Bet. 2003/04:KU21

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU21

Redogörelse för behandlingen av riksdagensskrivelser till regeringen

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse

2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen. Två

följdmotioner (m resp. m, fp, kd, c) har väckts.

Utskottet redovisar sin avsikt att under hösten

2004 genomföra en uppföljning och utvärdering i

syfte att närmare undersöka utvecklingen när det

gäller regeringens efterkommande av riksdagens

tillkännagivanden och är i avvaktan på detta inte

berett att förorda sådana tillkännagivanden som

begärs i motionerna. Utskottet föreslår att

riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna och

avslår motionerna. En motivreservation (m, fp)

föreligger.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2003/04:75

till handlingarna och avslår motionerna 2003/04:K21

och 2003/04:K22.

Reservation (m, fp) - motiv

Stockholm den 27 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Helena Bargholtz

(fp), Kenth Högström (s), Mats Einarsson (v), Mats

Berglind (s), Henrik S Järrel (m), Anders Bengtsson

(s), Tobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),

Helene Petersson (s), Nils Fredrik Aurelius (m),

Billy Gustafsson (s), Gustav Fridolin (mp), Inger

Jarl Beck (s), Helena Höij (kd) och Elisebeht

Markström (s).

2003/04

KU21

Redogörelse för ärendet

Sedan år 1961 har regeringen lämnat redogörelser

till riksdagen för vilka åtgärder regeringen har

vidtagit med anledning av riksdagens olika beslut.

Redogörelsen är knuten till de skrivelser i vilka

riksdagen meddelar regeringen sina beslut.

Redogörelsen upptar samtliga riksdagsskrivelser från

det senaste kalenderåret som är ställda till

regeringen, men dessutom har tagits med äldre

riksdagsskrivelser som inte tidigare rapporterats

som slutbehandlade. Den nu aktuella skrivelsen och

två motioner som väckts med anledning av skrivelsen

finns förtecknade i bilaga 1.

Konstitutionsutskottet har berett samtliga övriga

utskott möjlighet att yttra sig över skrivelsen. Sju

utskott har avstått från att yttra sig:

justitieutskottet, utrikesutskottet,

försvarsutskottet, kulturutskottet,

utbildningsutskottet, miljö- och jordbruksutskottet

och näringsutskottet. Inom konstitutionsutskottets

kansli har upprättats en PM om regeringens åtgärder

med anledning av de riksdagsskrivelser som grundar

sig på utskottets betänkanden, bilaga 2. Yttranden

från finans, skatte-, lag-, socialförsäkrings-,

social-, trafik-, arbetsmarknads- och

bostadsutskotten, liksom protokollsutdrag och

kanslipromemorior från andra utskott finns i

bilagorna 3-17.

Konstitutionsutskottet har den 4 maj 2004 hållit

en utfrågning med statssekreteraren i

Finansdepartementet Gun Eriksson.

Utskottets överväganden

Skrivelsen

Den nu sammanställda redogörelsen avser

huvudsakligen sådana åtgärder som vidtagits under

tiden den 1 januari-den 31 december 2003. För att

underlätta för riksdagsutskotten att vid sitt

utvärderings- och uppföljningsarbete få en så

aktuell bild som möjligt har redovisningen fått

omfatta även vissa regeringsbeslut från tiden efter

den egentliga redovisningsperiodens utgång.

I skrivelsen redovisas inledningsvis information

om regelverket samt arbetet med regelförbättring,

språkvård och det offentliga

rättsinformationssystemet.

Den 1 mars 2004 var antalet gällande

grundförfattningar 3 497. Av dessa är 1 054 lagar.

Det innebär att antalet författningar under det

senaste året ökat med 46, medan antalet lagar

sjunkit med 16. Under år 2003 har EG-direktiv

genomförts i 49 ändringsförfattningar (19 lagar och

30 förordningar) och 25 nya grundförfattningar (11

lagar och 14 förordningar).

Antalet kungjorda grund- och ändringsförfattningar

i SFS under år 2003 var 1 227. Av dessa

författningar var 135 grundförfattningar (41 lagar

och 94 förordningar m.m.). Antalet författningar som

kungjordes under åren 2000-2002 var 1 477, 1 309

respektive 1 175. Antalet rubriker i myndigheternas

regelförteckningar vid utgången av år 2003 var ca 8

200, en minskning med ca 100 sedan föregående år.

Uppgiften är dock osäker.

I skrivelsen redovisas 155 riksdagsskrivelser som

inte slutbehandlade. 29 av dessa riksdagsskrivelser

är från riksmötet 1998/99 eller tidigare. 3 inte

slutbehandlade skrivelser (KrU och LU) är mer än tio

år gamla. Sedan regeringens redovisning förra året

(skr. 2002/03:75) har 12 skrivelser från riksmötet

1998/99 och tidigare blivit slutbehandlade, liksom 7

skrivelser från respektive riksmöte 1999/2000 och

2000/01.

Motionerna

I motion 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande till regeringen om

regeringens uppfyllande av riksdagens mål. Enligt

motionen framgår av regeringens skrivelse att

regeringen under den senaste mandatperioden

underlåtit att efterkomma riksdagens beslut i ett

stort antal ärenden. Som exempel anges avskaffandet

av reklamskatten (bet. 2001/02:

SkU20), system för individuell kompetensutveckling

(bet. 2001/02:AU10), ny instans- och processordning

i utlänningsärenden (bet. 2001/02:SfU2), rikets

indelning i kommuner (bet. 2003/04:KU3), utvärdering

av fastighetsmäklarlagen (bet. 1997/98:LU15) samt

tillsättandet av utredning om en generell,

teknikoberoende integritetslagstiftning.

I motionen understryks att det möjligen är

förståeligt att regeringen tar viss tid på sig att

efterkomma riksdagens mål i tekniskt komplicerade

ärenden men att det inte är acceptabelt att inte

bereda en lagstiftning som är relativt lätt att

genomföra eller tillsätta en utredning. Om riksdagen

tvingas att agera på egen hand genom

utskottsinitiativ är det olyckligt från

beredningssynpunkt och kan leda till sämre kvalitet

på lagstiftningen. Regeringens agerande riskerar

enligt motionen att leda till att allmänhetens

förtroende för de politiska institutionerna minskar.

I motion 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m,

fp, kd, c) yrkas att riksdagen begär att regeringen

snarast möjligt lägger fram den sedan flera år

tillbaka utlovade propositionen om ett individuellt

kompetenssparande. Det verkar enligt motionen som om

regeringen är på väg att göra en glidning i

sakfrågan. Preciseringen individuell

kompetensutveckling har utgått ur skrivelsen. Enligt

motionen är kompetensutveckling en fråga som har

stor betydelse för varje individ och för hela

samhället. Den alltmer bekymmersamma utvecklingen på

arbetsmarknaden förstärker det faktum att det behövs

en reform om individuell kompetensutveckling.

Regeringen har enligt motionen gravt misskött denna

fråga.

Konstitutionsutskottets område

Skrivelse 75 omfattar för konstitutionsutskottets

del 45 riksdagsskrivelser. För sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottets del gäller att

fyra skrivelser finns upptagna och redovisade som

slutbehandlade, en för varje riksmöte alltsedan

2000/01.

I regeringens motsvarande skrivelse förra

riksmötet (skr. 2002/03:75) togs upp 52

riksdagsskrivelser på grundval av betänkanden från

konstitutionsutskottet. Antalet inte slutbehandlade

skrivelser angavs då vara 23, vilket kan jämföras

med den nu aktuella redogörelsen som bara tar upp

såsom inte slutbehandlade 16 riksdagsskrivelser med

KU-betänkanden som grund.

De tre äldsta inte färdigbehandlade ärendena är

samma ärenden som var de äldsta ärendena också förra

året. Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen

(rskr. 1994/95:243) gäller ett tillkännagivande om

regeringens arbete mot våld och om förslag till

riksdagen om lämpliga åtgärder i betänkande

1994/95:KU14 Vissa tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga frågor, mom. 1. Utskottet

anförde att det erfarit att regeringen skulle inleda

ett brett upplagt arbete mot våld i samhället.

Utskottet utgick ifrån att regeringen skulle

redovisa resultatet av arbetet och förelägga

riksdagen förslag till lämpliga åtgärder. De ämnen

som tagits upp i de behandlade motionerna borde

enligt utskottets mening kunna bli föremål för en

samlad analys och bedömning i det sammanhanget.

Regeringen hänvisar till vidtagna åtgärder och till

pågående beredning av ett lagförslag.

En av två icke slutbehandlade skrivelser (rskr.

163) från riksmötet 1998/99 gäller betänkande

1998/99:KU21 Kommunala demokratifrågor, mom. 1, med

ett tillkännagivande om att det bör bli lättare att

dela kommuner genom att procedurerna som har samband

med kommundelningar underlättas och om att

regeringen borde återkomma till riksdagen med ett

förslag med detta syfte. I skrivelse 75 redovisar

regeringen sin avsikt att under våren 2004 tillsätta

en utredning för att se över beslutsformerna och

förfarandet vid indelningsändringar.

Från riksmötet 1999/2000 redovisas bl.a.

riksdagsskrivelse 134 som grundar sig på betänkande

1999/2000:KU14 Upphovsrätten och

offentlighetsprincipen, mom. 3, om frågans fortsatta

bedrivande. I skrivelse 75 hänvisar regeringen till

att Offentlighets- och sekretesskommittén i ett

delbetänkande förordat att avvägningen mellan

upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten

borde bli föremål för en bredare översyn och att

ytterligare lagstiftning i syfte att förhindra

tvångsoffentliggörande av upphovsrättsligt skyddade

verk fick anstå till dess en sådan översyn kommit

till stånd. I regeringens skrivelse 2001/02:75

uttalade regeringen att det under den tid som gått

sedan 8 kap. 27 § sekretesslagen (1980:100) infördes

inte hade framkommit att det finns något praktiskt

behov av ytterligare lagändringar. Regeringen hade

därför för avsikt att lägga riksdagsskrivelsen till

handlingarna. Med anledning härav uttalade

konstitutionsutskottet i sitt betänkande

2001/02:KU35 som sin mening att regeringen inte

borde lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna

innan något förslag till permanent lösning har

presenterats eller, i enlighet med vad

Offentlighets- och sekretesskommittén förordade,

efter att en bredare översyn av de aktuella frågorna

har skett. Regeringen redovisar i den nu aktuella

skrivelsen 75 sin avsikt mot denna bakgrund att

tillsätta en utredning som får till uppgift att

överväga frågan om en permanent lösning. Arbetet med

att ta fram direktiv för utredningen har pågått

under hösten 2003 och är inne i slutfasen.

Målsättningen var att direktiv skulle kunna beslutas

under första kvartalet 2004. I detta sammanhang kan

nämnas att regeringen i motsvarande skrivelse förra

året angav att arbetet i fråga var inriktat på att

direktiv skulle beslutas under hösten 2003.

En riksdagsskrivelse gäller betänkande

2000/01:KU11 Författningsfrågor, mom. 9

folkomröstningsutredning och mom. 18

lagprövningsfrågor. Utskottet ansåg att regeringen

på nytt borde utreda folkomröstningsinstitutet genom

en parlamentarisk utredning som bör bygga på och

följa upp 1996 års folkomröstningsutrednings arbete.

Utskottet ansåg vidare att regeringen borde låta

utreda frågor om det s.k. uppenbarhetsrekvisitet,

innefattande överväganden om Lagrådets ställning.

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till

partiöverläggningar om en samlad översyn av

regeringsformen.

Ett av de sex inte slutbehandlade ärendena från

riksmötet 2001/02 gäller ett tillkännagivande om

folkinitiativ för folkomröstning (bet. 2001/02:KU14

Demokrati för det nya seklet, mom. 42, rskr. 190).

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till

departementspromemorian Samråd efter folkinitiativ

(Ds 2004:4) som för närvarande är föremål för

remissbehandling. Regeringen avser att hösten 2004

återkomma till riksdagen med en proposition. -

Konstitutionsutskottet har i betänkande 2003/04:KU19

Demokratifrågor anfört att utskottet utgår från att

så sker i enlighet med vad utskottet tidigare

uttalat avseende riksdagens tillkännagivande till

riksdagen.

För innevarande riksmöte redovisas som icke

slutbehandlade två riksdagsskrivelser om betänkande

2003/04:KU3 Frågor om kommunal demokrati. Det gäller

folkinitiativ om folkomröstning, mom. 11, rskr. 33

samt kommunala extraval (mom. 9) och

indelningsfrågor (mom. 18), rskr. 34. Bakom moment

11 om folkomröstningsinstitutet låg en

motivreservation från fem riksdagspartier, vari

utgicks i från att regeringen snarast presenterar

ett förslag i enlighet med riksdagens tidigare

beslut om lokala folkomröstningar. Regeringen

hänvisar i skrivelse 75 till promemorian Samråd

efter folkinitiativ (Ds 2004:4) som för närvarande

är föremål för remissbehandling. Regeringen avser

att under hösten 2004 återkomma med en proposition.

När det gäller mom. 9 om kommunala extraval anges i

skrivelse 75 att ärendet bereds. Det sista

tillkännagivandet (mom. 18) i betänkande KU3 gäller

indelningsfrågor. Bakom tillkännagivandet ligger en

fempartireservation om att regeringen, med

utgångspunkt i ett lagförslag som utskottet

remitterat till Lagrådet och i Lagrådets yttrande,

bör bereda frågan om beslutsformer och förfarande

vid ändringar i Sveriges indelning i län och

landsting samt överlämna erforderliga lagförslag

till riksdagen. Eftersom ändring av läns- och

landstingsgränser enligt indelningslagen kan komma

att ske genom att en kommungräns ändras borde i

sammanhanget övervägas om också denna typ av

indelningsändringar skall prövas av riksdagen.

Utredningen och beredningen av frågan hade fördröjts

på ett otillbörligt sätt. Den nu begärda utredningen

och beredningen borde bedrivas skyndsamt så att en

proposition läggs fram för riksdagen senast den 1

september 2004. Enligt skrivelse 75 avser regeringen

att under våren 2004 tillsätta en utredning för att

se över beslutsformerna vid indelningsändringar.

Regeringen har den 18 mars 2004 beslutat tillkalla

en särskild utredare för att undersöka

förutsättningarna för att beslutsrätten rörande

landstingsindelningen skall kunna föras över från

regeringen till riksdagen. Enligt kommittédirektiven

(dir. 2004:34) skall utredaren redovisa uppdraget

senast den 16 december 2004.

Vid en utfrågning av konstitutionsutskottet den 4

maj 2004 har statssekreteraren i Finansdepartementet

Gun Eriksson anfört att den särskilde utredaren, f.

generaldirektören för Kammarkollegiet Sture

Johansson, påbörjade sitt arbete den 18 mars 2004.

Man räknar med att kunna avlämna en proposition i

maj 2005. Det har tagit en normal tid om tre månader

efter riksdagens tillkännagivande att utforma

kommittédirektiv och söka efter en lämplig utredare.

Frågorna är av så komplicerad art att det beräknas

behövas tio månaders utredningstid. Därpå följer en

remisstid på tre månader. Man siktar på att de

lagändringar som behövs skall beslutas under

mandatperioden.

Yttrande från finansutskottet

Finansutskottet anser i sitt yttrande (bilaga 3) att

riksdagens beslut inom utskottets ansvarsområde till

övervägande delen fullföljts på det sätt som

riksdagen avsåg vid beslutstillfället och genomförts

i rimlig tid.

Finansutskottet delar motionärernas principiella

synpunkt att det är mycket angeläget att regeringen

utan onödiga dröjsmål och utan påminnelser

verkställer riksdagens beslut och om det av någon

anledning inte är möjligt tydligt redovisar varför.

De specifika punkter motionärerna tar upp ligger

emellertid inte inom finansutskottets område, varför

finansutskottet inte ser sig föranlett att göra

något ytterligare uttalande i frågan.

Yttrande från skatteutskottet

Vad först gäller frågan om ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning vill skatteutskottet (bilaga

4) betona att riksdagens begäran våren 2000 gällde

en begränsad fråga inom området för ökade

levnadskostnader, nämligen en kompletterande

utredning för att belysa effekterna för rörligheten

på arbetsmarknaden och boende och arbetande i

glesbygd vid ett slopande av tvåårsgränsen för

avdrag för ökade levnadskostnader vid dubbel

bosättning. Skatteutskottet har i sina yttranden

till konstitutionsutskottet rörande regeringens

redogörelser de senaste åren påpekat att beredningen

har dragit ut alldeles för långt på tiden och

förutsatt att regeringen skyndar på och redovisar

resultat. Skatteutskottet fick förra året en uppgift

om att en redovisning till riksdagen skulle lämnas i

anslutning till budgetpropositionen för 2004 och lät

sig därmed nöja, dock att det poängterades att det

inte fick bli något ytterligare dröjsmål. Någon

redovisning har emellertid inte lämnats utan

regeringen planerar i stället att ytterligare utreda

hela regelverket för ökade levnadskostnader vid

dubbel bosättning. Eftersom inget nytt av någon

relevans för saken har inträffat sedan riksdagen

gjorde sitt tillkännagivande för över fyra år sedan

borde, enligt skatteutskottets mening, en sådan

utredning ha kunnat tillsättas långt tidigare. Med

hänsyn till att tillsättandet av en utredare enligt

vad skatteutskottet har erfarit nu är nära

förestående och då utredningsarbetet kan beräknas

komma i gång inom kort är skatteutskottet dock

berett att även denna gång låta saken bero utan

vidare åtgärd av riksdagen.

Riksdagen gjorde under våren 2002 ett

tillkännagivande om ett totalt avskaffande av

reklamskatten med innebörd att frågan om en sådan

avveckling borde prioriteras i kommande

budgetberedning, dock att detta borde ske med

beaktande av de budgetpolitiska målen. Regeringen

har i budgetpropositionerna för såväl 2003 som 2004

redovisat sina överväganden som inneburit att frågan

om en avveckling av resterande del av reklamskatten

prioriterats men att det med beaktande av de

budgetpolitiska målen inte funnits förutsättningar

för en finansiering av en sådan åtgärd. Denna

uppfattning har vunnit stöd i riksdagens

budgetbeslut för respektive år, samtidigt som

riksdagen bägge åren avvisat en rad motioner med

yrkanden om en omedelbar avveckling av

reklamskatten. Det kan således inte hävdas att

regeringen inte skulle ha efterkommit riksdagens

begäran att pröva frågan, och någon kritik från

konstitutionell synpunkt kan enligt skatteutskottets

uppfattning inte riktas mot regeringen för dess

hantering av frågan. Skatteutskottet avstyrker

således motion K22 i denna del.

I en avvikande mening (kd) anförs att regeringen

nu bör vidta alla åtgärder för att snabbt kunna

redovisa ett resultat som tillgodoser riksdagens

tillkännagivande 1996 om att regeringen bör göra

något åt de svenska yrkesfiskarnas sämre

konkurrenssituation jämfört med deras motsvarigheter

i t.ex. Norge och Danmark.

I en annan avvikande mening (v, c) - om

tvåårsgränsen vid ökade levnadskostnader vid dubbel

bosättning - hänvisas till att tillkännagivandet

från riksdagen gjordes för mer än fyra år sedan och

att regeringen nu planerar att utreda hela

regelverket kring dubbel bosättning. Eftersom inget

nytt av relevans för sakfrågan inträffat sedan

tillkännagivandet gjordes, borde enligt den

avvikande meningen en sådan utredning ha tillsatts

för länge sedan. Regeringen har försummat att göra

de nödvändiga bedömningarna av utredningsbehovet

under alldeles för lång tid. Man vet inte i dag när

en utredare kan vara tillsatt eller börja arbeta och

det är därför enligt den avvikande meningen befogat

med ett tillkännagivande i vilket regeringen

kritiseras för sin utdragna handläggning.

I en avvikande mening (m, fp, kd, c) om

reklamskatten anförs att regeringen förtjänar kritik

för sitt agerande i reklamskattefrågan. När

regeringen bestämde sig för att inte föreslå något

avskaffande av reklamskatten borde den ha lämnat en

betydligt mer uttömmande redovisning av sina skäl än

den gjort. Det räcker enligt den avvikande meningen

inte att bara hänvisa till bristande finansiering,

utan regeringen hade bort redovisa exakt vilka

åtaganden den ansåg hade högre prioritet än ett

avskaffande av reklamskatten och varför. Det

föreslås att konstitutionsutskottet hemställer att

riksdagen riktar ett tillkännagivande av denna

innebörd till regeringen. Detta innebär att motion

K22 tillstyrks i denna del.

I en avvikande mening (m, fp) anges att regeringen

under den senaste mandatperioden underlåtit att

efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal

ärenden. Sammantaget riskerar regeringens agerande

att leda till att allmänhetens förtroende för de

politiska institutionerna minskar. Riksdagen bör ge

regeringen till känna redovisade synpunkter vad

gäller regeringens bristande uppfyllande av

riksdagens tillkännagivanden och beslut.

