Bet. 2003/04:LU17

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU17

Immaterialrättsliga frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet 14 motionsyrkanden från allmänna

motionstiden år 2003 i olika immaterialrättsliga frågor. Yrkandena gäller

främjande av patent, patentintrångsförsäkring, datorrelaterade uppfinningar,

upphovsrättsligt skydd, upphovsrätt i anställningsförhållanden, ersättning

för kopiering, ersättning till STIM, följerätt och s.k. arenarätt.

Utskottet föreslår att riksdagen skall avslå samtliga motionsyrkanden och

hänvisar främst till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida

samt pågående arbete på såväl nationell som internationell nivå.

I betänkandet finns fem reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Främjande av patent

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L247 och 2003/04:N414 yrkandena 17-19.

2. Patentintrångsförsäkring

Riksdagen avslår motion 2003/04:L346.

3. Datorrelaterade uppfinningar

Riksdagen avslår motion 2003/04:T474 yrkande 5.

Reservation 1 (v, c)

4. Upphovsrättsligt skydd

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr254 yrkande 5.

Reservation 2 (m)

5. Upphovsrätt i anställningsförhållanden

Riksdagen avslår motion 2003/04:L215.

6. Ersättning för kopiering

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr326 yrkande 25, 2003/04:Kr327

yrkande 6 i denna del och 2003/04:Kr390 yrkande 18.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

7. Ersättning till STIM

Riksdagen avslår motion 2003/04:L276.

Reservation 4 (kd, c)

8. Följerätt

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr327 yrkande 6 i denna del.

9. Arenarätt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L298 och 2003/04:Kr282 yrkande 3.

Reservation 5 (m, kd)

Stockholm den 18 mars 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger René (m), Marianne

Carlström (s), Raimo Pärssinen (s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes

(s), Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis (v),

Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene Tesfazion (s), Martin

Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s), Henrik

von Sydow (m), Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s).

Utskottets överväganden

Främjande av patent

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om åtgärder för att främja patent.

Utskottet hänvisar till pågående nationellt och internationellt arbete.

Jämför särskilt yttrande (m).

Bakgrund

Reglerna i patentlagen (1967:837) innebär att den som gjort en ny uppfinning

kan få ensamrätt att utnyttja uppfinningen yrkesmässigt genom patent.

Patent kan meddelas på ett förfarande, t.ex. ett nytt produktionssätt,

eller på en produkt som sådan, exempelvis ett nytt läkemedel. Som allmänna

förutsättningar för patenterbarhet gäller att uppfinningen skall vara ny,

ha uppfinningshöjd - dvs. väsentligen skilja sig från vad som tidigare

är känt - och att den skall kunna utnyttjas industriellt och vara

reproducerbar. Det senare innebär att uppfinningen skall ha sådan karaktär

att den avsedda effekten med säkerhet kan uppnås vid ett upprepat utövande

av uppfinningen.

Den ensamrätt att utnyttja en uppfinning som patentskyddet ger innehavaren

är avsedd att stimulera forskning och utvecklingsarbete. Uppfinnare kan

räkna med att under skyddstiden utan konkurrens kunna marknadsföra

uppfinningen eller på annat sätt exploatera den ekonomiskt. Häri ligger också

ett allmänt intresse. Mot de intressen som sålunda bär upp patentskyddet

står samhällets intresse av att det inte skapas ett alltför långtgående

monopol när det gäller att dra nytta av en uppfinning. Ensamrätten har

därför begränsats i tiden. Vidare finns möjlighet att under vissa

förutsättningar genom tvångslicens ge tredje man rätt att, utan hinder av ett

patent, mot ersättning till patenthavaren utnyttja den patentskyddade

uppfinningen.

I Sverige söks patent hos Patent- och registreringsverket (PRV). I samband

med ansökan skall en ansökningsavgift betalas, liksom årsavgifter så länge

ansökningsförfarandet pågår. Om förutsättningarna för patent är uppfyllda

skall sökanden underrättas om att patent kan meddelas. Sedan sökanden

betalat en särskild avgift, meddelandeavgift, skall patentmyndigheten

bifalla ansökningen och kungöra beslutet. När beslutet har kungjorts är

patent meddelat.

Ett patent som meddelas av en nationell patentmyndighet blir gällande

bara i det landet. Något världspatent existerar inte. En uppfinnare som

vill ha patentskydd i flera länder måste alltså i princip söka patent i

varje land. På patentområdet finns dock ett flertal internationella

konventioner som bl.a. syftar till att samordna patentförfarandet.

I konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT), som

ratificerats av Sverige, finns bestämmelser om s.k. internationell ansökan

som gör det lättare att ansöka om patent i flera länder samtidigt. För

att patent skall meddelas måste dock en internationell ansökan alltid

fullföljas vid den nationella patentmyndigheten, vilken självständigt gör

den slutliga prövningen enligt nationell rätt.

Genom den europeiska patentkonventionen (EPC) har det skapats en ordning

som medger att en patentansökan samtidigt kan erhålla patentskydd i flera

länder, s.k. europeiskt patent. Sådant patent meddelas av det europeiska

patentverket (EPO). EPC har tillträtts av Sverige och ett flertal andra

europeiska stater. I den svenska patentlagen har de särskilda regler som

föranletts av tillträdet tagits in. Ett patent som meddelas av EPO är

giltigt i de länder som angivits, designerats, i ansökningen. Patentet är

dock giltigt enligt respektive lands nationella patenträtt. Det är alltså

inte fråga om ett europeiskt patent utan om ett knippe av nationella

patent.

Fördelarna med ett europeiskt patent har ansetts vara flera. Endast en

ansökan behöver ges in, ansökan görs på ett enda språk - engelska, tyska

eller franska - och kostnaden blir därmed lägre. Systemet har dock enligt

mångas mening vissa nackdelar beroende på dess komplexitet och på att

kostnaderna trots allt anses för höga. En annan nackdel som framhållits

är avsaknaden av en domstol på Europanivå som avgör tvister om patent.

Under år 2000 hölls en diplomatkonferens för revidering av EPC mellan

konventionsstaterna. Sverige har signerat den revisionsakt som då antogs.

I syfte att minska kostnaden för att få ett europeiskt patent tillsatte

konventionsstaterna vid en regeringskonferens i juni 1999 en arbetsgrupp

(Working Party on Cost Reduction, WPR). Arbetsgruppens huvuduppgift var

att ta fram ett förslag för att minska översättningskostnaderna. Arbetsgruppen

enades om ett förslag till en överenskommelse om tillämpning av artikel

65 EPC. Texten till denna antogs vid en regeringskonferens i London i

oktober 2000 och är öppen för de konventionsstater som vill ansluta sig.

Den innebär i korthet följande. De konventionsstater som har något av

det europeiska patentverkets handläggningsspråk som ett av sina officiella

språk avstår genom överenskommelsen från att i fortsättningen kräva

översättning av patentskriften för att patentet skall bli giltigt. Sådana

konventionsstater som inte har ett officiellt språk som också är

handläggningsspråk i det europeiska patentverket skall peka ut ett av de tre

handläggningsspråken och avstå från översättning till ett nationellt språk

om patentskriften finns på det utpekade språket. Även i fall när patentskriften

finns på detta språk har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning

av patentkraven till ett av sina officiella nationella språk. Sverige har

signerat överenskommelsen.

Patenträttskonventionen (PLT) antogs vid en diplomatkonferens våren 2000.

Den innebär åtaganden om avreglering och viss harmonisering av bestämmelser

om formalia kring patentansökningar. Konventionens bestämmelser är

huvudsakligen minimibestämmelser, dvs. konventionsstaterna har frihet att

tillämpa bestämmelser som är mer liberala för patentsökande och

rättighetsinnehavare än vad som anges i konventionen. Sverige har signerat

konventionen.

Motionerna

I motion L247 anför Henrik Westman (m) att det är mycket angeläget att

stimulera uppfinnare att fullfölja sina idéer och att hjälpa dem att göra

dessa till framgångsrika produkter som kan skapa nya industrier och

arbetstillfällen. Motionären pekar på dels de kostnader som är förenade med

en patentansökan, dels de problem som gör sig gällande vid patentintrång

och de stora processkostnader ett sådant intrång kan medföra. Motionären

menar att en uppfinnare som redan haft stora kostnader för utveckling och

ansökan om patent kan ha svårt att bekosta beivrandet av ett patentintrång.

