Bet. 2003/04:KU16

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU16

Reklamtid i TV

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 2003/04:66 Reklamtid i TV.

Förslaget avser ändringar i radio- och TV-lagen. Ett

nytt undantag föreslås från reglerna i nämnda lag om

annonstiden per timme mellan hela klockslag.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj

2004.

Utskottet behandlar också två motioner som har

avlämnats med anledning av propositionen samt en

motion från den allmänna motionstiden 2003.

Regeringens förslag tillstyrks av utskottet.

Utskottet avstyrker samtliga motioner.

Utskottets ställningstaganden har föranlett fyra

reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förslaget till ändring i radio- och TV-

lagen

Riksdagen antar bifogat förslag till lag om

ändring i radio- och TV-lagen (1996:844). Därmed

bifaller riksdagen regeringens proposition

2003/04:

66 och avslår motion 2003/04:K14 yrkande 1.

Reservation 1 (m)

2. Avskaffande av reglerna om reklam i TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K14 yrkande 2.

Reservation 2 (m)

3. EG:s TV-direktiv

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K14 yrkande

3 och 2003/04:K444 yrkande 8.

Reservation 3 (m, fp)

4. Återgång till tidigare regler om

annonser i TV-sändningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K15.

Reservation 4 (mp)

Stockholm den 9 mars 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson

(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik

S Järrel (m), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren

(c), Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius

(m), Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp) och

Inger Jarl Beck (s).

2003/04

KU16

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2003/04:66 Reklamtid i TV förslår

regeringen att riksdagen antar det förslag till lag

om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844) som

regeringen lägger fram i propositionen. Regeringens

förslag återges i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga

2.

Lagrådet har granskat regeringens lagförslag.

Med anledning av propositionen har två motioner

väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet även

en motion från allmänna motionstiden 2003 som rör en

närliggande fråga. Förslagen i motionerna återges i

bilaga 1.

Bakgrund

Genom lagstiftning som trädde i kraft den 1 april

2002 infördes möjlighet att i vissa fall och på

visst sätt låta annonssändningar avbryta TV-program

(SFS 2002:116, prop. 2001/02:82, bet. 2001/02:KU16,

rskr. 2001/02:187).

I samband med att konstitutionsutskottet

behandlade regeringens förslag i proposition

2001/02:82 om ändrade regler för annonssändningar

behandlades bl.a. en följdmotion med yrkande om att

radio- och TV-lagen skall innehålla undantagsregler

för att utjämna antalet reklamminuter vid en

angränsande timme under direktsändningar i TV av

t.ex. sport eller nöjesevenemang. Utskottet anförde

att vad som föreskrevs i 7 kap. 5 § radio- och TV-

lagen i vissa fall kunde få verkningar som inte

tedde sig rimliga (bet. 2001/02:KU16 s. 16 f.). Det

kunde inträffa när en sändning av dagshändelser,

t.ex. en idrottstävling, drog ut på tiden så att ett

klockslag mellan två timmar överskreds. Utskottet

framhöll att den reklam som då skulle ha sänts om

programmet slutat innan den nya timmen inträtt i

sådana fall kunde behöva uteslutas och placeras

senare i en programtablå, något som kunde medföra

besvärande ekonomiska och andra nackdelar för den

som bedriver sändningsverksamheten. Enligt utskottet

borde regleringen därför skyndsamt ses över i syfte

att kortare överträdelser skulle kunna godtas om de

varit oförutsedda eller tillfälliga på sådant sätt

som åsyftades i motionen. Detta borde riksdagen med

anledning av den nämnda motionen i berörd del ge

regeringen till känna som sin mening.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag.

Regeringen hade den 8 juni 2000 beslutat att

bemyndiga chefen för Kulturdepartementet att

tillkalla en särskild utredare med uppdrag att

analysera och överväga behovet av ändringar i

framför allt radio- och TV-lagen (1996:844) och

lagen (1989:41) om TV-avgift samt föreslå de

lagändringar som föranleds av övervägandena (dir.

2000:43). Utredningen antog namnet Radio- och TV-

lagsutredningen.

Regeringen har beslutat om flera tilläggsdirektiv

till Radio- och TV-lagsutredningen. I

tilläggsdirektiv beslutade den 27 mars 2003 (dir.

