykansvarskommitténs

betänkande och snarast återkomma till riksdagen med förslag till ny

lagstiftning som tillgodoser vad vi nu anfört. Regeringen bör också ges i

uppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att tillgodose våra synpunkter

på reformbehovet inom kriminalvården.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2002/03:Ju356,

2003/04:Ju316, 2003/04:Ju387, 2003/04:Ju449 och 2003/04:So502 i här berörda

delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

21. Livstidsstraffet, punkt 22 (fp, kd, v, mp)

av Johan Pehrson (fp), Alice Åström (v), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild

Strandberg (fp) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om livstidsstraffet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:Ju357 yrkande 12, 2003/04:Ju403, 2003/04:Ju416 yrkande

13 och 2003/04:Ju425 yrkande 11 i denna del och avslår motionerna

2003/04:Ju349 yrkande 12 och 2003/04:Ju371.

Ställningstagande

Livstidsstraffet är enligt vår mening inte tillfredsställande från

förutsägbarhetssynpunkt utan bör ersättas med tidsbestämda straff. Den

nuvarande ordningen innebär dessutom att det är regeringen och inte domstolen

som bestämmer straffets längd, vilket är otillfredsställande från en

konstitutionell utgångspunkt. Vi anser därför att livstidsstraffet skall

avskaffas. Att enbart ändra ordningen för prövningen av när de livstidsdömda

skall friges, vilket är innebörden av det betänkande som för närvarande

bereds inom Justitiedepartementet, är enligt vår mening inte tillräckligt.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med ett förslag

till lagändring som tillgodoser vad vi nu anfört.

Därmed ställer vi oss bakom motionerna 2003/04:Ju357, 2003/04:Ju403,

2003/04:Ju416 och 2003/04:Ju425 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden

bör avslås.

22. Icke frihetsberövande påföljder, punkt 23 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om icke frihetsberövande påföljder. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Ju425 yrkande 10 och 2003/04:Ju464 och avslår

motionerna 2003/04:Ju416 yrkande 25 och 2003/04:T338.

Ställningstagande

När brottets art eller straffvärde inte utesluter annan påföljd än fängelse

är det viktigt att domstolen har ett brett spektrum av icke frihetsberövande

påföljder att välja bland. På det sättet får domstolen möjlighet att döma

ut en påföljd som i det enskilda fallet bedöms kunna bli effektiv. Enligt

vår mening bör man därför utöka antalet icke frihetsberövande påföljder,

t.ex. bör man överväga att utforma intensivövervakning med elektronisk

fotboja som en självständig påföljd.

Vi anser också att kontrollen av en tilltalads ekonomiska förhållanden

måste skärpas i de fall där det kan bli aktuellt att döma honom eller

henne till dagsböter. Enligt vår mening bör det åligga den tilltalade att

inför rätten styrka sina ekonomiska förhållanden, t.ex. genom att lägga

fram inkomstuppgifter eller annan skriftlig bevisning.

Det får ankomma på regeringen att återkomma till riksdagen med erforderliga

lagändringar.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna 2003/04:Ju425 och

2003/04:Ju464 i här behandlade delar. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

23. Icke frihetsberövande påföljder, punkt 23 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om icke frihetsberövande påföljder. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Ju416 yrkande 25 och avslår motionerna 2003/04:Ju425

yrkande 10, 2003/04:Ju464 och 2003/04:T338.

Ställningstagande

Det är angeläget att domstolarna i landet har en gemensam praxis vad gäller

utdömande av samhällstjänst. Den utvärdering som BRÅ har gjort av

samhällstjänst som påföljd är bra men inte tillräcklig. BRÅ:s utvärdering bör

kompletteras med uppgifter om hur olika domstolar tillämpar bestämmelserna

om samhällstjänst för att utröna om det finns några skillnader över landet

och i så fall orsakerna till dessa. Regeringen bör ges i uppdrag att

besluta om en komplettering av BRÅ:s utvärdering i linje med vad jag nu

anfört.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motion 2003/04:Ju416 i här behandlad

del. Övriga motionsyrkanden bör avslås på de skäl majoriteten har anfört.

24. Straffrättsligt samarbete inom EU m.m., punkt 24 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om straffrättsligt samarbete inom EU m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju446 yrkande 1 och avslår motionerna

2003/04:K416 yrkande 27 och 2003/04:Ju409 yrkande 3.

