Bet. 2003/04:JUU17

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU17

Våldsbrott och brottsoffer

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet olika frågor om våldsbrott och

brottsoffer i motioner som väckts under den allmänna motionstiden år 2003.

Motionerna gäller bl.a. stöd i olika former till brottsoffer, olika

myndigheters åtgärder för att skydda och stödja brottsoffer samt stöd till

unga brottsoffer.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden.

Till betänkandet har fogats 24 reservationer och 5 särskilda yttranden.

1

Riksdagen 2003/04. 7 saml. JuU17

Rättelse: S. 1 sista raden

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänt om brottsoffer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 1, 2003/04:Ju257,

2003/04:Ju267 och 2003/04:Ju453 yrkande 14.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Samverkan mellan myndigheter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju262 yrkande 1 och 2003/04:Ju406.

3.

Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju358 och 2003/04:Ju409 yrkande

4.

Reservation 2 (kd)

4. Sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju305 och 2003/04:Ju443 yrkande

2.

Reservation 3 (m, c)

5. Kostnader vid identitetsbyte

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 9, 2003/04:Ju453 yrkande

21 och 2003/04:L318 yrkande 9.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

6. Trygghetspaket för hotade kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju215, 2003/04:Ju391 yrkande 9 och

2003/04:Ju453 yrkandena 1-3.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

7. Utvärdering av kvinnofridsreformen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju435 yrkande 3, 2003/04:Ju453 yrkande

6 och 2003/04:Ju479 yrkande 19.

8. Misshandel av invandrarkvinnor

Riksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 7.

9. Riskbedömning vid partnervåld

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju361 och 2003/04:Ju479 yrkande 14.

10. Polisens rutiner vid besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju478 yrkande 2 och 2003/04:Ju479

yrkandena 13 och 24.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

11. Kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju435 yrkande 1 och 2003/04:Ju479

yrkande 16.

Reservation 7 (fp, c)

12. Kortare handläggningstid av barnmisshandel m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju453 yrkande 11, 2003/04:Ju479

yrkande 23, 2003/04:So496 yrkande 4 och 2003/04:Ub271 yrkande 4.

Reservation 8 (fp, kd, c, mp)

13. Omplacering av tjänstemän som begår brott

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju256, 2003/04:Ju380 och 2003/04:Ju478

yrkande 5.

Reservation 9 (mp)

14. Information till brottsoffer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 2, 2003/04:Ju444

yrkandena 3 och 4 och 2003/04:Ju453 yrkande 16.

Reservation 10 (m, fp, kd, c)

15. Information om permissioner m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 16, 2003/04:Ju444

yrkande 5 och 2003/04:Ju479 yrkande 17.

Reservation 11 (m, fp, kd, c)

16. Utbildning och kompetens m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju393 yrkande 2, 2003/04:Ju479

yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ub394 yrkande 3.

Reservation 12 (fp, c)

17. Rättsintyg

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju478 yrkande 4.

Reservation 13 (mp)

18. Forskning om mäns våld mot kvinnor m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju276 och 2003/04:Ju443 yrkandena 14

och 15.

Reservation 14 (m, fp, kd, c)

19. Kostnadsberäkning av kvinnovåldet

Riksdagen avslår motion 2003/04:So419 yrkande 8.

Reservation 15 (v)

20. Äldre och funktionshindrade brottsoffer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju262 yrkande 6 och 2003/04:Ju326.

Reservation 16 (v)

21. Målsägandebiträde för efterlevande

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju207.

Reservation 17 (m, c)

22. Stödperson

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju443 yrkande 3.

23. Brottsofferstatus till barn som bevittnar våld inom familjen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju291 yrkande 3, 2003/04:Ju312,

2003/04:Ju349 yrkande 3, 2003/04:Ju444 yrkande 12, 2003/04:Ju458, 2003/04:Ju479

yrkande 22, 2003/04:So504 yrkande 7 och 2003/04:Ub271 yrkande 6.

Reservation 18 (m, fp, kd, c)

24. Stödcentrum

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju394 yrkande 1.

Reservation 19 (m)

25. Straffet för överträdelse av besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6, 2003/04:Ju391 yrkande

6, 2003/04:Ju443 yrkande 16 och 2003/04:Ju479 yrkande 26.

Reservation 20 (m, c)

Reservation 21 (fp)

26. Elektronisk övervakning av besöksförbud

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju248, 2003/04:Ju323 yrkandena 1 och

2, 2003/04:Ju349 yrkande 7, 2003/04:Ju391 yrkande 7, 2003/04:Ju428,

2003/04:Ju440, 2003/04:Ju453 yrkande 4 och 2003/04:Ju479 yrkande 28.

Reservation 22 (m, fp, kd, c)

27. Besöksförbud avseende gemensam bostad

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju443 yrkande 1, 2003/04:Ju471,

2003/04:Ju479 yrkande 25 och 2003/04:So498 yrkande 2.

28. Utvärdering av besöksförbud

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju478 yrkande 3.

29. Skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i bostaden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju360, 2003/04:Ju472 och 2003/04:Ju478

yrkande 6.

Reservation 23 (mp)

30. Haverikommission vid dödligt våld

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju317 yrkande 4 och 2003/04:Ju479

yrkande 18.

Reservation 24 (m, fp)

Stockholm den 18 mars 2004

På justitieutskottets vägnar

Johan Pehrson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Johan Pehrson (fp),

Susanne Eberstein (s), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart

Nilsson (s), Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Rolf Olsson

(v), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s),

Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran Norlander (s), Joe Frans

(s), Leif Björnlod (mp) och Hillevi Engström (m).

Utskottets överväganden

I detta betänkande behandlar utskottet ett antal motioner med anknytning

till frågor om våldsbrott och brottsoffer. Motionerna har väckts under

den allmänna motionstiden år 2003.

Allmänt om brottsoffer

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden om mer övergripande

insatser på brottsofferområdet. Utskottet föreslår, med hänvisning bl.a.

till genomförda reformer, att samtliga motionsyrkanden avslås. Jämför

reservation 1.

I motion Ju208 (m) efterfrågas en ny strategi för stödet till brottsoffer

som innebär bl.a. ett tydligt ställningstagande för brottsoffret. I motion

Ju257 (m) anförs att brottsoffrens ställning bör stärkas, bl.a. genom

hårdare straff för våld mot kvinnor och mer information till brottsoffren.

I motion Ju267 (kd) begärs att en brottsofferombudsman inrättas. I motion

Ju453 (kd) anförs att medel ur Brottsofferfonden i större utsträckning

bör komma verksamhet nära brottsoffren till del snarare än att dessa ges

till forskning.

I motion 262 (v) begärs en utredning för att ta fram förslag till riktlinjer

för samverkan mellan myndigheter som kommer i kontakt med barn som blivit

utsatta för brott eller själva begått brott. I motion Ju406 (c) begärs

att en nationell strategi för samordning mellan myndigheter för att minska

våldet mot kvinnor upprättas.

Brottsoffrens behov av skydd och stöd har under de senaste två decennierna

varit föremål för en mängd olika utredningar och förslag. Vid behandlingen

av regeringens proposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer, där regeringen

bl.a. presenterade en strategi för det fortsatta stödet till brottsoffer,

ställde sig riksdagen bakom regeringens överväganden och avslog

motionsyrkanden liknande flera av de nu aktuella (bet. 2000/01:JuU20, rskr.

205). Utskottet har därefter vidhållit denna uppfattning, senast i fjolårets

betänkande rörande frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11

s. 8 f.). För en utförlig redogörelse för olika åtgärder som under de

senaste åren har vidtagits på brottsofferområdet hänvisas till detta

betänkande.

Förra våren lade regeringen fram propositionen Ytterligare åtgärder för

att motverka våld i nära relationer (prop. 2002/03:70). I propositionen

föreslogs bl.a. ändringar i lagen (1988:688) om besöksförbud som innebar

att ett besöksförbud skulle kunna avse den gemensamma bostaden samt

utvidgas till ett större geografiskt område än vad som tidigare var möjligt.

Utskottet ställde sig bakom regeringens förslag och anförde bl.a. att

förslaget innebar en god avvägning mellan de utsatta personernas skyddsbehov

och regeringsformens krav på att inte i större utsträckning än nödvändigt

inskränka enskilda människors rörelsefrihet. De nya reglerna började gälla

den 1 september 2003 (bet. 2002/03:JuU17, rskr. 224, SFS 2003: 484).

Värt att nämna här är också propositionen om stärkt skydd för barn i

utsatta situationer m.m. (prop. 2002/03:53) i vilken regeringen föreslog

ett antal lagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet för dessa barn.

Bland annat föreslogs införande av en gemensam skyldighet för bl.a.

polisen, socialtjänsten och skolan att samverka kring barn och ungdomar

som far illa eller riskerar att fara illa. Vidare föreslogs en särskild

straffskärpningsgrund i brottsbalken för sådana fall då ett brott varit

ägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i dess förhållande

till en närstående person. I sitt yttrande till socialutskottet tillstyrkte

justitieutskottet regeringens förslag med ett kompletterande uttalande om

tolkningen av lagtexten (yttr. 2002/03:JuU1y). De nya reglerna började

gälla den 1 juli 2003 (bet. 2002/03:SoU15, rskr. 225, SFS 2003:408).

Vidare överlämnade Personsäkerhetsutredningen i januari 2004 sitt

slutbetänkande Ett nationellt program om personsäkerhet (SOU 2004:1). I

betänkandet föreslås bl.a. att det skall införas ett nationellt program om

personsäkerhet. Programmet är i första hand tänkt att tillämpas beträffande

bevispersoner som medverkar i förundersökning eller rättegång rörande

grov eller organiserad brottslighet och deras närstående. Betänkandet

bereds för närvarande inom Justitiedepartementet.

Regeringen anförde i budgetpropositionen för år 2004 att den även

fortsättningsvis kommer att verka för att myndigheterna inom rättsväsendet på

olika sätt utvecklar sina insatser för att ge stöd till brottsoffer (prop.

2003/04:1, utg.omr. 4 s. 40). Regeringen har också i regleringsbreven

för år 2004, i likhet med de senaste åren, givit Riksåklagaren respektive

Rikspolisstyrelsen i uppdrag bl.a. att redovisa de insatser som har

genomförts i fråga om bekämpning av våld mot kvinnor och barn. Redovisningen

skall innehålla en sammanhållen beskrivning och analys av hur verksamheten

har utvecklats och dess resultat.

Slutligen kan nämnas att regeringen tagit initiativ till en översyn av

Brottsoffermyndigheten och Brottsofferfonden (dir. 2003:104). En särskild

utredare skall analysera myndighetens verksamhet, organisation och

arbetsformer mot bakgrund av de intentioner som uttalades av regeringen när

myndigheten bildades. En fråga som särskilt skall belysas är om det är

lämpligt och möjligt att inrätta en särskild brottsofferombudsman. Uppdraget

skall redovisas senast den 30 april 2004.

Det är enligt utskottet av vikt inte minst för brottsoffren att det finns

ett väl fungerande rättsväsende, vilket bl.a. innebär att de som begår

brott identifieras och lagförs. Riksdagen har också framhållit detta som

en prioriterad uppgift och bl.a. uttalat att polis och åklagare skall

utveckla sin förmåga att bekämpa bl.a. våldsbrott, särskilt våld mot

kvinnor och barn (bet. 2003/04:JuU1 s. 40 f. och s. 62 f.).

Vikten av att åtgärder vidtas för att t.ex. klara upp fler brott får dock

inte skymma det faktum att det även behövs åtgärder som är direkt inriktade

på att ge brottsoffren stöd. Som framgår av redovisningen ovan har ett

flertal sådana åtgärder vidtagits under de senaste åren. När det gäller

samverkan mellan myndigheter kan därvid särskilt noteras införandet av en

gemensam skyldighet för bl.a. polisen, socialtjänsten och skolan att

samverka kring barn och ungdomar som far illa eller riskerar att fara illa.

Mot bakgrund av de åtgärder som under senare år har vidtagits på

brottsofferområdet samt det arbete som pågår med dessa frågor ser utskottet

inte något behov av att riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av

nu aktuella motionsyrkanden. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna Ju208, Ju257, Ju262, Ju267, Ju406 och Ju 453 i nu behandlade

delar.

Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas två motionsyrkanden som rör arbetet med

brottsofferfrågor inom EU. Utskottet föreslår, med hänvisning till det arbete

som pågår inom EU, att motionsyrkandena avslås. Jämför reservation 2.

I motion Ju358 (s) anförs att Sverige bör verka för att EU skall sätta en

minimistandard för rättsligt och psykoterapeutiskt stöd till barn som är

offer för brott. I motion Ju409 (kd) anförs att arbetet med att utveckla

det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd måste fortsätta.

