Bet. 2003/04:KU24

Konstitutionsutskottets betänkande

2003/04:KU24

Digitala TV-sändningar och andra massmediefrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

förslag i proposition 2003/04:

118 Digitala TV-sändningar. Förslaget avser att de

digitala marksändningarna av Sveriges Television

AB:s och Sveriges Utbildningsradio AB:s TV-program

skall byggas ut så att de får samma räckvidd som

företagens analoga marksändningar. Enligt regeringen

innebär det att 99,8 % av befolkningen kommer att

kunna ta emot programmen i sina fasta bostäder.

Vidare bedömer regeringen att minst 98 % av

befolkningen bör kunna ta emot digital marksänd TV

från ytterligare minst en frekvenskanal.

Utskottet behandlar också två motioner som

avlämnats med anledning av propositionen. I detta

sammanhang behandlar utskottet också motioner från

allmänna motionstiden 2003 som rör frågor om digital

TV.

Därutöver behandlar utskottet i betänkandet andra

motioner från allmänna motionstiden 2003 som rör

olika massmediefrågor. De rör bl.a. frågor om

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet, mediekoncentrationslag,

kommersiell radio, koncessionsavgifter, digital

radio och Granskningsnämnden för radio och TV.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

räckvidden för de digitala marksändningarna.

Vidare avstyrker utskottet samtliga motioner.

Utskottets ställningstaganden har föranlett 16

reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. De digitala TV-sändningarnas räckvidd

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

räckvidden för de digitala marksändningarna.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:118

och avslår motionerna 2003/04:K28 yrkande 1,

2003/04:

K29 yrkande 1, 2003/04:K444 yrkandena 14 och 16,

2003/04:Kr326 yrkandena 27 och 28 och

2003/04:Kr359 yrkande 5.

Reservation 1 (m, fp)

2. Tidpunkten för övergång till digital

teknik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K28 yrkande

2, 2003/04:K29 yrkande 2 och 2003/04:K444 yrkande

15.

Reservation 2 (m, fp)

3. Konsumenters behov vid digitala TV-

sändningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K439 och

2003/04:Kr326 yrkande 29.

4. Framtida fördelning av digitala

sändningstillstånd

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande

6.

5. Grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K271

yrkande 10, 2003/04:K444 yrkandena 1, 4 och 6 och

2003/04:Kr359 yrkande 3.

Reservation 3 (m, fp)

6. Teknikneutral medielagstiftning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande

10.

Reservation 4 (fp)

7. Mediekoncentration

Riksdagen avslår motion 2003/04:K388.

Reservation 5 (v, mp)

8. Översyn av lagen om granskning och

kontroll av filmer och videogram

Riksdagen avslår motion 2003/04:K362 yrkande 1.

9. Rätt till genmäle

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 1.

Reservation 6 (kd)

10. Negativ textreklam

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 2.

Reservation 7 (kd)

11. Granskningsnämnden för radio och TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 3.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

12. Effekter av sexualiseringen av det

offentliga rummet och en stereotyp

heterosexuell norm

Riksdagen avslår motion 2003/04:So568 yrkande

3.

Reservation 9 (v, mp)

13. Utvärdering av DAB

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande

17.

14. Fördelning av tillstånd att sända

digital radio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande

18.

15. Den framtida digitalradion

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr359 yrkande

7.

Reservation 10 (m, fp)

16. Kommersiell nationell radio

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K382

yrkande 6 och 2003/04:

K444 yrkande 13.

Reservation 11 (m, fp)

17. Närradion

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr386 yrkande

2.

18. Regionala koncessioner för TV

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande

12.

Reservation 12 (m)

19. Koncessionsavgifter för kommersiell

radio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 8.

20. Koncessionsavgift för TV

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K382

yrkande 9 och 2003/04:

K444 yrkande 10.

21. Lokal radio och TV

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K365 och

2003/04:Kr386 yrkande 3.

22. Reklamtid i kommersiell lokalradio

Riksdagen avslår motion 2003/04:K382 yrkande 7.

Reservation 13 (m, kd)

23. Reklam riktad till barn

Riksdagen avslår motion 2003/04:L352 yrkande 1.

24. Skyldighet att vidaresända program

Riksdagen avslår motion 2003/04:K444 yrkande

11.

Reservation 14 (m, fp)

25. Åtgärder mot piratkort

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K408 och

2003/04:Kr326 yrkande 30.

Reservation 15 (c)

Reservation 16 (mp)

Stockholm den 4 maj 2004

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson

(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik

S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz

(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och

Gustav Fridolin (mp).

2003/04

KU24

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I proposition 2003/04:118 Digitala TV-sändningar

föreslår regeringen att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om räckvidden för de digitala

marksändningarna. Regeringens förslag återges i

bilaga 1.

Med anledning av propositionen har två motioner

väckts. I detta sammanhang behandlar utskottet också

ett antal motionsyrkanden från allmänna motionstiden

2003 som rör digital TV.

Därutöver behandlar utskottet motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2003 som rör andra

massmediefrågor.

Förslagen i samtliga motioner återges i bilaga 1.

Kulturutskottet har avgett yttrande över

propositionen jämte följdmotioner. Yttrandet finns i

bilaga 2.

Utskottets överväganden om regeringens

förslag

De digitala marksändningarnas

räckvidd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

räckvidden för de digitala marksändningarna

och avstyrker motioner om avslag på

propositionen. I detta sammanhang avstyrker

utskottet motioner från allmänna motionstiden

2003 som rör statens satsning på digital

marksänd TV. Vidare avstyrker utskottet

motioner om konsumenternas behov vid digitala

marksändningar samt om den framtida

fördelningen av sändningstillstånd för

digital TV.

Jämför reservationerna 1 och 2.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbeslut om digital marksänd TV

Under våren 1997 beslutade riksdagen att digital

marksänd TV bör införas i Sverige (prop. 1996/97:67,

bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). Beslutet

innebar att sändningar under en första etapp

inleddes på ett begränsat antal orter i Sverige.

Riksdagen beslutade därefter under hösten 2000 att

digital marksänd TV skulle få byggas ut till att

omfatta hela landet (prop. 2000/01:1, utg.omr. 17,

bet. 2000/01:KrU1, rskr. 2000/01:59).

Under föregående riksmöte beslutade riksdagen att

godkänna regeringens förslag om att den marksända

televisionen skall övergå till digital teknik (prop.

2002/03:72, bet. 2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196).

Därutöver beslutade riksdagen att de analoga

marksändningarna skall ha upphört den 1 februari

2008. Riksdagens beslut innebar vidare att de

analoga TV-sändningarna skall läggas ned etappvis,

och nedläggningen skall inledas tidigast när

lagstiftningen om skyldighet att vidaresända vissa

TV-program i kabelnät har anpassats till att

marksändningarna är digitala.

Vad gällde regeringens förslag om utbyggnaden av

de digitala sändarnäten, de digitala TV-

sändningarnas tillgänglighet och riktlinjer för

tillståndsgivningen avslog riksdagen regeringens

förslag och gav regeringen till känna att den efter

nya överväganden borde återkomma till riksdagen med

förslag.

Vissa utredningar m.m.

Radio- och TV-lagsutredningen (Ku 2000:01) har i

delbetänkandet Must carry bl.a. föreslagit ändrade

regler i fråga om skyldigheten att vidaresända vissa

TV-program i kabelnät (SOU 2003:109). Remisstiden

för betänkandet löpte ut den 2 mars 2004. Ärendet

bereds för närvarande i Regeringskansliet. En

proposition är aviserad att lämnas till riksdagen i

september 2004.

Regeringen beslutade den 21 augusti 2003

tilläggsdirektiv till Radio- och TV-lagsutredningen.

Enligt direktiven skulle utredningen före utgången

av februari 2004 redovisa sina överväganden med

anledning av Digital-TV-kommitténs förslag om

fristående operatörsföretag, tillståndsgivning genom

myndighet samt tillståndstiden för digitala TV-

sändningar (dir. 2003:100).

Radio- och TV-lagsutredningen avlämnade den 31

mars 2004 betänkandet Nytt regelverk för digital

marksänd TV (SOU 2004:39). I betänkandet föreslår

utredningen att ett operatörsföretag ges rätt att

förfoga över den del av sändningsutrymmet i det

digitala marknätet som inte tilldelas public

service-programtjänster och andra programtjänster

som det allmänna vill garantera sändningsutrymme.

Enligt förslaget skall det krävas tillstånd enligt

radio- och TV-lagen att bedriva verksamhet som

operatörsföretag. Operatörsföretaget skall ha rätt

att självständigt sätta samman utbudet av TV-program

och andra tjänster samt rätt att inom ett angivet

sändningsutrymme sända så många samtidiga

programtjänster som överföringskapaciteten medger.

Vidare anser utredningen att alla programföretag

skall ha tillstånd för att kunna komma i fråga för

att sända. Tillstånd för public service-sändningar

skall enligt förslaget meddelas av regeringen och

övriga tillstånd av Radio- och TV-verket. De

kriterier som skall styra urvalet av programföretag

samt tillståndstidens längd skall anges i radio- och

TV-lagen.

Utredningen lämnar också förslag avseende

programtjänster som omfattas av vidaresändningsplikt

enligt 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen, jurisdiktion

och tillsyn m.m. inom området för radio och TV.

Lagändringarna föreslås träda i kraft senast den 1

juli 2005.

Radio- och TV-lagsutredningens delbetänkande har

nyligen sänts ut på remiss. Remisstiden går ut den 1

juli 2004.

Regeringen beslutade den 11 mars 2004 om en

kommission som skall förbereda övergången från

analoga till digitala marksändningar och samordna

den informationsverksamhet som behövs (dir.

2004:32). Vid fullgörandet av uppgiften skall hänsyn

i första hand tas till konsumenternas önskemål och

behov. Kommissionen skall ha nära kontakter med

organisationer som företräder olika konsumentgrupper

samt med myndigheter, företag och organisationer som

påverkas av omställningen. Kommissionen skall ha

följande uppgifter. Den skall

- lägga fram en plan för när de analoga

sändningarna skall upphöra i olika områden,

- överväga om det är lämpligt att stänga av de

analoga marksändningarna på försök i ett begränsat

område,

- följa utbyggnaden av de digitala

marksändningarna,

- följa utvecklingen på digital-TV-marknaden,

- planera och samordna information till

allmänheten om omläggningen,

- överväga vilken information som kan behövas till

följd av ny lagstiftning om skyldighet att

vidaresända vissa TV-program i elektroniska

kommunikationsnät.

Därutöver skall kommissionen lägga fram en plan för

nedläggning av de analoga sändningarna så snart det

kan ske efter det att riksdagen har fattat beslut

med anledning av regeringens proposition om digitala

TV-sändningar (prop. 2003/04:118). Varje år före

utgången av februari skall kommissionen lämna en

redogörelse för sitt arbete. En slutrapport skall

läggas fram före utgången av mars 2008.

Skrivelse från Teracom

Teracom har den 7 oktober 2003 kommit in med en

skrivelse till Kulturdepartementet rörande fortsatt

utbyggnad av digital TV. I skrivelsen erinrar

Teracom om att riksdagen genom sitt beslut i maj

2003 begärde ytterligare information angående

fortsatt utbyggnad av digital TV.

Kulturdepartementet har konkretiserat

frågeställningarna och vidarefört dessa till Teracom

vid två möten. Frågorna gällde vilken kostnaden är

för dels utbyggnaden av två digitala nät från 90 %

upp till 98 % befolkningstäckning, dels ytterligare

utbyggnad från 98 % upp till 99,8 % nedbrutet på

lägsta praktiska/ekonomiska stationsnivå. Vidare

efterfrågade departementet förslag på

etappindelningar och tidsplaner för utbyggnad av

digital TV och släckning av de analoga näten,

inklusive befolkningstäckning. Därutöver ville man

veta vilka faktorer - från kostnadssynpunkt - som är

viktigast att beakta vid utbyggnaden av digital TV.

I skrivelsen anger Teracom kostnaden för utbyggnad

av två nät från nuvarande 90 % till 98 % täckning

till ca 125 miljoner kronor. Kostnaden för ett nät

med motsvarande utbyggnad beräknas till 80 miljoner

kronor.

Därutöver uppskattar Teracom kostnaden för

utbyggnad för parallell sändning av ett nät från 98

% till 99,5 % till 167 miljoner kronor. En sådan

utbyggnad till 99,8 % beräknas till 200 miljoner

kronor.

Teracom redovisar också kostnaden för ett annat

sätt att genomföra utbyggnaden från 98 % till 99,8

%, nämligen genom konvertering av befintliga analoga

sändare. Kostnaden för en sådan konvertering

beräknas till 11 miljoner kronor.

I skrivelsen redovisar Teracom därutöver ett grovt

förslag till etappindelningar, tidsplaner och metod

för genomförande av TV-digitaliseringen.

Vidare redovisas kostnadsdrivande aspekter

avseende kostnader relaterade till digital-TV-nät,

skrotningskostnader för analog-TV samt kostnader

relaterade till mottagare.

Avtal mellan SVT, UR och Teracom

SVT, UR och Teracom har den 16 februari 2004 ingått

en överenskommelse om att teckna ett avtal om analog

och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.

Avtalsparterna har därefter i en skrivelse som

kommit in till Kulturdepartementet den 26 februari

2003 redovisat vissa förutsättningar för avtalet.

De tre bolagen har vid utformningen av avtalet

förutsatt att medel under perioden 2004-2005 i

överensstämmelse med vad som redovisas i

budgetpropositionen för 2004 tillförs

distributionskontot dels genom upplåning i

Riksgälden, dels genom överföring från

rundradiokontot. De medel som därigenom disponeras

på distributionskontot tillförs SVT och UR. Vidare

har förutsatts att upplåningen skall återbetalas

inom det utrymme som skapas genom att

distributionskostnaderna minskar när den analoga

distributionen upphör. För perioden 2006-2013

förutsätts att distributionskontot tillförs medel

från rundradiokontot i enlighet med den plan för

medelstilldelning till distributionskontot som

Kulturdepartementet redovisat för Teracom, SVT och

UR vid möten i november 2003 och januari 2004 och

att detta belopp (480 miljoner kronor) skall ökas

med 2 % varje år fram till dess att skulden är

återbetald. Detta förutsätts vara fallet senast vid

utgången av 2013.

Vidare förutsätter avtalet att det digitala nät

(MUX1) i vilket SVT och UR sänder skall vid full

utbyggnad täcka 99,8 % av den fastboende

befolkningen. Teracom har för sin del förutsatt att

täckningen av de sista 1,8 % skall ske genom att

analoga TV-sändare tas i anspråk för digital

utsändning, dvs. ingen parallell analog och digital

utsändning kommer att förekomma.

Inom ramen för avtalet kommer man att komma

överens om en justering av täckningen för regionala

sändningar i det digitala sändarnätet jämfört med

det analoga i syfte att hushåll skall kunna ta emot

vad som uppfattas vara "rätt" regionalt

nyhetsprogram från SVT.

Därutöver är parterna överens om att SVT:s och

UR:s placering i kanalspektrum skall vara sådan att

mottagning av digitala sändningar skall kunna ske

med antennutrustning av det slag som i dag krävs i

hushållen för mottagning av de analoga UHF-

sändningarna. Det innebär att förändringar av de

frekvenser MUX1 sänder över kan bli aktuella.

Parterna konstaterar dock att hushåll kan behöva

byta antennutrustning för att kunna ta emot den

digitala utsändningen av SVT:s och UR:s

programtjänster.

I proposition 2003/04:118 redovisar regeringen att

parterna har meddelat att de den 4 mars 2004 har

ingått ett avtal i enlighet med överenskommelsen (s.

6).

Propositionen

Regeringens förslag och bedömning

Regeringen föreslår att de digitala marksändningarna

från Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges

Utbildningsradio AB (UR) skall ha samma räckvidd som

företagens nuvarande analoga marksändningar. Detta

innebär att minst 99,8 % av befolkningen skall kunna

ta emot sändningarna med utomhusantenn i sina

permanenta bostäder.

Vidare bedömer regeringen att minst 98 % av

befolkningen bör kunna ta emot digitala

marksändningar från ytterligare minst en

frekvenskanal.

Skälen för förslaget om utbyggnad

Som skäl anför regeringen att det vid skiftet från

analog till digital sändningsteknik bör eftersträvas

att så många hushåll som möjligt kan använda den

mottagningsteknik som är billigast och minst

komplicerad för konsumenterna och att hushållen

drabbas av så små olägenheter som möjligt vid själva

övergången.

Regeringen påpekar att full befolkningstäckning

för de digitala TV-sändningarna kan uppnås genom

enbart marksändningar eller genom en kombination av

marksändningar och satellitsändningar. De skäl som

främst anförs för att de digitala marksändningarna

endast bör byggas ut i begränsad omfattning och att

de hushåll som inte nås från marksändare bör

hänvisas till satellitmottagning är enligt

regeringen att distributionskostnaderna för

programföretagen blir lägre än om motsvarande

räckvidd uppnås genom marksändning. Regeringen

framhåller vidare att Post- och telestyrelsen (PTS)

anser att en konvertering av befintliga sändare för

digital sändning innebär att möjligheterna att

frigöra frekvenser för andra användningsområden blir

mindre.

Vidare anför regeringen att om de digitala

marksändningarna byggs ut i mindre omfattning kommer

de konsumenter som endast ges tillgång till

satellitmottagning att drabbas av olägenheter. Det

är enligt regeringen ofta mer komplicerat att ta

emot digitala satellitsändningar än digitala

marksändningar. Därutöver är det inte möjligt att

till överkomliga kostnader ordna satellitmot-tagning

på alla platser. Regeringen påpekar också att även

den som endast vill se avgiftsfria TV-program måste

ha ett programkort eftersom satellitsändningar

krypteras. Detta medför extra kostnader.

Regeringen hänvisar till Teracoms beräkning,

enligt vilken investeringskostnaden för att bygga ut

två sändarnät från en befolkningstäckning om

nuvarande 90 % till 98 % uppgår till 125 miljoner

kronor. Om endast ett sändarnät byggs ut uppgår

kostnaden till 80 miljoner kronor.

Därutöver anför regeringen att den ytterligare

kostnaden för att anlägga ett nytt nät från 98 %

till 99,8 % befolkningstäckning uppgår enligt

Teracom till 200 miljoner kronor. Teracom

presenterar emellertid en teknisk lösning som

innebär att man kan nå från 98 % till 99,8 %

befolkningstäckning utan stora investeringar. Enligt

denna lösning kommer de sändare som i dag används

för de analoga sändningarna av SVT 2 att sända ut

SVT:s och UR:s digitala program efter det att de

analoga sändningarna har lagts ned. Regeringen anför

att man på detta sätt kan uppnå samma räckvidd som

för de analoga sändningarna trots att

investeringskostnaderna uppgår till endast 11

miljoner kronor.

Om ett helt nytt sändarnät byggs ut kan enligt

regeringen parallella sändningar med analog och

digital teknik pågå under en övergångsperiod. I de

områden där befintliga sändare konverteras sker

övergången utan parallellsändning.

Regeringen anser att det bör vara möjligt att ta

emot digitala marksändningar i alla områden där man

för närvarande kan ta emot analoga TV-sändningar

från de större sändarstationerna. Digitala

sändningar bör därför enligt regeringen inledas på

de platser där de större sändarstationerna i dag

endast sänder med analog teknik. Vidare anför

regeringen att även ett antal mindre sändarstationer

behöver digitaliseras för att

mottagningsmöjligheterna inom de större

sändarstationernas täckningsområden skall bli

tillfredsställande. Genom dessa åtgärder kommer

enligt regeringen räckvidden för de digitala

marksändningarna att öka från 90 % till 98 % av

befolkningen.

Enligt regeringens uppfattning bör dels det

digitala sändarnät som används av SVT och UR, dels

ytterligare minst ett digitalt sändarnät på det

angivna sättet byggas ut till en befolkningstäckning

om minst 98 %. Regeringen anser inte att det för

närvarande finns anledning att från statsmakternas

sida ställa krav på större räckvidd för övriga

digitala marksändningar.

När det gäller hur full befolkningstäckning skall

uppnås för public service-televisionen bedömer

regeringen, av skäl som redovisats i det föregående,

att enbart satellitmottagning är en sämre lösning

för konsumenterna än mottagning från marksändare.

Regeringen framhåller den av Teracom presenterade

tekniska lösningen för utbyggnaden som innebär att

man kan nå samma befolkningstäckning som för de

analoga marksändningarna för en bråkdel av

investeringskostnaden för att bygga nytt. Härvid

anför regeringen att såväl kostnaden för att bygga

ett helt nytt nät i de berörda områdena som de

problem som det skulle innebära om räckvidden för de

digitala marksändningarna var lägre och vissa

hushåll enbart skulle kunna ta emot public service-

televisionen via satellit, talar för att denna

lösning bör väljas. Förutsättningen är enligt

regeringen att de hushåll som inte får någon

parallellsändning får särskild service och

information inför övergången. Det behöver också

skapas tekniska förutsättningar för att den digitala

utrustningen skall kunna installeras och prövas

innan övergången har ägt rum, t.ex. genom att det

sänds testbilder med digital teknik.

Vad gäller det som PTS anför i sitt remissyttrande

om att en konvertering av befintliga sändare för

digital sändning minskar möjligheterna att frigöra

frekvenser anför regeringen att konsumenternas

möjlighet att få tillgång till public service-

televisionens sändningar på det mest fördelaktiga

sättet emellertid väger tyngst i detta sammanhang.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de

digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-

program ges samma räckvidd som dessa företags

analoga sändningar. Det innebär enligt regeringen

att ca 99,8 % av befolkningen skall kunna ta emot

programmen med utomhusantenn i sina permanenta

bostäder. Regeringen framhåller att de hushåll som i

dag kan ta emot SVT:s och UR:s analoga

marksändningar därmed kommer att ha tillgång till

digitala marksändningar även efter det att de

analoga marksändningarna har upphört.

Regeringen påpekar att den fortsatta utbyggnaden

upp till en befolkningstäckning om 98 % kan, enligt

uppgifter som Teracom har redovisat, vara fullbordad

under 2004.

Vidare anför regeringen att hushåll som tar emot

program från mindre sändarstationer utanför de

större sändarstationernas täckningsområden kommer

att få möjlighet att ta emot SVT:s och UR:s digitala

marksändningar när nedläggningen av de analoga

sändningarna inleds i de aktuella områdena.

Regeringen framhåller att detta enligt riksdagens

beslut skall ske tidigast när lagstiftningen om

skyldighet att vidaresända vissa TV-program i

kabelnät har anpassats till att alla marksändningar

är digitala. Enligt regeringen har

remissbehandlingen av Radio- och TV-lagsutredningens

förslag till sådana ändringar nyligen avslutats.

Regeringen påpekar att Digital-TV-kommissionen har i

uppdrag att lägga fram en plan för när de analoga

sändningarna skall upphöra i olika områden.

Regeringen erinrar om att kulturutskottet har

förutsatt att problem som sammanhänger med att det i

vissa gränsområden är svårt att ta emot regionala

nyheter från den egna regionen skall lösas i samband

med den fortsatta utbyggnaden av de digitala

marksändningarna (se bl.a. bet. 2002/03:KrU6 s. 18).

Det avtal som ingåtts mellan SVT, UR och Teracom

innebär enligt regeringen att täckningen för

regionala sändningar i det digitala sändarnätet

kommer att justeras så att hushåll skall kunna ta

emot vad som uppfattas som rätt regionalt

nyhetsprogram från SVT.

Ekonomiska konsekvenser

När det gäller förslagets ekonomiska konsekvenser

anför regeringen att de digitala marksändningarna av

TV-program från SVT och UR föreslås få samma

räckvidd som dessa företags analoga marksändningar

genom att dels de återstående fjorton större

sändarstationerna samt vissa mindre sändarstationer

förses med digital sändarutrustning, dels ett antal

mindre sändarstationer utanför de större

sändarstationeras räckviddsområden konverteras från

analog till digital sändning. Regeringen anför att

SVT, UR och Teracom har ingått ett avtal om analog

och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.

Enligt regeringen är därmed omställningen av SVT:s

och UR:s markbundna TV-sändningar från analog till

digital distribution tryggad. Regeringen framhåller

att avtalet bygger på förutsättningen att den

fortsatta medelsanvisningen från rundradiokontot

till distributionskontot kommer att utvecklas på det

sätt som förutsattes när distributionskontot

inrättades (se prop. 2000/01:94 s. 72). Enligt

regeringen kommer underskottet på

distributionskontot att vara återbetalat senast vid

avtalsperiodens slut. Regeringen påpekar att

statsbudgeten således inte påverkas.

Vidare anser regeringen att ytterligare ett

sändarnät bör byggas ut till en befolkningstäckning

om minst 98 % genom att de återstående fjorton

större sändarstationerna samt vissa mindre

sändarstationer förses med digital sändarutrustning.

Regeringen anför att TV 4 AB har förklarat sig

berett att svara för de kostnader som uppkommer i

samband med utbyggnaden. Under förutsättning att

bindande avtal ingås bedömer regeringen att

sändningar med den angivna räckvidden kan bekostas

genom avgifter från programföretag som använder

nätet.

Därutöver framhåller regeringen att övergången

från analoga till digitala sändningar innebär att

konsumenterna behöver digital mottagningsutrustning

i form av s.k. digital-TV-boxar eller TV-apparater

med inbyggd digital-TV-mottagare. Priserna på

digital-TV-boxar och annan digital utrustning kan

enligt regeringen förväntas sjunka på samma sätt som

har skett i andra länder där viktiga programtjänster

sänds okrypterat i digital marksändning.

