Bet. 2003/04:MJU14

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU14

Titel saknas

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet Riksrevisionens styrelses framställning

angående djurskyddstillsynen (2003/04:RRS1) jämte fyra följdmotioner.

Därutöver behandlar utskottet ett stort antal motioner från allmän motionstid

åren 2002 och 2003 om djurskydd, djurhälsovård och djurförsök. Totalt

omfattar betänkandet 240 motionsyrkanden.

Utskottet instämmer i vad Riksrevisionens styrelse anför och förordar med

anledning av styrelsens förslag att riksdagen bör uppdra åt regeringen

att närmare överväga hur resursbehovet när det gäller djurskyddstillsynen

skall tillgodoses samt om uppgifterna eller regelverket till någon del

behöver omprövas. Utskottet anser därvid att en återrapportering till

riksdagen bör ske snarast. Vidare instämmer utskottet i vad Riksrevisionens

styrelse anför om att det kan finnas skäl att regeringen överväger om det

behövs förändringar av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras.

Utskottet anser i enlighet med vad Riksrevisionens styrelse anför att det

inte kan anses rimligt att det som i en kommun är helt kostnadsfritt i en

annan kommun kostar djurhållaren 9 000 kr. Utskottet anser att regeringen

så snart som möjligt bör återrapportera till riksdagen om resultatet av

sin prövning. Slutligen anser utskottet i likhet med Riksrevisionens

styrelse att det är angeläget att regeringen i anslutning till bildandet

av den nya Djurskyddsmyndigheten uppmärksammar behovet av en förbättrad

styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet. Utskottet

anser att regeringen snarast bör återkomma till riksdagen med redovisning

av de åtgärder som vidtagits med anledning härav.

Utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast

i februari 2003. I samband därmed påpekade utskottet bl.a. att merparten

av de frågor som var aktuella i sin tur behandlades ingående av utskottet

redan våren 2002 i samband med utskottets beredning av regeringens skrivelse

Användning av försöksdjur (skr. 2001/02:48). Utskottet hänvisade vid sin

behandling av motionerna år 2003, vilka samtliga avstyrktes, bl.a. till

vad som anfördes vid behandlingen av skrivelsen och upprepade huvudsakligen

sina uttalanden från våren 2002 om att utskottet förutsätter att regeringen

och svenska myndigheter även i fortsättningen aktivt verkar för ytterligare

begränsningar av användningen av försöksdjur och för förbättrade förhållanden

för dessa djur. Utskottet konstaterar inför behandlingen av de motioner

om djurförsök som nu är aktuella att dessa till största delen utgör

upprepningar av de motioner som behandlades i februari 2003 och att dessa

inte föranleder utskottet till någon ändring av tidigare bedömningar och

ställningstaganden. Utskottet behandlar därför motionerna i förenklad

form.

Samtliga motioner i betänkandet avstyrks. I betänkandet finns 32 reservationer

och 5 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört

om förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter.

Därmed bifaller riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår

motionerna 2003/04:MJ33 yrkandena 1, 4 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34

yrkande 1 i denna del och 2003/04:MJ35 yrkande 1 i denna del.

2. Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört

om tillsynens finansiering genom kommunala avgifter. Därmed bifaller

riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår motionerna

2003/04:MJ33 yrkandena 3 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34 yrkandena 1 i denna

del och 2, 2003/04:MJ35 yrkandena 1 i denna del och 8 samt 2003/04:MJ36

yrkandena 1 och 2 i denna del.

3. Behovet av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad utskottet anfört om behovet

av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen. Därmed

bifaller riksdagen framställning 2003/04:1 i denna del och avslår motionerna

2002/03:MJ429 yrkande 9, 2002/03:MJ487 yrkande 23, 2003/04:MJ33 yrkandena

2, 5 och 7 i denna del, 2003/04:MJ34 yrkande 1 i denna del, 2003/04:MJ35

yrkandena 1 i denna del, 4 och 9, 2003/04:MJ36 yrkande 2 i denna del,

2003/04:MJ363 och 2003/04:MJ367 yrkande 18.

4. Vissa samordningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande

3, 2003/04:MJ37 yrkandena 3 och 4 samt 2003/04:MJ402 yrkande 1.

Reservation 1 (v)

Reservation 2 (mp)

5. Utbildningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ422 yrkande 8, 2003/04:MJ35 yrkande

6 och 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6.

Reservation 3 (fp)

Reservation 4 (mp)

6. Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ322, 2002/03:MJ386 yrkandena 1 och

11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487 yrkande 18, 2002/03:MJ488

yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ490 yrkande 1, 2003/04:MJ37 yrkandena 1 och

2, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ381

och 2003/04:MJ402 yrkande 7.

Reservation 5 (v)

Reservation 6 (mp)

7. Allmänna internationella djurskyddsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ256 yrkande 3, 2002/03:MJ284,

2003/04:MJ35 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 3, 2003/04:MJ271 yrkandena

1-3 och 2003/04:MJ399 yrkande 40.

Reservation 7 (fp)

8. Skärpning av EU:s djurskyddsbestämmelser

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ487 yrkande 19.

Reservation 8 (fp, kd, c)

9. Djurhållning och djurskötsel i allmänhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ242, 2002/03:MJ490 yrkandena 9 och

17 samt 2003/04:MJ382 yrkande 1.

Reservation 9 (mp)

10. Djurtransporter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324 yrkande 8, 2002/03:MJ256 yrkande

2, 2002/03:MJ386 yrkandena 2-7, 2002/03:MJ422 yrkandena 5-7, 2002/03:MJ424

yrkande 18 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena 20 och 21, 2002/03:MJ490

yrkande 19, 2003/04:MJ221 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367

yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:MJ431 yrkande 6.

Reservation 10 (v, mp)

11. Slakt

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ306, 2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386

yrkande 16, 2002/03:MJ454 yrkande 2, 2002/03:MJ487 yrkande 22, 2002/03:MJ490

yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2.

Reservation 11 (fp, kd, c)

Reservation 12 (mp)

12. Höns

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ350, 2002/03:MJ386 yrkande 12,

2002/03:MJ454 yrkande 5, 2002/03:MJ459 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490

yrkandena 14-16 och 2003/04:MJ301 yrkande 1.

Reservation 13 (mp)

13. Slaktkycklingar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ277 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande 13, 2002/03:MJ454 yrkande 3,

2002/03:MJ490 yrkande 13, 2003/04:MJ301 yrkande 2, 2003/04:MJ331 yrkandena

1 och 2 samt 2003/04:MJ402 yrkande 6.

Reservation 14 (v)

Reservation 15 (mp)

14. Grisar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena 9 och 10, 2002/03:MJ454

yrkande 4, 2002/03:MJ490 yrkandena 6 och 7, 2003/04:MJ300 yrkande 1 och

2003/04:MJ367 yrkande 6.

Reservation 16 (mp)

15. Nötkreatur

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ283, 2002/03:MJ386 yrkandena 14

och 15, 2002/03:MJ454 yrkande 6, 2002/03:MJ490 yrkandena 8 och 10-12 samt

2003/04:MJ300 yrkandena 2 och 3.

Reservation 17 (mp)

16. Hästar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ365, 2002/03:MJ386 yrkande 8 och

2003/04:MJ385 yrkandena 1 och 2.

Reservation 18 (mp)

17. Hundar och katter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ265 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362

yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477, 2003/04:MJ323 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ348,

2003/04:MJ371 yrkandena 1-3, 2003/04:MJ402 yrkandena 3-5, 2003/04:MJ441,

2003/04:MJ442, 2003/04:MJ443 och 2003/04:MJ448.

Reservation 19 (v)

18. Uppfödning av pälsdjur

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243, 2002/03:MJ272

yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299, 2002/03:MJ318,

2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485, 2003/04:Ju315

yrkande 3, 2003/04:MJ299 yrkande 1, 2003/04:MJ367 yrkande 8, 2003/04:MJ383

och 2003/04:MJ473 yrkande 17.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

Reservation 21 (v, mp)

19. Hund- och kattskinn

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ476 och 2003/04:MJ405 yrkandena 1

och 2.

Reservation 22 (mp)

20. Övriga pälsdjursfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ272 yrkandena 2 och 3, 2002/03:MJ286

yrkande 2 och 2003/04:MJ299 yrkandena 2 och 3.

21. Djur i nöjesbranschen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287,

2002/03:MJ341 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373, 2002/03:MJ414 yrkandena 1

och 2, 2002/03:MJ439 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458, 2002/03:MJ462

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34, 2003/04:MJ251 yrkandena

1 och 2, 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ367 yrkande 16.

Reservation 23 (kd)

Reservation 24 (mp)

22. Djur i pornografiska sammanhang

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ479, 2002/03:MJ490 yrkande 36 och

2003/04:MJ367 yrkande 17.

Reservation 25 (kd)

Reservation 26 (mp)

23. Exotiska sällskapsdjur

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ309, 2003/04:MJ202 och 2003/04:MJ317.

24. Xenotransplantationer

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ367 yrkande 15.

Reservation 27 (fp, kd)

25. Grytjakt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ273 yrkande 3 och 2003/04:MJ372.

Reservation 28 (v, mp)

26. Övriga djurskyddsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ490 yrkandena 21 och 22, 2003/04:MJ204

och 2003/04:MJ367 yrkandena 1 och 7.

Reservation 29 (kd)

Reservation 30 (mp)

27. Veterinärväsendets organisation

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ33 yrkande 6, 2003/04:MJ35 yrkande

5, 2003/04:MJ367 yrkande 19 och 2003/04:MJ431 yrkande 8.

