Bet. 2003/04:KRU8

Kulturutskottets betänkande

2003/04:KRU8

Konstnärsfrågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas motioner om konstnärsfrågor som har väckts

under allmänna motionstiden vid 2002/03 och 2003/04 års riksmöten.

Några av förslagen avser konstnärernas villkor och det statliga stödets

inriktning samt kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken. I två motioner

begärs en översyn av stödformerna till konstnärerna. Vidare föreslås att

den individuella visningsersättningen skall utvärderas, att den garanterade

författarpenningen skall avskaffas, att ett rikstäckande bemanningsföretag

för alla kulturskapare skall bildas och att ett rådgivningscenter för

dansare med låg pensionsålder skall inrättas. Ett motionsförslag rör

sammansättningen av och insynen i bidragsgivande styrelser. I betänkandet

behandlas även ett förslag om att ett administrationsbidrag skall införas

för kollektivverkstäder. Slutligen tar utskottet upp ett yrkande som syftar

till att den statliga kulturstatistiken skall vara könsindelad även

beträffande kulturarbetarna.

Samtliga motionsförslag har avstyrkts av utskottet.

I betänkandet har 9 reservationer och 1 särskilt yttrande tagits in.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 17, 2002/03:Kr264

yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 yrkande 18 och 2003/04:Kr254 yrkandena

6 och 15.

Reservation 1 (m)

2. Översyn av stödformerna till konstnärerna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 18 och 2003/04:Kr390

yrkande 17.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 1, 2002/03:Kr370 yrkande

16 och 2003/04:Kr327 yrkande 4.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (kd, c)

Reservation 5 (fp)

4. Individuell visningsersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr326 yrkande 24.

5. Garanterad författarpenning

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr245.

6. Bemanningsföretag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 7 och 2003/04:Kr254

yrkande 7.

Reservation 6 (m)

7. Rådgivningscenter för dansare

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr372 yrkande 22.

Reservation 7 (fp)

8. Sammansättning av bidragsgivande styrelser

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande 5.

Reservation 8 (m, fp, kd)

9. Kollektivverkstäder

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr296 yrkande 5.

10. Könsindelad statistik

Riksdagen avslår motion 2002/03:Kr296 yrkande 7.

Reservation 9 (v)

Stockholm den 16 mars 2004

På kulturutskottets vägnar

Lennart Kollmats

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Lennart Kollmats (fp),

Annika Nilsson (s), Lars Wegendal (s), Kent Olsson (m), Eva Arvidsson (s),

Paavo Vallius (s), Gunilla Tjernberg (kd), Peter Pedersen (v), Nikos

Papadopoulos (s), Lena Adelsohn Liljeroth (m), Tommy Ternemar (s), Cecilia

Wikström (fp), Birgitta Sellén (c), Göran Persson i Simrishamn (s), Anna

Lindgren (m), Rossana Dinamarca (v) och Matilda Ernkrans (s).

Bakgrund

Huvudinriktningen på insatserna för konstnärerna angavs i den kulturpolitiska

proposition som riksdagen tog ställning till hösten 1996 (prop. 1996/97:3,

bet. 1996/97:KrU1, rskr. 1996/97:129). Enligt regeringens bedömning borde

statens insatser syfta till att

skapa förutsättningar för ett aktivt kulturliv som ger arbete och försörjning

åt konstnärerna och rika kulturupplevelser för medborgarna,

skapa sådana villkor för de professionella konstnärerna att de kan basera

sin försörjning på ersättning för konstnärligt arbete,

anpassa regelverken på alla politikområden så att rimlig hänsyn kan tas

till konstnärernas speciella förhållanden,

ge möjlighet till konstnärlig förnyelse och utvecklingsarbete genom olika

former av direkt konstnärsstöd,

förbättra möjligheterna till internationellt konstnärligt utbyte.

Efter riksdagens beslut om den framtida kulturpolitiken utreddes konstnärernas

villkor av Konstnärliga arbetsmarknadsutredningen, vilken avgav betänkandet

Arbete åt konstnärer (SOU 1997:183), Konstnärsstödsutredningen, vilken

avgav betänkandet Generella konstnärsstöd (SOU 1997:184) och

Konstnärsersättningsutredningen, vilken avgav betänkandena En fond för unga

konstnärer

(SOU 1997:106) och Fonogramersättning (SOU 1997:149).

Våren 1998 lade regeringen fram förslag i syfte att förbättra konstnärernas

villkor (prop. 1997/98:87). Avsikten med förslagen var att skapa sådana

villkor för konstnärerna att de skulle kunna basera sin försörjning på

ersättning för utfört konstnärligt arbete. Förslagen, som bifölls av

riksdagen, innebar förstärkning och komplettering av ersättningar till

konstnärer och stimulans av deras arbetsmarknad för att öka efterfrågan

(bet. 1997/98:KrU13, rskr. 1997/98:303). Genom besluten infördes fr.o.m.

år 1999

en utställningsersättning till vissa utställare som huvudsakligen utan

vinstsyfte bedriver en fortlöpande utställningsverksamhet av samtida bild-

och formkonst (anslaget Bidrag till bild- och formområdet)

stöd till kollektivverkstäder (anslaget Bidrag till bild- och formområdet)

en

fonogramersättning till upphovsmän och utövande konstnärer för folk- och

skolbibliotekens utlåning av ljudupptagningar av musikaliska verk samt

musikalier (anslaget Ersättningar och bidrag till konstnärer)

ett dramatikerstöd för att främja nyskriven svensk dramatik (anslaget

Ersättningar och bidrag till konstnärer).

Vidare infördes under utgiftsområde 14 Arbetsmarknad och arbetsliv

försöksverksamheter dels med arbetsförmedling vid centrumbildningar m.m.,

dels med en tredje anställningsform inom teatern, Teateralliansen. Från

och med år 2001 permanentades dessa försöksverksamheter. Medel för båda

ändamålen anvisas under anslaget 28:2 Bidrag till allmän kulturverksamhet,

utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.

Under hösten 2000 beslutade riksdagen om en förändrad arbetslöshetsförsäkring

(prop. 1999/2000:139, yttr. 2000/01:KrU1y, bet. 2000/01:AU5, rskr.

2000/01:102). Därvid uttalade regeringen bl.a. att rimlig hänsyn borde tas

till de särskilda behov som kan gälla för grupper med projektanställningar

och andra tillfälliga anställningar och osäkra anställningsförhållanden,

liksom till villkor som gäller för personer som har upprepade perioder

av arbetslöshet. Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden (prop. s. 53).

Under 2001/02 års riksmöte beslutade riksdagen på förslag av kulturutskottet

att ge regeringen till känna att en översyn borde göras av den individuella

visningsersättningen (bet. 2001/02:KrU17, rskr. 2001/02: 210). Av utskottets

betänkande framgår att översynen bl.a. borde innefatta en redogörelse för

vilka återverkningar som systemet hade på olika konstkategorier, liksom

vilka kategorier av bidragsmottagare som omfattades av ersättningen och

vilka som föll utanför den och orsakerna till detta. Regeringen borde

även överväga vilket organ som är lämpligast för uppdraget att ansvara

för fördelningen av ersättningen till konstnärerna. Regeringen redovisade

i budgetpropositionen för år 2003 sin bedömning av den individuella

visningsersättningen och av fördelningsorganets, Bildkonst Upphovsrätt i

Sverige (BUS), legitimitet. Sammantaget gjorde regeringen bedömningen att

individuell visningsersättning på relativt kort tid etablerats som ett

viktigt komplement till bidragsordningarna för många bildkonstnärer.

Samtidigt, menade regeringen, är det viktigt att understryka att

ersättningssystemen inte är behovsprövade. Avgörande är i stället det faktiska

antalet verk som finns inköpta. Ersättningsformer kan följaktligen slå

olika mellan olika konstnärsgrupper (prop. 2002/03:1 utg.omr. 17 s. 51-52).

Kulturutskottet, som kommenterade regeringens redovisning av den individuella

visningsersättningen i sitt budgetbetänkande hösten 2003, hade inte något

att erinra mot regeringens bedömningar (bet. 2002/03:KrU1 s. 74-76).

På regeringens uppdrag har en särskild utredare utrett hur gällande

trygghetssystem inom bl.a. socialförsäkringsområdet förhåller sig till

konstnärlig verksamhet (dir. 2001:90). Utredaren överlämnade i början av

år 2003 betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21).

Betänkandet har remitterats. Utredaren har prövat om de nuvarande regelverken

innebär särskilda problem för konstnärliga yrkesutövare samt analyserat

och angett orsaken till problemen.

Kulturutskottet behandlade hösten 2003 motioner om konstnärers pensionsvillkor.

En utförlig redogörelse härför har lämnats i betänkande 2003/04:KrU1 s.

55 f. I sammanhanget redovisade utskottet - med hänvisning till betänkandet

Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21) - följande.

