Bet. 2003/04:MJU10

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU10

Jordbrukspolitik m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 116 motionsyrkanden från allmän motionstid 2003

och 2004 om jordbruk och trädgårdsnäring. Motionerna avser frågor om

reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik, den svenska

jordbrukspolitikens

inriktning och dess konkurrenssituation. Ytterligare frågor som behandlas

inom svensk jordbrukspolitik är arealersättningar, regionala frågor och

ett flertal frågor med anknytning till miljövänligt jordbruk. Slutligen

behandlas en del administrativa frågor och vissa andra nationella frågor.

Utskottet föreslår med stöd av 3 kap. 7 § riksdagsordningen att regeringen

prövar möjligheterna att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och

proteinändamål inom eller utanför stödsystemet. Utskottet avstyrker

samtliga motionsyrkanden, i huvudsak med hänvisning till den översyn och

reformering av jordbrukspolitiken som pågår såväl inom EU som i Sverige

men också med hänvisning bl.a. till annat pågående arbete med frågorna.

I

betänkandet finns 27 reservationer och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 13, 2003/04:MJ399

yrkande 21 och 2003/04:MJ432 yrkande 2.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2 (fp)

2. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K432 yrkande 13, 2002/03:L247 yrkande

7, 2002/03:U324 yrkande 7 i denna del, 2002/03:MJ268 yrkande 1, 2002/03:MJ338,

2002/03:MJ422 yrkandena 2, 3 och 13, 2002/03:MJ487 yrkandena 3 och 35,

2002/03:N266 yrkande 9, 2003/04:K416 yrkande 40, 2003/04:L353 yrkande 8,

2003/04:U351 yrkande 7, 2003/04:MJ244 yrkande 1, 2003/04:MJ285 yrkande

1, 2003/04:MJ333 yrkande 2, 2003/04:MJ345, 2003/04:MJ374 yrkandena 1-7,

2003/04:MJ399 yrkande 2, 2003/04:MJ411 yrkande 4, 2003/04:MJ431 yrkandena

2-4, det senare i denna del, och 20, 2003/04:MJ432 yrkandena 1 och 3,

2003/04:MJ435 yrkande 2 och 2003/04:MJ473 yrkande 1.

Reservation 3 (fp)

3. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 2, 2003/04:MJ333

yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ399 yrkande 3 och 2003/04:MJ474 yrkande 18.

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

4. Inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 2, 2002/03:MJ424 yrkande

1, 2002/03:MJ487 yrkande 1, 2003/04:MJ399 yrkande 1 och 2003/04:N330

yrkande 9.

Reservation 6 (kd)

5. Konkurrensvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 10, 2002/03:MJ296,

2002/03:MJ356 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ411 yrkande 1, 2002/03:MJ422

yrkande 17, 2002/03:MJ424 yrkande 4, 2002/03:MJ429 yrkande 1, 2002/03:N307

yrkande 11, 2002/03:N340 yrkande 5, 2003/04:MJ431 yrkande 12, 2003/04:MJ435

yrkande 1 och 2003/04:MJ476 yrkande 1.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

6. Villkoren för det svenska jordbruket

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ206 yrkande 1.

Reservation 8 (kd, c)

7. Fågelnäringen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ312, 2003/04:MJ320, 2003/04:MJ362,

2003/04:MJ403 yrkande 1 och 2003/04:MJ454.

Reservation 9 (m, kd, c)

8. Småskaliga slakterier m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ335 yrkande 2, 2003/04:MJ367

yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande 20.

Reservation 10 (fp, kd)

Reservation 11 (v, mp)

9. Småskalig livsmedelsproduktion

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3, 2003/04:MJ335 yrkande

4 och 2003/04:N328 yrkande 19.

Reservation 12 (kd, c)

Reservation 13 (v, mp)

10. Odling av industrihampa

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört

om odling av industrihampa.

11. Regler för arealuttag

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ216 yrkandena 1 och 2.

12. Regional fördelning av mjölkkvoter

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ294.

13. Bidrag till djurtransporter

Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 7 i denna del.

14. Ekologisk produktion m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande

3, 2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27, 2003/04:MJ435 yrkande

6 och 2003/04:N335 yrkande 2.

Reservation 14 (m)

Reservation 15 (kd)

Reservation 16 (v)

Reservation 17 (mp)

15. Generationsväxling m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ346 och 2003/04:MJ399 yrkande 24.

Reservation 18 (kd, c)

16. Fäbodar

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ303 yrkandena 1 och 2.

17. Öppet skärgårdslandskap

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ419.

18. Miljöstödens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ263, 2003/04:MJ399 yrkande 18 och

2003/04:MJ423 yrkande 3.

Reservation 19 (mp)

19. Vallstöd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ399 yrkande 25 och 2003/04:MJ431

yrkandena 4 i denna del och 11.

20. Jordbruk i Östersjöregionen

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ464 yrkande 1.

21. Miljömål för jordbruket

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ431 yrkande 10.

Reservation 20 (fp)

22. Återföring av slam och rötrester

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ399 yrkande 30.

Reservation 21 (kd)

23. Stödområdesindelning i Västernorrlands län

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ209.

24. Jordbruket i norra Sverige

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ349, 2003/04:MJ244 yrkande 2,

2003/04:MJ325, 2003/04:MJ358 yrkande 1 och 2003/04:MJ399 yrkande 12.

Reservation 22 (kd)

25. Stöd till det fjällnära området

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ285 yrkande 2 och 2003/04:MJ335

yrkande 1.

Reservation 23 (v, mp)

26. Miljömärkning och priser

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ263 yrkandena 4 och 5.

Reservation 24 (v)

27. Jordbruksadministration m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 5, 2002/03:MJ432 yrkande

10, 2002/03:MJ487 yrkande 32 och 2003/04:MJ399 yrkande 6.

Reservation 25 (kd)

28. Jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ431 yrkande 21.

Reservation 26 (fp)

29. Stöd för trädgårdsodling

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sk347 yrkande 4.

Reservation 27 (kd)

30. Fritidsodling m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ401, 2002/03:MJ469 yrkande 2,

2002/03:MJ471 och 2003/04:MJ338.

Stockholm den 9 mars 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s), Rolf Lindén

(s), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s),

Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Christin

Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s), Cecilia Widegren (m), Anita Brodén

(fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för Fritidsodlingens

Riksorganisation, Industrihampodlarna och Kött- och Charkföretagen. Vidare

har utskottet mottagit en skrivelse från Kalmar Tjust Husdjur.

Bakgrund

År 1998 slog riksdagen fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks-

och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241). Av beslutet framgår att Sverige skall verka för en

jordbruks- och livsmedelspolitik inom EU vars mål är att främja ett brett

och varierat utbud av säkra livsmedel till skäliga priser, främja en

hållbar jordbruks- och livsmedelsproduktion samt bidra till global

livsmedelssäkerhet. För att nå dessa mål krävs att jordbrukspolitiken reformeras

i en marknadsorienterande riktning. Ett steg i denna process togs i EU år

1999 genom Agenda 2000. Beslutet syftade bl.a. till att öka jordbrukets

konkurrenskraft genom en ökad marknadsorientering med sänkta administrativa

priser. Beslutet syftade också till att minska jordbrukets negativa

effekter på miljön och att förenkla regelverket. För att underlätta jordbrukets

anpassning och strukturförändring i samband med reformeringen av

marknadsordningarna föreslogs en integrerad landsbygdspolitik. Efter den s.k.

Berlinöverenskommelsen 1999 innebär detta att tidigare regional- och

strukturstöd inom jordbrukssektorn samt s.k. kompletterande åtgärder m.m.

sammanförts i en enda förordning för landsbygdens utveckling i rådets

förordning (EG) nr 1257/99 om stöd till utveckling av landsbygden. I

förordningen fastställs ramarna för EU:s stöd till en hållbar utveckling

av landsbygden. Åtgärder för landsbygdsutveckling skall komplettera andra

delar i den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett särskilt miljö- och

landsbygdsprogram omfattande en rad miljö- och strukturåtgärder har antagits

för perioden 2000-2006. Miljöersättningarna inom jordbruket ingår som en

obligatorisk del i programmet. På toppmötet i Berlin om Agenda 2000

beslutades att programmet skulle ses över vid halvtid av det finansiella

perspektivet, dvs. 2002-2003. I samband med översynen skall den gemensamma

jordbrukspolitikens effekter för miljön och för hållbar utveckling bedömas.

Vid Jordbruksrådets möte den 26 juni 2003 träffades en överenskommelse om

den s.k. halvtidsöversynen (mid-term review) av den gemensamma

jordbrukspolitiken.

Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de

nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till inkomststöd, s.k.

frikopplade gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av

produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret för stödet är att

marken hävdas. Den andra principiellt viktiga förändringen är att

medlemsländerna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall

utformas i det egna landet.

Riksdagen har bemyndigat regeringen att tillämpa ett miljö- och

landsbygdsprogram för perioden 2000-2006 enligt rådets förordning (EG) nr

1257/99

om stöd till utveckling av landsbygden. Programmet, som medfinansieras

över EG-budgeten, har godkänts av EG-kommissionen. Landsbygdsprogrammet

skall främja en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av

jordbruket, livsmedelsproduktionen, skogsbruket och landsbygden. Riksdagens

ställningstagande till propositionen Hållbart fiske och jordbruk (prop.

1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116) tillsammans med skrivelsen

En hållbar utveckling av landsbygden m.m. (skr. 1999/2000:14, bet.

1999/2000:MJU2, rskr. 1999/2000:91) utgör underlag för det fortsatta arbetet.

Åtgärderna inom ramen för landsbygdsprogrammet är uppdelade på två

insatsområden. Under insatsområde I, Åtgärder för ett ekologiskt hållbart

jordbruk, ingår miljöersättningar, kompetensutveckling, kompensationsbidrag

i mindre gynnade områden, stöd till investeringar i jordbruksföretag,

åtgärder som syftar till att främja en anpassning och utveckling av

landsbygden samt åtgärder för att öka skogsmarkens ekologiska värde.

Insatsområde II, Åtgärder för ekonomiskt och socialt hållbar utveckling på

landsbygden, innehåller startstöd till unga jordbrukare, stöd till

investeringar i jordbruksföretag, åtgärder för förbättrad bearbetning och

saluföring av jordbruksprodukter, kompetensutveckling samt åtgärder som

syftar till att främja en anpassning och utveckling av landsbygden.

Landsbygdsprogrammet kompletteras av det nationella stödet till norra Sverige,

mål 1- och mål 2-programmen och gemenskapsinitiativet Leader-plus.

Genomförandet av miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordningen

(EG) nr 1257/1999. I förordningen anges att en utvärdering skall genomföras

dels efter halva programperioden, dels efter avslutad programperiod.

Utvärderingen efter halva perioden skall överlämnas till kommissionen senast

den 31 december 2003. För strukturfondsprogrammen och Leader-plus görs

motsvarande halvtidsutvärderingar. Regeringen bemyndigade den 29 augusti

2002 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att genomföra utvärderingen. Utredaren har presenterat

betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering

av miljö- och landsbygdsprogrammet. I betänkandet redovisar utredaren sin

utvärdering av måluppfyllelsen utifrån de i programmet angivna målen.

Vidare bedöms det administrativa genomförandet, främst gentemot stödmottagarna.

Utredaren lämnar dessutom förslag på förbättringar av programmet och

dess genomförande inom de beslutade ekonomiska ramarna för programmet.

Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets överväganden

Svensk hållning i WTO-förhandlingarna

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkanden (kd, fp) om att Sverige bör vara

pådrivande i olika frågor i WTO-förhandlingarna med hänvisning till uttalanden

som regering och riksdag gjort.

Jämför reservationerna 1 (kd) och 2 (fp).

Motionerna

I partimotionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 13 och 2003/04:MJ399 (kd)

yrkande 21 om svensk hållning i WTO-förhandlingarna anförs att i det

pågående arbetet inom WTO bör Sverige och EU ställa mer bestämda krav

utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och europeiskt

jordbruk.

Enligt Folkpartiets motion 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 2 bör Sverige vara

pådrivande för att WTO-förhandlingarna kring livsmedelsfrågorna snabbt

återupptas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte någon annan uppfattning än den som framförs i

partimotionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 13, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 21

och 2003/04:MJ432 (fp) yrkande 2. Utskottet har nyligen redovisat (bet.

2003/04:MJU2 s. 39 och 52) att regeringen prioriterar de pågående reformerna

inom EU och WTO med syfte att uppfylla målsättningarna gällande ökad

frihandel, global livsmedelssäkerhet, efterfrågestyrd produktion av

jordbruksvaror och livsmedel, lägre budgetkostnader för jordbrukspolitiken

och en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion.

Både

utrikesutskottet och miljö- och jordbruksutskottet har tidigare redovisat

(bet. 2002/03:UU10, bet. 2003/04:MJU2y och bet. 2001/02:MJU15) att EU i

WTO-förhandlingarna driver viktiga samhälleliga frågor, såsom förbättrad

miljö- och djurskyddshänsyn och att den svenska regeringen stöder detta

arbete. Utskottet vill dessutom påpeka att regeringen har lagt fram förslag

till förbättringar av djurskyddet vid arbetet med nya direktiv och

förordningar inom EU och Europarådet. Den svenska regeringen har dessutom

drivit ståndpunkten att djurskydd skall omfattas av EU:s förhandlingsförslag

i WTO.

Utrikesutskottet framhåller, mot bakgrund av sammanbrottet vid ministermötet

i Cancún, att det är centralt att snarast möjligt återuppta Dohaförhandlingarna

och anser att det kan ske på basis av det utkast till ministerdeklaration

som förelåg i Cancún (bet. 2003/04:UU3). En hållbar utveckling är redan

i dag ett uttalat mål för WTO. Regelverket inom WTO liksom multilaterala

konventioner på miljöområdet och det sociala området är viktiga delar av

det internationella regelverk som Sverige och EU har att leva upp till.

Dessa regler får inte spelas ut mot varandra, utan bör i samverkan användas

för att stärka miljöhänsynen, skyddet för de mänskliga rättigheterna och

frihandeln i världen. Utskottet anser det angeläget att framtidens

handelsregler utformas på ett sätt som bidrar till en bättre miljö och respekt

för de mänskliga rättigheterna.

Det sammansatta utrikes- och miljöutskottet har uttalat att i det globala

perspektivet kan jordbruket ses som nyckeln till utveckling. Riksdagen

har vid ett flertal tillfällen anfört att Sverige skall verka för en öppen

och regelbaserad handel, som också kommer de fattiga länderna till del

(bet. 2002/03:UMJU1). Detta betyder dels att Sverige och EU skall vara

beredda att öppna sina marknader på områden av särskilt intresse för

u-länderna, dels att fattiga länder får det stöd de behöver för att bedriva

förhandlingar på ett sådant sätt att deras intressen får genomslag.

Utskottet anser att ett första steg i denna riktning är en snabbare avveckling

av i-ländernas handelshinder avseende produkter som u-länder kan exportera,

exempelvis jordbruks- och fiskeprodukter. Det är i högsta grad ett svenskt

intresse att värna om frihandel som princip och att frihandel kan vara en

stark välståndsskapande kraft såväl för de utvecklade länderna som för

världens fattigaste länder. I ministerdeklarationen från Doha, Qatar, år

2001 betonas målet om en hållbar utveckling starkt. Inget land skall

hindras från att vidta åtgärder för att skydda människor, djur, växter,

hälsa eller miljö, samtidigt som sådana åtgärder inte får användas på ett

godtyckligt eller diskriminerande sätt eller som ett dolt sätt att begränsa

handeln.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motionerna lämnas

utan vidare åtgärd. Som framgår av redovisningen har motionärernas önskemål

om svensk hållning i WTO-förhandlingarna tillgodosetts.

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om avreglering, reformering av EU:s

jordbrukspolitik och införlivandet av ministerrådets beslut om halvtidsöversynen

av den gemensamma jordbrukspolitiken (s, m, fp, kd, v, c, mp) i avvaktan

på det arbete som pågår i Regeringskansliet med dessa frågor. Motioner (m,

kd, c) om inriktningen av jordbrukspolitiken avstyrks med hänvisning

till 1998 års riksdagsbeslut om riktlinjerna för Sveriges arbete med

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Även motioner (kd, c) om

konsekvensanalyser och prognoser avstyrks.

Jämför reservationerna 3 (fp), 4 (kd), 5 (c) och 6 (kd).

Motionerna

Enligt motionerna 2002/03:MJ338 (s) och 2003/04:MJ345 (s) gynnar EU:s

jordbrukspolitik inte bara producenterna på konsumenternas bekostnad. Den

gynnar också de storskaliga producenterna på de mindre producenternas

bekostnad. EU:s jordbrukspolitik bör förändras i syfte att utveckla det

svenska jordbruket, att säkra den höga kvalitet som kännetecknar svenskt

livsmedel samt för att med större kraft föra in ett konsumentperspektiv

i EU:s jordbrukspolitik.

Moderata samlingspartiet anför i motionerna 2002/03:MJ268 (m) yrkande 1,

2002/03:L247 (m) yrkande 7, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 2 och 2003/04:L353

(m) yrkande 8 att en avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik är

ofrånkomlig i framtiden. En sådan förändring bör ske successivt och

kombineras med andra åtgärder. Vidare anförs att EU:s jordbrukspolitik (CAP)

med tullar, bidrag och exportsubventioner kostar ca 50 miljarder dollar

om året, vilket för en svensk tvåbarnsfamilj motsvarar ca 12 000 kr per

år om EU:s jordbruksprotektionism avvecklas. Beträffande den s.k.

halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken anför moderaterna att

den svenska införandetidpunkten bör anpassas till när införlivandet sker

i övriga EU-länder. Motionärerna avvisar en åternationalisering av EU:s

jordbrukspolitik eftersom den institutionella konkurrensen mellan jordbrukare

i olika länder ökar. Mot den bakgrunden är det olyckligt med s.k. nationella

kuvert som översynen av EU:s jordbrukspolitik innehåller.

Folkpartiet anför i motionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 2, 3 och 13,

2002/03:K432 (fp) yrkande 13, 2002/03:N266 (fp) yrkande 9 och 2003/04:MJ431

(fp) yrkandena 2-4, det senare delvis, och yrkande 20 samt motion

2003/04:MJ432 (fp) yrkandena 1 och 3 att den gemensamma europeiska

jordbrukspolitiken

på sikt måste avregleras och förändras så att den tar större hänsyn till

jordbrukets roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för

djur, miljö och biologisk mångfald. Arealersättningen för spannmål bör

minska. Sverige bör verka för att EU satsar mer på miljö- och

landsbygdsåtgärder.

Framtidens landsbygdsstöd bör inriktas mot ett hållbart och miljövänligt

jordbruk. Jordbrukspolitiken bör reformeras utifrån ett konsumentperspektiv.

Livsmedelspolitiken bör ha en marknadsekonomisk grund. Över hälften av

EU:s budget används till jordbruksstöd, samtidigt som jordbrukssektorn är

väl skyddad mot konkurrens från utländska importörer. Regelsystemet bör

förenklas. Länderna måste ges tid och förutsättningar att planera för en

kraftigt reformerad jordbrukspolitik. Sverige bör verka för att

konsumentintresset får större vikt i förhållande till producentintresset i

EU-samarbetet.

Kristdemokraterna anför i motionerna 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 2,

2003/04:K416 (kd) yrkande 40 och 2003/04:U351 (kd) yrkande 7 att CAP-reformen

kommer att medföra lönsamhetseffekter och strukturella förändringar.

Konkurrens- och omvandlingstrycket på jordbruket kommer att öka. Det är

angeläget att den svenska tillämpningen av CAP-reformen är väl förankrad

i riksdagen och vägleds av att svensk produktion skall värnas och utvecklas

i hela landet. EU:s jordbrukspolitik bör marknadsanpassas och exportstöden

utvecklas. Exportsubventionerna inom den gemensamma jordbrukspolitiken

bör avvecklas. Målsättningen är en minskad överskottsproduktion och en

jordbrukspolitik som tar globalt ansvar. Enligt motion 2003/04:MJ333 (kd)

yrkande 2 bör regeringen inbjuda till överläggningar med riksdagens alla

partier om hur de nationella delarna av den nya CAP-politiken skall

utformas.

Vänsterpartiet anför i motionerna 2003/04:MJ374 (v) yrkandena 1-7 och

2003/04:MJ411 (v) yrkande 4 att i den s.k. halvtidsöversynen förordas

frikoppling även om hänsyn till vissa produktionsgrenar kan vara nödvändigt

under en övergångstid. Regeringen bör fortsättningsvis verka för ytterligare

ambitionshöjningar för s.k. tvärvillkor inom de olika områdena, samtidigt

som systemet bör utformas så att möjlighet till administration och kontroll

inte kompliceras. Frikoppling av djurbidragen bör övervägas i syfte att

uppnå maximal miljö- och djuromsorgsnytta. Stöd till jordbruket bör inte

vara produktionskopplat utan utgå från de kollektiva nyttigheter som

jordbruket skapar. Detta kan det s.k. nationella kuvertet användas till.

Motionärerna är positiva till att Sverige skall avsätta stöd i den nationella

reserven och stöder modulering, vilket innebär att direktstöden successivt

dras ned samtidigt som stöd för miljö- och landsbygdsutveckling ökar.

Vidare anförs att beslut kring moduleringen bör samordnas med översynen

av miljö- och landsutvecklingsprogrammet. En reform av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik (CAP) bör främst bygga på att man formulerar nya mål för

politiken. Den reform motionärerna förespråkar bör bygga på att medel i

jordbruksbudgeten förs över från generella stöd till miljöersättningar

och landsbygdsutveckling.

Centerpartiet anför i motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkandena 3 och 35 och

2003/04:MJ473 (c) yrkande 1 att utgångspunkten för implementeringen av

CAP bör vara att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft. Genom

att frikoppla stödet från produktionen kan man låta marknaden styra vad

som produceras i större utsträckning än med dagens system. De nationella

friheter som ges i överenskommelsen bör utnyttjas så att svenskt jordbruks

konkurrenskraft stärks. Vidare bör regelverken för jordbruksföretagen

förenklas. Förenklade regler kan förbättra möjligheterna för företagen

att nå lönsamhet och på så sätt bidra med högre skatteinkomster för staten.

Centerpartiet har länge drivit frågan om behovet av en reform av EU:s

jordbrukspolitik. Stödet till jordbruket bör styras mer till miljö-,

kulturmiljö- och landsbygdsprogram. Minskningen av direktstöden bör ske

mer långsiktigt. Enligt motionerna 2003/04:MJ244 (c) yrkande 1 och

2003/04:MJ285 (c) yrkande 1 bör ett regelverk beslutas som kompenserar kött-

och mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena. En särskild hänsyn

bör tas till Dalarna och övriga norra Sverige och andra mindre gynnade

områden i vårt land när det svenska regelverket utformas med anledning av

EU:s reformerade jordbrukspolitik. Den produktionsgren som blir mest

missgynnad av reformen är mjölkproduktionen och därmed också köttproduktionen.

Enligt motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 7 i denna del bör EU:s jordbrukspolitik

reformeras. I dag produceras mer nötkött inom EU än befolkningen efterfrågar

och därför exporteras köttet med hjälp av generösa bidrag till länder

utanför EU.

Kristdemokraterna anför i motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 2,

2003/04:MJ333 (kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 3 att en

konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse bör genomföras. Denna skulle

belysa jordbrukets betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap,

bevarandet av det öppna landskapet, boende och service på landsbygden etc.

Inhemskt jordbruk är en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande

transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt

för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. En analys bör sakligt

kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den

svenske lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till

lantbrukare i varje annat EU-land. Enligt motion 2003/04:MJ333 (kd) yrkande

4 är Skaraborgsområdet lämpligt att användas som prognosområde för svenska

konsekvenser av ny jordbrukspolitik. För att snabbt och effektivt kunna

utreda konsekvenserna av jordbrukspolitiska beslut inom CAP-reformen bör

Sverige arbeta med ett prognosområde där man snabbt och utan alltför stora

arbetsinsatser kan testa konsekvenserna för Sveriges del. Skaraborgsområdet

i det nya västsvenska länet, Västra Götaland, skulle vara ett lämpligt

område där de flesta landsbygdskaraktärer utom ren fjällnatur finns

representerad.

En bred utredning om förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart

jordbruk bör enligt motion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 18 utföras. Centerpartiet

anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat och

miljöåtgärder samt att det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett

hållbart svenskt jordbruk. Det behövs en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken

och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att

undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk.

Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om

jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur.

Jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden har enligt Moderaternas

kommittémotion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 2 stor betydelse för kultur- och

miljöbevarandet. Det är genom generationers odlarmöda som vi fått den

rika biologiska mångfalden i vårt land. Det är också värden som måste

bevaras, men det bör påpekas att bevarandeambitionerna inte får innebära

att man lägger en död hand över landsbygden och de areella näringarna.

Enligt Kristdemokraternas partimotion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 bör

inriktningen av svensk jordbrukspolitik syfta till att ge möjlighet att

bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av åkermarken.

Jorden kan inte flyttas utomlands. De särskilt starka miljö- och

djurhållningsvillkor som präglar svenskt jordbruk och som innebär ökade

produktionskostnader i förhållande till omvärlden måste ekonomiskt kompenseras.

Det miljö- och landskapsvårdande inslaget är en kollektiv nyttighet som

bör betalas av det allmänna. Centerpartiet framhåller i kommittémotion

2002/03:MJ487 (c) yrkande 1 jordbrukets betydelse för Sverige. Svenskt

jordbruk är, precis som skogsbruket, en oumbärlig del i omställningen mot

ett ekologiskt hållbart samhälle.

Inriktningen av svensk jordbrukspolitik bör enligt motion 2002/03:MJ424

(kd) yrkande 1 syfta till att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela

landet och med fullt utnyttjande av befintlig åkermark. De extra kostnader

som är förenade med att bedriva jordbruk i skogs- och mellanbygd och

framför allt i Norrland kräver extra insatser inom programmet för

landsbygdsutveckling. I fråga om förutsättningarna för jord- och skogsbruket

som en hörnsten i en levande landsbygd anförs i motion 2003/04:N330 (kd)

yrkande 9 att det nationella merkostnadsstödet till det norrländska

jordbruket har goda effekter när det gäller att behålla jordbruket och gynna

landsbygdsutvecklingen. Motionärerna anser att senfärdigheten med att i

EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella

merkostnadsstöden är anmärkningsvärd.

Utskottets ställningstagande

När det gäller frågan om avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken

vill utskottet erinra om att riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen

presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks-

och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241). Riktlinjerna innebär att jordbruks- och

livsmedelsproduktionen

skall främjas genom en reform av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom

EU med särskilt avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar

och på en avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella

åtaganden. Utskottet uttalade bl.a. att en gemensam politik på jordbruks-

och livsmedelsområdet innebär bl.a. en prövning av på vilken nivå den

gemensamma politiken skall beslutas, vilka områden som skall vara

harmoniserade och möjligheterna att förenkla regelverket.

Utskottet framhöll vidare att utskottet, i likhet med regeringen, anser

att den gemensamma jordbrukspolitiken på lång sikt i grunden måste förändras.

Jordbruks- och livsmedelsföretagens produktion skall styras av konsumenternas

efterfrågan och produktionen skall vara långsiktigt hållbar från såväl

ekologiska som ekonomiska utgångspunkter. EU skall också medverka till

global livsmedelssäkerhet, bl.a. genom att hävda frihandelns principer

även på livsmedelsområdet. Som framhålls i propositionen innebär regeringens

förslag till ny jordbruks- och livsmedelspolitik att marknadsordningarna

successivt tas bort samt att gränsskyddet avvecklas i takt med internationella

handelsavtal. En sådan successiv avveckling av marknadsordningarna skapar

också utrymme för insatser för att underlätta omställningen så att reformen

kan genomföras under socialt acceptabla former. En reform bör inriktas på

att inom den gemensamma marknaden skapa förutsättningar för näringen att

agera på liknande villkor som råder inom andra avreglerade branscher. En

avveckling av marknadsordningarna utan att det samtidigt vidtas riktade

åtgärder för miljön, landsbygden och särskilt utsatta regioner kan dock

på kort sikt medföra en oacceptabel minskning av sysselsättningen i framför

allt norra Sverige och i skogsbygderna. I likhet med regeringen anser

utskottet det angeläget att vidta särskilda åtgärder för att beakta sådana

konsekvenser.

Vidare uttalades (bet. 1997/98:JoU23 s. 16) att den framtida politiken

måste utgå från konsumenternas efterfrågan och ge dem bättre möjligheter

att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och

andra jordbruksvaror. Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas

för jordbruksföretagen att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed

kan jordbrukspolitiken övergå från att i huvudsak ha varit producentstyrd

till att främst styras av konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som

erbjuds konsumenterna skall dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det

är företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan

skada människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället bör dock genom

lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet.

Vidare bör marknadsmässiga och från konsumentsynpunkt skäliga priser ingå

som ett mål för jordbrukspolitiken. Priserna på jordbruksprodukter och

livsmedel skall i första hand bestämmas av utbud och efterfrågan på

marknaden. I detta sammanhang bör även tillgängligheten när det gäller viktig

information om t.ex. prisskillnader och livsmedlens olika kvalitetsegenskaper

uppmärksammas. Sverige bör vidare inom EU verka för att en hållbar jordbruks-

och livsmedelsproduktion uppnås. Som framhålls i propositionen är jordbruks-

och livsmedelssektorn viktig i omställningen till ett ekologiskt hållbart

samhälle, eftersom all jordbruks- och livsmedelsproduktion förutsätter

ett brukande av naturresurserna. En ekologiskt hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion är en produktion som är resursbevarande, miljöanpassad

och etiskt godtagbar.

