Bet. 2003/04:KU19

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU19

Demokratifrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2003/04:110 Demokratipolitik jämte 23

motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen. Vidare behandlas 32 motionsyrkanden från

den allmänna motionstiden 2002 och 2003. Motionerna

gäller bl.a. medborgarnas deltagande och inflytande

mellan valen, obligatoriskt införande av

medborgarförslag, stärkt folkinitiativ, valbarhet,

arbetsvillkor för förtroendevalda, kommunalt

partistöd, hot och våld mot politiker, ökad

maktdelning, kommunala "konstitutionsutskott",

demokrati och IT, medborgarkontrakt och

folkomröstning om en ny konstitution för EU.

Utskottet föreslår att riksdagen lägger

regeringens skrivelse till handlingarna. Samtliga

motionsyrkanden avstyrks. I betänkandet finns 30

reservationer och 8 särskilda yttranden. Av

reservationerna avser en demokrati och IT. Bakom

denna reservation står utskottets samtliga m-, fp-,

kd-, c- och mp-ledamöter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Demokratipolitik

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2003/04:110 till handlingarna.

2. Uppföljning av demokratipolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

3. Politiskt utanförskap

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K385

yrkande 1, 2003/04:K25 yrkande 2, 2003/04:K26

yrkandena 1 i denna del och 8, 2003/04:K290

yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8.

Reservation 2 (fp, kd, c)

4. Åtgärder för fler förtroendevalda med

utländsk bakgrund

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkande

12.

Reservation 3 (mp)

5. Invandrade kvinnors förutsättningar att

tillvarata sina rättigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:K304 yrkandena

1 och 2.

Reservation 4 (v)

6. Personval

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande

6 och 2003/04:K26 yrkande 3.

Reservation 5 (m, fp)

7. Valdagar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 3.

Reservation 6 (m, fp)

8. Rösträttsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i

denna del.

Reservation 7 (mp)

9. Kommunala extraval

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkande 5.

10. Forskning om valdeltagande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K25 yrkande

1 och 2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.

Reservation 8 (fp, c)

11. Deltagande och inflytande mellan

valen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K383

yrkande 15 och 2003/04:

K400 yrkande 5.

Reservation 9 (kd)

12. Bristande kunskaper om den politiska

processen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 1.

Reservation 10 (kd)

13. Medborgarförslag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 2.

Reservation 11 (mp)

14. Folkinitiativ

Riksdagen avslår motion 2003/04:K25 yrkande 3.

15. Valbarhetsålder

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 4 i

denna del.

Reservation 12 (mp) - villk.

16. Möjlighet att behålla uppdrag vid

flyttning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 3.

Reservation 13 (mp)

17. Ledighet från förtroendeuppdrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K259.

18. Förtroendeuppdragets utformning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 6.

Reservation 14 (kd)

19. Kommunalt partistöd

Riksdagen avslår motion 2003/04:K349.

20. Hot och våld mot politiker

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K26 yrkande

4, 2003/04:K316, 2003/04:K400 yrkande 7 och

2003/04:Ju446 yrkande 3.

21. Förtroendevaldas möjlighet att bära

tårgasanordning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K443.

22. Odemokratiska metoder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K24 yrkande

2 och 2003/04:

MJ412 yrkandena 12 och 13.

Reservation 15 (m, fp, kd, c)

23. Mänskliga rättigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Reservation 16 (fp, kd, c)

Reservation 17 (m)

24. Rasistiskt och annat etniskt relaterat

våld

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 5.

Reservation 18 (mp)

25. Skolmiljö fri från mobbning och

intolerans

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 7.

Reservation 19 (fp)

26. Ökad horisontell och vertikal

maktdelning

Riksdagen avslår motion 2003/04:K24 yrkandena 1

och 4.

Reservation 20 (m)

27. Kommunala "konstitutionsutskott"

Riksdagen avslår motion 2003/04:K289 yrkande 9.

Reservation 21 (fp)

28. Demokratisk professionalism i

förvaltningen

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 9.

Reservation 22 (kd)

29. Demokrati och IT

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K383

yrkande 9, 2002/03:K385 yrkande 11, 2003/04:K290

yrkande 18, 2003/04:K400 yrkande 2, 2003/04:T474

yrkandena 23 och 24 och 2003/04:T561 yrkande 6.

Reservation 23 (m, fp, kd, c, mp)

30. Demokratisk infrastruktur

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 3.

Reservation 24 (kd)

31. Samverkan mellan offentliga och privata

aktörer och den ideella sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K223 yrkande 8.

Reservation 25 (c)

32. Den statliga styrningen av den ideella

sektorn

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 6.

Reservation 26 (fp, kd)

33. Egenmakt via valfrihet

Riksdagen avslår motion 2002/03:K385 yrkande 2.

Reservation 27 (fp)

34. Medborgarkontrakt

Riksdagen avslår motion 2003/04:K310.

35. Medborgarbok

Riksdagen avslår motion 2003/04:K400 yrkande 4.

Reservation 28 (kd)

36. Debatt och folkbildning kring EU

Riksdagen avslår motion 2003/04:K26 yrkande 9.

Reservation 29 (fp, c)

37. Folkomröstning om EU:s konstitutionella

fördrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:K27 yrkande 1.

Reservation 30 (v, mp)

Stockholm den 27 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Kenth Högström

(s), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik S

Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz

(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s),

Gustav Fridolin (mp), Inger Jarl Beck (s), Liselott

Hagberg (fp), Helena Höij (kd) och Elisebeht

Markström (s).

2003/04

KU19

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik. Vidare

behandlas de motioner som väckts med anledning av

skrivelsen samt vissa motioner som väckts tidigare.

Bakgrund

Regeringen beslutade i september 1997 att ge en

parlamentarisk kommitté i uppdrag att belysa de nya

förutsättningar, problem och möjligheter som det

svenska folkstyret möter inför 2000-talet (dir.

1997:101). Kommittén antog namnet

Demokratiutredningen. I november 1998 beslutade

regeringen i tilläggsdirektiv att ge kommittén i

uppdrag att utreda orsakerna till det sjunkande

valdeltagandet och föreslå åtgärder för att öka

medborgarnas delaktighet och engagemang i det

demokratiska systemet (dir. 1998:100).

Demokratiutredningen överlämnade i februari 2000

sitt slutbetänkande En uthållig demokrati! (SOU

2000:1).

Regeringen beslutade i november 1999 att ge en

parlamentarisk kommitté i uppdrag att föreslå

åtgärder som ökar medborgarnas möjligheter till

insyn och deltagande i den kommunala demokratin och

som stärker den kommunala representativa demokratins

funktionssätt och former (dir. 1999:98). Kommittén

antog namnet Kommundemokratikommittén. I maj 2001

beslutade regeringen i tilläggsdirektiv att ge

kommittén i uppdrag att utreda behovet av särskilda

bestämmelser för avgöranden på kommunal nivå av

långsiktig karaktär och av stor principiell och

ekonomisk betydelse. I september 2001 beslutade

regeringen om ytterligare tilläggsdirektiv till

kommittén. Uppdraget var att se över

förutsättningarna för och förfarandet vid ändringar

i landstings- och kommunindelningen samt förfarandet

vid ändringar i länsindelningen. Kommittén

överlämnade i juni 2001 sitt huvudbetänkande Att

vara med på riktigt - demokratiutveckling i kommuner

och landsting (SOU 2001:48). I november 2001

överlämnade kommittén sitt betänkande Att tänka

efter före - samråd i kommuner och landsting (SOU

2001:89). I maj 2002 överlämnade kommittén sitt

betänkande Ändrad indelning? En översyn av reglerna

för indelningsändringar (SOU 2002:33).

I och med budgetpropositionen för 2001 inrättades

ett särskilt politikområde för demokratifrågorna -

politikområdet Demokrati. På förslag av regeringen

beslutade riksdagen därvid att målet för

politikområdet är att folkstyrelsen skall värnas och

fördjupas (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:KU1, rskr.

2000/01: 62).

Våren 2002 lade regeringen fram propositionen

Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) i

vilken redovisades en långsiktig strategi med mål

och åtgärder för att värna och fördjupa den svenska

folkstyrelsen. I demokratipropositionen slogs det

fast att den svenska demokratin bör kännetecknas av

ett brett medborgerligt deltagande inom ramen för

den representativa demokratin. Regeringen föreslog

ett antal långsiktiga mål som riksdagen senare antog

(bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).

Riksdagen har tidigare uttalat att mål bör

formuleras på ett sådant sätt att de är möjliga att

följa upp. Vidare har riksdagen uttalat dels att

resultatinformationen skall vara relevant i

förhållande till de uppsatta målen, dels att

resultat och utveckling bör redovisas i kvantitativa

termer med hjälp av indikatorer eller nyckeltal och

i första hand avse effekter av verksamheter (se

bl.a. bet. 1999/2000:FiU20, rskr. 1999/2000:261).

Regeringen har tidigare redovisat att arbetet med

att för varje politikområde ta fram uppföljnings-

och utvärderingsstrategier skall fortsätta. Enligt

budgetpropositionen för år 2001 omfattar detta

arbete bl.a. att ta fram relevanta resultatmått

(prop. 2000/01:1).

I demokratipropositionen (prop. 2001/02:80) pekade

regeringen på vikten av att följa upp och utvärdera

effekterna av regeringens långsiktiga strategi för

att värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen.

Hösten 2002 uttalade konstitutionsutskottet (bet.

2002/03:KU1 s. 12) att det vore önskvärt att

regeringen gör en fördjupad analys av resultatet av

statens insatser för att främja ökat valdeltagande

under senare tid samt analyserar orsakerna till att

målet om ökat valdeltagande inte kunde uppnås vid de

senaste allmänna valen.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 1 avsnitt 4.4) aviserade regeringen att en

redovisning av demokratiutvecklingen i förhållande

till målen skulle lämnas i en skrivelse till

riksdagen under våren 2004.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

Skrivelsen är uppdelad i två delar.

Den första delen innehåller en redovisning och

analys av den svenska demokratins utveckling efter

2002 i förhållande till målen för att värna och

fördjupa den svenska folkstyrelsen. En redogörelse

lämnas av genomförda åtgärder. I de fall resultat av

åtgärderna redan kunnat utläsas förs ett resonemang

kring i vilken utsträckning åtgärderna bidragit till

det långsiktiga arbetet för att uppnå målen.

I den andra delen av skrivelsen presenteras

demokratipolitikens fortsatta inriktning. Den

bedömning som görs är att politiken i fortsättningen

bör omfatta både insatser för ett ökat och mer

jämlikt medborgerligt deltagande, och insatser för

att främja de mänskliga rättigheterna. I skrivelsen

presenteras politikens inriktning när det gäller

medborgerligt deltagande. Politiken har tre

utgångspunkter - att stärka förutsättningarna, att

undanröja hinder och att skapa möjligheter för ett

ökat och mer jämlikt deltagande. Regeringen avser

att vidta åtgärder för att synliggöra och motverka

strukturella hinder för olika individers möjligheter

till makt och inflytande. Regeringen avser också att

vidta åtgärder för att motverka hot mot demokratin,

exempelvis i form av hot och våld mot

förtroendevalda. Även andra åtgärder för att

förbättra de förtroendevaldas villkor kommer att

vidtas. I det fortsatta arbetet avser regeringen att

än mer än i dag betona vikten av ett deltagande

mellan valen och av att se medborgerligt deltagande

utifrån ett rättighetsperspektiv samt att tydliggöra

betydelsen av den ytterligare nivå för politiskt

inflytande som EU-medlemskapet innebär.

Utskottets överväganden

Demokratipolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen lägger regeringens skrivelse

2003/04:110 till handlingarna.

Skrivelsen

Våren 2001 redovisade regeringen i propositionen

Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80) en

långsiktig strategi med mål och åtgärder för att

värna och fördjupa den svenska folkstyrelsen. I

demokratipropositionen slogs det fast att den

svenska demokratin bör kännetecknas av ett brett

medborgerligt deltagande inom ramen för den

representativa demokratin. De fyra mål som riksdagen

senare antog handlar om ett ökat och mer jämlikt

deltagande (bet. 2001/02:KU14, rskr. 2001/02:190).

Målen är:

1. Valdeltagandet skall öka väsentligt i de

nationella och kommunala valen liksom i valet

till Europaparlamentet. Ett första delmål var att

valdeltagandet skulle öka i de allmänna valen

2002.

2.

3. En ökad andel av medborgarna skall inneha någon

form av politiskt förtroendeuppdrag. Ett första

delmål är att antalet förtroendevalda i kommuner

och landsting skall öka med 10 000 till år 2010.

Antalet personer som någon gång i livet har

innehaft ett politiskt förtroendeuppdrag skall

också öka.

4.

5. Medborgarna skall ha bättre möjligheter än i dag

att delta i och påverka den politiska processen.

Andelen medborgare som deltar skall också öka.

6.

7. Medborgarnas möjligheter att påverka den

politiska processen skall bli mer jämlika än de

är i dag. Andelen ungdomar, arbetslösa och

personer med utländsk bakgrund som deltar i den

politiska processen skall öka.

8.

I demokratipropositionen pekade regeringen på vikten

av att följa upp och utvärdera effekterna av

regeringens långsiktiga strategi för att värna och

fördjupa den svenska folkstyrelsen.

I demokratiskrivelsen redovisar regeringen

inledningsvis de uppföljnings- och

utvärderingsåtgärder som vidtagits hittills. Dessa

är

- kartläggning av demokratiindikatorer,

-

- databas över förnyelsearbetet i kommuner och

landsting,

-

- analyser av de förtroendevalda i kommuner och

landsting,

-

- analyser av valdeltagande,

-

- analyser av föreningslivet,

-

- uppföljning av Tid för demokrati,

-

- uppföljning av medel till riksdagspartierna för

att informera invandrare inför valet 2002,

-

- kartläggning av forskning om demokrati, offentlig

förvaltning och folkrörelser,

-

- uppföljning av medborgarförslag samt

-

- utvärdering av tillämpningen av kommunallagens

bestämmelser om ekonomisk ersättning till

förtroendevalda.

-

Fortsättningen av demokratiskrivelsen är uppdelad i

två delar.

Den första delen innehåller en redovisning och

analys av den svenska demokratins utveckling efter

2002 i förhållande till målen för att värna och

fördjupa den svenska folkstyrelsen, dvs. målen om

ett ökat valdeltagande, fler förtroendevalda, bättre

möjligheter till deltagande mellan valen och ökad

politisk jämlikhet. I samtliga mål ingår att den

sociala representativiteten skall förbättras.

Vad gäller målet om ett ökat valdeltagande

konstaterar regeringen att trenden med ett minskat

valdeltagande fortsatte även i de allmänna valen

2002. Minskningen mellan 1998 års val och 2002 års

val var dock avsevärt mindre än mellan 1994 års val

och 1998 års val, vilket skulle kunna tyda på att

trenden håller på att brytas. Regeringen konstaterar

också att valdeltagandet ökat i vissa kommuner och

landsting. Positivt var också att valdeltagandet

inte minskade bland utländska medborgare i valet

till kommunfullmäktige. Oroande är emellertid att

valdeltagandet har fortsatt att minska bland t.ex.

förstagångsväljarna och att skillnaderna i

valdeltagandet har ökat något mellan vissa delar av

befolkningen. Sverige har dock fortfarande ett högt

valdeltagande internationellt sett.

I demokratiskrivelsen redogör regeringen för flera

statliga insatser som genomförts med syfte att

främja ett ökat valdeltagande i samband med 2002 års

val, bl.a. Valmyndighetens insatser,

utvecklingsarbetet Tid för demokrati och medel till

riksdagspartierna för information till personer med

utländsk bakgrund. Enligt skrivelsen visar

insatserna för att öka valdeltagandet på positiva

resultat i form av förbättrade förutsättningar för

väljarna i röstningsförfarandet samt ökad kunskap om

olika metoder för demokratifrämjande arbete.

Regeringen drar slutsatsen att det är viktigt att

de insatser som genomförs utgör en del i ett

långsiktigt arbete där demokratifrämjande insatser

under mellanvalsperioderna kombineras med

punktinsatser inför valen för att främja ett högt

valdeltagande. Samtidigt bör det enligt regeringen

understrykas att ett ökat valdeltagande självklart

inte kan uppnås enbart genom insatser från statens

sida. Ansvaret för ett högt valdeltagande delas med

andra aktörer och framför allt med de politiska

partierna.

Målet att fler människor skall inneha någon form

av politiskt förtroendeuppdrag på kommunal nivå och

att antalet personer som någon gång i livet har

innehaft ett sådant förtroendeuppdrag skall öka ser

enligt demokratiskrivelsen inte ut att uppfyllas.

Antalet kommunalt förtroendevalda liksom antalet

kommunala förtroendeuppdrag har fortsatt att minska

sedan den förra mandatperioden; för landstingen

finns inte samma möjlighet till jämförelse över tid.

Nedgången av antalet kommunala förtroendeuppdrag är

enligt regeringen särskilt oroande eftersom

forskning indikerar att ett stort antal uppdrag kan

ha en positiv inverkan på den sociala

representativiteten. Oroande är också att en allt

mindre andel av de förtroendevalda i kommuner och

landsting utgörs av personer som är under 50 år,

vilket betyder att deras underrepresentation ökar.

Det kan också konstateras att gemensamt för de delar

av befolkningen som är underrepresenterade är att

deras representation blir allt sämre högre upp i

makthierarkin. Den sociala representativiteten bland

de förtroendevalda på lokal nivå har dock

förbättrats, bl.a. avseende kvinnor, unga människor

och utrikes födda.

Regeringen menar i skrivelsen att ansvaret för att

uppnå målet om fler förtroendevalda på lokal nivå

framför allt åvilar kommuner och landsting liksom de

politiska partierna. Regeringen har emellertid i

uppgift att kontinuerligt se över de

förtroendevaldas villkor och att undanröja

eventuella hinder samt att bl.a. öka kunskapen om

varför vissa delar av befolkningen fortsätter att

vara underrepresenterade. I skrivelsen anför

regeringen att erfarenheterna från de åtgärder den

hittills har vidtagit pekar på ett fortsatt behov av

sådana åtgärder.

Målet att möjligheterna att delta i och påverka

den politiska processen skall bli bättre och att

andelen som deltar skall öka tar sikte på

medborgerligt deltagande mellan valen. Enligt

regeringen måste härvidlag olika vägar stå öppna för

medborgare som vill påverka politiken, och dessa

måste främst utformas lokalt och underifrån.

Regeringen uppmärksammar flera åtgärder i kommuner

och landsting för att främja deltagande mellan

valen, exempelvis medborgarförslag. Det pågår även

arbete på nationell nivå och på EU-nivå med att

utveckla olika former för inflytande. Regeringen

menar dock att det är svårt att avgöra om

möjligheterna för deltagande totalt sett har blivit

bättre eller inte.

Enligt skrivelsen tyder olika studier på att det

finns ett stort intresse för att påverka politiken

och samhället i stort, även om deltagandet i de

politiska partierna minskar. Bland de

deltagandeformer som medborgarna själva tar

initiativ till ökar deltagandet framför allt i de

aktiviteter som lätt kan utföras på egen hand. Att

finna former för hur detta samhällsengagemang kan

fångas upp utan att försöka passa in det i de gamla

strukturerna är enligt regeringen en av framtidens

utmaningar. Regeringen menar också att det finns ett

generellt behov av att öka kunskapen om vilka

möjligheter medborgarna har när det gäller att utöva

inflytande mellan valen, hur pass ändamålsenliga de

former för inflytande som finns är och medborgarnas

kännedom om dem.

Vad gäller målet att medborgarnas möjligheter att

påverka den politiska processen skall bli mer

jämlika finns, enligt demokratiskrivelsen, i dag

flera tecken på att utvecklingen går framåt.

Exempelvis har skillnaderna mellan kvinnors och mäns

politiska engagemang minskat. Detta beror dels på

att det politiska engagemanget har ökat mer bland

kvinnor än bland män, dels på att kvinnors

engagemang har minskat i mindre utsträckning än

mäns. I de folkvalda församlingarna har andelen

kvinnor, unga människor och utrikes födda personer

ökat, även om de fortfarande är underrepresenterade.

Det politiska deltagandet i s.k. icke-traditionella

former för inflytande fortsätter att öka i alla

grupper. Däremot fortsätter det politiska

deltagandet i de traditionella formerna för

deltagande att minska hos befolkningen i stort.

Enligt regeringen är det särskilt oroväckande att de

ungas engagemang minskar.

Regeringen menar att det således finns ett

fortsatt behov av aktiva åtgärder i syfte att göra

medborgarnas möjligheter att påverka den politiska

processen mer jämlika, särskilt när det gäller att

stärka underrepresenterade gruppers deltagande

mellan valen och som förtroendevalda.

I demokratiskrivelsens första del redogör

regeringen även för den av Vetenskapsrådet

genomförda kartläggningen av forskningen om

demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser.

Enligt skrivelsen planerar regeringen under

mandatperioden att lämna en forskningspolitisk

proposition till riksdagen. I arbetet inför denna

kommer Justitiedepartementets arbetsgrupp för

forskningsfrågor (C 1991:A) att få utökat mandat.

Den kommer att ges i uppdrag att strategiskt

analysera behovet av insatser inom demokratiområdet

där forskningen utgör en viktig del.

Vidare innehåller demokratiskrivelsen en

redogörelse för utvecklingen inom flera

politikområden som inte direkt innehåller insatser

som är kopplade till regeringens mål för ett ökat

och mer jämlikt deltagande, men som ändå är av

grundläggande betydelse för att värna och fördjupa

det demokratiska samhället. Bland dessa

politikområden kan nämnas ungdomspolitiken,

utbildningspolitiken, jämställdhetspolitiken,

folkrörelsepolitiken, mediepolitiken och

förvaltningspolitiken.

I demokratiskrivelsens andra del presenterar

regeringen demokratipolitikens fortsatta inriktning.

Denna kommer att ha tre utgångspunkter: att stärka

förutsättningarna för deltagande, att undanröja

hinder för deltagande samt att skapa möjligheter för

ett ökat och mer jämlikt deltagande. I det fortsatta

arbetet avser regeringen att än mer än i dag betona

vikten av ett deltagande mellan valen och av att se

medborgerligt deltagande utifrån ett

rättighetsperspektiv samt att tydliggöra betydelsen

av den ytterligare nivå för politiskt inflytande som

EU-medlemskapet innebär.

Regeringen hänvisar i demokratiskrivelsen till den

samhällsvetenskapliga forskningen och begreppet

politiska resurser för att beskriva vad som krävs

för att människor skall ha reella möjligheter att

delta i den politiska processen och påverka sin egen

vardag. De vanligaste politiska resurserna är

fysiskt kapital i form av t.ex. tillgång till tid,

pengar och informationsteknologi, humankapital, i

betydelsen kunskap om hur det politiska systemet

fungerar, samt socialt kapital i form av kontakter

och nätverk som kan användas för politiska syften.

Regeringen anför att tillgången till politiska

resurser fortfarande är ojämlikt fördelad mellan

olika medborgare, trots årtionden av ekonomisk

fördelningspolitik och genomgripande

välfärdsreformer. Exempelvis förfogar individer som

är högutbildade, höginkomsttagare eller födda i

Sverige över fler politiska resurser än individer

som är lågutbildade, låginkomsttagare eller har

invandrat. De förstnämnda deltar också mer aktivt i

den politiska processen vilket, enligt regeringen,

får till följd att deras intressen och behov får

starkare genomslag. I skrivelsen anför regeringen

att en av demokratipolitikens främsta utmaningar är

att verka för en mer jämlik fördelning av politiska

resurser i syfte att öka förutsättningarna för ett

ökat och ett mer jämlikt medborgerligt deltagande.

Bland annat aviseras åtgärder för att öka tillgången

till information och kunskap om det politiska

systemet och samhället.

Vidare kommer regeringen i det fortsatta

demokratiarbetet att uppmärksamma hinder för ett

ökat och mer jämlikt deltagande. Härvidlag kommer

synliggörande och motverkande av strukturella hinder

som påverkar olika individers deltagande att vara en

prioriterad fråga. Det kan t.ex. gälla

institutionella förhållanden, organisationsformer

och arbetssätt som i praktiken stänger ute vissa

personer. Det kan också gälla attityder. Bland annat

anför regeringen att demokratipolitiken bör

inkludera en feministisk analys av demokratins

villkor och funktionssätt, vilket innebär att

existensen av ett genussystem där kvinnor som grupp

är underordnade män som grupp är en utgångspunkt. I

skrivelsen aviseras också åtgärder för att motverka

hot mot demokratin i form av hot och våld mot

förtroendevalda samt förekomsten av

främlingsfientliga partier och andra

antidemokratiska krafter.

Regeringen kommer även att rikta uppmärksamhet mot

möjligheter för ett ökat och mer jämlikt deltagande.

Detta inkluderar såväl de förtroendevaldas villkor,

vilka bör vara utformade så att de både möjliggör

och stimulerar människor oavsett bakgrund att åta

sig uppdrag, som formerna för inflytande och

påverkan, vilka bör vara fler och bättre för att

levandehålla dialogen mellan förtroendevalda och

medborgare. Härvidlag kan nämnas demokratisatsningar

inför 2004 års val till Europaparlamentet, som bl.a.

syftar till att öka kunskapen och intresset hos unga

i åldern 18-23 år för hur man som ung EU-medborgare

kan delta i och påverka EU-politikens utformning,

och de allmänna valen 2006.

Sist i skrivelsen betonar regeringen allas ansvar

i sammanhanget. Att alla medborgare har rätt och

möjlighet att delta i utformningen av samhället

utgör enligt regeringen grunden i det demokratiska

styrelseskicket. Samtidigt understryker regeringen

att var och en har ett eget ansvar för demokratins

fortlevnad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens

skrivelse till handlingarna.

I den fortsatta texten återkommer utskottet till

de frågor som aktualiserats av motioner väckta i

samband med skrivelsen eller under den allmänna

motionstiden. Därvid redovisas även delar av

demokratiskrivelsen mer utförligt än ovan.

Uppföljning av demokratipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande om

förbättrad uppföljning av demokratiprojekt.

Jämför reservation 1 (fp).

Motion

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

förbättrad uppföljning av demokratiprojekt. Enligt

motionen är Folkpartiet liberalerna skarpt kritiskt

till det sätt på vilket projektverksamheten inom

ramen för utvecklingsarbetet Tid för demokrati har

utformats och utvärderats. I motionen anförs att

kraven på uppföljning har satts för lågt. Den studie

som genomförts av Mitthögskolan och som regeringen

stöder sig på har i huvudsak bestått i enkätfrågor

till projektledare av vilka, enligt motionen, bara

en tredjedel svarar att de uppskattar att projekten

lett till att deltagarna i högre utsträckning deltar

i allmänna val. Enligt motionärerna måste

frågetecken resas för om det verkligen är ett

allmännyttigt ändamål att satsa skattepengar i den

här typen av verksamhet om inte uppföljningen

förstärks.

Bakgrund

Som nämnts i det föregående framhöll regeringen i

demokratipropositionen (s. 36) att det är angeläget

att bedöma effekterna av de mål och åtgärder som

angavs i propositionen. Vad gäller

utvecklingsarbetet Tid för demokrati anförde

regeringen (s. 67) att Komrev och

Demokratiinstitutet hade genomfört en begränsad

uppföljning av stödet för demokratiutveckling. För

att kunna göra nödvändiga ställningstaganden kring

den närmare utformningen av det fortsatta stödet

till demokratiutveckling aviserade regeringen att

den skulle genomföra en slututvärdering av Tid för

demokrati i sin helhet, och med beaktande av

resultatet av utvärderingen avsåg regeringen

överväga hur det fortsatta stödet för

demokratiutveckling skall vara organiserat.

När utvecklingsarbetet avslutades i december 2002

fick Mitthögskolan i uppdrag att göra en utvärdering

av Tid för demokrati i sin helhet. I september 2003

överlämnades utvärderingen, Demokrati tar tid -

Utvärdering och analys av Justitiedepartementets

demokratiutvecklingsarbete 2000-2002, till

demokratiminister Mona Sahlin.

I utvärderingen redogör forskarna för

undersökningens tillvägagångssätt. Enligt den

avslutande diskussionen är resultaten av

undersökningarna i grunden mycket positiva.

Forskarna gör bedömningen att stödet för

demokratiutveckling som delats ut inom ramen för Tid

för demokrati fungerat väl och spelat en stor roll

för att initiera och genomföra olika lokala

demokratiförsök, vilka mestadels kan beskrivas som

mycket framgångsrika. Ett fortsatt stöd av detta

slag skulle, enligt forskarna, sannolikt bli än mer

effektivt genom att betona långsiktigheten och

uthålligheten i demokratiarbetet.

I demokratiskrivelsen (s. 22 f.) redogör

regeringen för utvecklingsarbetet Tid för demokrati

och Mitthögskolans utvärdering av

utvecklingsarbetet. Enligt skrivelsen visar

utvärderingen bl.a. att drygt en tredjedel av de

tillfrågade projektledarna svarade att de uppskattar

att projekten lett till att deltagarna i större

utsträckning deltar i allmänna val, men samtidigt

att mer än en tredjedel av projektledarna inte ansåg

sig kunna svara på frågan huruvida projekten lett

till att deltagarna i större utsträckning deltar i

allmänna val. I sin sammanfattande bedömning anför

regeringen bl.a. att den ser det som mycket positivt

att många av projekten tycks ha haft positiva

effekter på deltagarnas deltagande i de allmänna

valen och att det finns indikationer på att

projekten har haft en positiv effekt på deltagarnas

kunskaper om demokrati och benägenhet att diskutera

samhällsfrågor med sin omgivning. Regeringen

understryker även att det är viktigt att se denna

form av utvecklingsarbete i ett långsiktigt

perspektiv.

Vad gäller uppföljning och utvärdering av mål och

åtgärder i demokratipolitiken framöver kan bl.a.

nämnas att Göteborgs universitet i november 2003

överlämnat ett förslag till regeringen om vilken

statistik som bör produceras för den återkommande

uppföljningen av målen och vissa av åtgärderna i

demokratipropositionen. Enligt demokratiskrivelsen

(s. 7 f.) utgör den kartläggning och de förslag på

demokratiindikatorer som redovisats därvidlag ett

viktigt underlag för regeringens fortsatta arbete

med att ta fram ett uppföljningssystem för den

svenska demokratins utveckling.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har framhållit att det är angeläget att

bedöma effekterna av de mål och åtgärder som angavs

i propositionen. Utskottet noterar att regeringen

har uppdragit åt en högskola att utvärdera

utvecklingsarbetet Tid för demokrati. Vidare kan

utskottet notera att regeringen har gett ett

universitet i uppdrag att ta fram förslag på

statistik som bör produceras för att möjliggöra en

återkommande uppföljning av målen för

demokratipolitiken och vissa av åtgärderna i

demokratipropositionen. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Politiskt och demokratiskt

utanförskap

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete motionsyrkanden om att minska

det politiska och demokratiska utanförskapet

och om fler förtroendevalda. Jämför

reservationerna 2 (fp, kd, c) om politiskt

utanförskap, 3 (mp) om åtgärder för fler

förtroendevalda med utländsk bakgrund och 4

(v) om invandrade kvinnors förutsättningar

att ta till vara sina rättigheter.

Motioner

I motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 1 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

det politiska utanförskapet. I motionen åberopas det

minskande valdeltagandet och den minskande

anslutningen till de politiska partierna.

Motionärerna hänvisar till undersökningar av SNS

demokratiråd och Demokratiutredningen som visar att

olika grupper av befolkningen står utanför de gängse

politiska kanalerna. Om utvecklingen fortsätter

utsätts enligt motionärerna den svenska demokratin

för tydliga påfrestningar, och den samhällsgemenskap

på vars grundval det demokratiska systemet vilar

kommer att urholkas. Motionärerna menar att det

politiska utanförskap som många människor känner har

en rad orsaker och att lösningarna måste sökas brett

inom en rad politikområden. Liknande önskemål

framförs i motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz

m.fl. (fp) yrkande 1.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

anförs att regeringen i demokratiskrivelsen gör en

för långtgående tolkning av de forskningsresultat

som presenteras i departementspromemorian Vem röstar

och varför? (Ds 2003:54) vad gäller

värderingsrelaterade faktorers betydelse kontra

socioekonomiska faktorers. Motionärerna anser att

regeringens tolkning kan tyda på att man tar för

lätt på de underliggande problem som orsakar

socialt, ekonomiskt och politiskt utanförskap. Detta

bör enligt motionärerna ges regeringen till känna

(yrkande 1 i denna del).

I samma motion föreslås även att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

kvalitativa jämställdhetsaspekter i den uppföljning

av fördelningen av makt mellan män och kvinnor som

aviseras i skrivelsen (yrkande 8). I motionen anförs

att Sverige har den högsta kvinnorepresentationen i

politiska församlingar, men att detta inte gäller på

det ekonomisk-politiska området. På politiska poster

som är mest avgörande för den ekonomiska makten är

kvinnorepresentationen iögonfallande liten.

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

yrkande 8 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

nyrekrytering av förtroendevalda. Enligt

motionärerna är partiernas bristande förmåga att

nyrekrytera medlemmar och därmed också

förtroendevalda ett reellt hot mot demokratin. Stora

grupper i samhället är inte bara underrepresenterade

utan mer eller mindre utestängda från att delta i

det politiska arbetet. Motionärerna menar att

förtroendevalda ur demokratisynpunkt bör spegla

medborgarna, så att alla kategorier, åldrar, kön och

yrken är någorlunda jämnt fördelade. I motionen

hänvisas till undersökningar av SNS demokratiråd och

Demokratiutredningen.

I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen att det behövs en förbättrad analys av

vilka åtgärder som skulle stimulera fler medborgare

att delta och ta förtroendeuppdrag samt varför många

väljer att lämna förtroendeuppdrag. I motionen

anförs att allt färre medborgare har någon

uppfattning om de förtroendevaldas sätt att sköta

sina uppgifter eller känner någon förtroendevald,

och många vet inte vem som har ansvaret.

Motionärerna frågar sig bl.a. om det finns ett

reellt utrymme att påverka eller om alltfler

upplever att de blir "statliga tjänstemän".

I motion 2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkande 12 föreslås att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att verka för att öka andelen personer med

utländsk bakgrund i de beslutande, verkställande och

dömande organen. I motionen anförs att de politiska

församlingarna av såväl demokratiska skäl som av

rättvise- och kvalitetsskäl skall vara

representativa för befolkningssammansättningen.