Ställningstagande

Samarbetet inom EU mot gränsöverskridande brottslighet och särskilt det

mot terrorism är mycket viktigt. I detta samarbete måste man emellertid

hela tiden slå vakt om demokratins grunder och rättssäkerheten för den

enskilde, såväl vid beslutens tillkomst och införlivandet av dem i vår

nationella lagstiftning som vid verkställandet av åtgärderna i praktiken.

För att uppnå detta måste regeringen verka för att riksdagen ges full

insyn i och kontroll över beslutsprocessen. Regeringen måste också, med

fokus på rättssäkerhetsaspekterna, se till att alla beslut samt tillämpningen

av ny lagstiftning noggrant följs upp och återkomma till riksdagen med en

redovisning härav. Detta gäller inte minst den nya lagen om straff för

terroristbrott som trädde i kraft den 1 juli 2003.

Det får ankomma på regeringen att vidta erforderliga åtgärder för att

tillgodose vad vi nu anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motion 2003/04:Ju446 i här behandlad

del. Övriga motionsyrkanden bör däremot inte föranleda någon åtgärd.

25. Straffrättsligt samarbete inom EU m.m., punkt 24 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om straffrättsligt samarbete inom EU m.m. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkande 27 och 2003/04:Ju409

yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju446 yrkande 1.

Ställningstagande

Kristdemokraternas målsättning är att EU skall bli ett område med frihet,

säkerhet och rättvisa och med respekt för de grundläggande rättigheterna.

För att detta skall kunna bli verklighet krävs att det inte finns någon

motsättning mellan å ena sidan strävan efter ökad frihet och å andra sidan

människors personliga trygghet och rättsliga säkerhet. Frihet skall

innebära att människor slipper att utsättas för t.ex. diskriminering,

våldshandlingar och bedrägerier. Detta kräver att man inom EU på ett effektivt

sätt tar itu med individer eller grupper som begår brott.

Jag ser i och för sig positivt på de åtgärder som redan har vidtagits

samt det arbete som pågår inom EU för att bekämpa den organiserade

brottsligheten och andra allvarliga brott. Enligt min uppfattning bör det

straffrättsliga samarbetet inom EU dock utvecklas ytterligare, bl.a. genom

en ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på området

och en förenkling av de procedurer som tillämpas. Jag anser också att

gemensamma straffrättsliga regler skall införas för fler brott än vad som

hittills gjorts. Reglerna bör härvid utformas som minimiregler. Varje

medlemsstat får sedan själv bestämma om de nationella straffrättsliga

reglerna skall vara strängare.

Det får ankomma på regeringen att verka för att Sverige på ett aktivt och

pådrivande sätt bidrar till en ytterligare tillnärmning av medlemsstaternas

straffrättsliga lagstiftning enligt vad jag nu anfört.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna 2003/04:K416 och

2003/04:Ju409 i berörda delar. Motion 2003/04:Ju446 bör däremot inte föranleda

någon åtgärd.

Särskilda yttranden

1. Ökad rättstrygghet för homosexuella m.fl., punkt 2 (v, mp)

Alice Åström (v) och Leif Björnlod (mp) anför:

Homosexuella, bisexuella och transpersoner utsätts ofta för förtryck,

våld och diskriminering i samhället. Trots detta ger inte lagstiftningen

dessa grupper tillräckligt skydd. Särskilt gäller detta transpersoner

trots att dessa tydligt skiljer sig från den normativa könsrollen och

därmed är särskilt utsatta.

Enligt 16 kap. 9 § brottsbalken är det förbjudet för en näringsidkare att

i sin verksamhet diskriminera en person på grund av att denne har homosexuell

läggning. Vidare kan den som sprider missaktning mot en grupp av personer

med anspelning på deras sexuella läggning dömas för hets mot folkgrupp

enligt 16 kap. 8 § brottsbalken. Därtill kommer att det skall ses som en

försvårande omständighet enligt 29 kap. 2 § 7 brottsbalken om syftet med

ett brott är att kränka en person på grund av dennes sexuella läggning.