Utredaren konstaterar att pensionerna i det allmänna pensionssystemet för

flertalet konstnärligt yrkesverksamma i framtiden kommer att bli lägre än

i det tidigare ATP-systemet. För flertalet frilansande och egenföretagande

konstnärer kommer det att bli betydande försämringar på grund av att de

saknar avtalspensioner. Vidare anser han att ett särskilt problem kommer

att uppstå för konstnärliga yrkesgrupper på de offentliga scenerna, som

har en lägre pensionsålder än den som gäller för arbetsmarknaden i övrigt.

Därtill kan nämnas att pensionsvillkoren för konstnärliga egenföretagare

oftast är ytterst knappa. De kommer därför i stor utsträckning att omfattas

av det allmänna ålderspensionssystemets garantipension (bet. s. 122-123).

Av budgetpropositionen för år 2004 framgår att regeringen anser att det

finns anledning att fördjupa arbetet vad avser tänkbara pensionslösningar

och samtidigt även diskutera möjligheterna till utbildning och karriärbreddning

som syftar till fortsatt arbete, särskilt för de konstnärliga arbetstagarna

med låg pensionsålder. Mot denna bakgrund anger regeringen att den avser

att bjuda in arbetsmarknadens parter till ett förutsättningslöst arbete

för att hitta en skyndsam och hållbar lösning av pensionsfrågan för

personalen vid de statligt stödda teater-, dans- och musikinstitutionerna

(prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 s. 28-29). Enligt uppgift har ett första

möte i detta syfte ägt rum nyligen (mars 2003).

Statligt stöd i olika former till konstnärer anvisas som framgått ovan

under flera olika anslag.

Flertalet stödformer, av vilka några aktualiseras i detta betänkande,

återfinns under anslaget 28:20 Ersättningar och bidrag till konstnärer.

För år 2004 anvisas under detta anslag 287 077 000 kronor, medel som

fördelas av Konstnärsnämnden och styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond,

Sveriges författarfond samt upphovsrättsorganisationen Bildkonst Upphovsrätt

i Sverige (BUS) (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17, bet. 2003/04:KrU1, rskr.

2003/04:57). Av regeringens regleringsbrev för år 2004 (utg.omr. 17)

framgår att medlen under anslaget går till

visningsersättning åt bild- och formkonstnärer,

individuell visningsersättning (även kallad IV),

inkomstgarantier för konstnärer (157 garantirum år 2004),

långtidsstipendier (102 tioåriga långtidsstipendier år 2004),

bidrag till konstnärer inom områdena bild och form,

bidrag till konstnärer inom områdena musik samt scen och film,

särskilda insatser för konstnärer på musikområdet,

ersättning åt författare m.fl. för utlåning av deras verk genom bibliotek,

bidrag till författare, översättare, kulturjournalister och

dramatiker,

ersättningar åt författare och översättare för utnyttjande av deras verk

i form av talböcker,

nordiska författarstipendier,

nordiskt författarsamarbete,

dramatikerstöd,

fonogramersättning och

statliga ålderspensionsavgifter.

Stöd till konstnärer lämnas även under andra anslag, t.ex. anslagen 28:14

Statens konstråd, 28:18 Bidrag till bild- och formområdet och 28:36

Filmstöd.

Utskottets överväganden

Konstnärernas villkor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslagen om

- konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning, jämför

reservation 1 (m)

- översyn av stödformerna till konstnärerna, jämför reservation 2 (m, fp,

kd, c), och

- kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken m.m., jämför reservationerna

3 (m), 4 (kd, c) och 5 (fp)

Motionerna

I en rad motionsförslag behandlas övergripande frågor om konstnärernas

villkor och det statliga stödets inriktning.

Förslagen i motionerna 2002/03:Kr236 (m) yrkande 17 och 2003/04:Kr209 (m)

yrkande 18 syftar till att konstnärerna skall kunna leva på sitt arbete

utan att erhålla kompletterande stöd från det offentliga. Motionärerna

bakom båda motionerna understryker vikten av att landets kulturskapare

skall ges så goda förutsättningar som möjligt för att kunna försörja sig

på sitt konstnärskap.

Liknande förslag om att konstnärerna skall kunna basera sin försörjning

på ersättning för utfört konstnärligt arbete och inte på bidrag framförs

även i motionerna 2002/03:Kr264 (m) yrkande 15 och 2003/04:Kr254 (m)

yrkande 15. I båda motionerna nämns exempel på möjliga åtgärder. Bland

annat borde företag och institutioner kunna få göra avdrag i bokföringen

för inköp av konst. Vidare borde regelverket när det gäller avdragsrätt

vid kultursponsring förtydligas.

I yrkande 6 i motion 2002/03:Kr264 (m) och i yrkande 6 i motion 2003/04:Kr254

(m) ifrågasätts nuvarande stöd- och ersättningsformer, vilka motionärerna

anser bör avvecklas. Med alltför omfattande stödformer är risken enligt

motionärerna stor att ersättningarna snarare går till kulturadministratörer

än till kulturskapare. Vidare anför de att projektmedel i hög grad är

knutna till institutionerna i stället för till den konstnär som skall

utföra arbetet. Statens stöd bör i stället inriktas på att öka de

yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning för det arbete de

utför och möjliggöra att verken visas och framförs inför publik.

Motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) anser att staten bör överväga

nya metoder och stödformer som kommer fler konstnärer till del och föreslår

därför att en översyn av stödformerna till konstnärerna skall göras och

att de många förslagen i Konstnärsstödsutredningen från år 1997 bör tas

till vara (yrkande 18). Samma förslag framförs i motion 2003/04:Kr390

(kd) yrkande 17. I båda motionerna sägs att det finns en tendens att stöden

ges i allt högre belopp till allt färre konstnärer. Vidare ifrågasätter

motionärerna den s.k. inkomstgarantin som ges till ca 150 konstnärer.

I tre motionsyrkanden behandlas frågor om kulturarbetarna och

arbetsmarknadspolitiken m.m.

I motion 2002/03:Kr264 (m) anförs att kulturarbetsmarknaden är problematisk

och att försörjningssituationen för många konstnärer försämras. Antalet

utbildningsplatser har ökat och därmed också konkurrensen om de få uppdragen.

Den brist på samstämmighet som råder mellan de konstnärliga högskolorna

och arbetsmarknaden måste ses över och förändras. Vidare anser motionärerna

att dagens arbetsmarknadspolitik oftast är ett hinder för utvecklingen,

eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar hänsyn till kulturskaparnas

särskilda villkor (yrkande 1).

I motion 2002/03:Kr370 (kd) sägs att konstnärernas arbetsmarknad skiljer

sig från andra yrkesgruppers. Till exempel är fast arbete det vanliga på

arbetsmarknaden i stort, medan arbetena inom kultursektorn oftast är

tillfälliga. Vidare råder strukturell obalans mellan utbud och efterfrågan.

Arbetslösheten inom konstnärsyrkena är hög, trots en högkonjunktur. När

regeringen och Arbetsmarknadsstyrelsen skall utforma tillämpningen av

a-kassereglerna och aktivitetsgarantin, måste särskild hänsyn tas till

kulturarbetarnas specifika arbetsvillkor.

I motionen anförs även att konstnärerna påverkas av beslut som fattas

inom andra utgiftsområden. Ett exempel härpå är att pensionsreformen som

genomfördes för ett par år sedan fick konsekvenser som förefaller mindre

lämpliga för konstnärer inom bl.a. dans- och musikområdena på grund av

dessa yrkens speciella karaktär. Särskilt angeläget är det att frågan om

pensionerna för de fria grupperna får en lösning. Frågan har nu under en

mycket lång tid behandlats i Regeringskansliet och ännu har inte något

förslag presenterats, vilket motionärerna anser är oacceptabelt (yrkande

16).

Motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) anser att arbetsmarknadsåtgärderna

och a-kassan utför en sorts konstgjord andning på den fattiga kulturen.

Motionärerna menar att den svenska arbetsmarknaden byggts upp på tron att

arbetslivet till största delen skall bestå av fasta anställningar. Kulturens

särart kräver dock ofta korta och varierade uppdrag. Förslaget i motionen

syftar till att helt andra modeller skall gälla inom kulturområdet för

att betala konstnärerna för genomfört och kommande arbete (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av en rad motionsyrkanden om konstnärernas villkor och det

statliga stödets inriktning erinrar utskottet om att huvudinriktningen

på statens konstnärspolitiska insatser återfinns i ett inledande avsnitt

till detta betänkande. De syftar bl.a. till att skapa sådana villkor för

de professionella konstnärerna att de kan basera sin försörjning på

ersättning för konstnärligt arbete, vilket också är intentionen i flera av

de nu aktuella motionerna. Avsikten med de olika formerna av konstnärsstöd

är att de skall ge konstnärerna en möjlighet till förnyelse och utveckling.

Utskottet kan inte se att det finns någon anledning för riksdagen att

uttala sig för en ändring av konstnärspolitiken.

