Bet. 2003/04:LU11

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU11

Barn och föräldrar m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet drygt 80 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden år 2003 varav huvuddelen gäller rättsförhållandet

mellan barn och föräldrar. Motionsyrkandena rör bl.a. olika frågor om

vårdnad, umgänge, underhåll, förfarandet i vårdnads- och umgängesmål,

förmyndare och god man, faderskap, adoption, assisterad befruktning samt

kusiners arvsrätt.

Utskottet avstyrker bifall till samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med

hänvisningar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida samt

pågående utrednings- och beredningsarbete.

I betänkandet finns 21 reservationer och 10 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Hänsynen till barnets bästa

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L290, 2003/04:L319 yrkande 10 och

2003/04:So504 yrkandena 11, 14 och 18.

Reservation 1 (fp)

Reservation 2 (v)

2. Vårdnaden vid våld inom familjen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8, 2003/04:L224 yrkandena

1 och 2, 2003/04:L255, 2003/04:L258, 2003/04:So271 yrkande 11 och

2003/04:So504 yrkande 12.

Reservation 3 (fp, kd)

Reservation 4 (v)

3. Fler än två vårdnadshavare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L261 yrkande 2, 2003/04:L312 och

2003/04:So568 yrkande 20.

Reservation 5 (v)

4. Umgängessabotage

Riksdagen avslår motion 2003/04:L273.

5. Talerätt i mål om umgänge

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L251 och 2003/04:L275.

6. Underhållsbidrag vid växelvis boende

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L265, 2003/04:L334 och 2003/04:L341.

7. Samarbetssamtal

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf404 yrkandena 3 och 4.

Reservation 6 (kd)

8. Juridiskt biträde för barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L319 yrkandena 3 och 4, 2003/04:L329

och 2003/04:So504 yrkande 15.

9. Barns rätt att komma till tals m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7, 8 och 11 och

2003/04:So504 yrkande 13.

Reservation 7 (fp)

Reservation 8 (v)

10. Åtgärder för att undvika tvister

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L320 yrkande 2 och 2003/04:So504

yrkandena 16 och 17.

11. Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

Riksdagen avslår motion 2003/04:L216.

12. Könsneutrala författningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:K320.

Reservation 9 (v)

13. Förmyndare och god man

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L203, 2003/04:L204, 2003/04:L279,

2003/04:L291, 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L344, 2003/04:So415

yrkande 15 och 2003/04:So504 yrkande 19.

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (kd)

14. Myndighetsåldern

Riksdagen avslår motion 2003/04:K373.

15. Talerätt i mål om hävande av faderskap

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L205, 2003/04:L227, 2003/04:L317 och

2003/04:L333.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

16. Utredningar om faderskap

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L264 och 2003/04:L274.

Reservation 13 (fp, v)

17. Partnerskap och adoption

Riksdagen avslår motion 2003/04:L299 yrkandena 1-3.

Reservation 14 (kd)

18. Äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L228, 2003/04:L243 och 2003/04:L335.

19. Översyn av adoptionslagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L221 yrkandena 1-3, 2003/04:L278

yrkandena 1-4, 2003/04:L299 yrkande 4 och 2003/04:L319 yrkandena 12-14.

Reservation 15 (m, fp, kd)

Reservation 16 (v)

20. Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L209 yrkande 1, 2003/04:L239,

2003/04:L261 yrkande 1, 2003/04:L277, 2003/04:L305, 2003/04:L307, 2003/04:L350

yrkande 4 och 2003/04:So568 yrkande 18.

Reservation 17 (m, fp, c)

Reservation 18 (kd) - motiv

21. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor

Riksdagen avslår motion 2003/04:L209 yrkande 2.

Reservation 19 (v)

Reservation 20 (kd) - motiv

22. Arvsrätt för kusiner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L235 och 2003/04:L316.

Reservation 21 (m)

Stockholm den 29 januari 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Christina Nenes (s), Hillevi Larsson

(s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil

Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin

(c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg

(s), Peter Jonsson (s) och Mia Franzén (fp).

Redogörelse för ärendet m.m.

I betänkandet behandlar utskottet drygt 80 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden år 2003 varav huvuddelen gäller rättsförhållandet

mellan barn och föräldrar. Motionsyrkandena rör bl.a. olika frågor om

vårdnad, umgänge, underhåll, förfarandet i vårdnads- och umgängesmål,

förmyndare och god man, faderskap, adoption, assisterad befruktning samt

kusiners arvsrätt.

Som en allmän bakgrund till de i ärendet aktuella motionsyrkandena vill

utskottet erinra om att rättsförhållandet mellan barn och föräldrar

regleras i föräldrabalken och att denna lagstiftning under de senaste

decennierna genomgått betydande förändringar.

Bland de senaste ändringarna bör särskilt nämnas 1998 års föräldrabalksreform

varvid reglerna om vårdnad, boende och umgänge ändrades (prop. 1997/98:7,

bet. 1997/98:LU12). Ändringarna, som trätt i kraft den 1 oktober 1998,

syftade till att betona vikten av samförståndslösningar och underlätta

för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens. Ett

annat syfte med reformen var att bereda vägen för en ökad användning av

gemensam vårdnad.

Ett viktigt inslag var en satsning på socialnämndernas arbete. Föräldrar

som är överens kan numera reglera vårdnad, boende och umgänge genom avtal

som godkänns av socialnämnden. Ett avtal som godkänts av nämnden gäller

och kan verkställas som ett lagakraftvunnet domstolsavgörande. Föräldrarna

kan få hjälp av kommunen att ingå ett sådant avtal.

Genom reformen vidgades domstolens möjlighet att besluta om gemensam

vårdnad. Domstolen kan nu besluta om gemensam vårdnad även om föräldrarna

motsätter sig detta. En förutsättning är dock att gemensam vårdnad är

bäst för barnet. Principen att föräldrar med gemensam vårdnad skall kunna

enas i frågor som rör barnet modifierades något. Sålunda infördes en

möjlighet att besluta om umgänge också när föräldrarna har gemensam vårdnad.

Det blev vidare möjligt att vid gemensam vårdnad besluta vem av föräldrarna

som barnet skall bo tillsammans med, vilket anses innebära att domstolen

även kan besluta att barnet skall bo hos var och en av föräldrarna (s.k.

växelvis boende).

Våren 1999 beslutade riksdagen, i enlighet med utskottets förslag i

betänkande 1999/2000:LU15, ett tillkännagivande om en utvärdering av 1998

års föräldrabalksreform, såvitt avser gemensam vårdnad mot en förälders

vilja och barnets boende (rskr. 176).

I juni 2002 tillkallade regeringen en parlamentarisk kommitté för att

utvärdera 1998 års vårdnadsreform (dir. 2002:89). Kommittén har antagit

namnet 2002 års vårdnadskommitté.

Kommitténs huvuduppgift är att undersöka hur de nya reglerna om vårdnad

m.m. tillämpas av domstolar och socialnämnder. På grundval av undersökningen

skall kommittén ta ställning till om reglerna bör ändras i något avseende

för att reformens grundläggande syften skall uppnås, nämligen att underlätta

för föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt komma överens, att

bereda vägen för en ökad användning av gemensam vårdnad och att betona

principen om barnets bästa.

Utvärderingen skall inriktas på hur socialnämnderna har klarat av sina

nya arbetsuppgifter och vad reformen har inneburit för strävandena att

föra bort vårdnadsfrågorna från domstolarna. Har de nya reglerna blivit

det instrument för att nå samförståndslösningar som avsetts? En annan

huvudfråga är vilka följder de nya reglerna om gemensam vårdnad och boende

har fått. Det skall särskilt uppmärksammas hur de tillämpas när det har

förekommit övergrepp eller misstanke om detta. Skulle det visa sig att

möjligheten för domstolarna att besluta om växelvis boende mot en förälders

vilja har fått negativa effekter, skall kommittén överväga om möjligheten

bör begränsas eller avskaffas.

En närliggande fråga är beslutanderätten inom ramen för gemensam vårdnad.

Kommittén skall överväga om de regler om beslutsfattande som i dag gäller

vid gemensam vårdnad är lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna

att besluta om gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Kommittén skall

uppmärksamma de problem som Kommittén mot barnmisshandel har pekat på när

det gäller att tillförsäkra barn psykiatrisk vård och behandling (se SOU

2001:72). Kommittén skall eftersträva att regelsystemet blir så utformat

att gemensam vårdnad fungerar i det dagliga livet utan att alltför stora

avsteg görs från principen att föräldrar med gemensam vårdnad skall kunna

enas om det som rör barnet. Det är viktigt att bestämmelserna står i

samklang med den familjerättsliga regleringen i övrigt; även föräldrar som

bor tillsammans kan ha svårigheter att komma överens. Bestämmanderätten

vid gemensam vårdnad bör så långt det är möjligt och lämpligt vara densamma

för föräldrar som bor tillsammans som för särlevande föräldrar.

En utgångspunkt beträffande gemensam vårdnad är att det inte skall ske en

återgång till den ordning som gällde före 1998 års reform och som innebar

att en förälders motstånd mot gemensam vårdnad i sig uteslöt den vårdnadsformen.

Även vissa andra frågor om vårdnad, boende och umgänge skall utredas.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 november 2004.

Utskottet kommer att under särskilda rubriker behandla de olika frågor

som har aktualiserats i motionerna. Huvuddelen av motionsyrkandena har

varit föremål för fördjupade behandlingar för mindre än ett år sedan i

betänkande 2002/03:LU10. Utskottet har mot denna bakgrund, i linje med

vad som föreslagits av Riksdagskommittén (2000/01:RS1) och

konstitutionsutskottet

(bet. 2000/01:KU23), ansett sig i betänkandet kunna redovisa och behandla

dessa motioner på ett förenklat sätt.

Utskottets överväganden

Vårdnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

hänsynen till barnets bästa,

vårdnaden vid våld inom familjen och

fler än två vårdnadshavare.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför reservationerna

1 (fp), 2 (v), 3 (fp, kd), 4 (v) och 5 (v) samt särskilt yttrande 1 (c).

Hänsynen till barnets bästa

Motionerna

Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att barnperspektivet skall

vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgänge (yrkande

11). Enligt motionärerna saknas alltjämt en lagstiftning där barnets rätt

står i fokus. Det är därför dags att pröva behovet av en särskild barnbalk

(yrkande 18).

Elisebeht Markström (s) anser i motion L290 att föräldrabalken bör ändras

så att föräldrar inte har rätt att motsätta sig att barn får den hjälp

eller det stöd som de behöver, t.ex. psykiatrisk vård eller behandling.

Liknande krav framställs i motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)

(yrkande 14). I motion L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs att

regeringen skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär

att denna fråga skall utredas (yrkande 10).

Utskottets ställningstagande

Huvuduppgiften för 2002 års vårdnadskommitté är enligt kommitténs direktiv

att undersöka hur de nya reglerna om vårdnad m.m. tillämpas av domstolar

och socialnämnder. På grundval av undersökningen skall kommittén ta

ställning till om reglerna bör ändras i något avseende för att reformens

grundläggande syften skall uppnås. En av reformens grundläggande syften

var att betona principen om barnets bästa. En näraliggande fråga är

beslutanderätten inom ramen för gemensam vårdnad. Kommittén skall överväga

om de regler om beslutsfattande som i dag gäller vid gemensam vårdnad är

lämpligt utformade mot bakgrund av förutsättningarna att besluta om

gemensam vårdnad mot en förälders vilja. Kommittén skall också uppmärksamma

de problem som Kommittén mot barnmisshandel har pekat på när det gäller

att tillförsäkra barn psykiatrisk vård och behandling (SOU 2001:72).

Utskottet har våren 2003 avstyrkt motionsyrkanden om hänsynen till barnets

bästa m.m. i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Vad gällde

frågan om införandet av en barnbalk redovisade utskottet att justitieministern

i ett frågesvar anfört att lagen inte präglas av ett vuxenperspektiv. Det

skulle, enligt justitieministern, inte vara något annat än en tom gest

att döpa om föräldrabalken till barnbalken. Justitieministern ansåg tvärtom

att balkens nuvarande benämning går utmärkt att förena med det barnperspektiv

som redan präglar den (svar på fråga 2002/03:80). Utskottet anförde att

man för sin del inte hade någon annan uppfattning än justitieministern i

den frågan. I övrigt fann utskottet inte skäl att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av de då aktuella motionerna. Riksdagen följde

utskottet.