Enligt motionärerna vilar det ett stort ansvar på de

politiska partierna och andra viktiga beslutande

församlingar att förändra strukturerna och

arbetsformerna så att även människor med utländsk

bakgrund känner sig attraherade av politiskt arbete

och känner att de har möjlighet att utöva makt. De

politiska partierna, staten, landstingen, kommunerna

och centrala institutioner måste föra en politik som

tar hänsyn även till dessa gruppers vardag och

livsvillkor, och det är viktig att dessa

institutioner anstränger sig för att rekrytera

personer med utländsk bakgrund till de

representativa organen. För detta behövs även

mångfaldsstrategier, och de olika riksförbund som

representerar olika etniska grupper måste stödjas

och betraktas som jämlika parter.

I motion 2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening att utredningen om statligt stöd till

kvinnors organisering får tilläggsdirektiv som

innebär att utredningen även skall omfatta stöd till

kvinnor som hämtats till Sverige för äktenskap, men

som sedan inte kan eller får stanna i förhållandet

med den svenske mannan (yrkande 1). Utredningen bör

även omfatta andra invandrade kvinnor i en liknande

situation, hela den grupp som på grund av isolering

i samhället och bristande kunskaper i svenska

språket inte har någon aning om vilka rättigheter de

har eller vart de skall vända sig när de behöver

hjälp. I motionen föreslås även att riksdagen begär

att regeringen kartlägger i vilken mån invandrade

kvinnor i dag ges förutsättningar att ta till vara

sina rättigheter i Sverige samt ger förslag till hur

situationen kan förbättras (yrkande 2).

Bakgrund

Flera politikområden

Som framgått i det föregående är målet för

politikområdet Demokrati att folkstyrelsen skall

värnas och fördjupas. I demokratipropositionen (s.

37) betonade regeringen att en demokratipolitik

aldrig kan isoleras från den övriga politiken. De

allmänna livsvillkor som medborgarna lever under är,

menade regeringen, avgörande för att skapa

förutsättningar för medborgarna att kunna delta, och

åtgärder som syftar till att utjämna ekonomiska och

sociala skillnader skall också ses som åtgärder som

långsiktigt främjar demokratin och alla medborgares

deltagande i denna. Ett land med djupa ekonomiska

och sociala klyftor skulle aldrig kunna komma att

möjliggöra alla medborgares lika deltagande. En

välfärdspolitik som ökar rättvisan och jämlikheten

människor emellan är, anförde regeringen, nödvändig

för demokratins fördjupning.

I demokratipropositionen (s. 38) pekade regeringen

ut en rad områden som den ansåg var av grundläggande

betydelse för att mer allmänt främja ett

demokratiskt samhälle. Enligt propositionen görs

insatser för att utveckla och stärka demokratin inom

ett stort antal politikområden, t.ex. barnpolitiken,

ungdomspolitiken, utbildningspolitiken,

handikappolitiken, integrationspolitiken,

jämställdhetspolitiken, rättsväsendet,

folkrörelsepolitiken, forskningspolitiken,

mediepolitiken, förvaltningspolitiken och

utrikespolitiken.

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 1 avsnitt 4.4) anför regeringen att

demokratiperspektivet måste genomsyra alla

politikområden för att demokratipolitiken skall

lyckas. Samverkan mellan olika politikområden skall

stärkas, varför regeringen kommer att initiera fler

integrerade projekt, bl.a. mellan demokrati-,

folkrörelse-, idrotts-, integrations- och

storstadspolitiken.

I demokratiskrivelsen (s. 100) upprepar regeringen

att flera politikområden, som inte direkt innehåller

insatser kopplade till regeringens mål för ett ökat

och mer jämlikt deltagande, har betydelse för att

värna och fördjupa det demokratiska samhället. Bland

dessa politikområden nämns ungdomspolitiken,

utbildningspolitiken, jämställdhetspolitiken,

folkrörelsepolitiken, mediepolitiken och

förvaltningspolitiken.

Rättighetsperspektiv i demokratipolitiken

I demokratiskrivelsen (s. 124) anför regeringen att

insatserna för att underlätta och främja

medborgerligt deltagande skall präglas av ett

rättighetsperspektiv. Ett sådant perspektiv betonar

att det inte endast är statens skyldighet att

tillhandahålla möjligheten att delta i val och att

bli vald. Det innebär också att staten i viss mån

har en skyldighet att vidta positiva åtgärder för

att främja deltagandet bland individer som

konsekvent ställs eller ställer sig utanför det

politiska livet.

Med ett rättighetsperspektiv aktualiseras, enligt

regeringen, den viktiga principen om rätten till

likabehandling. Den är central för arbetet med att

främja och underlätta deltagande och understryker

att alla människor har lika rätt till deltagande och

att staten aktivt skall verka för att tillförsäkra

dem denna rättighet. Enligt regeringen är det därför

angeläget att det tas initiativ som fokuserar på

socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor

och att det utvecklas särskilda verktyg för att ge

dessa människor förutsättningar att delta. Att

människor skall ha lika rätt betyder alltså, enligt

regeringen, att de i vissa fall kan komma att

behandlas olika.

Politiskt deltagande i olika grupper

Enligt demokratiskrivelsen (s. 76) finns det i dag

flera tecken på att utvecklingen går framåt när det

gäller politisk jämlikhet. Exempelvis har

skillnaderna mellan kvinnors och mäns politiska

engagemang minskat. Detta beror dels på att det

politiska engagemanget har ökat mer bland kvinnor än

bland män, dels på att kvinnors engagemang har

minskat i mindre utsträckning än mäns. I de

folkvalda församlingarna har andelen kvinnor, unga

människor och utrikes födda personer ökat, även om

de fortfarande är underrepresenterade.

Vidare framgår av demokratiskrivelsen att det

politiska deltagandet i s.k. icke-traditionella

former för inflytande fortsätter att stiga i alla

grupper. Däremot fortsätter det politiska

deltagandet i de traditionella formerna för

deltagande att sjunka hos befolkningen i stort.

Särskilt oroväckande är att de ungas engagemang

sjunker.

Enligt demokratiskrivelsen (s. 76) anser regeringen

att det finns ett fortsatt behov av aktiva åtgärder

i syfte att göra medborgarnas möjligheter att

påverka den politiska processen mer jämlika,

särskilt när det gäller att stärka

underrepresenterade gruppers deltagande mellan valen

och som förtroendevalda. Det arbete som bedrivs

befinner sig, enligt regeringen, i olika skeden. För

en del - såsom barn, ungdomar, människor med

funktionshinder och äldre - finns det behov av att

genomföra konkreta åtgärder för att undanröja hinder

för inflytande. För att stärka det pågående arbetet

med att minska underrepresentationen av kvinnor och

personer med utländsk bakgrund i den politiska

processen krävs ytterligare kunskap om vilka hinder

som stänger ute dem från det politiska livet.

I demokratiskrivelsen (s. 134 f.) nämner

regeringen ett antal åtgärder den avser att vidta

för att öka kunskapen om de hinder som olika delar

av befolkningen möter när de vill utöva makt och

inflytande. Det utredningsarbete som har påbörjats i

syfte att nå ökad kunskap om varför fördelningen av

makt och inflytande är ojämnt fördelad inom olika

delar av det svenska samhället måste fortsätta och

breddas. När utredningen om strukturella hinder på

grund av etnisk och religiös tillhörighet (se nedan)

är avslutad i mars 2005 bör behovet av liknande

utredningar på andra diskrimineringsgrunder

övervägas samt även övervägas hur

Diskrimineringsombudsmannen och Ombudsmannen mot

diskriminering på grund av sexuell läggning kan

involveras för att arbeta mot strukturell

diskriminering inom det politiska livet. Regeringen

avser att ge i uppdrag till Handikappombudsmannen

och Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) att med utgångspunkt i det s.k.

tillgänglighetscentrets[1] arbete respektive arbetet

för ökad kompetens om bemötande, särskilt verka för

att stärka möjligheterna till politiskt deltagande

för funktionshindrade i alla åldrar. Vidare har ett

kunskaps- och erfarenhetsutbyte initierats mellan

Regeringskansliet, Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet. Förbunden har nyligen inlett

ett projekt om hinder och möjligheter för utrikes

födda att delta i politiken. Enligt

demokratiskrivelsen planerar Svenska

Kommunförbundet, Landstingsförbundet och

Justitiedepartementet att ge ut en gemensam skrift

om hinder för makt och inflytande. Skriften skall

spridas till tjänstemän och förtroendevalda med

syfte att bl.a. öka deras kunskap om de hinder och

möjligheter personer med olika bakgrund kan mötas av

när de vill delta i den politiska processen.

Vad gäller kvinnors och mäns makt anför regeringen

(s. 135 f.) att den avser att i högre grad än i dag

samordna och integrera insatserna inom

jämställdhetspolitiken och demokratipolitiken.

Härvidlag kan nämnas den utredning regeringen

nyligen tillsatt med uppgift att bl.a. se över

jämställdhetspolitikens fortsatta inriktning och

organisation (dir. 2004:18). Demokratipolitiken bör

enligt regeringen inkludera en feministisk analys av

demokratins villkor och funktionssätt, och

jämställdhetsinsatser baserade på kvalitativa

analyser av det politiska systemet och våra

demokratiska institutioner kommer att ges en central

roll. Vidare uppges i skrivelsen att en förstudie

kommer att initieras i Regeringskansliet med syftet

att analysera förutsättningarna för att regelbundet

och samlat redovisa statistik som beskriver

fördelningen av makt mellan kvinnor och män inom

samhällets olika sektorer.

Uppdragsvillighet och rekrytering till

förtroendeuppdrag

Vägen till ett förtroendeuppdrag är en process som

består av flera steg, där medborgarnas

uppdragsvillighet är en del. Enligt

Kommundemokratikommitténs undersökningar finns det

vid en jämförelse över en längre tidsperiod inget

som tyder på en minskad uppdragsvillighet (SOU

2001:48). Vid en jämförelse över en kortare

tidsperiod anas emellertid en negativ utveckling

(SOM-rapport nr 31), vilket regeringen uppmärksammar

i demokratiskrivelsen (s. 38). Den andel som säger

sig vara villig att ta kommunalpolitiska uppdrag har

1997-2001 minskat från 24 % till 18 %. De som har

eller har haft uppdrag har däremot blivit mer

benägna att fortsätta. Med reservation för att det

är ett relativt litet urval redovisas i rapporten

att det finns tecken som tyder på att kvinnors vilja

att ta på sig nya uppdrag tenderar att minska

1998-2001 medan den under samma tidsperiod tenderar

att öka bland män.

I analyser för att förklara skillnader mellan

olika grupper i uppdragsvillighet finner man att

intresse för politik i allmänhet har den enskilt

största betydelsen för uppdragsvillighet. Det gäller

särskilt för yngre medborgare. Något mindre

betydelse har intresse för kommunalpolitik.

Analyserna visar också att den som är nöjd med

demokratin i kommunen eller som har tilltro till

sina möjligheter att påverka politiken är något mer

benägen att ta uppdrag än den som är mindre nöjd

eller saknar sådan tilltro.

I regeringsförklaringen för riksmötet 2003/04

anförde statsminister Göran Persson att regeringen

kommer att ta initiativ till att höja partistödet så

att partierna bättre kan stödja skolningen av nya

förtroendevalda inom de politiska ungdomsförbunden,

vilket regeringen senare också gjort på

tilläggsbudget i 2004 års ekonomiska vårproposition

(prop. 2003/04:100).

I demokratiskrivelsen (s. 39) anför regeringen att

den minskade uppdragsvilligheten bör följas upp

framöver.

Vidare anför regeringen i skrivelsen (s. 136) att

insatser för att öka andelen kvinnor i beslutande

organ är avgörande för demokratin och för att

uppfylla regeringens mål för jämställdhetspolitiken.

Detta mål är att kvinnor och män skall ha samma

möjligheter, rättigheter och skyldigheter inom alla

områden i livet. Representation utgör också ett av

de fem fokusområden för jämställdhetspolitiken under

mandatperioden som anges i regeringens senaste

jämställdhetsskrivelse Jämt och ständigt -

Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan

för mandatperioden (skr. 2002/03:140), vilken

behandlades av riksdagen hösten 2003 (bet.

2003/04:AU2, rskr. 2003/04:69). Som omnämnts ovan

avser regeringen att i högre grad än i dag samordna

och integrera insatserna inom jämställdhetspolitiken

och demokratipolitiken.

En nyligen tillsatt utredning (Fi 2003:09) har

bl.a. fått i uppdrag att se över rekryteringen av

förtroendevalda revisorer (dir. 2003:97). Den

särskilde utredaren skall analysera och ge exempel

på åtgärder som kan vidtas för att bredda

rekryteringen av förtroendevalda revisorer när det

gäller kvinnor, yngre och personer med utländsk

bakgrund. Utgångspunkten är att det skall vara de

politiska partierna som nominerar de förtroendevalda

revisorerna. Uppdraget skall redovisas senast i

oktober 2004.

Nyanlända invandrare och personer med utländsk

bakgrund

I november 2001 beslutade regeringen om en särskild

utredare med uppgift att se över mottagande av och

introduktion för flyktingar (dir. 2001:87).

Utredningen skulle bl.a. uppmärksamma barns och

ungdomars situation liksom eventuella skillnader

mellan kvinnor och män i fråga om

integrationsprocessen. I betänkandet Etablering i

Sverige - möjligheter för individ och samhälle (SOU

2003:75) har utredaren bl.a. lämnat förslag om hur

alla nyanlända invandrare skall kunna få ökad

kunskap om och förståelse för grundläggande normer i

det svenska samhället och det svenska demokratiska

systemet. Bland annat föreslås att Statskontoret och

Integrationsverket skall få i uppdrag att utarbeta

förslag till hur en sammanhållen grundläggande

Internetbaserad samhällsinformation till nyanlända

skall kunna etableras och vidmakthållas och att

Integrationsverket skall verka för att en

sammanhållen och för nyanlända invandrare producerad

skriftlig samhällsinformation tas fram.

Samhällsinformation bör i så stor utsträckning som

möjligt ges till nyanlända invandrare muntligen på

det egna modersmålet och helst av lärare som är

dubbelt språk- och kulturkompetenta. Utredningen

anser också att föreningslivet bör kunna spela en

större roll än i dag, men att föreningarnas

medverkan måste baseras på deras egna

förutsättningar och villkor. Aktiva och intresserade

organisationer och föreningar bör erbjudas att delta

i planeringen och med sitt arbete bidra till de

nyanländas fortsatta etablering. Betänkandet har

remissbehandlats och frågan bereds för närvarande

inom Regeringskansliet.

Våren 2003 påbörjades ett samverkansprojekt mellan

regeringen, Svenska Kommunförbundet och

föreningslivet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17 avsnitt

7.4). Projektet handlar om att finna former för att

genom föreningslivet stödja nyanlända invandrares

etablering i samhället. Det handlar bl.a. om hur

föreningslivet kan bidra till en tidig kontakt för

att stödja språkinlärning och möjligheten att skaffa

nya bekantskaper utifrån ett gemensamt intresse

eller engagemang. Därigenom skapas, enligt

regeringen, möjligheter till kontaktytor mellan

nyanlända invandrare och föreningar utifrån de

deltagandes gemensamma intressen och behov.

Samverkansprojektets första fas består i stöd till

ett antal pilotprojekt. Några av dessa pilotprojekt

planeras att genomföras inom storstadsregionerna.

Samverkansprojektet är således även ett redskap i

regeringens storstadspolitik, där ett av målen

handlar om att bryta den sociala, etniska och

diskriminerande segregationen och därmed verka för

jämlika och jämställda levnadsvillkor för

storstädernas invånare.

För att undanröja hinder som personer med utländsk

bakgrund kan möta när de skall utöva makt och

inflytande har regeringen också initierat flera

utredningar som tar sikte på fördelningen av makt

och inflytande för olika etniska grupper.

Integrationspolitiska maktutredningen (dir. 2000:57)

har haft i uppdrag att beskriva och analysera

fördelningen av makt och inflytande inom olika delar

av det svenska samhället ur ett

integrationspolitiskt perspektiv. En särskild

utredare gavs i oktober 2003 i uppdrag att utreda

strukturell diskriminering på grund av etnisk eller

religiös tillhörighet (dir. 2003:118). I april 2004

beslutade regeringen om direktiv för en ny utredning

om makt, integration och strukturell diskriminering

(dir. 2004:54).

Utredningen om statligt stöd till kvinnors

organisering

Regeringen beslutade den 8 maj 2003 att ge en

särskild utredare (Ju 2003:05) i uppdrag att göra en

analys och utvärdering av det statliga bidraget till

kvinnoorganisationernas centrala verksamhet samt

föreslå förändringar för att anpassa bidraget till

hur samhället och kvinnoorganisationerna har

utvecklats sedan bidraget inrättades (dir. 2003:56).

Utredningen har antagit namnet Utredningen om

statligt stöd till kvinnors organisering. Uppdraget

skall redovisas senast i maj 2004.

Enligt direktiven skall utredaren bl.a. undersöka

på vilka sätt kvinnor väljer att organisera sig i

dag och vilken verksamhet som bedrivs i dessa

organisationer. Utredaren skall överväga

förutsättningarna för att bredda basen så att det

statliga bidraget även omfattar

paraplyorganisationer, nya former för organisering,

såsom nätverk, samt olika mindre

kvinnoorganisationer som skulle behöva stöd för att

kunna påverka i samhället och förbättra sin

situation. Det senare gäller t.ex. kvinnor från de

nationella minoriteterna och kvinnor med

invandrarbakgrund.

Utskottets ställningstagande

Det övergripande målet för politikområdet Demokrati

är att folkstyrelsen skall värnas och fördjupas.

Riksdagen har tidigare beslutat om långsiktiga mål

för demokratipolitiken, bl.a. att en ökad andel av

medborgarna skall inneha någon form av politiskt

förtroendeuppdrag och att medborgarnas möjligheter

att påverka den politiska processen skall bli mer

jämlika än de är i dag. De långsiktiga målen ligger

fast. Av det föregående har framgått att

demokratipolitikens fortsatta inriktning enligt

regeringen bl.a. bör omfatta insatser för ett ökat

och mer jämlikt medborgerligt deltagande och att den

bör präglas av ett rättighetsperspektiv, vilket

markerar vikten av initiativ som fokuserar på

socialt, ekonomiskt och kulturellt utsatta människor

och deras möjlighet att delta. Som också framgår av

demokratiskrivelsen råder alltjämt ojämlikhet mellan

olika gruppers deltagande i politiken, bl.a. såsom

förtroendevalda, även om skillnaderna i vissa

avseenden minskat jämfört med tidigare

undersökningar. Regeringen aviserar i skrivelsen

bl.a. ytterligare åtgärder i syfte att göra

medborgarnas möjlighet att påverka och delta mer

jämlika samt öka kunskapen om de hinder som vissa

grupper möter härvidlag. Mot bakgrund av vad som

anförs ovan finns det enligt utskottets mening inget

behov av att uppmärksamma regeringen på vikten av

att olika grupper ges förbättrade möjligheter att

delta i politiska och demokratiska processer och

inneha politiska förtroendeuppdrag, eller på behovet

av ökad kunskap därom. Utskottet avstyrker därmed

motionerna 2002/03:K385 (fp) yrkande 1, 2003/04:K26

(fp) yrkandena 1 i denna del och 8, 2003/04:K290

(fp) yrkande 1, 2003/04:K400 (kd) yrkande 8,

2003/04:K25 (c) yrkande 2, 2002/03:Sf289 (mp)

yrkande 12 samt 2003/04:K304 (v) yrkandena 1 och 2.

Vissa valfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande motionsyrkanden om

personvalet, skilda valdagar och sänkt

rösträttsålder. Vidare avstyrker utskottet

motionsyrkanden om nytt tillkännagivande om

införande av möjlighet till extraval i

kommuner och landsting samt om forskning

kring valdeltagande. Jämför reservationerna 5

(m, fp) om personval, 6 (m, fp) om skilda

valdagar, 7 (mp) om sänkt rösträttsålder och

8 (fp, c) om forskning kring valdeltagande.

Motioner

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

föreslås att det bör vara skilda valdagar för

kommunal- och riksdagsvalen (yrkande 3). Ett viktigt

skäl för detta är enligt motionärerna att det skulle

innebära att allmänna val anordnas med tätare

mellanrum än i dag. Erfarenheterna av fyraåriga

mandatperioder är i allt väsentligt positiva, men

avståndet mellan valen har blivit väl långt. Med

skilda valdagar skulle viktiga kommunala

frågeställningar få samma möjligheter som

rikspolitiska att tydliggöras och debatteras, och

det skulle vara ett sätt att upprätthålla

medborgarnas intresse och engagemang mellan

riksdagsvalen. I motionen lämnas olika förslag på

hur ett system med skilda valdagar skulle kunna se

ut.

Motionärerna föreslår vidare att det införs en

rätt till nyval i kommunerna (yrkande 5). Enligt

motionärerna skulle det innebära en förstärkning av

demokratin eftersom medborgarna då kan få en annan

"regering" om opinionsläget skulle ändras under en

pågående mandatperiod.

I samma motion anförs även att personvalet inte

har fått något verkligt genomslag och att

personvalsinslaget i valsystemet bör stärkas

(yrkande 6). Motionärerna är beredda att pröva olika

lösningar för hur detta skall uppnås. En möjlighet

som pekas på i motionen är sänkta eller borttagna

spärrar för att bli personvald. En annan möjlighet

är införande av mindre valkretsar.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

yrkande 1 i denna del föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om forskning kring faktorer som

påverkar valdeltagande. Motionärerna anför att

fortsatt forskning kring faktorer som påverkar

valdeltagande är viktigt, och de anser att det vore

värdefullt om denna forskning belyser i vilken

utsträckning större valfrihet av offentliga tjänster

och ökat brukarinflytande kan bidra till ett

aktivare medborgarskap och stärkt egenmakt, som

skulle kunna ha en positiv verkan på

röstbenägenheten i socioekonomiskt svaga grupper.

Vidare föreslås i samma motion yrkande 3 att den

kommande författningsutredningen bör se över hur ett

ökat personvalsinslag kan genomföras i syfte att

stärka representativiteten i de folkvalda

församlingarna. Motionärerna anför att medborgarnas

valhandling i ännu högre grad än i dag bör få utgöra

grunden för vem som väljs till de beslutande

församlingarna.

I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

anförs att det behövs en förbättrad analys av varför

väljarna i mindre utsträckning röstar i kommun- och

landstingsval än i övriga val. Motionärerna frågar

sig om det i dag saknas reellt inflytande, vilket är

avgörande för att motivera väljarna att delta. Detta

bör enligt motionärerna ges regeringen till känna

(yrkande 1).

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

begärs att regeringen lägger fram förslag om sänkt

rösträttsålder och förändrade rösträttskriterier

(yrkande 4 i denna del). I motionen anförs att en

sänkning av rösträttsåldern skulle ge både fler

engagerade ungdomar och en politik som mer bryr sig

om ungdomars problem. Det anförs även att rösträtten

bör utgå från kalenderår i stället för att, som i

dag, från födelsedatum.

Bakgrund

Forskning om valdeltagande

Regeringen tillsatte hösten 1997 en parlamentariskt

sammansatt kommitté, den s.k. Demokratiutredningen,

för att belysa de nya förutsättningar, problem och

möjligheter som det svenska folkstyret möter inför

2000-talet (dir. 1997:101). Hösten 1998 beslutade

regeringen om tilläggsdirektiv till

Demokratiutredningen, enligt vilket utredningen fick

i särskilt uppdrag att utreda orsakerna till det

sjunkande valdeltagandet och att föreslå åtgärder

för att öka medborgarnas delaktighet och engagemang

i det demokratiska systemet (dir. 1998:100).

Bakgrunden till tilläggsdirektiven var att

valdeltagandet fortsatte att sjunka i 1998 års val.

På Demokratiutredningens uppdrag författades ett

antal forskningsrapporter vilka dels belyste både

valrörelser och valdeltagande, dels jämförde med

tidigare val samt dels tog hjälp av flera olika

metoder och ämnesteoretiska perspektiv. Rapporterna

publicerades i Demokratiutredningens forskarvolym

Valdeltagande i förändring (SOU 1999:132). I

betänkandet En uthållig demokrati! (SOU 2000:1)

redovisar Demokratiutredningen resultaten och sina

slutsatser.

Hösten 2002 anlitade Justitiedepartementet en

forskare vid Statsvetenskapliga institutionen vid

Uppsala universitet för att analysera valdeltagandet

i 2002 års val till kommunfullmäktige. Till grund

för analyserna ligger den medborgarundersökning som

genomfördes mellan hösten 2002 och våren 2003 under

ledning av forskare verksamma vid nämnda

institution. Resultaten redovisas i

departementspromemorian Vem röstar och varför? - En

analys av valdeltagandet i 2002 års

kommunfullmäktigeval (Ds 2003:54). I promemorian

redogör forskaren för tänkbara förklaringar till

valdeltagandet bland olika delar av befolkningen.

I demokratiskrivelsen (s. 98 f.) anför regeringen

att forskningen kring demokratifrågorna är av

central betydelse för att öka mångfalden i

kunskapsuppbyggnaden och därmed kvaliteten i

underlaget till det offentliga samtalet om

demokratin. Vetenskapsrådet har inlett ett arbete

med mångvetenskaplig demokratiforskning samt

genomfört en kartläggning av forskningen om

demokrati, offentlig förvaltning och folkrörelser.

Resultaten av dessa arbeten visar enligt regeringen

bl.a. på behovet av ytterligare forskning kring

demokratifrågorna. I den forskningspolitiska

proposition som planeras att lämnas till riksdagen

under mandatperioden kommer regeringen att återkomma

närmare kring framtida forskningsbehov. I det

förberedande arbetet inför den forskningspolitiska

propositionen avser regeringen, enligt skrivelsen,

att ge arbetsgruppen för forskningsfrågor (C 1991:A)

inom Justitiedepartementet en ny roll. Den kommer

framöver att tydligare fokusera på demokratifrågorna

och ha till uppgift att strategiskt analysera

behovet av insatser inom demokratiområdet, där

forskningen utgör en viktig del.

I sammanhanget kan även nämnas

Valforskningsprogrammet vid Statsvetenskapliga

institutionen vid Göteborgs universitet, som är ett

av de äldsta forskningsprojekten i världen kring

väljare och val. Sedan 1954 har

Valforskningsprogrammet kontinuerligt genomfört

väljarundersökningar i samband med varje

riksdagsval, folkomröstning och Europaparlamentsval.

Programmet finansieras av riksdagen via anslaget

till valstatistiken liksom av olika

forskningsanslag. Väljarundersökningarna genomförs i

samarbete mellan nämnda institution och Statistiska

centralbyrån (SCB). Varje undersökning avrapporteras

i form av arbetsrapporter, offentliga utredningar

och genom SCB:s publikationsserie Allmänna valen.

Från och med valet 1979 sker den huvudsakliga

avrapporteringen i bokform.

Valdeltagande i kommunala val jämfört med

riksdagsval

Regeringen beslutade i september 1999 att tillkalla

en parlamentariskt sammansatt kommitté för att

utreda vissa frågor som rör regeringsformen (dir.

1999:71). Våren 2000 gavs kommittén, som hade

antagit namnet 1999 års författningsutredning, genom

tilläggsdirektiv i uppdrag att bl.a. utreda frågan

om skilda valdagar (dir. 2000:21). I kommitténs

tilläggsdirektiv framhölls att ny forskning bör

inhämtas som ur ett statsvetenskapligt perspektiv

belyser bl.a. vilka effekter skilda valdagar kan ha

på valdeltagandet i allmänna val.

Mot denna bakgrund anlitade kommittén forskare med

anknytning till Statsvetenskapliga institutionen och

Institutionen för journalistik och masskommunikation

vid Göteborgs universitet för att på olika områden

utföra undersökningar och författa rapporter som

belyser frågeställningarna i kommitténs direktiv.

Detta skedde inom ramen för forskningsprojektet

"Skilda valdagar och vårval?". Huvudsyftet med

forskningsprojektet var att utvärdera sannolika

konsekvenser av förändringar av valdagarnas

periodicitet och förläggning mot bakgrund av, vad

forskarna benämnde, "den goda valrörelsen".

Forskningsrapporterna presenterades i betänkandet

Skilda valdagar och vårval? (SOU 2001:65). I

rapporterna studerades och diskuterades bl.a. varför

valdeltagandet är lägre i lokala val än i nationella

val.

Utskottets tidigare bedömning och

riksdagsbehandling

Valsystemets utformning i olika avseenden

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i

betänkande 2003/04:KU13 behandlat flera frågor

avseende valsystemet. Vidare har utskottet låtit

genomföra en utvärdering av personvalet i 2002 års

val (2003/04:URD6). I fråga om just personvalet

uttalade utskottet i det nämnda betänkandet att

utskottet ser det som naturligt med en fortsatt bred

diskussion kring frågor om utformning av

personvalsinslaget i valsystemet. Utskottet

uppmärksammade att regeringen inlett samtal med de

politiska partierna i riksdagen rörande översyn av

regeringsformen och såg det som en möjlighet att

denna kunde komma att rymma frågor om hur

personvalsinslaget i valsystemet bör vara beskaffat.

Med hänvisning till detta avstyrkte utskottet bl.a.

parti- och kommittémotioner om sänkta spärrar vid

personvalet (m, fp och c).

I betänkandet behandlades även parti- och

kommittémotioner om skilda valdagar (m, c och fp; en

enskild mp-motion). Utskottet avstyrkte motionerna

med samma motivering som ovan. Vidare behandlades

parti- och kommittémotioner om sänkt rösträttsålder

(mp) och att rösträttsåldern skall kopplas till

födelseår, inte till födelsedatum (v, kd, c och mp).

Utskottet vidhöll därvid sin tidigare uppfattning,

att sambandet mellan rösträttsålder och

myndighetsålder inte bör brytas, och avstyrkte

motionerna.

Kommunala extraval

Under hösten 2003 behandlade konstitutionsutskottet

i betänkande 2003/04: KU3 motioner (fp) om införande

av möjlighet till extraval i kommuner och landsting.

Utskottet avstyrkte motionerna med hänvisning till

tidigare bedömning i frågan. Som motiv till sitt

ställningstagande har utskottet tidigare hänvisat

till den regel som infördes 1994, enligt vilken det

är möjligt för fullmäktige att återkalla samtliga

uppdrag i styrelsen och nämnderna, när den politiska

majoriteten inte längre är densamma som i

fullmäktige. Utskottet har anfört att man borde

avvakta erfarenheterna av de nya bestämmelserna

under ytterligare en tid innan någon ändring av

kommunallagen föreslås. Vidare har utskottet

framhållit som sin mening att förslag om extraval i

kommuner och landsting bygger på föreställningen att

det finns stora likheter mellan det politiska

systemet på nationell nivå (regering-riksdag) och

lokal nivå (styrelsen-fullmäktige), vilket skulle

motivera att parlamentarismens principer, däribland

möjligheten att under vissa omständigheter upplösa

den högsta beslutande församlingen och utlysa nyval,

tillämpas fullt ut även i kommuner och landsting.

Denna uppfattning har enligt utskottets mening stått

i viss motsatsställning till den princip om

samlingsstyre som väsentligen ligger till grund för

det kommunala styrelseskicket. De problem som kan

uppstå till följd av att en majoritet inte står sig

under en hel mandatperiod har av utskottet ansetts

kunna lösas med hjälp av bestämmelserna i

kommunallagen om entledigande av ledamöter i

nämnderna och val av nya ledamöter. Utskottets m-,

fp-, kd-, c- och mp-ledamöter reserverade sig mot

utskottets förslag till riksdagsbeslut.

Reservanterna anförde att de var medvetna om de

faktorer som utskottet hänvisat till vid tidigare

behandling av frågan och att en möjlighet att utlysa

extraval i en kommun inte är något som skall

tillgripas lättvindigt, men att en sådan möjlighet

skulle kunna vara av värde i särskilda lägen och

även kunna vitalisera den kommunala demokratin. I

reservationen begärdes därför att regeringen låter

utreda frågan om kommunala extraval och återkommer

till riksdagen i frågan. Riksdagen biföll i november

2003 reservationen (rskr. 2003/04:33-34).

Utskottets övervägande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden i

fråga om personvalet, skilda valdagar och sänkt

rösträttsålder och avstyrker därför motionerna

2003/04:

K24 (m) yrkandena 3 och 6, 2003/04:K26 (fp) yrkande

3 och 2003/04:K27 (mp) yrkande 4 i denna del.

Riksdagen har under innevarande riksmöte riktat

ett tillkännagivande till regeringen om införande av

möjlighet till extraval i kommuner och landsting.

Något nytt tillkännagivande i frågan är enligt

utskottets mening inte nödvändigt. Motion

2003/04:K24 (m) yrkande 5 avstyrks.

Under de senaste åren har i olika sammanhang

bedrivits forskning om valdeltagande. Delvis har

denna forskning ägt rum på direkt uppdrag av

regeringen. Vidare har regeringen låtit kartlägga

den nationella forskningen om demokrati, offentlig

förvaltning och folkrörelser. Som framgått ovan

kommer regeringen i den forskningspolitiska

propositionen att under innevarande mandatperiod

återkomma till riksdagen om behovet av ytterligare

forskning kring demokratifrågorna. På nu anförda

grunder avstyrks motionerna 2003/04:K26 (fp) yrkande

1 i denna del och 2003/04:K25 (c) yrkande 1.

Medborgarnas deltagande och

inflytande mellan valen

Utskottets förslag i korthet

Bland annat med hänvisning till pågående

arbete avstyrker utskottet motioner avseende

medborgarnas deltagande och inflytande mellan

valen. Jämför reservationerna 9 (kd) om

deltagande och inflytande mellan valen och 10

(kd) om bristande kunskaper om den politiska

processen.

Motion

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

anförs att medborgarnas bristande kunskap om den

politiska processen, aktuella politiska avgöranden

och de politiska alternativ som finns är en brist i

och ett hot mot demokratin. Vidare menar

motionärerna att den politiska allmänbildningen är

mycket ojämnt fördelad mellan olika grupper i

befolkningen. Den bristande informationen gäller

inte bara inför val utan ännu mer hur man som

medborgare kan påverka den demokratiska processen

mellan val. Att finna lösningar på den bristande

politiska informationen och bristande kunskaper om

den politiska processen är ett arbete som innefattar

hela samhället och dess institutioner, och skola och

utbildning har nyckelroller i att ge baskunskaper.

Motionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder mot bristande politisk information och mot

bristande kunskaper om den demokratiska processen

(yrkande 1).

I motionen föreslås också att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för bättre

förutsättningar för att folkopinioner skall kunna

påverka den demokratiska processen (yrkande 5). I

motionen anförs att regeringen i formell, teknisk

mening har rätt att i riksdagen driva igenom beslut

som går emot en folkopinion, men inte desto mindre

är enligt motionärerna föraktet mot folkopinioner

ett hot mot demokratin. Motionärerna nämner

härvidlag demonstrationer mot fastighetsskatten, och

de anser att det är omöjligt att tänka sig en

vitalisering och förnyelse av demokratin utan att

den också berör den sittande regeringens oförmåga

att lyssna till opinioner.

