Bet. 2003/04:MJU13

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU13

Kust- och insjöfiske samt vattenbruk

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:51 Kust-

och insjöfiske samt vattenbruk. I samband därmed

behandlas nio följdmotioner med sammanlagt 60

yrkanden. Utskottet ansluter sig till vad regeringen

föreslår i fråga om mål och inriktning för en

nationell politik för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket. Detta innebär att en

ekologiskt hållbar förvaltning av fiskresurserna

inom ramen för de av riksdagen fastställda

miljökvalitetsmålen skall bidra till att återskapa

och bevara den biologiska mångfalden samt till

utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt

hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Kust- och

insjöfisket samt vattenbruket och fritidsfisket

skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling av landsbygden. Fiskerinäringens,

miljöorganisationers och andra berörda intressenters

inflytande och ställning i förvaltningen av

fiskresurserna skall stärkas. Slutligen skall

konsumenternas krav på säkra livsmedel,

näringsriktig kost och hållbar produktion beaktas.

Utskottet behandlar även 54 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2002 och 60 motionsyrkanden

från allmänna motionstiden 2003 om såväl

internationella som nationella fiskefrågor. Av

motionsyrkandena från allmänna motionstiden 2002 tar

16 yrkanden upp frågan om det då aktuella ensidiga

svenska stoppet för torskfiske.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden med

hänvisning bl.a. till vad som anförs i

propositionen, till pågående arbete såväl inom EU

som nationellt och till tidigare ställningstaganden

på områdena.

I betänkandet finns 54 reservationer och ett

särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Mål och inriktning för en nationell

politik för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket

Riksdagen godkänner vad regeringen förordar om

mål och inriktning för en nationell politik för

kust- och insjöfisket samt fritidsfisket och

vattenbruket. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:51 och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 1, 2003/04:MJ17 yrkande 1

och 2003/04:MJ21 yrkande 1.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (c)

2. Åtgärder för en långsiktigt positiv

utveckling av yrkesfisket m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428

yrkande 28, 2002/03:

MJ493 yrkande 1, 2003/04:MJ17 yrkande 2,

2003/04:MJ19 yrkande 12 och 2003/04:MJ20 yrkande

1.

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (kd)

Reservation 5 (c)

3. Ett långsiktigt hållbart fiske

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315

yrkande 5, 2003/04:MJ334 yrkande 10 och

2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis.

Reservation 6 (kd)

Reservation 7 (c)

4. Tillträdet till fiskeresurserna

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ484,

2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8, 2003/04:MJ16

yrkande 2, 2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ20 yrkande 2, 2003/04:MJ203,

2003/04:MJ327 och 2003/04:

MJ418.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (fp)

Reservation 10 (kd)

5. Äganderätten till fiskevattnen

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkandena

8 och 9.

Reservation 11 (kd, c)

6. Samförvaltning på fiskets område

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14 yrkande

3, 2003/04:MJ16 yrkande 3, 2003/04:MJ19 yrkande

3, 2003/04:MJ20 yrkande 4, 2003/04:

MJ21 yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ269,

2003/04:MJ322, 2003/04:

MJ408 yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.

Reservation 12 (m)

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd)

Reservation 15 (c)

7. Fördelning av fiskeresursen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ19

yrkande 4, 2003/04:MJ20 yrkande 3 och

2003/04:MJ21 yrkande 4.

Reservation 16 (fp)

Reservation 17 (kd)

Reservation 18 (c)

8. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14

yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkandena 5 och 6,

2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408

yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434 yrkande 4.

Reservation 19 (m)

Reservation 20 (fp)

Reservation 21 (kd)

Reservation 22 (c)

9. Vattenägarens fiskerätt

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ20 yrkande 9.

Reservation 23 (kd, c)

10. Fiskerikontroll

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ19

yrkande 8 och 2003/04:MJ472 yrkande 16.

Reservation 24 (fp)

11. Forskning och utveckling på fiskets

område

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ282

yrkande 2, 2002/03:

MJ483, 2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13,

2003/04:MJ16 yrkande 1, 2003/04:MJ19 yrkandena

9–11, 2003/04:MJ21 yrkande 7, 2003/04:MJ408

yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4 och 2003/04:

N338 yrkande 5.

Reservation 25 (fp, kd)

Reservation 26 (c)

12. Åtgärder för vandringsfisk m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ20

yrkandena 6 och 7.

Reservation 27 (kd)

13. Inplantering av kräftor

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ448.

14. Utsättning av fisk

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269

yrkande 8, 2003/04:MJ14 yrkande 7, 2003/04:MJ15

och 2003/04:MJ20 yrkande 13.

Reservation 28 (m)

Reservation 29 (kd)

15. Åtgärder för laxbeståndet m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ325,

2002/03:MJ489 yrkande 12, 2002/03:N302 yrkande

11, 2003/04:MJ226, 2003/04:MJ434 yrkande 9,

2003/04:MJ457 och 2003/04:N335 yrkande 5.

Reservation 30 (kd)

16. Skyddsjakt på säl

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14

yrkande 5 delvis, 2003/04:

MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ294 yrkande 1,

2003/04:MJ313, 2003/04:MJ354 och 2003/04:MJ408

yrkande 26 delvis.

Reservation 31 (m)

Reservation 32 (kd, c)

17. Skyddsjakt på skarv

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ14

yrkande 5 delvis, 2003/04:

MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ211,

2003/04:MJ245, 2003/04:

MJ255, 2003/04:MJ318, 2003/04:MJ408 yrkande 26

delvis och 2003/04:

MJ447 yrkande 2.

Reservation 33 (m)

Reservation 34 (kd, c)

18. Utbildning på fiskets område

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493

yrkande 3, 2002/03:N345 yrkande 9, 2003/04:MJ20

yrkande 14, 2003/04:MJ408 yrkande 33,

2003/04:MJ433 yrkande 3 och 2003/04:N328 yrkande

26.

Reservation 35 (kd, c)

19. Fritidsfiske och fisketurism

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269

yrkande 2, 2003/04:MJ18, 2003/04:MJ20 yrkande 8,

2003/04:MJ289 yrkandena 1, 2 och 4 samt

2003/04:MJ458.

Reservation 36 (m)

Reservation 37 (kd)

20. Det fria handredskapsfisket

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ19 yrkande 7

delvis.

Reservation 38 (fp)

21. Modell för finansiering av

fiskevården

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ269

yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14 yrkande 9,

2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis, 2003/04:

MJ20 yrkande 10, 2003/04:MJ21 yrkande 11,

2003/04:MJ351 och 2003/04:MJ422.

Reservation 39 (m)

Reservation 40 (fp)

Reservation 41 (kd)

22. Fiskevårdsområden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 8, 2003/04:MJ21 yrkande 10, 2003/04:MJ289

yrkande 3, 2003/04:MJ352, 2003/04:MJ404 yrkandena

10 och 11 samt 2003/04:MJ408 yrkande 24.

Reservation 42 (m)

Reservation 43 (c)

23. Miljögifter i fisk

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkande

12.

Reservation 44 (kd, c)

24. Utredning om musselodlingen i

Bohuslän

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ237.

25. Förbättrade villkor för vattenbruket

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 17, 2003/04:MJ14 yrkande 10 och

2003/04:MJ20 yrkande 12.

Reservation 45 (m)

Reservation 46 (kd)

26. Tillstånd till vattenbruk m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ21 yrkande

13.

Reservation 47 (c)

27. Forskning och utveckling på

vattenbrukets område

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 18, 2003/04:MJ20 yrkande 11 och

2003/04:MJ408 yrkande 37.

Reservation 48 (kd)

28. Konsumentperspektivet i fisket

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ493

yrkande 5 och 2003/04:MJ16 yrkande 4.

29. Effekterna för småföretagare

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ14 yrkande

11.

Reservation 49 (m)

30. Reformering av EU:s fiskeripolitik

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ315

yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1, 2002/03:MJ428

yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21

och 25, 2003/04:MJ411 yrkande 5, 2003/04:MJ472

yrkandena 14 och 15 samt 2003/04:MJ473 yrkandena

18–20.

Reservation 50 (v)

Reservation 51 (kd)

Reservation 52 (c)

31. Långsiktigt hållbart torskfiske

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ203

yrkandena 2–4, 2002/03:

MJ269 yrkande 6 delvis, 2002/03:MJ300 yrkande 2,

2002/03:MJ359, 2002/03:MJ361, 2002/03:MJ426

yrkandena 3 delvis och 4, 2002/03:

MJ428 (c) yrkande 27, 2002/03:MJ432 yrkande 8,

2002/03:MJ440 yrkande 2, 2002/03:MJ486 och

2003/04:MJ433 yrkande 1.

32. Ensidigt svenskt torskfiskestopp

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ201,

2002/03:MJ202 yrkande 2, 2002/03:MJ203 yrkande 1,

2002/03:MJ238, 2002/03:MJ257, 2002/03:MJ269

yrkande 6 delvis, 2002/03: MJ282 yrkandena 1 och

3, 2002/03:MJ300 yrkande 1, 2002/03:MJ320,

2002/03:MJ328, 2002/03:

MJ342, 2002/03:MJ395, 2002/03:MJ426 yrkande 3

delvis, 2002/03:

MJ440 yrkande 1 och 2002/03:MJ493 yrkande 2.

33. Fiske av s.k. spökgarn

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 6 och 2003/04:

MJ408 yrkande 27.

Reservation 53 (kd)

34. Dumpat militärt material

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ426

yrkande 14 och 2003/04:

MJ408 yrkande 32.

Reservation 54 (kd)

35. Strömmings- och sillfisket i Östersjön

och Bottenhavet

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ482.

36. Fiskeriverkets roller

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ329.

Stockholm den 30 mars 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Sinikka Bohlin

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Sinikka

Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund (s),

Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-

Erik Karlsson (v), Christina Axelsson (s), Lars

Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén

(fp), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s),

Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson (s),

Anita Brodén (fp), Mikaela Valtersson (mp) och Jeppe

Johnsson (m).

2003/04

MJU13

Redogörelse för ärendet

Bakgrund

Regeringen uppdrog den 19 april 2000 åt

Fiskeriverket att analysera situationen för det

småskaliga kustfisket och insjöfisket i Sverige. I

uppdraget ingick även att lägga fram förslag om

lämpliga åtgärder för att förbättra

förutsättningarna för detta fiske. Fiskeriverket

redovisade i juli 2001 sitt uppdrag. I uppdraget

anges att analysen skall gälla olika typer av lokalt

bedrivet fiske och att den i första hand bör avse

fisket inom fyra nautiska mil. I sin analys har

Fiskeriverket redovisat bl.a. tolv olika fisken.

Huvuddelen av de förslag till åtgärder som verket

för fram beträffande dessa fisken kan verket själv

besluta om. Regeringen tar i propositionen upp de

förslag som främst avser den framtida inriktningen

för en nationell politik såväl för yrkesmässigt

kust- och insjöfiske som för fritidsfiske och

vattenbruk. I detta sammanhang har även betänkandet

Levande skärgård (SOU 2000:67) beaktats.

Regeringen tillsatte i maj 1998 en arbetsgrupp med

uppdrag att ta fram förslag till en övergripande

policy för fiskodling. Arbetsgruppen redovisade sitt

uppdrag för regeringen i juni 2000.

Regeringen tillsatte i december 2000 en särskild

utredare med uppgift att utreda konsekvenserna av

det fria handredskapsfisket. Utredningen överlämnade

i november 2001 till regeringen betänkandet

Utvärdering av det fria handredskapsfisket (SOU

2001:82).

I juni 2003 lade Havsmiljökommissionen fram sitt

betänkande Havet – tid för en ny strategi (SOU

2003:72). I betänkandet behandlas ett stort antal av

de frågor som tas upp i motionerna från allmänna

motionstiden 2002 och 2003.

Propositionen har utarbetats i samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Studiebesök m.m.

Utskottet har gjort ett studiebesök vid

Fiskeriverket samt uppvaktats av företrädare för

Sveriges fiskevattenägareförbund.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag om riktlinjer för

en nationell politik för kust- och insjöfisket

inklusive fritidsfisket samt vattenbruket. Syftet är

att stärka och utveckla dessa verksamheter inom

ramen för en ekologiskt, ekonomiskt och socialt

hållbar utveckling, särskilt med avseende på de

svenska miljömålen och en utveckling av landsbygden.

Kust- och insjöfisket inklusive fritidsfisket samt

vattenbruket skall, med tillämpning av

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen,

bedrivas hållbart inom ramen för biologiskt säkra

gränser, vara lönsamt och bidra till att skapa

attraktiva arbetsplatser. Detta är särskilt viktigt

i regioner där alternativa sysselsättningar är

begränsade.

Förutsättningen för en utveckling av kust- och

insjöfisket samt fisketurismen är att

beståndssituationen för aktuella fiskarter befinner

sig inom biologiskt säkra gränser grundade på

vetenskaplig rådgivning. Kunskapen om många bestånd

är bristfällig och enligt regeringens bedömning bör

en långsiktig strategi för forskningen inom

fiskeområdet tas fram. Med beståndssituationen som

grund anser regeringen att förvaltningsformerna för

aktuella fisken måste utvecklas i syfte att uppnå en

utveckling av kust- och insjöfisket samt

fritidsfisket. Vissa i dag befintliga

förvaltningsverktyg rörande lokal och regional

samförvaltning, tillträde till resursen samt

fördelning av resursen skall användas mer aktivt.

Även vattenbruket lyfts fram i propositionen. Dess

betydelse för landsbygden och framtida möjligheter

att utvecklas som en miljöanpassad näring, bl.a.

genom modernisering av tillståndsgivningen, belyses.

I propositionen belyses även fritidsfiskets

betydelse för folkhälsa och samhällsekonomi samt

fisketurismnäringens ekonomiska betydelse.

Vidare behandlas fritidsfiskets inverkan på

resursuttaget. En särskild utredare tillsätts med

uppdrag att ta fram en långsiktigt hållbar modell

för finansieringen av fiskevården.

Utskottets överväganden

1 En nationell politik för kust- och

insjöfisket samt för fritidsfisket

och vattenbruket

1.1 Mål och inriktning för en nationell politik

för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om

målen för en nationell politik för kust- och

insjöfisket samt för fritidsfisket och

vattenbruket. Därmed avstyrker utskottet tre

motionsyrkanden (m, c) om avslag på

propositionen. Med hänvisning till

propositionen och till pågående arbete på

områdena avstyrker utskottet även nio

motionsyrkanden (s, fp, kd, c) om bl.a.

offentligt stöd till det småskaliga fisket

och branschgemensamma åtgärder, sänkning av

fiskekvoterna och åtgärder för ett hållbart

fiske.

Propositionen

I propositionen föreslår regeringen att målen för en

nationell politik för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket skall vara följande.

En ekologiskt hållbar förvaltning av

fiskresurserna inom ramen för de av riksdagen

fastställda miljökvalitetsmålen skall bidra till att

återskapa och bevara den biologiska mångfalden samt

till utvecklingen av ett livskraftigt, ekologiskt

hållbart och därmed miljöanpassat fiske. Kust- och

insjöfisket samt vattenbruket och fritidsfisket

skall bidra till en ekonomiskt och socialt hållbar

utveckling av landsbygden. Fiskerinäringens,

miljöorganisationers och andra berörda intressenters

inflytande och ställning i förvaltningen av

fiskresurserna skall stärkas. Slutligen skall

konsumenternas krav på säkra livsmedel,

näringsriktig kost och hållbar produktion beaktas.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör propositionen avslås.

Motionärerna anser att de föreslagna målen är mycket

generellt formulerade och närmast självklara och

därför inte behövs (yrkande 1). Även i motion

2003/04:MJ17 (c) yrkas avslag på propositionen

(yrkande 1). Riksdagen bör i stället begära konkreta

förslag till åtgärder som långsiktigt stärker

yrkesfiskets utveckling och uppfyller de i

propositionen uppställda långsiktiga målen för kust-

och insjöfisket samt vattenbruk. Som exempel på

förhållanden som bör beaktas nämns svensk

fiskepolitiks ensidiga beslut och relation till

internationella överenskommelser, avvägningen mellan

det kustnära yrkesfisket och havsbaserade

vindkraftverk samt yrkesfiskarnas sakägarstatus.

Vidare framhålls nödvändigheten av att etablera

samrådsorgan med Fiskeriverket, fiskenäringen och

forskarna, svensk medfinansiering av en nationell

yrkesfiskeutbildning, ökade anslag till forskning

och utveckling av fångstmetoder och nya produkter

samt införande av yrkesfiskeavdrag (yrkande 2).

Också i motion 2003/04:MJ21 (c) yrkas avslag på

propositionen. Regeringen bör återkomma med förslag

om en ny politik för kust- och insjöfiske samt

vattenbruk. Förslaget bör innehålla konkreta förslag

och förslag om ekonomiska resurser, vilket saknas i

den nu aktuella propositionen (yrkande 1).

I motion 2003/04:MJ19 (fp) påtalas behovet av en

nationell och europeisk marin strategi. Nationellt

måste de mest angelägna delarna i en marin strategi

sjösättas snarast, och strategin bör även omfatta

vissa förslag från propositionen. Härigenom, och

genom ett snabbt genomförande av lokal/regional

samförvaltning, bör Sverige bli ledande och

pådrivande i arbetet med att utveckla EU:s marina

strategi (yrkande 12). Enligt motion 2003/04:MJ20

(kd) bör regeringen snarast återkomma till riksdagen

med konkreta förslag inom de områden som

propositionen berör (yrkande 1).

Det offentliga stödet bör enligt motion

2002/03:MJ428 (c) inriktas på åtgärder som främjar

det småskaliga fisket samt branschgemensamma

åtgärder som utbildning, redskapsutveckling och

marknadsföring (yrkande 28). I motion 2002/03:MJ493

(c) betonas statens moraliska och ekonomiska ansvar

gentemot enskilda yrkesfiskare i samband med ändrade

miljömål och direktiv som den enskilde fiskaren

drabbas av (yrkande 1). En sänkning av fiskekvoterna

till forskarnas rekommendationer begärs i motion

2002/03: MJ315 (fp) yrkande 5. Åtgärder för att

säkerställa fiskbestånden i Östersjön efterlyses i

motion 2003/04:MJ334 (c). Högre kvalitet på den

biologiska rådgivningen, fiskekvoter baserade på

vetenskapliga rön, höjda minimimått för fisken och

för torsken till minst 45 cm, sommarstopp för hotade

fiskarter och förbättrade redskap efterlyses i

motionen. Vidare bör det småskaliga fisket främjas,

EU:s fiskereform kompletteras med avskaffande av

subventionerna till nya högeffektiva fiskefartyg,

tydliga tidtabeller upprättas för att minska

fiskeflottans kapacitet och ett fungerande

sanktionssystem införas (yrkande 10). I syfte att

åstadkomma ett hållbart fiske föreslås i motion

2003/04:MJ408 (kd) anpassning av fångstmängderna

till vad som är biologiskt och ekologiskt hållbart

och krafttag mot överfisket. Försiktighetsprincipen

skall gälla, och Sverige bör tillsammans med övriga

Östersjöländer besluta att stänga ute fiskare från

länder som i dag genom sitt EU-medlemskap har

tillgång till Östersjön (yrkande 17 delvis).

Utskottets ställningstagande

I propositionen föreslår regeringen nya och delvis

förändrade mål för den nationella politiken för

kust- och insjöfiske samt för fritidsfiske och

vattenbruk. Ett av de föreslagna målen är i sak

identiskt med det nu gällande ekologiska

hållbarhetsmålet på fiskets område. Tre nya mål har

utarbetats; dels ett som avser landsbygdens

utveckling, dels ett inflytandemål och dels ett

konsumentpolitiskt mål.

Som anförs i propositionen är syftet med tydligare

riktlinjer för en nationell politik för kust- och

insjöfisket samt för fritidsfisket och vattenbruket

att regelverk, förvaltning och resursfördelning

bidrar till att dessa verksamheter stärks och

utvecklas inom ramen för en hållbar ekologisk,

ekonomisk och social utveckling, särskilt med

avseende på de svenska miljömålen och en utveckling

av landsbygden. Målet är att kust- och insjöfisket

samt fritidsfisket inom ramen för tillgängliga

resurser skall bedrivas ekologiskt och ekonomiskt

hållbart samt bidra till att skapa attraktiva

arbetsplatser. Detta mål gäller även för

vattenbruket inom ramen för ett hållbart nyttjande

av miljön, vilket är särskilt viktigt i regioner där

alternativa sysselsättningsmöjligheter är

begränsade. I likhet med regeringen anser utskottet

att förutsättningen för en utveckling av kust- och

insjöfisket samt för fritidsfisket och fisketurismen

är att beståndssituationen för aktuella fiskarter

befinner sig inom biologiskt säkra gränser, grundade

på vetenskaplig rådgivning. Kunskapen om många

bestånd är emellertid bristfällig. Förbättrad

forskning om ekosystemansatsens tillämpning bör

därför komma till stånd, och identifiering och

uppskattningar av bestånd av betydelse för kust-,

insjö- och fritidsfisket bör förbättras. Utskottet

delar regeringens uppfattning att, med

beståndssituationen som grund, förvaltningsformerna

för aktuella fisken måste utvecklas i syfte att

uppnå en gynnsam utveckling av kust- och

insjöfisket, vattenbruket och fisketurismen. Som

regeringen anför måste vissa tillgängliga

förvaltningsverktyg användas mer aktivt i syfte att

mildra de effekter som uppstår till följd av

kustfiskets sårbarhet.

Med den konkurrens om begränsade resurser som

råder vid våra kuster och i våra insjöar förekommer

och uppstår konflikter, både om det geografiska

området i sig och om fiskresurserna. Med en

tydligare och förstärkt politik kan dessa konflikter

minska och förståelsen mellan olika intressegrupper

öka. Konflikterna inom fiskerinäringen mellan det

storskaliga och det småskaliga fisket måste så långt

som möjligt överbryggas. Samtidigt måste hänsyn tas

till den mångfald av intressenter som finns i

kustregionerna så att yrkesfiske, vattenbruk,

fritidsfiske samt turistnäring kan samverka. I

likhet med regeringen anser utskottet därför att

lokal eller regional samförvaltning bör utvecklas på

lokal och/eller regional nivå. Enligt utskottets

mening både stärker och tydliggör en bred förankring

och involvering av berörda intressenter det lokala

perspektivet och fungerar samtidigt både som mål och

som medel. Ett aktivt deltagande är en demokratisk

förutsättning för de intressenter som berörs av

besluten, och förankring av besluten är viktig för

att åtgärderna skall kunna accepteras, implementeras

och efterlevas. Andra viktiga förutsättningar för en

positiv utveckling är hur tillträdet till resurserna

regleras samt på vilket sätt resursen fördelas

mellan dem som har detta tillträde. Som regeringen

anför är avvägningar mellan olika intressen en

betydelsefull uppgift inom fiskeriförvaltningen, och

regelverket skall, så långt det är möjligt, skapa

förutsägbarhet för de olika nyttjarna och därmed

underlätta en långsiktig verksamhet.

Genom denna inriktning anser utskottet, som därvid

gör samma bedömning som regeringen, att det även

skapas bättre möjligheter för kust- och insjöfisket

att möta och hantera förändringar. Det anförda

innebär att utskottet tillstyrker regeringens

förslag om målen för en nationell politik för kust-

och insjöfisket samt för fritidsfisket och

vattenbruket. Därmed avstyrker utskottet motionerna

2003/04:MJ14 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ17 (c) yrkande

1 och 2003/04:MJ21 (c) yrkande 1.

Med hänvisning till utskottets uttalanden ovan och

till vad utskottet på annan plats i detta betänkande

anför om samråd, utbildning, forskning och

utveckling avstyrks även motion 2003/04:MJ17 (c)

yrkande 2 med ett flertal förslag om åtgärder på

området i den mån motionsyrkandet inte kan anses

tillgodosett.

Regelverket efter reformeringen av den gemensamma

fiskeripolitiken trädde i kraft den 1 januari 2003

och understryker att politiken skall baseras på

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen (skr.

2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321).

Det kan emellertid konstateras att kunskaperna om

fiskbestånd av betydelse för kust- och insjöfisket

samt för fritidsfisket inte är tillräckliga för att

fisket, i enlighet med denna målsättning, skall

kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart sätt. Som

regeringen anför är det därför nödvändigt att

forskning om fisksamhällen, reproduktionsområden,

biologiska effekter av fiskemetoder och biologisk

mångfald förstärks. Förutom det aktiva arbete som

med statliga medel pågår vid Fiskeriverket med att

utveckla selektiva redskap finns möjligheter till

offentligt stöd inom ramen för strukturprogram för

fiskerinäringen i Sverige. Under programperioden

2000–2006 har det svenska programmet en tydligare

inriktning mot småskalighet och kollektiva,

strategiska projekt, i många fall branschgemensamma.

Detta är en förändring jämfört med föregående

programperiod då inriktningen huvudsakligen var att

stödja investeringar i enskilda företag oavsett

storlek. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna 2002/03:MJ428 (c) yrkande 28,

2003/04:MJ19 (fp) yrkande 12 och 2003/04:MJ20 (kd)

yrkande 1 i den mån motionerna i dessa delar inte

kan anses tillgodosedda.

När det gäller motion 2002/03:MJ493 (c) om statens

ansvar gentemot yrkesfiskare i samband med ändrade

miljömål och direktiv vill utskottet hänvisa till de

förslag som har framlagts i Havsmiljökommissionens

slutbetänkande (SOU 2003:72). Betänkandet bereds i

Regeringskansliet. Med det anförda och med vad

utskottet i tillämpliga delar anfört ovan avstyrks

motionens yrkande 1 i den mån motionsyrkandet inte

kan anses tillgodosett.

Inom ramen för EU:s fiskeripolitik driver Sverige

uppfattningen att fångstmängderna skall anpassas

till biologiskt hållbara nivåer i enlighet med

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen.

Ytterligare tekniska bevarandeåtgärder liksom

förbättrad kontroll är även detta en svensk

prioritering sedan länge. Det bör tilläggas att

endast länderna runt Östersjön har tillgång till

kvoterade arter i Östersjön. Av budgetpropositionen

för år 2004, utgiftsområde 23, s. 54, framgår att

ett pilotprojekt för tillämpning av preliminära

ekologiska kvalitetsmål för Nordsjön pågår t.o.m. år

2005, vilket innebär att lämpliga indikatorer

utarbetas för bedömningen av fiskresursernas

tillstånd. Fiskeriverket har under året deltagit i

planeringen av projektet. Flera kust- fiske-

bestånd har minskat kraftigt under senare år, och

för att få ökad biologisk och ekologisk kunskap om

kustnära fiskebestånd har Fiskeriverket genomfört en

rad delprojekt under samlingsnamnet torskprojektet.

Av budgetpropositionen framgår vidare att

Fiskeriverket tillsammans med Naturvårdsverket har

utarbetat ett antal åtgärdsprogram för bevarande av

hotade fiskarter. Åtgärdsprogrammen omfattar arterna

mal, vårlekande siklöja, storskallesik,

flodnejonöga, havsnejonöga, asp, groplöja,

storröding och flodkräfta.

Med det anförda finner utskottet syftet med

motionerna 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 5 och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 17 delvis i väsentliga

delar tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör

inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Med anledning av motion 2003/04:MJ334 (c) kan

tilläggas att vid ministerrådsmötet i december 2002

om en reform av fiskeripolitiken fattades beslut om

ändringar av strukturförordningen ((EG) nr

2792/1999). Ändringarna innebar att t.o.m. den 31

december 2004 får stöd för nybyggnationer endast

beviljas för fartyg under 400 BT. Efter detta datum

får nybyggnationsstöd inte utgå över huvud taget.

Motionens yrkande 10 avstyrks i den mån det inte kan

anses tillgodosett.

1.2 Förvaltningsformer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden

(s, m, fp, kd, c) om bl.a. tillträde till

fiskeresursen och fördelning av kvoter,

äganderätt till fiskevatten och

intrångsersättning, riktade licenser och

handel med fisketonnage. Motionerna avstyrks

med hänvisning till vad som anförs i

propositionen och till pågående arbete på

områdena.

Med hänvisning till tidigare beslut, till vad

som anförs i propositionen och till pågående

arbete på området avstyrker utskottet nio

motionsyrkanden (s, m, fp, kd, c) om

samförvaltning av fiskeresurserna. Utskottet

avstyrker även två motionsyrkanden (fp, kd)

om ändrade trålgränser.

Med hänvisning till vad som anförs i

propositionen avstyrks tre motionsyrkanden

(fp, kd, c) om fördelning av resursen.

Propositionen

Beträffande tillträdet gör regeringen bedömningen

att begränsningar av tillträdet till fiskresurser

för olika nyttjare bör användas mer aktivt som

förvaltningsinstrument i resursbevarande syfte och

för att stärka kust- och insjö- fisket. Inom

ramen för ett hållbart nyttjande bör balansen mellan

yrkesfiskets och fritidsfiskets intressen beaktas

och redskapsanvändningen anpassas därefter.

När det gäller samförvaltning anser regeringen att

minst fem pilotprojekt, varav två i insjövatten,

rörande lokal eller regional samförvaltning bör

genomföras och utvärderas. Deltagande i

samförvaltningen bör vara brett förankrat i berörd

region och inkludera såväl olika kategorier fiskande

som andra intressenter.

Enligt regeringen bör, i fråga om fördelning av

resursen, möjligheten att i större utsträckning

fördela kvoterade bestånd utnyttjas i syfte att

stärka kustfisket. Konkreta försök bör genomföras

och utarbetas efter samråd med olika kategorier

yrkesfiskare.

Motionerna

Tillträdet

Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen

återkomma med förslag om olika gruppers tillträde

till fiskeresursen (yrkande 2) och om fördelning av

kvoterade fiskbestånd (yrkande 4). Licens för s.k.

deltidsfiskare tas upp i motion 2003/04:MJ16 (s).

Motionärerna framhåller att fisket skall bedrivas

enligt de förutsättningar som gäller för branschen i

övrigt och utan koppling till statligt stöd (yrkande

2). I motion 2003/04:MJ19 (fp) anförs att

begränsningar av tillträdet till fiskeresursen

aktivt skall användas som ett förvaltningsinstrument

för att åstadkomma god fiskevård. Yrkesfisket och

annan fiskeanknuten yrkesmässig verksamhet bör ges

goda förutsättningar i kustzonen och de stora

sjöarna (yrkande 1). Åtgärder avseende tillträdet

till fiskeresurserna bör så långt som möjligt vidtas

inom ramen för eller i kombination med lokal eller

regional förvaltning (yrkande 2). Enligt motion

2003/04:MJ20 (kd) bör trålgränsen fastställas i

samråd med fiskenäringen och anpassas efter

säkerhetsaspekter och en gemensam bedömning av

tillgång till fiskeresurser och möjligheterna till

kräftfiske. Det är enligt motionärerna av största

vikt att fiske efter kräfta och räka i dessa vatten,

dvs. västkusten, sker med selektiva redskap (yrkande

2).

I motion 2003/04:MJ327 (fp) framhålls att

Fiskeriverkets beslut om utflyttning av

trålgränserna på västkusten kommer att få stora

negativa konsekvenser för yrkesfisket, framför allt

det småskaliga kustfisket. Beslutsprocessen hade

enligt motionärerna gett ett annat resultat om en

ingående dialog med yrkesfisket hade föregått

beslutet. Beslutet bör därför omprövas med

inriktning att med andra medel, t.ex. effektivt

artselekterade redskap, och via en bred

överenskommelse skapa förutsättningar för ett

långsiktigt hållbart fiske. I motion 2003/04:MJ14

(m) framförs krav på att fiskerätten bör återföras

till ägarna i de stora insjöarna och i södra

Östersjön om dessa bildar fiskevårdsområden (yrkande

8). Under förutsättning av avslag på motionens

yrkande 1 om att propositionen bör avslås anförs i

motion 2003/04:MJ21 (c) att en av grundpelarna i

såväl levande skärgårdssamhällen som livskraftiga

fisketurismföretag är att respekten återupprättas

för privatägda fiskevatten (yrkande 8). I det fall

intrång sker i det enskilda ägandet skall ekonomisk

kompensation utgå (yrkande 9). I motion

2003/04:MJ203 (m) tas frågan upp om äganderätter för

fiskevatten med tilldelade kvoter för fiskare och

trålfiskeföretag. Sverige skulle t.ex. kunna följa

Islands exempel med äganderätter för fiskare och

trålfiskeföretag, vilket innebär kvoter som kan

säljas och köpas på en fri marknad. Enligt motion

2003/04:MJ418 (s) bör Fiskeriverket få möjlighet att

ge riktade licenser för viss art även till den som

har hel- eller deltidsjobb i land. På så sätt skapas

möjligheter att utveckla turismen i kommunerna

samtidigt som den kunskap som finns hos fiskare som

gått i land kan tas till vara.

I motion 2002/03:MJ484 (s) påtalas handeln med

fisketonnage och de risker systemet har för

Östersjö- och Bottenhavsfisket. Handeln hotar

framför allt det kustnära konsumtionsfisket i

Östersjön, Skärgårdshavet, Bottenhavet och

Bottenviken.

Samförvaltning

Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen

återkomma med förslag om lokal och regional

samförvaltning när pågående pilotprojekt är

utvärderade (yrkande 3). I pågående

samförvaltningsprojekt bör enligt motion

2003/04:MJ19 (fp) ingå Kosterfjorden och Gullmaren

där lokal samförvaltning har påbörjats. Åtminstone

två av pilotprojekten bör ingå i försöksverksamhet

med integrerad kustzonförvaltning med en vidare

krets av intressenter (yrkande 3). Enligt motion

2003/04:MJ20 (kd) bör fiskerinäringen genom regional

och lokal förvaltning ges faktiskt inflytande över

kvoter och ransoner (yrkande 4). Under förutsättning

av avslag på motionens yrkande 1 att propositionen

bör avslås, anförs i motion 2003/04:MJ21 (c) att de

föreslagna försöken med samförvaltning skall

innebära att reellt inflytande ges åt de deltagande

parterna. Det måste vara verklig makt som flyttas,

besluten måste spela roll och frågan bör utvärderas

efter försöksperiodens slut (yrkande 2). Vad gäller

fiskbestånden skall försöken göras utifrån

beståndens aktuella utbredningsområden och inte

utifrån geografiskt etablerade gränsdragningar. Man

bör skilja mellan å ena sidan samråd och

samförvaltning av marina och limniska miljöer och å

andra sidan samförvaltning med avseende på fisk och

andra rörliga arter, t.ex. fåglar (yrkande 3). För

att en bra och effektiv förvaltning av fiskbestånden

och yrkesfisket skall kunna uppnås är det enligt

motion 2003/04:MJ269 (m) nödvändigt att detta arbete

sker i samarbete med alla berörda parter och då i

första hand förvaltning, forskning och utövarna av

det praktiska fisket. Som exempel på ett väl

fungerande samarbete framhålls det s.k.

Koster–Väderöprojektet. I motion 2003/04:MJ16 (s)

betonas att den föreslagna modellen med

förvaltningsområden och ett nationellt råd bör

finnas med i regeringens fortsatta överväganden när

det gäller samförvaltning (yrkande 3). Enligt motion

2003/04:MJ322 (s) bör förvaltningsområden inrättas

som ett led i arbetet med att trygga ett

livskraftigt svenskt fiske. En förutsättning för att

målet om ett långsiktigt hållbart fiske skall kunna

uppnås är att alla berörda parters kunskaper tas

till vara. Formaliserad samverkan kring svensk

fiskepolitik efterlyses i motion 2003/04:MJ408 (kd).

Samverkan mellan fiskerinäring, forskning,

myndigheter och miljöorganisationer regionalt,

nationellt och internationellt bör förbättras, och

på nationell nivå bör ett organ för att formalisera

en sådan samverkan inrättas (yrkande 23). I motion

2003/04:MJ433 (c) begärs inrättande av ett

samrådsorgan för Fiskeriverket, fiskenäringen och

forskarna (yrkande 2).

Fördelning av resursen

När det gäller kvoterade fördelningsmodeller bör

enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) helt nya modeller

prövas. Det är framför allt fråga om individuella

kvoter för vissa fiskarter och ett kvotsystem som

fördelas varje år och som varken medför äganderätt

eller är överförbara. På sikt bör individuellt

överförbara kvoter (IÖK) med äganderätt införas

(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ20 (kd) anförs att

erfarenheter från liknande fördelningssystem i t.ex.

Danmark bör tas till vara, och i utredningen av

olika förvaltningsformer bör också frågan om

begränsning av antalet fiskedagar och individuella

fiskekvoter prövas (yrkande 3). Under förutsättning

av avslag på motionens yrkande 1 att propositionen

bör avslås, anförs i motion 2003/04:MJ21 (c) att ett

system med individuellt överförbara kvoter inte bör

införas. Ett sådant system innebär enligt

motionärerna risk för en tilltagande koncentration

av kvoter och för att denna koncentration genom

direkt eller indirekt ägande flyttas över till

förädlingsindustrin (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Tillträdet

Rätten att bedriva yrkesmässigt fiske, och därmed

tillträdesrätten, är beroende av innehav av

yrkesfiskelicens eller av enskild rätt till

vattenområde. Om fisket bedrivs från ett fartyg som

är 5 meter långt eller längre krävs även

fartygstillstånd. Rätten till tillträde regleras

alltså, vid sidan av enskild rätt, antingen genom

begränsningar av fiskarens rätt att på grund av

licens eller fartygstillstånd bedriva visst fiske. I

övrigt har alla i egenskap av fritidsfiskare

tillträde till resursen och inom ramen för de

redskapsbegränsningar som har fastställts.