Utskottet kan inte bortse från att konstnärernas villkor i hög grad är

beroende av regelverk och ersättningar som hör hemma i politikområden som

bereds av andra utskott i riksdagen än kulturutskottet. Det konstnärspolitiska

området är således komplext och sträcker sig även över arbetsmarknads-,

socialförsäkrings-, skatte- och utbildningsområdena. Regeringen har också

uttalat som sin vilja att regelverken på andra politikområden skall

anpassas så att rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden.

I detta sammanhang bör nämnas att en särskild utredare på regeringens

uppdrag har kartlagt hur gällande trygghetssystem inom bl.a. arbetsmarknads-

och socialförsäkringsområdena förhåller sig till konstnärlig verksamhet.

Utredaren har i sitt betänkande Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU

2003:21) funnit att de problem som förekommer sällan beror på lagstiftningen

utan i stället på tillämpningen av denna. Utskottet konstaterar att det

ankommer på regeringen att utifrån utredarens kartläggning och de

remissyttranden som den kan ha föranlett bedöma om ändringar och anpassningar

av olika regelverk behöver göras för att eliminera uppkomna problem för

konstnärerna. Utskottet vill understryka att det är angeläget att

konstnärernas villkor inom olika områden uppmärksammas av regeringen och

berörda myndigheter och att de problem som inte beror på lagstiftningen

utan på tillämpningar av denna snarast åtgärdas. Konstnärernas och

kulturutövarnas villkor är också ett centralt inslag i den s.k. dagordningen

för kulturen som Kulturdepartementet fastställt för innevarande mandatperiod.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr236

(m) yrkande 17, 2002/03:Kr264 (m) yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 (m)

yrkande 18 och 2003/04:Kr254 (m) yrkandena 6 och 15.

Med anledning av motionsförslagen om en översyn av stödformerna till

konstnärerna vill utskottet liksom vid 2001/02 års riksmöte påpeka att

alla stödformer inom det konstnärspolitiska området - även de som beslutades

år 1998 - självfallet bör ses över efter en tid och följas upp, för att

bl.a. undersöka om intentionerna med stöden har infriats, om stöden är

ändamålsenliga m.m. (Jfr bet. 2001/02:KrU17 s. 8.)

Detta görs också kontinuerligt inom Konstnärsnämnden, som årligen går

igenom de stödformer som hanteras av nämnden. Såväl den kvantitativa som

den kvalitativa utvecklingen av bidragsgivningen skall redovisas för

regeringen i nämndens årsredovisning. Med kvalitet avses exempelvis hur

interna och externa experter bedömer bidragsgivningen, vilka rutiner som

finns för kvalitetssäkring m.m. Redovisningen skall bl.a. innehålla en

redogörelse för om och på vilket sätt bidragsgivningen leder till fler

arbetsmöjligheter för konstnärerna. Den skall också innehålla ett resonemang

kring uppföljningen, eventuella problem som är förknippade därmed samt på

vilket sätt en effektiv utvärdering av beviljade bidrag kan genomföras.

I

den mån stödformerna och regelverken behöver ändras i något avseende eller

om resurser behöver tillföras ankommer det på nämnden att informera

regeringen härom.

Vidare kan nämnas att den individuella visningsersättningen, som fördelas

av föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS) efter förslag från

riksdagen, varit föremål för en översyn och fördjupad resultatbedömning

(bet. 2001/02:KrU17 s. 12-14, rskr. 2001/02:210, prop. 2002/03:1 utg.omr.

17 s. 51-52).

Slutligen vill utskottet - med anledning av vad som anförs i nu aktuella

motioner - nämna att flera av de stödformer som föreslogs år 1997 av

Konstnärsstödsutredningen har förverkligats genom riksdagens beslut år

1998. Även förslaget att tillsätta en ny utredning för att redovisa hur

de sociala trygghetssystemen fungerar i förhållande till de konstnärliga

yrkesutövarna har realiserats. Denna senare utrednings betänkande,

Konstnärerna och trygghetssystemen (SOU 2003:21), nämns på flera ställen i

detta betänkande.

Utskottet anser att det inte är motiverat att riksdagen gör ett

tillkännagivande om översyn av konstnärsstöden. Motionerna 2002/03:Kr370 (kd)

yrkande 18 och 2003/04:Kr390 (kd) yrkande 17 avstyrks därmed.

Förslagen om kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken m.m. i tre

motionsyrkanden har sinsemellan något varierande inriktning men synes i

alla tre fallen syfta till att stor hänsyn skall tas till kulturarbetarnas

speciella villkor. Med anledning av liknande motionsyrkanden anförde

arbetsmarknadsutskottet nyligen följande (bet. 2003/04:AU1 s. 78-79).

Kulturarbetarna och arbetsmarknadspolitiken samt arbetslöshetsförsäkringen

har varit föremål för utskottets behandling vid ett flertal tillfällen.

Kulturarbetsmarknadens struktur skiljer sig i viktiga hänseenden från vad

som är normalt på arbetsmarknaden. Till exempel är antalet

tillsvidareanställningar

begränsat. Kännetecknande är i stället för de konstnärliga yrkesutövarna

tidsbegränsade anställningar och kortare uppdrag. Utskottet kan konstatera

att utformningen av arbetsmarknadspolitiken har stor betydelse för kulturen

eftersom många kulturutövare för sitt uppehälle är beroende av

arbetslöshetsförsäkring och arbetsmarknadspolitiska insatser. Detta förhållande

innebär att stora delar av kulturområdet är starkt beroende av hur

arbetsmarknadspolitiken utformas. AMV har utarbetat speciella riktlinjer för

arbetsförmedlingens tillämpning på kulturarbetsmarknaden av reglerna i

arbetslöshetsförsäkringen. En speciell arbetsförmedling, Kultur Media,

med särskild kompetens har inrättats för att tillgodose de etablerade

kulturarbetarnas och deras uppdragsgivares behov av arbetsförmedling.

Arbetsförmedlingen har fastslagit kriterier för begreppet etablerad

kulturarbetare för att kunna avgöra vilka som skall få tillgång till den

speciella arbetsförmedlingen. Arbetsförmedlingen Kultur Media är också

internkonsult till övriga arbetsförmedlingar i handläggningen av frågor

som rör kulturarbetare. Samverkan med parterna sker dels i AMS

Kulturarbetsdelegation, dels i de regionala samrådsgrupperna för kultur- och

medieområdet. En rätt tillämpad arbetsmarknadspolitik motverkar en

överetablering av konstnärer och därmed också ett kulturutbud som inte svarar

mot det kulturpolitiskt motiverade. De kulturpolitiska och

arbetsmarknadspolitiska

målen skall därför inte behöva ställas mot varandra. Utskottet har ansett

att de arbetsmarknadspolitiska resurserna skall fördelas efter de mål som

styr arbetsmarknadspolitiken. Utskottet, som står fast vid detta, avstyrker

mot denna bakgrund motion Kr254 yrkandena 1 och 13 (m).

Kulturutskottet har inte någon annan uppfattning i denna fråga än

arbetsmarknadsutskottet men vill tillägga följande.

I budgetpropositionen för år 2004 tar regeringen upp förhållandena på

kulturarbetsmarknaden. Bland annat anför regeringen följande (prop.

2003/04:1 utg.omr. 17 s. 39).

Kulturarbetare har en arbetsmarknad som delvis präglas av andra förhållanden

än de som råder inom många andra yrken. I propositionen En rättvisare och

tydligare arbetslöshetsförsäkring (prop. 1999/2000:139) uttalar regeringen

att rimlig hänsyn bör tas till de särskilda behov som kan gälla för grupper

med projektanställningar och andra tillfälliga anställningar och osäkra

anställningsförhållanden eller andra speciella förhållanden, liksom till

villkor som gäller för personer som har upprepade perioder av arbetslöshet.

Detta gäller bl.a. kulturarbetsmarknaden. Regeringens syn på

kulturarbetsmarknadens särskilda villkor återspeglas även i de särskilda

avgränsningskriterier för arbetsmarknadspolitiska åtgärder på

kulturarbetsmarknaden

som fastställts av regeringen. Avseende åtgärder inom ramen för

aktivitetsgarantin är det regeringens bedömning att aktivitetsgarantin inte

skall riktas till konstnärer som är etablerade på den konstnärliga

arbetsmarknaden.

Inom Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) har en omstrukturering inletts från 1

januari 2003 för att utveckla verksamheten inom Arbetsförmedlingen Kultur

med målsättningen att uppnå en mer sammanhållen och enhetlig verksamhet

över hela landet. Utvecklingsarbetet bedrivs i nära samråd med AMS

kulturarbetsdelegation.

Slutligen kan tilläggas att även den särskilde utredaren, som nämnts i

det föregående, har diskuterat konstnärernas villkor i förhållande till

reglerna om arbetslöshetsersättningen. Han konstaterar att kulturarbetsmarknaden

präglas av att de fasta anställningarna minskar, att alltfler blir

frilansande arbetstagare och att arbetsgivare och uppdragsgivare i växande

grad ställer krav på att arbetet skall utföras mot faktura. I betänkandet

sägs bl.a. följande (SOU 2003:21 s. 52).