I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen ånyo

utreder frågan om demokratins framtid i syfte att

återkomma med förslag för en mer direkt demokrati

(yrkande 15). I motionen anförs att

Demokratiutredningen och regeringen i

demokratipropositionen missade förslag för att göra

demokratin mer direkt. Motionären menar att det

demokratiska system vi har i dag har sett likadant

ut sedan den allmänna rösträttens införande för

drygt 80 år sedan, trots att de människor som lever

i dag bär på långt fler kunskaper om världen och

komplexa sammanhang än de som levde på den tiden.

Bakgrund

Demokratisyn

I demokratipropositionen (s. 28) anförde regeringen

att de representativa formerna även fortsättningsvis

kommer att vara fundamentet i vårt demokratiska

samhälle. Den representativa demokratin ger

möjlighet att utkräva ansvar, vilket ger det

demokratiska styrelseskicket legitimitet. Regeringen

menade också att det i ett forum för valda

representanter finns förutsättningar för att forma

en mer långsiktig, sammanhängande politik, där olika

prioriteringar kan ställas mot varandra, vilket

innebär att besluten kan utformas utifrån en

helhetssyn. Genom de allmänna valen ger den

representativa demokratin möjlighet till påverkan

också för den som inte har tid eller kraft att själv

engagera sig.

Samtidigt önskade regeringen betona deltagandet

mellan valen samt värdet av samtal och diskussion,

och den menade att en förutsättning för en

fungerande demokrati är ett brett medborgerligt

deltagande. Regeringen ansåg således att det inom

ramen för den representativa demokratin bör vara ett

brett medborgerligt deltagande i den politiska

processen och i samhällslivet i stort.

Utskottet behandlade demokratipropositionen i

betänkande 2001/02:KU14. Utskottet uttalade sig

därvid för åtgärder för att värna den representativa

demokratins traditionella kanaler för inflytande och

därutöver ta sikte på ett medborgardeltagande också

mellan valen (s. 19).

Relationen väljare-valda

I demokratiskrivelsen (s. 141) anför regeringen att

det i en representativ demokrati är av grundläggande

betydelse att de förtroendevalda har en god dialog

med sina väljare så att de uppfattar väljarnas

åsikter och kan agera och uppträda som deras ombud.

Brister i dialogen mellan förtroendevalda och

medborgare ökar risken för politikermisstro,

likgiltighet inför demokratin samt socialt och

politiskt utanförskap. Det är viktigt att

diskussionen om relationen mellan de förtroendevalda

och medborgarna ständigt hålls levande. Om de

förtroendevalda agerar, eller av medborgarna upplevs

agera, som företrädare för de politiska

institutionerna snarare än som medborgarnas ombud

riskerar, enligt regeringen, klyftorna att öka. Om

medborgarna däremot upplever att det finns bra

kanaler och former för att föra en dialog och

påverka de förtroendevalda, ökar också intresset för

att delta. Enligt regeringen handlar det således i

hög grad om att ge signaler om att det är

meningsfullt att delta och att tydliggöra hur

deltagandet kan ske. Det är också en fråga om hur

dessa processer beskrivs. Regeringen betonar i

skrivelsen att det också är viktigt att förmedla en

realistisk bild av vad deltagandet kan leda till,

dvs. hur demokratins spelregler ser ut. Demokratiskt

deltagande är inte entydigt med att alltid få sin

egen vilja igenom. Respekten för demokratiskt

fattade beslut, hur starkt man än ogillar dem, är

grundläggande. Regeringen bedömer att fler och

bättre former för inflytande och påverkan bör skapas

så att dialogen mellan de förtroendevalda och

medborgarna hålls levande.

I demokratiskrivelsen (s. 128) uppmärksammar

regeringen även de politiska partiernas ansvar när

det gäller att fånga upp och kanalisera medborgarnas

engagemang och vilja att påverka. I en representativ

demokrati bygger, enligt regeringen, partiernas

legitimitet på att de förmår att möta medborgarnas

krav, önskemål och förväntningar när det gäller det

politiska arbetets former och innehåll.

Vidare menar regeringen i skrivelsen (s. 129) att

det är angeläget att diskussionen om de partiaktivas

och förtroendevaldas roll i förhållande till andra

medborgare hålls levande. Regeringen har i december

2003 träffat partisekreterarna för riksdagspartierna

vid ett mindre forskarseminarium med efterföljande

diskussion, där bl.a. frågor om stöd till särskilda

mobiliseringsinsatser inför valen diskuterades.

Regeringen välkomnar i skrivelsen en fortsatt dialog

med riksdagspartierna i frågor som rör partiernas

roll i demokratin.

Information om demokrati, deltagande mellan

valen m.m.

I demokratiskrivelsen (s. 126 f.) lyfter regeringen

fram humankapital i form av information och kunskap

om det politiska systemet som en viktig politisk

resurs. Informationsutbudet i samhället har under de

senaste årtiondena ökat explosionsartat, och enligt

regeringen är det breda informationsutbudet i

huvudsak positivt ur demokratisk synvinkel genom att

det möjliggör för enskilda medborgare att själva

söka den information som behövs för att förstå och

ta ställning till skeenden i omvärlden. För att

kunna analysera tillgänglig information krävs,

enligt regeringen, dock kunskap om hela det

demokratiska samhällets struktur - om såväl det

politiska systemet som om andra maktsfärer,

exempelvis näringslivet och massmedierna. I

skrivelsen nämner regeringen skolan, massmedierna

och folkbildningen som betydelsefulla aktörer när

det gäller att förmedla information och kunskap.

Vidare har, enligt regeringen, språket en central

betydelse för den enskildes möjligheter att ta till

vara information och därmed kunna delta och påverka

den politiska processen. Regeringen anser därför att

företrädare för myndigheter och det politiska

systemet, såväl förtroendevalda som tjänstemän, i

sina kontakter med medborgarna bör ta hänsyn till

människors olika språkmiljöer och därigenom

varierande förutsättningar i detta avseende.

Enheten för demokratiutveckling, mänskliga

rättigheter, folkrörelsefrågor och idrott vid

Justitiedepartementet publicerade under hösten 2003

en broschyr om medborgerligt politiskt deltagande,

Mellan valen. Begrepp, frågpor och idéer om

medborgerligt deltagande i kommuner och landsting.

Syftet med broschyren är dels att uppmuntra till ett

ökat erfarenhetsutbyte mellan dem som i dag arbetar

med att utveckla demokratin, dels att tillhandahålla

viss grundläggande information när det gäller

medborgerligt deltagande som den som känner ett

behov av sådan kan ta del av. Broschyren vänder sig

inte i första hand till tjänstemän som arbetar med

demokratifrågor utan till tjänstemän som arbetar i

kommuner och landsting med miljö, barnomsorg, hälso-

och sjukvård eller andra sakområden och som har fått

i uppdrag att försöka involvera medborgaren mer i

den politiska processen.

I demokratiskrivelsen (s. 128) uppger regeringen

att en ny version av regeringens webbplats,

www.regeringen.se, kommer att lanseras under våren

2004. Den nya webbplatsen, som lanserades den 29

april, innehåller bl.a. grundläggande information om

det demokratiska systemet i Sverige. Enligt

demokratiskrivelsen är de främsta målgrupperna

massmedierna, myndigheter, andra offentliga

institutioner samt den intresserade allmänheten och

skolan.

Kunskap om nya rörelser

I demokratiskrivelsen (s. 130) anför regeringen att

insatser för att främja ett samhällsengagemang bör

utformas med medvetenhet om att människors sätt att

organisera och kanalisera sitt engagemang förändras

i takt med att samhället förändras. Exempelvis

påverkar sannolikt människors ökade geografiska

rörlighet förutsättningarna för ett engagemang.

Enligt regeringens bedömning saknas i dag samlad

kunskap om de nya rörelser och handlingsformer som

medborgarnas samhällsengagemang tar sig uttryck i.

Sådan kunskap bör inhämtas bl.a. för att möjliggöra

en bedömning av om nuvarande villkor och

stödinsatser är anpassade till dessa nya rörelsers

verksamhetsformer.

Enligt demokratiskrivelsen avser därför regeringen

att uppdra åt ett universitet eller en högskola att

genomföra en kartläggning av nya sociala rörelser

och andra alternativa handlingsformer inom den

ideella sektorn. Därtill avser Justitiedepartementet

att låta undersöka frivilliga insatser i och utanför

föreningslivet. Huvudsyftet är att utreda

förändringarna i de frivilliga insatserna över tid

och analysera de förändringsmönster som kan finnas.

Deltagandet mellan valen i den fortsatta

inriktningen av demokratipolitiken

Regeringen anför i demokratiskrivelsen (s. 123 f.)

att det sammanhållna arbete för att öka medborgarnas

deltagande mellan valen som inleddes under den förra

mandatperioden bör ges ökad prioritet. Formerna för

inflytande och påverkan måste bli fler och bättre.

Det är viktigt att människor upplever att det finns

kanaler som möjliggör inflytande och ser dessa som

medel som det är meningsfullt att utnyttja. Vidare

anför regeringen att regering och riksdag genom

lagändringar och stimulansåtgärder kan påverka

utvecklingen, men att ett stort ansvar vilar också

på kommuner och landsting samt på de politiska

partierna.

Utskottets ställningstagande

Den svenska demokratin är i grunden representativ.

Detta stipuleras i regeringsformen, enligt vilken

den svenska folkstyrelsen förverkligas genom bl.a.

ett representativt och parlamentariskt statsskick.

Representanterna utses av medborgarna i allmänna val

och får därefter svara politiskt för följderna av de

beslut de fattar. Inom ramen för den representativa

demokratin finns möjlighet för medborgarna att på

olika sätt delta i och påverka den politiska

processen. Utskottet har tidigare uttalat sig för

att värna den representativa demokratins

traditionella kanaler för inflytande och därutöver

ta sikte på ett medborgardeltagande också mellan

valen. Riksdagen har också som långsiktigt mål

beslutat att medborgarna skall ha bättre möjligheter

än i dag att delta i och påverka den politiska

processen samt att andelen medborgare som deltar

skall öka. I demokratiskrivelsen uppmärksammar

regeringen betydelsen av god dialog mellan de

förtroendevalda och väljarna. Med hänvisning till

ovan anförda avstyrker utskottet motionerna

2003/04:K400 (kd) yrkande 5 och 2002/03:K383 (mp)

yrkande 15.

I demokratiskrivelsen lyfter regeringen fram

information och kunskap om det politiska systemet

som en viktig politisk resurs samt redogör för olika

informationsåtgärder och olika aktörers betydelse i

sammanhanget. Vidare anför regeringen i skrivelsen

att arbetet för att öka medborgarnas deltagande

mellan valen bör ges ökad prioritet. Mot denna

bakgrund anser utskottet att det inte är nödvändigt

med ett sådant tillkännagivande som begärs i motion

2003/04:K400 (kd) yrkande 1. Motionsyrkandet

avstyrks.

Medborgarförslag och folkinitiativ

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande ett motionsyrkande

om obligatoriskt införande av

medborgarförslag i alla kommuner. Vidare

avstyrker utskottet med hänvisning till

pågående arbete ett motionsyrkande avseende

stärkt folkinitiativ. Jämför reservation 11

(mp) om medborgarförslag.

Motioner

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

anförs att den genomförda möjligheten att lämna

medborgarförslag till fullmäktige utfallit mycket

positivt samt att det finns få indikatorer på att

den medfört problem i relation till den

representativa demokratin utan tvärtom synes ha

vitaliserat fullmäktiges arbete. Enligt motionärerna

bör medborgarförslagsrätten göras obligatorisk i

alla kommuner och landsting. Vidare bör

förslagsrätten även innefatta direktförslag till

nämnder. Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna (yrkande 2).

I motion 2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c)

yrkande 3 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen vad i motionen anförs om folkinitiativ. I

motionen anförs att riksdagen vid ett flertal

tillfällen tydligt har klargjort sin uppfattning i

frågan och krävt att regeringen skall återkomma med

initiativ i enlighet med riksdagens

tillkännagivande, men demokratiskrivelsen ger inte

bilden av att regeringen har för avsikt att

återkomma till riksdagen med ett lagförslag såsom

riksdagen begärt. Enligt motionärerna bör riksdagen

därför ånyo tydliggöra för regeringen som sin mening

att om 10 % av medborgarna så kräver skall

fullmäktige besluta om att anordna en rådgivande

folkomröstning.

Bakgrund

Gällande ordning

Ärenden i fullmäktige får enligt 5 kap. 23 §

kommunallagen väckas av bl.a. en nämnd eller en

ledamot genom motion.

Efter förslag i demokratipropositionen gäller

sedan halvårsskiftet 2002 också att fullmäktige får

besluta att den som är folkbokförd i kommunen

respektive i en kommun inom landstinget skall få

väcka ärenden i fullmäktige (medborgarförslag).

Genom att rätten att väcka medborgarförslag är

knuten till folkbokföring inom kommunen eller

landstinget omfattas även barn och ungdomar samt

medborgare i andra länder som ännu inte har hunnit

få kommunal rösträtt.

Ett medborgarförslag bör beredas så att

fullmäktige kan fatta beslut inom ett år från det

att medborgarförslaget väcks. Om fullmäktige

beslutar att införa medborgarförslag skall

arbetsordningen innehålla föreskrifter om hur sådana

förslag skall handläggas.

Ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss

fråga får väckas också (genom s.k. folkinitiativ) av

minst 5 % av de kommun- eller landstingsmedlemmar

som är röstberättigade enligt lagen (1994:692) om

kommunala folkomröstningar.

Departementsförslag om samråd efter

folkinitiativ

Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande (se

nedan) har Justitiedepartementet utarbetat ett

förslag till nya bestämmelser om folkinitiativ.

Förslaget redovisas i departementspromemorian Samråd

efter folkinitiativ (Ds 2004:4). Promemorian

skickades ut på remiss den 10 februari 2004.

Remissvaren skall vara inkomna senast den 14 maj

2004.

I promemorian föreslås att nuvarande bestämmelser

i kommunallagen om att ett ärende om att hålla

folkomröstning i en viss fråga får väckas i

fullmäktige av minst 5 % av de röstberättigade

kommun- eller landstingsmedlemmarna avskaffas. I

stället bör det införas bestämmelser i kommunallagen

om att fullmäktige skall besluta att samråd skall

ske om minst 10 % av de röstberättigade kommun-

eller landstingsmedlemmarna väckt ett ärende om att

det skall hållas samråd i en viss fråga och

förslaget biträds av minst en tredjedel av de

närvarande ledamöterna och ärendet skall handläggas

av fullmäktige.

Med samråd avses enligt förslaget exempelvis

folkomröstning, hearing eller annat offentligt möte,

elektroniskt rådslag eller utställning med möjlighet

att lämna synpunkter. Fullmäktige avgör i vilken

form och under vilken tid samråd skall ske. Vissa

minimikrav föreslås för samrådets genomförande,

däribland att samrådet skall kungöras, att det skall

pågå under minst fyra veckor, om det innebär annat

samråd än folkomröstning, samt att det skall

sammanställas i en samrådsredogörelse. Därutöver

föreslås att det införs ett krav på att ett ärende

som innefattar samråd bereds så att fullmäktige kan

fatta beslut i ärendet inom ett år från det att

ärendet väckts.

I demokratiskrivelsen (s. 142) uppger regeringen

att den för närvarande bereder frågan om

folkinitiativ och att den avser att återkomma till

riksdagen med sitt slutliga ställningstagande i

frågan.

Tidigare riksdagsbehandling

Medborgarförslag

Konstitutionsutskottet behandlade i mars 2002, i

samband med beredningen av demokratipropositionen,

ett motionsyrkande om obligatoriskt införande av

medborgarförslag i alla kommuner (bet.

2001/02:KU14). Utskottet ansåg, liksom regeringen i

demokratipropositionen, att utvecklingen av den

lokala demokratin i första hand är en fråga för

kommunerna och landstingen och att den lokala

demokratin därför måste utvecklas utifrån lokala

förhållanden och medborgarnas önskemål. Något

förslag om obligatoriskt införande av

medborgarförslag i alla kommuner fanns därför enligt

utskottets uppfattning inte anledning till.

Motionsyrkandet (mp) avstyrktes.

I oktober 2003 avstyrkte utskottet med hänvisning

till tidigare ställningstagande ett motionsyrkande

(mp) om obligatorisk rätt att lämna medborgarförslag

i kommuner och landsting (bet. 2003/04:KU3).

Folkinitiativ

Konstitutionsutskottet har flera gånger behandlat

motioner om stärkt folkinitiativ. I mars 2002 i

samband med behandlingen av demokratipropositionen

och motioner (bet. 2001/02:KU14) noterade utskottet

att regeringen avsåg att återkomma i frågan vid

beredningen av Kommundemokratikommitténs betänkande

Att tänka efter före - samråd i kommuner och

landsting (SOU 2001:89). Utskottet uttalade därvid

att beredningen bör syfta till att lägga fram

förslag för riksdagen med innebörd att

folkomröstning skall hållas om 10 % av de

röstberättigade i kommunen respektive landstinget

begär det. Utskottet föreslog att riksdagen som sin

mening skulle ge regeringen det anförda till känna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:190).

Frågan berördes igen av riksdagen vid behandlingen

av utskottets betänkande 2002/03:KU29 om regeringens

redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen (skr. 2002/03:75).

Riksdagen biföll i juni 2003 en reservation (m, fp,

kd, c, mp) vari beklagades att regeringen ännu inte

efterkommit riksdagens tillkännagivande om lokala

folkomröstningar samt uttalades att det var

angeläget att snarast belysa denna viktiga

författningsfråga och att regeringen presenterar

förslag i enlighet med riksdagens beslut (rskr.

2002/03:208).

I oktober under innevarande riksmöte behandlade

konstitutionsutskottet i betänkande 2003/04:KU3

motioner (kd, mp) om stärkt folkinitiativ. Utskottet

avstyrkte motionerna med hänvisning till den

pågående beredningen av ärendet. Riksdagen följde

utskottets förslag till beslut med godkännande av

motiveringen i en reservation (m, fp, kd, c, mp), i

vilken anfördes att det är ytterst angeläget att

regeringen snarast presenterar förslag i enlighet

med riksdagens beslut (rskr. 2003/04:33-34).

Betydelsen av riksdagens tillkännagivanden till

regeringen

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen

granskat frågor kring efterkommandet av riksdagens

tillkännagivanden till regeringen. I betänkande

1994/95:KU30 underströk utskottet att utgångspunkten

måste vara att det önskemål som tillkännagivandet

avser bör tillgodoses. Om det visar sig föreligga

omständigheter som hindrar ett genomförande eller om

regeringen gör en annan bedömning än riksdagen måste

regeringen dock kunna underlåta att vidta de

åtgärder tillkännagivandet avser. En förutsättning

borde då enligt utskottet vara att regeringens

bedömningar i detta avseende redovisas för

riksdagen.

Våren 2003 granskade utskottet finansministerns

hantering av frågan om de s.k. 3:12-reglerna (bet.

2002/03:KU30). Utskottet uttalade:

Som konstitutionsutskottet tidigare anfört

förutsätter utskottet att regeringen hörsammar

riksdagens tillkännagivanden och att regeringen

redovisar för riksdagen sina bedömningar om de

begärda åtgärderna inte vidtas. Om regeringen

inte avser att vidta en begärd åtgärd i enlighet

med riksdagsbeslutet måste detta enligt

utskottets mening redovisas för riksdagen inom

tidsramen, om en sådan uppställts av riksdagen.

Även skälen för att riksdagsbeslutet inte följs

bör tas upp i sammanhanget. Om en redovisning

inte kan ges i skrivelse eller proposition till

riksdagen bör den enligt utskottets mening lämnas

till riksdagen i annan form som gör den

tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

avseende medborgarförslag och avstyrker motion

2003/04:K27 (mp) yrkande 2.

Vad gäller folkinitiativ konstaterar utskottet att

riksdagen har riktat tillkännagivanden till

regeringen om att regeringen skall lägga fram

förslag för riksdagen om att folkomröstning skall

hållas om 10 % av de röstberättigade i kommunen

respektive landstinget begär det och att det är

ytterst angeläget att ett sådant förslag presenteras

snarast. Justitiedepartementet har utarbetat ett

förslag till nya bestämmelser om folkinitiativ och

regeringen bereder frågan under våren. Enligt

demokratiskrivelsen avser regeringen att återkomma

till riksdagen med sitt slutliga ställningstagande.

Utskottet utgår från att så sker i enlighet med vad

utskottet tidigare uttalat avseende betydelsen av

riksdagens tillkännagivande till regeringen (se

ovan). I avvaktan på regeringens förslag avstyrker

utskottet motion 2003/04:K25 (c) yrkande 3.

Valbarhet och arbetsvillkor för

förtroendevalda

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande motionsyrkanden

avseende möjlighet att behålla

förtroendeuppdrag vid flyttning samt om sänkt

valbarhetsålder. Utskottet avstyrker vidare

en motion om möjlighet till ledighet från

förtroendeuppdrag och ett motionsyrkande om

förtroendeuppdragets utformning. Jämför

reservationerna 12 (mp) om valbarhetsålder,

13 (mp) om möjlighet att behålla uppdrag vid

flyttning och 14 (kd) om förtroendeuppdragets

utformning.

Motioner

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag som innebär förbättrade möjligheter för

förtroendevalda att behålla förtroendeuppdrag vid

avflyttning (yrkande 3). I motionen anförs att

folkbokföringens betydelse för möjligheten att

behålla ett förtroendeuppdrag under pågående

mandatperiod kan föranleda problem för vissa

grupper, bl.a. unga, studenter och hemlösa.

Bostadssituationen i storstadsregionerna är sådan

att många återkommande måste flytta över

kommungränser. I motionen föreslås även att

valbarhetsåldern, i enlighet med de kriterier som

föreslås i motionen avseende rösträttsålder, sänks

och kopplas till födelseåret i stället för, som i

dag, födelsedatumet (yrkande 4 i denna del).

I motion 2003/04:K259 av Anne-Marie Ekström (fp)

anförs att en vald ledamot eller ersättare av

kommunfullmäktige inte tillfälligt kan begära ledigt

från sitt uppdrag. Det kan innebära problem för små

partier att bemanna alla ordinarie platser om någon

blir långvarigt sjuk eller föräldraledig. Motionären

anser att kommunallagen bör ses över för att

undersöka möjligheten att införa möjligheten till

tillfällig ledighet från uppdrag i

kommunfullmäktige. Detta bör enligt motionären ges

regeringen till känna.

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

yrkande 6 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

åtgärder för att förändra förtroendeuppdragets

utformning så att fler människor attraheras av det.

Motionärerna tror att de långa sammanträdestiderna

med ineffektiv tidsplanering kväver mångas politiska

engagemang och är en av orsakerna till de många

avhoppen från politiska uppdrag i kommunernas

fullmäktige och nämnder. Vidare omtalas i motionen

att sammanträden inte sällan läggs på tider som

försvårar för vissa grupper att delta samt att det i

allmänhet är ekonomiskt betungande att delta i

politiskt arbete på kommunal nivå. Motionärerna

anser att det är angeläget att få till stånd ett

samtal om åtgärder för att förändra

förtroendeuppdragets utformning så att fler

människor kan attraheras.

Bakgrund

Gällande ordning

Bestämmelser om förtroendevalda i kommunerna finns i

4 kap. kommunallagen. Med förtroendevalda avses

ledamöter och ersättare i fullmäktige, nämnder och

fullmäktigeberedningar samt revisorer och

revisorsersättare. Vidare avses med förtroendevalda

ledamöter och ersättare i den beslutande

församlingen, förbundsstyrelsen eller annan nämnd,

de beslutande församlingarnas beredningar samt

revisorer och revisorsersättare i ett

kommunalförbund.

Till följd av förslagen i demokratipropositionen

infördes under 2002 regler som förbättrade

möjligheten för förtroendevalda att behålla ett

uppdrag vid flyttning samt deras rätt till ledighet

och ekonomiska förmåner. För att ha rösträtt vid val

av ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige skall

man enligt kommunallagen vara folkbokförd i

kommunen, senast på valdagen fylla 18 år samt vara

medborgare i Sverige, någon annan av Europeiska

unionens medlemsstater, Island, Norge eller, om man

är annan utlänning, ha varit folkbokförd i Sverige

tre år i följd före valdagen. Den som har rösträtt

är också valbar till fullmäktige. Vid valen av

ledamöter och ersättare i nämnderna samt valen av

revisorer och revisorsersättare är den valbar som

vid tidpunkten för sådant val uppfyller

valbarhetsvillkoren. Om en förtroendevald upphör att

vara valbar, upphör också uppdraget genast.

Fullmäktige får dock - efter de ändringar som

gjordes i kommunallagen till följd av

demokratipropositionen - besluta att en

förtroendevald som valts av fullmäktige får ha kvar

sina uppdrag under återstoden av mandattiden.

Regeringen framhöll i propositionen att denna

möjlighet endast kunde ges förtroendevalda i nämnder

och fullmäktigeberedningar samt revisorer och

revisorsersättare, medan ledamöterna i fullmäktige,

som är utsedda direkt av väljarna i de kommunala

valen, inte omfattades. Att ge fullmäktige möjlighet

att besluta om dispens från valbarhetskravet för

fullmäktigeledamöter skulle strida mot väljarnas

exklusiva rätt att utse fullmäktigeledamöter.

Förtroendevalda har rätt till den ledighet från

sina anställningar som behövs för att de skall kunna

fullgöra sina uppdrag. Ledigheten skall omfatta tid

för möten i kommunala organ, för andra möten som är

nödvändiga för uppdragen, för resor till och från

mötena och för behövlig dygnsvila omedelbart före

eller efter mötena.

Förtroendevalda, med undantag för dem som fullgör

sina uppdrag på heltid eller en betydande del av

heltid, har också rätt till skälig ersättning för de

arbetsinkomster och ekonomiska förmåner som de

förlorar på grund av uppdraget. Förtroendevalda med

funktionshinder har rätt till skälig ersättning för

resekostnader som uppkommer när de fullgör sina

uppdrag, och förtroendevalda som har barn med behov

av tillsyn har rätt till skälig ersättning för

kostnader för barntillsyn som uppkommer när de

fullgör sina uppdrag. Fullmäktige skall bestämma

enligt vilka grunder ersättningen skall betalas.

Fullmäktige får besluta att förtroendevalda i skälig

omfattning skall få dels ersättning för

resekostnader och andra utgifter som föranleds av

uppdraget utöver vad som följer av de nyss nämnda

bestämmelserna om kostnader för funktionshinder och

barntillsynsbehov, dels arvode, pension och andra

ekonomiska förmåner.

Om en förtroendevald vill avgå skall fullmäktige

befria den förtroendevalde från uppdraget om det

inte finns särskilda skäl mot det.

Fullmäktige får återkalla uppdraget för en

förtroendevald som valts av fullmäktige, om den

förtroendevalde har vägrats ansvarsfrihet eller

genom en dom som har vunnit laga kraft har dömts för

ett brott för vilket det är föreskrivet fängelse i

två år eller däröver. Fullmäktige får även återkalla

uppdragen för samtliga förtroendevalda i en nämnd

när den politiska majoriteten i nämnden inte längre

är densamma som i fullmäktige eller vid förändringar

i nämndorganisationen.

Enligt bestämmelser i 5 kap. kommunallagen skall

det för ledamöter i fullmäktige finnas ersättare. I

en kommun bestämmer kommunfullmäktige det antal

ersättare som skall ligga till grund för

tillämpningen av bestämmelserna i vallagen

(1997:157). Antalet skall utgöra en viss andel, dock

högst hälften av det antal platser som varje parti

får i kommunen. Fullmäktige skall i en arbetsordning

meddela de ytterligare föreskrifter som behövs för

fullmäktiges sammanträden och handläggningen av

ärendena. Arbetsordningen skall alltid innehålla

föreskrifter om bl.a. inkallande av ersättare och

deras tjänstgöring. Vad gäller nämnderna väljs,

enligt bestämmelser i 5 kap. kommunallagen,

ledamöter och ersättare av fullmäktige till det

antal som fullmäktige bestämmer. I styrelsen får

antalet ledamöter inte vara mindre än fem och

antalet ersättare bör vara lika stort som antalet

ledamöter. Om ersättarna inte väljs proportionellt,

skall fullmäktige bestämma i vilken ordning som de

skall tjänstgöra. Fullmäktige skall besluta om

ersättarnas tjänstgöring i nämnderna. I förarbetena

till 1991 års kommunallag uttalades att mycket i och

för sig talar för att reglerna om ersättarnas

tjänstgöring är lika för fullmäktige och nämnder,

men för vissa nämnder kan det finnas behov av

avvikelser (prop. 1990/91:117 s. 197).

Bestämmelser om sammanträdestider m.m. finns för

fullmäktige i 5 kap. och för styrelsen och övriga

nämnder i 6 kap. Fullmäktige bestämmer när

fullmäktiges ordinarie sammanträden skall hållas.

Fullmäktigsammanträde skall hållas också om

styrelsen eller minst en tredjedel av fullmäktiges

ledamöter begär det eller om ordföranden anser att

det behövs. Vidare skall fullmäktige i en

arbetsordning meddela föreskrifter om bl.a. när

fullmäktigsammanträden skall hållas, rätten att

delta i fullmäktiges överläggningar, förfarandet vid

omröstningar och handläggningen av motioner,

interpellationer och frågor i fullmäktige. Vad

gäller nämndsammanträden bestämmer nämnderna själva

tid och plats för dessa. Sammanträden skall hållas

också om minst en tredjedel av nämndens ledamöter

begär det eller ordföranden anser att det behövs.

Reglementen med närmare föreskrifter om nämndernas

verksamhet och arbetsformer utfärdas av fullmäktige.

Utvärdering av tillämpningen av de nya

bestämmelserna om ersättning i kommunallagen

En forskare har på Justitiedepartementets uppdrag

utvärderat tillämpningen av de nya bestämmelserna om

ersättning i kommunallagen. Uppdraget

avrapporterades i mars 2004 och redovisas av

regeringen i demokratiskrivelsen (s. 40 f.).

Utvärderaren finner att regelverket avseende

ekonomiska ersättningar har implementerats och att

kommunallagens bestämmelser har fått genomslag.

Majoriteten av de studerade kommunerna och

landstingen betalar ersättning inte bara för

förlorad arbetsinkomst utan även för förlust av

ersättning från arbetslöshetsersättning och

föräldrapenning. De flesta kommuner har också

särskilda regler för ersättning för

barntillsynskostnader och för funktionshindrade.

Utvärderaren finner därmed att villkoren för de

förtroendevalda har förbättrats och bedömer att de

praktiska och ekonomiska möjligheterna för enskilda

individer att acceptera ett förtroendeuppdrag har

ökat. De problem som påträffats gäller enbart ett

fåtal kommuner. För att åtgärda problemet med låga

ersättningsnivåer för förlorad arbetsinkomst liksom

med ersättning för barntillsyn föreslår utvärderaren

skärpta skrivningar i kommunallagen. Oklarheter med

lokala reglementen föreslås lösas med

informationsåtgärder.

Regeringen uttalar i demokratiskrivelsen att den

avser att fortsatt följa kommuners och landstings

tillämpning av de nuvarande

ersättningsbestämmelserna. När det gäller frågan om

den skattemässiga hanteringen av ersättning för

förlorade pensionsförmåner bereds, enligt

regeringen, denna fråga för närvarande inom

Finansdepartementet.

Tidsåtgång för förtroendeuppdrag

Kommundemokratikommitténs undersökningar, som

presenterades i betänkandet Att vara med på riktigt

- demokratiutveckling i kommuner och landsting (SOU

2001:48 s. 132 f.), visade att tidsåtgången för

förtroendeuppdrag har ökat, och kommittén frågade

sig om inte engagemanget som förtroendevald i

kommuner och landsting har blivit för tidskrävande.

För många förtroendevalda är tidsåtgången i dag ett

reellt problem.

I demokratiskrivelsen (s. 140) anför regeringen

att tidsåtgången är ett problem, eftersom det bl.a.

riskerar att stänga ute många medborgare. Många som

skulle kunna tänka sig ett förtroendeuppdrag kan

tvingas tacka nej därför att de inte kan lägga ned

den tid som krävs. Av samma skäl kan personer som

har förtroendeuppdrag känna sig tvingade att lämna

dessa. Särskilt bland vissa förtroendevalda, t.ex.

heltidsarbetande och småbarnsföräldrar, kan den

stora tidsåtgången skapa problem i relation till den

privata sfären. Den stora tidsåtgången innebär också

att fritidspolitiker i allt mindre utsträckning kan

fullgöra sina uppdrag på fritiden. Om

fritidspolitiker i praktiken blir deltidspolitiker

försvagas medborgarperspektivet i den kommunala

beslutsprocessen. En sådan utveckling riskerar i sin

tur att öka klyftan mellan de förtroendevalda och

medborgarna.

Utbildning, IT-stöd, kunskaps- och

erfarenhetsutbyte m.m. för förtroendevalda

Kommundemokratikommittén konstaterade i sitt

betänkande (SOU 2001:48 s. 123) att nya

förtroendevalda anser att introduktionsutbildningen

haft mycket stor betydelse för deras möjlighet att

utföra sitt politiska arbete. Kommittén konstaterade

emellertid även att det fanns stora variationer

mellan olika kommuner och partier när det gäller

förekomsten av introduktionsaktiviteter.

I demokratiskrivelsen (s. 139 f.) gör regeringen

bedömningen att det är angeläget att nya

förtroendevalda får möjlighet att lära sig om sina

rättigheter och skyldigheter och det politiska

beslutsfattandets villkor. En bra introduktion kan

också underlätta för och uppmuntra t.ex. unga och

personer med utländsk bakgrund att åta sig och

genomföra förtroendeuppdrag. Det är också viktigt

att de som varit förtroendevalda en period får

möjlighet till vidareutbildning. I

demokratiskrivelsen anför regeringen att den mot

denna bakgrund avser att ta initiativ till en

kartläggning av omfattningen av och innehållet i

utbildningar till förtroendevalda.

En annan viktig aspekt av förtroendeuppdragets

villkor är tillgången till informationsteknik. I

Kommundemokratikommitténs betänkande (s. 203)

redovisades också att många förtroendevalda saknar

datorer med Internetuppkoppling - hjälpmedel som

avsevärt skulle underlätta bl.a.

sammanträdesförberedelser, dialog med medborgarna

och inhämtande av kunskap.

I demokratiskrivelsen anför regeringen (s. 140)

att den är väl medveten om att det har skett en

snabb utveckling när det gäller tillgång till och

användning av informationsteknik. Det saknas dock

aktuell information om detta när det gäller de

förtroendevalda och regeringen avser därför att ta

initiativ till en kartläggning av tillgången till

modern informationsteknik och annat administrativt

stöd till förtroendevalda.