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare behandlat yrkanden rörande

det europeiska samarbetet för att förbättra skyddet för brottsoffer, senast

i mars 2003. Efter att ha redogjort för vissa av de åtgärder som inom EU

vidtagits på brottsofferområdet konstaterade utskottet att arbetet inom

EU rörande stöd och hjälp till brottsoffer fortsätter med oförminskad

styrka samt att den svenska regeringen är pådrivande i dessa frågor. Mot

bakgrund av det arbete som regeringen redan bedriver och planerar att

fortsätta driva inom EU rörande brottsoffrens situation ansåg utskottet

att då aktuellt motionsyrkande var tillgodosett (bet. 2002/03:JuU11 s. 12

f.).

I betänkandet redogjordes bl.a. för ett förslag till rådets direktiv om

brottsofferersättning (2002/0247 [CNS]) och för Daphneprogrammet, ett

EU-program som arbetar med att motverka våld mot barn, ungdomar och kvinnor.

Under året som gått sedan dess har arbetet med förslag till rådets

direktiv om brottsofferersättning fortsatt. För närvarande behandlas förslaget

av en civilrättskommitté under rådet.

Vad gäller Daphneprogrammet kan nämnas att programmets andra fas (Daphne

II) har inletts. Denna fas, som skall löpa under perioden 2004-2008, har

en större budget än vad den första fasen hade.

Dessutom finns flera andra program som även om de inte tar direkt sikte

på brottsoffer kan förbättra situationen för dessa. Som exempel kan nämnas

Agis, som är ett utbytes- och utbildningsprogram för tjänstemän inom

myndigheter som ansvarar för att förebygga och bekämpa organiserad

kriminalitet i medlemsländerna. Programmet ger stöd för exempelvis utbildning,

personalutbyten, forskning och undersökningar samt för att skapa nätverk

för informationsutbyten. Det riktar sig till tjänstemän i alla myndigheter

och organisationer som ansvarar för att förebygga, upptäcka och bekämpa

brott samt till företrädare för myndigheter med ansvar för stöd till

brottsoffer. Agis stöder transnationella projekt som löper över maximalt

två år. Kommissionen välkomnar särskilt samarbete med utvidgningsländerna

samt med länder i tredje världen i Agis-programmet.

Utskottet utgår från att regeringen också i fortsättningen kommer att

vara pådrivande i brottsofferfrågorna inom EU. Utskottet ser alltså inte

något behov av att riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av

motionsyrkandena, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion Ju358

samt motion Ju409 i nu behandlad del.

Åtgärder till skydd för hotade personer

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas motionsyrkanden om åtgärder för att skydda hotade

personer, bl.a. bättre skydd för sekretessbelagda uppgifter, ersättning

för kostnader för skyddade personuppgifter, fler trygghetspaket och larm

samt möjlighet att använda pepparspray i självförsvar. Utskottet föreslår

att motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna 3-5.

I motionerna Ju305 och Ju443 (båda m) påtalas behovet av att tillse att

kvinnors sekretessbelagda uppgifter inte lämnas ut av myndigheter.

En uppgift för vilken sekretess gäller enligt sekretesslagen och som i

det enskilda fallet kan konstateras inte skall lämnas ut får inte röjas

för enskild. Det innebär att tjänstemän som har att befatta sig med sådana

uppgifter är förbjudna att röja uppgiften, vare sig det sker muntligen

eller genom att en handling lämnas ut (1 kap. 1 och 2 §§ sekretesslagen

[1980:100]).

Utskottet behandlade ett liknande yrkande som de nu aktuella i mars 2003

(bet. 2002/03:JuU11 s. 27 f.). Utskottet instämde då i vad motionärerna

anförde om betydelsen av att sekretessbelagda personuppgifter inte röjs

för obehöriga. Utskottet kunde inte se att det förelåg några brister i

det gällande regelverket på området. Utskottet anslöt sig till vad

Offentlighets- och sekretesskommittén i sitt delbetänkande Ordning och reda

bland allmänna handlingar (SOU 2002:97) anfört om att ansvaret för att

personalens kunskaper om gällande regler är tillräckliga och används samt

att frågor om offentlighet och sekretess beaktas hos myndigheterna i olika

sammanhang tillkommer ledningen för respektive myndighet. Någon anledning

till ett uttalande från riksdagens sida förelåg inte och utskottet avstyrkte

bifall till motionsyrkandet.

Offentlighets- och sekretesskommittén har därefter överlämnat sitt

huvudbetänkande, Ny sekretesslag (SOU 2003:99), i vilket bl.a. föreslås en

mer omfattande sekretess för uppgift om enskilds adress eller hemtelefonnummer

eller annan liknande uppgift samt för uppgift om kopplingen mellan en

enskilds verkliga och fingerade identitet som hänför sig till ett ärende

om fingerade personuppgifter. Avsikten med förslagen är att förhindra att

skyddade personuppgifter lämnas ut till men för en förföljd eller hotad

person (s. 180 f.). Kommittén anför också att införandet av en ny

sekretesslag bör förenas med en engångsinsats när det gäller utbildning och

information (s. 417 f.).

Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet, som i princip har samma inställning som tidigare, anser att

beredningen av Offentlighets- och sekretesskommitténs betänkande bör

avvaktas. Motion Ju305 och motion Ju443 i nu behandlad del avstyrks.

I motionerna Ju444 (fp), Ju453 (kd) och L318 (fp) begärs att personer som

fått skyddade personuppgifter skall kunna erhålla ersättning för kostnader

som uppkommit i samband med detta.

För närvarande finns inga särskilda regler i eller i anslutning till lagen

(1991:483) om fingerade personuppgifter som tar sikte på de kostnader som

kan uppkomma i samband med ett sådant förfarande.

Utskottet har tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast förra

året (bet. 2002/03:JuU9 s. 33). Utskottet anförde då bl.a. att

Personsäkerhetsutredningens arbete inte borde föregripas.

I sitt nyligen överlämnade slutbetänkande Ett nationellt handlingsprogram

om personsäkerhet (SOU 2004:1) föreslår Personsäkerhetsutredningen att en

form av ersättning införs, s.k. personsäkerhetsersättning. Ersättning

skall i första hand utgå till personer som är föremål för åtgärder enligt

ett särskilt nationellt personsäkerhetsprogram som föreslås av utredaren.

Personsäkerhetsersättning skall även kunna utgå till andra personer som

riskerar att utsättas för brottslighet som riktar sig mot liv, hälsa,

frihet eller frid, om det föreligger synnerliga skäl. Ersättning skall

lämnas i skälig utsträckning för utgifter, förlorad arbetsförtjänst,

intrång i näringsverksamhet och förlust vid avyttring av egendom som

orsakats av åtgärder till förebyggande av brott.

Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas. Motionerna Ju444,

Ju453 och L318 avstyrks i här behandlade delar.

I motion Ju215 (kd) begärs att polismyndigheterna skall utveckla metoderna

för att ta emot larm från personer som utsätts för hot. I motion Ju391

(m) begärs att utsatta och hotade kvinnor i högre utsträckning skall förses

med olika hjälpmedel såsom larmpaket, skyddad identitet eller livvakt.

Även i motion Ju453 (kd) begärs bättre hjälpmedel, såsom trygghetspaket,

larm och pepparspray. I denna motion begärs även att det bör vara lagligt

för kvinnor att använda pepparspray i självförsvar.

Det är polisens uppgift att ge skydd åt hotade och förföljda personer.

Sådana personer kan utrustas med särskilda s.k. trygghetspaket som polisen

tillhandahåller. Det finns drygt 400 trygghetspaket i landet. Ett

trygghetspaket består av en väska som innehåller bl.a. telefoner och

larmanordningar. Enligt vad utskottet inhämtat har trygghetspaketen numera

försetts med larmtelefoner som är kopplade till GSM-telesystemet. Avsikten

är att telefonerna skall kunna spåras genom användning av det s.k.

GPS-systemet (Global Positioning System).

Är det fråga om mycket allvarliga hot är det möjligt för den hotade

personen att bl.a. få livvaktsskydd. På grund av de höga kostnaderna och

intrånget i den hotade personens privatliv är det emellertid relativt

ovanligt att den möjligheten används.

Under åren 1993-1997 bedrevs försök med att förse hotade och förföljda

personer med pepparspray i självförsvarssyfte. I samband med behandlingen

av motionsyrkanden liknande de nu aktuella inhämtade utskottet förra året

från Rikspolisstyrelsen att erfarenheterna av försöksverksamheten inte

var särskilt goda. För att kunna förse hotade personer med pepparspray

krävs att de beviljas vapenlicens. Vid prövning av licensfrågan framkom

under försöksperioden inte sällan uppgifter om brister i den skyddade

personens vandel, vilket hindrade att licens beviljades. Härtill kom att

många hade svårt med handhavandet av sprayen. Bland annat dessa omständigheter

medförde att få kvinnor utnyttjade möjligheten att disponera pepparspray

i självförsvarssyfte.

Rikspolisstyrelsen redovisade i januari 2004 ett regeringsuppdrag att

undersöka lämpligheten och möjligheten att inleda en ny försöksverksamhet

med tårgas- och pepparspray för hotade personer (Ju2003/3168/PO, Ju2003/6805/PO

och Ju2003/7369/PO). I redovisningen avstyrker Rikspolisstyrelsen en sådan

försöksverksamhet. Rikspolisstyrelsen anser att tillstånd för innehav av

pepparspray skall kunna beviljas enligt gällande vapenlagstiftning.

Pepparsprayen skall upphandlas genom Rikspolisstyrelsens försorg och vara

ett komplement till trygghetspaketen m.m. Rikspolisstyrelsen bör årligen

följa upp användningen av pepparspray.

Redovisningen bereds inom Justitiedepartementet.

Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11 s.

14 f.). Utskottet kunde konstatera att det inom polisorganisationen finns

ett ganska stort antal trygghetspaket som hotade och förföljda kvinnor

kan förses med. Dessa trygghetspaket är också föremål för materiella

uppgraderingar.

När det gällde frågan om att förse hotade och förföljda kvinnor med tårgas-

eller pepparspray hänvisades bl.a. till det ovan nämnda utredningsuppdraget

till Rikspolisstyrelsen. Mot bakgrund härav ansåg utskottet att det vid

denna tidpunkt inte fanns skäl till något uttalande i denna fråga. Att

helt ta bort kravet på vapenlicens för pepparspray kunde dock enligt

utskottets mening inte komma på fråga.

Utskottet har inte ändrat uppfattning sedan föregående behandling av frågan

om hjälpmedel för utsatta och hotade personer. Inte heller bör det pågående

beredningsarbetet av Rikspolisstyrelsens redovisning föregripas. Utskottet

avstyrker motionerna Ju215, Ju391 och Ju453 i nu behandlade delar.

Straffrättsliga överväganden

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden med straffrättslig

anknytning till brottsofferområdet. Det rör sig dels om kvinnofridskränkning,

dels om misshandel av invandrarkvinnor. Utskottet föreslår, bl.a. med

hänvisning till gällande regelverk och till vidtagna åtgärder, att samtliga

motionsyrkanden avslås.

I motion Ju435 (s), Ju453 (kd) och Ju479 (fp) begärs en utvärdering av

kvinnofridsreformen. I den sistnämnda motionen anförs även att straffminimum

för brottet grov kvinnofridskränkning bör höjas till fängelse i lägst ett

år.

Vid riksmötet 1997/98 lade regeringen fram propositionen Kvinnofrid (prop.

1997/98:55). Propositionen innehöll förslag till åtgärder mot våld mot

kvinnor, prostitution och sexuella trakasserier i arbetslivet. Utskottet

behandlade förslagen i betänkandet Kvinnofrid (1997/98:JuU13, rskr. 250,

SFS 1998:393).

I enlighet med ett av regeringen i propositionen framlagt förslag infördes

i 4 kap. brottsbalken en ny paragraf, 4 a §, som upptar bestämmelser om

brotten grov fridskränkning och grov kvinnofridskränkning. Paragrafen

erhöll en ny lydelse den 1 januari 2000 (prop. 1998/99:145, bet. 1999/2000:JuU3,

rskr. 22, SFS 1999:845).

Enligt lagrummet gäller att den som begår brottsliga gärningar enligt 3,

4 eller 6 kap. brottsbalken (alltså brott mot liv och hälsa, brott mot

frihet och frid samt sexualbrott) mot en närstående eller tidigare närstående

person döms, om var och en av gärningarna utgjort led i en upprepad

kränkning av personens integritet och gärningarna varit ägnade att allvarligt

skada personens självkänsla, för grov fridskränkning till fängelse, lägst

sex månader och högst sex år. Har gärningarna begåtts av en man mot en

kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har

bott tillsammans med under äktenskapsliknande förhållanden, skall han i

stället dömas för grov kvinnofridskränkning till samma straff.

Av förarbetena till bestämmelsen framgår att ett huvudsakligt motiv för

denna varit att införa ett nytt brott som markerar det särskilt straffvärda

i en långvarig och upprepad kränkning av en annan person och där förfarandet

består av en serie i och för sig straffbelagda gärningar (prop. 1997/98:55 s.

74).

I maj 2000 publicerade Brottsförebyggande rådet (BRÅ) rapporten Grov

kvinnofridskränkning - En kartläggning (BRÅ-rapport 2000:11). Enligt BRÅ

var det ännu för tidigt att dra några långtgående slutsatser om hur den

nya lagstiftningen fungerar, men BRÅ konstaterade samtidigt att domstolarna

betraktat brottet som särskilt allvarligt.