Reservation 31 (fp)

28. Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ230, 2003/04:MJ402 yrkande 8 och

2003/04:MJ440.

Reservation 32 (v)

29. Övriga veterinära frågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ405, 2002/03:MJ424 yrkande 18 i

denna del, 2003/04:MJ35 yrkande 7 och 2003/04:MJ367 yrkande 20.

30. Motioner om djurförsök

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ256 yrkande 1, 2003/04:MJ270

yrkandena 1-14, 2003/04:MJ367 yrkandena 9-14, 2003/04:MJ369 yrkandena 1-3

och 2003/04:MJ463.

Stockholm den 20 april 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund

(s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina Axelsson

(s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan

Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin

Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson (s) och Anita Brodén (fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottets överväganden av de olika förslagen som ligger till grund för

betänkandet är uppdelade i olika avsnitt. Det första avsnittet behandlar

Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen samt

några frågor med nära anknytning härtill. Riksrevisionens styrelse har

enligt 12 kap. 7 § regeringsformen och 12 § lagen (2002:1023) med instruktion

för Riksrevisionen till uppgift att besluta om de framställningar och

redogörelser till riksdagen som riksrevisorernas granskningsrapporter

avseende effektivitetsrevision ger anledning till. Styrelsen har mot denna

bakgrund funnit att slutsatserna av den effektivitetsgranskning som

Riksrevisionen genomfört och som redovisats i granskningsrapporten (RiR2003:1)

Hur effektiv är djurskyddstillsynen? bör överlämnas till riksdagen.

Inledningsvis konstateras att granskningsarbetet påbörjades av dåvarande

Riksrevisionsverket och att det under hösten 2003 fullföljts inom den nya

Riksrevisionen. En viktig utgångspunkt för arbetet har varit de mål och

de ambitioner för djurskyddsarbetet som riksdagen ställt sig bakom genom

1988 års djurskyddslagstiftning. Granskningen har haft sin tyngdpunkt i

att granska djurskyddsarbetet på statlig myndighetsnivå och hur det

genomförs på kommunal nivå. Däremot har regeringens åtgärder inom området

inte särskilt uppmärksammats. Det får inte minst ses mot bakgrund av att

det dåvarande Riksrevisionsverkets uppgift var att granska myndigheter

under regeringen. Riksrevisionens styrelses förslag återfinns i bilaga 1.

Det andra avsnittet behandlar en stor mängd motioner om djurskydd. En

stor del av motionerna i avsnittet tar upp frågor där riksdagen och

regeringen överlämnat normgivnings- och beslutanderätten till de myndigheter

som har särskild sakkunskap på området. I stor utsträckning handlar det

således om yrkanden som det enligt gällande uppgiftsfördelning inte

ankommer på riksdagen att besluta om. Skälet till denna ansvarsfördelning

är bl.a. att frågorna i många fall förutsätter en veterinärmedicinsk och

teknisk bedömning snarare än en politisk bedömning. Dessa frågor regleras

i ett mycket stort antal detaljföreskrifter utfärdade av främst Jordbruksverket

(Djurskyddsmyndigheten) men också vissa andra myndigheter (jfr bet.

2001/02:MJU20 s. 11 f.).

De detaljföreskrifter och rättsakter det är fråga om är främst följande:

SJVFS

1993:154 om operativa ingrepp på djur,

SJVFS 1993:177 om foder,

SJVFS 1999:106 om djurskyddskrav vid avelsarbete,

SJVFS 1999:111 om uppfödning, försäljning och förvaring av hundar samt

förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter,

SJVFS 2000:23 om hur djur får tränas för eller användas vid tävling samt

hur tävling får genomföras,

SJVFS 2000:115 om hållande av strutsfåglar,

SJVFS 2000:128 om djurhållning i ekologiskt lantbruk,

SJVFS 2000:133 om transport av levande djur,

SJVFS 2000:160 om hanteringen av vissa djurarter vid slakt eller annan

avlivning,

SJVFS 2001:64 om djurhållningen vid cirkusar,

SJVFS 2002:6 om märkning av hundar,

SJVFS 2003:6 om djurhållning i lantbruket,

SJVFS 2003:18 om uppfödning, förvaring, tillhandahållande och användning

m.m. av försöksdjur,

SJVFS 2003:77 om djurhållning i djurparker m.m.,

direktiv 91/628/EEG om skydd av djur vid transport,

förordningen (EG) 1255/97 om gemenskapskriterier för mellanstationer och

om ändring av färdplanen i bilagan till ovannämnda direktiv,

förordningen (EG) 411/98 om tilläggsnormer avseende skydd av djur vilka

skall tillämpas på vägfordon som används för djurtransporter som överskrider

8 timmar.

Det tredje avsnittet behandlar olika djurhälsovårdsaspekter. Riksdagens

revisorer publicerade i november 2002 rapporten Villkoren för veterinär

verksamhet (2002/03:4). I rapporten föreslog revisorerna att regeringen

tillsätter en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen med

fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärsorganisationen,

statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,

dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och

praktiserande veterinärer. Enligt revisorerna borde utredningen lämna

förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära

verksamheten. Därtill borde utredningen lämna förslag till hur behovet av

veterinär kompetens för myndighetsutövande uppgifter samt beredskap mot

smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i

hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter borde

ses över. Utredningen borde också få i uppdrag att lämna förslag till hur

tillsynen över veterinär yrkesutövning kan utformas. Därutöver föreslog

revisorerna att regeringen ger en oberoende utredning i uppdrag att

redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata är, vad de beror på och

vad bristerna har inneburit för statistikens användbarhet. Utredningen

borde även få i uppdrag att komma med förslag till hur bristerna kan

åtgärdas och hur man kan åstadkomma en fullständig rapportering från alla

veterinärer. Vidare borde behovet av kvalitetssäkrad statistik samt en

öppen och kvalitetssäkrad dokumentation av det veterinära arbetet som gör

det möjligt att spåra behandlingar och läkemedelsanvändning omfattas av

den föreslagna utredningen. Utskottet instämde i sitt betänkande 2002/03:MJU10

i vad revisorerna anförde och föreslog riksdagen ett tillkännagivande

till regeringen i enlighet med revisorernas förslag. Riksdagen beslutade

i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2002/03:230 och 2002/03:231).

I det fjärde avsnittet om djurförsök har utskottet valt att behandla 25

motionsyrkanden i förenklad form. Utskottet hänvisar därvid till att

utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast

i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). Utskottet konstaterar inför behandlingen

av de motioner som nu är aktuella att dessa till största delen utgör

upprepningar av de motioner som då behandlades och att övriga motioner om

djurförsök omfattas av de ställningstaganden utskottet då gjorde.

Samtliga motioner återfinns i bilaga 1.

Utskottet har besökt Smittskyddsinstitutet och dess djurhus, Astrid

Fagraeus Laboratorium.

Förslagets huvudsakliga innehåll

Riksrevisionens granskning visar att resurserna för arbetet med

djurskyddsfrågor totalt sett har ökat de senaste åren. Samtidigt anser

Riksrevisionen

att resurserna på regional och lokal nivå inte står i proportion till

dagens uppgifter. Mot denna bakgrund förordar styrelsen att riksdagen bör

uppdra åt regeringen att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses

samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.

Enligt styrelsen bör en återrapportering till riksdagen ske i

budgetpropositionen

för år 2005.

Med anledning av vad som framkommit i samband med granskningen kan det

enligt styrelsens uppfattning finnas skäl till att regeringen överväger

om det behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet

finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även

beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på

ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Regeringen bör på lämpligt sätt

återrapportera till riksdagen om resultatet av sin prövning.

I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven till de olika

myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall varit dåligt

samordnade. Det är enligt styrelsen angeläget att regeringen i anslutning

till att en ny central djurskyddsmyndighet nu bildas uppmärksammar behovet

av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av

djurskyddsarbetet.

Det är enligt styrelsen av stor vikt att regeringen verkar för att den

nya myndigheten styr och följer upp den kommunala tillsynen på ett aktivt

och riktat sätt.

Med hänvisning till vad styrelsen anfört om prövning av frågan om

förhållandet mellan resurser och uppgifter, finansiering genom kommunala

avgifter samt behovet av förbättrad samordning och styrning förordar

styrelsen att riksdagen begär att regeringen snarast skall återkomma till

riksdagen med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av

granskningen av hur djurskyddstillsynen i Sverige fungerar.

Utskottets överväganden

Riksrevisionens styrelses framställning angående djurskyddstillsynen m.m.

Förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag i den del det

berör förhållandet mellan tillsynsmyndigheternas resurser och uppgifter.

Därmed avstyrker utskottet två motionsyrkanden (kd) såsom tillgodosedda.

Riksrevisionens styrelses förslag

Som understryks i Riksrevisionens rapport är djurskyddslagen (1988:534)

en ramlag som fylls ut av regeringen genom förordningar samt genom

föreskrifter och allmänna råd beslutade av berörda myndigheter. Granskningen

visar att resurserna för arbetet med djurskyddsfrågor totalt sett har

ökat de senaste åren. Samtidigt anser Riksrevisionen att resurserna på

regional och lokal nivå inte står i proportion till dagens uppgifter. Mot

denna bakgrund förordar styrelsen att riksdagen bör uppdra åt regeringen

att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna

eller regelverket till någon del behöver omprövas. Enligt styrelsen bör

en återrapportering till riksdagen ske i budgetpropositionen för år 2005.

