Bet. 2003/04:LU22

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU22

Äktenskap, partnerskap och samboende

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet knappt hundra

motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren

2002 och 2003 som främst gäller lagstiftningen om

äktenskap, partnerskap och samboende.

Med bifall till två motionsyrkanden förordar

utskottet ett tillkännagivande om att regeringen bör

tillkalla en parlamentarisk utredning för att utreda

frågan om en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Övriga motionsyrkanden avstyrks i huvudsak med

hänvisning till tidigare ställningstaganden och

pågående arbete.

I betänkandet finns 19 reservationer och 7

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Äktenskap och partnerskap

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om att regeringen bör

tillkalla en parlamentarisk utredning för att

utreda frågan om en könsneutral

äktenskapslagstiftning.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L233

yrkande 2 och 2002/03:L254 yrkande 9 samt avslår

motionerna 2002/03:L218, 2002/03: L223,

2002/03:L233 yrkande 1, 2002/03:L249 yrkandena

2-5, 2002/03: L254 yrkandena 1-4 och 8,

2002/03:L262, 2002/03:L276, 2002/03:L282,

2002/03:L292 yrkandena 1-3, 2002/03:L299,

2002/03: L316 yrkandena 1 och 2, 2002/03:L318

yrkandena 1-3, 2002/03:L321, 2003/04:L12 yrkande

6, 2003/04:L212 yrkandena 1 och 2, 2003/04: L245,

2003/04: L254, 2003/04:L261 yrkande 3,

2003/04:L289, 2003/04: L294 yrkandena 1 och 2,

2003/04:L297 yrkande 1, 2003/04:L304,

2003/04:L314, 2003/04:L350 yrkandena 1 och 2,

2003/04:K363 yrkande 7, 2003/04: K418 yrkandena

21 och 23 samt 2003/04:So568 yrkandena 1 och 2.

Reservation 1 (kd)

2. Ersättning till vigsel- och

registreringsförrättare

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L216,

2002/03:Ju235 yrkande 2, 2003/04:L210 och

2003/04:L297 yrkande 2.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Betänketid vid äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L239 yrkande 2.

Reservation 3 (v)

4. Överklagande av dom på

äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L239 yrkande

1.

5. Utländska medborgares rätt till

äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2002/03:A323 yrkande

6.

6. Åklagares skyldighet att föra talan om

äktenskapsskillnad

Riksdagen avslår motion 2002/03:L256.

7. Hindersprövning

Riksdagen avslår motion 2002/03:L283.

8. Upphävande av sambolagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:L331 yrkandena

1 och 2.

9. Förutsättningar för sambolagens

tillämpning

Riksdagen avslår motion 2003/04:L222 yrkande 1.

Reservation 4 (m, fp, kd)

10. Följdändringar till den nya

sambolagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:L222 yrkande 2.

Reservation 5 (m, fp)

11. Kvarsittanderätt enligt sambolagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:L300 yrkande 6.

12. Översyn av samäganderättslagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:L313.

Reservation 6 (m, fp, kd)

13. Jämkning av bodelning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364

yrkande 24, 2002/03:Ju234 yrkande 16,

2003/04:Ju479 yrkande 30 och 2003/04:L300 yrkande

4.

Reservation 7 (fp, v, c)

14. Gemensamma lån vid bodelning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L288 och

2003/04:L262.

Reservation 8 (v, c)

15. Pensionsrättigheter vid bodelning

Riksdagen avslår motion 2002/03:L289.

16. Nordisk lagharmonisering

Riksdagen avslår motion 2003/04:L300 yrkande 1.

Reservation 9 (fp)

17. Makars egendomsförhållanden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L249,

2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300

yrkandena 2 och 3.

Reservation 10 (m, fp)

Reservation 11 (v)

18. Efterlevande makes och särkullbarns

arvsrätt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L248 och

2003/04:L300 yrkande 5.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (fp)

19. Boutredningsman

Riksdagen avslår motion 2002/03:L298.

20. Ändringar i namnlagen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L220,

2002/03:L228, 2002/03: L318 yrkande 8,

2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L236,

2003/04: L288, 2003/04:L300 yrkande 7 samt

2003/04:L313.

Reservation 14 (m)

Reservation 15 (fp)

Reservation 16 (v)

Reservation 17 (c)

21. Retroaktiva namnbyten

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L318

yrkande 7 och 2002/03: K365.

Reservation 18 (v)

22. Könsroller m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L273 samt

2002/03:L318 yrkandena 4 och 5.

Reservation 19 (v)

Stockholm den 13 april 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m), Marianne Carlström (s), Raimo Pärssinen

(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi

Larsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis

(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m), Rezene

Tesfazion (s), Martin Andreasson (fp), Anneli

Särnblad Stoors (s), Henrik von Sydow (m), Niclas

Lindberg (s), Johan Löfstrand (s) och Annika

Qarlsson (c).

2003/04

LU22

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlar utskottet knappt hundra

motionsyrkanden från de allmänna motionstiderna åren

2002 och 2003 som främst gäller lagstiftningen om

äktenskap, partnerskap och samboende. Förslagen i

motionerna återfinns i bilaga 1.

Inför utskottet har våren 2003 synpunkter på

motionsförslagen från år 2002 som gäller könsneutral

äktenskapslagstiftning framförts av företrädare för

Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL),

Svenska Missionsförbundet, Stockholms katolska

stift, Pingströrelsen, de ortodoxa kyrkorna inom

Sveriges Kristna Råd (SKR), Levande familjer,

Svenska Islamiska Samfundet, Svenska Evangeliska

Alliansen, Evangeliska Frikyrkan, Evangeliska

Fosterlands-Stiftelsen (EFS) - en del av Svenska

kyrkan, Frälsningsarmén och Riks-EKHO -

Riksförbundet av de ekumeniska grupperna av kristna

homosexuella. Synpunkter har inför utskottet vid

samma tid också framförts av professorn i juridik,

Per Samuelsson och advokaten Per Karlsson.

Ombudsmannen mot diskriminering på grund av

sexuell läggning, Homo, har våren 2004 inför

utskottet redovisat sin framställan till regeringen

om införande av en könsneutral äktenskapsbalk.

Under en studieresa till Belgien våren 2003 har

utskottet inhämtat information rörande den belgiska

äktenskapsrätten.

I ärendet har inkommit knappt 30 000

namnunderskrifter mot en könsneutral

äktenskapslagstiftning och drygt 400

namnunderskrifter för en sådan lagstiftning.

Utskottets överväganden

Äktenskap och partnerskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med bifall till två

motionsyrkanden, tillkännage för regeringen

som sin mening vad utskottet anfört om att

regeringen skall tillkalla en parlamentarisk

utredning för att utreda frågan om en

könsneutral äktenskapslagstiftning. Övriga

motionsyrkanden avslås. Jämför reservation 1

(kd) samt särskilda yttranden 1 (m), 2

(fp, c) och 3 (v).

Historik

I ett stort antal motioner som väckts under den

allmänna motionstiden åren 2002 och 2003 behandlas

grundläggande frågor som gäller lagstiftningen om

äktenskap och partnerskap. Som en allmän bakgrund

till motionsspörsmålen kan upplysas följande.

Den familjerättsliga lagstiftningen har varit

föremål för en genomgripande omarbetning under de

senaste decennierna. Efter en lång rad av

delreformer på äktenskapsrättens område fattade

riksdagen år 1987 beslut om att giftermålsbalken

skulle ersättas med en ny balk, äktenskapsbalken

(prop. 1986/87:1, bet. LU18, rskr. 159). I samband

med äktenskapsbalken antog riksdagen lagen

(1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen)

och senare samma år lagen (1987:813) om homosexuella

sambor (prop. 1986/87:124, bet. LU28, rskr. 350).

Lagstiftningen trädde i kraft den 1 januari 1988.

Äktenskapsbalken innebar betydelsefulla

förändringar, främst i fråga om fördelningen av

makars egendom vid äktenskapets upplösning. Ett

uttalat syfte med lagändringarna var att åstadkomma

en högre grad av ekonomisk rättvisa mellan makarna

vid äktenskapsskillnad. I äktenskapsbalken finns

bestämmelser som innehåller de grundläggande

principerna om äktenskap. Där anges bl.a. villkoren

för äktenskapets ingående och upplösning. Äktenskap

ingås mellan en kvinna och en man. Härigenom

markeras att äktenskapet är en monogam förbindelse

som endast får ingås mellan personer av olika kön.

Äktenskapsbalken innehåller också bestämmelser om

vigsel. Vidare regleras makarnas ekonomiska

förhållanden, och i särskilda kapitel finns

förhållandevis detaljerade regler om makars

skyldighet att bidra till varandras och till

familjens underhåll, om giftorätt och giftorättsgods

respektive enskild egendom, om gåvor mellan makar

samt om bodelning.

Den sambolag som trädde i kraft den 1 januari 1988

var tillämplig i fråga om sådana samboförhållanden i

vilka en ogift man och en ogift kvinna levde

tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden.

Lagen var framför allt föranledd av behovet av att

tillförsäkra den svagare parten i ett

samboförhållande vissa rättigheter i fråga om det

gemensamma hemmet då sammanlevnaden upphör. Därefter

har på socialrättens område i flera lagar införts

bestämmelser som knyter an till sambobegreppet i

sambolagen och ger sambor i princip samma

rättigheter och skyldigheter som äkta makar. Även

inom andra rättsområden förekommer det att

äktenskapsliknande samlevnad likabehandlas med

äktenskap. Avsikten med sambolagen var dock inte att

söka uppnå en med äktenskapet jämförbar reglering av

samboförhållanden.

Genom lagen om homosexuella sambor gjordes

sambolagen och regler i vissa andra lagar

tillämpliga också på homosexuella samboförhållanden.

När det gäller homosexuella parförhållanden

beslutade riksdagen år 1994 att anta ett inom

lagutskottet utarbetat förslag till lagstiftning som

gör det möjligt för två personer av samma kön att

registrera sitt partnerskap (bet. 1993/94:LU28,

rskr. 414). Registreringen innebär att de flesta

bestämmelser som gäller för äktenskap blir gällande

också för registrerade partnerskap. Lagen

(1994:1117) om registrerat partnerskap

(partnerskapslagen) trädde i kraft den 1 januari

1995, och genom lagen har homosexuella par fått

möjlighet att trygga ett parförhållande.

Lagstiftning om registrerat partnerskap finns också

i bl.a. Danmark, Norge, Island och Nederländerna.

I samband med införandet av partnerskapslagen

erinrade utskottet om att Partnerskapskommittén i

betänkandet (SOU1993:98) Partnerskap - liksom

tidigare Utredningen om homosexuellas situation i

samhället i betänkandet (SOU1984:63) Homosexuella

och samhället - har slagit fast att den enda säkra

skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är

att homosexuella känslomässigt dras till personer av

samma kön. Ett parförhållande mellan två kvinnor

eller mellan två män företer typiskt sett stora

likheter med ett parförhållande mellan en man och en

kvinna. I dessa förhållanden finns samma känslor av

kärlek, omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och

omsorg. Personer som lever i homosexuella

parförhållanden har samma känslomässiga behov av att

såväl sig emellan som utåt visa känslor och sin

önskan att leva tillsammans i ett varaktigt och

ömsesidigt förpliktande förhållande som personer som

lever i heterosexuella parförhållanden (bet.

1993/94:LU28 s. 8).

Utskottet framhöll vidare att parterna i ett

varaktigt homosexuellt förhållande typiskt sett har

behov av i huvudsak samma ekonomiska och juridiska

trygghet som heterosexuella par har. Heterosexuella

par kan få dessa behov tillgodosedda genom

äktenskapets juridiska regelverk. Enligt utskottet

kunde det inte anföras några beaktansvärda sakliga

skäl för att man under hänvisning till den sexuella

läggningen skulle ha rätt att förneka homosexuella

möjligheten att trygga ett parförhållande på

motsvarande sätt som står till buds för

heterosexuella par. Utskottet uttalade vidare att

det inte bör ankomma på samhället att - genom

lagstiftningen eller på annat sätt - ge uttryck för

några värderingar när det gäller människors sätt att

ordna sin samlevnad. Samhället har i stället,

anförde utskottet, en skyldighet att tillgodose det

uppenbara behov som finns genom att erbjuda även

enkönade par möjligheten att bilda familj med

juridiska rättigheter och förpliktelser som följd

(bet. 1993/94:LU28 s. 8 f.).

Vad gäller samboende beslutade riksdagen våren

2003 om införande av en ny sambolag som skall gälla

för både heterosexuella och homosexuella

samboförhållanden (prop. 2002/03:80, bet. LU19,

rskr. 211). Lagstiftningen trädde i kraft den 1 juli

2003. I huvudsak fördes den gamla lagstiftningens

regler över till den nya sambolagen.

Närmare om gällande rätt m.m.

Bestämmelser om äktenskap finns alltså i

äktenskapsbalken. Enligt 1 kap. 1 § ingås äktenskap

mellan en kvinna och en man. De som har ingått

äktenskap med varandra är makar. Äktenskap ingås

genom vigsel. Bestämmelserna, som återfinns i 4

kap., bygger på principen om valfrihet och innebär

att vigsel kan ske antingen vid en kyrklig ceremoni

eller genom s.k. borgerlig vigsel.

Behörig att vara vigselförrättare är enligt 4 kap.

3 § äktenskapsbalken präst i Svenska kyrkan, sådan

präst eller annan befattningshavare i ett annat

trossamfund som har förordnande enligt

bestämmelserna i lagen (1993:305) om rätt att

förrätta vigsel inom andra trossamfund än Svenska

kyrkan, lagfaren domare i tingsrätt, eller den som

länsstyrelsen har förordnat till vigselförrättare.

Frågor om tillstånd enligt lagen (1993:305) om rätt

att förrätta vigsel inom andra trossamfund än

Svenska kyrkan prövas av Kammarkollegiet efter

ansökan av samfundet. Sedan tillstånd har givits får

Kammarkollegiet förordna en präst eller någon annan

befattningshavare inom samfundet att vara

vigselförrättare.

För ingående av äktenskap gäller vissa

formföreskrifter enligt FN-konventionen (SÖ 1964:29)

angående samtycke till, minimiålder för samt

registrering av äktenskap. Konventionen som trädde i

kraft den 9 december 1964 har tillträtts av bl.a.

Sverige. Den syftar till att bringa den nationella

äktenskapsrätten i alla länder i samklang med

Förenta nationernas stadga och den allmänna

förklaringen om de mänskliga rättigheterna. I art.

16 i den allmänna förklaringen uttalas bl.a. att

äktenskap må ingås endast med de blivande makarnas

fria och fullständiga samtycke. Enligt konventionens

art. 1 p. 1 skall äktenskap inte anses i laga

ordning ingånget utan båda kontrahenternas av fri

vilja avgivna samtycke. Detta skall avgivas av dem

personligen efter vederbörlig kungörelse samt inför

behörig myndighet och i vittnens närvaro i enlighet

med vad lag föreskriver. Enligt art. 3 skall alla

äktenskap registreras av en behörig myndighet i ett

lämpligt officiellt register.

Äktenskapsbalken motsvarar konventionens krav utom

i det hänseendet att - sedan det obligatoriska

lysningsförfarandet avskaffats - kravet på

kungörelse före vigsel inte är uppfyllt.

Under år 2003 förrättades knappt 40 000 vigslar,

varav ungefär 60 procent förrättades av Svenska

kyrkan. Vid utgången av år 2003 var sammanlagt drygt

3 miljoner kvinnor och män folkbokförda i Sverige

registrerade som gifta.

Genom partnerskapslagen har gjorts möjligt för två

personer av samma kön att registrera sitt

partnerskap. I 1 kap. 1 § sägs att två personer av

samma kön kan låta registrera sitt partnerskap. Det

förklaras därefter att de är registrerade partner (1

kap. 7 §). Registrering av partnerskap kräver viss

anknytning till Sverige (1 kap. 2 §). Registrering

får ske om en av partnerna har hemvist här i landet

sedan minst två år, eller en av partnerna är svensk

medborgare med hemvist här i landet. Med svensk

medborgare jämställs medborgare i Danmark, Island,

Nederländerna och Norge. Annars gäller i allt

väsentligt samma förutsättningar såvitt avser

släktskap, ålder m.m. för att registrera partnerskap

som för att ingå äktenskap (jfr 1 kap. 3 §). Behörig

att vara registreringsförrättare är lagfaren domare

i tingsrätt eller den som länsstyrelsen har

förordnat (1 kap. 8 §).

Ett registrerat partnerskap har samma

rättsverkningar som ett äktenskap med vissa undantag

som framgår av 3 kap. 2-4 §§ (3 kap. 1 §). I 3 kap.

2 § stadgas att lagen (1984:1140) om insemination

och lagen (1988:711) om befruktning utanför kroppen

inte gäller för registrerade partner. Av 3 kap. 3 §

följer att bestämmelser som gäller för makar och

vars tillämpning innebär en särbehandling av den ena

maken endast på grund av dennes kön inte gäller för

registrerade partner. Undantaget berör huvudsakligen

sådana, numera inte så vanligt förekommande, regler

som ger ekonomiska förmåner åt gifta kvinnor eller

änkor. Slutligen stadgas i 3 kap. 4 § att

bestämmelserna i förordningen (1931:429) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap,

adoption och förmynderskap inte gäller för

registrerat partnerskap.

Vid lagens ikraftträdande den 1 januari 1995 fanns

ytterligare ett undantag, nämligen att registrerade

partner varken gemensamt eller var för sig fick anta

adoptivbarn och att de inte heller fick utses att i

egenskap av särskilt förordnade förmyndare gemensamt

utöva vårdnaden om en underårig. Detta undantag togs

bort när riksdagen våren 2002 beslutade vissa

lagändringar som innebär att registrerade partner

fått möjlighet att prövas som adoptivföräldrar.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 februari 2003

(prop. 2001/02:123, bet. LU27, rskr. 304).

I sammanhanget bör också nämnas att

justitieministern den 5 november 2002 i en

interpellationsdebatt uppgett att frågan om lesbiska

kvinnors rätt till assisterad befruktning, enligt

hans uppfattning, är politiskt avgjord och att det

som kvarstod enbart var det juridisk-tekniska

arbetet med att närmare analysera det rättsliga

föräldraskapet. Ministern uppgav vidare att tanken

är att en departementspromemoria skall kunna

remitteras under år 2003 (svar på interpellation

2002/03:11).

Vid utgången av år 2003 hade sammanlagt 1 743 män

och 1 145 kvinnor folkbokförda i Sverige registrerat

partnerskap. Drygt 200 partnerskap registrerades

under år 2003.