För att förstärka sitt arbete med att motverka våld mot kvinnor inrättade

regeringen i maj 2000 ett Nationellt råd för kvinnofrid. I juni 2003

överlämnade rådet sin slutrapport, Råd för kvinnofrid till regeringen. I

rapporten ges råd till regeringens enskilda statsråd för att åskådliggöra

hur Nationellt råd för kvinnofrid ser på kvinnofridsfrågorna. Till

justitieministern ges bl.a. rådet att ta initiativ till en utvärdering av de

gångna årens rättspraxis i kvinnofridsmål.

I budgetpropositionen för år 2004 anförs att regeringen kommer att tillsätta

en utredning som får i uppdrag att följa upp kvinnofridsreformen. Utredningen

skall ligga till grund för regeringens fortsatta insatser på området (prop.

2003/04:1, utg.omr. 4 s. 41). Regeringen beslutade därefter i oktober

2003 att utse en särskild utredare med uppdrag att ur ett könsmaktperspektiv

utvärdera de myndighetsgemensamma uppdrag och de uppdrag till enskilda

myndigheter som gavs i samband med kvinnofridspropositionen (dir. 2003:112).

Regeringen har även beslutat att tillkalla en särskild utredare med

uppdrag att finna formerna för en ombildning av Rikskvinnocentrum för

kvinnor som våldtagits och misshandlats till ett nationellt institut (dir.

2004:11).

Utskottet behandlade liknande yrkanden om utvärdering förra året (bet.

2002/03:JuU11 s. 16 f.). Utskottet konstaterade då att insatser för att

förhindra våld och hot mot närstående kvinnor sedan flera år tillbaka har

uppmärksammats på olika sätt inom rättsväsendet samt av regering och

riksdag. Kvinnofridsbrottet i sin nuvarande lydelse infördes den 1 januari

2000. Det var enligt utskottet ännu för tidigt för säkra slutsatser om

hur bestämmelsen fungerar i praktiken. En utvärdering framstod alltså

inte ännu som meningsfull.

Utskottet anser att det pågående arbetet med att utvärdera bl.a. de uppdrag

till enskilda myndigheter som gavs i samband med kvinnofridspropositionen

inte bör föregripas. Vad gäller kvinnofridsbrottet vidhåller utskottet

sin inställning att en utvärdering för att vara meningsfull bör avvaktas

ytterligare en tid. Utskottet avstyrker motionerna Ju435, Ju453 och Ju479

i nu behandlade delar.

I motion So419 (v) begärs en utredning av hur systematisk misshandel av

invandrade kvinnor bestraffas. Motionärerna anför att en man som mer eller

mindre satt i system att gifta sig med en utländsk kvinna, misshandla

henne och sedan kasta ut henne, skall straffas inte bara för misshandeln

utan även för systematiken och den ständiga upprepningen.

Enligt 29 kap. 4 § brottsbalken skall domstolen vid straffmätningen ta

hänsyn till om den tilltalade tidigare har gjort sig skyldig till brott.

Härvid skall särskilt beaktas bl.a. vilken omfattning den tidigare

brottsligheten haft samt om den tidigare och den nya brottsligheten är

likartade.

I sammanhanget kan nämnas att det ovan nämnda Nationellt råd för kvinnofrid

i sin slutrapport uppmärksammat problemet med män som lockar utländska

kvinnor till Sverige och misshandlar dem. Det nationella rådet anför att

regeringen bl.a. bör verka för att hotade och våldsutsatta kvinnor med

utländsk bakgrund får en ökad rätt till stöd och skydd (Råd för kvinnofrid

till regeringen s. 23).

Utskottet anser att gällande lagstiftning ger goda möjligheter för

domstolarna att vid straffmätningen beakta att en person har återfallit i

likartad brottslighet. Som framgår ovan har frågan om våld mot kvinnor

med utländsk bakgrund på senare år uppmärksammats bl.a. av Nationellt råd

för kvinnofrid. Utskottet kan inte se något behov av att riksdagen uttalar

sig i denna fråga utan föreslår att riksdagen avslår motion So419.

Myndigheternas åtgärder

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas ett antal motionsyrkanden om polisens arbete

mot våld mot kvinnor och barn, myndigheters bemötande av brottsoffer samt

myndigheters information till brottsoffer. Utskottet föreslår, bl.a. med

hänvisning till vidtagna åtgärder och gällande regelverk, att motionsyrkandena

avslås av riksdagen. Jämför reservationerna 6-11.

Polisens insatser

I flera motioner anförs att polisens insatser för att bekämpa våld mot

kvinnor och barn på olika sätt bör förbättras. I motionerna Ju361 (c) och

Ju479 (fp) begärs att polisen i ökad utsträckning skall använda sig av

riskbedömning som metod för att förebygga och förhindra brott mot kvinnor.

I motionerna Ju478 (mp) och Ju479 (fp) begärs att polisens rutiner för

att tillse att utfärdade besöksförbud efterlevs förbättras. I motion Ju479

anförs även att information om varje hot- eller våldsbrott mot kvinnor i

nära relationer bör samlas och bearbetas samt att uppgifterna bör göras

sökbara på ett och samma ställe.

I motionerna Ju435 (s) och Ju479 (fp) begärs kortare utredningstider för

ärenden rörande våld mot kvinnor. I motionerna Ju453 (kd), Ju479 och Ub271

(mp) begärs kortare utredningstider i utredningar om barnmisshandel.

I motion So496 (s) begärs att rutiner upprättas hos polisen för anmälan

till socialtjänsten om barn som far illa.

Utskottet behandlade liknande yrkanden senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11

s. 22 f.). Efter att ha understrukit hur viktigt polisens arbete med att

bekämpa våld mot kvinnor och barn är konstaterade utskottet att omfattande

åtgärder hade vidtagits och att ett omfattande arbete alltjämt pågick

inom polisen vad gäller insatserna för att bekämpa våld mot kvinnor och

barn. Utskottet underströk betydelsen av att detta goda arbete fortsätter

och intensifieras inom polisen. Ett tillkännagivande från riksdagen i

denna fråga var emellertid inte påkallat.

I regeringens regleringsbrev avseende Rikspolisstyrelsen för år 2004 anges

- i likhet med vad som angavs i regleringsbreven för åren 2002 och 2003

- att Rikspolisstyrelsen skall redovisa det brottsbekämpande arbetet som

har bedrivits när det gäller våld mot kvinnor och barn. Redovisningen

skall bl.a. innehålla en sammanhållen nationell beskrivning och analys av

hur verksamheten har utvecklats och dess resultat. Av redovisningen skall

även framgå bl.a. genomströmningstiderna för ärenden rörande våld mot

kvinnor och barn samt vidtagna åtgärder för att förkorta dessa.

Vidare har regeringen gett Rikspolisstyrelsen i uppdrag att efter samråd

med Riksåklagaren utveckla riktlinjer för polisens hot- och riskbedömningar

i ärenden om våld i nära relationer. Rikspolisstyrelsen skall också i

samråd med Riksåklagaren utarbeta rutiner och riktlinjer för polisens

arbete med ärenden om besöksförbud. Uppdraget skall redovisas senast den

30 juni 2004 (Ju2003/8772/KRIM). Enligt vad utskottet inhämtat kommer

redovisningen även att ta upp eventuella brister i polisens interna

informationsspridning t.ex. rörande besöksförbud.

Vad gäller handläggningstiden för ärenden rörande barnmisshandel kan

hänvisas till 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948), som trädde i

kraft den 1 januari 2002. Där anges att förundersökning där målsäganden

vid tiden för anmälan inte fyllt 18 år skall bedrivas särskilt skyndsamt,

om brottet riktats mot målsägandens liv, hälsa, frihet eller frid och

det för brottet är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. Förundersökningen

skall vara avslutad och beslut fattat i åtalsfrågan så snart det kan ske

och inom tre månader efter den tidpunkt då det finns någon som är skäligen

misstänkt för brottet. Tidsfristen får överskridas endast om det är

motiverat med hänsyn till utredningens beskaffenhet eller andra särskilda

omständigheter.

Regeringen har också gett i uppdrag åt Socialstyrelsen att i samverkan

med Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling ta fram en

övergripande strategi för samverkan när det gäller barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober

2004 (S2003/7118/ST).

Utskottet vill ånyo understryka hur viktigt polisens arbete med att bekämpa

våld mot kvinnor och barn är. Det är därför tillfredsställande att flera

olika åtgärder har vidtagits och att ett omfattande arbete alltjämt pågår

inom polisen vad gäller insatserna för att bekämpa sådant våld. Det är

självklart viktigt att detta arbete fortsätter och intensifieras. Något

behov av ett tillkännagivande från riksdagen i dessa frågor finns emellertid

inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju361, Ju435,

Ju453, Ju478, Ju479, So496 och Ub271 i nu behandlade delar.

Bemötande av brottsoffer

I motionerna Ju256 (m), Ju380 (mp) och Ju478 (mp) anförs att tjänstemän

inom rättsväsendet som dömts för brott inte skall få handlägga ärenden av

den brottstyp som domen avser.

Utskottet behandlade liknande yrkanden förra året. Utskottet föreslog då

ett tillkännagivande rörande poliser som dömts för brott, som riksdagen

biföll (bet. 2002/03:JuU9 s. 15 f., rskr. 125). Tillkännagivandet syftade

till att det skulle utarbetas riktlinjer i fråga om poliser som dömts för

brott, men där skäl för avskedande inte funnits föreligga, som innebär

att dessa poliser fortsättningsvis inte skall arbeta med sådana brottstyper

som de dömts för.

Regeringen anförde i budgetpropositionen för år 2004, rörande tillkännagivandet,

att Rikspolisstyrelsen och polismyndigheterna kommer att beakta frågan

så att detta problem inte uppstår i framtiden (prop. 2003/04:1, utg.omr.

4 s. 62).

Motionärernas önskemål får enligt utskottets mening i stort anses

tillgodosedda genom uttalandena i budgetpropositionen. Utskottet är inte berett

att förespråka något uttalande i denna fråga utan föreslår att riksdagen

avslår motionerna Ju256, Ju380 och Ju478 i nu behandlade delar.

I motionerna Ju208 (m), Ju444 (fp) och Ju453 (kd) påtalas behovet av

förbättrat stöd, bemötande och information till brottsoffer under

förundersökning och rättegång.

Utskottet behandlade liknande yrkanden som de nu aktuella senast i mars

2003 (bet. 2002/03:JuU11 s. 28 f.). Utskottet konstaterade att frågor om

bemötande av brottsoffer under senare år på olika sätt har uppmärksammats

inom rättsväsendets myndigheter och att det pågick ett omfattande arbete

med fortbildning kring dessa frågor. De handlingsplaner som bl.a.

Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren har antagit innehåller omfattande konkreta

åtgärder som kommer att vidtas under de närmaste åren. För en närmare

redogörelse för innehållet i dessa handlingsplaner hänvisas till fjolårets

betänkande. Utskottet kunde inte se något behov av att riksdagen uttalade

sig i dessa frågor.

Här kan också framhållas de förslag till stärkande av brottsoffrens

ställning som regeringen våren 2001 lade fram i propositionen Stöd till

brottsoffer (2000/01:79). I propositionen presenterade regeringen bl.a.

en övergripande strategi för hur det fortsatta stödet till brottsoffren

skall utvecklas. Regeringen aviserade också vissa förordningsändringar

för att ge brottsoffer bättre information i samband med förundersökningar.

Till exempel har 13 a § förundersökningskungörelsen (1974:948) ändrats.

I såväl 2003 som 2004 års regleringsbrev har Rikspolisstyrelsen fått i

uppdrag att redovisa det brottsbekämpande arbete som har bedrivits när

det gäller våld mot kvinnor och mot barn. Av redovisningen skall bl.a.

framgå vilka åtgärder som vidtagits för att vidareutveckla polisens

bemötande och stöd till brottsoffer och vittnen.

I årsredovisningen för år 2002 har Rikspolisstyrelsen redovisat motsvarande

tidigare uppdrag. Där anges att vidtagna åtgärder för att vidareutveckla

polisens bemötande och stöd till brottsoffer och vittnen främst har avsett

tidiga kontakter med målsäganden och snabbare handläggning av ärenden och

beslut, information om vem som är kontaktperson, handläggare eller

förundersökningsledare i ärendet samt förbättrad information i samband med

kallelser till förhör. (s. 21 f.).

Även Riksåklagaren har under de senaste åren i regleringsbrevet fått

motsvarande uppdrag som Rikspolisstyrelsen. Riksåklagaren har i årsredovisningen

för år 2003 redovisat sina insatser under det året.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt att brottsoffer

bemöts väl samt får det stöd och den information som han eller hon är i

behov av. Utskottet konstaterar att det, i likhet med när utskottet senast

behandlade liknande motionsyrkanden, pågår ett omfattande arbete vad gäller

bl.a. fortbildning kring dessa frågor. Utskottet kan inte se något behov

av att riksdagen uttalar sig i dessa frågor utan motionerna Ju208, Ju444

och Ju453 i nu behandlade delar bör avslås av riksdagen.