Motionerna

Med anledning av propositionen

I motion K29 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen avslår proposition 2003/04:118 i enlighet

med vad som anförs i motionen (yrkande 1). Enligt

motionärerna har staten valt den teknik som är

ekonomiskt och tekniskt underlägsen, eftersom det är

den enda tekniken som på grund av sitt begränsade

utrymme ger det offentliga kontroll över det som

vidaresänds. Motionärerna framhåller att regeringens

satsning på marknätet för digital TV har blivit

ytterligt kostsam. Vidare finns det anledning att

befara att låsningen vid marknätet tvingar in

alltfler konsumenter, och därmed en större del av

medierna, i den distributionsform som har lägst

kapacitet och sämst utrymme för interaktivitet.

Motionärerna anför att det faktum att det markbundna

nätet är sämre, mer begränsat och dyrare än andra

digitala alternativ också innebär att regeringens

satsning på marknätet leder till att man motverkar

de krav som måste ställas på mediepolitiken,

nämligen att verka för största möjliga utrymme för

yttrandefrihet och informationsfrihet. På samma gång

leder det begränsade utrymmet i marknätet till att

fördelningen av frekvenser blir en politisk

maktutövning. Därutöver framhåller motionärerna att

digital TV i marknätet riskerar att låsa breda

frekvensområden som annars kan användas till mobila

Internettjänster. Motionärerna anför vidare att det

digitala marknätet har varit behäftat med betydande

ekonomiska kostnader och problem. En orsak är enligt

motionärerna att de markbundna sändningarna är

avsevärt dyrare än andra digitala

distributionsformer. Motionärerna påpekar att mycket

talar för att SVT i en kostnadsbedömning bör

prioritera de betydligt billigare sändningarna via

satellit och kabel framför det dyrbara marknätet.

Enligt motionärerna bör frågan om det digitala

marknätet grundas på marknadsmässiga överväganden

bland aktörerna på marknaden. Staten skall hålla sig

teknikneutral och inte försöka styra vare sig

teknikutveckling eller konkurrens inom medieområdet.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen beslutar

att upphäva beslutet om att de analoga

marksändningarna skall upphöra den 1 februari 2008 i

enlighet med vad som anförs i motionen (yrkande 2).

Enligt motionärerna måste en släckning vara ett

resultat av konsumenternas önskemål och intresse för

de fördelar en ny teknik erbjuder. En släckning kan

därför inte bli aktuell förrän det övervägande

flertalet konsumenter har gått över till annan

distribution än de marksända analoga sändningarna.

Motionärerna anser att regeringen bör sätta upp

andra villkor för en släckning. Villkoren bör

präglas av en hänsyn till TV-publiken och ta sikte

på att den digitala tekniken har utvecklats så långt

att övergången från analog teknik skall kunna ske

utan att stora grupper ställs utanför den

programverksamhet som de betalar för.

I motion K28 av Tobias Krantz m.fl. (fp) yrkas att

riksdagen avslår regeringens proposition om digitala

TV-sändningar (yrkande 1). Folkpartiet oroas över

att regeringen låst sig vid vissa tekniska

lösningar, som dessutom kostar onödigt stora summor

och därmed urholkar kvaliteten i dagens sändningar i

SVT. Motionärerna framhåller att satellit- eller

Internetdistribuerade TV-kanaler har samma täckning

som marksänd TV. Att regeringen vill ha marksänd

digital TV beror enligt motionärerna på att

regeringen vill kontrollera TV genom lagstiftning.

Folkpartiet anser att det behövs en ny sammanhållen

lagstiftning för elektroniska medier som tillåter

större frihet. Digitaliseringen av TV är inte en

fråga för staten utan för konsumenter och

producenter av TV. Folkpartiet oroar sig också för

att pengarna till public service späs ut på fler

sändningstimmar i fler kanaler i stället för

koncentreras till ett unikt kvalitetsinnehåll.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om att

beslutet om nedsläckning av det analoga TV-nätet

måste omprövas (yrkande 2). Enligt motionärerna är

det vare sig nödvändigt, önskvärt eller realistiskt

att stänga av de analoga sändningarna år 2008.

Marknaden kan själv bestämma hur teknikskiftet bör

genomföras. Motionärerna anför att om tvånget för

SVT att nå alla hushåll via marknätet upphörde och

ersattes med ett teknikneutralt åliggande att nå

hushållen, skulle företaget kunna välja en

kombination av olika distributionstekniker som

sammantaget skulle bli billigare. Med ett sådant

teknikneutralt regelverk som Folkpartiet förordar är

det inte självklart att det är ekonomiskt

försvarbart vare sig för SVT eller hushållen att

släcka det analoga marknätet under överskådlig tid.

Från allmänna motionstiden 2003

I motion K439 av Peter Jonsson (s) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om priskonkurrensen på det fasta digitala TV-

nätet. Motionären anför att ett konsumentproblem som

behöver uppmärksammas är när ett företag börjar

erbjuda tilläggstjänster men samtidigt kräver att

konsumenten måste ha ett visst TV-abonnemang innan

han kan ta del av andra tjänster. Enligt motionären

är det viktigt för den enskilda konsumenten att

själv kunna välja vilka tjänster han eller hon vill

ha tillgång till. Operatörerna kan kontrollera

prisbilden och servicen gentemot konsumenten utan

att konsumenten har möjlighet att påverka eller

jämföra likvärdiga alternativ.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om övergången från analog till digital TV

(yrkande 14). Motionärerna anför härvid i huvudsak

samma argument som under yrkande 1 ovan i motion

K29.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

tidpunkt för släckning av det analoga marknätet

(yrkande 15). Härvid anförs i huvudsak samma

argument som under yrkande 2 ovan i motion K29.

I motionen yrkas också att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

statens roll vid teknikskiften inom medierna

(yrkande 16). Motionärerna anser att staten skall

förhålla sig teknikneutral och inte försöka styra

vare sig teknikutveckling eller konkurrens inom

medieområdet.

I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att alla som i dag kan se analoga

TV-sändningar skall garanteras TV-mottagning via

digitala marksändningar eller undantagsvis via

satellit (yrkande 27). Motionärerna anför att det är

viktigt att alla som i dag kan se analoga sändningar

garanteras tillgång till TV-mottagning antingen via

digitala marksändningar eller undantagsvis via

satellit.

Vidare yrkas i motionen att riksdagen ger

regeringen till känna vad som anförs om en utbyggnad

av det digitala TV-nätet (yrkande 28). Motionärerna

vill öka möjligheterna för en decentralisering genom

fler lokala och regionala TV-kanaler. Alla bör

enligt motionärerna få tillgång till det viktigaste

svenska och nordiska utbudet. Motionärerna anför att

det blir möjligt om man satsar på en utbyggnad av

ett digitalt nät i mark.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger

regeringen till känna vad som i motionen anförs om

att kommissionen som skall se över direktiven om

digitala TV-sändningar även bör se över kryptering

samt konsumentekonomiska konsekvenser av det

digitala teknikskiftet (yrkande 29). Centerpartiet

efterlyser en utredning som ser över marknaden. Vem

skall betala tillbehören - är det konsumenterna,

distributörerna, staten eller någon annan aktör?

Motionärerna frågar sig vilka aktörer som behöver

samverka för att få detta att hända till 2008.

Vidare anser de att Digital-TV-kommissionen bör

titta närmare på huruvida sändningarna skall sändas

okrypterade eller krypterade.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att vilken digitaliseringsteknik

som skall användas skall avgöras av marknaden

(yrkande 5). Motionärerna välkomnar den digitala

tekniken och framhåller att den som vill gå över

till digital-TV kan göra det redan i dag via kabel

eller satellit. Enligt motionärerna borde SVT i

stället få i uppdrag att nå hushållen med den teknik

som bolaget självt anser mest lämplig. Det skulle

innebära en kombination av satellit, marknät och

kabel i både analog och digital form. Sammantaget

skulle det enligt motionärerna bli billigare för

både hushållen, SVT och staten.

Därutöver yrkas att riksdagen ger regeringen till

känna vad i motionen anförs om att ett statligt

operatörsföretag inte självständigt skall få välja

ut vilka programföretag som skall ingå i ett

sändarnät (yrkande 6). Motionärerna påpekar att

regeringen i avvaktan på att utredningen om ett

statligt operatörsföretag har slutfört sitt arbete

skall meddela vilka som får tillstånd att sända i

det digitala marknätet. Enligt motionärerna verkar

vissa kommersiella företag komma att erbjudas något

av en gräddfil. De kommer att kunna sända ut sina

program till hela svenska folket. I stället för

intäkter genom att tittarna betalar avgifter kommer

intäkterna genom reklam som blir mycket lukrativ,

eftersom en stor del av befolkningen nås.

Motionärerna anför att detta kommer att innebära att

ett statligt sändningstillstånd blir en mycket stor

konkurrensfördel jämfört med situationen för de

programföretag som ställs utanför av regeringen.

Kulturutskottets yttrande

Kulturutskottet anser att public service-företagen

skall ha en stark ställning i en tid när radio- och

TV-publiken har tillgång till ett omfattande utbud

av programkanaler med skiftande kvalitet och att

alla i Sverige skall ha tillgång till public

service-företagens programutbud. TV-publiken skall

således - oavsett bostadsort - kunna erbjudas ett

mångsidigt programutbud av hög kvalitet, präglat

bl.a. av det demokratiska statsskickets grundidéer

och av krav på opartiskhet och saklighet. Ett

förverkligande av regeringens förslag är enligt

utskottets synsätt en stor fördel för TV-publiken i

hela landet. Därmed kommer praktiskt taget hela

befolkningen att kunna välja mellan olika

distributionsalternativ för att ta emot TV-

sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet

konstaterar att såväl demokratiska som kultur- och

mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av

det digitala markbundna TV-nätet. Regeringsförslaget

ligger också i linje med de av riksdagen fastställda

målen för mediepolitiken (prop. 2000/01:1 utg.omr.

17 s. 98, bet. 2000/01:KrU1 s. 96 f., rskr.

2000/01:59).

Vidare framhåller kulturutskottet att det av

propositionen framgår att de ekonomiska

förutsättningarna för att bygga ut det markbundna

digitala TV-nätet har ändrats väsentligt sedan

riksdagen vid 2002/03 års riksmöte behandlade

frågan. Utbyggnaden från 98 % till 99,8 %

hushållstäckning kan åstadkommas genom en

modifiering av den befintliga analoga

sändarutrustningen till en kostnad som är väsentligt

lägre än den skulle vara om samma täckningsområde

skulle förses med ny digital sändarutrustning. Av

propositionen framgår att det är denna tekniska

lösning som regeringen förordar. Kulturutskottet

välkomnar detta nya förslag till teknisk lösning som

innebär en betydligt lägre kostnad för en nära nog

full utbyggnad av marknätet.

Kulturutskottet påpekar att utvecklingen av

distributionskontot som finansierar SVT:s och UR:s

TV-distribution något berörs i propositionen.

Utskottet bedömer att den redovisning som lämnats om

förutsättningen för att underskottet på kontot skall

vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.

Därutöver anför utskottet att det i motion K28

(fp) hävdas att digitalsatsningen urholkar SVT. I

den mån motionärerna avser satsningen på den

digitala sändningstekniken vill utskottet påminna om

att distributionskontot inrättades med tanke på att

kostnaderna för distributionen skulle hållas helt

åtskilda från SVT:s och UR:s övriga

medelstilldelning, som främst avser

programverksamheten.

Kulturutskottet anför att det i propositionen

nämns några av de olägenheter som skulle kunna

uppstå för konsumenterna om de digitala

marksändningarna skulle byggas ut i mindre

omfattning än vad som föreslås i propositionen, dvs.

till lägre täckningsgrad än 99,8 % av befolkningen.

I propositionen anges att det inte är möjligt att ta

emot satellitsändningar överallt. En annan olägenhet

är att satellitsända TV-program är krypterade,

varför alla - även den som endast vill se

avgiftsfria TV-program - måste ha ett programkort,

vilket medför extra kostnader. Enligt vad

kulturutskottet har inhämtat måste de TV-hushåll som

endast önskar se SVT:s och UR:s programkanaler

erlägga en depositionsavgift till någon av

programkortsleverantörerna Canal Digital eller

Viasat för att få tillgång till programkortet. Detta

kan för konsumenten te sig krångligt. Enligt

kulturutskottets uppfattning är det emellertid en

fördel att de allra flesta TV-konsumenter kommer att

ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och

UR:s program även i fortsättningen.

Sannolikt kommer enligt utskottet även vissa

problem att visa sig för TV-konsumenterna vid

övergången från analog till digital marksänd TV. Det

är kulturutskottets förhoppning att den kommission

som regeringen nyligen har tillsatt för att

förbereda systemövergången på ett effektivt sätt

kommer att kunna minimera problemen. Utskottet har

noterat att kommissionens uppdrag är att utifrån ett

konsumentperspektiv bl.a. planera hur omställningen

skall genomföras, följa utbyggnaden av digitala

sändningar, följa utvecklingen på digital-TV-

marknaden och samordna informationen till

allmänheten om omställningen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet förslaget i propositionen. Utskottet

avstyrker förslagen i motionerna K28 (fp) yrkande 1

och K29 (m) yrkande 1 om avslag på propositionen.

Likaledes avstyrker utskottet förslagen om att

upphäva eller ompröva riksdagens tidigare beslut om

att de analoga marksändningarna skall ha upphört den

1 februari 2008, vilka framförts i motionerna K28

(fp) yrkande 2 och K29 (m) yrkande 2.

Slutligen bör enligt utskottet nämnas att

utskottet vid flera riksmöten har behandlat motioner

om de svårigheter som finns i vissa delar av landet

att ta emot regionala nyheter från den egna regionen

(senast i bet. 2002/03:KrU6 s. 18). Utskottet har

med tillfredsställelse noterat att det avtal som

SVT, UR och Teracom AB har ingått innebär att

täckningen för regionala sändningar i det digitala

nätet kommer att justeras så att hushållen i

fortsättningen kommer att kunna se "rätt" regionalt

program (se prop. s. 10).

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan godkände riksdagen under

föregående riksmöte regeringens förslag om att den

marksända televisionen skall övergå till digital

teknik. Regeringen har nu återkommit till riksdagen

med förslag beträffande de digitala

marksändningarnas räckvidd. Härvid vill

konstitutionsutskottet i likhet med regeringen

framhålla att det vid skiftet från analog till

digital sändningsteknik bör eftersträvas att så

många hushåll som möjligt kan använda den

mottagningsteknik som är billigast och minst

komplicerad för konsumenterna och att hushållen

drabbas av så små olägenheter som möjligt vid själva

övergången.

Regeringens nu aktuella förslag avser utbyggnaden

av de digitala marksändningarna beträffande SVT:s

och UR:s TV-program. Kulturutskottet anser att ett

förverkligande av regeringens förslag är en stor

fördel för TV-publiken i hela landet. Därmed kommer

praktiskt taget hela befolkningen att kunna välja

mellan olika distributionsalternativ för att ta emot

TV-sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet

framhåller att såväl demokratiska som kultur- och

mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av

det digitala markbundna TV-nätet.

Konstitutionsutskottet instämmer i detta.

När det gäller hur full befolkningstäckning skall

uppnås för public service-televisionen delar

konstitutionsutskottet regeringens bedömning att

enbart satellitmottagning är en sämre lösning för

konsumenterna än mottagning från marksändare.

Kulturutskottet har härvid anfört att det är en

fördel att de allra flesta TV-konsumenter kommer att

ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och

UR:s program även i fortsättningen. I denna del

framhåller regeringen en teknisk lösning för

utbyggnaden som enligt regeringen innebär att man

kan nå samma befolkningstäckning som för de analoga

marksändningarna för en bråkdel av

investeringskostnaden för att bygga nytt. Denna

tekniska lösning innebär att befintliga sändare

konverteras från analog till digital sändning i

vissa områden, varför övergången där kommer att ske

utan parallellsändning. Förutsättningen är enligt

regeringen att hushåll utan parallellsändning får

särskild service och information inför övergången.

Utskottet delar härvid regeringens uppfattning att

konsumenternas möjlighet att få tillgång till public

service-televisionens sändningar på det mest

fördelaktiga sättet väger tyngre än en möjlighet att

frigöra frekvenser för andra användningsområden.

Kulturutskottet välkomnar detta nya förslag till

teknisk lösning som innebär en betydligt lägre

kostnad för en nära nog full utbyggnad av marknätet.

Kulturutskottet bedömer vidare att den redovisning

som lämnats i propositionen om förutsättningen för

att underskottet på distributionskontot, som

finansierar SVT:s och UR:s TV-distribution, skall

vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.

Vad gäller vad som anförs i motion K28 om att

digitalsatsningen urholkar SVT, framhåller

kulturutskottet att distributionskontot inrättades

med tanke på att kostnaderna för distributionen

skulle hållas åtskilda från SVT:s och UR:s övriga

medelstilldelning, som främst avser

programverksamheten.

Mot bakgrund av vad som nu anförts tillstyrker

konstitutionsutskottet, i likhet med

kulturutskottet, regeringens förslag att de digitala

marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-program ges

samma räckvidd som dessa företags analoga

sändningar. Därmed kommer ca 99,8 % av befolkningen

att kunna ta emot programmen med utomhusantenn i

sina permanenta bostäder. I enlighet härmed

avstyrker utskottet motionerna K28 yrkande 1, K29

yrkande 1, K444 yrkandena 14 och 16 samt Kr359

yrkande 5. Vidare synes vad som anförs i motion

Kr326 yrkandena 27 och 28 vara i huvudsak

tillgodosedda, varför motionen avslås i berörda

delar.

Av redovisningen ovan framgår att riksdagen under

föregående riksmöte beslutade att de analoga

marksändningarna av TV skall ha upphört den

1 februari 2008. Enligt utskottets mening finns inte

skäl att nu ompröva detta beslut. Motionerna K28

yrkande 2, K29 yrkande 2 och K444 yrkande 15

avstyrks därmed.

Regeringen har nyligen, som framgått ovan,

beslutat om en kommission som skall förbereda

övergången från analoga till digitala marksändningar

samt samordna den informationsverksamhet som behövs.

Vid fullgörandet av uppgiften skall kommissionen i

första hand ta hänsyn till konsumenternas önskemål

och behov. Utskottet finner att vad som efterfrågas

i motionerna K439 och Kr326 yrkande 29 väsentligen

ryms inom kommissionens uppdrag och avstyrker därför

motionerna.

I motion Kr359 yrkande 6 tas frågan om ett

statligt operatörsföretag och om tillståndsgivning

upp. Av redovisningen ovan framgår att Radio- och

TV-lagsutredningen nyligen har avlämnat ett

delbetänkande med bl.a. förslag om ett fristående

operatörsföretag och tillståndsgivning genom

myndighet. I avvaktan på beredningen av utredningens

förslag kommer gällande ordning med tillstånd av

regeringen att gälla. Utskottet, som inte vill

föregripa beredningen av utredningens förslag,

avstyrker den nämna motionen i berörd del.

Utskottets överväganden om övriga frågor

Grundläggande principer och former

för programföretags verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner som rör

grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet samt teknikneutral

medielagstiftning. Jämför reservationerna 3

och 4.

Motionerna

I motion K271 av Bo Lundgren m.fl. yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om sändningsrätter för radio och TV (yrkande

10). Motionärerna framhåller att yttrandefrihet och

rätten till fri åsiktsbildning utgör omistliga

hörnstenar i ett demokratiskt samhälle. I

Europakonventionen kommer detta synsätt till uttryck

genom artikel 10, vilken stadgar att rätten att

t.ex. sända radio eller TV är en civil rättighet,

samt genom artikel 6 enligt vilken en sådan

rättighet inte får begränsas utan rättslig prövning.

Enligt motionärerna framstår mot bakgrund av detta

den svenska medieregleringen, som bl.a. innebär att

staten har monopol på fördelningen av

sändningsrätter för markbunden radio och TV utan

möjlighet för den enskilde till rättslig prövning,

som oförenlig med konventionen. Motionärerna anser

att det är angeläget att stärka den enskildes

rättighetsskydd så att det stämmer bättre överens

med konventionens.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om från staten oberoende medier (yrkande 1).

Vidare yrkas att riksdagen ger regeringen till känna

vad i motionen anförs om tryck-, yttrande-

respektive etableringsfrihet (yrkande 4). Därutöver

yrkas ett tillkännagivande om vad i motionen anförs

om formerna för fördelning av sändningstillstånd

(yrkande 6).

Motionärerna framhåller att yttrandefriheten och

tryckfriheten är centrala värden i fria och

demokratiska samhällen. Tankefrihet och

informationsfrihet är fundamentala för bevarandet av

ett fritt och öppet samhälle. Enligt motionärerna är

av grundläggande vikt i detta sammanhang att medier

är fria från statlig styrning. Fria medier är en

förutsättning för att t.ex. informations- och

pressfriheten skall kunna fungera som uttrycksmedel

för människors tankar och samhällsengagemang och som

kontroll av den offentliga maktutövningen.

Motionärerna anser att i ett fritt och demokratiskt

samhälle skall det råda frihet att ge ut och

distribuera medieprodukter samt att fritt pröva

deras ekonomiska bärkraft. Politiskt grundat

godtycke och den offentliga maktens uppfattningar

får inte avgöra förutsättningarna för mediernas

utveckling och växtkraft. Vidare anför motionärerna

att en huvuduppgift för statens åtaganden på

medieområdet måste vara att säkerställa en

etableringsfrihet för nya kanaler ytan att samtidigt

reglera deras programverksamhet. Där utrymmet är

begränsat skall koncessioner fördelas på motsvarande

sätt som gjordes enligt den privata lokalradions

ursprungliga regelverk, dvs. genom ett

auktionsförfarande.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om vikten av en fri konkurrens på

TV-marknaden (yrkande 3). Motionärerna anför att det

är utomordentligt viktigt att massmedieföretag står

fria från beroende till regeringen och att den fria

konkurrensen skall värnas. Folkpartiet är

motståndare till att politiska beslut skall fattas

om innehållet i det digitala marknätet. Regeringens

digital-TV-politik är därför djupt oroande.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen begär att

regeringen låter göra en översyn av den samlade

medielagstiftningen i syfte att uppnå

teknikneutralitet enligt vad i motionen anförs

(yrkande 10). Motionärerna anser att ett nyckelord i

utvecklingen är teknikkonvergens, dvs. att alltfler

medier utnyttjar alltmer lika teknik. Det är därför

viktigt med ett helhetsgrepp på det mediala utbudet

utan hänsyn till vilken teknik som används för att

distribuera innehållet. Lagstiftning och politik

måste enligt motionärerna bli mer teknikneutrala.

Det behöver göras en bred översyn av den

medielagstiftning som finns

i dag, innefattande kulturpolitiska mål och

stödformer, i syfte att uppnå en större

teknikneutralitet.

Bakgrund

Tidigare riksdagsbehandling

I betänkande 2002/03:KU25 Massmediefrågor lämnade

konstitutionsutskottet en utförlig redovisning av

gällande grundlagsregler på det

yttrandefrihetsrättsliga området och av radio- och

TV-lagens (1996:844) bestämmelser om

sändningstillstånd m.m. (s. 9-11). Vidare redogjorde

utskottet för förarbetsuttalanden vid radio- och TV-

lagens tillkomst.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat

motionsyrkanden med ett liknande innehåll som de nu

aktuella. Vid riksmötet 2001/02 anförde utskottet i

sitt ställningstagande att utskottet, som ansåg att

svensk lagstiftning på området motsvarar

Europakonventionens krav, inte fann skäl att frångå

sina tidigare bedömningar när det gäller statens

agerande rörande medier och grundläggande principer

och former för programföretags verksamhet (bet.

2001/02:KU33 s. 17). Motionerna avstyrktes därför i

berörda delar.

Vid samma tillfälle behandlade utskottet också ett

motionsyrkande om teknikneutralt regelverk för TV-

sändning. Utskottet avstyrkte motionen med

hänvisning till sin bedömning från riksmötet

dessförinnan, då utskottet inte sett någon anledning

att föregripa det pågående arbetet med

konvergensfrågorna inom EU och behandlingen av

Mediegrundlagsutredningens förslag (bet.

2000/01:KU18).

Även under föregående riksmöte behandlade

utskottet motioner som rörde grundläggande principer

och former för programföretags verksamhet och

vidhöll då sin tidigare bedömning (bet. 2002/03:KU25

s. 12).

Under våren 2001 tog riksdagen ställning till

sändningstillstånd och tillståndsvillkor för den

radio- och TV-verksamhet i allmänhetens tjänst som

skall bedrivas av Sveriges Television AB, Sveriges

Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB t.o.m. den

31 december 2005 (prop. 2000/01:94, bet.

2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268).

Lagen om elektronisk kommunikation, m.m.

En ny lag om elektronisk kommunikation, m.m. trädde

i kraft den 25 juli 2003 (SFS 2003:389, prop.

2002/03:110, bet. 2002/03:TU6, rskr. 2002/03:228).

Den nya lagen ersatte den tidigare telelagen

(1993:597) och lagen (1993:599) om

radiokommunikation. Lagen gäller alla elektroniska

kommunikationsnät och kommunikationstjänster med

tillhörande installationer och tjänster samt annan

radioanvändning. Lagen är dock inte tillämplig på

innehåll som överförs i elektroniska

kommunikationsnät med hjälp av elektroniska

kommunikationstjänster. Genom den nya lagen

genomfördes till övervägande del det nya EG-

regelverket (ett ramdirektiv, fyra särdirektiv samt

ett beslut) för elektronisk kommunikation och

tillhörande tjänster.

I den nya lagen har tillståndkravet för användning

av radiosändare och nummer ur en nationell

nummerplan bibehållits, medan kravet på

teletillstånd har upphört. Däremot bibehölls det

dubbla prövningsförfarandet för utsändningar till

allmänheten av ljudradio- och TV-program. Sådana

sändningar kräver alltså också i fortsättningen

tillstånd enligt radio- och TV-lagen.