2003:30) gavs utredningen i uppdrag att bl.a. utreda

frågan om tillåten annonstid under en timme.

Utredningen avlämnade i juni 2003 delbetänkandet

Reklamtid i TV (SOU 2003:62). Delbetänkandet har

remissbehandlats.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ett nytt undantag från

reglerna i radio- och TV-lagen (1996:844) om

annonstiden per timme mellan hela klockslag.

Förslaget syftar enligt propositionen till att öka

flexibiliteten, men innebär inte att det totalt sett

blir tillåtet att sända mer reklam i TV.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj

2004.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Gällande svenska regler

Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) omfattar ljudradio,

television och vissa liknande överföringar samt

filmer, videogram, ljudupptagningar och andra

tekniska upptagningar.

Enligt 1 kap. 12 § andra stycket YGL hindrar inte

bestämmelserna i denna grundlag att det i lag

meddelas föreskrifter om förbud i övrigt (utöver vad

som sägs i första stycket) mot kommersiell reklam i

radioprogram eller om villkor för sådan reklam.

Detsamma gäller föreskrifter om förbud mot och

villkor för annan annonsering och sändning av

program, som helt eller delvis bekostas av annan än

den som bedriver programverksamheten.

I radio- och TV-lagen (1996:844) har bestämmelser

som handlar om reklam och annan annonsering samlats

i 7 kap.

Enligt 7 kap. 1 § första stycket gäller som

huvudregel att det före och efter varje sändning av

annonser skall sändas en särskild signatur som

tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.

Vidare sägs i tredje stycket att med annonser

avses reklam samt sändningar som utan att vara

reklam sänds på uppdrag av någon annan.

I 4 § första stycket föreskrivs att reklam i en

sändning inte får syfta till att fånga

uppmärksamheten hos barn under tolv år.

Enligt 5 § första stycket gäller som huvudregel

att annonser får sändas högst 8 minuter under en

timme mellan hela klockslag. I TV-sändning får denna

tid dels under sändningstiden mellan 19.00 och 24.00

dels i rena undantagsfall, utsträckas till högst 10

minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme

mellan hela klockslag får annonser sändas under

högst 10 % av den tiden.

Vidare sägs i andra stycket att annonser får

sändas i en TV-sändning under högst 10 % av

sändningstiden per dygn.

I 7 § första stycket föreskrivs att annonser i TV-

sändning skall sändas mellan programmen. Under

förutsättning att villkoren i 7 a § uppfylls får

annonser dock avbryta ett program om det sker på ett

sådant sätt att - med hänsyn till naturliga pauser

samt programmets sändningslängd och karaktär -

varken programmets integritet och värde eller

rättighetshavarnas rättigheter kränks.

Enligt 7 a § första stycket får i sportprogram där

det förekommer längre pauser eller i program som är

föreställningar eller evenemang med pauser för

publiken annonser sändas i pauserna.

I andra stycket sägs att i program som består av

avslutade delar får annonser sändas mellan delarna.

Vidare sägs i tredje stycket att i spelfilmer och

filmer som är gjorda för TV - utom TV-serier, lätta

underhållningsprogram och dokumentärprogram - får

annonser sändas om den programlagda sändningstiden

överstiger 45 minuter. Annonser får sändas en gång

för varje hel period om 45 minuter. Om den

programlagda sändningstiden är minst 20 minuter

längre än två eller flera fullständiga perioder om

45 minuter får annonser sändas ytterligare en gång.

Därutöver föreskrivs i fjärde stycket att i andra

program än de som avses i första och andra styckena

skall det vara minst 20 minuter mellan

annonssändningarna i programmet.

I 7 b § första stycket föreskrivs att trots vad

som sägs i 7 och 7 a §§ får annonser inte avbryta

gudstjänster eller program som huvudsakligen vänder

sig till barn under 12 år.

I andra stycket sägs att program som huvudsakligen

handlar om nyheter eller nyhetskommentarer,

dokumentärprogram och program om

livsåskådningsfrågor inte får avbrytas av annonser

om den programlagda sändningstiden är kortare än 30

minuter. Om den programlagda sändningstiden är 30

minuter eller längre gäller vad som sägs i 7 a §

andra och fjärde styckena.