Information om permissioner m.m.

I motionerna Ju370 (m), Ju444 (fp) och Ju479 (fp) begärs att större hänsyn

skall tas till brottsoffer vid beviljandet av permissioner för gärningsmannen.

Motionärerna anför bl.a. att det bör införas en skyldighet att informera

brottsoffret om beviljade permissioner.

Av 32 § lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt följer att en förutsättning

för att den intagne skall beviljas permission är att det inte föreligger

någon påtaglig fara för fortsatt brottslighet. För permissionen får också

ställas de villkor som kan anses erforderliga.

Av 35 § samma lag följer att om en intagen avtjänar straff för ett brott

som har riktat sig mot någons liv, hälsa, frihet eller frid skall målsäganden

tillfrågas om han eller hon vill bli underrättad bl.a. om den intagne får

permission, uteblir efter permission eller annan vistelse utanför anstalten,

rymmer eller när denne friges. En begärd underrättelse behöver inte lämnas

angående en planerad vistelse utanför anstalten när en underrättelse på

grund av beslutad bevakning eller andra förhållanden framstår som uppenbart

obehövlig. Detsamma gäller när en underrättelse kan befaras medföra fara

för den intagnes liv eller hälsa. Underrättelse till målsägande angående

frigivning skall lämnas i lämplig tid före frigivningen och i andra fall

så tidigt som möjligt. Underrättelsen skall utformas på ett sätt som är

lämpligt med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet.

Utskottet behandlade ett liknande yrkande senast i mars 2003 (bet.

2002/03:JuU11 s. 30 f.). Utskottet anförde därvid att det då aktuella

motionsyrkandet fick anses tillgodosett genom den gällande lagstiftningen

rörande information vid permissioner.

Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i denna fråga. Vidare anser

utskottet att gällande regler ger kriminalvården goda möjligheter att ta

hänsyn till brottsoffer vid beviljande av permissioner. Utskottet föreslår

att riksdagen avslår motionerna Ju370, Ju444 och Ju479 i nu behandlade

delar.

Kompetenshöjande åtgärder

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett antal motionsyrkanden som främst

rör utbildning och kompetensutveckling i olika frågor för personal inom

rättsväsendet. Utskottet föreslår, bl.a. med hänsyn till vidtagna och

kontinuerliga utbildningsinsatser inom rättsväsendets myndigheter, att

riksdagen avslår motionsyrkandena. Vidare behandlar utskottet yrkanden

rörande forskning och utredning på brottsofferområdet. Utskottet föreslår

att även de motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna 12-16.

Utbildning och kompetensutveckling inom rättsväsendet

I motion Ju479 (fp) begärs att det inom rättsväsendet och andra myndigheter

genomförs adekvata utbildningsinsatser gällande bl.a. våldsprocessen och

våld mot kvinnor i nära relationer. I samma motion samt i motion Ub394 (c

och fp) begärs utbildning om invandrande kvinnors särskilda behov samt

anförs att dessa kvinnors utsatta situation särskilt bör beaktas i olika

sammanhang. I motion Ju393 (s) anförs att kompetensen hos rättsväsendets

personal när det gäller gärningsmän som diagnostiseras som psykopater

måste bli bättre.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor som rör

utbildning och kompetensutveckling i olika ämnen för rättsväsendets anställda,

senast i december 2003 i samband med behandlingen av budgetpropositionen

för år 2004 (bet. 2003/04:1 s. 21 f.). Utskottet instämde i vad som

anfördes i då aktuella motioner om betydelsen av att de anställda inom

rättsväsendets olika myndigheter har hög kompetens. Utskottet såg det också

som självklart att de som kommer i kontakt med myndigheterna, t.ex.

brottsoffer, skall få ett korrekt och professionellt bemötande från

myndighetsföreträdare. Utskottet kunde konstatera att det inom rättsväsendets

olika myndigheter kontinuerligt vidtogs omfattande åtgärder för att öka

kompetensen hos all personal vad gäller t.ex. våld mot kvinnor och

situationen för invandrarkvinnor. Myndigheterna uppmärksammar också betydelsen

av goda rutiner och bra bemötande av dem som kommer i kontakt med

rättsväsendets myndigheter. Även om mycket har gjorts och görs ute på

rättsväsendets myndigheter för att tillgodose dessa behov var det enligt

utskottet angeläget att ansträngningarna intensifieras de kommande åren.

Åtgärder för att höja kompetensen och uppfylla skyldigheter i detta

avseende borde naturligtvis prioriteras inom ramen för respektive myndighets

anslag. Med hänvisning till vad som anförts fann utskottet inte anledning

för riksdagen att göra något tillkännagivande.

Utskottet har inte ändrat sin uppfattning i denna fråga, och utskottet

föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju393, Ju479 och Ub394 i nu

behandlade delar.

I motion Ju478 (mp) anförs att utbildningen för läkare vad gäller utformning

av rättsintyg måste stärkas.

Genom rättsintyg får de rättsvårdande myndigheterna kunskap bl.a. om

huruvida de medicinska fynden talar för eller emot ett uppgivet händelseförlopp

och om en skadas svårighetsgrad. Till ledning för läkare och tandläkare

har Socialstyrelsen utfärdat allmänna råd (SOSFS 1997:5) för rättsintyg

vid vålds- och sexualbrott. Varken socialstyrelsen eller någon annan

myndighet eller organisation har emellertid något utpekat ansvar för

verksamheten med utfärdande av rättsintyg. I en departementspromemoria om

ny ordning för utfärdande av rättsintyg (Ds 2003:3) föreslås vissa åtgärder

som syftar till att kunna upprätthålla en hög kvalitet på rättsintygen

och de undersökningar som dessa grundar sig på. I promemorian föreslås bl.

a. att Rättsmedicinalverket anförtros huvudmannaskapet för rättsintyg och

att det i en förordning anges vilken läkare eller tandläkare som kan avge

rättsintyg.

Promemorian bereds inom Regeringskansliet.

Utskottet anser att detta arbete inte bör föregripas och föreslår att

riksdagen avslår motion Ju478 i nu behandlad del.

Forskning och utredning

I motion Ju276 (s) begärs ökad forskning om mäns våld mot kvinnor. I motion

Ju443 (m) begärs ökad forskning om behandling av män som misshandlar

kvinnor samt om de fysiska, psykiska och ekonomiska effekterna av misshandel

m.m. I motion So419 (v) anförs att en nationell kostnadsberäkning av mäns

våld mot kvinnor och barn bör göras. I motion Ju262 (v) anförs att

situationen för äldre och funktionshindrade brottsoffer bör utredas, och i

motion Ju326 (c) begärs ett förbättrat rättsskydd för dementa och psykiskt

handikappade.

I budgetpropositionen för år 2004 anförs att brottsofferforskningen, den

s.k. viktimologiska forskningen, hittills varit förhållandevis outvecklad

i Sverige. På regeringens uppdrag har Brottsoffermyndigheten tagit fram

ett omfattande program för viktimologisk forskning. Genom myndighetens

insatser har flera forskningsprojekt inletts, som ökar den viktimologiska

forskningen i Sverige (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4 s. 41).

Utskottet behandlade ett motionsyrkande om forskning om behandling av män

i fjolårets betänkande rörande frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet.

2002/03:JuU11 s. 34). Utskottet instämde i vad motionärerna anfört om

betydelsen av att män som misshandlar kvinnor får adekvat och effektiv

behandling. Utan sådana insatser är risken för återfall i liknande

brottslighet, ofta mot samma målsägande, stor. Det är angeläget att

behandlingsprogram på detta område är forskningsbaserade så att det kan

säkerställas att metoderna för behandling är verkningsfulla. Som framgår av

det betänkandet pågår insatser inom kriminalvården för att förbättra

behandlingsinsatserna på detta område. Någon anledning till ett uttalande

i denna fråga från utskottets sida förelåg inte.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande yrkanden om äldre och

funktionshindrades situation, senast i fjolårets betänkande (bet. 2002/03:JuU11

s. 34 f.). Utskottet instämde i vad motionärerna anför om betydelsen av

att äldre och funktionshindrade uppmärksammas som en brottsoffergrupp med

särskilda och, i förhållande till andra brottsofferkategorier, delvis

annorlunda behov. Motionärernas önskemål fick emellertid anses tillgodosedda

genom de studier som då relativt nyligen gjorts inom ramen för regeringens

nationella råd för kvinnofrid. Om dessa studier kan sägas följande.

Beträffande funktionshindrade kvinnor som utsätts för våld anför rådet

att situationen för denna grupp kan vara mycket svårtolkad, svårutredd

och komplex, eftersom flera parter kan vara inblandade, dels som förövare,

dels som en del i omsorgen kring den funktionshindrade kvinnan. Kvinnor

med funktionshinder anmäler t.ex. sällan övergrepp då de ofta befinner

sig i ett beroendeförhållande till förövaren, antingen denne är nära

anhörig eller personal. Rådet ville i första hand uppmärksamma de specifika

rättssäkerhetsaspekter som kan komplicera utredningar gällande övergrepp

på funktionshindrade kvinnor. Rådet gav också i september 2001 ut skriften

När man slår mot det som gör ont - våld mot kvinnor med funktionshinder.

Beträffande våld mot äldre kvinnor anför rådet att kunskaperna om sådant

våld fortfarande är mycket bristfälliga. Få äldre kvinnor anmäler det

våld som de utsätts för i hemmet, och bara en bråkdel av det våld som

förekommer mot äldre kvinnor kommer till allmän kännedom. Många äldre

kvinnor har levt i förhållanden där våldet har förekommit som ett

''''''''''''''''''''''''''''''''naturligt'''''''''''''''''''''''''''''''' mönster i familjen. Äldre kvinnor som utsätts för våld ber därför

ofta inte om hjälp. Rådet gav i mars 2002 ut skriften Han var väl inte

alltid så snäll - våld mot äldre kvinnor.

Rådet för nationell kvinnofrid har också i sin slutrapport uppmärksammat

de speciella problem som är förbundna med våld mot äldre och funktionshindrade.

Utskottet har inte ändrat sin tidigare inställning i de frågor som berörs

i de nu aktuella motionsyrkandena. Utskottet kan således till stor del

instämma i vad motionärerna anför bl.a. om vikten av ökade kunskaper om

mäns våld mot kvinnor och om situationen för äldre och funktionshindrade

brottsoffer. Det har också, som framgått ovan, vidtagits åtgärder för att

öka kunskapen om brottsoffer, både i allmänhet och beträffande vissa

särskilt utsatta grupper, samt för att utreda effekterna av mäns våld mot

kvinnor. Någon anledning till ett uttalande i dessa frågor från utskottets

sida föreligger inte. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna

Ju262, Ju276, Ju326, Ju443 och So419 i nu behandlade delar.

Målsägandebiträde och stödperson

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlas yrkanden om rättsligt biträde för anhöriga till

någon som dödats genom brott samt om rätt till stödperson för kvinnor som

utsatts för våld. Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås. Jämför

reservation 17.

I motion Ju207 (m) begärs en möjlighet att förordna målsägandebiträde för

efterlevande till någon som dödats genom brott.

För att målsägandebiträde skall kunna förordnas krävs först och främst

att den som skall ha biträdet kan betraktas som målsägande. Av 20 kap. 8

§ fjärde stycket rättegångsbalken följer att målsägande är den mot vilken

brott har blivit begånget eller som därav blivit förnärmad eller lidit

skada. För att målsägandebiträde skall kunna förordnas krävs vidare, såvitt

nu är i fråga, att det med hänsyn till målsägandens personliga relation

till den misstänkte eller andra omständigheter kan antas att målsäganden

har behov av sådant biträde.

Utskottet har tidigare avstyrkt liknande yrkanden om målsägandebiträde

för efterlevande, bl.a. våren 2001 i samband med behandlingen av den ovan

nämnda brottsofferpropositionen (bet. 2000/01:JuU20 s. 13). Utskottet

anförde då att det höll med motionären om att efterlevande kan ha behov

av stöd i samband med rättegången, och utskottet påpekade att det i den

praktiska rättstillämpningen förekommer att efterlevande fått ett

målsägandebiträde förordnat. Att införa en möjlighet att förordna

målsägandebiträde

för den som inte kan betraktas som målsägande framstod emellertid som

principiellt tveksamt, en inställning som också regeringen intagit.

Utskottet noterade att regeringen i den aktuella propositionen aviserade en

översyn av målsägandebiträdesinstitutet och ansåg att denna borde avvaktas.

Därefter föreslog Osmo Vallo-utredningen i sitt betänkande Osmo Vallo -

utredning om en utredning (SOU 2002:37) en utvidgning av möjligheterna

att förordna målsägandebiträde för efterlevande. I betänkandet föreslås

en rätt till målsägandebiträde för efterlevande till någon som avlidit

antingen under vistelse i polisarrest eller genom något som en anställd

inom polisen gjort i tjänsten. Motsvarande föreslås gälla om någon skadats

allvarligt (s. 153 f.).

