Bet. 2003/04:JUU9

Justitieutskottets betänkande

2003/04:JUU9

Rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:12

om Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt

utnyttjande av barn och barnpornografi jämte en följdmotion.

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen skall godkänna det inom

Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om bekämpande av

sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet innehåller

bl.a. bestämmelser om vilka gärningar som skall utgöra straffbart sexuellt

utnyttjande av barn och vad som skall utgöra straffbara förfaranden med

barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar

skall kunna leda till.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut. Vidare

avstyrker utskottet motionen.

I ärendet finns en reservation och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Godkännande av rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn

och barnpornografi

Riksdagen godkänner det i bilaga 2 intagna utkastet till rambeslut om

bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:12.

2. Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju1.

Reservation (m)

Stockholm den 4 december 2003

På justitieutskottets vägnar

Susanne Eberstein

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Susanne Eberstein (s), Alice

Åström (v), Margareta Sandgren (s), Beatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s),

Helena Zakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd), Elisebeht Markström (s),

Jeppe Johnsson (m), Yilmaz Kerimo (s), Torkild Strandberg (fp), Johan

Linander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m), Joe Frans (s),

Leif Björnlod (mp) och Karin Granbom (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Den 24 februari 1997 antog rådet en gemensam åtgärd om åtgärder mot

människohandel och sexuellt utnyttjande av barn (EGT L 63, 4.3 1997 s. 2),

i vilken medlemsstaterna enades om att se över sin relevanta straffrättsliga

lagstiftning för att tillförsäkra att vissa beteenden är straffbelagda

och för att stimulera till rättsligt samarbete.

Regeringen har under förhandlingsarbetet informerat och samrått med

riksdagens justitieutskott och EU-nämnd.

Till grund för regeringens nu aktuella förslag ligger en inom

Justitiedepartementet utarbetad promemoria om Sveriges antagande av rambeslutet

(Ju2003/4644/L5). Promemorian har remissbehandlats. En sammanställning av

remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet.

Rambeslutet kan förväntas antas så snart samtliga medlemsstater förankrat

det i sina nationella parlament och hävt sina nationella parlamentsförbehåll.

Enligt uppgift från Justitiedepartementet är det endast Sverige som ännu

inte har hävt sitt parlamentsförbehåll. För antagande av rambeslutet krävs

enhällighet. Medlemsstaterna skall därefter genomföra bestämmelserna i

rambeslutet senast inom två år från att rådet formellt har antagit

rambeslutet.

Den svenska versionen av utkastet till rambeslut finns i bilaga 2 och i

bilaga 3 finns utkast till uttalanden från olika medlemsstater till rådets

protokoll när rambeslutet antas.

Bakgrund

I en handlingsplan, som antogs av Europeiska rådet i Wien (EGT C 19, 23.

1.1999 s. 1-15), liksom i slutsatserna från Europeiska rådets möte i

Tammerfors i oktober 1999 (slutsats 48) uppmanas till ytterligare

lagstiftningsåtgärder mot sexuellt utnyttjande av barn. I Europeiska

kommissionens

meddelande Resultattavla för framsteg i skapandet av ett område med frihet

och rättvisa i Europeiska unionen [KOM (2000) 167 slutlig] angav också

kommissionen, med särskild hänvisning till barnpornografi på Internet,

att den hade för avsikt att före utgången av år 2000 lägga fram förslag

i syfte att anta åtgärder som i synnerhet fastställer gemensamma bestämmelser

om de inslag i straffrätten som har anknytning till sexuellt utnyttjande

av barn.

Den 29 maj 2000 antog rådet ett beslut om bekämpande av barnpornografi på

Internet (EGT L 138, 9.6.2000 s. 1). Beslutet innebär inga

lagstiftnings-åtaganden

och från svensk sida har bedömningen gjorts att beslutets innehåll är väl

förenligt med den svenska regleringen på området (prop. 2003/04:12 s. 5).

Europeiska kommissionen lade den 22 januari 2001 fram ett förslag till

rambeslut om åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och

barnpornografi (EGT C 62E, 27.2.2001, s. 327-330). Kommissionens förslag

behandlades i faktapromemoria EUJu2001/646 (regeringens promemoria till

riksdagen 2000/01:105).

Europaparlamentet yttrade sig över förslaget den 12 juni 2001 (EGT C 53E,

28.2.2002, s. 108).