Eftersom skatte-, socialförsäkrings- och kanske främst

arbetslöshetsersättningssystemet

inte är anpassat till detta leder det till komplikationer för individen.

Det enklaste sättet att lösa svårigheten för individen är enligt min

mening att arbetsgivarna/uppdragsgivarna anpassar sig till den arbetspresterande

partens behov, vilket i många fall är möjligt och även görs. Av betydelse

är att arbetsgivaren/uppdragsgivaren och den arbetspresterande parten vid

avtalet kan komma överens om att ersättningen skall betalas till en enskild

firma eller som lön till en arbetstagare. Här tycks det som om myndigheter

inom kulturområdet som lägger ut uppdrag även kunde vara smidigare. Statens

konstråd, kommuner och landsting skulle t.ex. kunna variera betalningen

av utsmyckningsuppdrag för bild- och formkonstnärer så att de kan ge såväl

tidsbegränsade anställningar till konstnärer som i övrigt är verksamma

som arbetstagare och ge uppdragsarvoden till egenföretagande konstnärer.

Kanske skulle även en översyn göras av hur projektbidrag, stipendier och

andra kulturstöd delas ut. När det gäller projektbidrag så betalar Statens

kulturråd endast ut dessa till juridiska personer medan Konstnärsnämnden

endast betalar ut projektbidrag till enskilda individer eller egenföretagare.

Om frilansande löntagare inom kulturområdet tilläts att ta ett mindre

antal uppdrag mot faktura och själva betala in sina sociala avgifter utan

att kategoriseras företagare i arbetslöshetsersättningen skulle arbetstagarens

rättigheter värnas framför arbetsgivarens vilja att undslippa sina

skyldigheter vid anställning av arbetstagare. En sådan regel skulle stärka

arbetslinjen samt synkronisera reglerna för arbetslöshetsersättning med

skatte- och socialförsäkringsreglerna.

Även konstnärernas pensionsvillkor berörs i en av de nu aktuella motionerna,

nämligen 2002/03:Kr370 (kd). Utskottet som behandlade yrkanden av likartat

innehåll hösten 2003 anförde då bl.a. följande (bet. 2003/04:KrU1 s. 55-58).

Utskottet finner att de frågor om pensionsvillkoren för konstnärerna som

tagits upp motionsvägen äger hög aktualitet. Vidare konstaterar utskottet

att regeringen - vilket redovisats i det föregående - aktivt verkar för

att komma till rätta med de problem som otvivelaktigt finns då det gäller

pensionerna för de konstnärliga grupperna vid de statligt stödda teater-,

dans- och musikinstitutioner som omfattas av PISA-förordningen.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att regeringen och

arbetsmarknadens parter i sina diskussioner om pensionsfrågan vid de statligt

stödda teater-, dans- och musikinstitutionerna noga går igenom de

försämringar för konstnärsgrupperna som tycks ha blivit konsekvensen av det

nya ålderspensionssystemet. Det gäller t.ex. effekterna av den s.k.

livsinkomstprincipen i det allmänna pensionssystemet. Enligt den särskilde

utredaren kommer denna princip att medföra sämre pension i jämförelse med

ATP-systemet för de konstnärer som har en förhållandevis kort yrkeskarriär

och går i pension före 65 års ålder. Även effekterna av den tvingande

regel i LAS som ger arbetstagaren rätt - men inte skyldighet - att stanna

kvar i anställningen till 67 års ålder bör belysas i detta sammanhang.

Från teaterhåll har hävdats att denna bestämmelse kan vålla olägenheter

för institutionernas konstnärliga verksamhet. En annan fråga av betydelse

är behovet av karriärplanering för de konstnärsgrupper som har låg

pensionsålder, t.ex. dansarna (jfr bet. 2001/02:KrU17 s. 18 f.). Dessa frågor

och andra som behandlas i betänkandet Konstnärerna och trygghetssystemen

(SOU 2003:56) torde komma att ingå i de diskussioner som regeringen skall

föra med arbetsmarknadens parter.

Utskottet vill understryka att det är angeläget att regeringen snarast

påbörjar detta arbete i enlighet med vad som anges i budgetpropositionen.

Då det gäller pensionsförhållandena för konstnärligt anställda vid fria

grupper har utskottet noterat att Kulturrådet anser att det - trots den

uppräkning av statsbidraget som gjordes för år 2002 - är svårt för flertalet

fria grupper att betala rimliga löner och göra pensionsavsättningar. I

likhet med regeringen anser utskottet därför att det är angeläget att en

dialog förs med dessa grupper i syfte att analysera möjligheten till

förbättring av arbetsvillkoren (jfr prop. utgiftsområde 17 s. 25). I en

sådan dialog bör bl.a. effekterna av Kulturrådets treåriga bidrag belysas.

I den mån särskilda villkor inte förknippats med det statliga bidraget

ankommer det givetvis på de fria grupperna att själva bedöma hur tillgängliga

resurser skall fördelas på olika angelägna ändamål såsom publik verksamhet,

anställdas arbetsvillkor etc. och om kollektivavtal skall ingås.

Utskottet utgår från att regeringen noga följer utvecklingen även inom

detta område.

Utskottet intar alltjämt samma inställning i pensionsfrågan. I övrigt

konstaterar utskottet att det på det hela taget råder stor samstämmighet

mellan motionärerna, regeringen och den särskilde utredaren, då det gäller

att beskriva problemen i fråga om konstnärernas speciella arbetsvillkor.

Detsamma gäller även synen på att rimlig hänsyn måste tas till denna

kategoris särskilda behov. Vidare bör sägas att utskottet är väl medvetet

om att de frågor som berörs i motionerna ligger på gränsen mellan kultur-,

arbetsmarknads-, utbildnings-, skatte- och socialförsäkringsutskottens

beredningsområden. På motsvarande sätt behandlas konstnärernas förhållanden

inom flera olika departement i Regeringskansliet. Utskottet anser sig

emellertid kunna utgå från att frågorna noga kommer att följas även

framgent inom Kulturdepartementet. Det kan tilläggas att regeringen i dagarna

påbörjar samtal med arbetsmarknadens parter om flera av de problem som

har behandlats här. (Jämför proposition 2003/04:1 utgiftsområde 17 s.

28-29.)

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr264

(m) yrkande 1, 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 och 2003/04:Kr327 (fp) yrkande

4.

Individuell visningsersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om individuell visningsersättning.

Bakgrund

Den individuella visningsersättningen har i sin nuvarande form funnits i

drygt sju år. Ersättningen är generell till sin karaktär och betalas ut

till konstnärer endast med hänsyn till om deras försålda verk finns i

offentlig ägo. Upphovsrättsorganet Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),

som är en ekonomisk förening, fördelar ersättning till konstnärer vars

verk ägs av stat, landsting och kommuner. Till den offentliga ägargruppen

räknas bl.a. museer, även sådana som är stiftelsedrivna, liksom statliga

affärsdrivande verk såsom Posten, Telia och SJ samt - fr.o.m. år 2000 -

kommun- eller landstingsägda bostadsfastighetsbolag. Cirka 2 700 konstnärer

får årligen ersättning från BUS.

Drygt 23,2 miljoner kronor har anvisats för den individuella

visningsersättningen

för innevarande budgetår under anslaget Ersättningar och bidrag till

konstnärer.

Motionen

I motion 2003/04:Kr326 (c) hävdas att den individuella visningsersättningen

(IV) har begränsningar. Den ger t.ex. mycket litet eller inget till

tecknare, keramiker, konsthantverkare eller fotografer. Ersättningsformen

föreslås bli föremål för utvärdering både vad gäller ersättningarna, hur

de fördelas och till vem eller vilka samt vilken organisation som är den

bästa för ändamålet, både vad gäller t.ex. objektivitet och insyn (yrkande

24).

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 2002 på förslag av kulturutskottet att begära

en översyn av den individuella visningsersättningen. Översynen borde bl.

a. innefatta en redogörelse av ersättningens återverkningar på olika

konstkategorier, liksom vilka kategorier av bidragsmottagare som omfattades

av ersättningen och vilka som föll utanför den och orsakerna till detta.

Beslutet innebar även att regeringen borde överväga vilket organ som var

lämpligast för uppdraget att ansvara för fördelningen av ersättningen

till konstnärerna (bet. 2001/02:KrU17 s. 12-14, rskr. 2001/02:210).

Som framgår av ett inledande avsnitt i detta betänkande lämnade regeringen

i budgetpropositionen för år 2003 en utförlig redovisning i form av en

fördjupad resultatbedömning som utskottet hänvisar till. Här följer utdrag

ur och referat av propositionen (prop. 2002/03:1 utg.omr. 17 s. 51-52).

Om

konstnärskategorier som får del av stödet anförde regeringen följande.