Utskottet behandlade senast frågan om målsägande för efterlevande i ett

betänkande om processrättsliga frågor (bet. 2002/03:JuU7 s. 16 f.).

Utskottet fann då inte anledning att frångå sina tidigare uttalanden i frågan.

Den aviserade översynen av målsägandebiträdesinstitutet har ännu inte

genomförts. I budgetpropositionen för år 2004 uppges att regeringen noga

följer utvecklingen när det gäller systemet med målsägandebiträde och att

det vid behov kommer att tas ett initiativ för att säkerställa att systemet

fungerar väl (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4 s. 41).

Utskottet kan inte se någon anledning för riksdagen att nu ta något

initiativ i denna fråga, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

Ju207.

I motion Ju443 (m) begärs att varje kvinna som utsatts för våld skall ha

rätt till en stödperson som bl.a. skall hjälpa kvinnan i kontakter med

myndigheter.

En målsägande som skall höras under rättegången med anledning av åklagarens

talan får ha med sig en lämplig person som personligt stöd. En sådan

stödperson skall om möjligt underrättas om rättegången (20 kap. 15 §

rättegångsbalken). Stödpersonen har rätt att närvara vid rättegången. En

stödperson har också rätt att närvara vid förhör under förundersökningen,

om inte närvaron är till men för utredningen (23 kap. 10 § tredje stycket

rättegångsbalken). En stödperson är till skillnad från målsägandebiträdet

inte förordnad av rätten och har inte rätt till ersättning av allmänna

medel.

Av 13 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) följer bl.a. att målsäganden,

då det inte är uppenbart att det inte behövs eller då det inte är förenat

med betydande svårighet, så snart som möjligt skall ges information om

reglerna för stödperson och om vilka myndigheter, organisationer och andra

som kan lämna stöd och hjälp.

Utskottet har tidigare behandlat yrkanden motsvarande det nu aktuella,

senast i mars 2003 (bet. 2002/03:JuU11 s. 37 f.). Utskottet hade inte

någon annan uppfattning än motionärerna rörande betydelsen av att målsäganden

får ett tillräckligt stöd under förundersökningen och i domstol. Enligt

utskottet fyllde systemet med stödpersoner här en mycket viktig funktion.

Mot vad som anfördes i de då aktuella motionerna anmärkte utskottet att

det visserligen finns regler om stödpersoner i rättegångsbalken, men dessa

förordnas emellertid inte av rätten. Det fanns alltså, till skillnad från

vad som gäller för målsägandebiträde, inga begränsningar i fråga om rätten

till stödperson under förundersökning och rättegång. Utskottet kunde inte

se annat än att regleringen på området var ändamålsenligt utformad. De då

behandlade motionsyrkandena var enligt utskottet tillgodosedda genom

gällande regler, och de borde avstyrkas.

Utskottet är alltjämt av denna uppfattning, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion Ju443 i nu behandlad del.

Unga brottsoffer

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet motionsyrkanden om olika åtgärder för

att ge stöd till unga brottsoffer. Utskottet föreslår att motionsyrkandena

avslås. Jämför reservationerna 18-19.

I motionerna Ju291 (kd), Ju312 (kd, m, fp, v, c och mp), Ju349 (c), Ju444

(fp), Ju458 (s), Ju479 (fp), So504 (fp) och Ub271 (mp) anförs att barn

som bevittnar våld inom familjen bör ges brottsofferstatus i brottmålsprocessen

och därmed bl.a. få stöd och hjälp samt kunna inträda i rättegången och

erhålla skadestånd.

Utskottet har behandlat motionsyrkanden motsvarande de nu aktuella vid

ett flertal tidigare tillfällen, senast i maj 2003 (bet. 2002/03:JuU17 s.

22 f.). För en utförlig redogörelse av bl.a. barnets processuella ställning

i brottmålsprocessen, möjligheterna att erhålla skadestånd samt reglerna

för sammanläggning av brottmål och tvistemål hänvisas till förra årets

betänkande om frågor om våldsbrott och brottsoffer (bet. 2002/03:JuU11 s.

38 f.), där yrkanden motsvarande de nu aktuella också behandlades.

Utskottet delade motionärernas uppfattning att barns utsatta situation i

familjer där brott förekommer på alla sätt måste uppmärksammas. Utskottet

var emellertid inte berett att förespråka någon ändring av den nuvarande

processrättsliga systematiken där i princip endast den som utsatts för

brott är målsäganden och kan inträda i brottmålsprocessen.

Utskottet har inhämtat från Justitiedepartementet att det pågår ett arbete

med att förbättra situationen för barn som bevittnar våld inom familjen.

Arbetet tar sikte på att belysa och föreslå åtgärder för att förbättra

situationen för utsatta barn och ungdomar ur ett brottsoffer- och

brottsförebyggande perspektiv. Bland annat undersöks möjligheterna att införa

en brottsskadeersättning till barn som bevittnar våld i hemmet. Arbetet

kommer att redovisas i en departementspromemoria, som avses bli färdig i

maj/juni i år. Den kommer att innehålla förslag både till lagstiftning

och andra åtgärder.

Inom Justitiedepartementet diskuteras även om socialtjänstlagen (2001:453)

ytterligare kan förtydligas vad gäller socialtjänstens ansvar att beakta

de utsatta barnen som bevittnar familjerelaterat våld.

Som anförts tidigare har regeringen gett i uppdrag åt Socialstyrelsen att

i samverkan med Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling ta

fram en övergripande strategi för samverkan när det gäller barn som far

illa eller riskerar att fara illa. Uppdraget skall redovisas senast den

15 oktober 2004 (S2003/7118/ST).

Det finns även ett uppdrag till Socialstyrelsen att bedriva ett

utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med brottsoffer

(Ju2001/4719/KRIM). I det arbetet skall barn och ungdomar som utsätts för

brott särskilt beaktas.

Som framgår ovan pågår ett omfattande arbete för att förbättra situationen

för barn som bevittnat våld inom familjen. Bland annat har olika

lagstiftningsåtgärder aktualiserats. Utskottet ser med tillfredsställelse på

detta arbete och konstaterar att något initiativ från riksdagen inte är

påkallat. Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna Ju291, Ju312,

Ju349, Ju444, Ju458, Ju479, So504 och Ub271 i nu behandlade delar.

I motion Ju394 (m) begärs att stödcentrum för unga brottsoffer skall

inrättas på fler platser i landet.

Enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453) bör socialnämnden verka

för att bl.a. den som utsatts för brott får stöd och hjälp. Av 2 kap. 2

§ följer att det är socialtjänsten i den kommun där brottsoffret vistas

som har ansvaret för detta stöd.

Ett exempel på konkreta insatser för unga brottsoffer är den verksamhet

med stödcentrum för unga brottsoffer som bedrivs bl.a. i Stockholm.

Den 1 juni 1999 startade Socialtjänstförvaltningen i Stockholms stad och

Polismyndigheten i Stockholms län tillsammans en försöksverksamhet med

ett stödcentrum för unga brottsoffer. Verksamheten riktar sig till alla

unga brottsoffer - oavsett i vilken kommun eller stadsdel dessa bor - som

polisanmält att de blivit utsatta för brott såsom personrån, misshandel,

våldtäkt och olaga hot i City polismästardistrikt. Det övergripande syftet

med verksamheten är att hjälpa och stödja brottsoffren samt att få

gärningsmännen att upphöra med sin kriminella verksamhet. Verksamheten

finansieras av socialtjänstförvaltningen (löner) och polisen (lokaler,

telefon etc.). Inledningsvis erhölls även bidrag från Brottsofferfonden.

Liknande

verksamheter har startats eller planeras i flera andra städer, bl.a. i

Malmö, Göteborg, Uppsala, Eskilstuna och Örnsköldsvik.

Som anförts ovan har regeringen gett Socialstyrelsen i uppdrag att bedriva

ett utvecklingsarbete till stöd för socialtjänsten i dess arbete med

brottsoffer. Enligt vad utskottet har inhämtat kommer man i det arbetet bl.

a. att uppmärksamma och utvärdera Stödcentrums verksamhet. Uppdraget skall

redovisas i samband med Socialstyrelsens årsredovisning för år 2004.

Utskottet behandlade ett liknande motionsyrkande senast i mars 2003 (bet.

2002/03:JuU11 s. 40 f.).

Utskottet instämde i vad motionären anförde om behovet av stöd till unga

brottsoffer. Utskottet såg också mycket positivt på den typ av verksamhet

som bedrivs för unga brottsoffer i bl.a. Stockholm. Det är naturligtvis

angeläget att det runt om i Sverige finns en genomtänkt form av stöd till

brottsoffer, såväl unga som vuxna. Möjligheter finns att vid uppstartande

av sådan verksamhet ansöka om visst statligt stöd, t.ex. från Brottsofferfonden

och Brottsförebyggande rådet. Med detta sagt fann utskottet att några

vidare åtgärder av riksdagen med anledning av motionen inte var påkallade.

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning i frågan och avstyrker bifall

till motion Ju394 i nu behandlad del.

Besöksförbud och haverikommission

Utskottets förslag i korthet

I detta avsnitt behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden som rör

dels olika frågor med anknytning till bestämmelserna om besöksförbud,

dels frågan om haverikommission vid dödligt våld mot närstående.

Utskottet föreslår att motionsyrkandena avslås. Jämför reservationerna

20-24.

Under den allmänna motionstiden har väckts ett antal motionsyrkanden

rörande frågor om besöksförbud respektive haverikommission vid dödligt

våld mot närstående som är identiska eller i hög grad överensstämmer med

yrkanden som riksdagen nyligen behandlat. De senare yrkandena sakprövades

under våren 2003 med anledning av två regeringsförslag om Ytterligare

åtgärder för att motverka våld i nära relationer (prop. 2002/03:70, bet.

2002/03:JuU17) respektive Stärkt skydd för barn (prop. 2002/03:53, yttr.

2002/03:JuU1y och bet. 2002/03:SoU15). Utskotten avstyrkte bifall till

yrkandena. Riksdagen följde utskotten.

Det har enligt utskottet inte tillkommit några nya omständigheter som ger

anledning att ändra riksdagens tidigare beslut. Samtliga yrkanden som tas

upp i nedanstående tabell avstyrks alltså av utskottet. Motiven till

avslagen är desamma som vid den tidigare behandlingen av respektive yrkande

och upprepas därför inte i detta betänkande.

Därmed avstyrker utskottet nedanstående motionsyrkanden:

Motions-yrkande Yrkandetext Behandlades senast Reservation

Ju349 (c) yrk. 6 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud. Bet.

2002/03:JuU17

s. 21 f. res. 9 (m, fp, kd, c)

Ju391 (m) yrk. 6 Riksdagen beslutar att skärpa straffsatsen för

överträdelse

av besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen. Bet.

2002/03:JuU17

s. 21 f. res. 7 (m, kd, c)

Ju443 (m)yrk. 16 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av besöksförbud.

Bet. 2002/03:JuU17s. 21 f. res. 7 (m, kd, c)

Ju479 (fp) yrk. 26 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att straffskalan för överträdelse av besöksförbud

bör ändras så att det i normalfallet skall kunna dömas till fängelse. Bet.

2002/03:JuU17 s. 21 f. res. 8 (fp)

Ju248 (m) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försök med elektronisk fotboja med GPS. Bet.

2002/03:JuU17

s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju323 (fp) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett rejält och reellt stöd till brottsoffer samt

personer som utsätts för hot, trakasserier och förföljelse genom att

förövaren åläggs att bära fotboja eller ha ständig följeslagare. Bet.

2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju323 (fp) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om fotboja och ständig följeslagare för förövaren.

Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju349 (c) yrk. 7 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med fotboja.

Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju391 (m)yrk. 7 Riksdagen beslutar att införa en möjlighet att bevaka den

som belagts med besöksförbud medelst elektronisk intensivövervakning i

enlighet med vad som anförs i motionen. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f.

res.

6 (m, fp, kd, c)

Ju428 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om obligatorisk fotboja. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f.

res.

6 (m, fp, kd, c)

Ju440 (fp) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att personer som döms till besöksförbud och trotsar

detta skall använda larmutrustning. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6

(m, fp, kd, c)

Ju453 (kd) yrk. 4 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.

Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju479 (fp) yrk. 28 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av försöksverksamhet med intensivövervakning

med elektronisk kontroll av gärningsmän som överträtt ett utfärdat

besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s. 19 f. res. 6 (m, fp, kd, c)

Ju443 (m) yrk. 1 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den

misshandlade kvinnans. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 2 (m, fp, c)

Ju471 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skyddet för våldsutsatta och hotade kvinnor måste

stärkas. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 2 (m, fp, c)

So498 (c) yrk. 2 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att en misshandlad kvinna med lagens hjälp disponerar

bostaden och därmed kan låsa gärningsmannen ute. Bet. 2002/03:JuU17 s.10

f. res. 2 (m, fp, c)

Ju479 (fp) yrk. 25 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att brottsoffrets rätt till rörelsefrihet och

trygghet måste väga tyngre än förövarens vid proportionalitetsprincipen

i fråga om besöksförbud till den gemensamma bostaden och om särskilt

utvidgat besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s.10 f. res. 1 (fp)

Ju478 (mp) yrk. 3 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utvärdering av de nya bestämmelser som infördes

2003 angående besöksförbud. Bet. 2002/03:JuU17 s. 18 f. res. 5 (m, fp,

kd)

Ju360 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att varje misshandlad kvinna som väljer att tillfälligt

eller permanent flytta från sin bostad ges laglig möjlighet att få hämta

sina och barnens personliga tillhörigheter, i skydd av en av samhället

utsedd person. Bet. 2002/03:JuU17 s. 22 f. - - -

Ju472 (s) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kvinnor som lämnat sin man på grund av våld eller

hot därom skall ges lagstadgat polisiärt skydd vid avhämtning av personliga

tillhörigheter från gemensam bostad därest mannen behåller densamma. Bet.