Slutligen har en åklagare enligt 5 kap. 5 § 4 brottsbalken möjlighet att

under vissa förutsättningar väcka åtal för förolämpning mot någon med

anspelning på hans eller hennes homosexuella läggning. Ingen av de ovan

redovisade bestämmelserna omfattar emellertid det fallet att en person

utsätts för brott på grund av sin könsidentitet. Vissa av bestämmelserna

omfattar inte heller annan sexuell läggning än homosexualitet, t.ex. ger

bestämmelsen om olaga diskriminering inget skydd åt personer som är

bisexuella. Detta är enligt vår mening mycket otillfredsställande. Vi anser

därför att samtliga av de redovisade bestämmelserna bör utsträckas till

att omfatta såväl sexuell läggning som sexuell identitet. Med hänsyn till

Diskrimineringskommitténs arbete avstår vi emellertid för närvarande från

att reservera oss i frågan. Om kommitténs förslag inte kan tillgodose de

krav på skydd för transpersoner m.fl. som krävs kommer vi dock att återkomma

med förslag till en ändrad lagstiftning.

2. Åtalspreskription, punkt 16 (m, fp, c)

Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Cecilia Magnusson (m) och Hillevi Engström (m) anför:

Bestämmelserna om åtalspreskription har varit oförändrade alltsedan

brottsbalken infördes i början av 1960-talet. Under denna tid har samhället

förändrats i flera avseenden, vilket också har påverkat rättsväsendet och

dess handläggning av mål. Bland annat har ny teknik utvecklats som ökar

polisens möjligheter att utreda brott. Ett exempel på detta är den nya

DNA-tekniken som gör det möjligt för polisen att lösa mordfall där den

tidigare har misslyckats med att finna gärningsmannen. De ökade möjligheterna

att utreda brott begångna långt tillbaka i tiden kan komma att medföra

att man inte hinner utreda alla brott inom gällande preskriptionstider.

Detta är enligt vår mening otillfredsställande. Vi avser därför att följa

utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen i frågan.

3. Livstidsstraffet, punkt 22 (c)

Johan Linander (c) anför:

Enligt min mening bör dagens benådningssystem när det gäller livstidsstraffet,

där regeringen beslutar om nåd, ersättas med en ordning där tidsbestämning

av livstidsstraff sker i domstol. Jag ser därför positivt på utredningens

förslag om frigivningsprövning av livstidsdömda och utgår från att regeringen

snarast lägger fram erforderliga lagförslag för att genomföra dessa.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Ju330 av Hans Hoff (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statistik och ansvar vad gäller patienter som återfaller i

våldshandlingar kort tid efter utskrivning från rättspsykiatrisk vård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fördjupad forskning om psykiskt sjuka som begår brott.

2002/03:Ju356 av Catherine Persson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vård och behandling för intagna i kriminalvården med psykiatriska

diagnoser.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utveckla en bättre europeisk samordning av det

straffrättsliga arbetet.

2003/04:Ju206 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av ett

straffrättsligt ansvar för underlåtenhet att bistå nödställd i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju209 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av sådan lagändring att grovt djurplågeri kan ge fyra års

fängelse.

2003/04:Ju213 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att göra en översyn av 3 § första stycket och 7 § trafikbrottslagen

(1951:649).

2003/04:Ju218 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av påföljderna för väpnat rån.

2003/04:Ju222 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av särskilt straff för drograttfylleri med en höjning av

straffskalan till ett års fängelse.

2003/04:Ju224 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder i syfte att bekämpa missbruket av Rohypnol.

2003/04:Ju227 av Ulf Sjösten och Bertil Kjellberg (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av förändringar och preciseringar i 11 kap. brottsbalken.

2003/04:Ju232 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att preskriptionstiden för grova våldsbrott avskaffas.

2003/04:Ju243 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en skärpning av lagstiftningen vid flaggbränning.

2003/04:Ju246 av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att nuvarande preskriptionstidsregler bör ses över.

2003/04:Ju247 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att se över nuvarande ordning så att den som missköter en icke

frihetsberövande påföljd inte slipper ifrån straff.

2003/04:Ju254 av Jan-Evert Rådhström och Tomas Högström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att tillsätta en utredning som har till uppgift att se på förutsättningarna

att införa en lagstiftning mot eftersupning vid trafikbrott.

2003/04:Ju258 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att personer som för andra gången gjort sig skyldiga till grovt

rattfylleri skall dömas till behandling av sitt missbruk.

2003/04:Ju270 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om skydd för Gotlands raukar.