Vid Jordbruksrådets möte den 26 juni 2003 träffades en överenskommelse om

den s.k. halvtidsöversynen (mid-term review) av den gemensamma

jordbrukspolitiken.

Överenskommelsen innebär två principiellt viktiga förändringar av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena förändringen består i att de

nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas till inkomststöd, s.k.

frikopplade gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av

produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret för stödet är att

marken hävdas. Den andra principiellt viktiga förändringen är att

medlemsländerna ges större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall

utformas i det egna landet. Det ökade inflytandet innebär dels att

medlemsstaterna kan välja om hela stödet skall utgå till jordbrukaren frikopplat

från produktionen eller om, för en eller flera sektorer, en del av stödet

skall villkoras med att en produktion upprätthålls, dels att medlemsstaterna

kan välja att sätta av ett s.k. nationellt kuvert. Medlemsstaterna kan

även välja att regionalisera stöden och upp till 10 % av de nya frikopplade

gårdsstöden kan sättas av för att stödja särskilda typer av jordbruk som

är viktiga för att skydda och förbättra miljön eller för att förbättra

kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter. Medlemsstaterna kan

också, om man anser sig behöva en övergångsperiod, välja att skjuta upp

införlivandet av beslutet till år 2006 eller 2007.

Genom beslut den 10 oktober 2003 uppdrog regeringen åt en arbetsgrupp

inom Regeringskansliet att lämna förslag till hur införlivandet av den

nya jordbrukspolitiken skall ske. I beslutet hänvisas till att Sveriges

inställning till den gemensamma jordbrukspolitiken slogs fast i propositionen

Riktlinjer för Sveriges arbete med den gemensamma jordbrukspolitiken (prop.

1997/98:142, bet. 1997/98: JoU23, rskr. 1997/98:241). Arbetet skall

resultera dels i en analys och beskrivning av konsekvenserna av olika val,

dels ett utifrån uppsatta målsättningar konsistent förslag på hur Sverige

skall implementera jordbruksreformen på mest resurseffektiva sätt. Uppdraget

skall enligt beslutet beskrivas utifrån i beslutet angivna utgångspunkter,

t.ex. att målet för politikområdet livsmedelspolitiken och landsbygdspolitiken

är en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar livsmedelsproduktion och

utveckling av landsbygden, att Sveriges inställning till den gemensamma

jordbrukspolitiken bl.a. är att produktionsbegränsningarna och subventionerna

i marknadsordningarna skall avvecklas (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241), att övergripande mål för det miljöpolitiska arbetet

är att till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora

miljöproblemen i Sverige är lösta, att målet för den regionala

utvecklingspolitiken

är väl fungerande och lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå

i hela landet (prop. 2001/02:4, bet. 2001/02:NU4, rskr. 2001/02:118) samt

att Sveriges mål för global utveckling är att bidra till att denna är

rättvis och hållbar (prop. 2003/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112).

I beslutet anförs även att administrativa förenklingar för såväl

lantbrukarna som myndigheterna samt minskade administrationskostnader är av

stor vikt vid val av införlivningsalternativ. Viktigt att utreda för alla

kombinationer av åtgärder är enligt beslutet konsekvenserna för produktionens

inriktning och omfattning, främst regionalt, men också nationellt. Påverkan

på jordbrukssektorns och livsmedelssektorns konkurrenskraft skall också

analyseras. Även konsekvenserna för jordbruket i norra Sverige skall

analyseras och beaktas i de olika förslag till nationell tillämpning av

reformbeslutet som redovisas av arbetsgruppen. Arbetsgruppen är fri att

ta upp frågeställningar utöver dem som omnämnts i beslutet. Genom beslut

den 5 november 2003 förordnades åtta ledamöter i miljö- och jordbruksutskottet

att ingå i en parlamentarisk kontaktgrupp rörande frågor kring svensk

tillämpning av EU:s beslut om en ny jordbrukspolitik.

Utskottet uttalade i april 2002 (bet. 2001/02:MJU15) att den stora andel

av EG:s budget som går till den gemensamma jordbrukspolitiken motiverar

i sig att dessa frågor bereds i särskild ordning. Utskottet föreslog därför

i ett tillkännagivande att regeringen tillsätter en parlamentarisk kommitté

med uppgift att utarbeta en svensk strategi för reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag (rskr. 2001/02:255). Utskottet har vid beredningen av det nu

aktuella ärendet inhämtat från Jordbruksdepartementet att tillkännagivandet

om behovet av parlamentarisk insyn och medverkan i den pågående processen

hittills har beaktats genom att en särskild kontaktgrupp med ledamöter

från miljö- och jordbruksutskottet har ingått i beredningen i samband med

EU-förhandlingarna om reformeringen av CAP samt i beredningen av frågan

om implementeringen av beslutet i Sverige.

Arbetsgruppen har den 17 februari 2004 redovisat sina slutsatser och

förslag i departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s

jordbruksreform i Sverige. I samband med att promemorian presenterades

meddelades att regeringen, efter det att den till riksdagen har redovisat

sitt ställningstagande över förslaget, senast den 1 augusti kommer att

meddela EG-kommissionen hur reformen kommer att genomföras i Sverige.

Förslaget innebär att samtliga vegetabiliestöd och cirka hälften av

djurbidragen skall fördelas ut lika på all mark, även naturbetesmark. Många

djurproducenter föreslås erhålla stödrättigheter med ett högre värde genom

att cirka hälften av extensifieringsbidraget och amkobidraget föreslås

fördelas till de producenter som hade dessa bidrag under perioden 2000-2002.

Utgångspunkten för regionindelningen är de nuvarande sex arealstödsregionerna.

Produktionsstöden föreslås frikopplas från produktionen. Under en

anpassningsperiod, längst till år 2009, bör dock 75 % av handjursbidraget

kopplas till produktionen.

Förslaget bereds i Jordbruksdepartementet. Utskottet har inhämtat att

regeringen i april 2004 avser att presentera sina överväganden i en

skrivelse till riksdagen. Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ268

(m) yrkande 1, 2002/03:MJ338 (s), 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 2, 3 och

13, 2002/03:K432 (fp) yrkande 13, 2002/03:L247 (m) yrkande 7 och 2002/03:U324

(mp) yrkande 7 i denna del, motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkandena 3 och

35, 2002/03:N266 (fp) yrkande 9, 2003/04:MJ244 (c) yrkande 1, 2003/04:MJ285

(c) yrkande 1, 2003/04:K416 (kd) yrkande 40, 2003/04:L353 (m) yrkande 8

och 2003/04:U351 (kd) yrkande 7, motionerna 2003/04:MJ333 (kd) yrkande 2,

2003/04:MJ345 (s), 2003/04:MJ374 (v) yrkandena 1-7, 2003/04:MJ399 (kd)

yrkande 2, 2003/04:MJ411 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkandena

2-4, det senare i denna del, och yrkande 20, motionerna 2003/04:MJ432

(fp) yrkandena 1 och 3, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 2 och 2003/04:MJ473 (c)

yrkande 1 med denna redovisning och i avvaktan på resultatet av det arbete

som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller behovet av löpande analys och prövning av politiken

konstaterar utskottet att det gjorts en omvärldsanalys i samband med

arbetsgruppens arbete för genomförandet av jordbruksreformen. Utskottet har

även inhämtat att det även i samband med framtagandet av ett nytt

landsbygdsprogram kommer att genomföras konsekvensanalyser. Sådana analyser

sker löpande i samband med förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken

och i samband med att förändringar införlivas i svensk lagstiftning.

Utskottet anser inte att riksdagen bör göra några uttalanden i enlighet

med de framförda förslagen om löpande konsekvensutredningar, konsekvensanalyser,

prognosområden, m.m. med anledning av arbetet med reformeringen av den

gemensamma jordbrukspolitiken (jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 31). Motionerna

2002/03:MJ424 (kd) yrkande 2, 2003/04:MJ333 (kd) yrkandena 3 och 4,

2003/04:MJ399 (kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 18 avstyrks.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motionerna

2002/03:MJ268 (m) yrkande 2, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ487

(c) yrkande 1, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 och 2003/04:N330 (kd) yrkande

9 om att jord- och skogsbruket har stor betydelse för kultur- och

miljöbevarandet på landsbygden, att svensk jordbrukspolitik bör syfta till

att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och att jordbruket

har del i omställningen mot ett ekologiskt hållbart samhälle. Utskottet

har tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 103) att inriktning och syfte

med de stöd som på lång sikt skall främja en ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling inom jordbruket och på landsbygden beslutats av riksdagen vid

behandling av bl.a. proposition 1997/98:142 Riktlinjer för Sveriges arbete

med jordbruks- och livsmedelspolitiken inom Europeiska unionen (bet.

1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241). En hållbar jordbruks- och

livsmedelsproduktion

skall främjas genom bl.a. konkurrenskraftiga företag, höga etiska krav på

djurhållningen, landsbygdsutveckling och regionala åtgärder. Utskottet

uttalade att åtgärder för att utveckla landsbygden bör anpassas till

nationella och regionala förhållanden inom ramen för ett gemensamt regelverk.

Vidare framhölls att jordbrukets strukturförändringar samt livsmedelsindustrins

och andra näringars utveckling av ekonomiska, miljömässiga och sociala

skäl även i fortsättningen bör stödjas i de ekonomiskt minst utvecklade

regionerna. Utskottet framhöll också att finansieringen i första hand bör

delas mellan gemenskapen och berört medlemsland men att skäl också kan

finnas för enbart nationell finansiering.

Det finns ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka

till att stärka den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av

landsbygden. Syftet är att åtgärderna skall underlätta och främja en

diversifiering av näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig

användning av de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen

och skogsbruket och därtill knutna verksamheter inte längre behöver

utnyttja. Det övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning,

tillväxt och bosättning på landsbygden (jfr bet. 2001/02:MJU15 s. 48).

Enligt utskottets bedömning är syftet med motionerna 2002/03:MJ268 (m)

yrkande 2, 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ487 (c) yrkande 1,

2003/04:MJ399 (kd) yrkande 1 och 2003/04:N330 (kd) yrkande 9 med det

anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena bör därmed lämnas utan

vidare åtgärd.

Konkurrensvillkor

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till utskottets uttalanden om att en gemensam politik med

likartade konkurrensvillkor skall gälla för den gemensamma marknaden

avstyrks ett antal motioner om förutsättningarna och konkurrenssituationen

inom jordbruket.

Jämför reservation 7 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Moderaterna framhåller i motion 2002/03:MJ268 (m) yrkande 10 om livskraftiga

jordbruksföretag och likvärdiga konkurrensförutsättningar för svenskt

jordbruk att jordbruksföretagen bör ses som enskilda företag med sin styrka

just i produktionsuppgiften. Enligt motion 2003/04:MJ435 (m) yrkande 1

bör de enskilda företagen inte generellt sett vara beroende av regionalpolitiska

eller miljömässiga beslut. Däremot är det viktigt att jordbrukarna får

ersättning för utförda tjänster som baseras på allmänt intresse, och här

utgör miljöersättningarna ett bra exempel på sådant utfört miljöarbete i

det allmännas tjänst. Även i motion 2002/03:MJ356 (m) yrkandena 1 och 2

framhålls vikten av att svenskt jordbruk kan konkurrera på lika villkor

med jordbruket i EU-länder och vikten av att ge lantbruket reella

lönsamhetsvillkor. I motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ476

(m) yrkande 1 framhålls betydelsen av ett livskraftigt skånskt jordbruk.

I motionerna 2002/03:MJ206 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ411 (c) yrkande 1 och

2002/03:N340 (c) yrkande 5 anförs i fråga om lika konkurrensvillkor för

det svenska jordbruket och om behovet av att låta svenska bönder konkurrera

på samma villkor. Det finns egentligen inga genvägar till att bevara ett

öppet landskap. Sveriges bönder måste få samma villkor som sina kolleger

inom EU. Jordbruket är grunden för det öppna landskapet, den biologiska

mångfalden och de kulturhistoriska värdena. EU:s miljö- och landsbygdsprogram

har stor betydelse för odlingslandskapet och för att de biologiska värdena

skall kunna tillvaratas. Enligt motion 2002/03:MJ296 (c) bör jord- och

skogsbruket i Kalmar län få bättre villkor.

Folkpartiet anför i kommittémotionerna 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 17 och

2003/04:MJ431 (fp) yrkande 12 om åtgärder för att förbättra lantbrukets

konkurrenssituation att det är viktigt att svenska bönder ges förutsättningar

att konkurrera på likartade villkor som andra svenska företagare har som

arbetar i internationell konkurrens. Ett livskraftigt jord- och skogsbruk

som är konkurrenskraftigt är en viktig förutsättning för en levande

landsbygd.

Kristdemokraterna anför i motion 2002/03:N307 (kd) yrkande 11 om

förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i en levande

landsbygd att en kraftfull satsning bör göras för att skapa rimliga och

rättvisa konkurrensvillkor för jord- och skogsbruksnäringen. I motion

2002/03:MJ424 (kd) yrkande 4 framhålls principen att miljöavgifter i

jordbruket bör återgå till näringen för miljöinsatser. Motionärerna välkomnar

att det i budgeten finns medel avsatta för återföring av den skatt som

betalas in på handelsgödsel och bekämpningsmedel för innevarande år.

Principen för återbetalning av miljöavgifter till näringen bör kvarstå

till stöd för utveckling av en mer miljöanpassad jordbruksverksamhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen framhållit att en gemensam politik med

likartade konkurrensvillkor är en förutsättning för att den inre marknaden

också skall fungera när det gäller jordbruksproduktion (se bl.a. bet.

1998/99:MJU7, bet. 2001/02:MJU15 s. 32 och bet. 2003/04:MJU2 s. 108). Det

är EG-kommissionens uppgift att bevaka att nationellt utformade åtgärder

inte snedvrider konkurrensen på denna marknad. Samtidigt kan olika riktade

åtgärder komma i fråga på nationell nivå för att bl.a. möjliggöra insatser

för att förbättra eller bevara miljön och främja en god djurhållning. När

riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med jordbruks-

och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241) anfördes när det gäller möjligheterna att i EU driva

en sådan linje att förutsättningar skapas för jordbrukaren att på likvärdiga

villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt marknad

följande. I likhet med regeringen anser utskottet att ett brett och varierat

utbud av säkra livsmedel till skäliga priser skall främjas genom en reform

av jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU. Detta skall ske med särskilt

avseende på successivt borttagande av EG:s marknadsordningar och en

avveckling av gränsskyddet med hänsyn till internationella åtaganden,

konkurrenskraftiga företag, ökad konsumenthänsyn och högt ställda krav för

djurhållningen.

Utskottet har även uttalat (bet. 2001/02:MJU5 s. 15) att det finns ett

antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka till att stärka

den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet

är att åtgärderna skall underlätta och främja en diversifiering av

näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig användning av

de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen och skogsbruket

och därtill knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja. Det

övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning, tillväxt och

bosättning

på landsbygden.

Jordbruksministern redovisade den 20 februari 2004 i ett interpellationssvar

(2003/04:358) om åtgärder för att främja det svenska jordbrukets

konkurrenskraft att lantbruket är en näring som har stor betydelse för

landsbygdens utveckling och som nu befinner sig i en bekymmersam situation.

Det finns i dag en betydande utvecklingspotential i det svenska jordbruket

som bör utnyttjas i större utsträckning än i dag. En rapport som sammanställts

av LRF Konsult visar på den allvarliga situation som lantbruket befinner

sig i för närvarande. För vissa produktionsgrenar beror den situationen

på konjunktursvängningar, men det förklarar inte allt. Det krävs förändringar

på flera plan för att situationen skall förbättras. Ett tecken på

konkurrensförhållandena är utnyttjande av produktionskvoter. Om utnyttjandet

av kvoter minskar tyder det på att viljan att investera och gå in i sektorn

försämras. Av vegetabiliernas produktionskvoter utnyttjas nära hundra

procent av kvoterna, och utnyttjandet har varit oförändrat de senaste

åren. Sedan 1995 har mjölkleveranserna varit mycket stabila, och den totala

produktionen har hamnat mycket nära landskvoten. Ett undantag är kvotåret

2002/03 då produktionen minskade. Därefter har dock produktionen återigen

ökat. När det gäller nötkreatur har Sverige ett högt kvotutnyttjande.

Mellan 1999 och 2002 har utnyttjandegraden ökat, men det beror till stor

del på minskade kvoter. LRF Konsults rapport indikerade att det råder en

stor spridning av lönsamheten för lantbrukare med samma produktionsinriktning

och produktionsstruktur. Det betyder sannolikt att de individuella

företagarnas prestationer är avgörande för företagens lönsamhet. Det är en

viktig slutsats och visar att det finns stort utrymme för att förbättra

situationen genom olika former av företagsutveckling. Regeringsförklaringen

från den 16 september 2003 understryker vikten av svensk tillväxt och

konkurrenskraft. Regeringen har därvid särskilt betonat vikten av att

Sveriges jordbrukare måste kunna konkurrera på villkor som är likvärdiga

med dem som gäller för övriga Europa. Regeringen har inte ändrat uppfattning

i denna fråga. Den nu beslutade reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

innebär en viss flexibilitet för nationell variation i tillämpningen. Vad

detta innebär för konkurrensen mellan producenter i olika länder är i dag

svårt att förutsäga. Regeringen kommer inom kort att redovisa ett förslag

till genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken i Sverige.

Jordbruksministern anförde beträffande dieselskatten, där det i

regeringsförklaringen i höstas uttalades att jordbruket skall ges likvärdiga

konkurrensvillkor, att en utredning har gjorts inom departementet som

visar på hur det ser ut i likvärdiga konkurrentländer. Det är bara ett

land som över huvud taget inte återför skatten, och det är Österrike. Det

är olika modeller i olika länder och det är viktigt att känna till i det

fortsatta arbetet med att, när statsbudgeten så tillåter, se till att

skatten återförs.

Jordbruksministern redovisade i svar på fråga 2002/03:76 om situationen

för landets bönder att regeringen under några års tid har arbetat för att

lätta på lantbrukarnas s.k. ryggsäck och stärka det svenska jordbrukets

konkurrenskraft. Tidigare har kartavgiften tagits bort och energi- och

elskatten sänkts med ca 300 miljoner kronor. Nu återförs även

gödselmedelsskatterna till jordbruket.

För att ge regeringen stöd i det fortsatta arbetet med att stimulera

utveckling och exportsatsningar inom livsmedelsindustrin gav regeringen i

beslut den 29 januari 2004 Jordbruksverket och Livsmedelsekonomiska

institutet i uppdrag att utvärdera utvecklingen inom och utarbeta underlag

om livsmedelssektorn. Livsmedelsverket skall bl.a. analysera om det finns

brister i marknadens funktionssätt som begränsar en framgångsrik

livsmedelsexport samt hur eventuella brister kan åtgärdas. Jordbruksverket

skall bl.a. analysera den roll som små och medelstora företag har i

utvecklingen av livsmedelshandeln. Uppdraget skall redovisas senast den 1

juni 2004.

När det gäller frågor om dieselskatt och konkurrensvillkor för svenskt

lantbruk gäller (jfr bet. 2002/03:SkU11 s. 19, 21-22) att sedan den 1

juli 2000 omfattas jordbrukssektorn av samma skattelättnader som

tillverkningsindustrin vid förbrukning av el och bränslen.

Skatterna på bekämpningsmedel och gödselmedel infördes båda 1984 (jfr bet.

2003/04:FiU1 s. 227). Genom beslut den 28 juni 2001 tillkallades en

särskild utredare med uppgift att utvärdera skatterna på bekämpningsmedel

och handelsgödsel. I februari 2003 lämnade utredaren sitt betänkande Skatt

på handelsgödsel och bekämpningsmedel? (SOU 2003:9). Utredaren föreslår

att skatten på handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatsen behålls

oförändrad. För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel

föreslås att uttaget av skatt differentieras efter medlens farlighet för

hälsa och miljö. I avvaktan på ett sådant system beslutade riksdagen en

höjning av skatten med 5 kr till 25 kr för varje helt kilo verksam

beståndsdel i bekämpningsmedlet.

Skattenedsättningskommittén (Fi 2001:09) har i betänkandet (SOU 2003:38)

redovisat sitt uppdrag att se över utformningen av nedsättningssystemet

för bl.a. jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna (inklusive

trädgårdsnäringen). Översynen omfattar beskattningen av såväl fossila

bränslen som el. Kommittén hade i uppgift att utreda förutsättningarna

för en annan avgränsning av området för energiskattenedsättning för de

konkurrensutsatta sektorerna än vad som gäller i dag och särskilt beakta

gränsytorna mot andra sektorer samt el- och värmeproduktionen. I uppdraget

ingick även att analysera konsekvenserna för de berörda verksamheterna

när det gäller bl.a. deras konkurrenskraft. Betänkandet har remissbehandlats

och utredningsförslagen övervägs för närvarande i Finansdepartementet

(prop. 2003/04:1, volym 1 s. 212).

Beskattningen av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner ses med förtur

över av Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen har i en

promemoria i februari 2002 i ett preliminärt ställningstagande ansett att

om dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske

till den s.k. uppvärmningsnivån, vilket skulle motsvara sänkt skatt med

62 öre per liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan görs när

utredningen utrett de grundläggande principerna för trafikbeskattningen.

Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande senast den 31 maj 2004.

I svar på fråga 2003/04:341 om jordbrukets skattesituation anförde

jordbruksministern att en reformering av den svenska energibeskattningen är

angelägen för att förbättra miljöstyrningen inom näringslivet. Systemet

skall utformas så att det underlättar möjligheten för framtida skatteväxling

som också omfattar näringslivet. Regeringen planerar att driva arbetet

med en fortsatt reformering av energiskattesystemet skyndsamt med målet

att ett nytt regelverk skall kunna träda i kraft den 1 januari 2005. Som

ett steg i den gröna skatteväxlingens ökade miljörelatering av skattesystemet

lämnades i budgetpropositionen för 2004 bl.a. förslag om en höjning av

skatten på diesel med 10 öre per liter. I samband med detta förslag anför

regeringen att den avser att inför kommande skatteväxling se över i vilken

form kompensation skall ske för höjningar av skatten på diesel avseende

jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner. Det är ännu för tidigt att uttala

sig om hur näringslivets energibeskattning kommer att utformas.

Jordbruksministern kunde därför för närvarande inte lämna något besked om detta.

Riksdagen beslutade vid behandlingen av budgetpropositionen för år 2002

att godkänna förslaget att skatten på bekämpningsmedel och handelsgödsel

skall återföras (prop. 2001/02:1 utg.omr. 23, bet. 2001/02:MJU2, rskr.

2001/02:106 m.fl.). Utskottet uttalade vid riksdagsbehandlingen av 2004

års statsbudget (bet. 2003/04:MJU2) att anslaget 44:6 Återföring av skatt

på handelsgödsel och bekämpningsmedel m.m. används för att återföra

uppburen skatt på bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel i jordbruket

till jordbruksnäringen. Huvuddelen av den återförda skatten används till

åtgärder för att minska växtnäringsförluster från jordbruket och minska

miljöriskerna inom växtskyddsområdet. En mindre del, ca 25 %, av beloppet

återförs kollektivt till jordbruksnäringen för bl.a. forskning, informations-,

utbildnings-, rådgivnings- och utvecklingsinsatser med syfte att främja

hållbara produktionsmetoder inom jordbruket och trädgårdsnäringen.

Utskottet utgår från att den redovisade principen om likartade konkurrensvillkor

för den inre marknaden också skall genomsyra det fortsatta arbetet på

området samt att EG-kommissionen fortsatt bevakar att nationellt utformade

åtgärder inte snedvrider konkurrensen på marknaden. Mot bakgrund av det

anförda är utskottet inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens

sida med anledning av motionerna 2002/03:MJ206 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ268

(m) yrkande 10, 2002/03:MJ296 (c), 2002/03:MJ356 (m) yrkandena 1 och 2,

2002/03:MJ411 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 17, 2002/03:MJ424

(kd) yrkande 4 och 2002/03:MJ429 (m) yrkande 1 samt motionerna 2002/03:N307

(kd) yrkande 11, 2002/03:N340 (c) yrkande 5, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande

12, 2003/04:MJ435 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ476 (m) yrkande 1. Motionerna

bör lämnas utan vidare åtgärd.

.

Fågelnäringen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår att motioner (s, m, kd, c) om konkurrensvillkoren för

svensk fågelnäring lämnas utan vidare åtgärd med hänvisning till pågående

arbete med frågorna. Jämför reservation 9 (m, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ312 (kd) anförs att regeringen inte har lyckats förhindra

en utveckling som innebär att livsmedelsproducenter utomlands nu tillsätter

s.k. saltlake i kyckling, vilket innebär att man kan komma förbi den

obligatoriska salmonellakontrollen. Genom att tillsätta saltlake klassas

kycklingen som köttberedning och kan vid införsel till Sverige kringgå

kravet på salmonellakontroll. Enligt undersökningar från Livsmedelsverket

innehåller en tredjedel av de importerade köttberedningarna salmonella.

Även i motionerna 2003/04:MJ320 (m) och 2003/04:MJ403 (m) yrkande 1

framhålls behovet av likvärdiga konkurrensvillkor för svensk fågelnäring.

I dag hotas svensk fågelproduktion av en stark importökning av fågelkött.

Svensk kalkonuppfödning är i farozonen. Även svensk kycklinguppfödning

kan komma att få problem. En stark djuromsorg innebär merkostnader. Den

under senaste året ökande importen av kycklingkött visar att konsumenterna

inte alltid premierar god djuromsorg. En annan fråga som drabbar den

enskilde uppfödaren är angrepp från s.k. djurrättsaktivister. Åtgärder för

att ge kycklinguppfödningen goda konkurrensmöjligheter efterlyses även i

motion 2003/04:MJ454 (s). För att svensk uppfödning med god djuromsorg

inte skall slås ut måste svenska uppfödare få villkor som liknar dem i

konkurrentländerna. Enligt motion 2003/04:MJ362 (c) måste kalkonuppfödarna

i vårt land kunna konkurrera på lika villkor som i våra grannländer. De

svenska kalkonuppfödarna kan inte fortsätta sin produktion av kalkoner i

vårt land, på grund av att kraven är strängare här än i Danmark. Detta

innebär att priset också blir något högre.

Utskottets ställningstagande

Jordbruksministern anförde den 11 februari i svar på fråga 2003/04:706 om

krav på ursprungsmärkning av importerat fågelkött att det inte är

obligatoriskt att ange ursprunget för fågelkött, men märkningsdirektivet säger

att ett livsmedels ursprung måste anges om det skulle vilseleda konsumenten

ifall en sådan uppgift utelämnas. Märkningsdirektivet ställer också krav

på att märkningen skall vara korrekt. Det finns i dag inget som hindrar

till exempel butiker eller restauranger från att frivilligt ange varifrån

köttet härstammar. Redan i dag skall butiker och restauranger vid förfrågan

kunna svara på frågan i vilket land köttet är producerat. Märkning av

livsmedel är ett harmoniserat område inom EU, och Sverige kan inte agera

på egen hand genom att införa strängare regler. Ur ett WTO-perspektiv kan

vi inte heller införa regler som enbart gäller importerade livsmedel,

utan samma krav på obligatorisk märkning av ursprung måste i så fall gälla

även svenskt fågelkött. Genom våra salmonellagarantier kan Sverige se

till att det obehandlade fågelkött som kommer in till Sverige har provtagits

med avseende på salmonella enligt fastställda rutiner och att ingen

salmonella hittats i köttet. Beträffande kycklingprodukter med hög vattenhalt

pågår arbete i EU. Kommissionen har enligt beslut i Ständiga kommittén

för livsmedelskedjan och djurhälsa förbjudit all import till EU av

icke-värmebehandlat fågelkött från Thailand och andra länder som drabbats av

fågelinfluensa.

I svar på interpellation 2003/04:185 om villkoren för svensk kycklingnäring

anförde jordbruksministern att den svenska slaktkycklingsnäringen är en

viktig del av vår inhemska matproduktion. Produktionen kännetecknas av

hög kvalitet, vilket bl.a. innebär god standard när det gäller djurskydd

och smittskydd. Näringen har själv varit drivande när det gäller att ta

fram det unika djuromsorgsprogrammet som har resulterat i en god fothälsa.

Det är också viktigt för kycklingnäringen att det finns ett gott

näringslivsklimat i landet. För att vi i Sverige skall ha uthållig tillväxt

är det av avgörande betydelse att vi har starka och livskraftiga företag.

Regeringen har därför bl.a. avsatt medel för ett nationellt program för

att skapa bättre entreprenörsklimat, bidra till positiva attityder till

entreprenörskap och företagande samt öka företagandet. Sverige har,

tillsammans med Finland, en unik situation vad gäller salmonellasmitta. I

den svenska livsmedelsproduktionen finns mervärden som exempelvis hög

kvalitet, säkerhet, miljöhänsyn och etiska värden. Detta budskap måste

förmedlas till konsumenterna för att de skall kunna göra medvetna val.

Näringen och handeln har en viktig uppgift när det gäller att i sin

marknadsföring ge konsumenterna upplysning om hur kyckling produceras

eftersom mervärdena i produktionen utgör försäljningsargument. När det gäller

energiskatter, gödselmedelsavgifter och bekämpningsmedelsavgifter pågår

inom Regeringskansliet ett analysarbete som beräknas vara klart under

våren.

Jordbruksministern har också i ett svar på frågorna 2003/04:347och 348

redogjort för framtiden och konkurrenssituationen för svensk kycklingnäring.