2002/03:JuU17 s. 22 f. - - -

Ju478 (mp) yrk. 6 Riksdagen beslutar om ändring så att laglig möjlighet

ges till kvinnor att hämta sina och barnens tillhörigheter med skydd av

polis. Bet. 2002/03:JuU17 s. 22. f. - - -

Ju317 (fp) yrk. 4 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor och barn.

Bet. 2002/03:JuU11 s. 11 f. ochyttr. 2002/03:JuU1y s. 12 f. res. 4 (m,

fp, c)- - -

Ju479 (fp) yrk. 18 Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsättande av en "haverikommission" varje gång

en kvinna mister livet genom ett brott begånget av en närstående. Bet.

2002/03:JuU11 s. 11 f. ochyttr. 2002/03:JuU1y s. 12 f. res. 4 (m, fp, c)-

- -

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Allmänt om brottsoffer, punkt 1 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen allmänt om brottsoffer. Därmed bifaller riksdagen

delvis motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 1, 2003/04:Ju257 och 2003/04:Ju453

yrkande 14 och avslår motion 2003/04:Ju267.

Ställningstagande

Att utreda brott, gripa och lagföra gärningsmannen är fortfarande

rättsstatens första och viktigaste skyldighet gentemot brottsoffren. I detta

ligger även att straffsystemet kan uppfattas som rättvist och att påföljderna

blir tillräckligt ingripande.

Att utsättas för brott utgör en grov och allvarlig kränkning av den

personliga integriteten. Det är därför mycket viktigt att samhället i sitt

bemötande av brottsoffer ger dem sitt reservationslösa stöd. I varje

avseende bör brottsoffrens situation särskilt beaktas. Vid utformningen av

olika styrdokument på rättsväsendets område bör således brottsoffrens

perspektiv alltid ägnas särskild uppmärksamhet. Vidare måste lagstiftningen

i högre utsträckning utgå från brottsoffrens behov av skydd. Verkställigheten

av fängelsestraff får inte ske på ett sätt som äventyrar brottsoffrens

tilltro till samhället.

De åtgärder som regeringen har vidtagit för att ge brottsoffer bättre

stöd är inte tillräckliga. Enligt vår mening krävs det mer omfattande

åtgärder.

Det behövs bl.a. en resursförstärkning till brottsofferjourernas värdefulla

verksamheter runt om i landet. Även om t.ex. forskningsprojekt rörande

brottsofferfrågor är mycket viktiga får inte en snedfördelning av resurserna

från Brottsofferfonden ske till nackdel för verksamheter som har direktkontakt

med brottsoffren.

Det bör ankomma på regeringen att beakta det anförda i det fortsatta

arbetet med att förbättra situationen för brottsoffren.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju208, Ju257 och Ju453

i nu behandlade delar. Motion Ju267 däremot bör, på de av majoriteten

anförda skälen, avslås av riksdagen.

2. Europeiskt samarbete för bättre skydd av brottsoffer, punkt 3 (kd)

av Ragnwi Marcelind (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om europeiskt samarbete för bättre skydd av

brottsoffer. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju409 yrkande 4 och

bifaller delvis motion 2003/04:Ju358.

Ställningstagande

Det är enligt min mening viktigt att Sverige och övriga medlemsstater

inom EU verkar för att garantera vissa grundläggande rättigheter för

brottsoffer även i de fall brottet begåtts utanför det egna landet. Det

rör sig bl.a. om rätt till ersättning från gärningsmannen, rätt till

ersättning från staten, rätt till medicinsk, social och psykologisk hjälp

samt rätt att få tillgång till den egna processen. Vissa åtgärder som

vidtagits inom EU, t.ex. förslaget till rådets direktiv om

brottsofferersättning,

innebär ett steg i rätt riktning. Det är dock viktigt att arbetet med

att utveckla det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd fortsätter.

Det får ankomma på regeringen att beakta det anförda i det fortsatta

arbetet inom EU såvitt avser skydd för brottsoffer.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju358 och Ju409 i nu

behandlade delar.

3. Sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor, punkt 4 (m, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om sekretessåtgärder till skydd för hotade kvinnor.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju305 och 2003/04:Ju443

yrkande 2.

Ställningstagande

Hotade och misshandlade kvinnor kan på olika sätt få sina personuppgifter

skyddade för att kunna leva ett någorlunda normalt liv utan risk för att

bli utsatta för hot eller våld från samma man. Dessvärre förekommer det

alltför ofta att olika myndigheter av okunskap röjer kvinnans adress för

mannen vilket leder till ökad otrygghet och annat lidande för kvinnan.

Åtgärder måste vidtas så att sekretessbelagda uppgifter om kvinnan inte

lämnas ut av misstag. Det får ankomma på regeringen att säkerställa att

personalen på berörda myndigheter erhåller tillräcklig kunskap om regelverket

på området.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju305 och Ju443 i nu

behandlade delar.

4. Kostnader vid identitetsbyte, punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kostnader vid identitetsbyte. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Ju444 yrkande 9, 2003/04:Ju453 yrkande 21

och 2003/04:L318 yrkande 9.

Ställningstagande

Det är angeläget att de personer som utan egen förskyllan tvingas byta

identitet snarast ges möjlighet att erhålla skälig ersättning för de

kostnader som identitetsbytet medfört.

Vi anser vidare att sådana beslutade ersättningar inte skall belasta

polisens ordinarie anslag.

Det får ankomma på regeringen att snarast återkomma till riksdagen med

förslag i enlighet med vad vi här anfört. Detta innebär att vi ställer

oss bakom motionerna Ju444, Ju453 och L318 i nu behandlade delar.

5. Trygghetspaket för hotade kvinnor, punkt 6 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om trygghetspaket för hotade kvinnor. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju391 yrkande 9 och 2003/04:Ju453

yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2003/04:Ju215 och 2003/04:Ju453

yrkande 3.

Ställningstagande

Det är av största vikt att hotade kvinnor har tillgång till trygghetspaket

och larm. Även hotade vittnen bör ha rätt till sådan utrustning. Enligt

vår uppfattning måste utrustning av detta slag finnas tillgänglig för

alla som har behov av den. I dag förekommer det att hotade personer får

stå i kö för att få skyddsutrustning, vilket vi finner oacceptabelt. Även

annat skydd såsom hundar och livvakt bör finnas tillgängligt för den som

har behov av det. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga

åtgärder med anledning av vad vi anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju391 och Ju453

yrkandena 1 och 2 i här behandlade delar. Motionerna Ju215 och Ju453

yrkande 3 bör däremot avslås av riksdagen.

6. Polisens rutiner vid besöksförbud, punkt 10 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om polisens rutiner vid besöksförbud. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju478 yrkande 2 och 2003/04:Ju479

yrkandena 13 och 24.

Ställningstagande

Det finns vissa brister i polisens rutiner kring besöksförbud. Vi anser

att varje polismyndighet bör ha tydliga rutiner för vilka åtgärder som

skall vidtas när ett beslut om besöksförbud fattats. Det kan t.ex. röra

sig om att besöka den person som besöksförbudet tar sikte på och informera

om innebörden av förbudet. Vidare är det en förutsättning för att

bestämmelserna om besöksförbud skall fungera på ett tillfredsställande sätt

att poliser i olika funktioner har relevant information om utfärdade

besöksförbud. Inte minst gäller detta poliser i utryckningsverksamheten.

Med bättre dokumentation av besöksförbuden är det lättare att avgöra t.ex.

i vad mån en till synes lindrig händelse kan innebära allvarlig fara för

en hotad person. En bättre uppföljning av besöksförbuden skulle även bidra

till att öka tryggheten för den hotade personen. Det får ankomma på

regeringen att vidta åtgärder med anledning av vad vi här anfört.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju478 och Ju479 i nu

behandlade delar.

7. Kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor, punkt 11 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kortare handläggningstid vid våld mot kvinnor.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju479 yrkande 16 och bifaller

delvis motion 2003/04:Ju435 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är angeläget att polisens och åklagarnas handläggningstider vad gäller

våld mot kvinnor kortas. För att uppnå detta bör fler poliser och åklagare

ha möjlighet att samverka samt att specialisera sig på att utreda våld

mot kvinnor i nära relationer. Fler särskilda familjevåldsenheter inom

polisen bör inrättas.

Det får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av vad

vi nu anfört. Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju435 och

Ju479 i nu behandlade delar.

8. Kortare handläggningstid av barnmisshandel m.m., punkt 12 (fp, kd, c,

mp)

av Johan Pehrson (fp), Ragnwi Marcelind (kd), Torkild Strandberg (fp),

Johan Linander (c) och Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kortare handläggning av barnmisshandel m.m.

Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju453 yrkande 11,

2003/04:Ju479 yrkande 23 och 2003/04:Ub271 yrkande 4 och avslår motion

2003/04:So496 yrkande 4.

Ställningstagande

Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att tillse att bestämmelsen

i 2 a § förundersökningskungörelsen (1947:948) om maximalt tre månaders

handläggningstid vid bl.a. misshandel av barn följs ute på polismyndigheterna.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju453, Ju479 och Ub271

i nu behandlade delar. Motion So496 i nu behandlad del bör, på de av

majoriteten anförda skälen, inte föranleda någon åtgärd från riksdagen.

9. Omplacering av tjänstemän som begår brott, punkt 13 (mp)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om omplacering av tjänstemän som begår brott. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju256, 2003/04:Ju380 och 2003/04:Ju478

yrkande 5.

Ställningstagande

Det är enligt min mening självklart att poliser som dömts för brott inte

bör få handlägga ärenden av den brottstyp som domen avser. Jag välkomnar

därför regeringens uttalanden i budgetpropositionen om att Rikspolisstyrelsen

och polismyndigheter kommer att beakta frågan så att detta problemen inte

uppstår i framtiden. Denna åtgärd är emellertid enligt min mening inte

tillräcklig. Det bör även införas ett uttryckligt förbud för poliser som

dömts för brott att handlägga ärenden av den brottstyp som domen avser.

Det

får ankomma på regeringen att vidta de åtgärder som föranleds av vad jag

nu anfört. Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju256, Ju380

och Ju478 i nu behandlade delar.

10. Information till brottsoffer, punkt 14 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om information till brottsoffer. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju208 yrkande 2, 2003/04:Ju444 yrkandena

3 och 4 och 2003/04:Ju453 yrkande 16.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att på alla sätt öka brottsoffrens trygghet.

Samtidigt är det också angeläget att se till att de är delaktiga i den

rättsprocess där de själva är målsägande. Det finns visserligen redan en

skyldighet för polisen att informera den drabbade om utredningen och vart

denne kan vända sig för att få hjälp och stöd. Informationen till

brottsoffren fungerar emellertid i praktiken inte tillfredsställande. Ett

sätt bland många att förbättra informationen till målsägandena skulle

kunna vara att förse alla som polisanmäler ett brott med en informationsbroschyr

innehållande svar på de vanligaste frågorna som brottsoffer har. Också

åklagarnas informationsinsatser kan förbättras.

Regeringen bör därför ges i uppdrag att snarast vidta åtgärder i syfte

att förbättra bemötandet och informationen till brottsoffren i enlighet

med vad vi nu har anfört.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju208, Ju444 och

Ju453 i dessa delar.

11. Information om permissioner m.m., punkt 15 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om information om permissioner m.m. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju370 yrkande 16, 2003/04:Ju444 yrkande

5 och 2003/04:Ju479 yrkande 17.

Ställningstagande

Vid varje beslut om permission måste det ske en avvägning mellan den

intagnes intresse av att få permission och brottsoffers berättigade krav

på skydd och säkerhet. Vid denna avvägning bör större hänsyn tas till

brottsoffrets skyddsintresse än vad som sker i dag.

Det är inte ovanligt att personer som avtjänar fängelsestraff för övergrepp

på t.ex. maka eller sambo i samband med permission gör sig skyldiga till

nya brott mot samma målsägande. För att ge dessa brottsoffer en rimlig

chans att själva vidta de åtgärder som de finner nödvändiga och lämpliga

för att skydda sig mot nya övergrepp anser vi att det skall införas en

undantagslös skyldighet att informera brottsoffret om den dömdes permissioner.

I samband därmed bör också frågor om säkerhet och skydd diskuteras.

Regeringen bör vidta de åtgärder som föranleds av vad vi nu anfört.