I ett särskilt yttrande (mp) framhålls att man av

regeringen kunnat kräva en betydligt fylligare och

mer uttömmande redovisning av skälen för att inte

lägga fram ett förslag om avskaffande av

reklamskatten - naturligen i de två

budgetpropositioner som lämnats sedan riksdagens

tillkännagivande.

Regeringen har den 6 maj 2004 beslutat om

kommittédirektiv (dir. 2004:57) till en särskild

utredare för att göra en översyn av reglerna om

avdrag vid beskattningen för ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning. Uppdraget skall redovisas

senast den 31 mars 2005.

Yttrande från lagutskottet

Lagutskottet aktualiserar i sitt yttrande, bilaga 6,

en fråga som tidigare tagits upp i yttranden över

skrivelse 75, nämligen om inte redogörelserna - i

syfte att göra skrivelserna i fråga mer

överblickbara - borde ställas upp utskottsvis i

stället för som nu departementsvis. Enligt

lagutskottets mening borde konstitutionsutskottet i

förevarande ärende närmare överväga att förorda en

sådan nyordning.

När det gäller det tillkännagivande om

företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen från

1998 som tas upp i motion K22 hänvisar lagutskottet

till att frågan behandlats vid flera tillfällen med

anledning av motionsyrkanden, senast i februari 2004

(bet. 2003/04:LU15). Lagutskottet konstaterade då

att det gått sex år sedan riksdagens

tillkännagivande utan att regeringen ens påbörjat

ett arbete i syfte att få till stånd de begärda

lagändringarna. Enligt lagutskottets mening var en

sådan tidsutdräkt oacceptabel. Mot bakgrund av att

justitieministern i en interpellationsdebatt den 20

januari 2004 uppgett att arbetet inom

Regeringskansliet var inriktat på att en allmän

översyn av fastighetsmäklarlagen skulle kunna

beslutas under 2004, var det dock enligt

lagutskottets uppfattning knappast meningsfullt med

ett nytt tillkännagivande i ämnet. Enligt vad

lagutskottet nu erfarit har man inom

Regeringskansliet nyligen påbörjat ett arbete med

att ta fram direktiv till en utredning om en översyn

av fastighetsmäklarlagen. Med hänsyn till detta

saknas enligt lagutskottets mening skäl för

riksdagen att i det nu aktuella sammanhanget vidta

någon ytterligare åtgärd, även om den kritik som

uttalades för två månader sedan kvarstår.

Med anledning av vad som framförs i motion K22

återupprepar lagutskottet vad det tidigare anfört om

att det kan finnas olika omständigheter som

föranleder att regeringen gör bedömningen att det

inte är lämpligt, möjligt eller meningsfullt att

vidta ytterligare åtgärder i enlighet med ett

riksdagsbeslut. Ett sådant skäl kan - såsom i det

redovisade ärendet rörande fastighetsmäklarlagen -

vara att frågan lämpligen bör hanteras inom ramen

för ett större lagstiftningsprojekt som enligt

regeringens bedömning bör komma till stånd först när

en viss lagstiftning varit i kraft en längre tid. I

sådana och liknande situationer kan enligt

lagutskottets mening en lämplig ordning vara att

regeringen inom rimlig tid återkommer till riksdagen

också i annat lämpligt sammanhang än i den årliga

skrivelsen och därvid redovisar skälen för sina

ställningstaganden. På så sätt skulle riksdagen via

det berörda utskottet få tillfälle att pröva om

tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om

regeringens redovisning bör leda till ett nytt

tillkännagivande.

I en avvikande mening (m, fp, kd, c) framförs att

regeringens handläggning av riksdagens skrivelse om

företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen

förtjänar stark kritik. Det konstateras att något

lagstiftningsarbete ännu inte har inletts trots att

mer än sex år förflutit. Även om det sent omsider

inletts ett arbete med att utarbeta

utredningsdirektiv är dock regeringens handläggning

av riksdagsskrivelsen så pass anmärkningsvärd att

det finns anledning för konstitutionsutskottet att

påpeka vad som anförts.

Yttrande från

socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet ger i sitt yttrande,

bilaga 9, en beskrivning av bakgrunden till

riksdagens tillkännagivande hösten 2001 om instans-

och processordning i utlänningsärenden. I samband

med budgetbehandlingen hösten 2001 (bet.

2001/02:SfU2) ansåg utskottet att det var mycket

angeläget att beslut snarast fattades om

instansordningen. Utskottet utgick från att det

omfattande beredningsarbete som hade genomförts

möjliggjorde att en proposition kunde föreläggas

riksdagen under våren, för riksdagsbeslut före

sommaren 2002. Utskottet föreslog ett

tillkännagivande om att regeringen snarast borde

återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny

instans- och processordning i utlänningsärenden,

vilket också blev riksdagens beslut.

Socialförsäkringsutskottet fick härefter, under

våren 2002, vid ett par tillfällen muntlig

information i frågan av ansvarigt statsråd, Jan O.

Karlsson. Enligt statsrådet pågick ett aktivt

beredningsarbete i enlighet med den inriktning av

reformen som utskottet angivit. Någon ytterligare

utredning i ärendet var det således inte fråga om.

De årliga merkostnaderna bedömdes uppgå till ca 500

miljoner kronor, vartill kommer

omställningskostnader för såväl den nuvarande som

den nya organisationen.

Regeringen beslutade den 6 juni 2002 om en

lagrådsremiss om ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden. Lagrådet

avstyrkte i ett yttrande den 9 oktober 2002

regeringens förslag. Lagrådet angav bl.a. att en

grundläggande förutsättning för att regleringen

skall ge godtagbara rättssäkerhetsgarantier är att

de materiella reglerna är utformade så att

tillämpningen kan bli enhetlig och förutsebar. Det

måste också beaktas hur nyordningen återverkar på

handläggningstiderna. Ett särskilt problem var att

överklagandefrekvensen i avlägsnandeärenden är

ytterligt hög.

Statsrådet Jan O. Karlsson informerade utskottet

om Lagrådets yttrande under hösten 2002 och hade

härefter enskilda överläggningar med alla partier om

den fortsatta hanteringen.

Den 6 mars 2003 beslutade regeringen (dir.

2003:28) att tillsätta en parlamentarisk kommitté

med uppgift att - med utgångspunkt i lagrådsremiss

och Lagrådets yttrande - göra en genomgång av

utlänningslagens materiella bestämmelser och anpassa

dessa till en övergång från handläggning hos

förvaltningsmyndigheter och regeringen till ett

system där överprövning sker i domstol. Uppdraget

skulle redovisas senast den 15 december 2003.

Kommittén har därefter, på egen begäran, genom

tilläggsdirektiv, som regeringen beslutade den 4

december 2003, fått utredningstiden förlängd och

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 juni 2004.

I skrivelse 75 anges att regeringens avsikt är att

återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till

hur en reform skulle kunna utformas när den

parlamentariska kommittén presenterat sitt förslag

och detta förslag har remissbehandlats i sedvanlig

ordning.

Socialförsäkringsutskottet framhåller i sitt

yttrande att det även under innevarande riksmöte har

fått information om beredningsarbetet med den nya

instans- och processordningen. Dels har tjänstemän

från Utrikesdepartementet, Finansdepartementet,

Justitiedepartementet och Domstolsverket den 11

november 2003 redovisat kostnadsberäkningar för en

ny instans- och processordning, dels har

statssekreteraren Charlotte Svensson,

Utrikesdepartementet, den 16 mars 2004 informerat om

kostnadsberäkningar och beredningsarbetet i övrigt

med den nya instans- och processordningen.

Informationen under riksmötet lämnades på begäran av

utskottet. Den information som begärdes under våren

2004 var föranledd av utskottets behandling av

proposition 2003/04:59 Prövning av

verkställighetshinder i utlänningsärenden och

motioner som väckts med anledning av propositionen

och som tar upp frågan om tidpunkten för den nya

instans- och processordningen.

Socialförsäkringsutskottet fick den 6 maj 2004 ånyo

information av statssekreteraren om

beredningsarbetet.

Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att

regeringens beredning av den nya instans- och

processordningen i utlänningsärenden som riksdagen

begärt tar orimligt lång tid. Redan vid tidpunkten

för utskottets enhälliga begäran hade ett omfattande

beredningsarbete genomförts. När det gäller de

materiella delar av utlänningslagen som nu bereds av

Utlänningslagskommittén finns i mycket en samsyn med

regeringens problembeskrivningar. Åtskilliga moment

i beredningsarbetet har dock dragit ut på tiden och

sammantaget medfört en mycket lång tidsutdräkt. Även

om det är regeringen som avgör i vilken form det

praktiska beredningsarbetet skall genomföras, måste

utskottet ändå konstatera att det då ansvariga

statsrådet vid överläggningar med de övriga

riksdagspartierna i december 2002 utfäste att en

organisationskommitté skulle tillsättas samtidigt

med Utlänningslagskommittén. Syftet var att de båda

processerna, dvs. det materiella innehållet och

själva genomförandet, skulle vara klara till den 1

januari 2005, den tidpunkt som man kommit överens om

skulle gälla för genomförandet av reformen. Vid

flera tillfällen, även i riksdagens kammare (bl.a.

vid frågestunden den 5 februari 2004), har numera

ansvarigt statsråd uppgivit att någon

organisationskommitté ännu inte tillsatts. Detta är

ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte

bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.

Socialförsäkringsutskottet anser att

konstitutionsutskottet bör göra ett påpekande om

detta.

Två tillkännagivanden i regeringsskrivelsen gäller

ensamma barn. I ett ärende från 2001/02 innebar

riksdagens tillkännagivande (rskr. 2001/02:287) att

regeringen snarast bör återkomma till riksdagen vad

gäller ansvarsfördelningen för ensamkommande barn

beträffande asylfrågan, boendet och hälsan. I ett

ärende från 2003/04 innebar riksdagens

tillkännagivande (rskr. 2003/04:86) ett mer

preciserat ställningstagande. Regeringen borde

återkomma med förslag enligt preciseringen och

snarast med förslag till ändring i enlighet med

Migrationsverkets och Socialstyrelsens förslag om

att Migrationsverket skall ges möjlighet att sluta

avtal med ett antal kommuner om mottagande av

ensamkommande barn.

Den 20 november 2003 fick utskottet information av

företrädare för regeringen om dels genomförda

åtgärder, dels hur regeringen går vidare i arbetet

med de ensamkommande barnen. Bland annat anfördes

att remissbehandlingen av förslagen om god man för

ensamkommande barn hade påskyndats för att en

proposition skulle kunna läggas fram under tidig vår

2004 och lagen träda i kraft den 1 juli 2004. Vidare

hänvisades till att Migrationsverket och

Socialstyrelsen i en rapport år 2002 om

ensamkommande barn föreslagit bl.a. att

Migrationsverket skall sluta avtal med ett antal

kommuner om mottagande av dessa barn och till att en

interdepartemental arbetsgrupp bereder förslagen i

rapporten. Arbetsgruppen beräknades presentera

resultatet i en departementspromemoria i slutet av

2003, och en proposition kan efter remissbehandling

lämnas under 2004.

I skrivelse 75 hänvisar regeringen till

Migrationsverkets och Socialstyrelsens i juni 2002

redovisade regeringsuppdrag om förslag till

förbättringar i mottagandet av s.k. ensamkommande

barn samt till att Migrationsverket i november 2002

redovisat ett tilläggsuppdrag avseende

kostnadsberäkning av förslagen. Härutöver hänvisas

till att den nämnda departementspromemorian avses

beslutas under våren 2004 och att promemorian

därefter skall remissbehandlas.

Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att

såväl den aviserade departementspromemorian som

propositionen med förslag om god man för

ensamkommande barn är försenad. Med hänsyn till

vikten av att snarast förbättra situationen för de

ensamkommande barnen är det angeläget att

beredningsarbetet påskyndas.

Socialförsäkringsutskottet förutsätter att det nu

sker. Något påpekande från konstitutionsutskottet är

därför inte nödvändigt.

I en avvikande mening (s) understryks att

utskottet löpande hållits informerat om

beredningsarbetet med den nya instans- och

processordningen. Därvid har redovisats åtskilliga

beredningsåtgärder som vidtagits eller pågår men

också flera komplicerade frågeställningar som

ytterligare behöver belysas. Särskilda

överläggningar har därtill skett mellan ansvarigt

statsråd och företrädare för de olika

riksdagspartierna. I den avvikande meningen

framhålls att en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden är en angelägen och nödvändig men

också omfattande och komplicerad reform. Det är

viktigt att alla frågor inklusive hanteringen av

ärendebalanser är väl beredda så att övergången till

den nya ordningen fungerar så bra som möjligt och

att reformen även blir långsiktigt hållbar.

Beredningsarbetet har därför tagit lång tid men det

är viktigt att riksdagens begäran om en reform nu

snarast fullföljs. Med hänsyn till vad som

redovisats om det pågående beredningsarbetet finns

det dock enligt den avvikande meningen inte

anledning för konstitutionsutskottet att göra något

påpekande i ärendet.

Yttrande från socialutskottet

Socialutskottet ifrågasätter i sitt yttrande, bilaga

10, att regeringen i skrivelse 75 redovisar

riksdagsskrivelse 2002/03:134 som slutbehandlad.

Riksdagens tillkännagivande gällde att regeringen

borde återkomma till riksdagen med förslag till

åtgärder på kortare och längre sikt. Regeringen

redovisar i skrivelse 75 dock endast att en särskild

utredare tillkallats med uppdrag att utreda

kommuners och landstings underlåtenhet att

verkställa egna beslut om insatser enligt

socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade.

Socialutskottet ifrågasätter fortfarande att

riksdagsskrivelsen 2000/01:195 ansetts slutbehandlad

trots att socialutskottet förra året invände mot den

redovisningen.

Yttrande från trafikutskottet

Enligt trafikutskottet, bilaga 13, synes skrivelsen

på ett korrekt sätt återspegla riksdagsbesluten inom

trafikutskottets område och de tillkännagivanden som

riktats av riksdagen med anledning trafikutskottets

betänkanden. Skrivelsen ger också en i huvudsak god

bild av de åtgärder som regeringen har vidtagit och

beredningsläget för de ärenden som inte är

slutbehandlade. Trafikutskottet framhåller på nytt

vikten av att regeringen utan onödigt dröjsmål

vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att

efterkomma ett tillkännagivande. I de undantagsfall

regeringen av ett eller annat skäl avser att avvakta

med vidare beredningsåtgärder eller beredningsåtgärd

drar ut på tiden, bör regeringen för riksdagen

skyndsamt redovisa sitt dröjsmål och skälen för det.

Därutöver kan det vara en lämplig ordning att

regeringen i sin årliga skrivelse till riksdagen mer

preciserat anger orsaken till längre tidsutdräkter.

Enligt trafikutskottets mening är det viktigt för

tillkännagivandeinstitutionen att tillkännagivandena

behandlas med respekt och omsorg så att upprepade

sådana kan undvikas. Trafikutskottet förutsätter att

rutinerna för handläggning i förekommande fall ses

över.

Trafikutskottet hänvisar också till tidigare

yttranden till konstitutionsutskottet, vari

efterlysts en mer lättillgänglig och aktuell

redovisning av vilka åtgärder som vidtas med

anledning av riksdagens beslut. Trafikutskottet

anser det fortfarande angeläget att söka finna nya

former för hur redovisningen skulle kunna utvecklas

och bli ett mer verkningsfullt instrument i den

årliga uppföljningen och utvärderingen.

Yttrande från

arbetsmarknadsutskottet

Arbetsmarknadsutskottet framhåller i sitt yttrande,

bilaga 16, beträffande ett tillkännagivande år 1999

om bemanningsföretag, att utskottet värdesätter att

ett arbete i en arbetsgrupp nu återupptas.

Arbetsmarknadsutskottet förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen utan ytterligare dröjsmål.

När det gäller ett tillkännagivande år 1999 om en

utredning om arbetsrätten m.m. noterar

arbetsmarknadsutskottet att en proposition i frågan,

som tidigare aviserats till före sommaruppehållet,

nu enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras

avlämnas hösten 2004. Arbetsmarknadsutskottet utgår

från att propositionen avlämnas enligt

underhandsuppgiften. När det gäller ett

tillkännagivande i betänkande 2000/01:AU7 om en

utredning om rätten till politisk information på

arbetsplatsen konstaterar arbetsmarknadsutskottet

att ytterligare ett år gått utan att regeringen

återkommit i frågan. Arbetsmarknadsutskottet finner

det något märkligt att en promemoria inte har kunnat

färdigställas under de tre år som hunnit gå sedan

riksdagsbeslutet. Arbetsmarknadsutskottet

förutsätter att frågan nu behandlas med hög

prioritet och att regeringen återkommer till

riksdagen vid första lämpliga tillfälle.

När det gäller riksdagens skrivelse 2001/02:322 om

två tillkännagivanden i betänkande 2001/02:AU10 om

individuell kompetensutveckling, uttalade

arbetsmarknadsutskottet vid förra årets behandling

av motsvarande regeringsskrivelse förståelse för att

frågan kräver ett omfattande beredningsarbete. Med

anledning av de uppgifter som lämnats i regeringens

skrivelse 2003/04:75 har arbetsmarknadsutskottet

beslutat att kalla politiskt ansvariga i

Regeringskansliet för att få ytterligare information

om den pågående behandlingen av frågan. Utskottet

anser inte att det finns skäl att tillstyrka

motionerna i motsvarande delar.

I fråga om riksdagens skrivelse 2003/04:69

framhåller arbetsmarknadsutskottet att regeringen

lagt skrivelsen till handlingarna.

Arbetsmarknadsutskottet noterar att riksdagen genom

en riksdagsskrivelse underrättat regeringen om sitt

beslut med anledning av regeringens skrivelse

2002/03:140 Jämt och ständigt - riksdagens

jämställdhetspolitik med handlingsplan för

mandatperioden trots att beslutet inte innefattar

något annat än att regeringens skrivelse läggs till

handlingarna. Riksdagsbeslutet kräver alltså ingen

verkställighet och regeringen redogör i skrivelsen

inte för något annat än att den själv fattat beslut

om att lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna.

Det kan enligt arbetsmarknadsutskottets mening

förefalla vara en onödig omgång.

I en avvikande mening (m, fp, kd, c) konstateras

att regeringen underlåtit att efterkomma riksdagens

beslut i ett stort antal ärenden. I flera ärenden på

arbetsmarknadsutskottets område har regeringen visat

en anmärkningsvärd senfärdighet. Det mest uppenbara

exemplet är enligt den avvikande meningen riksdagens

skrivelse 2001/02:322 Ett system för individuell

kompetensutveckling. Frågan om ett system för

individuell kompetensutveckling har enligt vad som

framgår av skrivelse 75 återigen skjutits på

framtiden. Redovisningen i skrivelsen ger anledning

att ställa frågan om det löfte till väljarna och

riksdagen om ett komplett system för individuell

kompetensutveckling som regeringen ställt i utsikt

alls kommer att infrias. Den nu aktuella skrivelsen

ger enligt den avvikande meningen anledning att

ytterligare skärpa den kritik man tidigare sagt att

regeringen förtjänar. Konstitutionsutskottet

föreslås i den avvikande meningen tillstyrka

motionerna i denna del.

Yttrande från bostadsutskottet

Bostadsutskottet har i sitt yttrande, bilaga 17,

lyft fram frågan om hur de krav på skrivelsens

innehåll och utformning som bostadsutskottet

tidigare givit uttryck för har beaktats.

Bostadsutskottet framhåller att dess granskning av

motsvarande regeringsskrivelser under de två senaste

åren givit det anledning att föra fram vissa

principiella synpunkter på skrivelsens utformning.

Bostadsutskottet vidhåller sina tidigare framförda

uppfattningar om hur regeringen bör handlägga

riksdagens tillkännagivanden och hur detta bör

redovisas för riksdagen. Bostadsutskottet nämner att

det förespråkat en huvudprincip som innebär att det

i regeringens propositioner och skrivelser

uttryckligen bör redovisas vilka riksdagens

tillkännagivanden som berörs av förslagen liksom

regeringens ställningstagande till om riksdagens

skrivelse angående tillkännagivandet är

slutbehandlad eller inte.

Vidare nämner bostadsutskottet att det påtalat

vikten av att regeringen utan något egentligt

dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga med

anledning av tillkännagivandet, att regeringen i de

undantagsfall den avvaktar med åtgärder skyndsamt

redovisar sitt dröjsmål och skälen för det.

Bostadsutskottet anser också att regeringen i den

årliga skrivelsen på ett mer preciserat sätt bör

ange orsaker till längre tidsutdräkt. Det

förhållandet att konstitutionsutskottet inlett ett

samråd med Regeringskansliet i denna del innebär

enligt bostadsutskottet att det finns goda

förutsättningar för att regeringens redovisning i

fortsättningen kommer att ske på ett sätt som ligger

väl i linje med vad bostadsutskottet förordat.