Det är viktigt för kycklingnäringen att det finns ett bra näringslivsklimat

i landet. Grunden är en ekonomisk politik för stabilitet och sunda offentliga

finanser. Den svenska slaktkycklingnäringen är en viktig del av vår

inhemska matproduktion. Produktionen kännetecknas av hög kvalitet, vilket

bl.a. innebär god standard när det gäller djurskydd och smittskydd.

Det finns inga gemenskapsregler om djurslaget slaktkyckling, men utskottet

har inhämtat att det inom EG-kommissionen pågår arbete med att utforma

sådana regler. Sverige deltar i en expertgrupp som kommissionen anlitat

och som hjälpt kommissionen med att utarbeta ett utkast till förslag om

slaktkycklingregler för EU. Sveriges målsättning med arbetet har varit

att försöka få förslaget att likna de svenska reglerna så mycket som

möjligt, både av djurskyddshänsyn och av konkurrenshänsyn.

Utskottet har även inhämtat att i ett pågående projekt i Regeringskansliet

analyseras förutsättningarna för lantbruksföretagande. Syftet är att

identifiera framtida behov av insatser och styrmedel som främjar utveckling

och tillväxt samt lämna förslag som gynnar företagandet, bl.a. rörande

regelverk och förenklingar.

Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ312 (kd), 2003/04:MJ320 (m),

2003/04:MJ362 (c), 2003/04:MJ403 (m) yrkande 1 och 2003/04:MJ454 (s)

lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som

anförts.

Småskalig livsmedelsproduktion

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om avgiftssättning för tamboskapsslakt samt

lokal och regional livsmedelsproduktion (v), ett samlat program för en

ökad småskalig livsmedelsproduktion (c) och om förbättringar på området

för småskalig slakteriverksamhet (kd). Även en motion om investeringsstöd

för djurtransporter (kd) avstyrks.

Jämför reservationerna 10 (fp, kd), 11 (v, mp), 12 (kd, c) och 13 (v, mp).

Motionerna

Enligt Vänsterpartiets motion 2003/04:MJ335 (v) yrkande 2 bör regeringen

se över de taxor som är kopplade till de olika klassningsreglerna i syfte

att underlätta för de småskaliga slakterierna och även se hur lokala

initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas.

I dag finns knappt 50 småskaliga slakterier som står för mindre än 1 %

av den totala slakten. Tillsynsavgiften baseras på den tid tillsynen tar

i anspråk inklusive de resor som krävs för att komma till objektet. I

motionens yrkande 4 anförs att det behövs en översyn av de regelverk som

finns inom jordbrukssektorn och ett syfte bör vara att i högre grad

möjliggöra lokal och regional livsmedelsproduktion. Eldrimner är ett

resurscentrum som erbjuder stöd och utbildning till företagare som vill satsa

på småskalig livsmedelsförädling. Genom dess initiativ hålls produktionen

i gång och arbetstillfällen och optimism skapas.

Enligt motion 2003/04:N328 (c) yrkande 19 bör regeringen ta initiativ

till ett samlat program för en ökad småskalig livsmedelsproduktion i samråd

med företrädare för hushållningssällskap, lantbrukarnas organisationer

och regionala företrädare. Kristdemokraterna anför i motionerna 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 2 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20 att regeringen skyndsamt

bör lägga fram förslag om småskalig slakteriverksamhet för att åstadkomma

förbättringar på området. För närvarande finns i Sverige mobila slakterier

i bruk endast för slakt av renar. Sverige bör inom EU driva att reglerna

tydliggörs så att mobil slakt inte förhindras. I betänkandet (SOU 2003:6)

Kännande varelser eller okänsliga varor görs bedömningen att mobil slakt

i första hand skulle vara aktuellt för svin, får och fjäderfä. För mobil

slakt bör gälla djurskyddskrav som för annan slakt. Ekonomiska bidrag bör

inom befintligt regelsystem införas till mobila slakterier, gårdsnära

slakterier, slaktbodar och andra lösningar som minskar djurtransporterna.

Motionärerna påtalar i motion 2002/03:MJ429 (m) yrkande 3 vikten av att

värna skånsk livsmedelsproduktion. Vid sidan av framgångsrika lantbruksföretag

krävs en framgångsrik livsmedelsindustri. Den samverkan som finns mellan

företagen och t.ex. Skånes Livsmedelsakademi, Sveriges lantbruksuniversitet

på Alnarp och universiteten i Öresundsregionen är starka drivkrafter för

skånsk livsmedelsproduktion.

Investeringsstöd bör enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 4 ges till

åtgärder som minskar djurtransporternas längd. För att styra bort från

stordriften och de långväga djurtransporterna är det på kort sikt nödvändigt

att införa investeringsstöd för sådana åtgärder som minskar transporternas

längd. Sådant stöd bör också kunna utbetalas till uppfödare som genomför

åtgärder för att minska djurens obehag i samband med transporter.

Utskottets ställningstagande

Allmänt

Utskottet har tidigare uttalat (bet. 2003/04:MJU2 s. 106) att det finns

ett ökat intresse för småskalig lokal och regional livsmedelsproduktion

både bland konsumenterna och inom livsmedelsbranschen. En rad projekt för

att främja en småskalig livsmedelsproduktion har genomförts i olika delar

av landet. Enligt regeringen visar dessa projekt att det finns en betydande

outnyttjad tillväxtpotential i sådan verksamhet. Genom att förädlingen

sker närmare producenten stannar det mervärde som förädlingen medför kvar

på den lokala nivån.

Jordbruksministern anförde den 9 april 2003 i svar på fråga 2002/03:750

att den småskaliga livsmedelsproduktionen utgör en viktig del av den

levande landsbygden. Den bidrar aktivt till att underlätta och främja en

diversifiering av näringslivet på landsbygden samt till en stärkt

konkurrensförmåga för jordbruksföretagen. Konsumenternas ökande efterfrågan

är den viktigaste förutsättningen för den småskaliga livsmedelsproduktionen.

I april 2002 anförde utskottet (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det finns

ett antal av EU medfinansierade åtgärder som skall medverka till att stärka

den ekonomiskt och socialt hållbara utvecklingen av landsbygden. Syftet

är att åtgärderna skall underlätta och främja en diversifiering av

näringslivet på landsbygden genom en ny och konkurrenskraftig användning av

de resurser och den kompetens som livsmedelsproduktionen och skogsbruket

och därtill knutna verksamheter inte längre behöver utnyttja. Det

övergripande målet är att främja fortsatt sysselsättning, tillväxt och

bosättning

på landsbygden. I denna satsning ingår att stärka lokal och småskalig

livsmedelsproduktion samt satsningar inom exempelvis landsbygdsturism. De

stöd inom miljö- och landsbygdsprogrammet som direkt kan bidra till lokal

och småskalig livsmedelsproduktion är investerings-, vidareförädlings-

kompetensutvecklings- och projektstöd. Programmet ingår i den gemensamma

jordbrukspolitiken och styrs av EU:s förordningar. För programperioden

åren 2000-2006 fokuserar Jordbruksverket mer på målen med stöden vid

prioriteringen bland ansökningar i stället för att fördela stöden till så

många som möjligt inom en bransch. Stödet är inriktat på innovation och

småskalig livsmedelsförädling. Utöver miljö- och landsbygdsprogrammet

görs andra satsningar på småskalig och lokal livsmedelsproduktion genom

program och gemenskapsinitiativ inom ramen för strukturfonderna, såsom

Leader-plus och mål 1.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik

- resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 105) anfördes att enligt miljö-

och landsbygdsprogrammet får stöd för förbättrad bearbetning och saluföring

ges i form av bidrag till investeringar som avser förädling eller saluföring

av nöt-, gris-, får- och lammkött, kött från hägnat vilt, mjölk- och

mjölkprodukter, ägg och fågelkött, spannmål, oljeväxter, grönsaker, frukt

och bär m.m. Den högsta andel stöd som får lämnas varierar mellan regioner

och investeringens omfattning. Det angivna målet för åtgärden är att främja

en konkurrenskraftig förädlingsindustri. Det specifika målet som det

uttrycks i miljö- och landsbygdsprogrammet är att främja varaktiga nya

avsättningsmöjligheter för högförädlade produkter. Stöd skall riktas till

innovativa satsningar på nya marknader och produkter samt till småskalig

livsmedelsförädling. Det operativa målet är att stödet under programperioden

skall ha medverkat till att minst 1 miljard kronor har investerats i ny

konkurrenskraftig förädling av råvaror från jordbruket och trädgårdsnäringen

med tonvikt på småskalig verksamhet. Stödet skall medverka till minst

1 500 nya eller bibehållna arbetstillfällen under programperioden.

Vidare redovisades att åtgärdens inriktning och omfattning följer de

uppställda målen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Samtliga beviljade

stöd lämnas till småskaliga företag och/eller till innovativa investeringar.

De totala investeringskostnaderna för investeringar med stöd uppgår

hittills till 850 miljoner kronor. Utskottet konstaterar att enligt

regeringens sammanfattande bedömning har den avsedda förändringen av stödets

inriktning till att i första hand främja småskalig livsmedelsförädling

och innovationer genomförts och uppfattas som positiv. Preliminära

bedömningar från Jordbruksverket tyder på att de avsedda

sysselsättningseffekterna

av stödet troligen kommer att uppfyllas.

Småskaliga slakterier m.m.

Utskottet redovisade vid behandlingen av årets budgetproposition (bet.

2003/04:MJU2 s. 52) att Livsmedelsverket år 2003 tilldelades ett extra

anslag om 10 miljoner kronor genom beslut i riksdagen med anledning av en

motion (s, v, mp) med förslag bl.a. härom. Utskottet välkomnar regeringens

förslag att fr.o.m. år 2004 öka verkets resurser med 7 miljoner kronor

och konstaterar att anslagsökningen syftar till att bl.a. främja den

småskaliga slakten, främja det fortsatta EU-arbetet inom livsmedelsområdet

samt förstärka det viktiga forsknings- och utvecklingsarbetet.

Minimikraven för miljö, hygien och djurskydd utgörs av de regler som anges

i EG:s direktiv på berörda områden (jfr bet. 2000/01:MJU12). På miljöområdet

har direktivens regler inarbetats i miljöbalken och de författningar som

har beslutats med stöd av balken. Direktivens hygienbestämmelser återfinns

främst i Livsmedelsverkets föreskrifter och allmänna råd. Frågor om

köttbesiktning, krav på livsmedelslokaler, tillsynsavgifter m.m. regleras

i huvudsak i livsmedelslagen (1971:511). Detaljföreskrifter utfärdas av

regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

I april 2002 redovisades (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det inom EU pågår

arbete med ett förslag till uppdatering och i vissa fall ändring av de

gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion. Förslaget syftar till

att samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande regelverket. För

livsmedel av icke-animaliskt ursprung föreslås inga större förändringar.

För primärproduktionen blir det dock en skärpning, då detta område inte

tidigare generellt reglerats. Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung

är syftet att minska detaljregleringen och antalet rättsakter. De nya

förslagen skall innehålla de mål man vill uppnå och inte i onödan

detaljreglera exakt vilken teknisk lösning som skall användas för att uppnå

målet. Krav på företagen att tillämpa kvalitetssystemet HACCP (Hazard

Analysis and Critical Control Point system) enligt rådets direktiv 93/43/EEG

om livsmedelshygien samt på att ha egentillsyn skall vidare garantera att

säkra livsmedel levereras till konsumenten. Större ansvar läggs på den

som producerar eller hanterar råvaran eller livsmedlet. Intentionen i

förslaget är inte att lätta på reglerna. Förslaget innehåller i stället

för småföretagare intressanta komponenter såsom att dagens system med två

nivåer av godkännande, varav en nivå innebär att producenten godkänns för

att sälja produkten enbart på den lokala marknaden, försvinner. Krav kommer

att införas på att samtliga anläggningar skall uppfylla kraven i regelverket

och därmed få sälja sina produkter inom hela den inre marknaden.

Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket

att bedöma och förbereda de nationella anpassningar och eventuella undantag

som behöver göras från det nya hygienregelverket för att utvecklingen av

mobil slakt, småskalig slakt och småskalig livsmedelsförädling skall

underlättas. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 31

december 2004.

Utskottet har inhämtat att Sverige under förhandlingarna om det s.k.

hygienpaketet, 10427/00 KOM(2000)438 slutlig och 10987/02 KOM(2002)377

slutlig, varit drivande i frågan om att tillåta mobil slakt. Den gemensamma

ståndpunkt som rådet antagit (12133/03) innebär att mobil slakt är tillåten

för samtliga djurslag under förutsättning att de mobila slakterierna

uppfyller samma krav som stationära slakterier. Förslaget innebär att

medlemsstaterna har möjlighet att medge undantag i beslut som skall notifieras

kommissionen. Förslaget kommer under våren 2004 att behandlas av EU-parlamentet

i en andra läsning.

I 2004 års regleringsbrev uppdrog regeringen åt Livsmedelsverket att senast

den 15 mars 2004 redovisa till regeringen vilka åtgärder som vidtagits

för att det system för avgiftssättning för tamboskapsslakt som verket

föreslagit i en skrivelse till regeringen den 14 november 2002 skall kunna

tillämpas från den 1 april 2004. Bakgrunden till uppdraget är att regeringen

genom beslut den 12 september 2002 uppdrog åt Livsmedelsverket att se

över avgiftssättningen för veterinära besiktningar och kontroller vid

tamboskapsslakterier. Livsmedelsverket redovisade uppdraget den 14 november

2002 och anför i rapporten att besiktningskostnaden, uttryckt per kilo

kött, är betydligt högre för småsakliga slakterier och renslakterier

jämfört med storskaliga slakterier. Detta förklaras delvis av att

Livsmedelsverket har fast placerad personal vid de stora slakterierna medan

besiktningsveterinären reser till de mindre slakterierna för besiktning

före och efter slakt. I nuvarande avgiftssystem får de mindre slakterierna

stå för alla kostnader som är förknippade med veterinärens resor till och

från slakteriet. Verket beskriver i rapporten huvuddragen i ett förändrat

avgiftssystem som ligger i linje med de förutsättningar som regeringen

beskrivit i uppdraget. Enligt rapporten skall det nya systemet innebära

sänkta kostnader motsvarande i genomsnitt 45 % för de mindre slakterierna.

Livsmedelsverket betonar i rapporten att det är nödvändigt att ytterligare

analysera konsekvenserna av det förändrade avgiftssystemet innan ett nytt

avgiftssystem kan införas.

Utskottet konstaterade redan i februari 2001 (bet. 2000/01:MJU12) att

Livsmedelsverket fått i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket göra

en konsekvensanalys av förslagen i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige

(SOU 1998:61), särskilt vad gäller ett nytt avgiftssystem.

När det gäller de i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 4 framförda

synpunkterna om att investeringsstöd bör ges till åtgärder som minskar

djurtransporternas längd vill utskottet redovisa att investeringsstödet inom

miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordning (2000:577) om stöd

för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder. Enligt 1 kap. 3 § i

förordningen utgår investeringsstöd till jordbruks-, trädgårds- och

renskötselföretag. Stöd får enligt 4 kap. 1 § lämnas i form av bidrag till andra

investeringar i fasta anläggningar än köp av mark till den som driver ett

jordbruks-, trädgårds- eller renskötselföretag. Enligt kapitel 9.3 i miljö-

och landsbygdsprogrammet bör särskild prioritet ges miljöinvesteringar

med syfte att förbättra djurens välfärd, livsmedelshygienen, natur- och

kulturmiljön samt arbetsmiljön.

Utskottet konstaterar att de aktuella frågeställningarna utretts under

lång tid. Mot bakgrund av vad som anförts och den utredning som pågår

finner emellertid inte utskottet skäl att nu föreslå något uttalande av

riksdagen. Motionerna 2003/04:MJ335 (v) yrkande 2, 2003/04:MJ367 (kd)

yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20 bör lämnas utan åtgärd.

Förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion

I februari 2001 begärde riksdagen med anledning av motionsförslag att

regeringen för riksdagen skulle redovisa förslag till åtgärder som bl.a.

syftar till en förenkling av regelverket och skapar bättre förutsättningar

för lokal och småskalig livsmedelsproduktion och främjar etablering av

nya företag inom området (bet. 2000/01:MJU12 s. 14, rskr. 2000/01:159).

Utskottet anförde att regeringen i det fortsatta arbetet bör ägna särskild

uppmärksamhet åt den småskaliga livsmedelsproduktionen. I en allmän översyn

av förutsättningarna för den småskaliga livsmedelsproduktionen skall enligt

utskottets mening även de synpunkter på ett förändrat regelverk för mobila

slakterier som förs fram i ett flertal motioner få sin belysning.

Utskottet behandlade i april 2002 motioner som rörde småskalig

livsmedelsproduktion och redovisade då (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att regeringen

genom beslut den 8 mars 2001 givit Livsmedelsverket i uppdrag att kartlägga

och analysera förutsättningarna för lokal och regional livsmedelsproduktion

och att Livsmedelsverket redovisat sitt uppdrag i september år 2001 i

rapport 17-2001 Lokal och regional livsmedelsproduktion - Kartläggning,

analys och förslag till åtgärder. Utskottet anförde att Livsmedelsverket

i de sammanfattande slutsatserna anför att majoriteten av de små företagen

tycks bekymra sig relativt lite om livsmedelslagstiftningens regelkrav

och att livsmedelslagstiftningen i sig inte tycks vara en särskilt betungande

börda på regional och lokal produktion. Utskottet erinrade om regeringens

uppdrag att återkomma med förslag som kan förbättra förutsättningarna för

den småskaliga livsmedelsproduktionen och förutsatte att frågorna tas upp

i samband med översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002.

Livsmedelsverket fick i 2002 års regleringsbrev i uppdrag att under år

2002 påbörja och i största möjliga utsträckning genomföra de förändringar

av verkets föreskrifter samt de åtgärder avseende t.ex. former för dialog

med representanter för småskalig verksamhet som föreslås i Livsmedelsverkets

nyss nämnda rapport 17-2001. Syftet med förändringarna och åtgärderna var

att förbättra villkoren för småskalig livsmedelsproduktion.

Livsmedelsverket redovisade vidtagna åtgärder i årsredovisningen för år

2002 och anförde att Livsmedelsverket har behandlat de ändringar av

föreskrifterna som förslås i verkets tidigare nämnda rapport 17-2001 Lokal

och regional livsmedelsproduktion - Kartläggning, analys och förslag till

åtgärder. Ett förslag berörde bestämmelserna för hantering av livsmedel

på annat ställe än i livsmedelslokal. En ändring av reglerna har beslutats.

De nya reglerna ger en flexibel lagstiftning baserad på riskbedömning

och med ett större sortiment livsmedel som inte kräver tillstånd vid

tillfällig hantering. Det andra förslaget gällde att i generella termer

definiera begreppet "enskilt hushåll". Eftersom regler för "enskilt

hushåll" nämns i EG:s pågående arbete med förordning om livsmedelshygien

har verket begärt att få skjuta på detta uppdrag. Livsmedelsverket har

bistått jordbruksministern vid möten om småskalig livsmedelsproduktion på

sju platser i landet. Syftet med mötena var att sprida information om

förslagen i verkets nyss nämnda rapport om regional och lokal

livsmedelsproduktion samt att inhämta synpunkter från lokala producenter. I

årsredovisningen anförs också att verket har stöttat Lantbrukarnas Riksförbund

som har utarbetat en handbok för småskalig livsmedelsproduktion. Handboken

är tänkt som en lättförståelig introduktion till livsmedelslagstiftningen.

I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 23 s. 83)

redovisas att Jordbruksverket i december 2001, enligt uppdrag från regeringen,

lämnade förslag till förändringar av befintliga åtgärder inom miljö- och

landsbygdsprogrammet. Efter remissbehandling och beredning överlämnade

regeringen i juni 2002 ett ändringsförslag till EG-kommissionen. Kommissionen

godkände de föreslagna ändringarna av programmet genom beslut den 6

november 2002. Ändringarna omfattar bl.a. en höjning av stödnivån till

åtgärden Kultur- och naturmiljöer i renskötselområdet och en justering av

stödvillkoren när det gäller åtgärden för skyddszoner. I övrigt genomfördes

ändringar av främst administrativ karaktär.

I samband med behandling av motioner rörande småskalig livsmedelshantering

i november 2003 erinrade utskottet (bet. 2003/04:MJU2 s. 107) återigen om

uppdraget till regeringen.

När det gäller den fråga som tas upp i motion 2002/03:MJ429 (m) yrkande

3 har utskottet tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 106) att

Jordbruksdepartementet deltar i ett delprojekt till Öresund Science Region,

som för närvarande finansieras med EU-medel som ett s.k. interreg-projekt.

Projektet administreras genom Öresundsuniversitetet och är ett frivilligt

samarbete mellan elva universitet och högskolor på båda sidor av Öresund

i Skåne och på Själland. Arbetet i delprojektet, Öresund Food Network,

omfattar även t.ex. Sveriges lantbruksuniversitet. Målet för verksamheten

är att skapa synergieffekter genom att dra nytta av universitetens,

branschernas och de enskilda företagens samlade kunskap, forskning och

utbildning i ett starkt kompetenscentrum inom livsmedelsområdet och att

skapa nätverk mellan offentlig och privat forskning inom strategiska

områden. Syftet är också att stödja samarbete i regionen gällande högre

utbildning, att utveckla kontakten mellan universiteten och näringslivet

i syfte att stärka konkurrenskraften för det livsmedelsindustriella

komplexet i regionen samt att marknadsföra Öresundsregionen som ett ledande

kompetenscentrum inom livsmedelsområdet. I styrelsen för Öresund Food

Network finns svenska och danska företrädare för bl.a. universitet och

näringsliv.

Utskottet har beträffande de frågor som tas upp i motion 2003/04:MJ335

(v) yrkande 4 inhämtat att Eldrimner Resurscentrum för småskalig

livsmedelsförädling är resultatet av ett mångårigt utvecklingsarbete vid

Länsstyrelsen i Jämtlands län. Under de senaste åtta åren har länsstyrelsen

i projektform drivit verksamheten med ett resurscentrum för småskalig

livsmedelsförädling i Ås utanför Östersund. Eldrimner drivs fram till

slutet av 2004 som ett mål 1-projekt. Med medel från regeringen har

Länsstyrelsen i Jämtlands län och Eldrimner Resurscentrum genomfört en

förstudie för att visa hur verksamheten skall utvecklas till ett permanent

resurscentrum för småskalig livsmedelsförädling med hela Sverige som bas.

Förslaget Nya Eldrimner Resurscentrum - en förstudie den 25 juni 2003

bereds i Jordbruksdepartementet.

Den nu lämnade redovisningen ger sammanfattningsvis vid handen att riksdagen

i februari 2001 beslutat ett tillkännagivande om den småskaliga

livsmedelsproduktionen och att utskottet därefter, i april 2002 och november

2003, redovisat riksdagens beslut och förutsatt att regeringen avser att

återkomma med förslag som ytterligare förbättrar situationen för den

småskaliga livsmedelsproduktionen.

Som redovisats ovan uppdrog regeringen i mars 2001 åt Livsmedelsverket

att kartlägga och analysera förutsättningarna för lokal och regional

livsmedelsproduktion, och Livsmedelsverket redovisade sitt uppdrag i

september år 2001. Verket har i årsredovisningen för år 2002 redovisat de

åtgärder som vidtagits med anledning av verkets rapport (17-2001) Regional

och lokal livsmedelsproduktion.

När utskottet i april 2002 erinrade om regeringens uppdrag att återkomma

med förslag som kan förbättra förutsättningarna för den småskaliga

livsmedelsproduktionen förutsatte utskottet att frågorna skulle tas upp i

samband med översynen av landsbygdspolitiken under våren 2002. Någon

redovisning av denna översyn gjordes inte, utan i budgetpropositionen för

år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 23 s. 83) anförs att regeringen i juni

2002 lämnat ett ändringsförslag till EG-kommissionen och att kommissionen

godkänt de föreslagna ändringarna av programmet i november 2002.

Utskottet konstaterar att riksdagen ännu inte fått någon redovisning av

förslag till åtgärder som syftar till en förenkling av regelverket, skapar

bättre förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion och

främjar etablering av nya företag inom området. I regeringens skrivelse

2002/03:75 Redogörelse för behandlingen av riksdagens skrivelser till

regeringen anges att en rapport/handlingsplan om småskalig livsmedelsproduktion

är under utarbetande i departementet. Utskottet förutsätter att regeringen

handlägger dessa frågor utan onödigt dröjsmål och att flera av de synpunkter

som redovisas i motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 3, 2003/04:MJ335 (v)

yrkande 4, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 2, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 20

och 2003/04:N328 (c) yrkande 19 därvid kan beaktas. Utskottet anser det

lämpligt att avvakta resultatet av den fortsatta beredningen och föreslår

att berörda motionsyrkanden nu lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Arealersättning, djurbidrag m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet föreslår i ett tillkännagivande att regeringen bör pröva

möjligheterna att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och

proteinändamål

inom eller utanför stödsystemet. Utskottet avstyrker motioner om arealuttag

(m) och bidrag för export av djur m.m. (mp) med hänvisning till pågående

utredningsarbete. Även en motion om mjölkkvoter (m) avstyrks.

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ216 (m) yrkande 1 bör reglerna för arealuttag

kompletteras. I stora delar av skånska slättbygden liksom i andra delar

av landets slättbygder är tillgången på allemansrättslig mark starkt

begränsad. För tolv år sedan, 1987, infördes i Staffanstorps kommun begreppet

"beträdor", vilket innebär att mark som skulle läggas i träda gräsbesåddes

i fyra meter breda remsor längs fältkanter och uppläts för bl.a. ridning

och promenader. Reglerna för beräkningen av EU:s arealersättning bör ändras.

Enligt reglerna kan mark endast räknas som uttagen (i träda) och berättiga

till arealstöd om den är minst 20 meter bred. Det betyder att nuvarande

regler inte kan användas för denna mark. En spridning av "beträda"-idén

till fler platser, inom och utom Sverige, är önskvärd. Detta skulle vara

både möjligt och troligt om ersättningsreglerna för arealstödet ändrades

så att "beträdor" kunde räknas som uttagen areal och därmed åtnjuta

arealersättning från EU. Riksdagen bör enligt yrkande 2 begära att regeringen

ser över programmet för arealuttag då ett system med "beträdor" skulle

leda till betydande miljövinster inom slättbygdernas odlingslandskap.

Den regionala fördelningen av mjölkkvoterna bör enligt motion 2002/03:MJ294

(m) avvecklas och ersättas med en fri handel av kvoter. Den geografiska

fördelningen av kvoter inom Sverige bör avlägsnas och ersättas av en

nationell marknad för mjölkkvoter.

Enligt motion 2002/03:U324 (mp) yrkande 7 i denna del bör regeringen verka

för att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och övriga bidrag

till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket.

Utskottets ställningstagande

Industrihampodlarna har inför utskottet redovisat uppgifter om odling av

hampa som fibergröda, energigröda och proteingröda och bl.a. anfört

följande. Hampa är en ettårig, tät och högväxande gröda och lämplig att

odla i hela Sverige. Industrihampa har stor tillväxt och konkurrerar ut

annat ogräs. Den är upp till fyra meter hög och ger 20 ton torrsubstans

per hektar. På de hektar mark som har såtts har tillväxten varit mycket

god. Jämfört med salix och skog ger industrihampa 3-5 gånger mer biomassa.

Den har långa fibrer och har tidigare använts för tyg- och reptillverkning

och numera bl.a. för stötupptagande instrumentpaneler i bilar. På senare

tid har odling av hampa återupptagits på många håll i Europa och är en

stödberättigad gröda. I Sverige begränsas odlingen med hänvisning till

folkhälsan och till att det går att dölja illegal odling av hampa med

högre halt av tetrahydrokannabinol, THC, som är den dominerande psykoaktiva

komponenten i cannabis, än den tillåtna inne i odlingarna av industrihampa.

Detta ifrågasätts av representanterna för Industrihampodlarna, främst på

grund av att hampa med högre THC-halt skulle konkurreras ut av den mer

livskraftiga industrihampan.

Industrihampodlarna har vidare anfört att det i dag är tillåtet att odla

hampa endast för fiberproduktion. Förutom fibertillverkning kan industrihampa

användas för framställning av andra produkter, såsom energigröda och

fröoljeprodukter. Hampa bör prövas som energiråvara, och det är angeläget

att få hampan godkänd som energigröda så att den får odlas på s.k. uttagen

areal.

Utskottet har inhämtat att det finns två olika stödsystem för odling av

hampa inom EU, dels arealstöd enligt rådets förordning (EG) nr 1251/1999,

dels för odling som industri- och energigröda på uttagen areal enligt

kommissionens förordning (EG) nr 2461/1999. Sverige har gjort undantag

från det senare, se nedan om undantag från stödsystemet.

Utskottet har inhämtat från Jordbruksverket att för att en odlare skall

vara berättigad till arealstöd för odling av hampa krävs bl.a. att odlaren

hos länsstyrelsen har ansökt om stöd för att odla hampa, att etiketterna

på utsädesförpackningarna sänts in till länsstyrelsen senast en viss dag,

att hampan skördats enligt vissa föreskrifter, att hampan sålts enligt

avtal med en godkänd beredare, att avtalet om beredning sänts in till

länsstyrelsen eller att brukaren, om han själv vill bereda hampan, har

godkänts som beredare. Alla villkoren måste vara uppfyllda för att stöd

skall utbetalas. Hampa är inte godkänd som proteingröda enligt nuvarande

stödsystem. Stöd utbetalas således endast för odling för fiberproduktion.