Vi ställer oss alltså bakom motionerna Ju370, Ju444 och Ju479 i här

behandlade delar.

12. Utbildning och kompetens m.m., punkt 16 (fp, c)

av Johan Pehrson (fp), Torkild Strandberg (fp) och Johan Linander (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utbildning och kompetens m.m. Därmed bifaller

riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju479 yrkandena 2 och 3 och 2003/04:Ub394

yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Ju393 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är ytterst viktigt att det satsas ordentligt på utbildning inom

rättsväsendets myndigheter samt andra myndigheter som kommer i daglig kontakt

med brottsoffer. Utbildning behövs rörande bl.a. brottsoffrens situation

och behov, om krishantering, kulturskillnader samt bakomliggande orsaker

till våld mot kvinnor.

Under senare år har det inträffat flera mord på unga kvinnor som brutit

med sina familjer. Dessa mord innebär att rättssamhället har misslyckats.

De unga kvinnorna har inte fått det stöd och det skydd de haft rätt till.

Enligt vår mening har en bidragande orsak varit att polis och socialtjänst

inte kunnat rätt bedöma dessa flickors skyddsbehov.

Regeringen bör vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att adekvat

och tillräcklig utbildning ges till sådan personal som vi omnämnt ovan.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju479 och Ub394 i nu

behandlade delar. Motion Ju393 i nu behandlade delar bör däremot avslås

av riksdagen.

13. Rättsintyg, punkt 17 (mp)

av Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rättsintyg. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Ju478 yrkande 4.

Ställningstagande

De förslag som förs fram i den aktuella departementspromemorian avseende

rättsintyg är bra, men de är enligt min mening inte tillräckliga. Det

krävs även åtgärder för att förbättra utbildningen av läkare när det gäller

utformningen av och innehållet i rättsintyg. Det får ankomma på regeringen

att vidta erforderliga åtgärder för att förbättra utbildningen av läkare

i detta avseende. Detta innebär att jag ställer mig bakom motion Ju478 i

nu behandlad del.

14. Forskning om mäns våld mot kvinnor m.m., punkt 18 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om forskning om mäns våld mot kvinnor m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju443 yrkandena 14 och 15 och avslår

motion 2003/04:Ju276.

Ställningstagande

Män som misshandlar kvinnor är i stor omfattning i behov av vård och

behandling. De måste motiveras till att bearbeta sitt aggressiva beteende

gentemot kvinnor. Det finns i dag metoder för behandling av män som

misshandlar kvinnor. Det är också bra att ett forskningsbaserat nationellt

behandlingsprogram för misshandlande män utarbetas inom kriminalvården.

Metoderna för behandling av dessa män behöver dock utvecklas. Ytterligare

forskning behövs inom detta område. Det får ankomma på regeringen att -

om nödvändigt i budgetsammanhang - vidta de åtgärder som erfordras för

att stimulera forskning inom detta område. Det anförda innebär att vi

ställer oss bakom motion Ju443 i nu behandlad del. Motion Ju276 i nu

behandlad del bör däremot avslås av riksdagen.

15. Kostnadsberäkning av kvinnovåldet, punkt 19 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kostnadsberäkning av kvinnovåldet. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:So419 yrkande 8.

Ställningstagande

För att få en heltäckande bild av mäns våld mot kvinnor och dess konsekvenser

bör man undersöka vad detta våld kostar samhället i form av t.ex.

vårdkostnader, kostnader för rättsprocesser, kriminalvård och bortfall av

arbetstid. Även kostnader för den begränsning av kvinnors deltagande i

samhället som blir en följd av mäns våld mot kvinnor bör tas med i

beräkningen. Regeringen bör tillsätta en utredning med uppdrag dels att

utveckla en vetenskaplig metod för att beräkna kostnaderna för mäns våld

mot kvinnor, dels att göra en sådan beräkning.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motion So419 i nu behandlad del.

16. Äldre och funktionshindrade brottsoffer, punkt 20 (v)

av Rolf Olsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om äldre och funktionshindrade brottsoffer. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju262 yrkande 6 och bifaller delvis

motion 2003/04:Ju326.

Ställningstagande

Äldre och funktionshindrade är särskilt sårbara för att utsättas för brott.

Brott mot dessa grupper är ofta dolda brott som begås i hemmet eller på

en vårdinrättning. Gärningsmännen är inte sällan anhöriga eller personal

på vårdinrättningarna, vilket gör offren än mer utsatta. Det är mycket

viktigt att personal som kommer i kontakt med dessa grupper, t.ex.

distriktssköterskor och läkare, har redskap för att på olika sätt kunna hjälpa

offret. Den kartläggning som gjorts inom ramen för regeringens nationella

råd för kvinnofrid är bra, liksom de råd som lämnas i rådets slutrapport.

Mer behöver dock göras, bl.a. bör närmare utredas hur våld mot dessa

grupper kan upptäckas och anmälas i större utsträckning och hur stöd till

offren bäst utformas. Regeringen bör därför ge Brottsoffermyndigheten i

uppdrag att genomföra ytterligare utredningsåtgärder avseende situationen

för äldre och funktionshindrade brottsoffer.

Detta innebär att jag ställer mig bakom motionerna Ju262 och Ju326 i nu

behandlade delar.

17. Målsägandebiträde för efterlevande, punkt 21 (m, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om målsägandebiträde för efterlevande. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:Ju207.

Ställningstagande

Det är rimligt att vid allvarlig brottslighet betrakta närstående till

brottsoffer som indirekta brottsoffer, vilka har rätt till stöd och hjälp.

Det bör därför övervägas om inte rätten till målsägandebiträde skall

utvidgas till att omfatta även vissa efterlevande till den som utsatts

för brott, även om dessa inte kan betraktas som målsägande enligt gällande

lagstiftning. Vi anser att regeringen snarast skall göra den sedan länge

utlovade översynen av målsägandebiträdesinstitutet och därefter återkomma

till riksdagen med ett förslag till erforderlig lagstiftning. Detta innebär

att vi ställer oss bakom motion Ju207 i denna del.

18. Brottsofferstatus till barn som bevittnar våld inom familjen, punkt

23 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om brottsofferstatus till barn som bevittnar våld

inom familjen. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju291

yrkande 3, 2003/04:Ju312, 2003/04:Ju349 yrkande 3, 2003/04:Ju444 yrkande

12, 2003/04:Ju458, 2003/04:Ju479 yrkande 22, 2003/04:So504 yrkande 7 och

2003/04:Ub271 yrkande 6.

Ställningstagande

Frågan om barns brottsofferstatus är komplicerad. Den berör centrala

begrepp i straffprocessen. Enligt vår mening är frågan också angelägen;

det handlar t.ex. om rätten att föra talan om skadestånd i brottmålsprocessen

och om rätten till brottsskadeersättning. Enligt vår mening bör frågan

snarast utredas. Det får ankomma på regeringen att låta utreda dessa frågor.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju291, Ju312, Ju349,

Ju444, Ju458, Ju479, So504 och Ub271 i nu behandlade delar.

19. Stödcentrum, punkt 24 (m)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om stödcentrum. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Ju394 yrkande 1.

Ställningstagande

Den verksamhet med stödcentrum för unga brottsoffer som bedrivs bl.a. i

Stockholm framstår som mycket bra och är angelägen. Unga personer som

blivit utsatta för brott måste bli tagna på allvar och få hjälp från de

rättsvårdande myndigheterna, såväl med att bearbeta det som hänt som att

orka medverka i polisutredning och rättegång. Härtill kommer att det

samarbete mellan socialtjänst och polis som bedrivs i denna typ av

stödverksamhet ger polisen större möjligheter att klara upp begångna brott

eftersom de unga målsägandena, med detta stöd, i större utsträckning

medverkar i polisutredningen och vid rättegången. En utveckling av liknande

verksamhet på andra håll i landet bör uppmuntras. Det bör ankomma på

regeringen att vidta åtgärder i den föreslagna riktningen.

Det anförda innebär att vi ställer oss bakom motion Ju394 i nu behandlad

del.

20. Straffet för överträdelse av besöksförbud, punkt 25 (m, c)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om straffet för överträdelse av besöksförbud. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6, 2003/04:Ju391

yrkande 6 och 2003/04:Ju443 yrkande 16 och avslår motion 2003/04:Ju479

yrkande 26.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservationerna

7 och 9, om att straffet för överträdelse av besöksförbud skall skärpas.

Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder. Därmed

tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna Ju349,

Ju391 och Ju443 i nu behandlade delar. Motion Ju479 i nu behandlad del

bör däremot avslås av riksdagen.

21. Straffet för överträdelse av besöksförbud, punkt 25 (fp)

av Johan Pehrson (fp) och Torkild Strandberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om straffet för överträdelse av besöksförbud. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju349 yrkande 6 och 2003/04:Ju479

yrkande 26 och avslår motionerna 2003/04:Ju391 yrkande 6 och 2003/04:Ju443

yrkande 16.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservationerna

8 och 9, om att straffet för överträdelse av besöksförbud bör skärpas.

Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder. Därmed

tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna Ju349 och

Ju479 i nu behandlade delar. Motionerna Ju391 och Ju443 i nu behandlade

delar bör däremot avslås av riksdagen.

22. Elektronisk övervakning av besöksförbud, punkt 26 (m, fp, kd, c)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe

Johnsson (m), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om elektronisk övervakning av besöksförbud. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju248, 2003/04:Ju323 yrkandena

1 och 2, 2003/04:Ju349 yrkande 7, 2003/04:Ju391 yrkande 7, 2003/04:Ju428,

2003/04:Ju440, 2003/04:Ju453 yrkande 4 och 2003/04:Ju479 yrkande 28.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU17, reservation

6, om att det bör införas ett system med elektronisk övervakning av

besöksförbud. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.

Därmed tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna

Ju248, Ju323, Ju349, Ju391, Ju428, Ju440, Ju453 och Ju479 i nu behandlade

delar.

23. Skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i bostaden, punkt 29 (mp)

av

Leif Björnlod (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skydd för kvinnor vid hämtning av egendom i den

gemensamma bostaden. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju478 yrkande

6 och bifaller delvis motionerna 2003/04:Ju360 och 2003/04:Ju472.

Ställningstagande

Kvinnor eller män som på grund av hot eller misshandel tvingas lämna den

gemensamma bostaden och som på grund av rädsla för våld eller hot om våld

inte vågar återvända hem skall ha rätt att hämta sina tillhörigheter med

skydd av polis. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.

Detta innebär att vi ställer oss bakom motionerna Ju360, Ju472 och Ju478

i nu behandlade delar.

24. Haverikommission vid dödligt våld, punkt 30 (m, fp)

av Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild

Strandberg (fp) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om haverikommission vid dödligt våld. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2003/04:Ju317 yrkande 4 och 2003/04:Ju479

yrkande 18.

Ställningstagande

Vi hänvisar till vad som anförs i betänkande 2002/03:JuU11, reservation

4, om att det bör tillsättas en haverikommission vid dödligt våld mot

kvinnor. Regeringen bör få i uppdrag att vidta erforderliga åtgärder.

Därmed tillstyrker vi bifall till de i detta ärende aktuella motionerna

Ju317 och Ju479 i nu behandlade delar.

Särskilda yttranden

1. Samverkan mellan myndigheter, punkt 2 (v)

Rolf Olsson (v) anför:

Det är viktigt att polis, socialtjänst, skola, sjukvård och andra myndigheter

som kommer i kontakt med barn som far illa och deras anhöriga samverkar

på ett genomtänkt och organiserat sätt. Det finns goda exempel på väl

fungerande samverkan på flera olika håll i Sverige, men det finns också

exempel på att denna samverkan inte alls fungerar som den borde. Det är

därför tillfredsställande att det under senare tid vidtagits åtgärder för

att förbättra samverkan mellan myndigheter på detta område.

2. Misshandel av invandrarkvinnor, punkt 8 (v, mp)

Rolf Olsson (v) och Leif Björnlod (mp) anför:

En del svenska män verkar sätta i system att utnyttja kvinnor från andra

länder. Det finns t.ex. män som upprepade gånger gift sig med utländska

kvinnor, misshandlat dem och därefter slängt ut dem. Dessa kvinnor är

särskilt utsatta eftersom de sällan har någon att vända sig till. De

behärskar ofta inte det svenska språket, de har inget jobb och de saknar

informella strukturer att söka stöd i. De män som begår sådana gärningar

måste dömas inte bara för den enskilda misshandeln utan för systematiken

och den upprepade brottsligheten.

3. Riskbedömning vid partnervåld, punkt 9 (m, fp, c)

Johan Pehrson (fp), Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m), Torkild Strandberg

(fp), Johan Linander (c) och Hillevi Engström (m) anför:

Genom att använda och utveckla metoder för riskbedömning kan polisen

förhindra en stor del av våldsbrotten. Det rör sig främst om mäns våld mot

sin kvinnliga partner men även om annat upprepat våld mot en partner.

