Bet. 2003/04:KU13

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU13

Val och regeringsbildning

Sammanfattning

I betänkandet behandlas motioner från allmänna

motionstiden 2002 och 2003 som rör frågor om val och

regeringsbildning. Såvitt avser frågor om översyn av

valsystemet, personvalsinslaget och formerna för

regeringsbildning har utskottet inom ramen för

uppföljning och utvärdering inom utskottets

beredningsområde inhämtat underlag i form av bl.a.

rapporter. Dessa rapporter redovisas i bilagorna 2-4

och har även publicerats i serien Utredningar från

riksdagen (URD). För att inhämta upplysningar har

utskottet vidare hållit en offentlig utfrågning om

EU-samarbetets betydelse för den parlamentariska

demokratin i de nordiska länderna. Uppteckningar

från utfrågningen utgör bilaga 5.

Utskottet anser att riksdagen bör avslå samtliga

motioner, i flertalet fall med hänvisning till

antingen pågående utredningsarbete på vallagsområdet

eller nu inledda samtal mellan regeringen och

riksdagspartierna om en översyn av regeringsformen.

Till betänkandet har fogats elva reservationer och

tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ändring av namnen på valkretsarna i

Västra Götalands län

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K201 och

2002/03:K218.

Reservation 1 (m, fp, c)

2. Valkretsindelning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K244

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:K313 yrkandena 1

och 2.

3. Fördelning av utjämningsmandat inom

partier

Riksdagen avslår motion 2003/04:K295.

4. Proportionalitet vid val till

landstings- och kommunfullmäktige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K249,

2002/03:K273, 2002/03:K282 yrkande 3,

2003/04:K290 yrkande 6, 2002/03:K283,

2002/03:K295, 2002/03:K377 yrkande 3,

2002/03:K390, 2003/04:K263 och 2003/04:K336

yrkandena 1 och 2.

5. Personval

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K207,

2003/04:K205, 2002/03:

K211, 2002/03:K231, 2002/03:K241 yrkandena 9 och

10, 2002/03:K257 yrkande 4, 2002/03:K262

yrkandena 1 och 2, 2002/03:K282 yrkande 1,

2003/04:K290 yrkande 4, 2002/03:K337 yrkandena 2

och 3, 2002/03:

K344, 2003/04:K323, 2002/03:K368 yrkande 3,

2002/03:K369, 2002/03:

K377 yrkande 1, 2002/03:K379 yrkande 19,

2003/04:K271 yrkande 20, 2002/03:K424,

2003/04:K235 och 2003/04:K257.

6. Personval och kampanjbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K257

yrkande 1, 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221,

2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (v, mp)

7. Informationsinsatser avseende

valsystemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K219,

2002/03:K337 yrkande 1 och 2002/03:K368 yrkande

2.

8. Gemensamma valsedlar

Riksdagen avslår motion 2002/03:K223 yrkandena

1, 2 och 3.

9. Ångerröstning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K224

yrkande 1 och 2 samt 2002/03:K266.

10. Rösträtt under det år då man fyller 18

år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K225,

2002/03:K241 yrkande 3, 2002/03:K276,

2002/03:K319 i denna del, 2002/03:K331,

2002/03:K368 yrkande 1, 2003/04:K234,

2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande 10.

Reservation 3 (fp, kd, v, c, mp)

11. Rösträtt före det år då man fyller 18

år

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K382,

2002/03:K258 yrkandena 1, 2 och 5 i denna del,

2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K274.

Reservation 4 (mp)

12. Rösträttsålder vid folkomröstningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K414.

Reservation 5 (c, mp)

13. Utvidgad rösträtt för andra än svenska

medborgare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf336

yrkande 39, 2002/03:K264 yrkande 5, 2002/03:K381

yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande 13.

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (mp)

14. Valbarhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K258

yrkandena 3, 4 samt 5 i denna del, 2002/03:K319 i

denna del, 2002/03:K381 yrkande 2 och

2002/03:K383 yrkande 2.

Reservation 8 (mp)

15. Tidsbegränsning av uppdraget som

riksdagsledamot

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K229 och

2002/03:K415.

Reservation 9 (mp)

16. Åtgärder för ökat valdeltagande

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K230

yrkandena 1-4, 2002/03:Sf289 yrkande 14 samt

2003/04:K236 yrkandena 1 och 2.

17. Valsedlarnas utformning och innehåll

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K232,

2002/03:K233 och 2002/03:

K234.

18. Valdagar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241

yrkande 1, 2002/03:K282 yrkande 5, 2003/04:K290

yrkande 7, 2002/03:K329, 2002/03:K379 yrkande 21,

2002/03:N302 yrkande 25, 2003/04:N335 yrkande 11,

2003/04:K201, 2003/04:K271 yrkande 23 och

2003/04:K345.

19. Funktionshindrades möjlighet att utöva

sin rösträtt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241

yrkande 7, 2002/03:K257 yrkande 3, 2002/03:K270,

2002/03:K282 yrkande 2, 2003/04:K290 yrkande 5,

2002/03:K308, 2002/03:K328, 2002/03:So513 yrkande

9, 2003/04:So569 yrkande 5 och 2002/03:Ju278

yrkande 9.

Reservation 10 (v, mp)

20. Distribution av valsedlar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K247,

2003/04:K265 och 2002/03:

K257 yrkande 2.

21. Småpartispärren

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241

yrkande 8, 2002/03:K377 yrkande 2 och

2002/03:K396.

22. Översyn av valsystemet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K297,

2003/04:K239 och 2003/04:

K271 yrkande 21.

23. Skydd mot ofrivillig kandidatur

Riksdagen avslår motion 2002/03:K302.

24. Legitimationskrav vid röstning

Riksdagen avslår motion 2002/03:K313.

25. Opinionsundersökningar i valrörelser

Riksdagen avslår motion 2002/03:K341.

Reservation 11 (mp)

26. Vallokaler med religiös prägel

Riksdagen avslår motion 2002/03:K347.

27. Rätten att kandidera i flera valkretsar

i riksdagsval

Riksdagen avslår motion 2002/03:K400.

28. Internetröstning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T463

yrkande 5 och 2003/04:T560 yrkande 17.

29. Folkomröstningar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K214

yrkande 2, 2003/04:K315 och 2003/04:K280.

30. Registrering av partibeteckning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K233.

31. Röstningsförfarandet

Riksdagen avslår motion 2003/04:K281.

32. Förtidsröstning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K284 och

2003/04:K375.

33. Regeringsbildning, budgetprocess och

talmansval

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K208,

2002/03:K282 yrkande 7, 2003/04:K290 yrkande 11,

2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:

K379 yrkande 23, 2003/04:K271 yrkande 25 och

2002/03:K434 yrkandena 1-3.

Stockholm den 23 mars 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson

(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Anders

Bengtsson (s), Kerstin Lundgren (c), Helene

Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m), Billy

Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Liselott

Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

2003/04

KU13

Utskottets överväganden

Kommunala utjämningsmandat,

valkretsindelning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till tidigare

ställningstagande att riksdagen avslår

motioner om ändring av namnen på valkretsarna

i Västra Götalands län. Med hänvisning till

nu inledda samtal om en översyn av

regeringsformen föreslår utskottet vidare att

riksdagen avslår motioner i frågor rörande

indelningen i valkretsar för val till

riksdagen samt fördelning av utjämningsmandat

inom partier vid riksdagsval. Slutligen

föreslår utskottet med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner gällande frågor som har

anknytning till proportionaliteten vid valen

till landstings- och kommunfullmäktige.

Jämför reservation 1.

Motionerna

I motion 2002/03:K201 av Inger René m.fl. (m)

föreslås att riksdagen genom ändring i vallagen

beslutar att ändra namnen på valkretsarna i Västra

Götalands län på så sätt att länets valkretsar

återfår sina ursprungliga namn, dvs. Göteborg, Bohus

län, Skaraborg, Älvsborgs norra och Älvsborgs södra

valkrets. Motionärerna anför bl.a. att länets

invånare inte identifierar sig med de nya namnen på

valkretsarna i länet.

I motion 2002/03:K218 av Birgitta Carlsson (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att byta

namn på Västra Götalands östra valkrets till

valkretsen Skaraborg.

I motion 2002/03:K244 av Margareta Pålsson (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att vallagen

skall kompletteras med en bestämmelse som

eliminerar, eller åtminstone motverkar, att

gränserna mellan riksdagsvalkretsar och

landstingsvalkretsar ej är synkroniserade (yrkande

1). I motionen anförs att vallagen innehåller vissa

bestämmelser om samordning av gränserna för

landstings- och kommunvalkretsar (2 kap. 5 §).

Motionären påpekar att motsvarande synkronisering

saknas vad gäller riksdagsvalkretsar och

landstingsvalkretsar. Detta har enligt motionären

medfört att "ologiska" gränser uppstår mellan

valkretsarna för val till riksdag respektive

landsting. Vidare föreslås i motionen att riksdagen

begär att regeringen gör en översyn av

riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med

vad som anförs i motionen (yrkande 2). Därvid anförs

att Skåne läns norra och östra valkrets omfattar

hela f.d. Kristianstads län (13 kommuner) medan

länets västra valkrets omfattar åtta kommuner i f.d.

Malmöhus län. Vid indelningen i landstingsvalkretsar

har emellertid kommuner från såväl västra

riksdagsvalkretsen som från norra och östra

valkretsen hamnat i samma valkrets. Samma oklara

indelning har skapats i sydöstra Skåne, dvs.

landstingsvalkretsen hämtar sitt område både från

norra och östra riksdagsvalkretsen samt från södra.

Ett sådant förhållande skapar förvirring hos

väljarna. Motion 2003/04:K313 av Margareta Pålsson

m.fl. innehåller yrkanden av samma innebörd

(yrkandena 1 och 2).

I motion 2002/03:K249 av Axel Darvik (fp) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa kommunala

utjämningsmandat i det svenska valsystemet.

Motionären anser att en rimlig förändring borde vara

att de kommuner som har två eller flera valkretsar

har ca 10 procent av de kommunala mandaten som

utjämningsmandat.

I motion 2002/03:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

ändring av vallagen i syfte att förbättra

proportionaliteten i kommunalvalet med hjälp av

t.ex. utjämningsmandat och begränsning av

möjligheten att indela kommunen i flera valkretsar.

Motionärerna anför att det svenska valsystemet är

proportionellt på alla nivåer - riksdag, landsting

och kommuner. På riksdags- och landstingsnivå

justeras de avvikelser från strikt proportionalitet

som den använda mandatfördelningsmetoden, den

jämkade uddatalsmetoden, i vissa lägen ger upphov

till med hjälp av utjämningsmandat. Denna möjlighet

finns inte på kommunal nivå. Om en kommun dessutom

är indelad i ett flertal valkretsar kan

mandatfördelningen komma att skilja sig från

fördelningen av röster i valet. Motionärerna anser

att detta är särskilt betänkligt när ett parti som

fått fler röster än ett annat ändå får färre mandat

än detta parti. Enligt motionen kan problemet lösas,

eller i varje fall lindras, med två metoder. Man kan

begränsa möjligheten att dela in kommunen i flera

valkretsar och man kan införa systemet med

utjämningsmandat även i kommunalvalet. De två

åtgärderna kan självfallet kombineras. Regeringen

bör ta initiativ för att i god tid före nästa val

utarbeta förslag till förändring av vallagen i

enlighet med vad som här anförts.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att utreda ett avskaffande av indelning i valkretsar

vid primär- och landstingskommunala val (yrkande 3).

I motionen anförs bl.a. att valkretsar i

primärkommunala val som regel inte är något som är

vare sig nödvändigt för valproceduren eller ökar

medborgarnas förtroende för det demokratiska

systemet. Tvärtom kan det i flera fall leda till att

partier som egentligen har högre röstetal missgynnas

i fördelningen av mandat på grund av

valkretsindelningen, vilket minskar tilltron till

systemets demokratiska legitimitet. Dessutom kan en

valkretsindelning göra det svårare för väljarna att

personrösta på kandidater då rösterna splittras

mellan valkretsarna. Regeln bör därför vara att

kommunen utgör en valkrets i val till

kommunfullmäktige. Ett yrkande med samma innebörd

framförs i motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) (yrkande 6). Vidare anförs i den motionen

bl.a. att det kan finnas fall där, på grund av

kommunens utseende eller andra faktorer, en

indelning i valkretsar har en legitimitet hos

invånarna. I sådana fall bör dispens kunna medges.

Motionärerna tänker sig att den myndighet som ger

dispens i sådana ärenden kan vara länsstyrelsen

eller Kammarkollegiet. Kommunen bör inte själv

medges att besluta om en indelning i valkretsar,

eftersom det påverkar utslaget av val i kommunen och

det då kan riktas misstankar om att en

valkretsindelning används för att manipulera

valutfallet. Skulle en utredning komma fram till att

åtgärden att avskaffa kommuners och landstings

indelning i valkretsar inte är lämplig, bör i

stället övervägas att införa regler för kommunala

utjämningsmandat så att proportionaliteten i val

till kommun- och landstingsfullmäktige inte kan

åsidosättas av valkretsindelningen.

I motion 2002/03:K283 av Ragnwi Marcelind (kd)

föreslås att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning för att se över möjligheten

att införa kommunala utjämningsmandat i kommuner som

har mer än en valkrets.

I motion 2002/03:K295 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen anförs om en

utredning av användandet av utjämningsmandat i valet

till kommun- och landstingsfullmäktige.

I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen

tillsätter en utredning för att lösa de

representativa problemen med valkretsindelade

kommuner enligt vad som i motionen anförs (yrkande

3). I motionen anförs att nuvarande system i de

större kommunerna inbjuder till manipulation med

valkretsindelningar och/eller antalet mandat i

kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande

situationen är att införa utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. Ett annat sätt är en

förändring av kommunernas möjligheter att indela i

valkretsar. Begränsningar i det nuvarande systemet

kan övervägas. En utredning bör granska

olägenheterna med detta system och föreslå åtgärder

som neutraliserar dem.

I motion 2002/03:K390 av Mikael Oscarsson (kd) och

Per Bill (m) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om att införa utjämningsmandat i valet till

kommunfullmäktige. Motionärerna anför bl.a. att man

bör tillåta kommunerna att införa utjämningsmandat.

Motion 2003/04:K263 av Per Bill (m) innehåller ett

yrkande med samma innebörd.

I motion 2003/04:K336 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att införa

utjämningsmandat i val till kommunfullmäktige

(yrkande 1). Vidare föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att på försök tillåta Uppsala

kommun att ha endast en valkrets (yrkande 2). I

motionen anförs bl.a. att det nuvarande systemet

inbjuder till manipulation med valkretsindelningar i

de större kommunerna eller antalet mandat i

kommunfullmäktige. Ett alternativ till den nuvarande

situationen är att införa utjämningsmandat i

valkretsindelade kommuner. En alternativ lösning är

att tillåta att även större kommuner bara har en

valkrets. Detta bör genomföras på försök i några

kommuner nästa val. Motionären anser att Uppsala bör

vara en av dessa försökskommuner.

I motion 2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger

Davidsson (båda kd) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av reglerna för

fördelning av utjämningsmandaten inom partier.

Motionärerna anför bl.a. att regeringen i en

kommande analys av valsystemet också bör

uppmärksamma metodiken för fördelning av

utjämningsmandaten inom partierna. Därvid hänvisas

till att de fyra utjämningsmandat som

Kristdemokraterna erhöll vid 2002 års riksdagsval i

fallande turordning gick till Västernorrlands län

med röstetalet 11 450, till Blekinge län med

röstetalet 8 319, till Norrbottens län med

röstetalet 8 239 samt till Jönköpings län med

jämförelsetalet 8 063,2. I Jönköpings län utgjorde

detta det tredje mandatet med röstetalet 40 316. I

Stockholms län erhöll Kristdemokraterna 54 872

röster, men dessa röster resulterade emellertid i

endast tre mandat. Genomsnittligt antal röster per

erhållet mandat var i Jönköpings län 13 439. Om

Kristdemokraterna i Stockholms län erhållit fyra

mandat skulle antalet röster per mandat varit 13

718, men man erhöll alltså endast tre mandat, vilket

motsvarar 18 291 röster per mandat (avrundat).

Enligt motionen säger dessa proportioner en del om

systemets brister. Som en jämförelse nämns att

Folkpartiet i Göteborgs kommun erhöll fyra mandat på

49 187 röster.

Bakgrund

För val till riksdagen är riket, enligt 3 kap. 6 §

regeringsformen, indelat i valkretsar. Mandaten i

riksdagen utgörs av 310 fasta valkretsmandat och 39

utjämningsmandat. En valkrets är enligt 2 kap. 1 §

vallagen ett geografiskt avgränsat område för vilket

det skall väljas ledamöter till den beslutande

församling som valet gäller. Landet är indelat i 29

valkretsar och de motsvarar i princip

länsindelningen. Stockholms län utgör dock två

valkretsar, Skåne län fyra valkretsar och Västra

Götalands län fem valkretsar.

Vid val till kommunfullmäktige är kommunen enligt

2 kap. 6 § första stycket vallagen en valkrets, om

inte något följer av andra stycket. Om en kommun har

fler än 6 000 personer som har rösträtt, får

kommunen enligt andra stycket delas in i två eller

flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som

har rösträtt i en kommun, eller om det för kommunen

skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen

delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som

har färre än 6 000 personer som har rösträtt får

delas in i två eller flera valkretsar bara om det

finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker

sig över ett betydande geografiskt område eller har

andra geografiska förhållanden som motiverar en

sådan indelning.

Indelningen i valkretsar för val till

landstingsfullmäktige skall enligt 2 kap. 8 §

vallagen beslutas av fullmäktige, sedan kommunerna

har fått tillfälle att yttra sig. För att gälla

skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Landstingsfullmäktige skall enligt 3 kap. 4 §

besluta hur många mandat som fullmäktige skall ha.

Detta regleras i 5 kap. 1 § kommunallagen. Mandaten

i landstingsfullmäktige består enligt 3 kap. 5 § av

fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio

tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om

talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat

beräknas, skall det rundas av till närmast lägre

hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.

Länsstyrelsen skall enligt 3 kap. 6 § besluta hur

många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall

ha. Det skall göras på så sätt att antalet personer

som har rösträtt i landstinget delas med antalet

fasta valkretsmandat och därefter delas antalet

personer som har rösträtt i varje valkrets med det

tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje

gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är

jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett

mandat. Om inte alla fasta valkretsmandat kan

fördelas på detta sätt, får valkretsarna de

återstående mandaten i tur och ordning efter de

överskott som uppstår vid beräkningen. När

överskottstalen är lika stora i två eller flera

valkretsar, skall lotten avgöra vilken valkrets som

skall få mandatet.

Indelningen i valkretsar för val till

kommunfullmäktige skall enligt 2 kap. 9 § vallagen

beslutas av fullmäktige. För att gälla skall

beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Kommunfullmäktige skall, enligt 3 kap. 7 §

vallagen, besluta om hur många mandat som

fullmäktige skall ha. Detta regleras i 5 kap. 1 §

kommunallagen. Samtliga mandat i fullmäktige är

fasta mandat. Om en kommun är indelad i flera

valkretsar skall länsstyrelsen besluta om hur många

mandat som varje valkrets skall ha.

Frågan om att införa ett mer proportionellt system

också för val till kommunfullmäktige har utretts

flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Senast övervägdes frågan av 1993 års

vallagskommitté. Kommittén kunde inte enas i frågan,

och detta hade sin orsak i olika synsätt i fråga om

behovet av att komplettera ett kommunproportionellt

system med småpartispärr och delade meningar om det

angelägna i att ha likartade system för val till

landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén valde

därför att avstå från att lägga fram ett förslag.

Regeringen gjorde bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Inte heller föreslog regeringen

införande av någon småpartispärr (prop. 1996/97:70

s. 161). Konstitutionsutskottet delade regeringens

uppfattning (bet. 1996/97:KU16 s. 25) och avstyrkte

en motion med yrkande om ett tillkännagivande till

regeringen om bl.a. att införande av

utjämningsmandat i kommunfullmäktigvalen borde bli

föremål för förnyad beredning. I samma betänkande

avstyrkte utskottet vidare en motion om sänkning av

spärren i landstingsvalen till 1 %. Utskottet

anförde därvid bl.a. att en sänkning av aktuellt

slag inte skulle fylla syftet att motverka

partisplittring.

I betänkande 1998/99:KU17 behandlade utskottet

flera motioner med yrkande om att utjämningsmandat

borde införas i kommunfullmäktigvalen. Utskottet

hänvisade i sin bedömning till att frågan om att

införa ett mer proportionellt system för val till

kommunfullmäktige genom införande av

utjämningsmandat hade utretts flera gånger utan att

det lett till lagstiftning. Mot bakgrund av att 1993

års vallagskommitté inte hade kunnat enas i denna

fråga gjorde regeringen i propositionen med förslag

till ny vallag bedömningen att det inte borde

införas utjämningsmandat för val till

kommunfullmäktige. Regeringen föreslog inte heller

införande av någon småpartispärr.

Konstitutionsutskottet delade då regeringens

uppfattning. Utskottet gjorde i betänkande

1998/99:KU17 ingen annan bedömning. Utskottet ansåg

att man bör hålla fast vid det system som gäller.

Någon ny utredning av frågan behövdes enligt

utskottet inte heller. Utskottet avstyrkte därför

samtliga motioner. I betänkande 2000/01:KU7 gjorde

utskottet med anledning av motionsyrkanden om att

införa kommunala utjämningsmandat inte någon annan

bedömning och avstyrkte motionerna. Utskottet

avstyrkte också en motion med yrkande om att byta

namn på Västra Götalands östra valkrets till

Skaraborg. I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll

utskottet sin tidigare bedömning och avstyrkte

därför motioner om införande av utjämningsmandat i

kommunfullmäktigvalen. Vidare avstyrkte utskottet en

motion om att byta namn på Västra Götalands västra

valkrets. Utskottet vidhöll sin bedömning även i

betänkande 2001/02:KU14 och avstyrkte därmed

motioner om kommunala utjämningsmandat och om

kommuners möjligheter att besluta om

valkretsindelning.

Regeringen beslutade den 16 april 2003 (dir.

2003:37) att en parlamentariskt sammansatt kommitté,

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03), bl.a. skall

pröva frågan om proportionaliteten i valen till

kommunfullmäktige. I direktiven anförs bl.a.

följande.

Frågan om ökad proportionalitet vid valen till

kommunfullmäktige i de valkretsindelade

kommunerna har inte fått en helt

tillfredsställande lösning. Detta torde delvis

bero på den från tid till annan skiftande

inställningen till huruvida en reform i syfte att

öka proportionaliteten också bör förenas med en

småpartispärr. Anledningen till att det varit

svårt att uppnå enighet torde främst vara att

önskemålet om ökad proportionalitet egentligen är

oförenligt med kravet på att partier med små

röstetal skall uteslutas från möjligheten att bli

representerade i fullmäktige. En småpartispärr

leder ju alltid till ett mindre proportionellt

resultat än om någon spärr inte funnits. 1993 års

vallagskommitté kunde inte enas i frågan och

detta hade sin orsak i olika synsätt på behovet

av att komplettera ett kommunproportionellt

system med en småpartispärr och delade meningar

om angelägenheten i att ha likartade system för

val till landstings- och kommunfullmäktige.

Kommittén valde därför att avstå från att lägga

fram ett förslag.

Regeringen ansåg därför att det inte skulle

införas några regler om utjämningsmandat eller

småpartispärr i den nya vallagen. Riksdagen

delade denna uppfattning (bet. 1996/97:KU16).

Frågan om kommunala utjämningsmandat har därefter

vid flera tillfällen tagits upp i motioner, som

alla har avslagits av riksdagen (bet.

1998/99:KU17, 2000/01:KU7 och 2001/02:KU8).

Proportionaliteten vid val till

kommunfullmäktige har i olika sammanhang

aktualiserats igen i samband med 2002 års val.

Kommittén bör därför på nytt överväga denna fråga

för att se om förutsättningarna för en förändring

nu skulle vara annorlunda än då 1993 års

vallagskommitté prövade saken.

Valkretsindelningen har efter tillkomsten av det

riksproportionella valsystemet utretts av

Personvals- och valkretsutredningen (SOU 1977:94),

av Folkstyrelsekommittén (SOU 1987:6), av

Nomineringsrätts- och valkretskommittén (SOU

1995:143) samt av 1999 års författningsutredning

(SOU 2002:42).

Personvals- och valkretsutredningens förslag ledde

inte till någon tillräckligt bred enighet och

resulterade därför inte i någon lagstiftning.

Enligt Folkstyrelsekommittén förutsatte en ändring

av valkretsarnas utformning att en allmän

uppslutning kring förslaget kunde nås.

Överläggningarna inom kommittén och kommitténs

kontakter med partiorganisationerna visade

emellertid att någon enighet inte kunde förväntas.

Kommittén föreslog därför inte några förändringar av

valkretsindelningen.

I direktiven till Nomineringsrätts- och

valkretskommittén framhölls att mycket talade för

att de största valkretsarna borde minskas.

Kommittén, som inriktade sitt arbete på de fyra

befolkningsmässigt största valkretsarna - Stockholms

län, Stockholms kommun, Göteborgs kommun och

Östergötlands län - fann att utrymmet för att ändra

riksdagsvalkretsarna inom ramen för det nuvarande

valsystemet var begränsat. Kommitténs kontakter med

partiorganisationer i de berörda valkretsarna gav

vid handen att frågan om ett förslag till ändring

borde anstå. Kommittén lade därför inte fram något

förslag utan redovisade endast under vilka

förutsättningar en förändring av de fyra

riksdagsvalkretsarna kunde komma till stånd.

I direktiven till 1999 års författningsutredning

(dir. 2000:21) framhöll regeringen att

erfarenheterna från 1998 års val visade att andelen

kandidater som har blivit valda på personröster var

lägre i de största valkretsarna än i flertalet

övriga valkretsar. Mot denna bakgrund gavs kommittén

i uppdrag att överväga om de tre största

valkretsarna borde minskas. Som utgångspunkt för

uppdraget gällde att valkretsarna borde vara

geografiskt sammanhängande och att deras gränser

inte borde skära kommun- eller länsgränser. 1999 års

författningsutredning fann att politiska

förutsättningar för en delning av de största

valkretsarna saknades. Vidare konstaterade kommittén

att en ändrad valkretsindelning innebär en rad

svårbemästrade problem när det gäller

riksproportionaliteten i valsystemet. Mera

ingripande förändringar ansågs kräva ändringar i

andra delar av systemet. Kommittén uttalade därför

att frågan om att förbättra personvalsgenomslaget

bör bli föremål för fortsatta överväganden inom

ramen för en mer genomgripande översyn av hela

valsystemet.

För varje mandat som ett parti har fått i

riksdagen skall en ledamot utses. Dessa bestämmelser

finns i 3 kap. 9 § regeringsformen. Den centrala

valmyndigheten skall utse ledamöterna på grundval av

länsstyrelsens sammanräkning. I första hand skall

ordningen mellan kandidaterna inom samma parti

bestämmas på grundval av storleken på varje

kandidats personliga röstetal enligt 20 kap. 3 §

vallagen. Personligt röstetal skall fastställas bara

för en kandidat som fått särskilda personröster till

ett antal av minst åtta procent av partiets röstetal

i valkretsen. Får flera kandidater lika stora

personliga röstetal skall lotten avgöra vem som

skall ha företräde.

Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter

utses på grundval av personligt röstetal skall

ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom varje

parti bestämmas genom att ett jämförelsetal beräknas

för dem med tillämpning av heltalsmetoden enligt 20

kap. 4 § vallagen. Ordningen mellan kandidatnamnen

fastställs då genom särskilda uträkningar på

följande sätt. Vid varje uträkning gäller en

valsedel bara för ett namn. Vid uträkningen gäller

en valsedel för det namn som står först på sedeln

varvid bortses från namn som redan utsetts.

Valsedlar med samma första namn bildar en grupp.

Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är

lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen.

Samma tal är också jämförelsetal för det namn som

står först på gruppens valsedlar. Det namn vars

jämförelsetal är störst får den första platsen i den

ordningen. Vid varje följande uträkning gäller en

valsedel för det namn som står först på sedeln,

varvid bortses från namn som redan fått plats i

ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar

vid närmast föregående uträkning gällde för det namn

som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i

nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående

uträkningen gäller för ett och samma namn bildar en

grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot

oförändrade. För varje nybildad grupp räknas

röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal

valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn som

deltar i uträkningen beräknas röstetal och

jämförelsetal. Röstetalet för ett namn är lika med

röstetalet för den grupp eller det sammanlagda

röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller

för namnet. Jämförelsetalet för ett namn är lika med

dess röstetal, om inte den grupp av valsedlar som

gäller för namnet deltagit i besättandet av en förut

utdelad plats. Om detta är fallet, får man namnets

jämförelsetal genom att dess röstetal delas med det

tal som motsvarar den del gruppen tagit i

besättandet av plats eller platser som utdelats

(gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera

grupper av valsedlar som gäller för namnet deltagit

i besättandet av förut utdelad plats, med dessa

gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1.

Platstalet för en grupp beräknas genom att gruppens

röstetal delas med det största jämförelsetalet vid

uträkningen närmast före gruppens bildande. Bråktal

som uppkommer vid delning beräknas med 2 decimaler.

Den sista decimalsiffran får inte höjas. Det namn

vars jämförelsetal är störst får nästa plats i

ordningen.

Före år 1989 bestämdes fördelningen inom partierna

av utjämningsmandat på valkretsar med tillämpning av

den jämkade uddatalsmetoden. I den dåvarande

vallagen (14 kap. 15 b §) föreskrevs att av de

utjämningsmandat som ett parti erhållit vid

riksdagsvalet det första, med tillämpning av den

jämkade uddatalsmetoden, skulle tillföras den

valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta

valkretsmandaten uppvisade större jämförelsetal än i

övriga valkretsar. Jämförelsetalet beräknades, så

länge partiet ännu ej tilldelats något

utjämningsmandat, genom att partiets röstetal i

valkretsen delades med 1,4. Därefter beräknades

jämförelsetalet genom att partiets röstetal delades

med det tal som var ett högre än det dubbla antalet

av de mandat som redan tilldelats partiet i

valkretsen. Återstående utjämningsmandat tillfördes

ett efter annat den valkrets där partiet varje gång

uppvisade störst jämförelsetal vid fortsatt

tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden.

I förslaget som legat till grund för den nuvarande

ordningen för fördelningen inom partierna av

utjämningsmandat på valkretsar (prop. 1987/88:22 s.

30) konstaterades bl.a. att den dåvarande

jämkningsregeln hade den effekten att den

systematiskt missgynnade små valkretsar vid

utläggningen av utjämningsmandat på valkretsar.

Detta hängde enligt propositionen samman med att det

för ett parti, som inte erhållit fasta mandat i alla

valkretsar, genom jämkningen blev svårare att få

utjämningsmandaten förlagda till de valkretsar där

partiet inte fått något mandat. De största

valkretsarna, främst Stockholms kommun och län,

favoriserades därför av den dåvarande

jämkningsregeln. Det nu gällande systemet, som

innebär att divisorn 1,4 inte kommer till användning

vid fördelningen av utjämningsmandaten inom ett

parti, bedömdes medföra att fördelningen av

utjämningsmandat blev mera rättvis samt större

möjligheter att få en riksdags- eller

landstingsledamot med önskad lokal anknytning samt

över huvud taget en bättre regional fördelning.

Utskottets ställningstagande

I fråga om ändring av namnen på valkretsarna i

Västra Götalands län vidhåller utskottet sin

tidigare bedömning. Motionerna 2002/03:K201 och

2002/03:K218 bör därför avslås.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor rörande

indelningen i valkretsar för val till riksdagen som

tas upp i motionerna 2002/03:K244 yrkandena 1 och 2

och 2003/04:K313 yrkandena 1 och 2. Likaledes ser

utskottet det som en möjlighet att översynen kan

komma att omfatta frågor om fördelning av

utjämningsmandat inom partier vid riksdagsval som

tas upp i motion 2003/04:K295. Mot bakgrund av vad

som nu har anförts anser utskottet att det inte är

påkallat att begära sådana initiativ som efterfrågas

i de nyss nämnda motionerna, vilka därför bör avslås

i nu berörda delar.