Det är enligt artikel 24 i förordning (EG) nr 2461/1999 tillåtet för

enskilda medlemsstater att undanta hampa som godkänd industri- och energigröda

på uttagen areal om det anses att råvarorna medför problem som rör kontroll,

folkhälsa, miljö eller straffrätt. Sverige har den 18 mars 2003 notifierat

kommissionen om att landet undantar mjukhampa, oberedd eller rötad, avsedd

för beredning till produkter som inte omfattas av förordning (EG) nr

1763/2000 (Cannabis sativa L.) från det stödsystem som upprättats genom

förordning (EG) nr 2461/1999. I notifieringen redogörs för svensk

narkotikalagstiftning som innebär att hampa (Cannabis sativa) enligt huvudregeln

utgör narkotika i den mening som avses i 8 § narkotikastrafflagen (1968:64).

Som framställning av narkotika räknas också odling av narkotikaväxter.

Regeringen har emellertid i bilagan till förordningen (1992:1554) om

kontroll av narkotika från narkotikadefinitionen undantagit sådan hampa

som avses i rådets förordning (EG) nr 1251/1999 och rådets förordning

(EG) nr 1673/2000 som odlas för fiberproduktion och som odlats efter det

att ansökan om arealstöd för sådan odling enligt rådets förordning (EG)

nr 1251/1999 givits in till behörig myndighet. Undantaget motiveras med

att odling av industrihampa medför stora kontrollproblem på grund av risken

för illegal odling av hampa med högre halt av THC än den tillåtna. Det

anses att det är av stor vikt för den svenska narkotikapolitiken och för

folkhälsan att kunna begränsa och kontrollera den tillåtna odlingen så

långt det är möjligt. Kommissionen har inte haft några invändningar mot

notifieringen.

Bestämmelserna innebär således att i bilagan till narkotikakontrollförordningen

- som stadgar att vid tillämpning av narkotikastrafflagen skall med

cannabis förstås de ovanjordiska delarna av varje växt av släktet Cannabis

- undantas hampa som är av sort som kan berättiga till stöd och som odlas

efter det att ansökan om arealstöd för sådan odling getts in till behörig

myndighet. Rätten att odla hampa har sålunda begränsats till den hampa

som får odlas inom arealstödsystemet. För att odling inte skall klassificeras

som narkotika räcker det enligt föreskrifterna i narkotikakontrollförordningen

med att en ansökan om arealstöd lämnas till länsstyrelsen inom utsatt tid.

Sverige har med hänvisning till folkhälsan undantagit hampa som godkänd

industri- och energigröda på uttagen areal.

Mot bakgrund av det anförda och då särskilt med hänsyn till vad som

redovisats ovan beträffande de eventuella förtjänster som vissa slag av

hampodling kan ha föreslår utskottet att regeringen prövar möjligheterna

att godkänna odling av hampa för energi-, fiber- och proteinändamål inom

eller utom stödsystemet. Vad utskottet anfört bör med stöd av 3 kap. 7 §

riksdagsordningen ges regeringen till känna.

I utredningsbetänkandet Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering

av Miljö- och landsbygdsprogrammet (SOU 2003:105 s. 131) anförs att

utredningen har studerat alternativa ersättningsformer i samband med att

nya möjligheter öppnar sig genom bl.a. CAP-reformen. Tiometersträdor inryms

redan i dag i arealersättningen. I samband med CAP-reformen diskuteras

även möjligheten att införa femmetersträdor kopplade till arealersättningen.

Trädesersättningen är visserligen lägre än miljöersättningen men innebär

en större flexibilitet för jordbrukaren, eftersom denne själv kan styra

åtagandets utformning och längd. Enligt utredningen är ett system med

större flexibilitet tilltalande, men miljönyttan skulle sannolikt bli

mindre än med nuvarande system. De flesta jordbrukare torde nämligen välja

att lägga trädan där marginalkostnaden är som lägst, vilket säkerligen

inte är utmed vattendrag. Utredningen anser därför att nuvarande utformning

bör gälla för ersättningsformen skyddszoner. Utskottet har inhämtat att

utredningsförslaget för närvarande bereds i Jordbruksdepartementet.

Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ216 (m) yrkandena 1 och 2 lämnas

utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det beredningsarbete som

pågår.

När det gäller den fråga som tas upp i motion 2002/03:MJ294 (m) om regional

fördelning av mjölkkvoter har utskottet tidigare redovisat att EG:s

mjölkreglering tillämpas från den 1 januari 1995. Systemet med mjölkkvoter

leder till begränsningar i jordbrukets möjligheter att utveckla sin

konkurrenskraft och därmed skapa långsiktigt livskraftiga jordbruksföretag

(bet. 1999/2000:MJU2). Regeringen arbetar därför tillsammans med flera

medlemsstater för att avveckla kvotsystemet. Så länge systemet kvarstår

bedömer regeringen emellertid att ett system med fri handel med mjölkkvoter

är bäst lämpat att begränsa den negativa påverkan av kvotsystemet och i

stället gynna effektiviteten och konkurrenskraften i mjölkproduktionen.

Enligt

förordning (1999:1319) om mjölkkvoter innebär systemet att handeln med

kvoter är fri men att leveranskvoter får överlåtas eller överföras endast

inom samma region. Stödområdena 1, 2 a, 2 b och 3 enligt förordning

(1996:93) om nationellt stöd till jordbruket i norra Sverige utgör region

1 och övriga landet region 2. Om det finns särskilda skäl får Statens

jordbruksverk medge undantag från regionbegränsningen. EG-kommissionen

redovisade en rapport sommaren 2002 om mjölkkvotssystemet, SEK(2002)789

slutlig. I mjölkrapporten analyserades fyra olika alternativ för ett

fortsatt mjölkkvotssystem (varav ett var kvotavveckling). Baserad på denna

rapport och några diskussioner i rådet under hösten 2002 lade kommissionen

fram sitt stora förslag till CAP-reform i januari 2003, KOM(2003)23 slutlig.

Utskottet konstaterar att ministerrådets beslut om jordbruksreform den 26

juni 2003 innebär att kvotsystemet förlängs t.o.m. den 31 mars 2015. När

systemet med fri handel med mjölkkvoter infördes uttalades att ett system

med fri handel med mjölkkvoter som även fortsättningsvis tar hänsyn till

mjölkproduktionens betydelse för jordbruket i norra Sverige bör införas.

Utskottet finner inte skäl att ompröva det ställningstagandet. Motionen

avstyrks.

Utskottet har flera gånger (bet. 2003/04:MJU2, bet. 2002/03:MJU2) framhållit

vikten av att djurskyddslagen och andra författningar på djurskyddsområdet

efterlevs och att djurskyddet är en fortsatt prioriterad fråga även för

regeringen. I sammanhanget vill utskottet erinra om det uppdrag regeringen

i mars 2001 gav en särskild utredare att kartlägga djurtransporterna inom

EU och vilka faktorer som styr var slakt äger rum m.m. Betänkandet Kännande

varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6) överlämnades i januari 2003

till regeringen och betänkandet bereds i Regeringskansliet. Utskottet

vill även framhålla att regeringen kontinuerligt arbetar med att se över

djurskyddslagen (1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) för att

anpassa reglerna efter djurens behov i så stor utsträckning som möjligt.

I budgetpropositionen uttalar regeringen sin avsikt att återkomma till

riksdagen i frågor om t.ex. kommunal samverkan på djurskyddsområdet. Det

bör tilläggas att en av uppgifterna för den nya Djurskyddsmyndigheten bör

vara att följa och utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen (prop.

2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5, rskr. 2002/03:98).

I departementspromemorian (Ds 2004:11) Förbättrad djurskydds- och

livsmedelstillsynlämnas förslag som syftar till att inom ramen för nuvarande

tillsynsorganisation stärka den lokala livsmedels- och djurskyddstillsynen.

Kommunernas ansvar för statlig tillsynsverksamhet är för närvarande

föremål för en generell översyn i Utredningen om en tydligare och effektivare

statlig tillsyn, Ju 2000:06. Enligt tilläggsdirektiv beslutade av regeringen

den 22 maj 2003 skall utredaren särskilt analysera de för- och nackdelar

som dagens kommunala ansvar för vissa tillsynsuppgifter medför. Vidare

skall utredaren redovisa de effekter som skulle uppstå om de kommunala

tillsynsuppgifterna eller delar av dessa fördes över till länsstyrelserna

och lämna förslag till en framtida organisation. Uppdraget innebär också

att utredaren skall analysera den statliga tillsynsverksamhetens finansiering

och de olikheter i fråga om finansiell styrning som råder och lämna förslag

till principer för hur tillsynsverksamheten bör finansieras. Enligt

underhandsinformation kommer såväl livsmedelstillsynen som djurskyddstillsynen

att omfattas av analysen. Utredningen skall redovisa resultatet av sitt

arbete senast den 15 september 2004.

Utskottet har inhämtat att Djurtransportutredningens betänkande har

remissbehandlats. Betänkandet och remissvaren ligger delvis till grund för

Sveriges ståndpunkt vid pågående diskussioner kring kommissionens förslag

till ny EG-förordning om skydd av djur vid transporter.

Kommissionen presenterade i juli 2003 ett förslag till ny förordning om

skydd av djur under transporter (KOM/11794/03). Enligt faktapromemoria

2003704:FPM stödjer Sverige kommissionens förslag i de delar som gäller

tillsyn, utbildningskrav och information. Sverige instämmer dock inte i

förslaget att djurtransporter får pågå hur länge som helst under förutsättning

att djuren får vila tolv timmar i fordonen efter varje niotimmarssträcka.

De föreslagna bestämmelserna om utrustning av fordon för långa transporter

är inte tillräckligt långtgående för att möjliggöra vila ombord på fordonen.

Kommissionens förslag har därför inte förutsättningar att undanröja

djurskyddsproblem i samband med långa transporter. Sverige anser att

slaktdjur bör slaktas nära uppfödningsstället och att långa transporter av

slaktdjur därmed bör ersättas med transporter av kött.

Sverige ifrågasätter enligt faktapromemorian förordningens begränsning

till att omfatta kommersiella transporter. Enligt svensk uppfattning är

det viktigt att alla djurtransporter omfattas av grundläggande djurskyddskrav.

Det är därför viktigt att närmare definiera vilka djurtransporter som

skall omfattas. Vidare anser Sverige att det behöver klargöras att

medlemsstaterna får ha nationella detaljbestämmelser om djurslag som inte

omfattas av förordningens detaljbestämmelser. Motion 2002/03:U324 (mp)

yrkande 7 i denna del bör i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår

lämnas utan vidare åtgärd.

Ett miljövänligt jordbruk

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om att miljöanpassa det svenska jordbruket

(v), ett miljövänligt konventionellt jordbruk (m), omställning av allt

jordbruk till ekologiskt hållbara odlingsformer (v), ett hållbart och

miljövänligt jordbruk (fp), separata miljömål för jordbruket (fp),

jordbruksstöd efter 65 år (s), pilevallar (kd), fäbodar (fp), förlängd

stödperiod och generationsskiften (kd), ekologisk produktion (kd), återföring

av slam och rötrester (kd), skydd av natur- och kulturmiljöer i skogslandskapet

(mp), ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen (c, mp) m.m.

Jämför reservationerna 14 (m), 15 (kd), 16 (v), 17 (mp), 18 (kd, c), 19

(mp), 20 (fp) och 21 (kd).

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ263 (v) yrkande 1 bör en utredning tillsättas för

att utforma en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket.

Utgångspunkt för livsmedelsproduktion i alla lägen bör vara att mat produceras

utan att minska jordens resurser och utan att gifter hamnar i ekosystemet

eller att andra arters existens hotas. Detta gäller såväl för den ekologiska

odlingen som den konventionella.

Enligt motion 2002/03:MJ464 (c, mp) yrkande 1 om behovet av ett mera

ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen anförs att forskningsresultaten

från Biodynamiska forskningsinstitutet visar på nödvändigheten av ett

ekologiskt baserat kretsloppsjordbruk inom hela Östersjöregionen för att

få en minskning av närsaltbelastningen på Östersjön.

Enligt motion 2003/04:MJ263 (kd) krävs åtgärder för att återställa det

skånska kulturlandskapet och bevara de skånska pilevallarna. Pilevallarna

behövs åter som vindskydd.

Om produktionsformerna inom jordbruket anförs i motion 2002/03:MJ268 (m)

yrkande 3 att ett miljövänligt konventionellt jordbruk är nödvändigt även

i framtiden. Det bör vara efterfrågan på marknaden som avgör om produktionen

skall ske inom ramen för ekologisk eller konventionell odling och inte

politiskt styrande beslut med procentsatser rörande produktionsandelen

ekologisk produktion. I motion 2003/04:MJ435 (m) yrkande 6 anförs i fråga

om stöd till viss livsmedelsproduktion att regeringen på administrativ

väg och med stöd vill styra livsmedelsproduktion mot det som kallas

alternativ odling. Det som är avgörande för miljöbelastningen är den enskilda

jordbrukarens skicklighet, inte vilken produktionsform som används.

Lönsamheten för alternativt producerade livsmedel är i allmänhet större än

för konventionellt producerade.

Enligt motion 2003/04:MJ326 (v) yrkande 2 bör som mål ställas upp att

allt jordbruk på sikt ställs om till ekologiskt hållbara

odlingsformer.

Jordbruksstöd bör enligt motion 2003/04:MJ346 (s) utgå också efter det

att en lantbrukare fyllt 65 år. Villkoren för jordbruksstödet innehåller

en åldersgräns för att en lantbrukare skall kunna erhålla stöd för

djurhållning.

Det behövs enligt motion 2003/04:MJ303 (fp) yrkande 1 en övergripande

probleminventering angående fäbodbruket. Ett aktivt fäbodbruk är viktigt

för bevarande av en gammal kultur som fungerar bra i samspel med naturen.

Även för turismen är fäbodarna viktiga. Det är angeläget att lagstiftningen

som berör fäbodarna klargörs snarast och moderniseras. Regeringen bör

enligt yrkande 2 utarbeta lämpliga förslag till lagändringar så att

fäbodarna kan brukas effektivt även i framtiden.

Enligt partimotion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 18 bör en utredning tillsättas

med syfte att förenkla förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd

stödperiod. Bönderna bör få ett förenklat förfarande när de söker stöd

från EU, t.ex. att de kan söka för mer än ett år i taget, vilket ger en

större långsiktig trygghet. Vidare anförs i yrkande 24 i fråga om

nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen att företagande i

den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt tydligt

blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Startstödsnivån bör höjas

till den nivå som finns i konkurrentländerna. Enligt yrkande 25 bör

frikostigare regler införas för s.k. LBU-stöd. I yrkande 27 anförs i fråga

om ekologisk odling att det bör vara möjligt att lägga om delar av

växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga

delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och

betesdriften till ekologisk djurhållning, utan enbart till djurhållning. I

motionen anförs vidare i yrkande 30 i fråga om återföring av slam och

rötrester till jordbruksmarken att år 2005 får enligt riksdagens beslut

inget slam eller organiskt avfall deponeras. År 2010 skall dessutom 75 %

av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt riksdagsbeslut. Det

är angeläget att fungerande avsättningsområden finns för slammet från

avloppsreningsverken. Kristdemokraterna förutsätter att regeringen verkar

för att minska riskerna på detta område.

Enligt motion 2003/04:MJ419 (c) om ansvar, resurser och aktiva planer för

att hålla skärgårdens marker öppna anförs att det är fråga om markområden

som i jordbrukshänseende är olönsamma och som i princip enbart passar

till köttdjursproduktion. Det finns i dag en efterfrågan på kött, t.ex.

Kaprifolkött i Bohuslän, som går att identifiera som betesdjur som betat

på strandängar och i hagmarker.

En översyn bör enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 3 göras över hur

EU:s framtida jordbruksstöd skall kunna omfatta skydd av natur och

kulturmiljöer även i skogslandskapet. Jordbrukare kan söka stöd för skydd

och bevarande av kulturobjekt och de kan även söka landsbygdsutvecklingsmedel.

Motsvarigheten finns inte för skogsbrukaren, vilket är ett resultat av

nationella prioriteringar. När de nya jordbruksstöden beslutas bör man

därför på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel även kan komma

skogsbrukare till del.

Framtidens landsbygdsstöd bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp)

yrkande 4 i denna del inriktas mer mot ett hållbart och miljövänligt

jordbruk. Resurser bör styras över till miljöinsatser för att slå vakt om

den biologiska mångfalden. Sverige bör i EU enligt yrkande 10 verka för

att separata miljömål för jordbruket skapas. Det är angeläget att frågan

om vilka miljöeffekter och miljökostnader som kan kopplas till jordbruket

utreds vidare och läggs till grund för en fortsatt reformering av

jordbrukspolitiken. I fråga om styrmedel för att minimera övergödningen anförs

i yrkande 11 att på våra bättre jordar i Syd- och Mellansverige, där

näringsläckaget till havet kan befaras vara störst, har vallen svag ekonomisk

konkurrenskraft gentemot spannmål och sockerbetor. Arealstöd bör växlas

mot miljöstödsvallodling och fånggrödor för att minimera kväveläckaget.

Om

behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka produktionen av

ekoprodukter anförs i motion 2003/04:N335 (mp) yrkande 2 att danskarna

just nu arbetar på att försöka vinna marknadsandelar på den svenska

livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Sverige bör betydande insatser för

att underlätta omställningen till ekologiskt jordbruk göras.

Utskottets ställningstagande

Ekologisk produktion

När det gäller den ekologiska produktionen har riksdagen tidigare anfört

(bet. 2002/03:MJU2) att den bör ses som en del i en strategisk satsning

för ett hållbart svenskt jordbruk. Den ekologiska produktionen är en

spjutspets i arbetet med att miljöanpassa jordbruket, och utvecklingen av

denna produktion är ett prioriterat område. Riksdagen har därför beslutat

att den ekologiskt odlade arealen bör kunna fördubblas till år 2005 och

att den ekologiska animalieproduktionen bör öka (prop. 1997/98:2, bet.

1997/98:JoU9, rskr. 1997/98:116 samt skr. 1999/2000:14, bet. 1999/2000:MJU2,

rskr. 1999/2000:91 och 1999/2000:92). Utskottet konstaterade att

konsumenternas efterfrågan på ekologiska livsmedel är avgörande för om målen

kan nås. Samtidigt är det viktigt att skapa förutsättningar för en

marknadsutveckling där efterfrågan på ekologiska livsmedel kan tillgodoses

och där produktionen kan ske utan permanenta produktionsstöd. Utskottet

anser därför att det är angeläget med en ökad kunskapsuppbyggnad inom den

ekologiska produktionen för att effektivisera produktionen och bättre

tydliggöra den ekologiska produktionens miljöeffekter.

Genom beslut den 27 november 2003 uppdrog regeringen till Statens

jordbruksverk att lämna förslag till mål för ekologisk produktion fram till

år 2010. Målet skall vara mätbart och utformas så att den ekologiska

produktionen på ett effektivt sätt bidrar till att uppfylla de nationella

miljökvalitetsmålen. Mot bakgrund av detta skall Jordbruksverket analysera

effekterna av det nuvarande målet för den ekologiska produktionen med

avseende på uppfyllelse av de nationella miljökvalitetsmålen och bedöma

om utformningen av målet för den ekologiska produktionen är ändamålsenlig.

Den ekologiska produktionens betydelse för djurens välfärd skall beaktas.

I uppdraget ingår också att bedöma förutsättningarna för en marknadsutveckling

där konsumenternas efterfrågan tillgodoses och är styrande för den ekologiska

produktionen. Jordbruksverket skall översiktligt bedöma behovet av åtgärder

för att nå det föreslagna målet. I den mån statliga insatser bedöms

nödvändiga ingår även att uppskatta kostnaden för de statsfinansierade

åtgärder som kan krävas för att målet skall uppnås samt att lämna förslag

till finansiering. Uppdraget skall redovisas senast den 15 oktober 2004.

Vid riksdagsbehandlingen av 2004 års statsbudget tillstyrkte utskottet

(bet. 2003/04:MJU2 s. 65) regeringens förslag om att anvisa ett nytt anslag

benämnt 44:7 Ekologisk produktion fr.o.m. år 2004. Anslaget disponeras av

Jordbruksverket för utvecklingsinsatser rörande ekologisk produktion.

Under anslaget 44:3 Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket har för år

2003 avsatts 14 miljoner kronor för åtgärder rörande ekologisk produktion.

Medlen avser Jordbruksverkets utvecklingssatsningar rörande ekologisk

produktion. Inom anslaget ryms försöks- och utvecklingsverksamhet,

marknadsstödjande åtgärder samt åtgärder för främjande av ekologisk produktion,

såsom stöd till organisationer, stiftelser och myndigheter som bedriver

projekt för att främja ekologiskt lantbruk. Dessa medel överförs fr.o.m.

år 2004 till anslaget 44:7 Ekologisk produktion. Anslaget förstärks även

med 1 miljon kronor för att finansiera en särskild satsning avseende

djurhälsa inom ekologisk produktion.

Vid jordbruksrådet den 17-19 december 2003 beslutades rådsslutsatser om

den aktionsplan om ekologiska livsmedel och ekologiskt jordbruk som

kommissionen arbetar fram. Kommissionen förväntas presentera ett meddelande

om denna under våren 2004. I slutsatserna föreslås att kommissionens analys

skall uppdateras i ljuset av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

och att kommissionen skall arbeta för en harmoniserad definition av

ekologisk produktion.

När det gäller den ekologiska forskningen i stort har utskottet i ett

flertal sammanhang framfört sin i syn på jordbruket och trädgårdsnäringen

som centrala näringar i ett hållbart samhälle (bet. 2002/03:MJU2).

Konsumenternas intresse för miljöhänsyn, etiska värden, livsmedelssäkerhet

och global livsmedelsförsörjning ökar och kommer att alltmer förändra

dagens marknadssituation. Därmed växer också behovet av kunskaper som har

betydelse för omställningen av samhället till en ekologiskt hållbar

utveckling.

Utskottet redovisade vid behandlingen av 2004 års budgetproposition att

Formas under perioden 2001-2003 har erhållit särskilda medel för forskning

om ekologisk produktion (bet. 2003/04:MJU2) och att denna satsning bör

fortsätta också efter år 2003. För detta ändamål tillfördes berört anslag

23 miljoner kronor fr.o.m. år 2004. Häri inryms ett basanslag för Stiftelsen

Biodynamiska Forskningsinstitutet omfattande 0,5 miljoner kronor. Som

utskottet tidigare har redovisat (bet. 2001/02:MJU2) bör resultatet av

det aktuella forskningsarbetet kunna utgöra värdefulla kunskapsunderlag

för såväl den ekologiska som för den konventionella produktionens utveckling.

Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ263 (v) yrkande 1, 2002/03:MJ268

(m) yrkande 3, 2003/04:MJ326 (v) yrkande 2, 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 27,

2003/04:MJ435 (m) yrkande 6 och 2003/04:N335 (mp) yrkande 2 avstyrks med

vad som anförts.

Miljö- och landsbygdsprogrammet

I anslutning till motion 2003/04:MJ346 (s) om jordbruksstöd efter 65 år

konstaterar utskottet att budgeten för landsbygdsprogrammet för perioden

2000-2006 är begränsad och att flera prioriteringar har fått göras. En

sådan innebär att jordbrukare som när stödåret börjar uppbär statlig

ålderspension eller hel förtidspension inte är stödberättigade för

kompensationsbidrag i mindre gynnade områden, det s.k. LFA-stödet. Detta följer

av 3 kap. 4 § förordningen (2000:577) om stöd för miljö- och

landsbygdsutvecklingsåtgärder. Stödet har till syfte att kompensera jordbrukarna

för naturgivna svårigheter för produktionen som högre kostnader eller

lägre intäkter som i sin tur minskar inkomsten från jordbruket jämfört

med de bättre jordbruksbygderna. Miljöersättningarna och andra landsbygdsstöd

har inte någon motsvarande gräns för stödberättigande. Även arealstödet

utgår sedan lantbrukaren fyllt 65 år. Motionen bör med det anförda lämnas

utan vidare åtgärd.

När det gäller de i motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 24 behandlade

frågorna om generationsskiften i jordbruksnäringen redovisade utskottet vid

behandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik -

resultatredovisning (bet. 2003/04MJU2 s. 105) att ansökningarna om startstöd

har blivit fler än vad som förutsågs i miljö- och landsbygdsprogrammet.

Därför har en reducering av räntesubventionen skett för manliga företagare

till högst 50 000 kr per företag. Av beviljade startstöd har 46 % avsett

stöd till etablering av mjölkföretag. Cirka 21 % av företagen dominerades

av köttproduktion och cirka 14 % var växtodlingsföretag. Andelen

trädgårdsföretag har varit cirka 5 %. Genom att de genomförande myndigheterna

valt att hålla nere stödbeloppet per företag kommer målsättningen att 200

unga lantbrukare per år får del av stödet att kunna överträffas.

Genomförandet av miljö- och landsbygdsprogrammet regleras av förordningen

(EG) nr 1257/1999. I förordningen anges att en utvärdering skall genomföras

dels efter halva programperioden, dels efter avslutad programperiod.

Utvärderingen efter halva perioden skall överlämnas till kommissionen senast

den 31 december 2003. För strukturfondsprogrammen och Leader-plus görs

motsvarande halvtidsutvärderingar. Regeringen bemyndigade den 29 augusti

2002 chefen för Jordbruksdepartementet att tillkalla en särskild utredare

med uppdrag att genomföra utvärderingen. Utredaren har presenterat

betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en halvtidsutvärdering

av miljö- och landsbygdsprogrammet. I betänkandet redovisar utredaren sin

utvärdering av måluppfyllelsen utifrån de i programmet angivna målen.

Vidare bedöms det administrativa genomförandet, främst gentemot stödmottagarna.

Utredaren lämnar dessutom förslag på förbättringar av programmet och

dess genomförande inom de beslutade ekonomiska ramarna för programmet.

Betänkandet bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Beträffande startstöd anförs att intresset för startstödet har varit stort

och att prioriteringar har gjorts, främst till förmån för kvinnor.

Mjölkproduktion är den vanligaste driftsformen vid företag med startstöd.

Utredningen bedömer att startstödet inte bidrar till den generationsväxling

och föryngring av jordbrukarkåren som stödet syftar till, eftersom en

stor del av företagen skulle ha tagits över även utan startstöd. Startstödet

fungerar i dag snarare som ett tillskott av likvida medel till jordbrukaren.

Utredningen bedömer att de mål som satts för startstödet på ett bättre

sätt kan tillgodoses genom investeringsstödet. Utskottet anser att resultatet

av det fortsatta arbetet bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder

i frågan. Därmed föreslås att motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 24 bör

lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare framhållit (bet. 2003/04:MJU2 s. 91) att fäbodbeten

är en viktig del av betesmarkerna i Norrland. Fäbodbeten har ofta höga

biologiska och kulturhistoriska värden. Inom ramen för miljö- och

landsbygdsprogrammet görs insatser för att bevara fäbodbruket och de natur-

och kulturmiljövärden som hänger samman med detta. Inom miljöersättningen

för skötsel av betesmarker och slåtterängar finns en särskild anpassning

till fäbodskötsel och till den extensiva djurhållning som fäbodskötseln

innebär. Utredningen om rätt till bete vid fäbodbruk och annan småskalig

djurhållning har i betänkandet (SOU 2003:116) Betesrätt vid fäbodbruk m.

m. redovisat sitt uppdrag att undersöka om det är nödvändigt och lämpligt

med särskilda bestämmelser om betesrätt och stängsel vid fäbodbruk och

andra småskaliga former av djurhållning. Utredaren hade också i uppgift

att kartlägga inom vilka brukningsformer djur tillåts beta på annans mark

eller på ostängslade betesmarker samt med vilken rätt sådant bete utövas.

Förslaget bereds nu i Regeringskansliet. Utskottet förutsätter att detta

arbete kan slutföras utan onödigt dröjsmål och att synpunkterna i motion

2003/04:MJ303 (fp) yrkandena 1 och 2 kan beaktas i det fortsatta arbetet.

Utskottet är dock i avvaktan på den fortsatta beredningen av ärendet

inte berett att föreslå något uttalande från riksdagens sida i frågan.

Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 116) att

miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande kust och skärgård innebär (jfr

prop. 2001/02:130, bet. 2001/02:MJU3 s. 71 f.) att Västerhavet och Östersjön

skall ha en långsiktigt hållbar produktionsförmåga och att den biologiska

mångfalden skall bevaras. Det innebär bl.a. att näringar, rekreation och

annat nyttjande av hav, kust och skärgård skall bedrivas så att en hållbar

utveckling främjas. Inriktningen är att miljökvalitetsmålet skall nås

inom en generation. Utskottet konstaterar att skärgårdsjordbruken ingår

i miljö- och landsbygdsprogrammet i likhet med andra landsbygdsområden.

Skärgården är också ett målområde för strukturfonderna - mål 2 Öarna. Mål

2 skall stimulera näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och

landsbygdsregioner. Ett handlingsprogram för hållbar utveckling och stärkt

konkurrenskraft har formulerats. Åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet

kompletterar åtgärderna inom mål 2-programmet. Utskottet har ingen annan

uppfattning än den som framförs i motion 2003/04:MJ419 (c) om att det är

angeläget att skärgårdens marker kan hållas öppna. Enligt 1 kap. 2 §

förordning om stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingsåtgärder utgår stöd

för miljövänligt jordbruk, kompensationsbidrag i mindre gynnade områden

(LFA-stöd) och investeringsstöd, startstöd och stöd för anpassning och

utveckling av landsbygden, dvs. stöd för bevarande av betesmarker och

slåtterängar, eventuellt stöd för ekologisk odling och olika typer av

stöd för att främja företagande och ekonomisk utveckling. För öar utan

fast landförbindelse gäller en högre stödnivå än på fastlandet inom samma

stödområde.