Konstitutionsutskottets tidigare

ställningstaganden i fråga om

tillkännagivanden till regeringen,

m.m.

Konstitutionsutskottet har vid flera tillfällen

granskat frågor kring efterkommandet av riksdagens

tillkännagivanden till regeringen. I betänkande

1994/95:KU30 (s. 42 f.) underströk utskottet att

utgångspunkten måste vara att det önskemål som

tillkännagivandet avser bör tillgodoses. Om det

visar sig föreligga omständigheter som hindrar ett

genomförande eller om regeringen gör en annan

bedömning än riksdagen, måste regeringen dock kunna

underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet

avser. En förutsättning borde då enligt utskottet

vara att regeringens bedömningar i detta avseende

redovisas för riksdagen.

Våren 2003 granskade utskottet finansministerns

hantering av frågan om de s.k. 3:12-reglerna

(bet. 2002/03:KU30). Utskottet uttalade:

Som konstitutionsutskottet tidigare anfört

förutsätter utskottet att regeringen hörsammar

riksdagens tillkännagivanden och att regeringen

redovisar för riksdagen sina bedömningar om de

begärda åtgärderna inte vidtas. Om regeringen

inte avser att vidta en begärd åtgärd i enlighet

med riksdagsbeslutet måste detta enligt

utskottets mening redovisas för riksdagen inom

tidsramen, om en sådan uppställts av riksdagen.

Även skälen för att riksdagsbeslutet inte följs

bör tas upp i sammanhanget. Om en redovisning

inte kan ges i skrivelse eller proposition till

riksdagen bör den enligt utskottets mening lämnas

till riksdagen i annan form som gör den

tillgänglig för riksdagens samtliga ledamöter.

Statsrådet Pär Nuder har i ett skriftligt svar på en

fråga i riksdagen den 21 april 2004 hänvisat till

detta uttalande och till att regeringen sedan 1961

utförligt och detaljerat har redovisat för riksdagen

de åtgärder som regeringen har vidtagit med

anledning av riksdagens beslut, men även de

bedömningar i övrigt som riksdagens beslut har

föranlett regeringen att göra. Regeringen har på

detta sätt uppfyllt de krav som riksdagen ställer på

regeringen i detta avseende.

Regeringen är enligt statsrådets svar alltså noga

med att respektera riksdagens beslut. Detta

återspeglas också i den mycket detaljerade

redovisning som lämnas till riksdagen.

Konstitutionsutskottets

ställningstagande

Flera utskott pekar i sina yttranden på vikten av

att regeringen så snart som möjligt efterkommer

riksdagens tillkännagivanden. Finansutskottet

framhåller att det är mycket angeläget att

regeringen utan dröjsmål och utan påminnelser

verkställer riksdagens beslut och om det av någon

anledning inte är möjligt tydligt redovisar varför.

Också trafikutskottet framhåller vikten av att

regeringen utan något egentligt dröjsmål vidtar de

åtgärder som är nödvändiga för att efterkomma ett

tillkännagivande. Enligt trafikutskottets mening är

det viktigt för institutionen tillkännagivande att

tillkännagivandena behandlas med respekt och omsorg

så att upprepade tillkännagivanden kan undvikas.

Även bostadsutskottet påtalar vikten av att

regeringen utan något egentligt dröjsmål vidtar de

åtgärder som är nödvändiga med anledning av

tillkännagivanden.

Konstitutionsutskottet delar dessa bedömningar och

vill understryka sitt tidigare ställningstagande att

en utgångspunkt måste vara att riksdagens

tillkännagivanden till regeringen efterkoms.

Konstitutionsutskottet delar självfallet

trafikutskottets bedömning att det är viktigt att

tillkännagivandena behandlas med respekt och omsorg.

Att tillkännagivanden behandlas med respekt och

omsorg innebär bl.a. enligt utskottets mening att

regeringen bör se till att det inte uppstår onödiga

dröjsmål. Den nu lämnade redogörelsen för

behandlingen av riksdagens tillkännagivanden har i

flera fall gett anledning för riksdagsutskott att i

yttrandena till konstitutionsutskottet rikta kritik

mot uppkomna dröjsmål med att vidta åtgärder. Sådan

kritik riktas av skatteutskottet i fråga om ett

tillkännagivande om en utredning om ökade

levnadskostnader vid dubbel bosättning.

Skatteutskottet framhåller att intet nytt av

relevans inträffat sedan riksdagen gjorde sitt

tillkännagivande för fyra år sedan och att den nu

aviserade utredningen borde ha kunnat tillsättas

långt tidigare. Lagutskottet hänvisar till att

utskottet i februari 2004 i betänkande 2003/04:LU15

konstaterat att det gått sex år sedan regeringens

tillkännagivande 1998 om företagsförmedling och

fastighetsförmedling och därvid angett att en sådan

tidsutdräkt var oacceptabel. Lagutskottet anger att

denna kritik kvarstår. Arbetsmarknadsutskottet

finner det något märkligt att en begärd utredning -

i form av en promemoria - inte kunnat färdigställas

under de tre år som hunnit gå sedan riksdagens

tillkännagivande. Arbetsmarknadsutskottet

förutsätter att frågan nu behandlas med hög

prioritet och att regeringen återkommer till

riksdagen vid första lämpliga tillfälle.

Socialförsäkringsutskottet nödgas konstatera att en

aviserad departementspromemoria och proposition med

förslag om god man för ensamkommande barn i enlighet

med tillkännagivanden av riksdagen våren 2002 och

hösten 2003 är försenade. Socialförsäkringsutskottet

konstaterar också att regeringens beredning av den

nya instans- och processordningen i

utlänningsärenden som riksdagen begärt tagit

orimligt lång tid och anger att det förhållandet att

en organisationskommitté ännu inte tillsatts är

ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte

bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.

Socialförsäkringsutskottet anser att

konstitutionsutskottet bör göra ett påpekande om

detta. - Frågan om riksdagens tillkännagivande om ny

instans- och processordning i utlänningsärenden har

nyligen behandlats i konstitutionsutskottets

granskning (bet. 2003/04:KU20), och utskottets

majoritet har därvid i likhet med

socialförsäkringsutskottets majoritet konstaterat

att beredningen av ärendet tagit orimligt lång tid.

Konstitutionsutskottet vill med anledning av de

redovisade synpunkterna starkt understryka vikten av

att regeringen gör ansträngningar för att undvika

onödig tidsutdräkt.

Ett par utskott tar upp behovet av att regeringen

redovisar fördröjningar till riksdagen. Lagutskottet

framhåller liksom tidigare att det kan finnas olika

omständigheter som föranleder att regeringen gör

bedömningen att det inte är lämpligt, möjligt eller

meningsfullt att vidta ytterligare åtgärder i

enlighet med ett riksdagsbeslut. Ett sådant skäl kan

- såsom i det redovisade ärendet rörande

fastighetsmäklarlagen - vara att frågan lämpligen

bör hanteras inom ramen för ett större

lagstiftningsprojekt som enligt regeringens

bedömning bör komma till stånd först när en viss

lagstiftning varit i kraft en längre tid. I sådana

och liknande situationer kan enligt lagutskottets

mening en lämplig ordning vara att regeringen inom

rimlig tid återkommer till riksdagen också i annat

lämpligt sammanhang än skrivelse 75 och därvid

redovisar skälen för sina ställningstaganden.

Riksdagen skulle då få tillfälle att pröva om

tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om

regeringens redovisning bör leda till ett nytt

tillkännagivande. Bostadsutskottet och

trafikutskottet anser att regeringens årliga

skrivelse bör innehålla mer preciserade

beskrivningar av orsakerna för längre tidsutdräkter.

Arbetsmarknadsutskottet anger i sitt yttrande att

utskottet med anledning av de uppgifter som lämnas i

skrivelse 75 beslutat kalla politiskt ansvariga i

Regeringskansliet för att få ytterligare information

om den pågående behandlingen av frågan om

individuell kompetensutveckling som var föremål för

tillkännagivanden av riksdagen våren 2002.

Arbetsmarknadsutskottet anser att det inte finns

skäl att tillstyrka motionerna i dessa delar.

Konstitutionsutskottet vill framhålla vikten av

att det särskilt i fråga om längre tidsutdräkter ges

fullgod information om orsakerna för tidsutdräkterna

och att informationen självfallet bör kunna ges

också i andra sammanhang än i skrivelse 75.

Konstitutionsutskottet vill i detta sammanhang

också erinra om sitt tidigare uttalande om att

regeringen, om den inte avser att vidta en begärd

åtgärd i enlighet med riksdagsbeslutet, måste

redovisa detta för riksdagen inom tidsramen, om en

sådan uppställts av riksdagen, och att även skälen

för att riksdagsbeslutet inte följs bör tas upp i

det sammanhanget. Om en redovisning inte kan ges i

en skrivelse eller proposition till riksdagen, bör

den enligt utskottets mening lämnas till riksdagen i

en annan form som gör den tillgänglig för riksdagens

samtliga ledamöter.

Socialutskottet ifrågasätter att regeringen

redovisar riksdagskrivelse 2002/03:134 som

slutbehandlad med hänvisning till att en särskild

utredare tillkallats, eftersom tillkännagivandet

gällde att regeringen borde återkomma till riksdagen

med ett förslag. Socialutskottet ifrågasätter

vidare, liksom förra året, om skrivelse 2000/01:195

kan anses slutbehandlad. Visserligen har det

tillsatts en utredning men tilllkännagivandet gäller

att regeringen skall återkomma till riksdagen med

redovisning samt om det behövs även med förslag till

förändringar, vilket socialutskottet påpekade redan

i föregående års behandling av skrivelsen.

Konstitutionsutskottet, som inte finner anledning

att göra någon annan bedömning än socialutskottet,

vill understryka vikten av riksdagsskrivelser inte

felaktigt anses som slutbehandlade.

I flera yttranden tas upp vissa frågor av mer

teknisk karaktär. Lagutskottet aktualiserar ånyo

frågan om inte redogörelserna - i syfte att göra

skrivelserna mer överblickbara - borde ställas upp

utskottsvis i stället för departementsvis.

Trafikutskottet efterlyser liksom tidigare en mer

lättillgänglig och aktuell redovisning av vilka

åtgärder som vidtas med anledning av riksdagens

beslut. Trafikutskottet anser det fortfarande

angeläget att söka finna nya former för hur

redovisningen skulle kunna utvecklas och bli ett mer

verkningsfullt instrument i den årliga uppföljningen

och utvärderingen. Bostadsutskottet förespråkar en

huvudprincip som innebär att det i regeringens

propositioner och skrivelser uttryckligen bör

redovisas vilka riksdagens tillkännagivanden som

berörs av förslagen och regeringens

ställningstagande till om riksdagsskrivelsen anses

slutbehandlad eller inte. Arbetsmarknadsutskottet

pekar på att riksdagsskrivelser som endast innebär

ett meddelande om att riksdagen lagt skrivelser till

handlingarna inte behöver återredovisas till

riksdagen.

Konstitutionsutskottet förutsätter att arbetet med

att förbättra tillgängligheten av regeringens

redovisning av behandlingen av riksdagens skrivelser

fortsätter och att sådana synpunkter som de nu

redovisade behandlas i det sammanhanget. Som

utskottet redovisade i samband med behandlingen

förra året av skrivelse 75 avses att diskussionerna

mellan konstitutionsutskottets kansli och

Regeringskansliet skall fortsätta när det gäller hur

utformningen av regeringens redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser skall göras så

ändamålsenlig som är praktiskt möjligt.

Frågan om riksdagens tillkännagivanden till

regeringen och tillkännagivandenas roll i

förhållandet mellan riksdagen och regeringen är

enligt utskottets mening ett ämne som lämpar sig väl

för utskottets uppföljnings- och

utvärderingsverksamhet. I ett sådant sammanhang kan

göras undersökningar i fråga om t.ex. utvecklingen

när det gäller antalet tillkännagivanden, innebörden

av tillkännagivandena, hur regeringen följer

tillkännagivandena och regeringsskiftenas betydelse

för efterkommandet av tillkännagivandena.

Hanteringen av enstaka tillkännagivanden, som

tillkännagivandet om individuell

kompetensutveckling, kan undersökas särskilt.

Konstitutionsutskottet avser att genomföra en sådan

utvärdering under nästa riksmöte. Utskottet som

anser att detta utvärderingsarbete bör avvaktas är

inte berett att nu ställa sig bakom

tillkännagivanden till regeringen i enlighet med

motionerna. Motionerna 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark

m.fl. (m) och 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl.

(m, fp, kd, c) avstyrks följaktligen.

Reservation - motiveringen

Utskottets ställningstagande har föranlett följande

reservation av Gunnar Hökmark (m), Helena Bergholtz

(fp), Henrik S. Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Ställningstagande

En utgångspunkt för oss i vår bedömning i detta

ärende är att det finns en risk för att allmänhetens

förtroende för de politiska institutionerna rubbas

om inte regeringen efterkommer riksdagens

tillkännagivanden. Det är enligt vår mening viktigt

att också detta tydliggörs i utskottets

ställningstagande.

Av regeringens redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser framgår att regeringen under

den senaste mandatperioden underlåtit att efterkomma

riksdagens tillkännagivanden i ett stort antal

ärenden. Bland annat gäller detta avskaffande av

reklamskatten, system för individuell

kompetensutveckling, ny instans- och processordning

i utlänningsärenden, rikets indelning i kommuner och

en utvärdering av fastighetsmäklarlagen.

Att regeringen tar viss tid på sig att efterkomma

riksdagens mål i tekniskt komplicerade ärenden är

möjligen förståeligt, men det är oacceptabelt att

inte bereda en lagstiftning som är relativt lätt att

genomföra eller att inte tillsätta en utredning.

Riksdagen skall inte ständigt behöva påpeka

regeringens dröjsmål i olika ärenden.

Det är viktigt att regeringen uppfyller de mål som

riksdagen sätter upp och som det finns en politisk

majoritet för så att allmänhetens tilltro till det

politiska systemet inte urholkas. Om inte regeringen

efterkommer riksdagens tillkännagivanden kan det

leda till att riksdagen tvingas agera på egen hand

genom att lagstiftning uteslutande bereds i

utskotten, vilket riskerar att leda till sämre

lagstiftningskvalitet.

Sammantaget riskerar regeringens agerande att inte

efterkomma riksdagens tillkännagivanden att leda

till att allmänhetens förtroende för de politiska

institutionerna minskar. Det finns enligt vår mening

all anledning att motverka en sådan utveckling.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

2003/04:75: Redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen.

Följdmotioner

2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen begär att regeringen snarast möjligt

lägger fram den sedan flera år tillbaka utlovade

propositionen om ett individuellt kompetenssparande

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens

uppfyllande av riksdagens mål.

Bilaga 2

PM

Konstitutionsutskottets kansli

2004-04-13

Behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen inom

konstitutionsutskottets

beredningsområde

Regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelse till regeringen

omfattar för konstitutionsutskottets del 45

riksdagsskrivelser. För sammansatta konstitutions-

och utrikesutskottets del gäller att fyra skrivelser

finns upptagna och redovisade som slutbehandlade, en

för varje riksmöte sedan 2000/01.

I regeringens motsvarande skrivelse förra

riksmötet (skr. 2002/03:75) togs upp 52

riksdagsskrivelser på grundval av betänkanden från

konstitutionsutskottet. Antalet inte slutbehandlade

skrivelser angavs då vara 23, vilket kan jämföras

med den nu aktuella redogörelsen som bara tar upp 16

riksdagsskrivelser med KU-betänkanden som grund

såsom inte slutbehandlade.

De tre äldsta inte färdigbehandlade ärendena är

samma ärenden som var de äldsta ärendena också förra

året. Den äldsta inte slutbehandlade skrivelsen

(rskr. 1994/95:243) gäller ett tillkännagivande om

regeringens arbete mot våld och om förslag till

riksdagen om lämpliga åtgärder i betänkande

1994/95:KU14 Vissa tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga frågor, mom. 1. Utskottet

anförde att det erfarit att regeringen skulle inleda

ett brett upplagt arbete mot våld i samhället.

Utskottet utgick i från att regeringen skulle

redovisa resultatet av arbetet och förelägga

riksdagen förslag till lämpliga åtgärder. De ämnen

som tagits upp i de behandlade motionerna borde

enligt utskottets mening kunna bli föremål för en

samlad analys och bedömning i det sammanhanget.

Regeringen hänvisar till att den år 1998 utfärdade

en lag om ändring i radio- och TV-lagen med innebörd

bl.a. att TV-program med ingående våldsskildringar

eller med pornografiska bilder skall föregås av en

varningssignal. Samma år fick Rådet mot skadliga

våldsskildringar i uppdrag att informera industrin

för audiovisuella tjänster och informationstjänster

om innehållet i EU-rekommendationen (98/650/EG) om

skydd av minderåriga och den mänskliga värdigheten.

Lagrådet har i februari 2002 yttrat sig över en

lagrådsremiss med bl.a. förslag till ändring i 4 §

lagen (1990:886) om granskning och kontroll av

filmer och videogram. Ärendet bereds enligt

skrivelse 75 vidare inom Regeringskansliet.

Den nästäldsta riksdagsskrivelsen gäller

personuppgiftslagen (bet. 1998/99:KU15 mom. 1 och

2). Ett av tillkännagivandena gäller revidering av

EG-direktivet. Enligt utskottet borde siktet vara

inställt på att åstadkomma en teknikoberoende

lagstiftning till skydd för den personliga

integriteten. Utskottet fann anledning framhålla att

EG-direktivet i dag får anses omodernt och att en

revidering av direktivet måste ske. Det andra

tillkännagivandet gällde missbruk av

personuppgifter. Enligt utskottets mening borde en

översyn av personuppgiftslagen komma till stånd med

syfte att så långt det är möjligt inom direktivets

ram åstadkomma en förändring av lagstiftningen, som

syftar till att ingripa mot missbruk av

personuppgifter och inte mot själva hanteringen av

sådana uppgifter. Regeringen har enligt skrivelse 75

på olika sätt verkat för en ändring av EG-direktivet

och kontinuerligt informerat en samrådsgrupp med

representanter för samtliga riksdagspartier.

Justitiedepartementet har utarbetat ett förslag till

ändringar i direktivet enligt en s.k.

missbruksinriktad regleringsmodell och en enkät om

EG-direktivet som alla intresserade inbjudits att

svara på bl.a. via Internet. Enkätsvaren har

sammanställts i promemorian EG-direktivet om

personuppgifter - En offentlig utvärdering (Ds

2001:27). Såväl förslaget till missbruksmodell som

enkätsvaren har presenterats för EG-kommissionen

under våren 2002. Arbetet har emellertid i första

hand varit inriktat på att söka stöd för ändringar i

direktivet från andra medlemsstater. I september

2002 bar det arbetet frukt när, efter svenskt

initiativ, fyra medlemsstater gemensamt hos

kommissionen krävde att direktivet ändras i en

missbruksinriktad riktning. Arbetet med att förmå

kommissionen att lägga fram förslag till ändringar i

direktivet och vidta andra åtgärder i önskvärd

riktning fortsätter. Genom lagändring har

personuppgiftslagens överföringsregler och

straffbestämmelse ändrats från den 1 januari 2000 så

att lagstiftningen närmar sig den missbruksinriktade

regleringsmodell som riksdagen uttalat sig för. - I

januari 2004 överlämnade

Personuppgiftslagsutredningen sitt betänkande

Personuppgiftslagen (SOU 2004:6), vari föreslås

ändringar i fråga om behandling av personuppgifter i

ostrukturerat material i syfte att införa regler mot

missbruk av personuppgifter i stället för regler om

hanteringen av sådana uppgifter.

Den andra icke slutbehandlade skrivelsen (rskr.

163) från riksmötet 1998/99 gäller betänkande

1998/99:KU21 Kommunala demokratifrågor mom. 1, med

ett tillkännagivande om att det bör bli lättare att

dela kommuner genom att procedurerna som har samband

med kommundelningar underlättas och om att

regeringen borde återkomma till riksdagen med ett

förslag med detta syfte. I skrivelse 75 redovisar

regeringen sin avsikt att under våren 2004 tillsätta

en utredning för att se över beslutsformerna och

förfarandet vid indelningsändringar.