När det gäller regleringsstrukturen anfördes i

förarbetena att överskådligheten och

gränsdragningsproblemen med anledning av

konvergensen talade för en samordning av de olika

författningarna med anknytning till elektronisk

kommunikation (a. prop. s.106 f.). På det

infrastrukturella regleringsområdet och på området

för överföringstjänster var enligt regeringen en

samordning speciellt lämplig, vilket borde ske i en

särskild lag. När det gällde frågan om en sådan

lagstiftning borde utsträckas att omfatta även

regleringsområden utanför de nämnda områdena anförde

regeringen att det fanns anledning att skilja mellan

regleringen för tele, medier och IT. Regeringen

ansåg beträffande medieområdet att reglerna i

princip kunde delas upp i två delar. Den ena delen

är relaterad till innehållet i program m.m. och

avser sändningsverksamheten. Den andra delen avser

infrastrukturen för överföring, överföringen och

mottagningen av sändningarna. Regeringen framhöll

att de innehållsrelaterade bestämmelserna inte har

ett sådant samband med infrastrukturen för

elektroniska kommunikationer i allmänhet att det är

motiverat att ha dem i samma lag. Radio- och TV-

lagen borde därför behållas som en särskild lag.

Detsamma gäller enligt regeringen de regleringar som

bygger på radio- och TV-lagens innehållsregleringar,

såsom lagen om koncessionsavgift på televisionens

och radions område, lokalradioförordningen,

förordningen om digitala ljudradiosändningar och

förordningen om marksänd digital TV.

Pågående arbete

Sverige

Regeringen beslutade den 30 april 2003 att tillkalla

en beredning på det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga området (Ju 2003:04, dir.

2003:58). Beredningen har till uppgift att följa

utvecklingen på det tryck- och yttrande-

frihetsrättsliga området samt utreda och lämna

förslag till lösningar av olika problem på området.

En särskilt viktig uppgift är att lämna förslag till

hur de problem som är relaterade till den tekniska

och mediala utvecklingen skall lösas.

Beredningen bör vid sina överväganden eftersträva

att tekniken inte skall vara av avgörande betydelse

för mediernas grundlagsskydd. I beredningens uppdrag

ligger således att överväga frågan om det mot

bakgrund av den tekniska och mediala utvecklingen är

möjligt att i längden behålla en teknikberoende

grundlagsreglering av yttrandefriheten i medierna

och om det på sikt finns anledning att slå samman

tryckfrihetsförordningen (TF) och

yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) till en grundlag

omfattande såväl tryckfrihet som annan

yttrandefrihet.

Radio- och TV-lagsutredningen har bl.a., som

redovisats ovan, i uppdrag att överväga frågan om

skyldighet att vidarebefordra vissa TV-program (dir.

2002:30). Regeringen hänvisar i direktiven till att

Utredningen om elektronisk kommunikation i sitt

delbetänkande Lag om elektronisk kommunikation (SOU

2002:60) anfört att konvergensutvecklingen och

digitaliseringen av TV-sändningarna i marknätet

aktualiserar en rad frågeställningar som rör

vidaresändningsskyldigheten. En sådan frågeställning

är vilket eller vilka nät som skyldigheten skall

gälla för om en bostad är ansluten till flera olika

trådnät där TV-program kan sändas vidare till

allmänheten. Utredningen föreslog att frågor som rör

skyldigheten att vidarebefordra TV-program utreds

vidare i annat sammanhang där ansvarsfrågor,

omfattningen av skyldigheten m.m. analyseras.

Europeiska unionen

Europeiska kommissionen har i ett meddelande den 15

december 2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande

framtiden för europeisk lagstiftning på det

audiovisuella området redogjort för sina slutsatser

om regelverket på området. Kommissionen anför att

även om effekterna av de tekniska förändringarna på

utvecklingen av den audiovisuella marknaden har

varit långsammare än vad man trodde för bara några

år sedan, kommer digital teknik och konvergens i

allt större utsträckning att medföra nytt innehåll,

nytt sätt att framställa det och nya affärsmodeller

för att finansiera det. Enligt kommissionen måste

regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa

allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt

till information, skydd av minderåriga och

konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande

samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål

inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller

marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål

skall kunna uppnås i en förändrad miljö.

När det gäller framtida reglering kommer

kommissionen att gå vidare med en strategi i två

steg. I det korta perspektivet kan man enligt

kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att

kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om

TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn

av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att

på medellång sikt är det några frågor som kräver

ytterligare övervägande och diskussion, vilket

skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på

ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att

analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd

(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att

beställa oberoende studier om respektive ämnen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden när

det gäller grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet. Därmed avstyrker

utskottet motionerna K271 yrkande 10, K444 yrkandena

1, 4 och 6 samt Kr359 yrkande 3.

När det gäller vad som anförs i motion Kr359

yrkande 10 om teknikneutral medielagstiftning vill

utskottet framhålla följande. Som redovisats ovan

hänvisade utskottet vid sin senaste behandling av

ett liknande motionsyrkande till bl.a. det då

pågående EU-arbetet med konvergensfrågan. Ett nytt

EU-regelverk för elektronisk kommunikation och

tillhörande tjänster har numera till övervägande

del genomförts i Sverige genom den nya lagen om

elektronisk kommunikation, som trädde i kraft den 25

juli 2003 och ersatte den tidigare telelagen. Genom

den nya lagen samordnades författningar med

anknytning till elektronisk kommunikation och som

var att hänföra till det infrastrukturella

regleringsområdet. Lagen gjordes dock inte

tillämplig på innehåll som överförs i elektroniska

kommunikationsnät med hjälp av elektroniska

kommunikationstjänster. Bland annat behölls radio-

och TV-lagen och till den anknytande lagar som

särskilda lagar. Vidare bereds, som framgår av

redovisningen ovan, konvergensfrågan i såväl

beredningen på det tryck- och

yttrandefrihetsrättsliga området som Radio- och TV-

lagsutredningen. Konvergensfrågan är även aktuell i

EU-arbetet på det audiovisuella området. Utskottet,

som utgår från att regeringen följer

konvergensfrågans utveckling, anser inte att någon

sådan åtgärd som begärs i den nämnda motionen är

påkallad. Motionen avstyrks därför i berörd del.

Mediekoncentration

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion som rör olika

frågor om mediekoncentration.

Jämför reservation 5.

Motionen

I motion K388 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att utreda distributionskanalerna

för tidskrifter ur ett tryck- och

yttrandefrihetsperspektiv (yrkande 1). Vidare yrkas

att riksdagen begär att regeringen lämnar förslag

till ändring i konkurrenslagen där en särskild regel

ingår om att prövningen i fall som har betydelse för

den grundlagsskyddade sektorn skall ske under

beaktande av de grundläggande intressena av att

säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri och

allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt

skapande (yrkande 2). Därutöver yrkas att riksdagen

ger regeringen till känna vad i motionen anförs om

att regeringen återkommer med förslag till

mediekoncentrationslag (yrkande 3).

Motionärerna framhåller att det krävs

distributionskanaler för att tryck- och

yttrandefriheten skall kunna fungera i praktiken så

att de tidningar och tidskrifter som trycks

verkligen kan nå sina läsare. Motionärerna anser att

situationen är sådan i dag att

distributionskanalerna krymps och kontrolleras av

några enstaka, dominerande förlag. Enligt

motionärerna hotas därmed mångfalden och den

grundläggande tryck- och yttrandefriheten sätts ur

spel, vilket är mycket allvarligt. Miljöpartiet vill

gå längre än Mediekoncentrationskommittén gjorde med

sina förslag genom att t.ex. lagstiftningen

kompletteras så att även tidskrifter ges ett

liknande skydd som dagstidningar. Motionärerna

framhåller att principen att konkurrenslagen är

underordnad tryck- och yttrandefrihetslagstiftningen

är viktig för att inte ge möjlighet åt en myndighet

eller annat organ att hindra tryckning eller

utgivning av skriften på grund av dess innehåll.

Dock måste den rådande situationen, där

lagstiftningen i praktiken innebär en begränsning av

tryckfriheten, förändras. Miljöpartiet föreslår

därför att en utredning görs av

distributionskanalerna för tidskrifter ur ett tryck-

och yttrandefrihetsperspektiv och med hänsyn till de

förslag som Mediekoncentrationskommittén lämnade.

Vidare anser Miljöpartiet, för att ytterligare

säkerställa att konkurrenslagen tillämpas med

beaktande av mediesektorns särart, att en särskild

regel bör införas i konkurrenslagen om att

prövningen i fall som har betydelse för den

grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande

av de grundläggande intressena av att säkerställa

ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig

upplysning och ett konstnärligt skapande.

Miljöpartiet anser också att en

mediekoncentrationslag bör införas för att bl.a.

förhindra situationer där bolag med dominerande

ställning hämmar en effektiv konkurrens.

Bakgrund

Mediekoncentrationskommittén

Mediekoncentrationskommittén tillkallades genom ett

beslut av regeringen den 13 november 1997. Den hade

till uppgift att lägga fram förslag till

lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i

svenska medier och motverka sådan ägar- och

maktkoncentration inom massmedierna som kan skada

ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och

allsidig upplysning (dir. 1997:30).

I februari 1999 avlämnade kommittén betänkandet

Yttrandefriheten och konkurrensen (SOU 1999:30).

Kommittén ansåg att konkurrenslagens förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete och mot missbruk av

dominerande ställning utan problem bör kunna vara

tillämpliga för mediesektorn under förutsättning att

vissa särbestämmelser meddelas. Samtidigt som en

öppning gjordes i tryckfrihetsförordningen för att

säkerställa konkurrenslagens tillämplighet borde det

enligt kommittén uttryckligen föreskrivas i

tryckfrihetsförordningen att en tillämpning av

konkurrenslagen ej ger stöd för myndighet eller

annat allmänt organ att på grund av skrifts innehåll

hindra tryckning eller utgivning av skriften eller

dess spridning bland allmänheten och inte heller

inskränker den befogenhet som enligt

tryckfrihetsförordningen tillkommer utgivare av

periodisk skrift. Motsvarande föreskrifter borde

meddelas i yttrandefrihetsgrundlagen.

För att ytterligare säkerställa att

konkurrenslagen tillämpas med beaktande av

mediesektorns särart borde enligt kommittén en

särskild regel tas in i konkurrenslagen om att

prövningen i fall som har betydelse för den

grundlagsskyddade sektorn skall ske under beaktande

av de grundläggande intressena av att säkerställa

ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig

upplysning och ett fritt konstnärligt skapande.

Kommittén föreslog vidare att en särskild

mediekoncentrationslag infördes vid sidan av

konkurrenslagen.

Under riksmötet 2001/02 inhämtade

konstitutionsutskottet från Regeringskansliet att

några lagstiftningsåtgärder då inte planerades med

anledning av Mediekoncentrationskommitténs förslag

(bet. 2001/02:KU33 s. 9).

Pågående arbete i Regeringskansliet

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 17 s. 93) anför regeringen att, i enlighet

med målet för regeringens mediepolitik, skall ett

brett ägande eftersträvas för att motverka sådan

ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som

kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en

fri och allsidig upplysning. Regeringen framhåller

att mångfalden i medierna kan minska och den fria

opinionsbildningen försvåras om enskilda ägare eller

grupper av ägare får en dominerande ställning i

företag som kontrollerar massmedier med stor

genomslagskraft.

Regeringen anför att den kontinuerligt arbetar med

att stärka mångfalden på medieområdet. Stora

satsningar har enligt regeringen gjorts på en radio

och TV i allmänhetens tjänst för att skapa en stark

motvikt till de kommersiella alternativen. Mångfald

och lokal förankring betonas i regelverket för

sändningstillstånd för kommersiell lokalradio.

Vidare framhåller regeringen att presstödet i sin

helhet syftar till att stärka mångfalden på

dagspressområdet.

Regeringen har vidare gett Konkurrensverket i

uppdrag att kartlägga och analysera förhållandena på

mediemarknaden i syfte att få ett

konkurrensrättsligt perspektiv på frågan om

ägarkoncentration i medierna. Konkurrensverket

redovisade sitt uppdrag i november 2003 genom

rapporten Konkurrens och samarbete inom medierna.

Verket föreslår bl.a. att frågan om konkurrenslagen

(1993:20) är tillämplig på medieområdet bör

klargöras. Det anser också att distributionsstödet

till dagspressen bör ses över i syfte att förändra

eller avveckla stödet.

Utskottet har inhämtat att Konkurrensverkets

rapport är föremål för beredning i

Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade motionsyrkanden

med liknande innehåll som de nu aktuella vid

riksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:KU33 s. 9). I sitt

ställningstagande framhöll utskottet att fri

åsiktsbildning är ett omistligt inslag i ett

demokratiskt samhälle. Det är enligt utskottet

obestridligt att massmedierna spelar en betydande

roll för opinionsbildningen i moderna demokratier

och därmed för möjligheterna att förstärka och

fördjupa demokratin. Mångfald inom massmedierna med

möjlighet för många olika röster och uppfattningar

att göra sig hörda är därför av vital betydelse för

vårt samhälle.

Utskottet anförde vidare att bland svenska

massmedier har traditionellt dagspressen intagit en

särställning när det gäller nyhetsförmedling och i

synnerhet opinionsbildning. Även om dagspressens

ställning har förändrats betydligt sedan presstödet

infördes är den alltjämt speciell. Ett statligt

presstöd i form av bl.a. distributionsstöd är enligt

utskottets mening av väsentlig betydelse när det

gäller att motverka koncentrationstendenser och

upprätthålla mångfalden inom dagspressen. Utskottet

ansåg också att det kan finnas goda skäl att

överväga ytterligare åtgärder när det gäller att

motverka koncentrationstendenser och öka mångfalden

på medieområdet.

Mot den anförda bakgrunden var utskottet av

uppfattningen att frågor om mångfald inom

massmedierna även fortsättningsvis borde ägnas stor

uppmärksamhet och att ytterligare åtgärder kunde

behöva övervägas på detta område. Utskottet utgick

från att regeringen delar utskottets inställning och

ansåg det inte nödvändigt med några sådana

tillkännagivanden som begärdes i motionerna.

Motionsyrkandena avstyrktes därför.

Skriftligt svar på fråga

Kulturminister Marita Ulvskog svarade den 28 april

2004 på en skriftlig fråga från en riksdagsledamot

om hon avser att verka för en

mediekoncentrationslag. I svaret anför hon att

regeringen kontinuerligt arbetar med att stärka

mångfalden på medieområdet. I detta arbete ingår

bl.a. satsningar på en radio och TV i allmänhetens

tjänst, presstöd till dagstidningar samt krav på

mångfald och lokal förankring i regelverket för

sändningstillstånd för kommersiell lokalradio.

Vidare redovisar Marita Ulvskog uppdraget till

Mediekoncentrationskommittén. Hon anför att någon

lagrådsremiss med anledning av kommitténs förslag

ännu inte har beslutats. Skälet till att regeringen

ännu inte lagt fram några lagförslag mot

ägarkoncentration på mediemarknaden är enligt

kulturministern att det breda stöd som krävs för

grundlagsändringar har saknats bland riksdagens

partier.

Hon anför därutöver att det emellertid finns

anledning att hålla frågan om lagstiftning mot

ägarkoncentration levande, och frågan följs

kontinuerligt inom Regeringskansliet.

Kulturministern framhåller att det av

Konkurrensverkets rapport, som lämnades till

regeringen i november 2003, framgår att verkets

bedömning är att grundlagarna inte utgör hinder mot

att tillämpa konkurrenslagen på det

grundlagsskyddade området, men att det också finns

skäl att klargöra rättsläget genom lagstiftning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är alltjämt av uppfattningen att frågor om

mångfald inom massmedierna även fortsättningsvis bör

ägnas stor uppmärksamhet och att ytterligare

åtgärder kan behöva övervägas. Som framgått arbetar

regeringen kontinuerligt med att stärka mångfalden

på medieområdet. I detta sammanhang redovisar

regeringen bl.a. det ovan nämna uppdraget till

Konkurrensverket. Mot denna bakgrund anser utskottet

att några åtgärder från riksdagens sida i enlighet

med vad som anförs i motion K388 yrkandena 1-3 inte

är påkallade. Motionen avstyrks därför i sin helhet.

Filmcensur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en översyn

av lagen om granskning och kontroll av filmer

och videogram.

Motionen

I motion K362 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att

riksdagen begär att regeringen ser över hur lagen

(1990:886) om granskning och kontroll av filmer och

videogram efterföljs och vid behov återkommer till

riksdagen med nya lagförslag (yrkande 1). Enligt

motionärerna granskas i dag bara en liten andel av

de filmer som kommer ut på marknaden, eftersom en

film endast granskas om distributören lämnar in den

till Statens biografbyrå eller om filmen blir

anmäld. Motionärerna anför att år 2002 blev 220

porrfilmer granskade och av dessa gjordes klipp i

14. De sista sju åren har inga filmer blivit

stoppade. Enligt motionärerna framstår detta som

mycket märkligt när man tar del av utbudet och

förekomsten av våld i pornografin. Vänsterpartiet

vill att lagen (1990:886) om granskning och kontroll

av filmer och videogram skall efterlevas och

föreslår därför att en översyn av lagens tillämpning

görs. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om förbättringar.

Bakgrund

Gällande regler

Lagen (1990:886) om granskning och kontroll av

filmer och videogram innehåller i 1-3 §§

bestämmelser om Statens biografbyrås

granskningsplikt.

Enligt 1 § skall framställningen i en film eller

ett videogram vara granskad och godkänd av Statens

biografbyrå innan den får visas vid allmän

sammankomst eller offentlig tillställning.

Vidare sägs i 2 § att från granskningsplikt enligt

denna lag undantas filmer och videogram som

1. sänds i ett TV-program som omfattas av

yttrandefrihetsgrundlagen,

2. utgör reklam för vara eller tjänst,

3. visas vid varumässa, utställning eller

sportevenemang, om inte själva visningen utgör en

allmän sammankomst,

4. visas inom ett museum som ett led i museets

normala utställningsverksamhet och är en dokumentär

framställning.

I 7 § föreskrivs att filmer eller videogram som har

lämnats in för granskning skall återlämnas till den

som har begärt granskningen. Vidare sägs att om en

framställning har godkänts delvis skall biografbyrån

spela av de delar som inte har godkänts och bevara

dessa avspelningar. Om framställningen är en film

får dock biografbyrån i stället klippa av och bevara

de delar som inte har godkänts.

Den tillsyn som Statens biografbyrå utövar

regleras i 10-14 §§.

Enligt 10 § skall Statens biografbyrå utöva

tillsynen över efterlevnaden av denna lag samt av 16

kap. 10 b (olaga våldsskildring) och 10 c §§

(otillåten utlämning av teknisk upptagning)

brottsbalken när det gäller rörliga bilder. Byrån

skall därvid verka för att överträdelser av

bestämmelserna beivras. Byrån får också uppdra åt

därtill lämpade personer att utöva tillsyn för

byråns räkning.

I 16 kap. 19 § brottsbalken får allmänt åtal för

brott som avses i 10 c § väckas endast efter

medgivande av Statens biografbyrå. I fråga om brott

som avses i 10 b § skall Statens biografbyrå yttra

sig innan allmänt åtal väcks såvitt avser filmer

eller videogram.

I förordningen (1990:992) om granskning och kontroll

av filmer och videogram föreskrivs att den som vill

begära granskning av framställningen i en film eller

ett videogram skriftligen skall ansöka om detta hos

Statens biografbyrå (2 §).

Tidigare riksdagsbehandling

I budgetpropositionen för 2004 anför regeringen att

riksdagens kulturutskott i sitt betänkande

2002/03:KrU1 hade framhållit att man inför kommande

redovisningar av regeringens dialog med Statens

biografbyrå om målformuleringarna för myndigheten

och deras tillämpning skulle välkomna en bedömning

av möjligheterna att följa upp de fastställda målen

och få en mera utförlig angivelse av vilka konkreta

resultat mål- och resultatdialogerna utmynnat i.

För riksdagens information kan enligt regeringen

därför följande nämnas. Mål- och resultatdialoger

förs kontinuerligt med Statens biografbyrå. Den

dialog som fördes med byrån inför utformningen av

regleringsbrevet för 2003 resulterade bl.a. i

förändrade verksamhetsmål för verksamhetsgrenarna

Granskning av filmer och Tillsyn samt i ändrade

återrapporteringskrav för verksamhetsgrenen Tillsyn.

Regeringen framhåller också att i regleringsbrevet

för 2003 har verksamhetsgrenen Yttranden i

åtalsärenden införlivats i grenen Tillsyn. Ett syfte

med förändringarna är att de skall förbättra

möjligheterna att följa upp målen.

Vid sin behandling av budgetpropositionen i denna

del fann kulturutskottet det intressant att den mål-

och resultatdialog som förts mellan regeringen och

Statens biografbyrå resulterat i förändrade

verksamhetsmål i regleringsbrevet (bet. 2003/04:KrU1

s. 88 f.). Det är utskottets förhoppning att dessa

ändringar kommer att leda till att möjligheterna att

följa upp målen för myndighetens verksamhet

förbättras.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan har den förda mål- och

resultatdialogen mellan regeringen och Statens

biografbyrå resulterat i förändrade verksamhetsmål i

regleringsbrevet för 2003. Ett syfte med detta är

att förbättra möjligheterna att följa upp målen för

byråns verksamhet. Utskottet utgår från att en

utvärdering görs huruvida syftet med de förändrade

verksamhetsmålen uppnås och anser att en sådan

utvärdering bör avvaktas. Därmed är utskottet inte

nu berett att förorda någon sådan åtgärd som

efterfrågas i motion K362 yrkande 1, varför motionen

avstyrks i berörd del.

Rätt till genmäle

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en rätt i

lag till genmäle.

Jämför reservation 6.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om övervägande av laglig

genmälesrätt (yrkande 1). Motionärerna anför att

mediesamhället tenderar att karakteriseras av

tillspetsning och konkretisering, vinkling,

personifiering, intensifiering och polarisering.

Denna utveckling kan i flera avseenden hota

enskildas integritet och värdighet. Enligt

motionärerna borde det vara en självklarhet att

medierna tar ett demokratiskt och etiskt ansvar i

sitt arbete. Ändå bör ett förstärkt skydd övervägas.

Motionärerna framhåller att på andra håll i Europa

har en laglig genmälesrätt diskuterats. Bestämmelsen

i 6 kap. 3 § radio- och TV-lagen om att uppgifter

skall "beriktigas när det är befogat" blir enligt

motionärerna lätt en gummiparagraf utan egentlig

kärna. Motionärerna anser att en mer detaljerad och

substantiell genmälesrätt bör övervägas eftersom

självsaneringen knappast är omfattande på området.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet har vid flera riksmöten

behandlat motionsyrkanden rörande frågan om rätten

till genmäle. I betänkande 2002/03:KU17 lämnade

utskottet en utförlig redovisning av gällande regler

om beriktigande och genmäle (s. 10-12).

I sitt ställningstagande anförde utskottet att

enligt tryckfrihetsförordningen skall en ansvarig

utgivare för en periodisk skrift, och under

straffansvar, bestämma över skriftens innehåll så

att intet däri får införas mot utgivarens vilja.

Motsvarande bestämmelse finns i

yttrandefrihetsgrundlagen. Detta bör enligt

utskottet inte ändras. Utskottet framhöll att det

därmed inte finns utrymme för att införa en laglig

genmälesrätt. Pressens samarbetsnämnd har fastställt

etiska regler för press, TV och radio. Den som

känner sig kränkt eller på annat sätt orättvist

behandlad i en tidningspublicering har möjligheten

att vända sig till Allmänhetens pressombudsman samt

till Pressens opinionsnämnd. Granskningsnämnden för

radio och TV övervakar genom granskning i efterhand

om sända program står i överensstämmelse med radio-

och TV-lagen och de villkor som kan gälla för

sändningarna. Med hänsyn till vad som anförts ovan

var utskottet inte berett att införa en laglig

genmälesrätt och avstyrkte motionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande från

föregående riksmöte och avstyrker därmed motion K382

yrkande 1.

"Negativ textreklam"

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om åtgärder mot

s.k. negativ textreklam.

Jämför reservation 7.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om regelverk för "negativ

textreklam" (yrkande 2). Motionärerna anför att ett

medium t.ex. systematiskt kan missgynna och

misskreditera genom att beskriva företag,

organisation eller produkt på ett osakligt och

felaktigt sätt. Möjligheterna att beivra den typen

av verksamhet är enligt motionärerna liten.

Motionärerna anser att systematisk och osaklig

misskreditering också borde bli föremål för den

medieetiska debatten. Regeringen borde ta initiativ

till överläggningar med branschen för att åstadkomma

frivilliga överenskommelser inom området. Om inte

detta kan åstadkommas bör möjligheterna till

lagstiftning undersökas. Motionärerna anser att

detta bör ges regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 5 kap. 1 § brottsbalken (BrB) döms den för

förtal som utpekar någon som brottslig eller

klandervärd i sitt levnadssätt eller annars lämnar

uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras

missaktning.

Förtal måste rikta sig mot en människa (Holmberg

m.fl., Kommentar till brottsbalken, 6:e uppl., s.

247 f.). Bestämmelsen kan dock anses tillämplig på

sådana yttranden som formellt avser t.ex. en

juridisk person, en kår, invånarna i ett hus eller

annan grupp men som måste förstås så att en eller

flera bestämda personer därigenom utpekas.