Pilevallar är ett av de s.k. landskapselementen i miljö- och

landsbygdsprogrammet,

som berättigar till stöd för bevarande av värdefulla natur- och kulturmiljöer

i odlingslandskapet. Träden skall vara hamlade och stå i rader eller som

häckar och finnas i anslutning till åkermark. Ett krav är att de ska vara

ursprungliga, dvs. funnits sedan före ca 1940.

Det anförda torde i allt väsentligt tillgodose syftet med motionerna

2003/04:MJ263 (kd), 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 18 och 2003/04:MJ419 (c).

Utskottet föreslår att berörda motioner med det anförda och i avvaktan på

den beredning som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller den fråga som tas upp i motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande

3 om EU:s framtida jordbruksstöd skall kunna omfatta skydd av natur och

kulturmiljöer även i skogslandskapet vill utskottet framhålla att syftet

med kompetensutvecklingen inom miljö- och landsbygdsprogrammet är, som

tidigare har redovisats (bet. 2003/04:MJU2 s. 97), att öka jordbrukarnas

kunskaper om vilka åtgärder som lämpligen kan vidtas på gårdsnivå för att

bidra till att uppnå de fyra miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap,

Ingen övergödning, Giftfri miljö och Levande skogar. Inom skogsbruket

har medel för kompetensutveckling använts för att motivera skogsbrukare

och andra aktörer att bedriva ett skogsbruk som tillgodoser de skogspolitiska

målen. Insatserna har genomförts inom skogsvårdsorganisationens rådgivnings-

och utbildningskampanj Grönare skog. Kampanjen pågick under perioden 1999

till 2001. Under 2002 genomfördes utbildningsinsatser i form av

fördjupningskurser.

Av utredningsbetänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en

halvtidsutvärdering av miljö- och landsbygdsprogrammet framgår (s. 42) att

i syfte att nå en högre nivå används medel som rådgivning, utbildning och

information. Ett annat viktigt medel är inventeringar och andra datainsamlingar

som ger kunskap och underlag för verksamhetsplanering samt bidrar till de

andra medlens effektivitet. Sedan år 1993 utgår vidare ett statligt stöd

till skogsbruket i syfte att underlätta för skogsägarna att genomföra

åtgärder av natur- och kulturvårdsintresse. Vidare framgår (s. 192-193)

att Skogsvårdsorganisationens utbildningsprogram Grönare Skog startades

mot bakgrund av att skogsnäringen genom den nya skogspolitiken från år

1993 har ett förtydligat sektorsansvar för att nå de uppsatta

miljökvalitetsmålen.

Projektet har under perioden kostat ungefär 220 miljoner kronor, varav

60 miljoner kronor hittills har finansierats genom miljö- och

landsbygdsprogrammet. Som utskottet tidigare har redovisat bereds förslagen i

Jordbruksdepartementet. Motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 3 bör med det

anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna i partimotionerna

2003/04:MJ399 (kd) yrkande 25 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 4 i denna

del samt yrkande 11 om att vallstöd är ett bra instrument för att möjliggöra

fortsatt djurhållning och nyttjande av naturbetesmarkerna. Utskottet

framhöll vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111

Landsbygdspolitik - resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 92) att det

är viktigt med en helhetssyn på odlingslandskapet för att delmålen inom

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap skall kunna nås. Genom att

motverka en nedläggning av jordbruket kan ett öppet odlingslandskap, som

är en förutsättning för en rik biologisk mångfald och för bevarandet av

värdefulla kulturmiljöer, bibehållas. För att motverka nedläggningen av

jordbruksmark men också för att bibehålla jordbruksproduktionen i norra

Sverige och därigenom understödja mål för den regionala utvecklingspolitiken,

finns två åtgärder inom miljö- och landsbygdsprogrammet. Åtgärderna är

miljöersättning för Öppet och varierat odlingslandskap och Kompensationsbidrag

i mindre gynnade områden. Den förstnämnda åtgärden kan sökas av jordbrukare

som odlar vall i skogsbygderna i södra och mellersta Sverige och i norra

Sverige. Att odla vall innebär att landskapet hålls öppet. Vallodlingen

bidrar också till att minska växtnäringsläckaget och är positiv för att

förbättra jordens struktur genom att öka dess innehåll av organiskt

material. Åtgärden ersatte fr.o.m. år 2001 den tidigare åtgärden Öppet

odlingslandskap. Målet med den nya åtgärden är att ca 600 000 hektar vall

skall vara ansluten. Den totala anslutningen ökade under år 2002 och svarar

nu mot ca 101 % av det uppställda målet eller 609 000 hektar.

Kompensationsbidrag i mindre gynnade områden utgår inom stödområdena 1

till 5b. Totalt finns inom dessa områden 1,9 miljoner hektar åkermark.

Målet med åtgärden är att bibehålla sysselsättningen inom jordbruket i

dessa områden samtidigt som miljövänliga jordbruksmetoder bevaras och

främjas. Ersättningen lämnas per hektar vall och betesmark i alla områden.

Målet för åtgärden var 590 000 hektar och att 23 000 företag skulle

ansluta sig. För år 2002 har anslutningen preliminärt beräknats till 550

000 hektar, vilket utgör 93 % av det uppsatta arealmålet, dvs. en sänkning

sedan år 2001. Det är främst företag med mjölk- och köttproduktion som är

anslutna till åtgärden. Det totala antalet anslutna företag år 2002 är 21

000 stycken, vilket är lägre än vad som förväntades och återspeglar att

strukturomvandlingen särskilt inom mjölkproduktionen är snabbare än vad

som förutsetts.

Jordbruksministern anförde den 20 december 2002 i svar på fråga 2002/03:319

att vallodlingen kommer att stödjas på flera sätt även i fortsättningen,

inte minst i skogs- och mellanbygderna och i norra Sverige. Anslutningen

till åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet är generellt sett

mycket god, och en halvtidsutvärdering av programmet pågår och kommer att

slutföras under år 2003. Mot bakgrund av detta finns i dagsläget inga

planer på att införa ytterligare ersättningsformer till vallodling.

Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 25 och

2003/04:MJ431 (fp) yrkande 4 i denna del samt yrkande 11 lämnas utan vidare

åtgärd.

Övriga miljöfrågor

I fråga om jordbruk i Östersjöregionen konstaterar utskottet att efter

den 1 maj 2004 kommer alla länder runt Östersjön förutom Ryssland att

vara anslutna till EU. Anslutningen innebär att länderna efter godkända

övergångstider har att införliva de miljöregler som finns inom EU, t.ex.

ramdirektivet för vatten och nitratdirektivet, vilket bör leda till

förbättrat införlivande av t.ex. Helsingforskonventionens mål. Inom ramen

för miljö- och landsbygdsprogrammet i Sverige är det möjligt att erhålla

ersättning för t.ex. ekologisk produktion och anläggning av skyddszoner

och våtmarker för att bl.a. minska växtnäringsbelastningen på havet. I

det nyss nämna betänkandet (SOU 2003:105) Levande kulturlandskap - en

halvtidsutvärdering av miljö- och landsbygdsprogrammet lämnas förslag

till förändringar av åtgärder i syfte att miljöanpassa jordbruket.

Utskottet kan redovisa att Världsbanken finansierar ett projekt som

påbörjades år 2003 för att stödja den ryska implementeringen av konventionens

mål. Det är en internationell satsning för att minska belastningen på och

föroreningar av kustområden runt om i världen. Även Helcom deltar i

projektet. Härutöver kan utskottet redovisa ytterligare ett antal projekt

som rör Östersjöns miljö, bl.a. Baltic Sea Regional Project (Component 2),

som är ett Världsbanksprojekt som pågår under oktober 2003-juli 2006 och

som omfattar Estland, Lettland, Litauen och Ryssland (Kaliningrad).

Projektet Agriculture and Environment in Leningrad Oblast administreras av

Sveriges lantbruksuniversitet och rör miljöbelastning från gödningsmedel

i Östersjön. Vidare pågår ett projekt rörande bekämpningsmedel inom ramen

för programmet för miljöinsatser i jordbruket (BAAP). Projektet är baserat

i Kaliningrad och Baltikum och är nu i avslutningsfas (2001-2003). Projektet

genomförs av Scanagri AB och Sveriges lantbruksuniversitets institution

för ekologi och växtproduktionslära.

Som utskottet tidigare uppmärksammat har regeringen genom beslut den

27 november 2003 uppdragit åt Statens jordbruksverk att lämna förslag till

mål för ekologisk produktion fram till år 2010. Målet skall vara mätbart

och utformas så att den ekologiska produktionen på ett effektivt sätt

bidrar till att uppfylla de nationella miljökvalitetsmålen. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 oktober 2004.

Med det anförda finner utskottet att syftet med motion 2002/03:MJ464 (c,

mp) yrkande 1 i allt väsentligt kan anses tillgodosett. Motionen kan

lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller den i kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 10 behandlade

frågan om separata miljömål för jordbruket vill utskottet anföra följande.

Det sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet delade i mars 2003

regeringens uppfattning att de målsättningar för den gemensamma

jordbrukspolitiken som angetts i konventets förslag är anpassade till den

situation som rådde i Europa på 1950-talet (bet. 2003/04:KUU1 s. 183).

Målsättningarna i existerande fördrag är därför inte längre relevanta i

förhållande till den nuvarande situationen för Europas jordbruk. Miljö-

och jordbruksutskottet delar uppfattningen att en uppgift i det fortsatta

arbetet med det nya fördraget bör vara att söka modernisera målen för

jordbrukspolitiken.

Det tidigare nämna beslutet i EU:s ministerråd för jordbruk i juni 2003

om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken innebär, som utskottet

tidigare har redovisat (bet. 2003/04:MJU2 s. 42), ett framsteg när det

gäller att uppnå en ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbar

livsmedelsproduktion. Som regeringen påpekar innebär beslutet två principiellt

viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena

förändringen innebär att de nuvarande direktstöden till jordbrukaren till

betydande del omvandlas till inkomststöd som utgår till jordbrukaren

oberoende av produktionens inriktning eller omfattning. Enda villkoret är

att marken hävdas samt att lagstadgade verksamhetskrav på folkhälso-,

djurhälso-, växt-, miljö- och djurskyddsområdena uppfylls. Den andra

principiellt viktiga förändringen är att medlemsländerna ges stort inflytande

över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna landet. Utskottet

föreslår att motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 10 med det anförda lämnas

utan vidare åtgärd.

När det gäller frågor om återvinning av avloppsslam redovisade utskottet

i oktober 2003 (bet. 2003/04:MJU4) att Naturvårdsverket på uppdrag av

regeringen har utrett frågorna om miljö- och hälsoskyddskrav för avloppsslam

och användningen av avloppsslam samt om återföring av fosfor. Verket

redovisade i december 2002 uppdraget i rapporten Aktionsplan för återföring

av fosfor ur avlopp (rapport 5214). I rapporten föreslås bl.a. mål för

återföring av fosfor till mark. Rapporten har remissbehandlats, och

utskottet har erfarit att frågorna för närvarande bereds i Regeringskansliet.

Regeringen har för avsikt att senare återkomma till riksdagen med förslag

om delmål för återföring av fosfor samt med åtgärdsförslag för hur delmålet

bör nås. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas upp i

motionen bör anstå till dess regeringen redovisat förslag i detta avseende.

Motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 30 bör lämnas utan vidare åtgärd.

Regionala frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsförslag om jordbruket i norra Sverige (s, m,

kd, c) och om jordbruket i fjällnära områden (c, v) med hänvisning till

tidigare uttalanden om vikten av ett jordbruk i norra Sverige och till

pågående arbete med frågan. Ett yrkande om stödområdesindelning (s)

avstyrks med hänvisning till att frågan övervägs av regeringen.

Jämför reservationerna 22 (kd) och 23 (v, mp).

Motionerna

Jordbruket i norra Sverige har enligt motion 2002/03:MJ349 (s) en särskild

regionalpolitisk betydelse genom den mångfald av värden både för miljö,

landsbygd och sysselsättning som det representerar. Det är betydelsefullt

att t.ex. LBU-programmet är väl anpassat och dimensionerat för förhållandena

i norra Sverige.

I fråga om ändrad områdestillhörighet beträffande jordbruksstöd i Lidens

och Holms församlingar i Västernorrlands län anförs i motion 2003/04:MJ209

(s) att Liden och Holm fram till mitten av 1970-talet tillhörde ett högre

bidragsområde för mjölk och kött på grund av det mycket svåra landskapet

i Indalsälvens dalgång med små och branta åkrar. I det nuvarande systemet

tillhör Liden och Holm område 2 b när det gäller mjölkbidrag. Liden och

Holm gränsar mot Jämtland och bör inte behandlas på detta sätt när det

gäller mjölken när områdena i andra sammanhang tillhör inre stödområdet.

I motionerna 2003/04:MJ244 (c) yrkande 2, 2003/04:MJ325 (m) och 2003/04:MJ358

(kd) yrkande 1 anförs i fråga om regelverket för jordbruket i norra Sverige

att såväl Sverige som EU har som övergripande mål att det skall finnas

ett jordbruk i hela landet respektive i hela unionen. För att klara den

målsättningen är det nödvändigt med ett speciellt regelverk för jordbruket

i de perifera områdena. Beträffande de särskilda villkoren för jordbruket

i norra Sverige anförs att jordbruksproduktionen har nått en så låg nivå

inom många områden att den är svår att över huvud taget upprätthålla.

Även om man inom EU totalt sett har en ambition att minska produktionen

och ersättningar riktade direkt till produktionen, så bör en annan

målsättning gälla för jordbruket i norra Sverige. I vårt nordliga och glesa

område handlar det om att stimulera produktionen för att den inte skall

vika ytterligare.

Enligt motion 2003/04:MJ285 (c) yrkande 2 krävs särskilda åtgärder för

jordbruket i fjällnära områden. Riksdagen beslutade redan år 1997 att ge

regeringen till känna behovet av att genomföra särskilda åtgärder för

jordbruket i dessa områden i form av en fjällmiljöersättning. Riksdagens

beslut har inte verkställts. Jordbruket i de fjällnära områdena behöver

positiva signaler omedelbart. I motion 2003/04:MJ335 (v) yrkande 1 anförs

att i samband med införlivandet av den nya jordbrukspolitiken som skall

genomföras år 2005-2007 bör det även göras en uppföljning och utvärdering

av vilka effekter det nu rådande stödsystemet har haft för det fjällnära

jordbruket. Om utvärderingen visar att fjälljordbruket i lägre grad kunnat

ta del av det nya stödet än jordbruket inom övriga områden som kräver

särskilt riktade stöd, och därför missgynnats av övergången till EU:s

jordbrukspolitik, bör regeringen återkomma med förslag om åtgärder.

Stödet till jordbruket i norra Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ399

(kd) yrkande 12 ligga så nära referensersättningsnivån som möjligt. Den

totala nationella ersättningen har de senaste åren legat 20-30 miljoner

kronor under den referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt

kommissionsbeslut 97/557/EG, tjänar som maximinivå för det nationella

stöd som Sverige tillåts ge. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318

miljoner kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93)

till jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalts ut har

dock haft en sjunkande trend.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat motioner om

stödområdesindelning m.m. (se bl.a. bet. 2003/04:MJU2 och bet. 1999/2000:MJU2)

och har därvid hänvisat till att regeringen i december 1996 gav Jordbruksverket

i uppdrag att genomföra en samlad utvärdering och översyn av de regionala

stöden till jordbruket. I uppdraget ingick bl.a. att göra en genomgång av

stödområdesgränserna och en förutsättning var att förslag till eventuella

förändringar skulle rymmas inom befintliga budgetramar. Jordbruksverket

redovisade resultatet av utvärderingen våren 1998 (Rapport 1998:2). Verket

anförde att det med undantag för vissa förändringar i stödområde 4 inte

var motiverat att genomföra några förändringar i stödområdesindelningen.

Utskottet har med hänvisning härtill inte varit berett att föreslå någon

åtgärd.

När det gäller Jämtlands län uttalade utskottet i april 2002 (bet. 2001/02:

MJU15) emellertid att det kan finnas skäl att se över den nuvarande

stödområdesindelningen. Jämtlands län är indelat i tre stödområden: 1, det

fjällnära jordbruket, 2 a som utgör övriga länet med undantag för vissa

församlingar i Storsjöbygden samt tre församlingar i Ragundadalen, vilka

omfattas av stödområde 2 b. Stödområdesindelningen har sin främsta betydelse

för nivån på det pristillägg som utgår ur det nationella stödet för

mjölkproduktion och potatisodling. Det har inom näringen pågått diskussioner

om gränsdragningen mellan områdena 2 a och 2 b, särskilt med tanke på de

geografiska förhållandena och de omfattande nivåskillnader som råder inom

och mellan dessa områden. Som framhålls i en motion är en positiv utveckling

av jordbruket i länets centrala delar av stor vikt för den norrländska

livsmedelsindustrin och därmed även för jordbruket i länets ytterområden.

Som vidare anförs i motionen kan det ifrågasättas om det föreligger sådana

skillnader mellan stödområdena 2 a och 2 b att det motiverar den nuvarande

stödområdesindelningen. Områdesindelningen synes inte heller ge avsedd

kompensationseffekt för variationen i skördar. Mot bakgrund av det anförda

anser utskottet att regeringen, i samband med det fortsatta arbetet med

den framtida jordbrukspolitiken, bör pröva möjligheterna att få till stånd

en mer ändamålsenlig stödområdesindelning i Jämtlands län. Riksdagen

beslutade att vad utskottet anfört skulle ges regeringen till känna (rskr.

2001/02:255).

Utskottet har inhämtat att på Jordbruksdepartementet handläggs ett ärende

som handlar om områdestillhörigheten för Lidens och Holms församlingar

(Jo2003/2045/ML). Frågan om Lidens och Holms församlingar är nära förknippad

med frågan om stödområdesindelningen i Jämtland, som också är aktuell.

Framställningar om stödområdesindelningen i Jämtland har gjorts genom bl.

a. riksdagsfrågor, interpellationer, skrivelser och uppvaktningar. Enligt

vad utskottet har erfarit kommer dessa frågor därför att handläggas av

Jordbruksdepartementet i ett sammanhang i samband med den pågående

utredningen om CAP-reformen.

I en interpellationsdebatt den 10 februari 2004 anförde jordbruksministern

beträffande ändrade stödområdesgränser i Jämtland att vi sedan mycket

länge har haft ett särskilt stöd till jordbruket i norra Sverige. Det

nuvarande nationella stödet kan ses som en komplettering av de av EU

medfinansierade stöden. Det tidigare Norrlandsstödet, från tiden före

medlemskapet i EU, har ersatts med tre nya stöd. Inom ramen för

landsbygdsprogrammet lämnas kompensationsbidrag till mindre gynnade områden och

miljöersättning för att hålla odlingslandskapet öppet. Därutöver finns

det helt nationellt finansierade stödet till jordbruket i norra Sverige,

varav nära 95 % går till mjölkproduktionen. Stor yta och varierande

produktionsförhållanden motiverar att Jämtlands län är uppdelat i flera

stödområden, varav stödområde 2 b utgör den minsta delen. Den nuvarande

stödområdesindelningen i norra Sverige har varit oförändrad sedan Sverige

blev medlem i EU. Områdesindelningen överensstämmer med den som tillämpats

sedan mitten av 1980-talet och baseras på statistik om skördeavkastningar.

Den årliga minskningen av jordbruksföretagen, åkerarealen och mjölkkorna

är snabbare i norra Sverige än i andra delar av landet, vilket är allvarligt.

Stödområde 2 b har dock en något bättre utveckling än stödområde 1-3 i

sin helhet samt även en bättre utveckling än område 2 a vad gäller antal

företag med mjölkkor, totalt antal mjölkkor och lönsamhet i mjölkproduktionen.

Trots att antalet företag har minskat har mjölkproduktionen i område 2

b minskat obetydligt sedan 1997.

Jordbruksministern anförde vidare att en jämförelse mellan stödområde 2 b

i Jämtlands respektive Västernorrlands län visar att Jämtlandsdelen har

både högre skördenivå och en mindre negativ strukturutveckling inom

mjölkproduktionen. I arbetet inför det svenska genomförandet av CAP-reformen

analyserar regeringen konsekvenserna för norra Sverige och för olika

stödområden. Utfallet av reformen för norra Sverige och för Jämtland är en

viktig del i analysen av villkoren och framtida möjligheter för jordbruket

i dessa delar av landet. Även om inget tyder på att område 2 b missgynnas

av reformen finns det skäl att se över om stödområdesindelningen i Jämtlands

län kan bli mer ändamålsenlig, enligt riksdagens önskemål. Regeringen

arbetar nu med att analysera hur en ändring skall kunna genomföras.

Jordbruksministern beklagade tidsutdräkten och uttalade att riksdagens beslut

bör vara verkställt före årets slut. Utskottet föreslår att motion

2003/04:MJ209 (s) i avvaktan på resultatet av den beredning som pågår lämnas

utan vidare åtgärd.

När riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (bet. 1997/98:JoU23 s. 18)

uttalade utskottet att de övergripande målen för EU:s regional- och

strukturpolitik är att utjämna skillnader mellan olika regioner. Utskottet

uttalade vidare att jordbrukets strukturförändring samt livsmedelsindustrins

och andra näringars utveckling av ekonomiska, miljömässiga och sociala

skäl även i fortsättningen bör stödjas i de ekonomiskt minst utvecklade

regionerna. Därmed kan möjligheter skapas för nya arbetstillfällen,

ekonomisk sammanhållning och en långsiktigt hållbar utveckling även i

regioner med sämre ekonomiska produktionsförutsättningar. Åtgärderna bör

anpassas till nationella och regionala förhållanden inom ramen för ett

gemensamt regelverk. Samordning bör liksom i dag ske mellan jordbrukspolitiken

och struktur- och regionalpolitiken. Sverige bör verka för att åtgärderna

utvärderas och övervakas i syfte att motverka en snedvridning av konkurrensen.

De samlade programdokumenten för mål 1 är ägnade att stärka konkurrenskraften

för jordbruket i Norrlands inland (jfr bet. 2003/04:MJU2). Åtgärder

möjliggörs som både underlättar en nödvändig fortsatt strukturutveckling

inom jordbruket och främjar ökad sysselsättning på landsbygden, bl.a.

genom en snabbare diversifiering av de jordbruksföretag som saknar

förutsättningar att utveckla sin jordbruksproduktion. Jordbruket i norra

Sverige har en särskild regionalpolitisk betydelse genom den mångfald av

värden som jordbruksnäringen och dess verksamheter förknippas med.

Det nationella stödet till jordbruket i norra Sverige ingår inte i miljö-

och landsbygdsprogrammet eller mål 1-programmen (jfr bet. 2003/04:MJU2).

Stödet kan lämnas för att skapa bättre förutsättningar för jordbruket

inom områden i norra Sverige, där det med hänsyn till klimat och andra

produktionsförutsättningar är särskilt svårt att bedriva jordbruk. Stödet

kan lämnas till jordbrukare med produktion av mjölk, smågrisar, slaktsvin,

getter, ägg, potatis, bär eller grönsaksodling och till företag som

transporterar mjölk till mejeri. Stödet motsvarar de målsättningar som

anges i artikel 142.3 tredje stycket i Sveriges anslutningsfördrag med EU.

Stödet är beräknat utifrån förutsättningen att den totala stödnivån före

EU-medlemskapet skall kunna upprätthållas.

Utskottet uttalade vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse

2002/03:111 Landsbygdspolitik - resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s.

100) att det nationella stödet, miljöersättningar och kompensationsbidraget

i mindre gynnade områden har bidragit till att upprätthålla ett öppet

odlingslandskap och ett livskraftigt jordbruk i norra Sverige. De utökade

möjligheterna till stöd för utveckling av jordbruket, livsmedelsindustrin

och andra delar av landsbygdens näringsliv som finns genom mål 1-programmen

har också medverkat till att upprätthålla jordbruket och livsmedelsproduktionen

i regionen. Trots de olika stöden sker en viss minskning och omfördelning

av jordbruksproduktionen i norra Sverige. Som framgår av skrivelsen följer

regeringen noga utvecklingen och bedömer att den kombination av stödmöjligheter

som finns medverkar till att jordbruket har rimliga konkurrensförutsättningar

för att kunna bibehållas och utvecklas i norra Sverige. Utskottet instämmer

i att de utökade möjligheter som strukturfondsprogrammen erbjuder för att

stödja investeringsverksamhet, nyetablering samt kunskapsutveckling och

utprovning av nya produktionsmetoder och verksamheter genom utbildning

och utvecklingsprojekt kan och bör utnyttjas för att utveckla jordbruket

i regionen. En viss ytterligare koncentration av dessa åtgärder till de

områden i Norrlands inland som har de största naturgivna svårigheterna

för landsbygdens näringsliv bör kunna ske inom ramen för de program som

nu genomförs. Dessa program är föremål för en halvtidsutvärdering som

redovisas hösten 2003. Därefter kommer behov av eventuella förändringar

i programmen att övervägas.

Som tidigare har redovisats i detta betänkande övervägs de föreslagna

förändringarna i Regeringskansliet. Utskottet har ingen annan uppfattning

än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ349 (s), 2003/04:MJ244 (c)

yrkande 2, 2003/04:MJ325 (m) och 2003/04:MJ358 (kd) yrkande 1 om jordbrukets

betydelse i norra Sverige. Utskottet föreslår att berörda motionsyrkanden

i avvaktan på resultatet av den fortsatta beredningen lämnas utan vidare

åtgärd.

När det gäller den fråga om referensersättningsnivån som tas upp i motion

2003/04:MJ399 (kd) yrkande 12 har utskottet inhämtat från Jordbruksdepartementet

att det totala utbetalade beloppet de senaste tre åren har legat 12-15

miljoner kronor under referensnivån enligt kommissionens beslut 96/228/EG.

Underskridandet av referensnivån beror i huvudsak på minskningen av

antalet stödmottagare och minskningen av jordbruksarealen inom stödområdet.

Inom ramen för det nationella stödet lämnas sedan 2001 statligt stöd för

merkostnader till följd av kadaverhanteringen i norra Sverige.

Riksdagen beslutade under hösten 2001 (prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:

MJU2, rskr. 2001/02:106) ett antal mindre förändringar av stödet till

mjölkproduktion i stödområde 1 och av stödet till smågrisproduktionen.

Utskottet har inhämtat att EG-kommissionen inom kort avser att godkänna

dessa förändringar.

Det framgår av Jordbruksverkets regleringsbrev för 2004 att anslaget 44:1

även kan användas för särskilda insatser för det fjällnära jordbruket

samt för insatser som särskilt främjar utvecklingen av den småskaliga

livsmedelsförädlingen i norra Sverige. Därmed har nya åtgärder vidtagits

för lantbrukets och landsbygdens utveckling i området. Utskottet anser

att syftet med motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 12 härmed i allt väsenligt

kan anses tillgodosett i berörd del. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd

i berörd del.

I samband med behandlingen av budgetpropositionen för år 1998 gjorde

riksdagen ett tillkännagivande som innebär att regeringen i samband med

förändringsarbetet av miljöprogrammet skall beakta behovet av ett särskilt

stöd till det fjällnära jordbruket (se vidare bet. 1997/98:JoU1).

Utskottet redovisade år 2002 (bet. 2001/02:MJU15 s. 45) att den jordbruksmark

som förekommer i fjälltrakterna omfattas, liksom all annan jordbruksmark,

av möjligheten att erhålla ersättning för särskilda miljötjänster, t.ex.

för miljövänlig vallodling eller betesdrift, under förutsättning att

uppsatta villkor uppfylls. Det faktum att jordbruket är fjällnära är inte

en tillräcklig grund för att jordbruket skall kunna ersättas som någon

miljövänlig produktionsform om kriterierna för att berättiga till

miljöersättning inte är uppfyllda. Jordbruksministern anförde i ett frågesvar

(fråga 2000/01:463) att ett viktigt mål för regeringen är att hela Sverige

skall leva och utvecklas. Jordbruket har en viktig roll i norra Sverige

och bidrar, förutom med grundläggande livsmedelsproduktion, till att

upprätthålla sysselsättning, befolkning och samhällsstrukturer i dessa

delar av landet. Jordbruksministern redogjorde för de olika stöden för

norra Sverige och konstaterade att åtgärderna i mål 1-programmen, det

nationella stödet, miljöersättningarna och kompensationsbidraget i mindre

gynnade områden bidragit till att upprätthålla ett öppet odlingslandskap

och ett livskraftigt jordbruk i Norrlands inland. Utskottet konstaterade

i likhet med jordbruksministern att de redovisade åtgärderna innebär att

riksdagens tillkännagivande får anses tillgodosett.

Jordbruksverket beskriver i rapporten (2003:16) Jordbrukets utveckling i

det fjällnära området 1995-2002 den utveckling som ägt rum för jordbruket

i det fjällnära området sedan Sveriges inträde i EU. I rapporten konstateras

att jordbrukets utveckling i Sverige kännetecknas av en omfattande

strukturförändring, vilken är mer omfattande i norra Sverige. Antalet

jordbruksföretag och åkerarealens omfattning har genomgått en kraftig minskning

som knappast är avslutad. Den viktigaste driftsinriktningen är mjölkreduktionen.

