Bet. 2003/04:JUU24

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU24

Förlängning av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet proposition 2003/04:74, Fortsatt

giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning,

samt två motioner som har väckts med anledning av propositionen.

I propositionen föreslås att giltighetstiden för lagen (1952:98) med

särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål och lagen (1995:1506)

om hemlig kameraövervakning skall förlängas till utgången av år 2007.

I motionerna framställs önskemål om att de båda lagarna så snart som

möjligt skall permanentas och att en heltäckande integritetsutredning skall

tillsättas.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag och avslår

motionerna.

I ärendet finns en reservation, (fp, kd) och tre särskilda yttranden, (m),

(fp) och (c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Permanentning av lagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju14 och 2003/04:Ju15 yrkande 1.

Reservation (fp, kd)

2. Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig

kameraövervakning

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om fortsatt giltighet av

lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål,

och2. lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig

kameraövervakning.Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:74.

3. En heltäckande integritetsutredning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju15 yrkande 2.

Stockholm den 29 april 2004

På justitieutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s),

Rolf Olsson (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson

(s), Helena Zakariasén (s), Elisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m),

Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan Linander (c), Göran

Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s), Leif Björnlod (mp),

Peter Althin (kd) och Sverker Thorén (fp).

Utskottets överväganden

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen bifaller propositionen och förlänger

giltighetstiden för 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig

kameraövervakning till utgången av år 2007. Som en följd av detta

ställningstagande

avstyrker utskottet två motionsyrkanden om att dessa lagar snarast skall

permanentas. Utskottet föreslår också att riksdagen skall avslå ett

motionsyrkande om att tillsätta en heltäckande integritetsutredning. Enligt

utskottet är detta yrkande redan tillgodosett. Jämför reservationen (fp,

kd) samt de särskilda yttrandena 1-3 (m), (c) och (fp).

Lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser om tvångsmedel i vissa brottmål

(1952 års tvångsmedelslag) tillkom med anledning av den politiska oro som

rådde i världen efter andra världskriget. Den innehåller tilläggs- och

undantagsbestämmelser till den grundläggande regleringen i rättegångsbalken

i fråga om straffprocessuella tvångsmedel. Lagen, som är tidsbegränsad,

gäller vid förundersökning angående vissa allmänfarliga brott, såsom

mordbrand och sabotage, vissa högmålsbrott, såsom uppror och olovlig

kårverksamhet, samt vissa brott mot rikets säkerhet, såsom spioneri och

terroristbrott. Lagen gäller också försök, förberedelse och stämpling

till dessa brott om sådan gärning är straffbar. I förhållande till

regleringen i rättegångsbalken innebär lagen utvidgade möjligheter att använda

tvångsmedlen häktning, beslag, kvarhållande av postförsändelse m.m. samt

hemlig teleavlyssning och hemlig teleövervakning. Den innehåller också

bestämmelser som innebär att hemlig kameraövervakning kan ske på mindre

stränga villkor än vad som följer av den särskilda lagen om sådan övervakning.

Lagens giltighetstid har förlängts ett stort antal gånger. Efter den

senast gjorda förlängningen gäller lagen till utgången av år 2004 (prop.

2001/02:17, bet. JuU3, rskr. 45, SFS 2002:15).

Lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning trädde i kraft den 1 februari

1996 (prop. 1995/96:85, bet. JuU11, rskr. 125). I lagen regleras de

brottsutredande myndigheternas möjligheter att använda fjärrstyrda TV-kameror,

andra optisk-elektroniska instrument eller därmed jämförbara utrustningar

för optisk personövervakning vid förundersökning i brottmål, utan att

upplysning om övervakningen lämnas. Reglerna ansluter nära till bestämmelserna

om hemlig teleavlyssning. Lagens giltighetstid var först begränsad till

utgången av år 1996. Den har därefter förlängts fyra gånger och gäller nu

till utgången av år 2004 (prop. 2001/02:17, bet. JuU3, rskr. 45, SFS

2002:16). Regeringen lämnar årligen en på uppgifter från Riksåklagaren och

Rikspolisstyrelsen grundad redovisning av tillämpningen av bestämmelserna

om bl.a. hemlig kameraövervakning till riksdagen (se senast skr. 2003/04:36,

bet. JuU12, rskr. 141).

Regeringen föreslår i propositionen att de båda lagarnas giltighetstid

skall förlängas till utgången av år 2007.

I motion Ju14 (kd) framhålls att den föreslagna tiden för förlängning är

för lång och att de båda lagarna bör permanentas snarast. Även i motion

Ju15 (fp) framhålls att det är hög tid att permanenta lagarna.

Regeringen framhåller som skäl för sitt förslag i huvudsak följande.