Straffrättskommittén föreslog att straff för

ekonomiskt förtal skulle tas upp bland

förmögenhetsbrotten. Vid lagrådsremissen 1958

anförde departementschefen som skäl mot förslaget

att, i den mån det var fråga om sådana

näringsförhållanden och ekonomiska förhållanden som

inte kunde sägas ha något samband med det personliga

anseendet, hade det föreslagna stadgandet sin

väsentliga betydelse i förhållandet olika

näringsidkare emellan och berörde således spörsmål

som lämpligast borde regleras i lagstiftningen mot

illojal konkurrens.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade under riksmötet

1997/98 en motion som bl.a. rörde frågan om etiska

publiceringsregler i allmänhet (bet. 1997/98:

KU16).

I sin bakgrundbeskrivning redogjorde utskottet för

att frågan om pressetiska normer under år 1970 fick

en ingående behandling av konstitutionsutskottet

(bet. KU1970:41). En fyllig redovisning av de

gällande pressetiska normerna och de organ som

verkade för pressens självsanering redovisades.

Utskottet hade överläggningar med Pressens

opinionsnämnd och Pressens samarbetsnämnd.

Studieresor företogs till det västtyska pressrådet,

Internationella pressinstitutet och det brittiska

pressrådet. Utskottet hänvisade till ett tidigare

uttalande om att det inte kunde förnekas att

missförhållanden förekommer på sina håll i pressen

men att det i första hand borde ankomma på pressen

själv att vidta åtgärder för att hålla

journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå.

Utskottet hänvisade vidare till åtgärder som

vidtagits från pressens sida. Utskottet ville inte

förneka att de åtgärder som vidtagits från pressens

sida - förstärkning av Pressens Opinionsnämnd,

tillsättande av en pressombudsman samt yrkeskodex

för Journalistförbundets medlemmar - kunde utgöra

värdefulla bidrag till att åstadkomma en bättre

ordning på området. De resurser som ställts till

förfogande syntes enligt utskottet otillräckliga,

men det fanns anledning att avvakta resultatet av

reformerna.

År 1974 föreslog justitieutskottet (bet.

JuU1974:21) ett tillkännagivande till regeringen om

en förutsättningslös utredning om gränsdragningen

mellan behovet av skydd mot skadeverkningar av

ekonomiskt förtal och intresset av att bevara de

vida gränserna för yttrandefrihet och tryckfrihet. I

riksdagens kammare underströks i debatten behovet av

yttrandefrihet och tryckfrihet, och vid omröstningen

föll justitieutskottets förslag.

Konstitutionsutskottet framhöll år 1993 (bet.

1993/94:KU3 s. 27) att det med hänsyn till vikten av

vidast möjliga yttrandefrihet i första hand bör

ankomma på pressen själv att vidta åtgärder för att

hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ nivå.

Utskottet redogjorde för de pressetiska reglernas

innehåll. Därutöver redogjordes för det då aktuella

förslaget om en lag om ansvar för elektroniska

anslagstavlor samt för arbete inom EU rörande

spridning av straffvärda meddelanden genom globala

kommunikationsnät.

I sitt ställningstagande anförde utskottet att när

det gäller pressetiska regler hade utskottet

tidigare hänvisat till vikten av vidast möjliga

yttrandefrihet och framhållit att det i första hand

bör ankomma på pressen att själv vidta åtgärder för

att hålla journalistiken på en önskvärd kvalitativ

nivå. Utskottet framhöll att sådana regler har

funnits sedan länge och regelbundet har varit

föremål för omarbetningar. Senast år 1997

genomfördes en omarbetning. Utskottet var inte

berett att förorda ett tillkännagivande till

regeringen i fråga om de pressetiska reglerna.

Motionen avstyrktes följaktligen i denna del.

De pressetiska reglerna

Enligt de etiska reglerna för press, radio och TV

skall dessa medier ha största frihet inom ramen för

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som

nyhetsförmedlare och granskare av samhällslivet.

Härvid gäller dock att skydda enskilda mot

oförskyllt lidande genom publicitet. I

publicitetsreglerna, som i tillämpliga delar också

gäller bilder, finns regler om respekt för den

personliga integriteten. Publicitet som kan kränka

privatlivets helgd skall noga övervägas. Man skall

avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart

allmänintresse kräver offentlig belysning. Stor

försiktighet skall iakttas vid publicering av

självmord och självmordsförsök, särskilt med hänsyn

till anhöriga och till vad som sagts om privatlivets

helgd. Offren för brott och olyckor skall visas

största möjliga hänsyn, och publicering av namn och

bild skall prövas noga med hänsyn tagen till offren

och deras anhöriga.

För tolkning av begreppet "god publicistisk sed"

svarar för pressens del i första hand Pressens

Opinionsnämnd samt i ärenden som inte hänskjutits

till nämnden Allmänhetens pressombudsman.

Av stadgarna för Pressens Opinionsnämnd framgår

att nämnden primärt prövar anmälningar från enskilda

personer. Vidare sägs att anmälningar från företag,

organisationer och myndigheter i allmänhet bör

prövas endast om det gäller rättelse eller genmäle.

Pressens textreklamkommitté

Pressens textreklamkommitté har till uppgift att

pröva otillbörligt gynnande på redaktionell plats,

s.k. textreklam. Huvudmän för kommittén är

Tidningsutgivarna, Journalistförbundet, Sveriges

Tidskrifter och Publicistklubben. Kommittén prövar

ca 20-30 ärenden per år.

Enligt de riktlinjer som kommittén har utfärdat

skall publicister slå vakt om förtroendet för press,

radio och TV och värna om mediernas integritet. Man

skall inte låta misstankar uppstå hos allmänheten

att utomstående otillbörligt kan påverka innehåll i

program. I riktlinjerna sägs att material som

publiceras eller presenteras på redaktionell plats

inte skall utgöra eller uppfattas som reklambudskap.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan omfattas inte ekonomiskt förtal

av gällande straffbestämmelser. Vid brottsbalkens

införande avslogs förslag om en sådan

straffbestämmelse med hänvisning till att frågan

hade sin väsentliga betydelse i förhållandet olika

näringsidkare emellan och således berörde spörsmål

som lämpligast borde regleras i lagstiftningen mot

illojal konkurrens. Därefter har förslag i riksdagen

som syftat till ett skydd mot skadeverkningar av

ekonomiskt förtal fallit med hänvisning till behovet

av yttrandefrihet och tryckfrihet.

Konstitutionsutskottet har vidare uttalat att med

hänsyn till vikten av vidast möjliga yttrandefrihet

får det ankomma på pressen själv att vidta åtgärder

för att hålla journalistiken på en önskvärd

kvalitativ nivå. Av reglerna för den pressetiska

verksamheten vid Pressens Opinionsnämnd framgår att

nämnden primärt prövar anmälningar från enskilda

personer och att anmälningar från företag,

organisationer och myndigheter i allmänhet bör

prövas endast om det gäller rättelse eller genmäle.

Av redovisningen ovan framgår vidare att

riktlinjerna från Pressens Textreklamkommitté

innebär att material som publiceras eller

presenteras på redaktionell plats inte skall utgöra

eller uppfattas som reklambudskap.

Utskottet är inte berett att med anledning av vad

som anförs i motion K382 yrkande 2 förordna någon

annan inriktning av de pressetiska reglerna än vad

dessa har i dag. Motionen avstyrks därför i berörd

del.

Granskningsnämnden för radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om en översyn

av verksamheten vid Granskningsnämnden för

radio och TV.

Jämför reservation 8.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en allsidig och relevant

utvärdering av verksamheten hos Granskningsnämnden

för radio och TV (yrkande 3). Enligt motionärerna är

det viktigt att statliga myndigheter seriöst ägnar

sig åt det som de är tillsatta att sköta.

Motionärerna anser att det finns en risk för att

granskningen över en tidsperiod leder till

avtrubbning vid de olika bedömningarna. Därför borde

det nu vara dags att genomföra en allsidig och

relevant utvärdering av Granskningsnämndens

verksamhet. Det bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande regler, m.m.

Enligt 9 kap. 2 § radio- och TV-lagen övervakar

Granskningsnämnden för radio och TV genom granskning

i efterhand om sända program står i överensstämmelse

med lagen och de villkor som kan gälla för

sändningarna.

Granskningsnämndens verksamhet regleras i

förordningen (1994:728) med instruktion för

Granskningsnämnden för radio och TV.

Enligt 1 § har nämnden till uppgift att utöva

tillsyn över efterlevnaden av regler för

sändningarnas innehåll i fråga om ljudradio- och TV-

sändningar till allmänheten. I granskningen ingår

kontroll av att den som på grund av tillstånd enligt

2 kap. 2 § första och tredje-femte styckena radio-

och TV-lagen (1996:844) har rätt att sända

ljudradio- och TV-program utövar denna rätt i

enlighet med det tillstånd för programverksamheten

som gäller. Nämnden skall också följa innehållet i

utländska ljudradio- och TV-sändningar som riktas

till den svenska allmänheten.

Vidare sägs i 4 § att nämnden granskar program

efter anmälan eller på eget initiativ.

Nämnden skall enligt 6 § se till att information

om beslut av större vikt eller principiell betydelse

sprids till allmänheten.

Granskningsnämnden har vidare i uppgift att bedöma

om SVT:s, SR:s, UR:s och TV 4:s

uppföljningsrapporter ger statsmakterna och

allmänheten tillräcklig information om hur

programföretagen levt upp till de krav och syften

som regeringen angett i sändningstillstånden.

Nämnden publicerar också regelbundet rapporter och

informationsmaterial.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid flera riksmöten behandlat

motionsyrkanden med liknande innehåll som det nu

aktuella. Detta skedde senast under föregående

riksmöte. Konstitutionsutskottet var då i sitt

ställningstagande inte berett att förorda en

utvärdering av Granskningsnämndens verksamhet (bet.

2002/03:KU25 s. 35). Motionen avstyrktes därför i

berörd del.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande och

avstyrker motion K382 yrkande 3.

Effekter av sexualiseringen av det

offentliga rummet och en stereotyp

heterosexuell norm

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, mot bakgrund av det

arbete som regeringen initierat, en motion om

en översyn av lagstiftning och regleringar på

reklam- och medieområdet i syfte att få mer

kunskap om effekterna av sexualiseringen av

det offentliga rummet och en stereotyp

heterosexuell norm.

Jämför reservation 9.

Motionen

I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en översyn av lagstiftning och

regleringar på reklam- och medieområdet (yrkande 3).

Motionärerna anför att sexualiseringen av det

offentliga rummet bidrar till att både kvinnor och

män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Genom

reklam, massmedier och på Internet skapas

schabloniserade skönhetsideal av kvinnor och män.

Även om det inte finns entydiga samband mellan

mediebudskapets innehåll och dess effekter på

mottagarna så bidrar enligt motionärerna en ständig

exponering av dessa bilder till en normalisering, en

avtrubbning, där man riskerar att inte längre

reagera på könsförtryck, trakasserier och

sexualiserat våld. Miljöpartiet menar att det är

viktigt att samhället skaffar sig mer kunskap om hur

både sexualiseringen av det offentliga rummet och

den stereotypa heterosexuella norm som är rådande i

mediebilden påverkar människors möjligheter att

utveckla den kärlek som de själva önskar. Utifrån

ovanstående resonemang vill motionärerna ha en

översyn av lagstiftning och regleringar av reklam-

och medieområdet om vilka förändringar som skulle

behöva göras.

Bakgrund

Näringslivets etiska råd mot

könsdiskriminerande reklam

År 1988 inrättades Näringslivets etiska råd mot

könsdiskriminerande reklam (ERK). Rådet har enligt

sina stadgar till uppgift att genom normbildande

verksamhet motverka könsdiskriminering i reklam och

bidra till en hög etisk standard hos annonsörer och

reklamproducenter. Huvudmän för rådet är bl.a.

Annonsörföreningen, Sveriges Reklamförbund och

Svenska Tidningsutgivarföreningen. ERK uttalar sig

om en viss marknadsföringsåtgärd eller åtgärd med

anknytning till marknadsföring som riktar sig till

den svenska marknaden kan anses strida mot

Internationella handelskammarens grundregler för

reklam. I dessa föreskrivs bl.a. att reklam skall

utformas med vederbörlig känsla för socialt ansvar.

Vidare sägs att reklam inte får vara diskriminerande

i fråga om ras, religion eller kön. Därutöver

tillämpar ERK tre särskilda kriterier för

könsdiskriminerande reklam, nämligen 1) reklam som

framställer kvinnor eller män som rena sexobjekt och

som kan anses kränkande (sexistisk reklam), 2)

reklam som konserverar en otidsenlig syn på

könsrollerna och därigenom framställer kvinnor eller

män på ett nedvärderande sätt (schabloniserande

reklam) samt 3) reklam som på något annat

nedvärderande sätt är uppenbart könsdiskriminerande

för kvinnor eller män.

ERK prövar anmälningar från enskilda eller från

myndigheter samt kommunala organ. Därutöver kan

rådet pröva frågor på eget initiativ.

Ställningstaganden som innebär att en

marknadsföringsåtgärd ansetts könsdiskriminerande

offentliggörs bl.a. genom underrättelser till medier

och via Internet på rådets hemsida.

Våldsskildringsrådet

Regeringen beslutade den 5 juni 2003 om

tilläggsdirektiv till Rådet mot skadliga

våldsskildringar (Våldsskildringsrådet, dir.

2003:75). Enligt direktiven skall rådet inrikta sin

verksamhet på barns och ungas mediesituation. Syftet

skall vara att minska riskerna för skadlig

mediepåverkan på barn och unga. Uppdraget omfattar

såväl traditionella som nya elektroniska rörliga

bildmedier, exempelvis film, TV, video, dvd,

datorspel, TV-spel och Internet.

Rådet skall ägna våldsskildringar och pornografi

särskild uppmärksamhet. Det skall ha ett tydligt

genusperspektiv på sitt arbete.

Vidare skall rådet arbeta utåtriktat och

resultatinriktat. Det skall vara pådrivande i

exempelvis kontakterna med mediebranscherna samt

söka samarbete med andra aktörer. Rådet skall aktivt

involvera barn och unga i arbetet. Uppgiften att

vara ett samarbetsorgan för ett antal andra

myndigheter upphör.

Därutöver skall rådet i årliga rapporter redovisa

resultatet av sitt arbete samt strategier för det

fortsatta arbetet.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen överlämnade i maj 2003 skrivelsen Jämt

och ständigt - regeringens jämställdhetspolitik med

handlingsplan för mandatperioden (skr. 2002/03:140).

I skrivelsen anförde regeringen att sexualiseringen

av det offentliga rummet utgör ett av de fem s.k.

fokusområdena som skall lyftas fram i regeringens

jämställdhetspolitik under mandatperioden (s. 8, 13

och 44). För att öka kunskapen på detta område avsåg

regeringen att tillsätta en expertgrupp för frågor

som rör sexualiseringen av det offentliga rummet.

I november 2003 tog regeringen initiativ till

projektet FLICKA (bet. 2003/04:LU8 s. 52). Syftet

med projektet är att dels få till stånd dialoger med

medier, reklambransch, annonsörer m.fl. om deras

roll och ansvar när det gäller påverkan på barn och

unga, dels få i gång en diskussion och ett

engagemang bland unga flickor och pojkar om

marknadskrafterna och hur de styr unga flickors och

pojkars bild av sig själva och andra. Även

föräldrarna utgör en viktig målgrupp i detta arbete.

Projektet skall pågå under hela 2004.

Utskottet har inhämtat att Regeringskansliet

planerar att hålla en hearing under våren 2004

rörande sexualiseringen av det offentliga rummet.

Hearingen arrangeras i samarbete med Vänsterpartiet

och Miljöpartiet. Till hearingen skall kallas bl.a.

forskare och andra experter. Vid hearingen skall

också en paneldiskussion hållas. Syftet med

hearingen är att få uppslag till hur det fortsatta

arbetet bör fortgå rörande åtgärder för att motverka

sexualiseringen av det offentliga rummet.

Tidigare riksdagsbehandling

Lagutskottet behandlade i februari 2004 motioner med

krav på lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam

(bet. 2003/04:LU8 s. 50 f.) Utskottet delade

motionärernas uppfattning att diskriminerande reklam

i alla former, däribland givetvis även

könsdiskriminerande reklam, är helt oacceptabel. De

uttalanden som utskottet gjorde vid

marknadsföringslagens tillkomst våren 1995 (bet.

1994/95:LU32) äger dock, enligt utskottets mening,

alltjämt giltighet. Utskottet anförde att för att

lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam skall

komma i fråga krävs således dels att detta framstår

som enda alternativet att komma till rätta med

problemet, dels att den diskriminerande reklamen

förekommer i sådan omfattning och är av sådan art

att inskränkningar i tryckfriheten och

yttrandefriheten är oundgängligen påkallade.

Utskottet kunde för sin del inte se att situationen

är sådan i dag och var således inte berett att

ställa sig bakom kraven på lagstiftning. Utskottet

utgår dock från att regeringen noga följer

utvecklingen på området och vidtar erforderliga

åtgärder. Skulle det därvid visa sig att

utvecklingen går i en sådan riktning att det, enligt

regeringens bedömning, finns skäl att överväga

lagstiftningsåtgärder, har utskottet inget emot att

frågan utreds.

I detta sammanhang ville utskottet uttrycka sin

tillfredsställelse över den aviserade expertgruppen

om sexualiseringen av det offentliga rummet och det

nyligen påbörjade FLICKA-projektet. Utskottet skulle

med stort intresse följa det fortsatta arbetet och

ta del av resultatet därav.

Med det anförda avslog utskottet motionerna.

Utskottets ställningstagande

Som framgår av redovisningen ovan utgör

sexualiseringen av det offentliga rummet ett av de

fem s.k. fokusområdena som skall lyftas fram i

regeringens jämställdhetspolitik under

mandatperioden. Regeringen aviserade härvid att en

särskild expertgrupp skulle tillsättas för att öka

kunskapen på detta område. Inom kort kommer

regeringen att hålla en hearing i frågan vars syfte

är att få uppslag till hur arbetet därefter skall

fortgå. Vidare kan konstateras att enligt det nya

uppdrag som Våldsskildringsrådet har fått skall

rådet inrikta sin verksamhet på barns och ungas

mediesituation. Våldsskildringar och pornografi

skall ägnas särskild uppmärksamhet. Rådet skall

också ha ett tydligt genusperspektiv på sitt arbete.

Därutöver kan framhållas att det av regeringen

initierade projektet FLICKA har som syfte att få

till stånd dialoger med medier, reklambransch,

annonsörer m.fl. om deras roll och ansvar när det

gäller påverkan på barn och unga, dels få i gång en

diskussion och ett engagemang bland unga flickor och

pojkar om marknadskrafterna och hur de styr unga

flickors och pojkars bild av sig själva och andra.

Mot bakgrund av vad som nu anförts anser utskottet

att det finns goda möjligheter att de frågor som tas

upp i motion So568 yrkande 3 blir belysta i det

arbete som regeringen har initierat. Utskottet, som

utgår från att regeringen följer de aktuella

frågornas utveckling, anser inte att någon sådan

åtgärd som efterfrågas i den nämnda motionen nu är

påkallad. Motionen avstyrks därför i berörd del.

Digital radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om en

utvärdering av DAB, om fördelning av

sändningstillstånd för digital TV och om den

digitala radions framtid med hänvisning till

redan utfört utredningsarbete och nu pågående

beredningsarbete.

Jämför reservation 10.

Motionerna

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om en utvärdering av misslyckandet med DAB

(yrkande 17). Motionärerna anför att långsiktighet

och förutsägbarhet måste vara grundläggande i

utarbetandet av en ny ordning för digital radio. En

utvärdering av den hittills misslyckade satsningen

på Digital Audio Broadcasting (DAB) behöver enligt

motionärerna genomföras. Motionärerna understryker

att det fortsatta arbetet inte får låsas fast vid

enbart en av många möjliga standarder och tekniker.

Den i dag valda tekniken måste förutsättningslöst

prövas mot såväl nätradio som sändningar via 3G

eller andra mobiltelefonnät. Enligt motionärerna

kommer fortsatt sändning med analog teknik sannolikt

att behövas under mycket lång tid framöver om inte

avgörande tekniksprång tas, vilka medger billiga

digitala mottagare och därmed allmän spridning.

Motionärerna framhåller vikten av att grunden bör

vara radions innehåll och tillgänglighet, inte

fixering vid tekniken för sändning.

Därutöver yrkas i motionen att riksdagen ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

fördelning av koncessioner för digitalradion

(yrkande 18). Enligt motionärerna skall koncessioner

fördelas på motsvarande sätt som den privata

lokalradions ursprungliga regelverk, nämligen genom

ett auktionsförfarande. Motionärerna anser att

staten inte skall lägga sig i hur frekvensbanden

utnyttjas utöver de hänsyn som av tekniska skäl

talar för att närliggande frekvensområden bör

utnyttjas för samma typ av användningsområden.

Enligt motionärerna blir statlig reglering på grund

av trängsel i etern för radiostationer allt mindre

aktuell i takt med att den tekniska utvecklingen gör

utnyttjandet av frekvensbanden effektivare.

I motion Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att den digitala radion inte får

utsättas för samma ingrepp som skett med digital TV

(yrkande 7). Enligt motionärerna finns det

oroväckande tecken på att samma krafter som agerade

för en statsdirigerad utveckling av digital TV i

marknätet nu agerar för att få en liknande politiskt

styrd process med den digitala radion. Motionärerna

anför att detta bör med kraft avvisas. Det

misslyckade försöket att tvinga fram en digital TV

mot konsumenternas vilja får inte upprepas med

digitalradion. Detta bör enligt motionärerna ges

regeringen till känna.

Bakgrund

Regeringen beslutade den 19 juni 2002 om

tilläggsdirektiv till utredningen om digital radio

m.m. (dir. 2002:85). Enligt direktiven skulle

utredningen fr.o.m. denna dag utföra sitt arbete som

en parlamentarisk kommitté. Uppdraget var en

fortsättning på det arbete som genomförts av en

särskild utredare (dir. 2001:88) och som redovisats

i delbetänkandet Digital radio (SOU 2002:38).

Kommittén skulle med utgångspunkt i vad som

framkommit i delbetänkandet

- göra en samlad analys av den digitala radions

framtidsförutsättningar,

- ta ställning till den digitala radions framtid,

- lämna förslag till lagändringar och andra

åtgärder som följer av kommitténs överväganden.

Uppdraget skulle vara slutfört senast den 30 maj

2003.

Utredningen, som antagit namnet

Digitalradiokommittén, avlämnade i februari 2004

sitt slutbetänkande Digital Radio (SOU 2004:16).

Kommittén bedömer att digitaliseringen av ljudradio

i Sverige bör fortsätta. Vid en jämförelse mellan

olika standarder för distribution av digital

ljudradio har enligt kommittén DAB-standarden

framstått som den mest överlägsna befintliga

standarden. Kommittén anser det dock

svårförutsägbart vilken eller vilka digitala

plattformar som lämpligen bör användas vid ett

teknikskifte från analog till digital distribution

av ljudradio. Enligt kommittén bör det, i stället

för att utse en särskild standard för sådan

distribution, skapas förutsättningar för

programföretagen att distribuera ljudradio via olika

digitala standarder som i framtiden kommer att ha

motsvarande täckning som dagens FM-nät. Kommittén

anser att de digitala sändningarna inledningsvis bör

bedrivas utifrån ett innovationsperspektiv, dvs. att

sändningsverksamheten skall skapa utrymme för ett

mångsidigare och för fler grupper mera tillgängligt

utbud för att öka radiomediets attraktivitet. En

utvärdering bör göras år 2008, varefter man kan ta

ställning till om det finns möjlighet att gå vidare

med ett teknikskifte och inrikta politiken på att

ersätta de nuvarande analoga sändningarna med

digitala sändningar. Kommittén anser vidare att

under en första etapp, som föreslås inledas under år

2005, bör omfattningen av investeringarna i DAB-

näten begränsas.

Beträffande fördelningen av kapacitet i

sändarnäten gör kommittén bedömningen att Sveriges

Radio, under den första etappen av den fortsatta

sändningsverksamheten, bör förfoga över hela

kapaciteten i det nationella DAB-nätet samt cirka en

tredjedel av kapaciteten i det regionalt nedbrytbara

DAB-nätet. Övrig kapacitet i det regionala DAB-nätet

bör upplåtas till privata aktörer. Tillstånd bör

därvid erbjudas att bedriva såväl regionala som

nationella ljudradiosändningar. Vid konkurrens om

sändningstillstånd bör enligt kommittén tillstånd

fördelas enligt de grundprinciper som gäller för

fördelning av tillstånd att bedriva analog

lokalradio.

Kommittén anser att incitament bör skapas för att

underlätta driften av lokala digitala

ljudradiosändningar. Dessa föreslås utgöras av

möjligheter för innehavare av tillstånd att sända

analog lokalradio att få lättnader i form av sänkta

koncessionsavgifter eller sänkta krav på skyldighet

att sända viss mängd eget material och program med

lokal anknytning. Tillståndshavare som erhållit sitt

sändningstillstånd före den 1 juli 2001 skall kunna

erhålla lättnader av koncessionsavgifterna om

tillståndshavaren erhåller tillstånd att bedriva

DAB-sändningar. På motsvarande sätt skall

tillståndshavare som erhållit sändningstillstånd

efter den 1 juli 2001 kunna erhålla lättnader

avseende villkor för sändningars innehåll i sin

analoga sändningsverksamhet.

Enligt uppgift från Kulturdepartementet har

Digitalradioutredningens förslag gått ut på remiss.