Enligt tredje stycket får reklam inte förekomma

omedelbart före eller efter ett program eller en del

av ett program som huvudsakligen vänder sig till

barn under tolv år såvida det inte är fråga om

meddelanden som avses i 8 § (sponsringsmeddelanden).

Efterlevnaden av radio- och TV-lagens bestämmelser

om reklam, annan annonsering och sponsring övervakas

till viss del av Granskningsnämnden för radio och TV

och i övrigt av Konsumentombudsmannen (9 kap. 2 §).

EG:s TV-direktiv

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om

samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television,

ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/36/EG (TV-direktivet), har till syfte att

möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar.

Direktivet innebär att den medlemsstat varifrån en

sändning härrör skall se till att sändningen följer

lagen i den medlemsstaten. Andra medlemsstater skall

tillåta fri mottagning och får inte hindra

vidaresändning av en TV-sändning från en annan

medlemsstat av skäl som omfattas av direktivet.

Direktivet innehåller minimiregler som gäller för

TV-sändningar från EU:s medlemsstater.

I kapitel 1, artikel 1, definieras TV-reklam,

smygreklam, sponsring och TV-köp.

Vidare sägs i kapitel 2, artikel 2.1, att den

ansvariga medlemsstaten skall säkerställa att alla

TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess

jurisdiktion överensstämmer med bestämmelserna i det

rättssystem som gäller för sändningar avsedda för

allmänheten i den medlemsstaten.

I artikel 3.1 föreskrivs att medlemsstaterna har

frihet att föreskriva att TV-programföretagen inom

deras jurisdiktion skall följa mer detaljerade eller

striktare regler inom de områden som omfattas av

direktivet.

Kapitel 4, artikel 11.1, reglerar hur reklaminslag

och köp-TV-inslag får sättas in i program.

Enligt artikel 11.1 skall reklaminslag och köp-TV-

inslag infogas mellan program. I vissa fall är det

dock tillåtet att infoga sådana inslag i programmen.

En förutsättning är att det sker på sådant sätt och

med hänsyn till naturliga pauser samt programmets

sändningslängd och karaktär att varken programmets

integritet eller värde eller innehavarnas

rättigheter kränks. Dessutom skall villkoren i

11.2-5 vara uppfyllda.

Artikel 11.2 gäller program som består av

fristående delar, sportprogram eller evenemang som

struktureras på liknande sätt samt föreställningar

som innehåller pauser. I sådana program skall

reklamen sättas in mellan delarna eller i pauserna.

I artikel 11.3 behandlas spelfilmer eller filmer

gjorda för TV - med undantag för TV-serier, lätta

underhållningsprogram och dokumentärer. Sådana

program får, om de har en programlagd sändningstid

som överstiger 45 minuter, avbrytas av reklam en

gång för varje hel 45-minutersperiod. Om den

programlagda sändningstiden är minst 20 minuter

längre än två eller flera fullständiga 45-

minutersperioder får ytterligare ett avbrott göras.

Enligt artikel 11.4 skall minst 20 minuter

förflyta mellan reklaminslag eller köp-TV-inslag i

programmen. Detta gäller dock inte för sådana

program med pauser som avses i artikel 11.2.

Därutöver anges i artikel 11.5 att vissa

programtyper inte får avbrytas av reklaminslag och

köp-TV-inslag. Det gäller dels alla gudstjänster,

dels nyhetsprogram, program om aktuella

samhällsfrågor, dokumentärprogram, religiösa program

och barnprogram om deras programlagda sändningstid

är mindre än 30 minuter. Om den programlagda

sändningstiden är 30 minuter eller mer skall vad som

sägs i artikel 11.1-4 gälla.

I artikel 18.1 föreskrivs att sändningstiden för

köp-TV-inslag, reklaminslag och andra former av

reklam, med undantag för sändningsblock för köp-TV i

enlighet med artikel 18a, inte får överstiga 20 % av

den dagliga sändningstiden. Sändningstiden för

reklaminslag får inte överstiga 15 % av den dagliga

sändningstiden.