När det gäller frågor som har anknytning till

proportionaliteten vid valen till landstings- och

kommunfullmäktige anser utskottet att resultatet av

det arbete som bedrivs av 2003 års vallagskommitté

(Ju 2003:03) bör avvaktas. Motionerna 2002/03:K249,

2002/03:K273, 2002/03:K282 yrkande 3, 2003/04:K290

yrkande 6, 2002/03:K283, 2002/03:K295, 2002/03:K377

yrkande 3, 2002/03:K390, 2003/04:K263 och

2003/04:K336 yrkandena 1 och 2 bör därför avslås.

Personval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till nu

inledda samtal om en översyn av

regeringsformen att riksdagen avslår motioner

om sänkta spärrar vid personvalet,

återinförande av möjligheten att stryka

kandidatnamn på valsedlar och en översyn av

personvalssystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K207 av Rolf Gunnarsson (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om personval.

Motionären anför bl.a. att spärrarna vid personvalet

- om de inte avlägsnas - i ett första steg bör

sänkas till samma nivå och sedan tas bort helt.

Motion 2003/04:K205 av Rolf Gunnarsson innehåller

ett yrkande med samma innebörd.

I motion 2002/03:K211 av Inger Lundberg (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att

möjligheterna att stryka namn på valsedlarna skall

återinföras. I motionen anförs bl.a. att frågor om

hur strykningar skall viktas och vilken verkan de

skall ha på det slutliga valresultatet bör studeras

av regeringen efter samråd med övriga partier.

I motion 2002/03:K231 av Yilmaz Kerimo (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

en översyn av systemet med personvalsinslag vid

allmänna val. Motionären anser att farorna med

personvalsinslaget ibland har varit uppenbara. Det

kan handla om personer som utan att ha någon

partiförankring står på listorna och bedriver

kampanjer mer utifrån egna tyckanden och maktbegär

än idéer förankrade i värderingar som är vägledande

för väljarna. I motionen anförs vidare att partierna

är skyldiga de flera tusen väljare som anammat

personvalsinslaget möjlighet till inflytande efter

valet. Om valda politiker "med många kryss" inte

anses vara kompetenta nog att erhålla någon

framträdande politisk post är det risk för att

väljarna vid kommande val åter avstår från att delta

och i stället "lägger sig på soffan". Därför borde

svenska politiska partier i större utsträckning än

vad som hittills varit fallet ställa krav på att

medlemmar med annat etniskt ursprung som släpps fram

till olika politiska församlingar också skall vara

goda representanter för partiets ideologi och skall

anses vara kompetenta nog för att representera

partiet genom att tilldelas högre uppdrag.

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås dels att riksdagen hos regeringen begär en

översyn av personvalssystemet i enlighet med vad i

motionen anförs (yrkande 9), dels att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avskaffa spärrarna i

personvalet till både riksdag, kommun och region

eller landsting före 2006 års val (yrkande 10).

Motionärerna anför att spärrarna i personvalet till

både riksdag och kommun samt till region eller

landsting bör avskaffas före 2006 års val. Ett

sådant steg skulle enligt motionärerna lägga makten

över valet i händerna på väljarna. Ett sätt att

komma runt problemet med taktikröstning kan vara ett

valsystem som bygger på preferensröstning, dvs. man

rangordnar kandidaterna i den ordning man vill se

dem valda. Mot den bakgrunden bör en reform av

personvalet i Sverige göras genom listval i förening

med ett preferensvalsystem, som Single Transferable

Vote (STV). Även framgent bör dock partivalet vara

grunden för valsystemet.

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

vad som i motionen anförs om återinförandet av ett

system där man kan stryka kandidater från partiers

listor (yrkande 4).

I motion 2002/03:K262 av Åsa Torstensson (c)

föreslås dels att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som i motionen anförs

om avveckling av personvalsspärrar vid val till

kommun, landsting och riksdag år 2006 (yrkande 1),

dels att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om en översyn av

valsystemet så att väljarens möjlighet att rangordna

kandidaterna på valsedeln ökar (yrkande 2).

Motionären framhåller att det i vissa valkretsar och

hos de partier som har stort väljarunderlag finns

uppenbara svårigheter för väljaren att kunna påverka

vilken kandidat som skall företräda dem. Alla röster

blir inte lika mycket värda, utan den röst som

partimedlemmen i nomineringen har angett har ett

högre värde än den röst som anges i allmänna val.

Därför anser motionären att det nu är dags för en

översyn av valsystemet för att kunna maximera

väljarens inflytande genom att förhindra att röster

upplevs som bortkastade, antingen därför att de

läggs på en kandidat utan möjlighet att bli vald

eller därför att de läggs på en självskriven

kandidat, som blir vald med mycket stor majoritet.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en utredning av frågor som rör renodling av

personvalet (yrkande 1). Motionärerna anser att

spärrgränserna helt bör tas bort. Effekten av denna

ändring bör utvärderas och föreläggas riksdagen.

Motionärerna anser vidare att utjämningsmandaten i

riksdagen skulle kunna fördelas inom partiet till

den kandidat som stod närmast i tur att bli invald

på personröster. Även effekten av denna åtgärd bör

utredas och föreläggas riksdagen. För att medge en

större möjlighet att påverka rangordningen av

kandidater, framför allt i koppling till ett

slopande av spärren, är det vidare, enligt

motionärerna, möjligt att låta varje väljare avge

mer än en personröst. Exempelvis kan upp till tre

personröster på varje valsedel godkännas.

Personrösterna tillfaller då samtliga tre

kandidater. Det betyder att väljarna har möjlighet

inte bara att kryssa en enstaka kandidat, utan att

påverka en större del av sammansättningen av ett

partis fullmäktigegrupp eller antalet ledamöter från

valkretsen i riksdagen. Denna möjlighet att

personrösta på flera kandidater kan genomföras

endera som oviktade röster eller som viktade röster

i en rangordning. Fördelar och nackdelar med

respektive system samt hur många personröster som

varje väljare skall få avge inom ett sådant system

bör utredas. I motion 2003/04:K290 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett yrkande av samma

innebörd (yrkande 4).

I motion 2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (båda c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att återinföra möjligheten att

stryka namn på valsedlarna (yrkande 2) samt att ta

bort procentspärren vad gäller personvalet till alla

politiska nivåer (yrkande 3).

I motion 2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie

Granlund (båda s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utvärdering och översyn av

personvalsinslaget i det svenska valsystemet snarast

genomförs. I motionen framhålls att det nuvarande

personvalsinslaget har långt fler nackdelar än

fördelar: ytlighet och personliga företräden utan

anknytning till den politiska arenan vinner terräng

på det idépolitiska samtalets och

folkrörelsearbetets bekostnad; politiker i samma

parti börjar konkurrera i stället för att samarbeta

kring gemensamma idéer; den representativa

demokratin tunnas ut; ekonomiska och andra

kampanjmässiga resurser ökar i betydelse och skapar

ojämlika förhållanden mellan kandidaterna;

privatekonomin kan få en avgörande betydelse för

enskilda kandidaters framgångar; geografisk obalans

inom valkretsarna skapar motsättningar inom

partierna. Motion 2003/04:K323 av samma motionärer

innehåller ett yrkande av samma innebörd.

I motion 2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten

Lundström (båda v) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av de förändringar av

personvalet som anförs i motionen (yrkande 3). I

motionen anförs att de som inte vill personrösta men

vill rösta på ett parti och har förtroende för hur

partierna utser sina kandidater i dag inte har någon

möjlighet att göra ett sådant val. Den demokratiska

rättigheten borde naturligtvis finnas för de väljare

som vill protestera mot personvalssystemet men ändå

ge sitt förtroende åt de personer som de olika

partierna under demokratiska former utsett vara

representanter. Det kan lösas genom att man på

valsedeln ges möjlighet att med ett kryss i en ruta

markera att man som väljare är nöjd med den

personordning som gäller eller genom att en icke

kryssad valsedel godtar den ordning som partiet

fastställt. En sådan förändring av personvalet bör

genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.

I motion 2002/03:K369 av Peder Pedersen (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen anförs om behovet

av att överväga en ändring i gällande

personvalssystem. I motionen anförs att många som

stöder det egna partiets fastställda lista avstår

från att personvalsrösta i tron att rösten

tillfaller såväl parti som toppkandidat, medan det i

verkligheten endast är partiet som får tillgodogöra

sig en sådan röst. För att undvika dessa

missförstånd och utan att tvinga fram

personvalsröstning mot den egna övertygelsen, borde

det finnas en ruta på valsedeln, där den som stöder

partiets fastställda lista kan sätta ett kryss. Ett

alternativ vore att bestämma att alla valsedlar som

lämnas in utan kryss innebär en röst för partiet men

också för den kandidat som toppar valsedeln.

I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen

utreder personvalssystemet enligt vad som i motionen

anförs (yrkande 1). Motionärerna anser att en

intressant möjlighet att vidga personvalet är att ge

väljaren möjlighet att på valsedeln även ge uttryck

för sina andra- och tredjehandspreferenser. De anser

att regeringen bör tillsätta en utredning som

analyserar effekterna av personvalssystemet med

uppdrag att föreslå förbättringar i systemet. En

sådan utredning bör också granska effekterna av den

s.k. dubbelvalsavvecklingen i förhållande till

personvalssystemet. När dubbelvalsavvecklingen sker

- och kandidaten är avförd från en valkrets - är det

ändå hans/hennes ersättare som erhåller mandatet.

Slutsatsen är att en sådan kandidats personröster i

praktiken överförs på ersättare enligt

listordningen, trots att dessa inte erhållit

personkryss över spärren. Det normala i svensk

valsystemstradition är att när en person redan är

tillsatt på mandat i annan valkrets betraktas

vederbörande som obefintlig i berörd valkrets. Det

rimliga borde vara att när dubbelvalsavvecklingen

sker bör man betrakta den avvecklade som obefintlig,

dvs. vanlig fördelning enligt listordning skall ske

när valkretsarnas mandat fördelas på person.

I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen begär att regeringen tar

initiativ till en översyn av personvalssystemet och

valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 19). Motionärerna anser att det är

angeläget att pröva hur en förstärkning av

personvalsinslaget kan ske. En möjlighet som kan

genomföras inom ramen för nuvarande system är att

sänka spärrgränserna för personval vid riksdagsval

från 8 till 5 %. Motionärerna anför vidare att

personvalsinslaget i valsystemet emellertid kan

förstärkas mer än så. Om spärrarna tas bort helt,

ökar väljarnas inflytande över vem som väljs. Ett

rakt personval borde enligt deras mening kunna

genomföras redan år 2006. En del av lösningen på

problemet med personvalets dåliga genomslag i de

större valkretsarna vore att reformera

valkretsindelningen och införa mindre valkretsar.

Det vore också en möjlighet att sänka

personvalsspärren i de stora valkretsarna. En

alternativ väg är det tyska valsystemet. Detta

system, där väljarna har två röster, en på parti och

en på person, nämns ofta som ett bra exempel på hur

parti- och personval kan kombineras. Motion

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m) innehåller ett

yrkande av samma innebörd (yrkande 20).

I motion 2002/03:K424 av Leif Jakobsson (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

personvalsinslaget och behovet av en utvärdering. I

motionen anförs att det finns inneboende

motsättningar i systemets utformning som gör att

både partier och väljare känner sig osäkra. Vidare

finner motionären det orimligt att aktivt driva

kampanjer med medlemmarnas pengar för att nå ett

annat resultat än vad som demokratiskt beslutats.

Det anförs även att finansieringen av

personvalskampanjer är i högsta grad känslig. Även

om det sker en öppen redovisning kan man inte komma

ifrån att misstanken om jäv och företrädarskap får

näring. Som ett annat problem utpekar motionären den

utbredda missuppfattningen bland många väljare att

ett kryss på första namnet också är ett godkännande

av hela listan. En möjlighet att överväga vore om

det skulle finnas en möjlighet att i en särskild

ruta kryssa för listan som helhet och att de kryssen

då vägdes in för de kandidater som står på listan.

Det tidigare systemet - att kunna stryka namn -

saknas av många väljare.

I motion 2003/04:K235 av Tobias Billström och

Peter Danielsson (båda m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett avskaffande av spärrarna i

personvalssystemet. Enligt motionärerna finns det

ett antal problem med det nuvarande systemet.

Spärreglerna är så högt satta att de närmast

omöjliggör genomslag i de stora valkretsarna. I de

utredningar som gjorts av personvalssystemet

konstateras att framför allt Socialdemokraterna och

Moderaterna har så stora röstetal i exempelvis

Stockholm att det är ytterligt svårt att få röster

nog för att förändra listordningen i dessa partier.

Om väljarna skall styra de valda församlingarnas

sammansättning bör spärrarna i personvalet helt tas

bort. Förändringen bör ske under innevarande

mandatperiod så att valet 2006 kan ske helt enligt

de nya principerna.

I motion 2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta bort

spärrarna för personval till riksdag och

kommunfullmäktige.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 1 § regeringsformen utses riksdagen

genom fria, hemliga och direkta val. Vid sådant val

sker röstning på parti med möjlighet för väljarna

att avge särskild personröst.

En ny vallag (1997:157) trädde i kraft den 1 juni

1997. Enligt 1 kap. 1 § första stycket vallagen

gäller lagen för val till riksdagen, val till

landstings- och kommunfullmäktige samt för val till

Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna,

enligt andra stycket, på ett parti och har möjlighet

att avge en särskild personröst. För att avge sin

röst skall väljarna, enligt 9 kap. 2 § vallagen, för

varje slag av val ta en valsedel för det parti de

vill rösta på. Om de vill avge en särskild

personröst skall de göra en markering för den

kandidat som de helst vill se vald.

För varje mandat som ett parti fått i riksdagen

skall en ledamot utses. Ordningen mellan

kandidaterna skall enligt 18 kap. 38 § i första hand

bestämmas på grundval av storleken på varje

kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal

skall fastställas bara för en kandidat som fått

särskilda personröster till ett antal av minst 8 %

av partiets röstetal i valkretsen. Kan inte ett

tillräckligt stort antal ledamöter utses enligt 38 §

skall ordningsföljden mellan kandidatnamnen inom

varje parti bestämmas genom att ett jämförelsetal

beräknas för dem med tillämpning av heltalsmetoden.

Vid val till landstingsfullmäktige skall, enligt

18 kap. 41 § vallagen, personligt röstetal bara

fastställas för en kandidat som fått särskilda

personröster till ett antal av minst 5 % av partiets

röstetal i valkretsen, dock lägst 100 röster.

Vid val till kommunfullmäktige skall, enligt 44 §,

personligt röstetal fastställas bara för en kandidat

som fått särskilda personröster till ett antal av

minst 5 % av partiets röstetal i valkretsen, dock

lägst 50 röster.

Regeringen beslutade den 19 juni 1997 att tillkalla

ett parlamentariskt sammansatt råd med uppgift att

utvärdera reformen av det svenska valsystemet (dir.

1997:87). Rådet fick i uppdrag att utvärdera de

tekniska, ekonomiska, organisatoriska och praktiska

effekterna av det nya valsystemet. Rådet skulle ägna

särskild uppmärksamhet åt konsekvenserna av systemet

ur ett demokratiskt perspektiv.

Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade

i november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En

utvärdering av personvalsreformen till

Justitiedepartementet. I betänkandets sammanfattning

skriver rådet bl.a. följande om personvalets

genomslag i 1998 års val:

En förhoppning som funnits är att ett mer

personinriktat valsystem skall ge väljarna större

möjlighet att påverka vem som skall representera

dem och att systemet därmed skall bidra till att

förbättra förhållandet mellan väljare och valda.

Rådet har vid sin bedömning i dessa frågor

betonat att attitydförändringar och förändringar

av beteendemönster till följd av konstitutionella

reformer ibland kan vara svåra att urskilja i ett

kort perspektiv. I vissa frågor har rådet därför

fått nöja sig med att försöka skönja i vilken

riktning utvecklingen kan komma att gå.

Andelen väljare som personröstade i

riksdagsvalet år 1998 uppgick till 29,9 procent.

Motsvarande siffror för val till kommun- och

landstingsfullmäktige var 35,2 respektive 29,0

procent. Resultatet avviker inte dramatiskt från

de bedömningar som gjordes under

lagstiftningsarbetet. Enligt rådets uppfattning

finns det mer som tyder på att personröstningen

kommer att öka i omfattning än avta. Denna

bedömning grundar sig bl.a. på att

forskningsprojekt som genomförts visar att en

övervägande del av väljarna uppfattat

personvalsreformen som positiv och att andelen

personröstande väljare i de kommuner där

personval tillämpades på försök i 1994 års val

ökat. Dessutom har på motsvarande sätt

personröstningen tilltagit i valen till

Europaparlamentet även om det låga allmänna

valdeltagandet i dessa val gör att resultaten

måste bedömas med stor försiktighet.

Av riksdagens ledamöter är ca 25 procent

personvalda. Motsvarande andel för kommun- och

landstingfullmäktige är 21,7 respektive 39,6

procent av ledamöterna. Frågan om vilken

betydelse personrösterna har haft för urvalet av

de kandidater som valts till riksdagen och

fullmäktigförsamlingarna har debatterats efter

valet. Vitt skilda uppfattningar har kommit till

uttryck. En bidragande orsak till detta är

sannolikt att flertalet av de valda ledamöterna

haft en sådan listplacering att de ändå skulle ha

blivit valda i det tidigare systemet. Väljarna

har således i flertalet fall personröstat på

kandidater som också partierna i första hand

velat se invalda. Av riksdagsledamöterna är det

12 som valts in med frångående av listordningen.

Motsvarande siffra för kommunfullmäktigvalet är

229. Rådet har uppfattningen att det i och för

sig är önskvärt att det råder en samsyn mellan

väljarna och partierna i personfrågor. I de fall

uppfattningen skiljer sig åt måste dock

valsystemet ge en rimlig möjlighet för väljarna

att kunna påverka om systemet skall kunna göra

anspråk på att öppna upp för ett större

väljarinflytande. Enligt rådets uppfattning visar

resultatet av 1998 års val att balansen mellan

väljarnas och partiernas inflytande fick en i

varje fall godtagbar avvägning i de flesta, dock

inte de största, valkretsarna. Skulle

personröstningen öka i omfattning kommer med

största sannolikhet en förskjutning att ske så

att väljarinflytandet blir större.

Som nämnt är emellertid personvalssystemets

genomslag i de största valkretsarna påtagligt

lågt och personvalssystemet kan i detta avseende

sägas lida av en demokratisk obalans som det är

önskvärt att åtgärda.

Mot denna bakgrund och då ytterligare

erfarenheter av systemet bör avvaktas har rådet

stannat för att nu inte förorda någon generell

ändring av spärrnivåerna.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:KU7 ett

antal motioner med yrkanden om ändrade regler för

personval. Utskottet ansåg att ytterligare

erfarenheter av systemet borde avvaktas innan

utskottet föreslog några förändringar. Utskottet

ville därför inte förorda någon ändring av t.ex.

spärrnivåerna. Utskottet ansåg också att regeringens

aviserade proposition borde avvaktas. I regeringens

proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen m.m.

togs dock inte frågor om spärrnivåer och personval

upp. I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll utskottet sin

tidigare bedömning att ytterligare erfarenheter av

systemet bör avvaktas innan utskottet föreslår några

förändringar och avstyrkte därför ett antal motioner

med yrkanden om ändrade regler för personval. Denna

bedömning vidhöll utskottet även i betänkande

2001/02:KU14.

Enligt 5 kap. 1 § vallagen kan en partibeteckning

skyddas vid val. För att få ett sådant skydd skall

partiet registrera partibeteckningen och anmäla

kandidater till valet. Skyddet för en registrerad

partibeteckning består i att sådana namn som

skrivits till eller som inte avser någon av de

kandidater som partiet anmält till valet skall anses

obefintliga om de förekommer på valsedlar för

partiet.

För att avge sin röst skall väljarna, enligt 9

kap. 2 § vallagen, för varje slag av val ta en

valsedel för det parti de vill rösta på. Om de vill

avge en särskild personröst skall de göra en

markering för den kandidat som de helst vill se

vald. Enligt 18 kap. 11 § tredje stycket vallagen

skall namn inte anses som obefintliga på grund av

att de strukits från en valsedel som upptar namn. I

6 kap. 5 § andra stycket erinras om att det av 18

kap. 11 § tredje stycket framgår att strykningar av

namn på en valsedel som upptar namn inte beaktas.

I proposition 1996/97:70 s. 119 anförs följande om

den modell för personvalssystem som regeringen

föreslog.

Ett valsystem med ökat personvalsinslag enligt

modellen utgår således alltjämt från ett val

mellan partier. Det nya i förslaget är att

väljarna också har möjlighet att markera en

kandidat, inte flera, på valsedeln. Genom

markeringen har väljarna avgett en särskild

personröst. Systemet med personröstning är inte

tvingande. Det står alltså väljarna fritt att

inte markera någon kandidat och i stället godta

partiets ordning av kandidaterna eller enbart

rösta med en partimarkerad valsedel.

Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en

motion med yrkande om en utredning av att återinföra

möjligheterna att stryka enskilda namn på valsedlar

i allmänna val. Motionen avstyrktes av utskottet med

hänvisning till att resultatet av Rådet för

utvärdering av 1998 års vals arbete borde avvaktas.

Inom ramen för uppföljning och utvärdering inom

utskottets beredningsområde har utskottets kansli

följt upp och utvärderat 2002 års personval, bilaga

2 (2003/04:URD6). Av promemorian framgår bl.a.

följande.

I förhållande till 1998 års val minskade

personvalsdeltagandet i riksdagsvalet från ca 30 %

till 26 %, i kommunfullmäktigvalen från ca 35 till

31 % och i landstingsfullmäktigvalen från ca 29 till

25 %. Personvalsdeltagandet varierade stort mellan

olika valkretsar och olika kommuner, men den

nedåtgående trenden gällde i så gott som hela

landet.

Väljare i små valkretsar och i små kommuner

personröstar i större utsträckning än väljare i

stora valkretsar och stora kommuner. Andelen väljare

som personröstade i valkretsarnas huvudorter var

högre än förväntat. Manliga väljare personröstade i

något större utsträckning än kvinnliga väljare.

Någon större skillnad mellan olika åldersgrupper

förelåg inte. Vidare visade sig utrikes födda

väljare personrösta i större utsträckning än

svenskfödda väljare.

Studeras förändringarna mellan 1998 och 2002

uppvisar grupperna högutbildade, storstadsbor och

småföretagare de största minskningarna. De enda

grupper där utvecklingen har gått i positiv riktning

är bland de allra äldsta över 70 år och bland

utrikes födda, särskilt bland utomeuropeiska

invandrare; det statistiska underlaget är dock för

litet för att ökningen skall vara statistiskt

signifikant. Det klart dominerande skälet bland

väljarna för att inte personrösta är otillräckliga

kunskaper om kandidaterna. Ju mer aktivt

kandidaterna bedriver sina personvalskampanjer,

desto fler personröster tenderar de att få.

Centerpartiet hade störst andel personröstande.

Minst andel personröstande bland sina väljare hade

Socialdemokraterna och Folkpartiet liberalerna.

Jämfört med personvalsdeltagandet i 1998 års val var

nedgången också särskilt stor bland Folkpartiets

väljare. Andra partiers väljare som personröstade i

klart mindre utsträckning 2002 än 1998 var

Centerpartiet och Kristdemokraterna. Minst var

förändringarna bland Vänsterpartiets och

Miljöpartiets väljare.

Andelen av de valda kandidaterna som klarade

personvalsspärren var totalt sett cirka en fjärdedel

i riksdagsvalet, knappt en femtedel i

kommunfullmäktigvalen, och drygt en tredjedel i

landstingsfullmäktigvalen. Det parti med störst

andel personvalda kandidater var Centerpartiet; av

de centerpartistiska riksdagsledamöterna klarade

över 80 % personvalsspärren. Klart lägst andel

personvalda hade Socialdemokraterna. Undersökningen

visar att partiernas storlek i valmanskåren

samvarierar med andelen personvalda i partierna; ju

fler väljare som röstar på ett parti, desto mindre

andel av partiets kandidater tenderar att klara

personvalsspärren. I alla partier gäller att den

kandidatrangordning som inför valet gjordes av

partiernas nominerande instanser nästan helt

överensstämde med de slutligen valda; andelen valda

i olika partier som inte stod på valbar plats

varierar mellan 0,3 och 4,3 %. De partier vars

kandidaturval påverkades relativt sett mest av

personvalet var Miljöpartiet de gröna och

Kristdemokraterna. Minst påverkades

Socialdemokraternas kandidaturval.

Sedan personvalsreformen infördes 1998 har andelen

kvinnor i riksdagen ökat något, medan den i stort

sett legat still i kommunfullmäktige och

landstingsfullmäktige. Andelen personröster på

kvinnliga och manliga kandidater är klart lägre på

de förra än på de senare både i riksdagsvalet,

kommunfullmäktigvalen och landstingsfullmäktigvalen.

Satt i relation till andelen kvinnliga och manliga

kandidater försvinner dock skillnaden i stort sett;

andelen personröster som lagts på kvinnliga

kandidater är ungefär densamma som andelen kvinnliga

kandidater. Kvinnliga toppkandidater visar sig inte

heller genomgående ha svårare att bli personvalda än

manliga toppkandidater. Jämfört med 1998 års val har

kvinnliga kandidater flyttat fram sina positioner i

personvalet. Den åldersmässiga sammansättningen har

inte ändrats nämnvärt sedan personvalsreformen.

Medelåldern bland de personvalda skiljer sig knappt

alls från medelåldern bland samtliga valda, vare sig

i riksdagen, kommunfullmäktige eller

landstingsfullmäktige. Andelen invandrare i

riksdagen, kommunfullmäktige och

landstingsfullmäktige har utvecklats positivt sedan

personvalsreformen. I vilken utsträckning de

personvalda har invandrarbakgrund framgår dock inte

av de undersökningar som ligger till grund för rap-

porten. Både personvalda som stod på valbar plats

och de som inte stod på valbar plats tenderar att

skriva fler egenmotioner än de som är enbart

listvalda. Till viss del ställer personvalda

ledamöter även fler frågor för skriftliga svar än

enbart listvalda. Däremot skiljer sig personvalda

och listvalda inte åt när det gäller profileringen

gentemot det egna partiet. Med hänsyn tagen till

andra faktorer som kan tänkas ha betydelse i

sammanhanget är de personvalda varken oftare

frånvarande vid omröstningar i kammaren eller mer

benägna att avvika från partilinjen.

Beräkningar visar att en sänkning från 8 till 5 %

skulle ha viss effekt på vilka kandidater som blir

valda, men det rör sig inte om några stora

förändringar. I 2002 års riksdagsval skulle antalet

personvalda som inte stod på valbar plats ha ökat

från 10 till 22. Givet att personrösterna i

riksdagsvalet hade fördelat sig på samma sätt som i

2002 års riksdagsval skulle vid ett

personvalsdeltagande på 50 % antalet personvalda som

inte stod på valbar plats ha ökat från 10 till 25.

Vad gäller valkretsarnas storlek indikerar

valstatistiken från 2002 års riksdagsval att det var

svårare för kandidater att bli personvalda i stora

valkretsar än i små.

Utskottets ställningstagande

Systemet med möjligheten för väljarna att avge

särskild röst på person bygger på avvägningar mellan

partiernas och väljarnas inflytande över

rangordningen av kandidater som partierna nominerat

till valda församlingar på olika nivåer. Sådana

avvägningar kommer tydligt till uttryck i de

procentspärrar som införts för personval till

riksdag, landstings- och kommunfullmäktige.

Vid införandet av detta system förutspåddes att

mellan 30 och 50 % av valmanskåren skulle utnyttja

möjligheten att rösta på person vid val till

riksdagen (SOU 1993:21 s. 53). Vid val till

kommunfullmäktige förutspåddes valdeltagandet bli

högre, på sikt mellan 50 och 70 %. För

landstingsvalen bedömdes att siffrorna torde bli

lägre (s. 151 f.).

Efter 1998 års val, då systemet för första gången

tillämpades i full skala, konstaterade Rådet för

utvärdering av 1998 års val att personvaldeltagandet

var i överensstämmelse med förväntningarna såvitt

avsåg riksdagsvalet medan andelen personröstande i

valen till kommunfullmäktige däremot var lägre än

förväntat (SOU 1999:136 s. 71).

På utskottets uppdrag har inom utskottets kansli

genomförts en utvärdering av personröstningen vid

2002 års val. I förhållande till 1998 års val visar

det sålunda inhämtade underlaget att andelen väljare

som personröstat minskat ytterligare i valen till

beslutande församlingar på samtliga nivåer och att

andelen personröstande även i riksdagsvalet låg

under de förväntningar som fanns vid införandet av

personvalssystemet. Av underlaget framgår emellertid

också att andelen personvalda i riksdagen totalt

sett inte skiljer sig åt jämfört med 1998 års val.

Däremot skedde en viss minskning av antalet

personvalda i riksdagen som inför valet stod på icke

valbar plats. Härmed avses kandidater som inte

skulle blivit valda i det gamla systemet och som

kommit över personvalsspärren. Vidare framkommer det

att andelen personvalda minskade något i

kommunfullmäktigvalen i förhållande till 1998 års

val.

Mot bakgrund av de erfarenheter som hittills

föreligger ser utskottet det som naturligt med en

fortsatt bred diskussion kring frågor om

utformningen av personvalsinslaget i valsystemet. En

sådan diskussion har sin grund i frågan om vilket

inflytande partierna respektive väljarna skall ha

över kandidaturvalet. Personvalsinslaget bör också

diskuteras med hänsyn tagen till hur valsystemet i

stort skall vara utformat. Regeringen har nu inlett

samtal med de politiska partierna i riksdagen

rörande en översyn av regeringsformen. Utskottet ser

det som en möjlighet att den kommande översynen, med

sitt samlande perspektiv, kan komma att rymma frågor

om hur personvalsinslaget i valsystemet bör vara

beskaffat. Ett led i en sådan översyn kan enligt

utskottet vara att - på sätt som utskottet låtit

göra - inhämta uppgifter om andra valsystem och att

även analysera effekterna av sådana system. Mot

bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet

att det inte är påkallat att begära sådana initiativ

som efterfrågas i motionerna 2002/03:K207,

2003/04:K205, 2002/03:K211, 2002/03:K231,

2002/03:K241 yrkandena 9 och 10, 2002/03:

K257 yrkande 4, 2002/03:K262 yrkandena 1 och 2,

2002/03:K282 yrkande 1, 2003/04:K290 yrkande 4,

2002/03:K337 yrkande 2 och 3, 2002/03:K344,

2003/04:K323, 2002/03:K368 yrkande 3, 2002/03:K369,

2002/03:K377 yrkande 1, 2002/03:K379 yrkande 19,

2003/04:K271 yrkande 20, 2002/03:

K424, 2003/04:K235 och 2003/04:K257. Motionerna bör

därför avslås i här berörda delar.

Personval och kampanjbidrag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

beredningen av ett nyligen framlagt

utredningsförslag att riksdagen avslår

motioner om redovisning av parti- och

kampanjfinansiering. Jämför reservation 2.

Motionerna

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till lagstiftning om redovisning av

parti- och personvalsfinansiering (yrkande 1).

Motionären anser att regeringen bör lägga fram ett

förslag på ett heltäckande regelverk för att

förhindra bidragsmissbruk eller andra finansiella

oegentligheter.

I motion 2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag om lämplig

lagstiftning för att säkerställa att total öppenhet

alltid råder i en folkomröstning rörande

finansieringen av olika kampanjorganisationer

(yrkande 1).

I motion 2003/04:K221 av Håkan Larsson och Sven

Bergström (båda c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett tydligt regelverk för

kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar.