Från riksmötet 1999/2000 redovisas ett

tillkännagivande om nummerpresentation som

slutbehandlat under förra riksmötet. Dessutom

redovisas riksdagsskrivelse nr 134 som grundar sig

på betänkande 1999/2000:KU14 Upphovsrätten och

offentlighetsprincipen mom. 3 om frågans fortsatta

bedrivande. Utskottet ansåg att Offentlighets- och

sekretesskommittén har ett viktigt arbete när det

gäller upphovsrättens förhållande till

offentlighetsprincipen. Utskottet ansåg att det var

angeläget att kommittén skulle ta upp frågor som

angetts i motionerna. Under alla förhållanden borde

de frågor som behandlades i motionerna bli föremål

för beredning inför det förslag till permanent

lösning som enligt utskottet borde föreläggas

riksdagen senast under hösten 2001. I skrivelse 75

hänvisar regeringen till att kommittén i ett

delbetänkande förordat att avvägningen mellan

upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten

blir föremål för en bredare översyn och att

ytterligare åtgärder i syfte att förhindra

tvångsoffentliggörande av upphovsrättsligt skyddade

verk får anstå till dess en sådan översyn kommit

till stånd. I regeringens skrivelse 2001/02:75

uttalade regeringen att det under den tid som gått

sedan 8 kap. 27 § sekretesslagen (1980:100) infördes

inte hade framkommit att det finns något praktiskt

behov av ytterligare lagändringar. Regeringen hade

därför för avsikt att lägga riksdagsskrivelsen till

handlingarna. Med anledning härav uttalade

konstitutionsutskottet i sitt betänkande

2001/02:KU35 som sin mening att regeringen inte

borde lägga riksdagsskrivelsen till handlingarna

innan något förslag till permanent lösning har

presenterats eller, i enlighet med vad

Offentlighets- och sekretesskommittén förordade,

efter att en bredare översyn av de aktuella frågorna

har skett. Regeringen redovisar i den nu aktuella

skrivelse 75 sin avsikt mot denna bakgrund att

tillsätta en utredning som får till uppgift att

överväga frågan om en permanent lösning. Arbetet med

att ta fram direktiv för utredningen har pågått

under hösten 2003 och är inne i slutfasen.

Målsättningen är att direktiv skall kunna beslutas

under första kvartalet 2004. I detta sammanhang kan

nämnas att regeringen i motsvarande skrivelse förra

året angav att arbetet i fråga var inriktat på att

direktiv skulle beslutas under hösten 2003.

För riksmötet 2000/01 finns redovisade fyra

riksdagsskrivelser på grundval av KU-betänkanden. En

av dem, om teckenspråket, redovisas som

slutbehandlad. En riksdagsskrivelse gäller

betänkande 2000/01:KU11 Författningsfrågor mom. 9 om

folkomröstningsutredning och mom. 18 om

lagprövningsfrågor. Utskottet ansåg att regeringen

på nytt borde utreda folkomröstningsinstitutet genom

en parlamentarisk utredning som bör bygga på och

följa upp 1996 års Folkomröstningsutrednings arbete.

Utskottet ansåg vidare att regeringen borde låta

utreda frågor om det s.k. uppenbarhetsrekvisitet,

innefattande överväganden om Lagrådets ställning.

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till

partiöverläggningar om en samlad översyn av

regeringsformen.

En annan riksdagsskrivelse (rskr. 2000/01:274)

gäller budgetlagen och grundar sig på betänkande

2000/01:KU23 mom. 7 om vissa bestämmelsers placering

i budgetlagen eller riksdagsordningen samt mom. 8 om

en utvärdering av effekterna av omläggningen av

budgetprocessen. Regeringen hänvisar i den nu

aktuella skrivelsen 75 till tidigare redovisning i

bl.a. skrivelse 2002/03:75. När det gäller

placeringen av vissa bestämmelser (mom. 7) anges att

frågan behandlats i departementspromemorian Nya

principer för utformningen av statsbudgeten (Ds

2003:49). En proposition med förslag till

ny/reviderad budgetlag bedöms kunna avlämnas

tidigast våren 2005. När det gäller frågan om en

utvärdering (mom. 8) hänvisar regeringen till att

det löpande görs uppföljning av den interna

budgetprocessen i Regeringskansliet och till att det

bedöms meningsfullt att göra en mer fördjupad

utvärdering när erfarenheter från ytterligare några

år vunnits.

Riksdagsskrivelse 2000/01:277 som bygger på

betänkande 2000/01:KU26 gäller ett tillkännagivande

om en grundlig översyn av reglerna om

koncessionsavgift (mom. 5) dels beträffande

avgiftsskyldigheten, dels beträffande avgiftens

storlek. I den nu aktuella skrivelsen hänvisas till

utredningsbetänkandet Koncessionsavgift på

televisionens område (SOU 2003:47) som

remissbehandlats och är föremål för beredning inom

Regeringskansliet.

Sex tillkännagivanden inom KU:s område från

riksmötet 2001/02 finns redovisade som inte

slutbehandlade. Som slutbehandlad redovisas bl.a.

riksdagsskrivelse 40 som har betänkande 2001/02:KU5

som grund. I betänkandet behandlades Riksdagens

revisorers förslag 2000/01:RR14 om anslag som

regeringen disponerar och fördelar. Regeringen

hänvisar i skrivelse 75 bl.a. till rapporten Ett

effektivare regeringskansli - Förslag till åtgärder

som färdigställdes i januari 2003 samt till

budgetpropositionerna för 2003 och 2004. Vidare

hänvisas till att Regeringskansliet den 9 februari

2004 beslutat en checklista med nya riktlinjer för

Regeringskansliets hantering av särskilda projekt

och program. Som slutbehandlad redovisas också

riksdagsskrivelse 2001/02:329 som gäller Riksdagens

revisorers förslag 2001/02:RR15 och betänkandet

2001/02 KU32 mom. 1 om utvärdering av

Regeringskansliets sammanslagning till en myndighet

mom. 3 om Förvaltningsavdelningens roll och

ledningsfunktionerna i departementen samt mom. 4 om

redovisning till riksdagen. I skrivelse 75 hänvisar

regeringen till redovisningar i

budgetpropositionerna för 2003 och 2004, till

rapporterna Ett effektivare regeringskansli -

Förslag till åtgärder och Regeringskansliet en

myndighet - Analys av effekter och konsekvenser (Ds

2003:44) samt till Regeringskansliets nyligen

beslutade checklista med nya riktlinjer för

Regeringskansliets hantering av särskilda projekt

och program.

Som inte slutbehandlat redovisas ett

tillkännagivande om nationaldagen den 6 juni som

helgdag (bet. 2001/02:KU9 mom. 1, rskr. 139).

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till ett

utredningsuppdrag som skall redovisas senast den 1

mars 2004. - Enligt uppgift kan ett betänkande

förväntas redovisas den 3 maj 2004.

Som inte slutbehandlat redovisas också ett

tillkännagivande om rättelse i röstlängd som gäller

utlandssvenskar (bet. 2001/02:KU8 mom. 6, rskr.

147). Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till 2003

års vallagskommitté som skall slutredovisa sitt

arbete den 1 november 2004.

Vidare redovisas som inte slutbehandlat ett

tillkännagivande om sponsring av statliga

myndigheter baserat på betänkande 2001/02:KU19.

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till förslag från

Statskontoret, Högskoleverket och Nämnden för

offentlig upphandling som bereds inom

Regeringskansliet med inriktning mot att skapa ett

regelverk för sponsring vid statliga myndigheter

under 2004.

Det fjärde inte slutbehandlade ärendet från

årsmötet 2001/02 gäller ett tillkännagivande om

folkinitiativ för folkomröstning (bet. 2001/02:KU14

Demokrati för det nya seklet mom. 42, rskr. 190).

Regeringen hänvisar i skrivelse 75 till

departementspromemorian Samråd efter folkinitiativ

(Ds 2004:4) som remissbehandlades. Regeringen avser

att hösten 2004 återkomma till riksdagen med en

proposition.

Som icke slutbehandlat redovisas vidare ett

tillkännagivande som gäller konsekvenserna av

ramlagstiftning (bet. 2001/02:KU29 mom. 2, rskr.

212). Enligt tillkännagivandet borde regeringen i

lämpligt sammanhang mer samlat analysera

konsekvenser av ramlagstiftning. Enligt skrivelse 75

överväger regeringen på vilket sätt och i vilket

sammanhang frågan lämpligen bör behandlas.

Det sista inte slutbehandlade ärendet från

riksmötet 2001/02 gäller tre tillkännagivanden i

betänkande 2001/02:KU21 Yttrandefrihetsgrundlagen

och Internet om ett utvidgat grundlagsskydd för ny

kommunikation som sker med hjälp av

elektromagnetiska vågor (mom. 1), skyddet för den

personliga integriteten (mom. 2), samt utvärdering

av brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen (mom.

6). Enligt skrivelse 75 behandlas frågorna av den

beredning på det tryck- och yttrandefrihetsområdet

som tillsatts i april 2003. Beredningen skall senast

vid utgången av 2004 redovisa sina överväganden i

fråga om bl.a. mom. 6.

Från riksmötet 2002/03 finns bara redovisat en

inte slutbehandlad riksdagsskrivelse (rskr. 196).

Den gäller konstitutionsutskottets betänkande

2002/03: KU33 Digitala TV-sändningar med fem

tillkännagivanden. Mom. 1 gäller den marksända

televisionens övergång till digital teknik.

Utskottet framhöll att det var viktigt att det finns

ett utbud som är attraktivt och konkurrenskraftigt i

förhållande till kabelnäten och satellitsändningarna

samtidigt som detta mervärde måste vara konstruerat

så att det ger bärkraft åt hela utbyggnaden av det

digitala marknätet. I skrivelse 75 framhåller

regeringen att den i det fortsatta arbetet kommer

att beakta tillkännagivandet och att momentet därmed

får anses avslutat. Ett tillkännagivande om

utbyggnaden av de digitala sändarnäten finns i mom.

3. I skrivelse 75 hänvisar regeringen till att

förslag i frågan läggs fram i en proposition i mars

2004. Moment 6 gäller ett tillkännagivande om de

digitala TV-sändningarnas tillgänglighet. Moment 7

gäller riktlinjer för tillståndsgivning. Utskottet

ansåg att regeringen behövde redovisa mer utförliga

överväganden såväl ur ett marknadsperspektiv som

från konsumentsynpunkt, bl.a. när det gällde frågan

om kryptering. I skrivelse 75 hänvisar regeringen

till att Radio- och TV-lagsutredningen under våren

2004 kommer att lämna förslag om fristående

operatörsbolag, tillståndsgivning genom myndighet

samt tillståndstiden för digitala TV-sändningar.

Moment 9 gäller tidpunkten för övergång till digital

teknik; en framflyttning till den 1 februari 2008. I

skrivelse 75 framhåller regeringen att den kommer

att beakta detta och att momentet därmed anses

avslutat.

För innevarande riksmöte redovisas 10

riksdagsskrivelser, varav 2 som gäller betänkande

2003/04:KU3 Frågor om kommunal demokrati inte är

slutbehandlade. Det gäller folkomröstningsinitiativ

(mom. 11), riksdagsskrivelse 33, samt kommunala

extraval och indelningsfrågor (mom. 9 och 18),

riksdagsskrivelse 34. Bakom tillkännagivandet om

folkomröstningsinstitutet låg en motivreservation

från fem riksdagspartier vari framhölls det ytterst

angelägna i att regeringen snarast presenterar ett

förslag i enlighet med riksdagens tidigare beslut om

lokala folkomröstningar. Regeringen hänvisar i

skrivelse 75 till promemorian Samråd efter

folkinitiativ (Ds 2004:4) som remissbehandlades.

Regeringen avser att under hösten 2004 återkomma med

en proposition. När det gäller mom. 9 om kommunala

extraval anges i skrivelse 75 att ärendet bereds.

Det sista tillkännagivandet (mom. 18) i betänkande

KU3 gäller indelningsfrågor. Bakom tillkännagivandet

ligger en fempartireservation om att regeringen med

utgångspunkt i ett lagförslag som utskottet

remitterat till Lagrådet och i Lagrådets yttrande

bör bereda frågan om beslutsformer och förfarande

vid ändringar i Sveriges indelning i län och

landsting samt överlämna erforderliga lagförslag för

riksdagen. Eftersom ändring av läns- och

landstingsgränser enligt indelningslagen kan komma

att ske genom att en kommungräns ändras bör i

sammanhanget övervägas om också denna typ av

indelningsändringar bör prövas av riksdagen.

Utredningen och beredningen av frågan hade fördröjts

på ett otillbörligt sätt. Den nu begärda utredningen

och beredningen borde bedrivas skyndsamt så att

proposition läggs fram för riksdagen senast den

1 september 2004. Enligt skrivelse 75 avser

regeringen att under våren 2004 tillsätta en

utredning för att se över beslutsformerna vid

indelningsändringar. - Regeringen har den 18 mars

2004 beslutat tillkalla en särskild utredare för att

undersöka förutsättningarna för att beslutsrätten

rörande landstingsindelningen skall kunna föras över

från regeringen till riksdagen. Enligt

kommittédirektiven (dir. 2004:34) skall utredaren

redovisa uppdraget senast den 16 december 2004.

Bilaga 3

Finansutskottets yttrande 2003/04:FiU2y

Behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet anmodade

den 16 mars 2004 samtliga

utskott att yttra sig över

regeringens skrivelse

2003/04:75 med redogörelse för

behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen.

Utskottets överväganden

Bakgrund

Regeringens skrivelse, Redogörelse för behandlingen

av riksdagens skrivelser till regeringen (skr.

2003/04:75), överlämnades till riksdagen den 4 mars

2004. Skrivelsen redogör huvudsakligen för sådana

åtgärder som regeringen vidtagit under kalenderåret

2003 med anledning av riksdagens skrivelser. För att

underlätta riksdagsutskottens möjligheter att få en

så aktuell bild som möjligt vid sitt

uppföljningsarbete har redovisningen även fått

omfatta vissa regeringsbeslut från 2004, dvs. efter

den egentliga redovisningsperiodens utgång. Detta

förfarande har använts om riksdagsskrivelserna

därigenom har kunnat rapporteras som slutbehandlade.

Redogörelsen är som tidigare år uppställd

departementsvis. Inom varje departements område har

materialet grupperats i fyra huvudgrupper, alltefter

åldern på de behandlade riksdagsskrivelserna. Vid

uppföljningen av riksdagens beslut tilldrar sig

regeringens åtgärder med anledning av riksdagens

tillkännagivanden till regeringen ett särskilt

intresse. De moment i utskottens betänkanden som

innehåller tillkännagivanden har därför utmärkts med

en asterisk (*).

Sammantaget 58 skrivelser redovisas i årets

redogörelse inom finansutskottets ansvarsområde. Av

de 58 skrivelserna rapporteras 42 som slutbehandlade

och 16 som inte slutbehandlade.

Det kan också noteras att finansutskottet i sina

betänkanden enligt den gällande budgetordningen

numera behandlar samtliga ärenden på tilläggsbudget.

Vissa skrivelser omfattar bl.a. av detta skäl ett

stort antal moment. En närmare uppföljning av

regeringens åtgärder har gjorts för de moment i

tilläggsbudgetbetänkandena som faller inom

utskottets eget ansvarsområde. (9 av sammanlagt 58

riksdagsskrivelser som redovisats i regeringens

återrapportering avser frågor som tillhör andra

utskotts ansvarsområden men som behandlats av

finansutskottet i samband med tilläggsbudgetar.)

Av riksdagsskrivelserna är 16 äldre än två år och

7 äldre än tre år. Av dessa senare 7 redovisas 3 som

inte slutbehandlade. Det äldsta inte slutbehandlade

ärendet avser riksmötet 1997/98.

Motionerna

Två motioner har väckts med anledning av regeringens

skrivelse. Motion K21 (m, fp, kd, c) innehåller en

begäran om att regeringen ska lägga fram ett förslag

om individuellt kompetenssparande, som regeringen

lovat sedan flera år. Enligt motionärerna har

regeringen sedan 1999 sagt sig utreda frågan men

inte lagt fram något fullständigt förslag till

riksdagen. Under 2002 lades en proposition fram men

den innehöll inga lagförslag utan endast

knapphändiga riktlinjer.

I motion K22 (m) framhålls att regeringen inte

agerat tillräckligt snabbt på riksdagens önskemål

och att detta är oacceptabelt. Motionärerna ger ett

antal exempel avseende bl.a. avveckling av

reklamskatten, individuell kompetensutveckling och

rikets indelning i kommuner. I motionen framhålls

att regeringens underlåtenhet att följa riksdagens

beslut kan leda till att riksdagen tvingas agera på

egen hand vilket, med tanke på riksdagens begränsade

resurser, i längden riskerar att leda till sämre

kvalitet på lagstiftningen.

Utskottets synpunkter

Utskottet anser att riksdagens beslut inom

utskottets ansvarsområde till övervägande delen

fullföljts på det sätt som riksdagen avsåg vid

beslutstillfället och genomförts i rimlig tid.

De båda motionerna riktar kritik mot att regeringen

inte tillräckligt snabbt åtgärdar riksdagens

beställningar. Utskottet delar motionärernas

principiella synpunkt att det är mycket angeläget

att regeringen utan onödiga dröjsmål och utan

påminnelser verkställer riksdagens beslut, och om

det av någon anledning inte är möjligt tydligt

redovisar varför. De specifika punkter motionärerna

tar upp ligger emellertid inte inom finansutskottets

område, varför utskottet inte ser sig föranlett att

göra något ytterligare uttalande i frågan.

Stockholm den 20 april 2004

På finansutskottets vägnar

Sven-Erik Österberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-

Erik Österberg (s), Mikael Odenberg (m), Carin

Lundberg (s), Sonia Karlsson (s), Kjell Nordström

(s), Gunnar Axén (m), Bo Bernhardsson (s), Christer

Nylander (fp), Hans Hoff (s), Tomas Högström (m),

Agneta Gille (s), Yvonne Ruwaida (mp), Tommy

Ternemar (s), Gunnar Nordmark (fp), Olle Sandahl

(kd), Jörgen Johansson (c) och Marie Engström (v).

Bilaga 4

Skatteutskottets yttrande 2003/04:SkU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har

berett skatteutskottet och

övriga utskott tillfälle att

yttra sig över regeringens

skrivelse 2003/04:75 med

redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till

regeringen. Med anledning härav

har skatteutskottet särskilt

granskat de ärenden som avser

riksdagsskrivelser som

skatteutskottet medverkat till

och som inte slutbehandlats den

31 december 2003. Utskottet

får anföra följande.

Sammanfattning

Utskottet föreslår att

regeringens redogörelse, såvitt

utskottet är berört, läggs till

handlingarna. Vidare avstyrker

utskottet en i ärendet väckt

motion med yrkande om att

riksdagen med ett

tillkännagivande riktar kritik

mot regeringen såvitt avser

dess hantering av

reklamskatten. Till yttrandet

är fogat fyra avvikande

meningar och ett särskilt

yttrande.

Regeringens skrivelse

Yrkesfiskares konkurrenssituation i förhållande

till andra länder

Ärendet redovisas under punkt 2 under

Finansdepartementet (s. 72). Med anledning av en rad

motioner om yrkesfiskarnas ekonomiska villkor i

förhållande till fiskare i konkurrentländer, och då

såväl Norge som Danmark hade särskilda skatteavdrag

för yrkesfiskare, gjorde riksdagen - på förslag av

skatteutskottet - ett tillkännagivande om att

regeringen borde återkomma till riksdagen med

förslag som tillgodosåg motionärernas krav på

konkurrensneutralitet. I tidigare redogörelser har

regeringen anfört att ett förslag till

yrkesfiskeavdrag har anmälts till Europeiska

kommissionen för statsstödsgranskning. I den senaste

redogörelsen säger regeringen att kompletterande

uppgifter har lämnats vid flera tillfällen, senast

den 10 december 2003, på kommissionens begäran. I

skatteutskottets betänkande 2003/04:SkU21 Allmänna

motioner om företags- och kapitalbeskattning

framhåller utskottet detta samt att kommissionens

kompletterande frågor föranlett ytterligare någon

skrivelse den 26 februari 2004. Bland annat mot den

bakgrunden avstyrker utskottet alla motionsyrkanden

såvitt avser yrkesfiskaravdrag (rskr. 1996/97:133,

bet. 1996/97:SkU13 mom. 11, mot. 1996/97:Fi210

yrkande 11 (c) m.fl., beslut i kammaren den 20

december 1996).

Tvåårsgränsen vid ökade levnadskostnader vid

dubbel bosättning

Ärendet redovisas under punkt 9 under

Finansdepartementet (s. 74) och avser ett

tillkännagivande om att regeringen bör genomföra en

kompletterande utredning för att belysa effekterna

för rörligheten på arbetsmarknaden och boende och

arbetande i glesbygd vid ett slopande av

tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning (rskr. 1999/2000:143, bet.

1999/2000:SkU13 mom. 8, mot. 1999/2000:Sk748 (v),

beslut i kammaren den 15 mars 2000).

Enligt regeringens redogörelse avser regeringen,

vilket även angetts i budgetpropositionen för 2004,

att under innevarande år ge en särskild utredare i

uppdrag att göra en översyn av reglerna om avdrag

för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning. I

uppdraget skall enligt redogörelsen ingå att med

utgångspunkt i grundläggande principer för

inkomstbeskattningen lämna förslag till förändringar

i avdragsmöjligheterna som kan leda till en ökad

rörlighet på arbetsmarknaden och i övrigt förstärka

den regionala utvecklingspolitiken. Med hänvisning

till denna kommande utredning har utskottet i sitt

betänkande 2003/04:SkU20 Allmänna motioner om

inkomstbeskattning avstyrkt samtliga motionsyrkanden

i de allmänna motionerna med inriktning på denna

fråga. Härefter har riksdagen fattat beslut i

enlighet med utskottets förslag.

