Bet. 2003/04:LU21

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU21

En ny prisinformationslag m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:38 En ny prisinformationslag

m.m. jämte fyra motioner som har väckts med

anledning av propositionen.

I propositionen lägger regeringen fram förslag

till en ny prisinformationslag, som skall ersätta

den nu gällande prisinformationslagen (1991:601).

Lagförslaget bygger på 1991 års lag. Lagens

tillämpningsområde föreslås dock bli utvidgat till

att, utöver bestämda produkter i betydelsen varor

och tjänster, även omfatta andra nyttigheter såsom

telekommunikationstjänster ocn andra former av

elektroniska kommunikationstjänster, elektrisk

kraft, fjärrvärme och finansiella tjänster. Däremot

omfattas inte arbetstillfällen och fast egendom. Den

föreslagna lagen är utformad som en ramlag. Närmare

föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation

och om beräkningen av pris och jämförpris skall

meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer. Detta gäller även i fråga om

skyldighet att ange jämförpris för andra produkter

än varor. Lagen är inte tillämplig i den mån det

finns särskilda föreskrifter om prisinformation till

konsumenter.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober

2004.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att det

inte finns behov av att införa särskilda

bestämmelser om prisinformation vid marknadsföring

via Internet eller i radio och TV.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens

lagförslag och avslår samtliga motionsyrkanden.

I betänkandet finns fem reservationer.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar

dels det av regeringen framlagda förslaget till

prisinformationslag,

dels det av utskottet i bilaga 3 framlagda

förslaget till

lag om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:38.

2. Bemyndigandet

Riksdagen avslår motion 2003/04:L3.

Reservation 1 (m)

3. Hänvisningar till andra bestämmelser

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 2.

Reservation 2 (fp)

4. Prisinformation och funktionshindrade

konsumenter

Riksdagen avslår motion 2003/04:L2.

5. Prisinformation och konkurrens

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 1.

Reservation 3 (m, fp)

6. Harmonisering på EU-nivå

Riksdagen avslår motion 2003/04:L4 yrkande 3.

Reservation 4 (fp)

7. Marknadsföring av öl

Riksdagen avslår motion 2003/04:L1.

Reservation 5 (v)

Stockholm den 1 april 2004.

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s),

Hillevi Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso

Stafilidis (v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg

(m), Rezene Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp),

Viviann Gerdin (c), Anneli Särnblad Stoors (s),

Niclas Lindberg (s), Johan Löfstrand (s), Carina

Adolfsson Elgestam (s), Hillevi Engström (m) och

Christin Nilsson (s).

2003/04

LU21

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Prisinformationslagen (1991:601) syftar till att

främja god prisinformation till konsumenter och

kompletterar skyldigheten enligt 4 § andra stycket

marknadsföringslagen (1995:450) att vid

marknadsföring lämna sådan information som är av

särskild betydelse från konsumentsynpunkt. Lagen är,

enligt 2 §, tillämplig på näringsidkare som i sin

yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller varor och

tjänster till konsumenter. Av 3 § följer att

särskilda föreskrifter om prisinformation till

konsumenter gäller i stället för

prisinformationslagen. Lagen är alltså subsidiär

till sådana föreskrifter. Enligt 4 § skall

prisinformation lämnas när en näringsidkare

marknadsför bestämda varor och tjänster, dock ej vid

försäljning på auktion. Kravet på god

prisinformation gäller vid allt slags

marknadsföring, och en vara eller tjänst anses

bestämd om den är så detaljerat beskriven i reklamen

att konsumenten kan identifiera den från andra varor

eller tjänster.

I 5–8 §§ finns närmare bestämmelser om hur

prisinformation skall lämnas. Härav följer bl.a. att

priset för varor och tjänster skall anges korrekt

och tydligt. Som huvudregel skall priset anges

skriftligen om inte konsumenten kan få upplysning om

det på annat likvärdigt sätt. Priset skall inbegripa

mervärdesskatt och om det kan tillkomma avgifter och

andra kostnader skall detta anges särskilt. Vad

gäller varor skall såväl försäljningspris som

jämförpris anges. Om det på grund av varans karaktär

eller ändamål kan antas att en angivelse av

jämförpris skulle sakna betydelse eller skapa

förvirring behöver dock endast försäljningspris

anges. Vidare behöver endast jämförpris anges om

varan inte är färdigförpackad och mäts upp i kundens

närvaro.

Bestämmelser om var skriftlig prisinformation

skall anges finns i 9–13 §§. Dessa innebär bl.a. att

priset skall anges så att det klart framgår för

konsumenten vilken vara eller tjänst det avser. När

en vara bjuds ut till försäljning i

försäljningslokal, skyltfönster, skyltskåp eller i

direkt anslutning till säljstället skall priset och

jämförpriset anges på varan eller dess förpackning

eller i varans omedelbara närhet. Om det finns

praktiska hinder mot en sådan prismärkning får

priset i stället anges i prislista,

prisfrågeterminal eller liknande. Information om

priset för en bestämd tjänst skall vidare lämnas

lätt tillgänglig eller i direkt anslutning till den

plats där näringsidkaren bedriver sin rörelse eller

annars marknadsför sina tjänster. Av 14 § följer att

marknadsföringslagens sanktionssystem skall

tillämpas om näringsidkaren inte iakttar

bestämmelserna i prisinformationslagen.

Konsumentverket har, med stöd av 7 och 12 §§, av

regeringen bemyndigats att meddela närmare

föreskrifter i vissa specifika avseenden. Sådana

föreskrifter finns i Konsumentverkets föreskrifter

om prisinformation (KOVFS 1992:1) och

Konsumentverkets föreskrifter om jämförpriser på

varor (KOVFS 2001:1).

Ärendet och dess beredning

Regeringen tillkallade i juni 2001 en särskild

utredare med uppgift att se över

prisinformationslagen och analysera behovet och

konsekvenserna av en utvidgning av lagens

tillämpningsområde till att avse även andra

produkter än varor och tjänster (dir. 2001:51). I

uppdraget ingick även att analysera i vad mån

jämförpris bör kunna krävas även för andra produkter

än varor och att överväga om bestämmelserna i

prisinformationslagen behöver kompletteras vad

gäller marknadsföring via Internet eller i radio och

TV.

Utredningen, som antog namnet

Prisinformationsutredningen, redovisade sitt uppdrag

i juni 2002 i betänkandet (SOU 2002:54) En ny

prisinformationslag. Betänkandet har

remissbehandlats och ligger till grund för

förevarande proposition.

I propositionen föreslår regeringen – efter hörande

av Lagrådet – att riksdagen skall anta det i

propositionen framlagda förslaget till

prisinformationslag. Regeringens förslag finns i

bilaga 1 och lagförslaget i bilaga 2. I bilaga 3

finns vidare ett av utskottet framlagt förslag till

konsekvensändring i 2 kap. 19 § tredje stycket

yrkestrafiklagen (1998:490).

Propositionen har föranlett fyra motioner. Förslagen

i motionerna finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens lagförslag och

det av utskottet framlagda förslaget till lag

om ändring i yrkestrafiklagen (1998:490).

Jämför reservation 1 (m).

Propositionen

I propositionen lägger regeringen fram förslag till

en ny prisinformationslag, som skall ersätta den nu

gällande prisinformationslagen (1991:601).

Lagförslaget bygger på 1991 års lag. Lagens

tillämpningsområde föreslås dock bli utvidgat till

att omfatta, utöver bestämda varor och tjänster,

även andra nyttigheter såsom

telekommunikationstjänster och andra former av

elektroniska kommunikationstjänster, elektrisk

kraft, fjärrvärme samt finansiella tjänster. Till

följd av det utvidgade tillämpningsområdet är lagen

utformad som en ramlag. Föreskrifter om skyldigheten

att lämna prisinformation och om beräkningen av pris

och jämförpris skall meddelas av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer. Detta gäller

även i fråga om skyldighet att ange jämförpris för

andra produkter än varor. Propositionen innehåller

inget definitivt ställningstagande från regeringens

sida vad gäller frågan vilken eller vilka

myndigheter som skall bemyndigas att meddela sådana

föreskrifter. Enligt regeringens bedömning finns det

dock mycket som talar för att utgångspunkten bör

vara att det är Konsumentverket som även

fortsättningsvis skall meddela föreskrifter på

området. Även andra myndigheter, exempelvis

Finansinspektionen, kan komma att bemyndigas att

meddela föreskrifter om prisinformation på vissa

sakområden. Lagen föreslås vara subsidiär i

förhållande till andra föreskrifter om

prisinformation till konsumenter. I den mån det

förekommer sådana föreskrifter gäller således inte

prisinformationslagen.

Vad särskilt gäller den av flera remissinstanser

påtalade problematiken kring Konsumentverkets och

Konsumentombudsmannens olika roller som normgivare,

tillsynsmyndighet och part i domstol konstateras i

propositionen att Konsumentverket och KO redan i dag

har denna flerfaldiga roll. Vidare framhålls att det

även på andra förvaltningsområden förekommer att en

myndighets normgivningsfunktion förenats med

uppgiften att företräda det allmänna i domstol eller

liknande. Domstolen har att självständigt avgöra ett

mål och är därvid inte bunden av KO:s inställning.

KO är vidare, påpekas i propositionen, skyldig att

iaktta objektivitetsprincipen i regeringsformen och

talan förs genom en särskild enhet inom myndigheten.

Därtill kommer, anförs det, att det varken av

remissbehandlingen eller på annat sätt framkommit

något som ger vid handen att nuvarande ordning

skulle vara otillfredsställande i praktiken.

Regeringen kan mot den nu angivna bakgrunden inte se

att det finns några skäl för att i nuläget genomföra

någon förändring av nuvarande ordning såvitt avser

Konsumentverkets och KO:s roller som part i domstol

respektive normgivare.

Regeringen redovisar i proposition även sin

bedömning att det inte finns behov av att införa

särskilda bestämmelser om prisinformation vid

marknadsföring på Internet eller i radio och TV.

Några sådana förslag läggs därför inte fram.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 oktober

2004.

Motionen

Inger René m.fl. (m) anser i motion L3 att frågan om

vilken prisinformation som skall lämnas till största

delen bör avgöras i samspelet mellan den enskilde

näringsidkaren och konsumenterna. Behovet av

detaljerad prisinformation kommer då att vägas mot

kostnaderna för ommärkning och liknande. På en

fungerande marknad är prisinformation ett

konkurrensmedel, som inte bör vara föremål för

omfattande statlig reglering. Motionärerna motsätter

sig att regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer bemyndigas att meddela

föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation

och om beräkning av pris och jämförpris. Enligt

motionärerna finns det en grundläggande

rättssäkerhetsgaranti i att den lagstiftande makten

skiljs från den verkställande makten. Om förslaget

genomförs i denna del kommer, anförs det,

Konsumentverket och Konsumentombudsmannen att ha

både partsfunktion i domstol, utöva tillsyn enligt

lagen och utfärda föreskrifter på området. Det

rimmar illa med grundläggande rättsprinciper att en

domstol skall vara bunden av förskrifter som har

utfärdats av den som uppträder som part i domstolen.

Den breda delegationsmakten leder också, hävdas det,

till bristande förutsebarhet för alla inblandade

aktörer. Det är således svårt att bedöma

konsekvenserna av lagförslaget så länge

föreskriftsrätten inte är närmare angiven och

ambitionsnivån hos regeringen och föreskrivande

myndigheter är okänd. Motionärerna framhåller vidare

att bemyndigandet kan leda till en ökad

administrativ börda för företagen, vilket i sin tur

kan leda till högre priser för konsumenterna. I

motionen begärs ett tillkännagivande som går ut på

att regeringen skall återkomma till riksdagen med

ett nytt lagförslag i linje med vad som nu har

anförts.

Utskottets ställningstagande

En väl fungerande ekonomi förutsätter starka och

upplysta konsumenter som genom medvetna och

rationella val av produkter utnyttjar sina

möjligheter att påverka produktionen.

Prisinformation underlättar för konsumenterna att

göra prisjämförelser. Detta ger i sin tur

konsumenterna en möjlighet att göra väl underbyggda

val på en konkurrensutsatt marknad. En god

prisinformation är således ett grundläggande

konsumentintresse.

Prisinformationslagen har nu varit i kraft i tolv

år. Sedan lagens ikraftträdande den 1 april 1992 har

marknaden genomgått stora förändringar. Såväl

elmarknaden som telemarknaden har avreglerats och

utsatts för konkurrens. Avregleringen av

finansmarknaden har vidare lett till att finansiella

tjänster på olika sätt kommit att få en ökad

betydelse för enskilda konsumenter. Utvecklingen har

bl.a. medfört att konsumenterna givits möjlighet att

välja bland ett större utbud av olika slags nya

tjänster och fler aktörer på marknaden.

Utskottet kan konstatera att prisinformationslagen

i hög grad är inriktad på marknadsföring av varor,

företrädesvis dagligvaror och livsmedel. Många av de

nya konsumentnyttigheter som utvecklats under senare

år och fått en allt större betydelse för

konsumenterna omfattas således inte av lagen. Vidare

råder osäkerhet huruvida vissa nyttigheter är att

anse som en vara, en tjänst eller en sådan nyttighet

som faller utanför lagens tillämpningsområde. Detta

gäller inte minst på det finansiella området. För

att konsumenterna skall kunna göra underbyggda val

även på dessa områden är det viktigt att de har

tillgång till korrekt och tydlig prisinformation.

Som framgår av propositionen och

Prisinformationsutredningens betänkande förekommer

vissa brister i detta avseende och svårigheter för

konsumenterna att få en rättvisande bild av priser

och avgifter. Mot den nu angivna bakgrunden delar

utskottet regeringens bedömning att det föreligger

behov av att prisinformationslagens

tillämpningsområde utvidgas till att omfatta alla

bestämda nyttigheter, dvs. varor, tjänster och annat

som näringsidkare marknadsför till konsumenter.

Det utvidgade tillämpningsområdet innebär att

prisinformationslagen kommer att omfatta vitt skilda

produktslag. Regeringen har, med hänsyn till detta,

föreslagit att den nuvarande prisinformationslagen

ersätts med en ny lag, utformad som en ramlag som

skall kompletteras med föreskrifter av mer

detaljerad karaktär meddelade av regeringen eller

den myndighet som regeringen bestämmer.

Med anledning av den kritik som riktats mot

utformningen av lagförslaget i denna del i motion L3

kan utskottet inte finna annat än att förslaget står

i överensstämmelse med bestämmelserna om delegation

av normgivningsmakt i 8 kap. 7 och 11 §§

regeringsformen. Lagrådet har inte heller haft något

att erinra mot förslaget i nu aktuellt hänseende.

Vad sedan gäller motionärernas farhågor att

bemyndigandet kan komma att leda till en ökad

administrativ börda för företagen vill utskottet

erinra om det regelförenklingsarbete som pågår sedan

några år tillbaka inom Regeringskansliet och bland

myndigheterna. Därvid kan pekas på förordningen

(1998:1820) om särskild konsekvensanalys av reglers

effekter för små företags villkor, den s.k.

Simplexförordningen, som trädde i kraft den 1

februari 1999. Enligt förordningen är myndigheterna

skyldiga att, när de överväger att införa nya regler

eller förändra regler som kan ha effekter av

betydelse för små företags arbetsförutsättningar,

konkurrensförmåga eller övriga villkor, göra en

särskild konsekvensanalys så tidigt som möjligt.

Nämnas bör även de riktlinjer för Regeringskansliet

angående konsekvensanalys av reglers effekter för

små företags villkor som utfärdades i december 1998.

Det finns således ett regelverk som syftar till att

minska den administrativa bördan för företag genom

förenkling av såväl befintliga som kommande regler.

Utskottet förutsätter att regeringen och berörda

myndigheter vid utfärdandet av föreskrifter på

området beaktar och tillämpar detta regelverk utan

något formellt uttalande i saken från riksdagens

sida. När det slutligen gäller frågan om

Konsumentverkets och Konsumentombudsmannens olika

roller delar utskottet regeringens bedömning att det

saknas skäl att göra några förändringar av nuvarande

ordning.

Med hänsyn till vad som nu har sagts bör motion L3

inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. I

övrigt har inte motionsvis framförts någon

invändning mot att lagförslaget antas, och inte

heller utskottet har något att erinra mot

regeringens förslag. Nu gjorda ställningstaganden

leder fram till att riksdagen bör anta det i

propositionen framlagda lagförslaget. Vidare bör

motion L3 avslås.

Under beredningen av ärendet har utskottet

uppmärksammat att det erfordras en konsekvensändring

i 2 kap. 19 § tredje stycket yrkestrafiklagen

(1998:490). I bilaga 3 till betänkandet lägger

utskottet därför fram ett förslag till en sådan

ändring.

Utskottet övergår därmed till att behandla en

handfull motionsyrkanden i vilka begärs att

regeringen återkommer till riksdagen med förslag

till ändringar i lagen i vissa avseenden.

Hänvisning till andra bestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på införande av en uppräkning i lagen av

andra bestämmelser om prisinformation till

konsumenter. Jämför reservation 2 (fp).

Bakgrund

Bestämmelser om skyldighet att lämna information om

priser till konsumenter finns, förutom i

prisinformationslagen, i en rad olika författningar,

bl.a. konsumentkreditlagen (1992:830),

konsumentförsäkringslagen (1980:38), lagen

(1999:268) om betalningsöverföringar inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet, lagen (2000:274) om

konsumentskydd vid distansavtal och

hemförsäljningsavtal, lagen (2002:562) om

elektronisk handel och andra informationssamhällets

tjänster samt lagen (2003:389) om elektronisk

kommunikation. Som påpekats inledningsvis är den nu

gällande prisinformationslagen subsidiär i

förhållande till sådana bestämmelser. I 3 §

prisinformationslagen finns en icke uttömmande

uppräkning av några lagar där det finns särskilda

bestämmelser om information till konsumenter.

Propositionen

I propositionen föreslås att också den nya

prisinformationslagen skall vara subsidiär i

förhållande till andra författningar som innehåller

bestämmelser om informationskrav om priser till

konsumenter. Sådana bestämmelser skall således gälla

i stället för prisinformationslagens regler. Detta

kommer till uttryck i en generell hänvisning i 5 §

till andra bestämmelser om prisinformation. Till

skillnad från den nu gällande 3 § innehåller

paragrafen inte någon uppräkning av författningar.

Motionen

Enligt vad som anförs i motion L4 av Jan Ertsborn

m.fl. (fp) kommer avsaknaden av hänvisningar till

andra bestämmelser om prisinformation i 5 § att göra

det omöjligt för enskilda konsumenter att bilda sig

en uppfattning om sina rättigheter. Den nya

prisinformationslagen bör därför innehålla en

uppräkning av andra bestämmelser om prisinformation

till konsumenter. I motionen begärs ett

tillkännagivande som går ut på att regeringen skall

återkomma till riksdagen med ett lagförslag med

denna innebörd (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

En uppräkning av samtliga författningar med

bestämmelser om prisinformation till konsumenter i 5

§ skulle, enligt utskottets mening, göra paragrafen

otymplig och kräva återkommande lagändringar för att

hållas aktuell. Nyttan av en exemplifiering av

författningar framstår vidare som begränsad. Därtill

kommer att remissutfallet inte ger vid handen att

det skulle föreligga något större behov av den i

motionen förordade uppräkningen. Motion L4 yrkande

2 bör därför avslås.

Bemyndigandets närmare utformning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller den närmare utformningen av

bemyndigandet för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att

meddela föreskrifter om prisinformation.

Jämför reservation 3 (m, fp).

Propositionen

Som framgått inledningsvis är lagförslaget utformat

som en ramlag. Föreskrifter om skyldighet att lämna

prisinformation och om beräkningen av pris och

jämförpris skall således, enligt den föreslagna 11

§, meddelas av regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer.

Motionerna

Leif Björnlod m.fl. (mp) anser i motion L2 att

bemyndigandet i 11 § bör innehålla mer specifika

riktlinjer för regeringen och myndigheter vid

utfärdandet av föreskrifter på området. Detta gäller

särskilt funktionshindrades intresse av att kunna ta

del av prisinformation på samma villkor som andra

konsumenter. Detta intresse är, enligt motionärerna,

så starkt att det bör anges direkt i lagen. I

motionen begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall ges i uppdrag att återkomma till

riksdagen med ett lagförslag i enlighet med det

anförda.

I motion L4 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) framhålls

vikten av att den föreslagna lagen inte får en

konserverande effekt på utbudet.

Tillämpningsföreskrifter med alltför högt ställda

krav på jämförbarhet i fråga om priset kan, anförs

det, ensidigt gynna standardlösningar och försvåra

marknadsföring av komplexa, individuellt anpassade

produkter, vilket i sin tur skulle hämma

produktutvecklingen. Förlorarna på en sådan

utveckling skulle vara konsumenterna.

Konkurrensfrågorna måste därför ges större tyngd än

vad som är fallet i propositionen. Motionärerna

anser därför att det i 11 § bör tydliggöras att

såväl konsumentintresset som effekterna på

konkurrensen skall beaktas vid utformandet av

föreskrifter med stöd av paragrafen. I motionen

begärs ett tillkännagivande som går ut på att

regeringen skall återkomma till riksdagen med ett

förslag till en sådan lagändring (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna bakom motion L2 vad gäller vikten av

att funktionshindrades intressen beaktas på området.

Utskottet kan konstatera att även regeringen är av

samma uppfattning. Sålunda anförs i propositionen

att det är viktigt att olika konsumentgruppers

förutsättningar att tillgodogöra sig prisinformation

beaktas vid utformningen av föreskrifter. Hänsyn bör

därför så långt som möjligt tas till konsumenter

med olika funktionshinder och konsumenter som av

någon annan anledning har särskilda behov på

prisinformationsområdet. Mot bakgrund av dessa

uttalanden saknas enligt utskottets mening anledning

att förtydliga lagtexten i enlighet med vad som

föreslås i motion L2. Motionen bör därför avslås.

När det sedan gäller frågan om prisinformationens

konsekvenser för konkurrensen som tas upp i motion

L4 yrkande 1 vill utskottet först framhålla att

prisinformation i allmänhet har en

konkurrensbefrämjande effekt och återhållande verkan

på prisnivån. Som utvecklas närmare i såväl

propositionen som motionen kan dock prisinformation

i vissa fall leda till negativa konsekvenser för

konkurrensen. Med hänsyn härtill är det, enligt vad

som också anförs i propositionen, angeläget att

eventuella konsekvenser för konkurrensen beaktas vid

utformningen av förskrifter om prisinformation och

vid analysen av behovet av jämförpriser för andra

produkter än varor. Det är därför lämpligt att

föreskrifter om prisinformation utformas efter

samråd med Konkurrensverket. Utskottet utgår från

att regeringen och berörda myndigheter kommer att

beakta de aspekter som tas upp i motionen utan att

detta uttryckligen föreskrivs i lagtexten. Något

behov av den föreslagna lagändringen kan därmed inte

anses föreligga, och utskottet föreslår att

riksdagen avslår motion L4 yrkande 1.

Harmonisering på EU-nivå

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande vari

begärs att regeringen inom EU skall verka för

en gemensam lagstiftning på

prisinformationsområdet. Jämför reservation 4

(fp).

Bakgrund

I dag finns ingen övergripande EG-rättslig

lagstiftning om prisinformation vid marknadsföring

av nyttigheter som tas i anspråk av konsumenter.

Prisinformation vid marknadsföring av varor omfattas

däremot av Europaparlamentets och rådets direktiv

98/6/EG av den 16 februari 1998 om konsumentskydd i

samband med prismärkning av varor som erbjuds

konsumenter (prismärkningsdirektivet). Syftet med

direktivet är att förbättra informationen till

konsumenter och att underlätta prisjämförelser.

Detta skall uppnås genom krav på angivande av

försäljningspris och jämförpris på varor som

näringsidkare erbjuder konsumenter. Direktivet är

utformat som ett s.k. minimiharmoniseringsdirektiv,

vilket innebär att medlemsstaterna får införa eller

behålla mer gynnsamma bestämmelser till förmån för

konsumenterna.

Därutöver finns bestämmelser med krav på

information om priser i annan EG-rättslig

lagstiftning som inte specifikt reglerar

prisinformation. Dit hör exempelvis direktiv

87/102/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagar

och andra författningar om konsumentkrediter,

direktiv 97/7/EG om konsumentskydd vid distansavtal,

direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på

informationssamhällets tjänster, särskilt

elektronisk handel och direktiv 2002/65/EG om

distansförsäljning av finansiella tjänster.

För närvarande pågår en översyn av

prismärkningsdirektivet. Såvitt utskottet har

erfarit kommer såväl direktivets harmoniseringsgrad

som tillämpningsområde att uppmärksammas inom ramen

för detta arbete. Översynen skall redovisas i en

rapport med förslag till eventuella ändringar av

direktivet som skall överlämnas till

Europaparlamentet och rådet.

I sammanhanget bör även erinras om att

kommissionen sommaren 2003 lagt fram ett förslag

till direktiv om oskäliga affärsmetoder,

KOM(2003)365, som syftar till en harmonisering av

medlemsstaternas lagstiftning om otillbörliga

affärsmetoder. Direktivförslaget innehåller bl.a.

bestämmelser som gäller information om pris och

beräkning av pris. Därutöver bör nämnas att det

sedan flera år tillbaka pågår ett arbete med en

revidering av konsumentkreditdirektivet.

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) förespråkar i motion L4 en

ökad harmonisering av den konsumenträttsliga

lagstiftningen på EU-nivå. Motionärerna anför att

det finns många psykologiska hinder som försvårar

för konsumenterna att dra nytta av den inre

marknaden. Om lagstiftningen rörande prisinformation

skiljer sig åt alltför mycket mellan medlemsländerna

innebär detta, enligt motionärerna, ytterligare ett

hinder. Sverige bör därför verka för att det kommer

till stånd en gemensam EU-lagstiftning på hög

konsumentskyddsnivå rörande prisinformation vid

marknadsföring av nyttigheter. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

Inför ställningstagandet till ifrågavarande spörsmål

vill utskottet än en gång erinra om att 2002 års

konsumentpolitiska beslut innebär att frågan

huruvida Sverige inom EU skall verka för

minimiregler eller totalharmoniserade regler på det

konsumenträttsliga skall bedömas från fall till fall

med hänsyn till det aktuella ämnet för lagstiftning

och vad som mest gynnar konsumenternas intressen (se

skr. 2001/02:148, bet. LU28).

Utskottet är inte övertygat om att

totalharmoniserade regler om prisinformation på EU-

nivå i alla lägen är att föredra. Utskottet är

således inte berett att i detta sammanhang ställa

sig bakom den av motionärerna förordade generella

inriktningen av regeringens arbete på området.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motion L4 yrkande 3.

Marknadsföring av öl

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på införande av standardregler som

gäller innebörden av begreppet ”en stor

stark”. Jämför reservation 5 (v).

Bakgrund

Under den allmänna motionstiden år 1999 väcktes en

motion i vilken begärdes ett tillkännagivande om att

regeringen skulle låta utarbeta standardregler vari

fastställdes dels hur mycket öl ”en stor stark”

skall innehålla, dels en minimialkoholhalt. Motionen

behandlades våren 2000 av lagutskottet i dess

betänkade 1999/2000:LU5. Enligt utskottets

uppfattning kunde det inte uteslutas att det från

konsumentsynpunkt skulle kunna vara av ett visst

värde med de i motionen förespråkade reglerna.

Frågan borde därför, menade utskottet, bli föremål

för närmare överväganden. Riksdagen biföll

utskottets förslag (rskr. 126).

Propositionen

I propositionen anförs att det av riksdagen påtalade

problemets art och omfattning har undersökts från

konsumentsynpunkt. Det har därvid bl.a. framkommit

att det enligt Konsumentverket inte finns något som

tyder på att användningen av begreppet ”en stor

stark” vid marknadsföring av öl i sig skulle utgöra

något problem för konsumenterna vad gäller

möjligheterna att jämföra priser och kvalitet.

Regeringen gör därför bedömningen att det saknas

tillräckliga skäl för att reglera begreppet. Någon

ytterligare åtgärd kommer således inte att vidtas

med anledning av riksdagens tillkännagivande.

Motionen

Tasso Stafilidis m.fl. (v) anför i motion L1 att det

förekommer att mindre nogräknade näringsidkare

serverar folk- eller mellanöl under benämningen ”en

stor stark” utan att upplysa om det. Vidare kan

mängden öl vara så pass liten att det i realiteten

rör sig om ”en liten svag”. Motionärerna anser att

regeringen, i linje med riksdagens ställningstagande

våren 2000, på nytt bör utreda frågan och utarbeta

standardregler på området. I motionen begärs ett

tillkännagivande i enlighet med det anförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning i så måtto

att det är angeläget att de näringsidkare som

använder begreppet ”en stor stark” i sin

marknadsföring klargör såväl dryckesmängd som

alkoholstyrka. Som regeringen funnit saknas däremot

skäl att införa de i motionen begärda

standardreglerna.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

skall avslå motion L1.

Reservationer

1. Bemyndigandet (punkt 2)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Hillevi Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager som sin mening vad som anförs

i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:L3.

Ställningstagande

Vi motsätter oss att regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela

föreskrifter om skyldighet att lämna prisinformation

och om beräkning av pris och jämförpris. Det är

svårt att bedöma konsekvenserna av lagförslaget så

länge föreskriftsrätten inte är närmare angiven och

ambitionsnivån hos regeringen och föreskrivande

myndigheter är okänd. Den breda föreskriftsrätten

riskerar att leda till bristande förutsebarhet för

alla inblandade aktörer. Bemyndigandet kan dessutom

komma att leda till en ökad administrativ börda för

företagen, något som i slutändan drabbar

konsumenterna genom högre priser.

Såvitt framgår av propositionen kommer i huvudsak

Konsumentverket att bemyndigas att meddela sådana

föreskrifter. Härigenom kommer verket och dess

generaldirektör Konsumentombudsmannen att ha både

partsfunktion i domstol, utöva tillsyn enligt lagen

och utfärda föreskrifter. Enligt vår uppfattning

rimmar det illa med grundläggande rättsprinciper att

en domstol är bunden av föreskrifter som utfärdats

av en part som uppträder i domstolen.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L3, som

sin mening ge regeringen till känna.

2. Hänvisningar till andra bestämmelser

(punkt 3)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det är en brist att den föreslagna 5 §

inte innehåller någon uppräkning av övrig relevant

lagstiftning på området. Härigenom blir det omöjligt

för den enskilde konsumenten att bilda sig en

uppfattning om sina rättigheter. Detta är enligt vår

mening inte accpeptabelt och ligger definitivt inte

i linje med lagens syften. Som en intressant detalj

i sammanhanget kan noteras att 2 kap. 19 §

yrkestrafiklagen (1998:490) innehåller en hänvisning

till prisinformationslagen (jfr bilaga 3). Den nya

prisinformationslagen bör således, i likhet med den

nu gällande lagen, innehålla en uppräkning av andra

lagrum med bestämmelser om prisinformation till

konsumenter. Regeringen bör därför ges i uppdrag att

återkomma till riksdagen med ett lagförslag med den

nu angivna innebörden.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande

2, som sin mening ge regeringen till känna.

3. Prisinformation och konkurrens (punkt 5)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Hillevi

Engström (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av att den nya

prisinformationslagen inte får en konserverande

effekt på utbudet i stället för att bidra till att

öka konkurrensen. Tillämpningsföreskrifter med

alltför höga krav på jämförbarhet kan ensidigt gynna

standardlösningar och försvåra marknadsföring av

komplexa, individuellt anpassade produkter, vilket i

sin tur skulle hämma produktutvecklingen. Förlorarna

på en sådan utveckling skulle vara konsumenterna.

Enligt vår uppfattning måste därför

konkurrensfrågorna ges större tyngd än vad som är

fallet i propositionen. Det bör tydliggöras i 11 §

att berörda myndigheter vid utformningen av

föreskrifter skall beakta såväl konsumentintresset

som effekterna på konkurrensen. Regeringen bör ges i

uppdrag att återkomma till riksdagen med ett

lagförslag med denna innebörd.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 1, som

sin mening ge regeringen till känna.

4. Harmonisering på EU-nivå (punkt 6)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:L4 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning bör Sverige agera kraftfullt

för att konsumenträtten inom EU harmoniseras i

större utsträckning än vad som är fallet i dag.

Detta gäller även regelverket om prisinformation. I

dag finns många psykologiska hinder som försvårar

för konsumenterna att dra nytta av den inre

marknaden. Om prisinformationen varierar alltför

mycket utgör detta ytterligare ett hinder. Sverige

bör därför verka för att det kommer till stånd en

gemensam EG-lagstiftning om prisinformation vid

marknadsföring av nyttigheter. Målet bör därvid vara

en harmoniserad lagstiftning på hög nivå.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L4 yrkande 3, som

sin mening ge regeringen till känna.

5. Marknadsföring av öl (punkt 7)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:L1.

Ställningstagande

Jag kan konstatera att ”en stor stark” har blivit

ett begrepp i Sverige. Härmed förknippas vanligtvis

ett glas starköl innehållande minst 33 centiliter.

Det förekommer dock att mindre nogräknade

utskänkningsställen serverar såväl folk- som

mellanöl under beteckningen ”en stor stark”. Vidare

kan mängden öl variera starkt. Sålunda kan det ofta

vara berättigat att tala om ”en liten svag” i

stället för ”en stor stark”. Begreppet kan således

innebära i princip vad som helst. Enligt min

uppfattning vore det därför mycket värdefullt med

standardregler i vilka läggs fast såväl dryckesmängd

som alkoholstyrka så att konsumenterna på förhand

vet vad de får för pengarna. Till skillnad från

regeringen anser jag således att det föreligger ett

behov av att i standardregler definiera begreppet

”en stor stark”. Regeringen bör således på nytt ges

i uppdrag att snarast utarbeta sådana

standardregler.

Vad som sålunda anförts i reservationen bör

riksdagen, med bifall till motion L1, som sin mening

ge regeringen till känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:38 En ny prisinformationslag

m.m.

Riksdagen antar det i propositionen framlagda

förslaget till ny prisinformationslag.

Följdmotioner

2003/04:L1 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om standardregler för en stor

stark.

2003/04:L2 av Leif Björnlod m.fl. (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av den föreslagna prisinformationslagen

i enlighet med vad i motionen anförs.

2003/04:L3 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bemyndigandet att låta

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

meddela föreskrifter.

2003/04:L4 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om konkurrensfrågor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hänvisningar i

lagtexten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om EU-harmonisering av

lagstiftning.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till prisinformationslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Förslag till lag om ändring i

yrkestrafiklagen (1998:490)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 19 §

yrkestrafiklagen (1998:490) skall ha följande

lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

-----------------------------------------------------

2 kap.

19 §

-----------------------------------------------------

Den som har tillstånd till taxitrafik är skyldig att

före färden genom lämpliga åtgärder låta

passagerarna få kännedom om den taxa som han

tilllämpar.

Taxan skall vara uppbyggd så att priset för

transporten dels enkelt kan bedömas före färden,

dels med kännedom om körd sträcka och nyttjad tid

enkelt kan beräknas efter färden. Taxan får inte

vara uppbyggd så att grunderna för prisets

bestämmande förändras under färden.

-----------------------------------------------------

Bestämmelser om Bestämmelser om

prisinformation finns prisinformation finns

också i också i

prisinformationslagen prisinformationslagen

(1991:601). (2004:000).

-----------------------------------------------------

____________

Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2004.