I anslutning till diskussionen om tillgången till

informationsteknik aktualiserade

Kommundemokratikommittén också frågan om

beslutsfattande på distans (s. 210 f.). Mot bakgrund

av informationsteknikens utveckling, särskilt när

det gäller säkerhet och skydd vid överföring av

information, ansåg kommittén att möjligheten att

fatta beslut vid ett distanssammanträde borde

utredas.

Behovet av sådana möjligheter ökar också sannolikt

i takt med att människors geografiska rörlighet

ökar. Mot denna bakgrund avser regeringen i

demokratiskrivelsen (s. 140) att tillsätta en

utredning med uppgift att utreda möjligheten att

fatta beslut på distans. Utredningen skall också vid

behov lämna lagförslag.

När det gäller de förtroendevaldas situation

framhåller regeringen i demokratiskrivelsen (s. 141)

att de politiska partierna har ett stort ansvar, men

också kommunerna och landstingen. Enligt skrivelsen

inledde regeringen i december 2003 diskussioner med

riksdagspartierna i dessa frågor. Regeringen

aviserar att den också under mandatperioden kommer

att ta initiativ till informations-, kunskaps- och

erfarenhetsutbyte med kommuner och landsting.

Utskottets tidigare bedömning

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 2003

motioner om förtroendevaldas valbarhet respektive

arbetsvillkor (bet. 2003/04:KU3 s. 22 f.). Utskottet

avstyrkte därvid motioner om möjlighet att behålla

förtroendeuppdrag vid studier på annan ort och

hänvisade till vad som anförts i

demokratipropositionen om väljarnas exklusiva rätt

att utse ledamöter i fullmäktige samt att sambandet

mellan rösträtt och valbarhet inte borde brytas.

Motioner avseende förtroendevaldas arbetsvillkor i

form av ersättning för förlorad arbetsinkomst och

ekonomiska förmåner på grund av uppdraget avstyrktes

med hänvisning till bl.a. den uppföljning av

demokratimålen som regeringen aviserat.

Våren 2004 har utskottet behandlat motionsyrkanden

(mp) om sänkt valbarhetsålder och att valbarheten

skall infalla det år man uppnått bestämd ålder (bet.

2003/04:KU13 s. 46). Utskottet vidhöll därvid sin

tidigare uppfattning, nämligen att sambandet mellan

valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör brytas.

Motionsyrkandena avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning

avseende väljarnas exklusiva rätt att utse ledamöter

i fullmäktige och att sambandet mellan rösträtt och

valbarhet inte bör brytas. Vidare vidhåller

utskottet sin tidigare uppfattning att sambandet

mellan valbarhetsålder och myndighetsålder inte bör

brytas. Utskottet vill här även erinra om sitt

ställningstagande ovan i frågan om sänkt

rösträttsålder, som avstyrks av utskottet. På nu

anförda grunder avstyrker utskottet motion

2003/04:K27 (mp) yrkandena 3 och 4 i denna del.

Vad gäller möjlighet till ledighet från

förtroendeuppdrag i kommuner och landsting, t.ex. i

samband med föräldraledighet, vill utskottet betona

att för huvuddelen av de förtroendevalda är

uppdraget ett fritidsuppdrag. Själva

förtroendeuppdraget utövas då vid sidan av ett

förvärvsarbete och det går således inte att sätta

likhetstecken mellan ledighet från förvärvsarbete

och ledighet från förtroendeuppdrag. Det kan i

sammanhanget nämnas att riksdagen under föregående

riksmöte fattade beslut om ändringar i kommunallagen

som bl.a. innebär att förtroendevalda, som inte

fullgör uppdragen på heltid eller en betydande del

av heltid, ges rätt till skälig ersättning för de

ekonomiska förmåner, t.ex. föräldrapenning, som de

förlorar på grund av sitt förtroendeuppdrag. För

såvitt det ändå föreligger behov av att vara ledig

under en längre tid från ett förtroendeuppdrag är

enligt utskottets mening de nuvarande bestämmelserna

i kommunallagen om inkallande av ersättare och deras

tjänstgöring tillfyllest. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motion 2003/04:K259 (fp).

Utskottet instämmer i vad regeringen anför i

demokratiskrivelsen om betydelsen av

fritidspolitiker i den kommunala demokratin.

Utskottet noterar att regeringen har inlett

diskussioner med riksdagspartierna om de

förtroendevaldas situation. Vidare aviserar

regeringen i demokratiskrivelsen att den under

mandatperioden kommer att ta initiativ till

informations-, kunskaps-, och erfarenhetsutbyte med

kommuner och landsting avseende de förtroendevaldas

situation. Mot denna bakgrund är det enligt

utskottets mening inte nödvändigt med ett sådant

tillkännagivande som begärs i motion 2003/04:K400

(kd) yrkande 6. Motionsyrkandet avstyrks.

Kommunalt partistöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande en motion om att

kommuner och landsting vid fastställande av

kommunalt partistöd skall införa grundstöd.

Motion

I motion 2003/04:K349 av Kjell-Erik Karlsson (v)

föreslås att riksdagen begär att regeringen lägger

fram förslag till ändring i kommunallagen så att

kommuner och landsting vid fastställande av

kommunalt partistöd skall införa ett grundbidrag så

att man ej på ett otillbörligt sätt missgynnar ett

parti eller gynnar ett annat. I motionen konstateras

att det finns betydande variationer mellan

kommunerna när det gäller fördelningen mellan

grundstöd och partibundet mandatstöd. Motionären

anser att det är värdefullt att lagstiftningen ger

kommunerna och landstingen en frihet att anpassa

partistödet till lokala förhållanden och önskemål,

men det är viktigt att det görs inom de allmänna

ramar som kommunallagen och rättspraxis anger.

Enligt motionären sker så inte i alla kommuner.

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt kommunallagen får kommuner och landsting ge

ekonomiskt bidrag och annat stöd (partistöd) till de

politiska partier som är representerade i

fullmäktige. Partistöd får ges också till ett parti

som har upphört att vara representerat i

fullmäktige, dock endast under ett år efter det att

representationen upphörde (2 kap. 9 §). Fullmäktige

skall besluta om partistödets omfattning och

formerna för det. Stödet får inte utformas så att

det otillbörligt gynnar eller missgynnar ett parti

(2 kap. 10 §). Beslut om partistöd överklagas till

länsrätten enligt reglerna om laglighetsprövning (10

kap.).

De ursprungliga bestämmelserna som föreslogs i den

nya kommunallagen om partistöd innebar att bidragen

skulle utgå i form av mandatbidrag, dvs. med ett

lika stort belopp för varje plats som de olika

partierna har i fullmäktige. Innan den nya

kommunallagen hade trätt i kraft föreslog emellertid

regeringen en ändring av dessa regler, som också

antogs av riksdagen (prop. 1991/92:66, bet.

1991/92:KU18, rskr. 1991/92:68).

Enligt propositionen innebar de ändrade reglerna,

som alltjämt är i kraft, att kommuner och landsting

får ökad frihet att utforma stödet till de politiska

partierna. En sådan ordning ansågs stämma bättre

överens med den allmänna synen på hur staten bör

reglera den kommunala verksamheten. Vidare ansågs en

friare reglering göra det möjligt att dela upp

partistödet i ett grundstöd och ett mandatbundet

stöd. Genom bestämmelsen att stödet inte får

utformas så att det otillbörligt gynnar eller

missgynnar ett visst parti föreskrivs emellertid en

viss restriktion i fråga om stödets utformning. Till

grund för denna restriktion låg, enligt

propositionen, starka rättvisekrav och även

grundläggande demokratiska krav. Regeln innebär att

det i allmänhet inte kan vara tillräckligt med ett

stöd som enbart fördelas per mandat. Detta bör dock

vara möjligt i vissa undantagssituationer,

exempelvis vid en förhållandevis jämn fördelning av

mandaten mellan partierna i fullmäktige.

För bestämmande av grundstöd är den naturliga

principen, enligt propositionen, lika fördelning

mellan de i fullmäktige representerade partierna. De

allra minsta partierna i en fullmäktigeförsamling

kan emellertid i vissa fall anses ha ett mindre

behov av grundstöd än de största, och om stödet

sätts till en lägre nivå för ett litet parti bör det

därför inte i sig uppfattas som otillbörligt

missgynnande. Däremot bör inte parti som är

företrätt i fullmäktige kunna uteslutas när det

gäller grundstöd och självfallet inte heller när det

gäller mandatbundet stöd.

Vidare anförs i propositionen att det är det

totala partistödets fördelning som skall ligga till

grund för bedömningen om kraven i bestämmelsen om

stödets utformning uppfylls. Härvid skall hänsyn

också tas till värdet av fria lokaler och annan

kostnadsfri service som kommunen eller landstinget

lämnar.

Regeringsrättens avgöranden

Frågor om kommunalt partistöd har utformats så att

det är förenligt med 2 kap. 10 § kommunallagen har

behandlats i RÅ 1994 ref. 104 (I-III). I fallet RÅ

2000 ref. 2 utgjorde 3 % av stödbeloppet grundstöd

och 97 % mandatbundet stöd. Eftersom det totala

partistödet fördelats på ett sätt som inte

väsentligt avvikit från ett renodlat mandatstöd

ansåg Regeringsrätten med hänsyn till den ojämna

mandatfördelningen att stödet fått en otillbörlig

utformning och upphävde därför beslutet.

Regeringsrätten upphävde också i en dom den 2

februari 2000 (mål nr 6414-1996) ett partistöd

beslutat av ett landsting när stödet utgick som

mandatbundet stöd och vid sidan av detta som

kostnadsfria förmåner till de förtroendevalda i form

av tillgång till lokaler, sekreterarservice,

telefoner, datorer etc. Regeringsrätten fann att

stödet fördelats på ett sådant sätt att det

otillbörligt gynnade vissa partier och missgynnade

andra.

Uppföljning av det kommunala partistödet

Svenska Kommunförbundet gjorde tidigare regelbundna

sammanställningar över det (primär)kommunala

partistödets storlek och utveckling i rikets

kommuner. Detta upphörde under 1990-talet.

Landstingsförbundet redovisar partistödet i

landstingen i den årligen utgivna statistiska

årsboken för landsting.

En utredning har nyligen haft i uppdrag att överväga

hur man kan öka allmänhetens insyn i hur de

politiska partierna finansierar sin politiska

verksamhet och hur de personer som driver en

personvalskampanj finansierar den. Utredningen

överlämnade i mars 2004 betänkandet Allmänhetens

insyn i partiers och valkandidaters intäkter (SOU

2004:22) till regeringen.

Enligt en undersökning som utredningen lät

genomföra angav 240 av de 259 kommuner som besvarade

enkäten att de hade grundstöd motsvarade totalt 38

miljoner kronor (s. 82). Samtliga 259 kommuner angav

att de dessutom hade mandatbundet stöd och detta

uppgick totalt till 232 miljoner kronor. Tillsammans

anslog dessa kommuner således 270 miljoner kronor i

primärkommunalt partistöd, varav 14 % var grundstöd

och 86 % mandatbundet stöd.

Utredningens skattning av det totala partistödet

för 2002 för samtliga kommuner i riket ger vid

handen ett stöd i storleksordningen ca 296 miljoner

kronor (s. 82 f.). Det landstingskommunala

partistödet uppgick samma år till ca 183 miljoner

kronor. Enligt utredningen erhåller dessutom

partierna indirekt stöd i form av

sammanträdeslokaler, kontorsutrustning och

administrativ service. Utredningen uppmärksammar

även andra former av stöd, t.ex. utbildningsstöd.

Någon bedömning av i vad mån kommunerna och

landstingen utformar partistödet i enlighet med

bestämmelserna i kommunallagen gjordes inte av

utredningen.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Hösten 1997 behandlade konstitutionsutskottet en

motion (kd) i vilken anfördes att det, med hänsyn

till de dittillsvarande erfarenheterna av de nya

bestämmelserna i kommunallagen, var nödvändigt att

precisera hur stor del av det totala kommunala

partistödet som måste vara grundstöd (bet.

1997/98:KU13). Enligt motionen borde 50 % av det

totala partistödet erhållas som grundstöd.

Utskottet konstaterade att det fanns betydande

variationer kommunerna emellan, när det gällde

fördelningen mellan grundstöd och partibundet stöd.

Genom förvaltningsdomstolarnas prövning av dessa och

andra liknande fall fick enligt utskottet kommunerna

och landstingen viss ledning i fråga om var

gränserna går för otillbörligt gynnande eller

missgynnande. Enligt utskottets mening var det

värdefullt att lagstiftningen ger kommunerna och

landstingen en frihet att anpassa partistödet till

lokala förhållanden och önskemål inom de allmänna

ramar som kommunallagens regler och rättspraxis

anger. Utskottet ansåg att det inte fanns skäl att

vidta några ändringar i lagstiftningen. I stället

borde 1998 års val och utfallet av kommunernas

beslut vad gäller partistödet avvaktas, innan någon

ny bedömning görs beträffande behovet av

regeländringar. Motionen avstyrktes.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det

är värdefullt att lagstiftningen ger kommuner och

landsting en frihet att anpassa partistödet till

lokala förhållanden och önskemål inom de allmänna

ramar som kommunallagens regler och rättspraxis

anger. Den nu gällande lagstiftningen medger detta

och i rättspraxis behandlas frågan om partistödets

utformning avseende grundstöd och mandatbundet stöd.

Fullmäktiges beslut om partistöd kan överklagas hos

förvaltningsdomstol av kommun- eller

landstingsmedlem. Utskottet kan konstatera att det

blivit svårare att följa upp partistödet i

kommunerna eftersom den sammanställning över det

kommunala partistödets storlek och utveckling som

tidigare gjordes regelbundet av Svenska

Kommunförbundet har upphört. Enligt utskottets

mening är det för närvarande dock inte påkallat med

ett sådant tillkännagivande som begärs i motion

2003/04:K349 (v). Motionen avstyrks.

Hot och våld mot politiker

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.

en aviserad utredning motioner om åtgärder

mot hot och våld mot förtroendevalda.

Utskottet avstyrker även en motion om

möjlighet för förtroendevalda att bära

tårgasanordning.

Motioner

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

yrkande 7 föreslås att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till lagstiftning som

stärker skyddet av förtroendevalda mot hot och våld.

I motionen anförs att det inte finns motsvarande

skydd för förtroendevalda som för tjänstemän, vilka

är skyddade av lagstiftning om hot mot våld av

tjänstemän.

I motion 2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkande 3 föreslås att riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att vidta åtgärder mot hoten och våldet mot

förtroendevalda. I motionen omtalas den arbetsgrupp

som statsministern i regeringsförklaringen för

riksmötet 2003/04 utlovade skulle tillsättas för att

följa upp hot mot förtroendevalda. Motionärerna

menar att tillsättandet av denna arbetsgrupp är en

viktig åtgärd, men att det också måste föras

kontinuerliga diskussioner och arbete med denna

fråga inom samtliga kommuner och landsting samt inom

riksdag och regering. Vidare framhåller motionärerna

att Rikspolisstyrelsen med ansvaret för

polismyndigheterna, Säkerhetspolisen (Säpo) och

Rikskriminalen måste arbeta mycket intensivt med

frågan om hotbilder och säkerhet för de

förtroendevalda.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

yrkande 4 anförs att det behövs ändrade rutiner vid

bedömningen av om hotbilder föreligger. En del

förtroendevalda bör få möjlighet till livvaktsskydd

i större utsträckning och strategier för att

förhindra hot och våld måste arbetas fram.

Motionärerna anser att regeringen inte har gjort

tillräckligt under det pågående riksmötet vad gäller

hot och våld mot förtroendevalda.

I motion 2003/04:K316 av Camilla Sköld Jansson

m.fl. (v) föreslås att riksdagen begär att

regeringen genomför en kartläggning av våld och hot

mot kvinnliga politiker och återkommer till

riksdagen med förslag till åtgärder. I motionen

hänvisas till en undersökning av Svenska

Kommunförbundet i vilken det framkom att kvinnliga

kommunpolitiker i större utsträckning än manliga

varit utsatta för våld eller hot om våld på grund av

det politiska uppdraget.

I motion 2003/04:K443 av Jan Emanuel Johansson och

Mikael Damberg (s) anförs att somliga

förtroendevalda lever under hot och att det vore en

god idé om det fanns möjlighet för hotade ledamöter

att efter lämplig utbildning erbjudas en licens för

att bära tårgasanordning. Möjligheten till

livvaktsskydd som i dag finns är både väldigt dyrt

och en stor påfrestning för den hotade. Dessutom

krävs en väldigt hög grad av hotbild. Motionärerna

föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen

vad som i motionen anförs om möjligheten för hotade

förtroendevalda att få tillstånd att bära

tårgasanordning eller andra till verkan och ändamål

jämförliga anordningar.

Bakgrund

Gällande ordning

I brottsbalken finns olika brottstyper som kan vara

aktuella när det gäller våld eller hot mot

politiker. Bland annat kan nämnas misshandel, våld,

hot och förgripelse mot tjänsteman, olaga hot, olaga

tvång, ofredande, förtal och förolämpning,

skadegörelse och åverkan och brott mot medborgerlig

frihet.

Polismyndigheten är den som har ansvar för att

utreda brott. Den öppna polisen och Säpo har till

stora delar olika ansvarsområden.

Personskyddsverksamheten hos säkerhetspolisen

omfattar bevaknings- och säkerhetsarbete som avser

den centrala statsledningen, kungafamiljen och

utländsk diplomatisk personal eller som har samband

med statsbesök eller liknande händelser. Säpos

verksamhet för författningsskydd har till uppgift

att förebygga och avslöja hot mot rikets inre

säkerhet. Med detta avses olaglig verksamhet som

syftar till att med våld, hot eller otillbörligt

tvång ändra vårt statsskick, förmå politiska organ

eller myndigheter att fatta beslut i en viss

riktning eller hindra den enskilde medborgaren från

att utöva sina grundlagsfästa fri- och rättigheter.

Detta innebär att Säpo kopplas in när

förtroendevalda utsätts för våld eller hot om våld

endast om det bedöms hota rikets säkerhet. I övriga

fall är det den öppna polisen som har ansvaret.

Vad gäller tårgasanordningar och andra till verkan

och ändamål jämförliga anordningar framgår av

vapenlagen (1996:67) att innehav av sådana är

tillståndspliktiga (1 kap. 3 § e och 2 kap. 1 § a).

Vad som sägs i vapenlagen om skjutvapen gäller också

tårgasspray och andra till verkan och ändamål

jämförliga anordningar. Polismyndigheten prövar

tillstånd enligt vapenlagen (2 kap. 2 §).

Polismyndighets beslut enligt vapenlagen får

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (10 kap. 1

§). En enskild person får meddelas tillstånd att

inneha ett skjutvapen endast om den enskilde behöver

vapnet för ett godtagbart ändamål (2 kap. 4 §).

Behov av att inneha gasvapen anses enligt

vapenförordningen (1996:70) föreligga för ändamålet

tjänst eller annan särskild omständighet som medför

ett synnerligt behov av gasvapen för personligt

skydd (2 kap. 5 §). I Rikspolisstyrelsens

föreskrifter och allmänna råd om vapenlagstiftningen

(RPSFS 2002:9 FAP 551-3) anges att tillståndsgivning

beträffande gaspistol eller likartat vapen, som

t.ex. spray, bör vara mycket restriktiv och

tillstånd bör beviljas endast undantagsvis, när ett

synnerligen starkt behov föreligger.

Arbetsgrupp mot hot och våld mot

förtroendevalda

I demokratipropositionen (s. 96 f.) lyftes

förekomsten av våld och hot om våld mot

förtroendevalda i stat, kommun och landsting fram

som ett allvarligt hot mot demokratin. En ny

arbetsgrupp, Hot mot politiker, hade då nyligen

bildats med representanter för regeringen, Svenska

Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Riksåklagaren,

Rikspolisstyrelsen, Säpo, Brottsförebyggande rådet

och några politiker med erfarenhet av hot. I

demokratipropositionen anförde regeringen att det är

angeläget att medvetenheten och beredskapen på

kommunal och landstingskommunal nivå förbättras när

det gäller den här typen av brott.

Arbetsgruppens huvudsakliga arbetsuppgift var att

ta fram en handbok, som sedermera fick titeln Ett

hot mot demokratin. I den redogörs för de

undersökningar som Svenska Kommunförbundet

genomförde under hösten 2000 beträffande hot riktade

mot förtroendevalda i kommuner. Enligt dessa uppgav

nära 17 % av nämndsordförandena i Sveriges kommuner

att de under de senaste två åren utsatts för våld

eller hot om våld på grund av det politiska

uppdraget. Andelen var något högre bland kvinnliga

nämndsordföranden än bland manliga (19,2 respektive

15,5 %).

Handboken innehåller även bl.a. tips och råd om

hur man bör agera i en hotsituation. Den har

spridits till kommuner och landsting. Arbetsgruppen

tog även fram en broschyr, Hot och våld mot

politiker, som framför allt riktar sig till

nytillträdda förtroendevalda. Broschyren ger kort

information om hot och i vilka former de förekommer

samt tips och råd om hur man förebygger hot och

våld.

Utredningen om utvärdering av personskyddet för

den centrala statsledningen

Som ett led i arbetet för att motverka hot och våld

tillkallade regeringen i oktober 2003 en särskild

utredare för att kartlägga och analysera regelverket

och rutinerna för personskyddet för den centrala

statsledningen (dir. 2003:132). Utredaren skall även

undersöka hur systemet för personskydd har

tillämpats i anslutning till mordet på

utrikesminister Anna Lindh. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast i maj 2004.

Aviserade åtgärder

I regeringsförklaringen för riksmötet 2003/04

anförde statsminister Göran Persson att det arbete

som inletts kring hot mot förtroendevalda behöver

följas upp av en arbetsgrupp med representanter för

bl.a. kommuner, folkrörelser, rättsväsende och

medier (prot. 2003/04:2).

I demokratiskrivelsen (s. 137 f.) anför regeringen

att den inom kort avser att tillsätta en kommitté

med uppdrag att motverka hot och våld mot

förtroendevalda. I uppdraget bör ingå att genomföra

en bred nationell analys av hot och våld som riktas

mot förtroendevalda i stat, kommun och landsting,

identifiera hinder som försvårar effektiv

myndighetssamverkan, utbyta information, kunskap och

erfarenheter om hot och våld riktat mot

förtroendevalda samt lämna förslag till åtgärder på

det aktuella området.

Regeringen uttalar även att den ser positivt på de

många initiativ till samverkan mellan politiska

partier som tagits kring frågor som rör hot och våld

mot politiker, och den välkomnar en fortsatt dialog

med riksdagspartierna i dessa frågor. Regeringen

anför även att den avser att inleda diskussioner med

bl.a. Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet om hur hot och våld som riktas

mot tjänstemän kan förebyggas.

Vidare har enligt demokratiskrivelsen (s. 46)

Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet

uppgett att de inom en snar framtid kommer att göra

en uppföljning av en tidigare kartläggning av

hotbilden och att de denna gång även kommer att

inkludera landstingens förtroendevalda. Det finns

också planer på att under 2005 i samarbete med några

kommuner och landsting genomföra fördjupade analyser

kring de förtroendevaldas villkor m.m.

Tårgas- och pepparspray för hotade personer

Under åren 1993-1997 bedrevs försök med att förse

hotade och förföljda personer med pepparspray i

självförsvarssyfte. Enligt vad justitieutskottet

under föregående riksmöte inhämtade från

Rikspolisstyrelsen var erfarenheterna av

försöksverksamheten inte särskilt goda (bet.

2002/03:JuU11). För att kunna förse hotade personer

med pepparspray krävs att de beviljas vapenlicens.

Vid prövning av licensfrågan framkom under

försöksperioden inte sällan uppgifter om brister i

den skyddade personens vandel, vilket hindrade att

licens beviljades. Härtill kom att många hade svårt

med handhavandet av sprayen. Bland annat dessa

omständigheter medförde att få kvinnor utnyttjade

möjligheten att disponera pepparspray i

självförsvarssyfte.

På uppdrag av Justitiedepartementet har

Rikspolisstyrelsen undersökt lämpligheten och

möjligheten att inleda en ny försöksverksamhet med

tårgas- och pepparspray för hotade personer

(Ju2003/3168/PO, Ju2003/6805/PO och Ju2003/7369/PO).

Uppdraget redovisades till regeringen i januari

2004. I redovisningen avstyrker Rikspolisstyrelsen

en ny försöksverksamhet. Rikspolisstyrelsen anser

att tillstånd för innehav av pepparspray skall kunna

beviljas enligt gällande vapenlagstiftning.

Pepparsprayen skall upphandlas genom

Rikspolisstyrelsens försorg och vara ett komplement

till trygghetspaketen m.m. Rikspolisstyrelsen bör

årligen följa upp användningen av pepparspray.

Redovisningen bereds inom Justitiedepartementet.

Justitieutskottet har under våren 2004 behandlat

motionsyrkanden om åtgärder för att skydda hotade

personer, bl.a. möjlighet att använda pepparspray i

självförsvar (bet. 2003/04:JuU17). Utskottet

avstyrkte motionsyrkandena med hänvisning till

tidigare ställningstagande samt det pågående

beredningsarbetet av Rikspolisstyrelsens

redovisning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser allvarligt på förekomsten av våld och

hot mot förtroendevalda och delar regeringens

uppfattning om detta som ett hot mot demokratin. Av

demokratiskrivelsen framgår att regeringen har

vidtagit och kommer att vidta flera åtgärder

avseende våld och hot mot förtroendevalda. Bland

annat avser regeringen att tillsätta en kommitté med

uppdrag att motverka hot och våld mot

förtroendevalda. Utskottet vill framhålla vikten av

en sådan kommitté och av att regeringen för

kontinuerliga diskussioner med rättsvårdande och

andra berörda myndigheter, Svenska Kommunförbundet,

Landstingsförbundet etc. Polisen måste enligt

utskottets mening ges goda förutsättningar att

arbeta mer aktivt med att bedöma hotbilder och vidta

adekvata åtgärder som värnar det politiska systemet

och enskilda förtroendevaldas säkerhet. I

sammanhanget bör även uppmärksammas i vad mån våldet

och hotet mot kvinnliga och manliga förtroendevalda

ser olika ut samt vidtas de särskilda åtgärder som

kan vara nödvändiga därvidlag. Utskottet utgår från

att regeringen delar utskottets uppfattning och

föreslår att riksdagen lämnar motionerna 2003/04:

K26 (fp) yrkande 4, 2003/04:Ju446 (fp) yrkande 3,

2003/04:K400 (kd) yrkande 7 och 2003/04:K316 (v)

utan bifall. Enligt utskottets mening är det dock

viktigt att regeringen fortsätter att följa

utvecklingen av våld och hot mot kvinnliga och

manliga förtroendevalda och redovisar för riksdagen

vilka åtgärder som vidtas och resultaten av dessa.

I fråga om möjlighet att få bära tårgasanordning

eller andra till verkan och ändamål jämförliga

anordningar bör enligt utskottets mening behovet hos

förtroendevalda prövas på samma grunder som behovet

hos medborgare i allmänhet. Tillstånd till

förtroendevalda för innehav av tårgasspray bör

således beviljas enligt den vapenlagstiftning som

gäller för övriga. Utskottet avstyrker därför motion

2003/04:K443 (s).

Odemokratiska metoder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet utgår från att regeringen delar

utskottets bedömning i frågan och avstyrker

motioner som tar upp vissa politiska metoder

som hot mot demokratin. Jämför reservation 15

(m, fp, kd, c).

Motion

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

hoten mot demokratin. Enligt motionärerna försöker i

dag stora grupper med våld kränka mötesfriheten och

den fria debatten. Utövandet av våld idylliseras och

heroiseras samtidigt som föraktet för andras idéer

och ursprung har legitimerats i dessa grupper.

Motionärerna saknar förslag i demokratiskrivelsen på

åtgärder för hur man skall få dessa aktivister att

respektera de demokratiska spelreglerna. Enligt

motionärerna får kriminalitet och förakt för andras

uppfattning och människovärde aldrig ursäktas med

att det är uttryck för ett engagemang som inte

kommer till tals inom ramen för de politiska

församlingarna.

I motion 2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c)

anförs att alla typer av utomparlamentariska metoder

som skadar andra människor, djur eller andra

människors privata egendom eller orsakar ekonomisk

skada på någon annans egendom är förbjudna enligt

lag, och motionärerna föreslår att riksdagen ger

regeringen till känna att sådana metoder inte hör

hemma i ett demokratiskt samhälle (yrkande 12). Att

enskilda företagare angrips av människor eller

organisationer som tar lagen i egna händer måste

fördömas. Vidare anförs i motionen att den enskildes

rättssäkerhet mot odemokratiska påverkansmetoder

måste stärkas. Bland annat nämner motionärerna att

minkfarmare avvecklat sin verksamhet bara för att de

inte längre orkar leva under hot och trakasserier

från djurrättsaktivister. Även detta bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 13).

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 1 § 5 regeringsformen är varje

medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad

föreningsfrihet, dvs. frihet att sammansluta sig med

andra för allmänna eller enskilda syften.

Föreningsfriheten får enligt 2 kap. 14 § begränsas

endast såvitt gäller sammanslutningar, vilkas

verksamhet är av militär eller liknande natur eller

innebär förföljelse av folkgrupp av viss ras, med

viss hudfärg eller av visst etniskt ursprung.

Riksdagen har nyligen beslutat om flera skärpningar

av den straffrättsliga lagstiftningen såvitt gäller

skadegörelsebrott (prop. 2002/03:138, bet.

2003/04:JuU3, rskr. 15). Skärpningarna trädde i

kraft den 1 januari 2004.

Brottsutveckling

Säpo presenterar sedan 1997 statistik över anmäld

brottslighet med koppling till vit makt,

främlingsfientlighet, antisemitism, homofobi samt

anmäld brottslighet med koppling till

antifascism/vänsterideologi. Kartläggningen är en

del i Säpos uppgift att förebygga och avslöja brott

mot rikets inre säkerhet.

Den tydligaste trenden i Säpos rapport för 2002 är

den markanta ökningen av brott med

antifascistiskt/vänsterideologiskt eller

djurrättsligt motiv. Antalet anmälda brott har inom

denna kategori ökat med 45 % till totalt 870 under

2002. Av dessa ökade antalet anmälda brott med

djurrättsliga motiv, t.ex. mot näringsidkare inom

pälsdjursnäringen, procentuellt sett mest. Under

2002 anmäldes 244 brott med koppling till

djurrättsaktivister jämfört med 105 brott under

2001. De vanligaste anmälda brotten med

djurrättsmotiv var under året skadegörelse och olaga

hot/ofredande. Dessa brottskategorier ökade även

mest i jämförelse med föregående år

(Säkerhetspolisens rapport Brottslighet kopplad till

rikets inre säkerhet 2002). En rapport för 2003

kommer att avlämnas under våren.

I budgetpropositionen för 2004 uppmärksammade

regeringen den ökning som rapporterats av brott med

antifascistiskt/vänsterideologiskt eller

djurrättsligt motiv (prop. 2003/04:1 utg.omr. 4

avsnitt 3.5.1). Regeringen anförde att ökningen är

oroande. Samtidigt som det i vissa fall handlar om

allvarliga brott som måste bekämpas kraftfullt

menade regeringen att det också är ett tecken på att

unga människor känner ett utanförskap, att de saknar

möjlighet att påverka den politiska processen med

demokratiska medel. Det är enligt regeringen

kännetecknande för de antifascistiska och

vänsterideologiska grupperna att deras förtroende

för samhället och polisen många gånger är lågt. För

att kunna bedriva ett effektivt förebyggande och

utredande arbete bör, anförde regeringen, polisen

sträva efter att personalen har goda kunskaper om

dessa rörelser och varför de begår brotten.

Frågesvar av Mona Sahlin om demokrati och

djurrättsaktivister

Demokratiminister Mona Sahlin besvarade den 22

oktober 2003 en fråga (2003/04:85) om demokratiska

värderingar och extrema djurrättsaktivister. I sitt

svar underströk Mona Sahlin inledningsvis att de

individer och grupper som, i ett mer eller mindre

uttalat politiskt syfte, systematiskt och med våld

saboterar demokratiska processer eller gör sig

skyldiga till skadegörelse är ett hot mot

demokratin. I svaret uppgav hon vidare att hon

reagerar kraftigt mot personer som med påstådd

djuromsorg som förevändning trakasserar och hotar

människor samt saboterar djurhållning med stort

djurlidande som följd, och i de fall de gör sig

skyldiga till lagbrott skall de också lagföras.

I svaret ansåg Mona Sahlin även att det är viktigt

att inte stämpla en hel idéburen rörelse såsom

våldsverkare och vandaler. Den stora majoriteten av

aktiva i djurrättsrörelsen bedriver traditionellt

folkrörelsearbete. Mona Sahlin anförde att flera

människor som engagerar sig i nyare politiska

rörelser uppger att det rådande systemet upplevs som

odemokratiskt och att de inte blir lyssnade på. Hon

ansåg därför att det är angeläget att företrädare

för det etablerade politiska systemet kontinuerligt

för en dialog med dessa grupper och nämnde att

regeringen bl.a. inrättat ett särskilt forum för

dialog mellan regeringen och föreningslivet, det

s.k. folkrörelseforumet. Mona Sahlin uppmärksammade

i svaret även skolans betydelse både som arena och

som förmedlare av kunskap om grundläggande

demokratiska värderingar och spelregler.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tar självklart avstånd från politiska

påverkansmetoder som kränker medborgares

grundläggande fri- och rättigheter eller som innebär

brottslig verksamhet. Utskottet utgår från att

regeringen delar utskottets bedömning i denna fråga.

Utskottet noterar också att regeringen har

uppmärksammat den ökning av brott med

antifascistiskt/vänsterideologiskt eller

djurrättsligt motiv som rapporterats. Motionerna

2003/04:K24 (m) yrkande 2 och 2003/04: MJ412 (c)

yrkandena 12 och 13 avstyrks.

Mänskliga rättigheter m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande motioner om

åtgärder för att stärka de mänskliga

rättigheterna m.m. Jämför reservationerna 16

(fp, kd, c) och 17 (m) om mänskliga

rättigheter, 18 (mp) om rasistiskt och annat

etniskt relaterat våld samt 19 (fp) om

skolmiljö fri från mobbning och intolerans.

Motionerna

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

yrkande 5 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att i den kommande författningsutredningen se över

hur regeringsformens fri- och rättighetskapitel kan

förstärkas. Det är enligt motionärerna lovvärt att

göra som regeringen i demokratiskrivelsen och koppla

demokratipolitiken till mänskliga rättigheter, men

de anser att innehållet är vagt och saknar konkreta

förslag. I motionen uppmärksammas bl.a. debatten om

skydd mot diskriminering av homo- och bisexuella.