2003/04:Ju275 av Gustav Fridolin och Yvonne Ruwaida (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av 24 kap. brottsbalken i enlighet med vad i motionen anförs om ekologiskt

nödvärn.

2. Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på ändringar i

relevant lagstiftning enligt vad i motionen anförs om samvetsvägran.

2003/04:Ju281 av Nils Oskar Nilsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att blodprov på föraren skall bli obligatoriskt i samband med

trafikolyckor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att påföljden skall vara fängelse vid rattfylleri.

2003/04:Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ny syn på kriminalpolitiken.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av effektiva och proportionella straff.

15. Riksdagen beslutar införa en ny regel om maximistraff vid det

tredje grova våldsbrottet i enlighet med vad som anförs i motionen.

16. Riksdagen beslutar skärpa minimistraffen för rån samt grov

misshandel från ett till två år.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om avskaffande av rabattsystemet vid påföljdsmätning.

27. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om att

ändra 29 kap. 2 § brottsbalken i enlighet med vad som anförs i motionen.

28. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning avseende

en översyn av 16 kap. 1 och 2 §§ brottsbalken i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2003/04:Ju306 av Agneta Lundberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om rattfylleri.

2003/04:Ju307 av Christin Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av strängare straff för bärande av kniv.

2003/04:Ju315 av Cecilia Widegren (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över brottsskalan och tillämpningen av densamma för den

typen av brott som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med

djurhållning.

2003/04:Ju316 av Johan Linander m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en förbättrad psykiatrisk vård inom kriminalvården, bland annat

genom relevant programbehandling, specialenheter och att tillräkneliga

skall få tidsbegränsade straff.

2003/04:Ju331 av Jan Andersson och Claes Västerteg (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av en utredning för att öka säkerheten för de företagare som

utsätts för skadegörelse och systematisk förföljelse.

2003/04:Ju343 av Kalle Larsson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till förlängning av

preskriptionstiden i mål om hets mot folkgrupp i enlighet med vad i

motionen anförs.

2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder mot övergrepp i rättssak.

2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att misshandel av barn bör särregleras i brottsbalken.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med en

analys av vilka konsekvenser en särreglerad kriminalisering av barnmisshandel

kan få.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att dagens ordning när det gäller livstidsstraffet, där

regeringen beslutar om nåd, ersätts med en lagstiftning där tidsbegränsning

sker i domstol.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att höja straffskalornas miniminivå vid grova brott.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över om upprepande av likartade brott bör bedömas

som en försvårande omständighet i lagstiftningen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning som behandlar om straffnedsättning skall

ske när gärningsmannen medverkar till att minska skadan av sitt brott.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motion

anförs om en utredning som behandlar om någon vid framförandet av motordrivet

fordon efter att ha förtärt alkoholhaltiga drycker eller intagit narkotika

under eller efter färden gjort sig skyldig till grovt rattfylleri och

även berövat annan livet bör kunna dömas för dråp.

2003/04:Ju356 av Alice Åström m.fl. (v, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att könsidentitet skall nämnas i brottsbalkens bestämmelse om

försvårande omständighet, 29 kap. 2 § 7.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av

brottsbalkens bestämmelse om olaga diskriminering i 16 kap. 9 §.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att sexuell läggning och könsidentitet skall omfattas av

brottsbalkens bestämmelse i 5 kap. 5 § 4.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att könsidentitet skall omfattas av brottsbalkens bestämmelse

om hets mot folkgrupp i 16 kap. 8 §.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att hedersbrott mot HBT-personer måste uppmärksammas.

2003/04:Ju357 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att möjlighet till halvtidsfrigivning skall införas för dem som

första gången döms till fängelsestraff.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att livstidsstraffet skall avskaffas och ersättas med

tidsbestämda straff.

2003/04:Ju362 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att låta utreda hur skyddet för individers yttrandefrihet konkret kan

stärkas genom exempelvis straffskärpningar för dem, såväl anstiftare som

medskyldiga, som genom hot eller våld försöker inskränka den.

2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utdömd strafftid skall avtjänas.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om villkorlig

frigivning och positiva incitament i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju371 av Mikael Damberg och Cinnika Beiming (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen bör se över livstidsstraffet ur ett rättssäkerhetsperspektiv

i syfte att tidsbestämma det.

2003/04:Ju385 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om polisens befogenheter att beslagta bil och/eller bilnycklar i samband

med olovlig körning.