Vidare sägs i artikel 18.2 att reklaminslagens och

köp-TV-inslagens längd inom en given timme inte får

överstiga 20 %.

Enligt artikel 20 får medlemsstaterna, med

vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa

andra villkor än de som anges bl.a. i artikel 11.2-5

i fråga om sändningar som är avsedda uteslutande för

det nationella territoriet och som inte kan tas

emot, direkt eller indirekt, av allmänheten i en

eller flera andra medlemsstater. Detta gäller utan

att det påverkar tillämpningen av artikel 3.

Enligt artikel 26 skall kommissionen senast den 31

december 2000 och vartannat år därefter till

Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala

kommittén överlämna en rapport om genomförandet av

detta direktiv i dess senaste lydelse och, om

nödvändigt, utarbeta ytterligare förslag för att

anpassa det till utvecklingen på TV-

sändningsområdet, särskilt mot bakgrund av den

senaste tekniska utvecklingen.

Europeiska kommissionen avlämnade den 6 januari

2003 den fjärde rap-porten om tillämpningen av TV-

direktivet till rådet, Europaparlamentet, Europeiska

och sociala kommittén samt Regionkommittén

(KOM[2002]778 slutlig). När det gäller kommissionens

slutsatser och framtidsutsikter konstaterades att

rådet den 11 november 2002 antog slutsatserna om

översynen av TV-direktivet och betonade den breda

enigheten om att det finns behov av omfattande

förberedelser innan man utarbetar några kommande

förslag gällande direktivet.

Till rapporten bifogade kommissionen ett

arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt

som är öppen för alla berörda parter, inklusive

kandidatländerna och deras medborgare. Den skall

behandla frågor i samband med översynen av TV-

direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i

artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.

Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att

uppdatera eller anpassa direktivet och, om

nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare

åtgärder.

Kommissionen har i ett meddelande den 15 december

2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande framtiden för

europeisk lagstiftning på det audiovisuella området

redogjort för sina slutsatser om regelverket på

området. Enligt kommissionen måste

regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa

allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt

till information, skydd av minderåriga och

konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande

samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål

inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller

marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål

skall kunna uppnås i en förändrad miljö.

När det gäller framtida reglering kommer

kommissionen att gå vidare med en strategi i två

steg. I det korta perspektivet kan man enligt

kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att

kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om

TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn

av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att

på medellång sikt är det några frågor som kräver

ytterligare övervägande och diskussion, vilket

skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på

ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att

analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd

(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att

beställa oberoende studier om respektive ämnen.

En ny undantagsregel införs

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

till ändringar i radio- och TV-lagen som

innebär att en ny undantagsregel införs om

när gränsen för tillåten mängd reklam under

en timme får överskridas i TV-sändningar.

Därmed avstyrker utskottet ett motionsyrkande

om att propositionen skall avslås. Utskottet

avstyrker vidare motionsyrkanden rörande att

reglerna om reklam i TV bör avskaffas, om en

avveckling av EG:s TV-direktiv samt om en

återgång till de regler för annonser i TV-

sändningar som gällde före den 1 april 2002.

Jämför reservationerna 1-4.

Propositionen

Regeringens förslag

Regeringen föreslår att gränsen för den tillåtna

mängden reklam under en timme får överskridas om

programföretaget gör sannolikt att överskridandet

föranletts av en i tiden närliggande händelse som

medfört att en tidigare sändning av annonser fått

utgå eller förskjutits, företaget inte rimligen haft

anledning att ta denna händelse i beaktande vid

programplaneringen och händelsen legat utanför

företagets kontroll. Undantagsbestämmelsen föreslås

införas som ett nytt andra stycke i 7 kap. 5 §

radio- och TV-lagen.

Enligt förslaget får annonstiden inte i något fall

överstiga 12 minuter under en timme mellan hela

klockslag. Denna övre gräns bör gälla även i de fall

sändningstiden inte uppgår till en timme mellan hela

klockslag.

Vidare innebär förslaget att den nuvarande

bestämmelsen i 7 kap. 5 § första stycket om att det

i rena undantagsfall är tillåtet att under en timme

sända annonser under högst 10 minuter avskaffas.

De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 maj

2004.