Motionerna

Som ovan nämnts behandlas i ett stort antal motioner

som väckts under de allmänna motionstiderna åren

2002 och 2003 grundläggande frågor som gäller

lagstiftningen om äktenskap och partnerskap.

I tolv motioner förespråkas en ordning som innebär

en könsneutral äktenskapsbalk. Sålunda begär Gudrun

Schyman m.fl. (v) i motion 2002/03:L233 (yrkande 2)

och Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) i

motion 2002/03:L254 (yrkande 9) att regeringen bör

utreda möjligheterna att införa en könsneutral

äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla

oavsett sexuell läggning och könstillhörighet. I

motionerna yrkas tillkännagivanden i enlighet

härmed.

I motion 2002/03:L223 av Birgitta Ohlsson m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att

äktenskapsbalken bör göras könsneutral. Liknande

krav framställs i motionerna 2002/03:L254 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkandena 1 och

8), 2002/03:L276 av Helena Zakariasén och Matilda

Ernkrans (båda s), 2002/03:L292 av Tasso Stafilidis

m.fl. (v) (yrkande 3), 2002/03:L318 av Gustav

Fridolin m.fl. (mp) (yrkandena 1 och 2),

2003/04:L245 av Siw Wittgren-Ahl och Inger

Segelström (båda s), 2003/04:L289 av Elisebeht

Markström och Börje Vestlund (båda s), 2003/04:L314

av Eva Arvidsson m.fl. (s) och 2003/04:L350 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande 1). I motion

2002/03:L218 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att verka för att

registrerat partnerskap likställs med äktenskap även

inom EU:s institutioner. Motionären anser att det är

angeläget att en registrerad partner i Sverige

likställs med en make och att detta även måste gälla

inom EU:s institutioner.

Tuve Skånberg m.fl. (kd, m) är i motion

2003/04:L304 av motsatt uppfattning och begär i

motionen ett tillkännagivande om att ett äktenskap

även i framtiden endast skall kunna ingås av en man

och en kvinna. Yvonne Andersson m.fl. (kd) yrkar i

motion 2002/03:L316 ett tillkännagivande om

tillsättandet av en utredning om hur

familjestabiliteten generellt kan stärkas med fokus

på äktenskapet som samlevnadsform (yrkande 1).

Enligt motionärerna visar all erfarenhet att stabila

och fungerande familjeenheter är en förutsättning

för ett gott samhälle. Det är därför viktigt att

lagstiftningen utformas så att den innebär ett stöd

för stabila familjerelationer. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att de ekonomiska nackdelarna

för gifta i förhållande till samboende avskaffas

(yrkande 2). Liknande yrkanden framställs i motion

2003/04:L294 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

(yrkandena 1 och 2).

En särskild ordning med s.k. civiläktenskap för

ingående av äktenskap för såväl par av samma kön som

för par av olika kön förordas i fyra motioner. I

motion 2002/03:L233 anför Gudrun Schyman m.fl. (v)

att en civil vigsel bör vara den juridiskt bindande

och läggas till grund för de rättigheter och

skyldigheter som är förenade med äktenskapet. En

sådan ordning innebär, enligt motionärerna, ett

enhetligt sätt för alla, oavsett sexuell läggning,

att ingå äktenskap. I motionen begärs att regeringen

bör tillsätta en utredning med uppdrag att i ett

brett perspektiv se över äktenskapsbalken i syfte

att en civil vigselceremoni blir den juridiskt

bindande (yrkande 1). Liknande krav framställs i

motionerna 2002/03:L262 av Helena Bargholtz m.fl.

(fp), 2002/03:L282 av Mikael Damberg och Anders

Bengtsson (båda s) och 2003/04:So568 av Peter

Eriksson m.fl. (mp) (yrkandena 1 och 2).

I motion 2002/03:L321 vill Lars Lindblad och Tobias

Billström (båda m) ha till stånd ett

tillkännagivande från riksdagens sida som går ut på

att regeringen skall tillsätta en utredning med

uppgift att se över konsekvenserna av att

äktenskapsbalken upphävs och ersätts med

civilrättsliga avtal mellan makarna. Ett likalydande

yrkande framställs i motion 2003/04:L254 av Tobias

Billström (m).

Frågor som gäller rätten att förrätta vigslar och

partnerskapsregistreringar tas upp i flera motioner.

I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

anförs att endast trossamfund som viger homosexuella

på samma sätt som heterosexuella skall ha rätt att i

juridisk mening viga två personer. Så länge Svenska

kyrkan inte gör det skall den inte få viga någon. I

motionen begärs ett tillkännagivande i enlighet

härmed (yrkande 3). I två motioner, nämligen

2003/04:L212 av Carina Hägg (s) (yrkande 2) och

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

tillkännagivanden om att det bör införas en

möjlighet för Kammarkollegiet att, efter en ansökan

från ett trossamfund, förordna

partnerskapsförrättare inom ett trossamfund på

motsvarande sätt som gäller för vigselförrättare

inom trossamfunden (yrkande 21).

Krav på att uppdragen som vigsel- och

registreringsförrättare skall sammanföras till ett

uppdrag framställs i motionerna 2002/03:L249 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 3), 2003/04:L212 av

Carina Hägg (s) (yrkande 1), 2003/04:L261 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, fp, c, mp) (yrkande 3) och

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) (yrkande

2). Motsatta krav, dvs. att uppdragen som vigsel-

och registreringsförrättare inte görs till ett

gemensamt uppdrag, förs fram i motionerna

2002/03:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) och

2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande

1).

Vad gäller behörigheten att förrätta vigslar anser

motionärerna i motionerna 2003/04:L12 av Mia Franzén

m.fl. (fp) (yrkande 6) och 2003/04:K363 av Tobias

Krantz m.fl. (fp) (yrkande 7) att nuvarande regler,

som innebär att Svenska kyrkans vigselrätt följer

direkt av äktenskapsbalken medan övriga trossamfund

är beroende av Kammarkollegiets tillstånd, innebär

en omotiverad särbehandling av Svenska kyrkan. I

motionerna begärs att regeringen skall återkomma med

lagförslag för att uppnå likadana förhållanden för

Svenska kyrkan och övriga trossamfund i detta

avseende.

I flera motioner framställs önskemål om ändringar i

partnerskapslagen. Frågor som gäller

partnerskapslagens anknytningsvillkor tas upp i tre

motioner. Nuvarande bestämmelser kritiseras av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) i motion 2002/03:L249 vari

begärs ett tillkännagivande om att

partnerskapslagens s.k. anknytningsvillkor bör tas

bort (yrkande 2). Likalydande krav förs fram i

motionerna 2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl.

(v, s, fp, c, mp) (yrkande 2) och 2002/03:L292 av

Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande 2).

Partnerskapsregistreringar utomlands tas upp i två

motioner där man begär tillkännagivanden om att

Sveriges ambassader skall ges i uppdrag att förrätta

registrering av partnerskap under förutsättning att

värdlandet lämnar sitt godkännande. Yrkandena

framställs i motionerna 2002/03:L249 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) (yrkande 4) och 2002/03:L254

av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande

3).

Terminologin i partnerskapslagen kritiseras av

motionärerna i motionerna 2002/03:L254 av Tasso

Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c, mp) (yrkande 4) och

2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) (yrkande

1). Enligt motionärerna bör lagen om registrerat

partnerskap byta namn till partnerskapslagen, ordet

"registrera" bör bytas ut mot "ingå" och personerna

bör förklaras som "partners" och inte som

"registrerade partners". I motionerna begärs

tillkännagivanden i enlighet härmed.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) vill i motion

2002/03:L249 ha till stånd en internationellt

privaträttslig konvention om partnerskap. I motionen

begärs ett tillkännagivande med detta innehåll

(yrkande 5). Samma motionärer begär i motion

2003/04:K418 ett tillkännagivande om en översyn av

förordningen (1931:429) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och

förmynderskap i syfte att den även skall omfatta

partnerskap (yrkande 23).

Utskottets ställningstagande

Vad först gäller motionerna med krav på införande av

en könsneutral äktenskapslagstiftning kan utskottet

konstatera att motioner med sådana krav har

behandlats i olika sammanhang under de två senaste

decennierna. I proposition 1986/87:124 med förslag

till lag om homosexuella sambor avvisade regeringen

tanken på homosexuellt äktenskap med hänvisning till

de grundmurade värderingarna i samhället om

äktenskapet som en institution för familjebildningen

mellan en man och en kvinna. Utskottet delade i sitt

av riksdagen godkända betänkande 1986/87:LU28

regeringens uppfattning och tillade att en

lagstiftning som medger äktenskap för två personer

av samma kön skulle stå i strid med den allmänna

uppfattningen inom ett centralt livsområde.

Frågan har därefter aktualiserats i riksdagen vid

ett flertal tillfällen med anledning av motioner i

ämnet. När frågan om äktenskap för personer av samma

kön var föremål för utskottets bedömning våren 1998

med anledning av motioner uttalade utskottet i

betänkande 1997/98:LU10 att äktenskap även

fortsättningsvis endast skall få ingås av en man och

en kvinna. I anslutning därtill avstyrkte utskottet

motionsyrkanden om att familjebegreppet skulle

utvidgas till att även omfatta bi- och homosexuella

med hänvisning till att begreppet familj inte är

definierat i den familjerättsliga lagstiftningen och

att inget hindrar att begreppet används också i

homosexuella relationer. Riksdagen följde utskottet.

Våren 1999 vidhöll utskottet i sitt av riksdagen

godkända betänkande 1998/99:LU18 de uppfattningar

riksdagen gett uttryck för året dessförinnan och

avstyrkte bifall till de då aktuella motionerna.

Därefter har liknande motioner avstyrkts med

hänvisning till tidigare ställningstaganden i

betänkandena 2000/01:LU13 och 2001/02:LU8. Riksdagen

har följt utskottet.

När utskottet nu åter har att ta ställning till

olika motionsyrkanden som rör en könsneutral

äktenskapslagstiftning kan konstateras att frågan

under den senaste tiden har varit föremål för en

intensiv debatt. I debatten har förts fram röster

såväl för som mot en könsneutral

äktenskapslagstiftning.

Efter det att riksdagen senast behandlade denna

fråga bör uppmärksammas att riksdagen våren 2002

beslutade lagändringar som innebär att registrerade

partner ges en möjlighet att prövas som

adoptivföräldrar. Genom detta beslut togs en av

skillnaderna mellan äktenskapet och partnerskapet

bort. Lagstiftningen trädde i kraft den 1 februari

2003. Vidare bör pekas på det arbete som för

närvarande bedrivs inom Regeringskansliet angående

möjligheterna för lesbiska kvinnor att få tillgång

till assisterad befruktning. Arbetet berör en av de

numera få återstående skillnaderna mellan

äktenskapet och partnerskapet. Enligt vad utskottet

har erfarit är arbetet inriktat på att en

departementspromemoria i ämnet skall presenteras

under våren 2004. Därutöver kan också nämnas

riksdagens beslut våren 2003 om en ny sambolag som

gäller för både heterosexuella och homosexuella

samboförhållanden.

Det har nu gått drygt 15 år sedan riksdagens

ursprungliga ställningstagande till frågan om ett

homosexuellt äktenskap. Under denna tidsperiod har

samhällets syn på homosexuella och homosexuell

samlevnad förändrats radikalt. Enligt utskottets

mening kan det inte uteslutas att allmänhetens syn

på dessa frågor också genomgått betydande

förändringar, vilket stöds av nyligen gjorda

opinionsundersökningar. Mot denna bakgrund anser

utskottet att tiden nu kan anses mogen för att brett

och förutsättningslöst utreda frågan. Enligt

utskottets uppfattning bör lämpligen en

parlamentariskt sammansatt utredning ges detta

uppdrag där olika aspekter på denna fråga ges en

noggrann genomlysning. Det får ankomma på regeringen

att tillkalla en sådan utredning och utarbeta

erforderliga direktiv.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L233 yrkande 2 och

2002/03:L254 yrkande 9, som sin mening ge regeringen

till känna.

I övriga motionsyrkanden behandlas bl.a. krav på

en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten att

förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,

uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare,

behörigheten att förrätta vigslar samt olika krav på

ändringar i partnerskapslagen. Utskottet utgår från

att regeringen i samband med utarbetandet av

direktiven till utredningen kommer att beakta vad

som anförs i dessa motioner i tillämpliga delar.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 2002/03:L218, 2002/03:L223,

2002/03:L233 yrkande 1, 2002/03:L249 yrkandena 2-5,

2002/03:L254 yrkandena 1-4, och 8, 2002/03:L262,

2002/03:L276, 2002/03:L282, 2002/03:L292 yrkandena

1-3, 2002/03:L299, 2002/03:L316 yrkandena 1 och 2,

2002/03:L318 yrkandena 1-3, 2002/03:L321,

2003/04:L12 yrkande 6, 2003/04:L212 yrkandena 1 och

2, 2003/04:L245, 2003/04:L254, 2003/04:L261 yrkande

3, 2003/04:L289, 2003/04:L294 yrkandena 1 och 2,

2003/04:L297 yrkande 1, 2003/04:L304, 2003/04:L314,

2003/04:L350 yrkandena 1 och 2, 2003/04:K363 yrkande

7, 2003/04:K418 yrkandena 21 och 23 samt

2003/04:So568 yrkandena 1 och 2.

Ersättning till vigsel- och

registreringsförrättare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som gäller

ersättningen till vigsel- och

registreringsförrättare. Utskottet hänvisar

till pågående beredningsarbete. Jämför

reservation 2 (m, fp, kd, c).

Bakgrund

Av förordningen (1987:1019) med närmare föreskrifter

om vigsel som förrättas av domare eller särskilt

förordnad vigselförrättare framgår att

vigselförrättare som har förordnats av länsstyrelsen

har rätt till ersättning med 110 kr för varje vigsel

som han eller hon förrättat. Har vigselförrättaren

samma dag förrättat mer än en vigsel utgör dock

ersättningen 30 kr för varje vigsel utöver den

första. Enligt förordningen (1994:1341) om

registrering av partnerskap är ersättningen densamma

för registreringsförrättare. - Ersättningsnivåerna

har varit oförändrade sedan år 1988.

Motionerna

I fyra motioner tas frågan om ersättningen till

vigsel- och registreringsförrättare upp. I motion

2002/03:L216 av Carina Hägg (s) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en översyn av

regelverket för vigsel- och partnerskapsförrättare i

syfte att ersättningsnivåerna skall justeras uppåt.

Liknande krav framställs i motionerna 2002/03:Ju235

av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd) (yrkande

2), 2003/04:L210 av Carina Hägg (s) samt

2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) (yrkande

2).

Utskottets ställningstagande

När motsvarande motionsyrkanden senast behandlades

av utskottet våren 2002 förutsatte utskottet att ett

pågående beredningsarbete med frågan inom

Regeringskansliet snarast skulle komma att leda till

att ersättningen höjs till en rimlig nivå. Något

formellt tillkännagivande härom ansågs inte

erforderligt (bet. 2001/02:LU8). Riksdagen följde

utskottet.

Därefter har justitieministern i ett frågesvar den

18 augusti 2003 anfört att det pågår en översyn av

de ersättningsregler som gäller för särskilt

förordnade vigselförrättare och

registreringsförrättare. En promemoria där olika

alternativa vägar tas upp har remitterats och

remissvaren håller för närvarande på att analyseras.

Justitieministern anförde vidare att det var hans

förhoppning att regeringen under året skulle kunna

ta ställning till hur reglerna bör ändras (svar på

fråga 2002/03:1273).

Frågan har nyligen återigen varit aktuell genom en

fråga till justitieministern. I ett frågesvar från

den 11 februari 2004 anförde justitieministern att

det är viktigt att hålla i minnet att uppdraget som

förrättare i grunden är ett hedersuppdrag. Även om

ersättningen legat på samma nivå ett antal år ansåg

han det inte givet att den bör höjas. Däremot skulle

det vara mer befogat att ersätta även vissa

resekostnader. I den promemoria som remitterats som

ett led i den översyn som pågår har frågan

uppmärksammats. Remissutfallet var dock blandat. Ett

par länsstyrelser ansåg att ersättning inte borde

lämnas för resekostnader, bl.a. med hänvisning till

det administrativa merarbete det skulle leda till.

Vidare anförde han att regeringen under våren kommer

att ta ställning till frågan om ersättning till

vigselförrättare och partnerskapsförrättare (svar på

fråga 2003/04:691).

Utskottet anser alltjämt att ersättningsnivåerna

för vigselförrättare och partnerskapsförrättare bör

höjas till en rimligare nivå. Utskottet förutsätter

att regeringen löser frågorna med

ersättningsnivåerna för vigsel- och

registreringsförrättare.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 2002/03:L216, 2002/03:Ju235

yrkande 2, 2003/04:L210 och 2003/04:L297 yrkande 2.

Betänketid vid äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med krav på

avskaffande av betänketiden vid

äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden. Jämför

reservation 3 (v).

Motionen

I motion 2002/03:L239 av Tasso Stafilidis m.fl. (v)

anför motionärerna att gällande regler om betänketid

utsätter människor för ett onödigt lidande. Att en

betänketid löper är, enligt motionärerna, inte till

fördel för någon, i synnerhet inte för barnen.

Betänketiden drar i stället ut på processen och

försätter människor i ansträngande situationer.

Enligt motionärerna ligger det i tiden att nu göra

en annan avvägning och låta människor skilja sig

utan att det ställs krav på betänketid. Mot denna

bakgrund begär motionärerna att regeringen skall

återkomma med ett lagförslag som innebär ett

avskaffande av betänketiden vid äktenskapsskillnad

(yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Enligt gällande regler skall äktenskapsskillnad

föregås av betänketid om båda makarna begär det

eller om någon av dem varaktigt bor tillsammans med

eget barn under 16 år som står under den makens

vårdnad (5 kap. 1 § äktenskapsbalken). Vill bara en

av makarna att äktenskapet skall upplösas, har den

maken rätt till äktenskapsskillnad endast efter

betänketid (5 kap. 2 § äktenskapsbalken). Har

betänketiden löpt under minst sex månader, skall dom

på äktenskapsskillnad meddelas om någon av makarna

då framställer ett särskilt yrkande om detta (5 kap.

3 § äktenskapsbalken). I fall då makarna lever

åtskilda sedan minst två år har var och en av dem

rätt till äktenskapsskillnad utan föregående

betänketid (5 kap. 4 § äktenskapsbalken). Också i

vissa andra speciella fall som närmare anges i 5

kap. 5 § äktenskapsbalken har makarna rätt till

äktenskapsskillnad utan föregående betänketid.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden med krav på längre

betänketid vid äktenskapsskillnad med motiveringen

att den nuvarande betänketidens längd på minst 6

månader är väl avvägd (se bet. 2001/02:LU8).

Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet anser alltjämt att en betänketid på 6

månader är väl avvägd och är därför inte berett att

föreslå ett avskaffande av betänketiden vid

äktenskapsskillnad. Motion 2002/03:L239 yrkande 2

bör därför avslås.

Överklagande av dom på

äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på att möjligheten att överklaga en dom

på äktenskapsskillnad tas bort. Utskottet

hänvisar till tidigare ställningstaganden.

Jämför särskilt yttrande 4 (v).

Motionen

Tasso Stafilidis m.fl. (v) begär i motion

2002/03:L239 att regeringen skall återkomma med ett

lagförslag som innebär att rätten att överklaga en

dom på äktenskapsskillnad tas bort (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Enligt 49 kap. 1 § rättegångsbalken gäller som en

allmän regel att en tingsrättsdom får överklagas.

Motsvarande gäller enligt 54 kap. 1 §

rättegångsbalken i fråga om överklagande av en

hovrättsdom. För att Högsta domstolen skall pröva

hovrättens dom krävs enligt 54 kap. 9 §

rättegångsbalken prövningstillstånd.

I departementspromemorian (Ds 2001:36)

Hovrättsprocessen i framtiden föreslås att det i

alla tvistemål - dvs. även äktenskapsmål - alltid

skall krävas prövningstillstånd vid ett överklagande

från en tingsrätt till en hovrätt. Förslaget har

remissbehandlats och en proposition är aviserad till

maj 2004.

Utskottet avstyrkte våren 2002 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2001/02:LU8 motsvarande

motionsyrkande med hänvisning till att resultatet av

det fortsatta beredningsarbetet borde avvaktas.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av det

pågående beredningsarbetet bör avvaktas. Motion

2002/03:L239 yrkande 1 bör därför avslås.

Utländska medborgares rätt till

äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller utländska medborgares rätt till

äktenskapsskillnad.

Bakgrund

I 3 kap. 2 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa

internationella rättsförhållanden rörande äktenskap

och förmyndarskap (1904 års lag) anges i vilka fall

äktenskapsmål får tas upp av svensk domstol. Sådana

mål får tas upp av svensk domstol bl.a. om båda

makarna är svenska medborgare (p. 1), om käranden är

svensk medborgare och har hemvist här i riket eller

tidigare haft hemvist här sedan han eller hon fyllt

18 år (p. 2), om käranden inte är svensk medborgare

men har hemvist här i riket sedan minst ett år (p.

3) eller om svaranden har hemvist här i riket

(p. 4).

Enligt 3 kap. 4 § första stycket 1904 års lag

föreskrivs som huvudregel att talan om

äktenskapsskillnad skall prövas enligt svensk lag. I

andra och tredje styckena stadgas dock vissa

undantag från denna huvudregel. Är båda makarna

utländska medborgare och har inte någon av dem

hemvist här i riket sedan minst ett år, får inte mot

makes bestridande dömas till äktenskapsskillnad om

grund till äktenskapets upplösning inte föreligger

enligt lagen i den stat där makarna eller någon av

dem är medborgare (3 kap. 4 § andra stycket). Enligt

förarbetena räcker det, för att äktenskapsskillnad

skall kunna beviljas, att grund för äktenskapets

upplösning föreligger enligt någondera makes

nationella lag (prop. 1973:158). Är i annat fall

båda makarna utländska medborgare och åberopar ena

maken att grund för äktenskapets upplösning saknas

enligt lagen i det land där han eller hon är

medborgare, får inte dömas till äktenskapsskillnad,

om det med hänsyn till samma makes eller gemensamma

barns intressen föreligger särskilda skäl däremot (3

kap. 4 § tredje stycket).

Motionen

Ulla Hoffmann m.fl. (v) är i motion 2002/03:A323

kritiska till de ovan redovisade bestämmelserna.

Enligt motionärerna bör svenska lagar tillämpas lika

i fråga om äktenskapsskillnad oavsett medborgarskap,

så att allas likhet inför lagen garanteras. I

motionen begärs ett tillkännagivande med detta

innehåll (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om att regeringen i

proposition 2003/04:48 Åtgärder mot barnäktenskap

och tvångsäktenskap föreslagit bl.a. att vid

hindersprövning för vigsel inför en svensk myndighet

skall den svenska lagens bestämmelser om

äktenskapshinder alltid tillämpas. Om ingen av

parterna har anknytning till Sverige genom

medborgarskap eller hemvist skall för var och en av

dem även medborgarskapslandets eller hemvistlandets

lag tillämpas. Om det finns särskilda skäl skall

hindersprövningen dock kunna göras med tillämpning

av enbart svensk lag även i ett fall med sådan svag

anknytning till Sverige.

I den ovan nämnda propositionen föreslås också att

ett utländskt äktenskap inte skall erkännas i

Sverige om det är sannolikt att det har ingåtts

under tvång, eller om minst en av parterna hade

anknytning till Sverige och det skulle ha funnits

hinder mot äktenskapet enligt svensk lag vid den

tidpunkt då det ingicks. Undantag görs dock om det

finns särskilda skäl att erkänna äktenskapet. Vidare

föreslås vissa ändringar i 5 kap. 5 §

äktenskapsbalken som innebär ökade möjligheter till

äktenskapsskillnad utan betänketid. Det föreslås att

en make skall ha rätt till omedelbar skilsmässa om

det görs sannolikt att maken har tvingats att ingå

äktenskapet eller om maken har gift sig före 18 års

ålder utan tillstånd. Även allmän åklagare skall

kunna föra talan om äktenskapsskillnad i dessa fall.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj

2004.

I betänkande 2003/04:LU19 har lagutskottet ställt

sig bakom förslagen i propositionen. Riksdagen har

följt utskottet (rskr. 180).

Genom lagändringarna säkerställs således att den

svenska lagens bestämmelser om äktenskapshinder

alltid skall tillämpas vid hindersprövning för

vigsel inför en svensk myndighet. Vidare utökas

möjligheterna att vägra erkänna utländska äktenskap

och möjligheterna till äktenskapsskillnad utan

betänketid. - Mot denna bakgrund anser utskottet att

det inte finns anledning att föreslå någon

ytterligare åtgärd från riksdagen med anledning av

motionsyrkandet, varför motion 2002/03:A323 yrkande

6 bör avslås.

Åklagares skyldighet att föra talan

om äktenskapsskillnad

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

skyldigheten för åklagare att föra talan om

äktenskapsskillnad. Utskottet hänvisar till

tidigare ställningstaganden.

Bakgrund

Enligt 5 kap. 5 § första stycket äktenskapsbalken

har var och en av makarna rätt till

äktenskapsskillnad utan föregående betänketid om

äktenskapet har ingåtts trots att makarna är släkt

med varandra i rätt upp- och nedstigande led eller

är helsyskon. Detsamma gäller om äktenskapet har

ingåtts trots att någon av makarna redan var gift

eller partner i ett registrerat partnerskap och det

tidigare äktenskapet eller partnerskapet inte har

blivit upplöst. I sådana fall kan talan om

äktenskapsskillnad föras även av allmän åklagare (5

kap. 5 § tredje stycket äktenskapsbalken). Åklagaren

kan endast yrka att det senare äktenskapet skall

upplösas. Någon absolut skyldighet för åklagare att

ingripa föreligger inte.

Motionen

Carina Hägg (s) yrkar i motion 2002/03:L256 ett

tillkännagivande om behovet av att åklagare blir

skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad vid

tve- eller månggifte när någon av makarna är bosatt

i Sverige.

Utskottets ställningstagande

Före den 1 januari 1974 var åklagaren skyldig att

ingripa och föra talan om upplösning av det senare

äktenskapet. I proposition 1973:32 föreslog

regeringen att bestämmelsen skulle ändras och att

åklagaren i fortsättningen inte skulle ha någon

absolut skyldighet att föra talan.

Departementschefen anförde därvid bl.a. att man inte

helt kan utesluta att ett äktenskap bör accepteras

trots att det har ingåtts i strid mot ett s.k.

indispensabelt äktenskapshinder. Det kan t.ex. vara

fråga om ett tvegifte, där det första äktenskapet

har ingåtts utomlands och det andra äktenskapet har

bestått under lång tid varunder båda parter

felaktigt utgått från att det första äktenskapet

enligt svensk rätt varit att anse som upplöst. -

Utskottet och riksdagen hade inget att erinra mot

den föreslagna ändringen (bet. LU 1973:20).

Som redovisats ovan föreslår regeringen i

proposition 2003/04:48 att möjligheterna i 5 kan 5 §

äktenskapsbalken till äktenskapsskillnad utan

betänketid utökas. Allmän åklagare skall kunna föra

talan om äktenskapsskillnad även i sådana fall.

Utskottet har i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2003/04:LU19 tillstyrkt förslagen i

propositionen.

Ett motionsyrkande motsvarande det nu aktuella har

avstyrkts av utskottet våren 2002 med hänvisning

till att utskottet inte fann skäl att frångå

tidigare ställningstaganden (bet. 2001/02:LU8).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet anser alltjämt att det inte finns skäl

att frångå tidigare ställningstaganden, varför

motion 2002/03:L256 bör avslås.

Hindersprövning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion vari

förespråkas ett nytt system för

hindersprövning. Utskottet kan inte ställa

sig bakom en sådan ordning.

Motionen

I motion 2002/03:L283 av Luciano Astudillo (s)

anförs att innan en person ingår äktenskap måste det

göras en hindersprövning. I samband med

hindersprövningen skall man intyga att man inte är

gift. Enligt motionären finns det tyvärr de som

felaktigt uppger att de är ogifta trots att de

fortfarande är gifta i sina hemländer. I motionen

anförs att svenska myndigheter inte kräver några

intyg eller dylikt för att styrka en uppgift om att

man är ogift, vilket enligt motionärens uppfattning

är en stor brist. Motionären förespråkar att det bör

införas ett system som innebär att myndigheterna i

samband med en ansökan om hindersprövning skall

kräva någon form av intyg som styrker att personen

är ogift såväl i Sverige som i sitt hemland. Enligt

motionären skulle detta tvinga män som tidigare

vägrat skilja sig fullt ut att göra det och därmed

skulle kvinnor som hålls som gisslan i gamla

äktenskap av sina män i Sverige få hjälp. I motionen

begärs ett tillkännagivande med detta innehåll.

Utskottets ställningstagande

Frågan om en person anses vara skild eller inte

avgörs av reglerna i det land där frågan

aktualiseras. I Sverige finns sådana regler i 3 kap.

lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap och

förmynderskap samt i lagen (1973:943) om erkännande

av vissa utländska äktenskapsskillnader och

hemskillnader. Många gånger innebär reglerna att man

i ett land anser att ett skilsmässobeslut som

meddelats i ett annat land är giltigt också i det

egna landet.

Har en person skilt sig i Sverige anses den

personen skild här. Detta gäller även om personen

senare vill gifta om sig. I samband med en

hindersprövning skall de som begär hindersprövning

på heder och samvete skriftligen uppge om de

tidigare har ingått äktenskap. Den som tidigare har

ingått äktenskap skall styrka att äktenskapet har

blivit upplöst, om inte detta framgår av

folkbokföringen eller av intyg från utländsk

myndighet (3 kap. 3 § andra stycket

äktenskapsbalken).

Utskottet kan alltså konstatera att gällande

ordning innebär att den som tidigare ingått

äktenskap vid en hindersprövning skall styrka att

det tidigare äktenskapet blivit upplöst, om detta

inte framgår av folkbokföringen eller av intyg från

utländsk myndighet.

En person som har skilt sig i Sverige skall

således vid en hindersprövning ange att han är

skild. Att han fortfarande anses gift i sitt hemland

saknar betydelse. Ett annat system, t.ex. det som

föreslås i motionen, skulle innebära att Sverige

inte erkänner sina egna domar på äktenskapsskillnad.

Det av motionären föreslagna systemet torde även

kunna innebära att en kvinna som skilt sig i Sverige

men inte anses skild i sitt hemland skulle kunna

hindras från att ingå ett nytt äktenskap i Sverige.

Motionärens förslag synes också innebära att Sverige

skulle godta andra länders skilsmässoregler även om

de helt strider mot svenska värderingar, t.ex.

regler som innebär att en kvinna inte kan få

skilsmässa om mannen inte medger det.

Mot bakgrund av det anförda kan utskottet inte

ställa sig bakom den ordning som förespråkas i

motion 2002/03:L283, varför motionen bör avslås.

Upphävande av sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

upphävande av sambolagen. Utskottet hänvisar

till tidigare ställningstaganden.

Motionen

Sten Tolgfors (m) anser i motion 2003/04:L331 att

sambolagen inskränker enskildas möjligheter att

själva besluta över sina samlevnadsformer.

Sambolagen innehåller en serie rättsliga regler om

sammanboende pars ekonomiska förhållanden. Till

skillnad från äktenskap och partnerskap är den

ofrivillig. Enligt motionären bör sambolagen

avskaffas (yrkande 1) och ersättas med en möjlighet

till frivilliga avtal om sammanboende pars inbördes

ekonomiska förhållanden. På detta sätt blir de

ömsesidiga ekonomiska förhållandena föremål för

människors aktiva och medvetna val (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Ett liknande motionsyrkande behandlades av utskottet

våren 2003 i samband med behandlingen av proposition

2002/03:80 Ny sambolag. Utskottet avstyrkte den då

aktuella motionen och anförde att sambolagen gällt i

drygt 15 år och synes, enligt utskottets

uppfattning, väl uppfylla sitt övergripande syfte

som skyddslagstiftning. Utskottets mening var också

att lagstiftningen har ett brett stöd bland

allmänheten genom att bidra till en mer rättvis

uppdelning av bostad och bohag när ett

samboförhållande upplöses (bet. 2002/03:LU19).

Riksdagen följde utskottet.

Utskottet vidhåller sitt tidigare

ställningstagande och föreslår att riksdagen avslår

motion 2003/04:L331 yrkandena 1 och 2.

Förutsättningar för sambolagens

tillämpning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

förutsättningarna för sambolagens

tillämpning. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden. Jämför reservation 4 (m,

fp, kd).

Motionen

Inger René m.fl. (m) anser i motion 2003/04:L222 att

tiden nu är mogen för att pröva om ett

anmälningsförfarande bör införas i sambolagen samt

vilka för- och nackdelar som skulle vara förenade

med en sådan ordning. Enligt motionärernas

uppfattning är det principiellt tveksamt att en

tämligen omfattande familjerättslig lagstiftning

blir tillämplig på par utan att de själva har avsett

eller ens känt till detta. Ett tillkännagivande

begärs i enlighet härmed (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Motsvarande motionsyrkanden behandlades av utskottet

våren 2003 i samband med behandlingen av proposition

2002/03:80 Ny sambolag. Utskottet avstyrkte de då

aktuella motionerna med motiveringen att de faktiska

förhållandena skall vara avgörande för om lagen

skall tillämpas (bet. 2002/03:LU19). Riksdagen

följde utskottet.

Utskottet anser inte att det nu, knappt ett år

senare, finns skäl att frångå sitt tidigare

ställningstagande, varför motion 2003/04:L222

yrkande 1 bör avslås.

Följdändringar till den nya

sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller följdändringar till den nya

sambolagen. Utskottet hänvisar till ett

aviserat arbete. Jämför reservation 5 (m,

fp).

Motionen

I motion 2003/04:L222 av Inger René m.fl. (m) anförs

att regeringen i proposition 2002/03:80 Ny sambolag

valde att inte föreslå följdändringar i de

författningar som berörs av sambolagens

tillämpningsområde. Enligt motionärerna får detta

till följd att de berörda författningarna får ett

tillämpningsområde som står i strid med deras

ordalydelse. Mot denna bakgrund begär motionärerna

ett tillkännagivande om att regeringen snarast bör

återkomma till riksdagen med förslag till

följdändringar (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

I samband med beredningen av proposition 2002/03:80

Ny sambolag behandlade utskottet motsvarande

motionsyrkande. Utskottet uttalade att man ansåg det

angeläget att några följdändringar i vissa andra

författningar, utom de med anknytning till

assisterad befruktning för lesbiska par, snarast

skulle komma till stånd. Risken var annars, enligt

utskottet, att det kunde bli svårigheter att

tillämpa dessa. Utskottet ansåg att regeringen

skyndsamt borde återkomma till riksdagen med förslag

till sådana författningsändringar. Utskottet

förordade ett tillkännagivande med detta innehåll

(bet. 2002/03:LU19). Riksdagen följde utskottet

(rskr. 211).

I regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen redovisas att regeringen har för avsikt

att i lämpligt sammanhang föreslå de lagändringar

riksdagen efterfrågar.

Enligt riksdagens tillkännagivande från våren 2003

ansåg utskottet att regeringen skyndsamt borde

återkomma till riksdagen med de efterfrågade

lagändringarna. Utskottet har alltjämt samma

uppfattning och förutsätter att regeringen utan

dröjsmål återkommer till riksdagen med erforderliga

lagförslag.

Med det anförda föreslår utskottet att motion

2003/04:L222 yrkande 2 bör avslås.

Kvarsittanderätt enligt sambolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller kvarsittanderätt enligt sambolagen.

Jämför särskilt yttrande 5 (fp, v).

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion 2003/04:L300

att en domstol i ett ärende om kvarsittanderätt även

bör vara skyldig att pröva om bostaden utgör

samboegendom. Bakgrunden till motionsyrkandet är ett

fall där ena parten invände att bostaden inte

utgjorde samboegendom, varefter domstolen

konstaterade att kvarsittanderätten inte kunde

prövas eftersom frågan om bostaden utgjorde

samboegendom och därför skulle ingå i bodelningen

inte hade klarlagts. Motionärerna anser att en sådan

ordning vore mycket otillfredsställande eftersom det

rycker undan själva grunden för den svagare partens

rätt till kvarboende vid konfliktfyllda

separationer. Enligt motionärerna bör regeringen

skyndsamt återkomma till riksdagen med ett

lagförslag som tydliggör att domstolen i ett ärende

om kvarsittanderätt enligt sambolagen har en

skyldighet att pröva en invändning om bostaden inte

skall ingå i bodelningen (yrkande 6).

Utskottets ställningstagande

Enligt 28 § sambolagen (2003:376) skall domstolen,

efter ansökan av en sambo, i fråga om en bostad som

enligt 8 § skall ingå i bodelningen bestämma vem av

samborna som skall ha rätt att bo kvar i bostaden

till dess att bodelning har gjorts. Domstolen har

också en möjlighet att besluta interimistiskt i

frågan. För domstolens handläggning gäller

bestämmelserna i lagen (1996:242) om

domstolsärenden.

Motionen bygger på ett fall där ena parten i ett

samboförhållande ansökte om rätt att bo kvar i

parternas gemensamma bostad, medan den andra parten

invände att bostaden inte utgjorde en gemensam

bostad som enligt sambolagen skulle bli föremål för

bodelning. Hovrätten fann att en prövning enligt

21 § sambolagen (nuvarande 28 § sambolagen)

förutsätter att det står klart att bostaden

verkligen skall ingå i bodelningen, antingen genom

att parterna är överens om det eller genom att

frågan har lösts i ett lagakraftvunnet avgörande.

Hovrätten avvisade därför den aktuella ansökan (se

Hovrätten för Västra Sveriges beslut 2002-09-11 i

överklagat ärende 3279-02). Högsta domstolen har

beslutat att inte meddela prövningstillstånd.

I sammanhanget vill utskottet peka på att den nu

aktuella situationen liknar den som föreligger i ett

domstolsärende om att samägd egendom skall erbjudas

till försäljning på offentlig auktion. I ett sådant

fall har Högsta domstolen ansett att en invändning

om att samäganderätt inte föreligger kan prövas i

domstolsärendet om försäljningen (NJA 1984 s. 256).

Mot bakgrund av det anförda förutsätter utskottet

att regeringen noga kommer att följa

rättsutvecklingen och, om behov bedöms föreligga,

närmare undersöka hur den aktuella bestämmelsen

tillämpas i rättspraxis. Om rättsläget och

rättstillämpningen inte anses tillfredsställande

förutsätter utskottet vidare att regeringen vidtar

de åtgärder som kan behövas för att öka skyddet för

en sambo i nu aktuellt avseende. Något formellt

tillkännagivande härom anser utskottet inte

erforderligt. Motionen bör därför inte föranleda

någon riksdagens vidare åtgärd.

Översyn av samäganderättslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande där

det begärs en översyn av samäganderättslagen.

Utskottet hänvisar till ett aviserat arbete.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd).

Motionen

I motion 2002/03:L313 av Yvonne Andersson m.fl. (kd)

begärs att regeringen skall tillsätta en utredning

för att göra en översyn av samäganderättslagen i

syfte att komma till rätta med de problem som

uppstår för makar och sambor när de inte är eniga om

hur ett samägande skall upplösas.

Utskottets ställningstagande

Särskilda bestämmelser om samäganderätt finns i

lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt. Kan delägarna

inte enas om den samägda egendomens förvaltning och

nyttjande kan varje delägare enligt 3 § ansöka om

att rätten förordnar att egendomen under en viss tid

omhändertas av god man. Är delägarna inte eniga om

hur man upplöser ett samägande, kan varje delägare

enligt 6 § vända sig till en domstol och begära att

den samägda egendomen skall säljas på offentlig

auktion för delägarnas räkning. Detta kan förhindras

om en delägare kan visa synnerliga skäl till

anstånd. Domstolen skall i samband med förordnandet

om försäljningen också bestämma ett pris under

vilket egendomen inte får säljas.

Samäganderättslagen är tillämplig även på samägande

mellan makar, registrerade partner och sambor.

Samboendekommittén har i sitt betänkande (SOU

1999:194) Nya samboregler tagit upp frågan om en

översyn av samäganderättslagen, men konstaterat att

den föll utanför utredningsuppdraget. Kommittén har

dock framhållit att det är av stor vikt att frågan

utreds i annan ordning.

I proposition 2002/03:80 Ny sambolag konstaterade

regeringen att praktiska skäl i och för sig kan tala

för att samäganderätt borde kunna upplösas i en

bodelning. En sådan ordning kräver dock ganska

ingripande förändringar av bodelningsreglerna och

måste analyseras noggrant. Detta, anförde

regeringen, kan inte göras nu, men det kan finnas

anledning att överväga frågan vid en eventuell

framtida översyn av bodelningsreglerna i

äktenskapsbalken.

Utskottet delar regeringens bedömning i

proposition 2002/03:80 att det finns anledning att

närmare överväga frågan om samäganderätt borde kunna

upplösas i en bodelning. Utskottet förutsätter att

regeringen kommer att överväga frågan i ett lämpligt

sammanhang.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

bör avslå motion 2002/03: L313.

Jämkning av bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller jämkning av bodelning. Jämför

reservation 7 (fp, v, c).

Bakgrund

I samband med en äktenskapsskillnad skall enligt 9

kap. 1 § äktenskapsbalken makarnas egendom fördelas

genom bodelning såvida inte makarna har endast

enskild egendom och ingen av dem begär att få överta

bostad eller bohag från den andra maken. Vid

beräkningen av makarnas andelar i boet skall enligt

11 kap. 2 § så mycket avräknas från en makes

giftorättsgods att det täcker de skulder som den

maken hade när talan om äktenskapsskillnad väcktes.

Sålunda skall den ena makens anspråk på att få vara

med och dela på den andre makens giftorättsgods

tillgodoses först efter det att den maken har

tilldelats egendom som täcker de skulder han eller

hon ådragit sig före den för bodelningen avgörande

tidpunkten. Om dessa skulder är större än den makens

giftorättsgods finns det ingenting kvar för den

förstnämnda maken att vara med och dela på.

Enligt 12 kap. 1 § finns det möjlighet att jämka

en bodelning. I den mån det med hänsyn särskilt till

äktenskapets längd, makarnas ekonomiska förhållanden

och omständigheterna i övrigt är oskäligt att en

make vid bodelningen skall lämna egendom i den

omfattning som följer av 11 kap. äktenskapsbalken,

skall bodelningen i stället göras så att den

förstnämnda maken får behålla mer av sitt

giftorättsgods.

Motionerna

I fyra motioner behandlas frågan om möjligheterna

till jämkning av bodelning. I motion 2002/03:Ju364

av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas ett

tillkännagivande om att äktenskapsbalkens regler bör

ändras så att skadestånd p.g.a. brott inte skall

ingå i en bodelning (yrkande 24). Liknande krav

framställs i motionerna 2002/03:Ju234 av Johan

Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 16), 2003/04:Ju479 av

Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande 30) och

2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Till grund för motionsyrkandena ligger ett fall där

fråga uppkom om ena maken skulle få ta upp en

fordran som staten hade på honom för utbetald

brottsskadeersättning som en skuld i bodelningen.

Statens fordran avsåg skadestånd p.g.a. brott.

Mannen hade dömts för otukt med ungdom mot sin

dotter och enligt domen skulle han också betala

skadestånd till dottern.

Justitieministern har den 13 november 2001 i en

interpellationsdebatt uttalat att han hade för

avsikt att följa det aktuella fallet och om det

visar sig att reglerna om jämkning av bodelning ger

ett tvivelaktigt resultat skulle han komma att se

till att frågan om en lagändring övervägs (svar på

interpellation 2001/02:45).

Därefter har det klarlagts att det i det aktuella

målet enbart fördes en talan om skulden skulle få

tas upp som en skuld i bodelningen eller inte, en

s.k. fastställelsetalan. Hovrätten ansåg att mannens

skuld till staten genom Brottsoffermyndigheten utgör

en sådan skuld som skall beaktas vid skuldtäckning

enligt 11 kap. 2 § äktenskapsbalken. Hovrätten

anförde vidare att eftersom den talan som förts i

målet utgör en fastställelsetalan beträffande en

skuld i bodelningen och inte innehåller några

yrkanden om fördelningen av giftorättsgodset mellan

makarna kunde en fråga om jämkning enligt 12 kap.

1 § äktenskapsbalken över huvud taget inte uppkomma

i målet (Svea hovrätt, avd. 8, dom 2002-06-07 i mål

nr T 5446-01, DT18). Högsta domstolen har i december

2002 beslutat att inte meddela prövningstillstånd.

Utskottet kan således konstatera att det fall som

motionerna bygger på inte innebär att fråga om

jämkning av bodelningen i den aktuella situationen

med stöd av 12 kap 1 § äktenskapsbalken prövats av

domstolarna. Mot denna bakgrund är utskottet inte

berett att förorda någon riksdagens åtgärd med

anledning av motionerna. Riksdagen bör således avslå

motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 24, 2002/03:Ju234

yrkande 16, 2003/04:Ju479 yrkande 30 och

2003/04:L300 yrkande 4.

Gemensamma lån vid bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller uppdelning av gemensamma lån vid

bodelning. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden. Jämför reservation 8 (v,

c).

Bakgrund

När två eller flera personer gemensamt tar ett lån

är de enligt 1 kap. 2 § skuldebrevslagen (1936:81)

solidariskt ansvariga för skulden, såvida inte

förbehåll har gjorts om delad ansvarighet. Det

solidariska ansvaret innebär att långivaren har rätt

att vända sig mot vilken som helst av låntagarna och

utkräva hela skuldbeloppet. Den låntagare som därvid

tvingas att betala mer än vad som belöper på honom

eller henne har sedan rätt att kräva övriga

gäldenärer på vad som belöper på dem, s.k.

regressrätt.

Motionerna

I motion 2002/03:L288 av Lena Ek m.fl. (c) yrkas ett

tillkännagivande om en ändring i äktenskapsbalken

som innebär att en för makarna gemensam låneskuld i

samband med en bodelning kan delas upp på de båda

låntagarna så att de tar var sin halva av skulden

och därmed var sin halva av ansvaret om inte annat

avtalats. Liknande krav framställs i motion

2003/04:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v).

Utskottets ställningstagande

Utskottet har behandlat motsvarande motionsyrkanden

senast våren 2001 i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2000/01:LU13. Utskottet avstyrkte de då

aktuella motionerna med hänvisning till tidigare

ställningstaganden. Utskottet har tidigare bl.a.

uttalat att lånevillkoren till alla delar måste

betraktas som en integrerad del av låneavtalet, och

att ändringar i avtalet - i enlighet med

grundläggande civilrättsliga principer - inte kan

komma till stånd utan att avtalets parter är överens

om det. En lösning på problemet måste således,

framhöll utskottet, innefatta en överenskommelse med

långivaren. Utskottet har tidigare även uttalat att

den allmänna utgångspunkten för kreditavtal, liksom

för andra civilrättsliga avtal, måste vara att

villkor inte kan ändras såvida inte båda parter är

överens om detta (se bet. 1995/96:LU18 och

1996/97:LU6). Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet finner inte skäl att frångå sina

tidigare ställningstaganden. Utöver vad utskottet

tidigare anfört konstaterar utskottet att ett bifall

till motionsyrkandena skulle innebära en

genomgripande förändring av svensk rätt som

utskottet inte kan ställa sig bakom.

Med det anförda bör motionerna 2002/03:L288 och

2003/04:L262 avslås.

Pensionsrättigheter vid bodelning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

rör fördelningen av pensionsrättigheter vid

bodelningen. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden.

Bakgrund

Gällande huvudregel om pensionsrättigheter vid

bodelning i 10 kap. 3 § äktenskapsbalken innebär att

rätt till pension p.g.a. privat pensionsförsäkring

eller pension p.g.a. ett pensionssparavtal enligt

lagen om individuellt pensionssparande som regel

skall ingå i en bodelning efter äktenskapsskillnad.

Övriga former av pensionsrättigheter såsom

tjänstepensioner, pensioner enligt lagen (1962:381)

om allmän försäkring och pension enligt det

reformerade ålderspensionssystemet ingår däremot

inte i bodelningen.

Om det uppstår en snedfördelning av makarnas

pensionsskydd, finns det i 6 kap. äktenskapsbalken

om underhåll olika möjligheter att rätta till

missförhållandena efter en äktenskapsskillnad för en

make som har dåligt pensionsskydd och otillräckliga

möjligheter att själv förbättra skyddet.

Motionen

Lena Ek m.fl. (c) föreslår i motion 2002/03:L289 ett

tillkännagivande om att möjligheten att fördela och

dela pensionspoäng mellan makar utreds.

Utskottets ställningstagande

Utskottet erinrar om att gällande bestämmelser om

bodelning inte utgör hinder mot att makar i samband

med en äktenskapsskillnad och därpå följande

bodelning träffar avtal om att i framtiden dela på

ena makens framtida pension.

För det fall motionärerna vill ha till stånd

lagändringar vidhåller utskottet sin tidigare

uppfattning (se bet. 2000/01:LU13 och bet.

2001/02:LU8) och finner inte skäl att förorda

ändringar i nuvarande bestämmelser om hur

pensionsrättigheter skall behandlas vid bodelning.

Motion 2002/03:L289 bör därför avslås.

Nordisk lagharmonisering

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

krav på en harmonisering av familjerätten och

successionsrätten inom Norden. Utskottet

hänvisar till pågående arbete inom Nordiska

rådet. Jämför reservation 9 (fp).

Motionen

Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:L300

ett tillkännagivande om en harmonisering av

familjerätten och successionsrätten inom Norden.

Eftersom de olika rättsliga lösningarna i de

nordiska länderna kraftigt skiljer sig åt i vissa

viktiga frågor anser motionärerna att en

lagharmonisering bör komma till stånd (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

En arbetsgrupp har fått i uppdrag av de nordiska

justitieministrarna att undersöka möjligheten att

harmonisera familje- och arvsrätten i Norden. De två

professorerna Anders Agell och Peter Lødrup har

utarbetat studier av äktenskapsrätten och

successionsrätten i Norden. Studien har nyligen

presenterats och är en delredovisning av uppdraget

från de nordiska justitieministrarna. Den

återstående delen kommer att behandla

rättsförhållandet mellan barn och föräldrar.

I ett frågesvar från den 28 maj 2003 anförde

justitieministern att alla de nordiska länderna är

positivt inställda till nordiskt samarbete i

lagstiftningsärenden, särskilt inom familjerättens

område. Justitieministern anförde vidare att det

dock för närvarande saknas tillräckligt underlag för

att göra några mer övergripande ställningstaganden

till vilka prioriteringar som skall göras i

stärkandet av det nordiska samarbetet på

familjerättens område. Det återstår en studie

rörande rättsförhållanden mellan barn och föräldrar

att ta del av. Det behöver bland annat också göras

en grundläggande utvärdering av vilka de praktiska

behoven av harmonisering är och var de i så fall är

störst (svar på fråga 2002/03:982).

En arbetsgrupp inom Nordiska rådet för

familjerättsliga frågor har fått i uppdrag att till

Ämbetsmannakommittén lämna förslag om hur man skall

gå vidare i frågan.

Med hänvisning till det pågående arbetet inom

Nordiska rådet anser utskottet att det inte finns

skäl att föreslå någon åtgärd från riksdagen. Motion

2003/04:L300 yrkande 1 bör därför avslås.

Makars egendomsförhållanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

behandlar olika frågor om makars

egendomsförhållanden. Utskottet hänvisar till

ett pågående arbete inom Nordiska rådet.

Jämför reservationerna 10 (m, fp) och 11 (v).

Motionerna

I tre motioner tas olika frågor om makars

egendomsförhållanden upp. Sålunda yrkar Inger René

m.fl. (m) i motion 2003/04:L249 ett tillkännagivande

om att egendom som en make, partner eller sambo

erhållit i arv eller gåva skall vara mottagarens

enskilda egendom. Om gåvogivaren eller testatorn

inte förbjudit det bör det finnas en möjlighet för

den enskilde att genom äktenskapsförord förordna att

egendomen skall vara giftorättsgods. Liknande krav

framställs i motion 2003/04:L272 av Hillevi Engström

(m) (yrkandena 1 och 2).

Jan Ertsborn m.fl. (fp) anser i motion

2003/04:L300 att det är dags att överge den strikta

hälftendelningen vid bodelningar och införa en rätt

att från hälftendelningen undanta såväl

föräktenskaplig egendom som sådan egendom som

erhållits genom arv och gåva (yrkande 2). Vidare

anser motionärerna att det skall införas en rätt för

parterna att avtala om att viss egendom skall vara

enskild vid skilsmässa, men giftorättsgods vid

dödsfall (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Enligt 1 kap. 3 § äktenskapsbalken råder varje make

över sin egendom och svarar för sina skulder. Av 7

kap. 1 § äktenskapsbalken följer att en makes

egendom är giftorättsgods i den mån den inte är

enskild egendom. I 7 kap. 2 § äktenskapsbalken

regleras vilken egendom som är enskild. Av

bestämmelsen följer att enskild egendom bl.a. är

egendom som till följd av äktenskapsförord är

enskild, egendom som en make har fått i gåva av

någon annan än den andre maken med det villkoret att

egendomen skall vara mottagarens enskilda, egendom

som en make har erhållit genom testamente med det

villkoret att den skall vara mottagarens enskilda,

egendom som en make har ärvt och som enligt

testamente av arvlåtaren skall vara mottagarens

enskilda. Bestämmelser om vad som skall ingå i en

bodelning finns i 10 kap. äktenskapsbalken.

Den ovan nämnda arbetsgruppen inom Nordiska rådet

rekommenderar i studien av äktenskapsrätten att

egendom som en make ägt före äktenskapet eller fått

genom arv eller gåva inte skall ingå i en bodelning

såvida inte makarna bestämt annorlunda genom avtal i

form av äktenskapsförord. Enligt arbetsgruppen talar

flera skäl för en begränsning av delningsegendomen i

äktenskapet när numera uppemot hälften av alla

ingångna äktenskap upplöses genom

äktenskapsskillnad. Det finns, enligt arbetsgruppen,

inte något övervägande ändamålsskäl för att egendom

som en make ägt före äktenskapet, ärvt eller fått i

gåva enligt huvudregeln skall vara delningsbar vid

äktenskapets upplösning.

Med hänvisning till det pågående arbetet inom

Nordiska rådet anser utskottet att motionerna för

närvarande inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagen. Motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300 yrkandena 2 och

3 bör således avslås.

Efterlevande makes och särkullbarns

arvsrätt

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller efterlevande makes och särkullbarns

arvsrätt. Jämför reservationerna 12 (m) och

13 (fp) samt särskilt yttrande 6 (v).

Motionerna

Inger René m.fl. (m) yrkar i motion 2003/04:L248 ett

tillkännagivande om att reglerna i 3 kap.

ärvdabalken bör ändras så att efterlevande makes

arvsrätt som huvudregel endast skall omfatta den

först avlidne makens giftorättsgods. Det skall

naturligtvis stå var och en fritt att genom

testamente förordna annorlunda.

Jan Ertsborn m.fl. (fp) begär i motion

2003/04:L300 ett tillkännagivande om behovet av

ändrad lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt

till laglott i situationer där dödsboets tillgångar

i huvudsak utgörs av en bostad. I vissa fall kan den

situationen uppstå att bostaden måste avyttras för

att särkullbarn skall få ut sin laglott. Ur den

efterlevandes perspektiv får detta anses

otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning

inte får öppna för att efterlevande ges möjligheter

till sådana dispositioner så att särkullbarnens rätt

till laglott äventyras. Motionärerna anser att hur

denna fråga skall lösas måste bli föremål för

noggranna överväganden (yrkande 5).

Utskottets ställningstagande

Frågan om efterlevande makes och särkullbarns rätt

till arv har varit föremål för överväganden av

Ärvdabalksutredningen i betänkandet (SOU 1998:110)

Makes arvsrätt, dödsboförvaltare och dödförklaring.

Utredningens betänkande har remissbehandlats och

övervägs för närvarande inom Justitiedepartementet.

Utskottet har behandlat ett motsvarande yrkande

angående särkullbarns arvsrätt våren 2003 i sitt av

riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU10. I

avvaktan på resultatet av den pågående beredningen

avstyrktes motionsyrkandet.

Utskottet anser alltjämt att resultatet av den

pågående beredningen bör avvaktas. Motionerna

2003/04:L248 och 2003/04:L300 yrkande 5 bör således

avslås.

Boutredningsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande som

gäller förutsättningarna för att utse en

boutredningsman. Utskottet hänvisar till

gällande rätt.

Bakgrund

Bestämmelser om boutredningsman finns i 19 kap.

ärvdabalken. När en dödsbodelägare begär det skall

tingsrätten förordna att egendomen i dödsboet skall

avträdas och förvaltas av en boutredningsman (1 §).

Till boutredningsman skall utses den som kan utföra

uppdraget med den insikt som boets beskaffenhet

kräver (3 §). Före den 1 april varje år skall

boutredningsmannen redovisa medelsförvaltningen

under föregående kalenderår till minst en av

dödsbodelägarna (14 a §). Boutredningsmannen är

skyldig att ersätta skada som han uppsåtligen eller

av vårdslöshet har vållat dödsboet eller någon vars

rätt är beroende av utredningen (18 §). Varje

delägare kan väcka klandertalan mot en

boutredningsmans förvaltning (19 § första stycket).

Arvode till boutredningsmannen och

kostnadsersättning skall betalas av dödsboet.

Boutredningsmannen har rätt till det arvode som kan

anses skäligt med hänsyn till förvaltningen.

Boutredningsmannen har också rätt att få ersättning

för de direkta utgifter som föranletts av uppdraget.

Om boet saknar medel för arvode och

kostnadsersättning åvilar betalningsskyldighet den

på vars framställning boutredningsmannaförordnandet

meddelats, och solidariskt ansvar inträder när flera

är betalningsskyldiga (19 § andra stycket).

Motionen

Tomas Högström och Ewa Björling (båda m) anför i

motion 2002/03:L298 att om parterna vid ett

arvsskifte inte är överens räcker det med att en av

parterna begär det för att få en boutredningsman

utsedd. Enligt motionärerna har det tyvärr visat sig

att kostnaderna många gånger inte står i proportion

till dödsboets betalningsförmåga. Mot denna bakgrund

begär motionärerna att regeringen skall lägga fram

förslag till ändring av reglerna i ärvdabalken om

boutredningsman.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats ovan innebär gällande ordning att den

som begär att en boutredningsman skall utses också

ytterst har ett ekonomiskt ansvar för

boutredningsmannens arvode och kostnadsersättning.

Utskottet anser därför inte att den av motionärerna

förespråkade ändringen i ärvdabalken kan anses

påkallad. Motion 2002/03:L298 bör således avslås.

Ändringar i namnlagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett antal motionsyrkanden

med krav på ändringar i namnlagen. Utskottet

hänvisar till ett aviserat arbete. Jämför

reservationerna 14 (m), 15 (fp), 16 (v) och

17 (c).

Bakgrund

Bestämmelser om namn finns i namnlagen (1982:670).

En utförlig redovisning av namnlagens innehåll finns

i lagutskottets betänkande 2000/01:LU11. Lagen

innebär vissa inskränkningar i möjligheten att fritt

välja och byta förnamn, mellannamn och efternamn

samt förbud mot dubbelnamn. Den ger emellertid ett

betydligt större utrymme än äldre bestämmelser åt

den enskilde att själv bestämma vilket namn han

eller hon vill bära. De nuvarande inskränkningarna

utgör bl.a. en avvägning mellan det allmännas

intresse av namnstabilitet och enskilda önskemål att

fritt välja namn. Till grund för lagstiftningen

ligger också en strävan till jämlikhet mellan

kvinnor och män och till lika behandling av barn

till föräldrar som är gifta med varandra och barn

till ogifta föräldrar.

Motionerna

I nio motioner läggs förslag fram om olika ändringar

i namnlagen. Sålunda begär Inger René m.fl. (m) i

motionerna 2002/03:L220 och 2003/04:L236 att

regeringen skall lägga fram förslag till ändringar i

namnlagen så att endast immaterialrättsligt skyddade

värden skall begränsa medborgarnas möjligheter att

själva välja sina namn. Enligt motionärerna är

personnamnet en stor del av den personliga

integriteten och det bör därför i större

utsträckning än i dag vara möjligt att ändra efter

egna önskemål.

Mikaela Valtersson och Helena Hillar Rosenqvist

(båda mp) anför i motion 2002/03:L228 att namnlagens

nuvarande utformning utgör en allvarlig kränkning av

den enskilda individens integritet eftersom den

begränsar individens möjligheter att själv bestämma

hur dennes bakgrund och identitet skall bekräftas

genom sitt namn. Enligt motionärerna bör namnlagen

ändras med hänvisning till jämställdhet, för att

tillvarata barnens bästa i större utsträckning och

för att bejaka etnisk mångfald i samhället. Mot

denna bakgrund begär motionärerna att regeringen gör

en översyn av namnlagen i syfte att det skall bli

tillåtet med dubbelnamn och flera namn som

efternamn.

I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl (mp)

begärs att regeringen skall lägga fram förslag till

ändring i namnlagen så att det blir tillåtet att

byta förnamn till det som man själv väljer.

Namnlagens syfte skall, enligt motionärerna, vara

att skydda barn från att få namn som de kan få lida

för senare i livet och skydda från intrång i

familjenamn. Bestämmelserna i namnlagen skall inte

hindra människor från att ta vilka förnamn de önskar

(yrkande 8).

Frågor om mellannamn behandlas i två motioner. I

motion 2003/04:L232 av Agne Hansson och Birgitta

Carlsson (båda c) yrkas att regeringen skall

återkomma med förslag till ändringar av namnlagen

som innebär att det blir möjligt att få bära

mellannamn eller tilläggsnamn tillsammans med

efternamn förbundet med bindestreck. Vidare bör

lagändringarna innebära att det blir möjligt för två

makar att var för sig behålla sina tidigare

familjenamn i kombination med den andre partnerns

namn. En liknande fråga behandlas i motion

2003/04:L313 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson

(båda s). I den sistnämnda motionen anförs att

bestämmelserna om mellannamn ger möjlighet att både

ta en makes efternamn och lägga till sitt tidigare

namn som mellannamn samt att behålla sitt efternamn

före äktenskapet och lägga till den andre makens

namn som mellannamn. Bestämmelserna är dock

konstruerade så att endast en av två makar har rätt

att lägga till ett mellannamn. Motivet härför är att

en annan ordning skulle innebära att makar skulle

kunna ha två olika namnkombinationer, något som

uppenbarligen inte är tillfredsställande.

Motionärerna anser att lagens två möjligheter att

lägga till mellannamn skall kunna utnyttjas av båda

makarna. I motionen begärs ett tillkännagivande med

detta innehåll.

Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s) yrkar

i motion 2003/04:L288 ett tillkännagivande om att en

myndighet, Patent- och registreringsverket, skall

hantera samtliga namnbytesärenden. Enligt

motionärerna skulle en sådan ordning bl.a. innebära

bättre service för kunderna och en enhetligare

tillämpning av namnlagens bestämmelser.

I motion 2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen

snarast genomför den av riksdagen beställda

undersökningen om namnlagen (yrkande 7).

Möjligheten att döpa barn enligt isländskt

namnskick tas upp i motion 2002/03:L324 av Margareta

Israelsson (s). I motionen begärs ett

tillkännagivande om att barn i Sverige skall kunna

döpas enligt isländskt namnskick även när en

förälder har svenskt medborgarskap.

Utskottets ställningstagande

Motsvarande motionsyrkanden har behandlats av

utskottet senast våren 2002 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2001/02:LU14. Utskottet

avstyrkte de då aktuella motionerna och hänvisade

till ett tillkännagivande som gjordes våren 2001.

Utskottet uttalade då att det snart gått 20 år sedan

namnlagen trädde i kraft. Efter lagens tillkomst har

förhållandevis få ändringar gjorts i den

namnrättsliga lagstiftningen, och det kunde, enligt

utskottets mening, inte uteslutas att synen på hur

namnskicket lämpligen bör vara reglerat ändrats.

Utskottet ansåg mot den bakgrunden att tiden var

mogen för att göra en undersökning för att utröna

huruvida de avvägningar som gjordes i samband med

namnlagens tillkomst mellan det allmännas intresse

av namnstabilitet och enskildas önskemål att fritt

välja namn fortfarande kan anses vara bärkraftiga.

Det bör ankomma på regeringen att bestämma de

närmare formerna för ett sådant arbete. Om det av

utskottet förordade undersökningsarbetet ger vid

handen att det föreligger ett klart och uttalat

behov av lagändringar bör, anförde utskottet,

regeringen ta upp frågan om vilka

lagstiftningsåtgärder som är påkallade och meddela

direktiv för ett sådant lagstiftningsarbete. Detta

gavs regeringen till känna (bet. 2000/01:LU11).

Beträffande frågeställningen i motion 2002/03:L324

kan nämnas att regeringen våren 2003 har beslutat

vissa förordningsändringar som innebär att isländska

föräldrar i Sverige snabbt och utan kostnad kan

ansöka om ett isländskt efternamn för sina barn.

I regeringens skrivelse 2003/04:75 Redogörelse för

behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen anförs att regeringen har för avsikt att

låta göra en undersökning för att ta reda på om

namnreglerna behöver moderniseras. Arbetet är

inriktat på att ett sådant uppdrag skall lämnas

under år 2004.

Utskottet kan konstatera att nu gått drygt tre år

sedan riksdagens tillkännagivande om att regeringen

borde göra en undersökning för att utröna huruvida

de avvägningar som gjordes i samband med namnlagens

tillkomst fortfarande kan anses vara bärkraftiga.

Utskottet beklagar att regeringen ännu inte har

initierat någon sådan undersökning. Enligt

utskottets mening är det hög tid att regeringen utan

dröjsmål låter göra den beställda undersökningen.

Något ytterligare tillkännagivande i denna fråga är

knappast meningsfullt.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

avslår motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,

2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,

2003/04:L236, 2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7

samt 2003/04:L313.

Retroaktiva namnbyten

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller retroaktiva namnbyten. Utskottet

hänvisar till ett aviserat arbete. Jämför

reservation 18 (v).

Motionerna

Gustav Fridolin m.fl. (mp) begär i motion

2002/03:L318 att regeringen skall lägga fram förslag

till ändringar i relevant lagstiftning som innebär

att en person som bytt kön skall få rätt att få sin

identitet retroaktivt ändrad exempelvis i betyg och

anställningshandlingar (yrkande 7). Liknande krav

framställs i motion 2002/03:K365 av Elisebeht

Markström och Carina Ohlsson (båda s).

Utskottets ställningstagande

Motsvarande motionsyrkanden har behandlats av

utskottet senast våren 2001 i sitt av riksdagen

godkända betänkande 2000/01:LU11. Utskottet uttalade

då bl.a. att det inte uteslöt att motionsspörsmålet

kan komma att bli föremål för ytterligare belysning

inom ramen för det arbete som utskottet förordat

genom sitt tillkännagivande. Vidare uttalade

utskottet att frågeställningarna också skulle kunna

bli föremål för närmare överväganden i andra

sammanhang.

I sammanhanget bör nämnas att socialministern Lars

Enqvist i en interpellationsdebatt den 17 november

2003 har uppgett att regeringen avser att ta

initiativ till en översyn av lagen (1972:119) om

fastställande av könstillhörighet i vissa fall (svar

på interpellation 2003/04:62).

Utskottet utgår alltjämt från att de nu aktuella

motionsspörsmålen kan komma att bli föremål för

närmare överväganden inom ramen för det arbete

rörande namnlagen som utskottet förordade våren

2001. Frågeställningarna torde också kunna bli

föremål för närmare överväganden i andra sammanhang.

Därutöver kan nämnas att regeringen i november 2003

har gett Statens folkhälsoinstitut i uppdrag att

undersöka och analysera hälsosituationen för

homosexuella, bisexuella samt transpersoner. I

uppdraget ingår att lämna förslag på åtgärder som

kan förbättra hälsosituationen för dessa personer.

Uppdraget skall rapporteras senast den 15 november

2005.

Med det anförda föreslår utskottet att motionerna

2002/03:L318 yrkande 7 och 2002/03:K365 bör avslås.

Könsroller m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som

gäller könsroller m.m. Utskottet hänvisar

till pågående arbete och tidigare

ställningstaganden. Jämför reservation 19 (v)

och särskilt yttrande 7 (c).

Motionerna

Gustav Fridolin (mp) begär i motion 2002/03:L273 ett

tillkännagivande om en lagöversyn med queer-

perspektiv. Queer handlar om att bryta ned den

heteronormativitet som råder och ersätta den med ett

samhälle där människor har rätt och bereds möjlighet

att vara de personer de egentligen är. De lag- och

regelförändringar som görs framöver måste bygga på

denna princip. Genom lagöversynen kan man, enligt

motionären, se vilka privilegier som faktiskt finns

och skall brytas.

I motion 2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl.

(mp) anförs att de socialt konstruerade könsrollerna

hämmar kvinnors och mäns möjligheter att fritt forma

sina liv. För att förändra detta krävs, enligt

motionärerna, en ständigt pågående och fri

diskussion och ett medvetandegörande om könsroller i

skolan, i familjen och i samhället. Detta bör ges

regeringen till känna (yrkande 4). Motionärerna

anför vidare att sexfixeringen i medier och reklam

måste stoppas. De schabloniserade skönhetsideal av

kvinnor och män som förmedlas via medier och

modeindustrin behöver ifrågasättas och diskuteras.

Detta kan göras dels genom konsumentmakt och

upplysning, dels genom att ge granskningen av reklam

och medier hårda och klara direktiv. Kvinnans och

mannens objektifiering i medier måste brytas. Skolan

är också en plats för diskussion om detta. Ett

tillkännagivande yrkas i enlighet härmed (yrkande

5).

Utskottets ställningstagande

Vad gäller motion 2002/03:L318 vill utskottet erinra

om att regeringen i maj 2003 till riksdagen

överlämnade skrivelse 2002/03:140 Jämt och ständigt

- Regeringens jämställdhetspolitik med handlingsplan

för mandatperioden. I skrivelsen redovisas att det

övergripande målet för svensk jämställdhetspolitik

är att kvinnor och män skall ha samma möjligheter,

rättigheter och skyldigheter inom alla väsentliga

områden i livet. I dag har kvinnor och män formellt

samma rättigheter, men ändå har vi inte uppnått ett

jämställt samhälle.

I skrivelsen anför regeringen att trots en lång

historia av aktivt jämställdhetsarbete präglas vårt

samhälle fortfarande av en könsmaktsordning. Arbetet

måste fortsättningsvis ges en mer feministisk

inriktning. Det innebär att vi måste vara medvetna

om att det råder en könsmaktsordning, att kvinnor är

underordnade och män är överordnade, och vilja

förändra den. Det innebär också att regeringen

betraktar manligt och kvinnligt som "sociala

konstruktioner", dvs. könsmönster som skapas utifrån

uppfostran, kultur, ekonomiska ramar, maktstrukturer

och politisk ideologi. Könsmönstren skapas och

upprätthålls både på det personliga planet och på

det samhälleliga planet. Denna struktur har inte

förändrats, trots att kvinnors och mäns

representation på vissa samhällsområden kvantitativt

sett närmat sig varandra. Om vi inte bryter dagens

könsmaktsordning kommer vi inte, enligt regeringen,

att uppnå ett jämställt samhälle.

Regeringen anför vidare i skrivelsen att mycket

arbete för att nå jämställdhet ligger framför oss

både nationellt och internationellt. Regeringen

anser därför att det är nödvändigt att jämställdhet

integreras i alla politikområden. Utöver detta skall

några särskilda områden lyftas fram under

mandatperioden 2002-2006. Fokusområdena är bl.a.

representation, jämn fördelning av makt och

inflytande och sexualiseringen av det offentliga

rummet. För att öka kunskapen inom det sistnämnda

området avser regeringen att tillsätta en

expertgrupp för frågor som rör sexualiseringen av

det offentliga rummet.

I november 2003 tog regeringen initiativ till

projektet FLICKA. Syftet med projektet är att dels

få till stånd en dialog med media, reklambranschen,

annonsörer m.fl. om deras roll och ansvar när det

gäller påverkan på barn och unga, dels få i gång en

diskussion och ett engagemang bland unga flickor och

pojkar om marknadskrafterna och hur de styr unga

flickors och pojkars bild av sig själva och

varandra. Även föräldrarna utgör en viktig målgrupp

i detta arbete. Projektet skall pågå under hela år

2004.

Det bör också nämnas att utskottet i betänkande

2003/04:LU8 har behandlat frågor om

könsdiskriminerande reklam. Utskottet avstyrkte

motionsyrkandena bl.a. med hänvisning till tidigare

ställningstaganden. Utskottet förutsatte dock att

regeringen noga följer utvecklingen på området och

vidtar erforderliga åtgärder. Skulle det visa sig

att utvecklingen går i en sådan riktning att det,

enligt regeringens bedömning finns skäl att överväga

lagstiftningsåtgärder, uttalade utskottet att det

givetvis inte har något emot att frågan utreds. I

sammanhanget uttryckte utskottet sin

tillfredsställelse över den aviserade expertgruppen

om sexualiseringen av det offentliga rummet och det

nyligen påbörjade FLICKA-projektet. Utskottet

uttalade att det med stort intresse kommer att följa

det fortsatta arbetet. Riksdagen följde utskottet.

Av den ovan lämnade redogörelsen framgår att

regeringen bedriver ett arbete med den inriktning

som efterlyses i motion 2002/03:L318. Mot denna

bakgrund är utskottet inte berett att föreslå några

ytterligare åtgärder från riksdagen, varför motion

2002/03:L318 yrkandena 4 och 5 bör avslås.

Vad därefter gäller motion 2002/03:L273 anser

utskottet, liksom motionären, att lagändringar som

görs i framtiden skall utgå från att alla människor

inte är heterosexuella. Utskottet vill peka på att

regeringen redan i dag gör sådana överväganden (se

t.ex. prop. 2001/02:123, bet. 2001/02:LU27, prop.

2002/03:80, bet. 2002/03:LU19). Även för framtiden

utgår utskottet från att regeringen i relevanta

lagstiftningsärenden kommer att göra dessa

överväganden.

På grund av det anförda är utskottet inte berett

att föreslå någon riksdagens åtgärd med anledning av

motionen, varför motion 2002/03:L273 bör avslås.

Reservationer

1. Äktenskap och partnerskap (punkt 1)

av Yvonne Andersson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L299,

2002/03:L316 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L294

yrkandena 1 och 2, 2003/04:L297 yrkande 1 och

2003/04:L304 samt avslår motionerna 2002/03:L218,

2002/03:L223, 2002/03:L233 yrkandena 1 och 2,

2002/03:L249 yrkandena 2-5, 2002/03: L254 yrkandena

1-4, 8 och 9, 2002/03:L262, 2002/03:L276,

2002/03:L282, 2002/03:L292 yrkandena 1-3,

2002/03:L318 yrkandena 1-3, 2002/03:L321,

2003/04:L12 yrkande 6, 2003/04:L212 yrkandena 1

och 2, 2003/04:L245, 2003/04:L254, 2003/04:L261

yrkande 3, 2003/04:L289, 2003/04:L314, 2003/04:L350

yrkandena 1 och 2, 2003/04:K363 yrkande 7,

2003/04:K418 yrkandena 21 och 23 samt 2003/04:So568

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Barn har genom FN:s barnkonvention rätt att ha

vetskap om sina föräldrar och att bli vårdade av

dessa. Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är

omsorgen om barnen. Alla barn har en naturlig rätt

att bli omhändertagna och omvårdade av sina båda

biologiska föräldrar, eftersom dessa båda är orsaken

till, och ansvariga för, barnets tillblivelse och

existens. Äktenskapet är till för att så långt

möjligt omge barnen med ett rättsligt och etiskt

sammanhang - en "familjemiljö", för att använda

samma terminologi som FN:s barnkonvention, som

säkrar deras rättigheter visavi sina biologiska

föräldrar och tydliggör föräldrarnas skyldigheter.

Barn behöver och har rätt till en manlig och en

kvinnlig förebild, samt till sina biologiska

föräldrar. Även om inte alla barn har kontakt med

både sin mamma och sin pappa skall staten inte

medverka till familjebildningar där barn från början

berövats rätten till en av sina föräldrar. Därför

har Kristdemokraterna också tidigare sagt nej till

homosexuellas möjlighet till assisterad befruktning

(insemination) och att prövas som adoptivföräldrar,

just för barnens skull.

Att slå vakt om äktenskapet är därför som vi

kristdemokrater ser det att slå vakt om barnens

rättigheter. Familjer med äktenskapet som grund är

stabilare än andra familjer som lever enligt

juridiska samlevnadsformer. Enligt all tillgänglig

statistik är det större risk att barn till föräldrar

som är sambor får uppleva att föräldrarna separerar

jämfört med barn vars föräldrar är gifta. Vid en

separation är risken givetvis större att barnet

förlorar kontakten, helt eller delvis, med den ena

föräldern. Barn har störst möjligheter att utvecklas

och mogna på ett positivt sätt i en stabil

familjemiljö.

Vidare anser Kristdemokraterna att äktenskapet som

institution bör bevaras som juridisk gemenskap även

utifrån kulturella aspekter. Äktenskapet är en del

av vårt kulturella arv och har genom tiderna varit

benämningen på samlevnadsformen mellan man och

kvinna. Som tidigare anförts har äktenskapet en

stabiliserande funktion och äktenskapet som sådant

är därför förknippat med positiva värden.

Därutöver bör uppmärksammas att det

internationellt sett kan bli problematiskt om vi

inför en könsneutral äktenskapsbalk. Hittills är det

få länder som har en sådan ordning och många länder

accepterar inte homosexuella äktenskap. Detta skulle

kunna leda till problem även för personer av olika

kön som har gift sig med varandra i Sverige.

För oss kristdemokrater har alla människor samma

absoluta och okränkbara värde oavsett kön, ålder,

social position, etnisk och religiös tillhörighet

eller sexuell identitet. Därför är det viktigt att

betona att homosexuella i Sverige sedan 1995 får

registrera sitt partnerskap med samma rättsliga

skydd som gifta. Ett partnerskap har med några få

undantag samma rättsverkningar som ett äktenskap.

Med den likabehandling som i dag finns mellan

äktenskap och registrerat partnerskap anser vi att

det inte finns något behov av att tillsätta en

utredning om könsneutral äktenskapsbalk. Om det

visar sig att partnerskapslagen är i behov av en

modernisering är vi inte främmande för att en sådan

kommer till stånd.

Att olika juridiska samlevnadsformer har olika

benämningar och regleras med olika lagar är, enligt

vår uppfattning, inte diskriminerande eftersom ingen

missgynnas av den ordningen. Man kan inte heller

anse det diskriminerande att heterosexuella inte får

registreras som partners.

Vi kristdemokrater anser att det är viktigt att

samma möjligheter till förrättning av de olika

samlevnadsformerna finns. Men ingen kyrka skall

tvingas att utföra en förrättning som de av skilda

skäl finner vara fel. Då går vi emot

religionsfriheten. Kyrkorna måste själva bestämma.

Det finns ingen anledning att ta ifrån kyrkorna

vigselrätten, något som har föreslagits i debatten.

Det skulle bara krångla till det för alla som vill

gifta sig i en kyrka. Nuvarande system fungerar bra

och därför vill vi bevara det. Vi anser inte heller

att uppdragen som vigsel- och

registreringsförrättare med automatik bör göras till

ett gemensamt uppdrag. I sammanhanget är av intresse

att nämna att av den ovan redovisade statistiken

framgår att det förrättades knappt 40 000 vigslar

under år 2003 mot drygt 200

partnerskapsregistreringar. Av vigslarna förrättades

ungefär 60 % av Svenska kyrkan. Vid utgången av år

2003 var drygt 3 miljoner män och kvinnor

folkbokförda som gifta medan knappt 3 000 kvinnor

och män var folkbokförda som registrerade partner.

På grund av det anförda anser vi att det är av

stor vikt att äktenskapsbalken lämnas orörd i sin

nuvarande form, så att ett äktenskap även i

fortsättningen endast kan ingås av en kvinna och en

man. Det finns således inte skäl att frångå

riksdagens tidigare ställningstaganden i denna

fråga. För samhället finns i stället, vilket har

framgått ovan, starka skäl att göra allt för att

stärka äktenskapet som en varaktig relation mellan

en man och en kvinna - för barnens skull. Mot denna

bakgrund anser Kristdemokraterna att det inte behövs

någon utredning om en könsneutral

äktenskapslagstiftning. Däremot anser vi att en

utredning bör tillsättas med uppgift att lämna

förslag till hur familjestabiliteten generellt sett

skall kunna stärkas. Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L299, 2002/03:L316 yrkandena

1 och 2, 2003/04:L294 yrkandena 1 och 2,

2003/04:L297 yrkande 1 och 2003/04:L304 samt med

avslag på motionerna 2002/03:L218, 2002/03:L223,

2002/03:L233 yrkandena 1 och 2, 2002/03:L249

yrkandena 2-5, 2002/03:L254 yrkandena 1-4, 8 och 9,

2002/03:L262, 2002/03:L276, 2002/03:L282,

2002/03:L292 yrkandena 1-3, 2002/03:L318 yrkandena

1-3, 2002/03:L321, 2003/04:L12 yrkande 6,

2003/04:L212 yrkandena 1 och 2, 2003/04:L245,

2003/04:L254, 2003/04: L261 yrkande 3, 2003/04:L289,

2003/04:L314, 2003/04:L350 yrkandena 1 och 2,

2003/04:K363 yrkande 7, 2003/04:K418 yrkandena 21

och 23 samt 2003/04:So568 yrkandena 1 och 2, som sin

mening ge regeringen till känna.

2. Ersättning till vigsel- och

registreringsförrättare (punkt 2)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp), Henrik von Sydow (m) och Annika

Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju235

yrkande 2 och 2003/04:L297 yrkande 2 samt bifaller

delvis motionerna 2002/03:L216 och 2003/04:L210.

Ställningstagande

Liksom motionärerna bakom motionerna 2002/03:Ju235

yrkande 2 och 2003/04:L297 yrkande 2 anser vi att

ersättningen till vigsel- och

registreringsförrättare är för låg. Ersättningen har

varit oförändrad under många år. Det är, enligt vår

mening, viktigt att uppmuntra människor att åta sig

denna typ av uppdrag. Risken finns annars att det

uppstår problem vid rekryteringen av vigsel- och

registreringsförrättare.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast

våren 2002, uttalat sig för att ersättningsnivåerna

bör höjas. Riksdagen har följt utskottet.

Enligt vad vi har erfarit har regeringen den 1

april 2004, trots riksdagens tidigare uttalanden,

beslutat att det för närvarande inte finns skäl att

höja ersättningen till vigsel- och

registreringsförrättare. Detta finner vi mycket

anmärkningsvärt.

Vi anser alltjämt att ersättningen till vigsel-

och registreringsförrättare måste höjas och

förutsätter att regeringen snarast tar erforderliga

initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:Ju235 yrkande 2 och

2003/04:L297 yrkande 2 samt med delvis bifall till

motionerna 2002/03:L216 och 2003/04:L210, som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Betänketid vid äktenskapsskillnad (punkt 3)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L239

yrkande 2.

Ställningstagande

Liksom motionärerna i motion 2002/03:L239 anser jag

att gällande regler om betänketid vid

äktenskapsskillnad utsätter människor för ett

onödigt lidande. Att en betänketid löper är, enligt

min uppfattning, inte till fördel för någon, i

synnerhet inte för barnen. Betänketiden drar i

stället ut på processen och försätter människor i

ansträngande situationer som för utsatta kvinnor och

barn kan vara direkt livshotande. Våldsutsatta

kvinnor befinner sig ofta i en särskilt svår

situation. Att lagstiftningen tvingar dessa kvinnor

att uthärda en betänketid är, enligt min

uppfattning, stötande. Mot denna bakgrund anser jag

att det ligger i tiden att nu göra en annan

avvägning och låta människor skilja sig utan att det

ställs krav på betänketid. Skulle parterna vid en

senare tidpunkt ångra sig finns ju alltid

möjligheten att ingå äktenskap igen. Det får ankomma

på regeringen att utarbeta nödvändiga lagförslag och

återkomma till riksdagen.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2002/03:L239 yrkande 2, som sin mening

ge regeringen till känna.

4. Förutsättningar för sambolagens tillämpning

(punkt 9)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L222

yrkande 1.

Ställningstagande

Sambolagen blir tillämplig utan något särskilt

anmälningsförfarande. Vi ifrågasätter om det är den

bästa konstruktionen för att skydda den svagare

parten i ett samboförhållande. Vi menar att det är

principiellt tveksamt att en tämligen omfattande

familjerättslig lagstiftning blir tillämplig på par

utan att de själva har avsett detta eller ens i

förväg är medvetna om att lagens bestämmelser blir

tillämpliga på deras förhållande. Enligt vår mening

är tiden nu mogen för en närmare prövning av hur ett

anmälningsförfarande skulle kunna utformas och vilka

för- och nackdelar som skulle vara förenade med en

sådan förändring. För en sådan prövning talar också

att flera andra länder, såsom Belgien och Frankrike,

på senare år har infört sambolagsliknande

lagstiftningar med anmälningskrav. Det får ankomma

på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L222 yrkande 1, som sin mening

ge regeringen till känna.

5. Följdändringar till den nya sambolagen

(punkt 10)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik

von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L222

yrkande 2.

Ställningstagande

I proposition 2002/03:80 Ny sambolag valde

regeringen att inte föreslå följdändringar i de

författningar som berörs av sambolagens

tillämpningsområde. Enligt vår uppfattning får detta

till följd att de berörda författningarna får ett

tillämpningsområde som står i strid med deras

ordalydelse. Då detta riskerar att leda till

oklarheter och missförstånd vill vi understryka att

den lagstiftningsmetod som regeringen valde är

olämplig. Mot denna bakgrund anser vi att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag

till följdändringar.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L222 yrkande 2, som sin mening

ge regeringen till känna.

6. Översyn av samäganderättslagen (punkt 12)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Yvonne

Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Martin

Andreasson (fp) och Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:L313.

Ställningstagande

Samäganderättslagen som är från 1904 är ålderdomlig

till sin utformning. Lagen kan medföra ett antal

komplikationer om parterna inte är eniga om att

upplösa ett samägande. Parterna kan till exempel

vara oeniga om hur samägandet skall upplösas men

eniga om att egendomen inte skall försäljas på

offentlig auktion. I det fallet anger lagen inte

någon lösning på problemet. För i synnerhet sambor

men även makar som separerar respektive skiljer sig

kan lagens brist på flexibilitet skapa problem för

båda parter, t.ex. beträffande egendom som har ett

affektionsvärde. Mot denna bakgrund anser vi att en

översyn av samäganderättslagen är nödvändig. Det får

ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2002/03:L313, som sin mening ge

regeringen till känna.

7. Jämkning av bodelning (punkt 13)

av Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v),

Martin Andreasson (fp) och Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Ju364

yrkande 24, 2002/03: Ju234 yrkande 16, 2003/04:Ju479

yrkande 30 och 2003/04:L300 yrkande 4.

Ställningstagande

Ett utdömt skadestånd på grund av misshandel inom

familjen kan påverka en bodelning på olika sätt. I

någon utsträckning kan säkert nuvarande regler ge

ett tillfredsställande resultat, men inte alltid. Vi

anser därför, liksom motionärerna, att

lagstiftningen bör klargöras på detta område så att

det inte råder någon som helst tvekan om att sådant

skadestånd inte skall ingå i en bodelning. Det får

ankomma på regeringen att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 24,

2002/03:Ju234 yrkande 16, 2003/04:Ju479 yrkande 30

och 2003/04:L300 yrkande 4, som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Gemensamma lån vid bodelning (punkt 14)

av Tasso Stafilidis (v) och Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L288

och 2003/04:L262.

Ställningstagande

De som ingår äktenskap eller registrerar partnerskap

ingår också en egendomsgemenskap, såvida inte annat

avtalas i ett äktenskapsförord. Det innebär bl.a.

att tillgångar och skulder är gemensamma. Vid

skilsmässa eller upplösning av partnerskapet skall

all egendom delas. Om paret har gemensamma lån sker

emellertid ingen uppdelning av skulderna vid en

skilsmässa. De f.d. makarna eller partnerna har

därigenom fortfarande en delvis gemensam ekonomi.

För att få till stånd en uppdelning av lånen krävs

att långivaren och låntagarna är överens. Bankerna

är inte alltid villiga att göra några förändringar i

lånevillkoren. Det är inte heller säkert att båda

låntagarna är överens om att lånen skall delas upp.

Mot denna bakgrund anser vi att det krävs

lagändringar i syfte att göra det möjligt att dela

upp lån vid skilsmässa och upplösning av

partnerskap. Det får ankomma på regeringen att

utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L288 och 2003/04:L262, som

sin mening ge regeringen till känna.

9. Nordisk lagharmonisering (punkt 16)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300

yrkande 1.

Ställningstagande

De nordiska länderna har en mer än hundraårig

tradition av lagsamarbete på familjerättens område.

Fram till 1920-talet var äktenskapslagarna närmast

identiska men har sedan glidit isär på grund av

nationell lagstiftning. Eftersom de rättsliga

lösningarna i de olika nordiska länderna skiljer sig

avsevärt åt i vissa viktiga frågor bör, enligt vår

uppfattning, en lagharmonisering komma till stånd.

Detta är inte minst viktigt på grund av den

konvention från 1930-talet, som anger att det är

lagen i det land man bor i som gäller. Omkring

250 000 nordiska medborgare bor i ett annat nordiskt

land än sitt eget. Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L300 yrkande 1, som sin mening

ge regeringen till känna.

10. Makars egendomsförhållanden (punkt 17)

av Inger René (m), Jan Ertsborn (fp), Bertil

Kjellberg (m), Martin Andreasson (fp) och Henrik

von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L249,

2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300

yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Motivet bakom den nu gällande regeln om

hälftendelning vid äktenskapsskillnad är att skydda

den ekonomiskt svagare parten. Med den alltmer

utvecklade jämställdheten mellan könen, där parterna

i ett förhållande vanligtvis är självförsörjande,

minskar behovet av att ekonomiskt skydda någon av

parterna. Därtill kommer att antalet separationer

ökar. Nära hälften av alla äktenskap slutar i

skilsmässa. En följd härav är att antalet omgiften

ökar. I dessa fall har makarna ofta mer egendom vid

äktenskapets ingående än när det första äktenskapet

ingicks.

Mot denna bakgrund anser vi, liksom motionärerna,

att det är dags att överge den strikta

hälftendelningen vid bodelningar och i stället

införa en rätt att från hälftendelningen undanta

såväl föräktenskaplig egendom som sådan egendom som

erhållits genom arv och gåva. Om gåvogivaren eller

testator inte förbjudit det bör det finnas en

möjlighet för den enskilde att genom

äktenskapsförord förordna att egendomen skall vara

giftorättsgods. Vi anser också att det bör införas

en rätt för parterna att avtala om att viss egendom

skall vara enskild vid skilsmässa, men

giftorättsgods vid dödsfall. Det får ankomma på

regeringen att utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272 yrkandena

1 och 2 samt 2003/04:L300 yrkandena 2 och 3, som sin

mening ge regeringen till känna.

11. Makars egendomsförhållanden (punkt 17)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300

yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:L249,

2003/04:L272 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:L300

yrkande 2.

Ställningstagande

Jag anser att det bör införas en rätt för parterna

att avtala om att viss egendom skall vara enskild

vid skilsmässa, men giftorättsgods vid dödsfall. Det

får ankomma på regeringen att utarbeta erforderliga

lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L300 yrkande 3 samt med avslag

på motionerna 2003/04:L249, 2003/04:L272 yrkandena 1

och 2 samt 2003/04:L300 yrkande 2, som sin mening ge

regeringen till känna.

12. Efterlevande makes och särkullbarns

arvsrätt (punkt 18)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L248 och

avslår motion 2003/04:L300 yrkande 5.

Ställningstagande

En makes enskilda egendom ingår inte i en bodelning

med anledning av äktenskapsskillnad men efterlevande

makes arvsrätt omfattar även enskild egendom. Syftet

med att förordna att egendom är enskild är ofta att

skydda den enskilda egendomen mot den andre makens

anspråk. Ett sådant syfte gör sig gällande oavsett

om sammanlevnaden upphör genom äktenskapsskillnad

eller dödsfall. Mot denna bakgrund anser vi, liksom

motionärerna i motion 2003/04:L248, att reglerna i

3 kap. ärvdabalken bör ändras så att efterlevande

makes arvsrätt som huvudregel endast skall omfattar

den först avlidne makens giftorättsgods. Det skall

naturligtvis stå var och en fritt att genom

testamente förordna annorlunda. Det får ankomma på

regeringen att utarbeta nödvändiga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L248 och med avslag på motion

2003/04:L300 yrkande 5, som sin mening ge regeringen

till känna.

13. Efterlevande makes och särkullbarns

arvsrätt (punkt 18)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300

yrkande 5 och avslår motion 2003/04:L248.

Ställningstagande

När tillgångarna i ett dödsbo i allt väsentligt

består av en bostad, oavsett om det är fråga om en

villafastighet eller en bostadsrätt, kan den

situationen uppstå att bostaden måste avyttras för

att ett särkullbarn skall få ut sin laglott. Ur den

efterlevandes perspektiv får detta anses

otillfredsställande samtidigt som en lagstiftning

inte får öppna för att den efterlevande skall ges

möjligheter till sådana dispositioner att

särkullbarnets rätt till laglott äventyras. Enligt

vår uppfattning erfordras det ett system som kan

förena dessa båda önskemål. Hur frågan skall lösas

måste bli föremål för noggranna överväganden. Det

får ankomma på regeringen att ta erforderliga

initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L300 yrkande 5 och med avslag på

motion 2003/04:L248, som sin mening ge regeringen

till känna.

14. Ändringar i namnlagen (punkt 20)

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L220

och 2003/04:L236 samt avslår motionerna

2002/03:L228, 2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324,

2003/04:L232, 2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7

och 2003/04:L313.

Ställningstagande

Namnlagen sätter gränser för de namn som en person

tillåts att ha samt vilka nybildade för- och

efternamn som kan godkännas. Att neka en person att

ta ett namn som är immaterialrättsligt skyddat är,

enligt vår mening, en nödvändig skyddsregel. Däremot

är det anmärkningsvärt att statliga myndigheter

lägger personliga värderingar på hur ett förnamn kan

komma att uppfattas av bäraren eller dennes

omgivning. Vi anser inte att det är rimligt att

begränsa medborgarnas möjligheter att själva välja

vad de vill kalla sig med hänvisning till t.ex.

datasystems begränsningar. Personnamnet är en stor

del av den personliga identiteten och bör, enligt

vår uppfattning, i högre utsträckning vara möjligt

att ändra efter egna önskemål. Mot denna bakgrund

anser vi att regeringen bör återkomma till riksdagen

med förslag till ändringar i namnlagen så att endast

immaterialrättsligt skyddade värden begränsar

medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L220 och 2003/04:L236 samt

med avslag på motionerna 2002/03:L228, 2002/03:L318

yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L288,

2003/04:L300 yrkande 7 och 2003/04:L313, som sin

mening ge regeringen till känna.

15. Ändringar i namnlagen (punkt 20)

av Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L300

yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:L220,

2002/03:L228, 2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324,

2003/04:L232, 2003/04:L236, 2003/04:L288 samt

2003/04:L313.

Ställningstagande

Namnlagen som är från 1982 innehåller inskränkningar

i möjligheterna att fritt välja och byta namn m.m.

Inte minst på grund av de förändringar till ett

mångkulturellt samhälle som förevarit under senare

tid anser vi att det är dags att göra en översyn av

namnlagen. Våren 2001 gjorde utskottet ett

tillkännagivande om behovet av en undersökning om de

avvägningar som gjordes i samband med namnlagens

tillkomst fortfarande kunde anses bärkraftiga. Någon

sådan undersökning har regeringen ännu inte

initierat. De pågående förändringarna i samhället

tyder, enligt vår uppfattning, på att behovet av en

sådan undersökning ökar för varje år. Mot denna

bakgrund anser vi att regeringen snarast bör

föranstalta om den begärda undersökningen.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L300 yrkande 7 samt med avslag

på motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,

2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,

2003/04:L236, 2003/04:L288 och 2003/04:L313, som sin

mening ge regeringen till känna.

16. Ändringar i namnlagen (punkt 20)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L220,

2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L232,

2003/04:L236 och 2003/04:L313 samt av-

slår motionerna 2002/03:L228, 2003/04:L288 och

2003/04:L300 yrkande 7.

Ställningstagande

Jag anser att det bör vara tillåtet att byta förnamn

till det som man själv väljer. Enligt min mening

skall namnlagens syfte vara att skydda barn från att

få namn som de kan få lida för senare i livet och

skydda från intrång i familjenamn. Bestämmelserna i

namnlagen skall inte hindra människor från att ta

vilka förnamn de önskar. Endast immaterialrättsligt

skyddade värden skall begränsa medborgarnas

möjligheter att själva välja sina namn.

Vidare anser jag att det bör vara möjligt att få

bära mellannamn eller tilläggsnamn tillsammans med

efternamn förbundet med bindestreck. Det bör vara

möjligt för två makar att var för sig behålla sina

tidigare familjenamn i kombination med den andre

partnerns namn. Bestämmelserna om mellannamn ger

möjlighet att både ta en makes efternamn och lägga

till sitt tidigare namn som mellannamn samt att

behålla sitt efternamn före äktenskapet och lägga

till den andre makens namn som mellannamn.

Bestämmelserna är dock konstruerade så att endast en

av två makar har rätt att lägga till ett mellannamn.

Motivet härför är att en annan ordning skulle

innebära att makar skulle kunna ha två olika

namnkombinationer, något som uppenbarligen inte är

tillfredsställande. Jag anser att lagens två

möjligheter att lägga till mellannamn skall kunna

utnyttjas av båda makarna.

Slutligen anser jag att barn i Sverige skall kunna

döpas enligt isländskt namnskick även när en

förälder har svenskt medborgarskap.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L318 yrkande

8, 2002/03:L324, 2003/04:L232, 2003/04:L236 och

2003/04:L313 samt med avslag på motionerna 2002/03:

L228, 2003/04:L288 och 2003/04:L300 yrkande 7, som

sin mening ge regeringen till känna.

17. Ändringar i namnlagen (punkt 20)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:L232 och

avslår motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228,

2002/03:L318 yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L236,

2003/04:L288, 2003/04:L300 yrkande 7 samt

2003/04:L313.

Ställningstagande

Jag anser liksom motionärerna i motion 2003/04:L232

att det skall vara möjligt att få bära mellannamn

eller tilläggsnamn tillsammans med efternamn

förbundet med bindestreck. Vidare bör det vara

möjligt för två makar att var för sig behålla sina

tidigare familjenamn i kombination med den andre

partnerns namn. Det får ankomma på regeringen att

utarbeta erforderliga lagförslag.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motion 2003/04:L232 och med avslag på

motionerna 2002/03:L220, 2002/03:L228, 2002/03:L318

yrkande 8, 2002/03:L324, 2003/04:L236, 2003/04:L288,

2003/04:L300 yrkande 7 samt 2003/04:L313, som sin

mening ge regeringen till känna.

18. Retroaktiva namnbyten (punkt 21)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L318

yrkande 7 och 2002/03:K365.

Ställningstagande

Jag anser att det är ett stort problem för personer

som genomgått könsbyte att inte kunna få sin

namnidentitet ändrad retroaktivt. Problemet är

särskilt stort när det gäller vissa handlingar såsom

betyg och anställningsbevis. Enligt utskottets

mening är det angeläget att regeringen överväger

vilka möjligheter det finns att komma till rätta med

detta problem och därefter återkommer till riksdagen

med eventuella lagförslag eller vilka andra åtgärder

som kan vidtas för att komma till rätta med

problemet. Vid den översyn av namnlagen som

regeringen skall vidta bör, enligt min mening, även

frågan om retroaktiva namnbyten ses över.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L318 yrkande 7 och

2002/03:K365, som sin mening ge regeringen till

känna.

19. Könsroller m.m. (punkt 22)

av Tasso Stafilidis (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:L273

och 2002/03:L318 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Liksom motionärerna anser jag att tiden nu är mogen

för att göra en lagöversyn med queer-perspektiv.

Queer handlar om att bryta ned den

heteronormativitet som råder och ersätta den med ett

samhälle där människor har rätt och bereds möjlighet

att vara det de egentligen är. De lag- och

regelförändringar som görs framöver måste bygga på

denna princip. Genom lagöversynen kan man, enligt

min uppfattning, se vilka privilegier som faktiskt

finns och skall brytas. Vidare anser jag att de

socialt konstruerade könsrollerna hämmar kvinnors

och mäns möjligheter att fritt forma sina liv. För

att förändra detta anser jag att det krävs en

ständigt pågående och fri diskussion och ett

medvetandegörande om könsroller i skolan, i familjen

och i samhället. Därutöver anser jag att

sexfixeringen i medier och reklam måste stoppas. De

schabloniserade skönhetsideal av kvinnor och män som

förmedlas via medier och modeindustrin behöver

ifrågasättas och diskuteras. Detta kan göras dels

genom konsumentmakt och upplysning, dels genom att

ge granskningen av reklam och medier hårda och klara

direktiv. Kvinnans och mannens objektifiering i

medier måste brytas. Skolan är också en plats för

diskussion om detta. - Det får ankomma på regeringen

att ta erforderliga initiativ.

Vad som anförts ovan bör riksdagen, med bifall

till motionerna 2002/03:L273 och 2002/03:L318

yrkandena 4 och 5, som sin mening ge regeringen till

känna.

Särskilda yttranden

1. Äktenskap och partnerskap

av Inger René (m), Bertil Kjellberg (m) och

Henrik von Sydow (m).

För oss moderater är individens frihet och alla

människors lika rätt central. Vår idé om hur land

skall byggas utgår ifrån att alla människor är unika

och har lika värde. Varje människa har rätt att med

hänsynstagande till andra bygga framtiden efter egen

fri vilja. Friheten behöver inte motiveras men

alltid försvaras. Det är inskränkningar som behöver

acceptabla förklaringar.

Samhällets syn på homosexuella och homosexuell

samlevnad har förändrats radikalt under de senaste

15 åren. Ett parförhållande mellan två kvinnor eller

mellan två män företer typiskt sett stora likheter

med ett parförhållande mellan en man och en kvinna.

I dessa förhållanden finns samma känslor av kärlek,

omtanke, ömhet, vänskap, lojalitet och omsorg.

Äktenskapet har traditionellt givit det sexuella

förhållandet mellan man och kvinna en särskild

legitimitet och bildat ramen för den biologiska

reproduktionen och för barnens fostran. Just

omsorgen om de uppväxande barnen har varit central

för äktenskapet som institution och för

lagstiftningen. I samband med tillkomsten av

äktenskapsbalken var emellertid ett uttalat syfte

med lagändringarna att i jämförelse med tidigare

giftermålsbalk åstadkomma en högre grad av ekonomisk

rättvisa mellan makarna vid äktenskapsskillnad. Den

moderna äktenskapslagstiftningen söker

tillhandahålla ett sorts "samlevnadskontrakt" som -

utöver omsorgen om barnen - även skall tillförsäkra

makarna rättvisa och ömsesidiga rättigheter och

skyldigheter, såväl under äktenskapet som vid dess

upplösning.

Personer som lever i homosexuella parförhållanden

har självfallet samma behov av ekonomisk och

juridisk trygghet som heterosexuella par. De har

samma känslomässiga behov av att, såväl sinsemellan

som utåt, visa känslor och sin önskan att leva

tillsammans i ett varaktigt och ömsesidigt

förpliktande förhållande som personer som lever i

heterosexuella parförhållanden. Mot denna bakgrund

är det naturligt att samhället erbjuder även

homosexuella par möjligheten att bilda familj med

juridiska rättigheter och förpliktelser som följd.

Detta har också gjorts genom lagen (1994:1117) om

registrerat partnerskap. Med partnerskapslagen gavs

personer av samma kön möjlighet att registrera sitt

partnerskap, varigenom de flesta bestämmelser som

gäller för äktenskap också blir gällande för

registrerade partnerskap. Emellertid har det ansetts

att konstruktionen med en särlagstiftning, dvs. en

särskild partnerskapslag, kan vara stigmatiserande.

Även begreppet registrering ter sig säreget.

Slutligen finns det också vissa materiella

skillnader mellan äktenskapsbalken och

partnerskapslagen när det gäller internationella

rättsverkningar.

Vi anser att tiden nu kan vara mogen för att

utreda frågan om lagstiftningen kring äktenskap och

kring homosexuell samlevnad och menar att man vid

utredningen skall beakta sådant som talar såväl för

som emot en könsneutral äktenskapslagstiftning.

Enligt vår mening bör regeringen ange följande

utgångspunkter för en sådan översyn.

Utredningen skall pröva att inom ramen för en

gemensam lagstiftning möjliggöra såväl för personer

av olika kön att ingå äktenskap som för personer av

samma kön att ingå partnerskap. I båda fallen kan

begreppet makar användas men däremot skall begreppen

äktenskap och partnerskap hållas åtskilda. Det bör

därvid utredas om en sådan åtskillnad i begrepp kan

anses innefatta någon form av diskriminering eller

kränkning.

Utredningen skall förutsättningslöst pröva de i nu

gällande lagstiftning kvarstående skillnaderna i

rättsverkningar mellan äktenskapet och

partnerskapet.

Utredningen skall inte pröva s.k. civiläktenskap,

dvs. en ordning där äktenskapet blir juridiskt

bindande genom registrering hos myndighet, varefter

paret frivilligt kan föranstalta om en religiös

eller icke-religiös ceremoni. Nu gällande ordning

där ingående av äktenskap kan ske i Svenska kyrkan,

annat trossamfund eller borgerligt skall bibehållas.

Motsvarande ordning bör gälla för partnerskap men i

enlighet med religionsfrihetens krav måste det

ankomma på respektive samfund att själv avgöra vilka

vigslar som är förenliga med respektive samfunds

trosuppfattning.

Vi kommer inom ramen för den utredning som

regeringen skall tillkalla att framföra vad vi nu

anfört. Mot denna bakgrund har vi inte funnit skäl

att i detta sammanhang avge någon formell

reservation.

2. Äktenskap och partnerskap

av Jan Ertsborn (fp), Martin Andreasson (fp) och

Annika Qarlsson (c).

Vi anser att Sverige i likhet med bl.a.

Nederländerna och Belgien bör ge alla par oavsett

sexuell läggning möjlighet att ingå äktenskap. Vi

delar därmed den åsikt om en könsneutral

äktenskapsbalk som framförs i bl.a. motionerna

2002/03:L223 (fp), 2003/04:L350 (c) och 2002/03:L254

(v, s, fp, c, mp). Mot bakgrund av att lagutskottet

nu förordar en parlamentarisk utredning om en

könsneutral äktenskapslagstiftning har vi dock valt

att inte reservera oss, eftersom reformens juridiska

genomförande förutsätter ett föregående

utredningsarbete.

Äktenskapsbalken reglerar de rättsliga

förhållandena mellan makar, bl.a. om ingående av

äktenskap, underhåll och bodelning vid skilsmässa.

Äktenskapet får även juridiska följder inom andra

områden utanför äktenskapsbalken, t.ex. gällande

föräldraskap, beskattning och socialförsäkringar.

Att neka samkönade par möjligheten till äktenskap

kan bara försvaras om homosexuella och

heterosexuella förhållanden såg helt olika ut,

vilket inte är fallet. Den känslomässiga och

ekonomiska sammanflätning som finns i en parrelation

är likadan oavsett om parterna råkar vara homo-, bi-

eller heterosexuella.

Man kan då invända att partnerskapslagen ger

samkönade par tillgång till så gott som alla av

äktenskapets effekter. Det argumentet är dock inte

hållbart. Partnerskapslagen är och förblir en

särlagstiftning, och särlagstiftningar utan

objektiva skäl kan inte försvaras. Den enda

objektiva skillnaden mellan samkönade och olikkönade

par är att två personer av samma kön aldrig kan bli

föräldrar tillsammans på biologiskt vis, en

begränsning som för de allra flesta vore helt

främmande att använda för att hindra äktenskap för

ett heterosexuellt par som av något skäl inte kan

bli föräldrar. Det bör i detta sammanhang också

poängteras att många homo- och bisexuella har barn.

Införandet av en könsneutral äktenskapsbalk

påverkar inte i sig statens förhållande till

trossamfunden eller trossamfundens vigselrätt. Den

företrädare för ett trossamfund som beviljas

vigselrätt åläggs enligt dagens regler ingen

tvingande skyldighet att förrätta vigsel för ett

enskilt par, och vi ser ingen anledning att ändra på

denna grundläggande princip. Så länge staten

beviljar vigselrätt åt trossamfund bör därför

samfundens företrädare kunna utöva denna rätt

utifrån sin religiösa äktenskapssyn. Däremot skall

det enskilda paret alltid kunna gifta sig inför en

civil myndighet.

Rent juridiskt är skillnaden mellan äktenskap och

partnerskap störst gällande de internationella

rättsverkningarna. Äktenskapet som institution

förekommer i de flesta länder medan partnerskapet

enligt svensk modell endast finns i vissa länder.

Detta kan skapa problem för ett internationellt

ömsesidigt erkännande av ingånget partnerskap och de

därpå följande rättsverkningarna. Det är angeläget

att de internationellt privaträttsliga frågorna

belyses i det fortsatta utredningsarbetet.

3. Äktenskap och partnerskap

av Tasso Stafilidis (v).

Enligt min uppfattning är det inte sakligt motiverat

att två personer av samma kön inte skall åtnjuta

samma juridiska rättigheter och skyldigheter som två

personer av motsatt kön. Vänsterpartiet anser att en

modern äktenskapslagstiftning inte skall ge något

utrymme för att människor särbehandlas beroende på

sin sexuella läggning eller vem de väljer att leva

med.

Att bibehålla dagens lagstiftning som särskiljer

partnerskap från äktenskap är diskriminerande och

därmed oacceptabelt. För att undanröja denna

diskriminering bör homosexuella par likställas med

heterosexuella makar genom en gemensam könsneutral

äktenskapslagstiftning i likhet med bl.a. Belgien

och Nederländerna. Ett könsneutralt äktenskap

innebär i praktiken att partnerskapslagen inte

kommer att fylla någon funktion utan bör avskaffas.

Att utskottet nu äntligen tar ställning för en

parlamentariskt sammansatt utredning är bra. På så

sätt påbörjas ett beredningsarbete som jag anser

vara nödvändigt för att nå de förändringar i

äktenskapslagstiftningen som Vänsterpartiet krävt

under lång tid.

Vad gäller de motionsyrkanden som behandlar bl.a.

krav på en ordning med s.k. civiläktenskap, rätten

att förrätta vigslar och partnerskapsregistreringar,

uppdragen som vigsel- och registreringsförrättare,

behörigheten att förrätta vigslar samt olika krav på

ändringar i partnerskapslagen så förutsätter jag, i

likhet med utskottet, att dessa frågeställningar

kommer att övervägas av den aviserade utredningen.

Jag vill dock klargöra Vänsterpartiets

ställningstagande gällande frågan om s.k.

civiläktenskap.

Sverige har i dag en ordning där staten delegerar

vigselrätt åt bl.a. trossamfunden. Vid

millennieskiftet genomfördes en radikal förändring

av relationen mellan staten och Svenska kyrkan. För

att ytterligare anpassa denna förändring till den

situation som råder kulturellt och religiöst i det

svenska samhället anser Vänsterpartiet att

trossamfunden inte skall få behålla den delegerade

vigselrätten. I stället bör det införas en ordning,

i likhet med många andra europeiska länder som t.ex.

Belgien, Nederländerna och Italien, där enbart

staten tillhandahåller det juridiskt bindande

äktenskapet, s.k. civiläktenskap. Ett sådant

civiläktenskap ligger helt i linje med kravet på en

könsneutral äktenskapslagstiftning. Det religiöst

grundade äktenskapet bör, oavsett trosuppfattning,

vara en angelägenhet för paret och inte för staten.

Principen om allas likhet inför lagen missbrukas

genom nuvarande ordning där vigselrätten delegeras

ut till trossamfund som i sin tur kan välja att neka

någon vigsel.

Mot bakgrund av att utskottet nu förordar en

parlamentariskt sammansatt utredning som skall

undersöka möjligheten att införa en könsneutral

äktenskapslagstiftning, har jag valt att inte

reservera mig.

4. Överklagande av dom på äktenskapsskillnad

av Tasso Stafilidis (v).

Genom möjligheten att överklaga en dom på

äktenskapsskillnad kan en kvinna eller man obstruera

genom att överklaga gång på gång. Eftersom bl.a.

underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende

inte kan beslutas förrän skilsmässan vunnit laga

kraft, kan detta innebära att den förälder som

barnet bor hos blir utan underhållsbidrag under en

längre tid. Det innebär också att barnets situation

blir osäker eftersom vårdnaden och boendet inte

heller kan fastställas i dom. Underhållsbidrag,

vårdnad om barn och barns boende kan i stället

beslutas interimistiskt i väntan på att domen vinner

laga kraft. Jag anser att det är viktigt att

överklaganderätten finns kvar vad gäller

underhållsbidrag, vårdnad om barn och barns boende.

Jag kan däremot inte se något annat än fördelar med

att ta bort överklaganderätten vad gäller

skilsmässan.

Eftersom det pågår ett arbete inom

Regeringskansliet med frågan om det skall krävas

prövningstillstånd vid ett överklagande från en

tingsrätt till en hovrätt har jag valt att inte

reservera mig.

5. Kvarsittanderätt enligt sambolagen

av Jan Ertsborn (fp), Tasso Stafilidis (v) och

Martin Andreasson (fp).

I rättsfallet NJA 1984 s. 256 har Högsta domstolen klargjort

att en invändning om att samäganderätt inte

föreligger skall prövas i ett domstolsärende om

försäljning av samägd egendom. Härigenom borde det

processuella rättsläget ha klarlagts och domstolarna

fått klart för sig att domstolarna i domstolsärenden

skall pröva alla underliggande rättsförhållanden.

Tyvärr har så ej blivit fallet i det till grund

för motionsyrkandet angivna fallet om

kvarsittanderätt enligt sambolagen. Till undvikande

av att detta upprepas - till förfång för den svagare

parten - har vi begärt ett förtydligande i

lagstiftningen.

Vi är emellertid överens med utskottsmajoriteten

om att rättstillämpningen i enlighet med Högsta

domstolens ovan nämnda dom innebär att alla

underliggande rättsförhållanden skall prövas i ett

domstolsärende av förevarande slag.

Vi förutsätter att regeringen noga kommer att

följa rättsutvecklingen och rättstillämpningen i

förevarande frågor, som ju är till skydd för den

svagare parten, och vi har därför valt att inte

reservera oss utan stanna vid detta särskilda

yttrande.

6. Efterlevande makes och särkullbarns arvsrätt

av Tasso Stafilidis (v).

Jag anser att särkullbarns rätt att få ut sitt arv

vid förälderns död i vissa fall kan skapa problem

för den efterlevande. Regeringen bör utreda hur

regelsystemet skall utformas för att både

särkullbarnens och den efterlevandes intressen

bättre skall kunna tas till vara.

Ärvdabalksutredningen har övervägt frågan om

särkullbarns rätt till arv. Som redovisats tidigare

i betänkandet övervägs Ärvdabalksutredningens

förslag för närvarande inom Justitiedepartementet.

Mot denna bakgrund har jag valt att inte reservera

mig. Jag utgår från att mina synpunkter kommer att

beaktas inom ramen för det pågående

beredningsarbetet.

7. Könsroller m.m.

av Annika Qarlsson (c).

Jag anser att de socialt konstruerade könsrollerna

hämmar både kvinnor och män i deras möjligheter att

fritt forma sina liv. För att kunna förändra detta

krävs att diskussionen hålls levande för att det

skall bli tydligt hur könsrollerna formas både i

familjen, i skolan och i samhället. Utifrån vunna

insikter av diskussionerna måste ett

förändringsarbete följa. För att förändra

könsrollskonstruktionerna krävs en process som

ständigt måste pågå. Ansvaret för förändringsarbetet

åvilar vuxenvärlden: föräldrar, skolpersonal,

journalister, reklamproducenter, företagsledare m.

fl.

Familjens fostrande betydelse har underskattats

när nyligen genomförda reformer beslutats. De har

nämligen inneburit att fler barn tillbringar längre

tid i samhällets omsorg. Med allt större barngrupper

har personalen mindre möjlighet till individuella

samtal och reflektioner med barnen. Personalens

fostrande roll har därför försvagats.

För att familjer skall kunna göra kloka val måste

de ha ett bra beslutsunderlag. Därför är det viktigt

att mötet med alla blivande föräldrar fylls med

kunskapen om båda föräldrarnas betydelse för barnet

men också om hur könsroller formas. För personalen

både inom förskola/barnomsorg och skolan är det,

förutom ekonomiska och personella förutsättningar,

viktigt att genuskunskapen förbättras. Läroplaner

och kursplaner måste bli tydligare på detta område.

Skolan är en viktig plats för diskussionen om

könsroller, bl.a. för att det är där som vuxenrollen

börjar ta form.

Sexfixeringen som råder i medier och reklam och

som accelererat de senaste åren måste stoppas och

vändas. De skönhetsideal som förmedlas via medier

och modeindustrin behöver ifrågasättas och

diskuteras. Detta kan med stor fördel göras genom

konsumentmakt och upplysning, men också genom att ge

granskningen av reklam och medier hårda och tydliga

direktiv. Den normförskjutning som skett det senaste

decenniet har fått respektabla företag att överväga

operativa insatser som tidigare aldrig varit ens

tänkbara. Därför måste det med all önskvärd

tydlighet framgå för företagen att de har ett

självsanerande ansvar som förpliktar, både när det

gäller produkt- och reklamutformning, och om inte

det fungerar så måste andra vägar för att vända

utvecklingen prövas.

I utskottets ställningstagande hänvisar man till

det pågående projektet FLICKA. Det är ett bra

initiativ med många viktiga och värdefulla

diskussioner som mål. Men återigen hamnar fokus för

problembeskrivningen på flickor, trots att det inte

är de som är problemet. Även välmenande projekt som

detta från regeringen utformas med utgångspunkt i

att mannen eller pojken är norm.

Ämnesområdet könsroller går in i alla

politikområden, jag har i detta yttrande försökt

klargöra några områden där min och Centerpartiets

syn skiljer sig från regeringens. Dessa områden

behandlas dock inte i denna proposition och därför

har jag heller ingen reservation.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motion väckt med anledning av

proposition 2003/04:48

2003/04:L12 av Mia Franzén m.fl. (fp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

lagförslag för att uppnå likställighet mellan

vigselförrättare/partnerskapsförrättare inom

Svenska kyrkan och motsvarande i andra

trossamfund.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:L216 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

regelverket för vigselförrättare som är lagfaren

domare i tingsrätt eller av länsstyrelsen förordnats

som vigselförrättare.

2002/03:L218 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att verka för

att registrerat partnerskap likställs med äktenskap

även inom EU:s institutioner.

2002/03:L220 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen beslutar att endast immaterialrättsligt

skyddade värden skall begränsa medborgarnas

möjligheter att själva välja sina namn.

2002/03:L223 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en könsneutral

äktenskapsbalk.

2002/03:L228 av Mikaela Valtersson och Helena Hillar

Rosenqvist (mp) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen i enlighet med de

intentioner som uttrycks i motionen om jämställdhet,

barnens intressen och etnisk mångfald, ser över

namnlagen så att dubbelnamn och flera namn som

efternamn tillåts.

2002/03:L233 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att i ett brett perspektiv

se över äktenskapsbalken i syfte att en civil

vigselceremoni blir den juridiskt bindande och

läggs till grund för de rättigheter och

skyldigheter som är förenade med äktenskapet i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med uppdrag att i ett brett perspektiv

se över äktenskapsbalken i syfte att sexuell

läggning skall vara ovidkommande för ingåendet av

äktenskapet i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2002/03:L239 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med lagförslag med

innebörden att överklaganderätten vid

äktenskapsskillnad avskaffas, enligt vad i

motionen anförs.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med lagförslag om avskaffande av

betänketiden vid äktenskapsskillnad.

2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om partnerskapslagens

krav på svenskt medborgarskap och hemvist i

Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sammanförandet av

uppdragen som förrättare av borgerlig vigsel och

förrättare av partnerskapsregistrering till ett

samlat uppdrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten att

ingå partnerskap på Sveriges ambassader.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

internationellt privaträttslig konvention om

partnerskap.

2002/03:L254 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, s, fp, c,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lika regler

skall gälla för registrerat partnerskap som för

äktenskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

anknytningsvillkoren i lagen om registrerat

partnerskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ambassader

skall ges i uppdrag att förrätta registrering av

partnerskap.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föreslå en

förändring av äktenskapsbalken för att skapa ett

utrymme så att inte transsexuella tvingas till

skilsmässa.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheterna att införa en könsneutral

äktenskapslagstiftning som gäller lika för alla

oavsett sexuell läggning och könstillhörighet.

2002/03:L256 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att åklagare

blir skyldig att föra talan om äktenskapsskillnad

vid tvegifte eller månggifte då någon av makarna är

bosatt i Sverige.

2002/03:L262 av Helena Bargholtz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en obligatorisk civil

registrering av äktenskap.

2002/03:L273 av Gustav Fridolin (mp) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av en

lagöversyn med queer-perspektiv.

2002/03:L276 av Helena Zakariasén och Matilda

Ernkrans (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att även homosexuella par

skall ges möjlighet att ingå äktenskap.

2002/03:L282 av Mikael Damberg och Anders Bengtsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättandet av en ny

myndighet för registrering av äktenskap.

2002/03:L283 av Luciano Astudillo (s) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa ett system som

innebär att man i samband med ansökan om

hindersprövning med ett intyg skall kunna styrka att

man är ogift.

2002/03:L288 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om uppdelning av låneskuld

efter en skilsmässa.

2002/03:L289 av Lena Ek m.fl. (c) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utredning rörande

möjligheten att fördela och dela pensionspoäng.

2002/03:L292 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en ändring av

terminologin i lagen om registrerat partnerskap.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

anknytningsvillkoret i lagen om registrerat

partnerskap.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att rättsligt

likställa partnerskapslagen med äktenskapsbalken.

2002/03:L298 av Tomas Högström och Ewa Björling (m)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av reglerna för boutredningsman i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2002/03:L299 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen verkar för att

vigselförrättare och registreringsförrättare inte

görs till ett gemensamt uppdrag enligt vad i

motionen anförs.

2002/03:L313 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

samäganderättslagen.

2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om

familjestabilitet med fokus på äktenskapet som

samlevnadsform.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till

samboende.

2002/03:L318 av Gustav Fridolin m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i äktenskapsbalken 1 kap. 1 §

i enlighet med vad i motionen anförs och i

lagstiftning som behöver ändras i konsekvens

därmed.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till lagändring angående möjlighet för

homosexuella att viga sig borgerligt i enlighet

med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samfunds rätt att

i juridisk mening viga personer.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs angående könsroller i

kärleken.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mediernas bild av

kärlek.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i relevant lagstiftning

angående vad som anförs i motionen om

identitetshandlingar.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i namnlagen i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2002/03:L321 av Lars Lindblad och Tobias Billström

(m) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.

2002/03:L324 av Margareta Israelsson (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att barn i Sverige skall

kunna döpas enligt isländskt namnskick - även när en

förälder har svenskt medborgarskap.

2002/03:K365 av Elisebeht Markström och Carina

Ohlsson (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om möjligheten att få

intyg och betyg med nya personuppgifter utfärdade

retroaktivt.

2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skadestånd vid

bodelning och försörjningsstöd.

2002/03:Ju235 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd)

vari föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkor och

ersättningar för uppdraget som borgerlig

vigselförrättare.

2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jämkad bodelning.

2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om likhet i

tillämpning av lagar angående äktenskapsskillnad.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:L210 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ersättningsnivåerna

till förrättare av vigsel och registrerat

partnerskap justeras.

2003/04:L212 av Carina Hägg (s) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsens

uppdrag att förordna vigselförrättare och

registreringsförrättare sammanförs till ett

gemensamt uppdrag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att församlingars

och kyrkors delegation att förrätta vigslar även

bör omfatta förrättande av partnerskap, men att

inga tvingade regler för förrättning av

partnerskap införs.

2003/04:L222 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett

anmälningsförfarande för att sambolagen skall bli

tillämplig på ett sammanboende par.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

följdlagstiftningen till den nya sambolagen.

2003/04:L232 av Agne Hansson och Birgitta Carlsson

(c) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring av namnlagen i linje med vad som anförs

i motionen.

2003/04:L236 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till ändring i namnlagen så att endast

immaterialrättsligt skyddade värden begränsar

medborgarnas rättighet att själva välja sina namn.

2003/04:L245 av Siw Wittgren-Ahl och Inger

Segelström (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa en könsneutral

äktenskapslagstiftning.

2003/04:L248 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att reglerna i 3 kap.

ärvdabalken bör ändras så att efterlevande makes

arvsrätt endast omfattar den avlidne makens

giftorättsgods.

2003/04:L249 av Inger René m.fl. (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att sådan egendom som make

eller partner eller sambo erhållit i gåva eller i

arv skall vara mottagarens enskilda egendom.

2003/04:L254 av Tobias Billström (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om äktenskapsbalken.

2003/04:L261 av Tasso Stafilidis m.fl. (v, fp, c,

mp) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av äktenskapsbalken så att

trossamfund ges rätt att förrätta registrering av

partnerskap.

2003/04:L262 av Tasso Stafilidis m.fl. (v) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om uppdelning av lån vid

skilsmässa eller upplösning av partnerskap.

2003/04:L272 av Hillevi Engström (m) vari föreslås

att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att 7 kap. 2 §

äktenskapsbalken ändras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att arv eller gåva

skall vara enskild egendom om inte annat

föranstaltas av testamente eller gåvobrev.

2003/04:L288 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en myndighet, Patent-

och registreringsverket, hanterar namnbytesärenden.

2003/04:L289 av Elisebeht Markström och Börje

Vestlund (s) vari föreslås att riksdagen fattar

följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om slopande av

partnerskapslagen och införande av en könsneutral

äktenskapslag.

2003/04:L294 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att man vid

utformningen av regler om skatter och sociala

förmåner skall undvika att ge reglerna ett sådant

innehåll att människor förlorar på att gifta sig

eller vinner på att skilja sig.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avskaffande av

ekonomiska nackdelar för gifta i förhållande till

samboende.

2003/04:L297 av Yvonne Andersson m.fl. (kd) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

vigselförrättare och registreringsförrättare inte

görs till ett gemensamt uppdrag.

2. Regeringen beslutar att vigselförrättare och

partnerskapsförrättare får ersättning jämförbar

med andra förrättare.

2003/04:L300 av Jan Ertsborn m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en harmonisering

inom Norden av familjerätten och

successionsrätten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

regel om att från hälftendelningen vid bodelning

undanta föräktenskaplig egendom och vad som

erhållits i arv och gåva.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

regel om rätt att avtala om att viss egendom skall

vara enskild vid skilsmässa och giftorättsgods vid

dödsfall.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

regel om att från hälftendelning vid bodelning

undanta vad som erhållits i skadestånd på grund av

misshandel inom familjen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ändrad

lagstiftning vad gäller särkullbarns rätt till

laglott i situationer där dödsboets tillgångar i

huvudsak utgörs av den efterlevandes bostad.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om domstols

behörighet och skyldighet i fråga om

kvarboenderätten att pröva om bostad skall ingå i

bodelning eller ej.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast genomför den av riksdagen tidigare krävda

undersökningen om namnlagen.

2003/04:L304 av Tuve Skånberg m.fl. (kd, m) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om äktenskapet mellan man och

kvinna.

2003/04:L313 av Eva Arvidsson och Christina Axelsson

(s) vari föreslås att riksdagen fattar följande

beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i namnlagen.

2003/04:L314 av Eva Arvidsson m.fl. (s) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändrad

äktenskapslagstiftning.

2003/04:L331 av Sten Tolgfors (m) vari föreslås att

riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen beslutar att avskaffa sambolagen, lagen

(1987:232) om sambors gemensamma hem, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ekonomiska

förhållanden mellan sammanboende personer skall

regleras genom frivilliga avtal i stället för i

lag.

2003/04:L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till könsneutral äktenskapslagstiftning i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen beslutar att borgerlig vigselförrättare

också skall vara partner-

skapsförrättare.

2003/04:K363 av Tobias Krantz m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Svenska kyrkans

fria möjlighet att till Kammarkollegiet anmäla

vilka personer som skall vara vigselförrättare

inom samfundet.

2003/04:K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet för de

trossamfund som så önskar att förrätta

partnerskapsregistrering.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om 1931 års

förordning om vissa internationella

rättsförhållanden rörande äktenskap, adoption och

förmynderskap.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut:

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om äktenskapsskillnad

och reglerna om skadestånd samt reglerna om

skadestånd och försörjningsstöd.

2003/04:So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) vari

föreslås att riksdagen fattar följande beslut.

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger

fram förslag till lag om ett civilrättsligt

äktenskap som är icke-diskriminerande och avser

äktenskap mellan två personer av lika eller olika

kön.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Svenska

kyrkans och andra samfunds vigselförrättande inte

skall ha civilrättslig följd.