Motionären anser att samhället bör ge uppfinnare stöd i olika former.

Det skulle innebära en markering om att deras arbete är viktigt för Sverige

och öka deras benägenhet att utveckla idéer till framgångsrika produkter.

Detta skulle i sin tur, enligt motionären, bidra till att bredda Sveriges

industriella bas och skapa nya arbetstillfällen. I enlighet härmed begärs

ett tillkännagivande om innovationer och uppfinnare och deras betydelse

och villkor.

I motion N414 framför Ingegerd Saarinen m.fl. (mp) att ett skydd bör ges

för uppfinningar under tiden från patentansökan till dess patent beviljas

och att en ersättning bör kunna utgå till den som under denna tid drabbas.

Motionärerna begär ett tillkännagivande om att kostnaderna för detta

skall utredas (yrkande 17). Vidare begärs ett tillkännagivande om att

skadestånd för intrång skall kunna krävas efter det att patentet har

beviljats (yrkande 18). Motionärerna anser också att patentkostnaderna

måste sänkas. Regeringen bör därför utreda vilka ekonomiska konsekvenser

det skulle få för innovatörer och för staten (yrkande 19).

Tidigare lagstiftningsåtgärder

Våren 1994 beslutade riksdagen om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång

i de immateriella ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr. 227).

Genom beslutet, som innebar ändringar i bl.a. patentlagen, har domstol

nu möjlighet att vid vite förbjuda fortsatt intrång inom hela det

immaterialrättsliga området. Vidare ändrades skadeståndsbestämmelserna på det

industriella rättsskyddets område så att rättighetshavarnas ställning vid

intrång förstärks. Även straffbestämmelserna skärptes. Den nya lagstiftningen

trädde i kraft den 1 juli 1994.

För att ytterligare motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet

av andras verk, produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998

om en ny skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång

(prop. 1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24). Åtgärden innebär att en

rättighetshavare i ett civilrättsligt förfarande kan begära att det görs en

undersökning för att säkra bevis hos någon som på goda grunder misstänks

ha gjort ett intrång i en immateriell rättighet. Bestämmelserna om

intrångsundersökning, som tagits in i bl.a. patentlagen, trädde i kraft den

1 januari 1999.

Pågående arbete i Sverige och inom EU

Regeringen tillkallade i februari 2002 en särskild utredare med uppdrag

att ta fram underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda den reviderade

versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC2000), överenskommelsen

om tillämpning av artikel 65 i EPC (den s.k. Londonöverenskommelsen) och

patenträttskonventionen (PLT). Utredaren har även haft i uppdrag att ge

förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall

kunna tillträdas eller som annars bedöms lämpliga i samband med ett

tillträde. Vidare skulle utredaren lämna förslag till de lagändringar som

behövs med anledning av ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete

(PCT). Utredaren skulle också överväga några andra immaterialrättsliga

frågor som aktualiserats, däribland frågor som rör handläggningen av

patentansökningsärenden. Utredningen som antog namnet Patentfördragsutredningen

överlämnade i juli 2003 betänkandet (SOU 2003:66) Harmoniserad patenträtt.

Betänkandet har varit föremål för remissbehandling, och ärendet bereds

nu i Regeringskansliet.

I augusti 2000 lade kommissionen fram ett förslag till förordning om

gemenskapspatent, KOM (2000) 412. Bakgrunden till förordningsförslaget är

bl.a. kommissionens grönbok från 1997 om gemenskapspatentet och patentsystemet

i Europa, KOM (97) 314. Avsikten med förordningsförslaget är att möjliggöra

för den som gjort en uppfinning att genom en enda ansökan få ett patent

som gäller i hela gemenskapen. Genom förordningen vill man därmed göra

det billigare för företag och enskilda uppfinnare att erhålla patentskydd

i gemenskapen. Förslaget innebär bl.a. att EPO kommer att pröva ansökningar

om gemenskapspatent enligt samma regler som gäller för övriga europeiska

patent. När ett gemenskapspatent väl har beviljats skall det däremot i

princip regleras av gemenskapsregler. För att det skall bli ekonomiskt

möjligt för innovatörerna att ansöka om gemenskapspatent kommer huvuddelen

av patentskriften att finnas på det av EPO:s handläggningsspråk (engelska,

franska eller tyska) som sökanden har valt. En mindre del av patentet,

de s.k. patentkraven, i ett beviljat gemenskapspatent kommer att behöva

översättas till samtliga officiella EU-språk för att patentet skall bli

giltigt. Vid en rådskonferens i mars 2003 träffades en principöverenskommelse

om bl.a. inrättande av en ny gemenskapsrättslig domstol som skall ha till

uppgift att pröva mål om intrång i och ogiltighet av gemenskapspatent.

Mot bakgrund härav har kommissionen nyligen lagt fram dels ett förslag

till beslut om att ge EG-domstolen behörighet i mål om gemenskapspatent,

dels ett förslag till beslut om upprättande av en specialdomstol -

gemenskapspatentdomstolen - för att pröva mål om gemenskapspatent. Den nya

specialdomstolens beslut skall enligt förslaget kunna överklagas till

EG:s förstainstansrätt.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motionsyrkanden om åtgärder

för att förbättra villkoren för uppfinnare och innovatörer, senast våren

2003 i betänkande 2002/03:LU16. I dessa sammanhang har utskottet uttryckt

att det är viktigt att uppfinnare och företag förmår att ta till vara de

fördelar som patentskyddet erbjuder. Vidare har utskottet konstaterat att

patent för företag är ett av flera sätt att försäkra sig om att resultaten

av satsningar på forskning och utveckling kan tillgodogöras och vidmakthållas.

Patent utgör ett sätt att exploatera ny teknik, och när företagen och

samhället satsar allt större resurser på forskning och utveckling blir

det också mer betydelsefullt att kunna säkra avkastningen på gjorda

investeringar. Om vissa uppfinnare och företag inte förmår att ta till vara

de fördelar som patentskyddet erbjuder, fyller patentsystemet inte längre

sin funktion (se bl.a. bet. 1997/98:LU16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna vad

gäller patentets betydelse och vikten av ett patentsystem med ett effektivt

patentskydd. Det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska aktiviteterna

i syfte att främja patent fokuseras på och är beroende av det internationella

arbetet. Såvitt utskottet finner har också det arbete som bedrivs på

området en inriktning som ligger i linje med motionsönskemålen. Mot bakgrund

av detta är det enligt utskottets mening inte påkallat med någon åtgärd

från riksdagens sida med anledning av motionerna. Utskottet föreslår därför

att riksdagen avslår motionerna L247 och N414 yrkandena 17-19.

Patentintrångsförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om införande av en patentintrångsförsäkring.

Utskottet redovisar tidigare överväganden i frågan och hänvisar till

pågående arbete inom EU.

Bakgrund

Hösten 1996 gav regeringen Närings- och teknikutvecklingsverket (Nutek)

i uppdrag att ta fram ett underlag med förutsättningar för och förslag

till utformning av en patentintrångsförsäkring som bygger på kommersiella

grunder. Uppdraget redovisades i januari 1997 i rapporten (R 1997:4)

Rättsskyddsförsäkring för patent. Verket redogjorde i rapporten för en

modell för en rättsskyddsförsäkring som bygger på kommersiell grund och

föreslog lösningar med expansionsmöjligheter till nordisk och europeisk

nivå.

Regeringen utsåg därefter en särskild förhandlare med uppdrag att söka få

till stånd en överenskommelse med olika intressenter om bildande av ett

försäkringsbolag för att meddela den aktuella försäkringen. Regeringen

förklarade sig beredd att skjuta till medel för vissa initialkostnader,

förutsatt att det gick att finna finansiärer som var villiga att bidra

till det erforderliga aktiekapitalet.

Den särskilde förhandlaren konstaterade i februari 1998 i sin redovisning

av uppdraget till regeringen att det saknades förutsättningar för att

ingå överenskommelser med intressenter för finansiering och ägande av ett

försäkringsbolag som skall tillhandahålla rättsskyddsförsäkring för patent.

Även om många ansåg att det var angeläget att lösa problemet fanns det

enligt rapporten uppenbarligen inte tillräckligt stort intresse hos någon

av de intressenter som hade möjlighet, finansiellt och i övrigt, att få

till stånd en ordning baserad på privat engagemang. En nationell lösning

av problemet torde därför, enligt den särskilde förhandlaren, förutsätta

ett väsentligt större engagemang, bl.a. finansiellt, från statens sida,

än vad som varit aktuellt enligt förhandlingsuppdraget. Vidare anfördes

att det kan diskuteras huruvida det från allmänna utgångspunkter är

lämpligt att staten på sådant sätt skulle ta ansvaret för problemets lösning,

och det är också oklart om det vore förenligt med EU:s konkurrensregler.

Avslutningsvis angavs i rapporten att problemet med patentintrång tagits

upp på EU-nivå, men att de flesta bedömare ansåg att en eventuell lösning

på europeisk nivå låg flera år fram i tiden. Som sin slutsats ansåg den

särskilde förhandlaren att Sverige i den föreliggande situationen borde

inrikta ansträngningarna på att, tillsammans med övriga intresserade länder,

aktivt driva fram en europeisk lösning av problemet.

Motionen

I motion L346 anser Kenth Högström (s) att det måste skapas ett bättre

och starkare rättsskydd för uppfinnare och upphovsmän genom någon typ av

statlig försäkringskonstruktion. Enskilda innovatörer har som regel vare

sig råd eller kompetens att på egen hand bemöta t.ex. ett multinationellt

eller nationellt storbolags försök att skada eller stoppa en innovation.

Ett sätt vore enligt motionären att staten gav Nutek uppdraget att

organisera en innovatörs- och patentförsäkring som alla patentägare och

upphovsmän kunde teckna för en överkomlig peng och därmed skaffa sig ett

rimligt skydd vid patentintrångsprocesser. Motionären begär ett

tillkännagivande i enlighet med detta.

Tidigare lagstiftningsåtgärder

Som redovisats i avsnittet Främjande av patent beslutade riksdagen våren

1994 om väsentligt skärpta åtgärder mot intrång i de immateriella

ensamrätterna (prop. 1993/94:122, bet. LU17, rskr. 227), och för att ytterligare

motverka det ökande olovliga kommersiella utnyttjandet av andras verk,

produkter och varumärken beslutade riksdagen hösten 1998 om en ny

skyddsåtgärd - intrångsundersökning - vid immaterialrättsintrång (prop.

1998/99:11, bet. LU5, rskr. 24).

Pågående arbete inom EU

Kommissionen presenterade i januari 2003 ett förslag till Europaparlamentets

och rådets direktiv om åtgärder och förfaranden för skydd av immaterialrätter,

KOM (2003) 46. I dokumentet finns förslag till åtgärder och förfaranden

som skall bidra till skyddet av immateriella rättigheter i EU:s medlemsstater.

Syftet är att motverka i första hand sådana intrång i immateriella

rättigheter som sker i kommersiellt syfte eller orsakar rättighetshavaren

väsentlig skada. Kommissionens uppfattning är att det angivna syftet bäst

uppnås genom en harmonisering av lagstiftningen på gemenskapsnivå. Bakgrunden

till förslaget är bl.a. den grönbok som kommissionen lämnade i oktober

1998 om bekämpning av varumärkesförfalskning och piratkopiering på den

inre marknaden.

Direktivförslaget innehåller bestämmelser om såväl civilrättsliga som

straffrättsliga sanktioner. Det föreslås regler om bl.a. säkerställande

av bevismaterial, rätt till information om intrångsgörande varors ursprung

och distribution, vitesförbud, kvarstad, återkallande och förstöring av

intrångsgörande varor m.m., skadestånd, ansvar för rättegångskostnader

och straff, inklusive en rad särskilda rättsverkningar av brott.

Efter behandling av förslaget i en rådsarbetsgrupp har ett kompromissförslag

i februari 2004 överlämnats till Europaparlamentet.

Tidigare behandling

Våren 1998 behandlade utskottet motionsyrkanden som tog upp behovet av en

patentintrångsförsäkring. Utskottet fann det vara utomordentligt beklagligt

att det inte hade varit möjligt att lösa de finansiella förutsättningarna

för den föreslagna försäkringsmodellen. Med hänsyn till frågans betydelse

förutsatte utskottet att regeringen dels noga överväger om det kan finnas

alternativa vägar att nå fram till en nationell lösning, dels verkar för

att driva fram en försäkringslösning på europeisk nivå. Utskottet avstyrkte

bifall till motionsyrkandena (bet. 1997/98:LU16).

När utskottet senast behandlade motionsyrkanden om införande av en

patentintrångsförsäkring gav utskottet uttryck för en positiv syn i frågan

men hänvisade samtidigt till svårigheterna med att få till stånd en sådan

lösning. Utskottet var inte berett att föreslå något riksdagsinitiativ i

frågan och avstyrkte motionsyrkandena (bet. 2002/03:LU16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet är inte heller nu berett att föreslå något riksdagsinitiativ i

frågan om patentintrångsförsäkring. Utskottet anser att det pågående

arbetet inom EU med frågan om skydd mot intrång i immateriella rättigheter

bör avvaktas. Mot bakgrund av detta bör riksdagen avslå motion L346.

Datorrelaterade uppfinningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om att patent på mjukvara inte

skall få förekomma. Utskottet hänvisar till pågående arbete inom EU. Jämför

reservation 1 (v, c).

Bakgrund

Ett uttryckligt skydd för datorprogram infördes i upphovsrättslagen år

1989 och innebär att datorprogrammen åtnjuter i princip samma upphovsrättsliga

skydd som litterära verk. En EU-anpassning av de svenska reglerna för

skydd för datorprogram skedde år 1993, bl.a. såvitt avser upphovsrätten

i anställningsförhållanden samt möjligheterna till kopiering för enskilt

bruk (prop. 1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125).

Den snabba utvecklingen inom IT-området har medfört att det immaterialrättsliga

skyddet för datorprogram blivit alltmer betydelsefullt. För närvarande

skyddas datorprogram som sådana i Sverige och i övriga Europa av

upphovsrättslagstiftningen, till skillnad från i Japan och i USA där

datorprogrammen

i sig är patenterbara. Även i Sverige kan dock patent ges på programvara,

om funktionen av programmet har teknisk effekt och även uppfyller de

andra patenterbarhetskriterierna. Med teknisk effekt menas att uppfinningen

skall lösa ett problem på tekniskt sätt och fungera i praktiken. Exempelvis

kan patent ges på en funktion som är ett resultat av programmets körning

i datorn. Vidare kan exempelvis program som styr operativsystem patenteras.

Det rådande rättsläget när det gäller patentskydd för datorrelaterade

uppfinningar är emellertid tvetydigt, vilket innebär att det saknas

rättslig förutsägbarhet. Trots att datorprogram i sig inte är patenterbara

enligt patentlagarna i EU:s medlemsstater och europeiska patentkonventionen

(EPC) lär tusentals patent på datorrelaterade uppfinningar ha utfärdats

av europeiska patentverket (EPO) och av nationella patentverk. Många av

patenten är på informationsteknikens kärnområden, dvs. digital bearbetning

av data eller identifiering, visning och lagring av data. Andra gäller

sådana teknikområden som fordonsteknik eller mekanik, t.ex. programstyrda

processorer.

Det regelverk som lägger fast villkoren för att utfärda sådana patent är

i stort sett identiskt från land till land, men praxis i medlemsstaternas

domstolar och hos myndigheter varierar från land till land. I synnerhet

skiljer sig praxis i EPO:s besvärsinstanser från den som tillämpas i

medlemsstaternas domstolar. Detta betyder att en datorrelaterad uppfinning

kan få patentskydd i en medlemsstat men förvägras motsvarande skydd i en

annan.

Motionen

Sven Bergström m.fl. (c) framhåller i motion T474 att det är olyckligt

att EU blivit drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Enligt motionärerna

innebär ett mjukvarupatent ett slags praktiskt tankeförbud, då det med

nödvändighet kommer att omfatta också ganska enkla lösningar. Motionärerna

menar att det bidrar till att befästa den utveckling mot monopolsituationer

som redan nu i alltför stor utsträckning präglar mjukvarumarknaden. Det

ligger en stor fara i en utveckling där patenträtten alltmer blir

storföretagens rätt mot de enskilda innovatörerna och de entreprenörer som är

basen för framtida tillväxt och välstånd. I motionen begärs ett

tillkännagivande som syftar till att undanröja möjligheten till patent på

mjukvara (yrkande 5).

Pågående arbete inom EU

Mot bakgrund av de förhållanden som beskrivits tidigare lade kommissionen

i februari 2002 fram ett förslag till direktiv om patenterbarhet för

datorrelaterade uppfinningar, KOM (2002) 92. Kommissionens förslag syftar

bl.a. till att klargöra rättsläget genom enhetliga regler inom EU. Förslaget

innebär att tekniska uppfinningar i vilka en programmering eller ett

datorprogram ingår skall kunna patenteras under förutsättning att de

uppfyller de generella patentkraven om exempelvis väsentligt bidrag till

teknikens ståndpunkt och nyhet. Förenklat kan sägas att det innebär att

systemprogram och andra program som behövs för själva datorns funktion

kommer att kunna patenteras med stöd av direktivet, medan andra applikationer,

som ordbehandlingsprogram eller e-postprogram, inte blir patenterbara

under förutsättning att sådana applikationer inte innebär en innovativ

teknisk lösning på ett tekniskt problem.

Förslaget har behandlats en första gång i rådet och parlamentet. Rådet

har antagit en allmän inriktning och i sak i väsentliga delar anslutit

sig till vad kommissionen föreslagit. Parlamentets ståndpunkt innebar ett

stort antal ändringar i förslaget, av vilka flera går emot rådets allmänna

inriktning. Rättsakten är nu tillbaka i rådet för en andra behandling där

en rådsarbetsgrupp arbetar vidare med frågorna. Den preliminära tidsplanen

innebär att konkurrenskraftsrådet skall fatta beslut om en gemensam

ståndpunkt vid sitt möte i maj 2004.

Justitieminister Thomas Bodström har under senare tid besvarat två frågor

i riksdagen om de pågående förhandlingarna och parlamentets ändringsförslag

(svar på frågorna 2003/04:393 respektive 737). I svaren poängterade

justitieministern att kommissionens förslag bygger på den praxis som tillämpas

av EPO och att det är en rättstillämpning som redan är vägledande i Sverige

och andra länder anslutna till EPC. Vidare anförde justitieministern att

kommissionen och rådet vill dra en gräns mot rättsläget i USA där man

beviljar patent på datorrelaterade affärsmetoder. Gränsdragningen sker

genom kravet att alla datorrelaterade uppfinningar måste innebära ett

tekniskt bidrag, dvs. ett tekniskt nytänkande, för att kunna patentskyddas.

Justitieministern framhöll att direktivet är viktigt eftersom det skapar

tydliga regler för när patent på datorrelaterade uppfinningar kan meddelas

samtidigt som det klart markerar att EU inte skall gå i riktning mot den

amerikanska rättsutvecklingen. När det gäller parlamentets yttrande anförde

justitieministern att det går emot rådets allmänna inriktning och att det

skulle omöjliggöra patentskydd för en rad datorrelaterade uppfinningar

som i dag kan skyddas eller göra sådana patent meningslösa. Enligt

justitieministern skulle ett direktiv i enlighet med vad parlamentet föreslagit

få allvarliga konsekvenser för sysselsättning och tillväxt. Rådets allmänna

inriktning innebär, enligt justitieministern, en väl avvägd lösning som

möjliggör för näringslivet att även fortsättningsvis skydda sina innovationer

på området samtidigt som patentskyddet inte blir oskäligt omfattande i

förhållande till tredje man. I de fortsatta förhandlingarna kommer Sverige

därför att kraftfullt verka för att direktivet får en balanserad lösning

i linje med rådets allmänna inriktning.

Tidigare behandling

Utskottet har tidigare behandlat motionsyrkanden om patent på mjukvara,

senast våren 2003 i betänkande 2002/03:LU16. Från utskottets sida har

framhållits att det är ofrånkomligt att tyngdpunkten i de svenska

aktiviteterna på området läggs vid det internationella arbetet. Utskottet har

vidare konstaterat att frågan om skydd för datorprogram är föremål för

uppmärksamhet inom ramen för övervägandena inom EU av frågan om patenterbarhet

av datorprogram och att det arbetet bör avvaktas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser fortfarande att det pågående arbetet inom EU med frågan

om patenterbarhet hos datorrelaterade uppfinningar bör avvaktas. Riksdagen

bör därför avslå motion T474 yrkande 5.

Upphovsrättsligt skydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med krav på åtgärder för att

ytterligare värna det upphovsrättsliga skyddet. Utskottet hänvisar bl.a.

till pågående arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 2 (m).

Bakgrund

Lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ger

ett tidsbegränsat skydd åt den som skapat ett sådant verk. Skyddet innebär

att skaparen av verket, exempelvis en kompositör, har rätt att utnyttja

detta ekonomiskt och att han eller hon har ett visst ideellt betonat

inflytande över hur och i vilka sammanhang det används.

Begreppen litterära och konstnärliga verk är mycket vidsträckta. För att

en produkt över huvud taget skall anses som ett verk och därmed komma i

åtnjutande av skydd enligt upphovsrättslagen måste den emellertid ha vad

man brukar kalla verkshöjd. Kravet på verkshöjd kan uttryckas så, att en

produkt är ett verk om den praktiskt sett inte har kunnat framställas av

två personer oberoende av varandra. Utanför skyddet faller idéer och

uppslag som flera kan tänkas komma på, vanliga nyhetsmeddelanden, vardagliga

samtal, enklare nyttoföremål och andra prestationer av rutinmässig eller

alldaglig karaktär.

Ett verk kan framträda i många olika former. Det kan vara fixerat på ett

materiellt underlag, dvs. i ett exemplar. Exemplar av verket är inte bara

en bok eller en målning som kan ge en omedelbar upplevelse av verket,

utan också en grammofonskiva, en filmremsa, en trycksats, en matris osv.

som endast medelbart kan ge en sådan upplevelse. Verket kan också framträda

i obeständig form, t.ex. i uppläsarens ord, i tonerna av ett musikstycke,

i bilden på filmduken eller på TV-skärmen. Alla former som verket framträder

i faller inom dess skyddssfär, även bearbetningar.

Upphovsmannens rätt att ekonomiskt utnyttja sitt verk innefattar en

principiell ensamrätt att framställa exemplar av verket och att göra det

tillgängligt för allmänheten, t.ex. genom att framföra det offentligt och

sprida exemplar av verket.

I upphovsrättslagen finns också bestämmelser om skydd för vissa prestationer

som, även om de inte kan betecknas som litterära eller konstnärliga verk,

har ett visst samband med sådan verksamhet och påkallar skydd efter

liknande principer som de som gäller för upphovsrätten. Sådana s.k. närstående

rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare och andra utövande konstnärer

ett rättsligt skydd då de framför litterära eller konstnärliga verk. Till

de närstående rättigheterna räknas också det skydd som framställare av

ljudupptagningar (t.ex. skivproducenter), framställare av upptagningar av

rörliga bilder (t.ex. filmproducenter), radio- och TV-företag, framställare

av kataloger samt fotografer har enligt upphovsrättslagen.

Rättigheterna enligt upphovsrättslagen tillämpas i första hand endast på

svenska verk och prestationer. Det upphovsrättsliga skyddssystemet är

dock internationellt, och de flesta länder är bundna av en lång rad

internationella konventioner på området. Den viktigaste av konventionerna

är Bernkonventionen från år 1886 för skydd av litterära och konstnärliga

verk. Konventionen bygger på principen om nationell behandling, vilken

innebär att stater som är bundna av konventionen är skyldiga att ge

upphovsrättsligt skydd åt verk från alla andra konventionsländer på samma

sätt som man skyddar sina egna verk. Ett liknande internationellt

skyddssystem gäller på de närstående rättigheternas område, framför allt genom

Romkonventionen från år 1961 om skydd för utövande konstnärer,

fonogramframställare och radioföretag. Även TRIPs-avtalet innehåller

internationella

åtaganden på det upphovsrättsliga området.

Det internationella konventionsarbetet på upphovsrättsområdet bedrivs

numera huvudsakligen inom Världsorganisationen för den intellektuella

äganderätten, WIPO. År 1996 antogs två tilläggskonventioner till

Bernkonventionen, vilka utgör de första stegen mot att på en global nivå anpassa

upphovsrätten till den digitala miljön. Den ena konventionen rör den

egentliga upphovsrätten och den andra producenternas och de utövande

konstnärernas rättigheter, nämligen WIPO-fördraget om upphovsrätt (WCT)

respektive WIPO-fördraget om framföranden och fonogram (WPPT). Avsikten

är att samtliga EU:s medlemsstater skall ratificera konventionerna samtidigt.

Även gemenskapen kommer att ratificera dem för egen del, eftersom

konventionerna innehåller sådant som faller inom dess kompetens.

Motionen

Kent Olsson m.fl. (m) anför i motion Kr254 att det är viktigt att regler

som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas. Arbetet med

regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet och företagarna själva

bör få påverka arbetet genom samråd. Många konstnärer, inte minst

bildkonstnärer, är egenföretagare och förenklade regler skulle enligt

motionärerna underlätta för de konstnärer som är småföretagare. Motionärerna

anför vidare att konstnärer måste kunna känna sig säkra på att lagar och

regler om upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att deras verk skall

vara skyddade. Det begärs ett tillkännagivande i enlighet härmed (yrkande

5).

Pågående arbete

Utvecklingen av informationstekniken har skapat situationer som inte kunde

förutses när det upphovsrättsliga systemet utvecklades. Den digitala

tekniken har medfört att text, ljud och bild kan kopieras och spridas på

ett helt annat sätt än tidigare. Skapandet av nya produkter och tjänster

bygger på betydande investeringar, vilka kräver ett tillräckligt skydd i

den digitala miljön för upphovsrätt och närstående rättigheter.

Mot denna bakgrund antog rådet i maj 2001 Europaparlamentets och rådets

direktiv om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående

rättigheter i informationssamhället (2001/29/EG). Direktivet bygger på de

två WIPO-fördragen WCT och WPPT, och direktivet och dess genomförande är

en förutsättning för att EU och dess medlemsstater skall kunna ansluta

sig till dessa fördrag. Direktivet avser både upphovsrätt och närstående

rättigheter och syftar till att skapa en säker rättslig ram för handel

med varor och tjänster som skyddas av upphovsrätt samt till att underlätta

utvecklingen av elektronisk handel med nya produkter och multimedietjänster.

Genom direktivet harmoniseras rätten till mångfaldigande, spridningsrätten,

rätten till överföring till allmänheten, rättsligt skydd av skyddsåtgärder

mot kopiering samt system för förvaltning av rättigheter.

I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället

- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag till hur

direktivet skall genomföras i svensk rätt och till ett svenskt tillträde

till WIPO-fördragen. Samtidigt föreslås också vissa andra ändringar som

inte direkt följer av direktivet, men som har ett nära samband med de

frågor som direktivet behandlar. Förslagen innebär omfattande ändringar

i upphovsrättslagen. Förslagen i departementspromemorian har varit föremål

för remissbehandling och regeringen har för avsikt att överlämna en

proposition till riksdagen senare under innevarande år.

I övrigt kan tilläggas att ett EG-direktiv om upphovsmannens rätt till

ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk, s.k. följerätt,

antogs hösten 2001 (2001/84/EG). Syftet med direktivet är att harmonisera

de nationella reglerna om följerätt (angående innebörden av detta begrepp

se avsnittet Följerätt, s. 22). Direktivet skall vara genomfört i svensk

rätt senast den 1 januari 2006.

Tidigare behandling

Våren 2003 behandlade utskottet ett likalydande motionsyrkande som det nu

aktuella (bet. 2002/03:LU16). Utskottet vidhöll då sina ställningstaganden

från våren 2002 och anförde att det inte hade någon annan uppfattning än

motionärerna om vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet samt

erinrade om de lagändringar som riksdagen beslutat om år 1994 och år 1998

om skärpta åtgärder mot intrång i samtliga immateriella rättigheter (se

avsnittet Främjande av patent, s. 7). Vidare framhölls det pågående

omfattande arbete som bedrivs på det internationella området som också syftar

till att värna skyddet för de immateriella rättigheterna och motverka

kränkningar av bl.a. upphovsrätten. Mot denna bakgrund fanns det, enligt

utskottets mening, inte skäl för någon riksdagens ytterligare åtgärd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte heller nu någon annan uppfattning än motionärerna

beträffande vikten av att värna det upphovsrättsliga skyddet. Mot bakgrund

av det arbete som pågår inom det immaterialrättsliga området, och nu

närmast arbetet med genomförande av EG-direktivet om upphovsrätten i

informationssamhället, anser utskottet att riksdagen bör avslå motion Kr254

yrkande 5.

Upphovsrätt i anställningsförhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om en översyn av frågan om upphovsrätt i

anställningsförhållanden. Utskottet hänvisar till pågående och kommande

arbete inom Regeringskansliet.

Bakgrund

En grundläggande princip i upphovsrätten är att ensamrätten tillkommer

upphovsmannen själv. Principen är inskriven i 1 § upphovsrättslagen, som

anger att ensamrätten tillkommer den som skapat verket. Upphovsrätten,

som är att betrakta som en förmögenhetsrätt, kan dock disponeras genom

avtal. Det innebär att upphovsmannen fritt kan överlåta sin rätt, helt

eller delvis.

Upphovsrättslagen innehåller inte någon allmän regel om rättsförhållandet

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Utgångspunkten är därför enligt

lagen att rätten uppstår hos den anställde och att arbetsgivaren bara kan

få en från den anställde avledd rätt. Ett anställningsavtal kan dock -

även utan en uttrycklig avtalsklausul, t.ex. genom sedvänja i en viss

bransch - innebära att förfoganderätten till verk som arbetstagaren skapar

som ett led i sina arbetsuppgifter skall tillkomma arbetsgivaren.

Upphovsrätten till datorprogram har i och med genomförandet i svensk rätt

av ett EG-direktiv om rättsligt skydd för datorprogram fått en särreglering

vad gäller anställningsförhållanden. Enligt 40 a § upphovsrättslagen

övergår upphovsrätten till ett datorprogram som är skapat av en arbetstagare

som ett led i hans eller hennes arbetsuppgifter eller efter instruktioner

av arbetsgivaren på arbetsgivaren, om inte något annat är avtalat (prop.

1992/93:48, bet. LU17, rskr. 125). Regelns tillkomst innebar emellertid

inte någon egentlig förändring av rättsläget, eftersom sedvänjan på detta

område också tidigare innebar att program, tillkomna i anställningsförhållanden,

ansetts överlåtna på arbetsgivaren på grund av anställningsavtalet.

Motionen

Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m) pekar i motion L215 på

att upphovsrättslagen inte har någon särreglering för upphovsmän som är

anställda. I ett anställningsförhållande är det arbetsgivaren som står

för produktionskostnader, lön, semesterersättning och andra sociala

förmåner till den anställde upphovsmannen, som därutöver är tillförsäkrad

anställningstrygghet. Den för ett anställningsförhållande grundläggande

principen om att frukterna av arbetet skall komma arbetsgivaren till godo

får dock inte genomslag på upphovsrättsområdet - annat än i fråga om

datorprogram. Nya produkter och användningsformer som inte kunnat förutses

och uttryckligen avtalas om vid anställningsförhållandets tillkomst kan

enligt motionärerna inte tas i bruk utan förhandlingar och ofta kostsamma

särregleringar rörande upphovsrätten. Därför anser motionärerna att det

snarast bör inledas en översyn med inriktning att införa en reglering

enligt vilken upphovsrätten i anställningsförhållanden skall tillkomma

arbetsgivaren. Ett tillkännagivande begärs i enlighet med detta.

Tidigare behandling

I samband med behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande våren 2001

framhöll utskottet att Upphovsrättsutredningens arbete avslutades år 1990

utan att utredningen hunnit lägga fram förslag i de frågor som regleras

i 3 kap. upphovsrättslagen, dvs. upphovsrättens övergång. Vidare anfördes

att regeringen därefter i olika sammanhang utlovat en översyn av reglerna

om upphovsrätten i anställningsförhållanden (prop. 1994/95:58 s. 21 och

prop. 1996/97:111 s. 31). Något översynsarbete hade emellertid inte kommit

till stånd. Enligt utskottets mening var det angeläget att det utlovade

arbetet sätts i gång. Utskottet förutsatte att så kommer att ske senast

i samband med att direktivet om upphovsrätten i informationssamhället

skall genomföras i svensk rätt. Ett genomförande av direktivet kommer

nämligen att kräva en översyn av den svenska upphovsrättslagen, och

utskottet förutsatte därför att bestämmelserna om upphovsrätten i

anställningsförhållanden kommer att ses över i det sammanhanget. Något formellt

tillkännagivande från riksdagens sida i frågan ansågs enligt utskottets

mening inte behövligt. Motionen avstyrktes därför (bet. 2000/01:LU8).

Våren 2003 avstyrkte utskottet ett motsvarande motionsyrkande med hänvisning

till det arbete som pågick inom Regeringskansliet med att genomföra

direktivet om upphovsrätt i informationssamhället och den allmänna översyn

av upphovsrättslagen som därefter skulle påbörjas (bet. 2002/03:LU16).

Utskottets ställningstagande

I departementspromemorian (Ds 2003:35) Upphovsrätten i informationssamhället

- genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. lämnas förslag om hur

EG-direktivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorian har remissbehandlats,

och regeringen har för avsikt att överlämna en proposition senare under

innevarande år. Sedan arbetet med att införliva direktivet har slutförts

planeras, enligt vad utskottet erfarit, en översyn av upphovsrätten bl.a.

vad gäller reglerna om upphovsrättens övergång. Mot bakgrund av detta

finns det enligt utskottets mening inte anledning att nu föreslå någon

åtgärd från riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motion L215.

Ersättning för kopiering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en utvärdering av fördelningssystemet

för kopieringsersättning. Utskottet hänvisar till pågående och kommande

arbete inom Regeringskansliet. Jämför reservation 3 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

I 2 kap. upphovsrättslagen finns bestämmelser om inskränkningar i

upphovsrätten. En av dem, 13 §, innebär bl.a. att exemplar av upphovsrättsligt

skyddade verk kan framställas genom reprografiskt förfarande (främst

fotokopiering) inom undervisningsverksamhet, om det finns en sådan

avtalslicens som avses i 26 i § upphovsrättslagen. Därmed avses ett avtal om

verksutnyttjande som ingåtts mellan en organisation som företräder ett

flertal svenska upphovsmän på området och någon som bedriver

undervisningsverksamhet i organiserade former. Organisationen måste vara

representativ.

Den skall företräda flertalet upphovsmän inom ett visst område. Däremot

krävs inte att den företräder alla de kategorier av upphovsmän som kan

ingå i området som sådant (se H. Olsson, Upphovsrättslagstiftningen En

kommentar, 1996, s. 188). Den upphovsrättsliga organisation som på

reprografiområdet ingår avtal om kopiering i undervisningsverksamhet är Bonus

Presskopia (Bild Ord Not Upphovsrättslig Samorganisation).

En avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen ger användaren rätt att

utnyttja verk av det slag som avses med avtalet även om verkens upphovsmän

inte företräds av organisationen. I paragrafens fjärde stycke har tagits

in bestämmelser som avser att skapa vissa garantier för de upphovsmän som

står utanför en avtalsslutande organisation. Utanförstående upphovsmän

har rätt till samma ersättning och andra förmåner som upphovsmän företrädda

av organisationen har rätt till. Dessutom har de utanförstående upphovsmännen

tillförsäkrats en rätt att alltid få ersättning även i de fall då

organisationen valt att använda sina medel till annat.

Motionerna

Birgitta Sellén m.fl. (c) anför i motion Kr326 att Bonus Presskopia inte

tillåter alla konstnärsorganisationer att bli medlemmar. Enligt motionärerna

måste staten av den anledningen överväga om den nuvarande metoden är den

bästa för att fördela den statliga upphovsrättsersättningen. I motionen

begärs ett tillkännagivande om en utvärdering av det rådande fördelningssystemet

(yrkande 25).

Motsvarande yrkanden framställs också av Lennart Kollmats m.fl. (fp) i

motion Kr 327 (yrkande 6 i denna del) och av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)

i motion Kr390 (yrkande 18).

Rättspraxis

Marknadsdomstolen har i en dom den 17 juni 1999 (MD 1999:13) prövat bl.a.

frågan om Bonus Presskopia gjort sig skyldig till missbruk av dominerande

ställning enligt 19 § konkurrenslagen (1993:20) genom att neka två mindre

upphovsrättsliga organisationer medlemskap i Bonus Presskopia. Mot bakgrund

av hur avtalslicenssystemet i upphovsrättslagen är utformat ansåg

Marknadsdomstolen att Bonus Presskopias agerande inte kunde utgöra något sådant

missbruk.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat likalydande motionsyrkanden tidigare, senast våren

2003 i betänkande 2002/03:LU16. Utskottet förutsatte då att den fråga som

tas upp i motionerna kommer att bli föremål för överväganden inom ramen

för arbetet med att genomföra EG-direktivet om upphovsrätten i

informationssamhället. Med hänvisning till det avstyrkte utskottet

motionerna.

Utskottets ställningstagande

Som tidigare redovisats lämnas i departementspromemorian (Ds 2003:35)

Upphovsrätten i informationssamhället - genomförande av direktiv 2001/29/EG,

m.m. förslag om hur EG-direktivet bör genomföras i svensk rätt. Promemorian

har remissbehandlats och regeringen har för avsikt att överlämna en

proposition senare under innevarande år. Sedan arbetet med att införliva

direktivet har slutförts planeras en översyn av upphovsrätten bl.a. vad

gäller avtalslicenserna. Med hänvisning till detta finner utskottet inte

anledning att nu föreslå någon åtgärd från riksdagens sida med anledning

av motionsyrkandena. Riksdagen bör således avslå motionerna Kr326 yrkande

25, Kr327 yrkande 6 i denna del och Kr390 yrkande 18.

Ersättning till STIM

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om undantag för ideella organisationer när

det gäller ersättning till STIM för offentliga framföranden av verk.

Utskottet hänvisar till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida.

Jämför reservation 4 (kd, c).

Bakgrund

Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (STIM) är en

ekonomisk förening, till vilken tonsättare och författare genom ett

anslutningsavtal upplåter sina rättigheter till offentligt framförande och

inspelning på skiva, band, film osv. Föreningen tecknar avtal med

musikanvändare samt inkasserar och fördelar till rättighetshavarna ersättningen

för offentliga framföranden och inspelningar. STIM, som har samarbete med

liknande organisationer över hela världen, kontrollerar också att skyddad

musik inte spelas offentligt eller i förvärvsverksamhet utan tillstånd.

Regler

om vissa situationer då offentliga framföranden får ske utan tillstånd

och utan att ersättning för utnyttjandet av verket utgår till upphovsmannen

finns intagna i 21 § upphovsrättslagen. Där anges att ett utgivet verk

får framföras fritt under förutsättning att framförandet av verket inte

är det huvudsakliga, tillträdet till evenemanget är avgiftsfritt och

anordnandet sker utan förvärvssyfte. Andra inskränkningar i upphovsmannens

ensamrätt gäller vid offentligt framförande av ett verk vid undervisning

eller gudstjänst.

Motionen

Eskil Erlandsson och Kenneth Johansson (båda c) pekar i motion L276 på

att bestämmelsen i 21 § upphovsrättslagen förutsätter bl.a. att någon

entréavgift inte betalats. I de fall ideella föreningar tar upp ett inträde

vid sina arrangemang anser motionärerna att STIM ställer orimliga krav på

ersättning för den musik som framförs vid arrangemanget. Motionärerna

yrkar att riksdagen skall begära att regeringen lägger fram förslag till

ändring av upphovsrättslagen så att undantag kan medges för ideella

organisationer.