Vid rådet för rättsliga och inrikes frågor den 14-15 oktober 2002 nåddes

en principöverenskommelse om innehållet i rambeslutet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen föreslår i propositionen att riksdagen godkänner det inom

Europeiska unionen upprättade utkastet till rambeslut om åtgärder för att

bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet

innehåller bestämmelser om vilka gärningar som skall utgöra straffbart

sexuellt utnyttjande av barn och vad som skall utgöra straffbara förfaranden

med barnpornografi samt vilka straffrättsliga påföljder som dessa gärningar

skall kunna leda till. Därutöver finns bl.a. bestämmelser om ansvar och

påföljder för juridiska personer, jurisdiktion och brottsoffer. Regeringen

redovisar i propositionen sin bedömning av de lagändringar som rambeslutet

föranleder. I propositionen läggs dock inte fram några förslag till ändrad

lagstiftning. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med sådana

förslag i senare sammanhang.

Utskottets överväganden

Godkännande av rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn

och barnpornografi

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om

bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Vidare

avstyrker utskottet en motion om att propositioner om godkännande av

rambeslut också bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.

Jämför reservationen (m).

Rambeslutet syftar till att stärka unionens tillvägagångssätt när det

gäller sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Genom rambeslutet

skapas gemensamma minimiregler i medlemsstaterna när det gäller straffrättsliga

åtgärder, däribland straffrättsliga påföljder, i kampen mot sexuellt

utnyttjande av barn och barnpornografi. Rambeslutet avser vidare att, i

fråga om sexuellt utnyttjande av barn, följa upp bestämmelserna i den

gemensamma åtgärden av den 24 februari 1997 om åtgärder mot människohandel

och sexuellt utnyttjande av barn med ytterligare lagstiftningsåtgärder.

Därutöver är rambeslutet avsett att särskilt visa Europeiska unionens

beslutsamhet att genomföra gemensamma straffrättsliga bestämmelser i fråga

om barnpornografi som utgör ett ökande fenomen bl.a. genom att Internet

och ny teknik används för dess spridning.

I artikel 1 anges vissa definitioner som används i rambeslutet. Det gäller

definitioner av barn, barnpornografi, datorsystem och juridisk person.

Vilka brott som har samband med sexuellt utnyttjande av barn och som skall

vara straffbara i medlemsstaterna anges i artikel 2. Varje medlemsstat

skall vidta nödvändiga åtgärder för att straffbelägga följande avsiktliga

handlingar:

a) att tvinga ett barn till prostitution eller deltagande i pornografiska

föreställningar, eller att dra vinning av eller på något annat sätt

utnyttja ett barn för sådana ändamål,

b) att rekrytera ett barn till prostitution eller deltagande i pornografiska

föreställningar,

c) att ägna sig åt sexuell aktivitet med ett barn om

(i) tvång, våld eller hot brukas,

(ii) pengar eller andra former av betalning eller ersättning lämnas som

betalning för barnets sexuella aktivitet, eller

(iii) missbruk av en erkänd förtroendeställning eller av makt eller

inflytande över barnet förekommer.

Artikel 3 innehåller bestämmelser om barnpornografibrott. Enligt punkt 1

skall varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder för att straffbelägga

följande avsiktliga handlingar, oavsett om de utförs med hjälp av datorsystem

eller inte, när de begåtts orättmätigt:

a) framställning av barnpornografi,

b) distribution, spridning eller överföring av barnpornografi,

c) utbjudande eller tillhandahållande av barnpornografi,

d) förvärv eller innehav av barnpornografi.

I punkt 2 anges att medlemsstat får göra undantag från straffrättsligt

ansvar för vissa handlingar avseende barnpornografi, bl.a. när offret är

över 18 år.

Enligt artikel 4 åläggs medlemsstaterna att kriminalisera anstiftan,

medhjälp och försök i vissa fall.

Artikel 5 innehåller bestämmelser om påföljder och försvårande omständigheter.

Varje medlemsstat skall enligt punkt 1 vidta nödvändiga åtgärder för att

de brott som avses i artiklarna 2-4 skall beläggas med straffrättsliga

påföljder som innebär ett längsta frihetsberövande om minst ett till tre

år.