Just den aktuella frågan har föranlett vissa

påpekanden av skatteutskottet de senaste åren om att

beredningen av ärendet dragit ut väl långt på tiden

och att regeringen borde redovisa resultat. Förra

året lät sig utskottet nöja med ett besked om att

beredningen var inriktad på att överlämna en

redovisning till riksdagen i anslutning till

budgetpropositionen för 2004 men förutsatte att det

inte skulle bli något ytterligare dröjsmål.

Skadlig skattekonkurrens i Europeiska unionen

Ärendet redovisas under punkt 11 under

Finansdepartementet (s. 74) och avser ett

tillkännagivande om att regeringen bör arbeta för

att tillämpningsområdet för uppförandekoden för

företagsbeskattning skall utvidgas till att omfatta

även skadlig skattekonkurrens som avser löntagare

och att frågan skall behandlas i samband med en

översyn av uppförandekoden. Enligt redogörelsen har

den planerade översynen av EU:s uppförandekod för

företagsbeskattning ännu inte kommit till stånd utan

arbetet med uppförandekoden fortsätter under 2004

och någon översyn av denna har ännu inte

aktualiserats. Skrivelsen har därför inte kunnat

slutbehandlas (rskr. 2000/01:70, prop. 2000/01:12,

bet. 2000/01:SkU6 mom. 3, mot. 2000/01:Sk8 yrkande 3

(mp), beslut i kammaren den 5 december 2000).

Skyddade identiteter i folkbokföringen

Ärendet redovisas under punkt 35 under

Justitiedepartementet (s. 28) och avser ett

tillkännagivande om att frågan om hur man i

folkbokföringen praktiskt bör hantera skyddade

personuppgifter i folkbokföringen, som medgivits för

hotade, förföljda och trakasserade personer för att

förhindra att uppgifterna läcker ut, skyndsamt bör

belysas. Frågan behandlas i

Personsäkerhetsutredningens delbetänkande SOU

2002:71 Nationell handlingsplan mot våld i nära

relationer. Betänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande. Enligt vad utskottet erfarit

pågår ett arbete inom Skatteverket i samarbete med

andra berörda myndigheter med inriktning på att

förbättra skyddet för skyddade personuppgifter i

folkbokföringen (skr. 2001/02:200, bet. 2001/02:

SkU19 mom. 20, mot. 2001/02:Ju396 yrkande 2 (m) och

2000/01:K269 (v), beslut i kammaren den 10 april

2002).

Avskaffande av reklamskatten

Ärendet redovisas under punkt 24 under

Finansdepartementet (s. 85) och avser ett

tillkännagivande om att frågan om en avveckling av

reklamskatten bör prioriteras i kommande

budgetberedning, dock att en sådan avveckling bör

ske med beaktande av de budgetpolitiska målen.

Enligt redogörelsen har frågan prioriterats i

budgetberedningen men utan att förutsättningar för

finansiering av ett avskaffande av reklamskatten för

närvarande bedömts föreligga. I anslutning till

behandlingen av budgeten för 2004 behandlades även

en rad motionsyrkanden om reklamskattens slopande.

Både finansutskottet och skatteutskottet vidhöll sin

uppfattning att reklamskatten bör avskaffas och att

avvecklingen bör påbörjas när det statsfinansiella

utrymmet medger det (rskr. 2001/02:201, bet.

2001/02:SkU20, 18 motioner av (s), (m), (v), (kd),

(c), (fp) och (mp), beslut i kammaren den 10 april

2002).

Reglerna kring den skattemässiga behandlingen

av utgifter i samband med sponsring

Ärendet redovisas under punkt 25 under

Finansdepartementet (s. 78-79) och avser ett

tillkännagivande om att regeringen bör pröva om

inkomstskattelagens regler har en alltigenom

ändamålsenlig utformning när det gäller avdrag för

utgifter i samband med sponsring och om reglerna

behöver göras tydligare för att det skall vara

lättare att i förväg bedöma den skattemässiga

behandlingen av en sponsring. Enligt redogörelsen

har regeringen för avsikt att under 2004 redovisa

ett ställningstagande i frågan. I utskottets

betänkande 2003/04:SkU21 Allmänna motioner om

företags- och kapitalbeskattning har utskottet med

anledning av vissa motionsyrkanden, vari den

aktuella sponsringsfrågan tas upp, anfört att

regeringen ännu inte är klar med den beredning som

har föranletts av riksdagens tidigare

tillkännagivande. Resultatet av beredningen bör

enligt utskottets mening avvaktas. Utskottet har

därför avstyrkt motionsyrkandena och riksdagen har

fattat beslut i enlighet med utskottets förslag

(rskr. 2001/02:202, bet. 2001/02:SkU21, 7 motioner

av (m), (kd), (fp) och (mp), beslut i kammaren den

10 april 2002).

Motionen

I motion K22 (delvis) av Gunnar Hökmark m.fl. (m)

yrkas att riksdagen med ett tillkännagivande riktar

kritik mot regeringen för att den underlåtit att

efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal

ärenden och för att den inte på sätt som begärts

uppfyllt riksdagens mål. Regeringens vägran att

lämna förslag på en total avveckling av

reklamskatten nämns som ett av flera exempel.

Utskottets ställningstagande

Ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning

Vad först gäller frågan om ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning vill utskottet betona att

riksdagens begäran på våren år 2000 gällde en

begränsad fråga inom området för ökade

levnadskostnader, nämligen en kompletterande

utredning till betänkandet SOU 1999:94 Förmåner och

ökade levnadskostnader för att belysa effekterna för

rörligheten på arbetsmarknaden och boende och

arbetande i glesbygd vid ett slopande av

tvåårsgränsen för avdrag för ökade levnadskostnader

vid dubbel bosättning. Utskottet har i sina

yttranden till konstitutionsutskottet rörande

regeringens motsvarande redogörelser de senaste åren

påpekat att beredningen har dragit ut alldeles för

långt på tiden och förutsatt att regeringen skyndar

på och redovisar resultat. På förekommen anledning

utgick utskottet förra året från att en redovisning

till riksdagen skulle lämnas i anslutning till

budgetpropositionen för 2004 och lät sig därmed

nöja, dock att det poängterades att det inte fick

bli något ytterligare dröjsmål. Någon redovisning

har emellertid inte lämnats utan regeringen planerar

i stället att ytterligare utreda hela regelverket

för ökade levnadskostnader vid dubbel bosättning.

Eftersom inget nytt av någon relevans för saken

har inträffat sedan riksdagen gjorde sitt

tillkännagivande för över fyra år sedan borde,

enligt utskottets mening, en sådan utredning ha

kunnat tillsättas långt tidigare. Med hänsyn till

att tillsättandet av en utredare enligt vad

utskottet har erfarit nu är nära förestående och då

utredningsarbetet kan beräknas komma i gång inom

kort är utskottet dock berett att även denna gång

låta saken bero utan vidare åtgärd av riksdagen.

Avskaffande av reklamskatten

Riksdagens tillkännagivande under våren 2002 om ett

totalt avskaffande av reklamskatten tillkom på

förslag av skatteutskottet och innebar att frågan om

en sådan avveckling borde prioriteras i kommande

budgetberedning, dock att detta borde ske med

beaktande av de budgetpolitiska målen. Regeringen

har i budgetpropositionerna för såväl 2003 som 2004

redovisat sina överväganden som inneburit att frågan

om en avveckling av resterande del av reklamskatten

prioriterats men att det med beaktande av de

budgetpolitiska målen inte funnits förutsättningar

för en finansiering av en sådan åtgärd. Denna

uppfattning har vunnit stöd i riksdagens

budgetbeslut för respektive år, samtidigt som

riksdagen bägge åren avvisat en rad motioner med

yrkanden om en omedelbar avveckling av

reklamskatten. Det kan således inte hävdas att

regeringen inte skulle ha efterkommit riksdagens

begäran att pröva frågan, och någon kritik från

konstitutionell synpunkt kan enligt utskottets

uppfattning inte riktas mot regeringen för dess

hantering av frågan. Utskottet avstyrker således

motion K22 i denna del.

Övrigt

Övriga ärenden i regeringens redogörelse som berör

skatteutskottet föranleder ingen kommentar av

utskottet. Såvitt det ankommer på skatteutskottet

kan konstitutionsutskottet föreslå att riksdagen

lägger redogörelsen till handlingarna.

Stockholm den 27 april 2004

På skatteutskottets vägnar

Arne Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Arne Kjörnsberg

(s), Anna Grönlund Krantz (fp),

Lennart Hedquist (m), Per Erik

Granström (s), Ulla Wester (s),

Ulf Sjösten (m), Lennart

Axelsson (s), Gunnar Andrén

(fp), Roger Tiefensee (c),

Inger Nordlander (s), Stefan

Hagfeldt (m), Catharina

Bråkenhielm (s), Barbro

Feltzing (mp), Fredrik Olovsson

(s), Lars Gustafsson (kd), Per

Rosengren (v) och Britta

Rådström (s).

Avvikande meningar

1. Yrkesfiskares konkurrenssituation

i förhållande till andra länder - kd

av Lars Gustafsson (kd).

Tillkännagivandet om att regeringen borde göra något

åt de svenska yrkesfiskarnas sämre

konkurrenssituation jämfört med deras motsvarigheter

i t.ex. Norge och Danmark tillkom redan 1996, dvs.

för över sju år sedan. Att regeringen låtit så lång

tid förrinna utan att den vidtagit någon konkret

åtgärd för att underlätta situationen för den

berörda gruppen finner jag anmärkningsvärt. Det kan

inte anses tillfredsställande att tre efter varandra

följande socialdemokratiska regeringar inte

åstadkommit mer. Att man endast tillfört

kompletterande uppgifter efter förfrågan från

kommissionen kan inte anses som tillfredsställande.

Riksdagen har uttalat att frågan är prioriterad, men

regeringens handlande vittnar inte om att man aktivt

drivit frågan. Om det är i EU-kommissionen som

frågan har hakat upp sig hade regeringen bort ta

något initiativ för att påskynda handläggningen. Som

läget nu är bör regeringen vidta alla åtgärder för

att snabbt kunna redovisa ett resultat som

tillgodoser riksdagens önskemål enligt

tillkännagivandet. Jag anser att riksdagen bör rikta

ett tillkännagivande härom till regeringen.

2. Tvåårsgränsen vid ökade

levnadskostnader vid dubbel

bosättning - v, c

av Per Rosengren (v) och Roger Tiefensee (c).

Som framgår av den tidigare redovisningen gjordes

det aktuella tillkännagivandet i mars 2000, dvs. för

över fyra år sedan. Regeringens dröjsmål med att

efterkomma tillkännagivandet har föranlett

skatteutskottet att i allt skarpare ordalag påpeka

att ärendet dragit ut för långt på tiden och att

regeringen borde skynda på beredningen och redovisa

resultat. Förra året lät sig utskottet dock nöja med

ett besked om att beredningen var inriktad på att

överlämna en redovisning till riksdagen i anslutning

till budgetpropositionen för 2004 men förutsatte att

det inte skulle bli något ytterligare dröjsmål.

Någon redovisning har emellertid inte lämnats utan

regeringen planerar i stället att ytterligare utreda

hela regelverket vid dubbel bosättning.

Eftersom inget nytt av någon relevans för

sakfrågan har inträffat sedan riksdagen gjorde sitt

tillkännagivande för över fyra år sedan borde,

enligt vår mening, en sådan utredning ha kunnat

tillsättas för länge sedan. Regeringen har försummat

att göra de nödvändiga bedömningarna av

utredningsbehovet under alldeles för lång tid. Nu

uppges det av Regeringskansliet att tillsättandet av

en utredare är nära förestående, men något

regeringsbeslut är ännu inte fattat. Man vet alltså

i dag inte när en utredare kan vara tillsatt eller

när vederbörande kan börja arbeta med sina frågor.

Vi anser därför att det är befogat med ett

tillkännagivande i vilket regeringen kritiseras för

sin utdragna handläggning.

3. Avskaffande av reklamskatten - m,

fp, kd, c

av Lennart Hedquist (m), Anna Grönlund Krantz (fp),

Ulf Sjösten (m), Gunnar Andrén (fp), Roger Tiefensee

(c), Stefan Hagfeldt (m) och Lars Gustafsson (kd).

Tillkännagivandet av riksdagen om en prioritering av

en total avveckling av reklamskatten tillkom 2002

och skall ses mot bakgrund av att skatteutskottet

under flera år hade kritiserat reklamskatten för

dess tekniska och konkurrensmässiga brister.

Utskottet hade dessutom vid flera tillfällen uttalat

att skatten borde avvecklas men samtidigt medgett

att det av statsfinansiella skäl varit nödvändigt

att dröja med en sådan åtgärd. När utskottet sedan

skärpte uttalandet genom att föreslå ett formellt

tillkännagivande, som också antogs av riksdagen,

måste det rimligtvis ha betytt att man förväntade

sig att regeringen redan i nästa budgetproposition

skulle vidta den åtgärd som påkallades, inte att

allt skulle förbli vid det gamla. Att de

budgetpolitiska målen även i fortsättningen skulle

beaktas måste ses som en självklarhet - alla former

av skattesänkningar kräver givetvis en från

budgetsynpunkt hållbar finansiering - och inte att

frågan om ett totalt avskaffande av reklamskatten

liksom tidigare skulle ges lägre prioritering än

alla möjliga andra åtgärder som regeringen hellre

ville genomföra. Att prioritera en sak betyder med

normal texttolkning att tillmäta saken en högre

angelägenhetsgrad än allt annat, medan regeringen

tycks anse att det räcker att pröva frågan på samma

sätt och på samma kriterier som tidigare.

Regeringens flagranta negligerande av riksdagens

tillkännagivande och skatteutskottets påpekanden

under flera år före tillkännagivandet är ägnat att

skada riksdagens anseende och minska värdet av

framtida tillkännagivanden.

När regeringen bestämde sig för att inte föreslå

något avskaffande av reklamskatten borde regeringen

ha lämnat en betydligt mer uttömmande redovisning

för sina skäl än den gjort. Det räcker inte att bara

hänvisa till bristande finansiering, utan regeringen

hade bort redovisa exakt vilka åtaganden den ansåg

hade högre prioritet än ett avskaffande av

reklamskatten och varför. I ljuset av de två senaste

årens budgetbehandlingar ställer man sig onekligen

frågan om Socialdemokraterna över huvud taget haft

någon tanke på att avskaffa reklamskatten. Man inges

lätt misstanken att Socialdemokraterna redan från

början avsåg att finna ett sätt att undvika att

följa utskottets och riksdagens intentioner, som

helt klart var att reklamskatten skulle avskaffas

snarast. I så fall hade det varit bättre och rakare

att reservera sig mot tillkännagivandet och förklara

att man ansåg att en avveckling inte borde

prioriteras.

Vi är också besvikna över Vänsterpartiets -

regeringens samarbetsparti - lama hållning i

reklamskattefrågan under behandlingen i riksdagen av

budgetarna för 2003 och 2004. Tillkännagivandet från

2002 tillkom bl.a. efter en partimotion av

Vänsterpartiet om reklamskattens avskaffande, och

man får därför anta att frågan om en total

avveckling av reklamskatten tidigare varit en viktig

partiangelägenhet för Vänsterpartiet. Vid det

förhållandet borde Vänsterpartiet ha agerat

kraftfullare för att få till stånd en avveckling,

när regeringens ovilja att efterkomma riksdagens

tillkännagivande blivit manifest. Uppenbarligen

dröjde det inom det partiet inte länge innan den

tidigare beslutsamhetens friska hy gått i

eftertankens kranka blekhet över.

Regeringen förtjänar kritik för sitt agerande i

reklamskattefrågan och vi föreslår att

konstitutionsutskottet hemställer att riksdagen

riktar ett tillkännagivande av denna innebörd till

regeringen. Det innebär att vi tillstyrker motion

KU22 i denna del.

4. Övrigt - m, fp

av Lennart Hedquist (m), Anna Grönlund Krantz (fp),

Ulf Sjösten (m), Gunnar Andrén (fp) och Stefan

Hagfeldt (m).

I skrivelsen redogör regeringen för de beslut som

regeringen fattat med anledning av de riksdagsbeslut

som meddelats i riksdagens skrivelser till

regeringen. Av skrivelsen framgår att regeringen

under den senaste mandatperioden underlåtit att

efterkomma riksdagens beslut i ett stort antal

ärenden. Det uteblivna förslaget om ett avskaffande

av reklamskatten är bara ett exempel. Det kan inte

accepteras att regeringen försummar att bereda genom

ett tillkännagivande begärd lagstiftning som är

relativt lätt att genomföra eller att tillsätta en

utredning. Det är viktigt att regeringen uppfyller

de mål riksdagen sätter upp och som det finns en

politisk majoritet för så att inte allmänhetens

tilltro till det politiska systemet urholkas.

Riksdagen skall inte ständigt behöva påpeka

regeringens dröjsmål i olika ärenden. Sammantaget

riskerar regeringens agerande att leda till att

allmänhetens förtroende för de politiska

institutionerna minskar. Vi anser att riksdagen bör

ge regeringen till känna våra nu redovisade

synpunkter i vad gäller regeringens bristande

uppfyllande av riksdagens tillkännagivanden och

beslut.

Särskilt yttrande - mp

Avskaffande av reklamskatten

Barbro Feltzing (mp) anför:

Mot bakgrund av riksdagens tillkännagivande våren

2002 om en prioritering av frågan om ett avskaffande

av reklamskatten med beaktande av de budgetpolitiska

målen, anser jag att man av regeringen hade kunnat

kräva en betydligt fylligare och mer uttömmande

redovisning av de skäl som förelegat för att inte

lägga fram ett sådant förslag för riksdagen. En

sådan redovisning hade haft en naturlig plats i de

två budgetpropositioner som lämnats sedan dess.

Bilaga 5

Protokollsutdrag från justitieutskottet

Bilaga 6

Lagutskottets yttrande 2003/04:LU2y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 beslutat

anmoda övriga utskott att senast den 29 april 2004

yttra sig över regeringens skrivelse 2003/04:75

Redogörelse för behandlingen av riksdagens

skrivelser till regeringen. Två motioner har väckts

med anledning av skrivelsen, varav en, motion K22 av

Gunnar Hökmark m.fl. (m), har överlämnats till

lagutskottet för yttrande.

Konstitutionsutskottets anmodan och den överlämnade

motionen föranleder följande yttrande från

lagutskottet.

Utskottet

Regeringens skrivelse

I skrivelsen lämnar regeringen en redovisning av de

åtgärder som regeringen vidtagit med anledning av de

riksdagsbeslut som meddelats i riksdagens skrivelser

till regeringen. Redogörelsen omfattar huvudsakligen

sådana åtgärder som vidtagits under tiden den 1

januari-den 31 december 2003. För att underlätta för

utskotten att vid sitt utvärderings- och

uppföljningsarbete få en så aktuell bild som möjligt

har redovisningen även fått omfatta vissa

regeringsbeslut från tiden efter den egentliga

redovisningsperiodens utgång. Detta förfarande har

använts om riksdagsskrivelserna därigenom har kunnat

rapporteras som slutbehandlade. Regeringen lämnar i

skrivelsen vidare vissa uppgifter om antalet

gällande författningar samt arbetet med

regelförbättring, språkvård och det offentliga

rättsinformationssystemet.

I 2003 års skrivelse (skr. 2002/03:75) redovisades

för lagutskottets del sammanlagt 43 skrivelser,

varav 23 som slutbehandlade. Av de riksdagsbeslut

som redovisas i årets skrivelse faller sammanlagt 35

skrivelser under lagutskottets beredningsområde,

varav 20 ärenden anges som slutbehandlade.

Motionen

I motion K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anförs att

regeringen under den senaste mandatperioden har

underlåtit att efterkomma riksdagens beslut i ett

stort antal ärenden. Motionärerna redovisar en

handfull tillkännagivanden från riksdagen till

regeringen som, enligt motionärernas mening, för

länge sedan bort ha föranlett lagförslag eller andra

åtgärder från regeringens sida. Bland de i motionen

redovisade tillkännagivandena finns ett som

initierades av lagutskottet våren 1998 och som

gäller en ändring av fastighetsmäklarlagen

(1995:400) rörande gränsdragningen mellan

fastighetsförmedling och annan mäklarverksamhet

(bet. 1997/98:LU15, rskr. 158). Enligt motionärerna

är det viktigt att regeringen uppfyller de mål som

riksdagen ställer upp och som det finns en politisk

majoritet för. I annat fall kan allmänhetens tilltro

till det politiska systemet urholkas. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet med vad som

anförs om regeringens uppfyllande av riksdagens mål.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis framhålla att de årliga

återrapporteringar som regeringen sedan år 1961 gör

till riksdagen i förevarande skrivelser är ett

viktigt instrument för att utskotten inom respektive

beredningsområde skall kunna följa upp hur

riksdagens tidigare beslut har genomförts av

regeringen. Det är därför angeläget att regeringens

skrivelser utformas på ett lättillgängligt och

överskådligt sätt, samtidigt som redovisningen

korrekt avspeglar riksdagens beslut och de av

regeringen vidtagna åtgärderna.