Denna typ av våld blir ofta allt grövre med tiden och det är viktigt att

så tidigt som möjligt sätta in preventiva åtgärder. Det är därför viktigt

att de metoder för riskbedömning som finns, t.ex. den s.k. SARA-metoden,

omedelbart får spridning och börjar användas inom hela polisorganisationen.

4. Polisens rutiner vid besöksförbud, punkt 10 (mp)

Leif Björnlod (mp) anför:

Det är viktigt att varje polismyndighet har tydliga rutiner för vilka

åtgärder som skall vidtas när ett beslut om besöksförbud fattats. Det kan

t.ex. röra sig om att besöka den person som besöksförbudet tar sikte på

och informera om innebörden av förbudet. Vidare är det en förutsättning

för att bestämmelserna om besöksförbud skall fungera på ett tillfredsställande

sätt att poliser i olika funktioner har relevant information om utfärdade

besöksförbud. Inte minst gäller detta poliser i utryckningsverksamheten.

Med bättre dokumentation av besöksförbuden är det lättare att avgöra t.

ex. i vad mån en till synes lindrig händelse kan innebära allvarlig fara

för en hotad person. En bättre uppföljning av besöksförbuden skulle även

bidra till att öka tryggheten för den hotade personen. Det är därför

tillfredställande att Rikspolisstyrelsen fått i uppdrag att utarbeta rutiner

och riktlinjer för polisens arbete med ärenden om besöksförbud.

5. Utbildning och kompetens m.m., punkt 16 (m)

Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Hillevi Engström (m) anför:

Det är angeläget att all personal inom rättsväsendets myndigheter har en

hög kompetens i alla de frågor och företeelser som de som företrädare för

myndigheten kommer i kontakt med. Mer behövs göras inom rättsväsendets

myndigheter för att höja kompetensen bland personalen, inte minst när det

gäller våld mot kvinnor och situationen för invandrarkvinnor.

En höjning av kompetensen inom rättsväsendet ger också förutsättningar

för att korta handläggningstiderna i rättskedjan, bl.a. genom bättre

praktiska möjligheter till samverkan mellan myndigheterna.

För att höja sakkompetensen inom rättsväsendets olika myndigheter krävs

ytterligare resurser. Vid behandlingen av årets budgetproposition föreslog

vi att utgiftsramen för rättsväsendet för nästa budgetår skulle höjas.

Detta hade gett utrymme för kraftfulla kompetenshöjande åtgärder bl.a.

vad gäller våld mot kvinnor och situationen för invandrarkvinnor.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Ju207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförs i motionen att en ny

bestämmelse av följande lydelse införs i 1 a § lagen (1988:609) om

målsägandebiträde: Har efterlevande make, sambo, bröstarvinge, fader, moder

eller syskon till någon som dödats genom brott med hänsyn till sina

personliga förhållanden eller andra omständigheter behov av ett

målsägandebiträde

skall ett sådant biträde förordnas när förundersökningen har inletts. För

ett förordnande enligt denna paragraf gäller i övrigt samma bestämmelser

som för ett målsägandebiträde åt en målsägande.

2003/04:Ju208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en ny strategi för hur stödet till brottsoffer skall

utformas.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i förundersökningskungörelsen (1947:948) som innebär att brottsoffrens

delaktighet i rättsprocessen bör öka i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:Ju215 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att polismyndigheterna utvecklar funktionerna för mottagning

av larm så att alla som utsätts för hot enkelt kan larma polis antingen

via GPS eller via speciellt kortnummer.

2003/04:Ju248 av Magdalena Andersson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om försök med elektronisk fotboja med GPS.

2003/04:Ju256 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att ändra rutinerna för tjänstemän inom rättsväsendet som själva

har begått brott.

2003/04:Ju257 av Stefan Hagfeldt (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en stärkt ställning för brottsoffer.

2003/04:Ju262 av Rolf Olsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning skall ta fram förslag till riktlinjer för

samverkan mellan myndigheter och andra som kommer i kontakt med barn som

blivit utsatta för brott eller själva begått brott.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Brottsoffermyndigheten skall uppdras att särskilt utreda

situationen för äldre och funktonshindrade brottsoffer.

2003/04:Ju267 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att inrätta en brottsofferombudsman som bevakar brottsoffrens rättigheter.

2003/04:Ju276 av Hillevi Larsson och Britt-Marie Lindkvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vikten av ett ökat

fokus på forskning kring männen i fall av våld mot kvinnor.

2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barn får brottsofferstatus.

2003/04:Ju305 av Inger René och Marietta de Pourbaix-Lundin (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utvärdering av brister i lagstiftningen och dess tillämpning med

avseende på våld mot kvinnor.

2003/04:Ju312 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd, m, fp, v, c, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utredning med inriktning på barns ställning då de bevittnar våld

mot närstående.

2003/04:Ju317 av Helena Bargholtz (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor och barn.

2003/04:Ju323 av Solveig Hellquist (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett rejält och reellt stöd till brottsoffer samt personer som

utsätts för hot, trakasserier och förföljelse genom att förövaren åläggs

att bära fotboja eller ha ständig följeslagare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fotboja och ständig följeslagare för förövaren.

2003/04:Ju326 av Birgitta Carlsson och Jörgen Johansson (båda c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram lagförslag till förbättring av

rättsskydd för dementa eller psykiskt handikappade personer som inte kan

föra sin egen talan när dessa utsatts för någon form av

rättsövergrepp.

2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barn som upplever familjevåld skall ses som brottsoffer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skärpningar av lagen om besöksförbud.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att besöksförbudet skall kunna kombineras med fotboja.

2003/04:Ju358 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att verka inom EU för att sätta en minimistandard i Europa för rättsligt

och psykoteraupetiskt stöd till barn som är offer för brott.

2003/04:Ju360 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att varje misshandlad kvinna som väljer att tillfälligt eller permanent

flytta från sin bostad ges laglig möjlighet att få hämta sina och barnens

personliga tillhörigheter, i skydd av en av samhället utsedd person.

2003/04:Ju361 av Lena Ek och Johan Linander (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om riskbedömning som metod för att förebygga och förhindra våld mot kvinnor.

2003/04:Ju370 av Beatrice Ask m.fl. (m):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att stor hänsyn tas till brottsoffret då

permissioner beviljas.

2003/04:Ju380 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av regler som innebär att för brott dömda poliser förbjuds att

arbeta med och handlägga ärenden av den brottstyp domen avser.

2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):

6. Riksdagen beslutar att skärpa straffsatsen för överträdelse av

besöksförbud i enlighet med vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen beslutar att införa en möjlighet att bevaka den som

belagts med besöksförbud medelst elektronisk intensivövervakning i enlighet

med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen beslutar att hotade kvinnor i högre utsträckning skall

kunna utrustas med larmpaket, skyddad identitet eller livvakt i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2003/04:Ju393 av Hillevi Larsson (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att en psykopatidiagnos bör påverka såväl påföljd för

dömda gärningsmän som skyddsprogram för brottsoffer.

2003/04:Ju394 av Beatrice Ask m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stödcentrum för unga brottsoffer.

2003/04:Ju406 av Lena Ek och Jan Andersson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en strategi för samordning mellan berörda instanser för att ta ansvar

för de berörda i problematiken mäns våld mot kvinnor.

2003/04:Ju409 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att fortsätta arbetet med att utveckla det europeiska samarbetet

för bättre brottsofferskydd.

2003/04:Ju428 av Hillevi Larsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om obligatorisk fotboja.

2003/04:Ju435 av Carina Ohlsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att försöken inom polis och rättsväsende med s.k. snabb

lagföring av kvinnofridsbrott utreds.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att man bör följa upp hur enskilda myndigheter lever

upp till sitt ansvar gällande kvinnofrid.

2003/04:Ju440 av Christer Winbäck (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att personer som döms till besöksförbud och trotsar detta skall använda

larmutrustning.

2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att brottslingens frihet skall inskränkas, inte den misshandlade

kvinnans.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att åtgärder måste vidtas så att sekretessbelagda uppgifter

inte läcker ut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en stödperson till den misshandlade kvinnan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om forskning.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en myndighet bör få i uppdrag att definiera de fysiska,

psykiska och ekonomiska effekterna av misshandel och våldtäkt.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa straffen vid överträdelser av

besöksförbud.

2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att polisen fullgör sin informationsplikt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att målsägande får information om hur en rättegång

går till.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kriminalvården har en undantagslös skyldighet att informera

brottsoffret om den dömdes permissioner.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att personer som behöver skyddade personuppgifter skall få

ersättning för eventuella kostnader.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att barn som bevittnar våld i hemmet skall få

brottsofferstatus.

2003/04:Ju453 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bättre och utvecklade hjälpmedel för kvinnor som lever med

överfallshot.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utsatta kvinnor skall ha tillgång till trygghetspaket, larm

och pepparsprej.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att göra det lagligt för hotade kvinnor att använda pepparsprej

i självförsvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om elektronisk övervakning i samband med besöksförbud.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av utvärdering av kvinnofridslagen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att handläggningstiden vid barnmisshandel inte får

överskrida tre månader.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om resurser till brottsoffren och verksamhet nära brottsoffren

i förhållande till forskningsverksamheten.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att informationsinsatserna till brottsoffret förbättras

under polisutredning.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skälig ekonomisk ersättning utbetalas till den som

fått ny identitet och ådragit sig omkostnader i samband med identitetsbytet.

2003/04:Ju458 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om barn som bevittnar våld.

2003/04:Ju471 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att skyddet för våldsutsatta och hotade kvinnor måste stärkas.

2003/04:Ju472 av Kenth Högström och Birgitta Ahlqvist (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att kvinnor som lämnat sin man på grund av våld eller hot därom skall

ges lagstadgat polisiärt skydd vid avhämtning av personliga tillhörigheter

från gemensam bostad därest mannen behåller densamma.

2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen ger Rikspolisstyrelsen i uppdrag

att se över och kartlägga polisens rutiner vid besöksförbud.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvärdering av de nya bestämmelser som infördes 2003 angående

besöksförbud.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rättsintyg.

5. Riksdagen begär att regeringen ger berörda myndigheter i uppdrag

att genomföra en översyn av rutinerna så att inte våldsdömda tjänstemän

handlägger eller ansvarar för misshandelsfall.

6. Riksdagen beslutar om ändring så att laglig möjlighet ges till

kvinnor att hämta sina och barnens tillhörigheter med skydd av polis.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om handlingsprogram, samverkan och uppföljning inom samtliga berörda

samhällsinstanser gällande fall av våld mot kvinnor i nära relationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om beaktande av invandrade våldsutsatta kvinnors särskilda behov

av bl.a. information.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om polis och åklagares informationshämtning eller lämning

i en och samma uppgiftsbas gällande våld mot kvinnor.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införandet av hot- och riskbedömningsmodellen "SARA" som

standard vid alla landets polismyndigheter.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kortare handläggningstider hos polis och åklagare samt

gällande samverkan mellan dessa myndigheter.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kvinnans rätt att få uppgifter om när den dömda

gärningsmannen

släpps ut ur fängelset.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om tillsättande av en "haverikommission" varje gång en kvinna

mister livet genom ett brott begånget av en närstående.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvärdering av tillämpningen av brottet grov

kvinnofridskränkning samt en skärpning av straffskalan gällande detta brott.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barn som har bevittnat våld och hot i hemmet skall kunna

ses som brottsoffer för psykisk misshandel.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bestämmelsen i 2 a § förundersökningskungörelsen gällande

handläggningstider vid misshandel av barn.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om besöksförbud och att polismyndigheterna måste vidta

erforderliga åtgärder vid utfärdade besöksförbud och vid överträdelser av

besöksförbud.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att brottsoffrets rätt till rörelsefrihet och trygghet

måste väga tyngre är förövarens vid proportionalitetsprincipen i frågan

om besöksförbud till den gemensamma bostaden och om särskilt utvidgat

besöksförbud.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att straffskalan för överträdelse av besöksförbud bör

ändras så att det i normalfallet skall kunna dömas till fängelse.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införandet av försöksverksamhet med intensivövervakning

med elektronisk kontroll av gärningsmän som överträtt ett utfärdat

besöksförbud.

2003/04:L318 av Mia Franzén m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ersättning för kostnader för bl.a. fingerade personuppgifter.

2003/04:So419

av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

7. Riksdagen begär att regeringen ser över hur våld mot invandrade

kvinnor bestraffas i enlighet med vad som anförs i motionen.

8. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att

utveckla en modell för och genomföra en nationell kostnadsberäkning av

mäns våld mot kvinnor och barn.

2003/04:So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (båda s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att rutiner för anmälan och samverkan kring barn som far illa

skall upprättas hos polisen.

2003/04:So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en misshandlad kvinna med lagens hjälp disponerar bostaden

och därmed kan låsa gärningsmannen ute.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barn som bevittnar våld i hemmet skall få brottsofferstatus.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

4. Riksdagen beslutar om ändring i lagstiftningen och inför en

tidsfrist vid barnmisshandelsmål.

6. Riksdagen beslutar om att i kretsen som är att anse som målsägande

skall ingå barn som bevittnat familjerelaterat våld.

2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökade insatser för att skydda hotade och misshandlade flickor

och kvinnor och särskilt beakta invandrarkvinnornas situation.