I stödområde 1 och i de nordliga fjällkommunerna har en produktionsminskning

av mjölk ägt rum. De kvarvarande företagen förmår inte täcka det

produktionsbortfall som de upphörande företagen ger upphov till. I övriga

stödområden, möjligtvis med undantag för stödområde 3, har trots den

omfattande strukturförändringen produktionen kunnat bibehållas. Det södra

fjällområdet, Dalarnas och eventuellt Jämtlands län, har i viss mån lyckats

bromsa den ogynnsamma utvecklingen tack vare lyckade satsningar inom

turistnäringen som smittat av sig till bl.a. jordbruket. Enligt rapporten

är dock utvecklingen av jordbruket i det fjällnära området ogynnsam om

strävan är att näringen skall vara livskraftig. Rapporten övervägs för

närvarande i Jordbruksdepartementet. Vidare bereds, som tidigare har

redovisats, förslaget till åtgärder med anledning av utvärderingen av Miljö-

och landsbygdsprogrammet efter halva programperioden (SOU 2003:105). Med

hänvisning till det arbete som pågår bör motionerna 2003/04:MJ285 (c)

yrkande 2 och 2003/04:MJ335 (v) yrkande 1 för närvarande lämnas utan vidare

åtgärd.

Jordbruksadministration m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om miljöeffekter och pris på livsmedel (v),

utnyttjandet av EU-medfinansierade anslag (kd), kommunal tillsyn (kd),

sociala frågor i jordbruket (c) och jämställdhet (fp).

Jämför reservationerna 24 (v), 25 (kd) och 26 (fp).

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ263 (v) yrkandena 4 och 5 bör regeringen se över

förutsättningarna för att låta miljöeffekter få genomslag i priset på

livsmedel. Vidare bör utredas vilka marknadsfrämjande åtgärder som behöver

vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av miljömärkta livsmedel.

Det krävs bl.a. insatser i form av marknadsfrämjande åtgärder och

informationsinsatser både generellt och till riktade grupper, såsom till

förädlingsföretag som vill satsa på ekologisk produktion.

Kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag bör enligt motionerna

2002/03:MJ424 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 6 långsiktigt

ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de EU-anslag

som är möjliga.

Enligt motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 10 bör kommunerna ha fortsatt

ansvar för tillsynen enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.

Motionärerna anser att den tillsyn som kan utföras bäst på kommunal nivå

också bör utföras där. Det finns stora samordningsvinster att uppnå mellan

de olika tillsynsområdena.

Den sociala dimensionen i lantbruket och vikten av jordbrukspräster och

kuratorer framhålls i motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 32. Olika former

av social kontakt bör uppmuntras för att minska ensamheten hos lantbrukarna

i arbetslivet. I de olyckliga fallen av vanvård av djur ligger ofta sociala

problem i bakgrunden.

Ett jämställdhetsperspektiv bör enligt motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande

21 föras in i jordbrukspolitiken. Erfarenheten efter tre års genomförande

av miljö- och landsbygdsprogrammet och mål 1-programmet visar att kvinnor

har en nyckelroll för de förändringar och den utveckling som sker på

landsbygden.

Utskottets ställningstagande

När riksdagen år 1998 slog fast riktlinjerna för Sveriges arbete med

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet.

1997/98:JoU23, rskr. 1997/98:241) uttalade utskottet att den framtida politiken

måste utgå från konsumenternas efterfrågan och ge dem bättre möjligheter

att påverka inriktningen och storleken på produktionen av livsmedel och

andra jordbruksvaror. Samtidigt är det angeläget att förutsättningar skapas

för jordbruksföretagen att agera på en konkurrensutsatt marknad. Därmed

kan jordbrukspolitiken övergå från att i huvudsak ha varit producentstyrd

till att främst styras av konsumenternas efterfrågan. De livsmedel som

erbjuds konsumenterna skall dessutom vara säkra från hälsosynpunkt. Det

är företagens uppgift att ansvara för att inte några livsmedel som kan

skada människors hälsa släpps ut på marknaden. Samhället bör dock genom

lagstiftning formulera vissa grundkrav avseende livsmedlens kvalitet.

Vidare bör marknadsmässiga och från konsumentsynpunkt skäliga priser ingå

som ett mål för jordbrukspolitiken. Priserna på jordbruksprodukter och

livsmedel skall i första hand bestämmas av utbud och efterfrågan på

marknaden.

Av regleringsbrevet för år 2004 framgår att Jordbruksverket har att, i

samverkan med Naturvårdsverket och Riksantikvarieämbetet, fortlöpande

följa och utvärdera miljöeffekterna av den gemensamma jordbrukspolitiken

i linje med regeringens beslut den 11 juli 1996 (Jordbruksdepartementet).

Uppdraget skall genomföras i linje med det förslag som presenterats av

myndigheterna (Jordbruksverkets rapport 2003:20). Resultatet av arbetet

skall löpande rapporteras till regeringen.

Nuvarande nationella mål för konsumentpolitiken fastställdes av riksdagen

hösten 2001 (prop. 2000/01:135, bet. 2001/02:LU2, rskr. 51). Riksdagens

beslut innebär att de nationella målen för konsumentpolitiken skall vara

att konsumenternas ställning och inflytande på marknaden skall stärkas

(inflytandemålet), att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja

sina ekonomiska och andra resurser effektivt (hushållningsmålet), att

konsumenternas hälsa och säkerhet skall skyddas (säkerhetsmålet), att

sådana konsumtions- och produktionsmönster skall utvecklas som minskar

påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling

(miljömålet) samt att konsumenterna skall ha tillgång till god vägledning,

information och utbildning (kunskapsmålet). Miljömålet inom konsumentpolitiken

infördes år 1995 (prop. 1994/95:140, bet. LU32, rskr. 438). 2001 års

riksdagsbeslut innebar inga förändringar vad gäller miljömålets formulering.

Lagutskottet uttalade i april 2003 (bet. 2002/03:LU14) att bakom införandet

av miljömålet låg en strävan att starkare betona sambandet mellan konsumtion

och miljö. Det ansågs vara en viktig konsumentpolitisk uppgift att försöka

uppnå sådana konsumtionsmönster som belastar miljön så lite som möjligt.

Vidare betonades vikten av att påverka även produktionen i denna riktning.

Riksdagen beslutade år 2003 (bet. 2002/03:LU14) tre delmål för miljömålet

inom konsumentpolitiken, nämligen att det skall vara prisvärt och enkelt

att agera på ett för miljön positivt sätt (delmål 1), att det skall finnas

många konkreta exempel på positiva miljöeffekter av ett ändrat beteende

(delmål 2) och att miljömärkningen och den etiska märkningen skall ha en

stor spridning (delmål 3). De nya delmålen syftar enligt lagutskottets

bedömning till att bidra till att det övergripande miljömålet för

konsumentpolitiken uppnås och anger inriktningen av verksamheten t.o.m. år

2005. Delmålen är generella för politikområdet, men tar framför allt sikte

på Konsumentverkets arbete och dess roll som sektorsansvarig

myndighet.

Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket

att vidta åtgärder för att stärka tillsyn och kontroll när det gäller

märkning av livsmedel. En redovisning av gjorda insatser skall göras till

regeringen i samband med årsredovisningen.

Utskottet har uttalat (bet. 2003/04:MJU3) att avsikten med miljömärkning

är att den skall utgöra en garanti för konsumenten att produkten har

producerats i enlighet med de kriterier som gäller för den aktuella

miljömärkningen. Sveriges hållning är att miljömärkning skall vara frivillig

och marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten. Detta lägger ett

stort ansvar på konsumenterna, men även på ideella organisationer, att

själva bedöma vad miljömärkningen står för. Utskottet ser det därför

positivt att olika medier uppmärksammar sådan miljömärkning som inte svarar

mot de kriterier som svenska konsumenter förutsätter ingår i

miljömärkningssystemen.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom kommissionen arbete med att

fastställa riktlinjer för hur de olika miljömärkningssystemen skall kunna

jämföras.

Anslaget Bidrag till miljömärkning av produkter (40:6) är ett bidrag ställt

till SIS Miljömärkning AB som av regeringen har fått i uppdrag att utveckla,

informera om och marknadsföra miljömärkningskriterier för konsumentvaror.

Medlen utbetalas via Kammarkollegiet (jfr bet. 2003/04:NU1). Näringsutskottet

välkomnade regeringens förslag om en ökning av det berörda anslaget med

1,6 miljoner kronor, avsett för den nämnda verksamheten. Som redovisats

kommer Jordbruksdepartementet att följa utfallet av den berörda verksamheten

och en årlig utvärdering kommer att ske.

Något behov av ett uttalande av riksdagen i frågan kan utskottet därmed

inte se. Det anförda torde i allt väsentligt tillgodose syftet med motion

2002/03:MJ263 (v) yrkandena 4 och 5. Motionsyrkandena bör lämnas utan

vidare åtgärd.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 Landsbygdspolitik

- resultatredovisning (bet. 2003/04:MJU2 s. 84) refererade utskottet att

anslagssparandet på anslagen 44:1 och 44:2 uppgår till 751 181 000 kr

respektive 56 709 000 kr vid ingången av år 2003. Vid några tillfällen

har regeringen fattat beslut om indragning av delar av anslagssparandet

för anslagen 44:1 och 44:2. En stor del av det ingående anslagssparandet

år 2000 härstammar från programperioden under åren 1995-1999. Anslagssparandet

från programperioden 1995-1999 har sin bakgrund i att Sverige inte fullt

ut behövde utnyttja de anvisade anslagen. För övrigt är storleken på

anslagssparandet ett resultat av svårigheterna att för ett givet år

prognostisera utfallet av insatser som bygger på fleråriga åtaganden. Regeringen

anför i skrivelsen att eftersom budgeten för respektive åtgärd i miljö-

och landsbygdsprogrammet kan skilja sig åt mellan olika år speglar utfallet

åren 2000-2002 nödvändigtvis inte förväntat utfall under resten av

programperioden. Det finns emellertid vissa skillnader mellan utfallet åren

2000-2002 och den i programmet ursprungligen planerade fördelningen av

medel mellan åtgärder under samma period. Detta beror främst på att vissa

åtgärder har haft en högre anslutning än förväntat under perioden medan

anslutningen till andra åtgärder varit lägre än förväntat. Utskottet

konstaterar att anslutningen till åtgärderna i programmet överlag har varit

hög. Detta innebär också att de ekonomiska ramarna för programmet förväntas

utnyttjas fullt ut.

Vid riksdagsbehandlingen av statsbudgeten för år 2004 anfördes (bet.

2003/04:MJU2 s. 57) att under anslaget (44:1 och 44:2) har anvisats medel

för de av Sverige tillämpade miljö- och strukturstöden med anknytning

till jordbruket samt för det nationella stödet till jordbruket i norra

Sverige. Regeringens avsikt är att följa de planer som finns för programmen

i syfte att nå de mål som formulerats. Anslaget för år 2004 minskas med

14 miljoner kronor jämfört med det i budgetpropositionen för år 2003

beräknade anslaget för att medverka till ett lägre utgiftstryck på

statsbudgeten under år 2004. Minskningen av anslaget kommer att innebära lägre

utgifter för åtgärder inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet under

år 2004.

När det gäller den ram för de EG-finansierade stöden och deras utnyttjande

som tas upp i motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ399

(kd) yrkande 6 vill utskottet hänvisa till tidigare uttalanden om det

självklara i att framförhandlade stöd skall utnyttjas (se bl.a. bet.

2001/02:MJU15 och 1998/99:MJU7). Motionerna bör med det anförda lämnas

utan vidare åtgärd.

Som utskottet tidigare har redovisat kommer Djurskyddsmyndigheten (bet.

2003/04:MJU2 s. 20) att utgöra den centrala myndigheten avseende djurskydd

enligt djurskyddslagen. Detta innebär också att myndigheten till den delen

tar över Jordbruksverkets uppgifter. Djurskyddet är enligt regeringen

prioriterat, och en väl fungerande tillsyn har därvid en särskilt hög

prioritet. Regeringen arbetar kontinuerligt med att se över djurskyddslagen

(1988:534) och djurskyddsförordningen (1988:539) för att anpassa reglerna

efter djurens behov i så stor utsträckning som möjligt och regeringen

avser att återkomma i frågan då det gäller t.ex. kommunal samverkan. Vidare

anfördes att Livsmedelsverket har förbättrat stödet till den lokala

tillsynen. Det finns dock fortfarande utrymme för att göra en del förbättringar

både på central och lokal nivå när det gäller livsmedelstillsynen. Det är

oroande att inspektionsfrekvensen sjunker både i den kommunala tillsynen

och i Livsmedelsverkets egen tillsyn. Frekvensen har sjunkit under en

följd av år. Det återstår ännu åtgärder för att garantera en effektiv och

likvärdig livsmedelstillsyn i hela landet. När det gäller den lokala

tillsynen är problemet bl.a. bristande resurser.

I den tidigare nämnda departementspromemorian (Ds 2004:11) Förbättrad

djurskydds- och livsmedelstillsyn lämnas förslag som syftar till att inom

ramen för nuvarande tillsynsorganisation stärka den lokala livsmedels-

och djurskyddstillsynen. Vidare övervägs, som tidigare redovisats,

kommunernas ansvar för statlig tillsynsverksamhet i Utredningen om en tydligare

och effektivare statlig tillsyn, Ju 2000:06. Förslaget innebär att

Livsmedelsverkets och den nya Djurskyddsmyndighetens ansvar för att leda och

samordna tillsynen tydliggörs och stärks. I myndigheternas centrala

tillsynsuppgifter ingår att med bindande föreskrifter styra hur den operativa

tillsynen skall bedrivas och att med rådgivning och utbildningsinsatser

stödja samt följa upp länsstyrelsernas och kommunernas tillsyn. För att

ytterligare förbättra förutsättningarna för en effektiv kommunal tillsyn

införs bestämmelser som underlättar en samverkan kommuner emellan. Vidare

ställs krav på att kommunerna skall upprätta tillsynsplaner och att det

skall inrättas samrådsgrupper med uppgift att följa tillsynen inom länet.

Uppdagas brister i den kommunala tillsynen skall Livsmedelsverket eller,

när det gäller djurskyddstillsynen länsstyrelsen, kunna förelägga en

kommun att rätta till bristerna. Föreligger särskilda skäl får föreläggandet

förenas med vite. Om en kommun grovt eller under en längre tid har åsidosatt

sina tillsynsskyldigheter skall regeringen, på ansökan av Livsmedelsverket

alternativt en länsstyrelse, kunna besluta att tillsynen över en viss

verksamhet som kommunen annars har, skall flyttas över till Livsmedelsverket,

respektive länsstyrelsen. När det gäller livsmedelstillsynen skall

kommunerna vidare ges möjlighet att använda den årliga tillsynsavgiften för

att finansiera även andra kostnader för tillsynsverksamheten än sådana

som avser provtagning och undersökning. Förslaget bereds nu i Regeringskansliet.

Riksrevisionens styrelse har i en framställning till riksdagen 2003/04:RRS1

angående djurskyddstillsynen anfört att det med anledning av vad som

framkommit i samband med granskningen enligt styrelsens uppfattning kan

finnas skäl att regeringen överväger om det behövs förändringar i regleringen

av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras. Förutom finansiella

aspekter bör vid en sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare

i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.

Det kan exempelvis inte anses rimligt att det som i en kommun är helt

gratis kostar djurhållaren i en annan kommun 9 000 kr. En självklar

utgångspunkt är enligt styrelsen att avgifterna inte får överskrida de

kommunala självkostnaderna för tillsynen. Regeringen bör på lämpligt sätt

återrapportera till riksdagen om resultatet av sin prövning. Riksrevisionens

styrelses framställning bereds för närvarande av utskottet i annat sammanhang.

Utskottet föreslår att Motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 10 i avvaktan på

det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller frågan om en social dimension i lantbruket vill utskottet

hänvisa till syftet med insatsområdet för en ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling på landsbygden inom miljö- och landsbygdsprogrammet för Sverige

åren 2000-2006. Inriktningen på programmet är att främja utvecklingen av

alternativa möjligheter för hela landsbygdens ekonomiska och sociala

utveckling som en motvikt till att sysselsättningen i jord- och skogsbruket

under lång tid har minskat kraftigt. Kvinnors förutsättningar och kompetens

skall i högre utsträckning än tidigare tas till vara. Jordbruket skall

fortsätta att bidra till regional utjämning av sysselsättning och välfärd.

Förslagen som lämnas i motionen är av det slaget att de inte bör bli

föremål för något riksdagsuttalande. Med det anförda bör motion 2002/03:MJ487

(c) yrkande 32 lämnas utan vidare åtgärd.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse 2002/03:111 (bet.

2003/04:MJU2 s. 108) framhölls betydelsen av en näring som ger arbetsmöjligheter

åt både kvinnor och män, något som är viktigt att uppmärksamma vid

utformningen och tillämpningen av åtgärderna inom miljö- och

landsbygdsprogrammet.

Det finns goda exempel på hur kvinnor omsatt sina kunskaper och erfarenheter

i framgångsrik företagsamhet inom jordbruk och småskalig livsmedelsproduktion,

inte minst i glesbygder. De kvinnliga nätverk och arbetsgrupper som vuxit

fram under de senaste åren, inte minst inom ramen för gemenskapsinitiativet

Leader-plus, arbetar med annorlunda och intressanta metoder i

landsbygdsutvecklingen. Åtgärderna inom miljö- och landsbygdsprogrammet skall

bidra till att ytterligare stödja en sådan utveckling. Åtgärderna måste

även samverka med åtgärder som ingår i program som medfinansieras från

strukturfonderna. Utskottet föreslår att motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande

21 lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som

anförts.

Trädgårdsnäring

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om resurshushållande trädgårdsodling (kd),

fritidsodlingens betydelse (s), ett nationellt centrum för trädgårdsodling

(v), tillgången på bra växter för fritidsodling (s) och stöd till

fritidsodling (s). Jämför reservation 27 (kd).

Motionerna

Inom ramen för landsbygdsprogrammen bör enligt motion 2002/03:Sk347 (kd)

yrkande 4 inkluderas dels ett konventionellt stöd för resurshållande

trädgårdsodling, dels ett nationellt stöd för ekologisk växthusodling.

Enligt motion 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2 bör regeringen även i övrigt

uppmärksamma fritidsodlingens betydelse och behov av stöd i likhet med

andra folkrörelser. Intresset för fritidsodling har påtagligt ökat under

senare år, vilket framgår av tidningsartiklar, bokutgivning, trädgårdsmässor

etc.

Ett nationellt centrum för trädgårdsodling, Wij trädgårdar i Ockelbo kommun,

bör skapas enligt motion 2002/03:MJ401 (v). Sedan ett par år tillbaka

pågår ett trädgårdsprojekt i Ockelbo, en mindre kommun i Gävleborgs län.

Platsen för projektet är Wij säteri, en liten herrgårdsanläggning i direkt

anslutning till kommunens tätort. Här finns goda förutsättningar för odling

och hortikulturell utveckling, där "det vilda" i områdets ytterkanter via

vattendrag, åkermark och herrgårdsparken till slut når de vackra byggnaderna.

I fråga om åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen

anförs i motion 2002/03:MJ471 (s) att fritidsodlingen är viktig bl.a. ur

ett folkhälsoperspektiv, liksom även offentliga planteringar. Det är

angeläget att de investeringar som såväl den enskilde som det allmänna gör

för en grön miljö inte görs förgäves. För att säkerställa tillgången på

ett härdigt växtmaterial är det angeläget både med stöd till forskning

och växtförädling för bra växtmaterial och uppdrag till berörda myndigheter,

främst Jordbruksverket och Konsumentverket, att medverka till bättre

konsumentinformation.

I motion 2003/04:MJ338 (s) framhålls behovet av att skapa ökad klarhet om

stödet till fritidsodlingen i framtiden. Dagens situation kan synas

oproblematisk, eftersom fritidsodlingen är så vanligt förekommande trots

att samhällets stöd till dess organisationer minskat.

Utskottets ställningstagande

Som tidigare har redovisats (bet. 2003/04:MJU2) konstateras i regeringens

skrivelse (2002/03:111) Landsbygdsutveckling - resultatredovisning att

anslutningen till åtgärderna i miljö- och landsbygdsprogrammet överlag

har varit hög och att detta innebär att de ekonomiska ramarna för programmet

förväntas utnyttjas fullt ut. Utskottet har även redovisat att ändringar

i programmet behandlas i samband med halvtidsutvärderingen av programmet

(SOU 2003:105). Utskottet har inhämtat att arbetet med att ta fram ett

nytt miljö- och landsbygdsprogram fr.o.m. 2007 påbörjas under år 2004.

Utskottet har flera gånger behandlat (bet. 2003/04:MJU2 s. 99) frågan om

stöd till ekologisk växthusodling. Utskottet har inhämtat att inom ramen

för kompetensutvecklingsåtgärden i miljö- och landsbygdsprogrammet lämnas

stöd för att anordna olika kompetensutvecklingsinsatser (rådgivning, kurser,

m.m.). Projektet riktar sig både mot konventionella och ekologiska odlare.

Motion 2002/03:Sk347 (kd) yrkande 4 avstyrks i avvaktan på resultatet av

det arbete som pågår.

Utskottet instämmer fullt ut i de synpunkter som framförs i motionerna

2002/03:MJ401 (v), 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2, 2002/03:MJ471 (s) och

2003/04:MJ338 (s) om fritidsodlingens betydelse och behovet av åtgärder

för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen. När det gäller

fritidsodlingens betydelse och behov av stöd i likhet med andra folkrörelser

uttalade regeringen i 2004 års förslag till statsbudet (prop. 2003/04:1,

utg.omr. 17 s. 118, bet. 2003/04:KrU1) att folkrörelsepolitiken är

inriktad på att dels stimulera och stödja människors organisering i föreningar

och liknande sammanslutningar, dels bidra till goda förutsättningar för

dessa föreningar att verka och bedriva verksamhet. Inom folkrörelsepolitiken

hanteras generella frågor som rör alla typer av folkrörelser och ideella

föreningar, såsom den statliga bidragsgivningen till föreningslivet. Frågor

som rör den ideella sektorn och dess olika verksamheter behandlas inom i

stort sett samtliga politikområden. I syfte att samordna regeringens

folkrörelsepolitik tillsattes i september 2001 en interdepartemental

arbetsgrupp. Arbetsgruppen har kunnat konstatera att det föreligger behov

av att se över folkrörelsepolitiken och de olika insatser som görs riktade

mot föreningslivet och den sociala ekonomin. Regeringen har därför för

avsikt att under år 2004 låta se över den statliga folkrörelsepolitiken.

Som utskottet redovisade hösten 2000 (bet. 2001/02:MJU17) har företrädare

för trädgårdsnäringen vid flera tillfällen gjort framställningar till

regeringen om inrättandet av kollektiva fonder finansierade av

trädgårdsnäringen.

Av den anledningen avsattes för budgetåret 2001 under anslaget 44:3

Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket 5 miljoner kronor för en

trädgårdsnäringsfond (prop. 2000/01:1, utg.omr. 23, bet. 2000/01:MJU2).

Regeringen uttalade därvid att en bidragsnivå om 8 miljoner kronor per år

bör eftersträvas. Enligt vad utskottet inhämtat är det övergripande målet

att avsatta medel skall användas för forsknings- och utvecklingsverksamhet

inom trädgårdsnäringen i syfte att främja en uthållig utveckling. Syftet

är också att trädgårdsnäringen genom kollektiva insatser, bättre

kunskapsunderlag och individuell kompetenshöjning skall stimuleras till att

rationellt och strukturellt stärka sin position på marknaden. Särskild

vikt skall läggas vid att uppmuntra kvalitetsproduktion och

produktdiversifiering.

En successivt ökad ekologisk uthållighet skall främjas genom specifika

forskningsinsatser för att utveckla miljöledningssystem och integrerade

produktionsmetoder. Stödet skall även kunna användas till kollektiva

insatser för att nå en ökad nationell och internationell marknadskännedom

liksom för kollektiva utvecklingsåtgärder med syfte att sektorn kontinuerligt

skall kunna möta förändrade handelsmönster och upphandlingsstrukturer.

Avsikten är att Stiftelsen lantbruksforskning i samarbete med näringen

skall använda bidraget för att inom trädgårdsnäringen stödja projekt som

avser forskning och utveckling, tillhandahållande av tekniskt stöd,

produktion och saluföring av kvalitetsprodukter eller försäljningsfrämjande

åtgärder och reklam.

Utskottet redovisade vid behandlingen av 2003 års statsbudet (bet.

2002/03:MJU2) under anslaget 44:6 Återföring av skatt på handelsgödsel och

bekämpningsmedel m.m. att beslut fattats om att 8 miljoner kronor skall

tillföras Stiftelsen lantbruksforskning för forsknings- och

utvecklingsverksamhet

inom trädgårdsnäringen samt att EG-kommissionen godkänt denna nationellt

finansierade åtgärd.

I regleringsbrevet för år 2004 för Statens växtsortnämnd anges att nämnden

skall bidra till att växtodlingen i landet har tillgång till sådana

växtsorter som ger möjligheter för en växtodling som är anpassad till

odlingsförutsättningarna i landet och till behovet av en uthållig växtodling.

Nämnden skall också rapportera vilka kriterier som nämnden väger in i

sin bedömning vad avser godkännande av växtsorter för intagning i sortlistan

samt utfallet av prövade ärenden.

Fritidsodlingens Riksorganisation, som är ett samarbetsorgan för tretton

olika fritidsodlingsorganisationer med ca 70 000 medlemmar, har uppvaktat

utskottet och anfört följande. Det finns 2,5 miljoner trädgårdar omfattande

ca 300 000 ha i Sverige. Trädgårdarna har stor betydelse för folkhälsan.

Här odlas stora kvantiteter frukt, bär och grönsaker. Trädgårdsarbete

innebär för många människor - i olika åldrar - regelbunden motion i egen

takt. Trädgårdar ger samtidigt stimulans. Fritidsodlarna svarar samtidigt

för en stor del av arvet av gamla kulturväxter. Fritidsodlingen hör inte

hemma i någon av de många andra kategorierna av folkrörelser eller

fritidssysselsättningar, utan måste ses som en egen kategori. Det innebär

att fritidsodlingen inte får del av de stöd som utgår till andra folkrörelser,

utan i stället erhåller riksorganisationen sedan tio år ett bidrag om 3,

5 miljoner kronor för rådgivning och information till egna medlemmar och

till allmänheten. Denna verksamhet är av stor omfattning och har stor

betydelse för att bl.a. främja ekologisk trädgårdsodling. Organisationen

har svårt att påverka inriktningen av den forskning som bedrivs vid

Sveriges lantbruksuniversitet och de som finansieras av Formas.

När det gäller frågan om medel till forskning om grönytesektorn och

fritidsodlingen uttalade utskottet våren 1993 (bet. 1992/93:JoU20) att mycket

av den forskning som bedrivs vid Sveriges lantbruksuniversitet även kommer

fritidsodlarna till del, men med hänsyn till odlingens speciella behov är

det enligt utskottets mening av stor vikt att de informationskanaler som

finns mellan forskning och praktik kan bibehållas och utvecklas. Utskottet

ansåg det vara ett samhällsintresse att de berörda organisationerna

erhåller en väsentlig del av de föreslagna medlen och att det skapas

förutsättningar för en fortsatt informations- och rådgivningsverksamhet inom

hemträdgårdsområdet. Detta uttalande upprepades av utskottet hösten 2000

och 2002 (bet. 2000/01:MJU7 och bet. 2002/03:MJU2 s. 65).

Utskottet har inhämtat att på den s.k. Trädgårdsförsöksstationen i Ultuna,

bedrevs från år 1989 till år 2001 försöksverksamhet och demonstrationer

riktade till fritidsodlare. Stationens verksamhet var mycket uppskattad

men fick knappa resurser och lades ner 2001. 2003 anlades och invigdes en

s.k. kunskapsträdgård på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Ultuna. I

Ultuna kunskapsträdgård kan man ta del av kunskaper och verksamheter som

finns inom SLU. Trädgården avses vara en fysisk mötesplats för information,

kunskapsspridning och undervisning. Budskapet riktar sig till studenter

såväl som till skolelever och en bred allmänhet som vill stifta bekantskap

med SLU.

Utskottet vill framhålla fritidsodlingens stora betydelse och behovet av

åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen.

Utskottet anser med hänsyn till trädgårdsodlingens speciella behov att det

är av stor vikt att de informationskanaler som finns mellan forskning och

praktik kan bibehållas och utvecklas. Det är enligt utskottets uppfattning

ett samhällsintresse att de berörda organisationerna erhåller en väsentlig

del av de föreslagna medlen och förutsätter att det skapas förutsättningar

för en informations- och rådgivningsverksamhet inom hemträdgårdsområdet.

Utskottet vill erinra om att Movium - sekretariatet för den yttre miljön,

Fritidsodlingens Riksorganisation och Stiftelsen Trädgårdsodlingens

elitplantstation sedan år 1993 erhåller sammanlagt ca 11 miljoner kronor

per år för dessa ändamål. Medlen beviljas numera av Formas (6 750 000 kr)

och Jordbruksverket (4 250 000 kr). Mot bakgrund av det anförda finner

utskottet ingen anledning att föreslå något riksdagsuttalande med anledning

av motionerna. Motionerna 2002/03:MJ401 (v), 2002/03:MJ469 (s) yrkande 2,

2002/03:MJ471 (s) och 2003/04:MJ338 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna, punkt 1 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att Sverige och EU i WTO-förhandlingarna bör

ställa mer bestämda krav. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399

yrkande 21 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 13 och 2003/04:MJ432

yrkande 2.

Ställningstagande

I det pågående arbetet inom WTO måste Sverige och EU ställa mer bestämda

krav utifrån de miljö- och djurskyddskrav som ställs på svenskt och

europeiskt jordbruk. Det krävs en mer offensiv hållning mot ett mer ekologiskt

uthålligt jordbruk, miljöaspekter och hållningen till animalieproduktion.

Man bör således eftersträva en dialog om de stödsystem inom jordbruk,

fiske och energiområdena som motverkar en hållbar utveckling. Detta bör

ges regeringen till känna.