Skälen för regeringens förslag

Som skäl för sitt förslag anför regeringen att det

under vissa förutsättningar bör vara tillåtet att

överskrida de nuvarande reglerna om högsta tillåtna

annonstid per timme. Avsikten med en ny reglering är

enligt regeringen endast att öka flexibiliteten,

inte att det skall bli tillåtet att sända mer reklam

i TV. En ny undantagsregel bör alltså endast leda

till att redan planerade annonser - som måste hålla

sig inom gränsen för tillåten annonsmängd under ett

dygn - får flyttas till en annan tidpunkt.

Enligt regeringens mening måste ett programföretag

räkna med att vissa förskjutningar kan inträffa i en

programtablå om den innehåller direktsända program.

Regeringen framhåller att mindre förskjutningar bör

kunna undvikas genom planering från

programföretagets sida. Det bör ställas tämligen

höga krav på denna planering.

För att undantagsregeln skall bli tillämplig anser

regeringen att det skall ha inträffat någon händelse

som medfört att en tidigare sändning av annonser har

fått utgå eller förskjutits och som programföretaget

inte rimligen haft anledning att ta i beaktande vid

programplaneringen. Det skall enligt regeringen

typiskt sett vara fråga om händelser av oförutsedd

eller tillfällig karaktär.

Regeringen anför att händelsen skall ligga utanför

programföretagets kontroll för att undantagsregeln

skall bli tillämplig. Så torde enligt regeringen

vara fallet i de flesta direktsända sportsammanhang,

direktsända galor och liknande som programföretaget

inte själv producerar. Emellertid anser regeringen

att i fråga om direktsändningar med anledning av

nyhetshändelser av stort allmänt intresse, bör

undantaget kunna tillämpas även i fråga om

egenproducerade sändningar. Det är enligt regeringen

uppenbart att det i sådana sammanhang inte är

särskilt lämpligt att göra reklampauser i en längre

sändning även om detta i och för sig är tillåtet.

Regeringen anför att undantagsregeln därför bör vara

tillämplig även i sådana situationer om

förutsättningarna i övrigt är uppfyllda.

Vidare framhåller regeringen att en förskjutning

av ett annonsblock eller delar därav i praktiken

innebär att det uppstår förskjutningar under de

efterföljande timmarna. För att lösa de problem som

uppstår när direktsända program tar längre eller

kortare tid än planerat behöver enligt regeringen

programföretagen kunna flytta outnyttjad annonstid

inte bara till nästa timme utan även till en

därefter följande timme. Regeringen anser att en

undantagsregel som tillåter omflyttning av annonstid

till nästföljande timme skulle få ett alltför snävt

tillämpningsområde. Därför bör det enligt regeringen

inte finnas någon begränsning som innebär att den

outnyttjade annonstiden måste användas under

nästföljande timme. Om den överflyttade reklamen

inte i sin helhet kan sändas under den nästföljande

timmen bör det vara möjligt att sända denna under

den därpå följande timmen eller ännu senare.

Regeringen anser att programföretaget dock bör sända

de överflyttade annonserna så snart som möjligt.

Enligt regeringen bör programföretaget ha

bevisbördan för att de omständigheter förelegat som

krävs för att undantagsregeln skall vara tillämplig.

För att undvika att utredningsskyldigheten blir

alltför betungande bör dock beviskravet inte vara så

högt. Regeringen anser att det därför är

tillräckligt att bolaget gör sannolikt att de

aktuella förutsättningarna förelegat.

Motionerna

I motion 2003/04:K14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

yrkas att riksdagen avslår proposition 2003/04:66

(yrkande 1). Vidare yrkas att riksdagen begär att

regeringen återkommer med förslag om avskaffande av

regleringen av reklamsändningars omfattning och

frekvens i enlighet med vad som anförs i motionen

(yrkande 2). Därutöver yrkas att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

avskaffande av EG:s TV-direktiv (yrkande 3).

Enligt motionärerna skall programföretags

tillstånd för sändningar i marknätet inte innehålla

särskilda av staten reglerade programvillkor.