Genom de förändringar i fiskelagen (1993:787) som

trädde i kraft den 1 juli 2003 (prop. 2002/03:41,

bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173) i fråga om

beviljandet och begränsningarna av

yrkesfiskelicenser har enligt utskottets mening

viktiga styrmedel tillskapats för att åstadkomma

regional hänsyn och bättre förutsättningar för det

svenska kustfisket. Ändringarna innebär bl.a. att

yrkesfiskelicens får utfärdas för visst fiske. Med

visst fiske kan exempelvis avses lokala eller

regionala anpassningar men även bestämmelser som

hänför sig till fartygsstorlek eller art. Enligt

utskottets mening bör ändringarna bidra till ökade

möjligheter att bedriva kustfiske och till att

föryngra fiskarkåren. I likhet med regeringen vill

utskottet i sammanhanget framhålla det angelägna i

att dessa styrmedel används på ett sådant sätt att

etablering av småskalig och lokalt förankrad

verksamhet främjas.

Den svenska lagstiftningen ger omfattande

möjligheter till begränsningar av fiskets

bedrivande. Reformeringen av den gemensamma

fiskeripolitiken medger dessutom ökad nationell

anpassning (skr. 2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23,

rskr. 2001/02:321). Regleringen av fiskeflottans

storlek, mätt i kapacitet, har överlämnats till

medlemsstaten och begränsas endast av en fastställd

maximal kapacitet som inte får överskridas och

minimikrav på hur stor kapacitet som skall föras ut

ur flottan då ny kapacitet förs in. Sverige kan

därmed anpassa sitt regelverk i fråga om krav på

utförsel av fartyg till de varierande förhållanden

som råder i olika regioner och fisken. Som

regeringen anför skall möjligheterna till

begränsningar i fiskets bedrivande utifrån art och

geografiskt område samt kraven på in- och utförsel

av fartyg i fiskeflottan användas som mer aktiva

förvaltningsinstrument. Därvid måste hänsyn tas till

den regionala utvecklingen, utvecklingen av

kustfisket och till fiskeföretagens behov av att

över året variera sin fiskeinriktning. Där så är

lämpligt bör begränsningarna och regelverket

kombineras med upprättandet av lokal eller regional

samförvaltning.

I den nu aktuella propositionen gör regeringen

bedömningen att Fiskeriverket i högre utsträckning

bör utnyttja sina bemyndiganden att fördela

kvoterade bestånd. Principer och modeller för en

fördelning bör därför utvecklas, och särskild hänsyn

bör tas till den regionala utvecklingen, främjandet

av kustfisket samt till behovet av förankring hos

det berörda yrkesfisket. Regeringen anser det

lämpligt att de försök som genomförs kopplas samman

med projekt rörande lokal eller regional

förvaltning. Utskottet delar denna uppfattning och

vill framhålla som angeläget att, inom ramen för ett

hållbart resursnyttjande, avvägningen mellan olika

kategorier av yrkesfiskare kan bidra till

uppfyllandet av de politiska målen.

Utskottet har inhämtat att regeringen, som anser

det angeläget att möjligheterna förbättras för

entreprenörskap och utveckling av fisketurismen,

kommer att ge Naturvårdsverket uppdrag att i

samverkan med Fiskeriverket och Turistdelegationen,

utreda möjligheter och hinder för en expansion.

Enligt regeringen bör Fiskeriverket i detta arbete

särskilt analysera förutsättningarna för att

utveckla ett licenssystem för

fisketurismföretagande.

Med det ovan anförda finner utskottet syftet med

motionerna 2002/03:MJ484 (s), 2003/04:MJ14 (m)

yrkandena 2, 4 och 8, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 2,

2003/04:MJ19 (fp) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ20

(kd) yrkande 2, 2003/04:MJ21 (c) yrkandena 8 och 9,

2003/04:MJ203 (m) och 2003/04:MJ418 (s) i väsentliga

delar tillgodosett. Motionsyrkandena bör lämnas utan

vidare åtgärd från riksdagens sida.

Samförvaltning

I skrivelsen Ansvarsfullt fiske – svenska prioriteringar för

EU:s framtida fiskeripolitik framhöll regeringen

behovet av att skapa nya strukturer och

samarbetsformer på nationell och regional nivå för

att möjliggöra effektivare förvaltningsformer. Detta

innebär ökat deltagande av företrädare för

fiskerinäringen, miljö- och fiskevården, forskningen

och andra intressenter (skr. 2001/02:152, bet.

2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321). I sin behandling

av skrivelsen uttalade utskottet sin positiva

inställning till det arbete som då hade inletts med

lokal förvaltning. Utskottet anförde vidare att

existerande samverkansformer borde utvecklas

ytterligare vad avser medverkan i forskning och

utvecklingsarbete och framhöll att ökad lokal och

regional dialog skulle ge bättre underlag för

beslut. Av propositionen framgår att konkreta

projekt nu skall genomföras utifrån tillgänglig

kunskap, vilket leder till en uppbyggnad av

erfarenheter som kan utnyttjas för att ytterligare

utveckla samförvaltning runtom i landet. Regeringen

uttalar i propositionen sin avsikt att ge

Fiskeriverket i uppdrag att leda och samordna minst

fem pilotprojekt, varav två i insjövatten, avseende

lokal eller regional samförvaltning. Projekten bör

genomföras och utvärderas före utgången av år 2006,

och deltagandet i samförvaltningen bör vara brett

förankrat i berörd region och inkludera såväl olika

kategorier fiskande som andra intressenter.

Utskottet har vidare inhämtat att Fiskeriverket har

inrättat en brett sammansatt och övergripande

nationell samrådsgrupp. I gruppen ingår myndigheter,

miljöorganisationer, olika kategorier fiskande,

vattenägare m.fl. Vidare har verket, som ett led i

sin samverkan med fiskerinäringen, bildat en

samrådsgrupp med företrädare för näringen. De frågor

som avses behandlas är framför allt tillträdet till

fisket, redskapsutveckling, yrkesfiskelicenser samt

forskning och utveckling. Vid de inledande möten som

har hållits har frågor om utformningen av

föreskrifter behandlats.

Vi vet i dag att efterlevnaden av lagar och andra

regler förbättras betydligt om de uppfattas som

berättigade och välgrundade. En gemensam syn på de

problem som skall lösas, möjligheter för berörda

parter och andra intressenter att delta i

beslutsprocessen tillsammans med det faktum att det

förväntade resultatet av regelverket uppfattas som

rättvist och att åtgärden på ett avgörande sätt kan

bidra till att lösa aktuella problem är härvidlag

viktiga faktorer. Den svenska regeringen och

myndigheterna har en lång tradition av samråd med

berörda grupper såväl när det gäller beslut på

gemenskapsnivå som på nationell nivå. Inom

gemenskapen varierar denna tradition emellertid, och

som en följd härav ingår som ett led i den nya

gemensamma fiskeripolitiken upprättande av regionala

rådgivande nämnder. Inom ramen för Sveriges

möjligheter att reglera fisket längs kusten i

områdena innanför 3 respektive 4 sjömil kan redan på

nationell nivå väsentliga fördelar uppnås med

utvecklande av samarbetsformer och beslutsprocesser

i fiskeförvaltningen. Bland det fåtal försök som de

senaste åren gjorts med bred lokal förankring kan

nämnas områdena Koster/Väderöfjorden och

Gullmarsfjorden. Det finns ingen tydlig definition

av begreppet lokal eller regional samförvaltning och

begreppet har använts i en rad olika betydelser.

Gemensamt för dessa modeller är dock någon form av

delat ansvar för förvaltningen mellan staten och

olika nyttjandegrupper där dessa grupper påverkar

och delar kontrollen över utvecklingsinitiativ och

de beslut och resurser som påverkar dem. Syftet är

att underlätta utformande och genomförande av

policy, mål och strategier, vilket stärker

legitimiteten för de beslut som fattas. Detta är

även ett huvudtema i de regionala

skärgårdsprogrammen och en försöksverksamhet

föreslås även i betänkandet Levande skärgård

(SOU 2000:67).

Exploateringen av kustmiljöerna har lett till både

ekologiska störningar och samhällsekonomiska och

kulturella problem. En viktig del i EU:s plan för

integrerad kustzonsförvaltning är att undvika

konflikter mellan bruk och värn. Till detta kommer

den sociala dimensionen. Binäringar,

fritidsaktiviteter, mänsklig samvaro, kulturella

värden m.m. har mycket stor betydelse i ett

kustsamhälle. Även regionala och lokala sociala

förhållanden kan i hög grad påverka det fiske som

bedrivs i regionen eller området. En förvaltning som

inte beaktar dessa faktorer kan bli mindre

framgångsrik, även om förvaltningen är rationell ur

biologisk och/eller ekonomisk synvinkel. Eftersom

yrkesfisket, vattenbruket och fritidsfisket således

endast utgör en del av de aktiviteter som pågår i

kustområdena bör förvaltningen av dessa näringar så

långt möjligt samordnas med annan verksamhet. Det

finns därför enligt utskottet starka skäl att på

regional och lokal nivå stärka samarbetet mellan

myndigheter, olika kategorier fiskande, forskare och

andra berörda intressenter. Stort intresse har redan

knutits till nya förvaltningsmodeller där de

fiskande själva reglerar fisket i samarbete med

berörda myndigheter och i samråd med andra

intressenter såsom verksamheter med anknytning till

fiskerinäringen, vattenägare, miljöorganisationer,

friluftsliv och turism. Som regeringen anför kan val

av beslutsnivå vara beroende av den kompetens och

det engagemang som finns. Det bör emellertid betonas

att det fortsatt kommer att krävas att den centrala

nivån, Fiskeriverket, och den regionala,

länsstyrelsen, respekterar Sveriges åtaganden inom

den gemensamma fiskeripolitiken liksom andra

internationella åtaganden. Det är vidare av vikt att

Fiskeriverkets roll som myndighet, liksom verkets

kontrollfunktion, klargörs. En annan viktig aspekt

är att den lokala kunskapen om fisket och biologiska

förhållanden ytterligare tas till vara. Utvecklingen

av en lokal/regional samförvaltning är således en

invecklad process med ett flertal faktorer att

beakta. Enligt utskottets mening får dock detta

faktum inte fördröja en fortsatt utveckling mot ökad

och fördjupad samförvaltning där staten och olika

nyttjandegrupper delar ansvaret. Som anförs i

propositionen bör konkreta projekt genomföras

utifrån tillgänglig kunskap, vilket leder till en

uppbyggnad av erfarenheter som kan utnyttjas för att

ytterligare utveckla samförvaltning runtom i landet.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att

utskottet delar regeringens uppfattning i fråga om

samförvaltning på fiskets område. Därmed finner

utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)

yrkande 3, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 3, 2003/04:MJ19

(fp) yrkande 3, 2003/04:MJ21 (c) yrkandena 2 och 3,

2003/04:MJ269 (m), 2003/04:MJ322 (s), 2003/04:MJ408

(kd) yrkande 23 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 2 i

väsentliga delar tillgodosett utan någon vidare

riksdagens åtgärd.

Fiskeriverket har fattat beslut om bl.a. ändrade

regler för fiske innanför en reviderad trålgräns i

Skagerrak och Kattegatt. Bakgrunden till beslutet är

den bekymmersamma situationen för bottenlevande

fiskar, vilka utgör betydande bifångster i fisket

efter havskräfta. Beslutet innehåller omfattande

regleringar om var, när och hur trålfiske får

bedrivas. Härutöver har nya tekniska regleringar

införts, såsom bestämmelser om mer selektiva

räktrålar. Innebörden av beslutet är bl.a. att många

fiskare inte har möjlighet att fiska i samma områden

som tidigare. I ett frågesvar medgav

jordbruksministern att hon är väl medveten om att

detta kan vara kännbart för fiskarna, men framhöll

samtidigt som angeläget att dessa åtgärder kan vara

nödvändiga för att värna om fiskets framtid.

Eftersom det ankommer på Fiskeriverket att behandla

denna typ av frågor kunde jordbruksministern inte gå

närmare in på detaljer i verkets beslut. Hon hade

därför inte för avsikt att då vidta ytterligare

åtgärder i denna fråga. Med det anförda avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 4 och

2003/04:MJ327 (fp) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Fördelning av resursen

I Sverige har en viss fördelning av den nationella

fiskekvoten skett med utgångspunkt i fiskets

karaktär. På frivillig väg har fisket ålagt sig

olika typer av ransoneringar, vilka i vissa fall har

fastställts av Fiskeriverket. I andra fall har

verket, efter samverkan med fiskenäringen, genomfört

sådana regleringar. Detta gäller exempelvis

veckoransonerna inom torskfisket i Östersjön som är

fastställda på sådant sätt att kustfisket de senaste

åren i praktiken har kunnat fiska fritt medan de

inneburit begränsningar för det mer storskaliga

tonnaget. Härutöver kan tekniska regleringar

innebära en begränsning av en viss typ av fiske. För

exempelvis fartyg över 24 meters längd är fiske

efter sill och skarpsill tillåtet endast tre och en

halv dag i veckan.

Som regeringen anför aktualiseras även i

diskussionerna om en regional/lokal förvaltning av

fiskeresurserna frågan om fördelning av den

nationella resursen. Fördelning kan exempelvis ske

genom fastställande av kvoter för fartygsgrupper,

regionala kvoter eller kvoter relaterade till det

enskilda fiskeföretaget. Grunden i ett sådant

förfarande är att mer tydligt utformade

nyttjanderätter kan främja ett hållbart fiske.

Grupper av nyttjare eller enskilda nyttjare kan

exempelvis tilldelas en andel av ett visst fiske

eller rätt till fiske i visst område och kan anpassa

sin verksamhet därefter utan att påverkas av hur de

övriga nyttjarna väljer att utnyttja sin andel. En

sådan fördelning är avsedd att skapa förutsägbarhet

och att bidra till att enskilda fartygsägare och

yrkesfiskare kan flytta sitt intresse från att

utnyttja så stor andel av kvoten som möjligt till

att öka värdet på varje kilo fångad fisk. I likhet

med regeringen anser utskottet att detta även bör

öka viljan till ett långsiktigt hållbart nyttjande.

En stabil och långsiktig fördelning av kvoterna

mellan olika nyttjare kommer enligt utskottets

mening även att klargöra den överkapacitet som finns

inom vissa fisken.

Det finns olika förvaltnings- och

fördelningsformer som syftar till att tydligare

definiera nyttjanderätten. Den tydligaste, och

kanske oftast diskuterade fördelningen av en

nationell kvot, är individuella överförbara kvoter,

s.k. ITQ (Individual Transferable Quota). Renodlad

sådan förvaltning finns framför allt i Nya Zeeland,

Australien, Kanada och Island. Dessa länder har som

gemensam nämnare stora fiskeresurser som endast i

mindre omfattning delas med andra länder. Det

svenska fisket bedrivs i många avseenden under

diametralt motsatta förhållanden och förfogar över

ett sextiotal kvoter, samtliga i vatten där

fiskerättigheterna delas med andra nationer. Som

regeringen anför skulle därmed ett införande av

individuella kvoter för den svenska andelen av

totalkvoten på berört bestånd inte nödvändigtvis

innebära några förbättringar för

beståndssituationen. Ett komplicerat problem i en

förvaltning som utgår från äganderätten är den

fördelning mellan nyttjarna och den överföring av

förmögenhet från samhället till enskilda som kan ske

i ett begynnelseskede. Utskottet delar regeringens

uppfattning att risken i detta fall är överhängande

att antalet aktörer minskar med tiden och att det

småskaliga fisket därmed kraftigt missgynnas.

Ytterligare effekter som har visat sig i andra

länder är en förändring från fiskarägda kvoter till

att företag, exempelvis beredningsindustrier, köper

upp kvoter. Regleringar kan i vissa fall mildra

dessa effekter men utskottet delar regeringens

uppfattning att det i dagsläget inte finns

tillräckliga analyser av vilka effekter ett ITQ-

system skulle kunna ha på svenskt fiske och svenska

fiskresurser för att förorda ett sådant system. Det

finns emellertid andra modeller för att uppnå

tydligare nyttjanderätter. En modell innebär att

rätten till fiske inom ett geografiskt område

avsätts till ett lokalt samhälle eller en grupp

fiskare inom ett särskilt område. En annan modell

innebär att en viss andel av ett bestånd avsätts för

en grupp fiskare. Även dessa system har som syfte

att skapa starkare incitament för yrkesfiskarna

själva att förvalta resursen långsiktigt hållbart

och därmed minska behovet av myndighetsreglering.

Enligt utskottets mening skapar systemen också ökade

möjligheter för fiskaren att planera för framtiden,

vilket är positivt för såväl investeringsviljan som

föryngringen inom kåren. Sådana modeller kan ha

bättre förutsättningar att fungera i det svenska

fisket. En av de nyligen genomförda ändringarna i

fiskelagen (1993:787) (prop. 2002/03:41, bet.

2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173) innebär att

fiskelagens bemyndigande att meddela föreskrifter

för fiskevården har vidgats till att gälla även

föreskrifter för fiskets bedrivande. Ett av skälen

till denna ändring är hänsyn till den regionala

utvecklingen, som kan göra det motiverat att meddela

föreskrifter om särskild fördelning av fiskeresurser

eller att fisket skall ske inom vissa bestämda

områden.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

Fiskeriverket i högre utsträckning bör utnyttja sina

bemyndiganden att fördela kvoterade bestånd. Som

regeringen anför bör principer och modeller för en

fördelning utvecklas och särskild hänsyn tas till

den regionala utvecklingen, främjandet av kustfisket

samt till behovet av en förankring hos det berörda

yrkesfisket. Det är enligt utskottets mening

lämpligt att de försök som genomförs kopplas samman

med projekt rörande lokal eller regional

förvaltning. Utskottet finner det angeläget att,

inom ramen för ett hållbart resursnyttjande,

avvägningen mellan olika kategorier av yrkesfiskare

görs så att den bidrar till uppfyllandet av de

politiska målen. Med det anförda avstyrks motionerna

2003/04:MJ19 (fp) yrkande 4, 2003/04:MJ20 (kd)

yrkande 3 och 2003/04:MJ21 (c) yrkande 4 i den mån

de inte kan anses tillgodosedda.

1.3 Tekniska åtgärder

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden

(m, fp, kd, c, mp) om bl.a.

redskapsutveckling, utökning av fredade

områden och vattenägarens fiskerätt.

Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till

vad som anförs i propositionen och pågående

arbete på områdena.

Propositionen

Regeringen anser att tekniska åtgärder, såsom

reglering av fiskeredskap och fiskemetoder,

tillfälliga stopp samt fredade områden, bör användas

mer aktivt för att uppnå ett långsiktigt hållbart

fiske och för att skapa ändamålsenliga regleringar

anpassade efter regionala och lokala förhållanden

och till stöd för kust- och insjöfisket samt

fritidsfisket. Val av skyddsinstrument måste enligt

regeringen göras från fall till fall beroende på

fiskemönster, hotbild och naturvärden. Berörda

intressenter bör genom kontinuerligt

informationsutbyte ges möjlighet att lämna

synpunkter över och förslag på tekniska åtgärder.

Motionerna

Fiskeriverkets förslag att även de som fiskar på

enskild fiskerätt skall omfattas av regleringen

inger oro enligt motionärerna i motion 2003/04:MJ14

(m). De finner det anmärkningsvärt om centrala

beslut skulle komma att ta över lokalt fattade och

förankrade beslut, särskilt i insjöar.

Redskapsanvändning skall inte regleras genom

förordning utan riksdagen måste få ta ställning till

det slutliga förslaget (yrkande 6). Under

förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 om

avslag på propositionen anförs i motion 2003/04:MJ21

(c) att redskapsutveckling bör prioriteras i syfte

att åstadkomma ett mer selektivt fiske. Ökade medel

bör avsättas för att i samverkan mellan fiskare,

forskare och redskapstillverkare för att utveckla

skonsammare och mer selekterade redskap (yrkande 5).

Enligt motion 2003/04:MJ408 (kd) bör arbetet med

att utveckla de olika former av begränsningar som

har införts eller är på väg att införas, t.ex. ökad

maskstorlek, höjda minimimått på fångad fisk,

åtgärder för att begränsa bifångsterna,

begränsningar av garnmängd och användning av

drivgarn, ökad kontrollverksamhet samt

redskapsutveckling, fortsätta nationellt och

internationellt (yrkande 17 delvis).

Enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) bör Fiskeriverket

få i uppdrag att på försök inrätta fredade områden

vars storlek varierar i takt med

beståndsvariationen. Områden i kustzonen måste

avsättas för att skydda den marina miljön och

förstärka fiskbestånden (yrkande 5). Fiske med nät

av icke yrkesfiskare bör inte tillåtas i

vattenområden på västkusten grundare än tre meter

(yrkande 6). Vattenägarens fiske, såvida det ej

ingår i propositionens definition av kust- och

insjöfiske, bör enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) i

normalfallet vara tillåtet på fredade områden.

Fritidsfiske med stöd av allmän rätt bör däremot

inskränkas i dessa områden (yrkande 9). Under

förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 om

att propositionen bör avslås anförs i motion

2003/04:MJ21 (c) att ersättningar till berörda

näringsidkare vid temporära fiskestopp måste

utbetalas skyndsamt (yrkande 6). I motion

2003/04:MJ434 (mp) anförs att regeringen bör verka

för att skydda havsområden så att de kan fredas för

fisket. Det framhålls i motionen som angeläget att

regeringen och berörda myndigheter i samråd med

kommissionen klargör om det finns hinder för

fredning för fiske i skyddade havsområden. I så fall

bör regeringen inleda en dialog med kommissionen

eller vid behov ta andra initiativ för att få till

stånd en förändring (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

I propositionen anförs att utvecklingen av tekniska

åtgärder syftar till ett mer selektivt fiske genom

att fångsten av ungfisk minimeras så att fisken kan

växa och fortplanta sig och därigenom bidra till att

trygga beståndets återväxt. Syftet är också att

minimera fångsten av oönskade arter som saknar

kommersiellt värde eller fisk för vilken

yrkesfiskarna inte längre har några kvoter.

Som regeringen anför kan de biologiska och

ekonomiska fördelarna med denna typ av tekniska

åtgärder vara omfattande eftersom fångad ungfisk och

andra oönskade arter som slängs överbord sällan

överlever. Med ökad fokusering på skyddet av

ekosystem har tekniska åtgärder även utvecklats mot

minskad påverkan på den marina miljön såsom känsliga

bottnar, marina däggdjur, fåglar och andra arter.

Tekniska åtgärder kan också syfta till att öka

kvaliteten på den fisk som fångas. I likhet med

regeringen anser utskottet det angeläget att ett

fortsatt arbete på detta område bedrivs.

De viktigaste tekniska åtgärderna tillämpas

vanligen i särskilda geografiska områden och

omfattar bl.a. minsta maskstorlek, användning av mer

selektiva redskap såsom trålmodeller med s.k.

flyktpaneler som minskar fångster av bl.a. ungfisk.

Åtgärder såsom förbud mot fiske i vissa områden och

under vissa perioder, s.k. fredade områden, kan även

syfta till att skydda ung eller lekande fisk.

Därutöver finns bestämmelser om minsta

landningsstorlek för fisk och skaldjur samt

begränsningar av bifångst. Det finns dock få, om ens

några, generella eller optimala lösningar för

tekniska åtgärder. Utskottet anser det därför

angeläget att valet av åtgärd väljs mot bakgrund av

det aktuella syftet. Sektorsansvar, regional

förankring samt ökad delaktighet och en utvecklad

dialog med berörda intressenter är viktiga vid valen

av åtgärder liksom samverkan mellan myndigheter och

lokala fiskare samt övriga berörda. Som utskottet

anfört tidigare i detta betänkande utgörs en

ändamålsenlig modell av det arbete som bedrevs för

att skydda Koster/Väderö-fjorden. Olika kategorier

av fiskare, myndigheter och forskare lyckades här

skapa en konstruktiv dialog som ledde till enighet

om de regleringar som infördes.

Arbetet med utveckling av tekniska åtgärder kan

bedrivas såväl nationellt som internationellt.

Regeringen har tidigare varit pådrivande för den

internationella utvecklingen där exempelvis den mer

selektiva torsktrålsmodellen BACOMA (Baltic Cod

Management) numera har införts som enda tillåtna

trål inom EU:s vatten i Östersjön. Genom denna

trålmodell har fångsterna av småtorsk minskat

avsevärt och torsken får därmed möjlighet att leka

innan den fångas. I syfte att skapa fiskeregler på

EU-nivå som stöder svenska nationella mål och

förvaltningsverktyg avser regeringen att fortsatt

driva på utvecklingen av de rådsförordningar (850/98

och 88/98) som innehåller bestämmelser om tekniska

åtgärder. Som anförs i propositionen är en viktig

förutsättning för det internationella arbetet

motsvarande utveckling på nationell nivå. Det

ankommer enligt utskottet även fortsättningsvis på

Fiskeriverket att komplettera med bestämmelser på

nationell nivå och vara pådrivande i den nationella

utvecklingen inom området.

Områdesskydd kan genomföras med

fiskerilagstiftningen eller med miljölagstiftningen

som grund. Utifrån vad som bedöms vara lämpligast i

det enskilda fallet kan således

fiskerilagstiftningen eller miljölagstiftningen

användas. När fiskerilagstiftningen inte är

tillämpbar, t.ex. när det är fråga om utsläpp,

sjöfart m.m., bör, som regeringen anför, annan

lämplig lagstiftning övervägas för att skapa

tillfredsställande skydd för fiskbeståndens

fortlevnad. Riksdagen har beslutat att senast år

2010 skall minst 50 % av skyddsvärda marina miljöer

och minst 70 % av kust- och skärgårdsområden med

höga natur- och kulturvärden ha ett långsiktigt

skydd. Senast år 2005 skall ytterligare fem marina

områden vara skyddade som reservat och berörda

myndigheter skall ha tagit ställning till vilka

övriga områden i marin miljö som behöver ett

långsiktigt skydd. Mot den bakgrunden har

Fiskeriverket och Naturvårdsverket fått i uppdrag

att utreda möjligheterna att fram till år 2010

införa fiskeförbud i ett skyddat marint område.

Detta arbete pågår genom att kriterier och

strategier för skydd av marina områden utarbetas,

att den biologiska mångfalden i marina reservat med

eller utan fiskeförbud följs upp samt att

utsjöområden med skyddsvärda miljöer och arter

kartläggs och samverkansformer med berörda parter

utvecklas. Trots att bevarandet av särskilt

skyddsvärda marina miljöer har gått framåt i och med

arbetet med Natura 2000 delar utskottet regeringens

uppfattning att detta arbete måste påskyndas och

prioriteras av myndigheterna så att det uppsatta

miljömålet kan uppnås till år 2005.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om

Havsmiljökommissionens nyligen framlagda förslag som

innebär att hela Östersjön delas in i zoner där

olika former av nyttjande tillåts (SOU 2003:72).

Bland annat föreslås en kärna av marina

skyddsområden där uttag av resurser inte skall ske,

dvs. områden med fiskeförbud skall inrättas, samt

ett större system av skyddade områden där vissa

typer av brukande kan tillåtas.

Havsmiljökommissionens förslag behandlas nu i

Regeringskansliet, och regeringen uttalar i

propositionen sin avsikt att återkomma i frågan.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och

Fiskeriverket på regeringens uppdrag nyligen har

utrett möjligheten att införa fiskestopp i skyddade

marina områden. Verken, som har undersökt 15

områden, föreslår bl.a. att ett eller flera av

områdena Fladen, Gullmarsfjorden, Lilla Middelgrund,

Orust/Tjörn, Torhamn, Askö/Hartsö, Kvädöfjärden och

Salvorev–Kopparstenarna avsätts som

fiskfredningsområden. Som utskottet anfört ovan kan

skydd av marina områden ske på olika sätt.

Exempelvis utpekas Natura 2000-områden i marin

miljö, och i slutet av december 2003 lämnade Sverige

tillsammans med sju andra Östersjöländer in en

ansökan till IMO att klassa Östersjön som ett

särskilt skyddat havsområde (PSSA). I propositionen

uttalar regeringen sin avsikt att under år 2005

lägga fram förslag med anledning av

Havsmiljökommissionens betänkande, vilket enligt

regeringen kommer att ske dels i

miljömålspropositionen, dels i en skrivelse om en

nationell strategi för en hållbar havsmiljö. I

betänkandet har kommissionen föreslagit att

fiskeförbud bör införas i fyra områden, två kustnära

och två utsjöområden i vardera Östersjön och

Västerhavet.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

ansluter sig till vad som anförs i propositionen om

tekniska åtgärder på fiskets område. Därmed finner

utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)

yrkande 6, 2003/04:MJ19 (fp) yrkandena 5 och 6,

2003/04:MJ20 (kd) yrkande 9, 2003/04:MJ21 (c)

yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 17

delvis och 2003/04:MJ434 (mp) yrkande 4 i väsentliga

delar tillgodosett. Motionerna i dessa delar bör

därmed lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

1.4 Fiskerikontroll

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp)

om åtgärder för förbättrad fiskerikontroll

och efterlevnaden av regler om fiskekvoter

och fångstmetoder. Motionsyrkandena avstyrks

med hänvisning till propositionen samt

tidigare beslut och pågående arbete på

området.

Propositionen

För det småskaliga kustfisket bör, enligt

regeringens bedömning, ett säkert och effektivt

system för fångstrapportering utvecklas. Regeringen

lägger stor vikt vid fortsatt utveckling av

samarbetsformerna och effektivisering av

kontrollverksamheten inom området. I det framtida

fiskerikontrollarbetet är det enligt regeringen

angeläget att beakta det småskaliga fiskets behov

och krav.

Motionerna

Åtgärder för förbättrad fiskerikontroll, förbättrad

och utökad satellitbaserad övervakning,

landningskontroller och utökade sjökontroller för

olika slags fisken begärs i motion 2003/04:MJ19

(fp). Samarbetet mellan Fiskeriverket och

Kustbevakningen måste fortsätta och utvecklas med

andra länder, främst inom ramen för EU-samarbetet

och den gemensamma fiskeripolitiken. Nationellt bör

samverkan mellan Fiskeriverket, Kustbevakningen,

Sjöfartsverket och Tullverket utökas och inom EU bör

bl.a. en gemensam regional förvaltning av Östersjön

tillskapas. I detta arbete är enligt motionärerna

miljölotssystem ett av de viktigaste instrumenten

(yrkande 8). När det gäller skärpt kontroll av

efterlevnad av fiskekvoter och fångstmetoder bör

enligt motion 2003/04:MJ472 (fp) de ökade medlen

till Kustbevakningen användas bl.a. för skärpt

övervakning av fiskekvoter och fångstmetoder och för

uppbyggnad av ett miljölotsningssystem (yrkande 16).

Utskottets ställningstagande

Fiskerikontrollen har under de senaste åren fått ökad

uppmärksamhet. I den allmänna debatten framförs krav

på skärpning av fiskerikontrollen, att rätt redskap

används, att minimåtten hålls, att rätt

dokumentation finns och att olagligt fiske

förhindras.

För den svenska fiskerikontrollen ansvarar

Fiskeriverket och Kustbevakningen. Fiskeriverket har

det övergripande ansvaret och utför även den

administrativa kontrollen av fisket. Detta innebär

att bl.a. fångstuppgifter från svenskt och utländskt

fiske rapporteras till och granskas av

Fiskeriverket. Under år 2002 granskade verket ca 135

000 rapporter för registrering och kontroll med

uppgifter om fångster, landningar och/eller första

försäljning, främst i form av dagliga loggblad men

även i annat format som fångstjournaler,

avräkningsnotor, radiorapporter samt deklarationer

om övertagande och transportdokument. Till detta

kommer information från det satellitbaserade

övervakningssystemet. Kustbevakningen har som

uppgift att kontrollera efterlevnad av bestämmelser

om fiske till sjöss och vid landning i svenskt

sjöterritorium, Sveriges ekonomiska zon samt sjöarna

Vänern, Vättern och Mälaren. Kustbevakningen

bedriver fiskerikontrollen som en integrerad del av

myndighetens ordinarie kontroll och

tillsynsverksamhet. Andra myndigheter som har

uppgifter inom fiskerikontrollen är Tullverket,

Livsmedelsverket och Sjöfartsverket. Fiskeriverket

och Kustbevakningen har under senare år fördjupat

samarbetet och genomför i dag fiskerikontrollerna

utifrån ett riskanalysbaserat arbetssätt.

Merparten av den svenska fångsten från det

yrkesmässiga fisket sker på fiskbestånd som vi

förvaltar gemensamt med andra länder. Dessutom

landas svenska fångster i stor utsträckning även i

andra länder. Som anförs i propositionen är

samverkan med andra länders myndigheter inom

fiskerikontrollområdet av stor vikt, och Sverige har

överenskommelser om myndighetssamverkan med Danmark

och med Norge.

Landningskontrollen av fångsterna kommer även i

fortsättningen att vara av central betydelse.

Dessutom krävs ett fortsatt arbete med att utveckla

och förbättra den svenska fiskerikontrollen.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om att genom de

ändringar i fiskelagen (1993:787) som trädde i kraft

den 1 juli 2003 har påföljderna för enskilda för

överträdelser på fiskeområdet skärpts betydligt

(prop. 2002/03:41, bet. 2002/03:MJU16, rskr.

2002/03:173). Härutöver har regeringen uppdragit åt

Fiskeriverket att bedöma omfattningen av

orapporterat fiske och övrig illegal hantering av

fisk. Detta uppdrag skall avrapporteras till

regeringen i juni 2004. Vidare har regeringen

tidigare beslutat om att låta utvärdera den svenska

fiskerikontrollen senast år 2004. I detta sammanhang

kommer bl.a. beaktas EU:s krav på förbättringar av

den svenska fiskerikontrollen, behovet av

ytterligare sjökontroller för olika slag av fisken

samt förstärkning av myndigheternas roller. En

förbättrad fiskerikontroll skall enligt regeringen

ses som ett led i arbetet med ett hållbart nyttjande

av fiskresurserna. I likhet med regeringen lägger

utskottet stor tyngd vid en fortsatt utveckling av

samarbetsformerna samt en effektivisering av

kontrollverksamheten inom detta område.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är

angeläget att i det framtida fiskerikontrollarbetet

beakta det småskaliga fiskets behov och krav.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen att

fortsatt användning av de små hamnarna är av vikt

för en framgångsrik satsning på det småskaliga

fisket. Samtidigt krävs en fortsatt hög

ambitionsnivå när det gäller kontrollen om Sverige

även i fortsättningen skall kunna leva upp till

målen om hållbar fiskeriförvaltning och

internationella åtaganden på området. En

förutsättning härvidlag är god information om

gällande regler om fiskerikontroll. En särskild

utmaning från kontrollsynpunkt är vidare de nya

förvaltningsformerna för lokalt och regionalt fiske,

och den stora geografiska spridningen av hamnar

utgör en av flera faktorer att beakta vid

utformningen av en effektiv kontroll. Eftersom även

småskaliga kustfiskeaktiviteter har betydelse för

beståndsvården och den akvatiska miljön i övrigt är

det i det framtida fiskerikontrollarbetet angeläget

att beakta det småskaliga fiskets uppgiftslämnande

och behovet av effektiv uppföljning i tid nära

fiskeaktiviteterna. I propositionen uttalar

regeringen sin avsikt att ge Fiskeriverket i uppdrag

att utveckla ett säkert och effektivt men samtidigt

enkelt system för rapportering av det småskaliga

kustfisket, som säkerställer att fiske under olika

förvaltningsförutsättningar, som regional och lokal

förvaltning, kan följas upp av fiskerikontrollen

nationellt.

I samband med propositionen Svenska miljömål –

delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130 bet.

2001/2002:MJU3, rskr. 2001/2002:36) har

Kustbevakningen tilldelats ytterligare medel för

ökade övervakningsinsatser och satellitspaning till

havs för att spåra olje- och kemikalieutsläpp. Detta

bör enligt utskottets mening medverka även till en

förbättrad fiskerikontroll. I budgetpropositionen

för år 2004 har anslaget till Kustbevakningen fått

en överföring från utgiftsområde 20, vilket innebär

att anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald

har höjts med 49,3 miljoner kronor för finansiering

av den ökade miljöövervakningen. Inom EU har

medlemsländerna i enlighet med EG:s förordning

2847/1993 artikel 23 reglerat påföljderna för

överskridande av ländernas högsta tillåtna

fångstmängder (TAC:er) så att sanktionen blir avdrag

på nästa års TAC. Som utskottet anfört ovan skärptes

den 1 juli 2003 för Sveriges del påföljderna

betydligt för enskilda för överträdelser på

fiskeområdet.