Remissyttrandena skall avlämnas senast den 31

augusti 2004.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan ingick i Digitalradiokommitténs

uppdrag att göra en samlad analys av den digitala

radions framtidsförutsättningar och att ta ställning

till den digitala radions framtid. Genom det nu

avlämnade betänkandet har kommittén fullgjort sitt

uppdrag. En utvärdering av DAB som standard för

distribution av digital radio har därvid gjorts. I

enlighet med detta bör enligt utskottets mening

motion K444 yrkande 17 avstyrkas.

Vad gäller vad som anförs i motionerna K444

yrkandena 18 om fördelning av koncessioner för

digitalradion anser utskottet att beredningen av

Digitalradiokommitténs förslag inte bör föregripas

och avstyrker motionen i berörd del.

Av samma skäl avstyrker utskottet motion Kr359

yrkande 7 om att den digitala radion inte får

utsättas för samma ingrepp som skett med digital TV.

Kommersiell nationell radio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner med yrkande om

en nationell kommersiell radio med hänvisning

till pågående beredningsarbete.

Jämför reservation 11.

Motionerna

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om en utredning om nationell fri

radio på kommersiell grund (yrkande 6). Motionärerna

framhåller att många andra länder tolererar fria

nationella radiostationer som är kommersiellt

finansierade. Enligt motionärerna bör man pröva

också en sådan möjlighet i Sverige. Regeringen bör

därför överväga möjligheten av fri nationell radio

på kommersiell grund.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om koncessioner för fria nationella

radiokanaler samt möjligheten till lokala

radiostationers nationella samverkan (yrkande 13).

Motionärerna anför att förbudet mot nationella

kanaler inverkar negativt på utbudet för lyssnarna.

Underlaget för att satsa på kvalitet och

kvalificerade programkoncept urholkas genom att

varje radiostation begränsas till ett litet

sändningsområde. Enligt motionärerna har privata

lokalradiostationer därigenom ett för litet

publikunderlag för att kunna utveckla

programutbudet. Detta motverkar möjligheten till

mångfald och undandrar därigenom lyssnarna chanserna

till en högkvalitativ riksstäckande kanal, samtidigt

som de befintliga statliga, rikstäckande kanalerna

inte utsätts för någon konkurrens. Motionärerna

anser att mot denna bakgrund bör koncessioner för

fria nationella radiokanaler erbjudas. De privata

lokala radiostationerna skall ges möjlighet att inom

nätverk samverka nationellt om olika delar av

programutbudet. Härigenom skapas möjlighet till

kvalitetskanaler som riktar sig mot olika delar av

publiken och som kan nå tillräckligt underlag för

att finansiera ett fördjupat programutbud.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med konstitutionsutskottets behandling

våren 2000 av proposition 1999/2000:55 Kommersiell

lokalradio avstyrkte utskottet ett motionsyrkande om

en utredning rörande inrättandet av en nationell fri

radio på kommersiell grund. Utskottet pekade på att

syftet med införandet av privata reklamfinansierade

ljudradiosändningar var att främja självständigt

lokalt förankrade radiostationer. Utskottet framhöll

att det analoga sändningsutrymmet är begränsat och

ger utrymme endast för ett mindre antal nya

sändningstillstånd. Vidare framhölls att behovet av

mångfald gör att det är angeläget att minst två

tillstånd så långt möjligt skall kunna ges för varje

sändningsområde. Mot den bakgrunden var utskottet

inte berett att förorda en ordning som innebär att

analogt sändningsutrymme avsett för den kommersiella

lokalradion i stället används för rikstäckande

kommersiell radio.

Under våren 2001 avstyrkte utskottet, som inte var

berett att frångå sin tidigare bedömning, ett

liknande motionsyrkande (bet. 2000/01:KU22 s. 9).

Utskottet gjorde samma bedömning under föregående

riksmöte med anledning av då väckta motionsyrkanden

i samma fråga (bet. 2001/02:KU33 s. 16 f.).

Vid sin behandling av liknande motionsyrkanden

under föregående riksmöte var utskottet inte heller

nu berett att frångå sin tidigare bedömning när det

gäller rikstäckande kommersiell radio. Motionerna

avstyrktes därför. Utskottet noterade att frågan om

önskad fördelning i den digitala radion mellan

rikstäckande, regionala och lokala sändningar skulle

bli föremål för överväganden inom

Digitalradioutredningens fortsatta arbete.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan föreslår Digitalradiokommittén att

privata aktörer under en första etapp av fortsatt

sändningsverksamhet i den digitala ljudradion bör

erbjudas tillstånd att bedriva såväl regionala som

nationella sändningar. Tillstånd till privata

aktörer bör enligt kommittén, vid konkurrens,

fördelas enligt de grundprinciper som gäller för

fördelning av tillstånd att bedriva analog

lokalradio. Utskottet, som inte vill föregripa

beredningen av kommitténs förslag, avstyrker

motionerna K382 yrkande 6 samt K444 yrkande 13.

Närradion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående beredningsarbete en motion om

bevarandet av närradions ideella och lokala

inriktning.

Motionen

I motion Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om bevarandet av närradions ideella och

lokala inriktning (yrkande 2). Motionärerna anför

att Radio- och TV-verket i sin utredning om

närradion konstaterat att kommersialiseringen ännu

inte utgör något stort problem för närradion.

Kristdemokraterna anser ändå att en skärpning i

fråga om vem som skall få tillstånd att sända

närradio bör ske för att komma till rätta med detta

problem. Även det s.k. riksförbudets nuvarande

utformning är enligt motionärerna olyckligt. Detta

har inneburit att vissa aktörer skaffat ett flertal

licenser för att kunna sända mer än tio timmar

centralt producerat material, samtidigt som de inte

producerar något lokalt material. I Radio- och TV-

verkets utredning föreslås att lagen ändras så att

det är möjligt att söka dispens från riksförbudet,

dock maximalt 14 sändningsdagar per kalenderår.

Kristdemokraterna anser att detta är fel väg att gå.

Lagen bör i stället utformas så att den anger att en

viss andel måste vara lokalt producerad. Genom att

höja kraven på vilka föreningar som sänder närradio

och på så sätt försvåra för rent kommersiella

aktörer, samtidigt som utrymmet för ökad samverkan

ges åt föreningarna, ges enligt motionärerna bättre

förutsättningar för att utveckla närradions styrka

och särart. Annars riskerar närradion på sikt att dö

ut, vilket skulle innebära en demokratisk förlust.

Bakgrund

Gällande regler

Enligt 6 kap. 6 § radio- och TV-lagen får i närradio

endast sändas program som har framställts särskilt

för den egna verksamheten, om innehållet i

sändningarna

- är av särskilt intresse för tillståndshavarens

medlemmar,

- främjar kunskap och utbildning, eller

- utgör upptagningar av lokala kulturella

tillställningar.

Vidare sägs i 7 § att en närradioförenings

programutbud endast får innehålla

1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse

för tillståndshavarna,

2. information, i begränsad omfattning, om

kommunal verksamhet,

3. uppgifter om program och programtider samt

andra upplysningar om närradioverksamheten på orten,

och

4. provsändningar av program, framställda av

juridiska personer som är behöriga att få tillstånd

att sända närradio, i varje enskilt fall under högst

tre månader.

Pågående arbete i Regeringskansliet

I budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1

utg.omr. 17 s. 94) anförde regeringen att det under

senare år har framkommit att vissa föreningar som

får sändningstillstånd för närradio har för avsikt

att sända program utan eller med begränsad

anknytning till det lokala föreningslivet. Det har

enligt regeringen funnits farhågor att en sådan

utveckling skall leda närradion bort från att vara

en lokal föreningsradio med utrymme för olika

åsikter. Mot denna bakgrund gav regeringen i

december 2001 Radio- och TV-verket i uppdrag att

bedöma hur närradion i dag uppfyller syftet att vara

en lokal föreningsradio utan kommersiella intressen.

Uppdraget redovisades i maj 2002. Därefter gav

regeringen i december 2002 Radio- och TV-verket i

uppdrag att göra en uppföljning av den tidigare

rapporten. Verket redovisade detta uppdrag i april

2003. Regeringen framhåller att det i rapporten

bl.a. föreslås ett skärpt krav på lokal förankring

som ett villkor för att få sända närradio. Radio-

och TV-verkets rapport har remitterats.

Regeringen anför vidare att en samlad analys av

framtidsförutsättningarna för lokal icke-kommersiell

radio och TV har påbörjats inom Regeringskansliet.

Regeringen beslutade den 18 mars 2004 om en

lagrådsremiss rörande skärpta krav i radio- och TV-

lagen på anknytning till sändningsområdet för att

ideella föreningar skall få tillstånd att sända

närradio.

Utskottet har inhämtat att en proposition planeras

att avlämnas till riksdagen under maj 2004.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade liknande frågor om

närradion som de nu aktuella senast under riksmötet

2001/02. Utskottet avstyrkte då motionerna med

hänvisning till att pågående arbete med utvärdering

av bl.a. gällande ordning för närradioverksamheten

borde avvaktas (bet. 2001/02:KU33 s. 36).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att pågående beredningsarbete bör

avvaktas och avstyrker därför motion Kr386 yrkande

2.

Regionala koncessioner för TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om regionala

koncessioner för TV.

Jämför reservation 12.

Motionen

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om regionala koncessioner (yrkande 12).

Enligt motionärerna bör staten genom regionala

koncessioner ge olika TV-stationer möjlighet att,

redan i det analoga nätet, börja sända med olika

delar av landet som sändningsområden. TV-bolag som

växer fram ur en sådan process skall kunna genomföra

nationella sändningar genom samarbete.

Bakgrund

Gällande sändningstillstånd m.m.

I 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen

(1996:844) får tillstånd att sända TV-program och

tillstånd att till hela landet eller till utlandet

sända ljudradio meddelas av regeringen.

Enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 anges att

villkor för sändningstillstånd får avse skyldighet

att sända program till hela landet eller till en

viss del av landet.

Vidare får villkor för sändningstillstånd avse

skyldighet att regionalt sända och producera

program.

Våren 2001 beslutade riksdagen (prop. 2000/01:94,

bet. 2000/01:KrU8, rskr. 2000/01:268) att godkänna

regeringens förslag om villkor och riktlinjer för en

ny sändningstillståndsperiod för Sveriges Television

AB (SVT) och Sveriges Utbildningsradio AB (UR).

Regeringen beslutade den 20 december 2001 att

meddela SVT tillstånd att sända rikstäckande

television. Att samtidigt sända rikstäckande program

innebär enligt tillståndet rätt att dela upp

sändningen i regionala sändningar. Som villkor anges

vidare att SVT samtidigt skall sända två TV-program

till hela landet. Tillståndet innehåller också

villkor som tar sikte på regionala nyhetsprogram

samt regionalt producerade program.

Tillståndsperioden avser tiden den 1 januari 2002

t.o.m. den 31 december 2005.

Samma dag beslutade regeringen att meddela UR

tillstånd att sända rikstäckande ljudradio och

television. Sändningstillståndet innebär rätt att i

hela landet sända program med utnyttjande av

Sveriges Televisions och Sveriges Radios

sändningsutrymme enligt överenskommelse som träffas

bolagen emellan. Att samtidigt sända ett

rikstäckande program innebär enligt tillståndet rätt

att dela upp sändningen i regionala sändningar.

Tillståndet trädde i kraft den 1 januari 2002 och

gäller t.o.m. den 31 december 2005.

Därutöver beslutade regeringen den 20 december

2001 att meddela TV 4 AB tillstånd att sända

rikstäckande marksänd television med analog teknik.

Sändningstillståndet innebär rätt att i hela landet,

under hela dygnet samtidigt sända ett program. Att

samtidigt sända ett rikstäckande program innebär

enligt tillståndet rätt att dela upp sändningen i

regionala sändningar. Tillståndet innehåller vidare

villkor om att TV 4 skall sända program till hela

landet. Som villkor uppställs också skyldighet att

regionalt sända och producera program. Tillståndet

trädde i kraft den 1 januari 2002 och gäller t.o.m.

den 31 december 2005.

Digital marksänd TV

Som redovisats ovan beslutade riksdagen att digital

marksänd TV borde införas i Sverige (prop.

1996/97:67, bet. 1996/97:KU17, rskr. 1996/97:178). I

samband härmed uttalades när det gällde urvalet av

programföretag som skulle ges tillstånd att sända

marksänd digital TV bl.a. att det borde eftersträvas

att mer än ett programföretag deltar i

sändningsverksamheten på varje ort (a. prop. s. 30).

Normalt borde inte ett företag ensamt kunna

disponera en hel multiplex. Lokala och regionala

program borde ges företräde, liksom program som är

förankrade i den svenska kulturkretsen.

Radio- och TV-lagsutredningen föreslår i sitt

delbetänkande Nytt regelverk för marksänd digital TV

(SOU 2004:39) att de riktlinjer som statsmakterna

angav inför starten av de digitala sändningarna i

vissa delar bör gälla även fortsättningsvis (s.

205). Sålunda bör enligt kommittén tillståndsgivaren

vid beviljande av tillstånd beakta att

sändningsutrymme kan tas i anspråk för olika

programtjänster som kompletterar varandra så att

sändningarna som helhet kommer att tilltala olika

intressen och smakriktningar, för lokala och

regionala program och av så många oberoende

programföretag som möjligt i syfte att främja

yttrandefriheten och informationsfriheten och

undvika maktkoncentration.

Utskottets ställningstagande

För närvarande har tre programföretag - SVT, UR och

TV 4 - regeringens tillstånd att sända television i

det analoga marknätet. Samtliga tillstånd har sin

grund i riksdagsbeslut, för vilka en utgångspunkt

har varit att tillstånden skall avse rikstäckande

sändningar. Att samtidigt sända rikstäckande program

innebär enligt tillstånden dock en rätt att dela upp

sändningarna i regionala sändningar. De nu gällande

tillstånden avser sändningsperioden t.o.m. den 31

december 2005. Utskottet är inte berett att förorda

att de därpå följande tillstånden i det analoga

marknätet skall ha en annan utgångspunkt än

rikstäckande sändningar. Vidare vill utskottet

framhålla att vad däremot gäller sändningar i det

digitala marknätet har förordats att lokala och

regionala program skall ges företräde. Mot bakgrund

av vad som nu har anförts avstyrker utskottet motion

K444 yrkande 12.

Koncessionsavgifter för kommersiell

lokalradio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om ändrade

koncessionsavgifter för kommersiell

lokalradio med hänvisning till pågående

beredningsarbete.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. yrkas att

riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en avvecklingsplan för de höga

koncessionsavgifter som gäller för de ursprungliga

tillstånden för kommersiell lokalradio ned till en

rimlig nivå (yrkande 8). När nu ett nytt system för

tilldelning av tillstånd har trätt i kraft talar

enligt motionärerna mycket för att man avvecklar de

genomgående höga koncessionsavgifterna för de

befintliga tillstånden ned till en rimlig nivå.

Bakgrund

Lokalradiolagens bestämmelser i 15-17 §§ och 32-37

§§ om avgift fortsätter enligt

övergångsbestämmelserna till lagen om ändring i

lagen (1992:72) om koncessionsavgift på

televisionens område att gälla i fråga om tillstånd

som meddelats före den 1 juli 2000 och därefter

förlängs.

I proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

uttalade regeringen i fråga om befintliga tillstånd

att den i och för sig hade den utgångspunkten att de

nya reglerna skall gälla även dessa. Detta var dock

enligt regeringen inte möjligt fullt ut. För

befintliga tillstånd skulle därför den avgift som

fastställts vid auktionsförfarande betalas även

under kommande tillståndsperioder. För nya tillstånd

skulle en koncessionsavgift om 40 000 kr per år

betalas. Avgiften skulle justeras årligen med hänsyn

till konsumentprisindex.

Av propositionen framgick att den årliga avgiften

för att sända lokalradio varierade som ett resultat

av auktionerna mellan minimiavgiften

21 300 kr och 3 369 100 kr. Den genomsnittliga

avgiften uppgick till 1,4 miljoner kronor per år.

Flertalet av programföretagen har uppvisat förluster

fram till utgången av år 1998. Lagrådet ansåg att

det från principiella utgångspunkter kunde

ifrågasättas att avgiftsbestämmelserna i

lokalradiolagen skulle fortsätta att gälla allt

framgent eftersom det medförde att mycket stora

avgiftsskillnader kunde förekomma även sedan kraven

på programinnehåll m.m. blivit enhetliga. Enligt

Lagrådet borde det finnas en sluttidpunkt även för

de avgifter som de nuvarande tillståndshavarna

betalade, lämpligen vid utgången av år 2008.

Regeringen framhöll å sin sida att de nya

bestämmelserna syftade till att stimulera mångfald

och lokal förankring inom den kommersiella

lokalradion. Ökade krav skulle ställas på de nya

tillståndshavarna som fick sitt tillstånd i

konkurrens. Krav på programinnehåll som kan ställas

i form av tillståndsvillkor avseende eget material

och program med lokal anknytning skulle bara bli

tillämpliga på de nya tillstånden. Mot denna

bakgrund ansåg regeringen att den avgift som

fastställts vid auktionsförfarandet borde gälla för

de befintliga tillstånden även under kommande

avtalsperioder. Vidare anfördes att den som bedrev

verksamhet inom lokalradion alltid har möjlighet att

frånträda sitt tillstånd och ansöka på nytt enligt

det nya regelsystemet.

Vid sin behandling av propositionen anförde

konstitutionsutskottet att det med hänvisning till

den nyss angivna bakgrunden inte var berett att

förorda en annan lösning av avgiftsfrågan än den som

regeringen föreslog (bet. 1999/2000:KU15).

Utskottet behandlade senast under föregående

riksmöte ett motionsyrkande med ett liknande

innehåll som det nu aktuella (bet. 2002/03:KU25 s.

28-29). Därvid vidhöll utskottet sin tidigare

bedömning att någon förändring av reglerna om

koncessionsavgifter för de ursprungliga tillstånden

att sända kommersiell lokalradio inte borde ske.

Motionen avstyrktes således.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan i avsnittet rörande digital

radio föreslår Digitalradiokommittén att

tillståndshavare som erhållit sändningstillstånd för

analog ljudradio före den 1 juli 2001 skall kunna

erhålla lättnader av koncessionsavgifter om

tillståndshavaren erhåller tillstånd att bedriva

DAB-sändningar. Utskottet, som inte vill föregripa

beredningen av kommitténs förslag, avstyrker motion

K382 yrkande 8.

Koncessionsavgift för TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker med hänvisning till

pågående beredningsarbete motioner om ändrade

koncessionsavgifter för TV.

Motionerna

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om hur koncessionsavgiften för TV-sändning i

det analoga nätet skall justeras enligt vad i

motionen anförs (yrkande 9). Enligt motionärerna

finns det inte något som helst sakligt skäl att ta

ut koncessionsavgift på intäkter av sändningar med

digital teknik, eftersom någon ensamrätt inte

föreligger. Motionärerna anser att det är uppenbart

att lagen i denna del strider mot

generalitetsprincipen genom att lagstiftningen

endast kommer att gälla en enda TV-kanal, men inte

någon av de övriga likställda. Vidare anför

motionärerna att det kan vara fråga om olaglig

särbeskattning. Bestämmelsen kan också vara i strid

med EG-rätten, t.ex. kan uttalade skillnader i

skattebelastning som gynnar vissa företag ses som

ett statsstöd i EG-rättslig mening. Motionärerna

framhåller därutöver att koncessionsavgiften har

utretts och att utredaren föreslagit en rak

avtrappning fram till nedsläckningsdatum för det

analoga TV-nätet. En sådan lösning är enligt

motionärerna alltför trubbig. Vid omförhandling av

sändningstillståndet bör avgiften för återstående

tid i det analoga nätet justeras. Motionärerna anser

att till dess att ett nytt sändningstillstånd träder

i kraft bör en justering av avgiften i proportion

till andelen tittare i det analoga nätet ske. De

regelbundna mätningar som görs bör kunna utgöra

underlag för att justera koncessionsavgiften.

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att koncessionsavgifterna för TV

4 AB avvecklas i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 10). Motionärernas utgångspunkt är

att vid en öppenhet för ny teknik och enskilda

aktörers etableringsfrihet minskar värdet av det

privilegium som TV 4 AB tilldelats vad gäller

reklamfinansierade marksändningar. På motsvarande

sätt bör de särskilda krav som ställs på TV 4 AB i

form av koncessionsavgift och krav på

programinnehåll avvecklas.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen (1992:72) om

koncessionsavgift på televisionens och radions

område skall ett programföretag som enligt 2 kap. 2

§ första stycket radio- och TV-lagen (1996:844) har

tillstånd att i hela landet sända TV-program med

analog sändningsteknik betala koncessionsavgift till

staten under förutsättning att företaget har rätt

att sända reklam i en sådan sändning och är ensamt

om denna rätt här i landet.

Av 2-4 §§ framgår att koncessionsavgiften består

av en fast del och en rörlig del och beräknas

fr.o.m. månaden efter den då sändningsverksamheten

påbörjats.

Före den 1 juli 2001 var skyldigheten att betala

koncessionsavgift knuten till programföretaget som

var ensamt om rätten att bedriva rikstäckande

sändningar med reklam, oavsett sändningsteknik.

Detta ändrades genom ett beslut av riksdagen under

riksmötet 2000/01 (prop. 2000/01:132, bet. 2000/01:

KU26, rskr. 2000/01:277). Därmed gäller från och med

den 1 juli 2001 att avgiftsskyldighet förutsätter

att programföretaget är ensamt om att ha tillstånd

att med analog sändningsteknik bedriva rikstäckande

TV-sändningar med reklam.

En lagändring gjordes också under riksmötet

2001/02 (prop. 2001/02:170, bet. 2001/02:KU36, rskr.

2001/02:272). Före den 1 juli 2002 gjordes vid

beräkningen av koncessionsavgiften ingen åtskillnad

på sådana reklamintäkter som härrörde från

sändningar med analog sändningsteknik och andra

sändningar. Från och med den 1 juli 2002 gäller

enligt 4 § att koncessionsavgiften skall beräknas på

de intäkter som utgör vederlag till programföretaget

för att det sänder annonser i sändningar som sker

med stöd av tillståndet enligt 2 kap. 2 § första

stycket radio- och tv-lagen att sända TV-program med

analog sändningsteknik och i sändningar som i

huvudsak överensstämmer med dessa sändningar.

I betänkande 2002/03:KU25 lämnades en utförlig

redovisning rörande bakgrunden till gällande

bestämmelser (s. 30-32).

Tidigare riksdagsbehandling

Vid behandlingen av proposition 2001/02:170 Vissa

frågor om koncessionsavgift på televisionens område

behandlade utskottet också en motion med ett

liknande yrkande som en av de nu aktuella. I sitt

ställningstagande delade utskottet regeringens

bedömning att parallellsändning av TV 4 AB:s analoga

program i det digitala marknätet för närvarande inte

torde alstra några särskilda intäkter mot bakgrund

av att annonsörernas intresse av att sända reklam i

TV 4 AB:s analoga program är en följd av att

reklamutsändningen når hela landet (bet.

2001/02:KU36 s. 11 f.). Att programmet även sänds

parallellt i det digitala marknätet saknade enligt

utskottet betydelse eftersom målet att nå ut till

alla hushåll redan är uppfyllt genom marksändningen

och parallellsändningen via satellit. Som regeringen

framhållit var det därför motiverat att den rörliga

delen av koncessionsavgiften tills vidare beräknas

även på annonsintäkter från sändningar i det

digitala marknätet som i huvudsak överensstämmer med

sändningar som sker med stöd av tillstånd att sända

med analog sändningsteknik.

Utskottet gjorde vidare samma bedömning som

regeringen när det gäller generalitetsprincipen.

Avgiftsskyldigheten för sändningar i det digitala

marknätet gällde enligt förslaget endast sådana

sändningar som i huvudsak överensstämmer med dem som

sänds analogt med ensamrätt att sända reklam i hela

landet, och dessa sändningar kan inte anses alstra

särskilda reklamintäkter. Avgiften kunde enligt

utskottet därför inte anses strida mot generalitets-

principen.

I likhet med regeringen ansåg utskottet inte

heller att förslaget innebar ett otillåtet

statsstöd, mot bakgrund av att TV 4 AB:s

konkurrenter i det digitala marknätet inte har en

särställning som liknar den som TV 4 AB har när det

gäller den analoga sändningen och

parallellsändningen och som är motivet för att

koncessionsavgift över huvud taget tas ut.

Mot denna bakgrund tillstyrkte utskottet

regeringens förslag och avstyrkte bl.a. den nämnda

motionen.

Avslutningsvis ville utskottet emellertid erinra

om vad utskottet anförde våren 2001 om att starka

skäl - mot bakgrund av en ökad andel av digitala

sändningar - talar för en åtskillnad när det gäller

reklamintäkter som härrör från analoga respektive

digitala sändningar. Utskottet ville understryka

vikten av att beredningsarbetet med anledning av den

grundliga översyn av reglerna för

koncessionsavgiften som begärdes i sammanhanget och

som regeringen nu beslutat om bedrivs skyndsamt.

Konstitutionsutskottet behandlade även under

föregående riksmöte en motion med liknande yrkande

som en av de nu aktuella. Utskottet hänvisade till

att en utredning om en översyn av reglerna för

koncessionsavgift på televisionens område, som

tillkallats på riksdagens begäran, inom kort skulle

redovisa sitt uppdrag. Detta arbete borde enligt

utskottets mening inte föregripas. Motionen

avstyrktes därför.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 att en

särskild utredare skulle göra en översyn av reglerna

för koncessionsavgift på televisionens område (dir.