En översikt av fördelningssystemet visar att av 100 000 registrerade verk

utgör ca 65 procent måleri och grafik, 12 procent skulptur, 20 procent

konsthantverk/textil samt 3,5 procent illustration och foto, 1 procent

installationer och övriga verk. Vad avser de olika konstnärskategorierna

visar utfallet att 70 procent är målare, grafiker och skulptörer, 12

procent konsthantverkare/textil, 12 procent tecknare/illustratörer och

fotografer samt 6 procent installationskonstnärer m.fl.

Regeringen gör bedömningen att fördelningssystemet uppfyller målsättningarna

med den individuella visningsersättningen. De olika parametrarna i

poängsystemet tar fasta på relevanta faktorer för att fördela ersättningen

individuellt. Den statistiska översikten ger inget belägg för att vissa

verkstyper diskrimineras. Inte heller finns det belägg för att vissa

konstnärskategorier skulle vara särskilt missgynnade. Däremot är vissa

verkskategorier mindre representerade i det offentliga innehavet än andra.

Regeringen framhöll vidare att Konstnärsnämndens och Bildkonstnärsfondens

uppdrag innebär ett individuellt prövningsförfarande. BUS fördelning av

den individuella visningsersättningen grundas däremot endast på de faktiska

inköpen och innehaven av verk hos offentliga institutioner. På grund av

uppdragets administrativa karaktär bedömde regeringen det som mindre

lämpligt att införliva uppdraget i Konstnärsnämndens verksamhet. Regeringen

bedömde att BUS har både de representativa och verksamhetsmässiga

förutsättningarna att bygga upp och hantera ett administrativt

fördelningssystem.

Utskottet kan tillägga att de tre konstnärsorganisationerna Konstnärernas

Riksorganisation (KRO), Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare

(KIF) samt Svenska Konstnärsförbundet ser BUS som sin upphovsrättsliga

organisation och att samtliga tre organisationer är representerade i BUS

styrelse.

I budgetbetänkandet hösten 2002 välkomnade kulturutskottet att regeringen

så kort tid efter riksdagens tillkännagivande i denna fråga kunnat redovisa

resultatet av översynen av den individuella visningsersättningen. Utskottet

hade inte något att erinra mot regeringens bedömningar. Ett enigt utskott

avstyrkte ett motionsförslag med samma innehåll som det nu aktuella.

Utskottet konstaterade att en utvärdering av den individuella

visningsersättningen

redan var gjord och att motionsyrkandet därmed var tillgodosett (bet.

2002/03:KrU1 s. 74-76).

Utskottet har inte någon anledning att ändra sitt tidigare ställningstagande,

varför motion 2003/04:Kr326 (c) yrkande 24 avstyrks.

Garanterad författarpenning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om garanterad författarpenning.

Bakgrund

Enligt förordningen (1962:652) om Sveriges författarfond kan styrelsen

för Författarfonden besluta att författar-/översättarpenning till viss

upphovsman skall utgå med ett högre belopp än det statistiskt beräknade

(6 §). Sådan särskilt bestämd författar-/översättarpenning har den gemensamma

benämningen garanterad författarpenning.

Villkoren för den garanterade författarpenningen beskrivs på Författarfondens

hemsida på följande sätt.

Villkoren för att få garanterad författarpenning är att upphovsmannen

- gett ut verk som bildar underlag för biblioteksersättning,

- har för avsikt att huvudsakligen vara verksam som författare, översättare,

tecknare eller fotograf,

- på ett övertygande sätt dokumenterat sin verksamhet.

Den som innehar garanterad författarpenning får inte samtidigt ha anställning

med mer än halv årsarbetstid. En garantiinnehavare har rätt att ha sin

garanterade författarpenning vilande utan prövning under högst fem år i

följd, t.ex. medan han/hon är anställd mer än halvtid.

Fondstyrelsen bestämmer, för ett år i taget, storleken på beloppet för

den garanterade författarpenningen. År 2003 var beloppet 154 000 kr.

Antalet mottagare av garanterad författarpenning beräknades till 200

st.

Den garanterade författarpenningen är skattepliktig samt pensions- och

sjukpenninggrundande. Mottagaren måste själv betala sociala avgifter i

form av så kallade egenavgifter. Garanterad författarpenning utlyses till

ansökan årligen i februari. Den garanterade författarpenningen kan inte

ges innehavare av inkomstgaranti för konstnärer eller innehas samtidigt

med statligt långtidsstipendium eller Författarfondens fem- och tioåriga

stipendier. Den garanterade författarpenningen upphör i samband med att

innehavaren tar ut pension eller avlider. Innehavaren kan uppbära garanterad

författarpenning längst tills han eller hon fyller 70 år.

Att den garanterade författarpenningen upphör innebär inte att den

statistiskt beräknade penningen upphör. Denna författar-/översättar-penning

betalas även fortsättningsvis ut.

Vidare anger Författarfonden följande.

Av de ovan redovisade villkoren/kriterierna för att få garanterad

författarpenning är det lätt att fastställa de två första. Det tredje så

kallade kvalitets- och kvantitetskriteriet, att den sökande på övertygande

sätt dokumenterat sin verksamhet, måste tolkas av dem som gör urvalet.

Styrelsen har därför antagit följande riktlinjer för bedömningen:

- Normalt bör minst 10 år ha förflutit från debuten.

- Författare bör ha offentliggjort minst 5 à 6 egna verk. För över-

sättningar och verk med flera upphovsmän bör antalet verk sättas till 10 à

20.

- Verksamheten bör uppvisa en med hänsyn till verkens omfattning rimlig

kontinuitet.

Motionen

Motionären bakom motion 2002/03:Kr245 (m) anser att det är otidsenligt

att vissa författare skall garanteras en viss årsinkomst. Den garanterade

författarpenningen utgår oavsett om författaren är produktiv eller ej och

oavsett om hans verk är mycket eller lite lästa. Systemet med garanterad

författarpeng bör därför avskaffas.

Utskottets ställningstagande

Författare - liksom övriga konstnärer - är fria yrkesutövare. Deras

inkomster varierar i regel mycket mellan åren. De stödsystem som utarbetats

bidrar till att författarna ges möjlighet att koncentrera sig på sitt

skrivande. Utskottet har inhämtat att konkurrensen om garantierna är stor

och att kraven på de sökande därför i praktiken ofta är högre än vad som

framgår av de riktlinjer, som beskrivits i det föregående. Vidare är det

enligt Författarfonden en förutsättning för garantin att den litterära

verksamheten fått en sådan omfattning och stabilitet och att utövaren

vunnit sådan erfarenhet inom sitt yrke att det framstår som rimligt att

satsa på en i princip livsvarig garanti.

Med hänvisning till det anförda utgår utskottet från att de författare

som uppbär garanterad författarpenning gjort sig väl förtjänta av den.

Utskottet vill tillägga att det ligger i sakens natur att fortlevnaden av

denna stödform - liksom alla andra konstnärliga stödformer - kontinuerligt

blir föremål för omprövning. Utskottet förutsätter att detta sker inom

ramen för Författarfondens verksamhet. Något riksdagens tillkännagivande

med anledning av motion 2002/03:Kr245 (m) är inte motiverat. Motionen

avstyrks.

Bemanningsföretag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om bemanningsföretag, jämför reservation

6 (m).

Motionerna

Förslag som syftar till att ett rikstäckande bemanningsföretag för alla

kulturskapare skall bildas framförs i två motioner, nämligen 2002/03:Kr264

(m) yrkande 7 och 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7. Ett gemensamt nätverk ökar

chanserna för kulturskaparna att kunna pröva nya vägar till försörjning

och också sannolikheten att de lyckas med sina mål, hävdas det i motionerna.

Verksamheten bör inte vara statligt styrd, men regeringen bör ändå ha

ett ansvar för att samla intressenter på området och diskutera och initiera

en sådan verksamhet som beskrivs i motionerna.

Utskottets ställningstagande

Förslag som syftar till att bemanningsföretag för kulturarbetare skall

inrättas har under tidigare riksmöten avstyrkts av kultur-, arbetsmarknads-

och finansutskotten. Se t.ex. betänkande 2001/02:KrU17 s. 10-11.

I sammanhanget vill utskottet erinra om den anställningsform som bildats

på teaterområdet och som benämns Teateralliansen. Verksamheten drivs som

ett aktiebolag och finansieras huvudsakligen med statliga medel, för år

2004 15 000 000 kronor, som anvisas över anslaget 28:2 Bidrag till allmän

kulturverksamhet, utveckling samt internationellt kulturutbyte och samarbete.

Teateralliansen AB skall verka för frilansande skådespelares trygghet

och minskade beroende av arbetslöshetsförsäkringen samt stimulera till

utveckling och rörlighet inom teaterlivet. En utgångspunkt för verksamheten

är att arbetsmarknadens parter har träffat erforderliga avtal om

anställningsformer och anställningsskydd inom teaterområdet. Teateralliansen

utgör ett gott exempel på att kultur- och arbetsmarknadspolitiska mål har

kunnat förenas på ett positivt sätt.