Motionärerna anför att det vore värdefullt om den

översyn av den svenska författningen som inom kort

kommer att påbörjas redan från början ges direktiv

om att se hur de mänskliga rättigheterna i Sverige

kan stärkas.

I samma motion yrkande 7 föreslås att riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om betydelsen av en god skolmiljö,

fri från mobbning och intolerans. Enligt

motionärerna har skolan härvidlag en mycket viktig

roll att spela och den måste både ge utrymme för

diskussioner och kunna agera kraftfullt för att

stoppa våldsyttringar. I motionen anförs att skolan

måste vaccinera de unga mot våldsromantik och att

alla former av politik byggd på rashat, homofobi,

klasshat eller intolerans bör utgöra ämne för en

ständigt pågående debatt i skolorna.

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

hänvisas till departementspromemorian Rasistiskt och

främlingsfientligt våld (Ds 1998:35), som

överlämnades till Inrikesdepartementet i maj 1998 av

Arbetsgruppen med uppgift att motverka och förebygga

rasistiskt och annat etniskt relaterat våld.

Motionärerna menar att arbetsgruppen gjort ett

gediget arbete och att flera av de förslag som

fördes fram i promemorian skulle kunna få önskad

effekt. Regeringen tycks emellertid inte ha för

avsikt att fullfölja dessa förslag inom den närmsta

tiden. Motionärerna vill därför att riksdagen

tillkännager för regeringen behovet av en ny

genomgång av förslagen med syfte att genomföra dem

(yrkande 5).

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Regeringsformen

Enligt 1 kap. 2 § regeringsformen skall den

offentliga makten utövas med respekt för alla

människors lika värde och för den enskilda

människans frihet och värdighet. Den enskildes

personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall

vara grundläggande mål för den offentliga

verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna

att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och

utbildning samt att verka för social omsorg och

trygghet. Det allmänna skall främja en hållbar

utveckling som leder till en god miljö för nuvarande

och kommande generationer. Det allmänna skall verka

för att demokratins idéer blir vägledande inom

samhällets alla områden samt värna den enskildes

privatliv och familjeliv. Det allmänna skall verka

för att alla människor skall kunna uppnå delaktighet

och jämlikhet i samhället. Det allmänna skall

motverka diskriminering av människor på grund av

kön, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung,

språklig eller religiös tillhörighet,

funktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan

omständighet som gäller den enskilde som person.

Etniska, språkliga och religiösa minoriteters

möjligheter att behålla och utveckla ett eget

kultur- och samfundsliv bör främjas.

Det är inte fråga om en rättsligt bindande regel

utan om ett program- och målsättningsstadgande som

ger uttryck för vissa särskilt viktiga principer för

samhällsverksamhetens inriktning. Stadgandets

främsta funktion är att ålägga det allmänna att

positivt verka för att de ifrågavarande

målsättningarna i största möjliga utsträckning

förverkligas.

1 kap. 2 § regeringsformen ger, till skillnad från

reglerna i 2 kap. om de grundläggande fri- och

rättigheterna, inte upphov till några rättigheter

för den enskilde. Den enskilde kan alltså inte med

stöd av 1 kap. 2 § regeringsformen påkalla domstols

ingripande mot det allmänna. I vilken utsträckning

det allmänna lever upp till målsättningarna kan

enbart bli föremål för politisk kontroll. Stadgandet

kan dock få rättslig betydelse som tolkningsdata vid

tillämpningen av olika rättsregler.

I 2 kap. regeringsformen finns samlat

bestämmelserna om grundläggande fri- och

rättigheter. Kapitlet inleds med en beskrivning av

de positiva opinionsfriheterna: yttrandefriheten,

informationsfriheten, mötesfriheten,

demonstrationsfriheten, föreningsfriheten och

religionsfriheten. De negativa opinionsfriheterna

behandlas i nästföljande paragraf och innebär ett

skydd mot tvång att ge till känna sin åskådning i

politiska, religiösa, kulturella eller dylika

hänseenden och att tillhöra sammanslutningar för

sådana åskådningar samt skydd mot tvång att delta i

demonstrationer o.d.

Kapitlet innehåller också bestämmelser om skydd

mot integritetskränkande registreringar (3 §),

förbud mot dödsstraff (4 §), förbud mot kroppsstraff

och tortyr (5 §), skydd mot kroppsvisitation och

andra påtvingade ingrepp (6 §), förbud mot

landsförvisning och skydd för medborgarskap (7 §),

rörelsefrihet (8 §), rätt till domstolsprövning vid

frihetsberövande (9 §), förbud mot retroaktiva

straff- och skattelagar (10 §), rätt till offentlig

rättegång och förbud mot att inrätta domstol för

redan begången gärning (11 §). Föreskrifter om

möjligheterna att göra begränsningar i de nämnda

fri- och rättigheterna finns i 12-14 §§. I kapitlet

finns också diskrimineringsförbud såvitt avser ras,

hudfärg och etniskt ursprung (15 §) samt kön (16 §).

Vidare innehåller kapitlet bestämmelser om rätten

till fackliga stridsåtgärder (17 §), egendomsskydd

och allemansrätt (18 §), upphovsrätt och angränsande

rättigheter (19 §), närings- och yrkesfrihet (20 §)

och rätten till utbildning (21 §). Fri- och

rättighetsregleringen i 2 kap. gäller till stor del

även till förmån för utlänningar som vistas i

Sverige (22 §). Kapitlet avslutas med en bestämmelse

(23 §) om att lag eller annan föreskrift inte får

meddelas i strid med Sveriges åtaganden enligt

Europakonventionen.

Det skydd för fri- och rättigheter som ges i 2

kap. regeringsformen gäller gentemot det allmänna

och inte mellan enskilda. Bestämmelserna i 17 § och

19 § kan ses som undantag från denna regel.

Skolans nationella styrdokument

Enligt 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) skall

verksamheten i skolan utformas i överensstämmelse

med grundläggande demokratiska värderingar. Var och

en som verkar inom skolan skall främja aktning för

varje människas egenvärde och respekt för vår

gemensamma miljö. Särskilt skall den som verkar inom

skolan främja jämställdhet mellan könen samt aktivt

motverka alla former av kränkande behandling såsom

mobbning och rasistiska beteenden.

I läroplanen för det obligatoriska skolväsendet

(Lpo 94) skrivs om skolans värdegrund och uppdrag

att skolan har en viktig uppgift när det gäller att

förmedla och hos eleverna förankra de grundläggande

värden som vårt samhällsliv vilar på. Skolan skall

främja förståelsen för andra människor och förmågan

till inlevelse. Omsorg om den enskildes

välbefinnande och utveckling skall prägla

verksamheten. Ingen skall i skolan utsättas för

mobbning. Tendenser till trakasserier skall aktivt

bekämpas. Läroplanen för de frivilliga skolformerna

(Lpf 94) har en liknande skrivelse.

Vidare skall enligt läroplanerna läraren

uppmärksamma och i samråd med övrig skolpersonal

vidta nödvändiga åtgärder för att förebygga och

motverka alla former av kränkande behandling. Rektor

har ett särskilt ansvar för att upprätta, genomföra,

följa upp och utvärdera skolans handlingsprogram för

att förebygga och motverka alla former av kränkande

behandling, såsom mobbning och rasistiska beteenden

bland elever och anställda.

Handlingsplaner

I februari 2001 överlämnade regeringen skrivelsen En

nationell handlingsplan mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

(skr. 2000/01:59) till riksdagen. Skrivelsen

behandlades av socialförsäkringsutskottet i

betänkande 2000/01:SfU11. Konstitutionsutskottet

yttrade sig över vissa delar i skrivelsen jämte

motioner (yttr. 2000/01:KU11y). I skrivelsen

redovisade regeringen det arbete som dittills

bedrivits på området. I ett avslutande avsnitt

presenterades en nationell handlingsplan för det

vidare arbetet.

I demokratiskrivelsen (s. 138) anför regeringen

att handlingsplanen mot rasism,

främlingsfientlighet, homofobi och diskriminering

utgjort en viktig grund för regeringens arbete på

området. Regeringen överväger enligt skrivelsen att

under innevarande mandatperiod presentera nästa

handlingsplan mot rasism, främlingsfientlighet,

homofobi och diskriminering.

I skrivelsen En nationell handlingsplan för de

mänskliga rättigheterna (skr. 2001/02:83) angav

regeringen målet för sitt långsiktiga arbete med de

mänskliga rättigheterna nationellt. Skrivelsen

behandlades av konstitutionsutskottet i betänkande

2001/02:KU15. I skrivelsen presenterades en rad

initiativ som regeringen avsåg vidta under den

treårsperiod (2002-2004) som handlingsplanen

omfattar. Handlingsplanen syftar till att ta ett

samlat grepp om de mänskliga rättigheterna i Sverige

och berör ett stort antal politikområden och

samhällsområden, t.ex. diskrimineringsfrågor,

barnets rättigheter och de nationella minoriteterna.

I demokratiskrivelsen (s. 101 f.) redovisar

regeringen några av de åtgärder som genomförts inom

politikområdet Demokrati som en direkt följd av

handlingsplanen.

Myndigheten för skolutveckling

Myndigheten för skolutveckling har haft i uppdrag av

regeringen att ta fram ett stödmaterial avseende

mobbning och kränkande behandling i skolan.

Materialet redovisades till regeringen i december

2003. Det omfattar verksamheterna i förskola,

grundskola och gymnasieskola. Främst är det tänkt

som ett stöd till personal och skolledning som

arbetar med frågor om värdegrund, demokrati och mot

kränkande behandling, men också till ansvariga i

kommunerna.

Myndigheten har även haft i uppdrag att ta fram

stödmaterial för politik i skolan. Materialet, som

redovisades i mars 2004, syftar till att främja en

positiv utveckling av samverkan mellan skolan och

politiska organisationer av olika slag. Materialet

tar sin utgångspunkt i skolans demokratiska uppdrag.

Samtidigt diskuteras skolans förhållande till

strömningar som hotar demokratin och står i strid

med värdegrunden. Materialet försöker även klargöra

de regler som gäller i samband med politiska partier

och andra organisationers närvaro i skolan.

Skolansvarsutredningen

Regeringen beslutade i september 2003 att tillkalla

en särskild utredare med uppdrag att ge förslag till

lagstiftning som främjar lika rättigheter och

motverkar diskriminering och annan kränkande

behandling på skolområdet och inom viss annan

utbildning (dir. 2003:114).

Utredningen, som antog namnet

Skolansvarsutredningen, överlämnade i april 2004

betänkandet Skolans ansvar för kränkningar av elever

(SOU 2004:50). Utredningen föreslår en ny lag om

förbud mot kränkning av elever. Förslaget innebär

att kommun eller annan som driver skolverksamhet

blir skadeståndsskyldig mot elev som skolan

diskriminerar på grund av kön, etnisk tillhörighet,

religion eller annan trosuppfattning, sexuell

läggning eller funktionshinder. Den nya lagen skall

även omfatta elever som mobbas eller kränks av andra

elever eller av skolans personal. Bevisbördan läggs

till stor del på skolan. Om en elev har

särbehandlats och påstår att det skett på grund av

kön, etnisk härkomst eller annat är det skolans sak

att bevisa att orsaken är en annan, annars blir

skolan ansvarig. Skadeståndet skall omfatta

ersättning både för den kränkning som

diskrimineringen medfört och eventuell ekonomisk

skada. Om en skola har fått reda på att en elev

mobbats eller trakasserats måste skolan, för att

undgå ansvar, visa att alla rimliga åtgärder

vidtagits för att hindra fortsatta trakasserier,

eller att sådana åtgärder inte skulle ha hjälpt. Det

är en skärpning av det skadeståndsansvar som gäller

i dag. Blir en elev direkt trakasserad av

skolpersonal blir skolan ansvarig utan vidare.

Betänkandet skall enligt uppgift från

Utbildningsdepartementet skickas ut på bred remiss

inom en snar framtid.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i

betänkande 2003/04:KU12 behandlat en motion (m) om

generellt förstärkt skydd för fri- och

rättigheterna. Utskottet anförde därvid att en

samlad översyn av regeringsformen är aviserad och

att samtal har förts med de politiska partierna om

innehållet i översynen. Enligt utskottets mening

borde resultatet av detta förberedelsearbete inte

föregripas. Utskottet hänvisade även till tidigare

ställningstagande i fråga om en utvidgning av

området för bedömningsgrunderna enligt 2 kap. 12 §

andra stycket regeringsformen om minoritetsskyddet

vid fri- och rättighetsbegränsande lagstiftning

eller om Europakonventionens förhållande till

regeringsformen. Motionen avstyrktes.

I samma betänkande avstyrkte utskottet med

hänvisning till det pågående förberedelsearbetet

även en motion (kd) om rättsligt bindande

diskrimineringsskydd i regeringsformen för

människans integritet oberoende av religion, ålder,

ras, hudfärg, kön, språk, sexuell identitet,

genetiska särdrag, börd, ekonomisk eller social

ställning, funktionshinder och etnisk eller politisk

tillhörighet.

Utskottet avstyrkte även motioner från flera

partier om utökat skydd mot diskriminering på grund

av sexuell läggning, bl.a. med hänvisning till

tidigare ställningstagande.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande

avseende förstärkt skydd för fri- och rättigheterna

m.m. Utskottet avstyrker således motionerna

2003/04:K26 (fp) yrkande 5 och 2003/04:K27 (mp)

yrkande 5.

Vad gäller mobbning och intolerans i skolan

konstaterar utskottet att grundläggande demokratiska

värderingar och åtgärder för att förebygga och

motverka kränkande behandling betonas i skolans

styrdokument. Vidare har regeringen tagit initiativ

för att bl.a. ta fram ett stödmaterial avseende

mobbning och kränkande behandling i skolan. En av

regeringen tillsatt utredning har haft i uppdrag att

ge förslag till lagstiftning som främjar lika

rättigheter och motverkar diskriminering och annan

kränkande behandling på skolområdet och inom viss

annan utbildning. Utredningens betänkande har

nyligen överlämnats till regeringen och det kommer

snart att skickas ut på en bred remissrunda. Mot

bakgrund av ovan anförda är enligt utskottets mening

något uttalande från riksdagen för att fästa

regeringens uppmärksamhet på betydelsen av god

skolmiljö inte nödvändigt. Motion 2003/04:K26 (fp)

yrkande 7 avstyrks.

Maktdelning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande motionsyrkanden om

ökad maktdelning. Jämför reservation 20 (m).

Motion

I motion 2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om maktdelning

(yrkande 1). Enligt motionärerna bör maktdelningen

öka inom parlamentarismens ram. För att öka den s.k.

horisontella maktdelningen - ökad maktbalans mellan

de demokratiska institutionerna på samma nivå -

anför motionärerna att domstolar bör ges större

möjligheter att kontrollera lagstiftningens

förenlighet med grundlagen, vilket lättast sker

genom att uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 §

regeringsformen (RF) tas bort. Vidare anförs i

motionen att skyddet gentemot statens påbud är svagt

och att det finns en brist på maktdelning mellan den

centrala och den lokala nivån. Motionärerna anser

att inslagen av s.k. vertikal maktdelning skall öka.

Sådan maktdelning illustreras främst av en stark

kommunal självstyrelse. Andra exempel är

folkomröstningar och självständiga myndigheter. Som

ett led i en ökad vertikal maktdelning vill

motionärerna ge den kommunala självstyrelsen ett

starkare skydd i grundlagen, vilket riksdagen bör ge

regeringen till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Lagprövning och författinngsdomstol

Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet

2001/02 flera motioner som tog upp frågor om

lagprövningsrätt och författningsdomstol (bet.

2001/02:KU13 s. 55 f.). I detta sammanhang lämnade

utskottet en utförlig redovisning av frågans

tidigare behandling i utskottet under riksmötet

2000/01. I sin bedömning av då aktuella motioner

hade utskottet konstaterat att det i motioner och av

Demokratiutredningen framhållits den s.k.

europeiseringen av svensk rätt, som kan härledas

bl.a. från EU-medlemskapet (bet. 2000/01:KU11 s. 39

f.). Vid tidigare tillfällen hade utskottet

konstaterat att utrymmet för att tillämpa

uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap. 14 § andra punkten

RF har minskat genom Sveriges medlemskap i EU och

införlivandet av Europakonventionen i svensk rätt.

Utskottet framhöll att EG-rätten ju har företräde

framför svensk lag utan att det finns något krav på

uppenbar motstridighet. Därutöver konstaterade

utskottet att vissa delar av Europakonventionen - de

som ingår i EG-rätten - därmed skall tillämpas

omedelbart framför svensk lag, medan andra delar av

konventionen skall tillämpas först om "felet är

uppenbart". Europadomstolen i Strasbourg tillämpar

inte något uppenbarhetsrekvisit vid sin prövning.

Vidare anförde utskottet att om EU skulle ansluta

sig till Europakonventionen så att konventionen i

sin helhet blir EG-rätt med generell tillämpning,

blir utrymmet för att i Sverige tillämpa

uppenbarhetsrekvisitet vid normkollisioner ännu

mindre.

Utskottet erinrade också om sina tidigare

påpekanden att även om regeln i 11 kap. 14 § RF tar

sikte på konflikter mellan svenska rättsnormer av

skilda valörer, är det tveksamt om någon klar

skiljelinje i längden kan upprätthållas i

rättstillämpningen mellan situationer som synes

reglerade av endast nationell rätt och situationer

då den "europeiska" rätten inverkar. Envar av de

normer som ställs mot varandra vid en lagprövning

kan härledas ur politiska beslut, och det kunde

därför enligt utskottets mening inte anses stå i

strid med demokratins grundsatser att en norm av

högre statsrättslig valör, som antagits i

demokratisk ordning, ges företräde framför en norm

av lägre statsrättslig valör.

Utskottet ansåg mot bakgrund av det anförda att

regeringen borde ges i uppdrag att låta utreda

frågor om skyldigheten enligt 11 kap. 14 § RF för

domstolar eller andra offentliga organ att i vissa

fall inte tillämpa en föreskrift och om undantaget

från denna skyldighet, det s.k.

uppenbarhetsrekvisitet. Uppenbarhetsrekvisitet borde

enligt utskottet belysas, inte minst med hänsyn till

att Europakonventionen införlivats med svensk rätt

och att Sverige anslutit sig till EU. Utredningen

borde omfatta frågan på vilket sätt en förstärkt

lagprövning bör kunna utövas. Detta borde t.ex.

kunna innefatta överväganden kring Lagrådets

ställning och frågan om behovet av en speciell

författningsdomstol eller om prövning bör ske inom

det vanliga domstolsväsendet. Enligt utskottets

mening var det angeläget att utredningen belyste

möjligheterna att även fortsättningsvis garantera

domstolsväsendets självständighet och undvika

politisering av domstolarna.

Utskottet ansåg att riksdagen med bifall till och

med anledning av de aktuella motionerna borde ge

regeringen det anförda till känna. Riksdagen

beslutade i enlighet med utskottets hemställan

(rskr. 2000/01:149).

I sitt ställningstagande rörande motioner aktuella

under 2001/02 års riksmöte ansåg utskottet att det

alltjämt fanns ett behov av att de frågor som

berördes i utskottets tillkännagivande till

regeringen under föregående riksmöte blir föremål

för utredning. Enligt utskottets mening var det

angeläget att åtgärder vidtogs så att ett

utredningsarbete snarast möjligt kunde inledas.

Utskottet förutsatte att så skulle ske. Mot denna

bakgrund avstyrkte utskottet motionerna (bet.

2001/02:KU13 s. 57 f.).

I regeringens skrivelse 2002/03:75 med redogörelse

för regeringens behandling av riksdagens skrivelser

anfördes rörande bl.a. det ovan redovisade

tillkännagivandet att man inom Regeringskansliet

övervägde de närmare formerna för det

utredningsarbete rörande konstitutionella frågor som

tar sikte på förslag till grundlagsändringar inför

valåret 2006. Skrivelsen föranledde i denna del inte

något uttalande från konstitutionsutskottets sida

(bet. 2002/03: KU29 s. 20 f.).

Under våren 2004 avstyrkte utskottet motioner om

lagprövning och författningsdomstol med hänvisning

till sitt tidigare tillkännagivande om en utredning

rörande lagprövning och uppenbarhetsrekvisitet och

att överväganden rörande en sådan utredning torde

utgöra en del av förberedelserna inför den kommande

författningsöversynen, kring vilken regeringen

inlett samtal med de politiska partierna i riksdagen

(bet. 2003/04:KU9 s. 50).

I regeringens skrivelse 2003/04:75 med redogörelse

för regeringens behandling av riksdagens skrivelser

uppger regeringen rörande ovan nämnda

tillkännagivande att den har bjudit in företrädare

för riksdagspartierna till överläggningar om en

samlad översyn av regeringsformen. Skrivelsen

behandlas av utskottet under våren.

Maktdelning

Under våren 2004 har konstitutionsutskottet i

betänkande 2003/04:KU9 behandlat en motion (m) om

ökad maktdelning. I motionen anfördes argument för

såväl horisontell som vertikal maktdelning. Enligt

utskottets mening kunde man utgå från att den

kommande författningsöversynen kommer att rymma

flera av de frågor som efterfrågades i bl.a. den

nämnda motionen. Sålunda kunde enligt utskottet

förutsättas att frågor som rör både relationerna

mellan de organ som uppbär den offentliga makten och

deras uppgifter kommer att beröras. Utskottet

avstyrkte motionen i enlighet med detta.

I samma betänkande behandlade utskottet även flera

motioner (m, fp, kd, c) om att värna och stärka den

kommunala självstyrelsen. Utskottet konstaterade att

den s.k. Ansvarskommittén i förslaget (SOU 2003:123)

för sitt kommande utredningsarbete aktualiserar en

väsentlig del av de frågor som behandlas i de

aktuella motionerna. Utskottet förutsatte att

regeringen i sina överväganden beträffande

Ansvarskommitténs fortsatta uppdrag och den kommande

författningsutredningens arbete beaktar att de

överväganden av grundlagskaraktär som i motionerna

aktuella frågor kan föranleda får sin plats i nämnda

utredningar. Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet

motionerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2003/04:K24 (m) yrkandena 1 och 4 avstyrks.

Granskning i kommunerna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

tidigare ställningstagande en motion om

inrättande av kommunala

"konstitutionsutskott". Jämför reservation 21

(fp).

Motion

I motion 2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

anförs att revisionen i landets kommuner måste

förnyas och förändras. Motionärerna anser att det i

kommunerna behövs ett bättre forum för

"konstitutionell" granskning av ledande kommunala

politikers göranden och låtanden. Därför bör

inrättas kommunala "konstitutionsutskott" i form av

särskilda granskningsnämnder, bestående av

förtroendevalda, med uppgift att granska

kommunledningen ur ett konstitutionellt perspektiv.

En utredning bör tillsättas för att komma med

förslag på en förstärkt förtroendemannarevision i

enlighet med tankarna om kommunala

konstitutionsutskott. Detta bör riksdagen enligt

motionärerna ge regeringen till känna (yrkande 9).

Bakgrund

Gällande ordning

Kommunallagen

I kommunallagen (1991:900) finns bestämmelser om den

kommunala revisionen. Enligt dessa väljs revisorer

och revisorsersättare av fullmäktige (3 kap. 9 §).

Revisorernas uppgift är att i den omfattning som

följer av god revisionssed årligen granska all

verksamhet som bedrivs inom nämndernas och

fullmäktigeberedningarnas verksamhetsområden (9 kap.

9 och 11 §§). De granskar på samma sätt, genom de

revisorer eller lekmannarevisorer som utsetts i

kommunala företag, även verksamheten i de företagen.

Revisorerna prövar om verksamheten sköts på ett

ändamålsenligt och från ekonomisk synpunkt

tillfredsställande sätt, om räkenskaperna är

rättvisande och om den interna kontrollen som görs

inom nämnderna är tillräcklig. Av lagtexten framgår

klart att revisorerna inte kan granska fullmäktige,

vilket ligger i sakens natur eftersom revisorerna i

första hand är fullmäktiges uppdragstagare.

Vidare har enligt kommunallagen varje medlem av en

kommun eller ett landsting rätt att få lagligheten

av kommunens eller landstingets beslut prövad genom

att överklaga dem hos länsrätten (10 kap. 1 §). De

beslut som får överklagas är bl.a. beslut av

fullmäktige eller den beslutande församlingen i ett

kommunalförbund och beslut av en nämnd eller ett

partssammansatt organ, om beslutet inte är av rent

förberedande eller rent verkställande art (10 kap. 2

§). Ett överklagat beslut skall upphävas om det inte

har tillkommit i laga ordning, beslutet hänför sig

till något som inte är en angelägenhet för kommunen

eller landstinget, det organ som har fattat beslutet

har överskridit sina befogenheter, eller beslutet

strider mot lag eller annan författning (10 kap. 8

§).

Riksdagens ombudsmän

Enligt lagen (1986:765) med instruktion för

Riksdagens ombudsmän har justitieombudsmännen

tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet

efterlever lagar och andra författningar samt i

övrigt fullgör sina åligganden (1 §). Under

ombudsmännens tillsyn står bl.a. kommunala

myndigheter och tjänstemän och andra

befattningshavare vid dessa (2 §). Tillsynen

omfattar inte ledamöter av beslutande kommunala

församlingar.

Riksrevisionen

Enligt lagen (2002:1022) om revision av statlig

verksamhet m.m. får Riksrevisionen inom ramen för

effektivitetsrevision granska hur statsmedel som

tagits emot som stöd till en viss verksamhet -

inklusive verksamhet som bedrivs i kommunal regi -

används, om redovisningsskyldighet för medlen gäller

mot staten eller särskilda föreskrifter eller

villkor har meddelats om hur medlen får användas (2

§).

Doktrinen

I en kommentar till kommunallagen anges att det är

klart att det ligger inom revisorernas befogenheter

att granska lagligheten i förvaltningen i samband

med förvaltnings- eller redovisningsrevisioner,

fastän detta inte angivits särskilt. Det har dock

ansetts att laglighetsfrågor i första hand skall

prövas av de rättsvårdande myndigheterna inom ramen

för gällande system, t.ex. genom kommunalbesvär

eller JO-tillsyn (Ingegärd Hilborn m.fl.,

Kommunallagen. Kommentarer och praxis, 3:e uppl.,

2001, s. 381).

Frågan om laglighetsgranskning i kommunerna

Flera utredningar har övervägt möjligheten att låta

revisorerna övervaka de kommunala besluten från

laglighetssynpunkt innan de verkställs. Frågan

behandlades också i Lokaldemokratikommitténs

delbetänkande Förtroendevaldas ansvar vid

domstolstrots och lagtrots (SOU 1993:109 s. 78).

Däri framhöll kommittén betydelsen av en utvidgning

av de kommunala revisorernas obligatoriska uppgifter

till att även omfatta granskningen av lagligheten i

nämndernas verksamhet. Kommittén gjorde sin

bedömning utifrån den omständigheten att

laglighetsgranskning ingår i revisorernas arbete.

Lokaldemokratikommittén framförde i sitt

slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU

1993:90 s. 178) som sitt huvudförslag, att

revisorernas laglighetsgranskning skulle göras

obligatorisk. Kommittén angav att det inte skulle

innebära någon ingripande förändring i revisorernas

uppgifter och arbetsförutsättningar om granskningen

genom bestämmelser i kommunallagen skulle göras

obligatorisk. Remissinstanserna var delade i

uppfattningarna om Lokaldemokratikommitténs förslag.

I promemorian Kommunalt domstolstrots och lagtrots

(Ds 1995:27) framhölls att utredningen inte för

närvarande var beredd att föranstalta om något

obligatorium och pekade bl.a. på risken att en sådan

granskning skulle ta resurser från andra angelägna

revisionsuppgifter.

Kommunala förnyelsekommittén föreslog i sitt

slutbetänkande Förnyelse av kommuner och landsting

(SOU 1996:169 s. 131), såsom en av flera åtgärder i

syfte att stärka revisionen, att man skulle

undersöka om revisorerna skall granska lagligheten i

verksamheten.

Kommunrevisionsutredningen gjorde i sitt

betänkande Den kommunala revisionen - ett

demokratiskt kontrollinstrument (SOU 1998:71 s. 105)

bedömningen att laglighetsprövning inte skall vara

en lagreglerad uppgift för revisorerna, utan dessa

frågor skall som hittills prövas av de rättsvårdande

myndigheterna. Som skäl för sin bedömning anförde

kommittén att frågan om lagligheten i den kommunala

förvaltningen regelmässigt prövas i

beredningsarbetet. Vidare innefattas, anförde

kommittén, i den kommunala revisionens uppgifter en

möjlighet för revisorerna att granska lagligheten av

förvaltningen. Om laglighetsgranskning görs till en

lagreglerad obligatorisk uppgift för revisorerna

finns det dock, menade kommittén, risk för att denna

uppgift kan komma att dominera på bekostnad av andra

revisionella uppgifter. Kommittén framhöll även att

de laglighetsfrågor som skall granskas många gånger

juridiskt kan vara mycket komplicerade och att det

vid val av revisor inte ställs några krav på vare

sig ekonomiska eller juridiska kunskaper. Också en

åtgärd att tillkalla den juridiska hjälp som kan

behövas vid laglighetsprövning förutsätter, menade

kommittén, många gånger ett eget juridiskt kunnande;

i annat fall är risken stor att man inte upptäcker

problemen.

I proposition 1998/99:66 En stärkt kommunal

revision gjorde regeringen samma bedömning som

Kommunrevisionsutredningen, dvs. att

laglighetsgranskningen inte skall vara en

lagreglerad obligatorisk uppgift för revisorerna

(s. 90). Liksom kommittén framhöll regeringen att de

laglighetsfrågor som skall granskas många gånger kan

vara mycket juridiskt komplicerade, och den ansåg

att revisionens primära uppgift är och bör vara de

förvaltnings- och redovisningsrevisionella

uppgifterna.[2] Vidare nämnde regeringen att i den

kommunala revisionens uppgifter också innefattas en

möjlighet men ingen uttrycklig skyldighet för

revisorerna att granska lagligheten av

förvaltningen. Samtidigt menade regeringen att

laglighetsfrågor, som hittills, skall prövas i

beredningsarbetet och av de rättsvårdande

myndigheterna. Regeringen ville i propositionen

också betona vikten av en god intern kontroll och

dess betydelse när det gäller bl.a. lagenligheten i

verksamheten. Det är också möjligt, menade

regeringen, för ett sakkunnigt biträde - som enligt

kommunallagen skall biträda revisorerna i

granskningen (9 kap. 8 §) - att i sin granskning

göra en bedömning av lagligheten och behandla detta

i sin granskningsrapport.

Konstitutionsutskottet berörde i sin behandling av

propositionen inte frågan om obligatorisk

laglighetsgranskning (bet. 1998/99:KU30).

Utredningen om den kommunala revisionen

En nyligen tillsatt utredning (Fi 2003:09) har fått

i uppdrag att göra en översyn av den kommunala

revisionens förutsättningar och funktionssätt (dir.

2003:97). Den särskilde utredaren skall bl.a.

analysera om nuvarande regler för ansvarsprövning i

fullmäktige har fungerat tillfredsställande och

överväga andra möjliga åtgärder som de

förtroendevalda revisorerna kan vidta som kan stärka

och utveckla denna process. Andra frågor som skall

tas upp i utredningen är det pågående arbetet med

certifiering av kommunala sakkunniga revisorer,

rekryteringen av förtroendevalda revisorer,

granskning av delårsbokslut i kommunerna och

samarbete kring revisionen mellan olika kommuner och

landsting. Uppdraget skall redovisas senast i

oktober 2004.

Frågesvar av Lars-Erik Lövdén om kommunala

konstitutionsutskott

Statsrådet Lars-Erik Lövdén besvarade den 30 juli

2003 en fråga (2002/03:1223) om kommunala

konstitutionsutskott. Lars-Erik Lövdén uppgav därvid

att han inte var beredd att låta utreda frågan om

inrättande av sådana. I svaret hänvisades till att,

till skillnad från hur det fungerar i regering och

riksdag, domstol kan pröva om kommunfullmäktiges,

landstingsfullmäktiges respektive nämnders beslut

överensstämmer med deras lagenliga befogenheter och

skyldigheter. Vidare hänvisades till den kommunala

revisionens granskning, Justitieombudsmannens

tillsyn samt till att förtroendevalda i kommuner och

landsting bor nära och ofta kommer i kontakt med

sina väljare, vilket medför att medborgarna på ett

förhållandevis enkelt sätt kan framföra sina

synpunkter direkt till de lokala beslutsfattarna.

Konstitutionsutskottets tidigare bedömning

avseende kommunala konstitutionsutskott

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 1997 ett

motionsyrkande (fp) om inrättande av kommunala

konstitutionsutskott för att skärpa den

konstitutionella granskningen i kommuner och

landsting (bet. 1997/98:KU4). Utskottet ansåg att en

sådan ordning som föreslogs i motionen inte passade

in i det kommunala systemet. Utskottet konstaterade

också att kommunallagen ger utrymme för en

granskning av lagenligheten i den kommunala

förvaltningen genom revisorerna, vartill kom att den

kommunala verksamhetens lagenlighet också prövas

genom kommunalbesvär och JO:s tillsynsverksamhet.

Mot den bakgrunden avstyrkte utskottet

motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.

Motion 2003/04:K289 (fp) yrkande 9 avstyrks.

Demokratisk professionalism i

förvaltningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till det

förvaltningspolitiska handlingsprogrammet en

motion om demokratisk professionalism i

förvaltningen. Jämför reservation 22 (kd).

Motioner

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

yrkande 9 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

en statlig utredning som utifrån

Demokratiutredningens förslag utvecklar "ett

offentligt etos och en demokratisk professionalism".

I motionen anförs att staten verkar ha en allt

otydligare idé om vilka beteenden och mål som skall

prägla statsförvaltningen. Ämbetsmannakulturen, som

enligt motionärerna tidigare präglade stora delar av

statsförvaltningen, luckras upp alltmer och

ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått

som skall uppfyllas.

Bakgrund

Gällande ordning

Enligt 1 kap. 9 § regeringsformen skall domstolar

samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör

uppgifter inom den offentliga förvaltningen i sin

verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt

iakttaga saklighet och opartiskhet. Enligt 1 kap. 2

§ skall den offentliga makten utövas med respekt för

alla människors lika värde och för den enskilda

människans frihet och värdighet.

I förvaltningslagen (1986:223) anges allmänna

bestämmelser om hur förvaltningsmyndigheter skall

handlägga sina ärenden. Bestämmelserna avser att

värna den enskildes rättssäkerhet och anspråk på

service.

Det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet

Regeringen redovisade i propositionen Statlig

förvaltning i medborgarnas tjänst (prop.

1997/98:136) riktlinjer för och krav på den statliga

förvaltningen. Propositionen behandlades av

utskottet (bet. 1997/98:KU31).