2002:44). Utredaren skulle beskriva förändringarna

inom TV-området och analysera vilka konsekvenser

utvecklingen haft för konkurrenssituationen på TV-

reklammarknaden. Därutöver skulle utredaren

analysera hur konkurrenssituationen på TV-

reklammarknaden kan komma att påverkas av skiftet

från analog till digital sändningsteknik. Slutligen

skulle utredaren överväga behovet av att ändra

reglerna för koncessionsavgift på TV-området, dels

beträffande avgiftsskyldigheten, dels beträffande

avgiftens storlek och hur avgiften skall beräknas.

Utredningen, som antog namnet

Koncessionsavgiftsutredningen, avlämnade i april

2003 betänkandet Koncessionsavgift på televisionens

område (SOU 2003:47). Utredningen anser att en

avgiftsskyldighet är fortsatt motiverad för att

fylla avsedd konkurrensreglerande funktion på TV-

reklammarknaden. Koncessionsavgiftens konstruktion

med en fast och en rörlig del bör behållas.

Procentsatser och beloppsgränser bör enligt

utredningen inte ändras. Vidare anför utredningen

att när de analoga sändningarna upphör finns inte

längre förutsättningar att tillämpa lagen.

Utredningen föreslår att bestämmelserna om

koncessionsavgift på televisionens område skall

upphöra att gälla vid utgången av september månad

2007.

Till följd av att tittarna gradvis kommer att

övergå till att ta emot TV-program sända med digital

teknik bör det programföretag som har

sändningstillstånd ges rätt till en reduktion av

avgiften för tiden fram till dess att de analoga

sändningarna upphör, dvs. under åren 2004-2007.

Utredningen föreslår att avgiftsbeloppen skall

reduceras med 20 % för år 2004, med 40 % för år

2005, med 60 % för år 2006 och med 80 % för år 2007.

Därutöver föreslår utredningen att

koncessionsavgiften för reklamintäkter som härrör

från regionala sändningar skall beräknas särskilt.

Avgiften skall tas ut med 20 % av de intäkterna.

Koncessionsutredningens betänkande har

remissbehandlats. Enligt uppgift från

Kulturdepartementet pågår ett beredningsarbete inom

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att pågående beredningsarbete inte

bör föregripas och avstyrker därför motionerna K382

yrkande 9 och K444 yrkande 10.

Lokal radio och TV

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om lokala

sändningar i TV 4 och om stöd till lokal-TV.

Motionerna

I motion K365 av Rigmor Stenmark (c) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om en positiv utveckling för de lokala TV-

och radiostationerna. Motionären anför att det är av

yttersta vikt att de TV-stationer som sänder lokalt

i TV 4 får vara kvar samt att de ges förutsättningar

att arbeta utifrån ett lokalt perspektiv. Såväl

lokal TV som lokala radiostationer fyller enligt

motionären en viktig samhällsfunktion. De är

garanten för bevakning av varje regions särintresse.

Motionären framhåller vidare att lokala stationer

också är en garant för att det lokala kulturlivet

speglas på ett rättvist sätt. Därutöver är de

viktiga instrument som informationskällor till de

människor som turistar på olika håll i vårt land.

Enligt motionären är det viktigt att riksdagen

uttalar sig positivt och ger förutsättningar som är

till stöd för en utveckling av de lokala TV- och

radiostationerna. Hon framhåller att det är till

gagn för den lokala demokratin och för mångfalden

inom massmedierna.

I motion Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas

(yrkande 3). Motionärerna framhåller att det via

kabel-TV finns flera public access-kanaler, eller

"Öppna kanalen", som den ofta heter. I dessa kanaler

har föreningar och organisationer möjlighet att till

en låg kostnad göra TV. Motionärerna uppfattar dessa

kanaler som en liten men ur ett demokratiskt

perspektiv viktig plattform. Vidare anför

motionärerna att lokal-TV och närradion i dag är två

kanaler där det finns en stor andel invandrare som

driver egna kanaler. Detta är enligt motionärerna

mycket viktigt, inte minst ur ett demokratiskt

perspektiv. Lokal-TV bör därför utvecklas, inte

avvecklas.

Bakgrund

Gällande regler m.m. rörande TV 4:s regionala

sändningar

För att sända TV-program med hjälp av radiovågor på

frekvens under tre gigahertz krävs enligt 2 kap. 1

och 2 §§ radio- och TV-lagen tillstånd av

regeringen. Efter en ändring av 3 kap. 2 §, som

trädde i kraft den 1 juli 1997 (prop. 1996/97:101,

bet. 1996/97:KU19, rskr. 1996/97:208), föreskrivs i

lagen att villkor för sändningstillstånd får avse

bl.a. skyldighet att regionalt sända och producera

program.

Som villkor för TV 4 AB:s sändningstillstånd för

perioden den 1 januari 2002-den 31 december 2005

gäller bl.a. att bolaget regionalt skall sända och

producera program i minst samma antal områden och i

minst samma omfattning som under år 1996. I avtalet

med TV 4 som gällde vid den tiden fanns inga direkta

krav på regionala sändningar. TV 4 åtog sig ensidigt

att upprätta redaktioner i Malmö, Göteborg och

Norrland. Detta åtagande uppfylldes inte, utan TV 4

valde att i stället träffa avtal med ett flertal

lokala TV-stationer om att sända regionala program

på fasta tider i TV 4:s sändningar (se prop.

1996/97:101).

Utredningar m.m. rörande lokal icke-kommersiell

TV

Regeringen beslutade den 19 december 2002 att ge

Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige i uppdrag att

under 2003 och 2004 ansvara för att bl.a.

utbildningsinsatser och ett ökat erfarenhetsutbyte

kommer till stånd inom området icke-kommersiell

lokal-TV (Ku2002/2756/Me). Insatserna skall bl.a.

syfta till att utveckla folkrörelsernas möjligheter

att använda TV-mediet som ett forum för

kommunikation, lokal kultur och debatt. Verksamheten

skall omfatta så många som möjligt av dem som är

aktiva inom den icke-kommersiella lokal-TV-

verksamheten. Samtliga förordnade lokala

kabelsändarföretag skall enligt uppdraget ges

möjlighet att ta del av de aktiviteter som kommer

att äga rum inom ramen för uppdraget. För 2003

fördelas 1 miljon kronor för uppdraget, och för 2004

beräknas samma belopp.

Enligt regeringens beslut skall Riksförbundet

Öppna Kanaler i Sverige lämna en slutlig redovisning

av uppdraget till Radio- och TV-verket senast den 1

mars 2005.

Vidare har regeringen genom tilläggsdirektiv (dir.

2003:30) till Radio- och TV-lagsutredningen gett

utredningen i uppdrag att bl.a. analysera hur de

lokala icke-kommersiella TV-sändningarna påverkas av

digitaliseringen och om förutsättningarna för sådana

sändningar kan förbättras genom lagstiftning.

Uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.

I budgetpropositionen (prop. 2003/04:1 utg.omr. 17

s. 94) anför regeringen att en samlad analys av

framtidsförutsättningarna för lokal icke-kommersiell

radio och TV har påbörjats inom Regeringskansliet.

Tidigare riksdagsbehandling

Vid riksmötet 1997/98 behandlade utskottet en motion

om regionala aspekter i koncessionsgivningen

avseende bl.a. TV 4. Utskottet, som avstyrkte

motionen, hänvisade till att tillståndsvillkoren för

TV 4 innehåller klara krav på regional verksamhet.

Mot denna bakgrund saknades enligt utskottets mening

anledning för riksdagen att göra ett

tillkännagivande till regeringen om behovet av

regionala aspekter i koncessionsgivning (bet.

1997/98:KU16).

Senast under föregående riksmöte behandlade

utskottet en motion med ett liknande innehåll som

den nu aktuella. Utskottet vidhöll sin tidigare

bedömning och avstyrkte motionen (bet. 2002/03:KU25

s. 40).

Under föregående riksmöte behandlade utskottet

även en motion rörande hur lokal-TV kan stärkas och

utvecklas (a. bet. s. 18). Utskottet hänvisade till

att regeringen beslutat att ge Riksförbundet Öppna

Kanaler i Sverige i uppdrag att under 2003 och 2004

ansvara för att bl.a. utbildningsinsatser och ett

ökat erfarenhetsutbyte kommer till stånd inom

området icke-kommersiell lokal-TV. Härvid påpekade

utskottet att insatserna bl.a. skall syfta till att

utveckla folkrörelsernas möjligheter att använda TV-

mediet som ett forum för kommunikation, lokal kultur

och debatt. Regeringen hade fördelat särskilda medel

för uppdraget. Utskottet, som utgick från att

regeringen följer upp resultatet av uppdraget till

Riksförbundet Öppna Kanaler i Sverige, ansåg att vad

som anförs i motionerna om ett ökat stöd till lokal-

TV och Öppna kanalen därmed till väsentlig del hade

tillgodosetts. Motionerna avstyrktes således i

berörda delar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller tidigare ställningstagande när

det gäller regionala aspekter i fråga om TV 4:s

koncession och avstyrker därför motion K365.

Av redovisningen ovan framgår att regeringen har

vidtagit en rad åtgärder i syfte att uppnå bättre

förutsättningar för lokal icke-kommersiell TV. Vad

som anförs i motion Kr386 yrkande 3 synes därmed

vara i huvudsak tillgodosett. Utskottet anser att

motionen därför bör avslås i berörd del.

Reklamtid i kommersiell lokalradio

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om reklamtid i

kommersiell lokalradio.

Jämför reservation 13.

Motionen

I motion K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om förändrade regler för reklamtid i

den kommersiella lokalradion (yrkande 7). Enligt

motionärerna finns det en självreglerande nivå för

hur mycket radiokonsumenten vill stå ut med av

reklambudskap. De föreslår därför att reglerna på

området lättas upp. Motionärerna anser att man bör

kunna tolerera en generell regel om 15 % av

sändningstiden kombinerad med möjligheten att sända

upp till 12 minuters reklam per timme under sex

timmar per dygn.

Bakgrund

Gällande regler

I 7 kap. radio- och TV-lagen (1996:844) finns

bestämmelser om reklam och annan annonsering.

Enligt 5 § gäller som huvudregel att annonser får

sändas högst 8 minuter under en timme mellan hela

klockslag. I TV-sändning får denna tid dels under

sändningstiden mellan 19.00 och 24.00, dels i rena

undantagsfall utsträckas till högst 10 minuter. Om

sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela

klockslag får annonser sändas under högst 10 % av

den tiden.

Riksdagen har nyligen beslutat om ett nytt

undantag från reglerna om annonstiden per timme

mellan hela klockslag (prop. 2003/04:66, bet.

2003/04:KU16, rskr. 2003/05:165).

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med behandlingen av regeringens

proposition 1999/2000:55 Kommersiell lokalradio

under våren 2000 avstyrkte utskottet motionsyrkanden

om ändrade regler för reklamtider i radio och TV.

Utskottet konstaterade att det ingick i Digital-TV-

kommitténs uppdrag att ta fram minst två

utvärderingsrapporter där det skulle ingå en

ekonomisk analys av sändningsverksamheten (dir.

1997:134). Analysen skulle bl.a. omfatta

sändningskostnaderna och programföretagens och

konsumenternas intresse och betalningsvilja.

Utskottet, som förutsatte att frågan om

reklamtiderna i kommersiell radio och TV också i

övrigt följdes inom Regeringskansliet, var inte

berett att då förorda förändrade regler för reklam i

radio och TV (bet. 1999/2000:KU15 s. 18).

Utskottet behandlade också under riksmötet 2000/01

ett motionsyrkande om ändrade regler för reklamtid i

kommersiell lokalradio (bet. 2000/01:

KU22). Liksom vid behandlingen under riksmötet

1999/2000 förutsatte utskottet att frågan om

reklamtider för kommersiell lokalradio följdes inom

Regeringskansliet. Motionen avstyrktes därför.

Under riksmötet 2001/02 behandlade utskottet

proposition 2001/02:82 Ändrade regler om annonser i

TV-sändningar med förslag till ändringar i radio-

och TV-lagen om hur annonser får sättas in i TV-

sändningar. I detta sammanhang behandlade utskottet

en motion med liknande innehåll som den nu aktuella.

Utskottet ansåg att det inte var påkallat att nu

förorda någon ändring av reglerna för reklamtid i

den kommersiella lokalradion, utan utskottet utgick

liksom tidigare från att frågan följdes inom

Regeringskansliet. Utskottet avstyrkte därför

motionen.

En liknande motion behandlades även under

föregående riksmöte. Utskottet ansåg alltjämt att

någon ändring av reglerna för reklamtid i den

kommersiella lokalradion inte var påkallad. Motionen

borde enligt utskottet därför avslås.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

och avstyrker därmed motion K382 yrkande 7.

Regler i TV-direktivet mot reklam

för barn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om att Sverige

aktivt bör verka för att EG:s TV-direktiv

skall omfatta regler om reklam riktad till

barn. Någon åtgärd från riksdagens sida är

enligt utskottet inte påkallad.

Motionen

I motion L352 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s)

yrkas att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att Sverige aktivt bör medverka

till att EG:s direktiv om TV även omfattar regler

för reklam riktad till barn (yrkande 1).

Motionärerna framhåller att Sverige är ganska ensamt

i EU om förbud mot barnreklam i TV. Inställningen

bland EU-länderna är enligt motionärerna att reklam

inte är bevisat skadligt för barn, att det är

viktigt att värna om TV-industrin och att

självsanering är det bästa sättet för att få bort de

värsta inslagen. Motionärerna anser att Sverige bör

medverka till ett EG-direktiv som omfattar reklam

riktad till barn.

Bakgrund

EG:s TV-direktiv

Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om

samordning av vissa bestämmelser som fastställts i

medlemsstaternas lagar och andra författningar om

utförandet av sändningsverksamhet för television,

ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv

97/36/EG (TV-direktivet), har till syfte att

möjliggöra fri rörlighet för TV-sändningar.

Direktivet innebär att den medlemsstat varifrån en

sändning härrör skall se till att sändningen följer

lagen i den medlemsstaten. Andra medlemsstater skall

tillåta fri mottagning och får inte hindra

vidaresändning av en TV-sändning från en annan

medlemsstat av skäl som omfattas av direktivet.

Direktivet innehåller minimiregler som gäller för

TV-sändningar från EU:s medlemsstater.

I kapitel 1, artikel 1, definieras TV-reklam,

smygreklam, sponsring och TV-köp.

Vidare sägs i kapitel 2, artikel 2.1, att den

ansvariga medlemsstaten skall säkerställa att alla

TV-sändningar som sänds av programföretag inom dess

jurisdiktion överensstämmer med bestämmelserna i det

rättssystem som gäller för sändningar avsedda för

allmänheten i den medlemsstaten.

I artikel 3.1 föreskrivs att medlemsstaterna har

frihet att föreskriva att TV-programföretagen inom

deras jurisdiktion skall följa mer detaljerade eller

striktare regler inom de områden som omfattas av

direktivet.

Kapitel 4 innehåller bestämmelser om TV-reklam,

sponsring och köp-TV. Här finns t.ex. regler om

reklamens placering och förbud mot viss typ av

reklam samt om tillåten mängd reklam. Några regler

som särskilt rör reklam riktad till barn finns inte

i direktivet.

Enligt artikel 20 får medlemsstaterna, med

vederbörlig hänsyn till gemenskapsrätten, fastställa

andra villkor än de som anges bl.a. i artikel 11.2-5

i fråga om sändningar som är avsedda uteslutande för

det nationella territoriet och som inte kan tas

emot, direkt eller indirekt, av allmänheten i en

eller flera andra medlemsstater. Detta gäller utan

att det påverkar tillämpningen av artikel 3.

Europeiska kommissionen avlämnade den 6 januari

2003 den fjärde rap-porten om tillämpningen av TV-

direktivet till rådet, Europaparlamentet,

Europeiska och sociala kommittén samt

Regionkommittén (KOM[2002]778 slutlig). När det

gäller kommissionens slutsatser och framtidsutsikter

konstaterades att rådet den 11 november 2002 antog

slutsatserna om översynen av TV-direktivet och

betonade den breda enigheten om att det finns behov

av omfattande förberedelser innan man utarbetar

några kommande förslag gällande direktivet.

Till rapporten bifogade kommissionen ett

arbetsprogram i syfte att inleda en allmän debatt

som är öppen för alla berörda parter, inklusive

kandidatländerna och deras medborgare. Den skall

behandla frågor i samband med översynen av TV-

direktivet, särskilt enligt vad som föreskrivs i

artikel 26 mot bakgrund av ny teknisk utveckling.

Kommissionens syfte är att bedöma behovet av att

uppdatera eller anpassa direktivet och, om

nödvändigt, vidta sammanhängande eller ytterligare

åtgärder.

Kommissionen har i ett meddelande den 15 december

2003 (KOM[2003]784 slutlig) rörande framtiden för

europeisk lagstiftning på det audiovisuella området

redogjort för sina slutsatser om regelverket på

området. Enligt kommissionen måste

regleringspolitiken i sektorn säkerställa vissa

allmänna intressen, som kulturell mångfald, rätt

till information, skydd av minderåriga och

konsumentskydd nu och i framtiden. Det omfattande

samråd som har genomförts bekräftade att dessa mål

inte ifrågasätts vid utvecklingen av tekniken eller

marknaden, utan vad som ifrågasätts är hur dessa mål

skall kunna uppnås i en förändrad miljö.

När det gäller framtida reglering kommer

kommissionen att gå vidare med en strategi i två

steg. I det korta perspektivet kan man enligt

kommissionen få bättre rättssäkerhet genom att

kommissionen utarbetar ett tolkningsmeddelande om

TV-reklam, eftersom det inte behövs någon översyn

av själva direktivet. Kommissionen anför vidare att

på medellång sikt är det några frågor som kräver

ytterligare övervägande och diskussion, vilket

skulle kunna leda till ändringar av TV-direktivet på

ett senare stadium. Frågorna kommer antingen att

analyseras av kommissionen med hjälp av expertråd

(fokusgrupper) eller så kommer kommissionen att

beställa oberoende studier om respektive ämnen.

Svenskt initiativ till förändringar i TV-

direktiv

Enligt ett pressmeddelande från Kulturdepartementet

den 2 mars 2004 har Sverige samma dag presenterat

ett förslag till tillägg i EG:s TV-direktiv vid det

informella ministermötet i Dublin. I meddelandet

framhålls att det är av yttersta vikt för Sverige

att de svenska förbuden för exempelvis barn- och

alkoholreklam går att tillämpa inom EU.

Enligt det svenska förslaget skall (om den andra

medlemsstaten begär det) programbolag som etablerat

sig i en annan medlemsstat än den som företaget

riktar sina sändningar emot vara tvingat att följa

de regler som gäller för sändningar i den mottagande

medlemsstaten.

Kulturministern anför i meddelandet att fri

rörlighet för TV-sändningar har kommit att bli

synonymt med att ett antal kommersiella

programföretag ägnar sig åt regelshopping inom EU

och etablerar sig i den medlemsstat som för

tillfället erbjuder de förmånligaste

reklambestämmelserna. Detta innebär enligt

kulturministern att svensk lag kringgås. Det kan

dessutom få konsekvenser för själva

programinnehållet.

Tidigare riksdagsbehandling

Konstitutionsutskottet behandlade under föregående

riksmöte en motion med ett liknande innehåll som den

nu aktuella (bet. 2002/03:KU25 s. 27 f.). Utskottet

framhöll att det inom EU hade påbörjats ett arbete

för att förbereda ett kommande förslag till

ändringar av TV-direktivet. Teman i detta arbete var

bl.a. TV-reklam samt skydd av minderåriga. Utskottet

utgick från att regeringen härvid fortsatt med kraft

verkade för att regler om reklam riktade till barn

skall införas i ett reviderat TV-direktiv. Någon

åtgärd från riksdagens sida med anledning av vad som

anförs i motionen var enligt utskottet därför inte

påkallad. Motionen avstyrktes i berörd del.

Utskottets ställningstagande

Som framgått ovan har man från svensk sida

presenterat ett förslag om tillägg till EG:s TV-

direktiv i syfte att förhindra s.k. regelshopping,

varvid de svenska förbuden för exempelvis barnreklam

inte skall kunna kringgås inom EU. Utskottet utgår

vidare alltjämt från att regeringen med kraft verkar

för att regler om reklam riktade till barn också

införs i TV-direktivet. Någon sådan åtgärd som

efterfrågas i motion L352 yrkande 1 är därmed inte

påkallad. Motionen avstyrks i berörd del.

Skyldighet att vidaresända program,

s.k. must carry

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion om begränsning

av must carry-skyldigheten.

Jämför reservation 14.

Motionen

I motion K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkas att

riksdagen beslutar att begränsa must carry-

skyldigheten i enlighet med vad som anförs i

motionen (yrkande 11). Enligt motionärerna finns

ingen anledning att ålägga kabelägare att

kostnadsfritt distribuera kommersiella program. De

anser vidare att det kan ifrågasättas om dagens

omfattande must carry-skyldighet är förenlig med

yttrandefrihetsgrundlagen. Motionärerna anför att

kravet på allmänhetens tillgång till allsidig

information måste anses tillgodosett genom att de

licensbetalda public service-kanalerna SVT 1 och SVT

2 omfattas av must carry-skyldigheten. Must carry-

regeln bör enligt motionärerna därför begränsas till

enbart public service-kanalerna.

Bakgrund

Gällande bestämmelse

I 8 kap. 1 § radio- och TV-lagen finns regler om

skyldighet att vidarebefordra vissa sändningar i

kabelnät, s.k. must carry. Skyldigheten gäller sedan

den

1 februari 1999 TV-sändningar som sker med tillstånd

av regeringen, dock högst tre samtidigt sända TV-

program från tillståndshavare vars verksamhet

finansieras genom TV-avgiftsmedel samt högst ett

program från andra tillståndshavare. Skyldigheten

gäller endast för sändningar för vilka

sändningstillståndet har förenats med krav på

opartiskhet och saklighet samt ett villkor om ett

mångsidigt programutbud där det skall ingå nyheter.

Program som har sänts ut med endast digital teknik

behöver endast sändas vidare med samma teknik i

kabelnäten.

Pågående arbete i Regeringskansliet

Regeringen beslutade den 13 mars 2003 att Radio- och

TV-lagsutredningen skulle överväga vissa ytterligare

frågor och föreslå de lagändringar som föranleds av

övervägandena (dir. 2003:30). En av de nya frågorna

som skulle utredas var skyldigheten att

vidarebefordra vissa TV-program. I denna del skulle

uppdraget redovisas före utgången av november 2003.

Radio- och TV-lagsutredningen avlämnade i november

2003 betänkandet Must carry (SOU 2003:109).

Utredningen bedömer att de skäl som bär upp reglerna

om vidaresändningsplikt i svensk lagstiftning

fortfarande är giltiga och kommer att vara det även

efter det att de analoga marksändningarna har

upphört. Andra möjligheter för att garantera de

kabelanslutna fastigheterna tillgång till ett

grundläggande TV-utbud efter digitaliseringen av

marknätet anser utredningen vara otillräckliga.

Utredningen anser att ett lagstadgat krav på

vidaresändningsplikt är motiverat utifrån ett starkt

allmänt intresse av att tillförsäkra alla hushåll

tillgång till ett grundläggande utbud av TV-program

och står därmed i överensstämmelse med EG-rätten.

Utredningen bedömer därutöver att det saknas

anledning att ändra de huvudsakliga kriterierna för

vilka program som kan komma i fråga. Utgångspunkten

är att vidaresändningsplikten inte bör omfatta mer

frekvensutrymme än den gör i dag, men att

digitaliseringen ger utrymme för att utöka antalet

TV-program som skall ha must carry-status.

Utredningen föreslår att vidaresändningsplikten

skall omfatta hela SVT:s och UR:s programutbud.

Efter digitaliseringen av sändningarna i marknätet

bör skyldigheten även omfatta program som sänds av

tillståndshavare som inte finansieras med TV-

avgiftsmedel, dock endast de som sänds med stöd av

sändningstillstånd som innehåller krav på

opartiskhet och saklighet samt villkor om mångsidigt

programutbud där det skall ingå nyheter.

Skyldigheten bör enligt utredningen begränsas till

tre sådana programtjänster.

Utredningen föreslår att sändningsplikten även

skall omfatta text-TV samt tjänster utöver själva

programtjänsten, om de har direkt anknytning till

TV-program som omfattas av sändningsplikt.

Enligt utredningen skall bestämmelsen om

vidaresändningsplikt vara teknikneutral.

Vidare föreslår utredningen en bestämmelse som ger

en kabeloperatör rätt till skälig ersättning från

programföretag för ersättningskostnader enligt

upphovsrättslagen, om vidaresändningsplikten annars

skulle bli orimligt betungande.

Från Regeringskansliet har aviserats att en

proposition om vidarebefordran av TV-program (s.k.

must carry) skall lämnas till riksdagen under

september 2004.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med riksdagens behandling av förslaget

till nu gällande regel om s.k. must carry-skyldighet

i radio- och TV-lagen avstyrkte

konstitutionsutskottet två motionsyrkanden som tog

sikte på att skyldigheten att vidarebefordra program

inte skulle omfatta fler program än de som

finansieras genom TV-avgift, dvs. SVT 1 och SVT 2

(bet. 1998/99:KU6). Utskottet konstaterade att det i

3 kap. 1 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen

stadgas att friheten enligt första stycket att sända

program genom tråd inte hindrar att det i lag

meddelas föreskrifter i fråga om skyldighet för

nätinnehavare att ge utrymme för vissa program i den

utsträckning det behövs med hänsyn till allmänhetens

intresse av tillgång till allsidig upplysning. Det

fanns enligt utskottet således ett uttryckligt

grundlagsstöd för bestämmelsen om sändningsplikt i 8

kap. 1 § radio- och TV-lagen. Grundlagsstödet

förutsätter dock att vidaresändningar behövs med

hänsyn till allmänhetens tillgång till allsidig

upplysning. Enligt utskottets mening innebar

regeringens förslag att skyldigheten att

vidarebefordra TV-sändningar i kabelnät skulle få en

rimlig omfattning när de digitala sändningarna i

marknät inleddes.