2003/04:Ju387 av Majléne Westerlund Panke (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om situationen på fångvårdsanstalterna.

2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):

4. Riksdagen beslutar att göra häktning obligatorisk vid försök till

brott där straffsatsen är minst två år i enlighet med vad som anförs i

motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kvinnomisshandel skall leda till fängelsestraff.

8. Riksdagen beslutar att brottet förolämpning skall falla under

allmänt åtal i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju401 av Leif Björnlod och Ingegerd Saarinen (båda mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förlängning av

preskriptionstider för brott mot miljöbalken.

2003/04:Ju403 av Leif Björnlod och Gustav Fridolin (båda mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till avskaffande av

påföljden fängelse på livstid.

2003/04:Ju409 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en gemensam europeisk straffrätt för vissa grova brott.

2003/04:Ju411 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som innebär

att preskriptionstiden för miljöbrott förlängs.

2003/04:Ju414 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att brott med homofobiska motiv av rättsväsendet skall betraktas som

lika allvarliga som brott med rasistiska motiv.

2003/04:Ju415 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att brott med sexistiska motiv av rättsväsendet skall betraktas som

lika allvarliga som brott med rasistiska motiv.

2003/04:Ju416 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda och ersätta livstidsstraffet med ett långt

men tidsbestämt straff.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utvärdering av domar så att likhet inför lagen kan

garanteras.

2003/04:Ju425 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utveckling av frivården och fler självständiga

strafformer.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om straff för återfallsförbrytare och om livstidsstraff.

2003/04:Ju430

av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ta bort preskriptionstiden vid alla brott där straffskalan går upp

till tio år eller mer.

2003/04:Ju434 av Mikael Damberg och Cinnika Beiming (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att undersöka möjligheten till halvtidsfrigivning för förstagångsförbrytare.

2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om demokratins grunder och rättssäkerhetsaspekterna vid tillkomsten

av beslut om skärpta lagar mot terrorism samt vid verkställande av åtgärderna

i praktiken.

2003/04:Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en ny inriktning av förhållandet mellan rättspsykiatrin

och rättssystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en ny typ av institutioner bör införas för att de som döms

till rättspsykiatrisk vård skall fortsätta verkställigheten inom

kriminalvårdens försorg.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att otillräknelighetsbegreppet skall återinföras liksom möjligheten

till tvångsvård av den lilla grupp som anses vara otillräknelig.

2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att höja minimistraffet för grov misshandel av minderåriga barn

från ett till två års fängelse.

2003/04:Ju455 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om straffsatsen för grovt djurplågeri enligt 16 § brottsbalken.

2003/04:Ju464 av Jan Ertsborn (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kontroll av redovisade ekonomiska förhållanden vid utdömande av dagsböter.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utredning gällande möjligheterna att införa hedersmotiv som

en försvårande omständighet bland övriga faktorer för straffskärpning i

brottsbalken.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att åtgärder bör vidtas för att säkerställa en riktig

rättstillämpning som innebär att alla är lika inför lagen.

2003/04:So342 av Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Psykansvarskommitténs betänkande ej kan läggas till grund

för en framtida reform.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att psykiskt sjuka personer måtte dömas till rättspsykiatrisk

vård i stället för fängelse.

2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

20. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

lagändring om straffsatsen och beviskraven för drograttfylleri enligt vad

som anförs i motionen.

2003/04:So414 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

7. Riksdagen beslutar om att livstids fängelse införs i straffskalan

för grovt narkotikabrott.

8. Riksdagen beslutar om att höja maximistraffet för ringa narkotikabrott

från sex månaders fängelse till ett års fängelse.

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer med lagförslag som

erfordras för gott samhällsskydd och god tillgång till psykiatrisk vård

i kriminalvården i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

15. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en enmansutredning för

att ta fram förslag till en handlingsplan mot hatbrott och homofobi.

2003/04:So570 av Mona Berglund Nilsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om patienters återfallsfrekvens vad gäller brott.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten att föra in mobbning i brottsbalken.

2003/04:T338 av Arne Kjörnsberg och Per Erik Granström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att böter för fortkörning skall utgå i form av dagsböter.

2003/04:MJ403 av Jeppe Johnsson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpta åtgärder och sanktioner gentemot kriminella s.k.

djurrättsaktivister.