År 2000 antog regeringen ett flerårigt

förvaltningspolitiskt handlingsprogram - En

förvaltning i demokratins tjänst. I skrivelse

2000/01:151 lämnade regeringen en redogörelse till

riksdagen för handlingsprogrammet. Programmet

innehåller dels regeringens grundläggande värden för

en långsiktig utveckling av förvaltningen, dels de

åtgärder som regeringen genomför för att uppnå de

förvaltningspolitiska målen.

Av ovan nämnda skrivelse framgår bl.a. att kärnan

i det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet är

att medborgarna sätts i centrum i en demokratisk,

rättssäker och effektiv förvaltning.

Statsförvaltningens verksamhet skall utgå ifrån de

grundläggande värdena demokrati, rättssäkerhet och

effektivitet. De krav som demokratin ställer innebär

att förvaltningen skall fullgöra sina uppgifter i

enlighet med de beslut som riksdag och regering har

fattat. Kraven på rättssäkerhet innebär att

förvaltningen skall fatta materiellt riktiga beslut

på grundval av gällande lagar och andra

författningar samt att enskilda skall ha möjlighet

att få sin sak prövad i domstol. Kravet på

effektivitet innebär att förvaltningen skall

åstadkomma avsedda resultat och uppnå de mål som

fastställts av statsmakterna och att detta skall ske

kostnadseffektivt.

I demokratiskrivelsen (s. 111) anför regeringen

att det förvaltningspolitiska handlingsprogrammet

har fått ett brett genomslag i förvaltningen. De

statliga myndigheterna har under de senaste åren

ökat sina ansträngningar att vara tillgängliga och

serviceinriktade i sina kontakter med medborgare och

företag. Enligt skrivelsen framgår detta bl.a. av

dialoger med myndigheter, rapporter från

stabsmyndigheter och kontakter med forskarvärlden.

Även de medborgarundersökningar, som Statskontoret

har gjort på regeringens uppdrag, visar bl.a. att

servicen har förbättrats.

Statens kvalitets- och kompetensråd

I januari 1998 inrättade regeringen en ny myndighet,

Statens kvalitets- och kompetensråd. Enligt

förordningen (1998:1647) med instruktion för Statens

kvalitets- och kompetensråd är rådet en central

förvaltningsmyndighet med uppgift att i medborgarnas

intresse stödja och stimulera arbetet med

kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom

den statliga förvaltningen (1 §). Rådet skall bl.a.

utveckla och sprida former för arbete med kvalitet

inom statsförvaltningen, ta fram underlag för att

stödja den statliga förvaltningen i arbetet med att

skaffa, utveckla och behålla rätt kompetens,

förmedla grundläggande förvaltningsutbildningar och

verka för en god förvaltningskultur och etik hos de

statliga myndigheterna (4 §).

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 2 avsnitt 5.5.2) bedömde regeringen att

Statens kvalitets- och kompetensråd under året

spelat en viktig roll för att bidra till

intensifieringen av den statliga förvaltningens

kvalitetsarbete samt för att stödja

statsförvaltningens långsiktiga

kompetensförsörjning.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har inom ramen för det

förvaltningspolitiska handlingsprogrammet arbetat

för en långsiktig utveckling av statsförvaltningen.

En statlig myndighet har inrättats med uppgift att

bl.a. verka för en god förvaltningskultur och etik

hos de statliga myndigheterna. Kärnan i

handlingsprogrammet är att medborgarna sätts i

centrum i en demokratisk, rättssäker och effektiv

förvaltning. Regeringen har flera gånger redogjort

för riksdagen för åtgärder som regeringen har

vidtagit och den fortsatta inriktningen av

förvaltningspolitiken. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motion 2003/04:K400 (kd) yrkande 9.

Demokrati och IT

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående arbete motioner om demokrati och IT.

Jämför reservation 23 (m, fp, kd, c, mp).

Motioner

Flera motioner tar upp vikten av

informationstekniken i arbetet med att utveckla

demokratin. I motion 2002/03:K383 av Gustav Fridolin

(mp) yrkande 9 begärs att regeringen utreder

Internets användning i demokratiska beslutsprocesser

samt uppmuntrar och utvärderar sådana kommunala

initiativ. Eventuella tekniska hinder bör

undanröjas. Det bör särskilt beaktas vilka kanaler

och vilken teknik unga väljer för sitt engagemang

samt att den nya kommunikationstekniken har stor

betydelse för enskildas möjlighet att påverka och

föra samtal i ett vidsträckt och glesbefolkat land

som Sverige.

I motion 2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

att utveckla e-demokratin (yrkande 18). I motionen

anförs att den nya informationstekniken har fått

stort genomslag i olika delar av samhället, men att

dess fulla potential ännu knappast utnyttjas i

politiska sammanhang. Informationstekniken utgör

enligt motionärerna ett värdefullt komplement till

de etablerade kanalerna för politiskt engagemang. De

menar att inte bara partierna utan också offentliga

myndigheter och institutioner måste ta till sig

informationstekniken. Det kan göras genom att t.ex.

inte bara protokoll från kommunfullmäktiges

sammanträden utan även förberedande promemorior och

partimotioner läggs ut på Internet. Det handlar

också om att använda Internet som ett

kommunikationsmedel i en opinionsbildnings- och

beslutsfattandeprocess. Motionärerna anför att de

delar Riksdagens revisorers uppfattning om att en

rad åtgärder måste vidtas för att utveckla

rättsinformationssystemet. Vidare bör enligt dem

särskilt personuppgiftslagens konsekvenser för

möjligheterna till samhällsinformation på Internet

uppmärksammas. Motionsyrkanden med samma innebörd

framförs i motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz

m.fl. (fp) yrkande 11 och i motion 2003/04:T561 av

Eva Flyborg m.fl. (fp) yrkande 6.

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

informationsteknikens roll för att främja

demokratin. I motionen anförs att

informationstekniken hittills främst har använts

till att öka informationen från politiska

institutioners sida, men ännu inte så mycket för att

öka deltagandet från medborgarnas sida. Motionärerna

menar att den nya informationstekniken har en enorm

potential när det gäller att vidga medborgarnas

möjligheter att delta i och påverka

problemformuleringar och diskussioner före beslut i

folkvalda församlingar. I motionen anförs att

offentlighetsprincipen borde kunna tillämpas så att

allmänna handlingar görs tillgängliga på Internet,

försöksverksamhet med Internetbaserad röstning bör

genomföras för gruppen utlandssvenskar vid nästa val

och myndigheter bör arbeta aktivt med att öppna sina

system för medborgarna så att många rutinärenden kan

klaras av utan större insatser från personalen.

I motion 2003/04:T474 av Sven Bergstöm m.fl. (c)

anförs att informationstekniken skapar möjlighet att

öka medborgarnas delaktighet i politiken genom att

komplettera, inte ersätta, det traditionella mötet

mellan politiker och medborgare. Enligt motionärerna

visar erfarenheter från Sverige, övriga EU och USA

att också det verkliga deltagandet i politiken går

upp där man satsat på det virtuella deltagandet.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna (yrkande 23). Vidare anförs i motionen

att alltför många har negativa erfarenheter av

diskussionsforum, digitala anslagstavlor och

diskussionslistor. Förklaringen till det är enligt

motionärerna ofta att beslutsfattarna inte finns i

det digitala forumet, och när de inte finns där

faller meningen med ett digitalt forum. Även detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna (yrkande 24).

Bakgrund

Demokratipropositionen

I demokratipropositionen (s. 63) anförde regeringen

att informationstekniken har en stor potential när

det gäller att vidga medborgarnas möjligheter att

delta i och påverka formuleringar av problem och att

delta i diskussioner före beslut i folkvalda

församlingar. Den anförde även att den statliga och

kommunala politiken i första hand bör inrikta sig på

att utveckla tekniker och metoder inom IT för att

främja en representativ demokrati med brett

medborgerligt deltagande.

24-timmarsmyndigheten

Regeringens mål med det arbete som sammanfattas i

begreppet 24-timmarsmyndighet är att förenkla och

förbättra samhällsservicen till medborgare och

företag (skr. 2000/01:151 s. 32). Det innebär att

tillgången till service skall vara oberoende av tid

och plats, att kontakterna med myndigheterna skall

göras enklare och att kvaliteten i servicen skall

förbättras. Informationstekniken skall användas för

att underlätta för medborgarna att få tillgång till

information, som möjliggör ett aktivt deltagande i

beslutsprocesserna i den offentliga förvaltningen.

Den skall också användas för att öka medborgarnas

insyn och möjligheter att följa handläggningen och

lämna synpunkter i enskilda ärenden.

I syfte att stimulera utvecklingen av 24-

timmarsmyndigheten beslutade regeringen i juni 2003

att tillsätta en delegation, Delegationen för

utveckling av offentliga e-tjänster (Fi 2003:05),

med uppdrag att stimulera utvecklingen och

användningen av elektroniska tjänster inom det

offentliga åtagandet (dir. 2003:81). Målen är bl.a.

att öka tillgängligheten till viktig samhällsservice

och underlätta medborgarnas insyn och delaktighet i

offentliga beslutsprocesser. Delegationen beräknas

avsluta sitt arbete senast den 1 november 2006.

Den 1 januari 2004 inrättade regeringen en ny

myndighet, Nämnden för elektronisk förvaltning.

Enligt förordningen (2003:769) med instruktion för

Nämnden för elektronisk förvaltning har nämnden till

uppgift att stödja utvecklingen av ett säkert och

effektivt elektroniskt informationsutbyte mellan

myndigheter samt mellan myndigheter och enskilda

genom att

- besluta om de standarder eller liknande krav som

skall vara gemensamma för det elektroniska

informationsutbytet för myndigheter under

regeringen,

-

- bistå med information och utarbeta riktlinjer,

samt

-

- verka för att det på informationsteknikmarknaden

tillhandahålls tjänster och produkter till stöd för

elektroniskt informationsutbyte.

-

Arbete inom Regeringskansliet

Arbetsgrupp för IT och demokrati

Regeringen aviserade i demokratipropositionen (s.

63) att den avsåg att tillsätta en IT-arbetsgrupp

inom Regeringskansliet. I februari 2002 inrättades

en arbetsgrupp, arbetsgruppen för IT och demokrati,

inom Justitiedepartementet med uppgift att följa och

främja utvecklingen av demokratiska processer med

stöd av IT (Ju2002:E). Förutom att fungera som ett

forum för erfarenhetsutbyte skall arbetsgruppen

följa och främja utvecklingen av olika tekniker och

metoder för en deltagardemokrati med IT-stöd; följa

utvecklingen av informationsteknikens möjligheter

att förbättra, förenkla och utveckla valförfarandet

och valdeltagandet; överväga om reglerna för

statligt och kommunalt stöd till t.ex. folkrörelser

och massmedier bör ses över; lämna förslag om hur

medborgarna (t.ex. äldre och personer med

funktionshinder) kan få ökad tillgänglighet till IT;

uppmärksamma bibliotekens betydelse och roll som

samhällets öppna rum samt fungera som referensgrupp

inom Regeringskansliet vid t.ex. propositionsarbete.

Arbetsgruppen skall arbeta fram till den 31 december

2004.

Inom ramen för arbetsgruppens arbete har

rapporterna E-röstning - en antologi och Digitala

klyftor - förr, nu och i framtiden publicerats. I

februari 2004 överlämnade arbetsgruppen en

promemoria med förslag till handlingsplan för att

minska de digitala klyftorna i samhället, Förslag

till strategi för att minska de digitala klyftorna

(Justitiedepartementet 2004). I promemorian

uppmärksammas forskning som visar att det i dag

finns skillnader, s.k. digitala klyftor, mellan

olika medborgargrupper när det gäller möjligheten

att tillgå och tillgodogöra sig information via

Internet. De klyftor som uppmärksammas i promemorian

är funktionshinder, ålder, kön, socioekonomisk

status, geografisk hemvist samt etnisk bakgrund.

Arbetsgruppens förslag på åtgärder faller inom flera

sektorer. Den viktigaste är på såväl kort som lång

sikt att se till att skolundervisningen och

breddutbildningen främjas. Likaså är det enligt

arbetsgruppen av största vikt att den tekniktillgång

som skall finnas allmänt tillgänglig får en

tillräcklig omfattning inom en snar framtid. En

tredje viktig åtgärd är insatser som gör offentliga

sektorns webbplatser såväl tekniskt som språkligt

och innehållsmässigt maximalt lättillgängliga.

Förtroendevalda och IT

Enligt demokratiskrivelsen (s. 43 f.) påbörjade i

september 2002 Justitiedepartementet ett samarbete

med Svenska Kommunförbundet och Votia Empowerment AB

i syfte att utforma en pilotutbildning för

förtroendevalda. Det övergripande syftet med

utbildningen är att de förtroendevalda skall ges

bättre förutsättningar att möta nya och förändrade

villkor i rollen som förtroendevald i en tid som

präglas av en allt intensivare mediebevakning, ny

teknik och mer kunniga, självständiga och kritiska

medborgare. Pilotutbildningen utformades i samarbete

med Norrbottens läns landsting. Utbildningen

behandlar bl.a. frågor om hur man som förtroendevald

kan föra en mer aktiv dialog med medborgarna, hur

man formulerar och för ut sitt budskap till olika

målgrupper, hur man hanterar medierna, hur

ledarrollen kan utvecklas, hur man som

förtroendevald bättre kan förstå politiker- och

tjänstemannarollen, hur genomskinligheten i

beslutsprocessen kan hanteras bättre samt hur

partiarbetet kan påverkas och förändras. En

slututvärdering av pilotutbildningen kommer att

genomföras under våren 2004.

Som framgått i föregående avsnitt avser regeringen

enligt demokratiskrivelsen (s. 140) att ta initiativ

till en kartläggning av tillgången till modern

informationsteknik och annat administrativt stöd

till förtroendevalda. Regeringen avser också att

tillsätta en utredning med uppgift att utreda

möjligheten att fatta beslut på distans.

Konferensen Offentliga rummet

Sedan 1999 arrangerar Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet i samverkan med bl.a.

Regeringskansliet årligen en konferens benämnd

Offentlig@rummet (skr. 2003/04:110 s. 116).

Konferensen behandlar frågor om hur den offentliga

sektorn - statliga myndigheter, landsting och

kommuner - kan använda Internet interaktivt för att

fördjupa och bredda den demokratiska dialogen samt

öka tillgängligheten för allmänheten till offentliga

tjänster. Syftet är att lyfta fram innovativa

exempel på hur dialog i nya former kan stärka

ställningen för enskilda i egenskap av såväl

medborgare som brukare av offentliga tjänster.

Konferensen skall också belysa hur den nya tekniken

kan förändra arbetsorganisationer och därmed

maktstrukturerna inom den offentliga sektorn.

Utskottets ställningstagande

Regeringen har framhållit att informationstekniken

har en stor potential när det gäller att vidga

medborgarnas möjligheter att delta i politiken.

Utskottet kan konstatera att regeringen har vidtagit

åtgärder för att följa och främja utvecklingen av

demokratiska processer och IT. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionerna 2002/03:K385 (fp)

yrkande 11, 2003/04:K290 (fp) yrkande 18,

2003/04:T561 (fp) yrkande 6, 2003/04:K400 (kd)

yrkande 2, 2003/04:T474 (c) yrkandena 23 och 24 samt

2002/03:K383 (mp) yrkande 9.

Demokratisk infrastruktur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.

pågående beredning ett motionsyrkande om

vikten av mötesplatser för politikerträffar.

Jämför reservation 24 (kd).

Motion

I motion 2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd)

anförs att det geografiska och kulturella avståndet

till politiker och den politiska beslutsprocessen

måste överbryggas. Återkommande organiserade

tillfällen att möta förtroendevalda på olika nivåer

för information och dialog bör övervägas. Lämpliga

mötesplatser för sådana politikerträffar kan vara

t.ex. i bibliotek och skolaulor. Detta bör enligt

motionärerna ges regeringen till känna (yrkande 3).

Bakgrund

Det demokratiska samhällets infrastruktur

Regeringen gör i demokratiskrivelsen (s. 130 f.)

bedömningen att människors samhällsengagemang

underlättas av att det finns gemensamma rum för

möten, diskussion och debatt. I ett samhälle byggt

på brett och jämlikt deltagande är det, enligt

regeringen, viktigt att det finns offentliga fysiska

lokaler och arenor där människor kan mötas för

samtal, diskussion och debatt. Dessa arenor är det

demokratiska samhällets - liksom förenings-, mötes-

och demonstrationsfriheternas - infrastruktur.

Enligt regeringen handlar det konkret om tillgången

till öppna torg och mötesplatser, offentliga

kulturinstitutioner och allmänna samlingslokaler.

Regeringen anser att det är angeläget att närmare

belysa de allmänna samlingslokalernas betydelse.

Dessa är viktiga i ett demokratiperspektiv genom att

de är öppna för alla, fria från kommersiella

intressen och ofta drivs med ett stort inslag av

ideella krafter.

Utredningen om allmänna samlingslokaler

Regeringen tillsatte i mars 2002 en utredning med

uppgift att undersöka och analysera frågor som rör

allmänna samlingslokaler. Utredningen överlämnade i

december 2003 betänkandet Allmänna samlingslokaler -

demokrati, kultur, utveckling (SOU 2003:118).

Utredningen visar att lokalerna har en viktig

betydelse för närsamhället och den lokala

demokratin. I utredningen framhålls att en stark

demokratisk infrastruktur är en förutsättning för

att den lokala demokratin skall kunna utvecklas och

stärkas. En betydelsefull beståndsdel i en sådan

infrastruktur är en god tillgång till ändamålsenliga

samlingslokaler. I varje lokal miljö - som kan vara

en kommundel eller en stadsdel i de större städerna

- bör det därför, enligt utredningen, finnas en

samlingslokal som främjar den sociala samvaron.

Utredningen föreslår bl.a. att varje kommun, i

samverkan med föreningslivet, bör göra en

inventering av befintliga och tänkbara mötesplatser

inom kommunen. En sådan inventering bör vara av

frivillig karaktär. Den skulle inte bara ge

föreningar och medborgarna information om vilka

lokaler som finns tillgängliga. Den skulle också

kunna vara en grund för att se om, var och hur

åtgärder bör vidtas för att medborgarna skall kunna

erbjudas mötesplatser i tillfredsställande

omfattning.

Utredningen hänvisar till ett initiativ som

utredningen tog tillsammans med Svenska

Kommunförbundet och Samlingslokalorganisationernas

samarbetskommitté (SamSam) om hur en dialog och

samarbete skulle kunna utvecklas mellan kommuner och

samlingslokalhållande föreningar. Enligt utredningen

har SamSam därefter fått ett projektbidrag från

regeringen för att fortsätta utveckla

samverkansprojektet i syfte att få fram goda exempel

som kan spridas vidare till andra kommuner och

föreningar.

Utredningens förslag är för närvarande föremål för

remissbehandling. I demokratiskrivelsen (s. 74)

anför regeringen att den avser att återkomma till

riksdagen i frågan.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen i

demokratiskrivelsen betonar vikten av en demokratisk

infrastruktur och tillgången till bl.a. allmänna

samlingslokaler. Vidare framgår av skrivelsen att

regeringen avser att återkomma till riksdagen i

frågan om allmänna samlingslokalers roll för

närsamhället och den lokala demokratin. Utskottet

anser med det anförda att något tillkännagivande om

vikten av lämpliga mötesplatser för politikerträffar

inte behövs och avstyrker motion 2003/04:K400 (kd)

yrkande 3.

Relationen mellan offentliga och

privata aktörer samt den ideella

sektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

kommande utredning motionsyrkanden om

relationen mellan offentliga, privata och

ideella aktörer. Jämför reservationerna 25

(c) om samverkan mellan offentliga och

privata aktörer och den ideella sektorn och

26 (fp, kd) om den statliga styrningen av den

ideella sektorn.

Motion

I motion 2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 8 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av en ny struktur för att öka samverkan

mellan offentliga och privata aktörer och det civila

samhället. Det kan handla t.ex. om nya former för

hur välfärdstjänster skall utformas, där både

privata företag och ideella organisationer kan spela

en viktig roll, eller om ett gott företagsklimat,

där alla aktörer kommer överens om vad som behöver

åstadkommas och hur de kan bidra. Denna samverkan

kan leda till nya välfärdslösningar och den har en

viktig demokratisk dimension eftersom människors

möjligheter att påverka såsom medborgare ökar.

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

yrkande 6 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

vikten av att inte öka den statliga styrningen av

den ideella sektorn. I motionen anförs att

föreningslivets självständighet gentemot staten

måste betonas och stöd till föreningslivet skall ges

enligt objektiva kriterier. Det är enligt motionen

bra att regeringen aktualiserar frågan om hur

stödformer till föreningslivet är anpassade till

moderna arbets- och organisationsformer, men det får

inte leda till ökat utrymme för godtyckligt

beslutsfattande om stöd.

Bakgrund

Social ekonomi

Enligt budgetpropositionen för 2004 syftar den s.k.

folkrörelsepolitiken bl.a. till att stödja och

stärka den sociala ekonomin i samhället (prop.

2003/04:1 utg.omr. 17 avsnitt 7.4). Med social

ekonomi avses organiserad verksamhet som primärt har

samhälleliga ändamål, bygger på demokratiska

värderingar och är organisatoriskt fristående från

den offentliga sektorn. Sådan verksamhet bedrivs i

första hand i föreningar, stiftelser och kooperativ.

Verksamheterna har allmännytta eller medlemsnytta,

inte vinstintresse, som främsta drivkraft.

Grundläggande för större delen av verksamheterna

inom den sociala ekonomin är människors vilja till

ideella insatser. Enligt regeringen har

folkrörelsepolitiken därmed en stor betydelse för

hur förutsättningarna för aktörerna inom den sociala

ekonomin formas.

I syfte att samordna regeringens

folkrörelsepolitik tillsattes i september 2001 en

interdepartemental arbetsgrupp. I arbetsgruppen

ingår representanter från samtliga departement.

Gruppens uppgifter har två huvudsakliga

inriktningar: dels att utgöra forum för samråd i

frågor som rör föreningslivet och den sociala

ekonomin och på så sätt förbättra den gemensamma

kunskapsbasen om dessa frågor i statsförvaltningen,

dels att följa upp vissa gemensamma insatser på

området. Enligt budgetpropositionen för 2004

(avsnitt 7.4) har arbetsgruppen kunnat konstatera

att det föreligger behov av att se över

folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs

riktade mot föreningslivet och den sociala ekonomin.

Regeringen har därför för avsikt att under 2004 låta

se över den statliga folkrörelsepolitiken.

Vidare framgår av budgetpropositionen för 2004 att

regeringen har tagit initiativ till att skapa ett

folkrörelseforum för dialog mellan regeringen och

föreningslivet (avsnitt 7.5). Enligt regeringen

utgör forumet en viktig del i regeringens

kontinuerliga dialog med föreningslivet och olika

aktörer inom den sociala ekonomin. Det forum som

genomfördes under 2003 bestod av en serie tematiska

seminarier och en tvådagarskonferens.

Ansvarskommittén

I januari 2003 beslutade regeringen att tillkalla en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över

strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen (dir. 2003:10). Den 18

december 2003 överlämnade kommittén, som antagit

namnet Ansvarskommittén (Fi 2003:02), ett

delbetänkande till regeringen. Syftet med det var

att ge underlag för mer preciserade tilläggsdirektiv

för kommitténs fortsatta arbete.

I betänkandet (SOU 2003:123 s. 164 f.) föreslår

kommittén att ett antal konkreta frågeställningar

ges prioritet i det fortsatta utredningsarbetet. En

av dessa frågeställningar avser driftsformer för

offentlig verksamhet. Kommittén konstaterar att det

under 1990-talet blev mer vanligt med privat

produktion av offentligt finansierade

välfärdstjänster och att marknadsorienterade

styrformer prövades på många håll inom den

offentliga välfärdsproduktionen. Enligt kommittén

har 1990-talets nya styr- och driftsformer i många

stycken förändrat situationen för medborgaren, såväl

i rollen som brukare som i rollen som

uppdragsgivare. I betänkandet formulerar kommittén

härvidlag följande frågor.

- Hur har inslagen av entreprenadlösningar påverkat

brukarens möte med välfärdstjänsten?

-

- Hur har nya driftsformer påverkat brukarens

möjlighet att påverka genom val av producent och

leverantör av offentligt finansierade tjänster?

-

- Hur har medborgarnas möjligheter till demokratisk

insyn och påverkan förändrats till följd av de nya

drifts- och ägandeformerna?

-

Betänkandet remissbehandlas under våren 2004.

Tilläggsdirektiv för kommitténs fortsatta arbete

förväntas före sommaren.

Författningsöversyn och konstitutionsutskottets

tidigare bedömning avseende struktur för

samverkan mellan olika aktörer

Konstitutionsutskottet har under innevarande

riksmöte behandlat en motion (c) i vilken yrkades

att riksdagen skulle tillkännage för regeringen vad

i motionen anfördes om att en ny samhällsordning,

federalismens principer, en öppnare

samhällsorganisation och ett stärkt civilsamhälle

skall utgöra grunden för en översyn av

regeringsformen (bet. 2003/04:KU9). Motionärerna

menade bl.a. att det är nödvändigt med en ny

struktur för att öka samverkan mellan offentliga och

privata aktörer samt det civila samhället. I sitt

betänkande (s. 11) erinrade utskottet om att samtal

helt nyligen inletts om innehållet i en kommande

författningsöversyn och ansåg därför att det finns

skäl att inte föregripa resultatet av detta

förberedelsearbete. Enligt utskottets mening kunde

man dock utgå från att den kommande översynen kommer

att rymma flera av de frågor som efterfrågas i bl.a.

den nämnda motionen. Motionen avstyrktes således av

utskottet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

avseende den kommande författningsöversynen och

struktur för samverkan mellan olika aktörer. Vidare

kan frågan om nya styr- och driftsformer komma att

ingå i Ansvarskommitténs tilläggsdirektiv, som

förväntas före sommaren. Mot denna bakgrund

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:K26 (fp)

yrkande 6 och 2003/04: K223 (c) yrkande 8.

Egenmakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om fostran till

egen makt via valfrihet. Jämför reservation

27 (fp).

Motion

I motion 2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp)

yrkande 2 föreslås att riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

fostran till egen makt. I motionen anförs att den

medborgare som tillförsäkras en utsträckt valfrihet

och lär sig agera målmedvetet som ett subjekt i

relation till för henne viktiga

samhällsinstitutioner sannolikt också lär sig att

hantera sin egen roll i förhållande till det

offentliga och därigenom skapar en ökad upplevelse

av egen makt. Principiellt kan detta ses som en

fostran till egen makt via valfrihet.

Bakgrund

Egenmakt, mänskliga rättigheter och kunskap

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 1 avsnitt 4.4) anförde regeringen att den,

för att uppnå de långsiktiga målen för

demokratipolitiken, har som allmän utgångspunkt att

se till att de som vill delta skall ges möjligheter

för detta engagemang. Det handlar om att undanröja

hinder för medborgarnas egna initiativ, engagemang

och vilja att ta ansvar. Det kan också handla om att

påverka attityder, värderingar och förhållningssätt

hos dem som har makt. Enligt regeringen bör

begreppet egenmakt ges en reell innebörd.

Diskriminering skall bekämpas och mänskliga

rättigheter värnas. Avgörande är de allmänna

livsvillkor som medborgarna lever under. Marknadens

och demokratins förhållande till varandra är ett

område som bör få större uppmärksamhet.

I demokratiskrivelsen (s. 122, 124) kopplar

regeringen frågan om egenmakt till frågan om

mänskliga rättigheter. Regeringen menar att

demokrati förutsätter förverkligande av de mänskliga

rättigheterna, med vilka avses såväl de ekonomiska,

sociala och kulturella rättigheterna som de

medborgerliga och politiska rättigheterna. Enligt

regeringen ökar människors möjligheter att vända

vanmakt till egenmakt när de mänskliga rättigheterna

är tillgodosedda. Vidare menar regeringen att

tillgång till information och kunskap om det

politiska systemet och samhället är avgörande för

människors förutsättningar att utöva egenmakt i

betydelsen makt över sin egen vardag och

livssituation (s. 126).

Regeringen uppmärksammar i demokratiskrivelsen

behovet av fortsatt arbete inom området mänskliga

rättigheter och information och kunskap om det

politiska systemet och samhället.

Utskottets tidigare bedömning avseende egenmakt

och valfrihet

Utskottet har under våren 2004 behandlat en motion

(fp) i vilken begärdes en vitbok för ett

systematiskt arbete med reformer för att stärka

individens egenmakt och frihet (bet. 2003/04:KU12).

Enligt motionären behövs reformer som bl.a. ökar

valfriheten i välfärden. Utskottet var inte berett

att ställa sig bakom vad som anfördes i motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen vid olika

tillfällen har uppmärksammat frågan om människors

egenmakt. Utskottet ser positivt på detta. Utskottet

är däremot inte berett att ställa sig bakom vad som

anförs i motion 2002/03: K385 (fp) yrkande 2 om

fostran till egen makt via valfrihet.

Motionsyrkandet avstyrks.

Medborgarkontrakt m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om införande av

medborgarkontrakt och medborgarbok. Jämför

reservation 28 (kd) om medborgarbok.

Motioner

I motion 2003/04:K310 av Anne-Marie Ekström (fp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att införa

medborgarkontrakt. Ett medborgarkontrakt innebär

enligt motionären att medborgaren och samhället

upprättar ett kontrakt som talar om vilka

förväntningar medborgaren kan ställa på samhället

och vice versa. Genom detta klargörs spelreglerna

och båda parter vet vad som gäller, vilket skulle

kunna medföra att förtroendet för samhället och

politiker förstärks. Möjligheten att införa

medborgarkontrakt bör enligt motionären undersökas

och uppmuntras inom stat, kommun och landsting.

För att betona medborgarskapets rättigheter, men

också dess skyldigheter, föreslås i motion

2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd) att varje

svensk medborgare som uppnår myndighetsåldern och

alla som kommer till Sverige och erhåller svenskt

medborgarskap skall få en medborgarbok där

medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets

grundvärderingar formuleras. Boken, som bör

överlämnas i samband med en ceremoni i hemkommunen,

bör förmedla den värdegrund som beskrivs i

skolplanen. Den bör även innehålla en kort historik

över Sveriges demokratiska utveckling och

information om hur det politiska systemet i Sverige

och Europasamarbetet fungerar. Vad som anförs om

medborgarbok bör enligt motionärerna ges regeringen

till känna (yrkande 4).

Bakgrund

Servicedeklarationer och servicedialoger

Under 2001 påbörjades en försöksverksamhet med

serviceåtagande och servicedialog under år 2001.

Regeringen gav femton statliga myndigheter och sex

försäkringskassor i uppdrag att delta. I

försöksverksamheten låg att myndigheterna skall

utforma och offentliggöra ett serviceåtagande som

ger tydlig, relevant och förpliktande information om

dess tjänsteutbud och servicenivå; föra en

servicedialog med användarna av tjänsterna samt

integrera användarnas synpunkter i

verksamhetsutvecklingen (prop. 2002/03:1 utg.omr. 2

bil. 1 s. 13).

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr 2 avsnitt 5.5) lämnade regeringen en

redovisning av detta arbete till riksdagen.

Regeringen gjorde bedömningen att servicedialoger

och serviceåtaganden är effektiva arbetsmetoder för

att få till stånd en medborgarorienterad

förvaltning, och att arbetet bör fortsätta och även

omfatta fler myndigheter som har nära och omfattande

kontakter med medborgare och företag.

Information om innebörden av svenskt

medborgarskap

Av budgetpropositionen för 2004 framgår att

politikområdet Migrationspolitik är indelat i fyra

verksamheter, däribland "svenskt medborgarskap"

(prop. 2003/04:1 utg.omr. 8 s. avsnitt 5). Vad

gäller svenskt medborgarskap anför regeringen att

målet för verksamheten är att de sökande skall vara

medvetna om kraven för att få svenskt medborgarskap

och kunna förutse resultatet av en ansökan.

Vidare uppger regeringen i budgetpropositionen att

Integrationsverket har gett ut en skrift med

information om reglerna för att få svenskt

medborgarskap och om vad det betyder för den

enskilda människan när hon väljer att bli svensk

medborgare (avsnitt 3.5.1). Avsikten är att förklara

innebörden av svenskt medborgarskap på ett

lättfattligt sätt samt att stärka medborgarskapets

status och främja integrationen. Därutöver har

Integrationsverket utarbetat informationsmaterial

som spridits till kommunerna med exempel på hur

särskilda ceremonier kan hållas för personer som

förvärvat svenskt medborgarskap.

Demokrati i skolan

Enligt 1 kap. 2 § skollagen (1985:1100) skall

utbildningen för barn och ungdom bl.a. främja

elevernas harmoniska utveckling till ansvarskännande

människor och samhällsmedlemmar. Verksamheten i

skolan skall utformas i överensstämmelse med

grundläggande demokratiska värderingar.

Enligt läroplanen för de frivilliga skolformerna

(Lpf 94) har skolan en viktig uppgift när det gäller

att förmedla och hos eleverna förankra de värden som

vårt samhällsliv vilar på. Vidare är det skolans

ansvar att varje elev som slutfört ett program inom

gymnasieskolan bl.a. har förutsättningar för att

delta i demokratiska beslutsprocesser i samhälls-

och arbetsliv och har förmåga att kritiskt granska

och bedöma det eleven ser, hör och läser för att

kunna diskutera och ta ställning i olika livsfrågor

och värderingsfrågor.

Tidigare bedömning av konstitutionsutskottet

Medborgarkontrakt

Konstitutionsutskottet behandlade under våren 1998

ett motionsyrkande (fp) om införande av

medborgarkontrakt (bet. 1997/98:KU21). Enligt

motionären borde medborgarkontrakten innehålla såväl

gemensamma övergripande rättigheter som mer

detaljerad information om rättigheter som gäller för

en viss individ. I motionen hänvisades till

införande av medborgarkontrakt i Storbritannien. En

anledning till att idén med medborgarkontrakt inte

vunnit insteg i Sverige kunde enligt utskottets

mening vara att Sverige i jämförelse med

Storbritannien har en mer utvecklad lokal

självstyrelse, av vilket följer uppfattningen att

ansvaret för dålig eller utebliven service främst

bör utkrävas på politisk väg. Utskottet

uppmärksammade bl.a. även att det inom sjukvården

utvecklats olika s.k. vårdgarantier, dvs. rätt till

viss service inom en viss tid, och att

kommunallagstiftningen öppnat nya möjligheter till

direkt medborgar- eller klientinflytande på driften

av t.ex. daghem, skolor och vårdinrättningar.