Tidigare behandling

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden med

samma inriktning som det nu aktuella, senast våren 2003 i betänkande

2002/03:LU16. I dessa sammanhang har utskottet erinrat om att upphovsrätten

är en del av förmögenhetsrätten och att det upphovsrättsliga skyddet ger

upphovsmannen ensamrätt att utnyttja det skyddade verket ekonomiskt. STIM

förvaltar i sin verksamhet enskilda upphovsmäns ekonomiska rättigheter,

vilka är att se som upphovsmännens förmögenhetstillgångar. Enligt utskottets

mening borde det därför inte komma i fråga att genom ytterligare

lagstiftningsåtgärder ingripa i upphovsmännens möjligheter att ta till vara

sina rättigheter. Vidare har utskottet understrukit att det måste beaktas

att Sverige är bundet av internationella konventioner som begränsar

konventionsstaternas möjligheter att inskränka de rättigheter som tillkommer

upphovsmän och innehavare av närstående rättigheter. De bestämmelser om

inskränkningar i upphovsrätten som lagen redan i dag innehåller och de

gränsdragningsproblem som därvid kan göra sig gällande borde därför, enligt

vad utskottet anfört, överlämnas till rättstillämpningen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och anser att riksdagen bör

avslå motion L276.

Följerätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om hanteringen av ersättningen

enligt bestämmelserna om följerätt. Utskottet anser alltjämt att

motionsönskemålet är tillgodosett genom en dom från Högsta domstolen.

Bakgrund

Det franska begreppet droit de suite är den vedertagna beteckningen för

en till upphovsrätten knuten ersättning till bildkonstnärer när deras

verk vidareförsäljs. Bestämmelser om droit de suite - följerätt - finns

i 26 j § upphovsrättslagen. Bestämmelserna innebär att en konstnär har

rätt till en andel av försäljningspriset när hans eller hennes konstverk

vidareförsäljs yrkesmässigt.

Ersättningsrätten kan bara göras gällande av en organisation som företräder

ett flertal svenska upphovsmän på området. Ersättningsrätten förvaltas

sålunda kollektivt. I den proposition som ligger till grund för reglerna

om följerätt finns dock inga närmare uppgifter om hur uppbörd och

distribution av ersättningen skall hanteras (prop. 1994/95:151). I

lagstiftningsärendet pekade utskottet därför på några betydelsefulla

förutsättningar

för att avgiftssystemet skall fungera som en upphovsrättsligt grundad

inkomstkälla för konstnärerna och deras arvingar. Ett effektivt och smidigt

samarbete måste etableras med konsthandeln. Den totala avgiftsvolymen

måste vara tillräckligt stor för att bära de administrativa kostnaderna

för systemet. En grundläggande förutsättning är vidare, framhöll utskottet,

att rutinerna för att inkassera och distribuera ersättningarna kan göras

effektiva utan att de blir resurskrävande (bet. 1995/96:LU1).

Många - men inte alla - länder inom EU har någon form av bestämmelser om

följerätt. Bland de länder som har regler om följerätt skiljer sig reglernas

innehåll åt, bl.a. vad gäller ersättningens storlek. Avsaknaden av regler

i vissa länder och skillnaderna i reglernas utformning mellan länderna

har inom EU ansetts kunna inverka negativt på den gemensamma marknadens

funktion.

Mot denna bakgrund antog rådet hösten 2001 direktivet om upphovsmannens

rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt),

2001/84/EG.

Motionen

Lennart Kollmats m.fl. (fp) hävdar i motion Kr327 att bara en organisation

hittills har hanterat inkassering och utbetalning av ersättning vid

vidareförsäljning av konstverk. Denna monopolsituation är enligt motionärerna

inte acceptabel, och det begärs att detta skall ges regeringen till känna

(yrkande 6 i denna del).

Tidigare behandling

Då utskottet våren 2001 (bet. 2000/01:LU8) behandlade ett motionsyrkande

med motsvarande inriktning som det nu aktuella pekade utskottet på att

två upphovsrättsorganisationer administrerar ifrågavarande avgifter. BUS

(Bildkonst Upphovsrätt i Sverige), som representerade omkring 4 000

konstnärer, var den organisation som inför ikraftträdandet av den nya

lagstiftningen om följerätt hade förberett och organiserat sin verksamhet

för att administrera inkasseringen och distributionen av ersättningsbeloppen.

En ny organisation, numera DUR (Konstnärernas Intresseförening för droit

de suite upphovsrätt i Sverige), hade därefter bildats för att bedriva

samma verksamhet. Etableringen av den nya organisationen, som vid starten

uppgavs ha ca 750 medlemmar, föranledde ett antal rättsliga processer om

rätten att administrera avgifterna.

Utskottet redovisade också att det, enligt ett avgörande från Högsta

domstolen i oktober 2000 i mål mellan BUS och DUR (NJA 2000 s. 445), var

klarlagt att fler än en organisation samtidigt kan vara behöriga att

administrera inkasseringsverksamheten. Mot denna bakgrund ansåg utskottet

motionsyrkandet i fråga tillgodosett, och yrkandet avstyrktes.

Utskottet var, med anledning av återkommande motionsyrkanden i frågan, av

samma uppfattning våren 2002 och våren 2003 (bet. 2001/02:LU17 respektive

2002/03:LU16).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att det nu aktuella motionsyrkandet

är tillgodosett genom Högsta domstolens avgörande år 2000. Riksdagen bör

därför avslå motion Kr327 yrkande 6 i denna del.

Arenarätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om s.k. arenarätt. Utskottet hänvisar

till tidigare ställningstaganden från riksdagens sida. Jämför reservation

5 (m, kd).

Bakgrund

I upphovsrättslagen finns, som tidigare redovisats, bestämmelser om skydd

för vissa prestationer som, även om de inte kan betecknas som litterära

eller konstnärliga verk, har ett visst samband med sådan verksamhet och

påkallar skydd efter liknande principer som de som gäller för upphovsrätten.

Sådana s.k. närstående rättigheter ger musiker, sångare, skådespelare

och andra utövande konstnärer ett rättsligt skydd då de framför litterära

eller konstnärliga verk.

Bestämmelserna, som återfinns i 45 § upphovsrättslagen, gäller endast

utövande konstnärer som framför litterära eller konstnärliga verk, exempelvis

reciterar en dikt, spelar ett musikstycke på ett instrument eller agerar

i en spelfilm. Framförandet måste avse ett verk, men det är utan betydelse

om detta åtnjuter skydd eller inte. Skyddet omfattar däremot inte exempelvis

imitatörer, akrobater, cirkus- eller varietéartister och inte heller

idrottsutövare.

Inom vissa utländska rättsordningar finns ett skydd även för framföranden

som inte avser litterära eller konstnärliga verk. Ett sådant skydd, en s.

k. droit de stade (arenarätt), förbjuder oauktoriserad fixering och

överföring av exempelvis sportprestationer (se H. Olsson,

Upphovsrättslagstiftningen

En kommentar, 1996, s. 258 samt M. Koktvedgaard och M. Levin, Lärobok i

immaterialrätt, 2002, s. 96). I Sverige har vid olika tillfällen diskuterats

huruvida man borde utvidga skyddet på sätt som skett på vissa håll i

utlandet. Vid upphovsrättslagens tillkomst ansågs emellertid ett sådant

skydd inte lämpligt (se NJA II 1961 s. 300 och s. 304), och i samband med

1986 års lagstiftning om en förstärkning av skyddet för de närstående

rättigheterna (prop. 1985/86:79, bet. LU32) hänvisades till att artister

och andra utövare som saknar upphovsrättsligt skydd i allmänhet kontraktsvägen

kan skaffa sig garantier mot att obehöriga upptagningar av deras prestationer

sker.

Motionerna

Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd) pekar i motion L298 på att det i dag inte

finns någon skyddslagstiftning som gäller exempelvis arrangörer av

idrottsevenemang. Motionärerna framhåller att s.k. arenarättigheter finns i

vissa andra länder. Möjligheten att införa liknande rättigheter i Sverige

bör enligt motionärerna utredas, och det begärs ett tillkännagivande därom.

Ett motsvarande yrkande om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang

framställs av Kent Olsson m.fl. (m) i motion Kr282 (yrkande 3).

Tidigare behandling

Motioner med motsvarande innehåll har behandlats av utskottet vid flera

tillfällen tidigare, senast våren 2003 i betänkande 2002/03:LU16. Utskottet

har därvid uttalat att det varken i motionerna eller på annat sätt framförts

några bärande skäl för att man i Sverige skall överväga införande av ett

nytt immaterialrättsligt skydd i enlighet med motionsönskemålen. De

antaganden som gjordes år 1986 om möjligheter för utövare som saknar

upphovsrättsligt skydd att avtalsvägen få till stånd garantier mot obehöriga

upptagningar är, såvitt utskottet kunnat bedöma, riktiga. Utskottet har

vidare konstaterat att frågan om droit de stade inte heller förefaller

aktuell inom EU eller i något annat internationellt sammanhang.

Motionsyrkandena har avstyrkts, och riksdagen har följt utskottet.

Utskottets ställningstagande

Såvitt utskottet erfarit förekommer det inte regler om s.k. arenarätt i

något europeiskt land. Frågan har såvitt utskottet känner till inte heller

tagits upp inom EU under senare tid.

Utskottet ser inte heller nu någon anledning att föreslå något riksdagsinitiativ

i frågan. Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna

L298 och Kr282 yrkande 3.

Reservationer

1. Datorrelaterade uppfinningar, punkt 3 (v, c)

av Tasso Stafilidis (v) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om datorrelaterade uppfinningar. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:T474 yrkande 5.

Ställningstagande

I likhet med motionärerna anser vi att det är olyckligt att EU blivit

drivande i fråga om patenträtt på mjukvara. Sådana patent bidrar till att

befästa den utveckling mot monopolsituationer som redan nu i alltför stor

utsträckning präglar mjukvarumarknaden. Det ligger en stor fara i en

utveckling där patenträtten alltmer blir storföretagens rätt mot de enskilda

innovatörerna och de entreprenörer som är basen för framtida tillväxt och

välstånd. Patenträtten måste utformas så att den stöder gemensamma europeiska

ansträngningar att utveckla småföretagandet och välståndet i hela Europa.

När det gäller förslaget till direktiv om patenterbarhet för datorrelaterade

uppfinningar bör därför den svenska utgångspunkten vara att patent på

mjukvara inte skall vara tillåtet.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion T474 yrkande 5,

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Upphovsrättsligt skydd, punkt 4 (m)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om upphovsrättsligt skydd. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Kr254 yrkande 5.

Ställningstagande

Många konstnärer, inte minst bildkonstnärer, är egenföretagare. Det är

viktigt att regler som kringgärdar småföretagandet förenklas och avskaffas.

Arbetet med regelförenklingar bör ges en hög politisk prioritet och

företagarna bör själva få påverka arbetet genom samråd. Förenklade regler

skulle också i hög grad underlätta för konstnärer som är småföretagare.

Vidare måste konstnärer kunna känna sig säkra på att lagar och regler om

upphovsrätt ger dem en fullgod säkerhet för att deras verk skall vara

skyddade. Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga

lagförslag och i övrigt vidta åtgärder i enlighet med det anförda.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion Kr254 yrkande 5,

som sin mening ge regeringen till känna.

3. Ersättning för kopiering, punkt 6 (m, fp, kd, c)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne Andersson (kd), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp), Viviann Gerdin (c) och Henrik von

Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning för kopiering. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Kr326 yrkande 25, 2003/04:Kr327 yrkande 6 i

denna del och 2003/04:Kr390 yrkande 18.

Ställningstagande

Bonus Presskopia träffar avtal om fotokopiering av upphovsrättsligt

skyddade verk och bevakar upphovsmännens ekonomiska intressen. Man arbetar

med detta på uppdrag av ett antal konstnärsorganisationer. Mindre

konstnärsorganisationer får dock inte ansluta sig till Bonus Presskopia,

eftersom bara en medlemsorganisation tillåts för varje konstform. Mot den

bakgrunden anser vi, i likhet med motionärerna, att regeringen måste

överväga om den nuvarande metoden är den bästa för att fördela den statliga

upphovsrättsersättningen. En utvärdering av det rådande fördelningssystemet

bör göras.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna Kr326 yrkande

25, Kr327 yrkande 6 i denna del och Kr390 yrkande 18, som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Ersättning till STIM, punkt 7 (kd, c)

av Yvonne Andersson (kd) och Viviann Gerdin (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ersättning till STIM. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:L276.

Ställningstagande

Ideella föreningar arbetar utan förvärvssyfte och måste kunna göra något

positivt för sin omgivning utan att lagar försvårar verksamheten. I likhet

med motionärerna anser vi att STIM ställer orimliga krav på ersättning

för den musik som framförs vid de ideella organisationernas och

studieförbundens olika arrangemang. Det måste därför göras ett undantag i

upphovsrättslagen för den ideella verksamhet som bedrivs på kulturområdet.

Det får ankomma på regeringen att lägga fram erforderliga lagförslag.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motion L276, som sin

mening ge regeringen till känna.

5. Arenarätt, punkt 9 (m, kd)

av Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m) och Henrik

von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om arenarätt. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:L298 och 2003/04:Kr282 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi kan konstatera att det i Sverige saknas en särskild skyddslagstiftning

för arrangörer av idrottsevenemang. Visserligen har arrangörerna av sådana

evenemang en rätt till arenan där evenemanget äger rum, men informationen

kring evenemanget saknar immaterialrättsligt skydd. En sådan skyddslagstiftning,

s.k. arenarätt, finns i vissa andra länder. Enligt vår mening finns det

skäl att i en utredning närmare analysera behovet av en lagstiftning om

arenarätt även i Sverige. Det får ankomma på regeringen att tillkalla en

sådan utredning och utfärda direktiv i enlighet med det anförda.

Vad som nu anförts bör riksdagen, med bifall till motionerna L298 och

Kr282 yrkande 3, som sin mening ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Främjande av patent, punkt 1 (m)

Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och Henrik von Sydow (m) anför:

Vi anser i likhet med vad som anförs i motion L247 att det är mycket

angeläget att stimulera uppfinnare att fullfölja sina idéer och att hjälpa

dem att omsätta dessa till framgångsrika produkter som kan skapa nya

industrier och arbetstillfällen. Utan ett väl fungerande patentsystem skulle

det vara meningslöst med satsningar på långsiktig forskning och utveckling.

Det är viktigt att de kostnader som är förenade med en patentansökan kan

hållas på en rimlig nivå. Det gäller också att på olika sätt beivra

patentintrång. En uppfinnare som kanske redan haft stora kostnader, ofta av

beskattade medel, för utveckling och patentsökning av sin uppfinning kan

ha svårt att bekosta beivrandet av ett sådant intrång, speciellt som det

ofta görs av företag med betydande ekonomisk styrka. Som motionären anför

bör samhället i den situationen ge uppfinnarna stöd. Det skulle innebära

en markering om att uppfinnarnas arbete är viktigt för Sverige och öka

deras benägenhet att utveckla idéer till framgångsrika produkter. Detta

kan bidra till att bredda Sveriges industriella bas och skapa nya

arbetstillfällen.

Vi vill nu i första hand avvakta resultatet av det arbete som pågår på

det patenträttsliga området och har inte funnit skäl att reservera oss.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:L215 av Magdalena Andersson och Elizabeth Nyström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av frågan om upphovsrätten i anställningsförhållanden.

2003/04:L247 av Henrik Westman (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om innovationer och uppfinnare och deras betydelse och villkor.

2003/04:L276 av Eskil Erlandsson och Kenneth Johansson (båda c):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av

upphovsrättslagen så att undantag kan medges för ideella organisationer.

2003/04:L298 av Ingemar Vänerlöv m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utredning av arenarättigheter för evenemang där det i dag inte finns

någon upphovsrätt.

2003/04:L346 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en statlig eller annan stabil patentförsäkring i syfte att

skydda svenska innovatörers patent.

2003/04:Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om upphovsrätten.

2003/04:Kr282 av Kent Olsson m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om idrottens rätt att äga sina egna arrangemang.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att en utvärdering av det rådande fördelningssystemet

för konstnärsorganisationer bör göras.

2003/04:Kr327 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om upphovsrättslig ersättning till konstnärer och droit de suite.

2003/04:Kr390 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en utvärdering av fördelningen av den statliga

upphovsrättsersättningen.

2003/04:T474 av Sven Bergström m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att initiativ bör tas till en omförhandling av det nyligen

fattade beslutet syftande till att undanröja möjligheten till patent på

mjukvara.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda vad det skulle kosta att ge dem som drabbas

av ett intrång, innan deras patent beviljats, en skälig ersättning för

detta.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skadestånd för intrång skall kunna krävas efter det

att patentet beviljats.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda effekterna av sänkta kostnader för svenska

innovatörer i samband med ansökan om svenskt patent.