Varje medlemsstat skall också vidta nödvändiga åtgärder för att följande

brott skall beläggas med straffrättsliga påföljder som innebär ett längsta

frihetsberövande om minst fem till tio år:

a) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att tvinga ett barn

till prostitution eller deltagande i pornografiska föreställningar" och

de brott som avses i artikel 2 c (i).

b) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att dra vinning av

eller på något annat sätt utnyttja ett barn för sådana ändamål" och de

brott som avses i artikel 2 b, i båda fallen i den mån de hänför sig till

prostitution och minst en av följande omständigheter anses föreligga:

- Offret är ett barn som enligt den nationella lagstiftningen inte uppnått

sexuell myndighetsålder.

- Gärningsmannen har medvetet eller genom hänsynslöshet satt barnets liv

på spel.

- Brottet har begåtts med användande av grovt våld eller har vållat barnet

svår skada.

- Brottet har begåtts inom ramen för en kriminell organisation enligt

definitionen i gemensam åtgärd 98/733/RIF, oavsett den straffnivå som

anges i den gemensamma åtgärden.

c) De brott som avses i artikel 2 a, som består i "att dra vinning av

eller på något annat sätt utnyttja ett barn för sådana ändamål" och de

brott som avses i artikel 2 b, i båda fallen i den mån de hänför sig till

pornografiska föreställningar, artikel 2 c (ii) 2 c (iii) och artikel 3.

1 a, 3.1 b och 3.1 c om offret är ett barn som enligt den nationella

lagstiftningen inte uppnått sexuell myndighetsålder och minst en av de

omständigheter som anges i den andra, tredje och fjärde strecksatsen i

denna punkt anses föreligga.

Vidare anges i punkt 3 att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som

är nödvändiga för att säkerställa att en fysisk person som har dömts för

något av de brott som avses i artiklarna 2-4 i förekommande fall kan

avstängas, tillfälligt eller permanent, från utövande av sådan verksamhet

som hänför sig till tillsyn av barn.

Enligt punkt 4 får varje medlemsstat fastställa andra påföljder, inbegripet

påföljder som inte är straffrättsliga, för handlingar avseende barnpornografi

enligt artikel 1 b (iii).

Artiklarna 6 och 7 innehåller bestämmelser om ansvar och påföljder för

juridiska personer. Under vissa förutsättningar skall också juridiska

personer kunna hållas ansvariga och ådömas i vart fall administrativa

avgifter eller straffrättsliga böter för brott som har begåtts till deras

förmån av personer som är verksamma i den juridiska personen. Något krav

på att införa straffrättsligt ansvar för juridiska personer föreligger

inte. Bestämmelserna har karaktären av standardbestämmelser som återfinns

i flera andra rambeslut inom ramen för samarbetet i rättsliga och inrikes

frågor.

En medlemsstat skall enligt artikel 8 punkt 1 vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att fastställa sin behörighet beträffande brott som avses

i artiklarna 2, 3 och 4, när

a) brottet har begåtts helt eller delvis inom medlemsstatens territorium,

b) gärningsmannen är medborgare i medlemsstaten, eller

c) gärningen har begåtts till förmån för en juridisk person som är etablerad

inom medlemsstatens territorium.

I punkt 2 anges dock att en medlemsstat får besluta att den inte kommer

att tillämpa eller endast i särskilda fall eller under särskilda omständigheter

kommer att tillämpa bestämmelserna om behörighet i punkt 1 b och 1 c, när

brottet begås utanför dess territorium.

Vidare anges i punkterna 3-6 vissa ytterligare åtgärder som medlemsstaterna

skall vidta i fråga om sin behörighet att lagföra nu aktuella brott. Därvid

föreskrivs i punkt 6 att varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är

nödvändiga för att möjliggöra att åtminstone de allvarligaste brotten som

avses i artikel 2 kan åtalas i enlighet med nationell lag efter det att

offret uppnått myndighetsålder.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om skydd av och hjälp till brottsoffer.

Enligt punkt 1 skall medlemsstaterna fastställa att utredning eller

lagföring av brott som omfattas av rambeslutet inte skall vara beroende av

brottsoffers anmälan eller anklagelse, åtminstone i de fall där brottet

helt eller delvis har begåtts på medlemsstatens territorium.

Vidare anges i punkt 2 att offer för brott enligt artikel 2 anses som

särskilt utsatta brottsoffer enligt artiklarna 2.2, 8.4 och 14.1 i rådets

rambeslut 2001/220/RIF av den 15 mars 2001 om brottsoffrets ställning i

straffrättsliga förfaranden (EGT L 82, 22.3.2001, s. 1-4).