Utskottet fann mot den bakgrunden inget skäl att

ändra sin inställning till medborgarkontrakt som den

kommit till uttryck i ett betänkande hösten 1992

(bet. 1992/93:KU2), av vilket framgår att utskottet

inte ansåg att ett tillkännagivande till regeringen

i frågan var påkallat. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandet.

Fördjupad målbeskrivning för politikområdet

Demokrati

Konstitutionsutskottet behandlade hösten 2003 ett

motionsyrkande (kd) om att målbeskrivningen för

politikområdet Demokrati borde fördjupas (bet.

2003/04:KU1). I motionen anfördes att den nuvarande

formuleringen är otillräcklig för att t.ex. peka på

värdegrundens enorma betydelse för

demokratiutvecklingen. Utskottet tog avstånd från

tankar på att i målbeskrivningen för politikområdet

lägga fast en för alla människor gemensam syn på de

frågeställningar som förts fram i motionen. Enligt

utskottets mening skulle frågor av det aktuella

slaget avhandlas i ett öppet meningsutbyte under

demokratiska former. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande

avseende medborgarkontrakt. Vidare noterar utskottet

målen inom migrationspolitiken och i skolan avseende

medborgarskap och demokrati samt Integrationsverkets

informationsmaterial med exempel på hur särskilda

ceremonier kan hållas för personer som förvärvat

svenskt medborgarskap. Mot denna bakgrund avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:K310 (fp) och

2003/04:K400 (kd) yrkande 4.

EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker dels ett motionsyrkande

om debatt och folkbildning kring EU, dels ett

motionsyrkande om folkomröstning om en ny

konstitution för EU. Jämför reservationerna

29 (fp, c) om debatt och folkbildning kring

EU och 30 (v, mp) om folkomröstning om EU:s

konstitutionella fördrag.

Motioner

I motion 2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp)

anförs att Europafrågor har väldigt litet utrymme på

dagordningen i Sverige. I demokratiskrivelsen berörs

EU-frågor, men enligt motionärerna finns inte några

framåtriktade förslag kopplade till detta.

Motionärerna föreslår att riksdagen ger regeringen

till känna att regeringen bör ta fler initiativ att

förankra Europafrågorna och tydligare poängtera

deras betydelse för Sverige, i rollen som Sveriges

företrädare i ministerråden och Europeiska rådet

(yrkande 9).

I motion 2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

föreslås att riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om hållande av

folkomröstning om regeringskonferensens slutliga

förslag till EU-konstitution (yrkande 1). En sådan

skulle öka medborgarnas delaktighet och därmed även

intresse, engagemang och vilja att erhålla kunskap.

Att förvägra medborgarna att folkomrösta om

konstitutionsförslaget stämmer enligt motionärerna

inte överens med ett av EU-konstitutionens

huvudsyften, nämligen att göra unionen till en

medborgarnas union.

Bakgrund

Demokratipolitikens fortsatta inriktning -

flernivådemokrati

I demokratiskrivelsen (s. 124 f.) anför regeringen

att insatserna för ökat medborgerligt deltagande bör

utformas med hänsyn till att Sverige i dag är en

flernivådemokrati där medborgarna har flera arenor

för politiskt inflytande - den kommunala och

landstingskommunala, den nationella och den

europeiska. Detta får enligt regeringen allt större

betydelse ju mer EU-samarbetet utvecklas och

fördjupas, och den europeiska nivån bör ges en lika

naturlig roll i den svenska demokratin och i den

politiska debatten som den lokala, regionala och

nationella nivån.

Allmänhetens tillgång till EU-relaterad

information

EU-upplysningen inom riksdagsförvaltningen har

riksdagens uppdrag (bet. 1994/95:KU36, rskr.

1994/95:388-389) att ge allmänheten partipolitiskt

neutral information om EU och om Sveriges medlemskap

i EU. Verksamheten är inriktad på att sprida fakta

om EU, informera om arbetet i riksdagen samt ge råd

och vägledning till fördjupad information.

I oktober 2002 överlämnade en utredning

betänkandet Allmänhetens tillgång till EU-relaterad

information (SOU 2002:96) till regeringen.

Utredningen menade att det är en statlig uppgift att

underlätta för medborgarna att ta del av information

om EU-relaterade frågor och att det är angeläget att

staten fortsätter att erbjuda en central EU-

upplysning i allmänhetens tjänst. Utredningen

föreslog fortsatt och utvecklad verksamhet för EU-

upplysningen med riksdagen som huvudman och ett

antal åtgärder för att ge EU-upplysningen en tydlig

identitet och göra den mer känd för allmänheten.

Utredningen föreslog också ökade resurser till EU-

upplysningen.

EU 2004-kommittén och EU-stafetten

Våren 2001 beslutade regeringen att tillkalla en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att stimulera en

bred, offentlig debatt om Europeiska unionen (EU),

särskilt inför den kommande regeringskonferensen,

bidra till att öka kunskaperna hos allmänheten om

aktuella frågeställningar kring EU:s utveckling, ge

företrädare för olika åsiktsriktningar utrymme att

argumentera för sina uppfattningar, skapa

kontaktytor mellan den svenska debatten om EU och

motsvarande debatt i övriga europeiska länder samt

sammanställa analyser av de frågor som kan komma att

behandlas vid regeringskonferensen (dir. 2001:35).

Den s.k. EU 2004-kommitténs uppdrag skulle enligt

direktiven vara slutfört när 2004 års

regeringskonferens börjar. Genom tilläggsdirektiv

har kommittén fått förlängd tid för uppdraget (dir.

2003:113). I tilläggsdirektiven anför regeringen att

den offentliga debatten om EU:s framtidsfrågor

behöver fortsatt stöd och stimulans för att hållas

levande även under regeringskonferensen och att

allmänhetens kunskaper om konventets förslag behöver

fortsatt stärkas.

En central del i EU 2004-kommitténs arbete är den

s.k. EU-stafetten. Stafetten är en kampanj i

samarbete med det lokala föreningslivet, kommuner

och andra aktörer. Den går från län till län och

innefattar olika aktiviteter i syfte att informera

om EU:s framtidsfrågor.

Europaparlamentsvalet 2004

I budgetpropositionen för 2004 föreslog regeringen

en demokratisatsning om 10 miljoner kronor för

genomförandet av insatser som syftar till att

stimulera ett ökat valdeltagande i 2004 års val till

Europaparlamentet (prop. 2003/04:1 utg.omr. 1, bet.

2003/04:KU1, rskr. 2003/04:60).

I demokratiskrivelsen (s. 28 f.) redogör

regeringen för demokratisatsningen. En del i denna

är en ungdomssatsning med aktiviteter riktade till

förstagångsväljare i åldern 18-23 år. Syftet med

satsningen är att dels uppmuntra förstagångsväljare

till att rösta i valet till Europaparlamentet, dels

öka kunskapen och intresset hos dem för hur man som

ung EU-medborgare kan delta i och påverka EU-

politikens utformning.

Regler för folkomröstning

Enligt 8 kap. 4 § regeringsformen (RF) meddelas

föreskrifter om rådgivande folkomröstning i hela

riket och om förfarandet vid folkomröstning i

grundlagsfråga genom lag. I folkomröstningslagen

(1979:369) anges generella föreskrifter om rätten

att delta i folkomröstning och om förfarandet m.m.

Vad gäller rådgivande folkomröstning, som kunnat

anordnas sedan 1922, anfördes i förarbetena till

nuvarande regeringsform (prop. 1973:91 s. 187) att

det inte finns något behov av att i grundlag ha

närmare regler om möjligheterna att anordna sådan

folkomröstning eftersom den inte innebär att

avgörandet undandras statsorgan. Det ankommer på

riksdagen att bestämma om sådan omröstning skall

hållas och att ta ställning till utformningen av den

fråga som skall bli föremål för folkomröstning. En

rådgivande folkomröstning är rättsligt sett inte

bindande för statsmakterna. Inför folkomröstningarna

om medlemskap i EU och införandet av euron

förklarade partierna uttryckligen att de avsåg att

respektera folkomröstningens resultat.

Möjligheten till beslutande folkomröstning i ett

grundlagsärende har funnits sedan 1979, men har

hittills inte använts. Bestämmelser om

förutsättningarna för och betydelsen av en sådan

omröstning finns i 8 kap. 15 § RF. Folkomröstning om

vilande grundlagsförslag skall anordnas om yrkande

därom framställs av minst en tiondel av riksdagens

ledamöter och minst en tredjedel av ledamöterna

röstar för bifall till yrkandet. Sådant yrkande

skall framställas inom femton dagar från det att

riksdagen antog grundlagsförslaget som vilande.

Yrkandet skall inte beredas i utskott.

Folkomröstningen skall hållas samtidigt med det

riksdagsval då grundlagsförslaget är vilande. Vid

omröstningen får de som har rösträtt vid valet

förklara huruvida de godtar det vilande

grundlagsförslaget eller ej. Förslaget är förkastat

om de flesta av dem som deltar i omröstningen röstar

mot förslaget och de till antalet är fler än hälften

av dem som har avgivit godkända röster vid

riksdagsvalet.

Regler för överlåtelse av beslutanderätt till

EU

Enligt 10 kap. 5 § första stycket RF kan riksdagen

inom ramen för samarbete i EU överlåta

beslutanderätt som inte rör principerna för

statsskicket. Sådan överlåtelse förutsätter att fri-

och rättighetsskyddet inom det samarbetsområde till

vilket överlåtelsen sker motsvarar det som ges i RF

och i den europeiska konventionen angående skydd för

de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna. Riksdagen beslutar om sådan överlåtelse

genom beslut, varom minst tre fjärdedelar av de

röstande förenar sig. Riksdagens beslut kan också

fattas i den ordning som gäller för stiftande av

grundlag. Ordningen för stiftande av grundlag

regleras i 8 kap. 15 § RF.

En fråga om överlåtelse till EU kan, i likhet med

frågor om överlåtelse till icke svenska organ i

allmänhet, bli föremål för beslutande folkomröstning

(jfr prop. 1978/79:195 s. 53, bet. KU 1978/79:39 s.

19). Detta om riksdagens beslut om överlåtelse

fattas i den ordning som gäller för stiftande av

grundlag och yrkande om folkomröstning framställs av

minst en tiondel av riksdagens ledamöter och minst

en tredjedel av ledamöterna röstar för bifall till

yrkandet. Folkomröstning kan även hållas när

riksdagens beslut om överlåtelse till EU fattas

enligt den ordning som föreskriver beslut med

kvalificerad majoritet (3/4). Folkomröstningen blir

då rådgivande och måste beslutas av en enkel

riksdagsmajoritet (jfr 8 kap. 4 § första stycket

RF).

Riksdagens tidigare behandling

Debatt och folkbildning

Konstitutionsutskottet har under våren yttrat sig

till utrikesutskottet över motioner om debatt och

folkbildning kring EU (yttr. 2003/04:KU4y).

Konstitutionsutskottet redogjorde därvid för

innehållet i regeringens demokratiskrivelse och

uppmärksammade att utskottet under riksmötet i ett

betänkande (detta betänkande) kommer att behandla en

motion om regeringens ansvar för en ökad debatt om

Europafrågor. Konstitutionsutskottet delade

uppfattningen om behovet av folkbildning och debatt

kring EU. Utskottet ansåg dock att något

tillkännagivande med anledning av motionen inte var

påkallat.

Utrikesutskottet instämde i det värdefulla i att

folkbildning bedrivs om utvecklingen inom EU.

Utskottet hänvisade bl.a. till den parlamentariskt

tillsatta EU 2004-kommitténs arbete och avstyrkte

motionerna (bet. 2003/04: UU10).

Folkomröstning

Riksdagen har tidigare behandlat motioner om

hållande av folkomröstning i samband med beslut om

överlåtelse till EU. Senast detta skedde var hösten

2001. Sammansatta konstitutions- och

utrikesutskottet avstyrkte då motioner om att

Nicefördraget skulle underställas medborgarna i en

folkomröstning (bet. 2001/02:KUU1). Utskottet ville

bl.a. framhålla att det i likhet med regeringen inte

kunde finna att samarbetet inom EU ändrar karaktär

på något avgörande sätt genom Nicefördraget, och

utskottet konstaterade att Nicefördraget inte

medförde några i sak omvälvande nyheter i

förhållande till den omfattande rättsliga reglering

som Sverige accepterat genom sin anslutning till EU.

Vidare ville utskottet betona att samarbetet även

fortsättningsvis skulle komma att förbli i grunden

mellanstatligt. Utskottet hänvisade också till

regeringsformens bestämmelse om att riksdagens

beslut om överlåtelse av beslutanderätt till EG

skall fattas med minst tre fjärdedels majoritet av

de röstande, om det inte fattas i den ordning som

gäller för stiftande av grundlag. Utskottet menade

att strängare krav således gäller för ett sådant

beslut än för de beslut riksdagen vanligen fattar.

Utskottet avstyrkte i betänkandet även en motion om

att alla nya EU-fördrag som innebär maktöverföring

till EU-nivån skall underställas medborgarna i en

folkomröstning. Utskottet anförde att behovet av en

folkomröstning måste avgöras på grundval av det

materiella innehållet i det aktuella fördraget och i

vilken grad det sker en överlåtelse av

beslutanderätt till ett överstatligt organ. Frågan

om en folkomröstning måste därför, menade utskottet,

avgöras från fall till fall.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:92).

Hösten 2003 behandlade sammansatta konstitutions-

och utrikesutskottet i betänkande 2003/04:KUU1 två

partimotioner (v, mp) om att folkomröstning bör

hållas i Sverige om det fördrag som blir resultatet

av regeringskonferensen. Utskottet fann därvid ingen

anledning att ställa sig bakom förslaget om

folkomröstning. Huruvida det framtida fördraget bör

bli föremål för folkomröstning får enligt utskottet

prövas av den riksdag som har att ta slutlig

ställning till fördraget. Vidare anförde utskottet

bl.a. att två regeringskonferenser har hållits sedan

Sverige blev medlem i EU. Riksdagen har utan

föregående folkomröstning haft att pröva om

Amsterdamfördraget och Nicefördraget skall godkännas

för svenskt vidkommande, och utskottet såg för

stunden inte skäl till någon annan ordning för det

kommande fördraget. Utskottet framhöll att det i

riksdagen finns möjlighet till diskussion och

kompromiss samt möjlighet att väga olika intressen

mot varandra och finna en medelväg som de allra

flesta kan vara nöjda med även om man inte har fått

allt. Detta är riksdagens uppdrag i alla frågor.

Utskottet menade att riksdagen bör ta det ansvaret

och att riksdagen dessutom är väl skickad att ta det

ansvaret. Utskottet hänvisade till regeringsformen

och att den svenska folkstyrelsen förverkligas genom

ett representativt och parlamentariskt statsskick,

och den svenska traditionen lägger stor vikt vid de

allmänna valen och vid det aktiva folkrörelsearbetet

mellan valen. Utskottet menade att det därför vore

naturligt att riksdagen också tar det slutliga

ansvaret för prövningen.

I ovan nämnda yttrande under våren uttalade sig

konstitutionsutskottet om en motion om att alla nya

EU-fördrag som innebär maktöverföring till EU-nivån

skall underställas medborgarna i en folkomröstning

(yttr. 2003/04:KU4y). Utskottet redogjorde för vad

sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet

anfört i sitt betänkande. Vidare uppmärksammade

utskottet att en motion om folkomröstning om det

fördrag som regeringskonferensen kommer fram till

kommer att behandlas av utskottet i ett betänkande

under riksmötet (detta betänkande). Utskottet

avstyrkte motionen som behandlades i yttrandet med

hänvisning till tidigare ställningstagande.

Utrikesutskottet avstyrkte motionen med hänvisning

till konstitutionsutskottets yttrande och

sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets

tidigare ställningstagande (bet. 2003/04:UU10).

Utskottets ställningstagande

Sverige är i dag en flernivådemokrati och EU-nivån

får en allt större betydelse ju mer EU-samarbetet

utvecklas och fördjupas. Utskottet delar regeringens

uppfattning att den europeiska nivån bör ges en lika

självklar roll i den svenska demokratin och i den

politiska debatten som den lokala, regionala och

nationella nivån. Mot denna bakgrund finns det

enligt utskottets mening behov av folkbildning och

debatt kring EU. Utskottet noterar att regeringen

vidtagit åtgärder med detta syfte. Vidare aviserar

regeringen i demokratiskrivelsen åtgärder för att

stimulera till ökat valdeltagande i 2004 års val

till Europaparlamentet. På nu anförda grunder

avstyrks motion 2003/04:K26 (fp) yrkande 9.

Vad gäller frågan om folkomröstning om EU:s

konstitutionella fördrag vill utskottet erinra om

att reglerna för överlåtelse av beslutanderätt till

EU är utformade på ett sätt som säkerställer att

varje beslut om sådan överlåtelse är väl förankrat.

Beslut kan fattas antingen av riksdagen med stöd av

en kvalificerad majoritet, nämligen genom beslut

varom minst tre fjärdedelar av de röstande förenar

sig, eller genom beslut som fattas i samma ordning

som gäller för beslut om grundlagsändring. Detta ger

enligt utskottets mening goda förutsättningar för en

grundlig behandling och bred förankring av beslut

som det här aktuella.

Bestämmelserna om rådgivande folkomröstningar

bygger på förutsättningen att omröstningen är just

rådgivande. I praktiken blir emellertid en sådan

folkomröstning beslutande om riksdagspartierna i

förväg binder sig för att följa

folkomröstningsresultatet. Det är osäkert hur stort

deltagandet i en folkomröstning i en fråga som den

här aktuella skulle bli. En avgörande nackdel med en

rådgivande omröstning i frågan är därmed enligt

utskottets mening att den skulle kunna komma att

avgöras av en minoritet av väljarna i stället för av

en bred riksdagsmajoritet. Det faktiska avgörandet

skulle träffas på ett sätt som inte kan sägas stå i

överensstämmelse med syftet med det rådgivande

folkomröstningsinstitutet och majoritetskravet för

överlåtelse skulle ställas lägre än vad som görs vid

en riksdagsbehandling enligt gällande regler av

frågor om överlåtelse av beslutanderätt.

Med det anförda delar utskottet sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottets bedömning

avseende folkomröstning om förslaget om nytt

konstitutionellt fördrag för EU. Utskottet avstyrker

därmed motion 2003/04:K27 (mp) yrkande 1.

**FOOTNOTES**

[1]: Det nationella tillgänglighetscentret är en

del av Handikappombudsmannen. Centret skall svara

för uppbyggnad, utveckling och förmedling av

kunskap, rådgivning och samverkan med berörda

aktörer för att göra samhället tillgängligt för

personer med funktionshinder.

[2]: Redovisningsrevisionen syftar i huvudsak

till att bedöma om god redovisningssed tillämpas,

om räkenskaperna är rättvisande och kontrollen av

förmögenhetsskyddet är tillräcklig.

Förvaltningsrevisionen syftar till att bedöma om

fullmäktiges beslut efterlevs och om

verksamheten, inom budgetramarna och med avsedd

kvalitet, uppnår de politiska målen (bet.

1998/99:KU30 s. 3).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Uppföljning av demokratipolitiken (punkt 2)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 2.

Ställningstagande

Regeringen redogör i demokratiskrivelsen för en rad

projekt som genomförts inom ramen för

utvecklingsarbetet Tid för demokrati med syftet att

bidra till ett ökat valdeltagande. Folkpartiet är

skarpt kritiskt till hur projektverksamheten har

utformats och utvärderats. Kraven på uppföljning har

enligt vår mening satts alltför lågt. Skall projekt

av denna typ långsiktigt bidra till ett förstärkt

valdeltagande bör kraven på uppföljning och

utvärdering ställas betydligt högre. Frågetecken

måste resas för om det verkligen är ett

allmännyttigt ändamål att satsa skattepengar i den

här typen av verksamhet om inte uppföljningen

förstärks. Regeringens uppföljningar av

demokratiprojekt bör enligt vår mening förbättras.

Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 2 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

2. Politiskt utanförskap (punkt 3)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K385 yrkande 1,

2003/04:K25 yrkande 2, 2003/04:K26 yrkandena 1 i

denna del och 8, 2003/04:K290 yrkande 1 samt

2003/04:K400 yrkande 8.

Ställningstagande

Trots målsättningen om högre valdeltagande minskade

deltagandet i 2002 års val till riksdag, kommun- och

landstingsfullmäktige. Anslutningen till de

politiska partierna minskar också. Stora grupper av

befolkningen är i dag inte bara underrepresenterade

i politiska församlingar utan mer eller mindre

utestängda från att delta i det politiska arbetet.

Om utvecklingen fortsätter utsätts den svenska

demokratin för tydliga påfrestningar. Den

samhällsgemenskap på vars grund det demokratiska

systemet vilar kommer att urholkas. Det politiska

utanförskapet som många känner måste motverkas,

vilket förutsätter ett brett angreppssätt inom en

rad politikområden. Vi efterlyser en analys av vilka

åtgärder som skulle stimulera fler medborgare att

delta och åta sig förtroendeuppdrag samt varför

många förtroendevalda väljer att lämna sina uppdrag.

Målsättningen måste vara bättre förutsättningar för

fler medborgare att åta sig förtroendeuppdrag och

bättre representativitet. Kvinnorepresentationen på

högre politiska uppdrag måste förbättras.

Vad som nu har anförts bör med bifall till

motionerna 2002/03:K385 yrkande 1, 2003/04:K25

yrkande 2, 2003/04:K26 yrkandena 1 i denna del och

8, 2003/04:K290 yrkande 1 och 2003/04:K400 yrkande 8

ges regeringen till känna.

3. Åtgärder för fler förtroendevalda med

utländsk bakgrund (punkt 4)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkande 12.

Ställningstagande

De politiska och beslutande församlingarna skall

enligt min mening vara representativa för

befolkningssammansättningen. Av denna anledning bör

andelen förtroendevalda med utländsk bakgrund öka.

För att få fler människor med utländsk bakgrund att

engagera sig i politiken måste de politiska

partierna, staten, landstingen, kommunerna och andra

offentliga och centrala institutioner föra en

politik som tar hänsyn även till dessa gruppers

vardag och livsvillkor samt anstränga sig för att

rekrytera personer med utländsk bakgrund till de

representativa organen. I detta avseende behövs även

mångfaldsstrategier. Olika riksförbund som

representerar olika etniska grupper är viktiga

aktörer i sammanhanget som måste stödjas och

betraktas som jämlika parter. I enlighet med det

anförda bör regeringen verka för att öka andelen

personer med utländsk bakgrund i de politiska och

beslutande församlingarna. Detta bör med bifall till

motion 2002/03:Sf289 yrkande 12 ges regeringen till

känna.

4. Invandrade kvinnors förutsättningar att

tillvarata sina rättigheter (punkt 5)

av Mats Einarsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K304 yrkande 2 och avslår

yrkande 1 i samma motion.

Ställningstagande

Många invandrade kvinnor far illa i det svenska

samhället samtidigt som de saknar egen kunskap om

hur samhället fungerar. Ändå är detta en

förutsättning för att de i förlängningen skall kunna

ta fullvärdig del av samhället och få möjlighet att

fungera som medborgare i en demokrati. Samhället har

givetvis ett ansvar för att invandrade kvinnor

åtnjuter samma rättigheter som övriga som bor och

har uppehållstillstånd i landet. För dem som är

särskilt utsatta har samhället också ett särskilt

ansvar. Långt ifrån alla kvinnor har kunskap om sina

rättigheter och möjligheter och vet hur de skall

bära sig åt för att ta dem till vara. Hur stort

problemet egentligen är, är det i dag ingen som vet.

Enligt min mening behövs såväl en kartläggning som

åtgärder härvidlag. Vad som nu har anförts bör med

bifall till motion 2003/04:K304 yrkande 2 ges

regeringen till känna.

5. Personval (punkt 6)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K24 yrkande 6 och

2003/04:K26 yrkande 3.

Ställningstagande

Valda företrädare skall ha ett klart och tydligt

samband med sina väljare. Att bli vald till ett

politiskt uppdrag innebär en skyldighet att

företräda enskilda människor på områden där var och

en själv inte kan fatta de nödvändiga besluten. Det

politiska arbetets karaktär av personligt

förtroendeuppdrag har dock tunnats ut. Medborgarnas

valhandling bör i högre grad än i dag utgöra grunden

för vem som väljs till de beslutande församlingarna.

Vi vill därför framhålla vikten av ett ökat

personvalsinslag, vilket skulle bidra till att föra

politiken närmare dem som berörs, ge bättre

möjligheter till ansvarsutkrävande och leda till en

högre grad av demokratisk legitimitet. Med ett ökat

personvalsinslag blir medborgarnas förtroende för

kandidaterna än mer utslagsgivande i valhandlingen

och representativiteten, sammanvägt med andra

prioriteringar, får större genomslag i

sammansättningen av folkvalda församlingar. Olika

lösningar är tänkbara för att öka

personvalsinslaget, t.ex. sänkta eller borttagna

spärrar för att bli personvald. Regeringen bör

enligt vår mening låta utreda frågan om ökat

personvalsinslag och återkomma till riksdagen med

förslag därom.

Vad som nu har anförts bör med bifall till

motionerna 2003/04:K24 yrkande 6 och 2003/04:K26

yrkande 3 ges regeringen till känna.

6. Valdagar (punkt 7)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Tobias Krantz (fp), Nils Fredrik Aurelius (m) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K24 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör skilda valdagar införas för

riksdagsval och kommunala val. Ett viktigt skäl för

detta är att det därigenom kommer att anordnas

allmänna val med tätare mellanrum än i dag.

Erfarenheterna av de fyraåriga mandatperioderna är i

allt väsentligt positiva, men med den reservationen

att avståndet mellan valen blivit väl långt. Med

skilda valdagar för kommunal- och riksdagsval skulle

viktiga kommunala frågeställningar få samma

möjligheter som rikspolitiken att tydliggöras och

debatteras. Skilda valdagar skulle också vara ett

sätt att upprätthålla medborgarnas intresse och

engagemang mellan riksdagsvalen. Inte mindre viktigt

är att det ges utrymme för lokal politisk debatt och

ansvarsutkrävande. Praktiskt kan en reform utformas

på olika sätt. Regeringen bör låta utreda olika

alternativ och återkomma till riksdagen med förslag

i frågan.

Vad som anförts ovan bör med bifall till motion

2003/04:K24 yrkande 3 ges regeringen till känna.

7. Rösträttsålder (punkt 8)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Regeringens demokratiskrivelse innehåller fakta och

åtgärdsförslag vad gäller barn och ungdomar över

respektive under 18 år. En oroande tendens är att de

unga röstberättigade (förstagångsväljarna) synes

rösta i aningens mindre utsträckning än tidigare. Vi

önskar att fler unga skall känna sig delaktiga, de

facto vara delaktiga och delta aktivt. Miljöpartiet

är övertygat om att unga människor har viljan och

förmågan att delta i demokratiska processer, men

detta deltagande måste vara reellt för att kännas

verkligt och meningsfullt. En sänkning av

rösträttsåldern skulle ge både fler engagerade

ungdomar och en politik som mer bryr sig om

ungdomars problem. Erfarenheter från de tyska

kommuner som i senaste valet införde rösträtt vid 16

år har varit goda. Vi menar att en sänkt

rösträttsålder skulle stärka demokratin och ta till

vara ungas engagemang och intressen. Vidare bör

rösträtten vara knuten till kalenderår i stället för

till födelsedatum. Det skulle likabehandla unga i

samma årskull och uppfattas som mer rättvist. Jag

anser att regeringen bör lägga fram förslag i

enlighet med det anförda. Med bifall till motion

2003/04:K27 yrkande 4 i denna del bör detta ges

regeringen till känna.

8. Forskning om valdeltagande (punkt 10)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K25 yrkande 1 och

2003/04:K26 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Vi efterlyser fortsatt forskning kring faktorer som

påverkar valdeltagande. Det vore därvid värdefullt

att uppmärksamma i vilken utsträckning större

valfrihet av offentliga tjänster och ökat

brukarinflytande kan bidra till ett aktivare

medborgarskap och stärkt egenmakt, som skulle kunna

ha en positiv verkan på röstbenägenheten i

socioekonomiskt svaga grupper. Det bör även

uppmärksammas varför väljarna i mindre utsträckning

röstar i kommun- och landstingsval än i övriga val

och i vad mån denna skillnad har sin grund i

avsaknad av reellt inflytande på kommunal och

regional nivå. Enligt vår mening bör regeringen

initiera ny forskning med den inriktning som här

anförs. Detta bör, med bifall till motionerna

2003/04:K25 yrkande 1 och 2003/04:K26 yrkande 1 i

denna del, ges regeringen till känna.

9. Deltagande och inflytande mellan valen

(punkt 11)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 5 och avslår

motion 2002/03:K383 yrkande 15.

Ställningstagande

Det är enligt min mening ett hot mot demokratin när

en folkopinion har skapats och sedan, trots den

inbyggda tröghet som finns i själva organiserandet

av en opinion, lyckats formulera och framföra

demokratiska krav som vunnit stort bifall, ändå blir

avfärdad av den sittande regeringen. I formell

mening har regeringen demokratisk rätt att i

riksdagen driva igenom beslut som går emot en

folkopinion, men ett förakt för folkopinioner är ett

hot mot demokratin. Dessvärre präglas regeringens

handlande av maktfullkomlighet härvidlag. Det är

omöjligt att tänka sig en vitalisering och förnyelse

av demokratin utan att den också berör den sittande

regeringens oförmåga att lyssna till opinioner.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag

om åtgärder för att skapa bättre förutsättningar för

att folkopinioner skall kunna påverka den

demokratiska processen. Vad som nu har anförts bör

med bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 5 ges

regeringen till känna.

10. Bristande kunskaper om den politiska

processen (punkt 12)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 1.

Ställningstagande

Den politiska allmänbildningen är mycket ojämn i

befolkningen. En elit av politiskt välinformerade

debatterar och fattar beslut, inte sällan över

huvudet på en otillräckligt informerad och inte

alltid intresserad och engagerad allmänhet, ur

vilken vi kan urskilja en stor grupp som över huvud

taget inte är delaktig eller informerad.

Medborgarnas bristande kunskap om den politiska

processen, aktuella politiska avgöranden och de

politiska alternativ som finns är enligt min mening

en brist i och ett hot mot demokratin. Den bristande

informationen gäller inte bara inför val, utan ännu

mycket mer hur man som medborgare kan påverka den

demokratiska processen mellan val. Att finna

lösningar på den bristande politiska informationen

och bristande kunskaper om den demokratiska

processen är ett arbete som innefattar hela

samhället och dess institutioner. Skola och

utbildning har nyckelroller i att ge baskunskaper.

Med bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

11. Medborgarförslag (punkt 13)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 2.

Ställningstagande

Av regeringens demokratiskrivelse följer att den

genomförda möjligheten att till fullmäktige lämna

medborgarförslag har utfallit mycket positivt.

Miljöpartiet anser att medborgarförslagsrätten bör

vara en lagstadgad rätt i alla kommuner och

landsting. Det bör inte vara upp till fullmäktige

att besluta om införandet av densamma. Vidare bör

denna förslagsrätt även innefatta direktförslag till

nämnder. Regeringen bör lägga fram förslag i

enlighet härmed. Med bifall till motion 2003/04:K27

yrkande 2 bör regeringen ges detta till känna.

12. Valbarhetsålder (punkt 15)

av Gustav Fridolin (mp).

- under förutsättning av bifall till reservation 7 -

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del.

Ställningstagande

Jag har i det föregående föreslagit att rösträtten

bör infalla det kalenderår man fyller 16 år.

Valbarheten bör enligt min mening utgå ifrån samma

kriterier. Samhället kan inte säga till unga

människor att de är mogna för att rösta, men inte

mogna nog för att anförtros ett politiskt

förtroendeuppdrag. Regeringen bör därför lägga fram

förslag om ändrade valbarhetskriterier. Med bifall

till motion 2003/04:K27 yrkande 4 i denna del bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

13. Möjlighet att behålla uppdrag vid flyttning

(punkt 16)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 3.

Ställningstagande

Det är väsentligt att på alla sätt öka intresset för

politiskt engagemang och politiska förtroendeuppdrag

hos samtliga grupper och aktörer i samhället och att

söka stödja och hjälpa dem som har ett

förtroendeuppdrag. Som framgår av regeringens

demokratiskrivelse fortsätter dessvärre antalet

förtroendevalda att minska, och flera befolknings-

och åldersgrupper är alltjämt underrepresenterade.

Miljöpartiet har tidigare påpekat att

folkbokföringens betydelse för möjligheten att

behålla ett förtroendeuppdrag under pågående

mandatperiod kan föranleda problem för vissa

grupper, särskilt unga, studenter och resurssvaga

grupper. Detta är grupper som generellt är

underrepresenterade. I dag finns möjlighet för

fullmäktige att besluta att en förtroendevald som

valts av fullmäktige får ha kvar sitt

förtroendeuppdrag under återstoden av

mandatperioden, trots att uppdraget egentligen skall

upphöra på grund av att valbarhetskriterierna inte

längre är uppfyllda. Jag anser dock att detta beslut

vid avflyttning skall få fattas av den enskilde

ledamoten, om inte särskilda skäl föreligger. Med

bifall till motion 2003/04:K27 yrkande 3 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

14. Förtroendeuppdragets utformning (punkt 18)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 6.

Ställningstagande

Inte sällan förlorar sig det politiska samtalet och

den politiska processen att finna en gemensam

lösning i kommittéer, sammanträden och möten. Jag

tror att de långa sammanträdestiderna med ineffektiv

tidsplanering kväver mångas politiska engagemang och

är en av orsakerna till de många avhoppen från

politiska uppdrag i kommunernas fullmäktige och

nämnder. Sammanträden läggs ofta på tider som

omöjliggör för t.ex. en småföretagare eller en

småbarnsförälder att delta. Det är också i allmänhet

tämligen ekonomiskt betungande att delta i politiskt

arbete på kommunal nivå, med långa resor och långa

sammanträden med liten eller ingen ersättning.

Enligt min mening är det angeläget att få till stånd

ett samtal om åtgärder för att förändra

förtroendeuppdragets utformning så att fler

människor kan attraheras. Regeringen bör vidta

åtgärder för att förändra förtroendeuppdragets

utformning så att fler människor attraheras av det.

Vad som nu har anförts bör med bifall till motion

2003/04:K400 yrkande 6 ges regeringen till känna.

15. Odemokratiska metoder (punkt 22)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils

Fredrik Aurelius (m), Liselott Hagberg (fp) och

Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K24 yrkande 2 och

2003/04:MJ412 yrkandena 12 och 13.