När det gäller den närmare utformningen av

redogörelserna vill lagutskottet, i likhet med vad

utskottet gjorde hösten 1999 och hösten 2000 i sina

yttranden till konstitutionsutskottet över 1998

respektive 1999 års skrivelser (yttr. 199/20:LUy1

och 2000/01:LU2y), ånyo aktualisera frågan om man

från regeringens sida i framtiden inte kunde göra

ifrågavarande skrivelser än mer överblickbara för

riksdagen genom att redogörelserna ställdes upp

utskottsvis i stället för som hittills

departementsvis. Som utskottet anfört tidigare

skulle utskotten med en sådan uppställning nämligen

inte behöva gå omvägen via det utskottsindelade

registret för att finna de för varje utskott

aktuella skrivelserna. En sådan ordning skulle

dessutom göra skrivelserna mer lättillgängliga för

utskottens ledamöter och därutöver ytterligare

användbara i utskottens uppföljningsarbete. Med

nuvarande teknik torde en sådan redovisningsmetod

inte vara något oöverstigligt problem. Enligt

lagutskottets mening bör konstitutionsutskottet

närmare överväga att förorda en sådan nyordning.

I förevarande ärende har lagutskottet på samma

sätt som tidigare år granskat de i skrivelsen

upptagna riksdagsbesluten som rör lagutskottets

beredningsområde. Granskningen har avsett dels

redovisningen i formell mening, dels de åtgärder som

regeringen vidtagit och avser att vidta med

anledning av skrivelserna. Utskottet har därvid

konstaterat att riksdagens skrivelse 2002/03:222 i

sin helhet har redovisats som slutbehandlad, trots

att riksdagsbeslutet i fråga om avskaffande av

förbudet mot återvinning av betalning av skatter och

avgifter (moment 5) ännu inte har verkställts (se

skr. 2003/04:75 s. 35). Under hand har lagutskottets

kansli från Justitiedepartementet inhämtat att

momentet av misstag lagts ad acta i samband med att

den i ärendet beslutade lagstiftningen promulgerats

och att det kommer att föras upp bland de icke

slutbehandlade skrivelserna. Utskottet utgår från

att så sker utan dröjsmål.

Vad därefter gäller frågan om företagsförmedling

och fastighetsmäklarlagen som tas upp i motion K22

vill utskottet upplysa följande. Hösten 1996 tog

Fastighetsmäklarnämnden ställning till ett

gränsdragningsproblem mellan fastighetsförmedling

och annan mäklarverksamhet. Nämnden intog därvid

ståndpunkten att en förmedling av juridiska personer

som är ägare av fastighet eller förmedling av

andelar i sådana personer inte är att betrakta som

fastighetsförmedling. Yrkesmässig förmedling av

andra rörelser där fastighet ingår bland

tillgångarna var däremot, enligt nämnden, att

betrakta som fastighetsförmedling.

Våren 1998 behandlade utskottet en motion i vilken

Fastighetsmäklarnämndens ståndpunkt kritiserades

(bet. 1997/98:LU15). Utskottet delade därvid

motionärernas uppfattning att det inte är rimligt

att den som står i begrepp att överlåta ett företag,

där en fastighet ingår i överlåtelsen och som vill

ha hjälp med förmedlingen, i vissa fall skall vara

tvingad att utöver en företagsmäklare även anlita en

fastighetsmäklare för förmedlingsuppdraget. Till

detta kom att det in i det sista kan vara en öppen

fråga huruvida ett företag kommer att överlåtas

genom att ett bolag byter ägare eller att

överlåtelsen sker genom en försäljning av bolagets

inkråm. I det senare fallet krävs medverkan av en

fastighetsmäklare, men inte i det förra.

Förutsättningarna vid förmedlingen av en

företagsöverlåtelse som inkluderar en fastighet

avviker, framhöll utskottet vidare, i så många

väsentliga hänseenden från förmedlingen av en

renodlad fastighetsöverlåtelse att det saknas skäl

att upprätthålla en lagregel som i vissa fall

innebär krav på en fastighetsmäklares medverkan vid

en företagsöverlåtelse. Regeringen borde därför,

enligt lagutskottets mening, i lämpligt sammanhang

återkomma till riksdagen med förslag till ändring i

fastighetsmäklarlagen i enlighet med det sagda. Vad

utskottet sålunda anfört gav riksdagen som sin

mening regeringen till känna (rskr. 1997/98:158).

Frågan har därefter vid ett flertal tillfällen

behandlats av utskottet med anledning av

motionsyrkanden, senast i februari 2004 i

betänkandet 2003/04: LU15. Utskottet konstaterade

därvid - efter en ingående redogörelse för vad som

förevarit i frågan - att det gått sex år sedan

riksdagens tillkännagivande utan att regeringen ens

påbörjat något arbete i syfte att få till stånd de

av riksdagen begärda lagändringarna. Enligt

utskottets mening var en sådan tidsutdräkt

oacceptabel. Mot bakgrund av att justitieministern i

en interpellationsdebatt den 20 januari 2004 uppgett

att arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på

att en allmän översyn av fastighetsmäklarlagen skall

kunna beslutas under år 2004 var det dock, enligt

utskottets uppfattning, knappast meningsfullt med

ett nytt tillkännagivande i ämnet. Då aktuella

motionsyrkanden avstyrktes därför. Riksdagen följde

utskottet.

Enligt vad utskottet nu erfarit har man inom

Regeringskansliet nyligen påbörjat arbete med att ta

fram direktiv till en utredning om en översyn av

fastighetsmäklarlagen. Bland annat har

Justitiedepartementet den 13 april 2004 kallat till

en hearing som skall äga rum den 14 maj 2004. Till

hearingen har inbjudits företrädare för bl.a.

domstolar, myndigheter och intresseorganisationer på

området. Syftet med hearingen är att få kunskap om

vilka frågor som bör uppmärksammas i direktiven till

den utredning som skall tillsättas. Av en till

kallelsen bifogad promemoria framgår att frågan om

företagsöverlåtelse där en fastighet ingår i

överlåtelsen kommer att aktualiseras vid hearingen.

Med anledning av vad som anförts i motion K22 vill

lagutskottet erinra om att konstitutionsutskottet

vid flera tidigare tillfällen uttalat att

utgångspunkten måste vara att det önskemål som ett

tillkännagivande avser bör tillgodoses, men att om

det skulle visa sig föreligga omständigheter som

hindrar ett genomförande eller om regeringen gör en

annan bedömning än riksdagen, regeringen måste kunna

underlåta att vidta de åtgärder tillkännagivandet

avser, under förutsättning att regeringens bedömning

i detta avseende redovisas för riksdagen (se bl.a.

bet. 1994/95:KU30, bet. 1995/96:KU30 och bet.

1998/99:KU10).

I fråga om mer än ett år gamla riksdagsskrivelser

som inte slutbehandlats har konstitutionsutskottet

uttalat att orsakerna till att regeringen inte

vidtagit någon åtgärd bör redovisas för riksdagen

med uppgift om när åtgärderna beräknas vidtas och

att en sådan redovisning fyller ett angeläget behov

i utskottens uppföljnings- och utvärderingsarbete

(se bl.a. bet. 1998/99:KU10 och 1999/2000:KU10).

Den kritik som lagutskottet uttalade för drygt två

månader sedan rörande tidsutdräkten i fråga om det

av riksdagen år 1998 begärda förslaget om ändringar

i fastighetsmäklarlagen kvarstår, och regeringen

kan, enligt lagutskottets mening, inte helt anses ha

uppfyllt vad konstitutionsutskottet tidigare

uttalat. Med hänsyn till vad som nu har framkommit

om påbörjat direktivarbete saknas emellertid, enligt

lagutskottets mening, skäl för riksdagen att i

förevarande sammanhang vidta någon ytterligare

åtgärd vad gäller regeringens handläggning av

skrivelse 1997/98:158 med anledning av vad som nu

anförts i motion K22.

I likhet med vad lagutskottet anförde hösten 2001

i sitt yttrande till konstitutionsutskottet över

2001 års skrivelse (yttr. 2001/02:LU1y) vill

utskottet därutöver med anledning av vad som anförts

i motion K22 för sin del ånyo framhålla att det kan

finnas olika omständigheter som föranleder att

regeringen gör bedömningen att det inte är lämpligt,

möjligt eller meningsfullt att vidta ytterligare

åtgärder i enlighet med ett riksdagsbeslut. Ett

sådant skäl kan vara att saken kommit i ett helt

annat läge än vad som var fallet vid tiden för

riksdagens beslut, exempelvis genom utvecklingen

inom EU eller till följd av internationella

åtaganden. Det kan också föreligga omständigheter

som gör att regeringen finner att åtgärder med

anledning av ett riksdagsbeslut måste anstå under en

längre tid. Ett sådant skäl kan - såsom i det ovan

redovisade ärendet rörande fastighetsmäklarlagen -

vara att frågan lämpligen bör hanteras inom ramen

för ett större lagstiftningsprojekt som, enligt

regeringens bedömning, bör komma till stånd först

när en viss lagstiftning har varit i kraft en längre

tid. I sådana och liknande situationer kan, enligt

lagutskottets mening, en lämplig ordning vara att

regeringen inom rimlig tid återkommer till riksdagen

också i annat lämpligt sammanhang än i den årliga

skrivelsen och därvid redovisar skälen för sina

ställningstaganden. På så sätt skulle riksdagen via

det berörda utskottet få tillfälle att pröva om

tillkännagivandet fortfarande är relevant eller om

regeringens redovisning bör leda till ett förnyat

eller uppdaterat tillkännagivande.

I övrigt föranleder regeringens redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen och motion K22 inga kommentarer från

utskottets sida.

Stockholm den 27 april 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit

i beslutet: Inger René (m),

Marianne Carlström (s), Raimo

Pärssinen (s), Jan Ertsborn

(fp), Hillevi Larsson (s),

Yvonne Andersson (kd), Tasso

Stafilidis (v), Maria Hassan

(s), Bertil Kjellberg (m),

Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin

(c), Anneli Särnblad Stoors

(s), Henrik von Sydow (m),

Niclas Lindberg (s), Johan

Löfstrand (s) och Peter Jonsson

(s).

Avvikande mening

Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson

(kd), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c) och Henrik von Sydow (m) anför:

Enligt vår mening förtjänar regeringens handläggning

av riksdagens skrivelse 1997/98:122 om

företagsförmedling och fastighetsmäklarlagen stark

kritik. Sålunda kan konstateras att det nu har

förflutit mer än sex år sedan riksdagens

tillkännagivande med en begäran om en ändring i

fastighetsmäklarlagen. Trots detta har något

lagstiftningsarbete ännu inte inletts. Även om det

sent omsider har inletts arbete med att utarbeta

direktiv till en utredning är dock regeringens

handläggning av riksdagsskrivelsen så pass

anmärkningsvärd att det finns anledning för

konstitutionsutskottet att påpeka vad som ovan

anförts.

I övrigt ansluter vi oss till majoritetens

ställningstagande.

Bilaga 7

Protokollsutdrag från utrikesutskottet

Bilaga 8

Protokollsutdrag från försvarsutskottet

Bilaga 9

Socialförsäkringsutskottets yttrande 2003/04:SfU4y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 anmodat

övriga utskott att yttra sig över regeringens

skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen.

En motion som har väckts med anledning av

skrivelsen, K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m), berör

delvis utskottets beredningsområde, nämligen ärendet

om ny instans- och processordning i

utlänningsärenden.

Socialförsäkringsutskottet avger följande yttrande.

Redogörelsen avser åtgärder vidtagna den 1

januari-den 31 december 2003, men även vissa

regeringsbeslut därefter omfattas. I skrivelsen

redovisas behandlingen av 18 riksdagsskrivelser i

ärenden som grundar sig på betänkanden från

socialförsäkringsutskottet. Sju av dessa redovisas

som inte slutbehandlade medan övriga anges som

slutbehandlade under perioden.

Redogörelsen föranleder följande kommentarer

beträffande tre av de icke slutbehandlade ärendena.

Bet. 2001/02:SfU2, rskr. 70, mom. 12 om

instans- och processordning i utlänningsärenden

Riksdagens tillkännagivande

Riksdagens beslut innebär ett tillkännagivande om

att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen

med ett förslag till en ny instans- och

processordning i utlänningsärenden.

Bakgrund

Frågan om en ny instans- och processordning i

utlänningsärenden har utretts av en parlamentarisk

kommitté (NIPU) som slutredovisade sitt arbete i

februari 1999 i betänkandet Ökad rättssäkerhet i

asylärenden (SOU 1999:16). Samtliga företrädare för

de sju riksdagspartierna i utredningen var därvid

överens om att överprövningen i utlänningsärendena

borde föras över till de allmänna

förvaltningsdomstolarna. På grund av en del av

remissvaren som avgavs med anledning av utredningens

slutbetänkande tillsattes en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet för att dels se över kostnaderna

för den föreslagna instansordningen, dels utreda ett

specialdomstolsalternativ. Arbetsgruppen redogjorde

för sitt arbete i departementspromemorian En

specialdomstol för utlänningsärenden (Ds 2000:45).

Båda förslagen har remissbehandlats.

I samband med budgetbehandlingen hösten 2001 (bet.

2001/02:SfU2) angav utskottet bl.a. att

handläggningen av asylärenden under en lång föjd av

år kritiserats från rättssäkerhetssynpunkt, inte

bara för att handläggningstiderna varit långa, utan

även för att insynen i processen från såväl parter

som allmänhet varit dålig. Utskottet ansåg det

mycket angeläget att förbättringar i asylprocessen

snarast genomfördes. Utskottet ansåg att införandet

av en tvåpartsprocess med ökad möjlighet till

muntlig förhandling är av väsentlig betydelse för

tilltron till asylprövningssystemet. En sådan

förändring leder också till ökad rättssäkerhet.

Utskottet ansåg vidare att den parlamentariska

utredningens förslag, om att beslut i

utlänningsärenden skall kunna överprövas i de

allmänna förvaltningsdomstolarna, utan tvekan ger

ett förfarande präglat av en hög grad av

rättssäkerhet. Eventuella andra lösningar skulle

enligt utskottets mening kunna medföra svårigheter

att nå en bred parlamentarisk enighet kring dessa

för samhället såväl som för den enskilde angelägna

frågor. Utskottet uttryckte förståelse för att

reformens omfattning och komplicerade

frågeställningar krävt noggranna analyser. Mot

bakgrund av det anförda ansåg emellertid utskottet

att det var mycket angeläget att beslut snarast

fattades om instansordningen. Utskottet utgick från

att det omfattande beredningsarbete som hade

genomförts möjliggjorde att en proposition kunde

föreläggas riksdagen under våren, för riksdagsbeslut

före sommaren 2002. Utskottet föreslog ett

tillkännagivande om att regeringen snarast borde

återkomma till riksdagen med ett förslag till en ny

instans- och processordning i utlänningsärenden,

vilket också blev riksdagens beslut.

Utskottet fick härefter, under våren 2002, vid ett

par tillfällen muntlig information i frågan av

ansvarigt statsråd, Jan O Karlsson. Enligt

statsrådet pågick ett aktivt beredningsarbete i

enlighet med den inriktning av reformen som

utskottet angivit. Någon ytterligare utredning i

ärendet var det således inte fråga om. Ett

regeringsbeslut om lagrådsremiss skulle fattas före

sommaruppehållet och en proposition föreläggas

riksdagen under hösten. Statsrådet påpekade att

reformen innebär helt nya regler för

processordningen samt en helt ny ordning för

säkerhetsfrågor och verkställighet. Såväl

processrättsliga som andra frågor behöver därför

beredas. Det handlar också om resurser och kompetens

vid Migrationsverket och domstolarna. Detta blir en

av de största reformerna för rättsväsendet. De

årliga merkostnaderna bedömdes uppgå till ca 500

miljoner kronor, vartill kommer

omställningskostnader för såväl den nuvarande som

den nya organisationen. Omställningen försvåras av

att reformen skall genomföras i ett läge då antalet

asylsökande kraftigt ökar, och det är viktigt att

den nya organisationen inte vid övergången måste

överta alltför många oavgjorda ärenden från

Utlänningsnämnden.

Regeringen beslutade den 6 juni 2002 om en

lagrådsremiss om ny instans- och processordning i

utlännings- och medborgarskapsärenden.

Lagrådet har i yttrande den 9 oktober 2002

avstyrkt regeringens förslag. Lagrådet angav bl.a.

att en grundläggande förutsättning för att

regleringen skall ge godtagbara

rättssäkerhetsgarantier är att de materiella

reglerna är utformade så att tillämpningen kan bli

enhetlig och förutsebar. Det måste också beaktas hur

nyordningen återverkar på handläggningstiderna. Ett

särskilt problem var att överklagandefrekvensen i

avlägsnandeärenden är ytterligt hög.

Statsrådet Jan O Karlsson informerade utskottet om

Lagrådets yttrande under hösten 2002 och hade

härefter enskilda överläggningar med alla partier om

den fortsatta hanteringen.

Den 6 mars 2003 beslutade regeringen att tillsätta

en parlamentarisk kommitté med uppgift att - med

utgångspunkt i lagrådsremiss och Lagrådets yttrande

- göra en genomgång av utlänningslagens materiella

bestämmelser och anpassa dessa till en övergång från

handläggning hos förvaltningsmyndigheter och

regeringen till ett system där överprövning sker i

domstol. Uppdraget skulle redovisas senast den 15

december 2003. Kommittén har därefter, på egen

begäran, genom tilläggsdirektiv som regeringen

beslutade den 4 december 2003, fått utredningstiden

förlängd och skall redovisa sitt uppdrag senast den

1 juni 2004.

Skrivelsen

I skrivelsen anges att regeringens avsikt är att

återkomma till riksdagen med ett nytt förslag till

hur en reform skulle kunna utformas när den

parlamentariska kommittén presenterat sitt förslag

och detta förslag har remissbehandlats i sedvanlig

ordning.

Utskottet

Utskottet har även under innevarande riksmöte fått

information om beredningsarbetet med den nya

instans- och processordningen, dels har tjänstemän

från Utrikesdepartementet, Finansdepartementet,

Justitiedepartementet och Domstolsverket den 11

november 2003 redovisat kostnadsberäkningar för en

ny instans- och processordning, dels har

statssekreteraren Charlotte Svensson,

Utrikesdepartementet, den 16 mars 2004 informerat om

kostnadsberäkningar och beredningsarbetet i övrigt

med den nya instans- och processordningen. Det bör

påpekas att informationen under riksmötet lämnades

på begäran av utskottet. Den information som

begärdes under våren var föranledd av utskottets

behandling av proposition 2003/04:59 Prövning av

verkställighetshinder i utlänningsärenden och

motioner som väckts med anledning av propositionen

och vilka tar upp frågan om tidpunkten för den nya

instans- och processordningen. Utskottet beräknas

fatta beslut om propositionen och motionerna den 27

maj (bet. 2003/04:SfU10) och debatten är planerad

till den 16 juni 2004. Utskottet skall den 6 maj

2004 ånyo få information av statssekreteraren om

beredningsarbetet.

Utskottet nödgas samtidigt konstatera att

regeringens beredning av den nya instans- och

processordningen i utlänningsärenden som riksdagen

begärt tar orimligt lång tid. Redan vid tidpunkten

för utskottets enhälliga begäran hade ett omfattande

beredningsarbete genomförts. När det gäller de

materiella delar av utlänningslagen som nu bereds av

Utlänningslagskommittén finns i mycket en samsyn med

regeringens problembeskrivningar. Åtskilliga moment

i beredningsarbetet har dock dragit ut på tiden och

sammantaget medfört en mycket lång tidsutdräkt. Även

om det är regeringen som avgör i vilken form det

praktiska beredningsarbetet skall genomföras, måste

utskottet ändå konstatera att det då ansvariga

statsrådet vid överläggningar med de övriga

riksdagspartierna i december 2002 utfäste att en

organisationskommitté skulle tillsättas samtidigt

med Utlänningslagskommittén. Syftet var att de båda

processerna, dvs. det materiella innehållet och

själva genomförandet, skulle vara klara till den 1

januari 2005, den tidpunkt som man kommit överens om

skulle gälla för genomförandet av reformen. Vid

flera tillfällen, även i riksdagens kammare (bl.a.

vid frågestunden den 5 februari 2004) har numera

ansvarigt statsråd uppgivit att någon

organisationskommitté ännu inte tillsatts. Detta är

ytterligare ett tecken på att beredningsarbetet inte

bedrivs med den skyndsamhet som är motiverad.