Utskottet anser nu liksom vid 2001/02 års riksmöte att det ankommer på

regeringen att i det ordinarie budgetarbetet överväga om en satsning

motsvarande Teateralliansen AB behöver göras på någon annan konstnärsgrupp

och vilken utformning en sådan satsning i så fall skall ha. Här bör även

nämnas att viss arbetsförmedlande verksamhet bedrivs vid centrumbildningarna

med hjälp av statsmedel som anvisas över kulturbudgeten (anslaget 28:2).

Slutligen påminner utskottet om den verksamhet som bedrivs vid den

rikstäckande specialförmedlingen Arbetsförmedlingen Kultur.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:Kr264

(m) yrkande 7 och 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7.

Rådgivningscenter för dansare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om rådgivningscenter för dansare, jämför

reservation 7 (fp).

Motionen

I motion 2002/03:Kr372 (fp) sägs att dansarnas situation förtjänar särskild

uppmärksamhet, eftersom de pensioneras redan vid 41-44 års ålder. För att

stödja dansarna i ett eventuellt fortsatt yrkesliv krävs särskild kompetens.

Motionärerna föreslår därför att ett rådgivningscentrum för dansares

fortsatta yrkesliv skall inrättas (yrkande 22).

Utskottets ställningstagande

Frågan om ett rådgivningscentrum för dansare har varit föremål för

riksdagsbehandling vid tidigare riksmöten i både kultur- och

arbetsmarknadsutskotten.

En utförlig redogörelse för tidigare riksdagsbehandling och annan av

utskottet inhämtad information i ämnet återfinns i kulturutskottets

betänkande 2001/02:KrU17 s. 19-20.

Utskottet är väl medvetet om att situationen för dansare är speciell. De

förslitningar och andra kroppsliga skador som kan drabba dansarna gör att

deras yrkeskarriär i regel är förhållandevis kort. Dessutom är antalet

dansare betydligt fler än antalet arbetstillfällen. Det är därför angeläget

att dansarna kan planera och påbörja nya karriärer på ett relativt tidigt

stadium. Detta förhållande har uppmärksammats av regeringen.

Regeringen har konstaterat att det finns anledning att fördjupa arbetet

vad avser tänkbara pensionslösningar för konstnärlig personal med låg

pensionsålder vid statsunderstödda teater-, dans- och musikinstitutioner.

I de diskussioner som inleds i dagarna med arbetsmarknadens parter avser

regeringen också att ta upp frågor om konstnärernas möjligheter till

utbildning och karriärbreddning som syftar till fortsatt arbete. (Jämför

prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 s. 28-29.)

I sammanhanget vill utskottet också påminna om att både dansare och

koreografer hör till de yrkesgrupper som är föremål för Arbetsförmedlingen

Kulturs insatser.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:Kr372

(fp) yrkande 22.

Sammansättning av bidragsgivande styrelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslag om sammansättning av bidragsgivande

styrelser, jämför reservation 8 (m, fp, kd).

Motionen

Motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) framhåller att det är ett

grannlaga arbete att fördela stöd och stipendier till konstnärer.

Bidragsgivande myndigheter försöker värna en god kvalitet genom ett nära

samarbete med olika konstnärsorganisationer. Det är av största vikt att

detta samarbete inte leder till ett gynnande av en speciell sammanslutning

framför en annan. Speciellt viktigt är detta vad avser bildkonsten, där

organisationerna synes verka under mycket olika villkor. Sammansättningen

av styrelser som beviljar stöd måste därför vara bredast möjliga, insynen

måste garanteras, gränserna måste vara tydliga mellan särintressen och

beslutsfattare och neutraliteten hos olika organisationers medlemmar måste

upprätthållas (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Efter riksdagens tillkännagivande beslutade regeringen år 2000 om ändring

av Konstnärsnämndens instruktion (SFS 1997:1153). Ändringen innebär att

regeringen nu har en betydligt vidare krets av nominerade än tidigare att

välja ur vid förordnandet av de båda styrelserna i Konstnärsnämnden och

Bildkonstnärsfonden. En utförlig bakgrund till kulturutskottets

ställningstaganden och riksdagens tillkännagivanden återfinns i betänkande

2001/02:KrU17 s. 14-16.

Utskottet anser nu liksom vid 2001/02 års riksmöte, då ett motionsförslag

med samma innehåll som det nu aktuella behandlades, att det är en grannlaga

uppgift för regeringen att utse de för uppgiften mest lämpade

styrelseledamöterna

i de båda styrelserna. Dessa bör ha god kännedom om den aktuella utvecklingen

inom sina respektive konstområden och om nu verksamma konstnärer. De bör

vidare ha stor personlig integritet. Det bör också vara meriterande att

en ledamot själv är utövande konstnär på professionell nivå. Utskottet

vill också påminna om att det ankommer på regeringen att bl.a. utifrån

inkomna nomineringar göra ett val som motsvarar de kriterier som här har

angivits. Det finns skäl för att regeringen även skall kunna välja

styrelseledamöter utanför de nominerande organisationernas förslag, t.ex.

sådana personer som är fristående från organisationer och som uppfyller

de uppställda kriterierna och representerar en kunskap och kvalitet som

är värdefull för respektive styrelse.

Vidare vill utskottet understryka att arbetet att fördela ersättningar,

stipendier m.m. som åvilar styrelserna i Konstnärsnämnden och

Bildkonstnärsfonden,

liksom även styrelserna i Författarfonden och BUS, är mycket ansvarsfullt

och ställer krav på opartiskhet och oväld. Utskottet förutsätter att de

av regeringen förordnade styrelseledamöterna är väl medvetna om dessa

krav.

Med anledning av vad som framförts i motion 2003/04:Kr327 (fp) om insyn

i styrelsearbetet vill utskottet tillägga att förvaltningsmyndigheter i

Sverige enligt regeringsformen har en självständig ställning. Insyn i

deras arbete möjliggörs genom gällande lagstiftning. Konstnärsnämnden är

en statlig myndighet, medan Författarfonden har en annan organisationsform.

BUS, som är en förening, har erhållit myndighetsuppgifter genom lagen

(1992:318) om överlämnande av förvaltningsuppgifter inom Kulturdepartementets

verksamhetsområde.

Utskottet anser sig - nu liksom vid 2001/02 års riksmöte - kunna förutsätta

att regeringen eftersträvar att uppnå bästa möjliga sammansättning av

ledamöter i de aktuella styrelserna och att regeringen i sitt rekryteringsarbete

beaktar riksdagens tidigare gjorda tillkännagivande samt följer upp

resultatet av de ändringar som gjorts i Konstnärsnämndens instruktion med

utgångspunkt i riksdagens beslut.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion 2003/04:Kr327

(fp) yrkande 5.

Kollektivverkstäder

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om kollektivverkstäder.

Motionen

I motion 2002/03:Kr296 (v) föreslås att regeringen skall uppdra åt

Kulturrådet att utreda möjligheterna för staten - eventuellt i samverkan med

kommun eller landsting - att finansiera administrationen av

kollektivverkstädernas

lokaler och utrustning. Motionärerna hävdar att administrationen av

lokalerna och utrustningen tar mycket tid av konstnärerna, tid som de skulle

behöva till sin yrkesverksamhet i stället (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

I enlighet med förordningen (1998:1370) om statligt utrustningsbidrag

till kollektivverkstäder fördelar Kulturrådet bidrag till kollektivverkstäder

som drivs av sammanslutningar inom bild- och formområdet. Sammanslutningarnas

huvudsakliga syfte skall vara att för konstnärlig produktion ställa

verkstads- och produktionsresurser till medlemmarnas förfogande. Bidrag får

lämnas till verkstäder som

drivs av en sammanslutning av yrkesverksamma konstnärer,

bygger på medlemmarnas egna insatser och

har en stabil organisation och arbetsform.

Syftet med bidraget som anvisas inom ramen för anslaget 28:18 Bidrag till

bild- och formområdet är att främja konstnärlig utveckling och förnyelse

samt att minska konstnärernas omkostnader för framställning av konstverk.

Cirka 2 miljoner kronor fördelades under år 2002.

De drygt 20 kollektivverkstäderna i landet gör det möjligt för konstnärerna

att framställa konstverk i välutrustade ateljéer. Utskottet har förståelse

för att det kan vara betungande för konstnärerna att själva sköta

administrativa göromål och att vårda både lokaler och utrustning samtidigt

som de måste sköta ekonomi m.m. i den egna verksamheten. Utskottet

förutsätter att Kulturrådet - utan något särskilt regeringsuppdrag - följer

utvecklingen vid kollektivverkstäderna och bedömer vilka behov som

konstnärskollektiven kan ha och i vad mån dessa behov bör tillgodoses genom

ingripanden från staten eller på annat sätt.

Motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 5 avstyrks därmed.