Ställningstagande

Stora grupper försöker i dag med våld kränka

mötesfriheten och den fria debatten. Vi bejakar det

samhällsengagemang som finns i det civila samhället

och anser att det är viktigt att det finns flera

vägar till påverkan än den partipolitiska, men

kriminalitet och förakt för andras uppfattning och

människovärde får aldrig ursäktas med att det är

uttryck för ett engagemang som inte kommer till tals

inom ramen för de politiska församlingarna. Enligt

lag är alla typer av utomparlamentariska metoder som

skadar andra människor, djur, ekosystem eller

orsakar ekonomisk skada på någon annans egendom

förbjudna. Vi efterlyser dock förslag från

regeringen på åtgärder som får aktivister att

respektera lagen och de demokratiska spelreglerna.

Med bifall till motionerna 2003/04:K24 yrkande 2 och

2003/04:MJ412 yrkandena 12 och 13 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen detta till känna.

16. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Demokrati som institutionellt system för

beslutsfattande fungerar enbart ihop med tryggade

mänskliga rättigheter, vilket visas av flertalet

länder som till statsskicket formellt är demokratier

men som brister i uppfyllandet av de mänskliga

rättigheterna. Vi delar regeringens uppfattning i

demokratiskrivelsen om kopplingen mellan

demokratipolitiken och mänskliga rättigheter, men

tyvärr är innehållet i skrivelsen vagt och den

saknar konkreta förslag. Den svenska

rättighetskatalogen har en svagare ställning som

rättskälla än vad som är fallet i rättstraditionen i

USA och i många europeiska länder. Det har bl.a.

visat sig i debatten om skydd mot diskriminering av

homo- och bisexuella att regeringen föredrar att ge

dessa en icke bindande status. Ett sätt kan därför

vara att förstärka rättigheternas juridiska

ställning. Ett annat kan vara att införa en

författningsdomstol med ett tydligt uppdrag att

övervaka att de mänskliga rättigheterna efterlevs i

all myndighetsutövning.

Inom kort kommer en översyn av den svenska

författningen att påbörjas. Det är värdefullt om

denna redan från början ges direktiv om att se hur

de mänskliga rättigheterna i Sverige kan stärkas,

exempelvis genom en skärpning av regeringsformens

rättighetskapitel. Med bifall till motion 2003/04:

K26 yrkande 5 bör riksdagen som sin mening ge

regeringen detta till känna.

17. Mänskliga rättigheter (punkt 23)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2003/04:K26 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringsformens fri- och rättighetsskydd måste

förstärkas. Vissa av de i regeringsformen

garanterade fri- och rättigheterna åtnjuter inte ett

tillräckligt skydd mot rättighetsbegränsande

lagstiftning. Skyddet för äganderätten och

näringsfriheten är t.ex. svagare än skyddet för de

s.k. opinionsfriheterna. Sverige bör vara ett land

där mänskliga fri- och rättigheter skyddas fullt ut.

Därför bör grundlagens skydd mot

rättighetsinskränkningar vara lika starkt, oavsett

vilka fri- och rättigheter det gäller. Vi har i

betänkande 2003/04:KU12 utvecklat vår syn på en

förstärkning av fri- och rättighetsskyddet.

Vad som anförts ovan bör med delvis bifall till

motion 2003/04:K26 yrkande 5 ges regeringen till

känna.

18. Rasistiskt och annat etniskt relaterat våld

(punkt 24)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 24

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 5.

Ställningstagande

En levande demokrati förutsätter att människor vågar

nyttja sina demokratiska rättigheter utan att vara

rädda för repressalier från antidemokratiska krafter

och kriminella grupperingar på grund av sina

åsikter, sin tro och/eller ideologi, sin etniska

bakgrund eller sin sexuella läggning m.m. Jag

instämmer i regeringens konstaterande att demokrati

förutsätter förverkligandet av de mänskliga

rättigheterna.

I en departementspromemoria från 1998 (Ds 1998:35)

framfördes flera goda förslag för att motverka och

förebygga rasistiskt och annat etniskt relaterat

våld. Regeringen tycks dock inte ha fullföljt flera

av förslagen, och demokratiskrivelsen ger inte

intrycket av att regeringen avser att agera inom den

närmaste tiden. Med bifall till motion 2003/04:K27

yrkande 5 bör därför riksdagen ge regeringen till

känna behovet av en ny genomgång av förslagen i

departementspromemorian med syfte att genomföra dem.

19. Skolmiljö fri från mobbning och intolerans

(punkt 25)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 7.

Ställningstagande

Våld har samma mekanismer oavsett om sammanhanget

kan anses litet (en enskild skola) eller stort (hela

samhället). Mobbning, aggressivitet och kränkningar

i skolan fungerar på samma sätt som annat förtryck,

även det som sker i totalitära regimer i exempelvis

fascismens eller kommunismens namn. Skolan har en

mycket viktig roll att spela. Den måste både ge

utrymme för diskussioner och kunna agera kraftfullt

för att stoppa våldsyttringar. Folkpartiet har

tidigare redovisat en lång rad förslag på åtgärder

mot mobbning, intolerans och förtryck inom skolan.

Det är angeläget att regeringen tar dessa problem på

allvar och bl.a. lägger fram förslag om skärpning av

skollagens stöd för insatser mot mobbare, utformar

krav på fungerande handlingsplaner mot mobbning och

förstärker skyddet mot diskriminering i skolorna.

Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 7 bör

regeringen ges detta till känna.

20. Ökad horisontell och vertikal maktdelning

(punkt 26)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K24 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

För Moderata samlingspartiet är mångfald också en

del av demokratin. Mångfald kan bl.a. kännetecknas

av olika former av maktdelning. Vi vill öka

maktdelningen inom parlamentarismens ram. För att

öka inslagen av horisontell maktdelning, dvs. ökad

maktbalans mellan de demokratiska institutionerna på

samma nivå, föreslår vi en förbättrad normkontroll i

form av domstolars och andra offentliga organs rätt

och skyldighet att pröva om normer på olika nivåer

är förenliga med överordnade regler. Det sker

lättast genom att uppenbarhetsrekvisitet i 11 kap.

14 § regeringsformen tas bort. Vi vill alltså ge

domstolarna större möjligheter att kontrollera

lagstiftningens förenlighet med grundlagen. Högsta

domstolen skulle i så fall vara den högsta instans

som prövar sådana mål som en form av

författningsdomstol. Ett alternativ till detta är

att pröva frågan om en självständig

författningsdomstol som enbart har sådana uppgifter.

Riksdagen har tidigare riktat ett tillkännagivande

till regeringen om en utredning rörande lagprövning

och uppenbarhetsrekvisitet. Vi anser att regeringen

ånyo bör göras uppmärksam på behovet av en sådan

utredning och att den bör bedrivas utifrån de

riktlinjer som här anförs.

Vi anser också att inslagen av vertikal

maktdelning skall öka. Sådan maktdelning illustreras

främst av en stark kommunal självstyrelse.

Folkomröstningar och det svenska systemet med

självständiga myndigheter är andra exempel. Som ett

led i en ökad vertikal maktdelning vill vi ge den

kommunala självstyrelsen ett starkare skydd i

grundlagen.

Vad som nu har anförts bör med bifall till motion

2003/04:K24 yrkandena 1 och 4 ges regeringen till

känna.

21. Kommunala "konstitutionsutskott" (punkt 27)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K289 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs i dag ett bättre forum för

"konstitutionell" granskning i kommunerna av ledande

kommunala politikers göranden och låtanden.

Granskningen skulle kunna liknas vid den som på

nationell nivå utförs av riksdagens

konstitutionsutskott. Kommunala

"konstitutionsutskott", eller särskilda

granskningsnämnder, bör därför inrättas med uppgift

att granska kommunledningen just ur ett

konstitutionellt perspektiv. Nämnderna bör bestå av

förtroendevalda, allmänt erkända för sin integritet,

civilkurage och självständighet. Regeringen bör

enligt vår mening utreda inrättandet av sådana

granskningsnämnder. Med bifall till motion

2003/04:K289 yrkande 9 bör detta ges regeringen till

känna.

22. Demokratisk professionalism i förvaltningen

(punkt 28)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 9.

Ställningstagande

Demokratiutredningen poängterade de offentliga

tjänstemännens centrala roll för att värna

demokratin, bidra till tydlighet i rollfördelningen

gentemot förtroendevalda och stärka den enskildes

rättssäkerhet. Jag anser att staten och kommunerna

som arbetsgivare fortlöpande måste värna om att

skapa sådana arbetsförhållanden att tjänstemännens

integritet och självständighet tas till vara och

uppmuntras. Under senare år har flera saker

uppdagats som går i motsatt riktning.

Ämbetsmannakulturen som tidigare präglade stora

delar av statsförvaltningen luckras upp alltmer, och

ingenting verkar ersätta den förutom ekonomiska mått

som skall uppfyllas. En statlig utredning bör enligt

min mening tillsättas som utifrån

Demokratiutredningen utvecklar "ett offentligt etos

och en demokratisk professionalism". Detta bör med

bifall till motion 2003/04:K400 yrkande 9 ges

regeringen till känna.

23. Demokrati och IT (punkt 29)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m),

Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c), Nils

Fredrik Aurelius (m), Gustav Fridolin (mp),

Liselott Hagberg (fp) och Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:K383 yrkande 9,

2002/03:K385 yrkande 11, 2003/04:K290 yrkande 18,

2003/04:K400 yrkande 2, 2003/04:T474 yrkandena 23

och 24 samt 2003/04:T561 yrkande 6.

Ställningstagande

Den nya informationstekniken har fått stort

genomslag i olika delar av samhället, men i

politiska sammanhang utnyttjas ännu knappast dess

fulla potential. Informationstekniken utgör enligt

vår mening ett värdefullt komplement till de

etablerade kanalerna för politiskt engagemang. Inte

bara partierna utan också offentliga myndigheter och

institutioner måste ta till sig

informationstekniken, inte bara genom att t.ex.

protokoll från kommunfullmäktiges sammanträden läggs

ut på Internet utan även förberedande promemorior

och partimotioner. Det handlar också om att använda

Internet som ett kommunikationsmedel i en

opinionsbildnings- och beslutsfattandeprocess.

Informationstekniken bör utnyttjas för att öka

deltagandet från medborgarnas sida och vidga deras

möjligheter att delta i och påverka

problemformuleringar och diskussioner före beslut i

folkvalda församlingar.

Regeringen bör utreda Internets användning i

demokratiska beslutsprocesser och förekomsten av

eventuella rättsliga och tekniska hinder därvidlag.

Vi menar att offentlighetsprincipen bör kunna

tillämpas så att allmänna handlingar görs

tillgängliga på Internet, Internets betydelse för

unga medborgares politiska engagemang bör

uppmärksammas ytterligare och myndigheter bör arbeta

aktivt med att öppna sina system för medborgarna så

att många rutinärenden kan klaras av utan större

insatser från personalen. Andra exempel som

regeringen bör uppmärksamma och främja är

diskussionsforum, digitala anslagstavlor och

diskussionslistor; det bör här betonas att en

förutsättning för att dessa deltagandeformer skall

fungera väl är att även beslutsfattare engagerar sig

och finns i det digitala forumet, vilket tyvärr inte

alltid har varit fallet. Vidare bör

personuppgiftslagens konsekvenser för möjligheterna

till samhällsinformation på Internet uppmärksammas.

Regeringen bör också uppmuntra kommunala initiativ

för att öka användningen av Internet i demokratiska

processer.

Vad som anförts ovan bör med anledning av

motionerna 2002/03:K383 yrkande 9, 2002/03:K385

yrkande 11, 2003/04:K290 yrkande 18, 2003/04: K400

yrkande 2, 2003/04:T474 yrkandena 23 och 24 samt

2003/04:T561 yrkande 6 ges regeringen till känna.

24. Demokratisk infrastruktur (punkt 30)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 3.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att det geografiska och

kulturella avståndet till politiker och den

politiska processen måste överbryggas. Återkommande

organiserade tillfällen att möta förtroendevalda på

olika nivåer för information och dialog bör

övervägas. Lämpliga mötesplatser för sådana

politikerträffar kan vara t.ex. bibliotek eller

skolaulor. Regeringen bör verka för att skapa sådana

mötesplatser mellan medborgare och förtroendevalda.

Detta bör med bifall till motion 2003/04:K400

yrkande 3 ges regeringen till känna.

25. Samverkan mellan offentliga och privata

aktörer och den ideella sektorn (punkt 31)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K223 yrkande 8.

Ställningstagande

Under lång tid har alltför skarpa gränser mellan

samhällets sektorer dragits upp. Inte minst har det

för socialdemokratin varit en ideologisk fråga att

framhålla den offentliga sektorn som garant för

likvärdighet, medan framför allt småskalig privat

verksamhet motverkats och det civila samhället

avfärdats. Synsättet får negativa följder såväl för

ekonomin som för demokratin. Det behövs en ny

struktur för att uppmuntra samverkan mellan

offentliga och privata aktörer samt det civila

samhället. En utvecklad samverkan mellan samhällets

olika sektorer har en viktig demokratisk dimension.

Människors möjligheter att påverka ökar. De

begränsas inte till att vara klient eller kund, utan

det innebär också att de är deltagare eller

medborgare i dess fulla mening. Vad som nu anförts

bör med bifall till motion 2003/04:K223 yrkande 8

ges regeringen till känna.

26. Den statliga styrningen av den ideella

sektorn (punkt 32)

av Tobias Krantz (fp), Liselott Hagberg (fp) och

Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 6.

Ställningstagande

Som konstaterats i samhällsvetenskaplig forskning

har ett vitalt och självständigt föreningsliv stor

betydelse. Det civila samhället som sätt att

kanalisera människors sociala och medmänskliga

engagemang, deras intressen och deras behov av

kulturell stimulans ger en praktisk skolning i

samarbete och demokratiskt arbete. Det stärker

sociala band och skapar ökad förståelse och

grundlägger bättre kommunikation. I ett

välfärdssamhälle med högt skattetryck är det enda

möjliga för att ge den ideella sektorn rimliga

arbetsvillkor att ge olika former av stöd för den

samhällsnyttiga verksamheten. Dock måste

föreningslivets självständighet gentemot staten

fortfarande betonas. Stöd skall ges enligt objektiva

kriterier och ersättning skall grundas på utfört

arbete. Statlig styrning av föreningslivet måste

undvikas noggrant. Det är enligt vår mening positivt

att regeringen aktualiserar frågan om hur

stödformerna till föreningslivet är anpassade till

moderna arbets- och organisationsformer, men detta

får inte leda till ökat utrymme för godtyckligt

beslutsfattande om stöd. Vad som nu har anförts bör

med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 6 ges

regeringen till känna.

27. Egenmakt via valfrihet (punkt 33)

av Tobias Krantz (fp) och Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:K385 yrkande 2.

Ställningstagande

Medborgare som tillförsäkras en utsträckt valfrihet

och lär sig att agera målmedvetet som ett subjekt i

relation till för henne eller honom viktiga

samhällsinstitutioner, lär sig sannolikt också att

hantera sin egen roll i förhållande till det

offentliga och skapar därigenom en ökad upplevelse

av egen makt. Man kan principiellt se detta som en

fostran till egen makt via valfrihet. Med bifall

till motion 2002/03:K385 yrkande 2 bör riksdagen som

sin mening ge regeringen detta till känna.

28. Medborgarbok (punkt 35)

av Helena Höij (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 35

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K400 yrkande 4.

Ställningstagande

För att betona medborgarskapets rättigheter, men

också dess skyldigheter, anser jag att alla nya

medborgare skall få en medborgarbok där

medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets

grundvärderingar formuleras. Boken bör ges av den

svenska staten till varje svensk medborgare som

uppnår myndighetsåldern 18 år och till alla som

kommer till Sverige och erhåller svenskt

medborgarskap. Den bör förmedla den värdegrund som

beskrivs i skolplanen. Detta bör, med bifall till

motion 2003/04:K400 yrkande 4, ges regeringen till

känna.

29. Debatt och folkbildning kring EU (punkt 36)

av Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och

Liselott Hagberg (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 36 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K26 yrkande 9.

Ställningstagande

Enligt vår mening saknas i regeringens

demokratiskrivelse framåtriktade förslag avseende

debatt och folkbildning kring EU. Frånsett under den

i tiden begränsade folkomröstningskampanjen om euron

har Europafrågor ett väldigt litet utrymme på

dagordningen i Sverige. Regeringen bör, i rollen som

Sveriges företrädare i ministerråden och Europeiska

rådet, ta fler initiativ att förankra Europafrågorna

och tydligare poängtera deras betydelse för Sverige.

Med bifall till motion 2003/04:K26 yrkande 9 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

30. Folkomröstning om EU:s konstitutionella

fördrag (punkt 37)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K27 yrkande 1.

Ställningstagande

Ett av huvudsyftena med att utarbeta ett nytt EU-

fördrag, EU-konstitutionen och valet att låta ett

konvent ta fram ett första konstitutionsförslag var

att göra unionen till en "medborgarnas union". Mot

denna bakgrund brister det enligt vår mening i logik

att förvägra folket att rösta om

regeringskonferensens konstitutionsförslag.

Dessutom kommer regeringskonferensens slutresultat

att bli en så omfattande förändring av EU-systemet

att svenskarna bör få rätten att besluta om

godkännandet av konstitutionen i en folkomröstning.

Flera länder har redan beslutat eller planerar att

göra så.

Vi anser inte heller att riksdagen är lämpad att

fatta beslut om konstitutionsförslaget, dels för att

frågan inte diskuterades i den valrörelse där dagens

riksdag är vald och för att medborgarna omöjligt

därför kan ha valt dagens riksdagsledamöter på ett

mandat att fatta beslut om en konstitution för EU,

dels för att vi vet att riksdagen inte är

representativ för svenska folket i synen på EU:s

framtid, något som inte minst folkomröstningen om

EMU med all tydlighet visade. Därför bör regeringen

lägga fram förslag om folkomröstning om förslaget

till ny EU-konstitution.

Med bifall till motion 2003/04:K27 yrkande 1 bör

riksdagen som sin mening ge regeringen detta till

känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Vi ifrågasätter regeringens långsiktiga strategi i

demokratipolitiken. En slutsats är att regeringens

demokratisyn är ytlig och snäv. Den fokuserar endast

på frågor om valdeltagande och andel

förtroendevalda.

Socialdemokraterna uppfattar sällan

koncentrationen av mycket makt till de politiska

organen som problematisk. Tvärtom har det ofta hetat

att samhället blir bättre ju fler beslut som fattas

"under demokratisk kontroll". Det är en socialistisk

grundhållning som står i strid med idén om varje

människas rätt till frihet. Denna ideologiska

tilltro till den politiska maktens förtjänster

kompletteras hos Socialdemokraterna med en mera

diffus, men ändå uppenbar, känsla för makten som

sådan. Av båda dessa skäl möts idéer om kontroll av

politiken och den offentliga maktutövningen med

misstro.

Demokratiskrivelsen är ytterligare ett exempel på

den trend som kan ses i regeringsförslagen, nämligen

att angelägna förslag till förbättringar byts ut mot

allmänt tal, storslagna målsättningar och

småförslag. Den svenska folkstyrelsen måste enligt

vår mening vitaliseras efter andra linjer. Det är

ett långsiktigt arbete som måste ta sin början i

åtgärder för att stärka enskilda människors

möjligheter att bestämma själva över sin egen

vardag. Utan en sådan ansats kommer alla

demokratireformer att bli otillräckliga eller t.o.m.

verkningslösa.

Ett högt valdeltagande är givetvis

eftersträvansvärt men att så starkt som regeringen

fokusera på insatser för att öka valdeltagandet är

något märkligt. Den demokratiska processen består av

mer än deltagande i de allmänna valen.

Vi håller vidare inte med regeringen om att det

skulle vara "särskilt oroande" att antalet

förtroendeuppdrag minskar, utan ifrågasätter

regeringens föreställning att politiken automatiskt

blir bättre om man ökar antalet politiker. Det finns

redan ett antal exempel på politiska organ som i

stort sett saknar beslutsbefogenheter, vilket i sin

tur leder till minskat engagemang och fallande

förtroende för politiken.

Däremot anser vi det vara väsentligt med tydliga

ansvarsförhållanden mellan olika politiska nivåer

och goda möjligheter till ansvarsutkrävande. När en

högre maktnivå urholkar värdet av kommunalt

förtroendevaldas politiska arbete påverkar det

självfallet människors engagemang och vilja att ta

på sig förtroendeuppdrag. Stopplagarna som är

avsedda att hindra kommunala beslut som inte stämmer

överens med Socialdemokraternas uppfattning om hur

vissa frågor skall hanteras har urholkat betydelsen

av kommunala förtroendeuppdrag. De s.k.

rättighetslagarna som ålägger kommunerna ett antal

uppgifter att sköta utan att de kompenseras

ekonomiskt är andra exempel på hur förtroendet för

politiken urholkas när ansvarsförhållandena blir

oklara och de som bär ansvaret gentemot medborgarna

inte kan påverka besluten. Det är noterbart att

regeringen i sin skrivelse över huvud taget inte

analyserar på vilket sätt regeringens egen politik

påverkar bilden av förtroendemannauppdragets

betydelse och värdet av den enskildes engagemang.

Vi menar också att en begränsad politisk sektor

kan stärka demokratin genom att politikerrollen då

tydliggörs. I linje med detta anser vi att antalet

riksdagsledamöter skall minskas samt att landstingen

skall avskaffas som politisk nivå.

Slutligen vill vi understryka att det inte är

statens uppgift att tala om för de politiska

partierna hur representativa deras företrädare är

för befolkningen samt erinra om att vi i Sverige har

en fri nomineringsrätt. Självfallet ligger det i

partiernas intresse att ha så representativa listor

i valen som möjligt, men deras sammansättningar

skall inte styras av statliga direktiv.

2. Demokratipolitik (punkt 1)

av Helena Höij (kd).

Kristdemokratin bygger på idén om alla människors

lika värde och att deras värdighet inte får kränkas.

Den moderna demokratin är den bästa styrelseformen

eftersom den utgår från denna värdegrund. Denna

värdegrund bör även prägla beteendet medborgare

emellan. Den innebär att medborgarna måste visa

tolerans gentemot varandra och respekt för de

människor man inte är överens med. Värderingen ger

skäl för empati och solidaritet, för ett engagemang

och ansvar som sträcker sig utöver egenintresse,

familjeband, kön, etnicitet, religion osv. På denna

värdegrund byggs den mellanmänskliga tillit som i

sin tur är en förutsättning för att konflikter skall

kunna lösas på fredlig väg. Om inte denna värdegrund

ständigt poängteras, prövas och vårdas riskerar den

att undergrävas och förtvina. Därmed bereds plats

för maktmissbruk, elitism och i förlängningen någon

form av diktatur.

Vi lever i en ofullkomlig värld. En värld där

människan ständigt finns i ett spänningsfält mellan

ont och gott. Tanken om människans ofullkomlighet

pekar därför på något typiskt mänskligt. Alla

människor begår misstag. Vi kallar detta för

ofullkomlighetstanken. Insikten om människans

ofullkomlighet klargör behovet av medborgerlig

samverkan och maktdelning och lägger en viktig grund

för en utvecklad och realistisk syn på demokratin.

Enligt min mening saknas denna insikt i regeringens

demokratiskrivelse. Jag anser också att den

kommunala kompetensen bör regleras tydligare än vad

som i dag är fallet för att ge kommunerna en

vidsträckt bestämmanderätt inom deras

kompetensområde och stärka den kommunala

självstyrelsen. I linje med detta bör

subsidiaritetsprincipen skrivas in i svensk grundlag

som riktlinje för den vertikala maktdelningen.

Den moraliska grunden för demokratin bildas och

formas i de sociala sammanhang som formar ett

samhälle. Givetvis är hemmet och familjen, skolan,

kyrkor, föreningar, organisationer och folkrörelser

av största betydelse. En demokratisk stat är

beroende av att det finns ett värdevitalt samhälle

med levande och medvetandegjorda moraluppfattningar

hos enskilda och grupper samt att de

moraluppfattningar som där finns ger grund och stöd

för demokratin. Enligt min mening förbiser

regeringen dessa sociala institutioners betydelse

för demokratin. Det är av största vikt att uppmuntra

och förstärka medborgarnas eget demokratiska

ansvarstagande. Stat och kommun måste främja det

engagemang som finns i olika

medborgarsammanslutningar: i föreningar och

folkrörelser, i kyrkor och samfund, i lokala

utvecklingsgrupper och i nya sociala rörelser.

3. Demokratipolitik (punkt 1)

av Gustav Fridolin (mp).

I väsentliga delar skiljer sig Miljöpartiets

demokratisyn från den som framkommer i regeringens

skrivelse. I en följdmotion (2003/04:K27) på

skrivelsen konkretiserar vi ett antal förslag om hur

demokratin skulle kunna stärkas och mer direkt utgå

från medborgarna, som i dag inte är föremål för

utredning och inte heller kommer att bli det inom en

snar framtid. I övrigt beskrivs våra krav inom

demokratiområdet i följdmotionen (2001/02:K66) på

regeringens proposition Demokrati för det nya seklet

(2001/02:80) samt i vårt partiprogram.

4. Personval (punkt 6)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2003/04:KU13 motioner om sänkta spärrar vid

personvalet. Utskottet såg det naturligt med en

fortsatt bred diskussion kring frågor om

utformningen av personvalsinslaget i valsystemet.

Med hänvisning till den kommande översynen av

regeringsformen och de samtal som regeringen inlett

med riksdagens partier, bedömdes det inte påkallat

med nya initiativ i frågan. Mot den bakgrunden

avslogs samtliga motioner.

Då inget nytt framkommit som pekar på att

förutsättningarna förändrats utgår jag ifrån att

frågorna kommer att bli föremål för översyn. Av det

skälet förhåller jag mig till de nu aktuella

motionerna på samma sätt som när utskottet

behandlade betänkande 2003/04:KU13. Självfallet är

min och Centerpartiets utgångspunkt i en kommande

översyn den linje som angavs i motion 2002/03:K241

om att avskaffa spärrarna i personvalet till både

riksdag, kommun och landsting.

5. Valdagar (punkt 7)

av Kerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2003/04:KU13 motioner med krav på skilda valdagar.

Då inget nytt framkommit som pekar på att

förutsättningarna i frågan förändrats vidhåller vi

samma ställningstagande som baseras på att den

prövas i den kommande översynen av regeringsformen.

Självfallet är vår utgångspunkt i frågan densamma

som kom till uttryck i motion 2002/03:K241, dvs. att

skilda valdagar skall införas.

6. Rösträttsålder (punkt 8)

av Mats Einarsson (v), Tobias Krantz (fp),

Kerstin Lundgren (c), Liselott Hagberg (fp) och

Helena Höij (kd).

Det finns många undersökningar som pekar på att

ungdomar är mycket politiskt intresserade men att de

upplever ett utanförskap. Vi anser att införandet av

den fyraåriga mandatperioden motiverar att

rösträttsåldern sänks, eftersom det lett till att

ungdomar som fyller 18 år efter valdagen får vänta 4

år innan de får rösta i riksdagsval. Enligt vår

mening riskerar detta att förstärka ungdomars

upplevelser av utanförskap. Det är därför viktigt

att vallagen ändras så att de som fyller 18 år under

år då allmänna val hålls blir röstberättigade.

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2003/04:KU13 motioner med krav på justerad

rösträttsålder. I denna del yrkade vi på att under

förutsättning att rösträttsåldern också i

fortsättningen är 18 år skulle rätten att rösta i

allmänna val inträda det år då väljaren uppnår

rösträttsåldern. Detta innebär i sig inte att

kopplingen mellan rösträtt och valbarhet bryts.

Självfallet vidhåller vi vår uppfattning i frågan

och förutsätter att denna del kan komma att bli

föremål för prövning i den kommande översynen av

regeringsformen.

7. Ökad horisontell och vertikal maktdelning

(punkt 26)

av Kerstin Lundgren (c).

Konstitutionsutskottet behandlade i ärende

2003/04:KU9 behovet av en översyn av regeringsformen

för att åstadkomma en bred översyn av såväl den

vertikala som horisontella maktdelningen. Här

konstaterades att såväl den kommande översynen av

regeringsformen som det fortsatta uppdraget för

Ansvarskommittén skulle komma att beröra dessa

frågor. Av detta skälet avslogs då ett flertal krav

med denna inriktning. Detta innebar självfallet inte

att de olika förslagen övergivits, vilket då

påtalades - av samtliga partier som väckt förslag på

området - i särskilda yttranden till betänkandet.

Jag vidhåller för min del denna linje, vilken

omfattar de förslag som kom till uttryck i motion

2002/03:K241 om flernivådemokrati byggd utifrån

federalismens principer, stärkt kommunal

självstyrelse och utkrävbara individuella

rättigheter.

8. Medborgarkontrakt (punkt 34)

av Tobias Krantz (fp), Gustav Fridolin (mp) och

Liselott Hagberg (fp).

Folkpartiet liberalerna och Miljöpartiet de gröna

tillsatte hösten 2003 en arbetsgrupp för stärkt

medborgarmakt, mångfald och valfrihet. Inom ramen

för arbetsgruppens arbete arrangerades i mars 2004

en offentlig hearing. Hearingen visade många goda

exempel på hur man kan jobba med stärkt

medborgarmakt och med inflytandefrågor. Vi tror att

medborgarkontrakt kan vara ett sätt att stärka den

enskildes rättigheter och möjligheter i samhället,

inom vitt skilda samhällssektorer. Arbetsgruppens

arbete kommer att resultera i en slutrapport under

våren. I avvaktan på arbetsgruppens slutsatser

avstår vi från att reservera oss.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:110 Demokratipolitik

Följdmotioner

2003/04:K24 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om maktdelning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hoten mot

demokratin.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skilda valdagar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om respekten för och

starkare grundlagsskydd för den kommunala

självstyrelsen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nyval i

kommunerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om personval.

2003/04:K25 av Kerstin Lundgren m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs en

förbättrad analys av varför väljarna i mindre

utsträckning röstar i kommun- och landstingsval än

i övriga val.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det behövs en

förbättrad analys av vilka åtgärder som skulle

stimulera fler medborgare att delta och ta

förtroendeuppdrag samt av varför många väljer att

lämna förtroendeuppdrag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att fullmäktige

skall besluta om att anordna en rådgivande

folkomröstning om 10 % av medborgarna kräver det.

2003/04:K26 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om valdeltagande och

forskning kring faktorer som påverkar

valdeltagande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

uppföljning av demokratiprojekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i den kommande

författningsutredningen se över hur ett ökat

personvalsinslag kan genomföras i syfte att stärka

representativiteten i de folkvalda församlingarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hot och våld mot

förtroendevalda.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i den kommande

författningsutredningen se över hur

regeringsformens rättighetskapitel kan förstärkas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att inte

öka den statliga styrningen av den ideella

sektorn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om betydelsen av en

god skolmiljö, fri från mobbning och intolerans.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvalitativa

jämställdhetsaspekter i uppföljningen av

fördelningen av makt mellan män och kvinnor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens ansvar

för debatten om Europafrågor.

2003/04:K27 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en

folkomröstning om regeringskonferensens slutliga

förslag till EU-konstitution skall hållas.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om införandet av medborgarförslag till

fullmäktige och nämnder i samtliga kommuner och

landstingskommuner i enlighet med vad i motionen

anförs.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag om förbättrade möjligheter för

förtroendevalda att behålla förtroendeuppdrag vid

avflyttning i enlighet med vad i motionen anförs.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag om sänkt rösträttsålder och förändrade

rösträtts- och valbarhetskriterier i enlighet med

vad i motionen anförs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en ny

genomgång av förslagen i departementspromemoria

1998:35 i syfte att genomföra däri framförda

förslag.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):

9. Riksdagen begär att regeringen utreder Internets

användning i demokratiska beslutsprocesser samt

uppmuntrar och utvärderar sådana kommunala

initiativ.

15. Riksdagen begär att regeringen ånyo utreder

frågan om demokratins framtid i syfte att

återkomma med förslag för en mer direkt demokrati.

2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot det

politiska utanförskapet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fostran till egen

makt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla e-

demokratin.

2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att

öka andelen personer med utländsk bakgrund i de

beslutande, verkställande och dömande organen.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:K223 av Maud Olofsson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en ny

struktur för att öka samverkan mellan offentliga

och privata aktörer och det civila samhället.

2003/04:K259 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa möjlighet till

tillfällig ledighet vid kommunfullmäktigeuppdrag.

2003/04:K289 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunala

"konstitutionsutskott".

2003/04:K290 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om det politiska

utanförskapet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla e-

demokratin.

2003/04:K304 av Rossana Dinamarca m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att det till kommittédirektiv 2003:56,

Statligt stöd till kvinnoorganisationer, fogas ett

tilläggsdirektiv, enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen även kartlägger i

vilken mån invandrade kvinnor i dag ges

förutsättningar att tillvarata sina rättigheter i

Sverige samt ger förslag till hur situationen kan

förbättras enligt vad i motionen anförs.

2003/04:K310 av Anne-Marie Ekström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa

medborgarkontrakt.

2003/04:K316 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen genomför en

kartläggning av våld och hot mot kvinnliga politiker

och återkommer till riksdagen med förslag till

åtgärder.

2003/04:K349 av Kjell-Erik Karlsson (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i kommunallagen så att kommuner och

landsting vid fastställande av kommunalt partistöd

skall införa ett grundbidrag så att man ej på ett

otillbörligt sätt missgynnar ett parti eller gynnar

ett annat genom anpassningen och fördelningen av

partistödet i kommunerna.

2003/04:K400 av Tuve Skånberg m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

bristande politisk information och mot bristande

kunskaper om den demokratiska processen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

informationsteknikens roll för att främja

demokratin.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa

mötesplatser mellan medborgare och

förtroendevalda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medborgarbok.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för

bättre förutsättningar för att folkopinioner skall

kunna påverka den demokratiska processen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

förändra förtroendeuppdragets utformning så att

fler människor attraheras av det.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagstiftning som stärker skyddet av

förtroendevalda mot hot och våld, i paritet med

skyddet av tjänstemän mot hot och våld.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nyrekrytering av

förtroendevalda.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en statlig

utredning som utifrån Demokratiutredningens

förslag utvecklar "ett offentligt etos och en

demokratisk professionalism".

2003/04:K443 av Jan Emanuel Johansson och Mikael

Damberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om möjligheten för hotade

förtroendevalda att få tillstånd att bära

tårgasanordningar eller andra till verkan och

ändamål jämförliga anordningar.

2003/04:Ju446 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

mot hoten och våldet mot förtroendevalda.

2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten till

ökad delaktighet i demokratin genom

informationsteknik.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det virtuella

forumet måste utformas så att beslutsfattare och

medborgare kan kommunicera på samma villkor.

2003/04:T561 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla e-

demokratin.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att alla typer

av utomparlamentariska metoder som skadar andra

människor, djur, ekosystem eller orsakar ekonomisk

skada på någon annans egendom inte hör hemma i ett

demokratiskt samhälle.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den enskildes

rättssäkerhet mot odemokratiska påverkansmetoder.