Motionärerna anför bl.a. att det är allvarligt att

särintressen hemlighåller hur stora resurser man

satsar på ena sidan i en demokratisk folkomröstning

på sätt som skedde i EMU-folkomröstningen. De anser

att det behövs ett regelverk för öppenhet på

området. I andra länder, exempelvis USA, finns

tydliga regler för hur ekonomiska bidrag måste

redovisas i samband med politiska kampanjer. Helst

hade motionärerna sett att öppenheten om

kampanjmedlen hade kunnat åstadkommas genom

frivilliga överenskommelser och en allmänt öppen

attityd. Erfarenheterna från årets folkomröstning

visar dock tyvärr att detta inte är möjligt. En

lagstiftning om öppenhet när det gäller finansiering

av kampanjorganisationer inför en folkomröstning är

uppenbarligen nödvändig.

I motion 2003/04:K329 av Gustav Fridolin och Ulf

Holm (båda mp) föreslås att riksdagen begär att

regeringen tillsätter en utredning med syfte att

kartlägga statliga bolags pengar till politiska

kampanjer. Enligt motionen vore det intressant att

inte bara veta hur mycket av statliga bolags pengar

som användes till EMU-kampanjen, utan hur mycket av

de statliga bolagens ekonomiska resurser via Svenskt

Näringsliv som går till politiska kampanjer.

Riksdagen borde hos regeringen begära en utredning

om detta.

I motion 2003/04:K403 av Britta Leijon och Sonja

Fransson (båda s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tydliggöra pengars inverkan

på val och folkomröstningar (yrkande 1). Enligt

motionen måste frågeställningen om pengars inverkan

på val diskuteras mer långtgående än vad

hittillsvarande utredningar kommer att ge underlag

för. Helt klart är, enligt motionärerna, att det

måste ställas upp regler som garanterar väljarnas

insyn. Därutöver måste utredas om det finns

anledning att ställa upp regler som begränsar den

finansiella styrkans påverkan på valen.

I motion 2003/04:K403 av Britta Leijon och Sonja

Fransson (båda s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en öppen redovisning av partiers

och personvalskampanjers ekonomiska resurser i

allmänna val och folkomröstningar, både nationellt

och lokalt (yrkande 2). I motionen anförs att de

hittillsvarande överenskommelserna har varit

viktiga, men otillräckliga. I Sverige finns det för

närvarande långt mer än hundra partier, och bara

riksdagspartierna har ingått överenskommelser om en

öppen redovisning. Översynen om pengars inverkan på

val måste enligt motionärernas uppfattning omfatta

både allmänna val och folkomröstningar på såväl

nationell som lokal nivå. Vidare anser motionärerna

att det måste ställas upp regler som garanterar

väljarnas insyn. Därutöver måste utredas om det

finns anledning att ställa upp regler som begränsar

den finansiella styrkans påverkan på valen.

Bakgrund

Rådet för utvärdering av 1998 års val överlämnade i

november 1999 delbetänkandet Personval 1998 - En

utvärdering av personvalsreformen till

Justitiedepartementet. När det gäller frågan om

kampanjfinansiering skriver rådet bl.a.:

Mellan 10 och 20 procent av kandidaterna i val

till riksdagen och kommunfullmäktige bedöms ha

bedrivit någon form av personvalskampanj i 1998

års valrörelse. Valrörelsen kom dock inte att

präglas nämnvärt av personvalet. Flertalet

kampanjer bedrevs med små ekonomiska resurser. I

riksdagsvalet stannade kostnaden i över 80

procent av fallen på 25 000 kr eller lägre. I

valet till kommunfullmäktige kostade flertalet

kampanjer mindre än 5 000 kr. Den vanligaste

finansieringskällan var bidrag från den egna

partiorganisationen och därnäst egna medel. Några

fall av otillbörlig kampanjfinansiering har inte

uppdagats och det finns inget som tyder på att

ovidkommande ekonomiska faktorer inverkat på

valresultatet. Enligt rådets bedömning är det för

personvalssystemets framtida legitimitet viktigt

att otillbörlig kampanjfinansiering inte

förekommer. Härvidlag har partier och enskilda

kandidater ett stort ansvar.

Rådet anser att öppenhet och frivillighet i

frågor kring finansiering är ett bättre sätt att

motverka avarter på området än tvingande

reglering. Därför föreslås att

riksdagsledamöterna får möjlighet att redovisa

finansiering av personvalskampanjer i ett

offentligt register. En ordning som bedöms kunna

bli mönsterbildande för de kommunala valen.

I april 2000 träffades en överenskommelse mellan

riksdagspartierna om att redovisningen av partiernas

intäkter skall vara så öppen som möjligt. Det är

enligt överenskommelsen rimligt att väljarna vet hur

partierna finansierar sin verksamhet samt hur

enskilda kandidater finansierar sina

personkampanjer. Överenskommelsen omfattar

partiernas centrala verksamhet, men lokala och

regionala organisationer samt sidoorganisationer

uppmanas att följa densamma. Beträffande ekonomiskt

stöd från juridiska personer skall belopp och namn

redovisas. När det gäller stöd från enskilda

redovisas det totala beloppet samt antalet

bidragsgivare. Överenskommelsen omfattar all

verksamhet, även sådan som bedrivs i stiftelse-

eller bolagsform eller annan form och som

kontrolleras av partiet. Partiernas bokslut skall

utformas på sådant sätt att det så enkelt som

möjligt går att utläsa hur verksamheten finansieras.

Enskilda kandidater i allmänna val förväntas lämna

motsvarande redovisning. Även indirekt stöd, t.ex. i

form av stödannonsering, subventionering av

annonskostnader och personella resurser, skall så

långt möjligt redovisas. Partiernas fastställda

bokslut skall finnas tillgängliga för alla som

önskar ta del av dem. Partiernas ekonomichefer eller

motsvarande skall utveckla gemensamma

redovisningsformer som gör det möjligt att uppfylla

ovanstående överenskommelse.

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:KU17

motioner i vilka frågan om kampanjbidrag i samband

med personval togs upp. Utskottet gjorde följande

bedömning. Rådet för utvärdering av 1998 års val

anser att öppenhet och frivillighet i frågor kring

finansiering är ett bättre sätt att motverka avarter

på området än tvingande reglering. Därför föreslår

rådet att riksdagsledamöterna får möjlighet att

redovisa finansiering av personvalskampanjer i ett

offentligt register. Enligt den överenskommelse som

träffats mellan riksdagspartierna skall

redovisningen av partiernas intäkter vara så öppen

som möjligt. Överenskommelsen gäller både partiernas

och enskilda kandidaters verksamhet. Utskottet anser

att motionerna härigenom får anses tillgodosedda och

avstyrks.

I betänkande 2001/02:KU8 avstyrkte utskottet en

motion i frågan om finansiering av

personvalskampanjer med hänvisning till att frågan,

enligt vad utskottet hade inhämtat, skulle beredas

vidare inom Regeringskansliet och att resultatet av

denna beredning borde avvaktas.

Regeringen har genom beslut den 19 juni 2003 (dir.

2002:83) gett en särskild utredare i uppdrag att

överväga hur man kan åstadkomma insyn i hur de

politiska partierna finansierar sin politiska

verksamhet och hur de personer som driver en s.k.

personvalskampanj (valkandidater) finansierar sina

kampanjer. Uppdraget avser såväl rikstäckande som

lokala - exempelvis kommunala - partier och

kampanjer. Även frågan om insyn i lämnat indirekt

stöd i form av exempelvis stödannonsering,

subventionering av annonskostnader och personella

resurser omfattas av uppdraget. Utgångspunkten är

att allmänhetens insyn i politiska partiers och

valkandidaters intäkter skall öka. De lösningar som

använts i riksdagspartiernas frivilliga

överenskommelse angående redovisning av partiernas

intäkter bör beaktas. Utredaren skall redovisa och

utvärdera hur riksdagspartiernas frivilliga

överenskommelse har fungerat i praktiken samt vilka

internationella erfarenheter som finns inom området.

Utredaren skall vidare följa hur frågan om

offentlighet för intäkter hanteras i samband med

2002 års val. Om utredaren finner det befogat skall

lämpliga åtgärder föreslås. Dessa kan avse en

utveckling av de frivilliga insatserna, men även

åtgärder från det allmännas sida. Åtgärder för att

stimulera partier som inte är part i den frivilliga

överenskommelsen att verka i dess anda skall

särskilt övervägas. Utredaren skall på lämpligt sätt

informera riksdagspartierna om sitt arbete och även

inhämta partiernas synpunkter på kommande förslag.

I betänkande 2002/03:KU26 avstyrkte utskottet en

motion om tillkännagivande för regeringen om

tilläggsdirektiv till Utredningen om offentlighet

för partiers och kandidaters intäkter angående

partibidrag från fackligt anslutna personer.

Utskottets förslag föranledde en reservation (m, fp,

kd, c och mp). Vid behandlingen av betänkandet

biföll riksdagen reservationen (prot. nr

2002/03:67). Genom beslut den 22 maj 2003 (dir.

2002:83) har regeringen förtydligat uppdraget på så

sätt att det anges omfatta partier och kampanjer på

alla nivåer och med alla typer av stöd, alltså även

stöd från juridiska personer, t.ex. fackliga

organisationer.

Utredningen, som antagit namnet Utredningen om

offentlighet för partiers och valkandidaters

intäkter, föreslår i betänkandet Allmänhetens insyn

i partiers och valkandidaters intäkter (SOU 2004:22)

att allmänhetens insyn i hur de politiska partierna

finansierar sin politiska verksamhet och hur

valkandidaterna finansierar sina kampanjer skall

säkerställas genom en författningsreglerad

redovisningsskyldighet. Redovisningsskyldigheten

skall gälla dels partier som har mandat i riksdagen

eller i landstingsfullmäktige eller i

kommunfullmäktige eller i Europaparlamentet, dels

valkandidater som har blivit utsedda till ledamöter

eller ersättare vid det senaste valet till riksdagen

eller till landstingsfullmäktige eller till

kommunfullmäktige eller har blivit utsedda till

företrädare eller ersättare vid det senaste valet

till Europaparlamentet.

Redovisningsskyldigheten skall omfatta alla

intäkter, dvs. både direkt och indirekt stöd, dock

inte sedvanligt frivilligt arbete och sedvanliga

gratistjänster. Värdet av varje bidrag och namnet på

givaren skall redovisas särskilt om värdet uppgår

till minst 20 000 kr. Namnet på en privatperson får

dock inte uppges utan dennes uttryckliga samtycke om

värdet av det bidrag personen lämnat är mindre än 20

000 kr. Vidare skall den totala summan av anonyma

bidrag anges och varje enskilt anonymt bidrag som

uppgår till minst 20 000 kr.

Partierna centralt, regionalt och lokalt samt

valda kandidater och ersättare skall alltefter i

vilken vald församling de tagit plats lämna sina

redovisningar till respektive församling, dvs. till

riksdagen, landstingsfullmäktige och

kommunfullmäktige för att dessa skall hålla

redovisningarna offentligen tillgängliga. De

uppgifter som lämnas i redovisningarna får behandlas

helt eller delvis automatiserat för att ge

allmänheten en samlad information om hur partierna

och kandidaterna finansieras.

Partiernas och kandidaternas redovisningar skall

innehålla en förklaring om att de inte har haft

andra intäkter än de som uppgivits. Någon sanktion

har inte föreslagits. Utredningen föreslår vidare

att statligt stöd inte skall få beviljas ett parti

som underlåter att offentligen redovisa sina

intäkter.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening är det en angelägen

genomlysning som nu redovisats av Utredningen om

offentlighet för partiers och valkandidaters

intäkter. Utskottet vill i likhet med utredningen

understryka vikten av öppenhet och insyn för

allmänheten när det gäller partiernas intäkter.

Utredningsbetänkandet kan antas bli föremål för

remissbehandling och därigenom bidra till en debatt

på området. Mot den bakgrunden bör enligt utskottets

mening remisshanteringen och den fortsatta

beredningen av frågan avvaktas. Motionerna

2002/03:K257 yrkande 1, 2003/04:K214 yrkande 1,

2003/04:K221, 2003/04:K329 och 2003/04:K403

yrkandena 1 och 2 avstyrks följaktligen.

Informationsinsatser avseende

valsystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om informationsinsatser

avseende valsystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K219 av Cecilia Nilsson Wigström

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att medborgarinformationen om valsystemet måste

förbättras till nästa val. I motionen anförs bl.a.

att den information som skickades ut till väljarna

om hur valet går till var alldeles för dålig.

Tillsammans med röstkortet kom en kort text om var

och när man kunde rösta. Personvalet berördes mycket

knapphändigt.

I motion 2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och

Margareta Andersson (båda c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att till nästa val tydligare

informera väljarna om vikten av att kryssa den

kandidat som de vill ha överst på listan (yrkande

1).

I motion 2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten

Lundström (båda v) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av förtydligad

information om personvalet (yrkande 2). I motionen

anförs att många medborgare tror att en valsedel

utan personkryss är en röst på den personordning som

valsedeln visar, något som bekräftats i samtal med

åtskilliga väljare i och efter årets val. Om det

beror på bristande information ifrån Valmyndighetens

sida eller avsaknad av sådan information på

röstkortet, är svårt att värdera. För att undvika

detta missförstånd bör informationen om

personvalssystemet förtydligas. Detta bör ges

regeringen till känna.

Bakgrund

Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall den

centrala valmyndigheten informera allmänheten om

när, var och hur man skall rösta samt om vad som i

övrigt gäller för valet. I rapporten Erfarenheter

från valen den 15 september 2002 (2003:1) har

valmyndigheten beskrivit informationen till de

röstberättigade inför 2002 års val. Där anges

följande.

Valmyndighetens informationsinsatser har

innefattat dels allmän information till alla

väljare, dels information riktad till vissa

väljargrupper.

Målsättningen var att nå ut med information om

när, var och hur man röstar till alla

röstberättigade. Ingen skulle behöva avstå från

att rösta på grund av att han/hon inte vet hur

det går till. För strategisk rådgivning och

produktion av informationsmaterial valdes efter

upphandling en reklambyrå som arbetade med

uppdraget från mars till september.

Informationsåtgärderna har fått allmän spridning

i stort sett under tiden den 10 augusti - den 15

september.

Samtliga väljare fick ett röstkort med

information om var de röstar och hur de tekniskt

röstar. Via TV- och radioreklam spreds budskap om

att ytterligare information fanns på vår hemsida

och också kunde fås genom det 020-nummer som

öppnades redan i april. All tryckt information

fanns att tillgå på Valmyndighetens hemsida.

En broschyr med grundläggande information om

valet, "Bra att veta om valet ", togs fram och

översattes till 13 olika språk. Förutom den

distribution som skedde genom kommunerna

(invandrarbyråer, demokratiprojekt m.m.)

medverkade Valmyndigheten vid ett antal "events"

som Tensta marknad m.fl. och hade också en

bilburen turné med "ambassadörer " som delade ut

broschyren i invandrartäta områden i Stockholm,

Göteborg och Malmö. Den fanns också i

broschyrställ på SF-biografer och sändes ut med

skolvalsmaterialet för att också komma ungdomar

till del. Broschyren fanns inläst på kassett och

distribuerades på detta medium till ca 15 000

synskadade. Vidare "översattes " samma broschyr

till Lättläst och distribuerades genom Stiftelsen

Lättläst till ca

4 500 adresser.

Alla förstagångsväljare fick ett

direktadresserat vykort med påminnelse om att de

hade rätt att rösta för första gången.

Dessutom producerades särskild information för

utlandssvenskar om bl.a. de nya möjligheterna att

brevrösta från hela världen.

På grund av att den ordinarie personalen vid

valet 1998 var hårt pressad av telefonsamtal och

e-post från allmänheten öppnades redan under

april månad ett särskilt 020-nummer för

valfrågor. Valmyndigheten anställde tre personer

för att enbart svara på telefon och e-post. Den

förstärkningen visade sig dock vara långt ifrån

tillräcklig. Antalet telefonsamtal till

020-numret som nådde fram till någon person på

myndigheten eller till telefonsvarare var under

de tre mest hektiska månaderna drygt 41 000.

Belastningen under de sista tre veckorna var dock

sådan att alla samtal inte kunde nå vare sig

handläggare eller telefonsvarare. Då var ändå all

personal på myndigheten som inte oundgängligen

måste ta sig an andra uppgifter engagerad i att

svara i telefon. Telefontiden utsträcktes också

till klockan 22.00 under vardagar. Det var

begäran om nytt röstkort som var den helt

dominerande frågan.

Även e-posten var så omfattande att det inte

var möjligt att besvara allt som kom in under

samma dag. E-brev som innehöll frågor om när, var

och hur man kunde rösta och begäran om röstkort

prioriterades.

Även hemsidan var välbesökt med, förutom en

extrem toppbelastning med 57 miljoner träffar

under valnatten, kraftiga toppar när uppgifterna

om röstningslokaler och protokoll över resultaten

blev tillgängliga.

Valmyndigheten har låtit utföra en traditionell

utvärdering (Market Watch) av TV-reklamen som

sammanfattningsvis redovisade att ca 56 % hade

sett TV-spottarna (bland ungdomar under 25 år ca

75 %) och att intervjupersonerna till 95 % bland

de äldre och 89 % bland de yngre känt sig väl

informerade om valet.

Valmyndigheten kommer vid kommande val givetvis

att avsätta ytterligare resurser för att besvara

telefon och e-post. Eventuellt kan tjänsterna

komma att upphandlas hos något företag med s.k.

callcenterverksamhet där möjlighet bör skapas att

särskilja samtalen om nya röstkort och enklare

förfrågningar om vallokal från de mer

komplicerade frågorna som myndigheten i första

hand själv bör svara på.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K219, 2002/03:

K337 yrkande 1 och 2002/03:K368 yrkande 2 bör därför

avslås.

Gemensamma valsedlar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om införande av gemensamma

valsedlar för olika partier.

Motionen

I motion 2002/03:K223 av Barbro Feltzing (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om en utredning

om gemensamma valsedlar för de olika partierna

(yrkande 1), om att gemensamma valsedlar bör delas

ut inne i vallokalen (yrkande 2) samt om gemensamma

valsedlars betydelse för miljön och minskade

utgifter för staten (yrkande 3). Motionären påpekar

bl.a. att det för varje val framställs en mängd

valsedlar. Vid varje val används så mycket som

600-650 miljoner valsedlar. För att nedbringa

antalet valsedlar bör det därför utformas gemensamma

valsedlar på vilka samtliga riksdagspartiers namn

och partikandidatlistor finns angivna. Övriga nya

partier som söker komma in i riksdagen bör finnas på

en gemensam valsedel. Detsamma bör gälla för kommun-

och landstingsval. Intill varje partibeteckning och

kandidatnamn skall det kunna finnas utrymme för

väljaren att göra en markering. Valsedeln bör

tillverkas i ett exemplar för varje person med rätt

att välja. Dessa gemensamma valsedlar skall

tillhandahållas och finnas inne i vallokalen och

delas ut där till den enskilde väljaren.

Bakgrund

I 6 kap. vallagen behandlas bl.a. valsedlars

utformning och innehåll samt hur valsedlar skall

beställas och hur de hålls till handa.

Den centrala valmyndigheten skall enligt 1 §

tillhandahålla de valsedlar som skall användas vid

val. På en valsedel skall det enligt 3 § finnas en

partibeteckning. En valsedel bör dessutom innehålla

namn på en eller flera kandidater, en

valkretsbeteckning som visar för vilken valkrets

valsedeln är avsedd, en valbeteckning som visar för

vilket val valsedeln gäller och uppgift om det parti

som valsedeln gäller för har registrerat sin

partibeteckning och anmält kandidater.

Enligt 7 § förser den centrala valmyndigheten på

beställning varje parti med valsedlar till det antal

partiet önskar. Staten ansvarar enligt 8 § för

kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar

tre gånger antalet personer som har rösträtt i

valkretsen för ett parti som deltar i riksdagsvalet,

om partiet vid detta val får eller vid något av de

två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 % av

rösterna i hela landet. Detta gäller också ett parti

som, utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är

eller genom valet blir representerat i riksdagen.

Enligt 9 § svarar staten för kostnaden för

valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger

antalet personer som har rösträtt i valet för ett

parti som deltar i val till landstings- eller

kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet

blir representerat i fullmäktige.

Utskottet behandlade i betänkandena 1998/99:KU17

och 2000/01:KU7 motioner med yrkanden liknande de nu

aktuella. Utskottet gjorde då följande bedömning.

Även små förändringar av bestämmelserna om röstning

och val kan skapa osäkerhet bland väljarna med risk

för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna är

också den valinformation som lär läsas flitigast av

väljarna. Utskottet anser att gemensamma valsedlar

skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också

medföra vissa praktiska problem. Några vinster i

praktiskt hänseende skulle inte heller gemensamma

valsedlar ge. Utskottet, som inte ville föreslå att

gemensamma valsedlar införs, avstyrkte motionen.

I betänkande 2001/02:KU8 vidhöll utskottet sin

tidigare bedömning och avstyrkte en motion med

yrkanden liknande de nu aktuella. Därvid anförde

utskottet vidare att valsedlarna också är den

valinformation som lär läsas flitigast av väljarna.

Utskottet uttalade även att gemensamma valsedlar

skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också

medföra vissa praktiska problem. Slutligen

förklarade utskottet att gemensamma valsedlar inte

heller skulle ge några vinster i praktiskt

hänseende.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2002/03:K223 yrkandena 1-3 bör

därför avslås.

Ångerröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om inskränkningar i rätten

till ångerröstning.

Motionerna

I motion 2002/03:K224 av Ulla Löfgren och Anita

Sidén (båda m) föreslås dels att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ångerröstningen avbryts två

timmar före vallokalens stängning (yrkande 1), dels

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att röstande vid

särskilda röstmottagningsställen inte skall ha rätt

att ångerrösta (yrkande 2). I motionen anförs bl.a.

att det är ett synnerligen litet antal människor som

utnyttjar möjligheten till ångerröstning.

Motionärerna anser att det vore rimligt att

ångerröstningen avslutas två timmar före vallokalens

stängning. Detta skulle innebära att rösträkningen

omedelbart skulle kunna påbörjas när vallokalen

stänger. Förutom att detta skulle ge snabbare

valresultat, vore det en åtgärd för att underlätta

rekryteringen av valdeputerade. Motionärerna anser

att det är helt orimligt att man, som fallet ofta är

i dag, skall behöva räkna röster till långt efter

midnatt. När det gäller rätten för dem som röstat

vid de särskilda röstmottagningsställena att gå till

sin vallokal och ångra sig, anser motionärerna att

detta är starkt orättvist gentemot dem som röstar i

vallokalen. Den person som går till vallokalen

klockan 08.00 på valdagens morgon och röstar har

ingen möjlighet att ångerrösta. Det har däremot den

som går till en särskild vallokal inom samma

valdistrikt klockan 17.00. Rätten att ångerrösta för

den som röstat vid särskilt röstmottagningsställe på

valdagen bör därför upphöra.

I motion 2002/03:K266 av Sinikka Bohlin (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

poströstning. Motionären vänder sig mot bestämmelsen

om att den som poströstar skall ha möjlighet att

ångra sig och ta tillbaka sin poströst på valdagen

och rösta på nytt. Enligt motionen vore det bättre

och enklare att lagd röst gäller.

Bakgrund

Enligt 15 kap. 15 § första stycket vallagen skall

väljare kunna rösta i sin val-

lokal även om de röstat i annan röstningslokal

(ångerrösta).

1993 års vallagskommitté föreslog att

ångerröstningen skulle begränsas till kl. 17.00 på

valdagen (SOU 1994:30). I proposition 1996/97:70 Ny

vallag valde emellertid regeringen att inte lägga

fram något förslag om begränsning av

ångerröstningen. Därvid anfördes bl.a. följande.

Det finns många olika sätt att förtidsrösta. Man

kan t.ex. poströsta, rösta på utlandsmyndighet,

institutionsrösta eller brevrösta. Att väljarna

förtidsröstat på något av dessa sätt hindrar inte

att de röstar i vallokalen på valdagen. I så fall

gäller den röst som lämnats i vallokalen. Väljare

som förtidsröstat eller som poströstat på

valdagen har alltså möjlighet att ändra sitt val

genom att rösta även i vallokalen.

Att väljarna på detta sätt har möjlighet att

ångerrösta får bl.a. den konsekvensen att

poströsterna som skickas ut till vallokalerna för

preliminär räkning inte kan läggas ner i

valurnorna förrän man med säkerhet vet att

väljaren inte kommer att rösta i vallokalen, dvs.

först när vallokalen stängts för röstning. Under

valdagen kan poströsterna förhandsgranskas i

vallokalen om det inte stör den pågående

röstningen där.

Möjligheten att förhandsgranska poströsterna

innebär att valförrättarna, om de hunnit

förhandsgranska samtliga poströster, kan lägga

ner de preliminärt godkända rösterna i valurnan

så snart röstningen avslutats i vallokalen. Har

de inte förhandsgranskats under valdagen får

denna granskning ske efter det att röstningen

avslutats. Först när samtliga röster i valet

lagts ner i valurnan får denna öppnas och

valkuverten tas ur och den preliminära

rösträkningen inledas. Ångerröstningen och den

administrativa omgång som den medför kan beräknas

försena den preliminära sammanräkningen i

vallokalen med mellan 30 och 60 minuter. Det kan

därför ifrågasättas om inte ångerröstningen bör

begränsas.

1993 års vallagskommitté stannade för att

ångerröstningen skulle begränsas till kl. 17.00

på valdagen. Förtidsrösterna kunde efter

granskning få läggas i valurnorna för att

räkningen av röster skulle vidta omedelbart när

vallokalen stängs. Nomineringsrätts- och

valkretskommittén lämnade inget eget förslag, men

framhöll ändå vikten av att sammanräkningen kunde

ske snabbt och påpekade att reglerna med

personröstning krävde att sammanräkningen skulle

göras så enkel och snabb som möjligt.

En utgångspunkt vid bedömningen av om

ångerröstningen skall begränsas är att

valförfarandet måste göras så enkelt som möjligt.

Förtroendet för systemet måste kunna

upprätthållas och systemet vara så utformat att

risken för överklaganden minimeras. Förslaget att

begränsa ångerröstningen medför i och för sig en

möjlighet till att förkorta tiden för

sammanräkningen. Emellertid är det tveksamt om

fördelarna med en begränsning leder till några

egentliga tidsvinster. I stället kan en sådan

ordning förväntas öka förvirringen kring

röstningen och risken för misstag är påtaglig.

Behovet av en snabbare sammanräkning är inte av

sådan styrka att det uppväger de nackdelar som en

begränsning av förtidsröstningen innebär. Det kan

av principiella skäl inte heller komma i fråga

att slopa möjligheten att rösta på valdagen.

Regeringen anser därför att det i den nya

vallagen inte bör införas någon begränsning av

rätten att ångerrösta.

En möjlighet att påskynda den preliminära

sammanräkningen får genomföras på annat sätt.

Reglerna om kontroll av förtidsrösterna bör kunna

utformas så att granskningen skall ske under

valdagen. Givetvis måste beaktas att röstningen

skall kunna genomföras. Det bör emellertid i de

allra flesta fall vara möjligt att ha

granskningen färdig då röstningen avslutas.

Tidsförlusten motsvarar då den tid det tar att

lägga i valkuverten i valurnorna. Förslaget har

därför utformats för att understryka vikten av

att granskning av förtidsröster sker under

valdagen.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K224 yrkandena

1 och 2 och 2002/03:K266 bör därför avslås.

Rösträtt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sin

tidigare bedömning motioner om sänkning av

rösträttsåldern. Vidare föreslår utskottet

med hänvisning till nu inledda samtal om en

översyn av regeringsformen att riksdagen

avslår motioner om rösträtt vid riksdagsval

för andra än svenska medborgare samt om

utvidgad rösträtt för utlänningar vid andra

val. Jämför reservationerna 3-7.

Motionerna

I motion 2002/03:K225 av Maria Larsson (kd) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att knyta rätten att

rösta till det år man fyller 18 år. Yrkanden av

samma innebörd återfinns i motionerna 2002/03:K241

av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 3), 2002/03:K276

av Rossanna Valeria D m.fl. (v), 2002/03:K319 av

Mikael Oscarsson (kd) (delvis), 2002/03:K331 av Anna

Ludvigsson och Johan Löfstrand (båda s),

2002/03:K:368 av Owe Hellberg och Sten Lundström

(båda v) (yrkande 1), 2003/04:K234 av Marie Wahlgren

m.fl. (fp), 2003/04:K397 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) samt 2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd)

(yrkande 10).

I motion 2002/03:K382 av Lars Ångström (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att sänka

rösträttsåldern till 16 år. I motion 2002/03:K258 av

Peter Eriksson m.fl. (mp) föreslås att riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till

ändringar i relevant lagstiftning så att

rösträttsåldern sänks till 16 år för val till

riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige och

Europaparlamentet samt för folkomröstningar (yrkande

1). Vidare yrkas att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ändringar i relevant

lagstiftning så att rösträtten kan infalla det år

man uppnått bestämd ålder, inte, som i dag, den

enskildes ålder på valdagen (yrkande 2). Slutligen

yrkas att riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening behovet av en utredning kring

åldersgränser vid val om de nyss nämnda yrkandena

inte vinner gehör (yrkande 5 delvis). Yrkanden av

samma innebörd återfinns i motion 2002/03:K340 av

Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v)

(yrkandena 1 och 2). I motion 2003/04:K274 av Åsa

Torstensson och Claes Västerteg (båda c) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att överväga

införandet av 16 år som rösträttsålder i allmänna

val. I motion 2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl.

(c) föreslås att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till ändringar av lagen om

folkomröstningar och lagen om kommunala

folkomröstningar i enlighet med vad i motionen

anförs. Enligt motionen bör ändringar göras i

folkomröstningslagarna för att åtminstone möjliggöra

för såväl kommuner och landsting som riksdag att i

särskild ordning fatta beslut om att vidga kretsen

röstberättigade vid folkomröstning till dem som

senast på valdagen fyller 16 år. I första hand bör

dock rösträtten vid rådgivande folkomröstningar

sänkas till att gälla för alla som i övrigt

uppfyller villkoren och som senast på valdagen

fyller 16 år. Regeringen bör snarast återkomma med

förslag i denna del.

I motion 2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring som innebär att invandrade

kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter

samma grund som i kommunala val (yrkande 39). I

motion 2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att pröva rösträtt

för icke-medborgare även till riksdagen (yrkande 5).

I motionen konstateras att människor utan

medborgarskap i dag har rösträtt i lokala och

regionala val efter tre års uppehälle i Sverige.

Däremot finns ingen motsvarande rätt att delta i

riksdagsvalen. Enligt motionären förefaller det

rimligt att människor som har sitt hemvist i

Sverige, även om de av olika anledningar inte vill

eller kan ha svenskt medborgarskap, skall ha rätt

att rösta också i riksdagsvalen. I motion

2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp) föreslås att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

för att ändra nuvarande rösträttskriterier från

medborgarskap, unionsmedborgarskap eller

visstidsvistelse till medborgarskap eller

folkbokföring för icke-svenska medborgare vad avser

samtliga val (yrkande 1). Motionären anser att alla

i Sverige folkbokförda personer med utländsk

härkomst bör ha samma rösträtt som svenska

medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att en

individ är folkbokförd (lämpligen sedan någon månad

före val eller folkomröstning), inte hur länge

personen vistats i Sverige. I motion 2002/03:Sf289

av Peter Eriksson m.fl. (mp) föreslås att riksdagen

begär att regeringen lägger fram förslag till sådan

lagändring att alla som är folkbokförda i Sverige

får rösträtt i såväl kommunval, landstingsval,

folkomröstningar som riksdagsval (yrkande 13).

Bakgrund

Enligt 3 kap. 2 § regeringsformen tillkommer

rösträtt vid val till riksdagen den som är svensk

medborgare och som är eller någon gång har varit

bosatt i riket. Den som inte har uppnått 18 års

ålder senast på valdagen har inte rösträtt.

Bestämmelser om rösträtt vid val till landstings-

eller kommunfullmäktige finns i 4 kap. 2-4 §§

kommunallagen (1991:900). Av dessa bestämmelser

framgår att rösträtt vid dessa val har, förutom

röstberättigade vid riksdagsval, medborgare i någon

av Europeiska unionens medlemsstater

(unionsmedborgare) samt medborgare i Island eller

Norge i de kommuner där de är folkbokförda. Andra

utlänningar har rösträtt vid val till landstings-

och kommunfullmäktige om de har varit folkbokförda i

landet tre år i följd före valdagen.

Bestämmelser om rösträtt finns också i vallagen

(1997:157). Enligt 1 kap. 4 § har den som har

rösträtt vid val till riksdagen också rösträtt vid

val till Europaparlamentet. Därtill har

unionsmedborgare, som är folkbokförda i landet och

som vid val till Europaparlamentet inte röstar i

någon annan medlemsstat inom Europeiska unionen,

rösträtt vid ett sådant val i Sverige.

Rösträttsåldern sänktes, liksom den civilrättsliga

myndighetsåldern, från 21 till 20 år 1969. Genom

1974 års regeringsform sänktes rösträttsåldern

ytterligare till nuvarande 18 år. Som skäl framhölls

bl.a. (prop. 1973:90 s. 162 f.) att

samhällsutvecklingen fört med sig att ungdomen i

allmänhet hade större insikter i sociala, politiska

och ekonomiska frågor än tidigare och att en

sänkning av rösträttsåldern borde kunna medverka

till att rikta ungdomens intresse i samhällsfrågor

till den politiska aktivitet som hade den

representativa demokratin och dess olika organ som

bas. Det ansågs samtidigt värdefullt att bevara

sambandet mellan rösträttsåldern och

myndighetsåldern, som sänktes till 18 år genom en

ändring i föräldrabalken 1974.

Utredningar

Åldersgränsutredningen föreslog i sitt betänkande

(SOU 1996:111) Bevakad övergång - Åldersgränser för

unga upp till 30 år att den som fyllt 16 år skulle

få rösta i kommunala val och i kommunala

folkomröstningar. Begränsningen till rösträtt vid

kommunalval och kommunal folkomröstning byggde inte

på föreställningen att de politiska frågorna rörande

riksdagsvalet skulle vara svårare att ta ställning

till och därmed mindre lämpliga för ungdomar under

18 år att ta ställning till. Däremot kunde enligt

utredningen sägas att de kommunala frågorna som

regel ligger medborgarna närmare och att det därför

var viktigt att i första hand ge så många

kommunmedlemmar som möjligt inflytande över den

kommunala verksamheten. Utredningen stannade för

16-årsgränsen mot bakgrund av att personer fr.o.m.

den åldern tillerkänns - visserligen i begränsad

utsträckning - civilrättslig handlingsförmåga och

att skolplikten upphör vid denna ålder.

Utredningen hade hämtat in uppgifter om

rösträttsåldern för nationella val i olika länder.

Av redovisade länder i Europa hade samtliga

rösträttsåldern 18 år, utom Österrike och Turkiet

där rösträttsåldern var 19 år.

Ungdomspolitiska kommittén föreslog i sitt

betänkande (SOU 1997:71) Politik för unga i fråga om

rösträttsåldern att en försöksverksamhet med sänkt

rösträttsålder till 16 år för val till

kommunfullmäktige skall genomföras i ett tiotal

kommuner och att rösträtten skall följa kalenderår.

Kommittén valde 16-årsgränsen av två skäl: dels att

det skulle innebära att i stort sett alla som går i

gymnasieskolan får rösträtt, dels att 16 år redan är

en viktig åldersgräns, t.ex. får den som har fyllt

16 år bestämma över sin arbetsförtjänst och driva

egen rörelse.

Ungdomspolitiska kommittén genomförde i samarbete

med Statistiska centralbyrån en enkät med frågor om

ungas syn på bl.a. makt och inflytande. 2 000 unga

mellan 15 och 25 år tillfrågades om sin syn på en

sänkning av rösträttsåldern. Resultatet är

publicerat i bilaga 2 till kommitténs betänkande (s.

176) och svaren fördelar sig enligt följande tabell.

----------------------------------------------------

Är det en bra eller dålig idé att sänka

rösträttsåldern för att på så sätt öka ungas

inflytande i politiken?

------------------------------------------------------

23-25 Alla

15-17 18-20 21-22

------------------------------------------------------

Ja, det är en 28 11 6 8 14 %

bra idé

------------------------------------------------------

En halvbra 32 18 25 18 23 %

idé

------------------------------------------------------

Nej, det är 31 54 57 50 48 %

en dålig idé

------------------------------------------------------

Vet inte 7 10 8 10 9 %

------------------------------------------------------

Inget svar 2 6 4 13 6 %

------------------------------------------------------

Kommittén påpekar att de tillfrågade över lag är

negativt inställda till tanken att sänka

rösträttsåldern men att en sänkning av

rösträttsåldern tilltalar dem som ännu inte har

rösträtt. Av dem som inte fyllt 18 år svarade 60 %

att det är en bra eller halvbra idé. Kommittén

noterar att inom denna grupp hela 13 % avstått från

att svara på frågan. Att tanken på en sänkning av

rösträttsåldern tilltalar de yngsta blev enligt

kommittén extra tydligt vid en jämförelse utifrån

utbildningserfarenheter. Av de svarande med

högskoleutbildning, av naturliga skäl svagt

representerade i de yngsta åldersgrupperna, svarade

60 % att det var en dålig idé, medan motsvarande

andel med endast grundskoleutbildning (varav hälften

i åldern 15-17 år) var 30 %.

Demokratiutredningen uttalar i sitt betänkande

(SOU 2000:1) En uthållig demokrati! att ungdomar är

politiskt intresserade och att detta bekräftas av

djupintervjuer med ungdomar mellan 19 och 25 år.

Även om de intervjuade ungdomarna hyste ett allmänt

intresse för samhällsfrågor kanaliserades detta inte

särskilt väl till de politiska institutionerna och

beslutsfattarna, utan ungdomarna kände ett visst

avstånd och hyste även misstro mot politiken. Att

rösta var inte någon självklarhet, men valhandlingen

upplevdes inte sakna betydelse. Demokratiutredningen

fann det angeläget att de etablerade organen bejakar

det engagemang som ungdomar visar och skapar

möjligheter till dialog.

I december 2000 avlämnade Kommittén om

medborgarskapskrav (KU 1999:02) sitt betänkande

Medborgarskapskrav i svensk lagstiftning (SOU

2000:106). Kommitténs uppdrag var att göra en

översyn av krav på svenskt medborgarskap och andra

krav relaterade till medborgarskap i lagstiftningen

(dir. 1999:4). I betänkandet föreslog kommittén

bl.a. att kravet på folkbokföring i Sverige under

minst tre år för att andra utländska medborgare än

EU-medborgare eller medborgare i Island eller Norge

skall ha rätt att delta i kommunal- och

landstingsval skall tas bort. Förslaget innebär att

samtliga utländska medborgare ges rösträtt vid de

kommunala valen och vid kommunala folkomröstningar

om de är folkbokförda i kommunen respektive

landstinget och senast på valdagen fyller 18 år (a.

bet. s. 315 f.). Som skäl för sitt förslag anförde

kommittén bl.a. att särbehandling som föreligger

mellan utlänningar som är medborgare i Norden/EU och

utlänningar som inte är det inte vilar på saklig

grund.

Kommundemokratikommittén (Ju 2000:03), som

tillkallades enligt beslut av regeringen den 25

november 1999, har bl.a. haft i uppdrag att lämna

förslag på åtgärder som kan underlätta för personer

med utländsk bakgrund att åta sig och genomföra

politiska förtroendeuppdrag och i övrigt få insyn i

och goda möjligheter att delta i den kommunala

verksamheten. Utgångspunkten för dessa åtgärder

skall vara att representativiteten bland de

förtroendevalda skall förbättras i förhållande till

samhällets etniska och kulturella mångfald (dir.

1999:98). Kommittén har vidare haft i uppdrag att se

över rösträttsbestämmelsen i 5 § lagen (1994:692)

om kommunala folkomröstningar i syfte att anpassa

den till vad som gäller enligt 4 kap. 2 och 3 §§

kommunallagen. I direktiven påpekas att

bestämmelserna skiljer sig åt i dag genom att

EU-medborgare har rätt att rösta i kommunala val på

samma villkor som svenska medborgare, men inte delta

i kommunala folkomröstningar.

Kommittén har i maj 2001 avlämnat sitt

huvudbetänkande Att vara med på riktigt -

demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU

2001:48). I betänkandet har utredningen kommenterat

förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav (KU

1999:02) att kravet på folkbokföring i Sverige under

minst tre år för att andra utländska medborgare än

EU-medborgare eller medborgare i Island eller Norge

skall ha rätt att delta i kommunal- och

landstingsval skall tas bort.

Kommundemokratikommittén instämde i detta förslag

(SOU 2001:48 s. 272). Kommittén föreslog för egen

del att i det fall kommunallagen ändras i enlighet

med förslaget från Kommittén om medborgarskapskrav,

bör ytterligare anpassning av rösträttsreglerna i

lagen om kommunala folkomröstningar övervägas.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade frågor om

rösträttsålder i sitt betänkande 2000/01:KU11. I

fråga om rösträttsåldern höll utskottet fast vid sin

tidigare uppfattning att sambandet mellan

rösträttsålder och myndighetsålder inte borde

brytas. Motionsyrkanden om sänkning av

rösträttsåldern avstyrktes därför, liksom motioner

om rösträtt fr.o.m. det kalenderår man uppnår åldern

för rösträtt. Utskottet vidhöll senast i betänkande

2001/02:KU14 denna uppfattning och avstyrkte med

hänvisning härtill motioner i samma ämne.

Frågan om rösträtt vid riksdagsval för andra än

svenska medborgare behandlades senast av utskottet i

betänkande 2001/02:KU14. Utskottet fann inte

anledning att ändra sin tidigare uppfattning att

sambandet mellan medborgarskap och rösträtt inte

borde brytas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att sambandet

mellan rösträttsålder och myndighetsålder inte bör

brytas. Därför avstyrker utskottet bifall till

motionerna 2002/03:K225, 2002/03:K241 yrkande 3,

2002/03:K276, 2002/03:K319 i denna del,

2002/03:K331, 2002/03:K:368 yrkande 1, 2003/04:K234,

2003/04:K397, 2003/04:Kr361 yrkande 10,

2002/03:K382, 2002/03:K258 yrkandena 1, 2 och 5 i

denna del, 2002/03:K340 yrkandena 1 och 2, 2003/04:

K274 samt 2003/04:K414.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 39, 2002/03:K264

yrkande 5, 2002/03:K381 yrkande 1 samt 2002/03:Sf289

yrkande 13 om villkoren för rösträtt för andra än

svenska medborgare. Mot bakgrund av vad som nu har

anförts anser utskottet att det inte är påkallat att

begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss

nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här

berörda delar.

Valbarhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till sin

tidigare bedömning motioner om sänkt ålder

för valbarhet till riksdag, kommun- och

landstingsfullmäktige. Vidare föreslår

utskottet med hänvisning till nu inledda

samtal om en översyn av regeringsformen att

riksdagen avslår motioner om ändrade villkor

för valbarhet för andra än svenska

medborgare. Jämför reservation 8.

Motionerna

I motion 2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning

så att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val

till riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige

och Europaparlamentet (yrkande 3). Vidare yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändringar i relevant lagstiftning så att

valbarheten kan infalla det år man uppnått bestämd

ålder, inte, som i dag, den enskildes ålder på

valdagen (yrkande 4). Slutligen yrkas att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening behovet

av en utredning kring åldersgränser vid val om det

nyss nämnda yrkandet inte vinner gehör (yrkande 5

delvis).

I motion 2002/03:K319 av Mikael Oscarsson (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om valbarhet

fr.o.m. det år man fyller 18 år (delvis).

I motion 2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag för att ändra nuvarande

valbarhetskriterier från medborgarskap,

unionsmedborgarskap eller visstidsvistelse till

medborgarskap eller folkbokföring för icke-svenska

medborgare vad avser samtliga val (yrkande 2).

Motionären anför bl.a. att rationell grund saknas

för att inte ge alla i Sverige folkbokförda personer

med utländsk härkomst samma rösträtt som svenska

medborgare. Det avgörande kriteriet bör vara att en

individ är folkbokförd (lämpligen sedan någon månad

före val eller folkomröstning), inte hur länge

personen vistats i Sverige. Den som bor och verkar i

Sverige berörs av samhällsfrågorna, oavsett

medborgarskap och bosättningens längd. I

sammanhanget anförs vidare att samma regler givetvis

skall gälla för valbarhet som för rösträtt.

I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen utreder

frågan om en utvidgning av den valbara kretsen

(yrkande 2). Motionären anser bl.a. att möjligheten

att utöka valbarheten även till icke-medborgare och

människor under rösträttsåldern genast bör utredas.

Bakgrund

För att vara valbar till riksdagen krävs enligt 3

kap. 10 § regeringsformen att man uppfyller

villkoren för rösträtt. Motsvarande krav gäller

enligt kommunallagen (1991:900) för valbarhet till

kommunala församlingar. Valbar till

Europaparlamentet är, förutom den som är

röstberättigad vid riksdagsval, medborgare i någon

av Europeiska unionens medlemsstater

(unionsmedborgare) som fyller 18 år senast på

valdagen och som är folkbokförd i landet och som

inte röstar i någon annan medlemsstat inom

Europeiska unionen. Detta följer av bestämmelser i 1

kap. vallagen.

I betänkande 2001/02:KU14 avstyrkte utskottet en

motion med förslag om bl.a. rätt för alla som fyller

18 år under valåret att kandidera i valen till

kommun, landsting, riksdagen och Europaparlamentet.

Utskottet hänvisade till sin tidigare bedömning att

sambandet mellan rösträttsålder och myndighetsålder

bör behållas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att sambandet

mellan valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör

brytas. Därför avstyrker utskottet bifall till

motionerna 2002/03:K258 yrkandena 3, 4 och 5 i denna

del samt 2002/03:K319 i denna del.

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383

yrkande 2 om villkoren för valbarhet för andra än

svenska medborgare. Mot bakgrund av vad som nu har

anförts anser utskottet att det inte är påkallat att

begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss

nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här

berörda delar.

Tidsbegränsning av uppdraget som

riksdagsledamot

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

tidigare ställningstagande att riksdagen

avslår motioner om tidsbegränsning av

uppdraget som riksdagsledamot. Jämför

reservation 9.

Motionerna

I motion 2002/03:K229 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om införandet

av en lagstiftad rotationsprincip för

riksdagsledamöter. Motionären förespråkar en ordning

som innebär att ingen får sitta på samma politiska

uppdrag längre än tre mandatperioder i följd.

I motion 2002/03:K415 av Tasso Stafilidis (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att införa

begränsning av det antal mandatperioder som en

person får vara ledamot av Sveriges riksdag. Enligt

motionären bör begränsningen förslagsvis vara tre

mandatperioder.

Bakgrund

I 3 kap. 10 § regeringsformen föreskrivs att endast

den som uppfyller villkoren för rösträtt kan vara

ledamot av riksdagen eller ersättare för ledamot.

Några andra begränsningar i form av valbarhets-

och behörighetsvillkor för riksdagledamot eller

ersättare finns inte. Partierna har fri rätt att

nominera kandidater till sina listor.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2000/01:KU11 en motion som syftade till att

förtroendevaldas uppdrag skulle kunna tidsbegränsas.

Utskottet yttrade därvid att det kunde ha förståelse

för de önskemål om större spridning av

förtroendeuppdrag som kunde antas ligga bakom

förslaget i motionen. Emellertid ansåg utskottet det

uteslutet att göra en sådan inskränkning i

partiernas nomineringsrätt eller - än mindre - i

väljarnas fria val som skulle bli följden av en

reglering enligt motionen. Motionen avstyrktes

därmed. Utskottet vidhöll därefter i betänkande

2001/02:KU13 sin tidigare bedömning och avstyrkte

därför en motion rörande samma fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och

avstyrker därför motionerna 2002/03:K229 och

2002/03:K415.

Åtgärder för ökat valdeltagande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om åtgärder för ökat

valdeltagande.

Motionerna

I motion 2002/03:K230 av Inger Lundberg m.fl. (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om en studie

bland de röstberättigade som avstått från att rösta

i 2002 års val (yrkande 1). Vidare föreslås att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av handfasta

åtgärder från Valmyndighetens och de lokala

valnämndernas sida för att höja valdeltagandet inför

nästa val (yrkande 2). I motionen föreslås även att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av utformning,

förnyelse och distribution av röstkort (yrkande 3).

Slutligen föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förtidsröstningen (yrkande 4). Motionärerna anser

det angeläget att riksdagen tar initiativ till en

studie bland de väljare som avstått från att rösta

för att kartlägga skälet till att de avstått. En

sådan undersökning bör innefatta frågor som

röstkortens utformning, vallokaler etc. Avsikten med

studien skall vara att föreslå handfasta insatser

från statens och de kommunala valmyndigheternas sida

för att öka valdeltagandet inför nästa val. Vidare

anser motionärerna att Valmyndigheten bör ges i

uppdrag att se över utformning och distribution av

röstkort inför kommande EU-val och eventuell

folkomröstning. Vidare bör Valmyndigheten ges i

uppdrag att följa upp erfarenheterna av

förtidsröstningen i 2002 års val. En särskild studie

bör göras av studerandes, äldres och invandrares

möjligheter att använda sig av möjligheten till

förtidsröstning. I motionen anförs även att

Valmyndigheten bör vara öppen för mer

okonventionella grepp för att underlätta

förtidsröstning inför nästa val. Ett kan vara att

nya röstkort tillhandahålls på publika platser som

universitet och högskolor, arbetsförmedlingar etc.

och att statliga och kommunala lokaler med

heltidsverksamhet i högre utsträckning används som

vallokaler. Slutligen förutsätter motionärerna också

att de goda erfarenheterna av riktade resurser till

de politiska partierna för att höja valdeltagandet

tas till vara också inför nästa val.

I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att stimulera ett ökat valdeltagande (yrkande 14).

Motionärerna ser med oro på det låga valdeltagandet

bland personer med utländsk bakgrund. Enligt

motionärernas uppfattning bör orsakerna till det

låga valdeltagandet främst sökas hos den förda

politiken och hos de rådande strukturerna. De anser

därför att lösningen på det låga valdeltagandet

skall sökas på ett bredare plan i det svenska

samhället.

I motion 2003/04:K236 av Torsten Lindström (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om dels

insatser för att öka det generella valdeltagandet

(yrkande 1), dels särskilda insatser för att öka

valdeltagandet i befolkningsgrupper med lågt

valdeltagande (yrkande 2). Motionären anser att

valdeltagandet under de senaste drygt 30 åren har

sjunkit på ett alarmerande sätt. Därvid konstateras

att bland förstagångsväljarna har valdeltagandet

sjunkit från 83 % av kvinnorna och 82 % av männen år

1970 till 73 % av kvinnorna och 68 % av männen 2002.

I de kommunala valen till kommunfullmäktige och

landstingsfullmäktige där utländska medborgare har

rösträtt har valdeltagandet bland dem sjunkit från

60 % hos båda könen 1970 till 40 % av kvinnorna och

drygt 30 % av männen 2002. De utländska medborgarnas

redan låga valdeltagande har sålunda blivit ännu

lägre. Socioekonomiska beräkningar visar att

valdeltagandet framför allt sjunkit bland arbetare

och studerande. Ju högre inkomst en väljare hade år

2002 desto större var benägenheten att rösta i valet

det året. I en undersökning från Västerås stad efter

kommunfullmäktigvalet 2002 konstaterades att

arbetslöshet är den faktor som enskilt väger tyngst

för personer som inte utnyttjar sin rösträtt.

Motionären anser att åtgärder behöver vidtas för att

stävja utvecklingen och i stället uppnå ett högre

valdeltagande.

Bakgrund

I rapporten Vem röstar och varför (Ds 2003:54)

redovisas analyser av valdeltagandet i 2002 års

kommunfullmäktigval. Det konstateras att

valdeltagandet i kommunfullmäktigvalet 2002 följde

ett mönster som är känt från tidigare

undersökningar, såväl svenska som utländska. Äldre,

infödda, gifta och sammanboende, högutbildade samt

bättre bemedlade röstar i större utsträckning än

yngre, invandrade, ensamstående, lågutbildade och

låginkomsttagare.

Enligt rapporten kan skillnader i individernas

föreningsaktivitet, förtroende för andra människor,

politiska intresse, partiidentifikation, tilltro

till valhandlingens effektivitet samt uppslutning

kring synen på röstning som en medborgerlig dygd

till stora delar förklara de positiva effekterna av

ålder, utbildning och inkomst på valdeltagandet.

Däremot visas enligt rapporten att dessa

mekanismer inte kan förklara effekterna av

civilstånd och invandrarskap. I rapporten anges

vidare att det verkar som om rösträtten till

riksdagsvalen, som följer av ett svenskt

medborgarskap, gör deltagande i kommunalvalet mer

sannolikt.

Slutligen konstateras i rapporten att den relativa

stabiliteten i valdeltagandet framstår som

förståelig i ljuset av de attitydförändringar som

under de senaste åren skett inom väljarkåren. Det

ökande horisontella förtroendet bland individerna

och, framför allt, förstärkningen av röstnormen

borgar för ett högre valdeltagande medan det

sjunkande partiengagemanget har en motsatt effekt.

I rapporten Erfarenheter från valen den 15

september 2002 (Rapport 2003:1) redogör

Valmyndigheten för hanteringen av röstkort. Av

rapporten framgår bl.a. att det från olika håll

påtalats att röstkorten till de röstberättigade med

inrikes adress inte hade delats ut i tid. Vid de

utredningar som gjorts i efterhand visar det sig

dock att detta haft en mycket begränsad omfattning

och rört enstaka postdistrikt. Röstkorten till

utlandssvenskarna kom i många fall fram alldeles för

sent för att kunna användas vid röstningen. Detta

har dock inte medfört att någon hindrats från att

rösta eftersom det inte krävs röstkort vid röstning

utomlands. I rapporten Informationsinsatser

Folkomröstningen 2003 (Rapport 2003:2) anger

Valmyndigheten bl.a. att röstkort som skickas ut

till varje röstberättigad med känd adress är

inneslutet i en folder som innehåller information om

hur man går till väga för att rösta.

I rapporten Erfarenheter från valen den 15

september 2002 (Rapport 2003:1) redogör

Valmyndigheten även för vissa iakttagelser under

poströstningsperioden. Där anges att det i medierna,

från kommuner och i viss mån från allmänheten

framfördes synpunkter på öppettider och antal

röstmottagningsställen, bristande utrymme och

oordning i lokalerna, brister i tillgänglighet för

funktionshindrade och mot slutet av perioden

köbildning på vissa ställen. För att bereda utrymme

för partierna att lägga ut namnvalsedlar har

utvecklats en särskild valskärm som på utsidan har

genomskinliga fack där valsedlar kan placeras. Trots

dessa skärmar uppstod vid detta val problem med

oordning bland valsedlarna och klagomål på

otillräckligt utrymme vilket gjorde att vissa

partier ansåg sig missgynnade. Det förekom i större

utsträckning än vid valet 1998 att vissa valsedlar

försvann eller placerades om. Det förekom också att

hela buntar av valsedlar i förväg försetts med

kryssmarkeringar för en viss person. I rapporten

redovisas även vissa överväganden inför kommande

val. Kraven på postens tillgängliga ytor kan framför

allt inför 2006 års val komma att medföra att färre

av postens serviceställen hos partner kan bedömas

lämpliga för röstmottagningen. Om så är fallet måste

eventuellt andra lokaler som normalt inte disponeras

av posten för postverksamhet hyras under

postperioden för att förstärka "nätet" av

röstmottagningsställen för förtidsröstningen.

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla

en särskild utredare för att göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet.

Utredaren skulle lämna förslag till de

författningsändringar och andra åtgärder som

utredaren anser vara behövliga. Av direktiven (dir.

2000:10) framgår att utredningsarbetets övergripande

syfte är att skapa så goda praktiska förutsättningar

som möjligt för väljarna att rösta. Utredaren skulle

i sammanhanget också klargöra i vilken utsträckning

den centrala valmyndigheten skall svara för aktiv

information och uppmaningar till väljarna att rösta.

Valtekniska utredningen avlämnade i december 2000

betänkandet Teknik och administration i

valförfarandet SOU 2000:125. Utredningen föreslog

att funktionen att vara central valmyndighet flyttas

från Riksskatteverket till en ny myndighet. Den nya

myndigheten borde, enligt utredningen, kunna ges en

mer aktiv roll i förhållandet till väljarna.

Utredningen beskriver denna enligt följande.

En särskild fråga för utredningen är i vilken

utsträckning den centrala valmyndighetens uppdrag

bör innefatta aktiv information och uppmaningar

till väljarna att rösta. Frågan skall ses mot

bakgrund av ett vikande valdeltagande. I PM

2000-06-06 har utredningen uttalat att det

förefaller rimligt att den centrala

valmyndigheten ges en mer aktiv roll i

förhållande till väljarna men att det i så fall

vore olämpligt att inordna funktionen som central

valmyndighet som en av flera andra verksamheter i

en redan befintlig myndighet. Mot bakgrund av att

ifrågavarande slag av uppgifter på intet sätt är

fria från politiska värderingar har utredningen

föreslagit att den nya centrala valmyndigheten

organiseras som en nämndmyndighet med en bred

politisk och medborgerlig sammansättning.

Enligt 1 kap. 15 § andra stycket vallagen skall

den centrala valmyndigheten informera allmänheten

om när, var och hur man skall rösta samt om vad

som i övrigt gäller för valet. I denna uppgift

ingår inte uttryckligen att t.ex. uppmana

väljarna att rösta. Något uttryckligt förbud för

myndigheten att agera mer aktivt i förhållande

till väljarna föreskrivs å andra sidan inte

heller i lagen. Vid flera tillfällen har också

den centrala valmyndigheten i annonser i

tidningar m.m. uppmanat väljarna att utnyttja sin

rösträtt. Så skedde bl.a. i en brett upplagd

kampanj inför valet år 1973 i samband med att

rösträttsåldern sänktes till 18 år. I samband med

1999 års val till Europaparlamentet gjordes också

en mycket omfattande informationsinsats. Mer

resurser än tidigare användes för att informera

om valet och med särskild tonvikt på

förtidsröstningen. Informationen i TV och radio

innehöll också en uppmaning att rösta i valet.

Sistnämnda åtgärd ifrågasattes i någon mån i den

offentliga debatten.

Utredningen har som bakgrund till sina

ställningstaganden undersökt förhållandena i

vissa andra Europeiska länder. När det gäller

frågan om ett mera aktivt förhållningssätt till

väljarna kan konstateras att det går en

skiljelinje mellan valsystem som det svenska som

inte föreskriver röstplikt och sådana system som

gör det, som t.ex. Belgien, Grekland och

Luxemburg. I det senare fallet är det naturligt

att myndigheterna uppmanar väljarna att rösta.

När det gäller valsystem utan röstplikt är

bilden splittrad. Vad utredningen erfarit har i

dag inte någon valmyndighet bland EU:s

medlemsstater med detta valsystem uttryckligen i

uppgift att uppmana väljarna att rösta. I några

länder tolkas detta närmast som ett förbud för

myndigheterna att agera mer aktivt i frågan,

t.ex. i Finland, Tyskland och Österrike. I

flertalet länder har man emellertid en annan syn

och tillåter valmyndigheterna att ta en mer aktiv

roll i samband med sina informationsuppgifter.

Detta synsätt tillämpas på Irland och i

Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz,

Storbritannien och Nordirland. Det är dock inte i

något fall tillåtet för valmyndigheterna att

driva kampanjer utformade på ett sådant sätt att

väljarna kan komma att påverkas i sitt val.

I betänkande 2001/02:KU8 behandlade utskottet en

motion om förstärkta informationsinsatser för ökat

valdeltagande. Utskottet erinrade därvid om att den

centrala valmyndigheten enligt 1 kap. 15 § vallagen

skall informera allmänheten om när, var och hur man

skall rösta samt om vad som i övrigt gäller för

valet. Utskottet ansåg inte att denna bestämmelse

bör ändras och avstyrkte därför motionen.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K230 yrkande 1-4,

2002/03:Sf289 yrkande 14 och 2003/04:K236 yrkande 1-

-2 bör därför avslås.

Valsedlarnas utformning och

innehåll, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om användning av

partisymboler på valsedlar och om försök med

att inte ange kandidaters bostadsort på

valsedlar.

Motionerna

I motion 2002/03:K232 av Yilmaz Kerimo och Tommy

Waidelich (båda s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nödvändigheten av att förtydliga

partiers valsedlar med partisymboler. Motionärerna

anser att placeringen av och utseendet på

valsedlarna gör att det kan finnas risk för

förväxling. Den risken finns för alla men är

sannolikt särskilt stor för personer som har

svårigheter med svenska språket. För att öka

tydligheten och tryggheten för väljarna borde därför

valsedlarna förses med partiernas symbol. I motion

2002/03:K234 av Carina Hägg (s) föreslås att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över

förutsättningarna för att till kommande allmänna val

möjliggöra för partier att komplettera partiets namn

på valsedeln med en partisymbol. Enligt motionärens

uppfattning skulle en sådan möjlighet för partierna

underlätta det praktiska förfarandet i vallokalen

för många väljare.

I motion 2002/03:K233 av Jan-Evert Rådhström och

Gunnar Axén (båda m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det bör genomföras ett försök

i någon eller några valkretsar med att inte ange

kandidaternas bostadsort på valsedlarna till

riksdagsvalet.

Bakgrund

Det har länge förekommit att partier framfört sina

budskap under en viss symbol. Partierna vill på det

sättet profilera sig visuellt. Symbolerna har blivit

allmänt kända. Vallagens sjätte kapitel om valsedlar

innehåller inte några bestämmelser som tar sikte på

symboler på valsedlar. Det finns således inget

stadgande som uttryckligen förbjuder användningen av

symboler eller någon bestämmelse som direkt medför

att en valsedel med en symbol skall förklaras

ogiltig.

1993 års vallagskommitté (SOU 1994:30) diskuterade

möjligheten att trycka partisymboler på valsedlarna

men avstod från att lägga fram förslag med sådant

innehåll. Också Nomineringsrätts- och

valkretskommittén (SOU 1995:143) avstod från att

lägga fram förslag i denna del. Kommittéerna ansåg

inte att fördelarna uppvägde de nackdelar som kunde

förutses av en ordning där partisymboler trycks på

valsedlarna. I proposition 1996/97:70 Ny vallag

gjorde regeringen bedömningen att det inte borde

införas några regler för att underlätta

möjligheterna att trycka partisymboler på

valsedlarna. De skäl som framförts för att införa en

sådan ordning var enligt regeringen att det skulle

underlätta för nya grupper av väljare som tillkommit

på senare tid, såsom tidigare omyndigförklarade

personer, som inte tidigare hade rösträtt och vissa

invandrargrupper, som kan ha svårt att tillgodogöra

sig texten på valsedeln. Emellertid hade de skäl

som talar mot att tillåta partisymboler på valsedlar

större tyngd, enligt regeringens uppfattning.

Sålunda föreföll det enligt regeringen mindre

lämpligt att samtidigt med personvalets införande i

det svenska valsystemet också införa regler som

framhäver partierna. Ett andra skäl, som regeringen

ansåg mycket starkt talar emot partisymboler på

valsedlarna, var att valhemligheten lättare kan

avslöjas med färgglada symboler på valsedlarna.

Förutom dessa principiella invändningar anförde

regeringen också vissa tekniska. En sådan var att

valsedeln, med utrymme för personmarkering, inte är

av sådant format att den också kan ta upp en symbol

som är stor nog att skiljas från andra. Dessutom

måste eventuellt ny maskinell utrustning

införskaffas för tryckningen. Slutligen kunde det,

enligt regeringen, uppkomma svårigheter vid

sammanräkningen om också en bedömning av

valsedlarnas giltighet med hänsyn till partisymbolen

skall göras.

Motioner om möjlighet att införa symboler på

valsedlarna har behandlats tidigare av utskottet,

senast i betänkande 1996/97:KU16. Utskottet erinrade

inledningsvis om att det förekommer att vissa lokala

partier själva, utan att anvisade tryckerier

anlitas, trycker upp valsedlar. På dessa trycks

diverse symboler och logotyper som skall utmärka

eller särskilja partinamnet. Såvitt känt är har

emellertid ingen sådan valsedel bedömts som ogiltig.

Utskottet delade emellertid regeringens uppfattning

att det av både principiella och tekniska skäl är

mindre lämpligt att nu införa regler för att

underlätta möjligheten att trycka partisymboler på

valsedlarna. Därför avstyrkte utskottet en motion

härom.

Vallagens sjätte kapitel om valsedlar innehåller

inte någon uttrycklig föreskrift om att

kandidaternas bostadsort skall anges på valsedlarna.

På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör dock

enligt 4 § första stycket varje kandidat

identifieras på ett sådant sätt att det klart

framgår vem som avses. Bestämmelsen motsvarar en

föreskrift i äldre rätt. I 6 kap. 2 § tredje stycket

i 1972 års vallag (SFS 1972:620) föreskrevs att

kandidat skulle anges på sådant sätt att det klart

framgick vem som avsågs. Vid kandidatnamn borde

därför utsättas kandidatens personnummer eller annan

identifieringsuppgift. I proposition 1972:105

anförde departementschefen i sammanhanget att det

ligger både i kandidatens och hans partis intresse

att hans identitet otvetydigt framgår av valsedeln.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K232, 2002/03:

K233 och 2002/03:K234 bör därför avslås.

Valdagar

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en

översyn av regeringsformen föreslår utskottet

att riksdagen avslår motioner om tidpunkten

för val till riksdagen, landsting och

kommunfullmäktige.

Motionerna

I motion 2002/03:K241av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs angående ett

införande av skilda valdagar (yrkande 1).

Motionärerna anför bl.a. att den politiska debatten,

intresset för demokrati och ungas deltagande i

samhällslivet skulle gynnas av att val hölls oftare

och att det införs skilda mandatperioder för

kommunfullmäktige, landsting och riksdag. Det skulle

dessutom öka intresset för kommunpolitiken.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

skilda valdagar (yrkande 5). Tanken måste, enligt

motionen, vara att ge större utrymme för lokal

politisk debatt och ansvarsutkrävande. Frågan om hur

skilda valdagar skall genomföras bör prövas

ytterligare. Ett yrkande av samma innebörd återfinns

i motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

(yrkande 7).

I motion 2002/03:K329 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lämnar

förslag på ändring i 1 kap. 10 § vallagen i enlighet

med vad som i motionen anförs om skilda valdagar

rörande kommun- och riksdagsval.

I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om tidpunkten

för riksdagsval (yrkande 21). Enligt motionen skulle

skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval leda

till att viktiga kommunala frågeställningar får

samma möjligheter som rikspolitiken att tydliggöras

och debatteras. Med beaktande av den

maktförskjutning som skett från stat till kommun

finns det vidare enligt motionärernas mening starka

skäl som talar för att ändra nuvarande ordning med

gemensam valdag för kommunal- och riksdagsval. Ett

viktigt skäl till att valdagarna bör skiljas åt är

att det härigenom kommer att anordnas allmänna val

med tätare mellanrum än i dag. Erfarenheten av de

fyraåriga mandatperioderna är i allt väsentligt

positiv men med den reservationen att avståndet

mellan val blivit väl långt.

I motion 2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och

Lotta N Hedström (båda mp) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skilda valdagar (yrkande 25). I

motionen anförs bl.a. att skilda valdagar är en

viktig förutsättning för att stimulera folkets

deltagande i samhällspolitiken och ge de lokala,

kommunala och regionala frågorna å ena sidan och

riksfrågorna å den andra rättmätigt utrymme under

separata valrörelser. Ett yrkande av samma innebörd

återfinns i motion 2003/04:N335 av samma motionärer

(yrkande 11).

I motion 2003/04:K201 av Rolf Gunnarsson (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om skilda

valdagar. Enligt motionen vore det helt klart en

fördel - för demokratins bästa - om det blir skilda

valdagar för de tre valen: Valet till riksdagen får

en dag för sig. Valet till kommuner och landsting

får en annan dag.

I motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om tidpunkten

för riksdagsval (yrkande 23). Med skilda valdagar

för kommunal- och riksdagsval skulle, enligt

motionärernas uppfattning, viktiga kommunala

frågeställningar få samma möjligheter som

rikspolitiken att tydliggöras och debatteras. Vidare

skulle, enligt motionen, en förläggning av

riksdagsvalen till våren ge riksdagsarbetet en

bättre rytm samtidigt som en nytillträdd regering

skulle få större möjligheter att förverkliga sin

budgetpolitik redan under sitt första arbetsår. Ett

alternativ till en fast valdag på våren anges i

motionen vara att låta tidpunkten för val avgöras av

när det senaste valet hölls. Nytt val skulle då

hållas senast fyra år efter senaste val.

I motion 2003/04:K345 av Ulrik Lindgren (kd) och

Kenneth Johansson (c) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa skilda valdagar för

riksdagsval och region-, landstings- och

kommunalval. Ett sätt att få större tyngd i och

större uppmärksamhet på medborgarnas vardagsnära

frågor är, enligt motionärernas uppfattning, att

införa skilda valdagar; en dag för region-,

landstings- och kommunval och en dag för

riksdagsval. Motionärerna anser att skilda valdagar

skulle stimulera medborgarna att ta större del i den

lokala demokratiska processen. Vidare är

motionärerna övertygade om att en särskild valdag

för kommunerna även skulle medverka till att det

kommunala självstyret stärktes genom att de många

begränsningarna i självstyret skulle tydliggöras.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 3 § regeringsformen förrättas

ordinarie val till riksdagen vart fjärde år.

I 1 kap. 1 § riksdagordningen föreskrivs vidare att

ordinarie val till riksdagen hålls i september.

När det gäller val till kommunfullmäktige anges i

5 kap. 5 § kommunallagen att ledamöterna och

ersättarna i fullmäktige skall väljas för fyra år

räknat fr.o.m. den 1 november valåret.

Därutöver sägs i 1 kap. 10 § vallagen (1997:157)

att ordinarie val till riksdagen och ordinarie val

till landstings- och kommunfullmäktige skall hållas

samma dag. Valdag skall vara den tredje söndagen i

september.

Riksdagen beslutade den 20 oktober 1999 att med

bifall till ett antal motioner göra ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av att

utreda såväl frågan om att flytta valdagen till en

annan tidpunkt än tredje söndagen i september som

frågan om skilda dagar för val till riksdagen

respektive till landstings- och kommunfullmäktige

(bet. 1999/2000:KU2, rskr. 1999/2000:5).

1999 års författningsutredning gavs därefter genom

tilläggsdirektiv (dir. 2000:21) i särskilt uppdrag

att utreda frågorna om skilda valdagar och vårval. I

enlighet med vad som angavs i direktiven inhämtade

kommittén ett forskningsunderlag, som på kommitténs

initiativ publiceras i forskarantologin Skilda

valdagar och vårval? (SOU 2001:65). I

slutbetänkandet Den gemensamma valdagen och andra

valfrågor (SOU 2002:42) angav 1999 års

författningsutredning som sin samlade bedömning att

det saknas tillräckliga skäl att överge den

nuvarande ordningen med gemensam valdag. Därvid

konstaterade kommittén att införandet av ett system

med skilda valdagar innebär ett lägre valdeltagande

i de kommunala valen, vilket från demokratisk

synpunkt ansågs oacceptabelt. Vidare ansåg kommittén

att det också är av värde att det kommunala

sambandet tydliggörs. Systemet med gemensam valdag

ansågs vidare inte ha utgjort något hinder mot en

utvecklad kommunal demokrati. Kommittén uttalade

också att den är helt säker på att vitaliseringen av

kommunal-demokratin kommer att kunna fortsätta med

en bevarad gemensam valdag. Vidare angav kommittén

som sin samlade bedömning att det saknas

tillräckliga skäl att ändra den nuvarande

förläggningen av valdagen. Den nuvarande kollisionen

mellan valrörelsen och budgetarbetet bör, enligt

kommittén, i stället lösas genom förändringar av

budgetprocessen.

Konstitutionsutskottet behandlade senast under

riksmötet 2001/02 motioner med liknande innehåll som

de nu aktuella. I detta sammanhang ansåg utskottet

att resultatet av 1999 års författningsutrednings

överväganden borde avvaktas och avstyrkte motionerna

(bet. 2001/02:KU13 och 2001/02:KU14).

Demokratiutredningen har i sitt betänkande En

uthållig demokrati! (SOU 2000:1) framhållit

fördelarna med skilda dagar för val till riksdagen

och till kommunala församlingar.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2002/03:K241 yrkande 1, 2002/03:K282

yrkande 5, 2003/04:K290 yrkande 7, 2002/03:K329,

2002/03:K379 yrkande 21, 2002/03:N302 yrkande 25,

2003/04:N335 yrkande 11, 2003/04:K201, 2003/04:K271

yrkande 23 och 2003/04:K345 om tidpunkten för val

till riksdag, landsting och kommunfullmäktige. Mot

bakgrund av vad som nu har anförts anser utskottet

att det inte är påkallat att begära sådana initiativ

som efterfrågas i de nyss nämnda motionerna, vilka

därför bör avslås i nu berörda delar.

Funktionshindrades möjlighet att

utöva sin rösträtt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om tillgänglighet till

vallokaler för funktionshindrade och om att

underlätta för synskadade att rösta. Jämför

reservation 10.

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att alla

skall ha samma möjlighet att delta i allmänna val

(yrkande 7). Motionärerna framhåller att det för

många funktionshindrade innebär svårigheter bara att

ta sig in i vallokalen med rullstol. Det kan

dessutom vara omöjligt för synskadade att genomföra

röstning på grund av sitt handikapp. Därför anser

motionärerna att en person som är behjälplig vid

röstning borde finnas till hands med respekt för den

enskildes integritet och valhemlighet.

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändringar i relevant lagstiftning

så att personvalsedlar finns att tillgå också för

synskadade (yrkande 3). Motionären anför bl.a. att

synskadade i såväl valet år 2002 som tidigare val

med personvalsinslag saknat möjlighet att delta i

personvalet utan att avslöja sin valhemlighet,

eftersom namnvalsedlar i punktskrift inte funnits.

Detta bör genast åtgärdas.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

synskadades möjligheter att personrösta (yrkande 2).

Motionärerna anför bl.a. att det torde vara möjligt

för Valmyndigheten att genom teknikupphandling ta

fram en apparat som medger en synskadad att

personrösta utan att valhemligheten röjs. I motion

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framförs

ett yrkande med samma innebörd (yrkande 5).

I motion 2002/03:K308 av Kerstin Lundgren (c)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

att göra personvalet tillgängligt för synskadade.

Det framhålls att valhemligheten självklart måste

kunna gälla även för synskadade. Motionären bedömer

att det med IT-teknik finns möjligheter att lösa

denna fråga. I väntan på detta skulle t.ex.

valhemligheten vid personval kunna värnas genom att

man har samma stilstorlek på valsedlarna, oavsett

hur många namn dessa innehåller. Då kan den enskilde

göra bruk av en mall som visar var man skall kryssa

för respektive kandidat. Liknande yrkanden framförs

i motionerna 2002/03:K328 av Inger Lundberg (s),

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v) (yrkande

9) och 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

(yrkande 5).

I motion 2002/03:K270 av Marie Engström (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

tillgänglighet till vallokaler. Motionären hänvisar

till att enligt Valadministrativa utredningen (Ju

2000:02) hade närmare hälften av de vallokaler som

fram till den tidpunkten ofta använts, t.ex.

skolbyggnader, allvarliga brister när det gäller

tillgänglighet för funktionshindrade. Till stor del

användes samma typ av lokaler vid valet i september

2002. Enligt motionen bör därför en samlad bedömning

göras av tillgängligheten till vallokaler vid valet

år 2002. I motion 2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

tillförsäkrande av funktionshindrades demokratiska

och mänskliga rättigheter (yrkande 9). Motionärerna

anför därvid bl.a. att vissa begränsade ändringar i

vallagen om vallokalers tillgänglighet för fysiskt

funktionshindrade trädde i kraft den 1 april 2002

(SFS 2002:68). Vidare anförs att regeringen under

denna mandatperiod bör utvärdera i vilken mån

lagändringarna lett till att de fysiskt

funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års

riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat

ske under värdiga och jämlika former. Regeringen bör

i god tid före valet till EU-parlamentet i juni 2004

lämna förslag till riksdagen om erforderliga

lagändringar för att fysiskt funktionshindrade skall

tillförsäkras sina demokratiska rättigheter i

samband med allmänna val.

Bakgrund

Från och med den 1 april 2002 gäller nya

bestämmelser om personer med fysiska funktionshinder

och röstning i vallokal. Enligt 9 kap. 4 § vallagen

skall kommunen se till att det finns lämpliga

lokaler som kan användas som vallokaler och som i

fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna

goda möjligheter att rösta. Kommunen får som

vallokal använda en lokal som inte är tillgänglig

för fysiskt funktionshindrade väljare endast om

kommunen inte kan använda en lokal som är

tillgänglig för dem. Om kommunen avser att använda

en lokal som inte uppfyller kravet på

tillgänglighet, skall kommunen samråda med

länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen

skall ange varför den gjort bedömningen att någon

annan lokal inte kan användas i stället. Om en

vallokal inte är tillgänglig för en fysiskt

funktionshindrad väljare, får valförrättaren enligt

10 kap. 8 § andra stycket ta emot väljarens

valkuvert utanför vallokalen om det kan ske under

betryggande former.

Vid riksdagbehandlingen av den

regeringsproposition som ligger till grund för dessa

bestämmelser uttalade utskottet att förslaget

innebar en förbättring mot vad som då gällde.

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag med vissa

tekniska justeringar och avstyrkte motioner angående

tillgängligheten till vallokaler för

funktionshindrade (bet. 2001/02:KU8). I betänkande

2001/02:

KU14 vidhöll utskottet sin då nyligen gjorda

bedömning och avstyrkte därmed ännu en motion i

frågan.

Valmyndigheten har i två rapporter till

Justitiedepartementet belyst tillämpningen av de nya

reglerna. I rapport den 13 mars 2002 (dnr 088-02/70)

anges bl.a. att länsstyrelserna har uppgett att de

skriftligen eller vid möten med företrädare för

kommunernas valnämnder har erinrat om vikten av att

det till vallokaler väljs lokaler som är

tillgängliga för fysiskt funktionshindrade. Det

framgår vidare att något formellt samråd inte har

ägt rum i något län. Några kommuner har rapporterat

att de bytt till nya och lämpligare lokaler och

några kommuner har uppgett att ramper som gör det

möjligt att komma in även med rullstol har byggts

vid de vallokaler som hittills saknat sådana. I

rapport den 14 juni 2002 (dnr 02-196/70) anges att

formella samråd med länsstyrelser begärts

beträffande en vallokal i vardera Norrtälje,

Vallentuna, Vaxholm, Torsås, Mönsterås, Mora och

Gävle kommuner; beträffande två vallokaler i Lomma,

Hagfors och Karlstads kommuner; beträffande fyra

vallokaler i Ronneby kommun samt beträffande 16

vallokaler i Göteborgs kommun. Det anförs i

rapporten att åtminstone ett antal av de lokaler som

samrådet omfattar med hjälp av ramper bör kunna

göras tillgängliga med rullstol. Valmyndigheten gör

i rapporten den sammanfattande bedömningen att

valnämnderna vidtagit åtgärder för att så långt

möjligt kunna erbjuda val-lokaler som är

tillgängliga också för väljare med fysiska

funktionshinder.

Utskottet behandlade i betänkande 1998/99:KU17 en

motion med yrkande om att valsedlar med punktskrift

borde tas fram till nästkommande val. Utskottet

gjorde då följande bedömning.

I dag finns information till synskadade väljare

dels på kassettband, dels med punktskrift.

Dessutom distribueras kuvert med text i

punktskrift som innehåller valsedlar utan

punktskrift. Denna ordning har utformats med

tanke på valhemligheten. Utskottet är med hänsyn

till valhemligheten inte berett att föreslå att

även valsedlarna skall utformas med punktskrift

och avstyrker därför motionen.

I proposition 2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m.

(s. 71 f.) har regeringen anfört bl.a. att när det

gäller röstningsförfarandet för synskadade väljare

har Riksskatteverket i samråd med Synskadades

Riksförbund (SRF) sett över vilka åtgärder som kan

vidtas för att underlätta förfarandet. Till valet år

1991 togs i samarbete med SRF fram ett särskilt

valmaterial som kunde läsas i punktskrift.

Materialet bestod av ett ytterkuvert med separata

kuvert med en partimarkerad valsedel för vart och

ett av de åtta största partierna och blanka

valsedlar (totalt 27 kuvert per väljare). Innehållet

fanns angivet i punktskrift utanpå kuverten.

Väljaren kunde därmed ta ut en valsedel för varje

val och lägga in i ordinarie valkuvert vid

röstningen i vallokal eller på posten. Varje

försändelse innehöll också ett särskilt

informationsblad. Materialet skickades till de

synskadade som enligt SRF:s register läste

punktskrift. Materialet sändes också till varje

länsstyrelse och valnämnd för vidare distribution

efter begäran. Landets taltidningar fick också

information. Distributionen har därefter ytterligare

utökats till att omfatta länsbibliotekens

inläsningstjänst. Vidare har en ljudkassett

framställts med texten från väljarbroschyren.

De åtgärder som nu redovisats ger synskadade

möjligheter att utan insyn från någon annan person

rösta på ett parti. De löser dock inte de problem

som uppkommit för synskadade genom de nya reglerna

om personröstning.

Det är givetvis inte tillfredsställande att

synskadade inte utan insyn från annan kan

personrösta. Utredningen har dock bedömt att detta i

framtiden genom röstning via Internet kommer att bli

möjligt även för synskadade. I avvaktan på att en

sådan ordning införs har utredningen inte velat

förorda en lösning som tillåter röstning med

valsedlar som väljaren själv skrivit ut via

Internet. Varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet har

kunnat se några möjligheter att med bibehållen

valhemlighet personrösta utan hjälp. I stället har

man föreslagit att "auktoriserade röstmedhjälpare"

skall införas. Från Hjälpmedelsinstitutet har man

sagt att det knappast var tänkbart att förrän

röstningen görs "teknisk" för alla åstadkomma något

för synsvaga utan åsidosättande av valhemligheten.

Mot bakgrund av det anförda finner regeringen att

någon förändring av valsedlarnas utformning inte bör

föreslås för närvarande.

Vid riksdagsbehandlingen av proposition 2001/02:53

framhöll utskottet att det är av stor betydelse att

alla kan rösta utan att valhemligheten åsidosätts.

Att, såsom föreslagits i en motion, använda

valsedlar och valkuvert med punktskrift skulle

enligt utskottet åsidosätta valhemligheten. Mot den

anförda bakgrunden avstyrktes motionen (bet.

2001/02:KU8).

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som på nytt vill understryka vikten av

att alla kan rösta utan att valhemligheten

åsidosätts, anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K241 yrkande 7,

2002/03:K257 yrkande 3, 2002/03:K282 yrkande 2,

2003/04:K290 yrkande 5, 2002/03:K308, 2002/03:K328,

2002/03:So513 yrkande 9, 2003/04:So569 yrkande 5,

2002/03:K270 och 2002/03:Ju278 yrkande 9 bör därför

avslås.

Distribution av valsedlar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om att säkerställa

distribution av namnvalsedlar till

vallokaler.

Motionerna

I motion 2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ianspråktagande av

modern tryckteknik för distribution av valsedlar

till landets alla poströstningsställen och

vallokaler. Motionären påpekar att det ankommer på

partierna att se till att namnvalsedlar finns

tillgängliga i alla postkontor och i vallokaler som

är öppna på valdagen. Följden blir, enligt

motionären, att partierna inte förmår ställa till de

poströstandes förfogande valsedlar med förtryckta

kandidater från andra delar av landet. Enligt

motionärens mening finns det emellertid en teknisk

möjlighet att lätt distribuera relevanta valsedlar

för registrerade partier till alla röstande. Det kan

ske genom att det i varje vallokal finns en vanlig

valsedelsmaskin som levererar de korrekta

valsedlarna i samma ögonblick som den

röstberättigade beslutar sig för att rösta. Genom

att på röstkortet från Valmyndigheten anbringa en

streckkod för väljaren, som identifierar

valdistriktet, skulle en enkel skrivare, kopplad

till Valmyndigheten, kunna leverera valsedlarna för

de aktuella valen, i korrekta färger, för samtliga

registrerade partier och med partiernas kandidater.

Ett liknande yrkande framförs i motion 2003/04:K265

av samma motionär.

I motion 2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag om regler för att säkerställa att

personvalsedlar distribueras till samtliga

vallokaler på samma sätt som partivalsedlar (yrkande

2).

Bakgrund

I vallagen görs skillnad mellan partimarkerade

valsedlar, blanka valsedlar och namnvalsedlar. Med

partimarkerade valsedlar menas valsedlar med parti-

och valbeteckning men som inte innehåller några

kandidatnamn. Med blanka valsedlar menas valsedlar

utan någon partibeteckning eller kandidatnamn. Med

namnvalsedlar menas valsedlar med kandidatnamn.

Valadministrationen svarar för att väljarna i val

i varje röstningslokal har tillgång till

a. partimarkerade valsedlar för varje parti som vid

något av de två senaste riksdagsvalen har fått

mer än 1 % av rösterna i hela landet, och

b.

c. valsedlar för val till Europaparlamentet med

parti- och valbeteckning (partivalsedlar) för

varje parti som vid något av de två senaste valen

har fått mer än 1 % av rösterna i hela landet

eller valsedlar med kandidatnamn (namnvalsedlar)

om partiet deltar med endast en valsedel, under

förutsättning att anmälan gjorts av behörig

företrädare för partiet eller partiets ombud, och

d.

e. blanka valsedlar.

f.

Även partierna har möjlighet att lägga ut sina

valsedlar, dvs. sådan valsedlar som inte

tillhandahålls av valmyndigheterna i

röstningslokalerna (namnvalsedlar). Det finns dock

vissa begränsningar. Namnvalsedlar får nämligen inte

läggas ut på röstmottagningsställen som har

inrättats av utlandsmyndigheter.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av

det arbete som bedrivs av 2003 års

vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:K247,

2003/04:K265 och 2002/03:K257

yrkande 2 bör därför avslås i

berörda delar.

Småpartispärren

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en

översyn av regeringsformen föreslår utskottet

att riksdagen avslår motioner om översyn av

procentspärrarna för val till riksdagen och

landstingsfullmäktige.

Motionerna

I motion 2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till lagändring som medför att den

nuvarande spärren vid landstingsval avskaffas

(yrkande 8).

I motion 2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl.

(kd) föreslås att riksdagen begär att regeringen gör

en översyn av valsystemet för val till riksdagen

(yrkande 2). Motionärerna anför bl.a. att systemet

med fyraprocentsspärren vid fördelning av mandaten

bör avvecklas. Det påpekas vidare att man skulle

slippa alltför kraftiga marginaleffekter i

mandatfördelningen om nuvarande riksspärr ersattes

med en intrappningsskala. Motionärerna anser att det

är viktigare för partier att ha någon representation

i parlamentet än att stå helt utanför i ett system

med kraftig initialspärr.

I motion 2002/03:K396 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i regeringsformen och val-

lagen i enlighet med vad som i motionen anförs om

att avskaffa procentspärrarna.

Bakgrund

Enligt 3 kap. 7 § regeringsformen fördelas mandaten

i riksdagen mellan partier. Med parti avses varje

sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder

i val under särskild beteckning. Endast parti som

har fått minst 4 % av rösterna i hela riket är

berättigat att delta i fördelningen av mandaten.

Parti som har fått färre röster deltar dock i

fördelningen av de fasta valkretsmandaten i

valkrets, där partiet har fått minst 12 % av

rösterna.

Motivet till bestämmelsen om den aktuella spärren

är en önskan om att motverka uppkomsten av

småpartier och partisplittring, vilket utvecklas

närmare i förarbetena till 1968 års partiella

författningsreform (SOU 1967: 26, prop. 1968:27).

Enligt Grundlagberedningens mening var det

nödvändigt att liksom i det tidigare valsystemet ha

vissa spärrar som utestängde mycket små partier från

representation i riksdagen. Det skulle kunna

äventyra det parlamentariska styrelseskicket om man

vid valen till enkammarriksdagen tillämpade ett

valsystem som gjorde det lätt för småpartier att

erövra mandat. Utländska erfarenheter visade enligt

beredningen att förekomsten i folkrepresentationen

av många småpartier i vissa lägen kunde försvåra

lösningen av regeringsfrågan och minska

möjligheterna att få en handlingskraftig

parlamentsmajoritet.

Folkstyrelsekommittén föreslog i sitt betänkande

(SOU 1987:6) Folkstyrelsens villkor ingen ändring av

spärreglerna. Erfarenheterna från andra länder

visade enligt kommittén att det för demokratins

funktionsduglighet var väsentligt att valsätten inte

ledde till långtgående partisplittring i

parlamentet.

Under riksdagsbehandlingen delade

konstitutionsutskottet Folkstyrelsekommitténs

uppfattning i frågan.

För val till landstingsfullmäktige infördes ett

helt proportionellt system vid valet år 1976. För

fördelningen av mandaten i landstingsfullmäktige har

spärren satts till 3 % av rösterna i hela

landstinget.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2002/03:K241 yrkande 8, 2002/03:K377

yrkande 2 och 2002/03:K396 om översyn av

procentspärrarna för val till riksdagen och

landstingsfullmäktige. Mot bakgrund av vad som nu

har anförts anser utskottet att det inte är påkallat

att begära sådana initiativ som efterfrågas i de

nyss nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i

här berörda delar.

Översyn av valsystemet

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en

översyn av regeringsformen föreslår utskottet

att riksdagen avslår motioner om utredning av

valsystemet.

Motionerna

I motion 2002/03:K297 av Patrik Norinder och

Marietta de Pourbaix-Lundin (båda m) föreslås att

riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsättande av en

parlamentariskt sammansatt utredning för utformning

av ett nytt valsystem. Motionärerna anför bl.a. att

erfarenheterna från de senaste valen enligt deras

mening gör det nödvändigt att utforma ett nytt

valsystem som bör bygga på att tydliggöra den

ideologiska skillnaden mellan partierna, skapa

starka regeringar, minska små partiers inflytande på

regeringsbildningen och de politiska besluten,

minska antalet ledamöter i riksdagen, erhålla ett

valsystem som gör att ledamöterna är mer kända och

förankrade i sin valkrets och skapa större

likformighet i storleken på valkretsar. Regeringen

bör skyndsamt tillsätta en parlamentariskt

sammansatt utredning för att före nästa ordinarie

val komma med förslag till en ny ordning för

valsystem och antal riksdagsledamöter samt se över

storleken på valkretsarna.

I motion 2003/04:K239 av Tobias Billström och

Peter Danielsson (båda m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utredning om ett införande av

enmansvalkretsar vid val till riksdagen. I motionen

anförs bl.a. att enmansvalkretsar stärker den

enskilde parlamentarikerns ställning och tydliggör

hans eller hennes ansvar inför väljarna. Därför bör

regeringen ta initiativ till en utredning om

införandet av enmansvalkretsar i Sverige, med målet

att de skall kunna implementeras till valet 2006.

I motion 2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om utredning av

valsystemet (yrkande 21). Motionärerna välkomnar att

regeringen har aviserat sin vilja att låta utreda

valsystemet. För en sådan utredningen anges i

motionen följande utgångspunkter. Väljarnas förmåga

att kontrollera och ställa de politiskt ansvariga

skall stärkas. Dagens situation med en

minoritetsregering och samarbetspartier utan ett

klart ansvarsförhållande innebär dels att regeringen

har en svag parlamentarisk förankring för de

uppgifter som åvilar den, dels att den försvårar

både väljarnas insyn och möjligheter att utkräva

ansvar. De valda företrädarna skall ha ett klart och

tydligt samband med sina väljare. Av det skälet vill

motionärerna stärka personvalsinslaget och det

ansvar som den enskilde förtroendevalda har gentemot

sina väljare och sin valkrets. Motionärerna är

beredda att pröva olika lösningar för att uppnå

detta. Ett ökat personvalsinslag och ansvar gentemot

den egna valkretsen skall förenas med ett

proportionellt valsystem. Proportionaliteten får

dock inte i sig leda till svaga regeringar,

svåröverskådliga ansvarsförhållanden och ett

oproportionerligt inflytande för små partier.

Motionärerna anser mot denna bakgrund att det är

viktigt att diskutera hur valsystemet skall utformas

för att ge på en gång ett tydligt personvalsinslag,

tydliga ansvarsförhållanden och möjligheter för

väljarna att genom sitt utslag få regeringsskiften

till stånd.

Bakgrund

Före detta kanslichefen i konstitutionsutskottet

Magnus Isberg har på uppdrag av utskottet i en

promemoria sammanställt uppgifter om erfarenheter av

det tyska valsystemet, bilaga 3 (2002/03:URD2). Av

promemorian framgår bl.a. att varje väljare har två

röster. Förstarösten gäller valet i en

enmansvalkrets, andrarösten i en flermansvalkrets. I

enmansvalkretsarna röstar man på en person genom

majoritetsval i en omgång. I flermansvalkretsarna

lägger man sin röst på en lista över personer

nominerade av ett parti. Valsättet i listvalen är

proportionellt och är styrande för

mandatfördelningen. Vid mandatfördelningen finns

också en spärrgräns. Endast partier som fått minst 5

% av andrarösterna i hela landet får delta i

fördelningen av listmandaten. Samma rätt har partier

vars kandidater har segrat i minst tre valkretsar i

valkretsvalen. Om ett parti i en viss delstat

erhållit fler mandat genom valkretsvalen än det är

berättigat till enligt den proportionella

fördelningen får det ändå behålla dessa mandat (s.k.

Überhangmandate). Dessa mandat gör att förbundsdagen

kan ha fler ledamöter än det antal mandat som den

proportionella fördelningen grundar sig på. Enligt

den sammanfattande bedömning som görs i promemorian

har regeringsstabiliteten varit hög i Tyskland. Som

en viktig orsak härtill utpekas den höga spärren

samt möjligen också den tvåpartitendens som finns i

valkretsvalen. Vidare bedöms att väljarnas

ansvarsutkrävande varit avgörande för

regeringspolitiken, eftersom regeringsskiftena sedan

år 1969 på ett undantag när skett i samband med val.

Überhangmandate och alternativregeln för tilldelning

av listmandat kan enligt promemorian kritiseras

utifrån valsystemets grundläggande proportionella

princip. Spärren måste dock, enligt promemorian,

försvaras eftersom den visat sig verkningsfull för

att förhindra partisplittring. Men å andra sidan har

den inte förhindrat att nya partier har kunnat ta

plats i förbundsdagen under 1980- och 1990-talen.

Valkretsvalen anges ha en positiv effekt på det

lokala inflytandet i förbundsdagen. I valkretsvalen

finns även en möjlighet till ansvarsutkrävande av de

individuella ledamöterna. Valdeltagandet betecknas

som högt. Vidare har kvinnorepresentationen ökat

starkt i förbundsdagen till följd av de senaste

valen. Det tyska valsystemet måste dock betecknas

som komplicerat.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2003/04:K271 yrkande 21, 2003/04:K239 och

2002/03:K297 om översyn av valsystemet och om

införande av enmansvalkretsar. Ett led i en sådan

översyn kan enligt utskottet vara att - på sätt som

utskottet låtit göra - inhämta uppgifter om andra

valsystem och att även analysera effekterna av

sådana system. Mot bakgrund av vad som nu har

anförts anser utskottet att det inte är påkallat att

begära sådana initiativ som efterfrågas i de nyss

nämnda motionerna, vilka därför bör avslås i här

berörda delar.

Skydd mot ofrivillig kandidatur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om lagändring för att

förhindra att personer utan eget samtycke

förs upp som kandidater i allmänna val.

Motionen

I motion 2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om behovet av

lagändring för att förhindra att partier utan att

tillfråga personer registrerar deras namn på

valsedel. Motionärerna anför bl.a. att det är helt

oacceptabelt att en person ofrivilligt anges som

kandidat för ett parti. De anser att det är ett

missbruk av den fria nomineringsrätten. Enligt deras

mening behövs en ändring av vallagen för att

förhindra att detta sker vid kommande val.

Bakgrund

1999 års författningsutredning har föreslagit att

det skall införas ett system där de partier som

önskar delta i allmänna val måste anmäla detta samt

sina kandidater, som skriftligen samtyckt till sin

kandidatur, senast en viss tid före valet (SOU

2001:99). Förslaget innebär att endast de partier

som har gjort en sådan förhandsanmälan deltar i

fördelningen av mandat. Förslaget skulle förhindra

s.k. ofrivilliga kandidaturer. Utredningen bedömde,

i likhet med tidigare utredningar på området, att

det inte är möjligt att införa ett sådant system

utan att samtidigt ändra partibegreppet i

regeringsformen (se SOU 1987:6 s. 149, SOU 1993:21

s. 187, SOU 1995:143 s. 146). Förutom ändringar i

vallagen föreslog utredningen därför också en

ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen.

I direktiven till 2003 års vallagskommitté (dir.

2003:37) anförs att 1999 års författningsutrednings

förslag har fått ett i huvudsak positivt mottagande

av remissinstanserna. Mycket talar därför för att

förslaget bör läggas till grund för lagstiftning.

Ett flertal remissinstanser har dock haft synpunkter

på den lagtekniska utformningen. Synpunkterna gäller

t.ex. att de föreslagna tidsfristerna för anmälan

delvis är olika beroende på vilket val anmälan avser

och att förslaget saknar en uttrycklig

lagbestämmelse om att ett parti måste vara en

juridisk person för att få anmäla sitt deltagande i

ett val. Eftersom 2003 års vallagskommitté (Ju

2003:03) skall lämna förslag till en helt ny vallag

finns det enligt direktiven inget som hindrar att

kommittén på nytt överväger frågan om offentliga

valförberedelser. En ändring av 3 kap. 7 §

regeringsformen kan träda i kraft tidigast den 1

januari 2007. Den nya vallagen skall dock kunna

tillämpas fr.o.m. 2006 års val. Om även kommittén

bedömer att ett system med offentliga

valförberedelser kräver grundlagsändring, skall den

lämna förslag till de justeringar av bestämmelserna

i den nya vallagen som ett sådant system förutsätter

och som i så fall skall träda i kraft samtidigt med

grundlagsändringen. Det står då även kommittén fritt

att på nytt se över lydelsen av den ändring i 3 kap.

7 § regeringsformen som i så fall aktualiseras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2002/03:K302 bör därför avslås.

Legitimationskrav vid röstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om legitimationskrav.

Motionen

I motion 2002/03:K313 av Anita Sidén och Jeppe

Johnsson (båda m) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att väljare skall kunna visa

giltig legitimation vid röstning i vallokal.

Motionärerna anser att man vid anfordran skall kunna

visa giltig legitimation, oavsett om man röstar i

vallokal eller på postkontor, utlandsmyndighet eller

på fartyg.

Bakgrund

Vid röstning i vallokal får valförrättaren, enligt

10 kap. 5 § vallagen, begära att väljaren uppger

sitt fullständiga namn och sin födelsetid. Innan

något valkuvert tas emot skall valförrättaren,

enligt 6 §, kontrollera att väljaren enligt

röstlängden har rösträtt vid det val som väljaren

vill delta i och inte redan har röstat i valet.

Valförrättaren skall också kontrollera att väljaren

bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje

slag av val, att det inte finns någon obehörig

märkning på något kuvert och att varje valkuvert

uppenbart innehåller en valsedel. En valförrättare

får inte ta emot ett valkuvert som inte uppfyller de

krav som ställs i 6 §.

Vid röstning på postkontor skall, enligt 11 kap. 8

§ vallagen, väljare som inte är kända för

röstmottagaren legitimera sig. Om de inte gör det

får de inte rösta.

Regeringen uttalade i proposition 1996/97:70 s.

154-155 att de problem som kan uppstå på grund av

att det saknas ett generellt legitimationskrav inte

har visat sig vara sådana att det enligt regeringens

bedömning är befogat att nu föreskriva om krav på

legitimation vid all röstning. Om en väljare inte

kan legitimera sig eller på annat sätt göra

sannolikt att han är den han utger sig för att vara

får valförrättaren vägra att ta emot hans röst.

Detta bör vara tillräckligt för att komma till rätta

med problem som må finnas kring personer som söker

utnyttja någon annans rösträtt. När det gäller

bestämmelsen i 10 kap.

8 § vallagen om legitimering som villkor för att få

utnyttja sin rösträtt på postkontor uttalade

regeringen i propositionen (s. 205) att sedvanlig

legitimation på postkontor får anses uppfylla

kravet.

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:KU8 en

motion i vilken föreslogs att väljare skall kunna

visa giltig legitimation vid röstning i vallokal.

Utskottet delade regeringens bedömning att de

problem som kan uppstå på grund av att det saknas

ett generellt legitimationskrav inte har visat sig

vara sådana att det är befogat att föreskriva om

krav på legitimation vid all röstning och avstyrkte

därför motionen.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2002/03:K313 bör därför avslås.

Opinionsundersökningar i valrörelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare bedömning en motion om begränsning i

fråga om opinionsundersökningar i

valrörelser. Jämför reservation 11.

Motionen

I motion 2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

opinionsundersökningar i valrörelser. Motionären

anför att det i dag finns en frivillig

överenskommelse mellan opinionsinstituten om att

inte publicera opinionsmätningar på valdagen. Många

av instituten gör emellertid sina sista mätningar

redan torsdagen före valet. Överenskommelsen om att

inte publicera något som kan påverka valresultatet

på valdagen är väldigt stark. Valdagen är väljarens

dag. En lösning på problemen som framförs i motionen

kan vara att bjuda in medieföretagens

branschorganisationer och bygga vidare på den

befintliga överenskommelsen.

Bakgrund

Regeringsformens andra kapitel innehåller

bestämmelser om grundläggande fri- och rättigheter.

Varje medborgare är enligt 1 § gentemot det allmänna

tillförsäkrad yttrandefrihet och informationsfrihet.

Yttrandefrihet definieras som frihet att i tal,

skrift eller bild eller på annat sätt meddela

upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och

känslor. Informationsfrihet definieras som frihet

att inhämta och ta emot upplysningar samt att i

övrigt ta del av andras yttranden.

De nämnda fri- och rättigheterna får i viss

utsträckning begränsas genom lag. Begränsning får

göras endast för att tillgodose ändamål som är

godtagbart i ett demokratiskt samhälle.

Begränsningen får aldrig gå utöver vad som är

nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har

föranlett den och inte heller sträcka sig så långt

att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen

som en av folkstyrelsens grundvalar. Vidare får

begränsning inte göras enbart på grund av politisk,

religiös, kulturell eller annan sådan åskådning.

Yttrande- och informationsfriheten får begränsas med

hänsyn till rikets säkerhet, folkförsörjningen,

allmän ordning och säkerhet, enskilds anseende,

privatlivets helgd eller förebyggandet och

beivrandet av brott. Friheten att yttra sig i

näringsverksamhet får begränsas. I övrigt får

begränsningar av yttrandefriheten och

informationsfriheten ske endast om särskilt viktiga

skäl föranleder det.

Vid bedömandet av vilka begränsningar som får ske

skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga

yttrandefrihet och informationsfrihet i politiska,

religiösa, fackliga, vetenskapliga och kulturella

angelägenheter.

Utskottet behandlade i betänkande 1993/94:KU44 en

motion i vilken föreslogs att en utredning skulle få

i uppgift bl.a. att föreslå sådana begränsningar i

fråga om genomförande och publicering av

opinionsundersökningar som är förenliga med

grundlagen. Utskottet avstyrkte motionen med

motiveringen att det inte kunde se hur sådana

begränsningar skulle kunna åstadkommas utan att

komma i konflikt med grundlagsreglerna om

informations- och yttrandefriheten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning och

avstyrker därför motion 2002/03:K341.

Vallokaler med religiös prägel

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om översyn av problemen med

valförrättning i religiöst präglade lokaler.

Motionen

I motion 2002/03:K347 av Mikael Damberg (s) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

problemen med valförrättning i religiöst präglade

lokaler. Motionären anför bl.a. att det är okänsligt

mot andras kultur och religion att förrätta de

allmänna valen i lokaler som förknippas med kristen

tro. Det vore på många sätt bättre att hitta andra

allmänna lokaler i närheten, som daghem, skolor

eller kommunhus att förrätta valen i. Informationen

om poströstningsmöjligheten bör också bli bättre. En

översyn bör göras av detta problem i syfte att ge

alla som vill delta i valet möjlighet att göra det

på neutral mark.

Bakgrund

Enligt 9 kap. 4 § vallagen skall kommunen se till

att det finns lämpliga lokaler som kan användas som

vallokaler och som i fråga om lokalisering och

öppethållande ger väljarna goda möjligheter att

rösta.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2002/03:K347 bör därför avslås.

Rätten att kandidera i flera

valkretsar i riksdagsval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om att det vid riksdagsval

skall vara möjligt för en kandidat att

kandidera i endast en valkrets.

Motionen

I motion 2002/03:K400 av Peder Pedersen (v) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att gällande lagstiftning bör ändras på så

sätt att det vid kommande riksdagsval är möjligt för

en kandidat att kandidera i endast en valkrets.

Bakgrund

Regeringen har i proposition 2001/02:53 anfört bl.a.

att ju fler listor ett parti har, desto svårare blir

det att i olika avseenden förutsäga vilka personer

som kommer att besätta partiets mandat. I synnerhet

kan det vara svårt att med något mått av säkerhet

avgöra vilken eller vilka personer som skall ersätta

dem som blivit valda. I en situation där ett antal

personer samtidigt förekommer på en s.k. rikslista

och dessutom på en eller flera kretslistor blir

förutsägbarheten mycket liten. Att reglerna om

dubbelvalsavveckling kan få dessa effekter har varit

känt tidigare.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har

diskuterat möjligheten att införa en regel i

vallagen som innebär att en kandidat får ställa upp

i endast en valkrets. En kandidat skulle t.ex. vara

valbar endast i den valkrets som han eller hon var

folkbokförd i. Rådet ansåg dock att en sådan regel

skulle innebära en relativt stor begränsning av

partiernas möjligheter att lansera kandidater efter

eget gottfinnande. En annan modell är att föreskriva

att en kandidat inte får kandidera mer än i en

valkrets men att partierna har frihet att avgöra i

vilken krets.

Sammantaget ansåg rådet att det för närvarande

mest ändamålsenliga sättet att komma åt problemet är

att i vallagen införa en bestämmelse av normativ

karaktär som innebär att en kandidat i riksdagsvalet

bör förekomma i endast en valkrets. Skulle det ändå

förekomma att en kandidat tar plats i mer än en

krets, skall dubbelvalsavveckling ske i enlighet med

de nuvarande reglerna.

Kandidaturer i flera valkretsar leder, enligt

regeringen, till allvarliga nackdelar för väljarna.

Denna ordning utgör därför ett demokratiskt problem.

Regeringen förutsatte emellertid i den tidigare

nämnda propositionen att partierna medverkar till

att komma till rätta med problemet och även utan

uttrycklig lagstiftning avhåller sig från åtgärder

som kan försvaga valsystemets legitimitet.

Regeringen ansåg därför att det inte fanns

tillräckliga skäl att föreslå någon lagstiftning på

denna punkt. Regeringen anförde emellertid vidare

att om genomförandet av 2002 års val visar att

partierna inte tar sitt ansvar på allvar är

regeringen dock beredd att återkomma till riksdagen

med förslag till erforderlig lagstiftning.

Under riksdagbehandlingen av propositionen

instämde utskottet i regeringens bedömning och

avstyrkte därför motioner liknande den nu aktuella

(bet. 2001/02:KU8).

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2002/03:K400 bör därför avslås.

Internetröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om försöksverksamhet med

Internetbaserad röstning för utlandssvenskar.

Motionerna

I motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

Internetröstning för utlandssvenskar (yrkande 5).

Motionärerna anser att försöksverksamhet med

Internetbaserad röstning bör genomföras för gruppen

utlandssvenskar vid nästa val för att stimulera till

ökat valdeltagande. Vidare framhålls i motionen att

problem som måste lösas är dels legitimeringen, dels

skyddet från otillbörlig påverkan i samband med

själva valhandlingen. Detta bör uppmärksammas av

regeringen. I motion 2003/04:T560 av Johnny Gylling

m.fl. (kd) framförs ett liknande yrkande (yrkande

17).

Bakgrund

Demokratiutredningen har i betänkandet En uthållig

demokrati - Politik för folkstyrelse på 2000-talet

(SOU 2000:1) uttalat följande (s. 244):

IT kan också användas för att stärka

civilsamhället och för att främja

deltagardemokratin. Den nya informationstekniken

har en potential när det gäller att vidga

medborgarnas möjligheter att delta i och påverka

problemformuleringarna och diskussionerna före

beslut i folkvalda församlingar. En statlig och

kommunal politik bör i första hand inrikta sig på

att utveckla tekniker och metoder för en sådan

deltagardemokrati med IT-stöd.

Man bör pröva om och i vilken utsträckning den

nya informationstekniken kan stimulera ett

politiskt intresse och deltagande. Det bör

genomföras försök med Internetbaserat röstande i

någon kommun. Alternativt kan tekniken utvecklas

i samband med skolval i någon eller några skolor.

Problemet som måste lösas är hur den som röstar kan

legitimera sig på ett effektivt sätt så att valfusk

omöjliggörs och valet hemlighålls. Dessutom måste

man garantera det som valförrättarna har till

uppgift att göra, nämligen att se till att ingen

politisk påverkan sker vid själva valtillfället

eller att inga obehöriga väljare röstar.

Rådet för utvärdering av 1998 års val har i sitt

slutbetänkande Valdeltagande och Europaparlamentsval

(SOU 2000:81) anfört att det enligt rådets

uppfattning kan finnas anledning att inför nästa

Europaparlamentsval pröva frågan om en

försöksverksamhet med bl.a. möjligheter till

IT-röstning.

Regeringen beslutade i februari 2000 att tillkalla

en särskild utredare för att göra en teknisk och

administrativ översyn av delar av valsystemet.

Utredaren skulle lämna förslag till de

författningsändringar och andra åtgärder som

utredaren ansåg vara behövliga. Hela regelverket

avseende förtidsröstning på posten och andra

särskilda röstmottagningsställen inom landet borde

enligt direktiven (dir. 2000:10) ses över. Det är,

enligt direktiven, angeläget att varje väljare har

en plats att rösta på inom rimligt avstånd och att

regelverket tydligt anger vem det är som har

ansvaret för detta. Frågan om formen för

utlandssvenskars röstning skulle ses över liksom

möjligheten för utlandssvenskar att brevrösta.

Utredaren skulle också göra en inventering av de

möjligheter och problem som kan finnas med röstning

via Internet och särskilt belysa om röstning via

Internet kan förenas med kravet på bibehållen

valhemlighet. Även de erfarenheter som gjorts i

andra länder skall uppmärksammas.

Valtekniska utredningen år 2000 avlämnade i

december 2000 betänkandet Teknik och administration

i valförfarandet (SOU 2000:125). När det gäller

frågan om röstning via Internet skall genomföras

lämnar utredningen inget förslag utan lämnar en

inventering av de möjligheter och problem som kan

finnas med en sådan röstning. Utgångspunkten är

enligt utredningen att ett elektroniskt

röstningssystem via Internet måste uppfylla följande

fem grundkrav. Bara personer som har rösträtt skall

kunna rösta, det skall bara vara möjligt att

utnyttja sin röst en gång, valhemligheten skall vara

absolut, en avgiven röst skall inte kunna ändras av

någon annan och systemet skall säkerställa en

korrekt sammanräkning av röster på samtliga nivåer

(valdistrikt, valkretsar och valområde). Utredningen

menar också att en omfattande försöksverksamhet

måste genomföras innan man tar slutlig ställning

till om förfarandet kan tillämpas i ett verkligt

val.

Utskottet behandlade i betänkande 2001/02:KU8

motioner som gällde elektronisk röstning för

utlandssvenskar. Därvid yttrade utskottet att det

vore av värde att kunna använda modern teknik även i

valsammanhang. Samtidigt konstaterade utskottet att

ett antal frågor som bl.a. har med valhemligheten

att göra först måste lösas. Utskottet noterade också

att frågan om röstning via Internet bereds vidare i

Regeringskansliet. Enligt utskottet borde resultatet

av denna beredning avvaktas. Utskottet avstyrkte

därför motionerna.

I proposition 2001/02:80 Demokrati för det nya

seklet bedömer regeringen sammanfattningsvis att

utgångspunkten vid användning av informationsteknik

(IT) i allmänna val bör vara att allmänhetens

förtroende upprätthålls genom att valhemligheten och

rättssäkerheten garanteras. Det är enligt regeringen

för tidigt att i dag uttala sig om i vilken

utsträckning IT kan komma att användas vid val.

Ytterligare erfarenheter måste först vinnas.

Regeringen hänvisar bl.a. till att

Demokratiutredningen i sitt slutbetänkande pekat på

att ett elektroniskt röstningsförfarande kan

innebära att valhandlingen tenderar att bli en

opinionsyttring på valdagen och förlora den tyngd,

värdighet och symboliska betydelse som den

traditionella valhandlingen har, men att utredningen

ändå ansåg att försök med Internetbaserat röstande

borde genomföras i någon kommun, alternativt

tekniken utvecklas i samband med ett skolval i någon

eller några skolor.

Regeringen hänvisar vidare till att Valtekniska

utredningen ansett att Internetröstning innan sådan

prövas i ett val måste föregås av en omfattande

försöksverksamhet, lämpligen i form av skolval, och

att det är först efter en sådan försöksverksamhet

som man kan ta slutlig ställning till om förfarandet

kan tillämpas i ett verkligt val.

Regeringens bedömning är att det i dag inte är

aktuellt med röstning i allmänna val via Internet

utanför vallokal. Det är enligt regeringen viktigt

att valhemligheten kan upprätthållas och att

identifieringen av väljare kan klaras.

Valhemligheten måste vara absolut. Valförfarandet

skall därför vara utformat så att väljaren kan lämna

sin röst utan insyn av annan. Liksom

Demokratiutredningen finner regeringen att det finns

risk att ett elektroniskt röstningsförfarande medför

att valhandlingen förlorar den tyngd, värdighet och

symboliska betydelse som den traditionella

valhandlingen har. IT bör däremot kunna användas för

att underlätta röstning i vallokal och för

röstsammanräkning.

Under riksdagsbehandlingen av den nyss nämnda

propositionen vidhöll utskottet i betänkande

2001/02:KU14 sin tidigare bedömning i fråga om

röstning via Internet och avstyrkte därför motioner

i ämnet.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en ny lag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall bl.a. särskilt överväga i vilken utsträckning

elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i

röstningslokal. Därvid skall kommittén särskilt

beakta de fördelar sådana förfaranden kan ha för

underrepresenterade väljargrupper, t.ex. unga och

väljare som inte fullt ut behärskar det svenska

språket, samt funktionshindrade väljare. Den nya

vallagen skall tillämpas fr.o.m. 2006 års val.

Kommittén får redovisa resultatet av sitt arbete i

ett eller flera delbetänkanden. En slutredovisning

skall göras senast den 1 november 2004. I direktiven

hänvisas bl.a. till att det vid det kårval som

genomfördes vid Umeå universitet 2001 fanns

möjlighet att rösta via Internet. Utvärderingen

visar att Internetröstningen hade begränsad

betydelse för valdeltagandet men att metoden

användes av en majoritet av de röstande

(Statskontorets rapport 2001:3). Säkerheten var

godtagbar vid ett val av detta slag.

Säkerhetsproblemen generellt ansågs dock vara sådana

att Internetröstning inte kunde rekommenderas för

allmänna val med nuvarande teknik.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:T463 yrkande 5 och

2003/04:T560 yrkande 17 bör därför avslås.

Folkomröstningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till nu inledda samtal om en

översyn av regeringsformen föreslår utskottet

att riksdagen avslår motioner om hur

folkomröstningar bör utformas. Vidare

föreslår utskottet att riksdagen avslår en

motion om finansieringen av val till

Europaparlamentet och extra val till

riksdagen.

Motionerna

I motion 2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen

återkommer till riksdagen med förslag om lämplig

lagstiftning för att reglera

folkomröstningsinstitutet på ett sådant sätt att

inte en kampanjande sida kan diktera

folkomröstningsfrågan, datum för omröstningen eller

omständigheterna för dess genomförande (yrkande 2).

Motionären anför bl.a. att formerna för en

folkomröstning måste beslutas i bred enighet, och

att härmed inte menas bred enighet inom det ena

lägret utan bred enighet över den eller de

åsiktsmässiga skiljelinjer som folkomröstningen

behandlar.

I motion 2003/04:K315 av Anita Brodén (fp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om tydligare

regler vid utformningen av rådgivande

folkomröstningar. Motionären anför bl.a. att det är

viktigt att riksdagsbeslut om frågeställningen i en

rådgivande folkomröstning är utformad på sådant sätt

att det inte råder någon tveksamhet om hur

folkomröstningsresultatet skall tolkas. Varken ATP-

omröstningen, folkomröstningen om kärnkraften eller

den om euron har, enligt motionärens uppfattning,

uppfyllt detta krav.

I motion 2003/04:K280 av Lars Gustafsson (kd)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att se över

finansieringen av folkomröstningar, val till

Europaparlamentet och extraval till riksdagen.

Motionären anser att det måste betecknas som rimligt

att val och folkomröstningar, vid sidan om de gängse

valen till riksdag, kommuner och landsting,

finansieras av staten.

Bakgrund

Föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela

riket meddelas enligt 8 kap. 4 § regeringsformen

genom lag. Förfarandet vid sådan rådgivande

folkomröstning regleras i folkomröstningslagen

(1979:369). Av 18 § framgår att den fråga som skall

ställas till folket samt tidpunkten för omröstningen

skall anges i särskild lag.

Beslut om folkomröstning i kommun eller landsting

fattas enligt 3 kap. 9 § kommunallagen (1991:900) av

fullmäktige. Ärende om att hålla folkomröstning i en

viss fråga får i fullmäktige också väckas av minst 5

% av de röstberättigade kommun- eller

landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om

kommunala folkomröstningar. Initiativet skall vara

skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla

initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar,

namnförtydliganden och uppgift om deras adresser. I

anslutning till att fullmäktige beslutar om att

hålla en folkomröstning skall fullmäktige även

besluta om bl.a. dag för omröstningen, den fråga och

de svarsalternativ som skall ställas till de

röstberättigade, samt röstsedlarnas antal, innehåll

och utseende. Dagen för folkomröstningen skall

beslutas efter samråd med den centrala

valmyndigheten. Samrådet skall ske senast tre

månader före omröstningsdagen. Fullmäktige får

besluta om de ytterligare föreskrifter som behövs

för att genomföra folkomröstningen.

Det som en kommun, en valnämnd eller

valförrättarna är skyldiga att göra enligt vallagen

skall bekostas av kommunen (1 kap. 17 §). I de fall

då uppgifter delegeras till kommunen med stöd av

föreskrifter i lagen svarar dock uppdragsgivaren för

kostnaden (prop. 1996/97:70 s. 179). Motsvarande

gäller i fråga om genomförandet av rådgivande

folkomröstning i hela riket (4 §

folkomröstningslagen).

Utskottets ställningstagande

Regeringen har nu inlett samtal med de politiska

partierna i riksdagen rörande en översyn av

regeringsformen. Utskottet ser det som en möjlighet

att den kommande översynen, med sitt samlande

perspektiv, kan komma att rymma frågor som tas upp i

motionerna 2003/04:K214 yrkande 2 och 2003/04:K315

om hur folkomröstningar bör utformas. Mot bakgrund

av vad som nu har anförts anser utskottet att det

inte är påkallat att begära sådana initiativ som

efterfrågas i de nyss nämnda motionerna, vilka

därför bör avslås i här berörda delar.

I fråga om finansieringsansvaret när det gäller

genomförande av allmänna val och folkomröstningar är

utskottet inte berett att förorda någon förändrad

ordning. Motion 2003/04:K280 bör därför avslås.

Registrering av partibeteckning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om förtydligande av

vallagens villkor för registrering av

partibeteckning.

Motionen

I motion 2003/04:K233 av Mats Einarsson m.fl. (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om

förtydligande av vallagens villkor för registrering

av partibeteckning. Det konstateras i motionen att

ett av villkoren enligt vallagen för att den

centrala valmyndigheten skall registrera en

partibeteckning är att "partiet är inte en

underavdelning av en politisk sammanslutning" (5

kap. 6 § 2). Enligt motionen skulle formuleringen

kunna tolkas som att ett svenskt parti som är medlem

av en politisk sammanslutning på internationell nivå

inte skulle kunna registrera sin partibeteckning för

deltagande i svenska val. Motionärerna menar att

vallagen på denna punkt bör förtydligas så att inte

svenska partiers internationella organisering

förhindrar att de kan registrera sin

partibeteckning.

Bakgrund

För att förhindra ett parti att obehörigen tillägna

sig ett annat partis partibeteckning infördes år

1936 ett system med registrering till skydd för

partibeteckningen. Syftet med registreringen var

alltså att förhindra att ett parti genom att använda

sig av ett annat partis beteckning kunde utnyttja

röster som hade avgetts för detta parti. I 54 § 1920

års vallag fördes därvid in en definition av

partibegreppet. Enligt denna definierades ett parti

som en förening med politiskt syfte, som inte

utgjorde en underavdelning av en sådan förening och

som hade minst 1 000 vid val till riksdagens andra

kammare röstberättigade medlemmar.

I vallagen (1997:157) återfinns fakultativa regler

om registrering av partibeteckning. Reglerna innebär

att ett parti kan - men måste inte - registrera en

partibeteckning. Skyddet består i att namnen på en

valsedel för ett registrerat parti alltid måste vara

anmälda. Om så inte är fallet bortser man från

namnen, vilket i praktiken leder till en röst på

partilistan. För ett parti som har registrerat

partibeteckning och anmält kandidater kan alltså

inte väljarna nominera egna kandidater fritt.

Reglerna framgår av 5 kap. och 18 kap. 11 §

vallagen. Regleringen syftar bl.a. till att öka

skyddet mot manipulationer med beteckningarna genom

att missbruk i form av piratlistor omöjliggörs (se

prop. 1996/97:70 s. 183 f.). I 5 kap. 6 § uppställs

vissa villkor för registrering. Dessa är att

partibeteckningen består av eller innehåller ord,

att partiet inte är en underavdelning av en politisk

sammanslutning, att partibeteckningen inte kan

förväxlas med en redan registrerad beteckning eller

en som kommer att bli registrerad på grund av en

tidigare inlämnad ansökan, att partibeteckningen

inte kan förväxlas med en beteckning som har

avregistrerats efter namnbyte för högst fem år sedan

samt att ansökan stöds av ett visst antal

röstberättigade, varvid antalet varierar beroende på

vilket val som registreringen avser.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr

2004/2003 av den

4 november 2003 om regler för och finansiering av

politiska partier på europeisk nivå (EGT nr L 297,

15/11/2003) definieras partibegreppet inom

förordningens tillämpningsområde. Denna förordning

innehåller bestämmelser om finansiering av politiska

partier på europeisk nivå. Med politiskt parti avses

enligt förordningen en sammanslutning av medborgare

a) vilken eftersträvar politiska mål och

b)

c) vilken antingen erkänts av eller etablerats i

enlighet med rättsordningen i åtminstone en

medlemsstat.

d)

Med sammanslutning av politiska partier avses vidare

i förordningen ett strukturerat samarbete mellan

åtminstone två politiska partier. Ett politiskt

parti på europeisk nivå definieras i förordningen

som ett politiskt parti eller en sammanslutning av

politiska partier som uppfyller följande villkor:

· Det är en juridisk person i den medlemsstat där

den har sitt säte.

·

· Det företräds av ledamöter i Europaparlamentet

eller de nationella eller regionala parlamenten

eller regionala församlingarna, i åtminstone en

fjärdedel av medlemsstaterna, eller har erhållit

i åtminstone en fjärdedel av medlemsstaterna,

minst 3 % av rösterna i var och en av dessa

medlemsstater i de senaste valen till

Europaparlamentet.

·

· Det respekterar, i synnerhet i sitt program och i

sin verksamhet, de principer på vilka Europeiska

unionen grundar sig, nämligen principerna om

frihet, demokrati och respekt för de mänskliga

rättigheterna och de grundläggande friheterna

samt rättsstatsprincipen.

·

· Det har deltagit i eller uttryckt sin avsikt att

delta i valen till Europaparlamentet.

·

1999 års författningsutredning har föreslagit att

det skall införas ett system med obligatoriska

valförberedelser där de partier som önskar delta i

allmänna val måste anmäla detta senast en viss tid

före valet (SOU 2001:99). Förslaget innebär att

endast de partier som har gjort en sådan

förhandsanmälan deltar i fördelningen av mandat.

Registrering av partibeteckning blir med ett sådant

system obligatorisk.

I direktiven till 2003 års vallagskommitté (dir.

2003:37) anförs att eftersom 2003 års

vallagskommitté (Ju 2003:03) skall lämna förslag

till en helt ny vallag finns det enligt direktiven

inget som hindrar att kommittén på nytt överväger

frågan om offentliga valförberedelser. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2003/04:K233 bör därför avslås.

Röstningsförfarandet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår en motion om ändring av reglerna för

röstningsförfarandet.

Motionen

I motion 2003/04:K281 av Anita Jönsson och Jarl

Lander (båda s) föreslås att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ändring i vallagen. Motionärerna hänvisar

till bestämmelsen i

10 kap. 8 § vallagen, enligt vilken valförrättaren

skall ta emot väljarens valkuvert, i väljarens

närvaro lägga det i valurnan för det val valsedeln

gäller och markera i röstlängden att väljaren

röstat. I motionen anförs att denna paragraf bör

ändras på ett sådant sätt att det blir väljaren som

lägger ned sin valsedel i valurnan. Då tydliggörs

den handling som röstningen innebär.

Bakgrund

Enligt 10 kap. 8 § skall valförrättaren, om vissa

närmare angivna krav är uppfyllda, ta emot väljarens

valkuvert, i väljarens närvaro lägga det i valurnan

för det val valsedeln gäller och markera i

röstlängden att väljaren röstat.

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se

över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag

till en helt ny vallag. Lagen skall innehålla de

grundläggande reglerna om valförfarandet.

Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna

meddelas av regeringen och Valmyndigheten. Kommittén

skall redovisa sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motion 2003/04:K281 bör därför avslås.

Förtidsröstning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till

pågående utredningsarbete att riksdagen

avslår motioner om utökade möjligheter till

förtidsröstning.

Motionerna

I motion 2003/04:K284 av Inger Lundberg (s) föreslås

att riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om öppethållande och

information om lokaler för poströstning under

valdagen. Motionären anför att det är viktigt att

slå fast att alla väljare skall ha möjlighet att

poströsta på valdagen i den kommun de vistas i

mellan klockan 8.00 och 20.00 då valproceduren pågår

i de ordinarie postlokalerna. Öppettiderna i

postlokaler eller motsvarande skall vara väl kända

av allmänheten.

I motion 2003/04:K375 av Cinnika Beiming och

Mikael Damberg (båda s) föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att utöka antalet

röstmottagningsställen vid förtidsröstning.

Motionärerna anser att möjligheten till

förtidsröstning bör utvidgas och även kunna ske i

miljöer där människor naturligt rör sig så som till

exempel medborgarkontoret, biblioteket eller stads-

eller kommunhuset.

Bakgrund

2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) skall se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

ny lag. Lagen skall innehålla de grundläggande

reglerna om valförfarandet. Kompletterande

valtekniska föreskrifter skall kunna meddelas av

regeringen och Valmyndigheten. Kommittén får

redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004. Den nya vallagen skall

tillämpas från och med 2006 års val. Kommittén får

redovisa resultatet av sitt arbete i ett eller flera

delbetänkanden. En slutredovisning skall göras

senast den 1 november 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att resultatet av det arbete som

bedrivs av 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03) bör

avvaktas. Motionerna 2003/04:K284 och 2003/04:K375

bör därför avslås.

Regeringsbildning, budgetprocess och

talmansval

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår med hänvisning till nu

inledda samtal om en översyn av

regeringsformen att riksdagen avslår motioner

om en översyn av dels de rådande formerna för

regeringsbildning, dels vissa därmed

sammanhängande regler som rör tidpunkten för

val av talman samt tidsramarna för den

statliga budgetprocessen.

Motionerna

I motion 2002/03:K208 av Maud Olofsson m.fl. (c)

föreslås att riksdagen begär hos regeringen förslag

till sådan ändring av regeringsformen att regeringen

obligatoriskt skall avgå efter ett val i enlighet

med vad i motionen anförs. I sammanhanget anförs i

motionen att det är hög tid att regeringsformen

ändras så att regeringen obligatoriskt skall avgå

efter ett riksdagsval.

I motion 2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en översyn av grundlagens former för

regeringsbildning (yrkande 7). Motionärerna för fram

flera olika förslag till förändringar. Som en

möjlighet pekar motionärerna på en förändrad

konstitutionell praxis innebärande att ledaren för

en minoritetsregering, vars regeringsunderlag har

förändrats, lämnar in sin och regeringens

avskedsansökan på samma sätt som sker när en

majoritetsregering har förlorat sin majoritet. I

motionen pekas även på tänkbara grundlagsändringar.

En sådan grundlagsändring skulle innebära att

statsministern och regeringen alltid lämnar in sin

avskedsansökan efter ett val. Ytterligare en möjlig

grundlagsändring skulle kunna gå ut på att det

införs en bestämmelse om att talmannen alltid efter

ett val skall ta initiativ i regeringsfrågan och

därvid kunna föreslå riksdagen att välja om den

sittande regeringen eller inleda en ny

regeringsbildning. Motionärerna anser att det

sistnämnda alternativet är att föredra.

Förtroendeomröstning skall dock alltid äga rum efter

det att talmannen har presenterat sitt förslag. I

motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

framförs ett yrkande med samma innebörd (yrkande

11).

I motion 2002/03:K345 av Henrik S Järrel (m)

föreslås att riksdagen dels begär att regeringen

närmare utreder formerna för regeringsbildningen

jämlikt 6 kap. 1-4 §§ regeringsformen (yrkande 1),

dels tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om processen vid regeringsbildning

(yrkande 2). Det anförs i sammanhanget att det

knappast är förenligt med parlamentarismens

principer att det i oklara lägen skall vara

statsministern som i praktiken avgör huruvida frågan

om en regeringsbildningsprocess skall övergå i

talmannens händer eller ej. För sådana icke

uppenbart klara valutslag bör övervägas om inte

regeringsformen skall föreskriva ett tvång för

regeringen att avgå.

I motion 2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om formerna för

regeringsbildning (yrkande 23). Enligt motionärerna

är det rimligt att reglerna för regeringsbildning

ändras på så sätt att det i ett oklart

parlamentariskt läge är talmannen som får i uppdrag

att utse den statsministerkandidat som har störst

möjlighet att bilda en regering som tolereras av en

riksdagsmajoritet. Därvid pekas på två

förändringsalternativ. Det första alternativet

innebär att regeringen upplöses automatiskt i

samband med valet och att talmannen efter valet får

i uppdrag att leda arbetet med regeringsbildning.

Ett annat alternativ är enligt motionärerna att

omröstningsreglerna ändras så att en regering måste

ha aktivt stöd i riksdagen. I motion 2003/04:K271 av

Bo Lundgren m.fl. (m) framförs ett yrkande med samma

innebörd (yrkande 25).

I motion 2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till sådan ändring av regeringsformen

att regeringen avgår vid val i enlighet med vad i

motionen anförs (yrkande 1). Det anförs bl.a. att

regeringsformen bör ändras så att sittande regering

som inte får majoritet avgår vid ett riksdagsval.

Därefter skall, såsom i dag vid regeringsskifte,

statsministerfrågan avhandlas genom samråd under

talmannens ledning. Riksdag och regering skall verka

under fyra år. Från det att riksdagsval hållits

måste tid ges för reellt samråd i statsministern-

och regeringsfrågan och för riksdagsbehandling av

densamma. Frågor om eventuella tidsfrister, dvs.

bestämmelser om sista dag efter val då

regeringsalternativ skall föreläggas riksdagen

respektive riksdagsbeslut äga rum i frågan, bör

utredas närmare.

Vidare föreslås i motionen att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till ändring av

talmansvalsreglerna i enlighet med vad som i

motionen anförs (yrkande 2). Därvid anförs att

talmansvalet lämpligen bör förläggas till

årsskiftet.

Slutligen föreslås i motionen att riksdagen begär

att regeringen tillsätter en utredning som ser över

budgetprocessen i syfte att ändra reglerna i

enlighet med vad som i motionen anförs (yrkande 3).

Det anförs att Miljöpartiets förslag att sittande

regering som inte får majoritet avgår i anslutning

till riksdagsvalet bör följas av en ändring i

tidsramarna för budgetpropositionens presentation.

Tidsramarna för budgetprocessen bör dock ändras

oavsett huruvida Miljöpartiets förslag på

regeringsavgång vid val anammas eller ej.

Bakgrund

Regeringsbildningen

Den svenska parlamentarismen bygger huvudsakligen på

s.k. negativt ansvar, dvs. regeringen sitter kvar så

länge inte parlamentets majoritet har uttalat att

regeringen inte har dess förtroende. Grunden för

denna princip utgörs av bestämmelsen i 12 kap. 4 §

första stycket regeringsformen, enligt vilken

riksdagen kan angiva förklaring att statsråd icke

åtnjuter riksdagens förtroende. För sådan

förklaring, misstroendeförklaring, fordras att mer

än hälften av riksdagens ledamöter förenar sig

därom. Yrkande om misstroendeförklaring upptas

enligt andra stycket till prövning endast om det

väcks av minst en tiondel av riksdagens ledamöter.

Det upptas inte till prövning under tiden från det

att ordinarie val har ägt rum eller beslut om extra

val har meddelats till dess den genom valet utsedda

riksdagen samlas.

De nyss beskrivna reglerna i regeringsformen

motiverades med att de bör fungera smidigare i lägen

där regeringen har ett svagt underlag i riksdagen

(jfr bet. 1999/2000:KU2 s. 17). Någon partigrupp kan

tänkas tolerera regeringen men inte vilja stödja den

uttryckligt. Ett krav på uttrycklig

förtroendeförklaring vid regeringsbildningen kan

tänkas försvåra denna.

I 6 kap. 2-4 §§ regeringsformen finns bestämmelser

om den ordning enligt vilken statsministern skall

utses. Av dessa framgår att det är talmannens

uppgift att lägga fram förslag till ny statsminister

för riksdagen. Dessförinnan måste talmannen ha

samrått med företrädare för varje partigrupp och

överlagt med vice talmännen. Röstar mer än hälften

av riksdagens ledamöter mot förslaget är det

förkastat. I annat fall är det godkänt. Förkastas

förslaget måste talmannen återkomma. Om talmannens

förslag förkastas fyra gånger, avbryts förfarandet i

avvaktan på riksdagsval. Om inte ordinarie val skall

hållas inom tre månader, förrättas extra val inom

samma tid.

Vidare föreskrivs i 6 kap. 1 § regeringsformen att

statsministern tillsätter övriga statsråd. Enligt 6

kap. 5 § regeringsformen skall talmannen entlediga

statsråd om riksdagen förklarar att statsministern

eller annat statsråd inte åtnjuter riksdagens

förtroende. I fråga om entledigande av statsråd i

andra fall än som följd av misstroendeförklaring

gäller att statsråd, även statsministern, har rätt

att bli entledigad när han själv begär det (6 kap. 6

§ regeringsformen). Entledigandet av statsministern

beslutas av talmannen. I så fall skall talmannen

entlediga även övriga statsråd. Detsamma gäller för

den händelse statsministern avlider (6 kap. 7 §).

Statsministerns avgång innebär således att hela

regeringen avgår. Någon bestämmelse om när

statsministern och därmed regeringen skall avgå

förutom vad som gäller vid misstroendeförklaring

finns således inte.

Frågor kring förhållandet mellan valutslag och

regeringsbildning har, som tidigare framgått,

aktualiserats i ett antal motioner som väckts under

riksmötet 2002/03. Inom ramen för uppföljning och

utvärdering inom utskottets beredningsområde har

utskottets kansli på utskottets uppdrag i en rapport

behandlat vissa frågeställningar som aktualiseras

till följd av förslagen i dessa motioner. Rapporten,

som överlämnats till utskottet, bilaga 4

(2003/04:URD3), innehåller även en utförlig

redogörelse för framväxten av det nuvarande

regelsystemet, dess tillämpning i praxis samt den

författningspolitiska debatten kring alternativ till

den rådande ordningen.

I rapporten utvärderas även hur praxis i

anslutning till gällande bestämmelser förhåller sig

till målsättningar som formulerats i förarbetena

till den partiella författningsreformen och

regeringsformen. Det konstateras att det inte går

att finna otvetydiga belägg för att det i

målsättningarna bakom regeringsformen har

inbegripits att regeringar utan egen majoritet i

riksdagen skall avgå efter val för att möjliggöra en

omprövning av regeringsfrågan. Följaktligen kan det

inte betraktas som oförenligt med målsättningarna

bakom regeringsformen att regeringar utan egen

riksdagsmajoritet stannat kvar efter valen 1985,

1988, 1998 och 2002. Vidare konstateras att det inte

heller går att påvisa att det i målsättningarna

bakom regeringsformen har inbegripits att regeringar

utan egen riksdagsmajoritet skall avgå efter

valförluster. Det faktum att de minoritetsregeringar

som stannade kvar efter valen 1985, 1988 och 1998

dessutom hade drabbats av förluster kan följaktligen

inte heller betraktas som oförenligt med

målsättningarna bakom regeringsformen. I rapporten

konstateras vidare att den praktiska tillämpningen

av regeringsformens bestämmelser om talmansledda

konsultationer inför regeringsskifte får anses ha

varit väl förenlig med målsättningarna bakom

regeringsformen. Slutligen konstateras att

bestämmelserna om misstroendeförklaring och

regeringsbildning har tillämpats i enlighet med

intentionerna. Den tidsmässigt något mer utdragna

proceduren vid regeringsbildning får ses som i stort

sett förväntad med hänsyn till att regelverket är

utformat för att tillgodose till viss del

svårförenliga syften.

Slutligen redovisas hur de här aktuella aspekterna

gällande valutslag och regeringsbildning är

utformade i andra europeiska länder. I en dryg

majoritet - 16 av 27 studerade länder - har

regeringen en skyldighet att automatiskt lämna sin

post efter val till parlamentet, oavsett

valutgången. Sådan skyldighet föreligger dock inte i

de nordiska länderna förutom i Finland. När det

gäller regeringens rätt att upplösa parlamentet är

Danmark och Spanien de enda länder där regeringen

åtnjuter villkorslös upplösningsrätt. I ett tiotal

andra europeiska länder kan dock regeringen ta

initiativ till ett upplösningsbeslut som sedan

formellt fattas av statschefen. I de flesta

europeiska länder har parlamentet såväl möjlighet

att uttala misstroende mot enskilda ministrar som

mot regeringen som helhet. I sex av länderna krävs

att den parlamentsmajoritet som vill fälla en

regering också enas om en motkandidat till

statsministerposten, s.k. konstruktiv

misstroendeförklaring. När det gäller

regeringsbildningens utformning konstateras att

processen kan delas in i tre schematiska faser. I

sonderingsfasen undersöks vilka potentiella

regeringskoalitioner som kan vara aktuella. Viss

variation mellan länderna finns gällande vem som har

ansvaret för att leda sonderingarna: statschefen

eller dennes ombud, den avgående statsministern

eller den tillträdande statsministerkandidaten

själv. I nästa fas, nomineringsfasen, utnämns den

kandidat som befunnits ha de bästa förutsättningarna

att bilda regering. Utnämningen görs i samtliga

länder utom Sverige av statschefen, men dennes

reella inflytande varierar och är ofta relativt

begränsat. I 10 av 27 länder är

regeringsbildningsprocessen avslutad i och med

nomineringen, i så måtto att den utsedda

regeringsbildaren har formell rätt att börja utöva

sina befogenheter. I övriga 17 länder måste dock

regeringen eller regeringsbildaren överleva en

automatisk omröstning i parlamentet - investituren -

för att anses ha mandat att regera. I alla länder

med krav på investituromröstning utom Sverige

(motsvarande 59 procent) tillämpas positiv

parlamentarism, dvs. regeringen måste få ett uttalat

stöd av flertalet av de röstande. Sverige räknas,

tillsammans med länderna utan krav på investitur,

som tillämpande negativ parlamentarism, där

regeringen inte behöver ha ett uttalat stöd i utan

endast behöver tolereras av parlamentet. En enkel

statistisk analys indikerar att länder med negativ

parlamentarism i genomsnitt har högre andel

minoritets- och enpartiregeringar samt kortare

regeringsbildningstider än länder med positiv

parlamentarism.

Budgetprocessen

Grundläggande regler om statsbudgeten och

budgetprocessen återfinns i regeringsformen.

Regeringsformens närmare bestämmelser om finansmakt

och budgetreglering finns i 9 kap. Med

budgetreglering avses det förfarande genom vilket

statsbudgeten tillkommer. Förfarandet innefattar

dels en beräkning av statsinkomsternas storlek, dels

fastställande av anslag. I föreskrifterna om

budgetreglering (9 kap. 3-6 §§) anges att riksdagen

skall företa budgetreglering för det närmast

följande budgetåret eller, om det finns särskilda

skäl, för annan budgetperiod. Riksdagen skall, på

förslag av regeringen, i en statsbudget bestämma

till vilka belopp statsinkomsterna skall beräknas

och anvisa anslag till angivna ändamål. Om

budgetreglering inte hinner avslutas före

budgetperiodens början - t.ex. på grund av

tidskrävande förhandlingar om regeringsbildningen

efter ordinarie riksdagsval - bestämmer riksdagen i

den omfattning som behövs om anslag för tiden till

dess budgetregleringen för perioden är slutförd.

Riksdagen kan även ge finansutskottet i uppdrag att

fatta sådana provisoriska anslagsbeslut på

riksdagens vägnar. För ett löpande budgetår kan

riksdagen dessutom på tilläggsbudget göra nya

beräkningar av statsinkomster samt ändra eller

anvisa nya anslag.

I riksdagsordningen finns bestämmelser om

riksdagens arbete och arbetsformer, bl.a. i fråga om

statsbudgeten och budgetreglering. Av 3 kap. 2 §

första stycket framgår att budgetåret börjar den 1

januari och att regeringen dessförinnan skall

avlämna en budgetproposition med förslag till

statens inkomster och utgifter för budgetåret samt

en redovisning av statens tillgångar och skulder.

Vidare föreskrivs i bestämmelsens andra stycke att

budgetpropositionen skall innehålla finansplan och

nationalbudget samt förslag till reglering av

statsbudgeten. Förslaget skall enligt bestämmelsen

också innehålla en fördelning av anslag på de av

riksdagen beslutade utgiftsområdena.

Budgetpropositionen skall enligt

tilläggsbestämmelsen 3.2.1 avlämnas senast den 20

september. Under år då riksdagsval hålles i

september, skall dock budgetpropositionen avlämnas

senast en vecka efter riksmötets öppnande, dvs.

omkring tre veckor efter valdagen. Om detta inte är

möjligt på grund av regeringsskifte, skall

budgetpropositionen enligt tilläggsbestämmelsens

andra stycke avlämnas inom tio dagar efter skiftet,

dock senast den 15 november. Om regeringen anser att

proposition med förslag till riktlinjer för den

framtida ekonomiska politiken och anslag för löpande

budgetår (ekonomisk vårproposition) bör behandlas

under pågående riksmöte, skall enligt

tilläggsbestämmelsens tredje stycke en sådan

proposition lämnas senast den 15 april.

Riksdagskommittén - som talmanskonferensen

tillsatte år 1998 för att se över och utvärdera

vissa frågor rörande riksdagens arbetsformer -

behandlade bl.a. budgetprocessen i betänkandet

Riksdagen inför 2000-talet. Beträffande spörsmålet

om valdagens förläggning under året uttalade

kommittén bl.a. följande.

När Riksdagsutredningen föreslog att

budgetprocessen skulle flyttas till hösten

övervägde den också att flytta valdagen. Två

alternativ diskuterades, antingen val på våren

eller ett par veckor före nuvarande datum i

september. Riksdagsutredningen övervägde främst

det sistnämnda (förs. 1993/94:TK1 s. 75), men

stannade för att inte föreslå någon ändring.

Eftersom tiden under ett valår kunde bli knapp

övervägde Riksdagsutredningen två olika

lösningar. Antingen fastställs en provisorisk

statsbudget omedelbart före budgetårsskiftet

varefter den definitiva budgetregleringen

genomförs en bit in på det nya budgetåret. Eller

använder man sig av en förenklad

behandlingsordning som medför att budgetarbetet

kan avslutas före budgetårsskiftet (förs.

1993/94:TK2 s. 31).

Den nya budgetprocessen har hittills endast

prövats en gång under valår (hösten 1998) och

erfarenheten därifrån är att det efter de då

givna förutsättningarna med en förenklad

behandlingsordning fungerade någorlunda väl.

Riksdagen hade kortare tid till sitt förfogande,

men vår bedömning av arbetet, som bl.a. grundas

på en enkät till ledamöterna samt intervjuer med

partikanslierna och ett antal utskottsordförande,

är att det kunde genomföras utan större problem.

En svårighet som vi har kunnat notera hade sitt

upphov i den ändrade parlamentariska situationen

efter valet. Förhandlingar upptogs då mellan

företrädare för regeringen, Vänsterpartiet och

Miljöpartiet. Särskilt företrädare för de båda

oppositionspartierna har vittnat om att det var

mycket knappt om tid för att genomföra

förhandlingarna och att de kom i en position där

det var svårt att utöva ett inflytande över

budgeten. Det berodde bl.a. på att

förberedelserna i Regeringskansliet var så långt

komna.

Övriga oppositionspartier menade att de klarade

av att arbeta fram sina alternativa budgetförslag

under valåret tack vare att de dels hade

förberett förslag redan under våren, dels hade

presenterat sin politik under valrörelsen. De

svårigheter som uppstod hade mer att göra med att

riksdagsgruppens storlek och sammansättning

ändrats som en konsekvens av valet. Det ledde

till vissa organisatoriska svårigheter.

Det finns en befogad farhåga för att det kommer

att bli besvärligare att hinna med

budgetprocessen under valår med regeringsskiften.

Man kan därför fråga sig om det finns anledning

att ändra på budgetprocessen eller på valdagen.

Vi anser att valdagens förläggning bör

bestämmas med utgångspunkt i en diskussion om

olika demokrativärden. Budgetprocessen och andra

administrativa omständigheter kan vägas in i

sammanhanget, men utgångspunkten måste vara att

budgetprocessen anpassas till den valdag som

bestäms utifrån demokratiaspekter, t.ex.

bedömning av valdeltagande.

Riksdagskommittén övervägde sedan frågan om

ändringar borde företas i budgetprocessen. Man

gjorde därvid den bedömningen att erfarenheterna

dittills hade varit så goda att det inte krävdes

några större ändringar. Riksdagskommittén anförde

vidare.

Slutligen finns det också anledning att

kommentera en annan typ av kritik som vi har

fångat upp, bl.a. i de intervjuer som

referensgruppen genomfört, mot den nya

budgetprocessen under valår med regeringsskiften.

Kritiken går ut på att det är svårt för en

tillträdande regering att hinna forma sitt

budgetalternativ. Eftersom den avgående

regeringen i praktiken redan har gjort nödvändiga

förberedelser för att kunna lägga fram en budget,

hänvisas i stort sett den nya regeringen till att

lägga fram den gamla regeringens budgetförslag.

Kritikerna menar att detta är ett odemokratiskt

inslag. En ny majoritets vilja måste kunna få

utslag i den tillträdande regeringens första

budget.

Att det är svårt för en tillträdande regering

att lägga fram ett budgetalternativ där alla dess

förslag får genomslag omedelbart är uppenbart. Vi

kan emellertid av flera skäl inte dela

uppfattningen att detta förhållande skulle vara

odemokratiskt eller ens anses olämpligt.

En väl förberedd ny majoritet hinner lägga in

flera av sina prioriterade frågor i

budgetpropositionen. Ändringar kan också göras i

riksdagen, t.ex. under utskottsberedningen, även

om utskottsinitiativ endast bör tillgripas i

begränsad omfattning. Om den nya majoriteten inte

hinner få med allt, kan den återkomma med förslag

på våren, t.ex. på tilläggsbudget. Det betyder i

praktiken att en ny regering kan få snabbare

genomslag för sin politik än i den ordningen som

innebar att en ny regering tillträdde på hösten

och lade fram sin budget i januari, vilken trädde

i kraft vid halvårsskiftet, dvs. nio månader

efter valet.

Talmansval

Talmannen utses enligt 4 kap. 2 § regeringsformen

för valperioden, alltså i regel för en tid av fyra

år. Samtidigt utses en förste, en andre och en

tredje vice talman. Valet äger enligt 8 kap. 1 §

riksdagsordningen rum vid första sammanträdet under

riksdagens valperiod. Med hänsyn till de nya

uppgifter som tilldelats talmannen och för att

ytterligare stärka hans ställning har det ansetts

angeläget att han "skall stå utanför det i snävare

bemärkelse politiska riksdagsarbetet" (prop. 1973:90

s. 257). Erik Holmberg och Nils Stjernquist menar

att det faktum att talmansvalet sker för en

valperiod bör ses i belysning härav (Erik Holmberg

och Nils Stjernquist, Grundlagarna med tillhörande

författningar, 1980, s. 168).

Vid riksmötet 1990/91 behandlade utskottet en

motion i vilken föreslogs förändring av

bestämmelsen i 8 kap. 1 § riksdagsordningen om

val av talmän. Innebörden av förslaget var att

om statsministern vid tidpunkten för första

sammanträdet med kammaren efter ett val

anhållit om entledigande, skulle talmansvalen

anstå till dess att regeringsskifte ägt rum.

Utskottet framhöll att som en komplikation med

den föreslagna ordningen att riksdagens arbete

under någon tid skulle kunna komma att ledas av

talmän som inte längre var ledamöter av

riksdagen. Utskottet fann detta betänkligt från

konstitutionell synpunkt. Vidare anfördes att

den nuvarande ordningen enligt utskottets

mening fungerat väl vid de tillfällen då val av

talmän i tiden sammanfallit med

regeringsbildning. Motionen avstyrktes mot den

anförda bakgrunden (bet. 1990/91:KU42).

EU-medlemskapets betydelse för det

parlamentariska statsskicket

Som tidigare framgått har utskottets kansli inom

ramen för uppföljning och utvärdering inom

utskottets beredningsområde i en rapport behandlat

vissa frågeställningar kring förhållandet mellan

valutslag och regeringsbildning. I rapporten har

vidare på utskottets uppdrag behandlats frågan om

EU-medlemskapets betydelse i sammanhanget, bilaga 4.

I fråga om EU-medlemskapets betydelse för det

parlamentariska statsskicket visar analysen i

rapporten att stöd kan åberopas för flera olika sätt

att se på frågan. Slutsatserna i fråga om EU-

medlemskapets betydelse för relationen mellan

regering och riksdag kan variera beroende på vilket

av synsätten som anläggs. Ett synsätt tar sin

utgångspunkt i att EU-medlemskapet har inneburit att

lagstiftningskompetens flyttats över från riksdagen

till EU-samarbetet, där Sverige representeras av

regeringen. Om EU:s normgivning domineras av ram-

eller miniminormer kan man hävda att riksdagens

lagstiftningskompetens inte har begränsats i någon

större mån till följd av EU-medlemskapet. I fall

EU:s normgivning däremot är omfattande och

detaljinriktad går det att hävda att EU-medlemskapet

har medfört betydande begränsningar i riksdagens

lagstiftningskompetens. Ett annat synsätt lägger

tonvikten på att frågor som skulle ha avgjorts av

riksdagen om Sverige inte varit medlem i EU har

dragits bort från sådant beslutsfattande som tar sig

uttryck i att riksdagen behandlar propositioner från

regeringen. De parlamentariska kontrollinstrument

(främst samrådet i EU-nämnden) som ersätter

behandlingen av propositioner betraktas med detta

synsätt som mindre väl ägnade att klargöra

förhållandet mellan regering och riksdag. Med ett

tredje synsätt blir slutsatsen den motsatta: Det

parlamentariska inflytande som riksdagen utövar

genom samrådet i EU-nämnden kan i vart fall

jämställas med det inflytande som riksdagen utövar

via behandlingen av propositioner från regeringen.

Dessutom sträcker sig riksdagens inflytande genom

samrådet över en bredare sfär av frågor än vad som

är fallet vid propositionsbehandlingen.

Slutligen konstateras att det inte kunnat beläggas

att medlemskapet i den europeiska unionen eller - i

kandidatländernas fall - det förestående

medlemskapet, medfört debatt om de aspekter av

valutslag och regeringsbildning som studerats i

rapporten.

Utskottet har den 3 februari 2004 hållit en

offentlig utfrågning om EU-samarbetets betydelse för

den parlamentariska demokratin i de nordiska

länderna, bilaga 5. Vid utfrågningen har som

inbjudna talare deltagit professor Kaare Strøm

(University of California Scandinavian Studies

Center at Lund University), Bertel Haarder, minister

i den danska regeringen och folketingsledamoten Ritt

Bjerregaard. Vidare har som särskilt inbjudna

kommentatorer deltagit professor Palle Svensson

(Århus universitet), professor Matti Wiberg (Åbo

universitet), professor Magnus Jerneck (Lunds

universitet), professor Tommy Möller (Stockholms

universitet) och Dr Andreas Maurer (Stiftung

Wissenschaft und Politik, Deutsches Institut für

Internationale Politik und Sicherheit).

Kaare Strøm konstaterade att delegering av makt

till exekutiven kan vara knuten till både för- och

efterhandskontroll. Han menade vidare att det inte

är givet att de nationella parlamenten generellt

sett är förlorare i den utveckling vi ser av

parlamentarismen i de nordiska länderna. Han

hänvisade till vad som framkom under utfrågningen om

att parlamentet har stärkt sin roll i finsk politik

och också i Europapolitiken samt det danska

Folketingets starka engagemang i många olika

aspekter av politiken. Bertel Haarder och Ritt

Bjerregaard underströk att Folketinget, och särskilt

Europautskottet, har en stark ställning gentemot

regeringen. Som en viktig orsak härtill framhöll de

det faktum att det för Danmark är karakteristiskt

med minoritetsregeringar som måste finna en

majoritet i Folketinget. Som en annan orsak

utpekades att den skeptiska hållningen till EU leder

till att EU-frågorna hamnar i blickpunkten i

Danmark. Palle Svensson konstaterade

sammanfattningsvis att förhållandet mellan

regeringen och Folketinget inte har ändrats av det

danska EU-medlemskapet. Snarare har de existerande

förhållandena blivit stärkta. Matti Wiberg

konstaterade att besluten i EU oftast fattas vid

rådsmöten utanför de nationella parlamentens

omedelbara kontroll. Parlamenten har varken

tillräckligt med tid eller kunskap för att kunna

skaffa sig en tillräckligt rik helhetsbild av de

olika handlingsalternativen. De nationella

parlamenten reagerar ex post, och då är det oftast

alltför sent. Han anförde vidare att de politiska

majoriteterna i de nationella parlamenten endast

ytterst sällan är intresserade av att ställa sina

egna ministrar till svars även om de har agerat på

ett sätt som har varit mot det explicita mandatet.

Magnus Jerneck menade att de svenska utskotten är

passiva i EU-frågor. Enligt hans bedömning går det

inte heller att beskriva den svenska EU-nämnden som

en förhandlingsarena på samma sätt som

Europautskottet i det danska Folketinget. Det

förefaller mera vara fråga om att man informerar om

den svenska regeringshållningen i EU-nämnden. Tommy

Möller erinrade om att en fungerande kontroll av

maktutövningen i parlamentarisk bemärkelse innebär

att exekutivmakten får ett givet mandat. Han

konstaterade att mandatet till sin karaktär blir mer

och mer vidsträckt, inte minst som en konsekvens av

EU-medlemskapet. Enligt hans bedömning betyder det i

förlängningen att regeringen ökar sin makt i

förhållande till folkrepresentationen. Andreas

Maurer erinrade om att det förslag som lagts fram av

europeiska konventet om EU:s framtid innebär bl.a.

att det kommer att åligga kommissionen att förse

nationella parlament med information rörande

samtliga förslag av lagstiftningskaraktär. Enligt

hans uppfattning borde emellertid nationella

parlament komma in på ett ännu tidigare stadium.

Sammantaget menade han att de möjligheter till

inflytande som EU-samarbetet medför ställer

nationella parlament inför nya uppgifter som

fundamentalt avviker från deras traditionella

parlamentariska funktioner.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlar i detta betänkande ett antal

motioner i vilka framförs yrkanden om översyn eller

ändring av dels de rådande formerna för

regeringsbildning, dels vissa därmed sammanhängande

regler som rör tidpunkten för val av talman samt

tidsramarna för den statliga budgetprocessen. Som

ett led i beredningen av dessa motionsyrkanden har

på utskottets uppdrag inom utskottets kansli

utvärderats hur tillämpningen hittills av

regeringsformens regler om regeringsbildningen

förhåller sig till målsättningar som formulerats i

förarbetena. I det sålunda inhämtade underlaget

utpekas inga diskrepanser i detta avseende.

Av underlaget framgår emellertid också att

proceduren för regeringsbildning ända från

tillkomsten har varit ett omdiskuterat inslag i

författningen. Senast utreddes frågan av den

parlamentariskt tillsatta Folkstyrelsekommittén, som

inte lade fram några förslag till ändringar i den

gällande ordningen (SOU 1987:6). Därefter har stora

förändringar ägt rum när det gäller

samhällsutvecklingen i stort. Inte minst

medlemskapet i EU står därvid i blickpunkten.

Frågan om EU-medlemskapets betydelse i det nu

aktuella sammanhanget har på utskottets uppdrag

analyserats i den rapport som även innehåller en

utvärdering av praxis kring

regeringsbildningsfrågor. Vidare har utskottet

hållit en offentlig utfrågning om EU-samarbetets

betydelse för den parlamentariska demokratin i de

nordiska länderna.

Det underlag som sålunda har inhämtats visar

enligt utskottets mening att erfarenheterna från

andra länder inte nödvändigtvis behöver vara

samstämmiga med de svenska. Såvitt avser frågor om

regeringsbildning visar den studie som utförts på

uppdrag av utskottet också att de konstitutionella

lösningarna varierar högst väsentligt bland EU:s

medlemsstater.

Sedan frågan om regeringsbildningen senast

utreddes har dessutom andra viktiga förändringar

beslutats i vårt land, bl.a. införandet av den

fyraåriga mandatperioden. Till bilden hör också att

en ny statlig budgetprocess har börjat tillämpas. En

annan aspekt är att det parlamentariska läget i dag

är ett annat än då Folkstyrelsekommittén vid mitten

av 1980-talet lämnade sitt betänkande. I dag finns

det sju partier i stället för fem representerade i

riksdagen.

Mot den nu angivna bakgrunden ser utskottet det

som naturligt med en fortsatt bred diskussion kring

frågor med anknytning till systemet för

regeringsbildning. Regeringen har nu inlett samtal

med de politiska partierna i riksdagen rörande en

översyn av regeringsformen. Utskottet ser det som en

möjlighet att den kommande översynen, med sitt

samlande perspektiv, kan komma att omfatta

regeringsbildningen och därmed sammanhängande

frågor. En sådan diskussion har sin grund i frågan

om vilket krav som bör uppställas på stöd i

riksdagen för regeringen. Den frågan har i sin tur

samband med frågor om talmannens funktion i

regeringsbildningsprocessen. Systemet för

regeringsbildning bör även diskuteras med hänsyn

tagen till hur relationen i stort mellan regering

och riksdag skall vara utformad. Ett led i en sådan

översyn kan enligt utskottet vara att få aspekter av

det egna systemet för regeringsbildning belysta

genom att analysera erfarenheter från andra - och

mot bakgrund av våra förhållanden intressanta -

länder. Med hänsyn till vad som nu har anförts anser

utskottet att det inte är påkallat att begära sådana

initiativ som efterfrågas i motionerna 2002/03:K208,

2002/03:K282 yrkande 7, 2003/04:K290 yrkande 11,

2002/03:K345 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K379 yrkande

23, 2003/04:K271 yrkande 25 och 2002/03:K434

yrkandena 1-3. Motionerna bör därför avslås i här

berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Ändring av namnen på valkretsarna i Västra

Götalands län (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Kerstin Lundgren (c), Nils Fredrik Aurelius (m),

Liselott Hagberg (fp) och Bertil Kjellberg (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar följande nedan framlagda förslag

till lag om ändring i vallagen (1997:157). Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K201 och

2002/03:K218.

Förslag till lag om ändring i vallagen (1997:157)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § vallagen

(1997:157) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

Vid val till riksdagen är landet indelat i 29

valkretsar. Dessa är

1. Stockholms kommun,

2. Stockholms läns valkrets (Stockholms län med

undantag av Stockholms kommun),

3. Uppsala län,

4. Södermanlands län,

5. Östergötlands län,

6. Jönköpings län,

7. Kronobergs län,

8. Kalmar län,

9. Gotlands län,

10. Blekinge län,

11. Malmö kommun,

12. Skåne läns västra valkrets (Bjuvs, Eslövs,

Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och

Svalövs kommuner),

13. Skåne läns södra valkrets (Burlövs, Kävlinge,

Lomma, Lunds, Sjöbo, Skurups, Staffanstorps,

Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner),

14. Skåne läns norra och östra valkrets (Bromölla,

Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby,

Perstorps, Simrishamns, Tomelilla, Åstorps,

Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner),

15. Hallands län,

16. Göteborgs kommun,

-----------------------------------------------------

17. Västra Götalands läns 17. Bohusläns valkrets

västra valkrets (Härryda, (Härryda, Kungälvs,

Kungälvs, Lysekils, Lysekils, Munkedals,

Munkedals, Mölndals, Mölndals, Orusts,

Orusts, Partille, Partille, Sotenäs,

Sotenäs, Stenungsunds, Stenungsunds, Strömstads,

Strömstads, Tanums, Tanums, Tjörns, Uddevalla

Tjörns, Uddevalla och och Öckerö kommuner),

Öckerö kommuner),

18. Älvsborgs läns

18. Västra Götalands norra valkrets (Ale,

läns norra valkrets (Ale, Alingsås, Bengtsfors,

Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda,

Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla

Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds,

Edets, Melleruds, Trollhättans, Vårgårda,

Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls

Vänersborgs och Åmåls kommuner),

kommuner),

19. Älvsborgs läns

19. Västra Götalands södra valkrets

läns södra valkrets (Bollebygds, Borås,

(Bollebygds, Borås, Marks, Svenljunga,

Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns

Tranemo och Ulricehamns kommuner),

kommuner),

20. Skaraborgs läns

20. Västra Götalands valkrets (Essunga,

läns östra valkrets Falköpings, Grästorps,

(Essunga, Falköpings, Gullspångs, Götene, Hjo,

Grästorps, Gullspångs, Karlsborgs, Lidköpings,

Götene, Hjo, Karlsborgs, Mariestads, Skara,

Lidköpings, Mariestads, Skövde, Tibro, Tidaholms,

Skara, Skövde, Tibro, Töreboda och Vara

Tidaholms, Töreboda och kommuner),

Vara kommuner),

-----------------------------------------------------

21. Värmlands län,

22. Örebro län,

23. Västmanlands län,

24. Dalarnas län,

25. Gävleborgs län,

26. Västernorrlands län,

27. Jämtlands län,

28. Västerbottens län, och

29. Norrbottens län.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2005.

Ställningstagande

I samband med bildandet av Västra Götalands län

ändrades de gamla valkretsnamnen till Göteborg,

Västra Götalands västra, Västra Götalands östra,

Västra Götalands norra och Västra Götalands södra.

Vi anser att länets valkretsar bör återfå sina

ursprungliga namn, dvs. Göteborg, Bohus län,

Skaraborg, Älvsborgs läns norra och Älvsborgs läns

södra.

Härigenom tillgodoses även motion 2002/03:K218.

2. Personval och kampanjbidrag (punkt 6)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2 om redovisning av

kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar

samt kartläggning av statliga bolags finansiering av

politiska kampanjer. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221,

2003/04:K329 och 2003/04:K403 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion 2002/03:K257 yrkande 1.

Ställningstagande

Det förslag som har lagts fram av Utredningen om

offentlighet för partiers och valkandidaters

intäkter innebär inte att det skapas ett heltäckande

och tydligt regelverk för redovisning av

kampanjorganisationers intäkter i samband med

folkomröstningar. Regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till en sådan reglering. Den

nyss nämnda utredningen har inte heller kartlagt

statliga bolags finansiering av politiska kampanjer.

Regeringen bör låta utreda dessa frågor i samband

med att förslagen i utredningen bereds.

Vad som nu har anförts bör med bifall till

motionerna 2003/04:K214 yrkande 1, 2003/04:K221 och

2003/04:K329 ges regeringen till känna.

Härigenom tillgodoses i olika utsträckning motion

2003/04:K403 yrkandena 1 och 2.

3. Rösträtt under det år då man fyller 18 år

(punkt 10)

av Helena Bargholtz (fp), Ingvar Svensson (kd),

Mats Einarsson (v), Kerstin Lundgren (c), Gustav

Fridolin (mp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3 om att knyta rätten

att rösta till det år då man fyller 18 år. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K225,

2002/03:K241 yrkande 3, 2002/03:K276, 2002/03:K319 i

denna del, 2002/03:K331, 2002/03:K368 yrkande 1,

2003/04:K234, 2003/04:K397 och 2003/04:Kr361 yrkande

10.

Ställningstagande

Under förutsättning att rösträttsåldern också i

fortsättningen är 18 år bör, enligt vår mening,

rätten att rösta i allmänna val inträda det

kalenderår då väljaren uppnår rösträttsåldern.

Regeringen bör därför, i enlighet med vad som anförs

i motionerna 2002/03:K225, 2002/03:K241 yrkande 3,

2002/03:

K276, 2002/03:K319 (delvis), 2002/03:K331,

2002/03:K368 yrkande 1, 2003/04:K234, 2003/04:K397

och 2003/04:Kr361 yrkande 10, låta utreda frågan

inom ramen för en kommande författningsöversyn och

återkomma till riksdagen med förslag till en sådan

lagändring.

4. Rösträtt före det år då man fyller 18 år

(punkt 11)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4 om utredning av

åldersgränser vid val. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:K258 yrkande 5 i denna del och avslår

motionerna 2002/03:K382, 2002/03:K258 yrkandena 1

och 2, 2002/03:K340 yrkandena 1 och 2 samt

2003/04:K274.

Ställningstagande

Att sänka rösträttsåldern till 16 år har flera

fördelar. Främst skulle det uppmuntra det politiska

engagemanget bland yngre människor och öka

politikers intresse och vetskap om yngre människors

liv och förutsättningar. Rösträtt ger unga en

verklig anledning att sätta sig in i vad de olika

partierna står för, samtidigt som det ger politiker

en vidare anledning att sätta sig in i unga

människors problem och politiska krav. Utredningar

av sänkt rösträttsålder i vissa lokala val i

Tyskland som Ungdomsstyrelsen gjort visar på

övervägande fördelar med att låta 16- och 17-åringar

rösta. Förlängningen av mandatperioderna från tre

till fyra år innebar i praktiken att rösträttsåldern

höjdes då fler kom att bli äldre innan man första

gången hade möjlighet att rösta i ett allmänt val,

en sänkning av rösträttsåldern till 16 år innebär

att medelåldern för när man får rösta första gången

blir 18 år. Med anledning av det anförda bör enligt

min mening riksdagen, som föreslås i motion

2002/03:K258 yrkande 5 (delvis), hos regeringen

begära att regeringen tar initiativ till att låta

den kommande författningsutredningen utreda sänkta

åldersgränser vid val.

5. Rösträttsålder vid folkomröstningar

(punkt 12)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5 om möjlighet

att vidga kretsen av röstberättigade vid

folkomröstning till dem som senast på valdagen

fyller 16 år. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:K414.

Ställningstagande

Oaktat frågan om åldern för rösträtt vid allmänna

val bör ändringar göras i folkomröstningslagarna för

att möjliggöra för såväl kommuner och landsting som

riksdag att i särskild ordning fatta beslut om att

vidga kretsen av röstberättigade vid folkomröstning

till dem som senast på valdagen fyller 16 år. I

första hand bör dock rösträtten vid rådgivande

folkomröstningar sänkas till att gälla för alla som

i övrigt uppfyller villkoren och som senast på

valdagen fyller 16 år. Regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor.

6. Utvidgad rösträtt för andra än svenska

medborgare (punkt 13)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6 om att

invandrade kvinnor och män ges rösträtt i

riksdagsval efter samma grunder och regler som i

kommunala val. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Sf336 yrkande 39 och avslår motionerna

2002/03:

K264 yrkande 5, 2002/03:K381 yrkande 1 och

2002/03:Sf289 yrkande 13.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motion 2002/03:Sf 336

(yrkande 39) att riksdagen bör begära att regeringen

lägger fram förslag till en ändring som innebär att

invandrade kvinnor och män ges rösträtt vid

riksdagsval efter samma grunder och regler som i

kommunala val.

Som anförs i den nämnda motionen väger fördelarna

från integrationssynpunkt med en utvidgad rösträtt

för den aktuella gruppen betydligt tyngre än

formella synpunkter på medborgarskapets avgränsning

och innebörd. Frågan bör närmare övervägas inom

ramen för en kommande författningsöversyn. Vad som

nu har anförts bör med bifall till yrkande 39 i den

nämnda motionen ges regeringen till känna.

7. Utvidgad rösträtt för andra än svenska

medborgare (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7 om rösträtt vid

samtliga val för dem som är folkbokförda i Sverige.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K381

yrkande 1 och 2002/03:Sf289 yrkande 13 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf336 yrkande 39 och 2002/03:K264

yrkande 5.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motionerna 2002/03:K381

yrkande 1 och 2002/03:

Sf289 yrkande 13 att riksdagen bör begära att

regeringen lägger fram förslag till en ändring som

innebär att också utländska medborgare som är

folkbokförda i Sverige skall ges rätt att rösta i

val på nationell, regional och kommunal nivå och i

val till Europaparlamentet samt att rösträtt till

riksdag och kommunfullmäktige även skall omfatta

rösträtt i folkomröstningar. Med rösträtten bör, som

nu, följa valbarhet. Att behandla medborgare i

länder utanför EU sämre än medborgare från EU-

länder, vilket nuvarande lagstiftning gör, ser jag

som en diskriminering som måste avlägsnas. Vad som

nu har anförts bör med bifall till motionerna

2002/03:K381 yrkande 1 och 2002/03:

Sf289 yrkande 13 ges regeringen till känna.

8. Valbarhet (punkt 14)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8 om utredning av

åldersgränser vid val, valbarhet vid samtliga val

för den som är folkbokförd i Sverige och om

utvidgning av den valbara kretsen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K258 yrkande 5 i denna

del, 2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383

yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:K258

yrkandena 3 och 4 samt 2002/03:K319 i denna del.

Ställningstagande

I enlighet med vad som anförs i reservation 4 bör

rösträttsåldern sänkas till 16 år. Som en

konsekvensändring av detta bör åldern för valbarhet

sänkas på samma sätt. Därför bör enligt min mening

riksdagen hos regeringen begära att regeringen tar

initiativ till att låta den kommande

författningsutredningen utreda sänkt

valbarhetsålder.

Jag anser att riksdagen bör begära att regeringen

lägger fram förslag till en ändring som innebär att

också utländska medborgare som är folkbokförda i

Sverige skall bli valbara i samtliga val. Att

behandla medborgare i länder utanför EU sämre än

medborgare från EU-länder, vilket nuvarande

lagstiftning gör, ser jag som en diskriminering som

måste avlägsnas.

Vad som nu har anförts bör med bifall till

motionerna 2002/03:K258 yrkande 5 (delvis),

2002/03:K381 yrkande 2 och 2002/03:K383 yrkande 2

ges regeringen till känna.

9. Tidsbegränsning av uppdraget som

riksdagsledamot (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9 om införandet av en

lagstiftad rotationsprincip för riksdagsledamöter.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:K229

och 2002/03:

K415.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motionerna 2002/03:K229

och 2002/03:K415 att det bör införas tidsbegränsning

av uppdraget som riksdagsledamot med innebörden att

ingen får vara riksdagsledamot längre än tre

mandatperioder i följd. Med en lagstiftad

rotationsprincip får inte bara yngre möjlighet att

ta sig in i politiken utan också äldre, som kanske

inte haft tid eller möjlighet att engagera sig

politiskt under den yrkesverksamma delen av sitt

liv. En rotationsprincip gör det enklare för

människor att komma från andra verksamheter in i

politiken. Det är nyttigt och ger en vitalitet och

förnyelse som politiken är i stort behov av. Vad som

nu har anförts bör med bifall till motionerna

2002/03:K229 och 2002/03:K415 ges regeringen till

känna.

10.Funktionshindrades möjlighet att utöva sin

rösträtt (punkt 19)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10 om att

utvärdera i vilken mån lagändringarna som trätt i

kraft under år 2002 har lett till att de fysiskt

funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års

riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat

ske under värdiga och jämlika former. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Ju278 yrkande 9 i

den del som avser utvärdering av i vilken mån

lagändringarna som trätt i kraft år 2002 har lett

till att de funktionshindrades utövande av

rösträtten i 2002 års val har kunnat ske under

värdiga och jämlika former samt avslår motionerna

2002/03:K241 yrkande 7, 2002/03:K257 yrkande 3,

2002/03:K270, 2002/03K282 yrkande 2, 2003/04K290

yrkande 5, 2002/03:

K308, 2002/03:K328, 2002/03:So513 yrkande 9,

2003/04:So569 yrkande 5 och 2002/03:Ju278 yrkande 9

i övriga delar.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion 2002/03:Ju278

yrkande 9 att regeringen under denna mandatperiod

bör utvärdera i vilken mån lagändringarna som trätt

i kraft under år 2002 har lett till att de fysiskt

funktionshindrades utövande av rösträtten i 2002 års

riksdags-, landstings- och kommunalval har kunnat

ske under värdiga och jämlika former.

11.Opinionsundersökningar i valrörelser

(punkt 25)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11 om att

regeringen bör bjuda in medieföretagens

branschorganisationer för diskussioner om

publicering av opinionsundersökningar i valrörelser.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:K341.

Ställningstagande

Jag delar uppfattningen i motion 2002/03:K341 att

regeringen bör bjuda in medieföretagens

branschorganisationer för diskussioner om hur man

kan bygga vidare på den befintliga överenskommelsen

om publicering av opinionsundersökningar i

valrörelser.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

1. Val och regeringsbildning

Helena Bargholtz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Ett stort antal av de frågor som berörs i

föreliggande betänkande är, eller kommer i närtid

att bli, föremål för utredning. 2003 års

vallagskommitté hanterar en rad varierande spörsmål

som rör vallagens närmare utformning. En översyn av

regeringsformen skall inledas. I översynen kommer

viktiga frågor som bland annat personval, skilda

valdagar och formerna för regeringsbildning att

beröras.

Folkpartiets politiska positioner framgår av våra

parti- och kommittémotioner. I ett särskilt yttrande

i betänkandet om författningsfrågor (bet.

2003/04:KU9) redovisar vi vår principiella hållning

kring frågor som gäller den kommande

författningsutredningen. Utan att frånträda våra

ståndpunkter i sak väljer vi att inte reservera oss

i de frågor som berörs i de två nämnda

utredningarna.

2. Utredning av frågor om val och

regeringsbildning

Kerstin Lundgren (c).

Föreliggande betänkande aktualiserar en rad

frågeställningar av stort intresse för pågående och

kommande utredningar. Mot denna bakgrund har

utskottet valt att i allt väsentligt inte i sak

pröva förslagen, utan avvakta kommande utredningar.

Viktiga frågor som regeringsbildning och

förstärkning av personvalet förutsättes därmed

faktiskt bli behandlade nära nog på det sätt som

motionärerna krävt.

3. Val och regeringsbildning

Gustav Fridolin (mp).

Ett stort antal av de frågor som berörs i

föreliggande betänkande är, eller kommer i närtid

att bli, föremål för utredning. 2003 års

vallagskommitté hanterar en rad varierande spörsmål

som rör vallagens närmare utformning. En översyn av

regeringsformen skall inledas. I översynen kommer

viktiga frågor som bland annat personval, skilda

valdagar och formerna för regeringsbildning att

beröras.

Miljöpartiet de grönas politiska positioner inför

och under dessa utredningar framgår av dels våra

parti- och kommittémotioner, dels enskilda motioner

av utskottsledamoten och dels det särskilda

yttrandet i Konstitutionsutskottets betänkande om

författningsfrågor (2003/04:KU9).

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2002

2002/03:K201 av Inger René m.fl. (m):

Riksdagen beslutar genom ändring i vallagen att

ändra namnen på valkretsarna i Västra Götalands län

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:K207 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om personval.

2002/03:K208 av Maud Olofsson m.fl. (c):

Riksdagen begär hos regeringen förslag till sådan

ändring av regeringsformen att regeringen

obligatoriskt skall avgå efter ett val i enlighet

med vad i motionen anförs.

2002/03:K211 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att möjligheterna att

stryka namn på valsedlarna skall återinföras.

2002/03:K218 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att byta namn på Västra

Götalands östra valkrets till valkretsen Skaraborg.

2002/03:K219 av Cecilia Nilsson Wigström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att medborgarinformationen

om valsystemet måste förbättras till nästa val.

2002/03:K223 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

gemensamma valsedlar för de olika partierna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att gemensamma

valsedlar bör delas ut inne i vallokalen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om gemensamma

valsedlars betydelse för miljön och minskade

utgifter för staten.

2002/03:K224 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

ångerröstningen avbryts två timmar före

vallokalens stängning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att röstande vid

särskilda röstmottagningsställen inte skall ha

rätt att ångerrösta.

2002/03:K225 av Maria Larsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att knyta rätten att rösta

till det år man fyller 18 år.

2002/03:K229 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införandet av en lagstiftad

rotationsprincip för riksdagsledamöter.

2002/03:K230 av Inger Lundberg m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en studie bland de

röstberättigade som avstått från att rösta i 2002

års val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

handfasta åtgärder från Valmyndighetens och de

lokala valnämndernas sida för att höja

valdeltagandet inför nästa val.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

utformning, förnyelse och distribution av

röstkort.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förtidsröstningen.

2002/03:K231 av Yilmaz Kerimo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

systemet med personvalsinslag vid allmänna val.

2002/03:K232 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av att

förtydliga partiers valsedlar med partisymboler.

2002/03:K233 av Jan-Evert Rådhström och Gunnar Axén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att det bör genomföras ett

försök i någon eller några valkretsar med att inte

ange kandidaternas bostadsort på valsedlarna till

riksdagsvalet.

2002/03:K234 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över

förutsättningarna för att till kommande allmänna val

möjliggöra för partier att komplettera partiets namn

på valsedeln med en partisymbol.

2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs angående ett

införande av skilda valdagar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten att få

rösta fr.o.m. det kalenderår man fyller 18 år.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla skall ha

samma möjlighet att delta i allmänna val.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring som medför att den

nuvarande spärren vid landstingsval avskaffas.

9. Riksdagen begär hos regeringen en översyn av

personvalssystemet i enlighet med vad i motionen

anförs.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

spärrarna i personvalet till både riksdag, kommun

och region eller landsting före 2006 års val.

2002/03:K244 av Margareta Pålsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vallagen skall

kompletteras med en bestämmelse som eliminerar,

eller åtminstone motverkar, att gränserna mellan

riksdagsvalkretsar och landstingsvalkretsar ej är

synkroniserade.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2002/03:K247 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ianspråktagande av modern

tryckteknik för distribution av valsedlar till

landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2002/03:K249 av Axel Darvik (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att införa kommunala

utjämningsmandat i det svenska valsystemet.

2002/03:K257 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning om redovisning av parti-

och personvalsfinansiering.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om regler för att säkerställa att

personvalsedlar distribueras till samtliga

vallokaler på samma sätt som partivalsedlar.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar i relevant lagstiftning så

att personvalsedlar finns att tillgå också för

synskadade.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om återinförandet av ett system

där man kan stryka kandidater från partiers

listor.

2002/03:K258 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar i relevant lagstiftning så

att rösträttsåldern sänks till 16 år för val till

riksdag, kommun- och landstingsfullmäktige och

Europaparlamentet samt för folkomröstningar.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar i relevant lagstiftning så

att rösträtten kan infalla det år man uppnått

bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes

ålder på valdagen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar i relevant lagstiftning så

att valbarhetsåldern sänks till 16 år för val till

riksdagen, kommun- och landstingsfullmäktige och

Europaparlamentet.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändringar i relevant lagstiftning så

att valbarheten kan infalla det år man uppnått

bestämd ålder, inte, som i dag, den enskildes

ålder på valdagen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening behovet av en utredning kring åldersgränser

vid val om ovanstående yrkanden inte vinner gehör.

2002/03:K262 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om avveckling av

personvalsspärrar vid val till kommun, landsting

och riksdag år 2006.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

valsystemet så att väljarens möjlighet att

rangordna kandidaterna på valsedeln ökar.

2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att pröva rösträtt

för icke-medborgare även till riksdagen.

2002/03:K266 av Sinikka Bohlin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om poströstning.

2002/03:K270 av Marie Engström (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillgänglighet till

vallokaler.

2002/03:K273 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ändring av

vallagen i syfte att förbättra proportionaliteten i

kommunalvalet med hjälp av t.ex. utjämningsmandat

och begränsning av möjligheten att indela kommunen i

flera valkretsar.

2002/03:K276 av Rossana Valeria D. m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en sådan ändring av vallagen att de som fyller

18 år under år då allmänna val hålls blir

röstberättigade.

2002/03:K282 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

frågor som rör renodling av personvalet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om synskadades

möjligheter att personrösta.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

avskaffande av indelning i valkretsar vid primär-

och landstingskommunala val.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

grundlagens former för regeringsbildning.

2002/03:K283 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att se över möjligheten att införa

kommunala utjämningsmandat.

2002/03:K295 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en utredning av

användandet av utjämningsmandat i valet till kommun-

och landstingsfullmäktige.

2002/03:K297 av Patrik Norinder och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsättande av en

parlamentariskt sammansatt utredning för utformning

av ett nytt valsystem.

2002/03:K302 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av lagändring för

att förhindra att partier utan att tillfråga

personer registrerar deras namn på valsedel.

2002/03:K308 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att göra

personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K313 av Anita Sidén och Jeppe Johnsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att väljare skall kunna

visa giltig legitimation vid röstning i vallokal.

2002/03:K319 av Mikael Oscarsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rösträtt och valbarhet

fr.o.m. det år man fyller 18 år.

2002/03:K328 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om former för att göra

personvalet tillgängligt för synskadade.

2002/03:K329 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag på

ändring i 1 kap. 10 § vallagen i enlighet med vad

som i motionen anförs om skilda valdagar rörande

kommun- och riksdagsval.

2002/03:K331 av Anne Ludvigsson och Johan Löfstrand

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjlighet att rösta det år

man fyller 18 år.

2002/03:K337 av Birgitta Carlsson och Margareta

Andersson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att till nästa val

tydligare informera väljarna om vikten av att

kryssa den kandidat som de vill ha överst på

listan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återinföra

möjligheten att stryka namn på valsedlarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta bort

procentspärren vad gäller personvalet till alla

politiska nivåer.

2002/03:K340 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik

Karlsson (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring avseende sänkt ålder för

rösträtt till 16 år i kommunala val och

folkomröstningar.

2. Riksdagen beslutar om ändring av vallagen så att

de som uppnår rösträttsåldern under år då allmänna

val hålls blir röstberättigade.

2002/03:K341 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om opinionsundersökningar i

valrörelser.

2002/03:K344 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en utvärdering och

översyn av personvalsinslaget i det svenska

valsystemet snarast genomförs.

2002/03:K345 av Henrik S Järrel (m):

1. Riksdagen begär att regeringen närmare utreder

formerna för regeringsbildningen jämlikt 6 kap.

1-4 §§ regeringsformen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om processen vid

regeringsbildning.

2002/03:K347 av Mikael Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av problemen med

valförrättning i religiöst präglade lokaler.

2002/03:K368 av Owe Hellberg och Sten Lundström (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändring av

lagstiftningen så att alla som fyller 18 år det år

som det hålls allmänna val ges rösträtt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förtydligad information om personvalet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening de förändringar av personvalet som anförs i

motionen.

2002/03:K369 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att överväga

en ändring i gällande personvalssystem.

2002/03:K377 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen utreder

personvalssystemet enligt vad som i motionen

anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av

valsystemet för val till riksdagen.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att lösa de representativa problemen

med valkretsindelade kommuner enligt vad som i

motionen anförs.

2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):

19. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ

till en översyn av personvalssystemet och

valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs

i motionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tidpunkten för

riksdagsval.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om formerna för

regeringsbildning.

2002/03:K381 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag för att ändra nuvarande rösträttskriterier

från medborgarskap, unionsmedborgarskap eller

visstidsvistelse till medborgarskap eller

folkbokföring för icke-svenska medborgare vad

avser samtliga val.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag för att ändra nuvarande

valbarhetskriterier från medborgarskap,

unionsmedborgarskap eller visstidsvistelse till

medborgarskap eller folkbokföring för icke-svenska

medborgare vad avser samtliga val.

2002/03:K382 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att sänka rösträttsåldern

till 16 år.

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

2. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om

en utvidgning av den valbara kretsen.

2002/03:K390 av Mikael Oscarsson och Per Bill (kd,

m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att införa

utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2002/03:K396 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i regeringsformen och vallagen i

enlighet med vad som i motionen anförs.

2002/03:K400 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att gällande lagstiftning bör ändras på så sätt att

det vid kommande riksdagsval är möjligt för en

kandidat att kandidera i endast en valkrets.

2002/03:K415 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa begränsning av

det antal mandatperioder som en person får vara

ledamot av Sveriges riksdag.

2002/03:K424 av Leif Jakobsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om personvalsinslaget och

behovet av en utvärdering.

2002/03:K434 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan ändring av regeringsformen att

regeringen avgår vid val i enlighet med vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av talmansvalsreglerna i

enlighet med vad som i motionen anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning som ser över budgetprocessen i syfte att

ändra reglerna i enlighet med vad som i motionen

anförs.

2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillförsäkrande av

funktionshindrades demokratiska och mänskliga

rättigheter.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring att alla som är

folkbokförda i Sverige får rösträtt i såväl

kommunval, landstingsval, folkomröstningar som

riksdagsval.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera ett

ökat valdeltagande.

2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

39. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring som innebär att invandrade

kvinnor och män ges rösträtt i riksdagsval efter

samma grund som i kommunala val.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet att se

över vallagen för att bevara valhemligheten för

funktionshindrade.

2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Internetröstning

för utlandssvenskar.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

25. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om skilda valdagar.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2003

2003/04:K201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skilda valdagar.

2003/04:K205 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K214 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för

att säkerställa att total öppenhet alltid råder i

en folkomröstning rörande finansieringen av olika

kampanjorganisationer.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om lämplig lagstiftning för

att reglera folkomröstningsinstitutet på ett

sådant sätt att inte en kampanjande sida kan

diktera folkomröstningsfrågan, datum för

omröstningen eller omständigheterna för dess

genomförande.

2003/04:K221 av Håkan Larsson och Sven Bergström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett tydligt regelverk för

kampanjfinansiering i samband med folkomröstningar.

2003/04:K233 av Mats Einarsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förtydligande av vallagens

villkor för registrering av partibeteckning.

2003/04:K234 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att göra en förändring i

vallagen så att rösträtten infaller det år en person

fyller 18.

2003/04:K235 av Tobias Billström och Peter

Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett avskaffande av

spärrarna i personvalssystemet.

2003/04:K236 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om insatser för att

öka det generella valdeltagandet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilda insatser

för att öka valdeltagandet i befolkningsgrupper

med lågt valdeltagande.

2003/04:K239 av Tobias Billström och Peter

Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning om ett

införande av enmansvalkretsar vid val till

riksdagen.

2003/04:K257 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta bort spärrarna för

personval till riksdag och kommunfullmäktige.

2003/04:K263 av Per Bill (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att införa

utjämningsmandat i valet till kommunfullmäktige.

2003/04:K265 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillämpning av modern

tryckteknik för distribution av valsedlar till

landets alla poströstningsställen och vallokaler.

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

20. Riksdagen begär att regeringen tar initiativ

till en översyn av personvalssystemet och

valkretsindelningen i enlighet med vad som anförs

i motionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning av

valsystemet.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tidpunkten för

riksdagsval.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om formerna för

regeringsbildning.

2003/04:K274 av Åsa Torstensson och Claes Västerteg

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att överväga införandet

av 16 år som rösträttsålder i allmänna val.

2003/04:K280 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över finansieringen

av folkomröstningar, val till Europaparlamentet och

extraval till riksdagen.

2003/04:K281 av Anita Jönsson och Jarl Lander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om ändring i vallagen 6

och 7 §§.

2003/04:K284 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om öppethållande och

information om lokaler för poströstning under

valdagen.

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

personvalet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om synskadades

möjligheter att personrösta.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

avskaffande av indelning i valkretsar vid primär-

och landstingskommunala val.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

grundlagens former för regeringsbildning.

2003/04:K295 av Ingvar Svensson och Inger Davidson

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av reglerna för

fördelning av utjämningsmandaten inom partier.

2003/04:K313 av Margareta Pålsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vallagen skall

kompletteras med en bestämmelse som eliminerar,

eller åtminstone motverkar, att gränserna mellan

riksdagsvalkretsar och landstingsvalkretsar ej är

synkroniserade.

2. Riksdagen beslutar att göra en översyn av

riksdagsvalkretsindelningen i Skåne i enlighet med

vad i motionen anförs.

2003/04:K315 av Anita Brodén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tydligare regler vid

utformningen av rådgivande folkomröstningar.

2003/04:K323 av Bo Bernhardsson och Marie Granlund

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att en utvärdering och

översyn av personvalsinslaget i det svenska

valsystemet snarast genomförs.

2003/04:K329 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med syfte att kartlägga statliga bolags

pengar till politiska kampanjer.

2003/04:K336 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

utjämningsmandat i val till kommunfullmäktige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att på försök

tillåta Uppsala kommun att ha endast en valkrets.

2003/04:K345 av Ulrik Lindgren och Kenneth Johansson

(kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa skilda valdagar

för riksdagsval och region-, landstings- och

kommunalval.

2003/04:K375 av Cinnika Beiming och Mikael Damberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att utöka

antalet röstmottagningsställen vid förtidsröstning.

2003/04:K397 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändrad rösträttsgrund så

att den som fyller 18 år under kalenderåret erhåller

rösträtt vid val under detta år.

2003/04:K403 av Britta Lejon och Sonja Fransson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tydliggöra

pengars inverkan på val och folkomröstningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en öppen

redovisning av partiers och personvalskampanjers

ekonomiska resurser i allmänna val och

folkomröstningar, både nationellt och lokalt.

2003/04:K414 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändringar av lagen om folkomröstningar och

lagen om kommunala folkomröstningar i enlighet med

vad i motionen anförs.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätten till

valhemlighet.

2003/04:Kr361 av Helena Höij m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rösträtt från det

år man fyller 18.

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Internetröstning

för utlandssvenskar.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.