Det finns alltjämt behov av bestämmelser av den typ som finns i 1952 års

tvångsmedelslag för att effektivt kunna bekämpa allvarliga brott som rör

landets inre och yttre säkerhet. Brottslighet av sådan karaktär har under

de senaste åren fått allt mer ökad aktualitet och prioritet, bl.a. mot

bakgrund av terrordåden i USA den 11 september 2001. Det finns när det

gäller dessa brott ett tydligt behov av att ha effektiva verktyg för att

motverka risken för terroristhandlingar, men också för att fungera väl i

det internationella samarbetet mot terrorism. När det gäller hemlig

kameraövervakning visar erfarenheterna att hemlig kameraövervakning är ett

värdefullt hjälpmedel vid utredningen av grova brott. Spaning har kunnat

utföras i situationer där det annars inte skulle ha varit möjligt.

Genom en lagändring som trädde i kraft den 1 juli 2003 utvidgades 1952

års tvångsmedelslag till att också omfatta terroristbrott (prop. 2002/03:38,

bet. JuU12, rskr. 148). Även i lagen om hemlig kameraövervakning gjordes

nyligen ändringar, bl.a. utvidgades lagens tillämpningsområde (prop.

2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2, rskr. 2003/04:14). Dessa ändringar gjordes

med utgångspunkt att de båda tidsbegränsade lagarna alltjämt skall gälla

framöver.

För att lagarna inte skall upphöra att gälla måste deras giltighetstid

förlängas på nytt eller lagstiftningen permanentas. Enligt regeringen

finns det inte något som tyder på att behovet av regleringen skulle minska

eller att regleringen under överskådlig framtid skulle utmönstras ur

lagstiftningen. Det finns alltså, anför regeringen, goda argument för att

på sikt permanenta de båda lagarna. Vid ett sådant lagstiftningsarbete

finns det skäl att överväga såväl brottskatalogen som behovet av särregler

när det gäller 1952 års tvångsmedelslag. Vidare finns det anledning att

överväga vissa lagtekniska och systematiska frågor, t.ex. förhållandet

till rättegångsbalken och skälen för respektive mot att inarbeta lagarna

i rättegångsbalkens regelverk. Enligt regeringen finns det inte tillräckligt

beredningsunderlag för att nu göra dessa överväganden, utan giltighetstiden

för de båda lagarna bör förlängas ytterligare några år.

Utskottet delar i och för sig motionärernas uppfattning att det finns

flera skäl som talar för att permanenta den aktuella lagstiftningen och

att ställning bör tas i frågan så snart som möjligt. Mot bakgrund av vad

regeringen har anfört om de ytterligare överväganden som bör göras anser

utskottet emellertid att det finns skäl att avvakta frågan om att permanenta

lagarna ytterligare en tid. Utskottet föreslår sålunda att riksdagen

bifaller regeringens förslag samt avslår motion Ju14 och motion Ju15 i nu

behandlad del.

I motion Ju15 (fp) begärs att regeringen skall tillsätta en heltäckande

integritetsutredning i form av en parlamentarisk kommitté.

Utskottet har nyligen behandlat liknande motionsönskemål (bet. 2003/04:JuU12

s. 4). Utskottet, som avstyrkte motionerna, hänvisade då till att regeringen

avsåg att inom kort tillsätta en parlamentariskt sammansatt kommitté vars

uppdrag skulle ges sådan inriktning som efterfrågades i motionerna.

Regeringen beslutade den 7 april 2004 kommittédirektiven Skyddet för den

personliga integriteten (dir. 2004:51). Enligt direktiven skall en

parlamentariskt sammansatt kommitté kartlägga och analysera sådan lagstiftning

som berör den personliga integriteten. I kartläggningen ingår att göra en

översiktlig undersökning av hur integritetsaspekten har hanterats och

reglerats i den lagstiftning som gäller i dag samt att se om syftet med

reglerna är att förhindra kränkningar eller att kompensera den som kränkts.

Kommittén skall med utgångspunkt i denna kartläggning analysera om skyddet

för den personliga integriteten kan anses tillfredsställande reglerat.

När det gäller intresset av effektivitet i brottsbekämpningen skall

kommittén därvid särskilt analysera förhållandet mellan den totala verkan

av befintliga tvångsmedel och övervakningsmetoder och skyddet för den

personliga integriteten. Kommittén skall vidare överväga om regeringsformens

bestämmelse om skyddet för den personliga integriteten i 2 kap. 3 § andra

stycket bör ändras och i så fall föreslå en ny grundlagsreglering. Den

skall också överväga om den befintliga lagstiftningen till skydd för den

personliga integriteten behöver kompletteras med generellt tillämpliga

bestämmelser och i så fall lämna förslag till en sådan reglering. Kommittén

skall slutredovisa sitt arbete senast den 30 mars 2007.

Enligt utskottet får motionsönskemålen anses vara tillgodosedda genom de

av regeringen beslutade direktiven. Utskottet föreslår att riksdagen avslår

motion Ju15 i nu behandlad del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Permanentning av lagstiftningen, punkt 1 (fp, kd)

av Torkild Strandberg (fp), Peter Althin (kd) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att permanenta lagstiftningen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Ju14 och 2003/04:Ju15 yrkande 1.