Könsindelad statistik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsförslaget om könsindelad statistik, jämför

reservation 9 (v).

Motionen

I motion 2002/03:Kr296 (v) begärs att riksdagen skall tillkännage för

regeringen att kulturstatistiken - även vad gäller kulturarbetarna - bör

vara uppdelad så att det framgår hur uppdrag och medel fördelar sig på

kvinnor och män (yrkande 7).

Utskottets ställningstagande

Kulturrådet är den myndighet inom kulturområdet som ansvarar för den

officiella statistiken. Därmed avses - enligt förordningen (2001:100) om

den officiella statistiken - områdena

bibliotek

kulturmiljövård

museer

studieförbund och

samhällets kulturutgifter.

Enligt förordningen skall den individbaserade statistiken vara uppdelad

efter kön (14 §).

I Kulturrådets publikation Kulturstatistik 2002 sägs att statistiken över

konstnärer och kulturarbetare är bristfällig. Någon reguljär och heltäckande

statistik som belyser konstnärspolitiken eller kulturarbetarnas villkor

finns inte. Den konstnärsstatistik som redovisas har hämtats från olika

källor, däribland Konstnärsnämnden. Några könsindelade uppgifter om de

kommunala satsningarna på kulturarbetare finns inte (s. 155-162).

Motionsförslaget kan emellertid i någon mån anses vara tillgodosett genom

att Konstnärsnämnden årligen i sin resultatredovisning anger hur fördelningen

av nämndens samtliga bidragsformer fördelas på kön över en treårscykel.

Utskottet

förutsätter att Kulturrådet och Konstnärsnämnden utvärderar den befintliga

statistiken och överväger om den behöver kompletteras och förfinas. Om

Kulturrådet bedömer att statistiken bör byggas ut och även omfatta delar

av eller hela konstnärsområdet ankommer det på rådet att rapportera härom

till regeringen.

Något uttalande från riksdagens sida i denna fråga är inte motiverat.

Motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 7 avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Konstnärernas villkor och det statliga stödets inriktning, punkt 1

(m)

av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om konstnärernas villkor och det statliga stödets

inriktning. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr236 yrkande 17,

2002/03:Kr264 yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 yrkande 18 och 2003/04:Kr254

yrkandena 6 och 15.

Ställningstagande

Som framhålls i motionerna 2002/03:Kr236 (m) och 2003/04:Kr209 (m) lever

många av landets kulturskapare under mycket knappa och ofta oberäkneliga

förhållanden. Är man inte en väl etablerad konstnär är det ofta mycket

svårt att leva på sitt arbete utan att få kompletterande stöd från det

offentliga. Detta förhållande bör förändras, menar vi. Det är angeläget

att landets kulturskapare får så goda möjligheter och förutsättningar att

fler kan försörja sig på sitt konstnärskap. För att åstadkomma detta krävs

olika åtgärder, bl.a. sänkt skattetryck och ändrade regler inom

socialförsäkringssystemet.

I enlighet med vad som anförs i motionerna 2002/03:Kr264 (m) och 2003/04:Kr254

(m) bör olika stöd och ersättningsformer såsom exempelvis visningsersättning,

utställningsersättning, konstnärsbidrag, projektbidrag och långtidsstipendier

förändras. Med alltför omfattande stödformer är risken stor att ersättningarna

snarare går till kulturadministratörer än till kulturskapare. Till exempel

kan nämnas att projektmedel i hög grad är knutna till institutionerna i

stället för till den eller de konstnärer som skall utföra arbetet.

I likhet med konstnärerna själva anser vi att statens stöd bör inriktas

på att öka de yrkesverksamma konstnärernas möjligheter att få ersättning

för det arbete som de utför och möjliggöra att verken visas och framförs

inför publik.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört om inriktningen på

konstnärspolitiken. Därmed bör riksdagen bifalla motionerna 2002/03:Kr236

(m) yrkande 17, 2002/03:Kr264 (m) yrkandena 6 och 15, 2003/04:Kr209 (m)

yrkande 18 och 2003/04:Kr254 (m) yrkandena 6 och 15.

2. Översyn av stödformerna till konstnärerna, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Gunilla Tjernberg (kd), Lena

Adelsohn Liljeroth (m), Cecilia Wikström (fp), Birgitta Sellén (c) och

Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om översyn av stödformerna till konstnärerna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Kr370 yrkande 18 och 2003/04:Kr390

yrkande 17.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motionerna 2002/03:Kr370 (kd) och

2003/04:Kr390 (kd) konstaterar vi att få konstnärer i dag klarar sitt uppehälle

enbart på inkomsterna från sitt konstnärliga yrke. Många måste därför

även ha ett annat arbete. Konstnärernas bruttoinkomster är mycket låga

särskilt med tanke på att majoriteten har en högskoleutbildning bakom sig.

För att öka konstnärernas möjligheter att försörja sig på sin konstnärliga

verksamhet och minska behovet av s.k. brödjobb finns ett antal statliga

stöd och ersättningar. Dessa ges oftast i form av projektbidrag eller

arbetsstipendier och fördelas till största delen av Konstnärsnämnden.

Tendensen under de senaste åren har varit att stöden ges med allt högre

belopp till allt färre konstnärer.

Mot denna bakgrund anser vi att staten bör överväga nya metoder och

stödformer som kommer fler konstnärer till del. En översyn av de nuvarande

stödformerna bör därför göras.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motionerna 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 18 och 2003/04:Kr390 (kd)

yrkande 17.

3. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (m)

av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr264 yrkande 1, bifaller delvis

motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande

4.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr264 (m) vill vi framhålla

att kulturarbetsmarknaden är problematisk och att försörjningssituationen

för många konstnärer försämrats. Antalet utbildningsplatser har ökat och

därmed också konkurrensen om de få uppdragen. Därför måste konstnärskapet

ges nya potentialer. Den brist på samstämmighet som råder mellan de

konstnärliga högskolorna och arbetsmarknaden måste ses över och förändras.

Konstnärerna måste få bättre kunskaper om hur marknaden fungerar och

därmed en bättre grund att stå på. Dagens arbetsmarknadspolitik är oftast

ett hinder för utvecklingen eftersom den inte i tillräckligt hög grad tar

hänsyn till kulturskaparnas särskilda villkor.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2002/03:Kr264 (m) yrkande 1 och delvis bifalla motion

2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande

4.

4. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (kd, c)

av Gunilla Tjernberg (kd) och Birgitta Sellén (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår

motionerna 2002/03:Kr264 yrkande 1 och 2003/04:Kr327 yrkande 4.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) anser vi att

förutsättningar måste skapas för att kulturskaparna skall få drägliga

livsvillkor och möjligheter att utöva sin konst utan att ekonomiskt behöva

stå på ruinens brant. I dag har många konstnärer svårt att klara sitt

uppehälle. De stödformer och försäkringsvillkor som finns är inte anpassade

efter deras speciella arbetsvillkor och livssituation. För att nå en

kulturell frihet och mångfald i Sverige måste dessa brister i systemet

uppmärksammas och justeras. Samtliga politikområden bör samordnas så att

rimlig hänsyn kan tas till konstnärernas speciella förhållanden.

Vi vill understryka att konstnärernas arbetsmarknad skiljer sig från

situationen inom de flesta andra yrken. Om fast arbete är det vanliga på

arbetsmarknaden i stort, är arbetena inom kultursektorn oftast tillfälliga.

I dag råder det en långvarig och strukturell obalans mellan utbud och

efterfrågan. Utredningar visar att de statliga ersättningarna och bidragen

har ökat väsentligt i betydelse för de yrkesverksamma konstnärerna och

för deras möjlighet att ägna sig åt konstnärligt arbete. En bidragande

orsak till detta är bl.a. att arbetslösheten inom konstnärsyrkena är

fortsatt hög.

Vi kan konstatera att konstnärerna påverkas av beslut som fattas inom

andra utgiftsområden än utgiftsområde 17. Som exempel kan nämnas

pensionsreformen som genomfördes för ett par år sedan och som fick konsekvenser

som är mindre lämpliga för konstnärer inom t.ex. dans- och musikområdena

på grund av dessa yrkens speciella karaktär. Genom att numera samtliga

aktiva yrkesår skall ligga till grund för pensionen och inte enbart de 15

mest lönsamma drabbas de hårt. Vi anser att det är särskilt angeläget att

frågan om pensionerna för de fria grupperna får en lösning. Frågan har nu

under en mycket lång tid behandlats i Regeringskansliet. Ännu har inte

något förslag presenterats, vilket vi anser vara oacceptabelt.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motionerna

2002/03:Kr264 (m) yrkande 1 och 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 4.

5. Kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m., punkt 3 (fp)

av Lennart Kollmats (fp) och Cecilia Wikström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kulturarbetarna, arbetsmarknadspolitiken m.m.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Kr327 yrkande 4, bifaller delvis

motion 2002/03:Kr370 yrkande 16 och avslår motion 2002/03:Kr264 yrkande

1.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2003/04:Kr327 (fp) har arbetsmarknadsåtgärderna och

a-kassan under en längre tid utfört ett slags konstgjord andning på den

fattiga kulturen. Kulturens kroniska brist på betald arbetskraft maskeras

ofta med hjälp av AMS-insatser. Många exempel på detta kan hämtas från

teaterns, dansens, filmens och musikens områden. Förklaringen är att den

svenska arbetsmarknaden byggts upp på den politiska tron att arbetslivet

till största delen består av fasta anställningar. Kulturens särart kräver

dock ofta korta och varierade uppdrag och alltså helt andra modeller för

betalning av genomförda och kommande arbetsmoment.

I likhet med motionärerna bakom motion 2002/03:Kr370 (kd) kan vi konstatera

att konstnärerna påverkas av beslut som fattas inom andra utgiftsområden

än utgiftsområde 17. Ett exempel härpå är pensionsreformen som genomfördes

för ett par år sedan och som fick konsekvenser som är mindre lämpliga för

konstnärer inom t.ex. dans- och musikområdena på grund av dessa yrkens

speciella karaktär. Genom att numera samtliga aktiva yrkesår skall ligga

till grund för pensionen och inte enbart de 15 mest lönsamma drabbas de

hårt. Vi menar att det är ytterst angeläget att frågan om pensionerna för

de fria grupperna snarast får en lösning. Inom Regeringskansliet har denna

fråga beretts under en lång tid utan att något förslag har kunnat presenteras,

vilket vi anser är oacceptabelt.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 4 och delvis bifalla motion

2002/03:Kr370 (kd) yrkande 16 samt avslå motion 2002/03:Kr264 (m) yrkande

1.

6. Bemanningsföretag, punkt 6 (m)

av Kent Olsson (m), Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bemanningsföretag. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Kr254 yrkande 7 och bifaller delvis motion 2002/03:Kr264

yrkande 7.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion 2003/04:Kr254 (m) anser vi att ett

rikstäckande bemanningsföretag för alla kulturskapare skall kunna bildas.

Ett bemanningsföretag skulle kanske öka chansen för de olika

konstnärskategorierna att pröva nya vägar till försörjning. Sannolikheten att de

skulle lyckas nå sina mål skulle troligen öka genom inrättandet av ett

sådant företag.

Runtom i landet finns länsteatrar, symfoniorkestrar, fria teatergrupper

m.fl. som alla behöver en tillfällig förstärkning eller hjälp med att

rekrytera nya medarbetare. Vi anser att ett bemanningsföretag även skulle

kunna vara till stor hjälp vid anställning eller vid rekrytering till

internationella uppdrag.

Mot denna bakgrund anser vi att regeringen bör ta initiativ till att bilda

ett bemanningsföretag för kulturskapare.

Vi vill understryka att verksamheten vid företaget inte skall vara statligt

styrd. Detta till trots bör regeringen ha ett ansvar för att samla

intressenter på området för att diskutera och initiera en verksamhet av det

slag som vi här har beskrivit.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2003/04:Kr254 (m) yrkande 7 och delvis bifalla motion

2002/03:Kr264 (m) yrkande 7.

7. Rådgivningscenter för dansare, punkt 7 (fp)

av Lennart Kollmats (fp) och Cecilia Wikström (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rådgivningscenter för dansare. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Kr372 yrkande 22.

Ställningstagande

I likhet med vad som anförs i motion 2002/03:Kr372 (fp) anser vi att

dansarnas situation förtjänar särskild uppmärksamhet. De pensioneras redan

vid 41-44 års ålder. För att stödja dansarna i ett eventuellt fortsatt

yrkesliv krävs särskild kompetens. Det bör därför inrättas ett rådgivningscenter

för dansares fortsatta yrkesliv.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2002/03:Kr372 (fp) yrkande 22.

8. Sammansättning av bidragsgivande styrelser, punkt 8 (m, fp, kd)

av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Gunilla Tjernberg (kd), Lena

Adelsohn Liljeroth (m), Cecilia Wikström (fp) och Anna Lindgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om sammansättning av bidragsgivande styrelser.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:Kr327 yrkande 5.

Ställningstagande

Att fördela ersättningar, stipendier m.m. till konstnärer är ett grannlaga

arbete som kräver känsla för etik och moral, liksom kunskap om vad som är

kvalitet. Samtidigt finns det andra aspekter som också skall vägas in,

som t.ex. främjande av jämställdhet och tillgänglighet för alla.

Bidragsgivande myndigheter försöker värna en god kvalitet genom ett nära

samarbete med olika konstnärsorganisationer. Det är av största vikt att

detta samarbete inte leder till ett gynnande av en speciell sammanslutning

framför en annan. Speciellt viktigt är detta vad avser bildkonsten, där

organisationerna synes verka under mycket olika villkor.

Varje konstnär har sitt unika värde oberoende av facklig eller annan

organisatorisk tillhörighet. Det är professionalismen i konstnärsutövandet

som skall premieras.

Vi anser - i likhet med motionärerna bakom motion 2003/04:Kr327 (fp) -

att sammansättningen av styrelser som beviljar stöd och ger andra förmåner

måste vara bredast möjlig. Vidare måste insynen i deras arbete garanteras.

Det är av stor vikt att gränserna mellan särintressen och beslutsfattare

är tydliga och att neutraliteten mellan olika organisationers medlemmar

upprätthålles.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2003/04:Kr327 (fp) yrkande 5.

9. Könsindelad statistik, punkt 10 (v)

av Peter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om könsindelad statistik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:Kr296 yrkande 7.

Ställningstagande

Som framgår av motion 2002/03:Kr296 (v) kan man inte av den statliga

kulturstatistiken utläsa hur de statliga medlen som tillfaller landets

kulturarbetare fördelar sig på kön.

I Statens kulturråds rapport Kulturstatistik 2002 redovisas under avsnittet

Kulturarbetare antalet medlemmar i olika konstnärsorganisationer, antalet

anställda i företag med kulturell anknytning, antalet sysselsatta i yrken

med kulturell anknytning, personal vid kulturinstitutioner etc. uppdelade

efter konstnärlig, teknisk och administrativ personal. Där redovisas också

hur Konstnärsnämndens bidrag och stipendier fördelas till olika län och

regioner. Likaledes redovisas landstingens bidrag till kulturarbetare.

Men det saknas helt uppgifter om vad som tillfallit män och vad som

tillfallit kvinnor.

Mycket tyder på att kvinnliga konstnärer har svårare än manliga att

etablera sig och erhålla stipendier och projektbidrag av olika slag. Vidare

kan det finnas anledning att misstänka att beslutsfattande poster inom

kulturområdet oftare innehas av män än av kvinnor. Mot denna bakgrund är

det svårt att förstå att intresset av att få fram könsindelad statistik

tycks vara begränsat. Utan sådan statistik är det svårt att åtgärda

missförhållanden. Därför bör kulturstatistiken fortsättningsvis kunna visa

hur medlen fördelas på manliga respektive kvinnliga kulturarbetare.

Med hänvisning till det anförda föreslår vi att riksdagen skall tillkännage

för regeringen som sin mening vad vi här har anfört. Därmed bör riksdagen

bifalla motion 2002/03:Kr296 (v) yrkande 7.

Särskilt yttrande

1. Kollektivverkstäder (v)

Peter Pedersen (v) och Rossana Dinamarca (v) anför:

Vi har valt att inte reservera oss till förmån för förslaget i motion

2002/03:Kr296 (v) att Kulturrådet skall utreda möjligheterna att finansiera

administrationen av kollektivverkstäderna. Vi förutsätter nämligen att

rådet noga följer utvecklingen vid verkstäderna och håller regeringen

informerad om de bidragsbehov som finns hos konstnärerna i detta avseende.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:Kr236 av Kent Olsson m.fl. (m):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kulturskaparnas villkor.

2002/03:Kr245 av Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att nuvarande system med garanterad författarpenning avskaffas.

2002/03:Kr264 av Kent Olsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arbetsmarknaden för kulturarbetare.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett avvecklande av bidrag och ett utvecklande av konsten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bemanningsföretag för kulturarbetare.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inkomst i stället för bidrag för konstnärer.

2002/03:Kr296 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kollektivverkstäderna och konstnärernas arbetsförhållanden.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om könsindelad kulturstatistik.

2002/03:Kr370 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kulturarbetarnas villkor.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.

2002/03:Kr372 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett rådgivningscenter för dansare.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Kr209 av Kent Olsson m.fl. (m):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kulturskaparnas villkor.

2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett avvecklande av bidrag och ett utvecklande av konsten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bemanningsföretag för kulturarbetare.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om inkomst i stället för bidrag.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en utvärdering av individuell visningsersättning.

2003/04:Kr327 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kultur- och arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd och stipendier till konstnärer från bidragsgivande myndigheter

och styrelser.

2003/04:Kr390 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av de statliga konstnärsstöden och ersättningarna.