Utskottet anser att konstitutionsutskottet bör

göra ett påpekande om detta.

Bet. 2001/02:SfU15, rskr. 287, mom. 7 och bet.

2003/04:SfU2, rskr. 86, mom. 12, båda om

ensamkommande barn.

Riksdagens tillkännagivanden

I ärendet från 2001/02 innebär riksdagens

tillkännagivande att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen vad gäller

ansvarsfördelningen för ensamkommande barn

beträffande asylfrågan, boendet och hälsan.

I ärendet från 2003/04 innebär riksdagens

tillkännagivande ett mer preciserat

ställningstagande i dessa frågor, nämligen följande:

Migrationsverket bör endast ansvara för att utreda

de ensamkommande barnens asylskäl. En särskild

företrädare för dessa barn bör inrättas. Denna

företrädare bör utses inom 24 timmar och ges en form

av vårdnadsansvar för barnet.

Socialtjänsten bör ha det entydiga ansvaret för de

ensamkommande barnen redan vid ankomsten och bör ges

möjlighet till särskild kompetensutveckling härför.

Barnen måste få bästa möjliga omhändertagande i form

av boende och särskilt stöd. På ett mycket tidigt

stadium bör socialtjänsten ta ställning till om

barnet bör ges en familjehemsplacering.

Regeringen bör återkomma med förslag enligt det

ovanstående.

Regeringen bör snarast återkomma med förslag till

ändring i enlighet med Migrationsverkets och

Socialstyrelsens förslag om att Migrationsverket

skall ges möjlighet att sluta avtal med ett antal

kommuner om mottagande av ensamkommande barn.

Bakgrund

I utskottets betänkande 2003/04:SfU2, då utskottet

senast behandlade motioner om ensamkommande barn och

från vilket betänkande det senaste tillkännagivandet

härrör, angavs att det, enligt uppgift i november

2003, fanns ca 450 ensamkommande barn och ungdomar i

mottagningssystemet samt att majoriteten av dessa

var i övre tonåren. Cirka 50 ungdomar som redan hade

fått uppehållstillstånd hade verket haft svårt att

placera i kommunerna. Migrationsverket ansåg inte

att det fanns några egentliga oklarheter när det

gällde lagregleringen av ansvarsfrågan. Praktiska

problem kvarstod dock. Beträffande ensamkommande

barn hade personaltätheten ökat och barngrupperna

minskat på Migrationsverkets barn- och

ungdomsenheter. Särskilda barnhandläggare hade

utbildats och ytterligare utbildningsinsatser pågick

i syfte att utveckla samtalsmetodiken.

Migrationsverket hade utarbetat särskilda riktlinjer

för handläggning av asylärenden avseende barn.

Vidare hade verksamheten organiserats om, i riktning

mot att ha boende och myndighetsutövning så åtskilt

som möjligt inom det nuvarande mottagandets ram.

Från och med den 1 juli 2003 kan Migrationsverket

lämna ersättning till kommuner för sociala

utredningar gällande ensamkommande asylsökande barn

(prop. 2002/03:100, SfU3y, FiU21).

Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare

har i delbetänkandet God man för ensamkommande

flyktingbarn (SOU 2003:51) föreslagit bl.a. en ny

lag om god man för ensamkommande barn. Enligt

förslaget skall den gode mannen kunna träda i såväl

förmyndarens som vårdnadshavarens ställe. Härigenom

säkerställs enligt utredaren att den gode mannen kan

agera och fatta beslut i samtliga frågor som rör ett

ensamkommande barn, exempelvis frågan om barnets

boende. Förslaget har remissbehandlats och bereds

för närvarande i Regeringskansliet.

Regeringen har under hösten 2003 beslutat att

tillsätta ett särskilt råd som skall fungera som ett

forum för samråd och information om barnfrågor inom

asyl- och migrationspolitiken. Ett förbättrat

mottagande av ensamkommande barn kommer att vara en

högt prioriterad fråga för rådet. Barnombudsmannen,

Rädda Barnen, Röda Korset m.fl. ingår i rådet.

Den 20 november 2003 fick utskottet information av

företrädare för regeringen om dels genomförda

åtgärder, dels hur regeringen går vidare i arbetet

med de ensamkommande barnen. Bland annat följande

anfördes. Remissbehandlingen av förslagen om god man

för ensamkommande barn har påskyndats för att en

proposition skall kunna läggas under tidig vår 2004

och lagen träda i kraft den 1 juli 2004. I

Migrationsverkets och Socialstyrelsens rapport från

2002 om ensamkommande barn föreslogs bl.a. att

Migrationsverket skall sluta avtal med ett antal

kommuner om mottagande av dessa barn. En

interdepartemental arbetsgrupp bereder förslagen i

rapporten. Det gäller exempelvis frågan om vad som

händer om Migrationsverket, som i rapporten föreslås

ha kvar huvudansvaret, får svårigheter med att

teckna avtal som täcker behovet av platser. Det kan

också ifrågasättas om en kommun enligt kommunallagen

kan driva en förläggning för barn som inte har

anknytning till kommunen. Arbetsgruppen har därför

utrett alternativa lösningar som även omfattar

ensamkommande barn som söker uppehållstillstånd på

andra grunder, som t.ex. släktskap. Arbetsgruppen

beräknas presentera resultatet i en

departementspromemoria i slutet av 2003 och en

proposition kan efter remissbehandling lämnas under

2004.

Skrivelsen

I skrivelsen hänvisar regeringen till

Migrationsverkets och Socialstyrelsens i juni 2002

redovisade regeringsuppdrag om förslag till

förbättringar i mottagandet av s.k. ensamkommande

barn samt att Migrationsverket i november 2002

redovisat ett tilläggsuppdrag avseende

kostnadsberäkning av förslagen. Härutöver hänvisas

till att den nämnda departementspromemorian avses

beslutas under våren 2004 och att promemorian

därefter skall remissbehandlas.

Utskottet

Utskottet nödgas konstatera att såväl den aviserade

departementspromemorian som propositionen med

förslag om god man för ensamkommande barn är

försenade. Med hänsyn till vikten av att snarast

förbättra situationen för de ensamkommande barnen är

det angeläget att beredningsarbetet påskyndas.

Utskottet förutsätter att det nu sker. Något

påpekande från konstitutionsutskottet är därför inte

nödvändigt.

Stockholm den 4 maj 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Per

Westerberg (m), Anita Jönsson (s), Mona Berglund

Nilsson (s), Ulla Hoffmann (v), Mariann Ytterberg

(s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare (s), Birgitta

Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona

Jönsson (mp), Solveig Hellquist (fp) och Anne-Marie

Ekström (fp).

Avvikande mening

Bet. 2001/02:SfU2, rskr. 70, mom. 12 om

instans- och processordning i utlänningsärenden

av Tomas Eneroth, Ronny Olander, Anita Jönsson,

Mona Berglund Nilsson, Mariann Ytterberg, Lennart

Klockare, Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göte

Wahlström (alla s).

Av yttrandet framgår att utskottet löpande hållits

informerat om beredningsarbetet med den nya instans-

och processordningen. Därvid har redovisats

åtskilliga beredningsåtgärder som vidtagits eller

pågår men också flera komplicerade frågeställningar

som ytterligare behöver belysas. Särskilda

överläggningar har därtill skett mellan ansvarigt

statsråd och företrädare för de olika

riksdagspartierna.

Vi vill framhålla att en ny instans- och

processordning i utlänningsärenden är en angelägen

och nödvändig men också omfattande och komplicerad

reform. Det är viktigt att alla frågor inklusive

hanteringen av ärendebalanser är väl beredda så att

övergången till den nya ordningen fungerar så bra

som möjligt och att reformen även blir långsiktigt

hållbar. Beredningsarbetet har därför tagit lång tid

men det är viktigt att riksdagens begäran om en

reform nu snarast fullföljs.

Med hänsyn till vad som redovisats om det pågående

beredningsarbetet finns det dock inte anledning för

konstitutionsutskottet att göra något påpekande i

ärendet.

Bilaga 10

Protokollsutdrag från socialutskottet

Bilaga 11

Protokollsutdrag från kulturutskottet

Bilaga 12

Protokollsutdrag från utbildningsutskottet

Bilaga 13

Trafikutskottets yttrande 2003/04:TU2y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 anmodat

övriga utskott att yttra sig över regeringens

skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser till regeringen. I skrivelsen

lämnas en redovisning av de beslut som regeringen

fattat med anledning av de riksdagsbeslut som

meddelats i riksdagens skrivelser till regeringen.

Redogörelsen omfattar huvudsakligen regeringsbeslut

under tiden den 1 januari-31 december 2003.

Utskottets överväganden

Bakgrund

I regeringens redogörelse redovisas beslut och

beredningsläge för sammanlagt 20 riksdagsbeslut med

anledning av trafikutskottets betänkanden. Som

framgår av följande sammanställning redovisas sex av

dessa riksdagsskrivelser som slutbehandlade medan

beredning pågår för 14 riksdagsskrivelser.

Tabell 1 RIKSDAGSSKRIVELSER till regeringen med anledning av beslut

från TRAFIKUTSKOTTETS betänkanden

---------------------------------------------------------

|Riksmöte |Antal | | Ej|

| |riksdagsskrivelser|Slutbehandlade|

slutbehandlade |

---------------------------------------------------------

|1994/95 | 1 | - | 1 |

---------------------------------------------------------

|1997/98 | 3 | - | 3 |

---------------------------------------------------------

|1999/2000 | 4 | 1 | 3 |

---------------------------------------------------------

|2000/01 | 2 | - | 2 |

---------------------------------------------------------

|2001/02 | 3 | - | 3 |

---------------------------------------------------------

|2002/03 | 4 | 3 | 1 |

---------------------------------------------------------

|2003/04 | 3 | 2 | 1 |

---------------------------------------------------------

|Summa | 20 | 6 | 14 |

---------------------------------------------------------

Av redogörelsen framgår vidare att riksdagen med anledning av

betänkanden från trafikutskottet har gjort 15

tillkännagivanden till regeringen som meddelats genom beslut

i 11 olika riksdagsskrivelser. Som framgår av följande

sammanställning anges 10 av dessa riksdagsskrivelser med

sammanlagt 14 tillkännagivanden som ej slutbehandlade.

Tabell 2 Riksdagsskrivelser till regeringen som innehåller beslut om

tillkännagivanden från trafikutskottets betänkanden

-------------------------------------------------------

-------------------------------------------------------

|Riksdagsskrivelse|Tillkännagivande |

Beslutsläge |

-------------------------------------------------------

|1994/95:232 |1 Återinförande av det |Ej |

| | statliga |

slutbehandlad |

| | fritidsbåtsregistret | |

-------------------------------------------------------

|1997/98:192 | Medicinska krav för |Ej |

| | taxiförare |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|1997/98:266 | Energi- och |Ej |

| | koldioxidskatt |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|1999/2000:166 | Inrättande av |Ej |

| | trafikofferjourer |

slutbehandlad |

| | | |

| | Ansvaret för | |

| | lastsäkring | |

-------------------------------------------------------

|1999/2000:189 | Tillsynsmyndighetens |

Slutbehandlad |

| | roll på teleområdet | |

-------------------------------------------------------

|1999/2000:238 | Påföljdssystem för |Ej |

| | utländska fordonsförare |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|2000/01:158 | Sjöfartsinspektionens |Ej |

| | tillsyn |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|2000/01:249 | Ökad säkerhet för barn |Ej |

| | i trafiken |

slutbehandlad |

| | | |

| | Åtgärder mot | |

| | telefonering under | |

| | bilkörning | |

-------------------------------------------------------

|2001/02:125 | Översyn av |Ej |

| | farledsavgifterna |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|2001/02:195 | Åtgärder mot s.k. |Ej |

| | "svarttaxi" |

slutbehandlad |

-------------------------------------------------------

|2002/03:161 | Körkort för deltagare i |Ej |

| | försöksverksamheten med |

slutbehandlad |

| | alkolås m.m. | |

| | | |

| | EU-moped och | |

| | terrängskoter | |

| | | |

| | Kameraövervakning och | |

| | ägaransvar vid | |

| | hastighetsöverträdelse | |

-------------------------------------------------------

Inga motioner har väckts med anledning av regeringens

redogörelse för de riksdagsbeslut som faller inom

trafikutskottets beredningsområde.

Trafikutskottets synpunkter

Utskottet har granskat regeringens redovisning med anledning av

de riksdagsbeslut som fattats inom trafikutskottets

ansvarsområde. Enligt utskottets mening synes skrivelsen på ett

korrekt sätt återspegla trafikutskottets riksdagsbeslut och de

tillkännagivanden som riktats av riksdagen med anledning av

trafikutskottets betänkanden. Skrivelsen ger vidare en i

huvudsak god bild av de åtgärder som regeringen har vidtagit och

beredningsläget för de ärenden som inte är slutbehandlade.

Beredningstakt för tillkännagivanden

Som utskottet framhållit i tidigare yttranden till

konstitutionsutskottet bereds vissa riksdagsskrivelser alltjämt

trots att riksdagen fattade beslut i ärendet för flera år sedan.

Det äldsta ännu inte slutbehandlade tillkännagivandet om

inrättande av ett fritidsbåtsregister är från riksmötet 1994/95.

Även andra exempel finns på riksdagsskrivelser med

tillkännagivanden där en längre tid förflutit sedan riksdagen

fattade beslut i ärendet.

Utskottet framhåller mot denna bakgrund ånyo vikten av att

regeringen efter ett tillkännagivande av riksdagen utan något

egentligt dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga för att

regeringen skall kunna efterkomma tillkännagivandet. I de

undantagsfall regeringen, av ett eller annat skäl, avser att

avvakta med vidare beredningsåtgärder bör regeringen för

riksdagen skyndsamt redovisa sitt dröjsmål och skälen för detta.

Motsvarande bör gälla om en pågående beredningsåtgärd alltför

länge drar ut på tiden. Därutöver kan det vara en lämplig

ordning att regeringen i sin årliga skrivelse till riksdagen på

ett mer preciserat sätt anger orsaken till en längre

tidsutdräkt. Vidare kan efterlysas en uppskattning när

regeringen bedömer att olika skrivelser skall kunna bli

slutbehandlade.

I sammanhanget kan nämnas att riksdagen under våren 2004

funnit anledning att rikta ett förnyat tillkännagivande till

regeringen om vikten av ett effektivt påföljdssystem för

yrkesmässig trafik. Regeringen har därefter förelagt riksdagen

proposition 2003/04:92 Sveriges antagande av rambeslut om

tillämpning av principen om ömsesidigt erkännande på

bötesstraff. Vidare har regeringen nyligen lagt fram en

lagrådsremiss om verkställighetsregler för överlastavgifter.

Enligt utskottets mening är det viktigt för institutionen med

tillkännagivanden att dessa behandlas med respekt och omsorg så

att upprepade tillkännagivanden kan undvikas. Utskottet

förutsätter mot denna bakgrund att rutinerna för handläggning i

förekommande fall ses över.

Skrivelsens form

En viktig uppgift för riksdagen är att kontrollera regeringen

och den offentliga förvaltningen. Detta gäller inte minst sedan

s.k. målstyrning alltmer börjat användas i offentlig verksamhet,

dvs. uppsatta mål styr verksamheten i stället för ett stort

antal regler. Riksdagen har mot denna bakgrund under senare år

riktat ett ökat intresse mot uppföljning och utvärdering. Enligt

utskottets mening bör detta intresse även riktas mot regeringens

hantering av riksdagsskrivelser och då i synnerhet

riksdagsskrivelser med tillkännagivanden. Utskottet har därför

tidigare år i yttranden till konstitutionsutskottet efterlyst en

mer lättillgänglig och aktuell redovisning av vilka åtgärder som

vidtas med anledning av riksdagens beslut. Vissa förslag har

också lämnats om hur redovisningen skulle kunna utvecklas.

Utskottet anser det fortfarande angeläget att söka finna nya

former för hur redovisningen skulle kunna utvecklas och bli ett

mer verkningsfullt instrument i den årliga uppföljningen och

utvärderingen.

Stockholm den 22 april 2004

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),

Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans

Stenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin

Svensson Smith (v), Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström

(m), Monica Green (s), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström

(c), Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Mikael Johansson

(mp) och Börje Vestlund (s).

Bilaga 14

Protokollsutdrag från miljö- och jordbruksutskottet

Bilaga 15

Protokollsutdrag från näringsutskottet

Bilaga 16

Arbetsmarknadsutskottets yttrande 2003/04:AU4y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 16 mars 2004 beslutat anmoda

övriga utskott att yttra sig över regeringens skrivelse

2003/04:75.

Två motioner, 2003/04:K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd,

c) och 2003/04:K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m), har väckts med

anledning av skrivelsen.

Skrivelsen

Totalt redovisas 13 riksdagsskrivelser under

Arbetsmarknadsutskottet i det register som ingår i skrivelsen.

Av dessa rapporteras 7 skrivelser som slutbehandlade och 6 som

inte slutbehandlade.

Nedan kommenteras främst de icke slutbehandlade skrivelserna.

Utskottet kommenterar även några av de skrivelser som anges som

slutbehandlade. Den punkt under vilken redovisning sker i

regeringens skrivelse anges inom parentes.

Motionerna

I kommittémotion K22 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) anges ett antal

exempel på att regeringen underlåtit att efterkomma riksdagens

beslut, däribland system för individuell kompetensutveckling.

Enligt motionärerna ska riksdagen inte ständigt behöva påpeka

regeringens dröjsmål i olika ärenden. Regeringens agerande

riskerar att leda till att allmänhetens förtroende för de

politiska institutionerna minskar.

Motion K21 av Patrik Norinder m.fl. (m, fp, kd, c) tar upp

frågan om individuellt kompetenssparande. Motionärerna pekar på

att regeringen i den proposition om individuell

kompetensutveckling som regeringen lade fram 2002 utlovade ett

komplett förslag till hösten samma år med avsikt att systemet

skulle kunna träda i kraft den 1 juli 2003. Någon proposition

har ännu inte kommit och aviserades inte heller i

propositionsförteckningen för våren 2004. Enligt motionen har

regeringen i klartext struntat i att genomföra sina löften till

väljarna och riksdagen. I den nu behandlade skrivelsen sägs

visserligen att regeringen ska återkomma under mandatperioden,

men preciseringen individuell kompetensutveckling finns inte

med. De medel som har avsatts sedan 2000 och nu uppgår till ca 6

miljarder kronor ska enligt riksdagsbeslut avse individuell

kompetensutveckling. I motionen framhålls att

kompetensutveckling har betydelse för varje individ och för hela

samhället. Det alltmer bekymmersamma läget på arbetsmarknaden

förstärker behovet av individuell kompetensutveckling. I

motionen beskrivs hur ett system för detta skulle kunna se ut.

Motionärerna begär att regeringen snarast möjligt lägger fram

den utlovade propositionen.

Utskottet

Icke slutbehandlade skrivelser

Riksmötet 1999/2000

1. (N8) Riksdagsskrivelse 1999/2000:83, betänkande

1999/2000:AU1, avser behandling av budgetpropositionen för år

2000, anslag för utgiftsområdena 13 och 14. Skrivelsen är inte

slutbehandlad i två delar.

Moment 9 avser ett tillkännagivande om behovet av en översyn av

bemanningsföretagen. Av regeringens skrivelse framgår att

regeringen i september 2001 tillsatte en arbetsgrupp med uppdrag

att inventera de problem som kan vara förknippade med en

anställning i ett bemanningsföretag. Arbetsgruppen skulle ha

redovisat sitt uppdrag senast den 30 november 2002. Med

anledning av bl.a. att förhandlingar pågår om ett EU-direktiv om

arbetsvillkoren för personal som hyrs ut av bemanningsföretag

har arbetsgruppens uppdrag ännu inte avslutats. Ärendet bereds

vidare.

Moment 37 om anslag på utgiftsområde 14 för 2000, delmoment j,

avser ett tillkännagivande om lönebidrag i bestående

anställningsförhållanden.

Av skrivelsen framgår att regeringen i mars 2002 bemyndigade

chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild

utredare som bl.a. skall överväga frågan om lönebidrag i

bestående anställningsförhållanden (dir. 2002:22). Uppdraget

skulle redovisas senast den 22 september 2003. Uppdraget

redovisades, efter förlängning, den 31 oktober 2003. Utredningen

har remitterats, och remissvaren skall inkomma senast den 13

februari 2004. Ärendet bereds vidare.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen

erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.

Vad först gäller översyn av bemanningsföretagen är följande att

säga. I regeringens skrivelse 2003/04:119 Övergångsregler under

en övergångsperiod för arbetstagare från nya medlemsstater

enligt anslutningsfördraget, som överlämnades till riksdagen den

11 mars i år, uppges att en inventering av eventuella problem

med bemanningsföretag sker i en arbetsgrupp med företrädare för

arbetsmarknadens parter och Näringsdepartementet. Gruppen, som

har avvaktat arbetet på EU-nivå med eventuella regler om

bemanningsföretag, återupptar enligt skrivelse 119 arbetet inom

kort då förhandlingarna på EU-nivå inte lett till något konkret

resultat. Gruppen ska bl.a. arbeta vidare med frågan om

auktorisation av bemanningsföretag. - Utskottet värdesätter att

detta arbete kommer i gång igen och förutsätter att regeringen

återkommer till riksdagen utan ytterligare dröjsmål. Utskottet

har mot den angivna bakgrunden ingen erinran mot att skrivelsen

i denna del fortfarande inte är slutbehandlad.