Ställningstagande

1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning är mycket

viktiga ur brottsbekämpnings- och terroristbekämpningssynpunkt. Med hänsyn

härtill och då det inte finns något som tyder på att behovet av denna

reglering kommer att minska framöver bör de båda lagarna nu permanentas.

Att närmast slentrianmässigt förlänga lagarnas giltighetstid så som för

närvarande sker är enligt vår uppfattning inte någon tillfredsställande

lösning.

Det får ankomma på regeringen att skyndsamt bereda de frågor som utestår

för att kunna permanenta den aktuella lagstiftningen och återkomma till

riksdagen med erforderliga lagförslag.

Särskilda yttranden

1. Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig

kameraövervakning, m.m. (m)

Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m) anför:

Vi

lever i en tid då hotet mot Sveriges inre säkerhet samt medborgarnas frihet

och trygghet ser annorlunda ut än för bara tio år sedan. Brottsligheten

är grövre, allt oftare organiserad till sin natur, samt har inte sällan

internationella inslag. Terrorangreppen mot det öppna samhället följer

samma mönster och finansieras dessutom genom grov brottslighet, t.ex.

narkotikahandel eller ekonomisk brottslighet. Det finns all anledning att

se över det skydd som finns inom Sverige vad avser lagstiftning samt

operativa och personella resurser i kampen mot brottsligheten.

Det förefaller därför märkligt att regeringen inte tagit mer kraftfulla

initiativ i brottsbekämpande riktning. Enligt vårt förmenande fyller 1952

års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning sin funktion

vad avser brottsutredning och utgör ovärderliga operativa metoder för de

rättsvårdande myndigheterna i deras arbete mot brottsligheten. Inget tyder

heller på att behovet av denna reglering kommer att avta. Således bör

lagarna permanentas. Vi förutsätter att regeringen nu kraftfullt prioriterar

beredningen av de utestående lagstiftningsfrågor som hittills förhindrat

en permanentning av lagstiftningen. En självklarhet i sammanhanget är att

regeringen snarast återkommer till riksdagen med en fullödig redovisning

om hur det fortsatta arbetet med dessa frågor skall gå till.

Vi har vidare under många år hävdat att skyddet för den personliga

integriteten måste stärkas samt att regeringen skall tillsätta en utredning

för att ta ett samlat grepp om integritetsfrågorna och väga dem mot kraven

på effektivitet i brottsbekämpningen. Regeringen har nu, sent omsider,

beslutat om direktiv för en sådan utredning. Enligt vår mening är det

otillständigt att arbetet tagit sådan tid, särskilt i ljuset av den brotts-

och terrorutveckling vi ser i Europa och de åtaganden Sverige gjort inom

ramen för EU:s samarbete för frihet, trygghet och rättvisa. Vi förväntar

oss därför att regeringen innan sommaren 2004 också tillkallar de personer

som skall ingå i den parlamentariska utredning man nu utlovat.

2. Permanentning av lagstiftningen, punkt 1 (c)

Johan Linander (c) anför:

Enligt min uppfattning finns det starka skäl som talar för att permanenta

såväl 1952 års tvångsmedelslag som lagen om hemlig kameraövervakning. Jag

utgår därför från att regeringen kommer att göra de ytterligare överväganden

som krävs och återkomma till riksdagen med förslag till en permanent

lagstiftning före utgången av år 2007.

3. En heltäckande integritetsutredning, punkt 3 (fp)

Torkild Strandberg (fp) och Sverker Thorén (fp) anför:

Vi har under lång tid och vid ett flertal tillfällen krävt att regeringen

skall tillsätta en heltäckande utredning i form av en parlamentarisk

kommitté för att granska frågor rörande den personliga integriteten, bl.a.

hur lagstiftningen rörande olika tvångsmedel tillämpas. Det är därför

positivt att regeringen nu, sent omsider, har beslutat om direktiv till

en utredning med sådan inriktning. Vi utgår från att de resultat utredningen

kommer fram till samt erforderliga lagförslag presenteras senast vid den

i direktiven angivna tidpunkten. Om så inte sker eller om vi ser att behov

uppkommer av tilläggsdirektiv för utredningen avser vi att återkomma till

riksdagen i frågan.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:74 Fortsatt giltighet av 1952 års tvångsmedelslag och

lagen om hemlig kameraövervakning:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till

lag om fortsatt giltighet av lagen (1952:98) med särskilda bestämmelser

om tvångsmedel i vissa brottmål,

lag om fortsatt giltighet av lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.

Följdmotioner

2003/04:Ju14 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att 1952 års tvångsmedelslag och lagen om hemlig kameraövervakning

skall permanentas.

2003/04:Ju15 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall återkomma med lagförslag om en permanent

tvångsmedelslag och en permanent lag om hemlig kameraövervakning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast tillsätta en heltäckande integritetsutredning i

form av en parlamentarisk kommitté.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag