Bet. 2003/04:LU6

Lagutskottets betänkande

2003/04:LU6

Sjöfylleri

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet tre motioner som gäller lagstiftningen

om sjöfylleri. Motionerna har väckts under den allmänna motionstiden år

2003. I motionerna förordas införande av dels en promillegräns även för

sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet att

utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken.

Utskottet föreslår att riksdagen avslår motionerna och hänvisar till

pågående utredningsarbete.

I betänkandet finns tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Sjöfylleri

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L207, 2003/04:L213 yrkandena 1 och

2 och 2003/04:L226.

Stockholm den 22 januari 2004

På lagutskottets vägnar

Inger René

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Inger

René (m) ,

Marianne Carlström (s) , Raimo Pärssinen (s) , Jan Ertsborn (fp) , Christina

Nenes (s) , Hillevi Larsson (s) , Yvonne Andersson (kd) , Tasso Stafilidis

(v) , Maria Hassan (s) , Bertil Kjellberg (m) , Rezene Tesfazion (s) ,

Martin Andreasson (fp) , Viviann Gerdin (c) , Anneli Särnblad Stoors (s)

, Henrik von Sydow (m) , Niclas Lindberg (s) och Johan Löfstrand (s)

.

Utskottets överväganden

Sjöfylleri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionerna om införande av dels en promillegräns även

för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott, dels en möjlighet

att utföra rutinmässiga nykterhetskontroller i sjötrafiken. Utskottet

hänvisar till pågående utredningsarbete. Jämför särskilda yttrandena 1 (m,

kd, c), 2 (fp) och 3 (v).

Gällande bestämmelser

Enligt 20 kap. 4 § sjölagen (1994:1009) gäller att den som framför ett

fartyg eller i övrigt på ett fartyg fullgör en uppgift av väsentlig

betydelse för säkerheten till sjöss och då är så påverkad av alkoholhaltiga

drycker eller något annat medel, att det kan antas, att han inte på ett

betryggande sätt kan utföra vad som därvid åligger honom döms för sjöfylleri

till böter eller fängelse i högst sex månader. Är brottet att anse som

grovt, skall enligt 20 kap. 5 § samma lag dömas för grovt sjöfylleri till

fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om sjöfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om

1. gärningsmannen har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst

1,0 promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften,

2. gärningsmannen annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller

något annat medel, 3. den uppgift som gärningsmannen haft att fullgöra

varit särskilt krävande med hänsyn till fartygets egenskaper eller andra

omständigheter, eller 4. framförandet av fartyget har inneburit en påtaglig

fara för säkerheten till sjöss.

Promillegränsen i punkt 1 infördes den 1 juli 1999 (prop. 1998/99:43, bet.

JuU15, rskr. 166).

Enligt 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott döms den som

för ett motordrivet fordon eller en spårvagn efter att ha förtärt

alkoholhaltiga drycker i så stor mängd att alkoholkoncentrationen under eller

efter färden uppgår till minst 0,2 promille i blodet eller 0,10 milligram

per liter i utandningsluften för rattfylleri till böter eller fängelse i

högst sex månader. För rattfylleri döms även den som för ett motordrivet

fordon eller en spårvagn och då är så påverkad av alkoholhaltiga drycker

att det kan antas att han eller hon inte kan framföra fordonet på ett

betryggande sätt. Detsamma gäller om föraren är påverkad av något annat

medel. Är brottet att anse som grovt, skall föraren enligt 4 a § samma

lag dömas för grovt rattfylleri till fängelse i högst två år.

Vid bedömande av om rattfylleribrottet är grovt skall särskilt beaktas om

1. föraren har haft en alkoholkoncentration som uppgått till minst 1,0

promille i blodet eller 0,50 milligram per liter i utandningsluften, 2.

föraren annars har varit avsevärt påverkad av alkohol eller något annat

medel, eller 3. framförandet av fordonet har inneburit en påtaglig fara

för trafiksäkerheten.

Till skillnad från vad som gäller i trafik på land med motordrivna fordon

är rutinmässiga alkoholutandningsprov inte tillåtna i sjötrafik. Enligt

1 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov gäller för sjötrafikens

del att en polisman bara får ta sådant prov på den som skäligen kan

misstänkas för brott som kan medföra fängelse under förutsättning att provet

kan ha betydelse för utredningen om brottet.

Tidigare behandling

Frågan om införande av promilleregler vid sjöfylleri som inte är att anse

som grovt brott har varit föremål för överväganden i flera olika sammanhang

under senare år. I december 1998 överlämnade regeringen proposition

1998/99:43 Drograttfylleri och sjöfylleri till riksdagen med bl.a. förslag

om införande av den nuvarande promilleregeln i sjölagens bestämmelser om

grovt sjöfylleri. Regeringen anförde i propositionen att det saknades

tillräckligt underlag för att föreslå en promilleregel även för sjöfylleri

som inte är grovt. Med hänsyn härtill avsåg regeringen i stället att

tillsätta en utredning med uppgift att närmare utreda frågan.

I sitt yttrande till justitieutskottet (1998/99:LU2y) med anledning av

propositionen gav lagutskottet uttryck för sin tillfredsställelse över

att regeringen lagt fram ett förslag innebärande att promillegränser införs

också på sjötrafikens område och tillstyrkte regeringens förslag.

Lagutskottet anförde vidare att det hade varit värdefullt om regeringen i

propositionen även hade kunnat presentera ett närmare underlag för ett

konkret ställningstagande från riksdagens sida i fråga om möjligheten att

införa promilleregler också för sjöfylleri som inte är grovt. I avsaknad

av ett sådant underlag var det enligt utskottets mening inte möjligt för

riksdagen att begära ett lagförslag innebärande att straffbarheten för

sjöfylleri knyts till en promillegräns på samma sätt som gäller för

trafiken på land. Utskottet framhöll även att det var angeläget att den av

regeringen aviserade utredningen kom till stånd utan ytterligare dröjsmål

och att arbetet bedrevs skyndsamt så att erforderliga lagförslag skulle

kunna läggas fram utan onödig tidsutdräkt.

Justitieutskottet delade i sitt av riksdagen godkända betänkande lagutskottets

bedömning (bet. 1998/99:JuU15).

I enlighet med vad som förutskickades i 1998 års proposition tillkallade

regeringen genom beslut den 11 november 1999 en särskild utredare med

uppgift att utreda frågan om det finns anledning att i någon form införa

en promillegräns för sjöfylleri som inte är grovt och överväga hur en

sådan regel skulle kunna utformas (dir. 1999:87). Utredaren skulle också

analysera vissa lagtekniska frågor med anknytning till sjöfylleribrottet

samt ta ställning till om den utvidgning av straffansvaret för drograttfylleri

som trätt i kraft den 1 juli 1999 borde inverka på utformningen av

bestämmelsen om sjöfylleri. I uppdraget ingick också att överväga om polis

eller någon annan bör ges rätt att rutinmässigt ta alkoholutandningsprov

på personer som omfattas av sjölagens bestämmelser om sjöfylleri liksom

hur en sådan kontroll i så fall bör genomföras. Utredningen antog namnet

Sjöfylleriutredningen.

Sjöfylleriutredningen redovisade sitt uppdrag i april 2001 i betänkandet

(SOU 2001:30) Sjöfylleri. I betänkandet föreslås att man inför en

promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri. En sådan gräns bör enligt förslaget

avse alla slags fartyg men däremot inte alla slags vatten. Promillegränsen

begränsas till de vatten där likheterna med vägtrafiken är mer påtagliga

och faromomentet mer uttalat, dvs. kanal, sluss, allmän farled och allmän

hamn. Promilleregeln föreslås avse endast den som framför fartyget.

Utredningen har stannat för att promillegränsen bör bestämmas till samma

nivå som gäller i väg- och spårtrafiken, dvs. 0,2 promille alkohol i blodet

respektive 0,10 milligram per liter i utandningsluften. Utredningen lämnar

också förslag om införande av en möjlighet att genomföra rutinmässiga

alkoholutandningsprov till sjöss och om hur information kan spridas om

gällande nykterhetsregler. Betänkandet har remissbehandlats men i övrigt

inte föranlett någon regeringens vidare åtgärd.

Utskottet har behandlat motioner med krav på skärpt lagstiftning om

sjöfylleri vid åtskilliga tidigare tillfällen, senast i januari 2003 i det

av riksdagen godkända betänkande 2002/03:LU3. Utskottet konstaterade då

att den frågeställning som togs upp i motionen alltjämt var föremål för

beredning inom Regeringskansliet. Utskottet anförde att det var angeläget

att ett ställningstagande från regeringens sida snarast kom till stånd

med anledning av beredningen av Sjöfylleriutredningens betänkande. I

avvaktan på detta ansåg dock utskottet att riksdagen inte borde vidta någon

åtgärd med anledning av det då aktuella motionsyrkandet, som därför

avstyrktes.

Motionerna

I motion L207 begär Annelie Enochson (kd) ett tillkännagivande om att

straffbestämmelserna i sjölagen skall skärpas. I motionen framhålls att

såväl antalet båtar som antalet alkoholrelaterade olyckor till sjöss har

ökat under de senaste åren. Det är därför, enligt motionären, hög tid att

skärpa lagstiftningen på området genom att införa en promillegräns även

för sjöfylleri som inte är att anse som grovt brott. Motionären pekar på

att Sjöfylleriutredningen har lämnat ett sådant förslag och anser att det

är av stor vikt att en ändring av sjölagen genomförs skyndsamt.

Johan Linander (c) konstaterar i motion L213 att regeringen, trots den

tid som förflutit sedan Sjöfylleriutredningen lämnade sitt betänkande,

ännu inte har aviserat någon proposition i frågan. Motionären anser att

det behövs en fast promillegräns även i sjötrafiken och att det inte finns

anledning att fastställa promillegränsen för sjöfylleri annorlunda än

gränsen för rattfylleri (yrkande 1). För att få en effektivare kontroll

av sjöfylleriet bör också reglerna för rutinmässiga alkoholtester i

sjötrafik likställas med vad som gäller i vägtrafik (yrkande 2). I motionen

yrkas tillkännagivanden i enlighet med det anförda.

Även Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s) begär i motion

L226 ett tillkännagivande om att samma promillegräns skall gälla för

sjöfylleri som för rattfylleri. Motionärerna framhåller att det är lika

farligt att framföra en snabb båt berusad som att framföra en bil i berusat

tillstånd. Även på sjön löper man en stor risk att skada både sig själv

och andra. Motionärerna anser därför att lagen bör vara lika både på land

och till sjöss.

Utskottets ställningstagande

Utskottet noterar inledningsvis att Sjöfartsverket har haft regeringens

uppdrag att utreda förutsättningarna för att införa ett fritidsbåtsregister.

I uppdraget har ingått bl.a. att belysa nyttan med ett fritidsbåtsregister

ur ett sjösäkerhets- och ordningsperspektiv. Sjöfartsverket redovisade

uppdraget i oktober 2003. Verket ser det som angeläget med hänsyn till

den utveckling av fritidsbåtstrafiken som skett att en obligatorisk

ansvarsförsäkring närmare övervägs och att en sådan ansvarsförsäkring

samtidigt ger underlag för en registrering.

Den 18 december 2003 beslutade regeringen att tillkalla en särskild

utredare med uppgift att se över lagstiftningen om rattfylleri och sjöfylleri.

I direktiven (dir. 2003:174) anför regeringen bl.a. att det förslag om

en promillegräns för s.k. enkelt sjöfylleri som Sjöfylleriutredningen

lämnade i april 2001 möttes av allvarlig kritik under remissbehandlingen.

Kritiken gällde det sätt på vilket promilleregelns tillämplighet hade

avgränsats. Den kritik som framförts mot utredningens förslag har enligt

regeringens mening sådan tyngd att sjöfyllerilagstiftningen behöver utredas

vidare. Enligt direktiven skall utredaren såvitt avser sjöfylleri - med

beaktande av Sjöfylleriutredningens betänkande och vad som i övrigt bör

tillföras för ett ställningstagande - överväga om en promillegräns för

sjöfylleri som inte är grovt bör införas, föreslå hur en sådan gräns i så

fall skall utformas och avgränsas samt utifrån detta även ta ställning

till och lämna förslag om polisens och Kustbevakningens möjligheter att

ta rutinmässiga alkoholutandningsprov. Utredaren skall vidare överväga

andra metoder för att förbättra sjösäkerheten genom att minska antalet

alkoholrelaterade olyckor till sjöss. Uppdraget skall slutredovisas senast

den 16 december 2005. Vissa frågor, däribland de som avser sjöfylleri,

kan - om utredaren bedömer det lämpligt - särredovisas i ett delbetänkande

senast den 17 december 2004.

Utskottet ser med tillfredsställelse på att regeringen nu tagit ett

initiativ i frågan om en promillegräns också för sjöfylleri som inte är

grovt och andra åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten till sjöss.

Det är enligt utskottets mening angeläget att ställningstaganden från

regeringens sida i dessa frågor kommer till stånd så snart som möjligt.

I avvaktan på resultatet av det nu påbörjade utredningsarbetet bör dock

riksdagen inte vidta någon ytterligare åtgärd med anledning av motionerna

L207, L213 och L226. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår

motionerna.

Särskilda yttranden

1. Sjöfylleri (m, kd, c)

Inger René (m), Yvonne Andersson (kd), Bertil Kjellberg (m), Viviann

Gerdin (c) och Henrik von Sydow (m) anför:

Det finns skäl att göra tillämpningen av sjölagens regler om sjöfylleri

mer effektiva. Vi ser emellertid problem med de lösningar som föreslås i

motionerna som betänkandet behandlar. Det är i grunden felaktigt att rakt

av jämställa förhållanden i sjöfart och båtliv med vägtrafik. Den allvarliga

kritiken i remissbehandlingen av Sjöfylleriutredningens förslag belyser

hur den felsynen leder till en rad orimliga konsekvenser.

I avvaktan på vad regeringens särskilda utredare kommer att föreslå vill

vi understryka vikten av polisens och Kustbevakningens möjligheter att

effektivt kontrollera efterlevnaden av både befintliga och förestående

förbud mot sjöfylleri.

Vi förutsätter nu att utredningsarbetet genomförs skyndsamt och att

regeringen därefter återkommer till riksdagen med lagförslag. I avvaktan på

sådana förslag väljer vi denna gång att inte reservera oss.

2. Sjöfylleri (fp)

Jan Ertsborn (fp) och Martin Andreasson (fp) anför:

Regeringens långsamma handläggning av sjöfyllerilagstiftningen är

anmärkningsvärd. Sjöfylleriutredningens uppdrag redovisades för nästan tre år

sedan, och därefter har riksdagen två år i rad uttalat att det är angeläget

att ett ställningstagande från regeringens sida kommer till stånd vad

gäller sjöfyllerilagstiftningen (bet. 2001/02:LU6 och 2002/03:LU3).

Regeringen väljer nu i stället att hänskjuta hela frågan till en ny utredning.

Därmed skjuts en behövlig skärpning av lagstiftningen ytterligare på

framtiden, och direktiven till den nya utredningen skapar inte heller

full klarhet huruvida ett ställningstagande om sjöfylleri skall presenteras

i ett delbetänkande i december 2004 eller om frågan tas upp först i

slutbetänkandet i december 2005. Det är av stor vikt att regeringen, efter

att utredningsarbetet fullföljts, lägger fram lagförslag inför riksdagen

snarast möjligt och utan ytterligare tidsutdräkt.

3. Sjöfylleri (v)

Tasso Stafilidis (v) anför:

Jag anser att straffbestämmelserna för sjöfylleri behöver skärpas. Den

promillegräns som gäller i vägtrafiken bör införas även för sjötrafiken.

Att framföra en snabb båt i berusat tillstånd kan innebära en lika stor

risk som att köra bil berusad. Det finns därför ingen anledning att

bestämmelserna skall vara olika. Promillegränsen för s.k. enkelt sjöfylleri

bör alltså vara densamma som för rattfylleri.

Regeringen har nu tillsatt en särskild utredare med uppgift att se över

straffansvaret för sjöfylleri. Jag förutsätter att utredningsarbetet

genomförs skyndsamt och att regeringen därefter återkommer snarast möjligt

till riksdagen med lagförslag. Mot den bakgrunden har jag inte funnit

skäl att reservera mig. Jag avser i stället att avvakta resultatet av

utredningsarbetet, vilket jag noga kommer att följa.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:L207 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om att skärpa straffbestämmelserna i sjölagen.

2003/04:L213 av Johan Linander (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i

motionen anförs om samma promillegränser för sjötrafik som för vägtrafik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i

motionen anförs om en ändring i lagen om alkoholutandningsprov så att

rutinmässiga alkoholtester tillåts även i sjötrafik.

2003/04:L226 av Agneta Ringman och Carina Adolfsson Elgestam (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att samma promillegräns skall gälla för sjöfylleri som för rattfylleri.