Vad gäller frågan om införandet av en barnbalk vidhåller utskottet sin

tidigare uppfattning. Beträffande övriga motionsyrkanden konstaterar

utskottet att ett utredningsarbete pågår i linje med motionärernas önskemål.

Enligt utskottets mening finns det inte någon anledning att föregripa

resultatet av detta arbete genom någon åtgärd från riksdagen. Utskottet

föreslår således att riksdagen avslår motionerna L290, L319 yrkande 10

och So504 yrkandena 11, 14 och 18.

Vårdnaden vid våld inom familjen

Motionerna

I motion Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anförs att gemensam vårdnad

endast skall kunna komma i fråga om det kan anses tillräckligt tryggt för

barnet och mamman. Innan en domstol tar ställning i vårdnadsfrågan skall

rätten ha en klar bild av det eventuella våld som barnet levt med och hur

troligt det är att pappan blir våldsam igen. I motionen begärs ett

tillkännagivande med krav på en översyn av reglerna om gemensam vårdnad i

dessa fall (yrkande 8).

Annelie Enochson (kd) begär i motion L224 att regeringen lägger fram

förslag till sådan lagändring som innebär att en vårdnadshavare som begår

ett allvarligt brott mot den andra vårdnadshavarens liv, frihet eller

hälsa skall fråntas vårdnaden (yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande

om att regeringen skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som

innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt den

andre vårdnadshavaren om livet skall utredas (yrkande 2). Samma motionär

framhåller i motion So271 att socialtjänstlagens krav på att tillgodose

det utsatta barnets behov av beskydd och stöd skall gå före alla andra

beslut i samband med vårdnadstvister, även om en förälder inte är dömd.

Detta krävs, enligt motionären, för att barnet inte skall behöva möta sin

förövare i form av påtvingat umgänge. Motionären yrkar ett tillkännagivande

med detta innehåll (yrkande 11).

Magdalena Andersson (m) begär i motion L255 ett tillkännagivande om att

någon som är dömd för pedofili inte skall kunna få vårdnaden om ett barn.

I motion L258 av Inger Nordlander m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om att det inte bör komma i fråga att döma till gemensam vårdnad om någon

i familjen tidigare utsatts för misshandel. Liknande krav framställs i

motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 12.

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté skall kommittén bl.a.

undersöka hur barnets bästa i dag tillgodoses i de fall där en förälder

gjort sig skyldig till allvarlig brottslighet mot den andra föräldern,

framför allt våldsbrott. På grundval av undersökningen skall kommittén

överväga om några åtgärder bör vidtas för att bättre ta hand om barnets

behov och intressen. Kommittén skall därvid ta ställning till om det bör

införas en automatisk prövning av vårdnaden eller umgänget när en förälder

begått vissa brottsliga handlingar mot den andre. Det ingår dock inte i

kommitténs uppdrag att föreslå en lagändring som innebär att en förälder

automatiskt förlorar vårdnaden i sådana situationer.

Utskottet har våren 2003 avstyrkt liknande motioner. I sitt av riksdagen

godkända betänkande konstaterade utskottet att utredningsarbete pågår i

linje med de önskemål som framförs i motionerna (bet. 2002/03:LU10).

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det pågående utredningsarbetet

inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen och föreslår därför

att riksdagen avslår motionerna L224 yrkandena 1 och 2, L255, L258, Ju451

yrkande 8, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12.

Fler än två vårdnadshavare

Motionerna

Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) anför i motion L261 att det i

samkönade relationer inte är ovanligt att ett lesbiskt par får barn ihop

med ett bögpar. Om den ena biologiska föräldern dör finns det, anför

motionärerna, inga regler som styr förhållandet mellan barnet och den döde

förälderns partner. Motionärerna anser att regeringen bör analysera

problematiken och återkomma till riksdagen med ett lagförslag. I motionen

begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande 2).

Monica Green m.fl. (s) anser i motion L312 att en möjlighet att ha fler

än två vårdnadshavare skulle vara till fördel för barnen. Genom att införa

en sådan möjlighet för barnets närstående att få ett rättsligt vårdnadsansvar

anser motionärerna att barnens rättigheter och trygghet skulle förbättras.

Ett tillkännagivande yrkas i enlighet härmed.

I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande

om att det bör bli möjligt för ett barn att ha fler än två vårdnadshavare

(yrkande 20).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har avstyrkt liknande motioner senast våren 2003 i sitt av

riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Utskottet utgick från att de

frågor som motionärerna tog upp skulle komma att aktualiseras i det arbete

inom Regeringskansliet som skall analysera det rättsliga föräldraskapet

vid assisterad befruktning. Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår således

att riksdagen avslår motionerna L261 yrkande 2, L312 och So568 yrkande 20

(se s. 27).

Umgänge och underhållsbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

umgängessabotage,

talerätt i mål om umgänge och

underhållsbidrag vid växelvis boende.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda

yttrandena 2 (m, kd) och 3 (fp).

Umgängessabotage

Motionen

Ulf Nilsson (fp) begär i motion L273 ett tillkännagivande om att möjligheterna

att motverka umgängessabotage bör utredas.

Utskottets ställningstagande

När den förälder som barnet bor tillsammans med genom olika åtgärder

försvårar eller omöjliggör för barnet att få träffa den andra föräldern

brukar man tala om umgängessabotage. Som redovisats tidigare skall 2002

års vårdnadskommitté utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och

umgänge.

Utskottet har avstyrkt ett liknande motionsyrkande våren 2003. I sitt av

riksdagen godkända betänkande konstaterade utskottet att frågan om

umgängessabotage torde komma att behandlas inom ramen för 2002 års

vårdnadskommittés arbete. Det fanns därför, enligt utskottet, inte skäl att

föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av den då aktuella motionen

(bet. 2002/03:LU10).

Utskottet anser inte att det finns skäl att frångå detta ställningstagande

och föreslår därför att riksdagen avslår motion L273.

Talerätt i mål om umgänge

Motionerna

Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m) begär i motion L251 att

regeringen skall lägga fram ett förslag till ändring i 6 kap. 15 a §

föräldrabalken som innebär att mor- och farföräldrar ges möjlighet att väcka

talan vid domstol om rätt till umgänge med avlidna barns barn i de fall

barnbarnens vårdnadshavare motsätter sig det begärda umgänget.

Ana Maria Narti och Kerstin Heinemann (båda fp) begär i motion L275 att

regeringen skall lägga fram förslag som innebär att föräldrabalken ändras

på så sätt att nära anhöriga som mor- och farföräldrar skall få rätt att

föra talan om umgänge med sina barnbarn.

Utskottets ställningstagande

Enligt direktiven till 2002 års vårdnadskommitté skall kommittén undersöka

hur socialnämndens möjlighet att föra talan används i praktiken samt

överväga om det finns anledning att ändra reglerna så att vissa närstående

ges möjlighet att själva föra talan om umgänge i domstol under vissa

förutsättningar. Kommitténs utgångspunkt skall vara att domstolsprocesser

om umgänge så långt möjligt bör undvikas.

Utskottet avstyrkte liknande motionsyrkanden våren 2003 med hänvisning

till det pågående utredningsarbetet (bet. 2002/03:LU10). Riksdagen följde

utskottet.

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och

föreslår att riksdagen avslår motionerna L251 och L275.

Underhållsbidrag vid växelvis boende

Motionerna

I motionerna L265 av Johan Pehrson (fp), L334 av Matilda Ernkrans m.fl.

(s) och L341 av Bo Könberg (fp) ifrågasätts principen att underhållsbidrag

inte utgår vid växelvis boende. Detta leder, enligt motionärerna, ofta

till problem i situationer där föräldrarna har avsevärt olika inkomster.

Motionärerna anser att föräldrarnas ekonomiska ansvar vid växelvis boende

bör lagregleras för att undvika onödiga tvister. Enligt motionärerna

behöver frågan därför utredas.

Utskottets ställningstagande

Bestämmelser om föräldrarnas underhållsskyldighet för sina barn finns i

7 kap. föräldrabalken. Enligt 1 § skall föräldrarna svara för underhållet

av ett barn efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och

föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. En förälder kan fullgöra sin

underhållsskyldighet genom att faktiskt ta hand om barnet eller genom att

betala underhållsbidrag för barnet.

En förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller varaktigt

bor tillsammans med detta skall fullgöra sin underhållsskyldighet genom

att betala underhållsbidrag till barnet. Detsamma gäller en förälder som

har vårdnaden om barnet gemensamt med den andra föräldern men barnet

varaktigt bor tillsammans med endast den andra föräldern. Vid växelvis

boende är som regel ingen av föräldrarna skyldig att betala underhållsbidrag

(NJA 1998 s. 267). Varje förälder anses då fullgöra sin underhållsskyldighet

genom att svara för de direkta kostnaderna för barnet under den tid barnet

vistas hos honom eller henne.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén skall

överväga vissa frågor om barnets försörjning och umgängesavdrag. Kommittén

skall särskilt ta ställning till om kommunerna i framtiden bör vara

skyldiga att erbjuda samarbetssamtal även beträffande barnets försörjning

och om de bör vara skyldiga att hjälpa föräldrar att träffa avtal om

underhåll.

Ett liknande motionsyrkande har avstyrkts av utskottet våren 2003 och

utskottet utgick då från att frågan om underhållsbidrag vid växelvis

boende skulle komma att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté (bet.

2002/03:LU10).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför

att riksdagen bör avslå motionerna L265, L334 och L341.

Förfarandet i vårdnads- och umgängesmål m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

samarbetssamtal,

juridiskt biträde för barn,

barns rätt att komma till tals m.m.,

åtgärder för att undvika tvister,

olovligt bortförda barn i internationella förhållanden samt

könsneutrala författningar.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete och tidigare

ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservationerna 6 (kd), 7 (fp), 8 (v) och 9

(v) samt särskilda yttrandena 4 (fp, v), 5 (c), 6 (fp) och 7 (kd).

Samarbetssamtal

Motionen

I motion Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om

att regeringen bör utreda hur separerade föräldrar bäst kan informeras

och stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas. I samband

med detta bör de samarbetssamtal som erbjuds föräldrarna utvärderas

(yrkande 3). Vidare begärs ett tillkännagivande om att samarbetssamtal bör

vara praxis för att undvika långdragna processer och upptrappade konflikter

(yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har senast våren 2003 avstyrkt motionsyrkanden liknande de nu

aktuella. I sitt av riksdagen godkända betänkande redovisade utskottet

att det av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén

skall utvärdera 1998 års reform om vårdnad, boende och umgänge. Frågor

med anknytning till verksamheten med samarbetssamtal kommer således,

anförde utskottet, att aktualiseras och övervägas inom ramen för kommitténs

arbete (bet. 2002/03:LU10).

Utskottet finner inte skäl att frångå sitt tidigare ställningstagande och

föreslår därför att riksdagen avslår motion Sf404 yrkandena 3 och 4.

Juridiskt biträde för barn

Motionerna

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) föreslår i motion L319 ett tillkännagivande

om att barn skall ha rätt till eget offentligt biträde i mål som rör

vårdnad, boende och umgänge (yrkande 3). Liknande krav framställs i motionerna

L329 av Jan Emanuel Johansson och Tommy Waidelich (båda s) samt So504 av

Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 15.

I motion L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande

om att det bör ställas särskilda krav på kompetens hos de ombud som får

sådana uppdrag (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Den fråga som motionärerna tar upp behandlas i departementspromemorian

(Ds 2002:13) Utövandet av barns rättigheter i familjerättsprocesser. I

promemorian föreslås, för att barnets bästa verkligen skall komma i främsta

rummet och hans eller hennes rätt stärkas väsentligt, att barnet bör ges

rätt till ett eget biträde i mål och ärenden om vårdnad, boende och umgänge.

Detta bör dock komma i fråga endast i sådana tvister som är särskilt

konfliktfyllda och där barnet kan antas ha ett behov av ett sådant biträde

samt behovet inte kan tillgodoses på något annat sätt. Departementspromemorian

är för närvarande föremål för beredning inom Regeringskansliet.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén i sitt

arbete skall följa och beakta den fortsatta beredningen av de förslag som

läggs fram i departementspromemorian (Ds 2002:13).

Utskottet har våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10

avstyrkt liknande motionsyrkanden med hänvisning till det pågående

beredningsarbetet.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför

att riksdagen avslår motionerna L319 yrkandena 3 och 4, L329 och So504

yrkande 15.

Barns rätt att komma till tals m.m.

Motionerna

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) anför i motion L319 att enligt föräldrabalken

skall hänsyn tas till barnets vilja. Motionärerna anser att föräldrabalkens

bestämmelse bör ändras så att hänsyn i stället skall tas till barnets

åsikt. Motionärerna anser att regeringen skall återkomma med lagförslag

(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om att även små barn skall

höras och att deras åsikter tydligt skall redovisas (yrkande 2). Ett barn

bör också ha rätt att säga nej till umgänge (yrkande 7). Om barnet har

ett eget offentligt biträde kan det vända sig till denne (yrkande 8). I

motionen begär motionärerna också ett tillkännagivande om att regeringen

skall ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär att en

talerätt för barnet skall utredas (yrkande 11).

Marita Aronson m.fl. (fp) begär i motion So504 ett tillkännagivande om

att regeringen bör utreda hur barn skall kunna få kontakt med föräldrar

som umgängesvägrar (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Den 1 januari 1996 infördes i föräldrabalken uttryckliga bestämmelser om

barns rätt att komma till tals i mål och ärenden om vårdnad och umgänge

(prop. 1994/95:224, bet. 1995/96:LU2). Ändringarna innebar att domstolen

vid bedömningen av barnets bästa skall ta hänsyn till barnets vilja med

beaktande av barnets ålder och mognad. Den som gör en utredning i mål om

vårdnad och umgänge skall, om det inte är olämpligt, söka klarlägga barnets

inställning och redovisa den för domstolen. Genom 1998 års vårdnadsreform

gjordes bestämmelserna om barns rätt att komma till tals tillämpliga även

på mål om barns boende och vid socialnämndens prövning av föräldrarnas

avtal. Samtidigt markerades att barnets vilja inte endast är en omständighet

att beakta vid bedömningen av barnets bästa utan också något som ibland

bör beaktas fristående.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén även

fått i uppdrag att utvärdera 1996 års reform om barns rätt att komma till

tals. Enligt direktiven skall kommittén undersöka hur domstolar och

socialnämnder tillämpar de nya bestämmelserna från år 1996, med de ändringar

som gjordes år 1998. På grundval av undersökningen skall kommittén överväga

om reglerna bör ändras för att syftet med reformen skall uppnås, nämligen

att skapa garantier för att barn får komma till tals och att barnets vilja

blir beaktad i tillbörlig utsträckning. Det skall också övervägas om det

finns anledning att ytterligare stärka barnets rätt att komma till tals.

I direktiven anförs också att möjligheten att komma till tals är en

rättighet för barnet, inte någon skyldighet. I samband med 1996 års reform

betonades vikten av att reglerna inte verkar så att barnet utsätts för

obehörig påverkan eller så att det pressas att ta ställning. Enligt

direktiven skall kommittén särskilt analysera vilka konsekvenser reformen

fått med avseende på barnets bästa. Har den lett till att berättigade

skyddsintressen satts åt sidan eller har den fått andra oönskade effekter?

Om kommittén kommer fram till att så är fallet, skall kommittén överväga

hur reglerna kan ändras för att bättre ta till vara barnets intressen.

Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden, senast i betänkandena

2001/02:LU9 och 2002/03:LU10, med hänvisning till planerat respektive

pågående utredningsarbete. Vid båda tillfällena följde riksdagen utskottet.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det pågående utredningsarbetet

inte bör föregripas genom någon åtgärd från riksdagen med anledning av

motionerna och föreslår att riksdagen avslår motionerna L319 yrkandena 1,

2, 7, 8 och 11 samt So504 yrkande 13.

Åtgärder för att undvika tvister

Motionerna

Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) anför i motion L320 att något måste göras för

att minska antalet vårdnads- och umgängesprocesser i domstol eftersom

varje process är ett misslyckande från samhällets sida. I motionen begärs

ett tillkännagivande om att regeringen bör överväga åtgärder för att komma

till rätta med de alltför många vårdnads- och umgängestvisterna (yrkande

2).

Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att det är angeläget att

hitta en tidsgräns för hur länge ett processande kan fortgå. Utredningstiderna

i ärenden som rör vårdnad, boende och umgänge måste förkortas (yrkande

16). Motionärerna anser vidare att alla frågor kring vårdnad, boende och

umgänge skall handläggas av en domstol. Mål om verkställighet bör alltså

flyttas till allmän domstol (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Som redovisats tidigare har lagstiftningsarbetet på det familjerättsliga

området under de senaste decennierna varit inriktat på att underlätta

samförståndslösningar mellan föräldrarna och att undvika domstolsförfaranden.

1998 års ändringar i föräldrabalken var inriktade på att undvika

domstolsprocesser och att underlätta för föräldrar att i så stor utsträckning

som möjligt komma överens om hur frågor som rör vårdnad om barn m.m. skall

lösas.

I departementspromemorian (Ds 2001:36) Hovrättsprocessen i framtiden

föreslås krav på prövningstillstånd vid överklagande från tingsrätt till

hovrätt. Promemorian bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Av direktiven till 2002 års vårdnadskommitté framgår att kommittén skall

överväga om det behövs ytterligare lagändringar än de som föreslås i

departementspromemorian (2001:36) för att komma till rätta med långvariga

och upprepade domstolsprocesser. Något förbud mot en omprövning av ett

vårdnadsavgörande kan, enligt direktiven, inte komma i fråga. Däremot

skall utredas om det är möjligt och lämpligt att inskränka rätten till

omprövning, t.ex. på så sätt att en talan inte får tas upp till prövning

förrän en viss minsta tid har förflutit från det frågan senast avgjordes

eller genom ett krav på väsentligen ändrade förhållanden. En annan åtgärd

som skall övervägas är att inskränka rätten att överklaga interimistiska

beslut. Även andra åtgärder är tänkbara. En utgångspunkt skall vara att

barnets intressen skall tas om hand på bästa sätt och att de krav

rättssäkerheten ställer inte får sättas åt sidan. Kommittén har även fått i

uppdrag att göra en översyn av verkställighetsreglerna i 21 kap. föräldrabalken.

Inom ramen för denna översyn skall kommittén redovisa de skäl som talar

för och emot att handläggningen sker vid allmän domstol eller annan

förvaltningsmyndighet i stället för som i dag vid allmän förvaltningsdomstol

samt ta ställning till om målen bör flyttas bort från förvaltningsdomstolarna.

Utskottet har senast våren 2003 avstyrkt liknande motionsyrkanden med

hänvisning till det pågående utredningsarbetet (bet. 2002/03:LU10).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår därför

att riksdagen avslår motionerna L320 yrkande 2 samt So504 yrkandena 16

och 17.

Olovligt bortförda barn i internationella förhållanden

Motionen

Carina Hägg (s) begär i motion L216 ett tillkännagivande om behovet av

att se på Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden senast våren 2003 i

betänkande 2002/03:LU10. Utskottet redovisade bl.a. att Haagkonventionen är

föremål för en fortlöpande översyn inom ramen för Haagkonferensen för

internationell privaträtt. Vidare redovisades att det inom EU pågår ett

arbete med ett förslag till Bryssel II a-förordning. En översyn av lagen

(1989:14) om erkännande och verkställighet av utländska vårdnadsavgöranden

m.m. och om överflyttning av barn (verkställighetslagen) har nyligen

avslutats, anförde utskottet, och redovisats i (Ds 2003:5) Stärkt rättsskydd

för barn i gränsöverskridande fall. Utskottet konstaterade att det pågick

arbete på såväl internationell som nationell nivå med den fråga som

motionären aktualiserar. Det fanns därför, enligt utskottet, inte skäl att

föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av den då aktuella motionen.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag.

Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl att föreslå någon riksdagens

åtgärd med anledning av motion L216, och föreslår därför att den avslås.

Könsneutrala författningar

Motionen

I motion K320 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) begärs att regeringen skall

lägga fram förslag till ändringar som innebär att de författningar som

nämner mor och far ersätts med det könsneutrala begreppet förälder.

Utskottets ställningstagande

Som påpekas i motionen hänvisas det i olika författningar till mor och

far i stället för till förälder, t.ex. i 2 kap. 2 § och 6 kap. 2 §

ärvdabalken samt i 10 kap. 10 § vallagen (1997:157). I samband med riksdagens

behandling av proposition 2001/02:123 Partnerskap och adoption bedömdes

det inte som nödvändigt att ändra dessa författningar. Enligt såväl

regeringens som utskottets mening låg det i sakens natur att bestämmelserna

även gäller när ett barn har två föräldrar av samma kön (bet. 2001/02:LU27).

Våren 2003 har utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10

avstyrkt ett likalydande motionsyrkande med hänvisning till att det enligt

utskottets mening fortfarande ligger i sakens natur att de aktuella

bestämmelserna även gäller när ett barn har två föräldrar av samma kön.

När det nu återigen är aktuellt att ta ställning till ifrågavarande

spörsmål vill utskottet som sin mening framhålla att om det i framtiden

blir aktuellt att göra ändringar i de nu aktuella lagrummen bör utgångspunkten

vara att regeringen i dessa sammanhang på nytt överväger motionsspörsmålet.

Med det anförda föreslår utskottet att motion K320 bör avslås.

Förmyndare och god man m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

förmyndare och god man samt

myndighetsåldern.

Utskottet hänvisar till pågående utredningsarbete och tidigare

ställningstaganden

från riksdagens sida. Jämför reservationerna 10 (fp) och 11 (kd) samt

särskilda yttrandena 8 (v, c) och 9 (v).

Förmyndare och god man

Motionerna

Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m) föreslår i motion L203 att

riksdagen beslutar om sådan ändring av regleringen i 14 kap. 15 §

föräldrabalken att en förmyndare, god man eller förvaltare kan redovisa sina

uppdrag ett år efter det att uppdraget påbörjades och sedan varje år vid

samma tid. Enligt motionärerna skulle en sådan ordning sprida överförmyndarens

arbetsbelastning och förkorta handläggningstiderna.

Samma motionärer anför i motion L204 att det inträffar att gode män

missköter sina uppdrag genom att förskingra sin huvudmans egendom. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att det bör utredas hur den enskilde i ett

sådant läge skall hållas skadeslös. Lars U Granberg och Kristina Zakrisson

(båda s) anser i motion L279 att föräldrabalkens regler om överförmyndarnas

tillsyn över gode män och förvaltare måste skärpas. Om såväl överförmyndaren

som den gode mannen eller förvaltaren missköter sig bör överförmyndaren

bli solidariskt skadeståndsskyldig tillsammans med den gode mannen eller

förvaltaren. Kommunerna bör uppmuntras att ha försäkringslösningar för

detta. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed. Liknande

krav framställs också i motionerna L291 av Kerstin Engle m.fl. (s), L296

av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) (yrkande 2) samt So415 av Cristina Husmark

Pehrsson m.fl. (m) yrkande 15.

I motion L296 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om nödvändigheten av att förbättra regelverken runt instituten god man

och förvaltare (yrkande 1).

Kenth Högström (s) anför i motion L344 att Justitieombudsmannen under en

följd av år har gjort anmärkningar beträffande den kommunala

överförmyndarverksamheten. Justitieombudsmannen har bl.a. konstaterat allvarliga

brister vad gäller myndigheters registrering av allmänna handlingar. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör vidta åtgärder

för att förbättra den kommunala överförmyndarverksamheten.

Marita Aronson m.fl. (fp) anser i motion So504 att man bör överväga att

införa ett system med gode män eller andra typer av kontaktpersoner som

tillsammans med familjer kan lägga upp en budget för hushållet (yrkande

19).

Utskottets ställningstagande

I föräldrabalken finns regler om gode mäns och förvaltares vård av den

egendom som tillhör deras huvudmän. Där finns också regler om den tillsyn

som kommunens överförmyndare skall utöva över gode mäns och förvaltares

verksamhet. Tillsynen består huvudsakligen i granskning av ingivna års-

och sluträkningar, men kan också avse kontroll av den bokföring som gode

män och förvaltare är skyldiga att fortlöpande föra.

Regeringen har i april 2002 tillkallat en särskild utredare för att

utvärdera den lagstiftning om förmyndares, gode mäns och förvaltares

förvaltning av egendom och tillsynen över sådan förvaltning som beslutades

år 1995 (dir. 2002:55). Utredningen skall bl.a. granska hur överförmyndarna

har hanterat det ökade ansvar som lades på dem genom reformen. Om utredaren

gör bedömningen att det finns brister skall utredaren överväga hur man

kan komma till rätta med dem. Utredaren skall också se över rekryterings-

och tillsättningsförfarande för gode män och förvaltare. I denna del skall

utredaren undersöka vilka åtgärder som är möjliga att vidta för att

garantera tillgången på kvalificerade och lämpliga gode män och förvaltare.

Vidare skall utredaren undersöka vilka möjligheter den hjälpbehövande

har att påverka valet av god man eller förvaltare samt vilka möjligheter

den hjälpbehövande har att ta initiativ till byte om han eller hon inte

är nöjd med eller har förtroende för sin gode man eller förvaltare. Om

den hjälpbehövandes möjligheter till inflytande bedöms vara otillräckliga,

skall förslag till förbättringar läggas fram. I detta sammanhang bör

uppmärksamhet även riktas mot överförmyndarnas möjligheter att ta initiativ

till att entlediga en god man eller förvaltare som inte är lämplig att

inneha uppdraget. Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2004.

Beträffande frågan om gode mäns förvaltning vill utskottet redovisa att

justitieministern behandlat denna i ett frågesvar den 13 juni 2003 (svar

på fråga 2002/03:1975). Justitieministern anförde därvid att den kommunala

överförmyndaren utövar tillsyn över gode mäns och förvaltares verksamhet.

Som regel är det däremot inte överförmyndaren som utser sådana

ställföreträdare, och det är inte heller så att gode män och förvaltare i sin

verksamhet är anställda av kommunen. Av detta skäl är det, enligt

justitieministern, inte aktuellt att ålägga kommunerna ett generellt

ersättningsansvar gentemot personer vars ställföreträdare varit försumliga i

sin förvaltning. Justitieministern anförde vidare att det ibland beklagligtvis

förekommer att en person som utsetts att vara god man eller förvaltare

missbrukar sin ställning och därigenom skadar sin huvudman. Enligt

justitieministern är varje enskilt fall av det slaget självfallet helt

oacceptabelt. Vanligen rör det sig då om förskingring eller annat

trolöshetsbrott,

och i samband med rättegången i brottmålet har huvudmannen möjlighet att

kräva skadestånd av den gode mannen eller förvaltaren för den uppkomna

förlusten. I händelse av fällande dom finns det, anförde justitieministern,

dessutom en viss möjlighet att få brottsskadeersättning av statliga medel.

Justitieministern anförde vidare att skadestånd även kan utdömas i de

fall där ställföreträdarens försumlighet inte samtidigt utgjort ett brott.

Då kan ersättning utkrävas på grundval av bestämmelserna i föräldrabalken.

- Sammanfattningsvis anförde justitieministern att det således finns

flera sätt på vilka den enskilde kan få ersättning för ekonomiska förluster

som orsakats av att en god man eller förvaltare varit försumlig eller

missbrukat sin ställning. Enligt justitieministern är det inte aktuellt

att därutöver införa ett generellt ersättningsansvar för kommuner.

Utskottet har för sin del ingen annan uppfattning än justitieministern i

frågan om gode mäns förvaltning. Beträffande övriga motionsyrkanden anser

utskottet att resultatet av det pågående utredningsarbetet inte bör

föregripas genom någon åtgärd från riksdagen med anledning av motionerna.

Utskottet föreslår således att riksdagen avslår motionerna L203, L204,

L279, L291, L296 yrkandena 1 och 2, L344, So415 yrkande 15 och So504

yrkande 19.

Myndighetsåldern

Motionen

I motion K373 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (båda s)

begärs ett tillkännagivande om att myndighetsåldern skall följa kalenderåret

i stället för födelsedatumet. Enligt motionärerna bör lagen ändras så att

alla ungdomar i en och samma årskull blir myndiga det kalenderår de fyller

18 år.

Utskottets ställningstagande

Motionsyrkanden likalydande det nu aktuella har avstyrkts av utskottet

senast våren 2003 i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10.

Utskottet

är liksom tidigare inte berett att förorda någon ändring i föräldrabalkens

regler om myndighetsåldern och föreslår därför att motion K373 avslås.

I sammanhanget bör nämnas att regeringen i januari 2002 har tillkallat en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning (dir. 2002:11). Kommittén skall behandla frågor

såväl

om könsdiskriminering som diskriminering på grund av ålder. Kommittén

skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2004.

Faderskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

talerätt i mål om hävande av faderskap och

utredningar om faderskap.

Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden. Jämför reservationerna

12 (m, fp, kd, c) och 13 (fp, v).

Talerätt i mål om hävande av faderskap

Motionerna

Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, mp) föreslår i motion L317 att nuvarande

lagstiftning ändras så att en efterlevande änka ges talerätt i mål om

hävande av faderskap. I motionen yrkas ett tillkännagivande om att regeringen

snarast bör göra en översyn av gällande regler för talerätt i mål om

hävande av faderskap.

I motion L205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande

om att såväl efterlevande maka som mannens arvingar bör ha talerätt i mål

om hävande av faderskap.

Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m) yrkar i motion L227 ett

tillkännagivande om att arvingar till en avliden man skall ha rätt att väcka

talan i mål om hävande av faderskap.

I motion L333 av Ulf Nilsson (fp) begärs ett tillkännagivande om en översyn

av rättsläget och praxis rörande talerätt vid hävande av faderskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat motionsyrkanden

med samma innebörd som de nu aktuella. När frågan behandlades av

utskottet våren 1998 hade utskottet, i sitt av riksdagen godkända betänkande

1997/98:LU10, inte någon annan uppfattning än motionärerna vad gäller

vikten av att ingen felaktigt förklaras vara far. Utskottet anförde bl.a.

att det givetvis ligger i såväl mödrars som barns intresse att faderskap

blir riktigt fastställda. När det gäller hävande av faderskap anförde

utskottet att reglerna generellt sett måste bygga på tillfredsställande

avvägningar mellan de olika intressen som gör sig gällande och att

bestämmelserna i hög grad bör präglas av hänsynen till barnets bästa.

Utskottet ansåg vidare att de motiv som ligger till grund för nuvarande

regler alltjämt har giltighet och att några vägande skäl för att utvidga

talerätten för mannens änka och arvingar enligt utskottets mening inte

hade framkommit. Därutöver anförde utskottet att en utvidgning av talerätten

för änkan och arvingarna inte torde kunna motiveras utifrån principen om

barnets bästa.

Därefter har utskottet vid ett flertal tillfällen med hänvisning till

utskottets tidigare ställningstaganden i saken avstyrkt motionsyrkanden

med samma inriktning som de nu aktuella. Riksdagen har vid samtliga

tillfällen följt utskottet (bet. 1999/2000:LU15, 2001/02:LU15, 2001/02:LU9

och 2002/03:LU10).

När nu utskottet än en gång har att pröva frågor om talerätt i mål om

hävande av faderskap vidhåller utskottet alltjämt sina tidigare

ställningstaganden. Utskottet anser således inte heller nu att det finns skäl

att utvidga möjligheterna för arvingar att väcka talan om hävande av

faderskap. Riksdagen bör därför avslå motionerna L205, L227, L317 och L333.

Utredningar om faderskap

Motionerna

Karin Pilsäter och Erik Ullenhag (båda fp) anser i motion L264 att

fastställandet av faderskap när föräldrarna inte är gifta måste förenklas.

En gemensam försäkran om föräldraskapet kan ersätta socialnämndens utredning.

Endast i fall där det råder osäkerhet bör socialnämnden göra en utredning.

Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet härmed. Liknande

synpunkter framförs i motion L274 av Johan Pehrson (fp). Enligt motionären

bör ogifta föräldrar som är överens kunna anmäla faderskapet till

folkbokföringsregistret. Socialnämnderna bör endast utreda faderskap där det

finns oklarheter.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt motioner liknande de

nu aktuella och därvid konstaterat att den nuvarande ordningen ger

betryggande garantier för att det verkligen är den biologiske fadern och

inte någon annan som fastställs som far till ett barn (se bl.a. bet.

1988/89:LU33, 1990/91:LU13, 1992/93:LU22 och 2001/02:LU9). Riksdagen har

vid samtliga tillfällen följt utskottet.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att frångå sitt

tidigare ställningstagande, och utskottet föreslår att riksdagen avslår

motionerna L264 och L274.

Adoption m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör

partnerskap och adoption,

äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn samt

översyn av adoptionslagstiftningen.

Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

och pågående arbete. Jämför reservationerna 14 (kd), 15 (m, fp, kd) och

16 (v).

Partnerskap och adoption

Motionen

I motion L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs att regeringen återtar

uppsägningen av 1967 års europeiska konvention om adoption av barn (yrkande

1). Vidare begärs att riksdagen skall upphäva sitt tidigare beslut om att

registrerade partner skall kunna prövas som adoptivföräldrar (yrkande 2)

samt att riksdagen även skall upphäva all följdlagstiftning till beslutet

(yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Våren 2002 beslutade riksdagen vissa lagändringar som bl.a. innebär att

registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.

Härigenom kan två partner gemensamt adoptera barn och en partner kan

adoptera den andre partnerns barn. Lagändringarna har trätt i kraft den

1 februari 2003 (prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).

Utskottet anser att den lagstiftning som beslutades våren 2002 om partnerskap

och adoption alltjämt skall gälla. Motion L299 yrkandena 1-3 bör därför

avslås.

Översyn av adoptionslagstiftningen

Motionerna

I motion L278 av Inger René m.fl. (m) föreslås att riksdagen skall begära

att regeringen gör en samlad översyn av hela adoptionslagstiftningen

(yrkande 1). I motionen begärs vidare lagstiftningsåtgärder i syfte att

förhindra äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn (yrkande 2). Enligt

motionärerna bör det i 4 kap. föräldrabalken införas en uttrycklig

bestämmelse om att adoption endast får komma till stånd om den är till barnets

bästa (yrkande 3). Därutöver anser motionärerna att den nuvarande

25-årsgränsen för att bli prövad som adoptivförälder bör ses över (yrkande 4).

I motion L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om att regeringen bör göra en heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen

(yrkande 4).

I motion L221 av Sten Tolgfors (m) anförs att riksdagen bör begära att

regeringen gör en översyn av hela adoptionslagstiftningen (yrkande 1)

innefattande 25-årsgränsen (yrkande 2) och ensamståendes rätt att prövas

som adoptivföräldrar (yrkande 3).

Inger Davidson (kd) begär i motion L228 att regeringen skall vidta

lagstiftningsåtgärder i syfte att förhindra äktenskap mellan adoptant och

adoptivbarn. Liknande krav framställs i motionerna L243 av Rigmor Stenmark

och Birgitta Carlsson (båda c) samt L335 av Margareta Israelsson och

Mariann Ytterberg (båda s).

Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp) föreslår i motion L319 ett tillkännagivande

om att det bör införas en skyldighet för adoptivföräldrar att upplysa ett

barn om sitt ursprung (yrkande 12). I motionen begärs vidare att regeringen

skall lägga fram förslag till lagändringar som innebär att ett barn i en

adoptionsprocess skall ha rätt till sådan information som kan antas vara

av betydelse för barnet (yrkande 13). Enligt motionärerna bör socialnämnden

åläggas en skyldighet att redovisa för domstolen att information lämnats

till barnet och att barnet har fått komma till tals (yrkande 14).

Utskottets ställningstagande

Beträffande frågan om äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn har

utskottet behandlat motionsyrkanden med samma inriktning senast våren 2003

i sitt av riksdagen godkända betänkande 2002/03: LU10. Utskottet hänvisade

då till ett tillkännagivande som gjordes våren 2002 och som innebar att

regeringen i lämpligt sammanhang skulle lägga fram erforderliga lagförslag

för att avskaffa möjligheten för en adoptant att gifta sig med sitt

adoptivbarn. Vidare påtalade utskottet vikten av att ärendet bereddes

skyndsamt (bet. 2001/02:LU27). Riksdagen följde utskottet.

Utskottet har erfarit att frågan om äktenskap mellan adoptant och adoptivbarn

behandlas i en inom Justitiedepartementet upprättad promemoria som har

remissbehandlats. Enligt uppgift från departementet är avsikten att frågan

skall behandlas i en proposition som Socialdepartementet skall avlämna

med anledning av de förslag som Utredningen om internationella adoptioner

lämnat i betänkandet (SOU 2003:49) Adoption - till vilket pris. En

proposition är planerad till mars 2004.

Enligt utskottets mening är det angeläget att möjligheten för en adoptant

att gifta sig med sitt adoptivbarn avskaffas snarast möjligt, och utskottet

förutsätter att regeringen presenterar ett lagförslag utan ytterligare

tidsutdräkt. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår

motionerna L228, L243 och L335.

Vad gäller övriga motionsyrkanden har utskottet våren 2003 behandlat

liknande yrkanden i betänkandet 2002/03:LU10. Utskottet hänvisade till att

utskottet tidigare inte motsatt sig en genomlysning av adoptionsinstitutet

utifrån de synpunkter som framfördes i de då aktuella motionerna, men att

resultatet av en aviserad uppföljning av den nya lagstiftningen om

partnerskap och adoption borde avvaktas innan ställning togs till omfattningen

och djupet av den mera allmänna översynen som motionärerna önskar få till

stånd (prop. 2001/02:123, bet. LU27). Motionerna avstyrktes. Riksdagen

följde utskottet.

Enligt vad utskottet erfarit har Statens nämnd för internationella

adoptionsfrågor i sitt regleringsbrev för budgetåret 2003 fått i uppdrag att

kontinuerligt följa effekterna av den nya lagstiftningen om partnerskap

och adoption och att senast den 1 februari 2004 lämna en första rapport

till regeringen om ursprungsländernas reaktioner och utvecklingen när det

gäller adoptionsverksamheten.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det arbete som regeringen

aviserade våren 2002 bör avvaktas innan ställning tas till omfattningen

och djupet av den mera allmänna översyn av adoptionslagstiftningen som

enligt motionärernas uppfattning bör göras. Mot denna bakgrund anser

utskottet att det inte finns skäl att nu föreslå någon riksdagens åtgärd

med anledning av motionerna. Utskottet föreslår därför att riksdagen bör

avslå motionerna L221 yrkandena 1-3, L278 yrkandena 1-4, L299 yrkande 4

och L319 yrkandena 12-14.

Assisterad befruktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör rätt till insemination för

lesbiska och bisexuella kvinnor samt rätt till s.k. provrörsbefruktning

för lesbiska kvinnor. Utskottet hänvisar till pågående beredningsarbete.

Jämför reservationerna 17 (m, fp, c), 18 (kd), 19 (v) och 20 (kd) samt

särskilt yttrande 10 (v).

Motionerna

Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda s) yrkar i motion L239 ett

tillkännagivande om att lesbiska par och ensamstående kvinnor skall ha samma

möjligheter till äggdonation och insemination som heterosexuella par.

Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) föreslår i motion L261 ett

tillkännagivande om att regeringen omgående skall lägga fram lagförslag som

dels ger lesbiska och bisexuella kvinnor rätt till assisterad befruktning,

dels reglerar det rättsliga föräldraskapet i sådana situationer (yrkande

1). Krav på att lesbiska och bisexuella kvinnor skall ges rätt till

assisterad befruktning på klinik framställs också i motion L277 av Birgitta

Ohlsson m.fl. (fp). I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs

att alla kvinnor oavsett sexuell läggning och parkonstellationer skall ha

samma rätt till insemination (yrkande 18).

Lars Lindblad och Tobias Billström (båda m) begär i motion L305 ett

tillkännagivande om att lesbiska par skall ges rätt till assisterad befruktning

på klinik. Liknande krav framställs i motionerna L307 av Eva Arvidsson m.

fl. (s) och L350 av Kenneth Johansson m. fl. (c) yrkande 4.

Ingrid Burman m.fl. (v) föreslår i motion L209 ett tillkännagivande om

att kvinnor och män som av medicinska skäl är ofrivilligt barnlösa skall

ha rätt till medicinsk behandling utifrån en medicinsk bedömning och i

enlighet med hälso- och sjukvårdens portalparagraf och riksdagens

prioriteringsordning (yrkande 1). Vidare föreslås ett tillkännagivande om att

regeringen skall lägga fram förslag till ändringar i lagen om befruktning

utanför kroppen som innebär att lesbiska kvinnor som är i behov av en

äggdonation skall få tillgång till en sådan under förutsättning att det

finns en känd spermadonator (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har avstyrkt liknande motionsyrkanden senast våren 2003 i sitt

av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. Utskottet redovisade bl.a.

att justitieministern den 5 november 2002 i en interpellationsdebatt

uppgett att frågan om lesbiska kvinnors rätt till assisterad befruktning

är politiskt avgjord och att det som kvarstod enbart var det juridisk-tekniska

arbetet med att närmare analysera det rättsliga föräldraskapet. Vidare

redovisade utskottet att justitieministern uppgett att tanken är att en

departementspromemoria skall kunna remitteras under år 2003. Beträffande

motionsyrkandena om rätt till insemination för lesbiska kvinnor framhöll

utskottet att det är angeläget att arbetet med att analysera det rättsliga

föräldraskapet är prioriterat och genomförs snarast möjligt utan ytterligare

tidsutdräkt. Vad gällde motionsyrkandena om rätt till s.k. provrörsbefruktning

för lesbiska kvinnor ansåg utskottet att det inte fanns skäl att föreslå

någon åtgärd från riksdagens sida eftersom möjligheten till assisterad

befruktning kommer att beredas vidare när frågan om det rättsliga

föräldraskapet är löst.

Enligt vad utskottet har erfarit är arbetet inom Regeringskansliet inriktat

på att en departementspromemoria skall presenteras under februari

2004.

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande och föreslår att

riksdagen avslår motionerna L209 yrkandena 1 och 2, L239, L261 yrkande 1,

L277, L305, L307, L350 yrkande 4 och So568 yrkande 18.

Arvsrätt för kusiner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör arvsrätt för kusiner. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför

reservation 21 (m).

Motionerna

Inger René m.fl. (m) begär i motion L235 ett tillkännagivande om ett

återinförande av arvsrätt för kusiner. Liknande krav framställs i motion

L316 av Gunnar Axén och Stefan Hagfeldt (båda m).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen avstyrkt motionsyrkanden med samma

inriktning som de nu aktuella (se bl.a. bet. 2001/02:LU14, 2000/01:LU14

och 1999/2000:LU16). Vid dessa tillfällen har utskottet framhållit att

det torde vara förhållandevis sällsynt att en person helt saknar andra,

närmare anhöriga än sina kusiner och att det därför med fog kan antas att

en arvsrätt för kusiner i det helt övervägande antalet fall inte skulle

ha någon betydelse. I de fall Allmänna arvsfonden är närmast till arv

pekade utskottet på arvsfondens lagfästa möjlighet att helt eller delvis

avstå arvet till förmån för en kusin till arvlåtaren. Till detta kommer

också möjligheten att genom ett testamente förordna om vem kvarlåtenskapen

skall tillfalla, och genom testamentet kan arvlåtaren gynna t.ex. en kusin

framför andra. Riksdagen har vid samtliga tillfällen följt utskottet.

Utskottet anser inte att det finns skäl för riksdagen att frångå sina

tidigare ställningstaganden, och utskottet föreslår således att riksdagen

avslår motionerna L235 och L316.

Reservationer

1. Hänsynen till barnets bästa, punkt 1 (fp)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hänsynen till barnets bästa. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:So504 yrkandena 11, 14 och 18 och avslår motionerna

2003/04:L290 och 2003/04:L319 yrkande 10.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motion So504 anser vi att barnperspektivet skall

vara vägledande i ärenden som rör gemensam vårdnad och umgänge. Trots

allt tal om barnets bästa och barnperspektiv saknas alltjämt en lagstiftning

där barnets bästa står i fokus. Vi har i dag en föräldrabalk i stället

för en barnbalk. Vi anser att det är dags att pröva behovet av en särskild

barnbalk. Vidare anser vi att en förälder inte skall kunna motsätta sig

att ett barn får den hjälp eller det stöd som det behöver, t.ex. psykiatrisk

vård eller behandling. Enligt vår uppfattning bör reglerna om beslutanderätten

vid gemensam vårdnad ändras. Det får ankomma på regeringen att utforma

erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkandena

11, 14 och 18 samt med avslag på motionerna L290 och L319 yrkande 10, som

sin mening ge regeringen till känna.

2. Hänsynen till barnets bästa, punkt 1 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en barnbalk. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:So504 yrkande 18 och avslår motionerna 2003/04:L290, 2003/04:L319

yrkande 10 och 2003/04:So504 yrkandena 11 och 14.

Ställningstagande

Jag anser liksom motionärerna bakom motion So504 yrkande 18 att det nu är

hög tid att införa en barnbalk. Trots det lagstiftningsarbete som har

bedrivits under de senaste decennierna saknas alltjämt ett samlat regelsystem

där barnets rätt står i fokus. I stället sätter lagstiftningen fortfarande

föräldrarätten främst, vilket redan framgår av namnet på det centrala

regelverket på området, föräldrabalken. Ett annat uttryck för barnets

underordnade roll i förhållande till föräldrarna är att en förälder kan

vägra att umgås med sitt barn utan konsekvenser, något som barnet däremot

inte kan göra. I likhet med motionärerna anser jag att all relevant

lagstiftning som rör barn skall samlas i en särskild barnbalk där barnets

rätt sätts främst.

Mot denna bakgrund anser jag att regeringen bör utreda införandet av en

barnbalk med barnperspektivet som utgångspunkt. En lämplig lösning, enligt

min uppfattning, vore att 2002 års vårdnadskommitté får i uppdrag att

utreda även denna fråga. Det får ankomma på regeringen att besluta om

sådana tilläggsdirektiv.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande

18 och med avslag på motionerna L290, L319 yrkande 10 samt So504 yrkandena

11 och 14, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (fp, kd)

av Yvonne Andersson (kd), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om vårdnaden vid våld inom familjen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8, 2003/04:L224 yrkandena 1

och 2, 2003/04:So271 yrkande 11 och 2003/04:So504 yrkande 12 och bifaller

delvis motionerna 2003/04:L255 och 2003/04:L258.

Ställningstagande

Det är olyckligt att många barn förlorar vardagskontakten med den ena

föräldern vid en separation. Ett barn behöver båda sina föräldrar. Reglerna

om gemensam vårdnad är bra i de fall där föräldrarna kan komma överens.

1998 års vårdnadsreform har i vissa fall medfört negativa konsekvenser

för barnen. Det gäller framför allt i de fall där en förälder tvingas

bryta upp på grund av missbruk, misshandel eller övergrepp. I sådana fall

kan reglerna om gemensam vårdnad användas som ett instrument att ifrågasätta

varje beslut som rör barnet.

Mot bakgrund av vad som redovisats ovan anser vi, liksom motionärerna

bakom motion Ju451, att gemensam vårdnad endast skall kunna komma i fråga

om det kan anses tillräckligt tryggt för barnet. Rätten måste ha en klar

bild av det eventuella våld som barnet levt med och hur troligt det är

att våldet upprepas innan beslut fattas i vårdnadsfrågan. Vidare anser vi,

liksom motionärerna bakom motion L224, att en vårdnadshavare som begår

ett allvarligt brott mot den andre vårdnadshavarens liv, frihet eller

hälsa skall fråntas vårdnaden. Det får ankomma på regeringen att utforma

erforderliga lagförslag.

Enligt vår mening bör 2002 års vårdnadskommitté därutöver ges tilläggsdirektiv

som innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt

den andre vårdnadshavaren om livet klart och tydligt skall innefattas i

utredningsuppdraget. Det får ankomma på regeringen att besluta om sådana

tilläggsdirektiv.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna Ju451

yrkande 8, L224 yrkandena 1 och 2, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12

samt med delvis bifall till motionerna L255 och L258, som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om vårdnaden vid våld inom familjen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:L224 yrkande 2, 2003/04:L255, 2003/04:L258,

2003/04:So271 yrkande 11 och 2003/04:So504 yrkande 12 och bifaller delvis

motionerna 2003/04:Ju451 yrkande 8 och 2003/04:L224 yrkande 1.

Ställningstagande

Jag anser att lagens krav på att tillgodose det utsatta barnets behov av

skydd och stöd skall gå före alla andra beslut i samband med vårdnadstvister,

även om en förälder inte är dömd för något våldsbrott. Liksom motionärerna

bakom motionerna L258 och So504 har jag den uppfattningen att det inte

skall kunna komma i fråga att döma till gemensam vårdnad om någon i

familjen tidigare utsatts för misshandel. Inte heller bör någon som är dömd

för pedofili kunna få vårdnaden om ett barn. Det får ankomma på regeringen

att utforma erforderliga lagförslag i enlighet med det anförda..

Enligt min uppfattning bör också 2002 års vårdnadskommitté ges tilläggsdirektiv

som innebär att en mördares rätt att bli vårdnadshavare när denne bragt

den andre vårdnadshavaren om livet skall utredas. Det får ankomma på

regeringen att besluta om sådana tilläggsdirektiv.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L224 yrkande

2, L255, L258, So271 yrkande 11 och So504 yrkande 12 samt med delvis bifall

till motionerna Ju451 yrkande 8 och L224 yrkande 1, som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Fler än två vårdnadshavare, punkt 3 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om fler än två vårdnadshavare. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:L261 yrkande 2, 2003/04:L312 och 2003/04:So568

yrkande 20.

Ställningstagande

I samkönade relationer är det inte ovanligt att ett lesbiskt par får barn

ihop med ett bögpar. I dag finns inga regler om det juridiska förhållandet

mellan barnet och styvföräldern. Detta förhållande blir särskilt tydligt

om den ena av parterna dör. Mot denna bakgrund är jag av den uppfattningen

att det bör införas en i lag reglerad möjlighet för ett barn att ha fler

än två vårdnadshavare. Liksom motionärerna i motion L261 anser jag att

regeringen bör analysera denna problematik och återkomma till riksdagen

med ett lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L261 yrkande

2, L312 och So568 yrkande 20, som sin mening ge regeringen till känna.

6. Samarbetssamtal, punkt 7 (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om samarbetssamtal. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Sf404 yrkandena 3 och 4.

Ställningstagande

Vid en skilsmässa eller separation där föräldrarna inte kan komma överens

måste familjen snabbt erbjudas hjälp att lösa sina samarbetsproblem. Med

barnets bästa för ögonen anser jag, liksom motionärerna i motion Sf404,

att regeringen bör ta initiativ till åtgärder i syfte att ge information

om hur separerade föräldrar kan informeras och stödjas så att barnets

behov får styra hur umgänget utformas. I samband med detta bör de

samarbetssamtal som nu erbjuds föräldrarna utvärderas. Vidare anser jag att

samarbetssamtal bör vara obligatoriska för att undvika långdragna processer

och upptrappade konflikter. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som anförts ovan, med bifall till motion Sf404 yrkandena 3 och 4, bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

7. Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (fp)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om barns rätt att komma till tals m.m. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:So504 yrkande 13 och avslår motion

2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7, 8 och 11.

Ställningstagande

I gällande lagstiftning betonas vikten av att barn skall ha tillgång till

båda föräldrarna. Tidigare lagstiftare har dock förbisett det faktum att

många barn endast har tillgång till den ena föräldern på grund av att den

andra föräldern undandrar sig kontakt med barnet. Om en umgängesförälder

sviker och vägrar att umgås med sitt eget barn finns i dag inga rättsliga

motåtgärder. Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna bakom motion

So504, att regeringen bör utreda hur problemet med föräldrar som umgängesvägrar

skall kunna lösas. Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande

13 samt med avslag på motion L319 yrkandena 1, 2, 7 och 8 och 11, som sin

mening ge regeringen till känna.

8. Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om barns rätt att komma till tals m.m. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L319 yrkande 11 och 2003/04:So504

yrkande 13 och avslår motion 2003/04:L319 yrkandena 1, 2, 7 och 8.

Ställningstagande

Jag anser att ett barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina

åsikter i samband med tvister som rör barnets vårdnad, boende och umgänge.

Liksom motionärerna bakom motion L319 yrkande 11 anser jag att regeringen

bör ge 2002 års vårdnadskommitté tilläggsdirektiv som innebär att en sådan

talerätt för barnet skall utredas. Vidare delar jag den uppfattning som

förs fram i motion So504 yrkande 13 och som innebär att regeringen bör

utreda hur barn skall kunna få kontakt med föräldrar som umgängesvägrar.

Det får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ i enlighet

med det anförda.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L319 yrkande

11 och So504 yrkande 13 samt med avslag på motion L319 yrkandena 1, 2, 7

och 8, som sin mening ge regeringen till känna.

9. Könsneutrala författningar, punkt 12 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om könsneutrala författningar. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:K320.

Ställningstagande

Jag anser, liksom motionärerna i motion K320, att alla författningar som

innehåller begreppen mor och far bör ändras på så sätt att mor och far

byts ut mot ordet förälder. Lagstiftningen måste, enligt min mening, utgå

från könsneutralitet och således ta fasta på att föräldrar numera kan

bestå av två mammor eller två pappor. Begreppet förälder blir därigenom

mer informativt och lättbegripligt för lagrummens adressater. Riksdagen

bör mot bakgrund av det anförda begära att regeringen lägger fram förslag

till sådana lagändringar.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion K320, som sin

mening ge regeringen till känna.

10. Förmyndare och god man, punkt 13 (fp)

av Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om god man. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:So504 yrkande 19 och avslår motionerna 2003/04:L203, 2003/04:L204,

2003/04:L279, 2003/04:L291, 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L344

och 2003/04:So415 yrkande 15.

Ställningstagande

Vi anser, liksom motionärerna bakom motion So504, att det finns anledning

att se över hur man i vissa särskilda fall kan stärka de sociala myndigheternas

möjligheter att hjälpa en familj att använda sina pengar rätt. Vi kan

exempelvis tänka oss ett utbyggt system med gode män som tillsammans med

familjen lägger upp en budget för hushållet och planerar inköp. Enligt

vår mening bör regeringen ta erforderliga initiativ till att utreda

förutsättningarna för att få till stånd en sådan ordning.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion So504 yrkande

19 och med avslag på motionerna L203, L204, L279, L291, L296 yrkandena 1

och 2, L344 samt So415 yrkande 15, som sin mening ge regeringen till känna.

11. Förmyndare och god man, punkt 13 (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förmyndare och god man. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:L296 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna 2003/04:L203,

2003/04:L204, 2003/04:L279, 2003/04:L291, 2003/04:L344, 2003/04:So415

yrkande 15 och 2003/04:So504 yrkande 19.

Ställningstagande

Jag anser, liksom motionärerna i motion L296, att föräldrabalkens regler

om överförmyndarnas tillsyn över gode män och förvaltare måste skärpas.

En nyordning skulle bl.a. kunna innebära en skyldighet för överförmyndarna

att regelbundet inhämta uppgifter inte bara från den gode mannen eller

förvaltaren utan även från dennes huvudman samt anhöriga. Enligt min mening

behövs det därutöver någon form av skyddsmekanism som automatiskt håller

huvudmannen skadeslös om en god man eller förvaltare missköter sig.

Regeringen bör därför överväga om förordnandet av god man respektive förvaltare

skulle kunna förenas med en skyldighet att ha ansvarsförsäkring för

eventuell skada som den gode mannen eller förvaltaren vållar sin huvudman.

För närvarande finns det inte heller någon utbildning för blivande gode

män respektive förvaltare. Jag anser därför att det bör införas en enhetlig

grundutbildning för blivande gode män och förvaltare. Det får ankomma på

regeringen att ta erforderliga initiativ i dessa frågor.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L296 yrkandena

1 och 2 samt med avslag på motionerna L203, L204, L279, L291, L344, So415

yrkande 15 och So504 yrkande 19, som sin mening ge regeringen till känna.

12. Talerätt i mål om hävande av faderskap, punkt 15 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om talerätt i mål om hävande av faderskap. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L205, 2003/04:L227, 2003/04:L317

och 2003/04:L333.

Ställningstagande

Vi delar motionärernas uppfattning vad gäller vikten av att ingen felaktigt

förklaras vara far till ett barn. Att faderskapet blir riktigt fastställt

måste givetvis anses ligga i såväl barnets som moderns och den utpekade

faderns intresse. Vad först gäller den situationen att faderskapet följer

av faderskapspresumtionen kan vi konstatera att nuvarande lagstiftning i

fråga om talerätt för en avliden mans maka och arvingar bygger på avvägningar

mellan de olika intressen som gör sig gällande. Några motsvarande avvägningar

har inte skett när det gäller talerätt för mannens änka och arvingar vid

ogiltigförklaring av faderskapsbekräftelse. Vi anser att det är

otillfredsställande att det inte finns några klara regler i fråga om talerätten

i sådana fall. Vad härefter angår talerätten i fråga om faderskap som har

fastställts genom dom måste rättsläget betraktas som oklart. Särskilt mot

bakgrund av att det på senare år vuxit fram nya former av familjebildningar

framstår nuvarande inskränkningar i talerätten som en brist.

Sammanfattningsvis anser vi att motionsspörsmålen bör bli föremål för en

förutsättningslös utredning där olika aspekter på problemen och de olika

intressen som gör sig gällande blir noggrant genomlysta. Det får ankomma

på regeringen att tillkalla en sådan utredning.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L205, L227,

L317 och L333, som sin mening ge regeringen till känna.

13. Utredningar om faderskap, punkt 16 (fp, v)

av Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utredningar om faderskap. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:L264 och 2003/04:L274.

Ställningstagande

Liksom motionärerna anser vi att fastställandet av faderskap när föräldrarna

är ogifta måste förenklas. Det måste, enligt vår mening, införas nya

rutiner. Vi anser att föräldrarna redan på sjukhuset eller i samband med

de första kontakterna med försäkringskassan gemensamt skall kunna underteckna

en försäkran med uppgivande om föräldraskap. Ett annat alternativ kan

vara att föräldrarna gemensamt kan anmäla faderskapet till

folkbokföringsregistret.

Socialnämnden bör endast utreda faderskap där det finns oklarheter. Det

får ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ i enlighet med

det anförda.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L264 och

L274, som sin mening ge regeringen till känna.

14. Partnerskap och adoption, punkt 17 (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om partnerskap och adoption. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:L299 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Jag delar motionärernas uppfattning i motion L299 att de lagändringar som

riksdagen beslutade våren 2002 angående partnerskap och adoption inte

vilar på tillräckligt god grund. Detta beror på att barnperspektivet inte

var vägledande för det utredningsarbete som ligger till grund för

lagstiftningen. I varje fråga som rör barn måste utgångspunkten vara att se

till barnets bästa. FN:s barnkonvention framhåller att det främst är

barnets rättigheter som skall beaktas vid en adoption. Genom att tillåta

homosexuella att adoptera bryter Sverige, enligt min uppfattning, mot

barnkonventionen. Vidare strider beslutet mot 1993 års Haagkonvention.

Jag anser att regeringen skall återta uppsägningen av 1967 års europeiska

konvention om adoption av barn. Vidare bör riksdagsbeslutet från våren

2002, som innebär att registrerade partner fått möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar, upphävas. Även all följdlagstiftning till beslutet bör

upphävas. Det får ankomma på regeringen att utforma erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L299 yrkandena

1-3, som sin mening ge regeringen till känna.

15. Översyn av adoptionslagstiftningen, punkt 19 (m, fp, kd)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om behovet av en översyn av adoptionslagstiftningen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L221 yrkandena 1-3,

2003/04:L278 yrkandena 1-4 och 2003/04:L299 yrkande 4 och avslår motion

2003/04:L319 yrkandena 12-14.

Ställningstagande

Enligt vår mening är dagens adoptionsregler skrivna för en annan tid och

ett annat system. År 1989 presenterade Förmynderskapsutredningen sitt

slutbetänkande med förslag till en revision av adoptionslagstiftningen.

Sedan dess har inget hänt. I utredningsbetänkandet, (SOU 2001:10) Barn i

homosexuella familjer, har flera experter påtalat att adoptionslagstiftningen

är i behov av en översyn. Experterna framhåller också att forskningen

beträffande adopterade barns uppväxt och utveckling är eftersatt.

Vi anser liksom motionärerna att hela adoptionslagstiftningen är i stort

behov av en översyn, och det får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ. Inom ramen för en sådan översyn finns det enligt vår uppfattning

anledning att t.ex. se över kravet på att presumtiva adoptivföräldrar

skall vara minst 25 år, och den nuvarande möjligheten till adoptioner bör

bli föremål för en utvärdering. Vi anser också att det bör tas in en

bestämmelse i 4 kap. föräldrabalken som stadgar att en adoption endast får

ske om den är förenlig med barnets bästa. Det får ankomma på regeringen

att framlägga erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L221

yrkandena 1-3 och L278 yrkandena 1-4, L299 yrkande 4 samt med avslag på

motion L319 yrkandena 12-14, som sin mening ge regeringen till känna.

16. Översyn av adoptionslagstiftningen, punkt 19 (v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en översyn av adoptionslagstiftningen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:L319 yrkandena 12-14 och avslår motionerna

2003/04:L221 yrkandena 1-3, 2003/04:L278 yrkandena 1-4 och 2003/04:L299

yrkande 4.

Ställningstagande

Alla människor har rätt att få känna till sitt ursprung och, i så hög

grad som mognaden tillåter, delta i en adoptionsprocess. Jag anser, liksom

motionärerna bakom motion L319, att det bör införas en skyldighet för

adoptivföräldrar att upplysa ett barn om sitt ursprung. Även små barn

behöver få veta varifrån de egentligen kommer. Sådana samtal måste

självfallet föras utifrån barnets mognad. Vidare anser jag att barn i en

adoptionsprocess skall ha rätt till sådan information som kan antas vara

av betydelse för barnet. För att ytterligare stärka barnets rätt anser

jag att socialnämnden bör åläggas en skyldighet att redovisa för domstolen

att information lämnats till barnet. Det får ankomma på regeringen att

utforma erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L319 yrkandena

12-14 samt med avslag på motionerna L221 yrkandena 1-3, L278 yrkandena

1-4 och L299 yrkande 4, som sin mening ge regeringen till känna.

17. Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20

(m, fp, c)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann

Gerdin (c), Henrik von Sydow (m) och Mia Franzén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rätt till insemination för lesbiska och bisexuella

kvinnor. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L277, 2003/04:L305

och 2003/04:L350 yrkande 4 och avslår motionerna 2003/04:L209 yrkande 1,

2003/04:L239, 2003/04:L261 yrkande 1, 2003/04:L307 och 2003/04:So568

yrkande 18.

Ställningstagande

Kommittén om barn i homosexuella familjer föreslog vissa bestämmelser om

det rättsliga föräldraskapet vid insemination. Kommitténs förslag kan

dock inte ligga till grund för lagstiftning utan frågan måste utredas

vidare. Regeringen utlovade i mars 2002 att en fördjupad analys skulle

påbörjas omedelbart. Arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på att en

departementspromemoria i ämnet skall presenteras under februari 2004. Vi

anser, liksom motionärerna bakom motionerna L277 och L305, att analysarbetet

måste genomföras snarast möjligt utan ytterligare tidsutdräkt.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motionerna L277, L305

och L350 yrkande 4 samt med avslag på motionerna L209 yrkande 1, L239,

L261 yrkande 1, L307 och So568 yrkande 18, som sin mening ge regeringen

till känna.

18. Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20

- motiveringen (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Ställningstagande

Jag anser att ett barn har rätt till både en mamma och en pappa. Barn

behöver ha förebilder av båda könen, dvs. såväl en mor som en far. Min

åsikt är att lesbiska par inte skall ha rätt till insemination. Enligt

min uppfattning är denna åsikt inte ett uttryck för diskriminering av

lesbiska kvinnor utan endast en omsorg om barnets bästa.

Vidare anser jag - i motsats till justitieministern - att frågan om rätten

till assisterad befruktning för lesbiska kvinnor inte är politiskt avgjord.

Justitieministern torde nämligen i interpellationsdebatten inte ha

uppmärksammat att riksdagen ännu inte fattat något beslut i frågan (svar på

interpellation 2002/03:11). Inom Regeringskansliet pågår för närvarande

ett beredningsarbete. Därefter har riksdagen att ta ställning till eventuella

förslag från regeringen.

Med det anförda föreslår jag att riksdagen avslår motionerna L209 yrkande

1, L239, L261 yrkande 1, L277, L305, L307, L350 yrkande 4 och So568 yrkande

18.

19. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor, punkt 21

(v)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lesbiska kvinnors rätt till s.k. provrörsbefruktning.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L209 yrkande 2.

Ställningstagande

Under våren 2002 beslutade riksdagen om vissa ändringar i lagen (1988:711)

om befruktning utanför kroppen som innebär att även behandling med ägg

blir tillåten. Lagen innehåller dock ett antal begränsningar som innebär

bl.a. att lesbiska kvinnor som är infertila inte kan komma i fråga för en

äggdonation. Jag anser liksom motionärerna bakom motion L209 att lesbiska

kvinnor skall ges samma rätt till äggdonation som heterosexuella kvinnor.

Enligt min mening bör regeringen tillsätta en utredning för att belysa

denna fråga. Min uppfattning är att det inte skall vara något krav att

kvinnan som får ta emot ett donerat ägg är gift eller samboende med en

person av motsatt kön. Vidare bör äggdonation tillåtas då det finns en

känd spermadonator. Det bör inte föreligga något krav på samlevnad eller

äktenskap med spermadonatorn för att få ta emot ett donerat ägg. Enligt

min uppfattning bör regeringen återkomma med lagförslag i enlighet med

det anförda.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall till motion L209 yrkande 2,

som sin mening ge regeringen till känna.

20. Rätt till s.k. provrörsbefruktning för lesbiska kvinnor, punkt 21 -

motiveringen (kd)

av Yvonne Andersson (kd).

Ställningstagande

På skäl som anförs ovan i reservation nr 18 anser jag att ett barn har

rätt till både en mamma och en pappa. Jag anser därför inte heller att

lesbiska kvinnor skall ha rätt till s.k. provrörsbefruktning. Därför anser

jag att riksdagen bör avslå motion L209 yrkande 2.

21. Arvsrätt för kusiner, punkt 22 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om arvsrätt för kusiner. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:L235 och 2003/04:L316.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är familjen den mest grundläggande gemenskapen,

och ett återinförande av arvsrätten för kusiner kan bidra till ett stärkande

av släktbanden. I dag är det dessutom ganska vanligt att vuxna personer

saknar egen familj. I stället känner man ofta en familjesamhörighet med

något mer avlägsna släktingar, t.ex. kusiner. Därtill kommer att familjen

och släkten genom senare års invandring kommit att få än större betydelse.

Några sakliga skäl som talar emot kusinarvsrätten kan vi inte finna.

Enligt vår uppfattning kan den nuvarande begränsningen av arvsrätten i

tredje arvsklassen över huvud taget inte försvaras på sakliga grunder

utan måste ses som ett uttryck för en gången tids rättspolitiska värderingar,

vilka vi inte kan ställa oss bakom. Vi vill i det sammanhanget understryka

vad som i motionen anförts om det principiellt oriktiga i att staten

inträder som arvinge då en avliden efterlämnar så nära släktingar som

kusiner, något som kan te sig direkt stötande i fall då fondens medel

används till ändamål som varit helt främmande för den avlidne.

Regeringen bör mot denna bakgrund snarast återkomma med ett lagförslag i

enlighet med vad vi nu förordat.

Vad som anförts i reservationen bör riksdagen, med bifall till motionerna

L235 och L316, som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Vårdnaden vid våld inom familjen, punkt 2 (c)

Viviann Gerdin (c) anför:

Enligt min mening borde det vara en självklarhet att skydda barnet från

att bli utnyttjat i en konflikt mellan vuxna och att samhället genom

uppmuntran och stöd förstärker barnets rättigheter. I ärenden angående

vårdnad och umgänge måste därför större vikt läggas vid vad som är bäst

för barnet. I alltför många fall finns en tendens till att föräldrarnas

rättigheter att uppnå rättvisa sker på barnets bekostnad.

Kopplingen mellan barnets välbefinnande och mäns våld mot kvinnor måste

förstärkas. Större hänsyn måste tas till hur barnen påverkas av att tvingas

se sin mamma bli misshandlad. I alla vårdnadsutredningar måste barnets

rätt till umgänge klart framgå, men också barnets rätt att avstå från

umgänge när barnet känner rädsla inför den förälder som hotar och brukar

våld inom familjen. Gemensam vårdnad skall inte kunna komma i fråga om

det riskerar barnets och/eller mammans trygghet och säkerhet.

Eftersom det nu pågår en utredning som kan förväntas ge en lösning på

dessa angelägna frågor har jag slutligen stannat för att inte avge några

formella reservationer i enlighet med vad jag nu anfört.

2. Talerätt i mål om umgänge, punkt 5 (m, kd)

Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik

von Sydow (m) anför:

Vi delar den uppfattning som förs fram i motionerna L251 och L275 om att

föräldrabalken bör ändras på så sätt att nära anhöriga som mor- och

farföräldrar skall få rätt att föra talan i mål om umgänge.

Eftersom 2002 års vårdnadskommitté skall överväga denna fråga har vi valt

att inte reservera oss. Vi avser att noga följa kommitténs arbete.

3. Underhållsbidrag vid växelvis boende, punkt 6 (fp)

Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp) anför:

Vi anser liksom motionärerna bakom motionerna L265, L334 och L341 att man

kan ifrågasätta principen att underhållsbidrag inte utgår vid växelvis

boende i sådana fall där föräldrarna har avsevärt olika stor inkomst.

Denna fråga skall övervägas av 2002 års vårdnadskommitté. Med hänvisning

till det pågående utredningsarbetet har vi slutligen valt att inte reservera

oss.

4. Juridiskt biträde för barn, punkt 8 (fp, v)

Tasso Stafilidis (v), Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp)

anför:

Vi anser att barn skall ha rätt till ett eget offentligt biträde i mål

som rör vårdnad, boende och umgänge. Vidare anser vi att det bör ställas

särskilda krav på kompetens hos de ombud som får sådana uppdrag.

Med hänvisning till det pågående beredningsarbetet har vi valt att inte

reservera oss.

5. Barns rätt att komma till tals m.m., punkt 9 (c)

Viviann Gerdin (c) anför:

Barn har i dag en möjlighet att komma till tals i vådnadstvister. Däremot

tycks barnen inte ha något att säga till om i tvister om umgänget. En

förälder kan frånsäga sig umgänget med sitt barn men barnet kan inte

frånsäga sig umgänget med en våldsam förälder.

Barn är rädda efter en uppslitande separation eller efter att ha levt med

en förälder som misshandlat den andre föräldern. Oroliga barn behöver

trygghet och omtanke. Enligt min mening är det oacceptabelt att ett barn

som tidigare misshandlats eller sett sin mamma misshandlas kan tvingas

till umgänge med en våldsam förälder. Barn som levt i familjer där våld

varit ett återkommande inslag skall ges rätt att själva välja var de skall

bo och vilka de vill umgås med. Barnet måste ges ett lagligt skydd och

stöd av samhället. Det är också viktigt att barnperspektivet genomsyrar

myndigheternas arbete och att barnkonventionen beaktas.

Dessa frågeställningar kommer att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté.

Med hänvisning till det pågående utredningsarbetet har jag därför valt

att inte reservera mig.

6. Åtgärder för att undvika tvister, punkt 10 (fp)

Martin Andreasson (fp) och Mia Franzén (fp) anför:

Vi anser att utredningstiderna i mål som rör vårdnad, boende och umgänge

måste förkortas. Enligt vår mening är det angeläget att hitta en tidsgräns

för hur länge en process kan fortgå. Mål om verkställighet bör enligt vår

uppfattning flyttas till allmän domstol. Dessutom menar vi att

konflikthanteringsstöd bör ges i större omfattning så att färre mål om vårdnad,

boende och umgänge behöver avgöras av domstol.

Eftersom 2002 års vårdnadskommitté skall överväga dessa frågor har vi

valt att inte reservera oss.

7. Åtgärder för att undvika tvister, punkt 10 (kd)

Yvonne Andersson (kd) anför:

Varje domstolsprocess om vårdnad och umgänge är ett misslyckande från

samhällets sida. Jag anser därför att det är synnerligen angeläget att

lagstiftningsåtgärder kommer till stånd i syfte att minska antalet sådana

processer.

Eftersom dessa frågor kommer att övervägas av 2002 års vårdnadskommitté

har jag valt att inte reservera mig.

8. Förmyndare och god man, punkt 13 (v, c)

Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c) anför:

Vi anser att föräldrabalkens regler om överförmyndarnas tillsyn över gode

män och förvaltare måste skärpas. Om såväl överförmyndaren som den gode

mannen eller förvaltaren missköter sig anser vi att överförmyndaren bör

bli solidariskt skadeståndsansvarig tillsammans med den gode mannen eller

förvaltaren. Enligt vår uppfattning bör kommunerna uppmuntras att ha

försäkringslösningar för detta.

Eftersom Utredningen om förmyndare, gode män och förvaltare skall överväga

denna fråga har vi slutligen valt att inte reservera oss. Vi avser att

noga följa kommitténs arbete.

9. Myndighetsåldern, punkt 14 (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag anser att myndighetsåldern bör följa kalenderåret i stället för

födelsedatumet. Ungdomar i en och samma årskull bör alltså bli myndiga det

kalenderår de fyller 18 år. Jag förutsätter att denna fråga kommer att

övervägas av Diskrimineringskommittén. Jag har därför valt att inte

reservera mig. Jag kommer att noga följa kommitténs arbete.

10. Rätt till insemination för lesbiska och bisexuella kvinnor, punkt 20

(v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Arbetet inom Regeringskansliet är inriktat på att en departementspromemoria

angående det rättsliga föräldraskapet skall presenteras under februari

2004. Eftersom jag förutsätter att den fortsatta beredningen av

departementspromemorian kommer att bedrivas skyndsamt har jag slutligen stannat

för att inte avge någon reservation i denna fråga.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K320 av Tasso Stafilidis m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring som innebär

att de författningar som benämner mor och far ersätts med det könsneutrala

begreppet förälder i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:K373 av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att myndighetsåldern skall följa kalenderår i stället för födelsedatum.

2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av reglerna om gemensam vårdnad.

2003/04:L203 av Anita Sidén och Magdalena Andersson (båda m):

Riksdagen beslutar om ändring i föräldrabalken så att en god man, förvaltare

eller förmyndare kan lämna redovisning av sina uppdrag då arbetet påbörjas,

ett år efter det att uppdraget påbörjats och sedan varje år vid samma

tidpunkt.

2003/04:L204 av Magdalena Andersson och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ändrade regler beträffande ansvarsfrågan för gode män/förvaltare.

2003/04:L205 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att talerätt om hävande av faderskap för såväl efterlevande maka som

mannens arvingar bör införas.

2003/04:L209 av Ingrid Burman m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lesbiska kvinnors rätt till infertilitetsbehandling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lesbiska kvinnors rätt till äggdonation.

2003/04:L216 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att se på Haagkonventionen utifrån barnets perspektiv.

2003/04:L221 av Sten Tolgfors (m):

1. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av den samlade

adoptionslagstiftningen.

2. Riksdagen begär att regeringen låter se över 25-årsgränsen för

adoption i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av ensamståendes

rätt att prövas som adoptivföräldrar i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:L224 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan

lagändring att den vårdnadshavare som begår ett allvarligt brott mot den

andra vårdnadshavarens liv, frihet eller hälsa skall fråntas sin vårdnadsrätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tilläggsdirektiv ges till 2002 års vårdnadskommitté, där

man utreder mördares vårdnadsrätt när man bragt den andre vårdnadshavaren

om livet.

2003/04:L227 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att införa rätt för arvingar att föra talan i frågan om hävande av

faderskap.

2003/04:L228 av Inger Davidson (kd):

Riksdagen beslutar att avskaffa föräldrabalkens 4 kap. 7 § 2 avseende

giftermål mellan adoptivbarn och adoptant.

2003/04:L235 av Inger René m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om återinförande av arvsrätt för kusiner.

2003/04:L239 av Hillevi Larsson och Börje Vestlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att äggdonation för lesbiska par och ensamstående kvinnor skall tillåtas

enligt lag.

2003/04:L243 av Rigmor Stenmark och Birgitta Carlsson (båda c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett lagförslag som innebär att

samma regler som gäller för giftermål mellan föräldrar och barn skall

gälla mellan adoptivföräldrar och adoptivbarn.

2003/04:L251 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i 6 kap.

15 a § FB, så att mor- och farföräldrar kan väcka talan i domstol om

rätt till umgänge med avlidna barns barn i de fall barnens vårdnadshavare

motsätter sig det begärda umgänget.

2003/04:L255 av Magdalena Andersson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vårdnad om barn.

2003/04:L258 av Inger Nordlander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om reglerna om gemensam vårdnad.

2003/04:L261 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om assisterad befruktning för lesbiska och bisexuella kvinnor och

det rättsliga föräldraskapet i dessa situationer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det rättsliga förhållandet då ett barn mist en biologisk förälder

och har en kvarvarande förälder men lever tillsammans med styvföräldern.

2003/04:L264 av Karin Pilsäter och Erik Ullenhag (båda fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att en enhetlig och enkel gemensam försäkran om föräldraskapet ersätter

dagens utredningsförfarande och faderskapserkännande för nyblivna fäder

till barn födda "utom äktenskapet".

2003/04:L265 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om reformerade regler för underhållsskyldighet.

2003/04:L273 av Ulf Nilsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utreda ökade möjligheter att motverka umgängessabotage.

2003/04:L274 av Johan Pehrson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om faderskapsbekräftelser i folkbokföringsregistret.

2003/04:L275 av Ana Maria Narti och Kerstin Heinemann (båda fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en sådan ändring i

föräldrabalken att nära anhöriga, som mor- och farföräldrar, får föra

talan om umgänge.

2003/04:L277 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en skyndsam reform av lagstiftningen om assisterad befruktning för

lesbiska och bisexuella kvinnor.

2003/04:L278 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den samlade

adoptionslagstiftningen.

2. Riksdagen beslutar att upphäva 4 kap. 7 § 2 föräldrabalken.

3. Riksdagen beslutar att i 4 kap. föräldrabalken införa en regel om

att adoption bara får tillåtas om den bedöms vara till barnets bästa.

4. Riksdagen begär att regeringen ser över 25-årsgränsen för adoption.

2003/04:L279 av Lars U Granberg och Kristina Zakrisson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om skärpning av överförmyndarens tillsyn över gode män.

2003/04:L290 av Elisebeht Markström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om föräldrabalken.

2003/04:L291 av Kerstin Engle m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om överförmyndares tillsyn över gode män.

2003/04:L296 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att förbättra regelverken runt instituten god

man och förvaltare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nödvändigheten av att förbättra den tillsyn över instituten god

man och förvaltare som överförmyndare och länsstyrelse har att utöva.

2003/04:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen återtar uppsägningen av den europeiska

konventionen om adoption av barn.

2. Riksdagen beslutar att upphäva beslutet att registrerade partner

skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.

3. Riksdagen beslutar att upphäva all följdlagstiftning till beslutet

att registrerade partner skall ges möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en heltäckande översyn av adoptionslagstiftningen.

2003/04:L305 av Lars Lindblad och Tobias Billström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om insemination.

2003/04:L307 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om insemination.

2003/04:L312 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en översyn av föräldrabalkens regler.

2003/04:L316 av Gunnar Axén och Stefan Hagfeldt (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om arvsrätt för kusiner och deras avkomlingar.

2003/04:L317 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m, fp, kd, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att en översyn snarast görs av gällande regler för talerätt vid hävande

av faderskap.

2003/04:L319 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i föräldrabalken i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om barns rätt att komma till tals.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att barn skall få rätt till offentligt biträde i mål som rör

vårdnad, boende och umgänge.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om krav på särskild kompetens för offentligt biträde till barn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om barns egen rätt att kunna säga nej till umgänge vid varje

tillfälle.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om barns rätt att säga nej till umgänge, vid behov via offentligt

biträde.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram tilläggsdirektiv till

utredningen Vårdnad, boende och umgänge angående föräldrars samtycke.

11. Riksdagen begär att regeringen lägger fram tilläggsdirektiv till

utredningen Vårdnad, boende och umgänge angående barns talerätt.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om föräldrars skyldighet att informera barnen om att de är

adopterade.

13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan

ändring i lagstiftningen att barn i adoptionsprocessen får rätt till

information som kan antas vara av betydelse för barnet.

14. Riksdagen begär att regeringen ålägger socialnämnden en skyldighet

att redovisa för rätten att information lämnats till barnet och att barnet

har fått komma till tals.

2003/04:L320 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överväga åtgärder för att komma till rätta med problemet

med vårdnads- och umgängestvister i domstol.

2003/04:L329 av Jan Emanuel Johansson och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om barns rättigheter i familjerättsprocesser.

2003/04:L333 av Ulf Nilsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om översyn av rättsläget och praxis rörande talerätt vid hävande av

faderskap.

2003/04:L334 av Matilda Ernkrans m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om underhållsbidrag vid växelvis boende.

2003/04:L335 av Margareta Israelsson och Mariann Ytterberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om adoptants möjlighet att ingå äktenskap med sitt adoptivbarn.

2003/04:L341 av Bo Könberg (fp):

Riksdagen begär att regeringen låter utreda frågan om reglerna för

underhållsansvar vid växelvis boende.

2003/04:L344 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att förbättra den kommunala överförmyndarverksamheten.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ändrad lagstiftning som ger kvinnor i samkönade par samma

möjlighet till assisterad befruktning som kvinnor i heterosexuella par.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda hur separerade föräldrar bäst kan informeras och

stödjas så att barnets behov får styra hur umgänget utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utvärdera dagens samarbetssamtal och att i utvecklad form

göra dem till praxis.

2003/04:So271 av Annelie Enochson (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att socialtjänstlagens krav på att tillgodose det utsatta

barnets behov av beskydd och stöd skall gå före alla andra beslut i samband

med vårdnadstvister, trots att gärningsmannen inte är dömd, för att barnet

inte skall behöva möta sin förövare i form av påtvingat umgänge.

2003/04:So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kommunens ansvar för god man.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att barnperspektivet skall vara vägledande i ärenden som

rör gemensam vårdnad och umgänge.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att det i föräldrabalken tydliggörs att barnets skydd

mot en olämplig förälder är viktigare än barnets behov av kontakt med

båda föräldrarna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda hur barn skall få kontakt med förälder som

umgängesvägrar.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en bestämmelse att barn skall tillförsäkras det stöd och

den vård barnet behöver även om en förälder vid gemensam vårdnad motsätter

sig detta.

15. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en ny

lag om rätt för barnet att få ett barnombud som kan föra en från föräldrarna

fristående talan för barnets rätt i domstol.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förkorta utredningstider i ärenden som rör vårdnad,

boende och umgänge samt att avskaffa de parallella processerna.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anges om att verkställighetsmål överflyttas till allmän domstol

för att förhindra parallella processer.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att pröva behovet av en särskild barnbalk.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjlighet för familjer att erhålla budgethjälp.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i relevant lagstiftning i enlighet med vad i motionen anförs om diskriminering

och att alla kvinnor oavsett sexuell läggning och eventuell parkonstellation

har samma rätt till insemination.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om fler juridiska vårdnadshavare.