Motionärerna anser att programföretagen själva bör

få bestämma över reklamsändningarnas omfattning och

frekvens. Det finns enligt motionärerna ingen annan

än de själva som har större anledning att ta hänsyn

till publiken för att kunna behålla den och därmed

finansieringen av utbudet. Enligt motionärerna bör

regeringens förslag avslås därmed. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med

vad som anförts om avskaffande av regleringen av

reklamsändningars frekvens och omfattning. I

enlighet med detta bör regeringen också verka för

att EG:s TV-direktiv avskaffas.

I motion 2003/04:K15 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om ett återinförande av de regler

för annonstid i TV som gällde före den 1 april 2002.

Motionärerna erinrar om Miljöpartiets tidigare

inställning att de lagändringar som infördes 2002

och som möjliggör avbrott i program inte är av godo.

Miljöpartiet anser alltjämt att omsorgen om

publikens möjligheter att följa TV-program så ostört

som möjligt fortfarande skall utgöra en ledstjärna

för lagstiftningen. I stället för att gå TV-bolagen

till mötes då man utnyttjade möjligheten att sända

"miniprogram" i program, borde regeringen definiera

vad som är ett program. Motionärerna framhåller

vidare att Miljöpartiets farhågor att det skulle bli

svårt att avgöra under vilka förutsättningar det

skulle vara tillåtet att avbryta program med

annonser, utan att annonsavbrotten var kränkande,

har infriats. Under rådande omständigheter

tillstyrker Miljöpartiet dock regeringens förslag,

men önskar att regeringen ges till känna att Sverige

bör återinföra de regler som gällde för annons- och

reklamtid i TV före den 1 april 2002, om nödvändigt

med en tydligare definition av vad som är ett

"program".

I motion 2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

från den allmänna motionstiden 2003 yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om avskaffande av EG:s TV-direktiv (yrkande

8). Enligt motionärerna bör det stå TV-bolagen fritt

att förfoga över programinnehållet. Det är därför

oacceptabelt att EU genom det s.k. TV-direktivet

ställer krav på en viss sammansättning av program,

som t.ex. en viss andel europeiska program.

Motionärerna anser att EU:s uppgift är att

möjliggöra en fri rörlighet av tjänster, inte att

reglera vilka länder som TV-programmen får komma

ifrån. Regeringen bör därför verka för att TV-

direktivet avskaffas.

Tidigare riksdagsbehandling

Som redovisats ovan behandlade

konstitutionsutskottet under riksmötet 2001/02

propositionen 2001/02:82 Ändrade regler om annonser

i TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-

och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-

sändningar. Utskottet delade regeringens bedömning

att de gällande reglerna i radio- och TV-lagen om

hur annonser får placeras i TV-sändningar inte

tillgodosåg sitt syfte att skydda publikens

möjlighet att ta del av programmen utan att störas

av annonser. I likhet med regeringen ville utskottet

vidare framhålla att skillnaderna mellan svensk

lagstiftning och andra länders lagstiftning i detta

avseende hade kommit att leda till alltmer kännbara

konkurrensnackdelar för programföretag etablerade i

Sverige, eftersom antalet reklamfinansierade företag

som är etablerade utomlands hade ökat. Utskottet

delade mot denna bakgrund regeringens uppfattning

att det fanns skäl att ändra de svenska reglerna om

hur annonser får avbryta program. Vidare hade

utskottet ingen invändning mot regeringens förslag

om hur dessa ändringar skulle komma till uttryck i

aktuella bestämmelser i radio- och TV-lagen. Mot

denna bakgrund tillstyrkte utskottet regeringens

förslag och avstyrkte en motion med yrkande om

avslag på propositionen.

I detta sammanhang föreslog utskottet att

riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till

känna vad utskottet anfört om en skyndsam översyn av

undantagsreglerna i 7 kap. 5 § radio- och TV-lagen.

Som redovisats ovan är detta tillkännagivande

bakgrunden till det nu föreliggande förslaget från

regeringen.

Vidare delade utskottet regeringens bedömning att

någon ändring av reglerna om mängden tillåten reklam

inte var påkallad. Utskottet erinrade därutöver om

att TV-direktivet, som är ett s.k. minimidirektiv,

innehåller regler om bl.a. hur stor del av den

dagliga sändningstiden som får utgöra reklaminslag.