Enligt punkt 3 skall varje medlemsstat vidta alla de åtgärder som är

möjliga för att garantera brottsoffrets familj lämpligt stöd. Särskilt

skall varje medlemsstat, där det är lämpligt och möjligt, tillämpa artikel

4 i det rambeslut som anges i punkt 2 på den familj som det hänvisas till.

I artikel 12 anges att medlemsstaterna skall ha vidtagit nödvändiga

åtgärder för att följa bestämmelserna i rambeslutet senast två år efter det

att rambeslutet trätt i kraft (punkt 1).

Rambeslutet träder enligt artikel 13 i kraft samma dag som det offentliggörs

i Europeiska unionens officiella tidning.

Som skäl för att anta rambeslutet anför regeringen att ett effektivt

förebyggande och en effektiv bekämpning av brottslighet i form av sexuellt

utnyttjande av barn och barnpornografi förutsätter ett gott straffrättsligt

skydd för barn inte bara i Sverige utan också internationellt. Det är

enligt regeringen därför viktigt att de polisiära och straffrättsliga

åtgärderna i kampen mot denna brottslighet stärks inom EU. Regeringen

anför vidare att det får anses föreligga ett betydande mervärde i att på

EU-nivå tillskapa gemensamma definitioner av vilka handlingar som skall

utgöra sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi samt vilka påföljder

dessa brott skall kunna leda till. Därigenom skapas ett gemensamt rättsområde

som underlättar det polisiära och rättsliga samarbetet för att förebygga

och bekämpa sexualbrott mot barn och barnpornografibrott. En förhoppning

är enligt regeringen att rambeslutet kommer att bidra till att underlätta

arbetet för de rättsvårdande myndigheterna att utreda och beivra dessa

brottstyper.

Regeringen bedömer att svensk lagstiftning till huvudsaklig del motsvarar

de åtaganden som följer av rambeslutet. I vissa begränsade delar torde

enligt regeringen dock krävas ändringar i svensk lagstiftning för att

svensk lag fullt ut skall svara mot rambeslutets bestämmelser.

När det gäller rambeslutets krav på vilka handlingar som skall vara

straffbara bedömer regeringen att de gärningar som åtminstone i vissa fall

inte är kriminaliserade enligt gällande rätt är när någon

- rekryterar barn mellan 15 och 18 år till pornografiska föreställningar

eller drar vinning av eller på annat sätt utnyttjar barn i den åldern,

utan att barnet utsatts för otillbörlig påverkan,

- drar vinning av eller på annat sätt utnyttjar barns deltagande i

pornografiska föreställningar utan att deltagandet främjas, eller

- gör sig skyldig till försök till gärningar som motsvarar sexuellt

ofredande enligt 6 kap. 7 § brottsbalken.

I fråga om rambeslutets bestämmelser om påföljder bedömer regeringen att

straffskalorna enligt tillämpliga svenska bestämmelser i brottsbalken

inte fullt ut uppfyller de krav som uppställs i rambeslutet. Enligt

regeringen kan, beroende på omständigheterna, minsta föreskrivna maximistraff

för vissa brott behöva ändras enligt följande:

- förförelse av ungdom i 6 kap. 10 §; minsta föreskrivna maximistraff

skall vara 1 år (det är för närvarande 6 månader),

- grovt sexuellt tvång i 6 kap. 2 §; minsta föreskrivna maximistraff skall

vara 5 år (det är för närvarande 4 år),

- sexuellt ofredande i 6 kap. 7 §; minsta föreskrivna maximistraff skall

vara 5 år (det är för närvarande 2 år), och

- grovt barnpornografibrott i 16 kap. 10 a §; minsta föreskrivna maximistraff

skall vara fem år (det är för närvarande 4 år).

Regeringen bedömer vidare att rambeslutets krav på doms- och lagföringsrätt

i princip motsvarar svenska bestämmelser på området. Sverige bör enligt

regeringen emellertid i den ordning som föreskrivs i rambeslutet lämna

underrättelse om att Sverige inte kommer att tillämpa bestämmelserna om

behörighet i artikel 8 punkt 1 c om brottet begåtts utanför Sverige.

Enligt regeringens bedömning möjliggör svenska preskriptionsregler i allt

väsentligt lagföring efter det att målsägandens myndighetsålder uppnåtts

på det sätt som krävs enligt artikel 8 punkt 6. Regeringen anser att det

emellertid kan finnas skäl att ytterligare analysera denna fråga. En sådan

fördjupad analys bör göras inom ramen för beredningen av Sexualbrottskommitténs

betänkande.

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner utkastet till rambeslut om

åtgärder för att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.