Frågan om ett system med miljölotsar diskuterades

inom Helcom (Helsingforskommissionen) inför

antagandet av den s.k. Köpenhamnsdeklarationen

hösten 2001. Frågan kom emellertid inte att föras

vidare eftersom ett sådant system inte bedömdes

medföra en sådan effektivitetshöjning att det

motsvarade de relativt sett höga kostnaderna.

Utskottet vill emellertid påpeka att lotsplikt utgör

en av de tre åtgärdstyper som kan vara aktuella som

s.k. PSSA-åtgärder (Particularly Sensitive Sea Area)

enligt den rapport som Sjöfartsverket på regeringens

uppdrag avlämnade i mars 2003 om förutsättningarna

för att klassa Östersjön som särskilt känsligt

havsområde i enligt med FN:s sjöfartsorganisations

(IMO) regelverk.

Med det anförda ansluter sig utskottet till vad

regeringen anför om utvecklande av ett system för

fångstrapportering för det småskaliga kustfisket.

Även i övrigt ansluter sig utskottet till vad som

anförs i propositionen i denna del. Därmed finner

utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ19 (fp)

yrkande 8 och 2003/04:MJ472 (fp) yrkande 16 i allt

väsentligt tillgodosett. Någon vidare åtgärd från

riksdagens sida med anledning av motionsyrkandena

finner utskottet inte påkallad.

2 Förbättrade förutsättningar för

kust- och insjöfisket

2.1 Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett antal motionsyrkanden

(s, m, fp, kd, c) om forskning och utveckling

på fiskets område. Motionsyrkandena avstyrks

med hänvisning till vad som anförs i

propositionen, till pågående arbete inom

bl.a. Fiskeriverket och Formas och till av

regeringen aviserade uppdrag.

Propositionen

Enligt regeringen krävs förstärkt forskning om

fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska

effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.

Även arbetsmiljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder

för yrkesfiskare och fritidsfiskare bör bli föremål

för ökad forskning och utveckling. Allt nyttjande av

bestånden bör beaktas, och den lokala kunskapen hos

fiskare och andra intressenter bör tas till vara.

Samverkan på forskarnivå mellan limnologer, marin-

biologer och fiskeribiologer framhålls i

propositionen som önskvärd. Regeringen anser därför

att forskning och bestånd av betydelse för kust- och

insjöfisket samt fritidsfisket bör stärkas och en

långsiktig strategi för forskning och utveckling

inom fiskeområdet utarbetas.

Motionerna

Behovet av ökade resurser till en långsiktig

satsning på fiskeforskning framhålls i motion

2003/04:MJ16 (s). Långsiktighet är enligt

motionärerna viktig för bl.a. utvecklingen av för

svenskt fiske viktiga arter. I motionen betonas även

vikten av konstruktivt samarbete mellan forskare och

yrkesfiskare (yrkande 1). Enligt motion 2003/04:MJ19

(fp) måste den lokala kunskapen hos fiskare och

andra intressenter tas till vara vid

kunskapsinsamling (yrkande 9). Samverkan på

forskningsnivå mellan limnologer och marinbiologer

är nödvändig, och det av regeringen aviserade

uppdraget till Formas bör ges omedelbart och med en

mycket snar tidpunkt för redovisning (yrkande 10).

Forsknings- och myndighetsnärvaro vid Östersjöns

viktigaste fiskeområden har stor betydelse när det

gäller Östersjöproblematiken (yrkande 11). Vid

avslag på motionens yrkande 1 att propositionen bör

avslås betonas i motion 2003/04:MJ21 (c) vikten av

att forskningen breddas till att omfatta all marin

och limnologisk forskning och inte endast forskning

om fiskbestånd. Enligt motionärerna finns uppenbara

fördelar med ett bredare angreppssätt (yrkande 7).

Enligt motion 2002/03:MJ282 (m) måste pågående

forsknings- och utvecklingsarbete på det

marinbiologiska området få resurser för att utforska

vad som är anledningen till att allt mindre torsk

finns i våra hav (yrkande 2). Behovet av

uppskattningsprov för att fastställa fiskbeståndens

storlek i Bottenhavet och Bottenviken framhålls i

motion 2002/03:MJ483 (s). I motion 2002/03:MJ493 (c)

anförs att regeringen bör återkomma med förslag där

nationella medel avsätts för forskning om utveckling

av fångstmetoder för ett hållbart resursutnyttjande.

Även forskning om alternativa havsprodukter och om

tillvaratagande av outnyttjade arter genom att

utveckla nya produkter bör ingå i förslaget. Stöd

till investeringar i kunskap och ny teknik för att

garantera god kvalitet och möta nya marknader bör

prioriteras (yrkande 4). Yrkandet upprepas i motion

2003/04:MJ433 (c) yrkande 4. Forskningen om

fisksjukdomar bör enligt motion 2003/04:MJ408 (kd)

tillföras mer resurser för att den vetenskapliga

grunden för myndigheters beslut i bl.a.

vattenbruksärenden skall förbättras (yrkande 35). I

motion 2003/04:N338 (kd) ställs krav på formaliserat

samarbete mellan fiske och forskning. Samarbetet bör

utformas enligt yrkesfiskarnas förslag om ett

samarbetsorgan eller en arbetsgrupp mellan

yrkesfiskarna och Fiskeriverket med dess

havsfiskelaboratorium i Lysekil (yrkande 5).

Behovet av ytterligare forskning om flod- och

signalkräfta påtalas i motion 2003/04:MJ13 (m). Ur

ekologisk synvinkel är det viktigt att flodkräftan

bevaras. När det gäller signalkräftan bör

forskningen främst inriktas på att ta till vara

bestånden i naturvatten (yrkande 1). Motionären

anser att generellt verkande insatser som syftar

till att öka möjligheterna för flodkräftan som

vattenbruksorganism är mest angelägna eftersom

flodkräftan betingar ett högt värde (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Kustfiske och fritidsfiske bedrivs efter ett stort

antal arter och bestånd, såväl reglerade som

oreglerade. För många bestånd är kunskapen

bristfällig, för andra finns kunskap om att

bestånden är svaga och att fisket bedrivs utanför

biologiskt säkra gränser. Beståndssituationen för

flera av de för det kustnära fisket viktiga arterna

på ost- och västkusten har försämrats drastiskt,

bl.a. för ål, kolja, vitling och pigghaj på

västkusten samt abborre, gädda, ål, öring och sik på

ostkusten. För insjöfisket anses ett fåtal bestånd

vara överutnyttjade av yrkesmässigt fiske. För vissa

bestånd är dock kunskapen bristfällig, och en ökad

forskning krävs. Många bestånd i attraktiva områden

är överutnyttjade av fritidsfiske.

Som regeringen anför är emellertid kunskaperna om

fiskbestånd av betydelse för kust- och insjöfisket

samt fritidsfisket inte tillräckliga för att fisket

skall kunna bedrivas på ett långsiktigt hållbart

sätt i enlighet med försiktighetsprincipen och

ekosystemansatsen. Utskottet delar regeringens

uppfattning om behovet av förstärkt forskning om

fisksamhällen, reproduktionsområden, biologiska

effekter av fiskemetoder och biologisk mångfald.

Även arbetsmiljö- och säkerhetsförbättrande åtgärder

för yrkesfiskare och fritidsfiskare bör bli föremål

för ökad forskning och utveckling. Allt nyttjande av

bestånden bör beaktas, vilket innebär att

forskningen skall omfatta även fritidsfiskets

betydelse för beståndssituationen. Vid

kunskapsinsamlingen bör den lokala kunskapen hos

fiskare och andra intressenter tas till vara. Enligt

utskottets mening är samverkan på forskarnivå mellan

limnologer, marinbiologer och fiskeribiologer

önskvärd.

På nationell nivå verkar Forskningsrådet för

miljö, areella näringar och samhällsbyggande

(Formas) för att utveckla tvärsektoriella

forskningsprojekt inom det akvatiska området. Med

syftet att hav, sjöar och vattendrag skall vara

ekologiskt hållbara och deras variationsrika

livsmiljöer för djur och växter bevaras har

regeringen redan under år 2004 förstärkt den marina

miljöforskningen med 10 miljoner kronor. Genom denna

satsning finns enligt regeringen, vars uppfattning

delas av utskottet, möjligheter för samverkan på

forskarnivå mellan limnologer, marinbiologer och

fiskeribiologer. I propositionen uttalar regeringen

vidare sin avsikt att uppdra åt Formas att i

samverkan med Fiskeriverket och andra berörda

myndigheter och andra forskningsfinansiärer utarbeta

en strategi för fisk- och fiskeforskning.

På europeisk nivå utvecklas, inom ramen för det

sjätte miljöhandlingsprogrammet, en övergripande

strategi för att skydda haven. I detta arbete kommer

sektorer som nyttjar den marina miljön att belysas

och en samordning genomföras av forskning,

övervakning och förvaltning för det marina området.

Vidare har fiskeministrarna begärt att särskild

uppmärksamhet skall ägnas åt att förbättra

forskningen så att en bredare vetenskaplig grund

skapas för förvaltningsåtgärder. Inom ramen för EU:s

insamlingsarbete av data bedrivs ett arbete med att

öka kvaliteten i beståndsuppskattningarna.

Insamlingen gäller fiskekapacitet,

fiskeansträngning, ekonomi och landningsstatistik

för kommersiella landningar av alla bestånd, total

yrkesmässig fångst samt uppgifter om fångst som

kastas överbord. I propositionen anför regeringen

att den kommer att arbeta för att arter som vandrar

mellan sött och salt vatten i ökad utsträckning blir

föremål för uppmärksamhet. Regeringen gör vidare

bedömningen att det arbete som påbörjats inom ramen

för Sveriges program för insamling av data avseende

fiskresurserna och fiskerinäringen måste

vidareutvecklas och arbetet förstärkas inom

Internationella rådet för havsforskning (ICES) och

FAO:s rådgivande kommission för insjöfiske, European

Inland Fisheries Advisory Commission (EIFAC).

Eftersom kunskapsläget måste förbättras för många av

de arter och bestånd som utgör resursbasen för det

småskaliga fisket samt fritidsfisket görs en

satsning inom detta område. Som regeringen anför

måste betydelsen av fångsterna från det icke-

yrkesmässiga fisket för flertalet för kustfisket

viktiga arter och bestånd beaktas.

En förutsättning för akvatisk forskning är

tillgång till forskningsfartyg. De svenska

forskningsfartygen är byggda på 1970-talet.

Fiskeriverket har haft i uppdrag att i samråd med

Formas senast i januari 2004 redovisa en förstudie

av behovet av marina forskningsfartyg. Förstudien

har nu redovisats, och frågan om behovet av ett nytt

forskningsfartyg bereds i Regeringskansliet. I

sammanhanget vill utskottet erinra om att

Havsmiljökommissionen nyligen till regeringen har

framlagt ett förslag om förstärkning av forsknings-

och utvecklingsverksamheten inom det marina området

(SOU 2003:72). Förslaget bereds i Regeringskansliet,

och regeringen uttalar i propositionen sin avsikt

att återkomma i frågan.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

gör samma bedömning som regeringen när det gäller

forskning och utveckling på fiskets område. Därmed

finner utskottet syftet med motionerna 2002/03:MJ282

(m) yrkande 2, 2002/03:MJ483 (s), 2002/03:MJ493 (c)

yrkande 4, 2003/04:MJ16 (s) yrkande 1, 2003/04:MJ19

(fp) yrkandena 9–11, 2003/04:MJ21 (c) yrkande 7,

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 35, 2003/04:MJ433 (c)

yrkande 4 och 2003/04:N338 (kd) yrkande 5 i

väsentliga delar tillgodosett. Motionerna bör lämnas

utan riksdagens vidare åtgärd.

Det finns en betydande efterfrågan på

sötvattenskräftor i Sverige. Kräftodling är ett gott

exempel på extensiv odling med låg insatskostnad och

små arbetsinsatser. Ofta kan en sådan kräftodling

utgöra en betydande marginalintäkt för ett

landsbygdsföretag. Importen av sötvattenskräftor

till landet är stor och bör kunna minska med att

intresset för nationell kräftodling ökar.

Flodkräftan har i Sverige utgjort en viktig del av

många limniska ekosy- stem och en betydande del

av insjöfisket. Kräftpesten innebar en avsevärd

minskning av antalet bestånd, och denna utveckling

har förvärrats genom introduktionen av signalkräfta.

Flodkräftan, som nu är allvarligt hotad inom hela

sitt utbredningsområde, är klassificerad som sårbar

enligt Artdatabankens rödlista för hotade arter och

behandlas som en prioriterad art. Enligt vad

utskottet inhämtat har ett åtgärdsprogram upprättats

för bevarande av flodkräftan, och bevarandearbetet

ingår även som ett led i uppfyllandet av

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag.

Utskottet har vidare inhämtat att med hjälp av medel

för biologisk återställning (kalkning) och

fiskevårdsmedel pågår arbete med återutsättningar av

flodkräfta. Även andra åtgärder, t.ex. ändring av

föreskrifter och förordningar till förmån för

flodkräftan, har vidtagits. För närvarande bereds i

Regeringskansliet ett förslag om inrättande av

speciella skyddsområden för flodkräftan. Utskottet

har även inhämtat att Fiskeriverket arbetar med att

utveckla databaser för bl.a. flodkräftan och har

föreslagit åtgärder för att bevara och förstärka

bestånden av och fisket på flodkräfta. Förslagen

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Oavsiktlig spridning av signalkräfta innebär ett

hot både mot flodkräftan och mot andra skyddsvärda

arter och bestånd inte minst i skyddade områden som

exempelvis Vättern. Enligt vad utskottet inhämtat

arbetar Fiskeriverket fortsatt aktivt för att

minimera dessa hot. Med det anförda avstyrker

utskottet motion 2003/04:MJ13 (m) yrkandena 1 och 2

i den mån motionsyrkandena inte kan anses

tillgodosedda.

2.2 Beståndsrestaurering och bevarande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd)

om åtgärder för vandringsfisk och om en

analys av minskningen av vissa kustlevande

fiskarter. Utskottet hänvisar till vad som

anförs i propositionen och till det arbete

som pågår på områdena.

Med hänvisning till gällande bestämmelser

avstyrker utskottet en motion (s) om

inplantering av kräftor i Gästrikland.

Propositionen

Regeringen anser att fiskevården i första hand bör

inriktas mot att bevara och förbättra fiskbeståndens

livsmiljö och de naturgivna förutsättningarna och i

förekommande fall restaurera skadade miljöer och

bestånd. För att klarlägga möjligheterna till och

effekterna av miljöanpassning, restaurering och

kompensationsåtgärder bör forskning och pågående

inventering fortsätta.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ20 (kd) föreslås ett antal åtgärder för

vandringsfisk. Motionärerna anser att det bör finnas

förbiflöden i alla kraftverk, att de utbyggda

älvarna bör förses med laxtrappor och vandringsvägar

för ål och att laxen bör ges möjlighet att

reproducera sig fullt ut i Norrlandsälvarna. Vidare

bör behovet av förbiflöden i befintliga

vattenkraftverk och reglerna för omprövning av

vattendomar ses över skyndsamt (yrkande 6). En

analys bör göras av orsakerna till minskningen av de

kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen

(yrkande 7).

Motion 2002/03:MJ448 (s) tar upp frågan om

inplantering av kräftor i

Gästrikland. Lagtexten bör snarast ändras så att

gränsen för utsättning av signalkräftor flyttas till

”norr om Gavleån”. Alternativt bör dispens medges

för utsättning. Medel bör avsättas för snabb

utsättning av flodkräftor i vatten där bestånden har

gått ned kraftigt.

Utskottets ställningstagande

Sedan slutet av 1800-talet har nästan alla sjöar och

strömmande vatten i Sverige påverkats negativt till

följd av dikning, sänkning, flottledsrensning eller

vattenkraftsutbyggnad. Detta har lett till att

längre partier med icke påverkat, strömmande vatten,

särskilt i södra Sverige, är ovanliga och att många

fiskarter, liksom andra djur- och växtarter, som är

beroende av strömmande vatten återfinns på

Artdatabankens lista över hotade arter. Utsättning

av fisk och kräftor kan hota vilda arter och

stammar, och i kustområdena har utbyggnad av

småbåtshamnar och bryggor medfört fragmentering och

förluster av lekplatser för fisk. Övergödning,

giftutsläpp och störningar från båttrafiken har

också minskat tillgången på naturliga lek- och

uppväxtplatser. Som anförs i propositionen bör

inventering och forskning fortsätta att klarlägga

möjligheterna till och effekterna av

miljöanpassning, restaurering och

kompensationsåtgärder.

Även marina bestånd är i behov av fiskevårdande

åtgärder. Av propositionen framgår emellertid att

kompensatoriska åtgärder i detta sammanhang hittills

inte fått avsedd effekt. Vidare är utrymmet för

habitatåtgärder begränsat. Ända sedan 1960-talet har

bestånden av kustnära torsk längs den svenska

västkusten successivt minskat, och såväl

fritidsfiskets som det kustnära yrkesfiskets

fångster uppgår nu till någon procent av tidigare

värden. Denna förändring innebär en allvarlig

försämring av den biologiska mångfalden som kan bero

på grundläggande störningar i kustekosystemen. Som

regeringen anför bör Fiskeriverket därför fortsätta

sitt arbete med att genom teknisk reglering och

andra lämpliga åtgärder restaurera bestånden av

torsk längs västkusten. I samband med olika

vattendomar utdöms särskilda och allmänna

fiskeavgifter, och efter förslag från Fiskeriverket

skall de utdömda medlen användas för främjandet av

fisket. Särskilda fiskeavgifter skall användas för

främjandet av fisket i det vatten som berörs av

vattenverksamheten eller inom något angränsande

vattenområde medan allmänna fiskeavgifter skall

användas för att bekosta forskning och utveckling

inom fiskevården i hela landet. Därtill kommer att

regeringens medgivande krävs för användning av

avgiftsmedlen. Medlen utnyttjas i dag av såväl

Fiskeriverket som länsstyrelser och andra

intressenter. I likhet med regeringen anser

utskottet det angeläget att dessa fiskeavgiftsmedel

i framtiden utnyttjas bättre, och Fiskeriverket bör

i samverkan med berörda myndigheter se över

möjligheterna för ett bättre utnyttjande av dessa

medel.

Av propositionen framgår att, mot bakgrund av

ålfiskets betydelse för det småskaliga kust- och

insjöfisket, en nationell åtgärdsplan utarbetas för

den svenska delen av ålbeståndet. I det sammanhanget

skall även förbättrad kunskapsinsamling, utveckling

av selektiva redskap, behov och effekter av framtida

ålutsättningar samt utsättningsstrategier belysas.

De utsättningar som görs i dag finansieras

huvudsakligen av fiskeavgiftsmedel. I likhet med

regeringen anser utskottet att utsättningarna, genom

val av utsättningsvatten och utsättningsmaterial,

bör optimeras i förhållande till bevarandemålet och

att den nationella förvaltningsplanens inriktning

bör vara att utsättningarna bidrar till en ökad

utvandring av blankål. Som regeringen anför kan

detta ske genom reglering av fisket, ökade

minimimått samt förbättring av redskapens kvalitet.

I sammanhanget vill utskottet erinra om att

kommissionen nyligen har presenterat ett meddelande

angående en handlingsplan för förvaltning av

europeisk ål. Meddelandet har varit föremål för en

bred remissomgång. Av handlingsplanen framgår att

kommissionen ännu inte har kommit till ett slutligt

ställningstagande utan inbjuder medlemsländerna till

kommentarer. I propositionen uttalar regeringen sin

avsikt att under det irländska ordförandeskapet i EU

fortsatt driva frågan om utformningen av ett

åtgärdsprogram för ål. Ett antal åtgärder som syftar

till att trygga ålens framtid är sålunda under

beredning. Som regeringen anför bör resultatet av

arbetet på EU-nivå och Fiskeriverkets förslag till

nationell åtgärdsplan avvaktas innan ytterligare

åtgärder bör vidtas.

För lax finns ett långsiktigt internationellt

åtgärdsprogram, Salmon Action Plan, som har tagits

fram inom ramen för Fiskerikommissionen för

Östersjön. Denna plan, som ligger till grund för

förvaltningen av all Östersjölax, har till syfte att

säkra vildlaxstammarnas fortbestånd, har

implementerats genom ett svenskt åtgärdsprogram.

Under hösten 2003 har diskuterats åtgärder för att

minska bifångster av tumlare. I detta sammanhang har

en utfasning av drivgarnsfisket i Östersjön

aktualiserats, vilket eventuellt kan komma att

medföra att det framtida laxfisket i Östersjön måste

bedrivas med andra redskap än drivgarn. Utskottet

delar regeringens uppfattning att Fiskeriverket bör

få i uppdrag att utveckla selektiva metoder för ett

utökat fiske efter fettfene- klippt lax.

Regeringen avser också att i internationella

förhandlingar verka för att ökade möjligheter skapas

för Sverige att utnyttja denna resurs.

Arbetet med miljökvalitetsmålen har bl.a. visat

att det finns förutsättningar för att delvis ersätta

kompensationsutsättningarna av lax och öring med

åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i

de utbyggda älvarna. Regeringen uttalar i

propositionen sin avsikt att uppdra åt

Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan

med Naturvårdsverket utreda möjligheter och

konsekvenser av en sådan inriktning på

kompensationsåtgärder för befintliga och kommande

vattendomar. Dessutom har det visat sig att

havsöringsbestånden i vattendrag som mynnar i

Bottenviken och Bottenhavet har försämrats kraftigt

under den senaste tioårsperioden. Störningar har

även iakttagits i sydsvenska vatten. Orsaken till

beståndsnedgången är enligt regeringen oklar och kan

bero såväl på livsmiljön som på födounderlaget i

vattendragen eller i kustvattnet. Som regeringen

anför bör, utöver forskning och fiskevårdande

åtgärder i älvarna, fiskereglering och omfattning av

kompensationsutsättningar av öring ses över.

Med det ovan anförda anser utskottet, som därmed

ansluter sig till vad regeringen anför om

beståndsrestaurering och bevarande, att syftet med

motion 2003/04:MJ20 (kd) yrkandena 6 och 7 i

väsentliga delar får anses tillgodosett utan någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

Som utskottet anfört under avsnittet om forskning

och utveckling innebär oavsiktlig spridning av

signalkräfta ett hot både mot flodkräftan och mot

andra skyddsvärda arter och bestånd inte minst i

skyddade områden som exempelvis Vättern. Enligt vad

utskottet inhämtat arbetar Fiskeriverket fortsatt

aktivt för att minimera dessa hot. I sammanhanget

vill utskottet erinra om att enligt 2 kap. 16 §

fiskeförordningen (SFS 1994:1716) om fisket,

vattenbruket och fiskenäringen får tillstånd till

utsättning inte beviljas om en art är olämplig för

vattenområdet i sig eller om risk finns för

smittsamma sjukdomar. Enligt 2 kap. 18 § får

ytterligare föreskrifter meddelas av Fiskeriverket.

I 4 § i verkets författningssamling FiFS 2001:3

stadgas att sådant tillstånd inte får avse

signalkräftor i vattenområde bl.a. norr om Dalälven.

Med det anförda avstyrker utskottet motion

2002/03:MJ448 (s).

2.3 Utsättningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker, med hänvisning till

propositionen och pågående arbete på området,

tre motionsyrkanden (s, m, kd) om odling och

utsättning av fisk. Med samma motivering

avstyrker utskottet ett motionsyrkande (m) om

utsättning av ål och fyra motionsyrkanden

(kd, mp) om åtgärder för bevarande av

laxbestånden.

En motion (s) om fettfeneklippning av lax och

öring avstyrks med hänvisning till vad som

anförs i propositionen.

Slutligen avstyrks två motionsyrkanden (mp)

om förbud mot drivgarnsfiske med hänvisning

till vad som anförs i propositionen och till

ett förslag i frågan från kommissionen.

Propositionen

Regeringen ställer sig bakom Fiskeriverkets strategi

för utsättning och spridning av fisk. Strategin

skall tjäna som vägledning för utsättningar och

spridning av fisk.

För att förbättra situationen för ålbeståndet bör

enligt regeringen satsningar göras på en nationell

åtgärdsplan, liksom ökade ålutsättningar, förbättrad

kunskapsinsamling och utveckling av selektiva

redskap.

Fiskeriverket bör få i uppdrag att utveckla

selektiva metoder för utökat

fiske efter fettfeneklippt lax. Regeringen avser

också att i internationella förhandlingar verka för

att ökade möjligheter skapas för Sverige att

utnyttja denna resurs. Regeringen har vidare för

avsikt att uppdra åt Kammarkollegiet och

Fiskeriverket att i samverkan med Naturvårdsverket

utreda möjligheter och konsekvenser av en sådan

inriktning på kompensationsåtgärder för befintliga

och kommande vattendomar. Fiskeriverket bör även

undersöka möjligheterna att, för bestånd av laxfisk

beroende av kontinuerlig utsättning, skapa mindre,

lokala självreproducerande laxbestånd som kan

utnyttjas för att bevara beståndens naturliga

karaktär.

Motionerna

Om all utsättning av främmande laxfisk skulle upphöra anförs i

motion 2003/04:MJ14 (m) att det fiske som bedrivs i

formen put and take torde påverkas negativt eller

rent av bringas att upphöra (yrkande 7). Den odling

och utsättning av eftertraktad fisk som i dag är

tillåten i Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ15

(s) även fortsättningsvis få utföras i samma

omfattning. Detta skall givetvis ske med stor omsorg

om den biologiska mångfalden, och

försiktighetsprincipen skall gälla liksom det av

riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Levande

sjöar och vattendrag. Förbud mot all utsättning av

främmande laxfiskbestånd utom regnbågslax är enligt

motionärerna kontraproduktivt och till skada för det

svenska vattenbruket. I motion 2003/04:MJ20 (kd)

anförs att mindre sjöar och vattendrag som saknar

skyddsvärda bestånd även fortsättningsvis måste

tillåtas att härbärgera de arter som efterfrågas av

sportfiskarna. Det är vidare angeläget att det ges

möjlighet att odla och sätta ut olika arter såsom

lax, regnbåge, öring och röding. Fiskeriverket bör

arbeta utifrån målsättningen att kombinera biologisk

mångfald med utsättning av odlade arter, och det bör

betraktas som en naturlig faunavårdande insats att

sätta ut de arter som fångas eller drabbas av stora

populationer sportfiskearter. Motionärerna

förutsätter att anslagen kommer att öka i kommande

budgetförslag så länge regeringen inte har genomfört

förslaget om fiskevårdsavgift eller liknande

finansiering (yrkande 13).

Eftersom utsättningarna av ål under senare år har

bekostats via budgetmedel i kombination med EU-medel

är det enligt motion 2002/03:MJ269 (m) viktigt att

nationella medel ställs till förfogande för dessa

åtgärder. Det näringsmässiga fisket både i

kustområdet och i Stockholms läns insjöar kommer att

få mycket svårt att överleva om de nationella

utsättningsprogrammen inte kommer att kunna

genomföras i minst lika stor utsträckning som

hittills. I annat fall föreligger enligt

motionärerna uppenbar risk att ett flertal

fiskeföretag slås ut, eftersom ålfångsterna är en så

viktigt del av intäkterna (yrkande 8).

I motionerna 2002/03:MJ325 (kd) och 2003/04:MJ226

(kd) efterlyses åtgärder för att rädda

vildlaxbeståndet i älvarna. De årligen återkommande

laxfiskediskussionerna längs Norrlandskusten måste

få ett slut, och regeringen bör ta nya initiativ

till en med Finland gemensam vildlaxpolitik. Enligt

motion 2002/03:N302 (mp) bör Sverige upphöra med

fiske på blandade bestånd av lax på tillväxtområdena

i Östersjön och i stället flytta den svenska

laxkvoten så att ett selektivt fiske efter odlad lax

kan ske (yrkande 11). Yrkandet upprepas i motion

2003/04:N335 (mp) yrkande 5.

Enligt motion 2003/04:MJ457 (s) bör

fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) ändras när det

gäller kravet på fettfeneklippning av lax och öring.

Motionären hävdar att fettfeneklippning av öring i

Östersjön och Stockholms skärgård är meningslös från

miljö-, art- och stamskyddssynpunkt. Kravet på

klippning bör därför tas bort eller åtminstone

tillämpas med sunt förnuft.

I motion 2003/04:MJ434 (mp) betonas att regeringen

på lämplig nivå bör verka för bättre förvaltning av

den vilda laxen och för minskning av laxfiskets

negativa konsekvenser för andra arter.

Drivgarnsfisket bör förbjudas eller harmoniseras med

reglerna i övriga unionsvatten, och Sverige bör

aktivt verka för att dessa åtgärder vidtas på

nationell nivå där så är möjligt och på EU-nivå där

så är nödvändigt (yrkande 9). Eftersom drivgarn

hotar såväl sjöfåglar som marina däggdjur, bl.a.

tumlare, sillgrisslor och säl, bör enligt motion

2002/03:MJ489 (mp) Östersjön omfattas av samma

regler för drivgarn som övriga vatten inom EU

(yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Utsättningar utgör en del i arbetet med fisk- och

fiskevården, vilken i första hand skall inriktas mot

att bevara och förbättra fiskbeståndens livsmiljö

och de naturgivna förutsättningarna för goda

bestånd. Utsättningar har traditionellt utgjort en

betydande del i fiskevårdsarbetet och syftet har

främst varit att gynna yrkes- och fritidsfisket.

Länge har inställningen till fiskutsättningar varit

i stort sett positiv, men på senare år har

uppmärksammats att negativa effekter kan förekomma.

Introduktion av en art eller stam utanför dess

naturliga utbredningsområde kan medföra att lokala

arter och stammar trängs undan.

I likhet med regeringen ställer sig utskottet

bakom Fiskeriverkets strategi för utsättning och

spridning av fisk. Strategin skall tjäna som

vägledning för sådana åtgärder. Utsättning av fisk

av samma art och om möjligt samma ursprung kan ske i

bevarandesyfte samt för att uppväga de

rekryteringsminskningar som har orsakats av ingrepp

i naturen och som inte bör eller kan åtgärdas.

Strategin anger målsättningen för utsättningar samt

för nytta och risker med fiskutsättningar.

Utsättning är en av de sista utvägarna för att

bevara ett bestånd, något som har speciell betydelse

när det gäller ålens akuta situation. Fiskbestånd

som upprätthålls enbart genom utsättningar skall,

där så är möjligt, kompletteras med

självreproducerande delbestånd. Utskottet anser i

likhet med regeringen att, i enlighet med

Fiskeriverkets strategi och miljömålsarbetet, all

utsättning därutöver av främmande laxfiskbestånd

utom regnbågslax bör upphöra så att skador på

biologisk mångfald förebyggs.

Inom ramen för miljömålsarbetet har riksdagen

beslutat att utsättning av djur och växter som lever

i vatten senast år 2005 skall ske på ett sådant sätt

att den biologiska mångfalden inte påverkas

negativt. Till samma tidpunkt skall vidare

åtgärdsprogram finnas och ha inletts för hotade

arter och fiskstammar som har behov av riktade

åtgärder. Vid bedömning av hotbilden för olika arter

värderas artens regionala förekomst förr och nu mot

utbredningen i hela landet samt i andra länder. Av

propositionen framgår att regeringen, inom ramen för

detta arbete, har uppdragit åt Fiskeriverket att

belysa de ekologiska konsekvenserna av utsättningar

av fisk med utgångspunkt i regelverket för främmande

arter och fiskstammar. Med det anförda finner

utskottet syftet med motionerna 2003/04:MJ14 (m)

yrkande 7, 2003/04:MJ15 (s) och 2003/04:MJ20 (kd)

yrkande 13 i väsentliga delar tillgodosett. Någon

ytterligare riksdagens åtgärd anser utskottet inte

påkallad.

Ålfisket är ekonomiskt viktigt för flertalet kust-

och insjöfiskare. Det europeiska ålbeståndet är

emellertid i allvarlig kris, och rekryteringen av

beståndet har minskat kraftigt sedan 1960-talet. I

kommissionens meddelande (KOM (2003)573 slutlig) om

utarbetande av en handlingsplan för förvaltning av

europeisk ål poängteras behovet av att bevara och

förvalta det europeiska ålbeståndet. Vidare lyfts

vikten av samordning av nationella åtgärder fram.

Syftet är att fastställa övergripande mål för

ålförvaltningen för att stärka återvandringen av

könsmogen ål. Därefter skall åtgärder implementeras

nationellt och anpassas efter förutsättningarna i

varje medlemsland. Meddelandet har varit föremål för

en bred remissomgång. Av kommissionens handlingsplan

framgår att kommissionen inte kommit till ett

slutligt ställningstagande utan inbjuder

medlemsländerna till kommentarer. Av ett frågesvar i

kammaren framgår att Sverige därvid under det

irländska ordförandeskapet i EU fortsatt kommer att

driva frågan om utformningen av ett åtgärdsprogram

för ål. I svaret säger jordbruksministern att hon

vill avvakta resultatet av arbetet på EU-nivå och

Fiskeriverkets förslag till nationell åtgärdsplan

innan hon överväger ytterligare åtgärder (Svar på

fråga 2003/04:529).

Utskottet kan konstatera att dessa målsättningar

ligger i linje med det nationella arbete som under

en längre tid har bedrivits av Fiskeriverket.

Sverige är det europeiska land som har bland de

största och lämpligaste uppväxtområdena för ål. Det

finns i dag emellertid en otillräcklig tillförsel av

ålyngel för att denna potential skall utnyttjas.

Dessutom har vattenkraftsutbyggnad och annan

exploatering av sjöar och vattendrag minskat

förutsättningarna för både upp- och nedvandring av

ål. Vidare har många produktiva grundområden, vilka

är speciellt viktiga för ål, skadats av fysiska

ingrepp eller av övergödningseffekter. Av

propositionen framgår att, mot bakgrund av ålfiskets

betydelse för det småskaliga kust- och insjöfisket,

en nationell åtgärdsplan utarbetas för den svenska

delen av ålbeståndet. I det sammanhanget skall även

förbättrad kunskapsinsamling, utveckling av

selektiva redskap samt behov och effekter av

framtida ålutsättningar belysas. Utskottet gör samma

bedömning som regeringen att fortsatta studier också

behövs för att belysa i vilken utsträckning som

omflyttning och utsättning påverkar ålens

vandringsbeteende. De utsättningar som görs i dag

finansieras huvudsakligen av fiskeavgiftsmedel.

Utsättningarna skall, genom val av utsättningsvatten

och utsättningsmaterial, optimeras i förhållande

till bevarandemålet. Utskottet delar regeringens

uppfattning att den nationella förvaltningsplanens

inriktning skall vara att utsättningarna bidrar till

en ökad utvandring av blankål. Detta kan ske genom

reglering av fisket, ökade minimimått samt

förbättring av redskapens kvalitet. Med det anförda

finner utskottet syftet med motion 2002/03:MJ269 (m)

yrkande 8 i väsentliga delar tillgodosett. Motionen

i denna del bör lämnas utan vidare åtgärd från

riksdagens sida.

För lax finns ett långsiktigt internationellt

åtgärdsprogram, Salmon Action Plan, som har tagits

fram inom ramen för Fiskerikommissionen för

Östersjön. Denna plan, som ligger till grund för

förvaltningen av all Östersjölax, har till syfte att

säkra vildlaxstammarnas fortbestånd. Planen har

implementerats genom ett svenskt åtgärdsprogram. Av

propositionen framgår att åtgärder för att minska

bifångster av tumlare har diskuterats under hösten

2003. I detta sammanhang har en utfasning av

drivgarnsfisket i Östersjön aktualiserats. Detta kan

enligt regeringen eventuellt komma att medföra att

det framtida laxfisket i Östersjön måste bedrivas

med andra redskap än drivgarn. Arbetet med

miljökvalitetsmålen har bl.a. visat att det finns

förutsättningar för att delvis ersätta

kompensationsutsättningarna av lax och öring med

åtgärder som förbättrar den naturliga produktionen i

de utbyggda älvarna. Regeringen uttalar i

propositionen sin avsikt att uppdra åt

Kammarkollegiet och Fiskeriverket att i samverkan

med Naturvårdsverket utreda möjligheter och

konsekvenser av en sådan inriktning på

kompensationsåtgärder för befintliga och kommande

vattendomar. Dessutom har det enligt regeringen

visat sig att havsöringsbestånden i vattendrag som

mynnar i Bottenviken och Bottenhavet kraftigt

försämrats under den senaste tioårsperioden.

Störningar har även iakttagits i sydsvenska vatten.

Orsaken till beståndsnedgången anser regeringen vara

oklar. Den kan såväl bero på livsmiljön som på

födounderlaget i vattendragen eller i kustvattnet.