Därmed avstyrkte utskottet en motion med yrkanden om

att riksdagen skulle besluta om avveckling av

regleringen av tiden för reklam i TV-sändningar.

Även under föregående riksmöte behandlade

utskottet en motion med yrkande om en avveckling av

regleringen för reklamtid i TV (bet. 2002/03:

KU25 s. 26). Utskottet vidhöll sin tidigare

bedömning att en sådan avveckling inte borde ske.

Motionen avstyrktes därför.

Därutöver har konstitutionsutskottet vid flera

tillfällen behandlat motionsyrkanden om att

regeringen skall verka för ett avskaffande av EG:s

TV-direktiv. Detta skedde senast under föregående

riksmöte (bet. 2002/03:KU25 s. 21-23). Utskottet

framhöll att EG:s TV-direktiv har tillkommit för att

uppnå den grundläggande harmonisering som såväl är

nödvändig som tillräcklig för att säkerställa den

fria rörligheten för TV-sändningar inom gemenskapen.

Vidare påpekade utskottet att direktivet har getts

en sådan utformning att det står medlemsstaterna

fritt att gentemot de programföretag som står under

dess jurisdiktion tillämpa mer detaljerade eller

strängare regler för områden som omfattas av

direktivet. Utskottet ansåg alltjämt att TV-

direktivet inte skulle avvecklas. Den aktuella

motionen avstyrktes därför.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att en ny

undantagsregel bör införas om i vilka fall det skall

vara tillåtet att överskrida gränsen för tillåten

mängd reklam under en timme. Som regeringen

framhåller ökar därmed flexibiliteten, dock utan att

det blir tillåtet att sända mer reklam i TV.

Regeringens förslag har, som framgått ovan, sin

grund i ett tillkännagivande från riksdagen under

riksmötet 2001/02. Konstitutionsutskottet anförde

då, med anledning av en motion med yrkande om att

riksdagen borde besluta om undantagsregler för att

utjämna antalet reklamminuter, att bestämmelserna i

7 kap. 5 § radio- och TV-lagen i vissa fall kan få

verkningar som inte ter sig rimliga för den som

bedriver sändningsverksamheten. Det förslag till nya

undantagsregler som regeringen nu har lämnat innebär

enligt utskottets mening en rimlig avvägning mellan

å ena sidan programföretags behov av flexibilitet

och å andra sidan TV-tittarnas intresse av att få

följa TV-programmen så ostört som möjligt. Därför

tillstyrker utskottet regeringens lagförslag och

avstyrker motion 2003/04:K14 yrkande 1 om att

propositionen bör avslås.

När det gäller vad som anförs i motion 2003/04:K14

yrkande 2 om att reglerna om reklamtid bör avskaffas

vidhåller utskottet sin tidigare bedömning att någon

avveckling av regleringen inte bör ske. Motionen

avstyrks därför i berörd del.

Utskottet vidhåller också sitt tidigare

ställningstagande att EG:s TV-direktiv inte bör

avvecklas. Motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och

2003/04:K444 yrkande 8 bör därför avslås.

Därutöver anser utskottet att de skäl som

motiverade att de nya reglerna om hur annonser får

placeras i TV-sändningar infördes i april 2002

alltjämt kvarstår. Någon anledning att, såsom anförs

i motion 2003/04:K15, gå tillbaka till tidigare

gällande ordning finns därför enligt utskottets

mening inte. Utskottet avstyrker därför motionen.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Förslaget till ändring i radio- och TV-lagen

(punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår bifogat förslag till lag om ändring

i radio- och TV-lagen (1996:844) och tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:K14 yrkande 1 och avslår regeringens

proposition 2003/04:66.

Ställningstagande

Vår principiella inställning är att staten inte

skall ställa upp villkor för programföretags

sändningar. Programföretag bör därför, såsom anförs

i motion 2003/04:K14, själva få bestämma över

reklamsändningars omfattning och när de skall

förekomma i sändningarna. Vi delar därför

uppfattningen i den nämna motionen att regeringens

nu aktuella förslag till nya undantagsregler om när

gränsen för mängden tillåten reklam under en timme

får överskridas bör avslås. I enlighet med detta bör

motion 2003/04:K14 yrkande 1 bifallas.