I frågan om att bevilja lönebidrag i ett bestående

anställningsförhållande uttalade utskottet i det berörda

betänkandet att man bör överväga om det finns situationer när

detta kan vara befogat. Utskottet underströk samtidigt att en

sådan möjlighet inte får innebära att arbetsgivarens allmänna

ansvar för arbetstagarens rehabilitering minskar. Frågan har

omfattats av Lönebidragsutredningens uppdrag, och i utredningens

betänkande Arbetskraft (SOU 2003:95) övervägs för- och

nackdelarna med att bevilja lönebidrag för redan anställda.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet bereds nu frågan om

lönebidrag i bestående anställningsförhållanden inom ramen för

en kommande arbetsmarknadspolitisk proposition. Propositionen är

tänkt att överlämnas till riksdagen i maj. - Utskottet har ingen

erinran mot att skrivelsen i denna del inte är slutbehandlad.

2. (N9) Riksdagsskrivelse 1999/2000:149, betänkande

1999/2000:AU5, avser i den del som inte är slutbehandlad ett

tillkännagivande om en utredning av arbetsrätten m.m. Av

skrivelsen framgår att regeringen i juli 2000 respektive i

oktober 2001 beslutade om ett uppdrag åt Arbetslivsinstitutet om

översyn av vissa arbetsrättsliga frågor. Den 12 november 2002

redovisades uppdraget, som har publicerats i Hållfast arbetsrätt

- för ett föränderligt arbetsliv, Ds 2002:56. Promemorian har

remissbehandlats. Proposition planeras till maj 2004. Ärendet

bereds vidare.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen

erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.

Enligt underhandsuppgift från Näringsdepartementet planeras en

lagrådsremiss före sommaruppehållet och en proposition i höst. -

Utskottet, som noterar att propositionen var aviserad före

sommaruppehållet, utgår från att den kan avlämnas i enlighet med

underhandsuppgiften och har därmed ingen erinran mot att

skrivelsen kvarstår som ännu ej färdigbehandlad.

Riksmötet 2000/01

3. (N15) Riksdagsskrivelse 2000/01:145, betänkande 2000/01:AU7,

avser i den del som inte är slutbehandlad ett tillkännagivande

om utredning om rätten till politisk information på

arbetsplatsen.

Av den nu aktuella regeringsskrivelsen framgår att ärendet

bereds. Regeringen anför att en till våren 2003 aviserad

promemoria beklagligtvis ännu inte blivit helt färdigställd.

Regeringen är medveten om nödvändigheten av att återkomma utan

ytterligare dröjsmål så att skrivelsen därmed kan bli

slutbehandlad i denna del. Promemorian kommer därför att

färdigställas så snart som möjligt, varefter slutlig ställning

kan tas till om ytterligare åtgärder behöver vidtas.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

I det berörda betänkandet underströk utskottet vikten av att

människor känner sig delaktiga i och har kunskap om politiska

frågor och att arbetsplatsen kan vara en sådan arena där

politiska budskap kan förmedlas och debatteras. Utskottet ansåg

därför att frågan borde övervägas av en utredning eller på annat

sätt som regeringen fann lämpligt.

När regeringens motsvarande skrivelse (2001/02:75) behandlades

för två år sedan förutsatte arbetsmarknadsutskottet i sitt

yttrande till konstitutionsutskottet (2001/02:AU3y) att dessa

frågor borde kunna behandlas utan ytterligare dröjsmål. Vid

förra årets behandling av regeringsskrivelsen (2002/03:75)

underströk arbetsmarknadsutskottet (2002/03:AU2y) vikten av att

regeringen återkommer utan ytterligare dröjsmål så att

skrivelsen därmed kan bli slutbehandlad i denna del.

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning

av föregående års motsvarande skrivelse att det inte fanns

anledning att göra någon annan bedömning än den respektive

utskott gjort (2002/03:KU29).

Arbetsmarknadsutskottet kan nu konstatera att ytterligare ett

år har gått utan att regeringen återkommit i frågan. Det ska i

sammanhanget uppmärksammas att tillkännagivandet beslutades

sedan utskottet ett år tidigare i ett betänkande (1999/2000:AU5)

berört frågan om information och opinionsbildning och då utgått

från att regeringen skulle följa frågan. Utskottet finner det

något märkligt att en promemoria inte har kunnat färdigställas

under de tre år som hunnit gå sedan riksdagsbeslutet. Utskottet

förutsätter att frågan nu behandlas med hög prioritet och att

regeringen återkommer till riksdagen vid första lämpliga

tillfälle.

4. (N18) Riksdagsskrivelse 2000/01:179, betänkande 2000/01:AU9,

avser ett tillkännagivande om förstärkt skydd för

föräldralediga.

Av skrivelsen framgår att ärendet bereds. Regeringen beslutade i

oktober 2001 att ge Arbetslivsinstitutet i uppdrag att överväga

om det finns behov av att förstärka skyddet för de arbetstagare

som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i samband med

föräldraskap. I november 2002 redovisades uppdraget, som

publicerats i Hållfast arbetsrätt - för ett föränderligt

arbetsliv, Ds 2002:56. Promemorian har remissbehandlats.

Proposition planeras till maj 2004.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

I betänkandet ansåg utskottet att det fanns starka skäl att

överväga om det finns behov av att stärka skyddet för

arbetstagare som väljer att utnyttja sin rätt till ledighet i

samband med föräldraskap och att i första hand förändringar i

föräldraledighetslagen och lagen om anställningsskydd borde

övervägas.

Arbetsmarknadsutskottet hade vid förra årets behandling ingen

erinran mot att skrivelsen kvarstod som inte slutbehandlad.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet planeras en

lagrådsremiss före sommaruppehållet och en proposition i höst

(jämför ovan vid 2).

Utskottet har ingen erinran mot att skrivelsen kvarstår som icke

slutbehandlad

5. (N20) Riksdagsskrivelse 2000/01:211, betänkande 2000/01:AU10,

avser ett tillkännagivande om avskaffad åldersgräns för

läkarvårdsersättning m.m.

Av skrivelsen framgår att ärendet bereds och att regeringen den

20 december 2001 bemyndigade chefen för Socialdepartementet att

tillkalla en särskild utredare (S2001:10) med uppdrag att utreda

konsekvenserna av ett avskaffande av åldersgränser när det

gäller offentlig ersättning till läkare, sjukgymnaster,

tandläkare och tandhygienister m.m. (dir. 2001:119). Utredaren

redovisade sitt uppdrag i betänkandet Åldersgränser och

ersättningsetablering (SOU 2003:7) som överlämnades till

regeringen den 6 februari 2003. Mot bakgrund av betänkandet

lämnade regeringen den 20 mars 2003 propositionen Höjd

åldersgräns för tandläkares och tandhygienisters rätt till

offentlig ersättning (prop. 2002/03:73) till riksdagen. Genom

förslaget höjdes åldersgränsen för tandläkares och

tandhygienisters rätt till offentlig ersättning. Regeringen

avser att lämna en proposition rörande höjd åldersgräns för

läkare och sjukgymnaster under våren 2004.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

Ärendet, som anknöt till det nya pensionssystemet, avsåg rätten

att arbeta till 67 års ålder, vilket genomfördes med ändringar i

lagen om anställningsskydd (LAS).

För att göra det möjligt för läkare, sjukgymnaster, tandläkare

och tandhygienister att fortsätta förvärvsarbeta beslutade

riksdagen enligt utskottets förslag om en höjd åldersgräns från

65 till 67 år för rätt till ersättning enligt lagen om

läkarvårdsersättning, lagen om ersättning för sjukgymnastik och

lagen om allmän försäkring. Utskottet ansåg att dessa

åldersgränser i nästa steg borde avskaffas helt och att

regeringen borde återkomma med ett sådant förslag. De nämnda

ersättningslagarna hör annars till socialutskottets

beredningsområde.

Arbetsmarknadsutskottet ifrågasatte i sitt yttrande till

konstitutionsutskottet för två år sedan att skrivelsen angavs

som slutbehandlad. Konstitutionsutskottet fann inte anledning

att göra någon annan bedömning (2001/02:KU35). I förra årets

motsvarande regeringsskrivelse redovisades skrivelsen som inte

slutbehandlad.

I sitt yttrande till konstitutionsutskottet för ett år sedan med

anledning av motsvarande skrivelse från regeringen hade

arbetsmarknadsutskottet, från de synpunkter utskottet hade att

iaktta, ingen erinran mot att skrivelsen kvarstår som inte

slutbehandlad. Utskottet har ingen annan uppfattning i dag.

Riksmötet 2001/02

6. (N35) Riksdagsskrivelse 2001/02:322, betänkande 2001/02:AU10,

avser ett system för individuell kompetensutveckling. Moment 2

avser utgångspunkter m.m. för ett system för individuell

kompetensutveckling och moment 3 riktlinjer i övrigt för ett

system för individuell kompetensutveckling.

Av den nu aktuella regeringsskrivelsen framgår att momenten

återstår att behandla och att ärendet bereds. I

Regeringskansliet bedrivs ett arbete med inriktning att finna

alternativa lösningar på de problem som kunnat konstateras i det

fortsatta arbetet med ett system för individuell

kompetensutveckling. De grundläggande mål riksdagen ställt sig

bakom ligger fast. De finansiella medel som avsatts som en del

av den gröna skatteväxlingen kommer att användas för att

finansiera de förslag om kompetensutveckling som regeringen

återkommer med under mandatperioden.

Arbetsmarknadsutskottets kommentarer

Vid förra årets behandling av motsvarande skrivelse uttalade

utskottet i sitt yttrande till konstitutionsutskottet förståelse

för att frågan kräver ett omfattande beredningsarbete. Utskottet

hade mot den bakgrunden ingen erinran mot att skrivelsen

kvarstår som inte slutbehandlad.

Konstitutionsutskottet uttalade i sitt betänkande med anledning

av föregående års motsvarande skrivelse att det inte fanns

anledning att göra någon annan bedömning än den respektive

utskott gjort (2002/03:KU29).

Med anledning av de uppgifter som lämnas i regeringens skrivelse

har arbetsmarknadsutskottet beslutat att kalla politiskt

ansvariga i Regeringskansliet för att få ytterligare information

om den pågående beredningen av frågan. Utskottet har ingen

erinran mot att skrivelsen kvarstår som icke slutbehandlad.

Detta innebär att utskottet inte anser att det finns skäl att

tillstyrka de ovan angivna motionerna i motsvarande delar.

Slutbehandlade skrivelser

Riksmötet 2002/03

1. (Fi42) Riksdagsskrivelse 2002/03:177, betänkande 2002/03:AU6,

avser Statens ansvarsnämnds funktion och kompetensområde, m.m.

och turordning vid uppsägning. Enligt regeringens skrivelse har

regeringen utfärdat de lagar som riksdagen antagit. Hänvisning

görs till moment 1 och moment 6 i utskottets förslag till

riksdagsbeslut och till SFS 296-298.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

Regeringens skrivelse ger intrycket att moment 6 innefattar

antagande av lag. Det rätta förhållandet är att riksdagen

bifallit reservation 5 (m, fp, kd, c, mp) vid moment (punkt) 6,

vilket innebär att riksdagen avslagit motionsyrkanden om ändring

i lagen om anställningsskydd i det berörda hänseendet. Någon lag

har följaktligen inte utfärdats i enlighet med moment 6.

Hänvisningen till SFS avser de tre lagar som antagits vid moment

1.

Riksmötet 2003/04

2. (N57) Riksdagsskrivelse 2003/04:69, betänkande 2003/04:AU2,

avser regeringens skrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt -

Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan för

mandatperioden. Av regeringens skrivelse framgår att regeringen

har lagt riksdagens skrivelse handlingarna.

Arbetsmarknadsutskottets kommentar

Utskottet noterar att riksdagen genom en riksdagsskrivelse

underrättat regeringen om sitt beslut med anledning av

skrivelsen, trots att beslutet inte innefattar något annat än

att regeringens skrivelse läggs till handlingarna (punkt 18 i

utskottets förslag till riksdagsbeslut). Riksdagsbeslutet kräver

alltså ingen verkställighet, och regeringen redogör i skrivelsen

inte för något annat än att den själv fattat beslut om att lägga

riksdagsskrivelsen till handlingarna. Detta kan enligt

arbetsmarknadsutskottets mening förefalla vara en onödig omgång.

Stockholm den 20 april 2004

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Margareta Andersson (c)

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Margareta Andersson

(c), Laila Bjurling (s), Erik Ullenhag (fp), Christer Skoog (s),

Stefan Attefall (kd), Cinnika Beiming (s), Patrik Norinder (m),

Lars Lilja (s), Tina Acketoft (fp), Berit Högman (s), Henrik

Westman (m), Britta Lejon (s), Luciano Astudillo (s), Rolf

Lindén (s), Anders Wiklund (v) och Tobias Billström (m).

Avvikande mening

Individuell kompetensutveckling (N35)

av Margareta Andersson (c), Erik Ullenhag (fp), Stefan Attefall

(kd), Patrik Norinder (m), Tina Acketoft (fp), Henrik Westman

(m) och Tobias Billström (m).

Vi kan konstatera att regeringen underlåtit att efterkomma

riksdagens beslut i ett stort antal ärenden. Det är viktigt att

regeringen uppfyller de mål riksdagen sätter upp så att inte

allmänhetens tilltro till det politiska systemet urholkas. I

flera ärenden på arbetsmarknadsutskottets område har regeringen

enligt vår mening visat en anmärkningsvärd senfärdighet.

Det mest uppenbara exemplet på regeringens senfärdighet gäller

riksdagens skrivelse 2001/02:322 Ett system för individuell

kompetensutveckling. Vi anser att ett system för individuell

kompetensutveckling är en viktig reform, och våra partier har

ett gemensamt förslag till riktlinjer för hur systemet skulle

kunna utformas. Reformen får inte ytterligare fördröjas.

I proposition 2001/02:175 Ett system för individuell

kompetensutveckling som riksdagen tog ställning till för snart

två år sedan uttalade regeringen att den under hösten 2002 avsåg

att återkomma med förslag till den lagstiftning som behövs och

att systemet var avsett att träda i kraft den 1 juli 2003.

I en avvikande mening i förra årets yttrande till

konstitutionsutskottet (2002/03:AU2y) kunde företrädarna för

Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

konstatera att tidsgränsen för regeringen att lägga fram ett

sådant förslag hade passerats. Enligt den avvikande meningen

borde regeringen ha kunnat förutse att den tänkta tidsplanen

inte skulle kunna hållas.

Av den nu behandlade skrivelsen framgår att ärendet fortfarande

bereds. Det sägs att inriktningen är att finna alternativa

lösningar på de problem som konstaterats men att de

grundläggande mål som riksdagen ställt sig bakom ligger fast.

Det sägs också att de finansiella medel som avsatts kommer att

användas "för att finansiera de förslag om kompetensutveckling

som regeringen återkommer med under mandatperioden". Vi kan

därmed konstatera att frågan om ett system för individuell

kompetensutveckling återigen har skjutits på framtiden.

Redovisningen i skrivelsen ger anledning att ställa frågan om

det löfte till väljarna och riksdagen om ett komplett system för

individuell kompetensutveckling som regeringen ställt i utsikt

alls kommer att infrias.

Redan tidigare har vi framfört (bet. 2001/02:AU10 och

2002/03:AU2) att regeringen förtjänar stark kritik för hela sin

handläggning av frågan. Den nu behandlade skrivelsen ger

anledning att ytterligare skärpa kritiken.

Med hänvisning till vad som anförts ovan föreslår vi att

konstitutionsutskottet tillstyrker motionerna 2003/04:K21 och

2003/04:K22, den senare i motsvarande del.

Bilaga 17

Bostadsutskottets yttrande 2003/04:BoU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har anmodat övriga utskott att yttra

sig över regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till regeringen samt de

motioner som väckts med anledning av skrivelsen.

Utskottets överväganden

Utskottet har granskat regeringens skrivelse i de delar den

berör utskottets beredningsområde. Vid sin genomgång av

skrivelsen har utskottet särskilt uppmärksammat hur de krav på

skrivelsens innehåll och utformning som utskottet tidigare givit

uttryck för har beaktats.

I sitt yttrande våren 2002 (yttr. 2001/02:BoU6y) förespråkade

utskottet en huvudprincip som innebär att det i regeringens

propositioner och skrivelser uttryckligen bör redovisas vilka

riksdagens tillkännagivanden som berörs av förslagen och

regeringens ställningstagande till om riksdagens skrivelse

angående tillkännagivandet är slutbehandlad eller inte.

Bakgrunden var bl.a. en strävan att underlätta riksdagens arbete

med uppföljning och utvärdering.

Våren 2003 (yttr. 2002/03:BoU2y) påtalade utskottet vikten av

att regeringen efter ett tillkännagivande av riksdagen utan

något egentligt dröjsmål vidtar de åtgärder som är nödvändiga

med anledning av tillkännagivandet. Vidare uttalade utskottet

att i de undantagsfall regeringen avvaktar med vidare

beredningsåtgärder bör regeringen för riksdagen skyndsamt

redovisa sitt dröjsmål och skälen för detta. Motsvarande borde

enligt utskottet gälla om en pågående beredningsåtgärd alltför

länge drar ut på tiden. Slutligen ansåg utskottet det vara en

lämplig ordning att regeringen i sin årliga skrivelse till

riksdagen på ett mer preciserat sätt anger orsaken till en

längre tidsutdräkt.

Vid sin senaste behandling av frågan berörde

konstitutionsutskottet (bet. 2002/03:KU29) bl.a. de synpunkter

som bostadsutskottet framförde 2002. När det gäller utformningen

av regeringens redogörelse redovisar konstitutionsutskottet att

samråd har skett med Regeringskansliet med anledning av de

kritiska synpunkter som bl.a. bostadsutskottet framfört vad

gäller skrivelsens utformning. Konstitutionsutskottet aviserar

även fortsatta diskussioner med Regeringskansliet angående hur

utformningen av regeringens redogörelse för behandlingen av

riksdagens skrivelser kan göras så ändamålsenlig som möjligt. En

möjlig utveckling vore enligt konstitutionsutskottet att på sikt

komplettera den skriftliga redovisningen med ett databaserat

register med löpande aktualisering enligt den modell som

tillämpas för t.ex. författningar och offentliga utredningar.

När det gäller innehållet i regeringens redogörelse

förutsätter konstitutionsutskottet bl.a. att regeringen

hörsammar riksdagens tillkännagivanden och att regeringen för

riksdagen redovisar sina bedömningar om de begärda åtgärderna

inte vidtas.

Som framgår av den kortfattade redovisningen ovan har

bostadsutskottets granskning av motsvarande regeringsskrivelser

under de två senaste åren givit utskottet anledning att föra

fram vissa principiella synpunkter på skrivelsens utformning.

Den genomgång av årets skrivelse som bostadsutskottet nu gjort

föranleder inte utskottet att föra fram några ytterligare

synpunkter på hur regeringsskrivelsen bör utformas. Däremot

vidhåller utskottet sina tidigare framförda uppfattningar om hur

regeringen bör handlägga riksdagens tillkännagivanden och hur

detta bör redovisas för riksdagen. Det är mot den bakgrunden

värdefullt att konstitutionsutskottet har uppmärksammat

bostadsutskottets förslag om att regeringen i propositioner och

skrivelser uttryckligen bör redovisa vilka riksdagens

tillkännagivanden som berörs av förslagen och huruvida

regeringen anser att frågan och därmed också riksdagens

skrivelse är slutbehandlad eller inte. Det förhållandet att

konstitutionsutskottet inlett ett samråd med Regeringskansliet i

denna del innebär att det finns goda förutsättningar att

regeringens redovisning i fortsättningen kommer att ske på ett

sätt som ligger väl i linje med vad bostadsutskottet förordat.

Utskottet har i övrigt inte något att anföra.

Stockholm den 29 april 2004

På bostadsutskottets vägnar

Ragnwi Marcelind

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ragnwi

Marcelind (kd), Owe Hellberg (v), Anders Ygeman (s),

Lilian Virgin (s), Marietta de Pourbaix-Lundin (m), Nina

Lundström (fp), Siw Wittgren-Ahl (s), Hans Unander (s),

Margareta Pålsson (m), Ingela Thalén (s), Lars Tysklind

(fp), Rigmor Stenmark (c), Gunnar Sandberg (s), Peter

Danielsson (m), Sten Lundström (v), Helena Hillar

Rosenqvist (mp) och Leif Jakobsson (s).