2. Svensk hållning i WTO-förhandlingarna, punkt 1 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att Sverige bör vara pådrivande för att

WTO-förhandlingana kring livsmedelsfrågorna snabbt återupptas. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ432 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ424

yrkande 13 och 2003/04:MJ399 yrkande 21.

Ställningstagande

Misslyckandet vid WTO-toppmötet i Cancún har tills vidare satt stopp för

en avreglering av Europas och USA:s jordbruksmarknader med slopade

skyddstullar, fritt marknadstillträde för exportörer från fattiga länder och

en minskning av jordbrukssubventionerna. Detta är tragiskt framför allt

för tredje världens fattiga, men också för konsumenterna i Sverige och EU.

Båda parter skulle här vinna på mer marknad och mindre reglering. Sverige

måste aktivt arbeta för att förhandlingarna snarast återupptas. Detta bör

ges regeringen till känna.

3. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 2 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ432 yrkande 3 och avslår

motionerna 2002/03:K432 yrkande 13, 2002/03:L247 yrkande 7, 2002/03:U324

yrkande 7 i denna del, 2002/03:MJ268 yrkande 1, 2002/03:MJ338, 2002/03:MJ422

yrkandena 2, 3 och 13, 2002/03:MJ487 yrkandena 3 och 35, 2002/03:N266

yrkande 9, 2003/04:K416 yrkande 40, 2003/04:L353 yrkande 8, 2003/04:U351

yrkande 7, 2003/04:MJ244 yrkande 1, 2003/04:MJ285 yrkande 1, 2003/04:MJ333

yrkande 2, 2003/04:MJ345, 2003/04:MJ374 yrkandena 1-7, 2003/04:MJ399

yrkande 2, 2003/04:MJ411 yrkande 4, 2003/04:MJ431 yrkandena 2-4, det senare

i denna del, och 20, 2003/04:MJ432 yrkande 1, 2003/04:MJ435 yrkande 2 och

2003/04:MJ473 yrkande 1.

Ställningstagande

Sverige bör verka för att konsumentintresset får större vikt än hittills

i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet. Den förlegade

jordbrukspolitiken bör ändras till en matpolitik med inriktning på

medborgarnas vilja och behov. Därtill behövs en utvecklad landsbygdspolitik

och enklare regler för företag. Folkpartiet liberalerna anser att

jordbruksföretagen skall behandlas som just företag. Jordbruksföretagen gynnas,

liksom andra företag, av en förenkling av regler och byråkrati. Lönsamma

jordbruksföretag betyder mycket för en levande och utvecklad landsbygd.

Detta bör ges regeringen till känna.

4. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen, punkt 3 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att en ny jordbrukspolitik löpande bör prövas

med konsekvensutredningar. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ333

yrkande 3 och 2003/04:MJ399 yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:MJ424

yrkande 2, 2003/04:MJ333 yrkande 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 18.

Ställningstagande

För att få en helhetsbild av jordbrukets betydelse bör olika typer av

konsekvensanalyser genomföras löpande. Dessa bör belysa jordbrukets

betydelse för sysselsättning, försörjningsberedskap, bevarandet av det öppna

landskapet, boende och service på landsbygd etc. Detta är inte minst

angeläget i dessa tider då jordbruket utsätts för hård snedvriden konkurrens

och många, framför allt mindre jordbruk, tvingas läggas ned. Inhemskt

jordbruk är också en förutsättning för att undvika långa, miljöförstörande

transporter, för att inte bli försörjningsberoende av andra länder samt

för att upprätthålla en god livsmedelssäkerhet. En analys bör sakligt

kartlägga vilka förhållanden som råder gentemot omvärlden beträffande den

svenske lantbrukarens ekonomiska konkurrenssituation i relation till

lantbrukare i varje annat EU-land. Regeringen bör snarast återkomma till

riksdagen med en sådan konsekvensanalys för att användas som underlag för

det fortsatta reformarbetet. I konsekvensanalysen bör det också belysas

hur det svenska jordbrukets skattebelastning, höga krav på djurskydd och

livsmedelssäkerhet, m.m. påverkat konkurrenskraften. Detta bör ges regeringen

till känna.

5. Konsekvensanalys av jordbruksnäringen, punkt 3 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att en konsekvensanalys behövs av jordbrukspolitiken

och dess miljöpåverkan. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ474

yrkande 18 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 2, 2003/04:MJ333

yrkandena 3 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande 3.

Ställningstagande

Centerpartiet anser att jordbruket kräver en balansgång mellan företagsklimat

och miljöåtgärder, och det behövs långsiktiga åtgärder för att stärka ett

hållbart svenskt jordbruk. Vi behöver en konsekvensanalys av jordbrukspolitiken

och dess miljöpåverkan. Centerpartiet föreslår en utredning för att

undersöka vilka förutsättningarna är för ett hållbart svenskt jordbruk.

Utredningen bör utföras med en bred kompetens vad gäller kunskap om

jordbruk, miljö, regionalpolitik och kultur. Detta bör ges regeringen till

känna.

6. Inriktning, punkt 4 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som

en hörnsten i en levande landsbygd. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:N330 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 2,

2002/03:MJ424 yrkande 1, 2002/03:MJ487 yrkande 1 och 2003/04:MJ399 yrkande

1.

Ställningstagande

Jord- och skogsbruket är hörnstenen för en levande landsbygd. Kristdemokraterna

vill betona tryggandet av dessa näringars ställning som en förutsättning

för fortsatt bosättning samt ekonomisk, social och kulturell utveckling

på landsbygden. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Konkurrensvillkor, punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Cecilia Widegren (m) och

Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om livskraftiga jordbruksföretag och om åtgärder

för att förbättra jordbrukets konkurrenssituation. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 10, 2002/03:MJ422 yrkande 17 och

2003/04:MJ431 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ296, 2002/03:MJ356

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ411 yrkande 1, 2002/03:MJ424 yrkande 4,

2002/03:MJ429 yrkande 1, 2002/03:N307 yrkande 11, 2002/03:N340 yrkande 5,

2003/04:MJ435 yrkande 1 och 2003/04:MJ476 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är viktigt att skapa förutsättningar för att den svenska jordbrukaren,

som vilken annan företagare som helst, ges möjlighet och frihet att på

likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter på en konkurrensutsatt

marknad. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad som anförs i reservationen

om likvärdiga konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.

8. Villkoren för det svenska jordbruket, punkt 6 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ206 yrkande 1.

Ställningstagande

Jordbruket är grunden för det öppna landskapet, den biologiska mångfalden

och de kulturhistoriska värdena. EU:s miljö- och landsbygdsprogram har

stor betydelse för odlingslandskapet och för att de biologiska värdena

skall kunna tillvaratas. Det krävs dock att miljöersättningarna görs än

mer tillgängliga för landets jordbrukare. Regelsystemet kring dessa

ersättningar måste göras så enkelt som möjligt. Det krävs generellt en ökad

lönsamhet i produktionen. Här kan mycket göras på såväl gårdsnivå som i

förädlingsledet. Grunden för ett lönsamt företagande ligger givetvis hos

företagaren själv. Samtidigt måste politiken utformas så att den inte

hindrar utan stöttar den enskilda företagaren. Detta bör ges regeringen

till känna.

9. Fågelnäringen, punkt 7 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c) och Cecilia Widegren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om svensk fågelnäring. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ320 och avslår motionerna 2003/04:MJ312, 2003/04:MJ362,

2003/04:MJ403 yrkande 1 och 2003/04:MJ454.

Ställningstagande

I dag hotas svensk fågelproduktion av en stark importökning av fågelkött.

Svensk kalkonuppfödning är i farozonen. Även svensk kycklinguppfödning

kan komma att få problem. Orsakerna är flera. Det starka men viktiga

djuromsorgsprogram Sverige har innebär ökade kostnader som konsumenterna

uppenbarligen inte är beredda att betala. Det svenska skattesystemet och

den höga dieselskatten är andra faktorer som medför att svensk fågelproduktion

har sämre konkurrensförmåga gentemot viktiga konkurrentländer. För att

värna det svenska fågelköttets höga kvalitet kan dagens snedvridningar i

konkurrenshänseende inte accepteras. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Småskaliga slakterier m.m., punkt 8 (fp, kd)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om mobila och gårdsnära slakterier samt om

investeringsstöd för åtgärder som minskar djurtransporternas längd. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ367 yrkandena 2 och 4 och

2003/04:MJ399 yrkande 20 och avslår motion 2003/04:MJ335 yrkande 2.

Ställningstagande

Genom satsningar på lokala småskaliga slakterier kan långa och i vissa

fall plågsamma djurtransporter reduceras. Livsmedelsverket har bl.a.

föreslagit en ändrad fördelning av utdebitering av tillsynsavgifter för

slakterier, vilket skulle innebära lägre avgifter för de småskaliga

slakterierna. Kristdemokraterna menar att det är riktigt att framväxten av

småskaliga slakterier stimuleras, bl.a. genom lägre avgifter. För närvarande

finns i Sverige endast mobila slakterier i bruk för slakt av renar. I ett

flertal länder finns dock intresse för mobil slakt, och i USA slaktas

gris och nötkreatur i mobil anläggning och fjäderfän storskaligt mobilt.

I Norge finns, förutom slakt av ren, även slakt av lamm i mobilt slakteri

på försök.

Det är tveksamt om EU:s regler tillåter mobil slakt av andra djur än ren.

Sverige måste därför inom EU driva att reglerna tydliggörs så att mobil

slakt kan tillåtas. Utredningen (SOU 2003:6) Kännande varelser eller

okänsliga varor bedömer att mobil slakt i första hand skulle vara aktuellt

för svin, får och fjäderfä. För mobil slakt skall samma djurskyddskrav

gälla som för annan slakt. Kristdemokraterna delar utredningens åsikt att

ekonomiska bidrag till mobila slakterier, gårdsnära slakterier, slaktbodar

och andra lösningar som minskar djurtransporterna bör införas inom befintligt

regelsystem.

För att styra bort från stordriften och de långväga djurtransporterna är

det på kort sikt nödvändigt att införa investeringsstöd för sådana åtgärder

som minskar transporternas längd. Sådant stöd bör också kunna utbetalas

till uppfödare som genomför åtgärder för att minska djurens obehag i

samband med transporter. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Småskaliga slakterier m.m., punkt 8 (v, mp)

av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om taxor och klassningsregler för småskaliga

slakterier. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande 2 och

avslår motionerna 2003/04:MJ367 yrkandena 2 och 4 och 2003/04:MJ399 yrkande

20.

Ställningstagande

En fråga som bör ses över är klassningen av ett slakteri som småskaligt,

vilket kräver en avgift på 40 000 kr. De större livsmedelskedjorna handlar

i allt mindre utsträckning av små producenter och tar i stället det mesta

från sina egna grossister, vilket betyder att de nollskaliga slakteriernas

överlevnad baseras på egen marknadsföring och egen försäljning. Vi anser

att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de olika

klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga slakterierna.

Detta bör ges regeringen till känna.

12. Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 9 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett samlat program för en ökad småskalig

livsmedelsproduktion. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande

19 och avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3 och 2003/04:MJ335 yrkande

4.

Ställningstagande

Regeringen bör ta initiativ till ett samlat program för en ökad småskalig

livsmedelsproduktion i samråd med företrädare för hushållningssällskap,

lantbrukarnas organisationer och regionala företrädare. Detta bör ges

regeringen till känna.

13. Småskalig livsmedelsproduktion, punkt 9 (v, mp)

av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hur lokala initiativ till småskalig

livsmedelproduktion

kan underlättas. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande

4 och avslår motionerna 2002/03:MJ429 yrkande 3 och 2003/04:N328 yrkande

19.

Ställningstagande

För att försöka möta de ökade hoten mot basproduktionen har lantbrukare

och andra livsmedelsföretag på olika sätt inlett ett aktivt samarbete med

bl.a. utbildningar, gemensam marknadsföring och satsningar på miljö och

kvalitet. Genom att kombinera olika verksamheter som t.ex. lanthandel och

småskalig livsmedelsproduktion har service som annars skulle ha försvunnit

bevarats. Samtidigt är den småskaliga livsmedelsproduktionen ofta förknippad

med bevarandet av kulturtraditioner. År 2001 tillkom det 497 nya företag

i Jämtlands län, och det är ojämförligt det län i Sverige som har största

andelen kvinnliga företagare bland de nystartade. En del av denna utveckling

har Eldrimner svarat för. Eldrimner är ett resurscentrum som erbjuder

stöd och utbildning till företagare som vill satsa på småskalig

livsmedelsförädling. Av dem som har utbildats vid Eldrimners resurscentrum är

75 % kvinnor. Det finns flera goda exempel på att dessa lokala initiativ

fungerar, och potentialen för att fler skulle kunna skapas finns. I

Jämtland finns det i dag 35 gårds- eller bymejerier. I hela Sverige finns

det totalt 80 sådana mejerier. Vi anser att regeringen bör se över hur

lokala initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan

underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.

14. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Cecilia Widegren

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om stöd till viss livsmedelsproduktion. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ268 yrkande 3 och 2003/04:MJ435

yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2003/04:MJ326

yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27 och 2003/04:N335 yrkande 2.

Ställningstagande

Miljöfrågorna är viktiga i samband med livsmedelsproduktionen. Vi anser

att ett miljövänligt konventionellt jordbruk är nödvändigt även i framtiden,

och vi avvisar därför procentbeslut vad gäller produktionsandelen ekologisk

produktion. Det måste vara efterfrågan på marknaden som avgör huruvida

produktionen skall ske inom ramen för ekologisk eller konventionell odling

och inte politiskt styrande beslut. Det finns inte någon entydig forskning

som bekräftar att ekologisk odling på det hela taget är mera miljövänlig

eller ger kvalitetsmässigt bättre livsmedel än konventionell produktion

som görs med beaktande av miljöhänsyn.

Regeringen vill på administrativ väg och med subsidier styra

livsmedelsproduktion

mot det som kallas alternativ odling. Man förebär att denna är överlägsen

konventionell livsmedelsproduktion - inte minst av miljöskäl. Denna åsikt

har på det hela taget inget stöd i verkligheten. Det som är avgörande för

miljöbelastningen är den enskilde jordbrukarens skicklighet - inte vilken

produktionsform som används. Det finns en efterfrågan på alternativt

producerade livsmedel. Självklart skall den tillgodoses av

livsmedelsproducenterna.

Att ställa upp mål för hur stor andel av åkerarealen som skall användas

för att tillgodose denna efterfrågan avvisar vi. I stället är det

konsumenternas efterfrågan som skall styra hur mycket som skall produceras.

Lönsamheten för alternativt producerade livsmedel är i allmänhet större

än för konventionellt producerade. Skattemedel bör inte användas för att

ge en redan förhållandevis lönsam nisch än bättre produktionsvillkor.

Detta bör ges regeringen till känna.

15. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekologisk odling. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ399 yrkande 27 och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande

1, 2002/03:MJ268 yrkande 3, 2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ435 yrkande

6 och 2003/04:N335 yrkande 2.

Ställningstagande

En mycket viktig fråga att driva inom EU för att stimulera till utveckling

och tillväxt i den ekologiska produktionen är omläggningstidernas längd,

möjligheten till parallellproduktion och kvaliteten i kontrollen. I EU

krävs två års omläggningstid medan praxis i Sverige har varit ett år. En

förkortning av omläggningstiden till ett år gör reglerna mer utvecklingsvänliga

och innebär att tveksamheten hos enskilda jordbrukare för att lägga om

till ekologisk produktion minskar. Ett kontrollerat karensår ger förtroende

för ekologiska produkter, och det borde vara ett minimikrav i alla länder.

Det bör också i fortsättningen vara möjligt att lägga om delar av

växtodlingen till ekologisk produktion och/eller betesdrift utan att övriga

delar påverkas. Man bör inte heller knyta den ekologiska vallen och

betesdriften till ekologisk djurhållning utan enbart till djurhållning.

Detta bör ges regeringen till känna.

16. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekologiskt hållbara odlingsformer. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ326 yrkande 2 och avslår motionerna

2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande 3, 2003/04:MJ399 yrkande

27, 2003/04:MJ435 yrkande 6 och 2003/04:N335 yrkande 2.

Ställningstagande

I det ekologiska jordbruket används ingen konstgödsel. Utöver stallgödsel

och gröngödsel är endast ett fåtal inköpta gödselmedel tillåtna. Detta

leder till att den ekologiska odlaren är tvungen att hushålla med

växtnäringen mer. En balans mellan djurhållning och växtodling är också av

stor betydelse för att tillgången på växtnäring skall bli tillräcklig.

Till skillnad från det konventionella jordbruket så sker tillförseln av

växtnäring i större utsträckning i former som är hårdare bundna och inte

direkt tillgängliga för växterna. På så sätt bidrar gödslingen till en

stabil näringsuppbyggnad i marken som successivt under odlingssäsongen

frigörs till former som växterna kan ta upp. Med ett ekologiskt odlingssystem

undgår vi därför flera av de problem som följer av det konventionella

jordbrukets växtnäringsförsörjning. Vi slipper t.ex. helt klimatpåverkan

och energiåtgång vid handelsgödseltillverkningen med ekologiskt jordbruk.

Även näringsläckaget blir mindre vid en restriktivare hushållning av

växtnäringen förutsatt att lämpliga odlingsmetoder väljs.

Det ekologiska jordbruket har flera fördelar jämfört med konventionell

odling, och dess betydelse för en bättre hushållning med växtnäringen

tillhör de viktigare. Målsättningen bör självklart vara att allt jordbruk

på sikt ställs om till ekologiskt hållbara odlingsformer. Detta bör ges

regeringen till känna.

17. Ekologisk produktion m.m., punkt 14 (mp)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statliga stimulanser för att öka produktionen

av ekoprodukter. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N335 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:MJ263 yrkande 1, 2002/03:MJ268 yrkande 3,

2003/04:MJ326 yrkande 2, 2003/04:MJ399 yrkande 27 och 2003/04:MJ435 yrkande

6.

Ställningstagande

Danskarna arbetar just nu på att försöka vinna marknadsandelar på den

svenska livsmedelsmarknaden för ekoprodukter. I Danmark har regeringen

stöttat de jordbrukare som önskat ställa om ekonomiskt. I Sverige hoppas

regeringen att marknadens efterfrågan automatiskt kommer att sporra fler

jordbrukare till en sådan omställning. Regeringens förhoppningar har

emellertid hittills inte infriats. Här är omställningstakten mycket lägre.

Betydande insatser för att underlätta omställningen till ekologiskt

jordbruk måste göras. Vi vill att riksdagen ger regeringen sin mening till

känna om behovet av ytterligare statliga stimulanser för att öka produktionen

av ekoprodukter.

18. Generationsväxling m.m., punkt 15 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om nyföretagande och generationsskiften i

jordbruksnäringen. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 24

och avslår motion 2003/04:MJ346.

Ställningstagande

Företagande i den gröna sektorn präglas av ett stort kapitalbehov. Särskilt

tydligt blir detta vid nystartande av lantbruksföretag. Medelåldern för

den svenska lantbrukarkåren är i dag hög och stigande. Denna utveckling

måste brytas. Storleken på startstödet får inte urholkas ytterligare.

Startstödsnivån bör höjas till den nivå som finns i konkurrentländerna.

Detta bör ges regeringen till känna.

19. Miljöstödens inriktning, punkt 18 (mp)

av Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att framtida jordbruksstöd bör omfatta skydd av

natur- och kulturmiljöer även i skogslandskapet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ423 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:MJ263 och

2003/04:MJ399 yrkande 18.

Ställningstagande

Vi anser att en översyn skall göras över hur EU:s framtida jordbruksstöd

skall kunna omfatta skydd av natur- och kulturmiljöer även i skogslandskapet.

Jordbrukare kan efter EU-inträdet söka stöd för skydd och bevarande av

kulturobjekt och de kan söka landsbygdsutvecklingsmedel för utvecklande

av sin jordbruksnäring. Motsvarigheten finns inte för skogsbrukaren, vilket

är ett resultat av nationella prioriteringar. I Finland går 17 % av dessa

medel till skogsbruk, att jämföra med 0,1 % i Sverige. Även småskogsbrukarna

är en del av en levande landsbygd och kan på samma grunder som jordbrukare

behöva stöd för att utveckla sin verksamhet. När nu de nya jordbruksstöden

beslutas bör man därför på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel

även kan komma skogsbrukare till del. Det är inte önskvärt att skogsbruket

blir reglerat såsom jordbruket är, däremot bör kulturmiljöer i

skogsbrukslandskapet ges samma vikt och samhälleliga stöd som kulturmiljöer i

jordbrukslandskapet. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Miljömål för jordbruket, punkt 21 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om separata miljömål för jordbruket. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ431 yrkande 10.

Ställningstagande

En miljöanpassad jordbrukspolitik kommer att ha positiva effekter på

folkhälsan. En hög kvalitet på våra livsmedel bidrar till en bättre miljö

och friskare konsumenter. En god hygien på gårdarna, i slakterierna och

inom livsmedelsindustrin har direkt samband med kvaliteten på maten. Det

är därför angeläget att frågan om vilka miljöeffekter och miljökostnader

som kan kopplas till jordbruket utreds vidare och läggs till grund för en

fortsatt reformering av jordbrukspolitiken. Utgångspunkten skall vara

EU:s miljömål samt att särskilt lyfta fram sektorsansvaret,

försiktighetsprincipen

liksom principen att förorenaren betalar. Detta bör ges regeringen till

känna.

21. Återföring av slam och rötrester, punkt 22 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att återföra slam och rötrester till jordbruksmarken.

Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 30.

Ställningstagande

År 2005 får enligt riksdagens beslut inget slam eller organiskt avfall

deponeras och år 2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras

till jordbruket enligt riksdagsbeslut. För att den antagna lagen om förbud

mot deponering från år 2005 skall kunna fungera är det viktigt att fungerande

avsättningsområden finns för slammet från avloppsreningsverken.

Kristdemokraterna förutsätter att regeringen kraftfullt verkar för att minska

riskerna på detta område. Om jordbruket skall kunna utnyttja slam och

reducera slöseriet med fosfor och kväveresurser, krävs också att EU:s

lagstiftning ses över. Sverige och Danmark har fått igenom ett undantag

som innebär att bönderna i dessa länder får lov att använda sig av

hushållsavfall i form av komposter och rötslam från reningsverk vid ekologisk

produktion fram till den 31 mars 2006. Frågan behöver dock en permanent

lösning. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Jordbruket i norra Sverige, punkt 24 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om jordbruket i norra Sverige. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ399 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ349,

2003/04:MJ244 yrkande 2, 2003/04:MJ325 och 2003/04:MJ358 yrkande 1.

Ställningstagande

Merkostnadsersättningen till jordbruket i Norrland består av tre delar,

varav en del har nationell finansiering. Stödet regleras i förordningen

(1996:93) om stöd till jordbruket i norra Sverige. Den totala nationella

ersättningen har de senaste åren legat 20-30 miljoner kronor under den

referensersättningsnivå på 316 miljoner kronor som, enligt kommissionsbeslut

97/557/EG, tjänar som maxnivå för det nationella stöd som Sverige tillåts

ge. Därutöver tillkommer visst stöd till potatisodling, som ligger utanför

anslutningsavtalet. För budgetåren 2002 och 2003 anslogs 318 miljoner

kronor per år för nationellt stöd enligt förordningen (1996:93) till

jordbruket i norra Sverige. Det belopp som verkligen betalats ut har dock

haft en sjunkande trend. År 2000 utbetalades 289 miljoner, 2001 287

miljoner och 2002 284 miljoner kronor. Som princip bör gälla att de budgeterade

medlen betalas ut i största möjliga utsträckning. Tidsutdräkten när det

gäller att i EU anmäla de av riksdagen beställda höjningarna av de nationella

merkostnadsstöden är anmärkningsvärd. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Stöd till det fjällnära området, punkt 25 (v, mp)

av Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om stöd till det fjällnära området. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ335 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:MJ285

yrkande 2.

Ställningstagande

De mycket speciella förhållanden som råder i de fjällnära kommunerna har

inte sin motsvarighet någon annanstans inom EU. Allt detta motiverar

införandet av en särskild fjällmiljöersättning, ett stödprogram som kan

skapa förutsättningar för det fåtal jordbruk som finns i det fjällnära

området att överleva, en kombination av miljöstöd och öppet landskaps-

och kulturmiljöstöd som kompenserar för stora avstånd och små enheter. År

1997 beslutade riksdagen att ett särskilt stöd bör utgå till fjälljordbruket.

Beslutet har dock ännu ej genomförts. I samband med införlivandet av den

nya jordbrukspolitiken som skall genomföras 2005-2007 bör det även göras

en uppföljning och utvärdering av vilka effekter det nu rådande stödsystemet

har haft för det fjällnära jordbruket. Om utvärderingen visar att

fjälljordbruket i lägre grad kunnat ta del av de nya stöden än jordbruket

inom övriga områden som kräver särskilt riktade stöd, och därför missgynnats

av övergången till EU:s jordbrukspolitik, bör regeringen återkomma med

förslag om åtgärder. Detta bör riksdagen regeringen till känna.

24. Miljömärkning och priser, punkt 26 (v)

av Sven-Erik Sjöstrand (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förutsättningarna för att låta miljöeffekter få

genomslag i priset på livsmedel och vilka marknadsfrämjande åtgärder som

behöver vidtas. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ263 yrkandena

4 och 5.

Ställningstagande

Vänsterpartiet anser att regeringen inom ramen för en strategi för att

miljöanpassa det svenska jordbruket bör se över förutsättningarna för att

låta ytterligare miljöeffekter vid produktion och distribution inkluderas

i priset av livsmedel, i syfte att minska priset på produkter som framställts

med stor miljöhänsyn. För att priserna på livsmedel skall sjunka krävs

att konkurrensen ökar i livsmedelssektorn. Flera aktörer måste få möjlighet

att komma in och konkurrera med de befintliga strukturerna för att en

förändring skall komma till. För detta krävs bl.a. insatser i form av

marknadsfrämjande åtgärder och informationsinsatser både generellt och

till riktade grupper såsom till förädlingsföretag som vill satsa på

ekologisk produktion. Vänsterpartiet anser att det i en strategi för att

miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka marknadsfrämjande

åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för och efterfrågan av

miljömärkta livsmedel. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

25. Jordbruksadministration m.m., punkt 27 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om fortsatt tillsyn enligt miljö-, djurskydds- och

livsmedelslagstiftningen. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432

yrkande 10 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 5, 2002/03:MJ487

yrkande 32 och 2003/04:MJ399 yrkande 6.

Ställningstagande

Tillsyn i enlighet med miljölagstiftningen är av central betydelse. Vi

anser att subsidiaritetsprincipen i första hand skall gälla, vilket innebär

att det som kan utföras bäst på kommunal nivå också skall utföras där.

Det är viktigt att inse att stora samordningsvinster finns att uppnå mellan

de olika tillsynsområdena. Vidare är lokal kännedom och samarbete med

andra lokala myndigheter i regel det effektivaste sättet att lösa problem.

Vidare bör tillräckliga resurser för tillsynen anslås. Det är också

viktigt att länsstyrelse och statliga myndigheter ges tillräckliga resurser

och bättre möjligheter till tillsynsvägledning. Hur behovsutredningar och

tillsynsplaner påverkat kvaliteten på tillsynen bör också granskas efter

hand. Kommunerna bör enligt vår uppfattning ha fortsatt ansvar för tillsynen

enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen. Detta bör ges

regeringen till känna.

26. Jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken, punkt 28 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om att införa ett jämställdhetsperspektiv i

jordbrukspolitiken. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ431 yrkande

21.

Ställningstagande

Erfarenheten efter tre års genomförande av miljö- och landsbygdsprogrammet

och mål 1-programmet är att kvinnorna har en nyckelroll för de förändringar

och den utveckling som sker på landsbygden. Regeringens bedömning är att

man ytterligare vill förstärka den rollen under de kommande fyra åren.

Det är en uppfattning som Folkpartiet delar. För att kunna förstärka

företagande, såväl kvinnligt som manligt, kan förenkling vad exempelvis

gäller F- skattsedel underlätta mycket. I genomsnitt tjänar kvinnor drygt

80 % av vad män gör. En av förklaringarna till detta är att många kvinnor

arbetar inom den offentliga sektorn, såsom inom vården, omsorgen och skolan.

Vi vill att kvinnor skall ha fler arbetsgivare att välja mellan. Detta

skulle vara ett bra sätt för kvinnor att få upp sina löner. Att även på

landsbygden kunna välja mellan olika arbetsgivare inom exempelvis vård,

skola och omsorg kan inte minst lönemässigt betyda mycket. Vidare är det

viktigt både i ett jämställdhets- och ett landsbygdsperspektiv att man

undviker att koppla samman makars försörjning. Ett exempel på detta är

reglerna för fåmansföretag som gör att make eller maka inte får del av

arbetslöshetsersättning om den andra parten driver ett företag. Detta bör

ges regeringen till känna.

27. Stöd för trädgårdsodling, punkt 29 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett stöd för trädgårdsodling. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:Sk347 yrkande 4.