2. Avskaffande av reglerna om reklam i TV

(punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K14 yrkande 2.

Ställningstagande

Utvecklingen på medieområdet visar enligt vår mening

att reklamreglerna är föråldrade. Det programföretag

som väljer att sända för mycket reklam kommer att

förlora sina tittare. Vi anser därför, i enlighet

med vad som anförs i motion 2003/04:K14 yrkande 2,

att det bör vara upp till programföretagen att

själva bestämma över reklamsändningars omfattning

och frekvens. Programföretagen själva är de som har

störst anledning att ta hänsyn till publiken för att

kunna behålla den och därmed lyckas med

finansieringen av utbudet. Vi delar därför

uppfattningen i den nämnda motionen att regleringen

av reklamsändningars omfattning och frekvens bör

avskaffas. Detta bör med bifall till motionen i

berörd del ges regeringen till känna.

3. EG:s TV-direktiv (punkt 3)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och

2003/04:K444 yrkande 8.

Ställningstagande

Enligt vår mening skall EU arbeta för en utvidgning

av den inre marknaden och för att få bort offentliga

monopol. Det är oacceptabelt att EU ställer krav på

en viss sammansättning av TV-bolagens program, t.ex.

att dessa skall utgöras av en viss andel europeiska

TV-program, och att man reglerar mängden reklam i

sändningarna. Enligt vår uppfattning bör TV-bolag

fritt få förfoga över programinnehållet i enlighet

med respektive lands yttrandefrihetsrättsliga

bestämmelser. I likhet med vad som anförs i

motionerna 2003/04:K14 yrkande 3 och 2003/04:K444

yrkande 8 bör regeringen därför verka för att EG:s

TV-direktiv avskaffas. Detta bör med bifall till de

nämnda motionerna i berörda delar ges regeringen

till känna.

4. Återgång till tidigare regler om annonser i

TV-sändningar (punkt 4)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K15.

Ställningstagande

Miljöpartiet välkomnar regeringens förslag att nu

rätta till de problem som gällande regler för reklam

i TV ger upphov till vid direktsända evenemang och

som varken programföretagen eller deras

produktionsbolag ansvarar för.

I sammanhanget bör också erinras om Miljöpartiets

grundläggande inställning att de lagändringar som

trädde i kraft i april 2002 och som möjliggör

avbrott i program för annonssändningar inte är av

godo. Miljöpartiet är alltjämt av samma ståndpunkt

och anser att omsorgen om TV-publikens möjlighet att

följa program så ostört som möjligt fortfarande bör

utgöra en ledstjärna för lagstiftningen. Då

programföretagen utnyttjade möjligheten att sända

"miniprogram" i program, gick regeringen dem till

mötes. I stället borde regeringen ha definierat vad

som är ett program. Miljöpartiet anförde också att

det skulle bli svårt att avgöra under vilka

förutsättningar det skall vara tillåtet att avbryta

TV-program med annonser. Det klargjordes aldrig i

vilka avseenden annonsavbrott skulle kunna anses

vara kränkande. De processer som har startat har

inte fått önskvärd effekt. I stället framstår det

som allt tydligare att TV-bolagen har rätt att

avbryta långfilmer, trots de kränkningar av

rättighetshavaren eller personerna bakom filmen som

detta innebär. Det förefaller alltså som om vi i

Miljöpartiet hade rätt i de farhågor som vi anförde

inför lagändringarna i april 2002.

I enlighet med vad som anförs i motion 2003/04:K15

anser jag därför att riksdagen bör ge regeringen

till känna att de regler bör återinföras som gällde

för annonssändningar före den 1 april 2002. Om

möjligt bör man då också definiera vad som är ett

"program". Därmed bör den nämnda motionen bifallas.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:66 Reklamtid i TV:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i radio- och TV-lagen (1996:844).

Följdmotioner

2003/04:K14 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:66.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om avskaffande av regleringen av

reklamsändningars omfattning och frekvens i

enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

EU:s TV-direktiv.

2003/04:K15 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om ett återinförande av de

regler för annonstid i TV som gällde före den 1

april 2002.

Motion från allmänna motionstiden

2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av EU:s

TV-direktiv.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag