Bet. 2003/04:LU16

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU16

Obeställd e-postreklam

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2003/04:43

Obeställd e-postreklam jämte åtta motioner, varav tre väckts med anledning

av propositionen och fem väckts under den allmänna motionstiden år 2003.

I propositionen lägger regeringen fram förslag till ändringar i

marknadsföringslagen (1995:450) som syftar till att i svensk rätt genomföra

artikel 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12

juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom

sektorn för elektronisk kommunikation (kommunikationsdataskyddsdirektivet).

Lagförslaget innebär att en näringsidkare vid marknadsföring till en

fysisk person som huvudregel får använda elektronisk post bara om personen

har samtyckt till det på förhand, en s.k. opt in-lösning. Kravet på

samtycke skall dock, under vissa förutsättningar, inte gälla vid marknadsföring

inom ramen för ett befintligt kundförhållande. Ett reklammeddelande som

sänds med elektronisk post måste vidare alltid innehålla en giltig adress

till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen skall

upphöra. Detta gäller även vid marknadsföring som riktas till juridiska

personer.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

Utskottet föreslår att riksdagen, med en lagteknisk justering, antar

regeringens lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslaget

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen

(1995:450) med den ändringen att 22 § andra stycket får den lydelse som

utskottet föreslår i bilaga 3. Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2003/04:43 och avslår motionerna 2003/04:L8 yrkande 1, 2003/04:L229,

2003/04:L233, 2003/04:L246, 2003/04:L266 yrkandena 1-3 och 2003/04:L295.

Reservation (m)

2. Undantag från krav på samtycke

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L8 yrkande 2, 2003/04:L9 yrkande 2

och 2003/04:L10 yrkande 3.

3. Skyddet för juridiska personer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L9 yrkande 1 och 2003/04:L10 yrkande

2.

4. Andra metoder för kommunikation på distans

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L9 yrkande 3 och 2003/04:L10 yrkande

1.

5. Marknadsstörningsavgift

Riksdagen avslår motion 2003/04:L10 yrkande 4.

6. Tekniska lösningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:L8 yrkande 3.

Stockholm den 17 februari 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli Särnblad Stoors (s),

Henrik von Sydow (m), Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Hillevi

Engström (m), Christin Nilsson (s) och Annika Qarlsson (c).

Allmän bakgrund

Gällande rätt

Med obeställd reklam avses reklam eller annan marknadsföring som förs

vidare till mottagaren utan att denne varit aktiv för att få reklamen

eller utan att mottagaren genom sitt tidigare uppträdande kan anses ha

visat något intresse för den.

Det förekommer i huvudsak två olika modeller för att reglera under vilka

förutsättningar obeställd reklam är tillåten. Den ena modellen, s.k. opt

in, innebär att obeställd reklam är förbjuden om inte mottagaren i förväg

har begärt att få reklamen eller samtyckt till det. Den andra modellen,

opt out, innebär motsatsen. Enligt opt out är det således tillåtet att

sända obeställd reklam så länge mottagaren inte uttryckligen motsatt sig

det. Vid reglering som bygger på opt out förekommer ofta olika slags

spärregister dit man i förväg kan anmäla att man inte vill ha viss reklam

i fortsättningen.

Enligt 13 b § första stycket marknadsföringslagen (1995:450) gäller att

en näringsidkare vid marknadsföring till en fysisk person får använda

telefax eller sådana uppringningsautomater eller andra liknande automatiska

system för individuell kommunikation som inte betjänas av någon enskild

endast om den fysiska personen har samtyckt till det på förhand (opt in).

Av 13 b § andra stycket framgår vidare att en näringsidkare får använda

andra metoder för individuell kommunikation på distans, exempelvis telefon,

elektronisk post och adresserad direktreklam, om inte den fysiska personen

tydligt motsatt sig att metoden används (opt out). En näringsidkare som

använder elektronisk post vid icke begärd marknadsföring skall, enligt 13

b § tredje stycket, respektera och regelbundet kontrollera register där

personer som inte önskar få sådan marknadsföring med elektronisk post kan

registrera sig.

I 10 och 11 §§ personuppgiftslagen (1998:204) finns vidare bestämmelser

om integritetsskydd och behandling av personuppgifter, bl.a. i

marknadsföringssammanhang.

13 b § första och andra styckena marknadsföringslagen genomför i svensk

rätt dels artikel 12 i direktiv 97/66/EG av den 15 december 1997 om

behandling av personuppgifter och skydd för privatlivet inom

telekommunikationsområdet

(teledataskyddsdirektivet), dels artikel 10 i direktiv 97/7/EG av den 20

maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal (distansavtalsdirektivet).

Tredje stycket i paragrafen genomför artikel 7.2 i direktiv 2000/31/EG av

den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets

tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden

(e-handelsdirektivet).

Kommunikationsdataskyddsdirektivet

Europaparlamentet och rådet antog den 12 juli 2002 direktiv 2002/58/EG om

behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för

elektronisk kommunikation (kommunikationsdataskyddsdirektivet). Direktivet,

som ersatt teledataskyddsdirektivet, syftar bl.a. till att säkerställa

ett likvärdigt skydd av de grundläggande fri- och rättigheterna när det

gäller behandling av personuppgifter inom sektorn för elektronisk

kommunikation.

Artikel 13 innehåller bestämmelser om icke begärd kommunikation vid direkt

marknadsföring. Av artiklarna 13.1 och 13.5 följer att användningen av

automatisk uppringningsutrustning, telefax eller elektronisk post för

direkt marknadsföring bara får tillåtas i fråga om fysiska personer som

i förväg har givit sitt samtycke, dvs. opt in. Med elektronisk post avses

ett meddelande i form av text, röst, ljud eller bild som sänds via ett

allmänt kommunikationsnät och som kan lagras i nätet eller i mottagarens

terminalutrustning till dess att denne hämtar det. Enligt ingressen till

direktivet innefattar begreppet elektronisk post även s.k. SMS- och

MMS-meddelanden. Artikel 13.2 innehåller ett undantag från kravet på samtycke

enligt artikel 13.1 som innebär att det under vissa förhållanden inte

krävs samtycke på förhand vid användningen av elektronisk post vid

marknadsföring inom ett befintligt kundförhållande. I fråga om andra metoder

för icke begärd kommunikation till fysiska personer än elektronisk post,

automatisk uppringningsutrustning eller telefax, företrädesvis telefon,

ges medlemsstaterna, enligt artikel 13.3, en möjlighet att välja vilken

skyddsnivå som skall gälla, opt in eller opt out. Artikel 13.4 innebär

ett förbud mot att under alla omständigheter skicka elektronisk post för

direkt marknadsföring om identiteten på meddelandets avsändare döljs eller

hemlighålls eller det saknas giltig adress till vilken mottagaren kan

skicka en begäran om att marknadsföringen skall upphöra. Artikel 13.5 rör

skyddet för juridiska personer mot icke begärd kommunikation med elektronisk

post.

Redogörelse för ärendet

Regeringen beslutade den 19 april 2001 att tillkalla en särskild utredare

med uppgift att föreslå ny lagstiftning och myndighetsorganisation på

området elektronisk kommunikation. I uppdraget låg bl.a. att föreslå de

författningsändringar som föranleds av bestämmelserna om icke begärd

kommunikation i artikel 13 i kommunikationsdataskyddsdirektivet. Utredningen,

som antog namnet Utredningen om elektronisk kommunikation (e-komutredningen),

redovisade sitt uppdrag, bl.a. såvitt gäller genomförandet av artikel 13,

i delbetänkandet (SOU 2002:109) Myndighetsfrågor m.m., som överlämnades

till regeringen i januari 2003. Delbetänkandet har remissbehandlats och

ligger till grund för lagförslaget i förevarande proposition.

I övriga delar är kommunikationsdataskyddsdirektivet i huvudsak genomfört

i svensk rätt genom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation, som

trädde i kraft den 25 juli 2003 (prop. 2002/03:110, bet. TU6, rskr. 228).

I propositionen föreslår regeringen - efter hörande av Lagrådet - att

riksdagen skall anta det i propositionen framlagda lagförslaget. Regeringens

förslag finns i bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2.

Propositionen har föranlett tre motioner. I detta sammanhang behandlar

utskottet även fem motioner som har väckts under den allmänna motionstiden

år 2003. Förslagen i motionerna finns i bilaga 1.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i marknadsföringslagen

(1995:450) som syftar till att i svensk rätt genomföra artikel 13 i

kommunikationsdataskyddsdirektivet. Lagstiftningen genomför också, som

tidigare, artikel 10 i distansavtalsdirektivet. Lagförslaget innebär i

huvudsak följande. En näringsidkare får vid marknadsföring till en fysisk

person som huvudregel använda elektronisk post bara om personen har

samtyckt till det på förhand, dvs. opt in (13 b § första stycket). Kravet

på samtycke skall dock, under vissa förutsättningar, inte gälla inom ramen

för ett befintligt kundförhållande (13 b § andra stycket). I fråga om

andra metoder för individuell kommunikaton på distans än elektronisk post,

telefax och automatiska uppringningssystem innebär lagförslaget inte

någon förändring i förhållande till gällande rätt (13 d §). Ett

reklammeddelande som sänds med elektronisk post måste alltid innehålla en giltig

adress till vilken mottagaren kan sända en begäran om att marknadsföringen

skall upphöra. Detta skall även gälla vid marknadsföring som riktas till

juridiska personer (13 c §). Nuvarande skyldighet i 13 b § tredje stycket

marknadsföringslagen att regelbundet kontrollera och respektera s.k. opt

out-register upphävs.

Utskottets överväganden

Lagförslaget

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och avslå motionsyrkande med

krav på dels avslag på propositionen, dels införande av opt in och

ytterligare åtgärder från regeringens sida mot obeställd e-postreklam. Jämför

reservation (m).

Motionerna

Inger René m.fl. (m) riktar i motion L8 stark kritik mot regeringens

förslag och e-komutredningens delbetänkande. Kritiken går i huvudsak ut på

att varken utredningen eller regeringen har analyserat och förklarat

centrala begrepp i direktivet, att det saknas ekonomiska resurser för

kontroll av lagens efterlevnad och att regeringen inte har analyserat hur

en sådan kontroll skall kunna ske. Regeringen har inte heller, anförs det,

berört de tekniska lösningar för att förhindra oönskad e-postreklam som

finns. Därtill saknas en analys av i vilka fall e-postreklam är otillåten

redan i dag enligt gällande rätt. Dessutom är det synnerligen tveksamt,

menar motionärerna, om lagstiftningen kommer att få någon reell effekt.

Motionärerna anser att propositionen har så pass stora brister att den

kan bidra till att allmänhetens förtroende för rättsordningen undergrävs.

I motionen yrkas avslag på propositionen och begärs ett tillkännagivande

om att regeringen, efter förnyat utrednings- och beredningsarbete i

enlighet med de i motionen angivna riktlinjerna, snarast skall återkomma

till riksdagen med en ny proposition i ämnet (yrkande 1).

Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (båda s) begär i motion L229 ett

tillkännagivande om att regeringen skall se över lagstiftningen och

överväga opt in vid marknadsföring med hjälp av elektronisk post. Motsvarande

motionsyrkanden finns i motionerna L233 av Agneta Ringman m.fl. (s) och

L295 av Yvonne Andersson m.fl. (kd).

Enligt vad som anförs i motion L246 av Monica Green (s) krävs ytterligare

åtgärder än införande av opt in för att komma till rätta med problemet

med icke begärd e-postreklam. I motionen begärs ett tillkännagivande om

att regeringen skyndsamt skall se över möjligheterna att stoppa oönskad

e-postreklam i Sverige och ta upp frågan på nytt inom EU i syfte att få

till stånd en gemensam, hårdare lagstiftning mot oönskad e-postreklam.

I motion L266 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp)

begärs tillkännagivanden om att regeringen skall lägga fram lagförslag

som innebär opt in för obeställd e-postreklam (yrkandena 1 och 2). I annat

fall begärs ett tillkännagivande om att det skall inrättas ett nationellt

spärregister för e-postreklam (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller yrkandet om avslag på propositionen konstaterar utskottet

inledningsvis att ärendet är berett i enlighet med vad som föreskrivs i

7 kap. 2 § regeringsformen. Lagrådet har inte heller haft något att erinra

mot ärendets beredning eller det framlagda lagförslaget. Därtill kommer

att den i motionen framförda kritiken, med något enstaka undantag, inte

återspeglar utfallet av remissbehandlingen. Tvärtom, en majoritet av

remissinstanserna har tillstyrkt utredningens förslag eller lämnat det

utan erinran.

Vad sedan gäller invändningarna mot att varken e-komutredningen eller

regeringen har analyserat och förklarat den närmare innebörden av vissa

begrepp i direktivet vill utskottet erinra om att det är EG-domstolen som

har exklusiv behörighet att uttolka EG-rätten. När EG-direktiv införlivas

i nationell rätt kan lagstiftaren således varken precisera innebörden i

direktivets bestämmelser i lag eller göra motivuttalanden med anspråk på

att auktoritativt sätt uttolka innebörden av innehållet i EG-rätten.

Den omständigheten att det förekommer vissa begrepp i direktivet, bl.a.

i undantagsregeln i artikel 13.2, vars närmare innebörd kan diskuteras

och att det med andra ord råder en viss osäkerhet vad gäller begreppens

närmare tolkning kan inte avhjälpas genom lagstiftning eller förarbetsuttalanden

på nationell nivå. Frågan om direktivets tolkning får således överlämnas

till rättstillämpningen, ytterst EG-domstolen. De invändningar i övrigt

som framförts i motion L8 utgör inte skäl för att riksdagen inte skall

anta lagförslaget. Därutöver har inte motionsvis framförts några erinringar

mot regeringens lagförslag. Utskottet kan för sin del inte heller se annat

än att Sverige genom det nu framlagda lagförslaget kommer att uppfylla

vad som krävs enligt artikel 13 i kommunikationsdataskyddsdirektivet.

Mot bakgrund av vad som sålunda anförts föreslår utskottet att riksdagen

skall anta det i propositionen framlagda lagförslaget. Härigenom blir

önskemålen om införande av opt in i motionerna L229, L233, L266 och L295

i allt väsentligt tillgodosedda.

Vad slutligen gäller motion L246 vill utskottet framhålla att arbetet

rörande e-postreklam i och med detta ingalunda är avslutat. Som framhålls

av motionären kan därutöver behöva komma till stånd ytterligare åtgärder

på nationell nivå, inom EU och i internationella sammanhang. Därvid bör

erinras om att kommissionen den 22 januari 2004 beslutat ett meddelande

med en handlingsplan som rör icke begärd marknadsföring via elektronisk

post, KOM(2004)28. I handlingsplanen finns en lång rad förslag till

åtgärder på området. Meddelandet är nu föremål för behandling i rådet och

Europaparlamentet. Utskottet förutsätter att regeringen fortsätter att

arbeta aktivt på området utan något formellt tillkännagivande från riksdagens

sida.

Nu gjorda ställningstaganden leder sammanfattningsvis fram till att

riksdagen, med avslag på motionerna L8 yrkande 1, L229, L233, L246, L266

och L295, bör anta regeringens lagförslag.

Under beredningen av ärendet har utskottet uppmärksammat att en lagteknisk

justering behöver göras i regeringens lagförslag såvitt gäller 22 § andra

stycket marknadsföringslagen. Utskottet lägger i bilaga 3 till betänkandet

fram förslag till sådana ändringar.

Undantag från krav på samtycke

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som gäller undantaget från krav på

samtycke på förhand i artikel 13.2.

Direktivet

Artikel 13.2 innehåller ett undantag från kravet på samtycke på förhand

när det gäller användningen av elektronisk post. För att undantaget skall

vara tillämpligt krävs att vissa förutsättningar är uppfyllda. Ett

grundläggande krav är att det skall finnas ett befintligt kundförhållande

mellan den fysiska personen och den näringsidkare som reklamen härrör

från. Den fysiska personen skall även i samband med en tidigare försäljning

av en vara eller tjänst ha lämnat uppgifter om elektronisk adress för

elektronisk post till näringsidkaren. Den fysiska personen får vidare

inte inledningsvis ha motsatt sig att uppgiften om den elektroniska

adressen används för direkt marknadsföring. Därutöver gäller att

marknadsföringen

endast får avse näringsidkarens egna, likartade varor och tjänster.

Slutligen skall den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att,

kostnadsfritt och enkelt, motsätta sig att uppgiften om elektronisk adress

används i marknadsföringssyfte när den samlas in och vid varje följande

marknadsföringsmeddelande.

Propositionen

I propositionen föreslås i 13 b § andra stycket marknadsföringslagen ett

undantag från kravet på samtycke på förhand vid marknadsföring med

elektronisk post som motsvarar vad som föreskrivs i artikel 13.2. Sålunda

föreslås att om näringsidkaren fått den fysiska personens uppgifter om

elektronisk adress för elektronisk post i samband med försäljning av en

produkt till personen, gäller inte kravet på samtycke enligt 13 § första

stycket, om 1. den fysiska personen inte motsatt sig att uppgiften för

elektronisk post används i marknadsföringssyfte med användande av elektronisk

post, 2. marknadsföringen avser näringsidkarens egna, likartade produkter

och 3. den fysiska personen klart och tydligt ges möjlighet att kostnadsfritt

och enkelt motsätta sig att uppgiften används i marknadsföringssyfte när

den samlas in och vid varje följande marknadsföringsmeddelande.

Motionerna

Inger René m.fl. (m) påpekar i motion L8 att varken e-komutredningen eller

regeringen har gjort någon grundligare analys av innebörden av undantagsregeln

i artikel 13.2. Centrala begrepp har således inte utretts eller förklarats,

vilket kommer att leda till tolkningsproblem i rättstillämpningen. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall låta utreda

den närmare innebörden av undantagsregeln (yrkande 2).

Enligt vad som framhålls i motion L9 av Christer Winbäck (fp) bör ett

kundförhållande tidsbegränsas, exempelvis till ett år. Därefter skall opt

in gälla på nytt, som om kundförhållandet inte funnits tidigare. I motionen

begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen

med ett lagförslag i enlighet med det anförda (yrkande 2).

Ulf Holm m.fl. (mp) anför i motion L10 att det inte är skäligt att det

skall vara kundens sak att avsäga sig e-postreklam i existerande

kundförhållanden. Motionärerna anser att det bör införas en tidsbegränsning av

hur länge ett kundförhållande varar, förslagsvis ett år. I motionen begärs

ett tillkännagivande om att regeringen skall ges i uppdrag att återkomma

med ett förslag till en ändring av 13 b § marknadsföringslagen i enlighet

härmed (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att direktivet inte ger någon ledning i fråga om

hur länge ett kundförhållande enligt artikel 13.2 skall anses föreligga.

I linje med vad utskottet anfört i föregående avsnitt kan det därför,

enligt utskottets mening, inte komma i fråga att i lagtexten införa den

i motionerna L9 och L10 förordade tidsgränsen. Utskottet är inte heller

övertygat om att en sådan generell ettårsgräns är befogad i sak eller i

alla lägen till konsumentens fördel. Därtill kommer att den som inte vill

ha vidare marknadsföring från näringsidkaren på ett enkelt sätt kan avböja

sådan. Frågan hur länge ett kundförhållande skall anses föreligga får,

enligt utskottets mening, överlämnas till branschpraxis och rättstillämpningen,

ytterst EG-domstolen, att avgöra.

På de skäl som angetts i föregående avsnitt ser utskottet inte någon

anledning att förorda en förnyad utredning av innebörden av undantaget i

artikel 13.2.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L8

yrkande 2, L9 yrkande 2 och L10 yrkande 3.

Skyddet för juridiska personer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på införande av opt in också

i fråga om juridiska personer.

Direktivet

Kravet på samtycke vid icke begärd kommunikation med hjälp av elektronisk

post gäller, enligt artikel 13.5, endast marknadsföring till fysiska

personer. Av artikeln framgår emellertid att medlemsstaterna, inom ramen

för gemenskapslagstiftningen och tillämplig nationell lagstiftning, skall

säkerställa att berättigade intressen för abonnenter som inte är fysiska

personer är tillräckligt skyddade när det gäller icke begärd kommunikation.

Direktivet medger alltså att det införs opt in även för juridiska personer.

Kravet i artikel 13.3 på angivande av giltig adress gäller både vid

marknadsföring till fysiska och juridiska personer.

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att det för närvarande inte

bör införas ytterligare bestämmelser till skydd för juridiska personer

mot icke begärd marknadsföring. Skulle det visa sig att de nuvarande

bestämmelserna är otillräckliga kan dock regeringen, enligt vad som anförs

i propositionen, få anledning att återkomma i frågan.

Motionerna

Christer Winbäck (fp) understryker i motion L9 det angelägna i att även

juridiska personer ges ett förstärkt skydd mot obeställd e-postreklam.

Även juridiska personer bör således omfattas av den föreslagna opt in-regeln

i 13 b § första stycket marknadsföringslagen. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett

lagförslag i enlighet härmed (yrkande 1).

Ulf Holm m.fl. (mp) är i motion L10 förvånade över att regeringen valt

att inte låta också juridiska personer omfattas av kravet på samtycke i

13 b § första stycket marknadsföringslagen. Obeställd e-postreklam är,

anförs det, ett växande problem inte bara för privatpersoner utan också

för organisationer och företag. Opt in bör alltså gälla även för juridiska

personer. Motionärerna begär ett tillkännagivande i enlighet med det

anförda (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att det i dagsläget saknas

tillräckliga skäl för att införa en opt in-reglering även vid icke begärd

marknadsföring via elektronisk post till juridiska personer. Utskottet

vill därvid särskilt peka på att remissutfallet inte ger något stöd för

att det skulle föreligga behov av en sådan reglering. Därtill kommer att

kravet på angivande av giltig adress i 13 c § torde ge juridiska personer

bättre förutsättningar att komma till rätta med icke begärd marknadsföring

via elektronisk post. Utskottet vill dock understryka vikten av att

regeringen, i linje med vad som har utlovats i propositionen, noga följer

utvecklingen och återkommer med erforderliga lagförslag om det skulle

visa sig att det behövs ytterligare regler för att skydda juridiska

personer.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L9

yrkande 1 och L10 yrkande 2.

Andra metoder för kommunikation på distans

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör andra metoder för icke begärd

kommunikation på distans än elektronisk post, automatiska uppringningssystem

och telefax.

Direktivet

Kommunikationsdataskyddsdirektivet ger, enligt artikel 13.3, medlemsstaterna

en valmöjlighet i fråga om vilken skyddsnivå som skall gälla vid användningen

av andra metoder för individuell kommunikation på distans än elektronisk

post, telefax och automatiska uppringningssystem. Företrädesvis rör det

sig om marknadsföring via telefon. Det står alltså öppet för varje

medlemsstat att antingen välja opt in eller opt out vad gäller sådana

kommunikationsmetoder.

Propositionen

I propositionen gör regeringen bedömningen att nu gällande opt out-reglering

bör behållas för andra metoder för individuell kommunikation på distans

än elektronisk post, telefax och automatiska uppringningssystem (13 d §

marknadsföringslagen).

Motionerna

I motion L9 av Christer Winbäck (fp) anförs att det bör råda teknikneutralitet

på området. Även andra metoder för elektronisk kommunikation än elektronisk

post, telefax och automatiska uppringningssystem bör därför omfattas av

opt in. I motionen begärs ett tillkännagivande härom (yrkande 3).

Ett yrkande med liknande inriktning finns i motion L10 av Ulf Holm m.fl.

(mp). Motionärerna anser att grundregeln vid all marknadsföring där

automatiska system för individuell kommunikation används skall vara att

det inte skall gå att sända marknadsföring utan att mottagaren först har

gett sitt samtycke. I motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet med

det anförda (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Som framhålls i propositionen finns det i dag i och med det år 1999

inrättade Nixtele-registret en möjlighet för fysiska personer att motsätta

sig direkt marknadsföring via telefon. Annat har inte framkommit än att

detta register fungerar väl och är effektivt. Remissutfallet tyder inte

heller på att av något annat skäl skulle föreligga behov av opt in också

för andra metoder för kommunikation på distans än elektronisk post, telefax

och automatiska uppringningssystem. Utskottet delar alltså regeringens

bedömning att nuvarande opt out-reglering bör behållas. Skulle utvecklingen

bli sådan att det finns skäl att på nytt överväga frågan, utgår utskottet

från att regeringen tar initiativ till sådana överväganden utan något

tillkännagivande från riksdagens sida.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna L9

yrkande 3 och L10 yrkande 1.

Marknadsstörningsavgift

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari begärs att marknadsstörningsavgift

skall kunna utgå också vid överträdelser av förbudet mot att sända obeställd

e-postreklam utan samtycke på förhand.

Bakgrund

Enligt 22 § första stycket marknadsföringslagen får en näringsidkare

åläggas att betala marknadsstörningsavgift om näringsidkaren eller någon

som handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har

brutit mot någon av 5-13 §§ marknadsföringslagen, de s.k. katalogbestämmelserna.

Marknadsstörningsavgiften skall fastställas till lägst 5 000 kr eller

högst 5 miljoner kronor, dock inte till högre belopp än tio procent av

näringsidkarens årsomsättning. I ringa fall skall inte avgift utgå.

Föreligger synnerliga skäl får avgiften efterges.

Marknadsstörningsavgiften infördes som sanktion i och med ikraftträdandet

av marknadsföringslagen den 1 januari 1996 och ersatte därvid bestämmelser

om straffansvar i den tidigare marknadsföringslagen.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att marknadsstörningsavgift skall

kunna tas ut vid överträdelse av kravet i 13 c § att ange en giltig adress

till vilken mottagaren kan skicka en begäran om att utskick av reklammeddelanden

skall upphöra. Marknadsstörningsavgift skall däremot, i likhet med vad

som gäller i dag vid överträdelse av nuvarande opt in-regel, inte kunna

tas ut vid överträdelse av kravet på samtycke på förhand enligt 13 b §

första stycket marknadsföringslagen. Däremot kan en sådan överträdelse

föranleda förbud vid vite och skadeståndsskyldighet enligt marknadsföringslagen.

Motionen

Ulf Holm m.fl. (mp) anser i motion L10 att marknadsstörningsavgift skall

kunna tas ut även vid upprepade överträdelser av förbudet mot sändande av

obeställd e-postreklam, och inte bara vid överträdelser av kravet på

angivande av giltig adress i 13 c §. I motionen begärs ett tillkännagivande

om att regeringen skall återkomma till riksdagen med ett lagförslag som

innebär att även överträdelser av förbudet mot sändande av obeställd

e-postreklam skall kunna föranleda marknadsstörningsavgift (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att marknadsstörningsavgiften som sanktionsform är

avsedd för fall där det föreligger ett mer påtagligt behov av att skydda

allmänna konsument- och näringsidkarintressen. I andra fall har det ansetts

tillräckligt att näringsidkaren - och andra som är eller kan komma att

befinna sig i samma situation - tillrättavisas och avskräcks från att

upprepa förfarandet genom ett förbud eller ett åläggande vid vite (prop.

1994/95:123 s. 103 f., bet. LU16). Kopplingen till katalogbestämmelserna

ger också vid handen att marknadsstörningsavgiften i första hand är tänkt

för olika former av vilseledande beteenden i marknadsföringssammanhang.

Enligt utskottets uppfattning kan en överträdelse av kravet på samtycke

i 13 b § marknadsföringslagen generellt sett inte anses vara så pass

allvarlig att marknadsstörningsavgift bör komma i fråga. Med hänsyn härtill

är utskottet i dagsläget inte berett att ställa sig bakom motionskravet.

Utskottet förutsätter dock att regeringen följer utvecklingen och att om

det skulle uppkomma behov av ytterligare sanktionsmöjligheter, regeringen

tar initiativ därtill.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motion L10 yrkande

4.

Tekniska lösningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på ett uttalande från

riksdagens sida vad gäller behovet av gynnsammare förutsättningar för

teknikutveckling på området.

Motionen

I motion L8 av Inger René m.fl. (m) anförs att det i dag finns en mängd

olika former av tekniska lösningar, exempelvis filter och spärregister,

för att hantera problemet med icke begärd kommunikation. Enligt motionärerna

är denna nya teknik avsevärt mer effektiv än rättsliga lösningar. I

motionen begärs ett tillkännagivande om behovet av gynnsammare förutsättningar

för utveckling av tekniska lösningar för skydd om obeställd e-post (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har för sin del inte någon annan uppfattning än motionärerna

vad gäller vikten av att det utvecklas olika tekniska lösningar som kan

förhindra oönskad e-postreklam. I det meddelande om icke begärd kommunikation

som kommissionen nyligen beslutat om, framhålls också att en sådan

teknikutvecklingen är en viktig del i arbetet mot icke begärd e-postreklam.

Enligt utskottets mening är det angeläget att regeringen, inom ramen för

det fortsatta arbetet på området, uppmärksammar motionsspörsmålet och för

det fall det skulle visa sig att det föreligger någon form av hinder mot

en fortsatt teknikutveckling på området, vidtar nödvändiga åtgärder för

att undanröja dessa. Något uttalande från riksdagens sida i saken kan

inte anses erforderligt, och utskottet föreslår att riksdagen avslår motion

L8 yrkande 3.

Reservation

Lagförslaget, punkt 1 (m)

av Inger René (m), Henrik von Sydow (m) och Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår propositionen och tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i reservationen om förnyat utrednings- och

beredningsarbete. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L8 yrkande 1

och avslår proposition 2003/04:43 och motionerna 2003/04:L229, 2003/04:L233,

2003/04:L246, 2003/04:L266 yrkandena 1-3 och 2003/04:L295.

Ställningstagande

Vi delar regeringens uppfattning om de problem som såväl medborgare som

offentlig sektor och näringsliv åsamkas genom obeställd e-postreklam. Vi

anser dock att propositionen är behäftad med en rad brister på avgörande

punkter. Regeringen har en alltför begränsad analys och förklaring av de

centrala begrepp som motiverar undantaget i lagen, vilket kommer att leda

till tolkningsproblem som är olyckliga för både konsumenter och näringsliv.

Regeringen har inte heller närmare analyserat hur en effektiv efterlevnad

av lagstiftningen kan ske. Än mindre har regeringen anslagit resurser

till berörda myndigheter för kontroll av lagens efterlevnad.

Vi vill framhålla att det i dag finns en rad olika tekniska lösningar,

exempelvis filter och olika spärregister, som alltmer effektivt kan sortera

och hindra obeställd e-postreklam. I propositionen saknas över huvud taget

en diskussion kring hur förutsättningarna för sådana lösningar kan bli

gynnsammare.

Sammantaget befarar vi att den föreslagna lagändringen kommer att spela

en mycket begränsad roll vad gäller att hindra icke begärd e-postreklam.

Detta riskerar att reducera allmänhetens tilltro till rättssamhällets

kapacitet i det moderna informationssamhället. Enligt vår mening bör

propositionen inte läggas till grund för lagstiftning.

Riskdagen bör därför, med bifall till motion L8 yrkande 1 och med avslag

på motionerna L229, L233, L246, L266 och L295, ge regeringen i uppdrag

att, efter förnyat utrednings- och beredningsarbete, snarast återkomma

till riksdagen med ett nytt lagförslag.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:43 Obeställd e-postreklam:

Riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring

i marknadsföringslagen (1995:450).

Följdmotioner

2003/04:L8 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:43 och begär att regeringen

snarast återkommer med en ny proposition till riksdagen efter utredning

i enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ytterligare utredning av reglerna för undantag från förbudet

mot obeställd e-post.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av gynnsammare förutsättningar för utveckling av tekniska

lösningar för skydd mot obeställd e-post.

2003/04:L9 av Christer Winbäck (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att även företag och andra juridiska personer skall

omfattas av s.k. opt in.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tidsbegränsning av ett kundförhållande.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om teknikneutralitet i definitionen av hur obeställd

e-postreklam distribueras.

2003/04:L10 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det inte skall vara möjligt att sända marknadsföring via

elektronisk post utan att mottagaren har gett sitt uttryckliga samtycke.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att juridiska personer skall omfattas av lagstiftningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ange att ett etablerat kundförhållande tidsbegränsas till

ett år.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att marknadsstörningsavgifter skall kunna tillämpas vid

överträdelse av förbudet mot obeställd e-postreklam.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:L229 av Susanne Eberstein och Agneta Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om s.k. opt in-system för e-postreklam.

2003/04:L233 av Agneta Ringman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att ändra lagstiftningen beträffande oönskad e-postreklam.

2003/04:L246 av Monica Green (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att se över möjligheterna att stoppa den oönskade e-postreklamen.

2003/04:L266 av Barbro Feltzing och Helena Hillar Rosenqvist (båda mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i

marknadsföringslagen (1995:450) om s.k. oönskad reklam enligt vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att låta en utredning föreslå en ändring av den opt out-lösning

som riksdagen fattat beslut om.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utredning i syfte att upprätta ett nationellt spärregister

om yrkandena 1 och 2 inte vinner gehör.

2003/04:L295 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ändring av reglerna om obeställd e-postreklam så att s.k. opt in blir

regel.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450)

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Av utskottet föreslagna ändringar i regeringens förslag till lag om ändring

i marknadsföringslagen (1995:450)

Regeringens förslag Utskottets förslag

22 § andra stycket

Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på dennes

vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av bestämmelserna

i 14 § första stycket andra och tredje meningen tobakslagen (1993:581),

4 kap. 10 § alkohollagen (1994:1738) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio-

och TV-lagen (1996:844). Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon

som handlar på dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot

någon av bestämmelserna i 14 § första stycket andra och tredje meningen

eller 14 a § första stycket 2 tobakslagen (1993:581), 4 kap. 10 §

alkohollagen (1994:1738) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 § radio- och TV-lagen

(1996:844).