Utskottet gör samma bedömning som regeringen när det

gäller behovet av åtgärder för säkrandet av

bestånden av lax och öring. Som regeringen anför

bör, utöver forskning och fiskevårdande åtgärder i

älvarna, fiskereglering och omfattning av

kompensationsutsättningar av öring ses över. Det

anförda innebär att syftet med motionerna

2002/03:MJ325 (kd), 2002/03:N302 (mp) yrkande 11,

2003/04:MJ226 (kd) och 2003/04:N335 (mp) yrkande 5 i

väsentliga delar får anses tillgodosett. Någon

ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av

motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.

För närvarande är möjligheterna att bedriva ett

fiske på fettfeneklippt lax begränsade. För att

utnyttja denna resurs krävs en utveckling av

selektiva fiskemetoder efter fettfeneklippt lax

såväl i de s.k. terminalfiskeområdena, dvs. de

kustnära områden utanför mynningarna av utbyggda

älvar där odlad lax koncentreras inför lek, som i

övriga kustområden. Som regeringen anför bör

Fiskeriverket få i uppdrag att utveckla selektiva

metoder för ett utökat fiske efter fettfeneklippt

lax. Utskottet delar även regeringens uppfattning om

vikten av att i internationella förhandlingar verka

för att ökade möjligheter skapas för Sverige att

utnyttja denna resurs. Även i övrigt ansluter sig

utskottet till vad regeringen anför i propositionen

i denna del. Därmed avstyrker utskottet motion

2003/04:MJ457 (s) i den mån motionen inte kan anses

tillgodosedd.

Som utskottet redogjort för ovan har under hösten

2003 åtgärder för att minska bifångster av tumlare

varit föremål för diskussion och i samtalen har även

en utfasning av drivgarnsfisket i Östersjön

aktualiserats. Frågan har diskuteras vidare i

fiskerådet våren 2004. Nyligen beslöt EU:s

fiskeministrar om åtgärder för att skydda småvalar.

För svenska förhållanden handlar det framför allt om

tumlare i Östersjön och Västerhavet. Ministerrådets

beslut innebär att drivgarn, efter en

utfasningsperiod, kommer att förbjudas helt i

Östersjön från år 2008. Utfasningen börjar dock

redan år 2005, då 60 % av fiskeflottan skall ha

upphört med denna fiskemetod. Drivgarn som i dag får

vara upp till 21 kilometer långa används framför

allt vid laxfiske i Östersjön. Vidare innebär

beslutet att ljudskrämmare kommer att bli

obligatoriskt vid fiske med bottengarn och

insnärjningsgarn i ICES-område 24 för fiskefartyg

över 12 meter samt vid fiske med bottensatta nät i

Nordsjön och egentliga Östersjön. Vidare skall

större fiskefartyg över 15 meter ha observatör

ombord vid vissa fisken i Östersjön, Nordsjön,

Skagerrak och Kattegatt, t.ex. pelagisk trålning och

fiske med bottensatta nät. Med hänvisning till det

anförda föreslår utskottet att motionerna

2002/03:MJ489 (mp) yrkande 12 och 2003/04:MJ434 (mp)

yrkande 9 lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

2.4 Säl och skarv

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (m,

kd, c) om reglering av sälbeståndet, bl.a.

genom ökad skyddsjakt på säl. Utskottet

hänvisar härvid till tidigare beslut och till

det arbete som pågår på området.

Med samma motivering avstyrks nio

motionsyrkanden (s, m, kd) om liknande

åtgärder för reglering av skarvbeståndet och

om utveckling av fiskeredskap.

Propositionen

Regeringen anser att ytterligare satsningar behövs

för att utveckla och tillämpa redskap som minskar

skadorna av sälangrepp. Regeringen anser det

angeläget att Fiskeriverket skapar goda

förutsättningar för ändrad fiskeinriktning.

Förvaltningsplaner för knubbsäl och vikare

motsvarande den för gråsäl i Östersjön bör upprättas

snarast.

Regeringen anser det angeläget att åtgärder vidtas

för att ytterligare minska skarvskadorna för

yrkesfisket. I propositionen uttalar regeringen sin

avsikt att ge Fiskeriverket uppdraget att i

samverkan med Naturvårdsverket ge förutsättningar

för att minska skarvens skadeverkningar för

yrkesfisket genom att utveckla skarvsäkra redskap

och minska tätheten av skarv i för yrkesfisket

prioriterade områden.

Motionerna

Ett flertal motioner tar upp frågan om utvidgad jakt

på säl och skarv. Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör

ökad skyddsjakt tillåtas på säl och skarv (yrkande

5). I motion 2003/04:MJ20 (kd) anförs att behov

finns av mer kraftfulla åtgärder än vad regeringen

föreslår. Bestånden av säl och skarv skall regleras

genom ansvarsfull viltförvaltning utifrån jaktetiska

principer och med tydliga bestämmelser i form av

jakttider och andra villkor. Motionärerna delar

Fiskeriverkets synpunkter att, i avvaktan på

långsiktiga åtgärder, ersättningarna för skador

orsakade av säl och skarv bör höjas så att

ersättningen hamnar på en mer rimlig nivå (yrkande

5).

Under allmänna motionstiden 2003 väcktes följande

motioner om utvidgad jakt på säl: 2003/04:MJ294 (m)

yrkande 1, 2003/04:MJ313 (kd), 2003/04:MJ354 (c) och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26 delvis.

Följande motioner från allmänna motionstiden 2003

behandlar frågan om ökade möjligheter till jakt på

skarv: 2003/04:MJ211 (m) yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ245 (s), 2003/04:MJ255 (m), 2003/04:MJ318

(m) yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26

delvis och 2003/04: MJ447 (kd) yrkande 2.

I motion 2003/04:MJ318 (m) påtalas behovet av

utveckling av fiskeredskap (yrkande 3).

Utskottets ställningstagande

Sälen är troligtvis det största enskilda problemet

för kustfisket. Sälskadorna är så omfattande i vissa

områden att yrkesfiskare har tvingats lägga ned sin

verksamhet. Sedan början av 1990-talet arbetar

representanter för Naturvårdsverket, Fiskeriverket,

länsstyrelser och yrkesfiskare med att utveckla

redskap som minskar skadorna. Arbetet, som i

huvudsak har bekostats av viltskademedel, har

resulterat i att en fälla för fångst av sik och lax

har tagits fram som betydligt minskar skadorna av

säl. Utskottet har inhämtat att, på grund av

tekniska svårigheter, några framsteg hittills inte

har uppnåtts för de för kustfisket viktiga rörliga

fiskredskapen, såsom siknät, torskgarn och

strömmingsskötar. Våren 1999 antog riksdagen

miljökvalitetsmålet Levande sjöar och vattendrag,

som innebär att de årliga bifångsterna av marina

däggdjur senast år 2010 skall uppgå till maximalt 1

% av respektive bestånd (prop. 1997/98:145, bet.

1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183, prop. 2000/01:130,

bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Inom ramen för

detta miljömålsarbete har Fiskeriverket fått

regeringens uppdrag att fortsätta arbetet med att

utveckla selektiva redskap som syftar till att

minimera bifångsterna. Regeringen fördelar vidare

bidrag till yrkesfiskarna för investeringar i

sälskyddade selektiva fiskredskap och i form av

ekonomisk ersättning för skador. Under år 2002 har

18 miljoner kronor fördelats.

Naturvårdsverket har under år 2001 antagit en

förvaltningsplan för gråsäl i Östersjön. I

förvaltningsplanen ges en samlad bild av såväl

sälpopulationens storlek och genetik som vilka

åtgärder som är effektiva inom gällande regelverk. I

planen, som gäller till år 2006, framhålls att den

enda långsiktigt hållbara lösningen på konflikten

mellan kustfiske och sälförekomst är utvecklande av

sälsäkra fiskeredskap och fiskemetoder.

Enligt yrkesfiskarna borde ökningen av

gråsälsbeståndet i de norra delarna fås att upphöra

till dess utvecklingen av redskap och jakt har

medfört att ett livskraftigt kustfiske har

återetableras. Som regeringen anför är det därför

angeläget att en analys av skyddsjaktens effekter

för att minska såväl sälstam som sälskador snarast

initieras. I det sammanhanget bör övervägas om inte

skyddsjakt skall kunna tillämpas även i andra

drabbade områden. Eftersom samtliga kustfiskare i

framtiden troligen kommer att behöva investera i nya

redskap, anser utskottet i likhet med regeringen att

forskningsarbetet för att utveckla redskap som

minskar sälskador för fångst av andra arter än lax

och sik måste intensifieras. Av propositionen

framgår att, inom ramen för strukturstödet, en

inventering genomförs som klarlägger regionala

förutsättningar för en förändrad inriktning på

fisket och som samtidigt lyfter fram hinder och

alternativ. Utskottet gör samma bedömning som

regeringen beträffande det angelägna i att

Fiskeriverket skapar goda förutsättningar för ändrad

fiskeinriktning. Som regeringen anför bör

motsvarande förvaltningsplaner för knubbsäl och

vikare upprättas snarast.

I sitt nyligen redovisade betänkande föreslår

Havsmiljökommissionen att bifångstmålet skall

skärpas så att de årliga bifångsterna av marina

däggdjur senast år 2010 skall understiga 1 % av

respektive bestånd (SOU 2003:72). Vidare föreslås

att samrådsgrupper för bifångstreduktion skall

skapas. Förslagen behandlas inom Regeringskansliet,

och i propositionen uttalar regeringen sin avsikt

att senare återkomma i denna fråga.

Vintern 2003 behandlade utskottet ett flertal

motioner om utökad skyddsjakt efter bl.a. säl (bet.

2002/03:MJU9). Utskottet redogjorde då för det

arbete som då pågick på området, bl.a.

Naturvårdsverkets förvaltningsplan för

gråsälsbeståndet i Östersjön, och erinrade om att

syftet med förvaltningsplanen är att ange efter

vilka riktlinjer den svenska delen av

gråsälsbeståndet i Östersjön bör förvaltas under de

närmaste fem åren. Det framgår av planen att de

förvaltningsinsatser som anges huvudsakligen styrs

av målet att skapa förutsättningar för en fortsatt

positiv utveckling av ett livskraftigt

gråsälsbestånd samt för en uthållig samexistens

mellan gråsälarna och det kustnära yrkesfisket. Med

det anförda och i avvaktan på det arbete som pågår

på området avstyrkte utskottet då aktuella

motionsyrkanden. Härtill kan läggas att utskottet

har inhämtat att viss skyddsjakt efter gråsäl har

tillåtits i åtta Östersjölän. Naturvårdsverket

medgav år 2003 jakt på 170 gråsälar från

Östergötlands län och norrut. Motivet till utökning

av området där jakt tillåts med Östergötland och

Sörmland var en ökning av populationerna i dessa

län. Jakttiden var den 16 april till den 31

december. 79 sälar har rapporterats fällda, varav 74

bärgats. Den tidiga jaktstarten möjliggjorde jakt på

is i Norrbotten, och här fälldes också hela kvoten

på 36 sälar. Det huvudsakliga skälet till att

jaktkvoterna inte fylls i övriga län är enligt

Naturvårdsverket svårigheterna att skjuta säl.

Jakten får endast ske från land eller från fast

förankrad anordning. Enligt vad utskottet inhämtat

har Naturvårdsverket för närvarande inte för avsikt

att förändra sina föreskrifter rörande jaktmedel,

men följer noga utvecklingen på ammunitionssidan,

där en viss osäkerhet om effekterna av s.k.

Varmintkulor ännu kvarstår. Utskottet har vidare

inhämtat att arbete med Helcoms rekommendation

rörande säljakt pågår i syfte att få internationell

acceptans för en jakt som ryms inom nuvarande

populationsstorlek. Även frågan om tillstånd att

använda fällor för säljakt kan komma att behandlas i

detta sammanhang. Någon överenskommelse om en ny

rekommendation har ännu inte kunnat ingås. Med det

anförda och med hänvisning till utskottets

ställningstagande våren 2003 avstyrker utskottet

motionerna 2003/04:MJ14 (m) yrkande 5 delvis,

2003/04:MJ20 (kd) yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ354

(c) och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26 delvis.

När det gäller motionerna 2003/04:MJ294 (m)

yrkande 1 och 2003/04:MJ313 (kd) har utskottet

inhämtat att Naturvårdsverket anser att nackdelarna

med skytte från båt i dagsläget talar mot ett

införande av metoden. Bland annat visar de försök

som tidigare har genomförts med skytte från båt på

en hög andel sälar som inte kunde bärgas. Med

hänvisning härtill och till vad utskottet i

tillämpliga delar anfört ovan avstyrks motionerna.

Ett annat allvarligt hot mot kust- och insjöfisket

kan lokalt vara skarven. En kraftig skarvexpansion

under senare år, såväl antalsmässigt som

geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad

över hela Västeuropa. En kraftig skarvexplosion

under senare år, såväl antalsmässigt som

geografiskt, beror på att skarven numera är skyddad

över hela Västeuropa. Vidare har troligen en minskad

användning av miljögifter haft betydelse för

skarvens kraftiga ökning. Yrkesfiskets problem

utgörs även av fångstförluster genom att skarven

skadar eller konsumerar fisk i yrkesfiskarnas

redskap. Därtill kommer att fiskeredskap skadas som

garn eller fasta nätredskap. Vidare förekommer ökade

bifångster av skarv. För att undersöka detta närmare

har regeringen under år 2003 initierat ett projekt

om skarvskador. Som effektiv toppredator utövar

också skarven i vissa fall betydande effekter på de

akvatiska ekosystemen. I Naturvårdsverkets

förvaltningsplan framhålls att någon risk för artens

överlevnad inte föreligger samt att konflikter med

yrkesfisket uppstått på vissa håll, särskilt i

häckningsområdena. Vidare anges att skarvangrepp på

fisk i redskap skall minimeras i första hand genom

redskapsutveckling. För att förhindra allvarlig

skada på fiske kan dessutom länsstyrelsen besluta om

s.k. skyddsjakt för att motverka skador. I likhet

med regeringen anser utskottet att det är angeläget

att det finns förutsättningar för att en näring och

olika vilda djur kan utnyttja en och samma

naturresurs. Som regeringen anför är det emellertid

angeläget att åtgärder vidtas för att ytterligare

minska skarvskadorna för yrkesfisket. I

propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge

Fiskeriverket i samverkan med Naturvårdsverket i

uppdrag att ge förutsättningar för att minska

skarvens skadeverkningar för yrkesfisket både genom

att utveckla skarvsäkra redskap och genom att minska

tätheten av skarv i för yrkesfisket prioriterade

områden.

Även motioner om utökad jakt efter skarv

behandlades av utskottet vintern 2003 (bet.

2002/03:MJU9). Utskottet hänvisade då till

Naturvårdsverkets i december 2002 beslutade

förvaltningsplan för storskarv och mellanskarv där

det konstateras att skarvbeståndet i Sverige i dag

är tillfredsställande för att garantera artens

överlevnad. I planen anges att om skarvbeståndet i

Sverige som helhet lämnas åt fri utveckling, vilket

generellt bör tillåtas ske, tyder det mesta på

endast begränsad fortsatt tillväxt. I

förvaltningsplanen anförs vidare att äggprickning,

dödande av ungar samt jakt på ungfåglar har liten

effekt på populationen i stort. Mest effektivt men

också svårast är jakt på könsmogna vuxna individer

eftersom skarvbestånd som utsätts för jakt uppträder

skyggt och därför är svårjagade. Trots lokalt mycket

omfattade ingrepp på ägg och ungar i kolonier, både

i Sverige, Europa och Nordamerika, har

skarvbestånden fortsatt att öka. Det är enligt

verket osäkert hur mycket störningar i kolonier i

exempelvis kustområden i Småland och Östergötland

har påverkat beståndsutvecklingen under senare år

och i vilken takt bestånden skulle ha utvecklats

utan ingrepp. Vid en jämförelse av

populationsutvecklingen i områden med omfattande

störningar och populationsutvecklingen i områden med

endast små störningar verkar emellertid

uppbromsningen av beståndstillväxten ha skett

ungefär samtidigt. Således hade skarvbeståndet utan

ingrepp sannolikt endast varit obetydligt större än

vad det är i dag. Naturvårdsverkets samlade

bedömning enligt förvaltningsplanen är att jakten i

många fall endast haft begränsad inverkan såväl på

regionala bestånd som på det totala skarvbeståndet i

landet. Som tidigare nämnts har skarven hög

reproduktionstakt, och ökad dödlighet genom jakt

kompenseras förmodligen till stor del genom ökad

överlevnad bland kvarvarande individer i beståndet.

Med denna redovisning avstyrkte utskottet de då

aktuella motionerna.

När det gäller frågan om förändringar avseende

skarvens status i fågeldirektivet har kommissionens

inställning hela tiden varit att man inte har för

avsikt att påbörja en revision av bilagorna till

fågeldirektivet förrän länderna har genomfört de

åtaganden som följer av direktivet. Enligt vad

utskottet inhämtat pågår skriftväxling med

kommissionen om de svenska reglerna och besluten om

jakt på skarv med fokus på omfattningen av de skador

som skarv orsakar för fisket. Kommissionen har

efterlyst mer detaljerade och kvantifierade underlag

om skadornas omfattning och frågan utreds för

närvarande av Naturvårdsverket och Fiskeriverket på

uppdrag av regeringen.

Sammanfattningsvis ansluter sig utskottet till vad

som anförs i propositionen under förevarande

avsnitt. På denna grund samt med hänvisning till det

ovan anförda och till utskottets ställningstaganden

våren 2003 avstyrks motionerna 2003/04:MJ14 (m)

yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 5

delvis, 2003/04:MJ211 (m) yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ245 (s), 2003/04:MJ255 (m), 2003/04:MJ318

(m) yrkandena 1–3, 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 26

delvis och 2003/04:MJ447 (kd) yrkande 2.

2.5 Utbildning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (kd,

c) om utbildning och kompetenshöjning på

fiskets område. Utskottet hänvisar härvid

till vad som anförs i propositionen och till

pågående arbete på området.

Propositionen

Enligt regeringen bör en framtida utbildning på

fiskets område utformas så att fortbildning och

nyrekrytering till sektorn säkerställs.

Förändringarna inom fiskerinäringen sker snabbt,

vilket ställer krav på vidareutbildning. Regeringen

framhåller det därför som angeläget att formerna för

utbildningen för fiskesektorn i dess helhet

samordnas. Fiskeriverket bör i samverkan med berörda

myndigheter och näringen verka för att en sådan

samordning kommer till stånd.

Motionerna

Behovet av utbildning inom fiskeribranschen betonas

i motion 2003/04:MJ20 (kd). Utbildningen skall

motsvara EU:s krav, och det är viktigt att erbjuda

fördjupade kunskaper för olika specialiseringar inom

fiskenäringen. En fisketeknisk

yrkeshögskoleutbildning bör etableras för att

tillgodose näringens behov av välutbildad

arbetskraft. Härigenom kan även det för näringen så

viktiga forskningsarbetet initieras och spridas

(yrkande 14). Motionerna 2002/03:MJ493 (c) och

2003/04:MJ433 (c) tar upp frågan om svensk

medfinansiering av nationell yrkesfiskeutbildning.

För att kunna erhålla EU-medel krävs dock ca 50 %

svensk medfinansiering, vilken bör vara av statlig

och nationell karaktär (yrkandena 3 respektive 3).

Även i motionerna 2002/03:N345 (c) och 2003/04:N328

(c) behandlas frågan om satsning på utbildning och

kompetenshöjning inom den svenska fiskerinäringen.

Grundutbildning, högre utbildning och tillgång till

vidareutbildning framhålls som avgörande för att

varje enskild person skall kunna leva upp till

myndigheternas krav på kompetens och vara uppdaterad

på den förändring som sker inom yrket (yrkandena 9

respektive 26). Behovet av en fisketeknisk högskola

framhålls i motion 2003/04:MJ408 (kd). En högskola

kommer enligt motionärerna att tillgodose näringens

behov av välutbildad arbetskraft, och forsknings-

och utvecklingsarbetet kan initieras och spridas

(yrkande 33).

Utskottets ställningstagande

Behovet av utbildning inom fiskerinäringen har vuxit

under senare år. Flera försök har gjorts för att

påbörja en yrkesutbildning för yrkesfiskare, och

Fiskeriverket har i samverkan med näringen utrett

möjligheterna för en anpassad utbildning. Nyligen

har regionala satsningar gjorts på västkusten, där

gymnasial utbildning för yrkesfiskare och

beredningsindustri samt kockutbildning med maritim

inriktning har påbörjats.

Inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken

framhålls de allt ökande framtida kraven på de

yrkesverksamma inom sektorn. En förutsättning för

nyrekrytering och ekonomisk lönsamhet kan vara att

möjligheter finns för fördjupning av kompetens och

kunskap inom skilda områden som teknologi,

företagsekonomi, resursförvaltning, ekologi,

beredning, livsmedelskunskap m.m. Detta anses ställa

krav på en anpassad utbildning som skall täcka hela

landets behov för bl.a. kust- och insjöfisket men

också för näraliggande verksamheter, t.ex.

fiskberedningsindustrin. Utskottet delar regeringens

uppfattning att en framtida utbildning bör utformas

så att nyrekrytering till sektorn samt fortbildning

säkerställs. Yrkesfiskare har i dag ofta inte någon

fackutbildning, och förändringarna inom

fiskerinäringen är snabba, vilket ställer krav på

vidareutbildning. Som regeringen framhåller är det

därför angeläget att samordna formerna för

utbildningen för fiskesektorn som helhet.

Fiskeriverket bör i samverkan med berörda

myndigheter samt näringen verka för att en sådan

samordning kommer till stånd.

Sverige bedöms ha goda förutsättningar för

utveckling av fisketurismen som verksamhet och en

positiv utveckling av antalet fisketuristföretag kan

påvisas. Utskottet gör mot den bakgrunden samma

bedömning som regeringen om angelägenheten i att

berörda intressenter verkar för att möjliggöra en

fördjupning av kompetensen inom sportfiskemetodik,

biologi, guideverksamhet och entreprenörskap.

Härigenom kan en framtida rekryteringsbas för den

växande fisketurismen gynnas.

Utskottet vill erinra om att

Havsmiljökommissionen har föreslagit en satsning på

utbildning för yrkesfiskare, bl.a. som förutsättning

för yrkesfiskelicens (SOU 2003:72, s. 118 f.).

Kommissionens förslag bereds i Regeringskansliet. I

propositionen uttalar regeringen sin avsikt att

senare återkomma till riksdagen i denna fråga.

Med det anförda finner utskottet, som även i

övrigt ansluter sig till vad regeringen anför under

avsnittet om utbildning, syftet med motionerna

2002/03:MJ493 (c) yrkande 3, 2002/03:N345 (c)

yrkande 9, 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 14,

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 33, 2003/04:MJ433 (c)

yrkande 3 och 2003/04:N328 (c) yrkande 26 i

väsentliga delar tillgodosett. Motionerna i dessa

delar bör lämnas utan vidare åtgärd från riksdagens

sida.

2.6 Fritidsfiske och fisketurism

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sju motionsyrkanden (s,

m, kd) om fritidsfiske och fisketurism.

Motionerna behandlar frågor om bl.a.

länsstyrelsens samordnande roll,

vattenägarens ansvar, redskapsanvändning och

småskaligt havskräftfiske. Motionerna

avstyrks med hänvisning till vad som anförs i

propositionen och pågående arbete på

områdena.

Med hänvisning till propositionen avstyrker

utskottet en motion (fp) om en parlamentarisk

kommitté om möjligheten att överlåta rätten

till handredskapsfiske.

Utskottet avstyrker även åtta motionsyrkanden

(s, m, fp, kd, c, mp) om finansiering av

fiskevården och hänvisar till en i

propositionen aviserad utredning av frågan.

Slutligen avstyrker utskottet sex

motionsyrkanden (s, m, kd, c) om

fiskevårdsområden. Motionerna tar upp frågor

om bl.a. begränsning av det fria

handredskapsfisket, förutsättningar för

bildande av fiskevårdsområden och utvärdering

av fiskevårdsåtgärder i Vänern och Vättern.

Utskottet hänvisar till vad som anförs i

propositionen.

Propositionen

Inom ramen för ett hållbart nyttjande bör enligt

regeringen balansen mellan yrkesfiskets och

fritidsfiskets intressen beaktas och tillåten

redskapsanvändning anpassas efter rådande

beståndssituation. System för rapportering av

fångstuppgifter från fritidsfisket bör utvecklas.

Regeringen anser att möjligheter och hinder för en

framtida expansion av fisketurismen bör utredas

liksom det regionala behovet av värdet av

fisketurismen. Regeringen anför vidare att det

regionala behovet och värdet av fritidsfisket för

rekreation och nöje samt som underlag för

fisketurismen bör beaktas.

Enligt regeringen saknas för närvarande skäl att

genomföra ändringar av reformen om det fria

handredskapsfisket.

Regeringen anser att en långsiktigt hållbar modell

för finansieringen av fiskevården bör utredas.

Tidigare utredningar har lagt fram förslag till

modeller för i första hand en allmän

fiskevårdsavgift. Av olika skäl har dessa förslag

inte genomförts. Mot bakgrund av behovet av

fiskevård anser regeringen det angeläget att

identifiera en långsiktigt hållbar modell för

finansiering av fiskevården. Det är emellertid inte

helt uppenbart vilken typ av modell som är den mest

ideala för svenska förhållanden. Regeringen avser

därför att tillsätta en särskild utredare som får i

uppdrag att ge en samlad bild av de olika modeller

som kan finnas för finansiering av den offentliga

fiskevården samt att lägga fram konkreta förslag om

en hållbar modell för finansieringen av fiskevården

i Sverige. I detta sammanhang skall också kretsen av

betalande övervägas. Regeringen avser att snarast

besluta om direktiv för den särskilde utredaren. En

slutredovisning skall kunna göras före utgången av

år 2004. Ambitionen bör vara att en modell för

fiskevårdens finansiering kan införas fr.o.m. den 1

januari 2006.

Regeringen anför vidare att ändringar i

bestämmelserna om fiskevårdsområde bör avvakta

utredningen om finansiering av fiskevården.

Motionerna

Fritidsfiske och fisketurism

Enligt motion 2003/04:MJ18 (s) bör det införas

möjlighet till dispens för det småskaliga

havskräftfisket till gagn för det kustnära fisket

och fisketurismen. Bland annat bör trålgränser och

fredade områden avhandlas ur ett regionalt

perspektiv, och programmet för utsättning av fisk

bör i större utsträckning inriktas på fiskarter som

kan vara till gagn för sportfisket. Regionala

fiskekvoter bör prövas. I motion 2003/04:MJ458 (s)

anförs att det krävs åtgärder för att förbättra

förhållandena för det kustnära fisket och att

åtgärder måste sättas in så att det kustnära

kräftfisket kan överleva.

Enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) bör vattenägarens

redskapsanvändning inte detaljregleras av

Fiskeriverket. Motionärerna anser att det sannolikt

är vattenägaren själv som har störst insikt och

känner mest omsorg om fisket på sitt vatten (yrkande

8). I motion 2002/03:MJ269 (m) anförs att

fiskevattnet måste jämställas med andra

produktionsmedel när det gäller drift och skötsel.

Ansvaret för nyttjandet av fisket och fiskevattnet

skall ligga på dess ägare men inom ramen för lagar

och regler som förhindrar rovdrift och annat

missbruk (yrkande 2). Ytterligare åtgärder i syfte

att i ett långsiktigt perspektiv utveckla och

säkerställa fisket i Vänern och Vättern för såväl

yrkesfiske, sportfiske som turism efterlyses i

motion 2003/04:MJ289 (kd). Åtgärderna bör utformas

med hänsyn till att naturresursen fisk bevaras och

utvecklas (yrkande 1). För att Vänern och Vättern

skall kunna utvecklas till en gemensam nationell

resurs för ökad internationell fisketurism krävs

gemensam regional samverkan (yrkande 2).

Länsstyrelsen bör ha en samordnande roll för

kommuner, yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och

båtföreningar för att, inom ramen för EU:s

landsbygdsutveckling, åstadkomma en satsning på

utbyggnad av sådana anläggningar som erfordras för

att exempelvis trollingfiskets utveckling.

Fiskeriverkets roll som central myndighet framhålls

som viktig i sammanhanget (yrkande 4).

Det fria handredskapsfisket

I motion 2003/04:MJ19 (fp) begärs tillsättande av en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att finna

möjligheter att överlåta rätten till

handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar i

de fall fiskevårdsområden bildas. (yrkande 7

delvis).

Modell för finansiering av fiskevården

Den särskilda utredare som nämns i propositionen bör

enligt motion 2003/04:MJ19 (fp) även få i uppdrag

att lösa frågan om finansiering av fiskevården.

Utredningen bör bli bredare och mer

förutsättningslös än vad som antyds i propositionen

(yrkande 7 delvis). I motion 2003/04:MJ20 (kd)

anförs att även möjligheten att på försök inrätta

lokala fiskevårdsområden även vid kusterna och de

stora sjöarna, dvs. områden som i dag har fritt

handredskapsfiske, bör bli föremål för utredning

(yrkande 10). Under förutsättning av avslag på

motionens yrkande 1 att propositionen bör avslås

begärs i motion 2003/04:MJ21 (c) att fiskevården

finansieras inom ramen för statens budget och med

hjälp av EU-medel. Man bör undvika att införa nya

krångliga system där man kan anta att förhållandevis

stor del av intäkterna kommer att gå till

administration. Det framhålls i motionen att

fiskevården är en viktig fråga för hela samhället

och därför skall finansieras av offentliga medel

(yrkande 11). I motion 2002/03:MJ269 (m) begärs att

regeringen lägger fram förslag som gör det möjligt

att sälja lokala fiskekort där det i dag råder fritt

handredskapsfiske. Producenterna och ägarna av

fiskeresursen i skärgården och i de stora sjöarna

bör få möjlighet att ta betalt för nyttjandet av

fisket, och en enhetlig men flexibel modell för

samtliga Sveriges fiskevatten bör eftersträvas

(yrkande 4). I motion 2003/04:MJ351 (s) föreslås en

fiskevårdsavgift på fiskeredskap.

I motion 2003/04:MJ14 (m) om finansiering av

fiskevården framhålls som naturligt att de som drar

nytta av fisket också betalar fiskevården. Detta

sker enligt motionärerna lämpligen genom försäljning

av fiskekort där en del av intäkterna går till

beståndsvård. Ett alternativ är fritidsfiskarlicens

med rätt till fiske i specificerade vatten medan

beståndsvården i allmänna vatten skall betalas av

skattemedel. Regeringen bör återkomma till riksdagen

med framtida förslag om fiskevårdsområden (yrkande

9).

Enligt motion 2002/03:MJ269 (m) bör allmän

fiskevårdsavgift inte genomföras. För att näringen

skall utvecklas måste aktörerna få samma

förutsättningar som i andra näringar, och priset på

fisket skall göras upp mellan konsumenter och

producenter genom försäljning av fiskekort eller

genom andra avtal. Köparen skall inte betala en del

av sitt pris till en fond som omfördelar pengar och

förskjuter konkurrensförhållandet mellan olika

producenter, och vissa producenter av fiske skall

inte gynnas på andras bekostnad (yrkande 3).

I motion 2003/04:MJ422 (mp) framläggs ett antal

förslag om vilka aspekter som bör beaktas om en

fiskevårdsfond inrättas. Fonden måste utformas så

att hög legitimitet uppnås hos den breda

sportfiskande allmänheten, och fondmedlen måste

förvaltas på ett sätt som tydligt gynnar

fiskbeståndens fortsatta utveckling. Samtliga parter

som i någon form nyttjar fiskeresursen bör erlägga

en avgift som bör vara olika utformad för olika

grupper. Vidare måste medlen i hög utsträckning

hanteras regionalt, och särskilda samrådsgrupper bör

tillskapas för fördelning av medlen medan

administration och tillsyn även fortsättningsvis bör

ligga på Fiskeriverket. Motionärerna anser det

lämpligt att fiskevårdsanslaget och fiskevårdsfonden

hanteras av olika parter. Exempelvis

Kommerskollegiet bör uppbära medlen för att därefter

fördela dem till länsvisa samarbetsgrupper

respektive det nationella rådet.

Fiskevårdsområden

I motion 2003/04:MJ21 (c) anförs att, under

förutsättning av avslag på motionens yrkande 1 att

propositionen bör avslås, det fria

handredskapsfisket skall begränsas så att det blir

möjligt att bilda fiskevårdsområden även i de

områden som omfattas av det fria fisket. Det fria

handredskapsfisket på enskilda vatten är enligt

motionärerna ett kraftigt intrång i äganderätten och

kan inte accepteras. Det förstör till stora delar

drivkraften för ett långsiktigt fiskevårdsarbete på

enskilda vatten och det fria handredskapsfisket bör,

som ett första steg, upphöra på vatten där

fiskevårdsområden inrättas (yrkande 10). Enligt

motion 2002/03:MJ426 (kd) bör det bli möjligt att

lokalt besluta om inrättande av fiskevårdsområden

finansierade av en fiskevårdsavgift. Områdesvis bör

dock det fria handredskapsfisket finnas kvar

(yrkande 8). Behovet av en utvärdering av hittills

gjorda fiskevårdsåtgärder i Vänern och Vättern

påtalas i motion 2003/04:MJ289 (kd) yrkande 3. I

motion 2003/04:MJ352 (s) anförs att statens vatten

ovan odlingsgränsen som är delade med privat ägande

bör kunna ingå i fiskevårdsområden. Ramdirektivet

för vatten har som målsättning en förvaltning på

avrinningsnivå. När det gäller samebyarnas

rättigheter i de vatten som är delade mellan staten

och privata ägare överensstämmer direktivet inte med

gällande regler om bildande av fiskevattenområden,

ett förhållande som inte gagnar vatten- och

fiskevården.

Enligt motion 2003/04:MJ404 (m) bör det bli

möjligt att bilda fiskevårdsområden med

skötselplaner för fiskare i södra Östersjön så att

de därigenom övertar fiskevården och fisket.

Motionärerna anser att en återgång till lokal

fiskeförvaltning är ett bra sätt att förbättra

dagens förhållanden. Områdena skall återges rätten

att upplåta fiske till allmänheten genom försäljning

av fiskekort (yrkande 10). Det framhålls som

otillfredsställande att vattenägare med lagens hjälp

kan tvingas in i ett viltvårdsområde eller

vattenvårdsområde. Eftersom samverkan enligt

motionärerna fungerar bäst om den är frivillig bör

tvånget att ingå i sådana områden upphöra (yrkande

11). I motion 2003/04:MJ408 (kd) begärs att

regeringen återkommer med förslag till lagstiftning

som möjliggör inrättande av lokala fiskevårdsområden

vid vissa områden längs kusterna och de stora

insjöarna. Detta gör det möjligt att lokalt besluta

om inrättande av fiskevårdsområden finansierade av

en fiskevårdsavgift. Det fria handredskapsfisket bör

finnas kvar inom vissa områden (yrkande 24).

Utskottets ställningstagande

Fritidsfiske och fisketurism

Fritidsfisket har av tradition stor betydelse för vårt lands

invånare. I begreppet fritidsfiske ingår såväl

handredskapsfiske (sportfiske) som fiske med nät och

andra yrkesfiskeredskap i begränsad omfattning

(husbehovsfiske). Fritidsfisket medför emellertid

konkurrens med kust- och insjöfisket om den

tillgängliga fiskresursen. Som regeringen anför

kräver sammanvägningen mellan olika

fiskeinriktningars intressen och behov i olika

kustområden, sjöar och vattendrag väsentligt ökade

kunskaper om bl.a. fiskbestånden i kust- och

sötvatten och beståndens utveckling. I likhet med

regeringen anser utskottet att Fiskeriverket därför

bör bygga ut övervakningen av dessa bestånd och

därvid intensifiera arbetet med att skapa ett system

för fångstuppgifter från fritidsfisket så att ett

långsiktigt uttag av olika arter i olika områden kan

garanteras. Med detta som grund bör Fiskeriverket

utarbeta förslag till utveckling av fritidsfisket

för olika kustområden, sjöar och vattendrag.

Utskottet delar regeringens uppfattning att

fritidsfisket skall anpassas till

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen, vilket

innebär att uttaget vid behov måste kunna regleras

så att fisket inte skadar bestånden. Sverige har

skyldighet att reglera fisket så att även det icke

yrkesmässiga fisket, dvs. fritidsfisket och fisket

med stöd av enskild rätt, inte negativt påverkar ett

ansvarfullt och ekologiskt hållbart fiske.

Fiskeriverket har lagt fram flera förslag till

begränsning av användningen av mängdfångande redskap

i fritidsfisket. Som regeringen anför kan den

biologiska situationen ge stöd för begränsningar av

redskapsanvändning vid fritidsfiske med

mängdfångande redskap. Utskottet gör därför samma

bedömning som regeringen att förbud för

mängdfångande redskap för fritidsfiske bör övervägas

i områden där det finns risk för fångst av arter som

är hotade. Därmed tar även fritidsfisket ansvar för

förvaltningen av fiskresursen. Av propositionen

framgår att regeringen förbereder ändringar i

fiskeförordningen med denna inriktning.