Utskottet har därefter vid flera riksmöten

vidhållit sin tidigare bedömning och avstyrkt

motionsyrkanden om begränsningar av must carry-

skyldigheten. Detta skedde senast i betänkandet

2002/03:KU25 (s. 42 f.).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte vill föregripa beredningen av

Radio- och TV-lagsutredningens förslag, avstyrker

motion K444 yrkande 11.

Åtgärder mot piratkort

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om åtgärder mot

s.k. piratkort.

Jämför reservation 15 och 16.

Motionerna

I motion K408 av Eva Flyborg (fp) yrkas att

riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen

anförs om att förbjuda innehav av s.k. piratkort för

att därigenom se betal-TV utan att erlägga avgift.

Motionären hänvisar till uppgifter från STOP-

föreningen, enligt vilken det finns minst 150 000

piratkort och dekodrar bland de svenska hushållen.

Det innebär att bolagens årliga förlust är mellan

0,5 till 1 miljard kronor. Konstnärer, författare,

skådespelare, regissörer, musiker m.fl. går miste om

ersättningar som de har rätt till som upphovsmän.

Mot denna bakgrund anser motionären att det enda

rimliga är att förbjuda innehav av piratkort i

likhet med vad som gäller i andra länder, t.ex.

Danmark.

I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) yrkas

att riksdagen ger regeringen till känna vad i

motionen anförs om att det behövs ökade incitament

för att komma åt tillverkningen och distributionen

av piratkort (yrkande 30). Motionärerna anför att

åtgärder bör vidtas när det gäller tillverkningen

och distributionen av piratkort, eftersom det är

svårt att kontrollera innehavet av piratkort. Då kan

man också få ett stopp på försäljningen, och

piratkorten kan inte brukas i samma omfattning som i

dag. Genom att försvåra eller helst strypa

tillgången på piratkort kan man enligt motionärerna

förhoppningsvis få en lösning på problemet.

Centerpartiet anser att det är nödvändigt med ökade

incitament för att stoppa tillverkningen och

distributionen av piratkort. Detta bör ges

regeringen till känna.

Bakgrund

Gällande bestämmelser

I lagen (2000:171) om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning finns bestämmelser som avser

att förhindra tillgång till vissa tjänster. Lagen

trädde i kraft den 1 maj 2000 och innebar bl.a. en

anpassning till Europaparlamentets och rådets

direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det

rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller

utgörs av villkorad tillgång (prop. 1999/2000:49,

bet. 1999/2000:KU16, rskr. 1999:2000:171). Genom

lagen skärptes tidigare gällande svenska regler om

förbud mot avkodningsutrustning som ger obehörig

tillgång till radio- och TV-sändningar. Vidare kom

även informationssamhällets tjänster att omfattas av

den nya lagen.

Enligt 2 § avses med tjänst i denna lag

1) en ljudradio- eller TV-sändning som är riktad

till allmänheten,

2) varje annan tjänst som utförs elektroniskt, på

distans och på begäran av mottagaren, och

3) tillhandahållandet av villkorad tillgång till

en tjänst som avses i 1 och 2, betraktat som en

tjänst i sig.

Vidare sägs i 4 § att med avkodningsutrustning avses

utrustning eller programvara som utformats eller

anpassats för att göra en tjänst som omfattas av

lagen tillgänglig i tolkningsbar form.

I 5 § föreskrivs att avkodningsutrustning inte får

yrkesmässigt eller annars i förvärvssyfte

tillverkas, importeras, distribueras, säljas, hyras

ut, innehas, installeras, underhållas eller bytas ut

i syfte att göra en tjänst som omfattas av lagen

tillgänglig i tolkningsbar form utan

tjänsteleverantörens godkännande.

Enligt 6 § skall den som på annat sätt än genom

import uppsåtligen bryter mot 5 § dömas till böter

eller fängelse i högst två år. Om straff för olovlig

införsel finns bestämmelse i lagen (2000:1225) om

straff för smuggling.

Därutöver sägs i 9 § att den som uppsåtligen

bryter mot 5 § skall betala skälig ersättning för

att den tjänst som gjorts tillgänglig genom

gärningen har utnyttjats samt ersättning för den

ytterligare ekonomiska skada som gärningen har

medfört.

Tidigare riksdagsbehandling

I samband med konstitutionsutskottets behandling av

regeringens förslag till gällande lag om förbud

beträffande viss avkodningsutrustning behandlades

också en motion med yrkande om att lagen skulle

kompletteras så att även innehav av olagligt

kopierat kort förbjöds. I andra hand begärdes att

regeringen inom tre år skulle återkomma till

riksdagen med en utvärdering för att visa om

piratkopieringen minskat i Sverige (bet.

1999/2000:KU16 s. 4 f.).

När det gällde frågan om att kriminalisera privat

innehav av utrustning delade utskottet regeringens

bedömning. Regeringen erinrade om att EG-direktivet

endast avser verksamheter för kommersiella ändamål,

och att det av främst proportionalitets- och

subsidiaritetsskäl inte ansetts befogat att

föreskriva gemensamma regler i fråga om privat

innehav eller användning av olovlig utrustning.

Regeringen hade förståelse för vissa

remissinstansers invändningar mot att privat innehav

inte föreslogs bli omfattat av förbudet. Dock

påminde regeringen om att frågan om ett förbud mot

privat innehav av olaglig utrustning togs upp redan

i samband med tillkomsten av den tidigare lagen. Då

gjordes bedömningen att rättsväsendets resurser

borde koncentreras på sådan verksamhet som genom

omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer

allvarliga skadeverkningar. Detta ställningstagande

hade enligt regeringen alltjämt bärighet. Till detta

kom att efterlevnaden av ett sådant förbud i

praktiken skulle bli omöjlig att kontrollera, och

regeringen ansåg att det finns risk att ett sådant

förbud inte skulle få något genomslag utan tvärtom

bidra till att minska respekten för lagstiftningen i

allmänhet. För att en kriminalisering av privat

innehav skall komma i fråga borde det enligt

regeringen även finnas ett starkt samhälleligt

intresse av ett förbud av sådant slag. Uppgifter

från de nordiska länder (Finland och Norge) som har

infört förbud mot privat innehav visade enligt

regeringen inte på ett tillförlitligt sätt att just

denna reglering har haft en påtaglig effekt på

tillgången till olaglig utrustning.

Regeringen påminde vidare om att åtgärder mot

"piratverksamhet" hade vidtagits inom EU och ansåg

att den utvidgade skadeståndsskyldighet som föreslog

i propositionen innebar att skadeverkningarna kunde

begränsas.

Utskottet avstyrkte därmed yrkandet i den aktuella

motionen om en kriminalisering av innehav av

olagligt kopierade kort. Emellertid framhöll

utskottet att ställningstagandet innebar att

utskottet inte ville förringa den ekonomiska skada

som privat innehav av avkodningsutrustning kan

medföra. Enligt utskottet fanns det därför anledning

för regeringen att noga följa utvecklingen inom

området och effekterna av den nya lagen. Utskottet

förutsatte att så skedde och ansåg därför inte att

något sådant tillkännagivande som efterfrågades i

motionen behövdes.

Skriftligt svar på fråga

Kulturminister Marita Ulvskog svarade den 5 mars

2003 på en skriftlig fråga om piratkopierade

dekoderkort för betal-TV. Det som efterfrågades var

vilka åtgärder som kommer att vidtas för att

försvåra innehav av s.k. piratkort. Marita Ulvskog

framhöll att lagstiftningen om förbud beträffande

viss avkodningsutrustning skiljer sig från det

upphovsrättsliga skyddet. Det upphovsrättsliga

skyddet ger den som har skapat ett verk, t.ex. en

bok, ett konstverk eller ett datorprogram, vissa

rättigheter, både ekonomiska och ideella, att

förfoga över det. Skyddet för kodade tjänster syftar

till att säkerställa att en leverantör får

ersättning för en tjänst han utför.

Vidare anförde Marita Ulvskog att frågan om förbud

mot privat innehav av avkodningsutrustning berördes

vid tillkomsten av lagen. Då gjorde regeringen

bedömningen att rättsväsendets resurser borde

koncentreras på sådan verksamhet som genom

omfattning, regelbundenhet m.m. kan leda till mer

allvarliga skadeverkningar. Härtill kommer enligt

kulturministern att efterlevnaden av ett förbud mot

privat innehav i praktiken skulle bli mycket svårt

att kontrollera. Hon påpekade att riksdagen godtog

regeringens bedömning.

Därutöver anförde Marita Ulvskog att hon noga

följt utvecklingen sedan dess på detta område och

därför är väl medveten om den problembild som

skisseras i den skriftliga frågan. Hon ville i detta

sammanhang peka på resultatet av det

förhandlingsarbete som just nu pågår inom EU:s s.k.

tredje pelare om ett rambeslut om angrepp på

informationssystem som kan bli av intresse för denna

fråga.

Utskottets kansli har inhämtat att det inom

Regeringskansliet bereds en s.k.

godkännandeproposition rörande ett utkast till

rambeslut om angrepp på informationssystem. Vidare

har från Regeringskansliet uppgivits att lagen om

förbud mot viss avkodningsutrustning kan komma att

beröras i den aviserade propositionen om

upphovsrätten i informationssamhället - genomförande

av direktiv 2001/29 EG m.m. vilken planeras att

avlämnas till riksdagen under hösten 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att riksdagen vid

antagandet av lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning delade regeringens bedömning

att förbud mot privat innehav av s.k. piratkort inte

skulle införas. Som framgått ovan kan den nämnda

lagen komma att beröras i två lagstiftningsärenden,

som för närvarande är under beredning i

Regeringskansliet. Utskottet, som utgår från att

regeringen alltjämt är väl medveten om de problem

som påtalas i motionerna K408 och Kr326 yrkande 30

och följer utvecklingen av dessa frågor, anser inte

att någon åtgärd är påkallad från riksdagens sida.

Motionerna avstyrks därför i berörd del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. De digitala TV-sändningarnas räckvidd

(punkt 1)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2003/04:118 och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:K28 yrkande 1, 2003/04:K29

yrkande 1, 2003/04:K444 yrkandena 14 och 16 och

2003/04:Kr359 yrkande 5 och avslår motion

2003/04:Kr326 yrkandena 27 och 28.

Ställningstagande

Vår uppfattning är att verksamheten i det digitala

marknätet bör grundas på marknadsmässiga

överväganden bland aktörerna på marknaden. Staten

skall förhålla sig teknikneutral och inte försöka

styra vare sig teknikutveckling eller konkurrens

inom medieområdet. Aktörer på en fri marknad kan

själva bestämma vilken distributionsform som är mest

attraktiv samt hur ett eventuellt teknikskifte skall

genomföras.

Staten har valt den teknik som är ekonomiskt och

tekniskt underlägsen. Den kostar onödigt stora

summor och riskerar dessutom att urholka kvaliteten

i dagens sändningar i SVT. Genom kabel-, satellit-

eller Internetdistribuerad digital TV kan man uppnå

samma täckning som via marknätet. Att staten ändå

valt denna teknik beror enligt vår uppfattning på

att marksänd digital TV är den enda

distributionsform som på grund av sitt begränsade

utrymme ger det offentliga kontroll över det som

vidaresänds. Vi vill framhålla att därmed tvingas

dock alltfler konsumenter, och därmed en större del

av medierna, in i den distributionsform som har

lägst kapacitet och sämst utrymme för

interaktivitet. Digital TV i marknätet riskerar

dessutom att låsa breda frekvensområden som annars

kan användas till mobila Internettjänster. Det bör

också påpekas att det digitala marknätet har varit

behäftat med betydande ekonomiska kostnader och

problem.

Mot bakgrund av vad som nu anförts bör, med bifall

till motionerna K28 yrkande 1, K29 yrkande 1, K444

yrkandena 14 och 16 samt Kr359 yrkande 5,

proposition 2003/04:118 avslås. Därmed avstyrker vi

motion Kr326 yrkandena 27 och 28.

2. Tidpunkten för övergång till digital teknik

(punkt 2)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K28 yrkande 2,

2003/04:K29 yrkande 2 och 2003/04:K444 yrkande 15.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör det analoga nätet släckas

ned först då en övervägande del av TV-konsumenterna

har valt att gå över till en annan

distributionsform. En nedsläckning bör alltså ske

som en konsekvens av den tekniska utvecklingen och

genom konsumenternas aktiva val. Vi anser därför att

regeringen bör sätta upp andra villkor för en

släckning av det analoga marknätet. Villkoren bör

präglas av en hänsyn till TV-publiken och ta sikte

på att den digitala tekniken har utvecklats så långt

att övergången skall kunna ske utan att stora

grupper ställs utanför den programverksamhet som de

betalar för. Det kan därmed visa sig att det inte är

ekonomiskt försvarbart för vare sig SVT eller

hushållen att släcka ned det analoga marknätet under

överskådlig tid. Vi anser därför, med bifall till

motionerna K28 yrkande 2, K29 yrkande 2 och K444

yrkande 15, att riksdagen skall upphäva sitt beslut

om att de analoga marksändningarna skall upphöra den

1 februari 2008 och att en ny prövning av en lämplig

tidpunkt bör ske med utgångspunkt i vad som nu

anförts.

3. Grundläggande principer och former för

programföretags verksamhet (punkt 5)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K271 yrkande 10,

2003/04:K444 yrkandena 1, 4 och 6 och 2003/04:Kr359

yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att yttrandefriheten och rätten

till fri åsiktsbildning utgör omistliga hörnstenar i

ett demokratiskt samhälle. I Europakonventionen

kommer detta till uttryck genom artikel 10, vilken

stadgar att rätten att t.ex. sända radio eller TV är

en civil rättighet, och genom artikel 6 enligt

vilken en sådan rättighet inte får begränsas utan

rättslig prövning. Enligt vår uppfattning framstår

mot denna bakgrund den svenska regleringen, som

bl.a. innebär att staten har monopol på

sändningsrätter för radio och TV utan möjlighet för

den enskilde till rättslig prövning, som oförenlig

med konventionen. Vi anser att det är angeläget att

i detta avseende stärka den enskildes

rättighetsskydd så att det bättre stämmer överens

med konventionen.

Därutöver vill vi framhålla att yttrandefriheten

och tryckfriheten är centrala värden i fria och

demokratiska samhällen. För att ett fritt och öppet

samhälle skall bevaras är tanke- och

informationsfrihet av fundamental vikt. I ett fritt

och demokratiskt samhälle skall det enligt vår

uppfattning råda frihet att ge ut och distribuera

medieprodukter samt att fritt pröva deras ekonomiska

bärkraft. Det skall vara mediekonsumenterna som,

inom ramen för de tekniska begränsningar som gäller

för olika medier, genom sina val avgör vilka medier

som skall ha framgång. Vi vill framhålla att det är

av utomordentlig vikt att massmedieföretag står fria

från beroende till regeringen och att den fria

konkurrensen värnas.

Vi vill också framhålla att nödvändigheten av en

statlig reglering av frekvensfördelning minskar

genom att den tekniska utvecklingen möjliggör ett

effektivare utnyttjande av frekvensbanden. Därför

anser vi att framtida koncessioner inom radio och TV

skall fördelas genom ett auktionsförfarande

motsvarande det som ursprungligen tillämpades för

den privata lokalradion. Staten bör inte lägga sig i

hur frekvensbanden utnyttjas utöver de hänsyn som

behöver tas när det gäller användningsområden för

närliggande frekvensområden.

Vad vi nu har anfört bör med bifall till

motionerna K271 yrkande 10, K444 yrkandena 1, 4 och

6 samt Kr359 yrkande 3 ges regeringen till känna.

4. Teknikneutral medielagstiftning (punkt 6)

av Helena Bargholtz (fp) och Tobias Krantz (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Kr359 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att ett nyckelord i den utveckling

vi ser i dag är teknikkonvergens. Alltfler medier

utnyttjar alltmer lika teknik. Inte endast

nationsgränser suddas ut när global kommunikation

blir vardag. Också gränserna mellan olika medier

tunnas ut alltmer och blir diffusa. Enligt vår

uppfattning är det därför viktigt att ta ett

helhetsgrepp över det mediala utbudet utan hänsyn

till vilken teknik som används för att distribuera

innehållet. Lagstiftning och politik måste bli mer

teknikneutrala. Det vi i stället förordar att är

stödet till svensk kultur, i detta sammanhang främst

den som är förpackad i elektronisk kommunikation,

ökar. Vi anser därför, i enlighet med vad som anförs

i motion Kr359 yrkande 10, att det bör göras en bred

översyn av den medielagstiftning som finns i dag,

innefattande kulturpolitiska mål och stödformer, i

syfte att uppnå en större teknikneutralitet.

5. Mediekoncentration (punkt 7)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K388.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att mångfald i medierna är av

betydande vikt för den fria åsiktsbildningen. För

att tryck- och yttrandefrihet skall kunna fungera i

praktiken krävs distributionskanaler så att

tidningar och tidskrifter verkligen kan nå sina

läsare. I dag är situationen dock sådan att

distributionskanalerna krymps och kontrolleras av

några enstaka, dominerande förlag. Mångfalden, och

därmed tryck- och yttrandefriheten, sätts därmed ur

spel. Vi anser att detta är mycket allvarligt.

Regeringens uppdrag till Konkurrensverket att

kartlägga och analysera mediemarknaden, inklusive

distributionen av tidskrifter, var välkommet, men

analysen skulle endast ske från konkurrenssynpunkt.

Enligt vår uppfattning bör distributionen av

tidskrifter även utredas ur ett tryck- och

yttrandefrihetsperspektiv. Vi instämmer därför i vad

som anförs i motion K388 yrkande 1 om en sådan

utredning och att hänsyn därvid skall tas till

Mediekoncentrationskommitténs förslag.

Vi delar vidare uppfattningen i motion K388

yrkande 2 att en särskild regel bör införas i

konkurrenslagen om att prövningen i fall som har

betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall

ske under beaktande av de grundläggande intressena

av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri

och allsidig upplysning och ett konstnärligt

skapande. Därmed säkerställs att konkurrenslagen

tillämpas med beaktande av mediesektorns särart. I

detta sammanhang kan noteras att Konkurrensverket i

sin rapport föreslagit att frågan om konkurrenslagen

är tillämplig på medieområdet bör klargöras.

Därutöver anser vi, i enlighet med vad som anförs

i motion K388 yrkande 3, att en

mediekoncentrationslag bör införas vid sidan av

konkurrenslagen. Därmed kan situationer där bolag

med en dominerande ställning hämmar en effektiv

konkurrens förhindras.

Vad som nu anförts bör med bifall till motion K388

i dess helhet ges regeringen till känna.

6. Rätt till genmäle (punkt 9)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att mediesamhället tenderar att

karakteriseras av tillspetsning och konkretisering,

vinkling, personifiering, intensifiering och

polarisering. Denna utveckling kan i flera avseenden

hota enskildas integritet och värdighet. På andra

håll i Europa har en laglig genmälesrätt

diskuterats. Bestämmelsen i radio- och TV-lagen om

beriktigande blir enligt min mening lätt en

"gummiparagraf" utan någon egentlig kärna. Eftersom

självsaneringen på detta område knappast är

övervägande bör en mer detaljerad och mer

substantiell rätt till genmäle införas. Därmed

skulle ett förstärkt skydd för den enskilde uppnås.

Vad som nu anförts bör med bifall till motion K382

yrkande 1 ges regeringen till känna.

7. Negativ textreklam (punkt 10)

av Ingvar Svensson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag vill framhålla att ett massmedium systematiskt

kan missgynna eller misskreditera genom att beskriva

ett företag, en organisation eller en produkt på ett

osakligt och felaktigt sätt. I dag finns en mycket

liten möjlighet att beivra sådan verksamhet. Såsom

anförs i motion K382 yrkande 2 borde även denna typ

av systematisk och osaklig misskreditering bli

föremål för den medieetiska debatten. Jag anser

därför att regeringen borde ta initiativ till

överläggningar med branschen för att åstadkomma

frivilliga överenskommelser inom området. Om man

inte lyckas med detta bör möjligheterna till

lagstiftning undersökas. Vad som nu anförts bör med

bifall till den nämnda motionen ges regeringen till

känna.

8. Granskningsnämnden för radio och TV

(punkt 11)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Ingvar Svensson (kd), Henrik S Järrel (m), Tobias

Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att Granskningsnämnden för radio

och TV har en viktig uppgift att fylla i sitt arbete

med att hävda den enskildes integritet och

värdighet. Det har ibland riktats kritik mot nämnden

med hänvisning till att den rutinmässigt och utan

närmare analys tycks avfärda en del anmälningar och

kränkningar. I likhet med vad som anförs i motion

K382 yrkande 3 vill vi framhålla att det är viktigt

att statliga myndigheter seriöst ägnar sig åt det

som de är tillsatta att sköta. Det finns en risk för

att granskningen över en tidsperiod leder till

avtrubbning vid de olika bedömningarna. Enligt vår

mening är det därför dags att nu genomföra en

allsidig och relevant utvärdering av

Granskningsnämndens verksamhet. Vad som nu anförts

bör med bifall till den nämnda motionen i berörd del

ges regeringen till känna.

9. Effekter av sexualiseringen av det

offentliga rummet och en stereotyp

heterosexuell norm (punkt 12)

av Mats Einarsson (v) och Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:So568 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att sexualiseringen av det

offentliga rummet bidrar till att både kvinnor och

män exponeras på ett fördomsfullt sätt. Som

framhålls i motion So568 yrkande 3 finns inga

entydiga samband mellan ett mediebudskaps innehåll

och dess effekt på mottagarna. En ständig exponering

av dessa schabloniserade bilder bidrar emellertid

till en normalisering och en avtrubbning där man

riskerar att inte längre reagera på könsförtryck,

trakasserier och sexualiserat våld. Det är viktigt

att samhället skaffar sig mer kunskap om hur både

sexualiseringen av det offentliga rummet och den

stereotypa heterosexuella norm som är rådande i

medierna påverkar människors möjligheter att

utveckla den kärlek som de själva önskar. Regeringen

har visserligen tagit vissa initiativ när det gäller

kunskapsuppbyggnad kring sexualiseringen av det

offentliga området. Enligt vår mening kan det dock

redan nu konstateras att det finns behov av att

utifrån det nu förda resonemanget göra en översyn av

lagstiftning och regleringar av reklam- och

medieområdet om vilka förändringar som skulle behöva

göras. Vad som nu anförts bör med bifall till den

nämnda motionen ges regeringen till känna.

10. Den framtida digitalradion (punkt 15)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Kr359 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill framhålla att det finns oroväckande tecken

på att samma krafter som agerade för en

statsdirigerad utveckling av digital TV i marknätet

nu agerar för en liknande styrd process med den

digitala radion. Sådana tendenser måste med kraft

avvisas. Enligt vår uppfattning får man inte i fråga

om den digitala radion upprepa det misslyckade

försöket från den digitala TV:ns område att mot

konsumenternas vilja tvinga fram ett teknikskifte.

Vad som nu anförts bör med bifall till motion Kr359

yrkande 7 ges regeringen till känna.

11. Kommersiell nationell radio (punkt 16)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:K382 yrkande 6 och

2003/04:K444 yrkande 13.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att vidga

yttrandefriheten genom att öppna för såväl nya

regionala radiokanaler som fria nationella kanaler.

Enligt vår uppfattning saknas både tekniska och

demokratiska skäl för att begränsa den fria radions

utveckling. Underlaget för att satsa på kvalitet och

kvalificerade programkoncept urholkas genom att

varje radiostation begränsas till ett litet

sändningsområde. Förbudet mot kommersiella

rikstäckande kanaler motverkar därmed möjligheten

till mångfald, samtidigt som de befintliga statliga

rikstäckande radiokanalerna inte utsätts för någon

heltäckande konkurrens. Koncessioner för fria

nationella radiokanaler bör därför erbjudas. De

privata lokala radiostationerna skall ges möjlighet

att inom nätverk samverka nationellt om olika delar

av programutbudet. Härigenom skapas möjlighet till

kvalitetskanaler som riktar sig till olika delar av

publiken och som kan nå tillräckligt underlag för

att finansiera ett fördjupat programutbud. Vad som

anförts bör med bifall till motionerna K382 yrkande

6 och K444 yrkande 13 ges regeringen till känna.

12. Regionala koncessioner för TV (punkt 18)

av Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel (m) och

Nils Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K444 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att staten genom regionala koncessioner bör

ge olika TV-stationer möjlighet att, redan i det

analoga nätet, börja sända med olika delar av landet

som sändningsområden. TV-bolag som växer fram ur en

sådan process skall kunna genomföra nationella

sändningar genom samarbete. Enligt vår uppfattning

skall nya tillstånd inte innehålla särskilda av

staten reglerade program- och reklamvillkor för vare

sig TV 4 eller andra programföretag. Vad som nu

anförts bör med bifall till motion K444 yrkande 12

ges regeringen till känna.

13. Reklamtid i kommersiell lokalradio

(punkt 22)

av Gunnar Hökmark (m), Ingvar Svensson (kd),

Henrik S Järrel (m) och Nils Fredrik Aurelius

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K382 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi delar uppfattningen i motion K382 yrkande 7 att

en kommersiell lokalradio inte kan utöka sin reklam

under sändningarna i alltför hög grad utan att

samtidigt förlora lyssnare. Det finns således en

självreglerande nivå för hur mycket reklam som kan

sändas. I enlighet med vad som anförs i motionen bör

därför reglerna på området lättas upp. Vad som nu

har anförts bör med bifall till den nämnda motionen

i berörd del ges regeringen till känna.