Ställningstagande

I det nationella programmet för landsbygdsutveckling för perioden 2000-2006

har stödet till resurshållande konventionell odling tagits bort. I programmet

finns inte heller möjlighet för stöd vid övergång till ekologisk

växthusproduktion. Trädgårdsnäringens produktionsformer är arealintensiva och

produktionen bedrivs på förhållandevis små brukningsarealer. Detta gör

att ett arealstöd för miljöförbättrande åtgärder utgör en viktig stimulans

till förändring av produktionsmetodik och produktionsuppläggning. Ofta är

kostnaderna och riskerna särskilt vad gäller sjukdomsbekämpning i intensiva

kulturer stora och företagen väljer av trygghet att bibehålla en konventionell

metodik i stället för att pröva ny. För växthusodlingens del bedrivs i

dag en alltför begränsad, av samhället stödd forsknings- och

utvecklingsverksamhet

för att ge vägledning för företag som önskar utveckla produktionen efter

ekologiska principer. De växthusföretag som väljer att ställa om produktionen

i denna riktning påtar sig därmed ett stort eget arbete och en stor egen

kostnad. De erfarenheter som genereras blir därmed till vägledning för

andra företag vilka inte behöver möta samma kostnader och risker. Ett

stöd får därmed en stor betydelse för att minska riskerna i företagen men

utgör också en berättigad ersättning för det forsknings- och utvecklingsarbete

som borde varit ett generellt åtagande från samhällets sida. Vi föreslår

att inom miljöstöden i landsbygdsprogrammens ram inkluderas dels ett

konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling, dels ett nationellt

stöd för ekologisk växthusodling. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Cecilia Widegren (m)

anför:

Trots att regeringen aviserat att riksdagen skall tillställas skrivelse

om den svenska implementeringen av EU:s nya jordbrukspolitik vill vi i

detta sammanhang redogöra för de utgångspunkter en reformering bör ha.

Målet för den moderata jordbrukspolitiken är en avreglering av

livsmedelsproduktionen i världen. En avreglering måste vara ömsesidig och

omfatta

samtliga aktörer på världsmarknaden.

Sverige har här en viktig roll i att vara pådrivande för att EU i WTO

skall agera på ett konstruktivt sätt för att minska jordbruksstöden. En

avreglering får inte innebära att en form av stöd till näringsidkare byts

mot andra stöd. Från denna synpunkt är förändringen av jordbrukspolitiken

olycklig.

Enligt vår mening är det viktigt att politiken renodlas så att det finns

ett medel eller en politik för varje mål. I synnerhet jordbrukspolitiken

har under årens lopp använts för att lösa produktionsmål, miljömål,

landsbygdsutveckling och inkomstmål med samma medel och på en gång. Detta

är dömt att misslyckas. Vi vill se en renodling där jordbrukspolitiken

löser livsmedelsproduktionens problem, miljöpolitiken löser miljöproblem

och landsbygdsutveckling löser landsbygdens problem etc. Detta hindrar

inte att generellt bättre företagsvillkor är till fördel för såväl

landsbygdsföretag som andra företag.

I den nu aktuella omläggningen av jordbrukspolitiken är det viktigt att

produktionsjordbruket får så bra villkor att det klarar konkurrensen på

den gemensamma marknaden. Därför får inte omläggningen medföra alltför

stor omfördelning i stöd mellan jordbrukare jämfört med dagens nivå.

Det är också viktigt att den gemensamma jordbrukspolitiken förblir gemensam.

Vi ser med oro på de tendenser till nationalisering av delar av politiken.

Ett sådant förskräckande exempel är det s.k. nationella kuvertet där

nationella regeringar kan manipulera delar av stöden efter eget tycke och

skön.

Vi ser svensk livsmedelsproduktion som en viktig del av svenskt näringsliv.

Det gäller såväl primärproduktionen som livsmedelsindustrin. De är därtill

beroende av varandra. Om primärproduktionen viker leder det oundvikligen

till att även livsmedelsindustrin kommer att minska. Det är därför viktigt

att omläggningen av jordbrukspolitiken bidrar till att produktionsjordbruket

får så bra villkor som möjligt. Även svensk politik har betydelse för att

ge produktionen så bra villkor som möjligt.

2. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (fp)

Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp) anför:

Det krävs omfattande reformer av dagens gemensamma europeiska jordbrukspolitik

för att EU skall kunna bli en stark tillväxtregion och ekonomisk motor

för utveckling och välfärd. Vi vill hänvisa till den särskilda

jordbruksförhandlingen som pågår avseende införlivandet av EU:s jordbrukspolitik

för svenskt vidkommande. Folkpartiets ställning avseende modell, areal,

vall, djurersättningar, hävdkrav etc. kommer att finnas med i vår motion

över regeringens aviserade jordbruksskrivelse.

Vår förhoppning är att det beslutade reformarbetet inom CAP blir kraftfullt.

Nuvarande jordbrukspolitik är byråkratisk och djupt osolidarisk vad gäller

skyddstullar och exportsubventioner. Detta får en snedvridande och

destabiliserande effekt i världsekonomin och missgynnar inte minst tredje

världen. Jordbrukaren bör som vilken annan företagare som helst ges

möjlighet och frihet att på likvärdiga villkor konkurrera med sina produkter

på en konkurrensutsatt marknad. Konsumenternas val skall vara avgörande

för jordbruksproduktionen.

Folkpartiet anser vidare att regelsystemet måste förenklas. Jordbruket

kräver tydlighet och långsiktighet vad gäller regelsystem. Kvoter,

regleringar och omständlig administration underlättar inget företagande.

Genom förenklingar vill vi också uppmuntra till kombinationsverksamheter.

Folkpartiet anser att bönderna bör ersättas för sina insatser för ett

öppet odlingslandskap och en varierad kulturmiljö.

Folkpartiet är positivt till att EU kommer att satsa mer på miljö- och

landsbygdsåtgärder. Resurser bör styras över till miljöinsatser för att

slå vakt om den biologiska mångfalden. Jordbrukspolitiken bör på sikt

avregleras och förändras så att den tar större hänsyn till jordbrukets

roll i det naturliga kretsloppet och dess konsekvenser för djur, miljö

och biologisk mångfald. Grön skatteväxling bör innebära att man tar bort

skadliga skatter. I enlighet med principen förorenaren betalar anser vi

att en skatt bör utgå från vilka föroreningar jorden släpper ifrån

sig.

3. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

I det föreliggande betänkandet behandlas bl.a. frågor om den pågående

reformeringen av EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Då många osäkerheter

ännu återstår om hur denna politik kommer att tillämpas i Sverige och

övriga medlemsländer väljer jag att inte reservera mig i enskilda frågor

i denna del. I detta särskilda yttrande presenteras därför Kristdemokraternas

syn på den gemensamma jordbrukspolitiken och några synpunkter på tillämpningen

i vårt land.

Kristdemokraternas jordbrukspolitik syftar till uthållig användning av

åkermarken för livsmedelsproduktion med hög kvalitet, eller annan användning

som enkelt kan ställas om till livsmedelsproduktion, exempelvis energigrödor.

En förutsättning för att jordbruket skall finnas kvar som basnäring i

hela landet är att konkurrensvillkoren är desamma som omvärldens. Att

behålla de öppna landskapen och ge möjlighet till fortsatt brukande också

i skogs- och mellanbygd är en annan viktig grundbult i jordbrukspolitiken.

Det är nu hög tid att förbättra Sveriges bönders ekonomiska situation.

Regeringen har länge indikerat att en uppgörelse skall genomföras med

lantbrukarna angående reducering av dieselskatten. Detta löfte har svikits

gång på gång. Kristdemokraterna kräver att denna skattesänkning genomförs

snarast.

I den fortsatta tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP)

skall Sverige inta en mer jordbruksfrämjande inställning syftande till

bevarande av åkermark, fortsatta förutsättningar för livsmedelsproduktion

i hela Sverige och förstärkandet av en god miljömässig livsmedelsproduktion.

Givetvis skall de EU-finansierade och medfinansierade EU-ersättningarna

användas i större omfattning. En ökad satsning på exportfrämjande åtgärder

är ytterligare ett sätt att stärka den svenska livsmedelsnäringen.

CAP-reformen kommer att medföra lönsamhetseffekter och strukturella

förändringar. Konkurrens- och omvandlingstrycket på jordbruket kommer att

öka. Det är angeläget att den svenska tillämpningen av CAP-reformen är

väl förankrad i riksdagen och vägleds av att svensk produktion skall värnas

och utvecklas i hela landet. Förutsättningarna för det enskilda

jordbruksföretaget måste snabbt klarläggas med hänsyn tagen till hur andra

EU-länder utformar sitt regelverk.

Den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP) har en stor betydelse för jordbruket

i Sverige. Mer än hälften av utgifterna för den svenska jordbrukspolitiken

finansieras från EU-budgeten. Merparten av dagens EU-stöd avser obligatoriska

åtgärder såsom arealersättning, djurbidrag, intervention och exportbidrag.

Dessutom tillkommer delfinansierade stöd och ersättningar som förutsätter

nationell medfinansiering.

EU:s jordbruksministrar beslutade den 26 juni 2003 om en grundläggande

reform av CAP. Det centrala inslaget i reformen är att stödet till

jordbrukarna i huvudsak utbetalas som ett gårdsstöd frikopplat från

produktionen.

Frikopplingsgraden varierar mellan olika sektorer. Reformen träder i

kraft den 1 januari 2005, men de medlemsländer som så önskar har möjlighet

att skjuta fram genomförandet till 2007. Det nya systemet ger upphov till

s.k. stödrätter där varje stödrätt är kopplad till ett hektar jordbruksmark.

Jordbrukaren kan sälja dessa stödrätter med eller utan att mark medföljer.

För att få del av det frikopplade stödet måste jordbrukarna uppfylla ett

antal s.k. tvärvillkor (cross-compliance), vilka omfattar områdena miljö,

folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd samt garantera att

jordbruksmarken kommer att skötas. Enskilda länder ges möjligheter att, inom

vissa gränser, välja när och hur reformen skall genomföras. För såväl

växtsektorn som köttproduktion finns olika valmöjligheter för medlemsländerna

att utforma stödet. Det är viktigt att den svenska regeringen följer

utvecklingen i övriga EU-länder så att svenska bönder får likvärdiga villkor

med andra europeiska bönder. Framför allt bör det råda likvärdiga

produktionsvillkor med viktiga konkurrentländer.

Jordbruksreformen innebär vidare att direktstöden dras ned successivt och

att pengarna används till miljö- och landsbygdsutveckling (s.k. modulering).

Genom modulering skall miljö- och landsbygdsutvecklingens roll stärkas.

Kristdemokraterna välkomnar det energigrödsstöd på 45 euro/ha som införs

i samband med reformen, liksom möjligheten för medlemsländerna att ge

nationellt anläggningsstöd för energiskogsodling. Stödpriset på ris

halveras, vilket är positivt för utvecklingsländerna och världshandeln.

För att bevara framtidstron inom jordbruksnäringen är det viktigt att det

finns goda förutsättningar för nyföretagande inom jordbruksbranschen.

CAP-reformens system med stödrätter kan innebära ett problem för nyetablering

och generationsskiften. Det är viktigt att Sveriges regering i så fall

skjuter till de medel som saknas från i första hand den nationella reserven.

Det är nödvändigt att systemet utformas så att generationsskiften i

familjejordbruk inte försvåras.

Det är också hög tid att värdera de uppgifter som bonden utför utöver

traditionell livsmedelsproduktion i form av energigrödor, skydd av natur,

landskap och miljö samt landsbygdens utveckling m.m. Förutsättningar för

närhet mellan producent och konsument måste stärkas. Detta minskar bl.a.

behovet av långväga transporter.

För närvarande pågår arbetet inom Jordbruksdepartementet med att utforma

den svenska tillämpningen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Ett

politiskt förankrat förslag, i form av en departementspromemoria (Ds 2004:9)

är föremål för snabbremiss. Regeringen avser att återkomma till riksdagen

i samband med vårpropositionen med en skrivelse som beskriver de förslag

som man avser att genomföra.

Jag har i olika sammanhang framfört kritik mot departementspromemorians

förslag på flera punkter.

Förslaget innebär en för stor omfördelning från det s.k. produktionsjordbruket

(framför allt mjölk, kött och spannmålsgårdar) till mer extensiv produktion.

Om förslaget genomförs riskerar många jordbruksföretag som i dag producerar

livsmedel att få stora ekonomiska svårigheter eller tvingas lägga ned.

Regeringen bör inför den slutliga utformningen överväga att differentiera

värdet på stödet till åkermarken respektive betesmarken samt om större

andel av stöden kan behållas på gårdsnivå när det gäller framför allt

mjölk- och köttproduktion.

De frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets konkurrensutsättning

blir än mer tydlig. Samtidigt som CAP-reformen genomförs i Sverige måste

också sänkningen av produktionsskatterna som statsministern tidigare lovat

genomföras.

De modulerade medel som överförs till miljö- och landsbygdsprogrammet får

inte i motsvarande grad urholkas genom att redan befintliga medel från

dessa anslag tas till administration hos Statens jordbruksverk. Ytterligare

medfinansiering bör också övervägas.

Någon form av nationell reserv eller nationellt skyddsnät behövs för att

kompensera de jordbruksföretag som råkar mest illa ut i samband med

genomförandet av reformen.

Det s.k. nationella kuvertet bör inte införas då detta riskerar att bli

ytterligare ett verktyg för att försämra förutsättningarna för

produktionsjordbruket.

Ytterligare konsekvensbeskrivningar, på gårdsnivå, bör genomföras innan

reformen kommer på plats. En förnyad diskussion om införandetidpunkten

bör därför föras med företrädare för de gröna näringarna.

4. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (v)

Sven-Erik Sjöstrand (v) anför:

Vänsterpartiet har under flera års tid framhållit problemen med EU:s

gemensamma jordbrukspolitik CAP (Common agricultural policy) och är nu

positivt till att ett beslut om en reform slutligen fattats.

Vänsterpartiet ger i motion 2003/04:MJ374 en övergripande syn med inriktning

på de förändringar Sverige står inför i och med den nationella implementeringen.

Vi har avstått från att reservera oss i betänkandet vad gäller den s.k.

halvtidsöversynen eftersom frågan återkommer till utskottet. Utskottet

har inhämtat information att regeringen i april 2004 avser att presentera

sina överväganden i en skrivelse till riksdagen. I avvaktan på detta arbete

lämnar vi i Vänsterpartiet detta särskilda yttrande.

Vänsterpartiets utgångspunkter för EU:s jordbrukspolitik är att politiken

måste förändras från att vara baserad på kompensation för lägre priser

och exportstöd till ersättningar för miljöåtgärder och stöd till regioner

med sämre odlingsförutsättningar. Målsättningen måste vara att bevara ett

jordbruk i hela EU och möjliggöra produktionssystem som kan upprätthålla

ekologiska, sociala och kulturella värden. Vi vill se ett jordbruk över

hela landet som producerar mat som konsumenter med gott samvete kan välja

och som de kan köpa till ett rimligt pris. Det skall inte heller vara

fråga om konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar om vi skall ha ett

gott djurskydd och en stor hänsyn till miljön. Svensk mat skall symbolisera

dessa värden, svensk mat skall ha dessa värden. Och vår jordbrukspolitik

måste stödja dessa värden.

Reformen för jordbrukspolitiken innebär att det inte skall vara

jordbrukspolitiken som skall styra inriktningen av produktionen utan

konsumenternas

efterfrågan. Jordbrukspolitikens uppgift skall vara att i större utsträckning

ersätta brukarna för kollektiva nyttigheter som produceras i form av

exempelvis hög djuromsorg, miljöhänsyn eller livsmedelskvalitet. Med de

höga krav vi har i dag är produktionen mer kostsam än i övriga EU. Sverige

har dessutom ett ganska missgynnande klimat och relativt höga arbetskostnader,

vilket kan betyda att svenska jordbruksprodukter kan konkurreras ut av

andra. Så länge miljö-, hälso- och djurskyddsvärden inte avspeglas i priset

på den gemensamma marknaden måste vi nationellt se till hur vi på andra

sätt kan kompensera producenterna för detta. Det kan inte bara vara

konsumentens uppgift att axla det ansvaret. Staten kan, och måste, utnyttja

de möjligheter till riktade ersättningsformer för miljö och djurvälfärd

som finns inom miljö- och landsbygdsprogrammet. För Vänsterpartiet är det

viktigt att dessa stöd stärks ytterligare. Sverige måste dessutom utnyttja

möjligheten att använda sig av det s.k. nationella kuvertet. Detta kuvert

kan användas för att på nationell nivå besluta om åtgärder för insatser

när det gäller miljöåtgärder, marknadsföring eller kvalitetshöjande

åtgärder.

Jordbruksreformen innebär att direktstöden successivt dras ned samtidigt

som stöd för miljö- och landsbygdsutvecklingen ökar. Pengar flyttas alltså

över från direktstöd till stöd till miljö- och landsbygdsutvecklingen

genom s.k. modulering. Genom moduleringen stärks miljö- och

landsbygdsutvecklingens

roll och medlemsländerna ges i större utsträckning möjlighet att genom

riktade åtgärder tillgodose behoven på landsbygden. Modulering är en åtgärd

som Vänsterpartiet argumenterar starkt för. Vi tror dock att beslutet

kring modulering behöver samordnas med översynen av miljö- och

landsbygdsutvecklingsprogrammet, vilket är det program som i dag hanterar de

miljöstöd som utgår till jordbruk inom EU:s gemensamma jordbrukspolitik.

Det är vidare viktigt att de modulerade medlen går till de kollektiva

nyttigheter som jordbruket producerar, dvs. gynnande av den biologiska

mångfalden, hävd av ängs- och betesmarker, miljöhänsyn och djuromsorg.

Att försöka dra in moduleringsmedel till statskassan är helt oacceptabelt.

I stället bör de möjligheter som finns att komplettera de modulerade

medlen med ytterligare nationell finansiering användas.

För Sveriges del innebär EU:s jordbruksreform att det diskuteras en helt

ny fördelning av en budget på över 6 miljarder kronor. Det är ett stort

och viktigt beslut för framtiden och som sådant krävs det grundliga

utredningar och fullständig belysning av olika alternativ. Framtidens

jordbrukspolitik måste förankras, diskuteras, och berörda aktörer måste ha

stora möjligheter till demokratiskt inflytande från medborgare och folkvalda

organ. I dag bedömer vi i Vänsterpartiet att det förnuftigaste beslutet

troligen skulle vara att skjuta på införandetidpunkten till år 2006 för

att ge möjlighet till betydligt grundligare utredning av olika alternativ

t.ex. i fråga om nationellt kuvert och regional fördelning. Det finns

heller inga tvingande skäl att inleda genomförandet redan 2005. Det måste

också finnas tid för att finansiera omställningen av de administrativa

systemen samt för råd och utbildning till alla berörda.

5. Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (c)

Jan Andersson (c) anför:

Centerpartiet anser det vara av yttersta vikt att vi fortsatt kan ha ett

livskraftigt svenskt produktionsjordbruk i landet. Detta måste vara en av

huvudpunkterna vid implementerandet av den nya jordbrukspolitiken. Ett

livskraftigt jordbruk utgör en grundförutsättning för den svenska

livsmedelsindustrin, och är därmed en betydelsefull drivkraft i den svenska

samhällsekonomin. Centerpartiet återkommer i senare skede med

förbättringsförslag

på tillämpningen av jordbruksreformen.

Vi vill dock i detta sammanhang påpeka att den stora förändringen som

frikopplingen av stöden innebär dramatiskt skärper behovet av likvärdiga

konkurrensvillkor för svenska jordbrukare. Det gäller framför allt två

delar som är politiskt beslutade, särskatterna och medfinansieringen i

miljö- och landsbygdsprogrammet. Detta är två områden där Centerpartiet

fortsatt kommer att driva kravet på förbättringar för svenskt lantbruk.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att liberalisera den gemensamma

jordbrukspolitiken.

2002/03:Sk347 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inom ramen för landsbygdsprogrammen inkludera dels ett

konventionellt stöd för resurshållande trädgårdsodling, dels ett nationellt

stöd för ekologisk växthusodling.

2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om reformering av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik.

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en total reform av EU:s jordbrukspolitik.

2002/03:MJ206 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lika konkurrensvillkor för det svenska jordbruket.

2002/03:MJ216 av Carl-Axel Johansson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om komplettering av reglerna för arealuttag.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av regelsystemet för arealuttag.

2002/03:MJ263 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en

utredning tillsätts för att utforma en strategi för att miljöanpassa det

svenska jordbruket.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

inom en strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket ser över

förutsättningarna för att låta miljöeffekter få genomslag i priset på

livsmedel.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att det i en

strategi för att miljöanpassa det svenska jordbruket bör utredas vilka

marknadsfrämjande åtgärder som behöver vidtas för att öka intresset för

och efterfrågan av miljömärkta livsmedel.

2002/03:MJ268 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avregleringen av EU:s jordbrukspolitik.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jord- och skogsbruket som basnäringar på landsbygden och vad

detta innebär för kultur- och miljöbevarandet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om produktionsformerna inom jordbruket.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om livskraftiga jordbruksföretag.

2002/03:MJ294 av Anne-Marie Pålsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om avveckling av den regionala fördelningen av mjölkkvoterna och att

ersätta den med en fri handel av kvoter.

2002/03:MJ296 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om bättre villkor för jord- och skogsbruket i Kalmar län.

2002/03:MJ338 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om reformering av EU:s jordbrukspolitik.

2002/03:MJ349 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om jordbruksadministrationen.

2002/03:MJ356 av Cecilia Widegren (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att ett svenskt jordbruk kan konkurrera på lika villkor

med jordbruket i EU-länder.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge lantbruket reella lönsamhetsvillkor.

2002/03:MJ401 av Owe Hellberg (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ett nationellt centrum för trädgårdsodling, Wij trädgårdar i Ockelbo

kommun.

2002/03:MJ411 av Roger Karlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att låta svenska bönder konkurrera på samma villkor.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den gemensamma europeiska jordbrukspolitiken (CAP) måste

reformeras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förenkla det regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige bör verka för att konsumentintresset får

större vikt i förhållande till producentintresset i EU-samarbetet.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vidta åtgärder för att förbättra lantbrukets

konkurrenssituation.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik syftande till att ge

möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande av

befintlig åkermark.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att genomföra en konsekvensanalys om jordbruksnäringens betydelse.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om principen att miljöavgifter i jordbruket skall återgå till

näringen för miljöinsatser.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt

skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de

EU-anslag som är möjliga.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av ett livskraftigt skånskt jordbruk.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att värna skånsk livsmedelsproduktion.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kommunerna skall ha fortsatt ansvar för tillsynen

enligt miljö-, djurskydds- och livsmedelslagstiftningen.

2002/03:MJ464 av Sven Bergström och Åsa Domeij (c, mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett mera ekologiskt baserat jordbruk i Östersjöregionen.

2002/03:MJ469 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen även i övrigt uppmärksammar fritidsodlingens

betydelse och behov av stöd i likhet med andra folkrörelser.

2002/03:MJ471 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att säkra tillgången på bra växter för fritidsodlingen.

2002/03:MJ487

av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om jordbrukets betydelse för Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förenkla regelverken för jordbruksföretagen.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om den sociala dimensionen i lantbruket och vikten av

jordbrukspräster och kuratorer.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Centerpartiets syn på EU:s jordbruksreform.

2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en fortsatt reformering av jordbrukspolitiken.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en

hörnsten i en levande landsbygd.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sveriges bönder måste få samma villkor som sina

kolleger inom EU.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avveckla exportsubventionerna inom den gemensamma

jordbrukspolitiken.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en reformering av Europeiska gemenskapens gemensamma jordbrukspolitik.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall marknadsanpassas och exportstöden

utvecklas.

2003/04:MJ209 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ändrad områdestillhörighet beträffande jordbruksstöd i Lidens och Holms

församlingar i Västernorrlands län.

2003/04:MJ244 av Kenneth Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett regelverk som kompenserar kött- och mjölkproduktionen i de

mindre gynnade områdena.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om regelverket för jordbruket i norra Sverige.

2003/04:MJ263 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att återställa det skånska kulturlandskapet och bevara de

skånska pilevallarna.

2003/04:MJ285 av Birgitta Sellén och Håkan Larsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett svenskt regelverk som stärker kött- och

mjölkproduktionen i de mindre gynnade områdena i landet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om särskilda åtgärder för jordbruket i fjällnära områden.

2003/04:MJ303 av Lennart Fremling (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en övergripande probleminventering angående fäbodbruket.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan

ändring i lagstiftningen att fäbodarna kan brukas effektivt även i framtiden.

2003/04:MJ312 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att ge svensk kycklingnäring lika konkurrensvillkor som

omvärlden har.

2003/04:MJ320 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om likvärdiga konkurrensvillkor för svensk fågelnäring.

2003/04:MJ325 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om jordbruket i norra Sverige, jordbrukets särskatter och jordbruket inom

det fjällnära området.

2003/04:MJ326 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om ett mål om att allt jordbruk på sikt ställs om till

ekologiskt hållbara odlingsformer.

2003/04:MJ333 av Holger Gustafsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör inbjuda till överläggningar med riksdagens

alla partier om hur de nationella delarna av den nya CAP-politiken skall

utformas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ny jordbrukspolitik löpande skall prövas med

konsekvensutredningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Skaraborgsområdet är lämpligt att användas som prognosområde

för svenska konsekvenser av ny jordbrukspolitik.

2003/04:MJ335 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn och förändring av det rådande stödsystemet

inom den gemensamma jordbrukspolitiken i syfte att bevara och utveckla

det fjällnära jordbruket.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör se över de taxor som är kopplade till de

olika klassningsreglerna i syfte att underlätta för de småskaliga

slakterierna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör se över hur lokala initiativ till småskalig

livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas.

2003/04:MJ338 av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att skapa ökad klarhet om stödet till fritidsodlingen i

framtiden.

2003/04:MJ345 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om EU:s jordbrukspolitik i syfte att utveckla det svenska jordbruket,

säkra den höga kvalitet som kännetecknar svenskt livsmedel och att med

större kraft föra in ett konsumentperspektiv i EU:s jordbrukspolitik.

2003/04:MJ346 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om jordbruksstöd också efter 65 år.

2003/04:MJ358 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de särskilda villkoren för jordbruket i norra Sverige.

2003/04:MJ362 av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att kalkonuppfödarna i vårt land skall kunna konkurrera på lika villkor

som i våra grannländer.

2003/04:MJ367 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om mobila och gårdsnära slakterier.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

investeringsstöd bör ges till åtgärder som minskar djurtransporternas

längd.

2003/04:MJ374 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att frikoppling förordas men att hänsyn till vissa

produktionsgrenar under en övergångstid kan vara nödvändigt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att regeringen fortsättningsvis bör verka för ytterligare

ambitionshöjningar för s.k. tvärvillkor inom de olika områdena, samtidigt

som systemet bör utformas så att möjlighet till administration och kontroll

inte kompliceras.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om djurbidrag.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om det nationella kuvertet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om den nationella reserven.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om modulering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att beslut kring moduleringen bör samordnas med översynen

av miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet.

2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inriktningen av svensk jordbrukspolitik, nämligen syftande till

att ge möjlighet att bedriva jordbruk i hela landet och med fullt utnyttjande

av åkermarken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillämpningen av CAP-reformen i Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att genomföra en konsekvensanalys av jordbruksnäringens betydelse.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kostnadsramarna för EU-medfinansierade anslag långsiktigt

skall ligga på en nivå som innebär att Sverige fullt ut använder de

EU-anslag som är möjliga.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stödet till jordbruket i norra Sverige bör ligga så

nära referensersättningsnivån som möjligt.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillsätta en utredning med syfte att förenkla

förfarandet vid ansökan om miljöstöd med en förlängd stödperiod.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om småskaliga slakterier.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om svensk hållning i WTO-förhandlingarna.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om nyföretagande och generationsskiften i jordbruksnäringen.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om frikostigare regler för så kallat LBU-stöd.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ekologisk odling.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återföring av slam och rötrester till jordbruksmarken.

2003/04:MJ403

av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vidta åtgärder för att ge kycklinguppfödningen i Sverige

villkor likvärdiga med dem som gäller i konkurrentländerna.

2003/04:MJ411 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om fortsatta reformer av CAP med inriktning mot hållbart

ekologiskt jordbruk.

2003/04:MJ419 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ansvar, resurser och aktiva planer för att hålla skärgårdens marker

öppna.

2003/04:MJ423 av Åsa Domeij (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en översyn skall göras över hur EU:s framtida jordbruksstöd

skall kunna omfatta skydd av natur och kulturmiljöer även i skogslandskapet.

2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det beslutade reformarbetet inom den gemensamma europeiska

jordbrukspolitiken, (CAP), blir kraftfullt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förenkla det regelsystem som inbegriper jordbrukspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om arealersättning och miljövallstöd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige i EU skall verka för att separata miljömål

för jordbruket skapas.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om styrmedel för att minimera övergödningen.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vidta åtgärder för att förbättra lantbrukets

konkurrenssituation.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att EU satsar mer på miljö- och landsbygdsåtgärder.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att införa ett jämställdhetsperspektiv i jordbrukspolitiken.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en marknadsekonomisk grund för livsmedelspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall vara pådrivande för att WTO-förhandlingarna

kring livsmedelsfrågorna snabbt återupptas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om reformering av jordbrukspolitiken utifrån ett konsumentperspektiv.

2003/04:MJ435 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om likvärdiga konkurrensförutsättningar för svenskt jordbruk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om implementering av halvtidsöversynen av den gemensamma

jordbrukspolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stöd till viss livsmedelsproduktion.

2003/04:MJ454 av Christer Skoog och Jan Björkman (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att ge kycklinguppfödningen goda konkurrensmöjligheter.

2003/04:MJ473

av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utgångspunkten för implementeringen av CAP skall vara att

stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att låta utföra en bred utredning om förutsättningarna

för ett långsiktigt hållbart jordbruk.

2003/04:MJ476 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om konkurrens på lika villkor.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att regeringen bör ta initiativ till ett samlat program

för en ökad småskalig livsmedelsproduktion i samråd med företrädare för

hushållningssällskap, lantbrukarnas organisationer och regionala företrädare.

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förutsättningarna för jord- och skogsbruket som en hörnsten i

en levande landsbygd.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att överväga statliga stimulanser för att öka

produktionen av ekoprodukter.