Turismen är en av de näringar i Sverige som bedöms

ha störst utvecklingspotential, och det övergripande

målet för den svenska turistpolitiken är att vårt

land skall ha hög attraktionskraft som turistland

och en långsiktig konkurrenskraftig turistnäring.

Sveriges förutsättningar för fisketurism är bland de

bättre i Europa med orörd natur, rena och fiskrika

vatten och stora möjligheter till fångst av

självreproducerande fisk. Fisketurismen som näring

är en förhållandevis ny verksamhet och beroende av

tillgång på rika fiskbestånd i naturlig och

attraktiv miljö. Den gemensamma resursen fisk skall

kunna nyttjas såväl av fisketurismen som av

yrkesfisket. En förutsättning för ett långsiktigt

nyttjande av fiskbestånden är att dessa vårdas och

bevaras. Under senare år har det skett en expansion

av den fisketuristiska näringsverksamheten men

hinder för ytterligare expansion kan vara svaga

fiskbestånd, konflikter mellan olika kategorier

fiskande, entreprenörens begränsade möjligheter att

råda över resursen fisk och det fria

handredskapsfisket på ostkusten. I likhet med

regeringen anser utskottet det angeläget att

möjligheterna förbättras för entreprenörskap och

utveckling av fisketurismen. Vidare bör det

regionala behovet och värdet av fritidsfiske för

rekreation och nöje samt som underlag för

fisketurismen beaktas. Särskilt viktigt är detta i

skärgård och annan glesbygd där andra

inkomstmöjligheter är begränsade. Denna utveckling

måste emellertid ske inom ramen för de bevarandemål

som sätts upp. Som anförs i propositionen skall

Fiskeriverket ha ett fortsatt ansvar för

bevarandefrågorna inom ramen för sitt sektorsansvar.

Härigenom skapas enligt utskottets mening goda

förutsättningar för utvecklande av en fisketurism

som baserar sig på ett långsiktigt nyttjande av

fiskbestånden.

För kust- och insjöfisket kan den fisketuristiska

verksamheten på ett konstruktivt sätt även

komplettera yrkesfiskarens sysselsättning. Som

utskottet anfört ovan kan svaga fiskbestånd,

konflikter mellan olika kategorier fiskande,

entreprenörens begränsade möjligheter att råda över

resursen fisk och det fria handredskapsfisket på

ostkusten utgöra hinder för en ökad expansion.

Möjligheterna att utveckla och bedriva ett

fisketurismföretag är i vissa fall begränsade till

följd av kraven på redskapsbegränsningar och kraven

för såväl beviljande som bibehållande av en

yrkesfiskelicens.

Kunskaperna om fritidsfiskets resursutnyttjande

måste emellertid förbättras. Som regeringen anför

bör därför Fiskeriverkets och Statistiska

centralbyråns återkommande undersökning om

fritidsfiskets omfattning, närmast planerad för år

2005, kompletteras med en analys av möjligheterna

till förbättrade bedömningar av fisketrycket i

skilda vattenområden och ekosystem. Arbetet bör

göras efter samråd med Naturvårdsverket och

länsstyrelserna. Enligt propositionen kommer

regeringen att uppdra åt Naturvårdsverket att, i

samverkan med Turistdelegationen och Fiskeriverket,

utreda möjligheter och hinder för en expansion.

Fiskeriverket bör i detta arbete särskilt analysera

förutsättningarna för att utveckla ett licenssystem

för fisketurismföretagande.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

gör samma bedömning som regeringen beträffande

utvecklingen av det framtida fritidsfisket och av

fisketurismen. Därmed finner utskottet syftet med

motionerna 2002/03:MJ269 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ18

(s), 2003/04:MJ20 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ289 (kd)

yrkande 4 och 2003/04:MJ458 (s) i allt väsentligt

tillgodosett. Någon ytterligare riksdagens åtgärd

med anledning av motionsyrkandena anser utskottet

inte påkallad.

Enligt vad utskottet har inhämtat kommer

Fiskeriverket att få i uppdrag att se över regional

samverkan i bl.a. två inlandsvatten, och i detta

sammanhang kommer förhållandena i Vänern och Vättern

att beaktas. Det bör framhållas att det för Vänerns

del finns en samrådsgrupp, Fiskeridelegationen, med

bred representation från såväl turistfiskeintresset

som olika kategorier fiskande och myndigheter.

Dessutom kommer Fiskeriverket att under våren att

lägga fram förslag till omfattande regleringar på

fisket i beståndsvårdande syfte i både Vänern och

Vättern. När det gäller Fiskeriverkets engagemang i

fisketurism begränsar sig detta främst till

resursfrågorna. Med det anförda föreslår utskottet

att motion 2003/04:MJ289 (kd) yrkandena 1 och 2

lämnas utan vidare åtgärd.

Det fria handredskapsfisket

Reformen om det fria handredskapsfisket har nu varit i kraft i

nästan 20 år. I betänkandet Utvärdering av det fria

handredskapsfisket (SOU 2001:82) konstaterar

utredaren att några mer uttalade effekter som

entydigt kan härledas från det fria fisket inte

finns på naturen inklusive fågelfaunan och

fiskbestånden. Däremot noteras att systemet ger

upphov till konflikter. Utredaren föreslår

emellertid inte någon långsiktig lösning vad avser

just konflikterna mellan vattenägare och

fiskeintressenter. Som regeringen anför är det en

viktig uppgift för samhället att medverka till att

människor erbjuds ett rikt och varierat utbud av

fritidsmöjligheter. Därvid utgör ett aktivt

fritidsfiske ett viktigt inslag i ett meningsfullt

fritidsliv. Mot bakgrund av utredningens redovisning

av effekterna av det fria handredskapsfisket och med

vad utskottet nu anfört finner utskottet i likhet

med regeringen några ändringar i reformen för

närvarande inte påkallade. Utskottet delar således

inte de synpunkter som förs fram i motion

2003/04:MJ19 (fp). Motionens yrkande 7 delvis

avstyrks därför.

Modell för finansiering av fiskevården

Fiskevårdsarbetet syftar till att förbättra livsmiljön och

fiskbeståndens naturliga förutsättningar för en

optimal produktion samt bevarande av den biologiska

mångfalden i enlighet med miljömålsarbetet.

Information, förvaltningsåtgärder och fisketillsyn

är viktiga åtgärder för att ekosystemen skall

nyttjas på ett sätt som inte hotar den långsiktiga

produktionsförmågan och den biologiska mångfalden.

Utskottet delar regeringens uppfattning om behovet

av att utveckla och utvärdera nya

fiskevårdsstrategier, utsättning av fisk,

fiskevårdsmetoder samt att följa fiskbeståndens och

fiskets utveckling, särskilt fritidsfisket. Det

finns även behov av bidrag för bildande av

fiskevårdsområden. Som anförs i propositionen har

medelsbehovet för fiskevårdsåtgärder tidigare

diskuterats och utretts vid flera tillfällen utan

att finansieringen fått någon definitiv lösning.

Mot bakgrund av behovet av fiskevård anser

utskottet det i likhet med regeringen angeläget att

identifiera en långsiktigt hållbar modell för

finansiering av fiskevården. Det är emellertid inte

helt uppenbart vilken modell som för svenska

förhållanden är den mest ideala. Utskottet välkomnar

därför regeringens avsikt att tillsätta en särskild

utredare med uppdrag att ge en samlad bild av de

olika modeller som kan finnas för finansiering av

den offentliga fiskevården samt att lägga fram

konkreta förslag till hur en hållbar modell för

finansieringen av fiskevården i Sverige bäst kan

utformas. Utskottet anser det värdefullt att i detta

sammanhang också kretsen av betalande skall

övervägas och behovet av en samordning av det

samlade fiskevårdsarbetet uppmärksammas. Utskottet

finner det värdefullt att utredaren i sitt uppdrag

skall föra samtal med berörda parter och undersöka

möjligheterna att förhandla fram en lösning som

definierar vilka prestationer och motprestationer

som staten respektive branschen skall utföra liksom

inom vilka former detta skall ske. Som regeringen

anför skall förslaget innebära att nuvarande

offentliga åtagande över budget förändras. Av

propositionen framgår att en slutredovisning skall

kunna göras före utgången av år 2004 och att en

modell för fiskevårdens finansiering beräknas kunna

införas fr.o.m. den 1 januari 2006. I avvaktan på

utredningens resultat och regeringens kommande

ställningstagande i frågan bör motionerna

2002/03:MJ269 (m) yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14

(m) yrkande 9, 2003/04:MJ19 (fp) yrkande 7 delvis,

2003/04:MJ20 (kd) yrkande 10, 2003/04:MJ21 (c)

yrkande 11, 2003/04:MJ351 (s) och 2003/04:MJ422 (mp)

inte påkalla någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Fiskevårdsområden

Syftet med bildande av ett fiskevårdsområde är att främja ett

lämpligt nyttjande av fiske och god fiskevård.

Fiskevårdsområde utgör en ändamålsenlig

förvaltningsform för enskilt fiske men kan inte utan

vidare ersätta fritt handredskapsfiske. De förslag

som läggs fram i betänkandet Utvärdering av det fria

handredskapsfisket (SOU 2001:82) inriktar sig i

huvudsak på bildandet av fiskevårdsområden i områden

med fritt handredskapsfiske och utesluter eller

behandlar endast översiktligt andra delar av

vattenområden med frågor av liknande karaktär, t.ex.

områden ovanför odlingsgränsen. Frågan om

fiskevårdsområden är emellertid även beroende av hur

en framtida finansiering av fiskevården utformas.

Som regeringen anför bör därför resultatet av

utredningen om finansiering av fiskevården inväntas

innan slutlig ställning tas till redan framlagda

förslag om fiskevårdsområde. I avvaktan härpå

föreslår utskottet att motionerna 2002/03:MJ426 (kd)

yrkande 8, 2003/04:MJ21 (c) yrkande 10,

2003/04:MJ289 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ352 (s),

2003/04: MJ404 (m) yrkandena 10 och 11 samt

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 24 lämnas utan riksdagens

åtgärd.

Med anledning av motion 2003/04:MJ404 (m) yrkande

10 vill utskottet tillägga följande. Enligt 7 §

lagen (2000:592) om viltvårdsområden krävs för

bildande av ett viltvårdsområde att bildandet

främjar vården av den eller de viltarter som

samordningen avser, att det är lämpligt med hänsyn

till områdets belägenhet och omfång och att det

medges av en majoritet av fastighetsägarna inom

området. Majoriteten skall utgöra minst fyra

femtedelar av antalet fastighetsägare och dessa

skall äga minst fyra femtedelar av viltvårdsområdets

areal. Enligt 33 § samma lag kan länsstyrelsen

utesluta en fastighet som på grund av ändrad

användning eller annars saknar väsentlig betydelse

för verksamheten inom området. Detsamma gäller en

eller fler fastigheter med samma ägare, om

fastigheten eller fastigheterna lämpligen kan bestå

som en egen enhet för viltvård och om kvarvarande

fastigheter utgör ett lämpligt viltvårdsområde. Med

stöd av 34 § i lagen kan länsstyrelsen besluta att

viltvårdsområde skall upphöra och

viltvårdsområdesföreningen upplösas om fler än en

femtedel av fastighetsägarna eller fastighetsägare

som äger mer än en femtedel av marken har uttalat

sig för en upplösning. Lagen trädde i kraft den 1

januari 2001. Utskottet finner inte skäl att förorda

att lagens bestämmelser omprövas.

2.7 Miljögifter i fisk

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

dioxinfrågans betydelse för fisket i

Östersjön under hänvisning till vad

regeringen anför om ett uppdrag att utarbeta

underlag för ett förnyat svenskt

ställningstagande i EU om gränsvärden för

dioxin.

Propositionen

Mot bakgrund av att kostråd tillämpas i de båda

länderna beviljades Sverige och Finland ett

tidsbegränsat undantag t.o.m. år 2006 från

gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk och

fiskeriprodukter. Inom kommissionen ses för

närvarande gränsvärdet för dioxin över med syfte att

införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i

livsmedel, bl.a. fisk. Vidare skall en översyn ske

år 2006 av gränsvärdena för dioxin i

konsumtionsfisk. Därtill kommer att effekterna för

svenskt fiske måste värderas. Regeringen anser att

Livsmedelsverket och Fiskeriverket i samverkan med

Jordbruksverket bör få i uppdrag att utarbeta ett

underlag inför ett förnyat svenskt ställningstagande

till gränsvärden för dioxin.

Motionen

Under förutsättning av avslag på motionens yrkande 1

att propositionen bör avslås bör, enligt motion

2003/04:MJ21 (c), regeringen ges till känna hur

avgörande dioxinfrågan är för näringens fortlevnad i

Östersjön efter år 2006. Eftersom Sveriges undantag

för dioxingränser i konsumtionsfisk gäller t.o.m. år

2006 är det viktigt att dioxinfrågan sätts i fokus

under kommande år så att regeringen kan presentera

en lösning på problemet till år 2007 (yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Under senare år har gränsvärden för dioxin i

livsmedel uppmärksammats. Undersökningar har visat

att dioxinintaget hos EU:s befolkning generellt sett

är högt, även om Livsmedelsverket kan visa att

intaget av dioxin genom mat i Sverige har halverats

jämfört med tidigt 1990-tal. En satsning på analyser

av dioxin i fisk genomfördes under år 2002. Totalt

sett ger fiskkonsumtionen i Sverige, i likhet med i

övriga nordiska länder, ett genomsnittligt bidrag på

mer än 30 % till det totala dioxinintaget.

Som framgår av propositionen beviljades Sverige

och Finland, mot bakgrund av att länderna tillämpar

kostråd, ett tidsbegränsat undantag t.o.m. år 2006

från gränsvärdet för dioxin i muskelkött från fisk

och fiskeriprodukter. Undantaget innebär att dessa

länder under en övergångsperiod har rätt att, under

vissa villkor, släppa ut fisk på marknaden som har

sitt ursprung i Östersjöområdet trots att

dioxinhalten överstiger det fastställda gränsvärdet.

Försäljningen får endast vara avsedd för konsumtion

inom respektive land. Detta gäller under

förutsättning att det finns ett system för

ursprungsmärkning som kan garantera konsumenternas

tillgång till information om fångstplatsen så att

erforderliga kostrekommendationer kan följas.

Effekterna av dioxin för svenska konsumenter

analyseras fortlöpande. Livsmedelsverket följer

utvecklingen inom området, särskilt vad gäller

exponering och effekter. Som regeringen anför måste

detta arbete emellertid intensifieras, och riskerna

och effekterna av de svenska konsumenternas intag av

dioxin måste stå i förgrunden. Inom kommissionen ses

för närvarande gränsvärdet för dioxin över med syfte

att införa gränsvärden även för dioxinlika PCB i

livsmedel, bl.a. fisk. Vidare skall en översyn ske

år 2006 av gränsvärdena för dioxin i

konsumtionsfisk. Inför de kommande förhandlingarna

måste därför effekterna för svenska konsumenter

klarläggas såväl av det svenska undantaget som av en

skärpning av gränsvärdena. Därutöver bör effekterna

för svenskt fiske värderas. Utskottet ansluter sig

till regeringens uppfattning att Livsmedelsverket

och Fiskeriverket i samverkan med Jordbruksverket

bör få i uppdrag att utarbeta ett underlag inför ett

förnyat svenskt ställningstagande om gränsvärden för

dioxin. Det anförda innebär att utskottet ansluter

sig till vad som anförs i propositionen om

utarbetande av ett underlag inför ett förnyat

svenskt ställningstagande till gränsvärden för

dioxin. Därmed finner utskottet syftet med motion

2003/04:MJ21 (c) yrkande 12 i allt väsentligt

tillgodosett. Motionen i denna del bör inte

föranleda någon ytterligare riksdagens åtgärd.

3 Vattenbruket

3.1 Vattenbrukets effekter på miljön

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (v) om en

utredning till stöd för musselodlingen i

Bohuslän med hänvisning till vad som anförs i

propositionen.

Propositionen

Det är enligt regeringen angeläget att vattenbrukets

frågor beaktas inom ramen för det kommande arbetet

med vattendirektivet och miljökvalitetsmålen. I

enlighet med förslagen i propositionen Förvaltning

av kvaliteten på vattenmiljön (prop. 2003/04:2)

skall de blivande vattenmyndigheterna ange områden

där fiskodling skall kunna lokaliseras samt hur

stora närsaltsutsläpp som kan godtas. Mot denna

bakgrund anser regeringen att det finns behov av en

samlad strategi för att skapa god hushållning med

mark, vatten och bebyggd miljö. För att åstadkomma

ett mångbruk av vattnen bör brukningsplaner för hela

avrinningsdistrikt upprättas.

Motionen

Enligt motion 2003/04:MJ237 (v) bör en utredning

till stöd för musselodlingen i Bohuslän tillsättas.

Utskottets ställningstagande

I en tid då många fiskbestånd runt om i världen

visar tecken på överutnyttjande kan vattenbruket

spela en viktig roll för att tillgodose

konsumenternas efterfrågan på fisk, som är den

enskilt viktigaste proteinkällan i världen.

Inom EU har en strategi antagits år 2003 för

vattenbrukets utveckling. Strategin innebär ett

erkännande av näringens betydelse och vikten av en

fortsatt utveckling av EU:s vattenbruk.

Målsättningen är bl.a. att harmonisera

lagstiftningen på vattenbrukets område och påskynda

en omställning mot ett mer miljömässigt och

uthålligt vattenbruk. Stöd skall fortsatt utgå till

teknikutveckling och åtgärder för att minska

miljöbelastningen. Vidare framhålls nödvändigheten

av förbättrade marknadsanalyser, ökade

saluföringsaktiviteter samt en integrerad

förvaltning av kustområden, vilket också inkluderar

vattenbruk. EU ser även vattenbruket som ett möjligt

sysselsättningsalternativ för yrkesfiskare.

Sett ur ett internationellt perspektiv, med en

total produktion i världen på omkring 23 miljoner

ton, är omfattningen av det svenska vattenbruket

blygsam. Efter en snabb ökning på 1980-talet har

utvecklingen stagnerat, bl.a. beroende på bristande

lönsamhet orsakad av tillståndskrav, svag

försäljningsorganisation och hård konkurrens med

bättre naturliga förutsättningar från andra länder.

Det svenska vattenbruket sysselsätter i dagsläget ca

1 000 personer, varav ungefär hälften arbetar med

odling av fisk samt kräftor och musslor för direkt

konsumtion.

Det svenska vattenbruket har förutsättningar att i

framtiden utvecklas hållbart, såväl miljömässigt som

socialt och ekonomiskt. Enlit utskottets mening kan

fiskodling utgöra ett viktigt inslag i

landsbygdsutvecklingen, antingen som enskild

verksamhet eller kombinerat med annan

yrkesverksamhet som fiske, jordbruk och turistfiske.

Förutsättningar för konkurrenseffektiv produktion är

förutom de naturliga förutsättningarna beroende av

förbättrat odlingsmaterial samt mer utvecklade

metoder för tillväxt-, produktions- och

kvalitetsstyrning. Möjligheter till utveckling av

näringen har hittills skett främst genom utökning

och rationalisering av befintliga företag.

Fisk och kräftor för utsättning i sjöar och

vattendrag utgör en del av vattenbruksproduktionen,

som även har en viktig roll att fylla i arbetet med

att kompensera skador i akvatiska ekosystem.

Som anförs i propositionen är fiskodlingars

närsaltsutsläpp jämte risken för smittspridning det

viktigaste skälet till att myndigheterna har haft en

restriktiv inställning till beviljandet av

odlingstillstånd. Detta har medfört att svenska

anläggningar främst omfattar små produktionsvolymer.

Vattenbrukets framtida möjligheter att expandera är

emellertid beroende av att företag tillåts utnyttja

stordriftsfördelar och bli konkurrenskraftiga på

marknaden eller att företag specialiserar sig på

mindre konkurrensutsatta områden. En annan aspekt

som bör beaktas när expansionsmöjligheter övervägs i

aktuella vatten är möjligheter till ökande

närsaltsutsläpp. En framtida utveckling av

vattenbruk skall, liksom all annan verksamhet med

miljöpåverkan, följa miljölagstiftningen och

bedrivas så att berörda miljömål nås. Detta innebär

såväl en fortsatt utveckling för att minska

utsläppen av näringsämnen som att fodret ingår i ett

energi- och naturresurseffektivt system. Som

regeringen anför kan ett led i en sådan verksamhet

vara att genomföra livscykelanalyser för

vattenbruket. I detta sammanhang anser utskottet i

likhet med regeringen att även musselodlingens

positiva miljöeffekter bör beaktas.

Musselodling har under de senaste decennierna

utvecklats till en liten men effektiv näring med ett

måttligt arealbehov. Odling av musslor har en

positiv miljöeffekt i form av rening av kustvatten

och är dessutom en god sysselsättningsåtgärd i

glesbygden. En orsak till den begränsade

utvecklingen av den svenska musselnäringen är höga

investeringskostnader samt brist på

mottagningsanläggningar i landet. Toxinerna är

vidare den enskilda faktor som har medfört störst

problem inom musselindustrin men förutsättningar för

svensk musselodling bör utvecklas och förbättras.

Särskilt mot bakgrund av musselodlingens positiva

miljöeffekter anser utskottet i likhet med

regeringen det angeläget att svensk musselodling

ökar. Av propositionen framgår att regeringen har

för avsikt att uppdra åt Fiskeriverket att utreda

hinder och möjligheter för en expansion av näringen.

Det kan tilläggas att 28 områden som skall skyddas

enligt förordningen (2001:554) om

miljökvalitetsnormer för fisk- och musselvatten

hittills har pekats ut.

Sammantaget innebär det ovan anförda att

utskottet ansluter sig till regeringens

bedömning av behovet av en samlad strategi för

att skapa god hushållning med mark, vatten och

bebyggd miljö och av brukningsplaner för

avrinningsdistrikt. Därmed avstyrker utskottet

motion 2003/04:MJ237 (v) i den mån motionen

inte kan anses tillgodosedd.

3.2 Vattenplanering

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (m,

kd) om förbättrade villkor för vattenbruket.

Motionerna i dessa delar avstyrks med

hänvisning till vad som anförs i

propositionen.

Propositionen

Kommunernas vattenplanering varierar såväl i

omfattning som i aktualitet. I avvaktan på en

hushållningsstrategi eller brukningsplan i enlighet

med vattendirektivet bör enligt regeringen

kommunerna stimuleras att bättre använda

vattenplaneringsinstrumentet i sina översiktsplaner.

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ14 (m) bör regeringen

återkomma med förslag om förbättrade villkor för

vattenbruket. Motionärerna anser det positivt att

regeringen föreslår att vattenbruk skall integreras

i översiktsplaneringen. Regeringen bör emellertid

återkomma till riksdagen med förslag på området när

utredningarna är presenterade (yrkande 10). I motion

2003/04:MJ20 (kd) anförs att vattenbruket bör

beaktas i det kommunala planarbetet. Det är av vikt

att onödig byråkrati och otrygghet för

näringsidkarna undanröjs (yrkande 12). I planeringen

för vattenbruk är det enligt motion 2002/03:MJ426

(kd) ett problem att finna lämpliga platser för

vattenbruk. Kommunerna bör därför i sina

delöversiktsplaner ange områden lämpliga för

fiskodling, så att beredskap finns (yrkande 17).

Utskottets ställningstagande

Vattenbruket, som introducerades relativt sent i

Sverige, har haft svårigheter att hävda sina

intressen gentemot äldre etablerade näringar. I

Sverige har vattenbruket ett grundskydd enligt

miljöbalken där det anges att mark- och

vattenområden, som kan ha betydelse för rennäringen,

yrkesfisket eller vattenbruket, så långt som möjligt

skall skyddas mot åtgärder som påtagligt kan

försvåra näringarnas bedrivande. Kommunerna skall

därför upprätta en kommunal översiktsplan som

omfattar både mark- och vattenanvändningsfrågor och

som utgör en gemensam plattform för olika

myndigheters tillståndsgivning.

Som anförs i propositionen varierar emellertid

kommunernas vattenplanering såväl i omfattning som i

aktualitet. Vissa kommuner har genomfört sin

vattenplanering utan att vattenbruk finns särskilt

beaktat. Andra kommuner och län har inventerat sina

vatten för att identifiera de sjöar och vattendrag

som är lämpliga för vattenbruk. I likhet med

regeringen anser utskottet att kommunerna bör

stimuleras att använda vattenplaneringsinstrumentet

i avvaktan på att en hushållningsstrategi eller

brukningsplan upprättas för varje avrinningsdistrikt

i enlighet med vattendirektivet. Kommunerna har

också sedan år 1987 utarbetat översiktsplaner över

de potentiella områden för ett framtida vattenbruk

som bör pekas ut i planeringsprocessen. Det är

enligt utskottets mening önskvärt att kommunerna

planerar och inventerar sina vatten utifrån olika

aspekter. Om den metod som tagits fram för att

lokalisera vatten som är lämpliga för fiskodling

används i kommunerna, kan såväl kommuner som

potentiella fiskodlare få god kunskap om vilka

vatten som är lämpliga för fiskodling. I

propositionen uttalar regeringen sin avsikt att ge

Boverket i uppdrag att tillsammans med berörda

myndigheter utarbeta nya riktlinjer för kommunernas

vattenplanering. Detta kommer även att kunna utgöra

ett underlag för de framtida vattenmyndigheternas

arbete. Med det anförda finner utskottet syftet med

motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 17,

2003/04:MJ14 (m) yrkande 10 och 2003/04:MJ20 (kd)

yrkande 12 i allt väsentligt tillgodosett. Någon

ytterligare åtgärd med anledning av motionsyrkandena

finner utskottet inte påkallad.

3.3 Tillståndsgivning och tillsyn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om

att tillståndsgivningen för vattenbruk bör

baseras på utsläppsnivåer. Utskottet hänvisar

till vad som anförs i propositionen och till

pågående arbete på området.

Propositionen

Tillstånd till vattenbruket beviljas i dag utifrån

en viss volym odlad fisk. Regeringen gör den

bedömningen att tillståndsprövningen bör

moderniseras i enlighet med den tekniska

utvecklingen. Tillstånd bör i stället kunna ges för

en viss mängd närsaltsutsläpp från en fiskodling.

Detta innebär att nuvarande gränser bör ändras till

att avse ett visst tak för utsläpp av fosfor och

kväve. Tillståndsgivningen bör förutom

närsaltsutsläppen även beakta andra

bedömningsgrunder, i likhet med nuvarande system,

såsom risk för att fisk kan rymma, spridning av

sjukdomar, djurskydd och effekter på den biologiska

mångfalden.

Tillstånd som inte utnyttjas bör kunna återkallas.

Regeringen förbereder ändringar i fiskeförordningen

med denna inriktning.

Motionen

Under förutsättning av avslag på motionens yrkande 1

om avslag på propositionen anförs i motion

2003/04:MJ21 (c) att tillståndsgivning för

vattenbruk skall baseras på utsläppsnivåer.

Regeringens planerade beredning av ett förslag med

denna inriktning bör påskyndas. Nuvarande

administrativa styrmedel för att försöka minska

tillförseln av närsalt till sjöar och hav har visat

sig vara ett trubbigt instrument, varför nya metoder

bör övervägas (yrkande 13).

Utskottets ställningstagande

Som anförs i propositionen beviljas i dag tillstånd

till vattenbruk utifrån en viss volym odlad fisk. I

början av 1990-talet förändrades

fodersammansättningen, vilket medförde att utsläppen

från fiskodling minskade väsentligt. Därefter har

utvecklingen inom utfodringstekniken förbättrats

betydligt, vilket medfört mindre föroreningar. Dessa

förändringar har dock inte lett till att fiskodlarna

har kunnat odla större volymer fisk eftersom

odlingstillstånden avser odling av en viss mängd

fisk oavsett vilka utsläpp som odlingen orsakar. I

likhet med regeringen anser utskottet att

tillståndsprövningen bör moderniseras i enlighet med

den tekniska utvecklingen så att tillstånd i stället

bör kunna ges för en viss mängd närsaltsutsläpp från

en fiskodling. Detta innebär att nuvarande gränser

bör ändras till att avse ett visst tak för utsläpp

av fosfor och kväve. Tillståndsgivningen bör förutom

närsaltsutsläppen även beakta andra

bedömningsgrunder, i likhet med nuvarande system,

såsom rymningsrisk, spridning av sjukdomar,

djurskydd och effekter på den biologiska mångfalden.

Enligt utskottets mening skulle en övre gräns för

närsaltsutsläppen vidare kunna underlätta kontrollen

av beviljade tillstånd. Kontrollen av att villkoren

för tillstånden följs sker i dag genom att

länsstyrelsens personal bedömer mängden fisk i

odlingen. Metoden är emellertid förenad med vissa

svårigheter. Om tillstånd i stället baseras på

närsaltsutsläpp kan länsstyrelserna genom ett

administrativt förfarande i stället utifrån

fiskodlarnas journalföring enkelt kontrollera använd

fodermängd under ett år. Härigenom kan mängden

närsaltsutsläpp beräknas mer noggrant. Genom ett

sådant förfarande anser utskottet att

kontrollverksamheten administrativt kan förenklas

och därmed effektiviseras. Av propositionen framgår

att beredning av ett förslag med denna inriktning

planeras att påbörjas inom Regeringskansliet under

våren 2004. Utskottet har också inhämtat att

Fiskeriverket inom kort kommer att få regeringens

uppdrag att utreda frågan om närsaltsutsläpp i

stället för viss volym fisk som grund för

tillståndsprövning. Det anförda innebär att

utskottet finner syftet med motion 2003/04:MJ21 (c)

yrkande 13 i allt väsentligt tillgodosett utan någon

vidare riksdagens åtgärd.

3.4 Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (kd)

om bättre vetenskaplig grund för

myndigheternas hantering av

vattenbruksärenden. Motionsyrkandena avstyrks

med hänvisning till vad som anförs i

propositionen och till pågående och aviserade

åtgärder på området.

Ett motionsyrkande (kd) om forskning vid SLU

om alternativ till fiskmjöl avstyrks med

hänvisning till förordningen (1993:221) för

Sveriges lantbruksuniversitet.

Propositionen

Regeringen anser att Sverige, inom ramen för en

framtida europeiska utveckling av vattenbruket,

aktivt bör delta i den gemensamma FoU-verksamheten.

Forskning och utveckling inom vattenbruket bör

enligt regeringen inriktas mot miljö, miljöteknik,

utfodring, genetik och avel. Regeringen har för

avsikt att återkomma i frågan om framtida

avelsprogram.

Motionen

När det gäller användning av fiskmjöl bör regeringen

enligt motion 2003/04:MJ20 (kd) ge t.ex. SLU i

uppdrag att i samarbete med berörda näringar

genomföra forskning om alternativ till utfodring med

fiskmjöl inom kyckling- och svinproduktion (yrkande

11). Motionerna 2002/03:MJ426 (kd) och 2003/04:MJ408

(kd) tar upp frågan om myndigheters hantering av

vattenbruksärenden. Otillräckliga kunskaper om

sjukdomar och fiskbestånd, vare sig vilda eller

odlade, har enligt motionärerna medfört att

vattenbrukare har nekats tillstånd på motsägande och

varierande grunder med omfattande konsekvenser för

den enskilda brukaren. En bättre vetenskaplig grund

för myndigheternas beslut kräver mer resurser till

forskningen (yrkandena 18 respektive 37).

Utskottets ställningstagande

Sverige har goda förutsättningar för fiskodling i

sötvatten, då det finns stor tillgång på kustvatten,

sjöar och dammar lämpliga för fiskodling. Som

regeringen anför bör Sverige, inom ramen för en

framtida europeisk utveckling av vattenbruket, delta

aktivt i den gemensamma FoU-verksamheten. Detta kan

innebära en utveckling i samverkan med andra

medlemsländer med likartade geografiska och

klimatologiska förutsättningar.

Svenskt vattenbruk baserar sig i dagsläget i stor

utsträckning på ett fåtal arter, framför allt röding

och regnbåge. Svenska producenter av röding har ett

klart biologiskt försteg framför övriga aktörer på

marknaden genom att ett målmedvetet avelsarbete har

bedrivits på arten av forskargruppen vid SLU under

det senaste 15 åren. Om detta försteg kan bibehållas

finns goda möjligheter för en utveckling av svensk

vattenbruksnäring. Som regeringen anför är det

emellertid angeläget att stammar säkras och att

avelsarbetet med röding intensifieras.

Regnbåge odlas i stora delar av Sverige i kassar i

insjöar, älvar och i Östersjön och är den art som

har den största odlingsvolymen i landet.

Utvecklingen av regnbågsodling kan dock hotas av att

odlingsmaterialet försämras. Ett strukturerat

avelsprogram för regnbåge saknas i Sverige medan

konkurrenter i andra viktiga producentländer har

tillgång till ett odlingsmaterial som kontinuerligt

förbättras genom avel.

Kräftodling är ett gott exempel på extensiv odling

med låg insatskostnad och små arbetsinsatser. Ofta

kan en sådan kräftodling dessutom utgöra en

betydande marginalintäkt för ett landsbygdsföretag.

Importen av sötvattenskräftor till landet är stor

och bör kunna minska med att intresset för nationell

kräftodling ökar.

Musselodling har under de senaste decennierna

utvecklats till en liten men effektiv näring med ett

måttligt arealbehov och har en positiv miljöeffekt i

form av rening av kustvatten och är dessutom en god

sysselsättningsåtgärd i glesbygden. Särskilt mot

bakgrund av musselodlingens positiva miljöeffekter

anser utskottet i likhet med regeringen det

angeläget att svensk musselodling ökar. Av

propositionen framgår att regeringen har för avsikt

att uppdra åt Fiskeriverket att utreda hinder och

möjligheter för en expansion av näringen.

Fiskeriverket och SLU gör bedömningen att särskilt

abborrfiskar, som gös och abborre, är aktuella

alternativa fiskarter i framtiden, och vid SLU

bedrivs FoU-arbete med både gös och abborre.

Utvecklingen och möjligheterna till odling av

framför allt marina arter, t.ex. torsk, bör enligt

utskottets mening följas noga och, som regeringen

anför, behovet av avelsprogram för alternativa arter

bör utredas. Därvid bör ekologiska, biologiska och

ekonomiska underlag för en eller ett par nya arter

tas fram. I propositionen uttalar regeringen sin

avsikt att uppdra åt Fiskeriverket att tillsammans

med SLU utreda dessa frågor. Som regeringen anför

bör i detta sammanhang Fiskeriverkets

fiskeriförsöksstation i Kälarne uppmärksammas. Vid

försöksstationen bedrivs en långsiktig FoU-

verksamhet på framför allt fiskodlingens område men

även forskningsverksamhet som skall ge svar på

frågor rörande fiskevårdsarbete. Försöksstationen

står också, i mån av resurser och mot

kostnadstäckning, öppen för extern

försöksverksamhet. Stationen utgör i det

sammanhanget en nationell resurs.

När det gäller framtida avelsprogram framgår av

propositionen att regeringen har för avsikt att

återkomma i frågan.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

ansluter sig till regeringens bedömning av behovet

av forskning och utveckling på vattenbrukets område.

Därmed finner utskottet syftet med motionerna

2002/03:MJ426 (kd) yrkande 18 och 2003/04:MJ408 (kd)

yrkande 37 i väsentliga delar tillgodosett. Någon

ytterligare riksdagens åtgärd med anledning av

motionsyrkandena finner utskottet inte påkallad.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen

uttalat ankommer det på SLU:s styrelse att inom

ramen för tillgängliga resurser fördela medel till

olika forskningsprojekt. Motion 2003/04:MJ20 (kd)

yrkande 11 avstyrks således.

4 Konsumentperspektivet i fisket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (s) om

bättre konsumentupplysning och annan

information när det gäller importerad fisk

och ett motionsyrkande (c) om teknik- och

kulturinvesteringar. Motionsyrkandena

avstyrks med hänvisning till vad som anförs i

propositionen och till pågående arbete på

området.

Propositionen

Konsumentens roll har blivit och blir allt

tydligare. Men konsumenterna måste också kunna lita

på att de livsmedel de konsumerar är säkra. Säkra

livsmedel är ett område som prioriteras av

regeringen. För fiskaren, och i förlängningen resten

av fiskenäringen, är det av särskild vikt att utgå

från dessa förhållanden och på ett tydigare sätt ta

hänsyn till konsumenten samt skaffa sig ett

konsumentperspektiv på sin verksamhet. Näring och

förvaltning är redskap för att nyttja en gemensam

resurs till gagn för konsumentens bästa. Detta kan

enligt regeringen bl.a. ske genom utveckling av

metoder för att tillförsäkra bättre kvalitet i

hanteringen av fisk och fiskprodukter samt öka

tillgängligheten på färsk fisk av god kvalitet.

Vidare bör från folkhälsosynpunkt konsumenterna

stimuleras att äta mer fisk. Näringen bör stimuleras

att verka för att fångstföretagen även omfattar

vidareförädling så att det ekonomiska utbytet för

det enskilda fiskeföretaget ökas. Möjligheter till

samordnad vidareförädling, gemensamma

försäljningskanaler och varumärken bör utvecklas.

Regeringen anser att konsumenternas krav på

ursprungsmärkning, fångstmetoder, produktionssätt,

distributionsvägar, livsmedelsegenskaper och

innehåll bör få genomslag inom kust- och

insjöfisket.

Motionerna

När det gäller teknik- och kulturinvesteringar bör

enligt motion 2002/03:MJ493 (c) stöd till

investeringar i både ny kunskap och ny teknik

prioriteras för att god kvalitet på produkterna

skall kunna garanteras och för att företagen skall

få möjligheter att möta nya marknader (yrkande 5).

Förbättrad konsumentupplysning i form av bättre

information om gällande kvoter och ursprungsmärkning

av importerad fisk efterlyses i motion 2003/04:MJ16

(s) yrkande 4.

Utskottets ställningstagande

Dagens konsument kräver information om hur och var

olika produkter är producerade och om detta har

skett på ett miljövänligt sätt. Inom alla grenar av

livsmedelsproduktionen ställer konsumenterna i dag

krav på att produktion och uppfödning sker på ett

etiskt riktigt och långsiktigt hållbart sätt.

Konsumenternas växande miljö- och

kvalitetsmedvetande innebär också krav på ett mera

selektivt och beståndsvårdande fiske. I dag krävs

att all fisk skall vara ursprungsmärkt.

Miljömärkning av fiske och fiskprodukter skulle

enligt utskottets mening göra det möjligt för

fiskare som fiskar på ett mer miljövänligt sätt,

t.ex. genom att använda skonsamma fiskemetoder, att

undvika fiske på hotade bestånd, minska sin

kemikalieanvändning och att få bättre betalt för sin

fisk. En ökad medvetenhet hos konsumenterna torde

enligt utskottets mening särskilt gynna kustfiskets

produkter.

Miljömärkning av varor och tjänster är ett viktigt

styrmedel inom det konsumentpolitiska området. Det

ger konsumenterna vägledning för val av produkter

som är mer miljöanpassade än andra i övrigt

likvärdiga produkter. Som regeringen anför bör

miljömärkningssystem tas fram i öppna processer och

vara tydliga i fråga om kriterier och krav så att

konsumenterna får möjlighet att göra självständiga

val utifrån god kunskap. Odlad fisk kan miljömärkas

enligt EU:s system för märkning av ekologiskt odlade

produkter. Efter initiativ från fiskerinäringen i

Norden pågår för närvarande internationella projekt

när det gäller möjligheterna att miljömärka

vildfångad fisk. Inom ramen för det nordiska

fiskerisamarbetet kommer det i januari 2004 att

hållas ett seminarium om miljömärkning av vildfångad

fisk. Utskottet har inhämtat att ett seminarium ägde

rum i Reykjavik i januari 2004 med deltagande av

representanter för EU, den nordiska arbetsgruppen

för miljömärkning, fiskerinäringen och Unilever.

Vidare har ett möte med FAO:s fiskerikommittés

underkommitté för fiskhandel hållits i Bremen i

februari i år. Vid mötet diskuterades bl.a.

riktlinjer för miljömärkning av vildfångad fisk. Vid

mötet diskuterades även möjligheterna att under

hösten 2004 ha en s.k. teknisk konsultation inom

FAO.

Sedan ett par år tillbaka finns ett svenskt system

för miljömärkning av vildfångad fisk.

Fiskerinäringen i Sverige har tillsammans med

föreningen Krav startat ett projekt för att utarbeta

ett system för miljömärkning av vildfångad fisk.

Projektet, som finansiellt stöds av offentliga

medel, avslutades i december 2003. Utskottet har

inhämtat att Krav planerar att fatta beslut om ett

system för miljömärkt vildfångad fisk under våren

2004.

Utskottet vill erinra om att, sedan den 1 januari

2002, fisk som säljs i detaljhandeln till

konsumenter måste märkas med artens

handelsbeteckning och den produktionsmetod som

använts, dvs. om det är fråga om fångst vid havs-

eller insjöfiske eller vattenbruk samt fångstzon.

Kravet på fångstzon gäller dock inte fisk som

produceras vid vattenbruk. Ursprungsmärkning är

bl.a. en viktig information vad gäller tillämpningen

av kostråden. Utskottet anser att det därför är av

särskild vikt, inte minst med hänsyn tagen till

kostrekommendationer rörande viss insjöfisk och fet

Östersjöfisk, att berörda parter ser till att

systemet med ursprungsmärkning fungerar i praktiken.

Sammantaget innebär det ovan anförda att syftet med

motion 2003/04:MJ16 (s) yrkande 4 får anses i

väsentliga delar tillgodosett. Någon ytterligare

riksdagens åtgärd finner utskottet inte påkallad.

Kustfisket är främst inriktat mot konsumtionsfisk.

Som regeringen anför skall strukturstödet därför i

detta sammanhang syfta till att förverkliga

målsättningen för livsmedelspolitiken och för att

stärka konsumenternas kunskap och inflytande på

fiskets område. Genom strukturstödet har under den

föregående strukturfondsperioden en rad insatser

gjorts. Det har varit fråga om såväl marknadsföring

av fiskets produkter som olika utvecklingsprojekt.

Under den nuvarande strukturfondsperioden fortsätter

detta arbete, bl.a. inom ramen för kollektiva

åtgärder för det småskaliga kust- och insjöfisket, i

detta fall reglerat till fartyg under 12 meters

längd, kollektiva åtgärder som betonar miljö- och

kvalitetsfrågor, åtgärder som stimulerar konsumtion

av produkter från kust- och insjöfisket samt

kollektiva projekt för ökad förädling och

produktutveckling av produkter från det småskaliga

kust- och insjöfisket. Med det anförda avstyrks

motion 2002/03:MJ493 (c) yrkande 5 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

5 Effekter för småföretagare

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (m) om

förbättrade villkor för fiskeföretagen.

Motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till

vad som anförs i propositionen, till nyligen

beslutade ändringar i skattelagstiftningen

och till pågående arbete på fiskepolitikens

och skattepolitikens områden.

Propositionen

Den föreslagna inriktningen på en nationell politik

för kust- och insjöfisket samt vattenbruket har

bl.a. som målsättning att stärka och utveckla dessa

verksamheter inom ramen för en hållbar ekologisk,

ekonomisk och social utveckling. Förändringar och

utveckling av regelverk, förvaltning och

resursfördelning skall enligt regeringen bidra till

detta. Även om definitionen av kust- och insjöfiske

inte begränsas till fartygens storlek och därmed

indirekt till företagens storlek är majoriteten av

berörda företag småföretag. Även vattenbrukssektorn

och fisketurismföretagandet domineras av småföretag.

Förutsättningen för en utveckling av kust- och

insjöfisket samt för fisketurismen är att

beståndssituationen för aktuella fiskarter befinner

sig inom biologiskt säkra gränser grundade på

vetenskaplig rådgivning. Regeringens avsikt att

förbättra forskningen på bestånd av betydelse för

dessa fisken har därmed indirekta positiva effekter

för företagen att kunna bedriva en långsiktigt

hållbar verksamhet.

Avsikten med lokal eller regional förvaltning är

att den lokala förankringen skall fördjupas och att

bl.a. näringens företrädare skall få ökat inflytande

över nyttjandet av resursen. Vidare skall en

fördelning av den nationella kvoten skapa bättre

incitament för yrkesfiskarna själva att förvalta

resursen för ett långsiktigt hållbart fiske

samtidigt som det skapar en ökad möjlighet för

fiskaren att planera framtiden, vilket är positivt

för såväl investeringsviljan som föryngringen inom

kåren.

Denna inriktning av fiskeripolitiken för kust- och

insjöfisket innebär inga regelförändringar som

direkt påverkar småföretagens verksamhet, utan

syftar snarare till att bygga upp en struktur som

långsiktigt gynnar en utveckling av verksamheten.

Det i propositionen som regeringen bedömer kunna få

direkt positiv effekt på företagens administrativa

börda avser fångstrapportering av det småskaliga

kustfisket, vilket i detta fall innebär fartyg under

10 meter. Regeringen gör bedömningen att det finns

möjligheter att utforma denna rapporteringsrutin mer

tidsenlig, snabb och effektiv men ändå enkel genom

att använda modern teknik, t.ex. mobiltelefoner.

Regeringen har därför för avsikt att ge

Fiskeriverket i uppdrag att utveckla ett säkert och

effektivt men samtidigt enkelt system för

fångstrapportering för det småskaliga kustfisket.

Även när det gäller vattenbruket är regeringens

avsikt att underlätta för utvecklingen av

vattenbruksverksamheten i Sverige.

Motionen

I motion 2003/04:MJ14 (m) efterlyses förbättrade

villkor för fiskeföretagen. Enligt motionärerna

saknas i propositionen så gott som helt ett

företagsperspektiv och regeringens syn på företagens

villkor. Företagen betungas av konkurrensnackdelar

i form av reglerna för fåmansbolag,

fastighetsskatten och de skatter som belastar

generationsväxlingar. Omfattande byråkrati, inte

minst en rigid tillämpning av miljöbalken, brist på

riskkapital i synnerhet i glesbygd och den allmänna

ekonomiska politiken utgör enligt motionärerna

ytterligare belastningar för fiskenäringen (yrkande

11).

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför har den föreslagna inriktningen

på en nationell politik för kust- och insjöfisket

samt vattenbruket bl.a. som målsättning att stärka

och utveckla dessa verksamheter inom ramen för en

hållbar ekologisk, ekonomisk och social utveckling.

Förändringar och utveckling av regelverk,

förvaltning och resursfördelning skall bidra till

detta. Även om definitionen av kust- och insjöfiske

inte begränsas till fartygens storlek och därmed

indirekt till företagens storlek är de flesta

berörda företag småföretag. Även vattenbrukssektorn

och fisketurismföretagandet domineras av småföretag,

och av propositionen framgår att regeringens avsikt

är att underlätta även för utvecklingen av

vattenbruksverksamheten i Sverige.

Avsikten med lokal eller regional förvaltning är

att den lokala förankringen skall fördjupas och

näringens företrädare, bland andra, skall få ökat

inflytande över nyttjandet av resursen. Vidare skall

genom en fördelning av den nationella kvoten bättre

incitament skapas för yrkesfiskarna själva att

förvalta resursen för ett långsiktigt hållbart fiske

samtidigt som det skapar en ökad möjlighet för

fiskaren att planera framtiden, vilket enligt

utskottet bedöms som positivt för såväl

investeringsviljan som föryngringen inom kåren.

Denna inriktning av fiskeripolitiken för kust- och

insjöfisket innebär inga regelförändringar som

direkt påverkar småföretagens verksamhet, utan

syftar snarare till att bygga upp en struktur som

långsiktigt gynnar en utveckling av verksamheten. I

likhet med regeringen gör utskottet bedömningen att

det finns möjligheter att utforma det småskaliga

fiskets rutiner för fångstrapportering så att den

blir mer tidsenlig, snabb och effektiv men ändå

enkel genom användande av modern teknik, t.ex.

mobiltelefoner.

Även avseende vattenbruket är regeringens avsikt

att underlätta för utvecklingen av

vattenbruksverksamheten i Sverige.

Av finansplanen för år 2004 (s. 39) framgår att

regeringen strävar efter att skapa skatteregler för

olika former av småföretag och deras ägare som så

långt möjligt är likformiga och enkla. Detta

underlättar exempelvis de övergångar mellan olika

företagsformer som ofta är ett naturligt inslag i

ett företags utveckling av sin verksamhet. I

finansplanen aviseras även en reformering i två steg

av de s.k. 3:12-reglerna på så sätt att den s.k.

klyvningsräntan skall höjas med 2 procentenheter

fr.o.m. inkomståret 2004. Ett andra steg

kompletteras med förslag som skall gälla fr.o.m.

inkomståret 2005. Enligt regeringen är inriktningen

att särskilt de mindre företagen skall få mer

gynnsamma villkor. På sikt beräknas dessa åtgärder

innebära en skattelättnad på 1 miljard kronor. I sin

behandling av proposition 2003/04:17 Lättnader i

3:12-reglerna och i arvs- och gåvoskattereglerna vid

generationsskiften i företag, m.m. tillstyrkte

skatteutskottet regeringens förslag om en höjning av

den s.k. klyvningsräntan vid beskattningen av

delägare i fåmansföretag och en utvidgad tillämpning

av lättnadsreglerna vid gåva av företagsegendom.

Skatteutskottet tillstyrkte även förslaget om

ändrade regler vid värderingen av ersättning som

lämnas i samband med en gåva som tas upp till

reducerat värde (bet. 2003/04:SkU9, rskr.

2003/04:117). Syftet med reglerna är att inkomster

som härrör från delägarnas egna arbetsinsatser i

fåmansbolaget blir beskattade på samma nivå som

andra förvärvsinkomster och inte enbart som

utdelningar och kapitalvinster. Bakgrunden är att

inkomster av eget arbete beläggs med både kommunal

inkomstskatt och progressiv statlig inkomstskatt

medan utdelningar och kapitalvinster beskattas

enligt en proportionell skattesats om 30 %. De s.k.

3:12-reglerna skall alltså hindra att högre

beskattade arbetsinkomster, dvs. sådana som omfattas

av statlig inkomstskatt, omvandlas till lägre

beskattade kapitalinkomster. Systemet innehåller

även särskilda regler för att skattemässigt klyva

inkomsten vid en försäljning av aktier i bolaget

eller av hela bolaget. Upp till ett tak om 200

prisbasbelopp under en femårsperiod beskattas

hälften som kapitalinkomst och hälften som inkomst

av tjänst.

Förenklingsutredningen presenterade förra året

sitt slutbetänkande Ny handelsbolagsbeskattning (SOU

2002:35) med förslag till reformerade regler för

handelsbolag. Betänkandet har remissbehandlats, och

enligt vad utskottet inhämtat kommer regeringen att

ta ställning till utredningens förslag i anslutning

till det fortsatta arbetet med småföretagens

skatteregler.

Med det ovan anförda avstyrker utskottet motion

2003/04:MJ14 (m) yrkande 11 i den mån

motionsyrkandet inte kan anses tillgodosett.

Slutligen gör utskottet samma bedömning som

regeringen även i de avsnitt av propositionen som

inte har behandlats tidigare i detta betänkande.

5 Övriga frågor

Under detta avsnitt behandlar utskottet ett antal

motioner från allmänna motionstiden 2003 och 2004 om

bl.a. den gemensamma fiskepolitiken, torskfiske,

fiske av spökgarn och skador på fiskredskap m.m. av

kemiska stridsmedel.

5.1 EU:s fiskeripolitik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 13 motionsyrkanden (fp,

kd, v, c) om reformering av den gemensamma

fiskeripolitiken med hänvisning till tidigare

ställningstaganden och pågående arbete på

området.

Motionerna

Ett flertal motioner tar upp frågan om en

reformering av EU:s fiskepolitik. Enligt motion

2002/03:MJ315 (fp) bör regeringen verka för en

genomgripande reformering av politiken. Reformen bör

dessutom genomföras snabbt och utformas med ökat

fokus på Östersjön och miljön (yrkande 9). I motion

2002/03:MJ426 (kd) anförs att Sverige bör arbeta

internationellt för bevakning av tillgången till

fiskevatten i Östersjön och ökning av tillgången

till fiskevatten i Nordsjön och Västerhavet (yrkande

1). I motionerna 2002/03:MJ428 (c) och 2003/04:MJ408

(kd) framhålls att EU:s fiskereform bör kompletteras

med tydliga tidtabeller, aktionsplaner samt

sanktionssystem för att minska fiskeflottans

kapacitet (yrkandena 29 respektive 25). Åtgärder

från Sveriges sida för att rädda hotade fiskbestånd

efterlyses i motion 2003/04:MJ408 (kd). Fleråriga

förvaltningsplaner enligt FAO:s Code of Conduct for

Responsibility bör utarbetas som grund för all

förvaltning, och förvaltningsplanerna bör utvecklas

mot flerartsmodeller. EU:s fiskepolitik bör

innehålla en etisk dimension och Sverige måste verka

för att fiskets konsekvenser för lokalbefolkningen

alltid beaktas när EU förhandlar med andra länder

(yrkande 19). En översyn bör göras av EU:s

fiskesubventioner för att åstadkomma en mer

ändamålsenlig fiskepolitik med syftet att uppnå ett

långsiktigt hållbart fiske (yrkande 21). Även i

motion 2003/04:MJ411 (v) begärs en reformering av

den gemensamma fiskepolitiken. Reformeringen bör

syfta till ett hållbart nyttjande av haven, och

bestånden bör förvaltas på en nivå som bättre

motsvarar deras naturliga utbredning. Det är enligt

motionärerna inte relevant att ange fiskekapaciteten

i tonnage och maskinstyrka, och på sikt bör

subventionerna till fiskenäringen avvecklas. Vidare

måste EU verka för regionala förvaltningar i

havsområden där sådana saknas, och miljöhänsyn måste

ingå i detta arbete. Effektiv förvaltning och

hållbar utveckling skall vara vägledande för EU:s

internationella agerande och den vetenskapliga

rådgivningen måste följas. All dumpning av fisk

måste förbjudas och andra former av fiske än

storskaligt fiske bör uppmuntras. Speciella kvoter

för kustfisket bör införas och kontrollverksamheten

förstärkas. Slutligen föreslås att fiskarena skall

ges utbildning i marina ekosystem och

bevarandeåtgärder (yrkande 5). Enligt motion

2003/04:MJ472 (fp) måste en fortsatt reformering

påskyndas och utformas med ökat fokus på Östersjön

och miljön. Motionärerna betonar att det inte är det

traditionella kustfisket som hotar eller t.o.m. har

utplånat fiskbestånden längs de svenska kusterna

utan problemet är det storskaliga industriella

fisket. Det framhålls i motionen som ytterst viktigt

att selektiva redskap och bestämmelser om ändrad

maskstorlek och minsta landningsstorlek för

plattfisk införs på gemenskapsnivå (yrkande 14).

Principen att fastställa fiskekvoterna efter

Internationella havsforskningsrådets (ICS)

rekommendationer bör tillämpas. Detta innebär att

torskfisket måste halveras i Östersjön, medan

fiskeförbud är det enda alternativet i Kattegatt

(yrkande 15).

I motion 2003/04:MJ473 (c) framförs krav på

bindande internationella överenskommelser och ökat

internationellt samarbete för att långsiktigt säkra

fiskbestånden och ett hållbart fiske (yrkande 18).

Man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner

som säkrar beståndens fortlevnad samtidigt som

fisket med anslutande näringar ges möjlighet att

utveckla sin verksamhet (yrkande 19). Åtgärder som

syftar till att förhindra oregistrerat fiske, s.k.

svartfiske, bör stimuleras (yrkande 20). Enligt

motion 2003/04:MJ408 (kd) skall IBSFC följa ICES

rekommendationer med hänsyn tagen till det beräknade

överfisket eller tjuvfisket. Sverige bör bilateralt

och multilateralt aktivt verka för inrättandet av

fler check-points, och regeringen bör snarast i

tilläggsbudgeten för år 2004 återkomma till

riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan

utformas och beräkning av de kostnader detta

innebär. Vidare bör regeringen kräva att ländernas

fiskeflottor inte är överdimensionerade i

förhållande till fastställda fiskekvoter (yrkande

18).

Utskottets ställningstagande

Den gemensamma fiskeripolitiken är en fullt

utvecklad gemenskapspolitik och reglerar samtliga

aspekter på fisket från havet till konsumenten.

Politiken består av tre delar, nämligen

resurspolitik, strukturpolitik och marknadspolitik

samt, i syfte att säkerställa efterlevnaden av

regelverket, ett system för kontroll. Dessutom rör

en del av politiken fiskeavtal med tredje land.

Målet för den gemensamma fiskepolitiken i fråga om

utnyttjandet är enligt artikel 2 i grundförordningen

3760/92 att den gemensamma fiskepolitiken skall

skydda och bevara de levande marina akvatiska

resurser som är tillgängliga och får utnyttjas. Den

gemensamma fiskepolitiken skall se till att dessa

resurser långsiktigt utnyttjas på ett ändamålsenligt

och ansvarsfullt sätt under de ekonomiska och

sociala förhållanden som passar sektorn, varvid

hänsyn skall tas till följderna för det marina

ekosystemet och särskilt till producenternas och

konsumenternas behov. För att nå målet har EU infört

ett gemenskapssystem för styrning av utnyttjandet.

Systemet skall se till att det finna en varaktig

balans mellan resurserna och utnyttjandet av dem

inom de olika fiskeområdena. Enligt den gemensamma

målbestämmelsen har medlemsstaterna en skyldighet

att se till att icke yrkesmässiga verksamheter, som

t.ex. fritidsfiske, inte äventyrar bevarandet och

förvaltningen av de resurser som omfattas av den

gemensamma fiskepolitiken. För att dessa mål skall

kunna uppnås och för att säkerställa att

utnyttjandet sker på ett hållbart sätt anges i

förordningen bl.a. ramar för tillträde samt för

förvaltning och kontroll av fiskeaktiviteterna samt

de medel och förfaranden som krävs. Syftet med

fiskepolitiken är att säkra en ansvarsfull

förvaltning av bestånden främst genom förbättrad

övervakning och kontroll, användning av mer

selektiva redskap samt minskning av bifångst och

kasserad fångst. Vidare skall produktionshöjande

subventioner reduceras för att uppnå en bättre

balans mellan fiskekapacitet och långsiktigt

hållbart nyttjande av fiskeresurserna. Som utskottet

vid flera tidigare tillfällen och senast våren 2002

har framhållit skall målsättningen för den

gemensamma fiskepolitiken vara att den bedrivs på

ett långsiktigt hållbart sätt. Den framtida

fiskepolitiken bör därför utvecklas så att den

bättre bidrar till detta mål. Arbetet måste utgå

från vetenskapliga bedömningar av bestånden och

fiskemöjligheterna. Vidare skall

försiktighetsprincipen tillämpas och miljöaspekterna

beaktas (skr. 2001/02:152, bet. 2001/02:MJU23, rskr.

2001/02:321).

I den nu aktuella propositionen framhåller

regeringen att Sverige skall vara ett föregångsland

i omställningen till hållbar utveckling. Sveriges

position är att gemenskapens fiske, i enlighet med

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen, bör

förvaltas på ett långsiktigt hållbart sätt så att de

nyttjade bestånden befinner sig inom säkra

biologiska gränser.

En överkapacitet i gemenskapens fiskeflotta och

alltfler bestånd som befinner sig utanför biologiskt

säkra gränser visar på att den fiskeripolitik som

förts inte har uppfyllt målen om ett långsiktigt

hållbart fiske. I december 2002 fattade EU:s

fiskeministrar därför beslut om förändringar av den

gemensamma fiskeripolitiken. Det nya regelverket

trädde i kraft den 1 januari 2003 och understryker

att den gemensamma fiskeripolitiken skall baseras på

försiktighetsprincipen och ekosystemansatsen. Ett av

de viktigaste verktygen för en sådan långsiktig

fiskeriförvaltning är att fleråriga

förvaltningsplaner upprättas för så många bestånd

som möjligt. De bestånd som befinner sig utanför

biologiskt säkra gränser skall prioriteras i

arbetet. Vidare skall fiskeflottans kapacitet

begränsas genom att nationella maximala nivåer för

kapaciteten fastställts fr.o.m. år 2003, vilka

successivt minskar utifrån olika kriterier. I övrigt

skall fiskeflottans storlek administreras

nationellt, vilket medför ett enklare system för en

bättre anpassning av fiskeflottans storlek till

resurstillgången och möjlighet till ökad regional

hänsyn. En implementering av dessa

förvaltningsverktyg skapar enligt utskottets mening

förutsättningar för att i framtiden uppnå ett

hållbart fiske.

Även om gemenskapen har exklusiv kompetens inom

fiskeripolitiken har det nya regelverket delvis ökat

medlemsstatens handlingsutrymme, särskilt avseende

fiskeflottans utveckling. Insjöfisket regleras även

fortsättningsvis helt nationellt.

Det bör tilläggas att regeringen vid varje årlig

förhandling inom IBSFC (Fiskerikommissionen för

Östersjön) driver frågan om efterföljd av ICES

(Internationella havsforskningsrådet)

rekommendationer. Eftersom det rör sig om

internationella förhandlingar kan dock andra parter

ha andra utgångspunkter, vilket gör att

kompromisslösningar ofta nås.

Som utskottet anfört tidigare i betänkandet har

regleringen av fiskeflottans storlek, mätt i

kapacitet, överlämnats till medlemsstaten och

begränsas endast av en fastställd maximal kapacitet

som inte får överskridas och av minimikrav på hur

stor kapacitet som skall föras ut ur flottan då ny

kapacitet förs in. Sverige kan därmed anpassa sitt

regelverk i fråga om krav på utförsel av fartyg till

de varierande förhållanden som råder i olika

regioner och fisken. Möjligheterna till

begränsningar i fiskets bedrivande utifrån art och

geografiskt område samt kraven på in- och utförsel

av fartyg i fiskeflottan skall användas som mer

aktiva förvaltningsinstrument.

Enligt utskottets mening sammanfaller de

synpunkter som redovisats i motionerna i allt

väsentligt med de nu angivna målsättningarna för de

svenska prioriteringarna för den gemensamma

fiskepolitiken. Utskottet finner mot bakgrund av det

anförda att riksdagen inte bör vidta några åtgärder

med anledning av motionerna 2002/03:MJ315 (fp)

yrkande 9, 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 1,

2002/03:MJ428 (c) yrkande 29, 2003/04:MJ408 (kd)

yrkandena 18, 19, 21 och 25, 2003/04:MJ411 (v)

yrkande 5, 2003/04:MJ472 (fp) yrkandena 14 och 15

samt 2003/04:MJ473 (c) yrkandena 18–20. Motionerna

avstyrks i berörda delar.

5.2 Torskfisket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 12 motionsyrkanden (m,

kd, v, c) om åtgärder för att säkra ett

långsiktigt hållbart torskfiske.

Motionsyrkandena avstyrks med hänvisning till

tidigare uttalanden och till pågående och

aviserade åtgärder på området.

Vidare avstyrker utskottet 16 motionsyrkanden

(m, fp, kd, v, c) från allmänna motionstiden

2002. Motionärerna motsatte sig införande av

det då aktuella beslutet om ett ensidigt

svenskt stopp för torskfiske.

Motionerna

För att säkra ett långsiktigt och hållbart fiske

framhålls i motion 2002/03:MJ361 (kd) att man främst

måste komma till rätta med det omfattande

”fuskfisket” av torsk i framför allt Östersjön.

Gemensamma strategier för länderna kring

fiskevattnen bör utarbetas. Betydligt hårdare

kontroller och mer kännbara sanktioner bör införas

för samtliga berörda länders flottor och även för

det kustnära fisket. Resurserna till sjöbevakningen

bör ökas.

Enligt motion 2002/03:MJ203 (m) bör i kommande

förhandlingar beslutas att utbytet av torsk mellan

de berörda länderna, dvs. de länder som fiskar i de

traditionella svenska fiskeplatserna i södra

Östersjön, skall upphöra (yrkande 2). Antalet båtar

från tredje land som tillåts fiska på svenskt vatten

bör reduceras kraftigt (yrkande 3) och övervakningen

av fisket i de aktuella områdena förbättras (yrkande

4). I stället för ett ensidigt torskfiskestopp bör

regeringen enligt motion 2002/03:MJ269 (m) snarast

presentera en alternativ strategi som syftar till

att säkerställa förutsättningarna för ett

långsiktigt hållbart torskfiske (yrkande 6 delvis).

Alternativa åtgärder för ett långsiktigt hållbart

torskfiske begärs även i motion 2002/03:MJ300 (kd)

yrkande 2. Enligt motion 2002/03:MJ359 (kd) bör

Sverige, i stället för att införa torskfiskestopp,

gå i spetsen för en effektiv och sund förvaltning av

torsken i såväl Östersjön som Västerhavet. För att

målet om ett långsiktigt hållbart fiske skall kunna

uppnås framhålls i motion 2002/03:MJ426 (kd) som

viktigt att det nationella och internationella

arbetet med att utveckla de olika former av

begränsningar som har införts eller är på väg att

införas för torskfisket i Östersjön kan fortsätta

(yrkande 3 delvis). Det behövs ökade och effektivare

kontroller av att tilldelade fiskekvoter iakttas.

Regeringen bör senast i tilläggsbudgeten i

vårpropositionen år 2003 återkomma till riksdagen

med förslag om hur en sådan skärpning kan utformas

och vilka kostnader detta kommer att innebära

(yrkande 4). När det gäller torskfisket i Östersjön

bör enligt motion 2002/03:MJ432 (kd) arbetet

fortsätta med utveckling av olika begränsningar,

t.ex. utflyttning av trålgränser, ökad maskstorlek,

höjt minimimått på fångad torsk, utökat antal

fredningsområden och längre fiskeuppehåll.

Bifångster och garnmängd bör begränsas och

kontrollverksamheten utökas (yrkande 8). I motion

2002/03:MJ440 (v) begärs att regeringen får i

uppdrag att vidta åtgärder för att säkra ett

långsiktigt hållbart torskfiske i Östersjön (yrkande

2). Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) bör inom EU

minimimåttet för den torsk som får fångas ökas till

minst 40 cm (yrkande 27). I motion 2002/03:MJ486 (s)

begärs totalstopp för torskfisket för alla länder,

utvecklande av förvaltningsplaner och förnyelse av

fiskeflottan. Fisket bör göras mer lockande för

ungdomar och åtgärder som underlättar för

beredningsindustrin, transportsektorn,

varvsindustrin och turismen bör vidtas. Vidare bör

åtgärder vidtas även för främjandet av en levande

kust- och skärgårdsmiljö, och samarbetet med

Östersjöländerna på miljöområdet bör förstärkas.

I motion 2003/04:MJ433 (c) behandlas frågan om

ensidiga beslut på fiskeområdet och framställs krav

på internationella överenskommelser. Motionärerna

anför att beslutet om fiskestopp för allt rovfiske

efter torsk saknar respekt för det svenska fiskets

förutsättningar och relation till internationella

överenskommelser och samarbete. Regeringens politik

kommer att fortsatt påverka yrkesfisket negativt

(yrkande 1).

I ett flertal motioner från allmänna motionstiden

2002 framförs krav på att det då aktuella ensidiga

svenska torskfiskestoppet inte skulle införas.

Sådana yrkanden framförs i motionerna

2002/03:MJ201 (c), 2002/03:MJ202 (m) yrkande 2,

2002/03:MJ203 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ238 (c),

2002/03: MJ257 (kd), 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6

delvis, 2002/03:MJ282 (m) yrkandena 1 och 3,

2002/03:MJ300 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ320 (fp),

2002/03:MJ328 (kd), 2002/03:MJ342 (m), 2002/03:MJ395

(c), 2002/03: MJ426 (kd) yrkande 3 delvis,

2002/03:MJ440 (v) yrkande 1 och 2002/03: MJ493 (c)

yrkande 2.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför i propositionen kan arbetet med

utveckling av tekniska åtgärder bedrivas såväl

nationellt som internationellt. Regeringen har

tidigare varit pådrivande för den internationella

utvecklingen där exempelvis den mer selektiva

torsktrålmodellen BACOMA (Baltic Cod Management)

numera har införts som enda tillåtna inom EU:s

vatten i Östersjön. Genom denna trålmodell har

fångsterna av småtorsk minskat avsevärt, och torsken

får därmed möjlighet att leka innan den fångas. I

syfte att skapa fiskeregler på EU-nivå som stöder

svenska nationella mål och förvaltningsverktyg

uttalar regeringen i propositionen sin avsikt att

fortsatt driva på utvecklingen av de

rådsförordningar (88/98 och 850/98) som innehåller

bestämmelser om tekniska åtgärder.

En viktig förutsättning för det internationella

arbetet är givetvis motsvarande utveckling på

nationell nivå. Utskottet har tidigare i detta

betänkande anslutit sig till regeringens uppfattning

att tekniska åtgärder, såsom reglering av

fiskeredskap och fiskemetoder, tillfälliga stopp

samt fredade områden, bör användas mer aktivt för

att uppnå ett långsiktigt hållbart fiske och för att

skapa ändamålsenliga regleringar anpassade efter

regionala och lokala förhållanden och till stöd för

kust- och insjöfisket samt fritidsfisket. Val av

skyddsinstrument måste göras från fall till fall

beroende på fiskemönster, hotbild och naturvärden,

och berörda intressenter bör genom kontinuerligt

informationsutbyte ges möjlighet att lämna

synpunkter och förslag på tekniska åtgärder.

De viktigaste tekniska åtgärderna tillämpas

vanligen i särskilda geografiska områden och

omfattar bl.a. minsta maskstorlek, användning av mer

selektiva redskap såsom trålmodeller med s.k.

flyktpaneler som minskar fångster av bl.a. ungfisk.

Åtgärder såsom förbud mot fiske i vissa områden och

under vissa perioder, s.k. fredade områden, kan även

syfta till att skydda ung eller lekande fisk.

Därutöver finns bestämmelser om minsta

landningsstorlek för fisk och skaldjur samt

begränsningar av bifångst. Det finns dock få, om ens

några, generella eller optimala lösningar för

tekniska åtgärder. Som utskottet har uttalat

tidigare i betänkandet är det därför angeläget att

valet av åtgärd väljs mot bakgrund av det aktuella

syftet. Sektorsansvar, regional förankring samt ökad

delaktighet och en utvecklad dialog med berörda

intressenter är viktiga vid valen av åtgärder liksom

samverkan mellan myndigheter och lokala fiskare samt

övriga berörda. Det bör enligt utskottets mening

även fortsättningsvis ankomma på Fiskeriverket att

komplettera med bestämmelser på nationell nivå och

vara pådrivande i den nationella utvecklingen inom

området.

När det gäller torskbestånden har utskottet

inhämtat att Fiskeriverket för närvarande driver sex

projekt som bl.a. avser torskens lekplatser vid den

svenska västkusten, transportmekanismer hos

torsklarver men även larver av andra kommersiella

arter, vandringsmönster hos torsk längs den svenska

västkusten, referensvärden och nuvarande status för

biologisk mångfald.

Som utskottet tidigare anfört kan, utifrån vad som

bedöms vara lämpligast i det enskilda fallet,

områdesskydd genomföras med fiskerilagstiftningen

eller med miljölagstiftningen som grund.

Fiskeriverket och Naturvårdsverket har fått i

uppdrag att utreda möjligheterna att fram till år

2010 införa fiskeförbud i skyddat marint område.

Detta arbete pågår genom att kriterier och

strategier för skydd av marina områden utarbetas,

att den biologiska mångfalden i marina reservat med

eller utan fiskeförbud följs upp samt att

utsjöområden med skyddsvärda miljöer och arter

kartläggs och samverkansformer med berörda parter

utvecklas. Trots att bevarandet av särskilt

skyddsvärda marina miljöer har gått framåt i och med

arbetet med Natura 2000, anser utskottet att arbetet

måste påskyndas och prioriteras av myndigheterna så

att det uppsatta miljömålet kan uppnås till år 2005.

I sammanhanget vill utskottet erinra om

Havsmiljökommissionens nyligen framlagda förslag som

innebär att hela Östersjön delas in i zoner där

olika former av nyttjande tillåts (SOU 2003:72).

Bland annat föreslås en kärna av marina

skyddsområden där uttag av resurser inte skall ske,

dvs. områden med fiskeförbud skall inrättas, samt

ett större system av skyddade områden där vissa

typer av brukande kan tillåtas.

Havsmiljökommissionens förslag behandlas nu i

Regeringskansliet, och regeringen uttalar i

propositionen sin avsikt att återkomma i frågan.

Utskottet har vidare inhämtat att Naturvårdsverket

och Fiskeriverket på regeringens uppdrag nyligen har

utrett möjligheten att införa fiskestopp i vissa

skyddade marina områden. Verken föreslår bl.a. att

ett eller flera av områdena Fladen, Gullmarsfjorden,

Lilla Middelgrund, Orust/Tjörn, Torhamn,

Askö/Hartsö, Kvädöfjärden och

Salvorev–Kopparstenarna avsätts som

fiskfredningsområden. I propositionen uttalar

regeringen sin avsikt att under år 2005 lägga fram

förslag med anledning av Havsmiljökommissionens

betänkande, vilket enligt regeringen kommer att ske

dels i miljömålspropositionen, dels i en skrivelse

om en nationell strategi för en hållbar havsmiljö.

Fiskeriverket har i uppdrag att bedöma

omfattningen av orapporterat fiske och illegal

hantering av fisk samt mot den bakgrunden belysa

betydelsen för bl.a. kvaliteten i de vetenskapliga

uppskattningarna av fiskbestånden. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 1 juni 2004.

Verket har vidare i regleringsbrevet för år 2004

fått regeringens uppdrag att senast den 1 juli 2004

redovisa en analys av fiskerikontrollen i Östersjön

inklusive en bedömning av vilka åtgärder på EU-nivå

som skulle kunna initieras i syfte att förbättra

bevarandet av fiskbestånden. Det bör framhållas att

Sverige verkar vidare för att inom ramen för

Östersjörådet anordna ett ministermöte på miljöns

och jordbrukets områden i oktober 2004. På förslag

från Sverige föreslås att mötet skall diskutera

fiskerikontrollen i Östersjön. Ärendet bereds för

närvarande i Regeringskansliet. Det bör även påpekas

att länderna inom EU i enlighet med förordning

2847/1993 artikel 23 har reglerat frågan om

sanktioner vid överskridande av ländernas TAC:er

genom avdrag på nästa års TAC.

Utskottet vill även erinra om att Kustbevakningen

i samband med propositionen Svenska miljömål –

delmål och åtgärdsstrategier (2000/01:130 bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36) har tilldelats

ytterligare medel för ökade övervakningsinsatser och

satellitspaning till havs för att spåra olje- och

kemikalieutsläpp. Detta kan även medverka till en

förbättrad fiskerikontroll. I budgetpropositionen

för år 2004 har anslaget till Kustbevakningen fått

en överföring från utgiftsområde 20, vilket innebär

att anslaget 34:3 Åtgärder för biologisk mångfald

har ökats med 49,3 miljoner kronor för finansiering

av den ökade miljöövervakningen. Det bör även

framhållas att, genom de ändringar i fiskelagen

(1993:787) som trädde i kraft den 1 juli 2003,

påföljderna för enskilda för överträdelser på

fiskeområdet har skärpts betydligt (prop.

2002/03:41, bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173).

När det gäller åtgärder mot bifångster framgår av

budgetpropositionen för år 2004, utgiftsområde 20,

att vissa åtgärder har vidtagits för att komma till

rätta med bifångsterna inom fisket och för att få

till stånd ett uthålligare fiske, men att

ytterligare åtgärder krävs. Under år 2002

intensifierades arbetet med att utveckla

fiskeredskap som är selektiva för den art som

fiskas. Vidare har kommissionen nyligen lagt fram

ett förslag som innebär utfasning av drivgarnen i

Östersjön, med totalförbud för användningen av

drivgarn efter den 1 januari 2007. Bakgrunden är att

det förekommer bifångster av tumlare i detta fiske.

Från svensk sida verkar man för att bifångsterna av

marina däggdjur skall minska så att bestånden kan

restaureras. Förslaget kommer att få stor betydelse

för bl.a. laxfisket i Östersjön med stora effekter

för flertalet länder runt Östersjön. Frågan har

diskuteras vidare i fiskerådet under våren 2004 och,

som utskottet redogjort för tidigare i betänkandet,

beslöt EU:s fiskeministrar nyligen om åtgärder för

att skydda småvalar. För svenska förhållanden

handlar det framför allt om tumlare i Östersjön och

Västerhavet. Ministerrådets beslut innebär att

drivgarn, efter en utfasningsperiod, kommer att

förbjudas helt i Östersjön från år 2008. Utfasningen

börjar dock redan år 2005, då 60 % av fiskeflottan

skall ha upphört med denna fiskemetod. Drivgarn som

i dag får vara upp till 21 kilometer långa används

framför allt vid laxfiske i Östersjön. Vidare

innebär beslutet att ljudskrämmare kommer att bli

obligatoriskt vid fiske med bottengarn och

insnärjningsgarn i ICES-område 24 för fiskefartyg

över 12 meter samt vid fiske med bottensatta nät i

Nordsjön och egentliga Östersjön. Vidare skall

större fiskefartyg över 15 meter ha observatör

ombord vid vissa fisken i Östersjön, Nordsjön,

Skagerrak och Kattegatt, t.ex. pelagisk trålning och

fiske med bottensatta nät.

Sammantaget innebär det ovan anförda att utskottet

finner syftet med motionerna 2002/03:MJ203 (m)

yrkandena 2–4, 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6 delvis,

2002/03:MJ300 (kd) yrkande 2, 2002/03:MJ359 (kd),

2002/03:MJ361 (kd), 2002/03:MJ426 (kd) yrkandena 3

delvis och 4, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 27,

2002/03:MJ432 (kd) yrkande 8, 2002/03:MJ440 (v)

yrkande 2 och 2003/04:MJ433 (c) yrkande 1 i allt

väsentligt tillgodosett. Motionerna i dessa delar

bör inte medföra någon ytterligare riksdagens

åtgärd.

Med det ovan anförda och med vad utskottet i

tillämpliga delar anfört tidigare i detta betänkande

avstyrks motion 2002/03:MJ486 (s) om totalstopp för

torskfisket i alla länder i den mån motionen inte

kan anses tillgodosedd.

Ensidigt svenskt torskfiskestopp

Mot bakgrund av den allvarliga situationen för

torskbestånden i Västerhavet och Östersjön beslutade

regeringen i samråd med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna att unilateralt stoppa det

svenska torskfisket. Kommissionen gjorde emellertid

bedömningen att förslaget inte var förenligt med

målen för den gemensamma fiskeripolitiken och

diskriminerande mot de svenska fiskarna, varför det

föreslagna stoppet inte godkändes. En nationell

arbetsgrupp tillsattes i syfte att utarbeta förslag

till alternativa tekniska åtgärder för torskfisket.

Fiskeriverket deltog i arbetsgruppen som

avrapporterade sitt arbete i början av maj 2003.

Kommissionen delade den svenska uppfattningen att

åtgärder behövde vidtas för att säkra återväxten av

torskbestånden i Östersjön. På grund av stora

bifångster av torsk under minimimåttet på 38 cm

beslöt kommissionen att som en nödåtgärd stoppa allt

trålfiske efter torsk från den 15 april till den 31

maj. Det extra stoppet för trålfisket var en

tillfällig lösning inom gemenskapen. Eftersom

BACOMA-trålen med 120 mm maska i den s.k.

selektionspanelen var för selektiv fiskades i

stället med den mindre selektiva traditionella

diagonalmaskan. Detta resulterade i stora fångster

av ungtorsk mindre än minimimåttet, och syftet med

beslutet var att komma till rätta med detta problem.

Det bör tilläggas att ministerrådet under slutet av

år 2003 beslutade om en återhämtningsplan för

torskbestånden i Västerhavet. För Östersjön fanns

sedan år 2002 en sådan återhämtningsplan.

Med det anförda anser utskottet att motionerna

2002/03:MJ201 (c), 2002/03:MJ202 (m) yrkande 2,

2002/03:MJ203 (m) yrkande 1, 2002/03: MJ238 (c),

2002/03:MJ257 (kd), 2002/03:MJ269 (m) yrkande 6

delvis, 2002/03:MJ282 (m) yrkandena 1 och 3,

2002/03:MJ300 (kd) yrkande 1, 2002/03:MJ320 (fp),

2002/03:MJ328 (kd), 2002/03:MJ342 (m), 2002/03:

MJ395 (c), 2002/03MJ426 (kd) yrkande 3 delvis,

2002/03:MJ440 (v) yrkande 1 och 2002/03:MJ493 (c)

yrkande 2 bör lämnas utan åtgärd från riksdagens

sida.

5.3 Reglering av visst fiske m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sex motionsyrkanden (s,

fp, kd) om s.k. spökgarn, dumpat militärt

material, ändrade regler för strömmings- och

sillfisket och Fiskeriverkets dubbla roller.

Yrkandena avstyrks med hänvisning till bl.a.

tidigare ställningstaganden och pågående

arbete på områdena.

Motionerna

Fiske av s.k. spökgarn behandlas i motionerna

2002/03:MJ426 (kd) och 2003/04:MJ408 (kd) yrkandena

6 respektive 27. Motionärerna anser att fiskare bör

ha möjlighet att mot statlig ersättning fiska upp

dessa garn. Enligt motionerna 2002/03:MJ426 (kd)

yrkande 14 och 2003/04:MJ408 (kd) yrkande 32 bör en

ny granskning göras av skyddet för fiskare vid

olyckor med kemiska stridsmedel. Nya diskussioner

bör inledas mellan staten och fiskarna, och

ersättning bör kunna utgå för förlorad fångst och

för skador på fiskeredskap och annan materiel.

Motion 2002/03:MJ482 (s) tar upp frågan om ändrade

regler för strömmings- och sillfisket i Östersjön

och Bottenhavet. Motionären anser att regeringen bör

ompröva den decenniegamla överenskommelsen med

Finland om det industriella småmaskiga

industrifisket på strömming och sill.

I motion 2003/04:MJ329 (fp) begärs en utredning av

Fiskeriverkets dubbla roller. Verksamhetsgrenen

Fiskenäring bör finnas kvar under

Jordbruksdepartementet medan verksamhetsgrenen

Fiskeresurser bör föras över till

Miljödepartementet.

Utskottets ställningstagande

Frågor om s.k. spökgarn har vid flera tidigare

tillfällen och senast våren 2002 varit föremål för

utskottets behandling (bet. 2001/02:MJU23).

Utskottet delade då motionärernas uppfattning att

dessa garn utgör ett stort problem som behöver

åtgärdas och betonade att undersökningar har visat

att gamla förlorade torskgarn är ett större problem

än man tidigare trott. Garnen fångar fortfarande

torsk, liten som stor, under långa tider, och även

om det i dag inte går att uppskatta hur mycket fisk

som går förlorad, är detta enligt utskottets mening

ett oacceptabelt slöseri. Enligt det

tiopunktersprogram som regeringen presenterade våren

2002 skulle en handlingsplan för att få bort

spökgarn i de svenska vattnen genomföras snarast.

Utskottet redogjorde våren 2002 för ett EU-projekt

där man draggat efter spökgarn i Östersjön som just

hade avslutats. Efter utvärdering av projektet kan

behovet av beslut om eventuella åtgärder bedömas.

Utskottet har vidare inhämtat att försök med

upptagning av spökgarn för närvarande bedrivs

genom Fiskeriverkets Havsfiskelaboratorium i

Lysekil. Med det anförda föreslår utskottet att

motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 6 och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 27 lämnas utan riksdagens

vidare åtgärd.

En ny uppdaterad utgåva av den år 1994

presenterade informationsbroschyren Senapsgas till

sjöss som har utarbetats av Kustbevakningen och

Naturvårdsverket i samarbete med ett antal

myndigheter avser skyddet för fiskarena och sprids

genom deras organisationer utgavs för drygt ett år

sedan. När det gäller yrkesfiskarnas kostnader för

miljörelaterade driftstörningar har utskottet vid

flera tidigare tillfällen och senast våren 2002

tagit ställning till liknande motioner som de nu

aktuella. Utskottet konstaterade då att staten

ersätter en stor del av kostnaderna såsom eskort

till hamn, ersättning för saneringskostnader och

arbetslöshetsersättning under den tid saneringen

pågår. I fråga om personskador erbjuder Sveriges

Fiskares Riksförbund sina medlemmar en kollektiv

försäkring. År 1996 presenterade Statskontoret på

regeringens uppdrag i rapporten Ersättningssystem

för fiskare vid fångst av militärt och miljöfarligt

kemiskt material (1996:26) ett system för ersättning

vid skador på fiskefartyg och fiskeredskap till

följd av dumpade kemiska stridsmedel. I rapporten

belystes särskilt formerna för finansiering av ett

ersättningssystem där Statskontoret föreslår en

kombination av privata försäkringar och en statlig

försäkring uppbyggd med anslagsmedel. Enligt

utskottets mening talade flera skäl för en ny

granskning av skyddet för fiskare vid olyckor med

kemiska stridsmedel. Även om staten till stor del

ersätter kostnader på grund av skador på fiskefartyg

och fiskeredskap till följd av dumpade kemiska

stridsmedel fann utskottet att skyddet för

yrkesfiskarna inte var fullgott. Mot den bakgrunden

föreslog utskottet ett tillkännagivande av innebörd

att regeringen bör genomföra en översyn av

ifrågavarande ersättningssystem. Riksdagen beslutade

i enlighet med utskottets förslag (bet.

2001/02:MJU23, rskr. 2001/02:321). Utskottet har nu

inhämtat att Fiskeriverket den 15 oktober 2003 för

regeringen redovisade en översyn av

ersättningssystem för kostnader i samband med skador

på fiskefartyg till följd av dumpat kemiskt militärt

material eller miljöfarliga kemiska ämnen.

Fiskeriverkets förslag bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Därmed anser utskottet att

motionerna 2002/03:MJ426 (kd) yrkande 14 och

2003/04:MJ408 (kd) yrkande 32 bör lämnas utan

riksdagens åtgärd.

Med anledning av motion 2002/03:MJ482 (s) om

ändrade regler för strömmings- och sillfisket i

Östersjön och Bottenhavet vill utskottet erinra om

att, i syfte att stärka bestånden för sill, kvoterna

har sänkts inom IBSFC, dvs. Fiskerikommissionen för

Östersjön. Därmed bör motionen lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Våren 2003 hade utskottet att ta ställning till en

motion av samma innebörd som motion 2003/04:MJ329

(fp). Utskottet betonade då att vissa bestämmelser

om ansvarsfördelningen mellan riksdagen och

regeringen har ansetts av så grundläggande

principiell karaktär att de har fått sin plats i

regeringsformen (RF). Hit hör t.ex. reglerna om den

institutionella ramen för regeringsarbetet och om

förfarandet i regeringsärenden. Enligt 7 kap. 1 § RF

fördelar regeringen ärendena mellan departementen.

Detaljfördelningen anges av regeringen i

instruktionen för Regeringskansliet (1996:1515), och

av förarbetena framgår att detta är regeringens

exklusiva kompetensområde. Enligt utskottets mening

är det således en självklar princip att riksdagen

inte skall göra uttalanden i en fråga som gäller

regeringens interna arbetsfördelning; lika

självklart är att regeringen aldrig framlägger

förslag till riksdagen om t.ex. ärendefördelningen

mellan utskotten. Det kan tilläggas att

Fiskeriverkets verksamhet regleras i verkets

instruktion (1996:145) som utfärdas av regeringen.

Med dessa uttalanden avstyrktes den då aktuella

motionen (bet. 2002/03:MJU16, rskr. 2002/03:173).

Utskottet, vars ställningstagande kvarstår,

avstyrker på samma grund motion 2003/04:MJ329 (fp).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Mål och inriktning för en nationell politik

för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket (punkt 1)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens proposition

2003/04:51. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ14 yrkande 1 och avslår motionerna

2003/04:MJ17 yrkande 1 och 2003/04:MJ21 yrkande 1.

Ställningstagande

I propositionen beskriver regeringen de mål som

föreslås gälla för fiske och vattenbruk. De fyra mål

som anges i propositionen är enligt vår mening

mycket generellt formulerade och närmast självklara

och behövs därför inte. Vi anser således att

propositionen bör avslås.

2. Mål och inriktning för en nationell politik

för kust- och insjöfisket samt för

fritidsfisket och vattenbruket (punkt 1)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens proposition

2003/04:51. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:MJ17 yrkande 1 och 2003/04:MJ21 yrkande 1

och avslår motion 2003/04:MJ14 yrkande 1.

Ställningstagande

Regeringens avsikt med den nu aktuella propositionen

är att lägga fast långsiktiga riktlinjer för en

nationell politik för kust- och insjöfisket samt för

vattenbruket. Det är en angelägen uppgift att stärka

och utveckla kust- och insjöfisket liksom

vattenbruket på ett långsiktigt och hållbart sätt

och inom ramen för en ekologiskt hållbar utveckling.

Härigenom kan ekonomiskt lönsamma förutsättningar

tillskapas för yrkesutövarna utifrån de svenska

miljömålen och en utveckling av svensk landsbygd i

berörda områden och inte minst på de svenska väst-

och ostkusterna komma till stånd. Propositionens

syfte och målformulering är vällovliga men med de

förslagna åtgärderna kommer den angivna

målsättningen inte att kunna uppfyllas. Mot denna

bakgrund anser jag att propositionen bör avslås.

3. Åtgärder för en långsiktigt positiv

utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 12 och avslår motionerna

2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,

2003/04:MJ17 yrkande 2 och 2003/04:MJ20 yrkande 1.

Ställningstagande

I motion 2003/04:MJ19 påtalas behovet av en

nationell och en europeisk marin strategi.

Nationellt måste de mest angelägna delarna i en

marin strategi sjösättas snarast, och strategin bör

även omfatta vissa förslag från propositionen.

Härigenom, och genom ett snabbt genomförande av

lokal eller regional samförvaltning, bör Sverige bli

ledande och pådrivande i arbetet med att utveckla

EU:s marina strategi. Detta bör ges regeringen till

känna.

4. Åtgärder för en långsiktigt positiv

utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 1 och avslår motionerna

2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,

2003/04:MJ17 yrkande 2 och 2003/04:MJ19 yrkande 12.

Ställningstagande

Propositionen saknar så gott som fullständigt

konkreta förslag för riksdagen att ta ställning

till. Dokumentet är snarast att betrakta som en

skrivelse och borde därmed behandlas som en sådan.

Regeringen bör därför snarast återkomma med konkreta

förslag inom de områden som behandlas i

propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Åtgärder för en långsiktigt positiv

utveckling av yrkesfisket m.m. (punkt 2)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ17 yrkande 2 och avslår motionerna

2002/03:MJ428 yrkande 28, 2002/03:MJ493 yrkande 1,

2003/04:MJ19 yrkande 12 och 2003/04:MJ20 yrkande 1.

Ställningstagande

Riksdagen bör begära konkreta förslag till åtgärder

som långsiktigt stärker yrkesfiskets utveckling och

uppfyller de i propositionen uppställda långsiktiga

målen för kust- och insjöfisket samt vattenbruk. Som

exempel på förhållanden som bör beaktas kan nämnas

svensk fiskepolitiks ensidiga beslut och relation

till internationella överenskommelser, avvägningen

mellan det kustnära yrkesfisket och havsbaserade

vindkraftverk samt yrkesfiskarnas sakägarstatus.

Vidare är det nödvändigt att ett samrådsorgan

etableras med Fiskeriverket, fiskenäringen och

forskarna. Det behövs även svensk medfinansiering av

en nationell yrkesfiskeutbildning, ökade anslag till

forskning och utveckling av fångstmetoder och nya

produkter samt införande av yrkesfiskeavdrag.

Regeringen bör återkomma med förslag om en ny

politik för kust- och insjöfiske samt vattenbruk.

Förslaget bör innehålla konkreta åtgärder i enlighet

med det ovan anförda samt förslag om ekonomiska

resurser, vilket saknas i den nu aktuella

propositionen. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Ett långsiktigt hållbart fiske (punkt 3)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och avslår

motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 5 och 2003/04:MJ334

yrkande 10.

Ställningstagande

I syfte att åstadkomma ett hållbart fiske bör

fångstmängderna anpassas till vad som är biologiskt

och ekologiskt hållbart och krafttag tas mot

överfisket. Försiktighetsprincipen skall gälla, och

Sverige bör tillsammans med övriga Östersjöländer

besluta att stänga ute fiskare från länder som i dag

genom sitt EU-medlemskap har tillgång till

Östersjön. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Ett långsiktigt hållbart fiske (punkt 3)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ334 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:MJ315 yrkande 5 och 2003/04:MJ408 yrkande 17

delvis.

Ställningstagande

Högre kvalitet på den biologiska rådgivningen,

fiskekvoter baserade på vetenskapliga rön, höjda

minimimått för fisken och för torsken till minst 45

cm, sommarstopp för hotade fiskarter och förbättrade

redskap är åtgärder som är nödvändiga för att

fiskbestånden i Östersjön skall kunna säkerställas.

Vidare bör det småskaliga fisket främjas, EU:s

fiskereform kompletteras med avskaffande av

subventionerna till nya högeffektiva fiskefartyg,

tydliga tidtabeller upprättas för att minska

fiskeflottans kapacitet och ett fungerande

sanktionssystem införas. Detta bör ges regeringen

till känna.

8. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8 och avslår

motionerna 2002/03:MJ484, 2003/04:MJ16 yrkande 2,

2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ20 yrkande

2, 2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ14 bör regeringen

återkomma med förslag om olika gruppers tillträde

till fiskeresursen och om fördelning av kvoterade

fiskbestånd. Förslaget bör även innebära att

fiskerätten återförs till ägarna i de stora

insjöarna och i södra Östersjön om dessa bildar

fiskevårdsområden. Detta bör ges regeringen till

känna.

9. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkandena 1 och 2 och avslår motionerna

2002/03:MJ484, 2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8,

2003/04:

MJ16 yrkande 2, 2003/04:MJ20 yrkande 2,

2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.

Ställningstagande

Begränsningar av tillträdet till fiskeresursen bör

enligt vår mening användas som ett aktivt

förvaltningsinstrument för att åstadkomma god

fiskevård. Yrkesfisket och annan fiskeanknuten

yrkesmässig verksamhet bör ges goda förutsättningar

i kustzonen och de stora sjöarna, och åtgärder

avseende tillträdet till fiskeresurserna bör så

långt möjligt vidtas inom ramen för eller i

kombination med lokal eller regional förvaltning.

Detta bör ges regeringen till känna.

10. Tillträdet till fiskeresurserna (punkt 4)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 2 och avslår motionerna

2002/03:MJ484, 2003/04:MJ14 yrkandena 2, 4 och 8,

2003/04:MJ16 yrkande 2, 2003/04:MJ19 yrkandena 1 och

2, 2003/04:MJ203, 2003/04:MJ327 och 2003/04:MJ418.

Ställningstagande

Trålgränsen bör fastställas i samråd med

fiskenäringen och anpassas efter säkerhetsaspekter

och en gemensam bedömning av tillgången till

fiskeresurser och möjligheterna till kräftfiske. Det

är enligt min mening av största vikt att fiske efter

kräfta och räka i vattnen på västkusten sker med

selektiva redskap. Detta bör ges regeringen till

känna.

11. Äganderätten till fiskevattnen (punkt 5)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkandena 8 och 9.

Ställningstagande

En av förutsättningarna för levande

skärgårdssamhällen och livskraftiga

fisketurismföretag är respekten för de privatägda

fiskevattnen. I det fall intrång sker i det enskilda

ägandet anser vi att ekonomisk kompensation skall

utgå. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 3 och 2003/04:

MJ269 och avslår motionerna 2003/04:MJ16 yrkande 3,

2003/04:MJ19 yrkande 3, 2003/04:MJ20 yrkande 4,

2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3, 2003/04:MJ322,

2003/04:MJ408 yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande

2.

Ställningstagande

Vi anser att regeringen bör återkomma med förslag om

lokal och regional samförvaltning när pågående

pilotprojekt är utvärderade. För att en bra och

effektiv förvaltning av fiskbestånden och

yrkesfisket skall kunna uppnås är samarbete med alla

berörda parter och då i första hand förvaltning,

forskning och utövare av det praktiska fisket

nödvändigt. Det s.k. Koster–Väderö-projektet kan

framhållas som exempel på ett väl fungerande

samarbete. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 3 och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 3, 2003/04:MJ16 yrkande 3,

2003/04:MJ20 yrkande 4, 2003/04:MJ21 yrkandena 2 och

3, 2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322, 2003/04:MJ408

yrkande 23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att Kosterfjorden och Gullmaren bör ingå i

det samförvaltningsprojekt där försök med lokal

samförvaltning har påbörjats. Åtminstone två av

pilotprojekten bör dessutom ingå i försöksverksamhet

med integrerad kustzonförvaltning med en vidare

krets av intressenter. Detta bör ges regeringen till

känna.

14. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 4 och 2003/04:MJ408

yrkande 23 och avslår motionerna 2003/04:MJ14

yrkande 3, 2003/04:MJ16 yrkande 3, 2003/04:MJ19

yrkande 3, 2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3,

2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322 och 2003/04:MJ433

yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt min mening måste fiskerinäringen genom

regional och lokal förvaltning ges fiskerinäringen

faktiskt inflytande över kvoter och ransoner.

Samverkan mellan fiskerinäring, forskning,

myndigheter och miljöorganisationer både regionalt,

nationellt och internationellt måste förbättras. På

nationell nivå bör ett organ inrättas för att

formalisera en sådan samverkan. Detta bör ges

regeringen till känna.

15. Samförvaltning på fiskets område (punkt 6)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkandena 2 och 3 samt avslår

motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 3, 2003/04:MJ16

yrkande 3, 2003/04:

MJ19 yrkande 3, 2003/04:MJ20 yrkande 4,

2003/04:MJ269, 2003/04:MJ322, 2003/04:MJ408 yrkande

23 och 2003/04:MJ433 yrkande 2.

Ställningstagande

De i propositionen föreslagna försöken med

samförvaltning skall enligt min mening innebära att

reellt inflytande ges åt de deltagande parterna. Det

måste vara verklig makt som flyttas, besluten måste

spela roll och frågan bör utvärderas efter

försöksperiodens slut. Vad gäller fiskbestånden

skall försöken göras utifrån beståndens aktuella

utbredningsområden och inte utifrån geografiskt

etablerade gränsdragningar. Man bör skilja mellan å

ena sidan samråd och samförvaltning av marina och

limniska miljöer och å andra sidan samförvaltning

med avseende på fisk och andra rörliga arter, t.ex.

fåglar. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 4 och avslår motionerna

2003/04:MJ20 yrkande 3 och 2003/04:MJ21 yrkande 4.

Ställningstagande

När det gäller kvoterade fördelningsmodeller bör

helt nya modeller prövas. Det är framför allt fråga

om individuella kvoter för vissa fiskarter och ett

kvotsystem som fördelas varje år och som varken

medför äganderätt eller är överförbara. På sikt bör

individuellt överförbara kvoter (IÖK) med äganderätt

införas. Detta bör ges regeringen till känna.

17. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 3 och avslår motionerna

2003/04:MJ19 yrkande 4 och 2003/04:MJ21 yrkande 4.

Ställningstagande

När det gäller införande av fördelningsmodeller bör

erfarenheter från liknande fördelningssystem i t.ex.

Danmark tas till vara. I utredningen av olika

förvaltningsformer bör också frågor om begränsning

av antalet fiskedagar och individuella fiskekvoter

prövas. Detta bör ges regeringen till känna.

18. Fördelning av fiskeresursen (punkt 7)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkande 4 och avslår motionerna

2003/04:MJ19 yrkande 4 och 2003/04:MJ20 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt min mening bör ett system med individuellt

överförbara kvoter inte införas eftersom ett sådant

system skulle innebära risk för tilltagande

koncentration av kvoter och för att denna

koncentration genom direkt eller indirekt ägande

flyttas över till förädlingsindustrin. Detta bör ges

regeringen till känna.

19. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.

(punkt 8)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ14 yrkande 6 och avslår motionerna

2003/04:MJ19 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ21

yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis

och 2003/04:MJ434 yrkande 4.

Ställningstagande

Fiskeriverkets förslag att även de som fiskar på

enskild fiskerätt skall omfattas av verkets

bestämmelser om redskapsanvändning inger oro. Vi

finner det anmärkningsvärt om centrala beslut skulle

komma att ta över lokalt fattade och förankrade

beslut, särskilt i insjöar. Redskapsanvändning skall

inte regleras genom förordning utan riksdagen måste

få ta ställning till det slutliga förslaget. Detta

bör ges regeringen till känna.

20. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.

(punkt 8)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 20. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 5 och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkande 6,

2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ408

yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att Fiskeriverket bör få i uppdrag att på

försök inrätta fredade områden vars storlek varierar

i takt med beståndsvariationen. Områden i kustzonen

måste avsättas för att skydda den marina miljön och

förstärka fiskbestånden. Detta bör ges regeringen

till känna.

21. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.

(punkt 8)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 21. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och avslår

motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19

yrkandena 5 och 6, 2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6

samt 2003/04:MJ434 yrkande 4.

Ställningstagande

Det arbete med att utveckla de olika former av

begränsningar som har inletts eller är på väg att

inledas bör fortsätta nationellt och

internationellt. Det är fråga om t.ex. ökad

maskstorlek, höjda minimimått på fångad fisk,

åtgärder för att begränsa bifångsterna,

begränsningar av garnmängd och användning av

drivgarn, ökad kontrollverksamhet samt

redskapsutveckling. Detta bör ges regeringen till

känna.

22. Utvecklande av tekniska åtgärder m.m.

(punkt 8)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 22. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkandena 5 och 6 och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 6, 2003/04:MJ19 yrkandena 5 och

6, 2003/04:MJ408 yrkande 17 delvis och 2003/04:MJ434

yrkande 4.

Ställningstagande

I syfte att åstadkomma ett mer selektivt fiske bör

redskapsutveckling prioriteras. Ökade medel bör

avsättas för utveckling av skonsammare och mer

selekterade redskap, ett arbete som bör ske i

samverkan mellan fiskare, forskare och

redskapstillverkare. Ersättningar till berörda

näringsidkare vid temporära fiskestopp måste

utbetalas skyndsamt. Detta bör ges regeringen till

känna.

23. Vattenägarens fiskerätt (punkt 9)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 9.

Ställningstagande

Av propositionen framgår inte i vilken utsträckning

fredning av vissa vatten även skall omfatta

vattenägarens fiske med handredskap, nät eller andra

redskap. Vi anser att vattenägarens fiske i

normalfallet bör vara tillåtet på fredade områden

medan fritidsfiske med stöd av allmän rätt i dessa

områden bör inskränkas. Detta bör ges regeringen

till känna.

24. Fiskerikontroll (punkt 10)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 24. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 8 och avslår motion

2003/04:MJ472 yrkande 16.

Ställningstagande

Som anförs i motion 2003/04:MJ19 (fp) finns det

behov av åtgärder för förbättrad fiskerikontroll,

förbättrad och utökad satellitbaserad övervakning,

landningskontroller och utökade sjökontroller för

olika slags fisken. Samarbetet mellan Fiskeriverket

och Kustbevakningen måste fortsätta och utvecklas

med andra länder, främst inom ramen för EU-

samarbetet och den gemensamma fiskeripolitiken.

Nationellt bör samverkan mellan Fiskeriverket,

Kustbevakningen, Sjöfartsverket och Tullverket

utökas, och inom EU bör bl.a. en gemensam regional

förvaltning av Östersjön tillskapas. I detta arbete

är enligt motionärerna miljölotssystem ett av de

viktigaste instrumenten. Detta bör ges regeringen

till känna.

25. Forskning och utveckling på fiskets område

(punkt 11)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp)

och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkandena 9–11 och avslår motionerna

2002/03:MJ282 yrkande 2, 2002/03:MJ483,

2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13, 2003/04:MJ16

yrkande 1, 2003/04:MJ21 yrkande 7, 2003/04:MJ408

yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4, och 2003/04:

N338 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt vår mening måste den lokala kunskapen hos

fiskare och andra intressenter tas till vara vid

kunskapsinsamling. Samverkan på forskningsnivå

mellan limnologer och marinbiologer anser vi

nödvändig, och det av regeringen aviserade uppdraget

till Formas bör ges omedelbart och med en mycket

snar tidpunkt för redovisning. Det bör framhållas

att forsknings- och myndighetsnärvaro i Östersjöns

viktigaste fiskeområden har stor betydelse när det

gäller Östersjöproblematiken. Detta bör ges

regeringen till känna.

26. Forskning och utveckling på fiskets område

(punkt 11)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkande 7 och avslår motionerna

2002/03:MJ282 yrkande 2, 2002/03:MJ483,

2002/03:MJ493 yrkande 4, 2003/04:MJ13, 2003/04:MJ16

yrkande 1, 2003/04:MJ19 yrkandena 9–11,

2003/04:MJ408 yrkande 35, 2003/04:MJ433 yrkande 4,

och 2003/04:N338 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringens syn på en långsiktig strategi för

forskning om och utveckling av fiskbestånd bör

breddas till att omfatta även forskning på de marina

och limnologiska områdena. I dag går mycket kunskap

förlorad då forskningsområdena inte är tillräckligt

samordnade. Fördelarna med ett bredare angreppssätt

är uppenbara. Synen på forskningen bör breddas till

att omfatta all marin och limnologisk forskning och

inte endast forskning om fiskbestånd. Detta bör ges

regeringen till känna.

27. Åtgärder för vandringsfisk m.m. (punkt 12)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkandena 6 och 7.

Ställningstagande

I motion 2003/04:MJ20 (kd) föreslås ett antal

åtgärder för vandringsfisk. Förbiflöden bör finnas i

alla kraftverk, de utbyggda älvarna bör förses med

laxtrappor och vandringsvägar för ål, och laxen bör

ges möjlighet att reproducera sig fullt ut i

Norrlandsälvarna. Vidare bör behovet av förbiflöden

i befintliga vattenkraftverk och reglerna för

omprövning av vattendomar ses över skyndsamt. En

analys bör göras av orsakerna till minskningen av de

kustlevande fiskarterna i Kalmarsundsregionen. Detta

bör ges regeringen till känna.

28. Utsättning av fisk (punkt 14)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 28. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ269 yrkande 8 och 2003/04:MJ14

yrkande 7 och avslår motionerna 2003/04:MJ15 och

2003/04:

MJ20 yrkande 13.

Ställningstagande

Om all utsättning av främmande laxfisk skulle

upphöra torde det fiske som bedrivs i formen put and

take påverkas negativt eller rent av bringas att

upphöra. Eftersom bestånden i detta fiske är strikt

reglerade är också risken för spridandet av

främmande biologiskt material mycket liten.

Det näringsmässiga fisket både i kustområdet och i

Stockholms läns insjöar kommer att få mycket svårt

att överleva om de nationella utsättningsprogrammen

i framtiden inte kan genomföras i minst lika stor

utsträckning som hittills. Utsättningarna av ål

under senare år har bekostats via budgetmedel i

kombination med EU-medel. Vi anser det därför av

vikt att nationella medel ställs till förfogande för

dessa åtgärder. I annat fall föreligger uppenbar

risk att ett flertal fiskeföretag slås ut, eftersom

ålfångsterna är en så betydelsefull del av

intäkterna.

Vad ovan anförts bör ges regeringen till känna.

29. Utsättning av fisk (punkt 14)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 29. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 13 och avslår motionerna

2002/03:MJ269 yrkande 8, 2003/04:MJ14 yrkande 7 och

2003/04:

MJ15.

Ställningstagande

Mindre sjöar och vattendrag som saknar skyddsvärda

bestånd måste även fortsättningsvis tillåtas att

härbärgera de arter som efterfrågas av

sportfiskarna. Det är vidare angeläget att det blir

möjligt att odla och sätta ut olika arter såsom lax,

regnbåge, öring och röding. Fiskeriverket bör arbeta

utifrån målsättningen att kombinera biologisk

mångfald med utsättning av odlade arter, och det bör

betraktas som en naturlig faunavårdande insats att

sätta ut de arter som fångas eller drabbas av stora

populationer sportfiskearter. Jag förutsätter att

anslagen kommer att öka i kommande budgetförslag så

länge regeringen inte har genomfört förslaget om

fiskevårdsavgift eller liknande finansiering. Detta

bör ges regeringen till känna.

30. Åtgärder för laxbeståndet m.m. (punkt 15)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 15

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 30. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ325 och 2003/04:MJ226 och

avslår motionerna 2002/03:MJ489 yrkande 12,

2002/03:N302 yrkande 11, 2003/04:MJ434 yrkande 9,

2003/04:MJ457 och 2003/04:N335 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är enligt min mening hög tid att åtgärder vidtas

för att rädda vildlaxbestånden i älvarna. De årligen

återkommande diskussionerna om laxfisket längs

Norrlandskusten måste få ett slut, och regeringen

bör ta nya initiativ till en med Finland gemensam

vildlaxpolitik. Detta bör ges regeringen till känna.

31. Skyddsjakt på säl (punkt 16)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 31. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis och

2003/04:MJ294 yrkande 1 och avslår motionerna

2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ313,

2003/04:MJ354 och 2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis.

Ställningstagande

Vi anser att skyddsjakt på säl bör tillåtas i större

omfattning än i dag, något som inte bör stå i

motsats till sälbeståndets överlevnad. Dessutom

måste det bli tillåtet för yrkesfiskare att i direkt

anslutning till redskap skjuta säl från båt.

Eftersom simmande säl till största delen visar

kroppsdelar där skott har dödlig verkan är risken

för vådaskjutning minimal. Detta bör ges regeringen

till känna.

32. Skyddsjakt på säl (punkt 16)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 32. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ294

yrkande 1, 2003/04:MJ313, 2003/04:MJ354 och

2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis.

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av mer kraftfulla

åtgärder när det gäller minskning av skadorna på

grund av sälangrepp än vad regeringen föreslår.

Bestånden av säl skall regleras genom ansvarsfull

viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med

tydliga bestämmelser i form av jakttider och andra

villkor. Vi delar Fiskeriverkets synpunkter att, i

avvaktan på långsiktiga åtgärder, ersättningarna för

skador orsakade av säl bör höjas så att de hamnar på

en mer rimlig nivå. Detta bör ges regeringen till

känna.

33. Skyddsjakt på skarv (punkt 17)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 33. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis,

2003/04:MJ211, 2003/04:MJ255 och 2003/04:MJ318 och

avslår motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis,

2003/04:MJ245, 2003/04:MJ408 yrkande 26 delvis och

2003/04:MJ447 yrkande 2.

Ställningstagande

Antalet häckande skarvpar har mer än tiodubblats

under den senaste tioårsperioden, och den starka

ökningen av antalet skarvar har lett till att

skarven tagits bort från EU:s s.k. röda lista över

utrotningshotade arter. Man kan med fog hävda att

den alltför stora skarvexpansionen hotar den

biologiska mångfalden inom många områden. För

yrkesfisket, särskilt ålfisket, innebär

skarvförekomsten ett stort avbräck. Vi anser därför

att möjligheten till skyddsjakt på skarv bör

tillåtas i större omfattning än i dag. Detta bör ges

regeringen till känna.

34. Skyddsjakt på skarv (punkt 17)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 34. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 5 delvis och avslår motionerna

2003/04:MJ14 yrkande 5 delvis, 2003/04:MJ211,

2003/04:

MJ245, 2003/04:MJ255, 2003/04:MJ318, 2003/04:MJ408

yrkande 26 delvis och 2003/04:MJ447 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av mer kraftfulla

åtgärder när det gäller minskning av skadorna på

grund av skarvangrepp än vad regeringen föreslår.

Bestånden av skarv skall regleras genom ansvarsfull

viltförvaltning utifrån jaktetiska principer och med

tydliga bestämmelser i form av jakttider och andra

villkor. Vi delar Fiskeriverkets synpunkter att, i

avvaktan på långsiktiga åtgärder, ersättningarna för

skador orsakade av skarv bör höjas så att de hamnar

på en mer rimlig nivå. Detta bör ges regeringen till

känna.

35. Utbildning på fiskets område (punkt 18)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 35. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ493 yrkande 3, 2003/04:MJ20

yrkande 14, 2003/04:MJ408 yrkande 33 och

2003/04:MJ433 yrkande 3 och avslår motionerna

2002/03:N345 yrkande 9 och 2003/04:N328 yrkande 26.

Ställningstagande

Vi vill peka på behovet av utbildning inom

fiskeribranschen. Utbildningen bör motsvara EU:s

krav, och det är viktigt att fördjupade kunskaper

för olika specialiseringar inom fiskenäringen kan

erbjudas. För att EU-medel skall utgå krävs dock ca

50 % svensk medfinansiering, vilken bör vara av

statlig och nationell karaktär. En fisketeknisk

yrkeshögskoleutbildning bör etableras för att

tillgodose näringens behov av välutbildad

arbetskraft. Härigenom kan även det för näringen så

viktiga forskningsarbetet initieras och spridas.

Detta bör ges regeringen till känna.

36. Fritidsfiske och fisketurism (punkt 19)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 36. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ269 yrkande 2 och avslår motionerna

2003/04:MJ18, 2003/04:MJ20 yrkande 8, 2003/04:MJ289

yrkandena 1, 2 och 4 samt 2003/04:MJ458.

Ställningstagande

Vi anser att fiskevattnet måste jämställas med andra

produktionsmedel när det gäller drift och skötsel.

Ansvaret för nyttjandet av fisket och fiskevattnet

skall ligga på dess ägare men inom ramen för lagar

och regler som förhindrar rovdrift och annat

missbruk. Detta bör ges regeringen till känna.

37. Fritidsfiske och fisketurism (punkt 19)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 37. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ20 yrkande 8 och 2003/04:

MJ289 yrkandena 1, 2 och 4 samt avslår motionerna

2002/03:MJ269 yrkande 2, 2003/04:MJ18 och

2003/04:MJ458.

Ställningstagande

Enligt min mening bör vattenägarens

redskapsanvändning inte detaljregleras av

Fiskeriverket. Det är sannolikt vattenägaren själv

som har störst insikt och känner mest omsorg om

fisket på sitt vatten. För att fisket i Vänern och

Vättern skall kunna utvecklas och säkerställas i ett

långsiktigt perspektiv för såväl yrkesfiske,

sportfiske som turism krävs ytterligare åtgärder.

Dessa bör utformas med hänsyn till att naturresursen

fisk bevaras och utvecklas. Skall Vänern och Vättern

kunna bli en gemensam nationell resurs för ökad

internationell fisketurism krävs gemensam regional

samverkan. Länsstyrelsen bör ha en samordnande roll

för kommuner, yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och

båtföreningar för att, inom ramen för EU:s

landsbygdsutveckling, åstadkomma en satsning på

utbyggnad av sådana anläggningar som erfordras för

exempelvis trollingfiskets utveckling. I det

sammanhanget spelar Fiskeriverket en viktig roll som

central myndighet. Detta bör ges regeringen till

känna.

38. Det fria handredskapsfisket (punkt 20)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 38. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis.

Ställningstagande

Förutsättningarna för överlåtelse av rätten till

handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar i

de fall fiskevårdsområden bildas bör utredas av en

parlamentarisk kommitté. Detta bör ges regeringen

till känna.

39. Modell för finansiering av fiskevården

(punkt 21)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 39. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4 och

2003/04:MJ14 yrkande 9 samt avslår motionerna

2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis, 2003/04:MJ20 yrkande

10, 2003/04:MJ21 yrkande 11, 2003/04:

MJ351 och 2003/04:MJ422.

Ställningstagande

Vi anser det naturligt att de som drar nytta av

fisket också betalar fiskevården, vilket lämpligen

sker genom försäljning av fiskekort där en del av

intäkterna går till beståndsvård. Ett alternativ är

fritidsfiskarlicens med rätt till fiske i

specificerade vatten medan beståndsvården i allmänna

vatten skall betalas av skattemedel. En enhetlig men

flexibel modell för samtliga Sveriges fiskevatten

bör eftersträvas.

Någon allmän fiskevårdsavgift bör inte genomföras.

För att näringen skall kunna utvecklas måste

aktörerna få samma förutsättningar som andra

näringar, och priset på fisket skall göras upp

mellan konsumenter och producenter genom försäljning

av fiskekort eller genom andra avtal. Köparen skall

inte betala en del av sitt pris till en fond som

omfördelar pengar och förskjuter

konkurrensförhållandet mellan olika producenter, och

vissa producenter av fiske skall inte gynnas på

andras bekostnad.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med

förslag om fiskevårdsområden i enlighet med det

anförda. Detta bör ges regeringen till känna.

40. Modell för finansiering av fiskevården

(punkt 21)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 40. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis och avslår motionerna

2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14

yrkande 9, 2003/04:MJ20 yrkande 10, 2003/04:MJ21

yrkande 11, 2003/04:MJ351 och 2003/04:MJ422.

Ställningstagande

Vi anser att den särskilda utredare som nämns i

propositionen även bör få i uppdrag att lösa frågan

om finansiering av fiskevården, bl.a. genom någon

form av avgiftssystem förslagsvis enligt norsk

modell som innebär enkel betalning på postkontor med

kvittot som bevis för erlagd avgift. Vi vill också

framhålla att behovet av resursförstärkning på

fiskevårdens område är akut. Utredningen bör därför

bli bredare och mer förutsättningslös än vad som

antyds i propositionen. Detta bör ges regeringen

till känna.

41. Modell för finansiering av fiskevården

(punkt 21)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 21

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 41. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:MJ269 yrkandena 3 och 4, 2003/04:MJ14

yrkande 9, 2003/04:MJ19 yrkande 7 delvis,

2003/04:MJ21 yrkande 11, 2003/04:MJ351 och

2003/04:MJ422.

Ställningstagande

Den av regeringen aviserade utredaren som skall få

uppdraget att ge en samlad bild av olika modeller

för finansieringen av den allmänna fiskevården bör

även utreda möjligheten att på försök inrätta lokala

fiskevårdsområden också vid kusterna och de stora

sjöarna. Detta bör ges regeringen till känna.

42. Fiskevårdsområden (punkt 22)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 42. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ404 yrkandena 10 och 11 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 8, 2003/04:MJ21

yrkande 10, 2003/04:MJ289 yrkande 3, 2003/04:MJ352

och 2003/04:MJ408 yrkande 24.

Ställningstagande

Vi anser att det skall vara möjligt att bilda

fiskevårdsområden med skötselplaner för fiskare i

södra Östersjön så att de därigenom kan överta

fiskevården och fisket. En återgång till lokal

fiskeförvaltning är enligt vår mening ett bra sätt

att förbättra dagens förhållanden, och

fiskevårdsområdena bör återges rätten att upplåta

fiske till allmänheten genom försäljning av

fiskekort. Det är otillfredsställande att

vattenägare med lagens hjälp kan tvingas in i ett

viltvårdsområde eller vattenvårdsområde. Eftersom

samverkan fungerar bäst om den är frivilligt bör

tvånget att ingå i sådana områden upphöra. Detta bör

ges regeringen till känna.

43. Fiskevårdsområden (punkt 22)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 43. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:MJ426 yrkande 8, 2003/04:MJ289 yrkande 3,

2003/04:MJ352, 2003/04:MJ404 yrkandena 10 och 11

samt 2003/04:MJ408 yrkande 24.

Ställningstagande

Jag anser att det fria handredskapsfisket bör

begränsas så att det blir möjligt att bilda

fiskevårdsområden även i områden som omfattas av det

fria fisket. Det fria handredskapsfisket på enskilda

vatten är ett kraftigt intrång i äganderätten och

kan därför inte accepteras. Det förstör till stora

delar drivkraften för ett långsiktigt

fiskevårdsarbete på enskilda vatten, och det fria

handredskapsfisket bör, som ett första steg, upphöra

på vatten där fiskevårdsområden inrättas. Detta bör

ges regeringen till känna.

44. Miljögifter i fisk (punkt 23)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 44. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkande 12.

Ställningstagande

Enligt vår mening är dioxinfrågan avgörande för

fiskenäringens fortlevnad i Östersjön efter år 2006.

Eftersom Sveriges undantag för dioxingränser i

konsumtionsfisk gäller t.o.m. år 2006 är det av

yttersta vikt att dioxinfrågan sätts i fokus under

kommande år så att regeringen kan lägga fram förslag

i frågan till år 2007. Detta bör ges regeringen till

känna.

45. Förbättrade villkor för vattenbruket m.m.

(punkt 25)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 45. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ14 yrkande 10 och avslår motionerna

2002/03:MJ426 yrkande 17 och 2003/04:MJ20

yrkande 12.

Ställningstagande

Anledningen till att vattenbruket, trots mycket god

tillgång på vatten, är av liten omfattning är enligt

vår mening till stor del politiska hinder som

senfärdighet, byråkrati samt motiverade och

omotiverade miljöhinder. Det är därför positivt att

regeringen nu föreslår att vattenbruket skall

integreras i översiktsplaneringen. Regeringen bör

emellertid återkomma till riksdagen med förslag i

frågan när utredningarna är presenterade. Detta bör

ges regeringen till känna.

46. Förbättrade villkor för vattenbruket m.m.

(punkt 25)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 25

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 46. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ20 yrkande 12 och avslår motionerna

2002/03:MJ426 yrkande 17 och 2003/04:MJ14 yrkande

10.

Ställningstagande

I propositionen gör regeringen bedömningen att

vattenbruket bör beaktas i det kommunala

planarbetet. Det är enligt min mening av vikt att

onödig byråkrati och otrygghet för näringsidkarna

därvid undanröjs. Detta bör ges regeringen till

känna.

47. Tillstånd till vattenbruk m.m.

(punkt 26)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 47. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ21 yrkande 13.

Ställningstagande

Nuvarande administrativa styrmedel för att försöka

minska tillförseln av närsalt till sjöar och hav har

visat sig vara trubbiga instrument, varför nya

metoder bör övervägas. Det är därför positivt att

tillståndsgivning för vattenbruk kommer att baseras

på utsläppsnivåer i stället för volym fisk.

Regeringens planerade beredning av ett förslag med

denna inriktning bör emellertid påskyndas. Detta bör

ges regeringen till känna.

48. Forskning och utveckling på vattenbrukets

område (punkt 27)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 27

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 48. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 18, 2003/04:

MJ20 yrkande 11 och 2003/04:MJ408 yrkande 37.

Ställningstagande

Otillräckliga kunskaper om sjukdomar och

fiskbestånd, vare sig vilda eller odlade, har

medfört att vattenbrukare har nekats tillstånd på

motsägande och varierande grunder med omfattande

konsekvenser för den enskilda brukaren. Bättre

vetenskaplig grund för myndigheternas beslut kräver

mer resurser till forskningen. Dessutom bör

regeringen ge t.ex. SLU i uppdrag att i samarbete

med berörda näringar genomföra forskning om

alternativ till utfodring med fiskmjöl inom

kyckling- och svinproduktion. Detta bör ges

regeringen till känna.

49. Effekterna för småföretagare (punkt 29)

av Lars Lindblad (m), Bengt-Anders Johansson (m)

och Jeppe Johnsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 49. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ14 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt vår mening saknas i propositionen så gott som

helt ett företagsperspektiv och regeringens syn på

företagens villkor. Företagen betungas i dag av

konkurrensnackdelar i form av reglerna för

fåmansbolag, fastighetsskatten och de skatter som

belastar generationsväxlingar. Omfattande byråkrati,

inte minst en rigid tillämpning av miljöbalken,

brist på riskkapital i synnerhet i glesbygd och den

allmänna ekonomiska politiken utgör ytterligare

belastningar för fiskenäringen. Detta bör ges

regeringen till känna.

50. Reformering av EU:s fiskeripolitik

(punkt 30)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 50. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ411 yrkande 5 och avslår motionerna

2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1,

2002/03:MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena

18, 19, 21 och 25, 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och 15

samt 2003/04:MJ473 yrkandena 18–20.

Ställningstagande

Reformeringen av EU:s fiskeripolitik bör syfta till

ett hållbart nyttjande av haven, och bestånden bör

förvaltas på en nivå som bättre motsvarar deras

naturliga utbredning. Det är inte relevant att ange

fiskekapaciteten i tonnage och maskinstyrka, och på

sikt bör subventionerna till fiskenäringen

avvecklas. Vidare måste EU verka för regionala

förvaltningar i havsområden där sådana saknas, och

miljöhänsyn måste ingå i detta arbete. Effektiv

förvaltning och hållbar utveckling skall vara

vägledande för EU:s internationella agerande och den

vetenskapliga rådgivningen måste följas. All

dumpning av fisk måste förbjudas och andra former av

fiske än storskaligt fiske bör uppmuntras. Speciella

kvoter för kustfisket bör införas och

kontrollverksamheten förstärkas. Fiskarena skall ges

utbildning i marina ekosystem och bevarandeåtgärder.

Detta bör ges regeringen till känna.

51. Reformering av EU:s fiskeripolitik

(punkt 30)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 51. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21 och 25 och avslår

motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426

yrkande 1, 2002/03:MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ411

yrkande 5, 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och 15 samt

2003/04:MJ473 yrkandena 18–20.

Ställningstagande

Enligt min mening bör en översyn göras av EU:s

fiskesubventioner för att åstadkomma en mer

ändamålsenlig fiskepolitik med syftet att uppnå ett

långsiktigt hållbart fiske. EU:s fiskereform bör

kompletteras med tydliga tidtabeller, aktionsplaner

och sanktionssystem för att minska fiskeflottans

kapacitet. Fleråriga förvaltningsplaner enligt FAO:s

Code of Conduct for Responsibility bör utarbetas som

grund för all förvaltning, och förvaltningsplanerna

bör utvecklas mot flerartsmodeller. EU:s

fiskepolitik bör innehålla en etisk dimension och

Sverige måste verka för att fiskets konsekvenser för

lokalbefolkningen alltid beaktas när EU förhandlar

med andra länder. Vidare skall IBSFC följa ICES

rekommendationer med hänsyn tagen till det beräknade

överfisket eller tjuvfisket. Sverige bör bilateralt

och multilateralt aktivt verka för inrättandet av

fler check-points, och regeringen bör snarast i

tilläggsbudgeten för år 2004 återkomma till

riksdagen med förslag om hur en sådan skärpning kan

utformas och med beräkning av de kostnader detta

innebär. Vidare bör regeringen kräva att ländernas

fiskeflottor inte är överdimensionerade i

förhållande till fastställda fiskekvoter. Detta bör

ges regeringen till känna.

52. Reformering av EU:s fiskeripolitik

(punkt 30)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 52. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ473 yrkandena 18–20 och avslår motionerna

2002/03:MJ315 yrkande 9, 2002/03:MJ426 yrkande 1,

2002/03:

MJ428 yrkande 29, 2003/04:MJ408 yrkandena 18, 19, 21

och 25, 2003/04:

MJ411 yrkande 5 samt 2003/04:MJ472 yrkandena 14 och

15.

Ställningstagande

Ett långsiktigt säkerställande av fiskbestånden och

ett hållbart fiske kräver bindande internationella

överenskommelser och ökat internationellt samarbete.

Man måste arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner

som säkrar beståndens fortlevnad samtidigt som

fisket med anslutande näringar ges möjlighet att

utveckla sin verksamhet. Åtgärder som syftar till

att förhindra oregistrerat fiske, s.k. svartfiske,

bör stimuleras. Detta bör ges regeringen till känna.

53. Fiske av s.k. spökgarn (punkt 33)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 53. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 6 och 2003/04:

MJ408 yrkande 27.

Ställningstagande

Förlorade fiskegarn, s.k. spökgarn, fortsätter att

fiska under lång tid. Beräkningar har visat att

garnen fångar lika mycket fisk som den fångst som

landas. Detta är ett stort problem som måste lösas.

Jag anser därför att fiskare skall ha möjlighet att

fiska upp dessa garn mot statlig ersättning. Detta

bör ges regeringen till känna.

54. Dumpat militärt material (punkt 34)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs

i reservation 54. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ426 yrkande 14 och 2003/04:

MJ408 yrkande 32.

Ställningstagande

Dumpade farliga ämnen, t.ex. senapsgas, i behållare

som sakta fräts sönder följer med fångsten vid fiske

och utgör en stor hälsorisk för fiskare. Särskilt

stort är detta problem i södra Östersjön, men även

Skagerrak är drabbat. Regeringen hävdar att den

statliga ersättningen täcker nästan all kostnad för

sanering av senapsgas och hänvisar till att olyckor

med kemiska stridsmedel är mycket sällsynta.

Fiskarna anser emellertid inte att skyddet är

fullgott, varför nya diskussioner bör tas upp mellan

fiskarna och staten. Yrkesfiskarna anser att de

också skall kunna erhålla ersättning för förlorad

fångst samt skador på fiskeredskap och annan

materiel. Mot denna bakgrund bör en översyn göras av

skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska

stridsmedel. Det är angeläget att de svenska

yrkesfiskarna får ersättning för de kostnader som

kan uppstå i samband med olyckor med farliga ämnen.

Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Förvaltningsformer (mp)

av Mikaela Valtersson (mp).

I februari 2003 lade Fiskeriverket fram ett förslag

om att flytta ut trålgränsen längs västkusten.

Bakgrunden var den mycket allvarliga situationen för

flertalet bottenfiskbestånd i Skagerrak och

Kattegatt. Trots att förslaget remissbehandlades och

togs upp vid en serie möten mellan företrädare för

myndigheten och näringen klagade Svenska Fiskares

Riksförbund (SFR) senare över att de inte fått vara

med tillräckligt i diskussionerna. SFR ogillade

förslaget och bedrev en kampanj mot Fiskeriverkets

beslut. Man uppmanade fiskare att vägra allt

samarbete med Fiskeriverket, t. ex. fick inte

personal från Fiskeriverkets havsfiskelaboratorium

följa med fiskebåtar för att undersöka fångst eller

pröva ut mer selektiva redskap för fiske. SFR krävde

att få ökat inflytande i den framtida

beslutsprocessen. Som resultat har Fiskeriverket

inrättat ett antal diskussionsgrupper med bl.a.

företrädare för verket, SFR och bl.a. berörda

fiskare. Enligt vad Miljöpartiet de gröna har

inhämtat ingår i grupperna inte några företrädare

för miljöorganisationer eller andra berörda

intressen.

Jag vill påpeka att detta är ett uttryck för de

problem som regeringens förslag om mål och

inriktning för kustfisket tar sikte på. Där

framhålls bl.a. att inte endast fiskerinäringens

utan även miljöorganisationernas och andra berörda

intressenters inflytande och ställning i

förvaltningen av fiskresurserna skall stärkas.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Jordbruksdepartementet) föreslår i

proposition 2003/04:51 att riksdagen godkänner vad

regeringen föreslår om mål och inriktning för en

nationell politik för kust- och insjöfisket samt för

vattenbruket (avsnitt 3.2).

Följdmotioner

2003/04:MJ13 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

ytterligare forskning på flod- och signalkräfta.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

utveckla kräftodlingen i Sverige.

2003/04:MJ14 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:51.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om tillträdet till

fiskeresursen för olika grupper.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om lokal och regional

samförvaltning.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om fördelning av kvoterade

fiskebestånd.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsjakt på säl

och skarv.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till hur redskapsanvändning

skall anpassas efter rådande beståndssituation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utsättning av fisk

vid s.k. put and take fiske.

8. Riksdagen beslutar att återföra fiskerätten till

ägarna i de stora insjöarna och i södra Östersjön

om de bildar fiskevårdsområden i enlighet med vad

i motionen anförs.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om finansiering av

fiskevården.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om förbättrade villkor för

vattenbruket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

villkor för fiskeföretagen.

2003/04:MJ15 av Göran Persson i Simrishamn och

Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att den odling och utsättning av eftertraktad fisk

som i dag är tillåten i Sverige även

fortsättningsvis får utföras i samma omfattning.

2003/04:MJ16 av Christer Skoog m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktig

fiskeforskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om licens för

”deltidsfiskare”.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

förvaltningsområden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre

konsumentupplysning.

2003/04:MJ17 av Åsa Torstensson och Agne Hansson

(c):

1. Riksdagen beslutar att avslå proposition

2003/04:51.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

konkreta förslag till åtgärder i linje med vad som

i motionen anförs och som långsiktigt stärker

yrkesfiskets utveckling och uppfyller de i

proposition 2003/04:51 uppställda långsiktiga

målen för kust- och insjöfisket samt vattenbruk.

2003/04:MJ18 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om kustnära fiske samt

fisketurism.

2003/04:MJ19 av Sverker Thorén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att begränsningar

av tillträdet till fiskeresursen aktivt skall

användas som ett förvaltningsinstrument för att

åstadkomma god fiskevård.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att åtgärder

avseende tillträdet till fiskeresursen i så hög

utsträckning som möjligt bör ske i kombination med

lokal eller regional samförvaltning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

samförvaltningsprojekt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om prov med kvoterade

fördelningsmodeller.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett uppdrag till

Fiskeriverket angående prov med fredade områden

vars storlek varierar i takt med

beståndsvariationen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fiske med nät av

icke yrkesfiskare i vattenområden grundare än tre

meter på västkusten.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

parlamentarisk kommitté med uppdrag att finna

möjligheter att överlåta rätten till

handredskapsfiske till fiskevårdsområdesföreningar

i de fall fiskevårdsområden bildas samt att lösa

frågan om finansiering av fiskevården.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för

förbättrad fiskerikontroll.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att den lokala

kunskapen hos fiskare och andra intressenter måste

tas till vara vid kunskapsinsamling.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett uppdrag

ges att utarbeta en strategi för fisk- och

fiskeforskning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forsknings- och

myndighetsnärvaro vid Östersjöns viktigaste

fiskeområden.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell och

europeisk marin strategi.

2003/04:MJ20 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer

till riksdagen med konkreta förslag inom de

områden som propositionen berör.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att trålgränsen

bör fastställas i samråd med fiskenäringen och

anpassas efter säkerhetsaspekter och en gemensam

bedömning av tillgång till fiskeresurser och

möjligheterna till kräftfiske.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att också pröva

möjligheten att begränsa det kustnära fisket genom

antalet fiskedagar i stället för att fördela

kvoter och ransoner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

fiskerinäringen faktiskt inflytande över kvoter

och ransoner genom regional och lokal förvaltning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förvaltning av

skarv- och sälbestånden.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för

vandringsfisk.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en analys av vad

som orsakat minskningen av de kustlevande

fiskarterna i Kalmarsundsregionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vattenägarens

redskapsanvändning inte bör detaljregleras av

Fiskeriverket.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vattenägarens

fiske, såvida det ej ingår i propositionens

definitionen av kust- och insjöfiske, i

normalfallet bör vara tillåtet i fredade områden.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten att på försök inrätta lokala

fiskevårdsområden även vid kusterna och de stora

sjöarna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om användning av

fiskmjöl.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beakta

vattenbruket i det kommunala planarbetet.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utsättning av

odlad fisk för sportfiske.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

utbildning inom fiskeribranschen.

2003/04:MJ21 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår propositionen och tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ny politik för kust- och insjöfiske

samt vattenbruk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att de

föreslagna försöken med samförvaltning skall

innebära att reellt inflytande ges åt de ingående

parterna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att försöken

med samförvaltning vad gäller fiskbestånd sker

utifrån beståndens aktuella utbredningsområden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att ej införa

ett system med individuellt överförbara kvoter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att prioritera

att redskapen utvecklas i syfte att åstadkomma ett

mer selektivt fiske.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

ersättningar till berörda näringsidkare vid

temporära fiskestopp måste utbetalas skyndsamt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att bredda

synen på behovet av ökad forskning till att

omfatta all marin och limnologisk forskning, inte

endast forskning om fiskbestånd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att de

inskränkningar av äganderätten som regeringens

bedömningar kan ge upphov till noga bör vägas mot

effekten av föreslagen åtgärd.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att i det fall

intrång sker i det enskilda ägandet ekonomisk

kompensation skall utgå.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att det fria

handredskapsfisket skall begränsas så att det även

blir möjligt att bilda fiskevårdsområden i de

områden som omfattas av det fria fisket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

fiskevården skall finansieras inom ramen för

statens budget och med hjälp av möjliga EU-medel.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om hur avgörande

dioxinfrågan för Östersjöfisk är för att näringen

skall kunna fortleva i området efter 2006.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

tillståndsgivning för vattenbruk skall baseras på

utsläppsnivåer.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:MJ201 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ensidigt svenskt stopp

för torskfiske 2003 inte bör införas.

2002/03:MJ202 av Carl-Axel Johansson (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte införa

förbud för svenskt torskfiske i Östersjön och

Västerhavet.

2002/03:MJ203 av Jeppe Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det inte bör

införas ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utbytet av

torsk med de berörda länderna upphör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att antalet båtar

från tredje land som tillåts fiska på svenskt

vatten kraftigt bör reduceras.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

övervakning av fisket i de aktuella områdena.

2002/03:MJ238 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om fortsatt torskfiske i

Östersjön.

2002/03:MJ257 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att avvisa förslaget att

införa ett ensidigt svenskt förbud av torskfiske.

2002/03:MJ269 av Per Westerberg m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vattenägarnas

ansvar för nyttjandet av fisket och fiskevattnen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en allmän

fiskevårdsavgift inte bör införas.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag som gör det möjligt att sälja lokala

fiskekort där det i dag råder fritt

handredskapsfiske.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om begränsning av

torskfisket.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utsättning av ål.

2002/03:MJ282 av Kent Olsson och Inger René (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avslå

förslaget om ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad forskning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ersättning för

torskfiskestopp om detta införs.

2002/03:MJ300 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inte införa

ett ensidigt svenskt torskfiskestopp.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om alternativa

åtgärder för ett långsiktigt hållbart torskfiske.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sänkning av

fiskekvoterna.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en genomgripande

reform av EU:s gemensamma fiskepolitik.

2002/03:MJ320 av Erling Bager och Lars Tysklind

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett ensidigt svenskt

torskfiskestopp ej bör införas.

2002/03:MJ325 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att rädda

vildlaxbeståndet i älvarna och få ett slut på de

årligen återkommande laxfiskediskussionerna längs

Norrlandskusten.

2002/03:MJ328 av Lars Gustafsson och Rosita

Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om torskfisket i Kattegatt och

Östersjön.

2002/03:MJ342 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett ensidigt svenskt

torskfiskestopp.

2002/03:MJ359 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om torskfiskets fortlevnad i

Sverige.

2002/03:MJ361 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att säkra ett långsiktigt

och hållbart fiske.

2002/03:MJ395 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att inte genomföra svenskt

totalstopp av torskfiske 2003.

2002/03:MJ426 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång till

fiskevatten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om torskfisket i

Östersjön.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade och

effektivare kontroller av att tilldelade

fiskekvoter inte överträds.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fiske av spökgarn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet till

fiskevårdsområden samt områden med fritt

handredskapsfiske.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny granskning av

skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska

stridsmedel.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om planering för

vattenbruk.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om myndigheters

hantering av vattenbruksärenden.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att inom EU höja

minimimåttet för den torsk som får fångas till

minst 40 cm.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det offentliga

stödet bör inriktas på stöd och åtgärder som

främjar det småskaliga fisket samt

branschgemensamma åtgärder som utbildning,

redskapsutveckling och marknadsföring.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att komplettera

EU:s fiskereform med tydliga tidtabeller,

aktionsplaner samt sanktionssystem för att minska

fiskeflottans kapacitet.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fiske i Östersjön.

2002/03:MJ440 av Lennart Beijer (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett ensidigt

svenskt torskfiskestopp inte skall genomföras

förrän alla alternativa åtgärder har prövats och

reglerna för ekonomisk kompensation till berörda

delar av fiskenäringen har redovisats.

2. Riksdagen begär att regeringen får i uppdrag att

vidta åtgärder för att säkra ett långsiktigt

hållbart torskfiske i Östersjön.

2002/03:MJ448 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inplantering av kräftor i

Gästrikland.

2002/03:MJ482 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändrade regler för

strömmings- och sillfisket i Östersjön och

Bottenhavet.

2002/03:MJ483 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om uppskattningsprov för

att fastställa fiskbeståndens storlek i Bottenhavet

och Bottenviken.

2002/03:MJ484 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om handel med fisketonnage

och de risker systemet har för Östersjö- och

Bottenhavsfisket.

2002/03:MJ486 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om den svenska

fiskerinäringen.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Östersjön bör

omfattas av samma regler för drivgarn som övriga

vatten inom EU.

2002/03:MJ493 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens moraliska

och ekonomiska ansvar gentemot enskilda

yrkesfiskare i samband med ändrade miljömål och

direktiv som den enskilde drabbas av.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om överläggningar med

anledning av förslag om ensidigt torskfiskestopp,

innan riksdagen hanterar förslaget.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk

medfinansiering av nationell yrkesfiskeutbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anslag till

forskning och utveckling av fångstmetoder.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om teknik- och

kulturinvesteringar.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på

tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske.

2002/03:N345 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en satsning på

utbildning och kompetenshöjning inom den svenska

fiskerinäringen.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:MJ203 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om äganderätter för

fiskevatten med tilldelade kvoter för fiskare och

trålfiskföretag.

2003/04:MJ211 av Nils Fredrik Aurelius och Jeppe

Johnsson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skyddsjakten

på storskarv bör utvidgas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allmän jakttid

på storskarv bör återinföras.

2003/04:MJ226 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder för att rädda

vildlaxbeståndet i älvarna och få ett slut på de

årligen återkommande laxfiskediskussionerna längs

Norrlandskusten.

2003/04:MJ237 av Rolf Olsson (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning till stöd för

musselodlingen i Bohuslän.

2003/04:MJ245 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att storskarven bör strykas

från EU:s lista över hotade fågelarter.

2003/04:MJ255 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att tillåta allmän jakt på skarv

i Stockholms skärgård i enlighet med vad som anförs

i motionen.

2003/04:MJ269 av Inger René och Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om svensk fiskepolitik.

2003/04:MJ289 av Holger Gustafsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ytterligare

åtgärder i syfte att utveckla och säkerställa

fisket i Vänern och Vättern för såväl yrkesfiske,

sportfiske som turism i ett långsiktigt

perspektiv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Vänern och

Vättern skall utvecklas till en gemensam nationell

resurs för ökad internationell fisketurism till

Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

utvärdering av hittills gjorda fiskevårdsåtgärder.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att länsstyrelsen

intar en samordnande roll mellan kommuner,

yrkesfiskare, sportfiskeföreningar och

båtföreningar för att åstadkomma en satsning, inom

ramen för EU:s landsbygdsutveckling, på utbyggnad

av sådana anläggningar som erfordras för

exempelvis trollingfiskets utveckling.

2003/04:MJ294 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om jakt på säl.

2003/04:MJ313 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillåta skyddsjakt på

gråsäl från båt och under samma tid som jakten

bedrivs i Finland.

2003/04:MJ318 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om allmän jakt på

skarv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skyddsåtgärder på

skarv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av

fiskeredskap.

2003/04:MJ322 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att inrätta

förvaltningsområden som ett led i arbetet att trygga

ett livskraftigt svenskt fiske.

2003/04:MJ327 av Lars Tysklind och Erling Bager

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utflyttade trålgränser på

västkusten.

2003/04:MJ329 av Marita Aronson och Lars Tysklind

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda Fiskeriverkets

dubbla roller.

2003/04:MJ334 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

säkerställa fiskbestånden i Östersjön.

2003/04:MJ351 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att fiskevårdsavgift läggs

på fiskeredskap.

2003/04:MJ352 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att statens vatten ovan

odlingsgränsen som är delade med privat ägande bör

kunna ingå i fiskevårdsområden.

2003/04:MJ354 av Birgitta Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utveckla metoderna för

säljakten.

2003/04:MJ404 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjlighet att

bilda fiskevårdsområden med skötselplaner för

fiskare i södra Östersjön och att de därigenom

övertar fiskevården och fisket.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tvånget att ingå i

fiskevårds- och viltvårdsområden.

2003/04:MJ408 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett hållbart

fiske.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att IBSFC skall

följa ICES rekommendationer, med hänsyn tagen till

det beräknade överfisket/tjuvfisket.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder från

Sveriges sida för att rädda hotade fiskbestånd.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av EU:s

fiskesubventioner i syfte att göra fiskepolitiken

mer ändamålsenlig för att uppnå ett långsiktigt

hållbart fiske.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en formaliserad

samverkan kring svensk fiskepolitik.

24. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till lagstiftning som möjliggör

inrättandet av lokala fiskevårdsområden vid vissa

områden längs kusterna och de stora insjöarna.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad

tillgänglighet till Nordsjön och Västerhavet för

svenska fiskare.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en reglering av

skarv- och sälbeståndet.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om spökgarn.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny granskning av

skyddet för fiskare vid olyckor med kemiska

stridsmedel.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

fisketeknisk yrkeshögskola.

35. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskningen om

fisksjukdomar.

37. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om myndigheters

hantering av vattenbruksärenden.

2003/04:MJ411 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en reformering

av fiskepolitiken för ett hållbart nyttjande av

haven.

2003/04:MJ418 av Catharina Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Fiskeriverket bör få

möjlighet att ge riktade licenser för viss art även

till dem som har hel- eller deltidsjobb i land.

2003/04:MJ422 av Åsa Domeij och Ingegerd Saarinen

(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om vilka aspekter som bör

beaktas om en fiskevårdsfond inrättas.

2003/04:MJ433 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ensidiga beslut

och krav på internationella överenskommelser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att etablera ett

samrådsorgan för Fiskeriverket, fiskenäringen och

forskarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om svensk

medfinansiering av nationell

yrkesfiskarutbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om anslag till

forskning och utveckling av fångstmetoder och nya

produkter.

2003/04:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka för att skydda

havsområden så att de kan fredas för fisket.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att regeringen skall verka på lämplig nivå

för åtgärder för att bättre förvalta den vilda

laxen och minska laxfiskets negativa konsekvenser

för andra arter.

2003/04:MJ447 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att skarvbeståndet bör regleras genom

traditionell viltförvaltning utifrån jaktetiska

principer och med tydliga regler i form av tider

och andra villkor.

2003/04:MJ457 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om förändring av

fiskeriförordningen (SFS 1994:1716) avseende krav om

fettfeneklippning av lax och öring.

2003/04:MJ458 av Michael Hagberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om bevarandet av det kustnära

kräftfisket.

2003/04:MJ472 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fortsatt

reformering av EU:s fiskepolitik.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principen att

sätta fiskekvoterna efter Internationella

havsforskningsrådets (ICS) rekommendationer.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om skärpt kontroll av

efterlevnad av fiskekvoter och fångstmetoder.

2003/04:MJ473 av Jan Andersson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det krävs

bindande internationella överenskommelser och ökat

internationellt samarbete för att långsiktigt

säkra fiskbestånden och ett hållbart fiske.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att man måste

arbeta med långsiktiga förvaltningsplaner av

fiskbestånden som säkrar beståndens fortlevnad

samtidigt som fisket med anslutande näringar ges

möjlighet att utveckla sin verksamhet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stimulera

åtgärder som syftar till att förhindra

oregistrerat fiske (svartfiske).

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en satsning på

utbildning och kompetenshöjning inom den svenska

fiskerinäringen.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige skall

upphöra med fiske på blandade bestånd av lax på

tillväxtområdena i Östersjön och i stället flytta

den svenska laxkvoten så att ett selektivt fiske

efter odlad lax kan ske.

2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett formaliserat

samarbete mellan fiske och forskning.