14. Skyldighet att vidaresända program

(punkt 24)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K444 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning saknas det anledning att

ålägga kabelägare att kostnadsfritt distribuera

kommersiella program. Vi anser också, i likhet med

vad som anförs i motion K444 yrkande 11, att det kan

ifrågasättas om dagens omfattande skyldighet att

vidaresända program, s.k. must carry, är förenlig

med yttrandefrihetsgrundlagen. Kravet på

allmänhetens tillgång till allsidig information

måste enligt vår mening anses tillgodosett genom att

de licensbetalda public service-kanalerna omfattas

av must carry-skyldighet. Denna skyldighet bör

därför begränsas till enbart dessa kanaler. Vad som

nu har anförts bör med bifall till den nämnda

motionen i berörd del ges regeringen till känna.

15. Åtgärder mot piratkort (punkt 25)

av Kerstin Lundgren (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Kr326 yrkande 30 och avslår

motion 2003/04:K408.

Ställningstagande

Det finns i dag en stor marknad för piratkopierade

programkort för betal-TV i Sverige.

Branschorganisationen uppskattar att det finns

närmare 400 000 piratkort och att piratmarknaden

omsätter ca 1 miljard kronor. Reglerna på detta

område har visserligen skärpts genom den lag om

förbud beträffande viss avkodningsutrustning som

infördes för några år sedan. Man har dock valt att

inte kriminalisera innehav av piratkort, bl.a. av

skälet att det skulle bli mycket svårt att

kontrollera privat innehav. Såsom anförs i motion

Kr326 yrkande 30 bör i stället åtgärder vidtas som

gäller tillverkningen och distributionen av

piratkort. Om tillverkningen av piratkort

förhindras, kan man också få ett stopp på

försäljningen och därmed bruket av piratkort. Enligt

Centerpartiets uppfattning är det nödvändigt med

ökade incitament för att stoppa tillverkningen och

distributionen av piratkort. Vad som nu anförts bör

med bifall till motionen Kr326 yrkande 30 och med

avslag på motionen K408 ges regeringen till känna.

16. Åtgärder mot piratkort (punkt 25)

av Gustav Fridolin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K408 och avslår motion

2003/04:Kr326 yrkande 30.

Ställningstagande

Genom den nya lagen om förbud beträffande viss

avkodningsutrustning, som trädde i kraft för fyra år

sedan, skärptes reglerna på detta område. Något

förbud mot innehav av s.k. piratkort infördes inte.

Mängden av illegalt framställda och distribuerade

kort är, trots den skärpta lagstiftningen, alltjämt

stor. Som anförs i motion K408 lider betal-TV-

bolagen därmed årligen stora förluster. Konstnärer,

författare, skådespelare, regissörer, musiker m.fl.

går miste om ersättningar som de har rätt till som

upphovsmän. I denna situation förefaller det vara

rimligt att förbjuda också innehav av piratkort. Det

finns således ett behov av att utreda hur den

problematiska situationen kan åtgärdas. En sådan

utredning bör syfta till att ett förbud mot innehav

av piratkort införs. Vad som nu anförts bör med

bifall till den nämnda motionen och med avslag på

motion Kr326 yrkande 30 ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Mediekoncentration (punkt 7)

av Gunnar Hökmark (m), Helena Bargholtz (fp),

Henrik S Järrel (m), Tobias Krantz (fp) och Nils

Fredrik Aurelius (m).

Massmedierna spelar i moderna demokratier en

betydande roll för opinionsbildningen och därmed

möjligheterna att förstärka och fördjupa demokratin.

Mångfald inom medierna med möjlighet för många olika

röster och uppfattningar att göra sig hörda är

därför av vital betydelse för vårt samhälle.

Mediekoncentrationskommitténs förslag innebär att

vanlig lag, i detta fall konkurrenslagen och en ny

mediekoncentrationslag, skall kunna bryta igenom

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen. Det är betydande ingrepp

i de grundlagar som skall garantera tryck- och

yttrandefrihet. Enligt vår uppfattning är det

väsentligt att rågången mellan fria medier och

statsmakt upprätthålls. Det sker bäst genom att

tryckfrihetsförordningen och

yttrandefrihetsgrundlagen är tydliga och så få

genombrott av vanlig lag som möjligt sker. De

problem som finns vad gäller svenska medier, t.ex.

att kvalitetsmedier har svårt att hävda sig och att

mediekoncentrationen är betydande, kommer enligt vår

mening knappast att lösas genom att en regel införs

om att konkurrenslagen också skall gälla

medieområdet. En sådan åtgärd kommer enbart att

skapa nya problem. Sett över en längre tid kan man

vidare konstatera att den tekniska utvecklingen och

politiska beslut har gjort att mediekoncentrationen

har minskat. Den viktigaste förändringen är att

etermonopolet har fallit. Fortfarande utgör public

service-bolagen det dominerande inslaget i den

svenska medievärlden.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

2003/04:118 Digitala TV-sändningar:

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

räckvidden för de digitala marksändningarna.

Följdmotioner

2003/04:K28 av Tobias Krantz m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition om

digitala TV-sändningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att beslutet

om nedsläckning av det analoga TV-nätet måste

omprövas.

2003/04:K29 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:118.

2. Riksdagen beslutar upphäva beslutet om att de

analoga marksändningarna skall upphöra den 1

februari 2008 i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04:K271 av Bo Lundgren m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sändningsrätter

för radio och TV.

2003/04:K362 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ser över hur lagen

(1990:886) om granskning och kontroll av filmer

och videogram efterföljs och vid behov återkommer

till riksdagen med nya lagförslag.

2003/04:K365 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en positiv utveckling

för de lokala TV- och radiostationerna.

2003/04:K382 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övervägande av

laglig genmälesrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regelverk för

"negativ textreklam".

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en allsidig och

relevant utvärdering av verksamheten hos

Granskningsnämnden för radio och TV.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

nationell fri radio på kommersiell grund.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förändrade regler

för reklamtid i den kommersiella radion.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till en avvecklingsplan ner till en rimlig

nivå för de höga koncessionsavgifter som gäller

för de ursprungliga tillstånden för kommersiell

lokalradio.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om hur koncessionsavgiften för TV-sändning

i det analoga nätet skall justeras enligt vad i

motionen anförs.

2003/04:K388 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

distributionskanalerna för tidskrifter ur ett

tryck- och yttrandefrihetsperspektiv.

2. Riksdagen begär att regeringen lämnar förslag

till ändring i konkurrenslagen där en särskild

regel ingår om att prövningen i fall som har

betydelse för den grundlagsskyddade sektorn skall

ske under beaktande av de grundläggande intressena

av att säkerställa ett fritt meningsutbyte, en fri

och allsidig upplysning och ett fritt konstnärligt

skapande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

återkommer med förslag till

mediekoncentrationslag.

2003/04:K408 av Eva Flyborg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att förbjuda innehav av

s.k. piratkort för att därigenom se betal-TV utan

att erlägga avgift.

2003/04:K439 av Peter Jonsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om priskonkurrensen på det

fasta digitala TV-nätet.

2003/04:K444 av Gunnar Hökmark m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om från staten

oberoende medier.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tryck-, yttrande-

respektive etableringsfrihet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om formerna för

fördelning av sändningstillstånd.

10. Riksdagen beslutar att koncessionsavgiften för

TV 4 avvecklas i enlighet med vad som anförs i

motionen.

11. Riksdagen beslutar att begränsa must carry-

skyldigheten i enlighet med vad som anförs i

motionen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regionala

koncessioner.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om koncessioner för

fria nationella radiokanaler samt möjligheten till

lokala radiostationers nationella samverkan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om övergången från

analog till digital TV.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tidpunkt för

släckning av det analoga marknätet.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens roll vid

teknikskiften inom medierna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utvärdering av

misslyckandet med DAB.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fördelning av

koncessioner för digitalradion.

2003/04:L352 av Carina Adolfsson Elgestam m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

bör medverka till att EU:s direktiv om TV och

regler för reklam även omfattar regler för reklam

riktad till barn.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

lagstiftning och regleringar på reklam- och

medieområdet.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att alla som i

dag kan se analoga TV-sändningar skall garanteras

TV-mottagning via digitala marksändningar eller

undantagsvis via satellit.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en utbyggnad

av det digitala TV-nätet.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

kommissionen som skall se över direktiven om

digitala TV-sändningar även bör se över kryptering

samt konsumentekonomiska konsekvenser av det

digitala teknikskiftet.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det behövs

ökade incitament för att komma åt tillverkningen

och distribueringen av piratkort.

2003/04:Kr359 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av en fri

konkurrens på TV-marknaden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om

vilken digitaliseringsteknik som skall användas

skall avgöras av marknaden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett statligt

operatörsföretag inte självständigt skall få välja

ut vilka programföretag som skall ingå i ett

sändarnät.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den digitala

radion inte får utsättas för samma ingrepp som

skett med digital-TV.

10. Riksdagen begär att regeringen låter göra en

översyn av den samlade medielagstiftningen i syfte

att uppnå teknikneutralitet enligt vad i motionen

anförs.

2003/04:Kr386 av Dan Kihlström m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarandet av

närradions ideella och lokala inriktning.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om hur lokal-TV kan stärkas och utvecklas.

Bilaga 2

Yttrande från kulturutskottet 2003/04:KrU3y

Till konstitutionsutskottet

Konstitutionsutskottet har den 15 april 2004

beslutat att bereda kulturutskottet tillfälle att

yttra sig över proposition 2003/04:118 Digitala TV-

sändningar jämte motioner.

Kulturutskottet yttrar sig i det följande

dels över propositionen, dels

över motionerna 2003/04:K28

(fp) och 2003/04:K29 (m).

Utskottets överväganden

Propositionen

Riksdagen beslutade i maj 2003 att den marksända

televisionen skall övergå till digital teknik och

att de analoga marksändningarna efter en

övergångsperiod skall ha upphört den 1 februari 2008

(prop. 2002/03:72, yttr. 2003/04:KrU1y, bet.

2002/03:KU33, rskr. 2002/03:196). Riksdagen begärde

att regeringen skulle återkomma med förslag om de

digitala sändarnätens utbyggnad, om de digitala TV-

sändningarnas tillgänglighet och om riktlinjerna för

tillståndsgivningen. Vidare delade riksdagen

regeringens bedömning att alla som bor i Sverige bör

ha möjlighet att även efter en nedsläckning av det

analoga marknätet kunna ta emot programmen från SVT

och UR, antingen via marknätet eller via satellit.

Riksdagen ansåg också att minst två digitala

marksändarnät bör byggas ut (prop. avsnitt 2 och 3).

Av den nu aktuella propositionen framkommer att

regeringen anser att man bör eftersträva att - vid

skiftet från analog till digital sändningsteknik -

så många hushåll som möjligt kan använda den

mottagningsteknik som är billigast och minst

komplicerad för konsumenterna och att hushållen

skall drabbas av så små olägenheter som möjligt vid

själva övergången. Full befolkningstäckning för de

digitala TV-sändningarna kan uppnås genom enbart

marksändningar eller genom en kombination av

marksändningar och satellitsändningar. Om de

digitala marksändningarna skulle byggas ut i mindre

omfattning skulle emellertid de konsumenter som

endast ges tillgång till satellitmottagning komma

att drabbas av olägenheter. Det är ofta mer

komplicerat att ta emot digitala satellitsändningar

än digitala marksändningar och det är inte möjligt

att till överkomliga kostnader ordna

satellitmottagning på alla platser. I och med att

satellitsändningarna krypteras måste dessutom även

den som endast vill se avgiftsfria TV-program ha ett

programkort, vilket medför extra kostnader.

Teracom AB har redovisat kostnaderna för fortsatt

utbyggnad av de digitala sändarnäten. Enligt

Teracoms beräkning uppgår investeringskostnaden för

att bygga ut två sändarnät från nuvarande 90 %

befolkningstäckning till

98 % befolkningstäckning till 125 miljoner kronor.

Om endast ett sändarnät byggs ut till 98 % blir

investeringskostnaden 80 miljoner kronor.

Den ytterligare kostnaden för att anlägga ett nytt

nät från 98 till 99,8 % befolkningstäckning anges av

Teracom till 200 miljoner kronor. Teracom

presenterar emellertid även en teknisk lösning som

innebär att man kan nå från 98 till 99,8 %

befolkningstäckning utan stora investeringar. Enligt

denna lösning kommer samma sändare som i dag används

för de analoga sändningarna av SVT 2 med 99,8 %

täckning att sända ut SVT:s och UR:s digitala

program efter det att de analoga sändningarna har

lagts ned. På detta sätt kan man uppnå samma

räckvidd som för de analoga sändningarna trots att

investeringsbehovet uppgår till endast 11 miljoner

kronor.

Om ett helt nytt sändarnät skulle byggas upp till

99,8 % täckning kan parallella sändningar med analog

och digital teknik pågå under en övergångsperiod. Om

befintliga sändare konverteras i de områden som

faller utanför 98 % täckningsgrad sker övergången

där utan parallellsändning.

Regeringen anser att både det digitala sändarnät

som i dag används av SVT och UR och ytterligare

minst ett digitalt sändarnät bör byggas ut till

minst 98 % befolkningstäckning. På så sätt kommer

alla som nu har möjlighet att ta emot analoga

marksändningar av SVT, UR och TV 4 att även i

fortsättningen ha tillgång till marksändningar från

flera programföretag än SVT och UR.

När det gäller hur full befolkningstäckning, dvs.

99,8 %, skall uppnås för public service-

televisionen, dvs. SVT och UR, bedömer regeringen

som nämnts att enbart satellitmottagning är en sämre

lösning för konsumenterna än mottagning från

marksändare. Regeringen menar att kostnaden för att

bygga ett helt nytt nät i de berörda områdena och de

problem som det skulle innebära om räckvidden för de

digitala marksändningarna var lägre och vissa

hushåll enbart skulle kunna ta emot public service-

televisionen via satellit talar för att lösningen

med konvertering av analoga sändare till digitala

sändare bör väljas. Förutsättningen är att hushållen

som då blir utan parallellsändning får särskild

service och information inför övergången.

Mot denna bakgrund föreslår regeringen att de

digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-

program ges samma räckvidd som de båda

programföretagens analoga sändningar. Det innebär

att ca 99,8 % av befolkningen skall kunna ta emot

programmen med utomhusantenn i sina permanenta

bostäder. Omställningen underlättas ytterligare om

de digitala marksändningarna av SVT:s och UR:s TV-

program i allmänhet sker på frekvenser som innebär

att hushållen kan använda samma antenn som för de

analoga sändningarna (prop. avsnitt 4).

SVT, UR och Teracom har ingått ett avtal om analog

och digital TV-distribution för perioden 2004-2013.

Därmed är enligt regeringen omställningen av SVT:s

och UR:s markbundna TV-sändningar från analog till

digital distribution tryggad. Avtalet bygger på

förutsättningen att den fortsatta medelsanvisningen

från rundradiokontot till distributionskontot kommer

att utvecklas på det sätt som förutsattes när

distributionskontot inrättades (se prop. 2000/01:94,

s. 72, bet. 2000/01:KrU8 s. 61 f., rskr.

2000/01:268). Underskottet på distributionskontot

kommer - anför regeringen - att vara återbetalt

senast vid avtalsperiodens slut (avsnitt 5).

Motionerna

I motioner från Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet liberalerna yrkas avslag på

propositionen.

Motionärerna bakom motion K29 (m) anser att staten

inte skall försöka styra teknikutvecklingen inom

medieområdet utan hålla sig neutral. Den

distributionsteknik som regeringen har valt är

enligt motionen ekonomiskt och tekniskt underlägsen

andra distributionsformer. Regeringens låsning vid

marknätet tvingar in alltfler konsumenter i den

distributionsform som har lägst kapacitet och sämst

utrymme för interaktivitet. Med tanke på att

markbundna sändningar är fem till sex gånger dyrare

än satellitsändningar bara för att nå upp till 98 %

täckning kommer de sista procentenheterna att vara

än mycket dyrare i förhållande till annan digital

teknik.

Vidare anför motionärerna att SVT:s sändningar

finansieras med offentliga medel. Det innebär att de

skall vara tillgängliga för alla utan villkor om

särskild betalning. SVT:s program bör därför

erbjudas samtliga satellitoperatörer för kostnadsfri

distribution inom Sverige. En sådan lösning ökar

tillgängligheten för tittarna och minskar beroendet

av marknätet. Mot den bakgrunden välkomnar

motionärerna att SVT fått en vidare spridning via

satellit. Mycket talar för att SVT i en

kostnadsbedömning bör prioritera de betydligt

billigare sändningarna via satellit och kabel

framför de dyra sändningarna via marknätet, menar de

(yrkande 1).

I motion K28 (fp) hävdas att digitaliseringen av

TV-distributionen inte är en fråga för svenska

staten utan för konsumenter och producenter av TV.

Dessa kan på en fri marknad själva avgöra vilken

distributionsform som är mest attraktiv och

billigast. Vidare anser motionärerna att

digitalsatsningen urholkar SVT och att medlen till

public service späds ut på fler sändningstimmar i

fler kanaler i stället för att koncentreras till ett

unikt kvalitetsinnehåll (yrkande 1).

I motion K29 (m) yrkas att riksdagen skall upphäva

sitt tidigare beslut om att de analoga

marksändningarna skall upphöra den 1 februari 2008

(yrkande 2). En släckning måste enligt motionärerna

vara ett resultat av konsumenternas önskemål.

Motionärerna bakom motion K28 (fp) har tidigare

protesterat mot släckningen av det analoga marknätet

och anser fortfarande att det inte är vare sig

nödvändigt, önskvärt eller realistiskt att genomföra

släckningen år 2008. Marknaden kan, menar de, själv

bestämma hur teknikskiftet kan genomföras.

Riksdagsbeslutet om att släcka det analoga nätet bör

därför omprövas (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Kulturutskottet yttrar sig över propositionen och

motionerna i den mån kulturutskottets

beredningsområde berörs.

Kulturutskottet anser att public service-företagen

skall ha en stark ställning i en tid när radio- och

TV-publiken har tillgång till ett omfattande utbud

av programkanaler med skiftande kvalitet och att

alla i Sverige skall ha tillgång till public

service-företagens programutbud. TV-publiken skall

således - oavsett bostadsort - kunna erbjudas ett

mångsidigt programutbud av hög kvalitet, präglat

bl.a. av det demokratiska statsskickets grundidéer

och av krav på opartiskhet och saklighet. Ett

förverkligande av regeringens förslag är enligt

utskottets synsätt en stor fördel för TV-publiken i

hela landet. Därmed kommer praktiskt taget hela

befolkningen att kunna välja mellan olika

distributionsalternativ för att ta emot TV-

sändningarna från SVT och UR. Kulturutskottet

konstaterar att såväl demokratiska som kultur- och

mediepolitiska skäl talar för en full utbyggnad av

det digitala markbundna TV-nätet. Regeringsförslaget

ligger också i linje med de av riksdagen fastställda

målen för mediepolitiken (prop. 2000/01:1 utg.omr.

17 s. 98, bet. 2000/01:KrU1 s. 96 f., bet.

2000/01:59).

Av propositionen framgår att de ekonomiska

förutsättningarna för att bygga ut det markbundna

digitala TV-nätet har ändrats väsentligt sedan

riksdagen vid 2002/03 års riksmöte behandlade

frågan. Utbyggnaden från 98 % till

99,8 % hushållstäckning kan åstadkommas genom en

modifiering av den befintliga analoga

sändarutrustningen till en kostnad som är väsentligt

lägre än den skulle vara om samma täckningsområde

skulle förses med ny digital sändarutrustning. Av

propositionen framgår att det är denna tekniska

lösning som regeringen förordar. Kulturutskottet

välkomnar detta nya förslag till teknisk lösning som

innebär en betydligt lägre kostnad för en nära nog

full utbyggnad av marknätet.

I propositionen berörs något utvecklingen av

distributionskontot som finansierar SVT:s och UR:s

TV-distribution. Utskottet bedömer att den

redovisning som lämnats i propositionen om

förutsättningen för att underskottet på kontot skall

vara utjämnat vid utgången av år 2013 är realistisk.

I motion K28 (fp) hävdas att digitalsatsningen

urholkar SVT. I den mån motionärerna avser

satsningen på den digitala sändningstekniken vill

utskottet påminna om att distributionskontot

inrättades med tanke på att kostnaderna för

distributionen skulle hållas helt åtskilda från

SVT:s och UR:s övriga medelstilldelning, som främst

avser programverksamheten.

I propositionen nämns några av de olägenheter som

skulle kunna uppstå för konsumenterna om de digitala

marksändningarna skulle byggas ut i mindre

omfattning än vad som föreslås i propositionen, dvs.

till lägre täckningsgrad än 99,8 % av befolkningen.

I propositionen anges att det inte är möjligt att ta

emot satellitsändningar överallt. En annan olägenhet

är att satellitsända TV-program är krypterade,

varför alla - även den som endast vill se

avgiftsfria TV-program - måste ha ett programkort,

vilket medför extra kostnader. Enligt vad

kulturutskottet har inhämtat måste de TV-hushåll som

endast önskar se SVT:s och UR:s programkanaler,

erlägga en depositionsavgift till någon av

programkortsleverantörerna Canal Digital eller

Viasat för att få tillgång till programkortet. Detta

kan för konsumenten te sig krångligt. Enligt

kulturutskottets uppfattning är det emellertid en

fördel att de allra flesta TV-konsumenterna kommer

att ha alternativa möjligheter att ta emot SVT:s och

UR:s program även i fortsättningen.

Sannolikt kommer även vissa problem att visa sig

för TV-konsumenterna vid övergången från analog till

digital marksänd TV. Det är kulturutskottets

förhoppning att den kommission som regeringen

nyligen har tillsatt för att förbereda

systemövergången på ett effektivt sätt kommer att

kunna minimera problemen. Utskottet har noterat att

kommissionens uppdrag är att utifrån ett

konsumentperspektiv bl.a. planera hur omställningen

skall genomföras, följa utbyggnaden av digitala

sändningar, följa utvecklingen på digital-TV-

marknaden och samordna informationen till

allmänheten om omställningen.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker

utskottet förslaget i propositionen. Utskottet

avstyrker förslagen i motionerna K28 (fp) yrkande 1

och K29 (m) yrkande 1 om avslag på propositionen.

Likaledes avstyrker utskottet förslagen om att

upphäva eller ompröva riksdagens tidigare beslut om

att de analoga marksändningarna skall ha upphört den

1 februari 2008, vilka framförts i motionerna K28

(fp) yrkande 2 och K29 (m) yrkande 2.

Slutligen bör nämnas att utskottet vid flera

riksmöten har behandlat motioner om de svårigheter

som finns i vissa delar av landet att ta emot

regionala nyheter från den egna regionen (senast i

bet. 2002/03:KrU6 s. 18). Utskottet har med

tillfredsställelse noterat att det avtal som SVT, UR

och Teracom AB har ingått innebär att täckningen för

regionala sändningar i det digitala nätet kommer att

justeras så att hushållen i fortsättningen kommer

att kunna se "rätt" regionalt program (se prop. s.

10).

Stockholm den 22 april 2004

På kulturutskottets vägnar

Lennart Kollmats

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Lennart Kollmats (fp), Annika Nilsson (s), Lars

Wegendal (s), Kent Olsson (m), Eva Arvidsson (s),

Paavo Vallius (s), Nikos Papadopoulos (s), Lena

Adelsohn Liljeroth (m), Birgitta Sellén (c), Göran

Persson i Simrishamn (s), Anna Lindgren (m), Gunilla

Carlsson i Hisings Backa (s), Rossana Dinamarca (v),

Matilda Ernkrans (s), Fredrik Olovsson (s), Hans

Backman (fp) och Dan Kihlström (kd).

Avvikande mening

Avslag på propositionen och fråga om släckning

av det analoga marknätet

av Lennart Kollmats (fp), Kent Olsson (m), Lena

Adelsohn Liljeroth (m), Anna Lindgren (m) och Hans

Backman (fp).

I likhet med motionärerna bakom motionerna K28 (fp)

och K29 (m) anser vi att riksdagen skall avslå

propositionen om digitala TV-sändningar. Enligt vår

mening är digitaliseringen inte en fråga för staten

utan bör avgöras av konsumenterna och

programföretagen. Regeringen bör således vara

neutral i fråga om val av distributionsteknik i

stället för att - som nu - försöka styra den. På en

fri marknad kan konsumenterna och producenterna av

TV själva avgöra vilken distributionsform som är

attraktivast och billigast. Mot denna bakgrund anser

vi också att släckningen av det analoga nätet skall

vara en följd av konsumenternas önskemål. Riksdagen

bör därför upphäva sitt tidigare beslut om att de

analoga sändningarna skall ha upphört till den 1

februari 2008.

Vi vill dock i sammanhanget framhålla - liksom

motionärerna bakom motion K29 (m) - att det finns

mycket som talar för att SVT bör prioritera de

betydligt billigare sändningarna via satellit och

kabel framför de dyra sändningarna via marknätet. I

likhet med vad som sägs i motion K28 (fp) anser vi

att det finns en risk för att digitalsatsningarna

kommer att urholka SVT. Vi befarar att de dyra

digitalsatsningarna kommer att innebära att

kvaliteten i public service-programmen blir lidande.

Sammantaget föreslår vi att konstitutionsutskottet

skall tillstyrka motionerna K28 (fp) yrkande 1 och

K29 (m) yrkande 1 och avslå propositionen. Vi

föreslår också att konstitutionsutskottet skall

tillstyrka motionerna K28 (fp) yrkande 2 och K29 (m)

yrkande 2 om att upphäva riksdagsbeslutet om

släckning av det analoga marknätet.