Enligt regeringen avser den att senare återkomma till riksdagen med de

förslag på lagstiftningsåtgärder som rambeslutet föranleder.

Utskottet delar regeringens bedömning att det är viktigt att de polisiära

och straffrättsliga åtgärderna i kampen mot brottslighet i form av sexuellt

utnyttjande av barn och barnpornografi stärks inom EU. Genom att tillskapa

gemensamma definitioner av vilka handlingar som skall utgöra dessa brott

samt vilka påföljder de skall kunna leda till uppnås ett gemensamt

rättsområde som underlättar det polisiära och rättsliga samarbetet för att

förebygga och bekämpa brotten i fråga. Utskottet gör således ingen annan

bedömning än regeringen när det gäller behovet av det aktuella rambeslutet.

Vidare konstaterar utskottet att det behov av ny lagstiftning som rambeslutet

ger upphov till redovisas utförligt i propositionen. Utskottet finner

dock anledning att göra ett visst påpekande rörande regeringens redovisning

av huruvida svenska straffskalor uppfyller vad som föreskrivs i rambeslutet

beträffande påföljder enligt artikel 5 punkt 2 b. Enligt denna bestämmelse

skall brott enligt artikel 2, som består i att dra vinning av eller på

något annat sätt utnyttja barn för prostitutionsändamål samt att rekrytera

barn för sådana ändamål, under vissa angivna försvårande omständigheter

kunna rendera ett minsta maximistraff om åtminstone 5 år. Regeringen anför

härvid att om gärningen är att bedöma som förförelse av ungdom enligt 6

kap. 10 § brottsbalken torde svenska straffskalor vara otillräckliga,

eftersom maximistraffet för det brottet är fängelse i 6 månader (prop. s.

35). Utskottet vill framhålla att med beaktande av de försvårande

omständigheter som enligt rambeslutet skall föreligga i dessa fall torde de

brottsliga gärningar som härvid kan komma i fråga enligt svensk rätt vara

att bedöma som t.ex. sexuellt tvång enligt det brottets grövsta grad.

Brottet förförelse av ungdom förefaller således inte relevant i sammanhanget.

Med den straffskalehöjning för grovt sexuellt tvång som regeringen bedömer

vara nödvändig torde enligt utskottets mening de svenska straffskalor som

här kan bli aktuella svara mot rambeslutets krav.

Sammantaget tillstyrker utskottet regeringens förslag att riksdagen

godkänner det aktuella utkastet till rambeslut.

I motion 2003/04: Ju1 (m) tas upp en mer principiell fråga rörande riksdagens

behandling av godkännande av rambeslut. Motionärerna anser att regeringen

bör ges till känna vad i motionen anförs om att propositioner om godkännande

av EU:s rambeslut inom det rättsliga området också bör innehålla förslag

om svensk följdlagstiftning. Utskottet vill härvid framhålla att riksdagen

vid ett flertal tillfällen sedan några år har godkänt utkast till rambeslut

utan att följdlagstiftningen samtidigt har presenterats (senast bet.

2002/03:JuU15). När detta skedde första gången under riksmötet 1999/2000

gjorde utskottet ett principiellt uttalande att det inte kunde se något

avgörande skäl mot att godta ett rambeslut vid ett tillfälle och fatta

beslut om lagstiftningen vid ett senare tillfälle (bet. 1999/2000:JuU20

s. 5 och 6). Att avvakta med lagstiftningen borde enligt utskottet emellertid

inte ske annat än när det var påkallat av de tidsramar som gällde för

EU:s antagande av rambeslutet.

Den genom praxis godtagna ordningen att riksdagen kan godkänna ett rambeslut

som ännu inte föreligger i slutligt skick har vidare kommit till klart

uttryck genom en ändring i 10 kap. 2 § regeringsformen (RF), som trädde

i kraft den 1 januari 2003. Inte heller i detta sammanhang uttalades något

krav på att ett godkännande av ett utkast till rambeslut förutsätter att

förslag på följdlagstiftning samtidigt läggs fram (bet. 2001/02:KU18 s.

26-30). Konstitutionsutskottet aviserade att det avsåg att inom ramen för

sin allmänna granskning av regeringsärendenas handläggning enligt 12 kap.

1 § RF granska regeringens hantering när det gäller inhämtandet av

riksdagens godkännande enligt 10 kap. 2 § RF inför regeringens deltagande

i rambeslut och andra beslut på andra och tredje pelarens område inom EU

(a. bet. s. 29). En sådan granskning genomfördes under riksmötet 2002/03.

Konstitutionsutskottet uttalade att traditionellt remissförfarande skall

tillämpas vid beredningen av en proposition om godkännande av rambeslut

i samma utsträckning som vid lagstiftningsärenden (bet. 2002/03:KU10 s.

64). Utskottet insåg att de tidsramar som gäller för antagandet av en

överenskommelse i ministerrådet kan medföra svårigheter för regeringen

att tillämpa ett traditionellt remissförfarande. Emellertid ville utskottet

understryka att underhandskontakter med myndigheter kan ersätta

remissbehandling av traditionellt slag endast då detta är oundgängligen påkallat

av de tidsramar som gäller för EU:s antagande av en överenskommelse eller

i andra undantagssituationer.

I sammanhanget bör tilläggas att justitieutskottet redan före

konstitutionsutskottets granskning hade inom ramen för sitt uppföljningsarbete

gjort en motsvarande granskning på utskottets område. Granskningen omfattade

alla rambeslut och beslut om tillträde till olika internationella

konventioner under perioden 1995/96-2001/02. Utskottet kunde efter en jämförelse

med senare lagstiftningsärenden konstatera att regeringen i

godkännandepropositionen i allt väsentligt gjort en korrekt bedömning av

lagstiftningsbehovet.

Det kan vidare konstateras att regeringen i budgetpropositionen för 2004

anför att en kartläggning av hur det svenska remissförfarandet används

avseende frågor med EU-anknytning kommer att genomföras (prop. 2003/04:1

utg.omr. 1, s. 15). Mot bakgrund av vad som nu anförts finner justitieutskottet

inte anledning att frångå sina tidigare uttalanden i principfrågan rörande

riksdagens behandling av propositioner om godkännande av rambeslut.

Motionen avstyrks därför.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservation. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut, punkt 2 (m)

av Beatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och Cecilia Magnusson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Ju1.

Ställningstagande

Det kan konstateras att regeringen har gjort det till en permanent

arbetsmetod att avlämna propositioner om godkännande av rambeslut till

riksdagen utan att samtidigt redovisa förslag till svensk följdlagstiftning.

Vi anser inte att detta är en tillfresställande lagstiftningsteknik.

Bristen på insyn i lagstiftningsprocessen och de problem som uppstår när

följdlagstiftning inte presenteras samtidigt som propositionen om godkännande

av ett rambeslutet har påtalats flera gånger. Det betydelsefulla är enligt

vår uppfattning möjligheten att redan i samband med propositionen om

godkännande få en analys av det kommande rambeslutets effekter på svensk

lagstiftning. Sedan ett rambeslut väl godkänts saknas utrymme att behandla

de grundläggande rättspolitiska frågor som rambeslutet kan ge upphov till.

Detta skapar ett demokratiskt problem. Regeringen bör åläggas att i

fortsättningen presentera förslag till följdlagstiftning i propositionen

om godkännande av rambeslut. Vad som nu anförts bör med bifall till

motionen 2003/04:Ju1 ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Följdlagstiftning i propositioner om rambeslut, punkt 2 (fp)

Torkild Strandberg (fp) och Karin Granbom (fp) anför:

I likhet med vad vi tidigare uttalat rörande den principiella frågan

beträffande riksdagens behandling av propositioner om godkännande av

rambeslut vill vi inte ifrågasätta regeringens förmåga till analys och

problemlösning vid genomförandet av rambeslutens innehåll i svensk

lagstiftning. Vår erfarenhet är dock att det är först i samband med att det

konkreta förslaget till lagstiftning granskas, inom ramen för den

parlamentariska processen, som eventuella brister eller problemområden upptäcks.

Vi vill därför ånyo framhålla att det är mycket viktigt att riksdagen

ges möjlighet att ta ställning till konsekvenserna av rambeslutet på

nationell nivå samtidigt som man antar rambeslutet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:12 Sveriges antagande av rambeslut om åtgärder för

att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi:

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner det inom Europeiska unionen

upprättade utkastet till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande

av barn och barnpornografi.

Följdmotion

2003/04:Ju1 av Beatrice Ask m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att propositioner om EU:s rambeslut inom det rättsliga området även

bör innehålla förslag om svensk följdlagstiftning.

Bilaga 2

Utkast till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och

barnpornografi

Bilaga 3

Utkast till uttalanden från olika medlemsstater