Motionerna

Riksrevisionen föreslår att riksdagen ger regeringen i uppdrag att närmare

överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna eller

regelverket till någon del behöver omprövas. Denna återrapportering bör

enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) ske i budgetpropositionen för år 2005

(yrkande 1). Vidare påpekar motionärerna att Riksrevisionens styrelse

understryker att länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de

uppgifter som regeringen och Jordbruksverket lagt på dem. Länsveterinärerna

menar att länsstyrelserna väljer bort uppgifter inom djurskyddet på grund

av bristande resurser. Motionärerna anser därför att regeringen bör

återkomma till riksdagen med förslag om hur tillräckliga resurser till

länsveterinärerna kan säkerställas (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar inledningsvis att Riksrevisionens granskning omfattar

effektiviteten i den svenska djurskyddstillsynen och att en viktig

utgångspunkt för arbetet har varit de mål och de ambitioner för

djurskyddsarbetet

som riksdagen ställt sig bakom genom 1988 års djurskyddslagstiftning. I

granskningen har frågan om tillgängliga resurser för djurskyddsarbetet

behandlats och Riksrevisionen konstaterar att de resurser som finns för

det direkta djurskyddsarbetet i första hand är den personal som arbetar

på Jordbruksverket, på länsstyrelserna och i kommunerna. Utskottet vill

i det sammanhanget tillägga att sedan årsskiftet 2004 också personalen

hos Djurskyddsmyndigheten utgör en viktig resurs. Tillsynen finansieras

genom skattemedel och avgifter från djurägarna. Det är främst på kommunal

nivå som djurskyddsarbetet genomförs och tillsynsarbetet bedrivs framför

allt av de kommunala inspektörerna.

Enligt Riksrevisionens rapport har kommunernas samlade resurser för

djurskydd mätt i årsarbetskrafter ökat under senare år. Det föreligger

emellertid betydande variationer mellan kommunerna när det gäller förhållandet

mellan resurser och antalet djurhållare. Det bör särskilt framhållas att

enligt rapporten har resursökningen inte medfört någon nämnvärd ökning av

inspektionsverksamheten. De resurser som kommunerna avsatt står enligt

vad som framgår av rapporten inte i proportion till de mål som uttrycks

i Jordbruksverkets allmänna råd. Utskottet konstaterar vidare att

länsstyrelsernas resurser inte varit i nivå med de arbetsuppgifter som

regeringen

och Jordbruksverket lagt på dem. Resurserna kommer naturligtvis att öka

i och med bildandet av den nya Djurskyddsmyndigheten, men samtidigt är

det som det också anförs i rapporten viktigt att Djurskyddsmyndigheten

blir mer aktiv än Jordbruksverket i sin stödjande verksamhet mot länsstyrelser

och kommuner.

Som Riksrevisionens styrelse anför visar granskningen visserligen att

resurserna för arbetet med djurskyddsfrågor totalt sett har ökat de senaste

åren, men utskottet instämmer i att resurserna på regional och lokal nivå

inte står i proportion till dagens uppgifter. Utskottet anser därför i

likhet med Riksrevisionens styrelse att riksdagen bör uppdra åt regeringen

att närmare överväga hur resursbehovet skall tillgodoses samt om uppgifterna

eller regelverket till någon del behöver omprövas. En återrapportering

till riksdagen bör ske snarast. Vad utskottet anfört med anledning av

Riksrevisionens styrelses framställning i denna del bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker således Riksrevisionens styrelses

framställning i denna del. Därmed är enligt utskottets mening motion

2003/04:MJ33 (kd) yrkandena 1 och 4 tillgodosedd. Motionen avstyrks i berörda

delar.

Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag om finansieringen

av tillsynen genom kommunala avgifter. Som en följd härav avstyrker

utskottet fem motionsyrkanden (m, fp, kd, c) eftersom utskottet finner dem

tillgodosedda.

Riksrevisionens styrelses förslag

Med anledning av vad som framkommit i samband med granskningen kan det

enligt styrelsens uppfattning finnas skäl att regeringen överväger om det

behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet

finansieras. Förutom finansiella aspekter bör vid en sådan prövning även

beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av landet behandlas på

ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Det kan exempelvis inte anses rimligt

att det som i en kommun är helt gratis kostar djurhållaren i en annan

kommun 9 000 kr. En självklar utgångspunkt är enligt styrelsen att avgifterna

inte får överskrida de kommunala självkostnaderna för tillsynen. Regeringen

bör på lämpligt sätt återrapportera till riksdagen om resultatet av sin

prövning.

Motionerna

Den principiellt riktiga fördelningen av kostnaderna är att myndighetsutövning

skall bekostas av allmänna medel hävdar motionärerna i motion 2003/04:MJ34

(m) yrkande 2. Däremot anser motionärerna att det är rimligt att kontroller

som förorsakats på grund av brister betalas av den som ansvarar för bristen.

Revisorernas påpekande att avgifterna i vissa kommuner inte står i

proportion till verksamheten innebär att djurägare genom avgiftssystemet

betalar till kommunens övriga verksamhet. Detta innebär enligt motionärerna

en form av extra kommunal utdebitering för vissa grupper.

Enligt motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 8 utnyttjar endast 4 % av landets

kommuner möjligheten att helt avgiftsfinansiera tillsynen. Det är enligt

motionärerna från konkurrens- och rättvisesynpunkt inte acceptabelt med

en så stor variation som 0-9 000 kr på likvärdiga tillsynsobjekt. En

timtaxa borde kunna ligga till grund för debiteringen, vilket skulle skapa

större rättvisa. God djurhållning gynnas också av ett sådant system. Vid

anmälan där ingen anmärkning noterats bör däremot ingen avgift utgå. Skulle

det däremot innebära en anmärkning bör avgift utgå. Motionärerna anser

att regeringen borde utge en rekommendation till kommunerna om en mer

enhetlig och skälig taxesättning.

Regeringen bör enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 3 överväga om det

behövs förändringar i regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet

finansieras. Förutom finansiella aspekter bör man även beakta vikten av

att djurhållare i olika delar av landet behandlas på ett så långt möjligt

likvärdigt sätt.

Granskningen av kommunernas uttag av tillsynsavgifter visar att kommunerna

har valt olika modeller för finansiering runtom i landet anförs det i

motion 2003/04:MJ36 (c). Motionärerna anser till skillnad från vad

Riksrevisionens styrelse anför att detta inte är något problem. Hur kommunerna

väljer att finansiera sin verksamhet är enligt motionärerna kommunens

invånares och de förtroendevalda politikernas sak att avgöra. Ett kommunalt

självstyre över taxorna kräver dock öppenhet mot företagarna och

kommuninvånarna, så att dessa kan jämföra och ställa krav på sina politiker

(yrkande 1). Med en kommunal makt över tillsynsavgifterna kan kommuner

välja att differentiera tillsynsavgifterna med anledning av aktivt

miljöarbete hos företagen (yrkande 2 delvis).

Utskottets ställningstagande

Huvuddelen av djurskyddstillsynen sker på kommunal nivå och

djurskyddsförordningen

(1988:539) ger kommunerna rätt att ta ut avgifter för sin tillsyn. Enligt

vad som framgår av Riksrevisionens rapport finansierar ungefär hälften av

kommunerna delvis sin tillsynsverksamhet med avgifter och endast 5 % av

kommunerna finansierar all tillsyn via avgifter. Riksrevisionens undersökning

visar att avgifternas storlek varierar kraftigt mellan kommunerna. Utskottet

konstaterar att för ett likvärdigt tillsynsobjekt kan avgiften för en

inspektion variera mellan 0 och 9 000 kr. Undersökningen visar också att

det inte finns något direkt samband mellan avgiftsnivåerna och en väl

fungerande och regelbunden kommunal tillsyn, men i rapporten understryks

att det finns goda möjligheter att öka tillsynsresurserna lokalt genom

att införa avgifter. Utskottet konstaterar vidare att enligt

granskningsrapporten

talar konkurrensskäl för att avgifter tas ut på ett likvärdigt sätt.

Utskottet finner i likhet med Riksrevisionens styrelse att det med anledning

av vad som framkommit i samband med granskningen kan finnas skäl att

regeringen överväger om det behövs förändringar av hur det lokala

djurskyddsarbetet finansieras. Förutom de finansiella aspekterna bör vid en

sådan prövning även beaktas vikten av att djurhållare i olika delar av

landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt. Som framhålls

i Riksrevisionens styrelses framställning kan det inte anses rimligt att

det som i en kommun är helt kostnadsfritt i en annan kommun kostar

djurhållaren 9 000 kr. Därvid anser utskottet i enlighet med Riksrevisionens

styrelse att en självklar utgångspunkt måste vara att avgifterna inte får

överskrida de kommunala självkostnaderna för tillsynen. Utskottet anser

att regeringen så snart som möjligt bör återrapportera till riksdagen om

resultatet av sin prövning. Vad utskottet anfört härom bör ges regeringen

till känna. Utskottet tillstyrker därmed Riksrevisionens styrelses

framställning i denna del. I enlighet härmed anser utskottet att de motioner

som behandlar tillsynsavgifter m.m., dvs. motionerna 2003/04:MJ33 (kd)

yrkande 3, 2003/04:MJ34 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 8 och

2003/04:MJ36 (c) yrkandena 1 och 2 (delvis) får anses vara tillgodosedda.

Utskottet avstyrker därför dessa i berörda delar.

Behovet av förbättrad samordning och styrning av djurskyddstillsynen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker Riksrevisionens styrelses förslag om förbättrad

samordning och styrning av tillsynen och avstyrker därmed nio (m, fp, kd,

c) motionsyrkanden såsom i allt väsentligt tillgodosedda.

I enlighet med att utskottet således tillstyrker Riksrevisionens styrelses

framställan i sin helhet avstyrker utskottet tre motionsyrkanden (m, fp,

kd) såsom tillgodosedda.

Riksrevisionens styrelses förslag

Ett huvudresultat av granskningen är att ett förbättrat djurskyddsarbete

inte bara är en fråga om organisatoriska förändringar utan inte minst

handlar om ökad aktivitet från de olika aktörerna och ett förbättrat

samarbete dem mellan. Tillkomsten av den nya djurskyddsmyndigheten från

och med den 1 januari 2004 accentuerar enligt granskningsrapporten

ytterligare behovet av samarbete och samordning. Här har enligt styrelsen

inte minst regeringen en viktig uppgift i sin roll att styra och leda den

statliga förvaltningen. Det kanske viktigaste styrinstrumentet är

regleringsbreven. I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven

till de olika myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall

varit dåligt samordnade. Det är enligt styrelsen angeläget att regeringen

i anslutning till att en ny central djurskyddsmyndighet nu bildas

uppmärksammar behovet av en förbättrad styrning och en väl fungerande

uppföljning

av djurskyddsarbetet. Det är enligt styrelsen av stor vikt att regeringen

verkar för att den nya myndigheten styr och följer upp den kommunala

tillsynen på ett aktivt och riktat sätt.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 4 anförs att inspektörsverksamheten

bör underlättas genom samverkan över kommungränserna. Enligt motion

2003/04:MJ33 (kd) bör det göras möjligt för flera kommuner att gå ihop för

att anställa en gemensam djurskyddsinspektör. Motionärerna anser också

att en kommun skall få rätt att delegera tillsynen till tjänsteman i annan

kommun (yrkande 2). Dessutom anser motionärerna att samarbetet mellan

djurskyddsinspektörer och veterinärer är ett område som måste förbättras.

Regeringen har därvid ett ansvar att tillse detta genom styrning och

uppföljning (yrkande 5). Kravet på att göra det möjligt för kommunerna

att samarbeta om tillsynen upprepas i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande

18. Också i motion 2003/04:MJ36 (c) yrkande 2 delvis framförs åsikten att

kommunerna skall ges möjlighet att samordna sin tillsynsverksamhet med

andra kommuner. Även i motion 2003/04:MJ363 (c) föreslås att det skall

bli möjligt att delegera beslutanderätt i djurskyddsfrågor till personal

anställd i annan kommun. Enligt motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 23 bör

djurskyddstillsynen ske på kommunal nivå. Synpunkten får medhåll i motion

2002/03:MJ429 (m) yrkande 9 i vilken anförs att en lokalt förankrad tillsyn

med kännedom om lokala förhållanden är bättre än att inrätta en ny myndighet.

I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 9 delar motionärerna Riksrevisionens

uppfattning om vikten av samverkan mellan olika parter, myndigheter,

kommuner och inom EU för att utveckla och säkerställa ett gott djurskydd.

Regeringen bör enligt motionärerna snarast se till att hindren vad gäller

avrapporteringar till EU undanröjs och att återkopplingen från EU förbättras.

I tre motioner yrkas bifall till Riksrevisionens styrelses förslag i sin

helhet, nämligen motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 7, 2003/04:MJ34 (m)

yrkande 1 och 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 1.

Utskottets ställningstagande

Riksrevisionen pekar i rapporten på att djurskyddslagen är en ramlag och

att en förutsättning för att efterlevnaden skall bli god och tillämpningen

av den kunna följas upp är att alla aktörerna i systemet samarbetar. I

rapporten understryks att mycket av det som behöver förstärkas inom

djurskyddsarbetet handlar om att ta ansvar, våga vara aktiv och att samarbeta

mer med varandra. Det formella ansvaret finns i stort sett utpekat.

Riksrevisionen ger mot denna bakgrund i rapporten en rad rekommendationer

till bl.a. Jordbruksverket. Jordbruksverket bör enligt rapporten inte

minst i sin roll som arbetsgivare för distriktsveterinärerna tydligare

stödja dem i uppgifter som rör djurskyddet. Flera rekommendationer riktas

också till den nya Djurskyddsmyndigheten angående hur stödet till kommunernas

och länsstyrelsernas tillsynsverksamhet kan utvecklas. Utskottet konstaterar

att ett huvudresultat av granskningen är att ett förbättrat djurskyddsarbete

inte bara är en fråga om organisatoriska förändringar utan handlar i hög

grad om ökad aktivitet från de olika aktörerna och ett förbättrat samarbete

dem mellan. I detta sammanhang accentueras behovet av samarbete och

samordning ytterligare genom tillkomsten av den nya Djurskyddsmyndigheten,

vilket också framhålls av Riksrevisionens styrelse. Regeringen har

naturligtvis en viktig uppgift i sin roll att styra och leda den statliga

förvaltningen. Det kanske viktigaste styrinstrumentet är regleringsbreven.

I granskningen har bl.a. framkommit att regleringsbreven till de olika

myndigheterna inom djurskyddsområdet inbördes i flera fall varit dåligt

samordnade. Utskottet konstaterar i detta sammanhang att Jordbruksdepartementet

i promemorian Förbättrad djurskydds- och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11)

presenterar några förslag som syftar till en ökad effektivitet i bl.a.

djurskyddstillsynen. Ett förslag som efterfrågas av några motionärer är

att kommuner skall få möjlighet att träffa avtal om att tillsynsuppgifter

som en kommun har skall fullgöras av en annan kommun och att en person

som är anställd av en kommun skall få fatta beslut på en annan kommuns

vägnar. I detta sammanhang förutsätter utskottet att regeringen återkommer

med förslag som underlättar kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen.

Vidare föreslås i promemorian att stödet till de lokala myndigheterna

skall förbättras. En viktig aspekt i ett löpande stödarbete mot inspektörer

och andra aktörer är enligt promemorian tillgängligheten hos de centrala

myndigheternas personal. Andra insatser kan utgöras av stöd i form av

centralt framtagen tillsynsmetodik, malldokument och checklistor. Dessutom

föreslås att de centrala myndigheterna skall meddela föreskrifter om hur

tillsynen konkret skall bedrivas på lokal nivå. Det är nämligen enligt

promemorian betydelsefullt att de centrala myndigheterna utnyttjar rätten

att meddela föreskrifter för att enhetligheten i den operativa tillsynen

skall öka. Utskottet har erfarit att departementspromemorian nu är under

remissbehandling, med en remisstid fram till den 1 juni 2004.

Vid en samlad bedömning finner utskottet i likhet med Riksrevisionens

styrelse att det är angeläget att regeringen i anslutning till att den

nya Djurskyddsmyndigheten nu inleder sin verksamhet uppmärksammar behovet

av en förbättrad styrning och en väl fungerande uppföljning av

djurskyddsarbetet.

Det är enligt utskottet viktigt att regeringen verkar för att den nya

myndigheten styr och följer upp den kommunala tillsynen på ett aktivt och

riktat sätt. Utskottet anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av

det anförda. Vad utskottet anfört i denna del bör ges regeringen till

känna. Utskottet tillstyrker således Riksrevisionens styrelses framställning

också i nu berörd del. I enlighet härmed och med vad utskottet i övrigt

anfört är syftet med motionerna 2002/03:MJ429 (m) yrkande 9, 2002/03:MJ487

(c) yrkande 23, 2003/04:MJ33 (kd) yrkandena 2 och 5, 2003/04:MJ35 (fp)

yrkande 4 och 9, 2003/04:MJ36 (c) yrkande 2 (delvis), 2003/04:MJ363 (c)

samt 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 18 i allt väsentligt tillgodosett. Utskottet

avstyrker därför dessa.

Utskottet har sammanfattningsvis i alla delar tillstyrkt den framställning

Riksrevisionens styrelse gjort. Eftersom kraven på bifall till framställningen

i motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 7, 2003/04:MJ34 (m) yrkande 1 och

2003/04:MJ35 (fp) yrkande 1 därmed är tillgodosedda fullt ut, föreslår

utskottet att dessa lämnas utan vidare åtgärd. Yrkandena är inarbetade i

utskottets förslag till riksdagsbeslut under punkterna 1-3.

Vissa samordningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (fp, s) med förslag om lokala

tillsynsplaner med hänvisning till att förslagen är tillgodosedda med det

arbete som pågår i Regeringskansliet. Vidare avstyrker utskottet tre

motionsyrkanden (v, mp) om ökad effektivitet vid omhändertagande av djur.

Utskottet anser att yrkandena är tillgodosedda och att det därför är

obehövligt med ett riksdagsuttalande i frågan.

Jämför reservationerna 1 (v) och 2 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 3 påpekas att det finns totalt 90 000

tillsynsobjekt i Sverige samt att det till detta kommer ett antal

anmälningsärenden. För att leva upp till Jordbruksverkets rekommendation om

en tillsyn vart tredje år krävs enligt motionärerna ökade resurser. Det

är därvid viktigt att kommunerna upprättar tillsynsplaner. Enligt motion

2002/03:MJ454 (s) yrkande 1 behövs det en bred genomlysning av välfärden

för de djurarter som används som livsmedelsobjekt.

Regeringen bör enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 1 se över möjligheten

att förenkla och effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom

polis och kommun i syfte att stärka djurskyddsarbetet. Varje fördröjning

i verkställandeledet innebär enligt motion 2003/04:MJ37 (mp) ett otillbörligt

förlängande av djurens lidande. Regeringen bör därför vidta de åtgärder

som krävs för att polismyndigheten i högre utsträckning verkställer

omhändertagande av djur. Enligt motionärerna bör krav införas bl.a. på att

varje lokal polismyndighet upprättar en förberedd plan och

uppstallningskontakter.

Detta skulle öka möjligheterna att snabbt genomföra ett omhändertagande

(yrkande 3). Rättstillämpningen måste vara lika oberoende av var brott

mot djurskyddslagen begås. En utveckling i analogi med vad som gäller för

miljöbrott är därför eftertraktansvärd. Riksåklagarens miljöbrottsenhet

har också ansvar för ett frivilligt samarbetsorgan där samtliga myndigheter,

även tillsynsmyndigheter, med anknytning till miljöbrottsbekämpning är

representerade. Inom Naturvårdsverket finns också ett särskilt tillsyns-

och föreskriftsråd, vilket är reglerat i Naturvårdsverkets instruktion

(SFS 2001:1096). Detta skulle enligt motionen kunna tjänstgöra som modell

för djurskyddet (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet på kommunala tillsynsplaner vill utskottet hänvisa

till vad som anförs i Regeringskansliets promemoria Förbättrad djurskydds-

och livsmedelstillsyn (Ds 2004:11). I promemorian föreslås just att de

lokala tillsynsmyndigheterna skall upprätta tillsynsplaner i syfte att

leva upp till tillsynsverksamhetens mål. I promemorian påpekas att en

tillsyn av bra kvalitet uppnås inte bara genom de centrala myndigheternas

styrning utan det är av stor betydelse att de operativa tillsynsmyndigheterna

själva upprättar en plan för hur den egna tillsynen skall bedrivas i syfte

att leva upp till tillsynsverksamhetens mål. I fråga om tillsynsverksamhet

på livsmedelsområdet påpekas att det redan i dag finns en sådan skyldighet

enligt Livsmedelsverkets föreskrifter i ämnet. Motsvarande skyldighet bör

enligt promemorian införas på djurskyddssidan. En sådan förpliktelse kan

med stöd av bemyndigandet i 25 § djurskyddslagen införas genom en ändring

i djurskyddsförordningen. Som utskottet påpekat ovan är Jordbruksdepartementets

promemoria under remissbehandling. Utskottet anser att det redovisade

förslaget innebär att riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder, varför

utskottet avstyrker motionerna 2002/03:MJ454 (s) yrkande 1 och 2003/04:MJ35

(fp) yrkande 3.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är viktigt med en

effektiv organisation för omhändertagande av vanvårdade djur. I det

sammanhanget vill utskottet framhålla att riksdagen har beslutat om ändring

i djurskyddslagen (prop. 2001/02:93, bet. 2001/02:MJU20, rskr. 2001/02:257),

vilken trädde i kraft den 1 januari 2003. Beslutet innebär bl.a. att

bestämmelserna om förbud mot att hålla djur och om omhändertagande av

djur skärps, dvs. kan tillämpas i fler fall. Dessutom blev det en skyldighet

för myndigheterna att gripa in i vissa fall i stället för som tidigare

endast en möjlighet. Enligt 24 § djurskyddslagen utövar Djurskyddsmyndigheten

den centrala tillsynen över efterlevnaden av djurskyddslagen och av de

föreskrifter som meddelats med stöd av lagen. Djurskyddsmyndigheten

samordnar övriga tillsynsmyndigheters verksamhet och lämnar vid behov råd

och hjälp i denna verksamhet. Kommunen har det lokala ansvaret för

djurskyddstillsynen och Polismyndigheten skall på begäran lämna den hjälp

som behövs vid tillsynen. Utskottet konstaterar att i den ovan nämnda

departementspromemorian (Ds 2004:11) dessutom föreslås bl.a. att en

möjlighet införs för länsstyrelsen att förelägga en kommun som befunnits

inte uppfylla sina tillsynsskyldigheter enligt djurskyddslagen att avhjälpa

bristen. Ett föreläggande skall innehålla uppgifter om de åtgärder som

myndigheten anser nödvändiga för att den påtalade bristen skall kunna

avhjälpas. Om det föreligger särskilda skäl får föreläggandet förenas med

vite. Utskottet anser att det anförda innebär att riksdagen inte bör vidta

några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 3

och 4 och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 1. Utskottet avstyrker motionerna i

berörda delar.

Utbildningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra yrkanden (fp, mp) med förslag till utbildningskrav

för veterinärer och djurskyddsinspektörer. Yrkandena anser utskottet vara

huvudsakligen tillgodosedda.

Jämför reservationerna 3 (fp) och 4 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:MJ37 (mp) föreslås att man i veterinärutbildningen inför

en särskild kurs i förvaltningsrätt med inriktning på veterinärernas roll

i det lagstadgade djurskyddet (yrkande 5). Vidare anser motionärerna att

regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, bör garantera tillgången till sådana

fortbildningskurser till redan utexaminerade veterinärer (yrkande 6).

Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 8 finns det för närvarande ingen

obligatorisk utbildning eller något krav på utbildning för kommunernas

djurskyddsinspektörer. Motionärerna anser bl.a. att ett sådant krav på

utbildning bör införas. Vad som anförs om behovet av adekvat utbildning

för djurskyddsinspektörer upprepas i motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 6.

Utskottets ställningstagande

När det gäller förslagen om utbildning av veterinärer vill utskottet

hänvisa till att i departementspromemorian Förbättrad djurskydds- och

livsmedelstillsyn (Ds 2004:11) föreslås bl.a. att det centrala stödet till

de lokala myndigheterna skall förbättras. Som exempel nämner promemorian

utökade utbildningsinsatser och förbättrad rådgivning och vägledning.

Frågan behandlas även i Riksrevisionens rapport Hur effektiv är

djurskyddstillsynen? (RIR 2003:1). I rapporten rekommenderar Riksrevisionen

Jordbruksverket att bl.a. höja distriktsveterinärernas kompetens i

förvaltningskunskap och juridik så att de vet hur de skall agera vid brott

mot djurskyddslagen samt att ge distriktsveterinärerna tydligare instruktioner

om hur de skall agera utifrån den anmälningsplikt som de har. Riksrevisionen

ger också liknande rekommendationer till Livsmedelsverket. Utskottet anser

att dessa förslag och rekommendationer tillgodoser förslagen i motion

2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 5 och 6. Motionen i berörda delar avstyrks

därför.

Utskottet anser att motsvarande bedömning bör göras när det gäller

motionsförslagen angående djurskyddsinspektörernas utbildning. Förutom vad

utskottet anfört om förslagen i departementspromemorian (Ds 2004:11) vill

utskottet framhålla att Riksrevisionen framhåller att kommunerna i stort

lever upp till de utbildningsrekommendationer som finns i de allmänna

råden. Riksrevisionen konstaterar att kommunernas inspektörer har bättre

kompetens än tidigare, även om det finns utrymme att höja kompetensen.

Utskottet förutsätter att det arbetet även beaktar frågan om

djurskyddsinspektörernas kompetens. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna

2002/03:MJ422 (fp) yrkande 8 och 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 6.

Djurskydd

Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två yrkanden (mp) som behandlar det s.k.

förprövningsinstrumentet i djurskyddsförordningen. Vidare avstyrker utskottet

fjorton motionsyrkanden (s, fp, v, c, mp) med bl.a. förslag om en översyn

av djurskyddslagen och om att tydliggöra målen för ett djuretiskt samhälle.

Utskottet förutsätter därvid att den nyinrättade Djurskyddsmyndigheten

kommer att bevaka de frågor som tas upp i motionerna.

Jämför reservationerna 5 (v) och 6 (mp).

Motionerna

I ett flertal motioner föreslås olika övergripande förändringar i

djurskyddslagen eller att regeringen bör utreda hur djurskyddslagens

bestämmelser

tillämpas.

I motion 2003/04:MJ37 (mp) tas förprövningsinstrumentet i 5 §

djurskyddsförordningen upp. Motionärerna föreslår att förprövningen bör omfatta

samtliga aspekter inom gården som har menlig inverkan på djurskydd eller

djurhälsa (yrkande 1). Vidare anser motionärerna att det är viktigt med

veterinär kompetens i förprövningen. Därför bör riksomfattande krav införas

på att länsveterinär tillsammans med länsstyrelsens byggnadstekniska

kompetens fattar beslut i dessa ärenden (yrkande 2).

Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 1 bör Djurskyddsmyndigheten ges

i uppdrag att utreda hur den svenska djurskyddslagen kan implementeras

bättre på alla djurskyddsområden och djur som den omfattar. Motionärerna

anser vidare att så länge bidragssystemet finns kvar bör djurägaren tvingas

visa upp ett färskt intyg från veterinär som visar att vederbörande sköter

sina djur väl och enligt svensk djurskyddslag (yrkande 11). Flera förslag

till en förbättring av djurhållningen lämnas i motion 2002/03:MJ422 (fp)

yrkande 4. Motionärerna framhåller att ett ökat engagemang gör att

konsumenterna blir medvetna i djurhållningsfrågor. De betonar vidare att

lagar och förordningar utgör viktiga styrmedel. Det är därvid viktigt att

de är utformade så att de kan respekteras. Slutligen hävdar de att EU:s

regler och direktiv för djurhållning snarast bör implementeras och

efterlevnaden kontrolleras. I motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 18 anser

motionärerna att det är bra att djurskyddslagen ses över. Denna uppgift

skall genomföras av Djurskyddsmyndigheten men motionärerna anser att medlen

borde tilldelas Jordbruksverket i stället. I motion 2003/04:MJ221 (c)

yrkande 1 påpekar motionärerna att det finns brister i nuvarande system.

Bland annat konstateras att man för närvarande inte kan förhindra

missförhållanden som man upptäcker i djurhållningen tillräckligt snabbt. För

att förebygga och bekämpa vanskötsel av djur är det enligt motionärerna

viktigt att begreppet god jordbrukarsed även innefattar djurhållningen.

Ett förbud mot utbetalning av EU-stöd kan vara ett verksamt medel att

hindra dem som förelagts förbud mot djurhållning på grund av brister.

Också i motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 1 efterfrågas en statlig utredning

om djurskyddslagens genomförande. I motion 2002/03:MJ322 (mp) föreslås

också att en utredning tillsätts med uppgift att samordna

djurskyddslagstiftningen.

I motion 2003/04:MJ381 (mp) föreslås att regeringen tar initiativ till

att utveckla ett system för välfärdsindikatorer för husdjur.

Enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 7 bör 3 § djurskyddslagen

omformuleras. Motionärerna anför att enligt bestämmelsen skall djur ges

tillräckligt med foder och vatten och tillräcklig tillsyn. Det finns emellertid

ingen definition av vad detta innebär. Rekvisitet tillräcklig bör därför

förtydligas. I flera motioner behandlas frågan om ett djuretiskt hållbart

samhälle. Bland annat föreslås att ett djuretiskt råd bör inrättas och

att indikatorer som kan användas för att mäta samhällsutvecklingen på det

djuretiska området utvecklas. Detta framgår av motionerna 2002/03:MJ488

(s) yrkande 1 och 2003/04:MJ272 (s) yrkandena 1-3. I motion 2002/03:MJ488

(s) yrkande 3 föreslås att regeringen årligen presenterar en skrivelse

till riksdagen om djurskyddet.

Utskottets ställningstagande

Förprövningsinstrumentet regleras i 5 § djurskyddsförordningen. Enligt

bestämmelsen får stall och andra förvaringsutrymmen för hästar eller för

djur som föds upp eller hålls för produktion av livsmedel, ull, skinn

eller pälsar inte uppföras eller byggas om utan att stallen eller

förvaringsutrymmena på förhand har godkänts från djurskydds- och

djurhälsovårdssynpunkt.

Detsamma gäller när ett stall ändras i vissa fall. Vad som sägs om stall

och förvaringsutrymme gäller även del av stall och del av förvaringsutrymme

samt hägn eller del av hägn. Det är länsstyrelsen som ansvarar för prövningen.

När det gäller förprövningsinstrumentets omfattning och former konstaterar

utskottet att syftet med bestämmelsen är att förhindra att något byggs

som kan leda till lidande för djuren. Länsstyrelserna torde därvid ha

möjlighet att inhämta det underlag och de synpunkter som erfordras för

bedömningen. Utskottet anser sig inte berett att föreslå några åtgärder

med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:MJ37 (mp) yrkandena 1

och 2. Motionen i berörda delar avstyrks.

Djurskyddsmyndigheten inledde sin verksamhet i januari 2004. Ett av

myndighetens mål är att förbättra djurskyddet genom att effektivt följa och

utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen med tillhörande förordningar

och vid behov föreslå förändringar av dessa samt att utarbeta föreskrifter

på djurskyddsområdet. Myndigheten skall dessutom redovisa hur arbetet med

utvärdering och tillämpning av djurskyddslagen med tillhörande förordning

har bedrivits. Som regeringen anför i samband med inrättandet av myndigheten

(prop. 2001/02:189 En ny djurskyddsmyndighet s. 11 f.) gäller denna uppgift

inte bara att granska domar som rör djurskydd, utan även att följa och

utvärdera anmälningar om brott, hur fallen dokumenterats, varför en del

fall leder till åtalseftergift, vilka problem och svårigheter som kan

uppstå i fråga om tolkning av lagen m.m. Sådana utvärderingar är viktiga

inte minst mot bakgrund av de skärpningar av lagen, som riksdagen beslutat

(lagen [2002:550] om ändring i djurskyddslagen). Utskottet konstaterar

att regeringen givit myndigheten uppgiften att vid behov utifrån dessa

utvärderingar föreslå förändringar av lagen. Dessutom ingår i ansvaret

även att anordna utbildningar och konferenser samt att sprida information

om skydd för dessa djurslag. Utskottet vill härutöver påpeka att rekvisitet

god jordbrukarsed numera är ett viktigt kriterium för stödberättigande.

Dessutom finns enligt beslut med anledning av reformeringen av EU:s

jordbrukspolitik (CAP) nya frikopplade stöd, för vilka krävs att lantbrukarna

uppfyller vissa direktiv som står listade i rådets förordning 1782/2003

bilaga 3. I den listan finns ett antal direktiv om djurskydd. Utskottet

förutsätter att inrättandet av Djurskyddsmyndigheten kommer att medföra

att sådana frågor som tas upp i motionerna 2002/03:MJ322 (mp), 2002/03:MJ386

(fp) yrkandena 1 och 11, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 4, 2002/03:MJ487 (c)

yrkande 18, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 1, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 1,

2003/04:MJ381 (mp) och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 7 kommer att få en

allsidig belysning. Mot bakgrund härav anser utskottet att syftet med

motionerna i nu berörda delar får anses vara tillgodosett. Motionsyrkandena

avstyrks därmed.

Utskottet delar uppfattningen att djuretik är en viktig fråga. Människans

förhållande till djuren diskuteras allt oftare i dagens samhälle och djur

representerar ett stort värde för människor. Många länder har sedan lång

tid tillbaka lagar för att reglera djurhållning. Svensk lagstiftning utgår

från att det finns starka etiska skäl till att människan bör ta hänsyn

till djuren samtidigt som det är viktigt att samhället tar ansvar för

djuren och håller diskussionen vid liv för att förbättra djurskyddet.

Förbättringar av djurskyddet skall utgå från kunskap om olika djurs egenart

och särskilda behov. Utskottet erinrar sig att det under det svenska

ordförandeskapet i EU våren 2001 hölls en öppen debatt om etiska aspekter

på djurhållning i ministerrådet för jordbruksfrågor. Inför debatten

publicerade Sverige ett underlag (8379/01). Utskottet har erfarit att i

syfte att stimulera debatten om djuretik har Jordbruksdepartementet

utarbetat ett diskussionsunderlag för gymnasieskolan. Departementet anordnade

dessutom under våren 2003 ett seminarium till vilket samtliga landets

gymnasieskolor inbjudits. Utskottet vill i detta sammanhang åter framhålla

att i regleringsbrevet för Djurskyddsmyndigheten framgår att målet för

myndighetens verksamhet är att stärka djurskyddet. Av Djurskyddsmyndighetens

instruktion (2003:1125) framgår bl.a. att myndigheten skall följa och

utvärdera tillämpningen av djurskyddslagen och, vid behov, föreslå ändringar

av lagen eller av bestämmelser utfärdade med stöd av lagen. Mot bakgrund

av den uppmärksamhet som ägnas åt frågan anser utskottet att det inte

finns behov av något riksdagsuttalande. Motionerna 2002/03:MJ488 (s)

yrkandena 1 och 3 och 2003/04:MJ272 (s) yrkandena 1-3 avstyrks därför.

Allmänna internationella djurskyddsfrågor och skärpning av EU:s

djurskyddsbestämmelser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker åtta yrkanden (s, fp, kd, c) om djurskydd inom framför

allt EU med hänvisning till att syftet med yrkandena får anses tillgodosett.

Utskottet avstyrker därutöver ett yrkande (m) om att regeringen i

internationella sammanhang bör verka för att tvångsmatning av djur skall

upphöra. Utskottet hänvisar därvid till regeringens ståndpunkt i frågan.

Jämför reservationerna 7 (fp) och 8 (fp, kd, c).

Motionerna

Flera motioner behandlar Sveriges agerande i EU och olika internationella

sammanhang. I motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 2 föreslår motionärerna

att den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha till uppgift att samordna

Sveriges agerande i internationella organ. Enligt motion 2002/03:MJ256

(kd) yrkande 3 bör riksdagen begära att regeringen i en skrivelse redogör

för vilka åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra internationella

sammanhang för att främja bättre djurhållning och djurskydd. Yrkandet

upprepas i motion 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 3. För att svenska bönder

inte i ekonomiskt hänseende skall missgynnas för god djurhållning är det

enligt motion 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 40 viktigt att regeringen driver

linjen att djurskyddslagstiftningen harmoniseras inom EU. God djuromsorg

är enligt motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 19 inte en fråga endast för

Sverige. Det är enligt motionärerna viktigt att arbeta för ett gott

djurskydd även i andra länder. Enligt motion 2003/04:MJ271 (s) yrkande 1 är

engagemanget för djur en global fråga. Vidare är det viktigt med en större

analys av det djurpolitiska arbetet som bedrivits internationellt (yrkande

2). Dessutom bör man initiera en diskussion med allmänheten och berörda

organisationer i ämnet djurskydd (yrkande 3).

I motion 2002/03:MJ284 (m) framhåller motionären behovet av att regeringen

i internationella forum arbetar för att tvångsmatning av djur

förbjuds.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att Sverige sedan länge i olika internationella

sammanhang med kraft driver frågor om djurskydd. Under den svenska

ordförandeskapsperioden i EU belyste Sverige på olika sätt frågan om människans

förhållande till djuren. Sverige initierade bl.a. en diskussion om djuretik

i jordbruksministerrådet. Syftet var att lyfta debatten om etiska aspekter

på djurhållning och stimulera till en mer principiell diskussion om

människans förhållande till djuren. Ett annat initiativ var konferensen

Ethics and Animal Welfare 2001. Syftet var att skapa en dialog om djurskydd

mellan personer som arbetar med djur och djurskydd på olika sätt. Utskottet

är övertygat om att Sveriges engagemang starkt kom att bidra till att

djurskyddsdebatten i EU fick ny näring och öppnades för fler infallsvinklar.

Det är naturligtvis oerhört angeläget att arbetet för ett förbättrat

djurskydd fortsätter oförtrutet. På senare tid har Sverige varit drivande

i flera pågående ärenden med djurskyddsfrågor inom EU. Utskottet har

erfarit att ett exempel härpå är EG-kommissionens arbetsgrupp för nya regler

för slaktkycklingsproduktion där Sverige har ett stort inflytande.

Arbetsgruppen har bl.a. gjort studiebesök i Sverige för att studera svensk

produktion. Ett annat område är rådsarbetsgruppens beredning av

EG-kommissionens förslag om regler för djurtransporter som kommer att

presenteras

under våren. Enligt vad utskottet erfarit har de svenska ståndpunkterna

fått stort genomslag i detta arbete. Utskottet anser mot bakgrund härav

att syftet med motionerna 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ35 (fp)

yrkande 2, 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 3, 2003/04:MJ271 (s) yrkandena 1-3

och 2003/04:MJ399 (kd) yrkande 40 är tillgodosett. Motionerna avstyrks

därför. Det anförda innebär att också motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 19

får anses vara tillgodosedd. Motionen i berörd del avstyrks.

Utskottet delar motionärens i motion 2002/03:MJ284 (m) uppfattning att

tvångsmatning av djur inte kan anses acceptabelt. Utskottet har av

Jordbruksdepartementet erfarit att Sverige i de internationella sammanhang

där djurskyddsfrågor diskuteras framförde synpunkter i den riktning

motionären efterlyser. Utskottet vill emellertid härutöver framhålla att

EG-kommissionen år 1998 antog en rapport från den vetenskapliga kommittén

med titeln "Welfare Aspects of the Production of Foie Gras in Ducks an

Geese". Det finns ännu inga särskilda gemenskapsregler om detta men

Europarådet har antagit rekommendationer om ankor och gäss. Dessa innehåller

tyvärr inget förbud mot tvångsmatning, vilket Sverige kraftigt har kritiserat.

Med hänvisning till den position regeringen redan intagit i frågan

förutsätter utskottet att arbetet med att förbjuda tvångsmatning av djur

fortsätter. Utskottet avstyrker därför motionen.

Djurhållning och djurskötsel i allmänhet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två yrkanden (mp) om att införa förbud mot elpådrivare,

ett yrkande (m) om att åter tillåta s.k. kodressörer och ett yrkande

(mp) om förbud mot s.k. spaltgolv.

Jämför reservation 9 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 17 förespråkar motionärerna ett förbud

mot elpådrivare. Detta krav upprepas i motion 2003/04:MJ382 (mp) yrkande

1. I motion 2002/03:MJ242 (m) yrkar motionären att det åter skall bli

tillåtet med s.k. kodressörer. Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande

9 bör det införas förbud mot spaltgolv.

Utskottets ställningstagande

Genom en ändring i djurskyddsförordningen som trädde i kraft den 1 juli

2003 skärptes bestämmelserna om hur el får användas i avsikt att styra

djurs beteende. Numera finns ett generellt förbud mot att använda utrustning

eller anordning som ger djur en elektrisk stöt för att styra deras beteende.

Förbudet gäller inte elstängsel. Djurskyddsmyndigheten får meddela

föreskrifter om undantag från förbudet när det gäller elektriska pådrivare

samt meddela villkor för sådan användning. Utskottet har erfarit att

slakteribranschen, LRF, Kommunförbundet, myndigheter och Jordbruksdepartementet

har genomfört regelbundna möten för att öka medvetenheten inom slakterinäringen.

Många slakterier har på senare tid investerat och byggt om slaktstallarna

just för att undvika användningen av elpåfösare. Det är viktigt att påpeka

att djurskyddet vid slakterier stärktes år 2002 genom ändringar i

veterinärinstruktionen. Besiktningsveterinärens roll i samband med slakt

regleras i förordningen (SFS 1971:810) med allmän veterinärinstruktion. Av

bestämmelserna framgår att om en veterinär i sin yrkesutövning finner

anledning att anta att djur inte hålls eller sköts i enlighet med

djurskyddslagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, skall

veterinären, om förhållandet inte rättas till, anmäla detta till den eller

de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet.

Ändringen som genomförts innebär att alla veterinärer i sin yrkesutövning

är skyldiga, om inte rättelse sker, att till den kommunala tillsynsmyndigheten

anmäla förhållanden som innebär avsteg från kraven i djurskyddslagstiftningen.

Utskottet vill påpeka att år 2003 stärktes djurskyddet ytterligare genom

en ändring i djurskyddsförordningen. Av 32 a § djurskyddsförordningen

framgår att om ett djur utsätts eller kan antas bli utsatt för onödigt

lidande på ett slakteri, skall besiktningsveterinären förbjuda slakt,

besluta om omedelbar avlivning av djuret eller vidta andra åtgärder som

omedelbart krävs från djurskyddssynpunkt. I bestämmelsen bemyndigas

Djurskyddsmyndigheten att meddela ytterligare föreskrifter om en

besiktningsveterinärs uppgifter från djurskyddssynpunkt. Enligt bestämmelsen

skall besiktningsveterinären reagera om djur utsätts eller kan antas bli

utsatta för lidande. Det finns alltså ingen valmöjlighet för

besiktningsveterinären

utan denne är skyldig att agera enligt vad djurskyddslagen påbjuder.

Motionerna 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 17 och 2003/04:MJ382 (mp) yrkande 1

avstyrks i den mån de inte är tillgodosedda med det anförda.

Utskottet har vid flera tillfällen behandlat motioner om s.k. kodressörer.

Klövhälsan beror på många faktorer av vilka bl.a. kan nämnas det underlag

kon står på, hennes foderstat, hur man bedriver avel, hur ofta man verkar

kons klövar och om kon har tillgång till någon typ av fotbad för att hålla

klövarna rena. Det är inte förenligt med tanken med den svenska

djurskyddslagstiftningen att anpassa djuren efter systemen. Djuren skall ges

möjlighet att bete sig naturligt. Det finns således många andra metoder,

som är etiskt mer acceptabla, för att uppnå en fullgod klövhälsa. Det

var också skälet när förbudet mot att använda kodressörer infördes i

djurskyddsförordningen. Sedan år 1997 får således kodressörer inte finnas

monterade i stall eller andra förvaringsutrymmen för djur (SFS 1997:49).

Regeringen har möjlighet att bevilja dispens från bestämmelserna och

utskottet anser inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning

av motion 2002/03:MJ242 (m). Motionen avstyrks.

När det gäller frågan om förbud mot spaltgolv vill utskottet anföra

följande. Från djurskyddssynpunkt finns det både fördelar och nackdelar med

spaltgolv. Spaltgolv får användas så länge djuren inte kommer till skada.

På myndighetsnivå finns föreskrifter om att dränerande golv (t.ex.

spaltgolv) skall utformas och skötas så att djuren inte tillfogas skador

och så att utrustningen inte inverkar menligt på djurens beteende och

hälsa. Föreskrifterna anger vidare att gödseldränerande golv inte får

användas som liggyta i bås för ungdjur och tjurar. I bås för bundna djur,

i foderliggbås och i fångbås får dock den bakre delen bestå av

gödseldränerande golv om båset har helt golv eller annan godtagbar liggyta på

minst 80 % av minimilängden för kortbås. Boxar med helspalt av betong kan

ge skador och benproblem hos nötkreatur. Fördelen med spaltgolv är att

djuren trampar ned gödseln i mellanrummen (spalterna) mellan bjälkarna

och att de därigenom håller sig rena. En av nackdelarna förutom skaderisken

är att beläggningsgraden måste hållas hög om spaltgolvet skall fungera

tillfredsställande. I april 2001 lämnade EG:s vetenskapliga kommitté för

djurs hälsa och välfärd en rapport om skydd av nötkreatur som hålls för

köttproduktion. Rapporten rekommenderar att hela spaltgolv inte skall

användas. Vidare rekommenderas att det skall finnas en liggyta med helt

golv försett med strö. Enligt rekommendationerna anser man att även

spaltgolv med gummibeläggning kan tillfredsställa djurens behov. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 9.

Djurtransporter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tretton motionsyrkanden (fp, kd, c) med olika förslag

angående transport av djur inom landet och inom EU. Utskottet hänvisar

därvid bl.a. till pågående beredningsarbete i Regeringskansliet. Utskottet

avstyrker vidare sju motionsyrkanden (fp, kd, c, mp) med krav bl.a. på

att exportbidraget för levande djur skall avskaffas, detta med hänvisning

till att en utredning nyligen presenterat ett sådant förslag och att detta

bereds i Regeringskansliet. Slutligen avstyrker utskottet ett yrkande

(mp) om att krav på djurskyddskunskaper bör ställas på djurtransportörer.

Utskottet anser att syftet med motionen är tillgodosett.

Jämför reservation 10 (v, mp).

Motionerna

Frågor om bestämmelserna för djurtransporter återfinns i ett flertal

motioner. Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 5 bör maxtiden för

slakttransporter vara åtta timmar. Också i motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande

6 delvis framförs åsikten att minimera tiden för slakttransporter av

levande djur. Enligt motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 6 bör slakt ske så

nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I motion 2002/03:MJ424 (kd)

yrkande 18 delvis anförs att strikta regler bör finnas för hur djuren

skall behandlas vid transport.

Flera motioner framför krav på att Sverige i EU verkar för att reglerna

m.m. för djurtransporter ändras. I motion 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 2

understryks behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter

av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer. Enligt motion 2002/03:MJ386

(fp) yrkande 3 bör regeringen inom EU verka för att alla djurtransporter

bör vara så korta som möjligt och med en absolut maximigräns på åtta timmar

för alla djur. Enligt motionens yrkande 4 bör regeringen inom EU verka

för att inspektioner av alla transporterade djur sker vid slutdestinationen.

Regeringen bör vidare verka för att utbildade och certifierade förare

vid regelbrott förlorar sin licens (yrkande 5). Arbetet bör enligt motionens

yrkande 6 syfta till större utrymme för alla djur vid transport och

maximalt två våningar per djurtransport. Slutligen bör enligt yrkande 7

ackordsystem förbjudas vid djurtransportshantering. Enligt motion

2002/03:MJ487 (c) yrkande 20 bör EG:s transportdirektiv skärpas inom det nu

aktuella området. I motion 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 2 lyfts behovet av

att Sverige arbetar för att EU kartlägger och dokumenterar om djurskyddet

åsidosätts vid transporter av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer

fram. Också motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 5 behandlar EU:s

djurtransportsdirektiv.

Ett stort antal motionärer tar upp kopplingen mellan djurtransporter och

EU:s stödsystem. Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 2 bör regeringen

inom EU verka för att EU avskaffar exportbidragen helt. Yrkandet upprepas

i motion 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 7. Också i motion 2003/04:MJ431 (fp)

yrkande 6 delvis förespråkas ett borttagande av exportbidrag av levande

djur. Liknande krav återfinns även i motionerna 2003/04:MJ367 (kd) yrkande

3, 2002/03:MJ487 (c) yrkande 21, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 2 och 2002/03:U324

(mp) yrkande 8.

Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 19 bör krav införas på kunskaper

hos djurtransportörer om djur och deras behov.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av ett gott djurskydd

vid transporter av levande djur. Den inom EU grundläggande principen om

fri rörlighet för varor och tjänster har emellertid lett till att

djurtransportsområdet är i det närmaste totalt harmoniserat. Detta innebär i

stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla medlemsländer

och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella bestämmelser om

skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna. Bestämmelserna

gäller inom hela unionen och Sverige kan inte förhindra utförsel av djur

till andra medlemsstater. Under många år har det emellertid med jämna

mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter på EU-nivå. Sverige

har agerat starkt pådrivande för att förändringar skall komma till stånd.

Detta gäller dels att reglerna måste skärpas, dels att medlemsstaterna

måste förbättra sin tillsyn så att de regler som finns verkligen efterlevs.

Efter starka påtryckningar från medlemsländerna och från allmänheten

presenterade EG-kommissionen under sommaren 2003 det förslag till nya

regler om djurtransporter som utlovats sedan flera år. Förslaget innebär

visserligen förbättringar på vissa områden, men utskottet har erfarit att

det inte är tillräckligt långtgående ur ett djurskyddsperspektiv. Förslaget

bearbetas för närvarande i en rådsarbetsgrupp. Det är för närvarande

osäkert när ett färdigt förslag kan presenteras men utskottet förutsätter

att det kan ske inom en snar framtid. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att också på nationell nivå har initiativ tagits för att nå

förbättringar på djurtransportsområdet. Regeringen beslutade i början av år

2001 om direktiv till en utredning om onödiga respektive långa djurtransporter

och om slakt nära uppfödningsplatsen. Utredningens uppdrag var bl.a. att

kartlägga transportsituationen och se över det befintliga regelverket. I

januari 2003 presenterade utredningen, som antagit namnet

Djurtransportutredningen,

betänkandet Kännande varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6). Det

finns en omfattande dokumentation som visar på stora problem vid framför

allt transport av slakthästar, företrädesvis från Östeuropa till södra

Europa. Italien importerar och slaktar åtskilliga gånger fler hästar än

något annat EU-land. Utredningen bedömer att hästar är ett av de djurslag

som far mest illa vid transporter, i synnerhet i samband med slakttransporter.

I betänkandet förs en rad olika förslag fram, bl.a. krav på förändringar

i EG-bestämmelserna för skydd av djur under transport. Enligt Regeringskansliet

(Jordbruksdepartementet) anser remissinstanserna överlag att det finns

stort behov av förbättringar av nuvarande djurskyddsbestämmelser. Många

är positiva till utredningens förslag, även om det förekommer invändningar

mot förslagens utformning. Regeringen har också beaktat utredningens

förslag vid framtagandet av svensk position inför förhandlingsarbetet om

de nya EG-bestämmelserna. Med hänvisning till det anförda och då särskilt

till det pågående beredningsarbetet anser utskottet att riksdagen inte nu

bör vidta några åtgärder. Motionerna 2002/03:MJ256 (kd) yrkande 2,

2002/03:MJ386 (fp) yrkandena 3-7, 2002/03:MJ422 (fp) yrkandena 5 och 6,

2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 (delvis), 2002/03:MJ487 (c) yrkande 20,

2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ431

(fp) yrkande 6 (delvis) avstyrks.

EU beviljar exportbidrag till stöd vid export av vissa jordbruksvaror

till tredjeland. Exportbidrag regleras genom rådets förordning (EG) nr

1254/1999. Exportbidrag utbetalas vid export av levande djur endast för

nötkreatur. För de nötkreatur som exporteras betalas även slaktbidrag ut.

Enligt Djurtransportutredningen bidrar exportbidraget på ett direkt sätt

till långa respektive onödiga djurtransporter och utredningen förordar

att exportbidragen för levande djur avskaffas helt. Det bör enligt

utredningen också ges möjlighet för uppfödare att få ekonomiskt stöd för

åtgärder för att förbättra djurskyddet på gårdarna i samband med transport

till och från gårdarna. Utredningen anser dessutom att marknadsföringsstöd

bör kunna beviljas för organisationer som inför märkningssystem för

köttprodukter från djur som inte transporteras långt (SOU 2003:6, s. 465 f.

). Som utskottet påpekat ovan bereds för närvarande de förslag som

utredningen presenterat i Regeringskansliet. Utskottets uppfattning att detta

arbete inte bör föregripas gäller även denna fråga. Motionerna 2002/03:MJ386

(fp) yrkande 2, 2002/03:MJ422 (fp) yrkande 7, 2002/03:MJ487 (c) yrkande

21, 2002/03:U324 (mp) yrkande 8, 2003/04:MJ221 (c) yrkande 2, 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 3 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 6 (delvis) avstyrks därför.

Utskottet instämmer i att en anledning till brister i efterlevnaden av

djurskyddsbestämmelserna kan vara att transportören eller den som framför

transportmedlet har otillräcklig kunskap om dessa. Utskottet har erfarit

att regelverket ibland uppfattas som otydligt och svårbegripligt. Det är

därför viktigt att på ett tydligt sätt informera om bestämmelserna. Det

är även viktigt att sprida förståelse för regelverket genom att förmedla

kunskaper om sambandet mellan djurens beteende och hanteringen av djur

under transport. Utskottet har bekant att det inom Jordbruksverket pågår

ett arbete tillsammans med representanter från transportörernas yrkesförening

med en handbok för djurtransportörer. Handboken skall belysa såväl

lagstiftningen som allmän djurkunskap. Handboken kommer främst att användas

av dem som transporterar djur i kommersiellt syfte. Arbetsgruppen planerar

dessutom utbildningar för transportörer och avsikten är att utbildning i

framtiden kommer att bli obligatorisk för den som transporterar djur i

kommersiellt syfte. Med hänvisning härtill anser utskottet att syftet med

motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 19 är tillgodosett. Motionen avstyrks.

Slakt

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, m, mp) om att kameraövervaka

slakteriverksamheten. Vidare avstyrker utskottet två yrkanden (c, mp) om ett

förenklat regelverk för mobila slakterier. Utskottet hänvisar därvid till

Regeringskansliets beredning av ett tidigare tillkännagivande från riksdagen.

Därutöver avstyrker utskottet ett yrkande (fp) om föreskrifter för

kaninslakt samt ett yrkande (s) om koscher- och halalslakt. Det senare med

hänvisning till att frågan är föremål för analys hos Djurskyddsmyndigheten.

Jämför reservationerna 11 (fp, kd, c) och 12 (mp).

Motionerna

Tre motioner framför krav på insyn i djurhanteringen vid slakterierna

genom att förse dem och slaktbilarna med webbkameror så att allmänheten

kan följa arbetet. Detta krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ306 (m),

2002/03:MJ454 (s) yrkande 2 och 2003/04:MJ382 (mp) yrkande 2.

Motionärerna i motion 2002/03:MJ487 (c) yrkande 22 föreslår att regelverket

för mobila slakterier och gårdsslakterier förenklas. Kravet på att underlätta

för etablering av mobila slakterier återfinns också i motion 2002/03:MJ490

(mp) yrkande 18.

Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 16 bör slakt av kaniner enbart

tillåtas på slakterier som är godkända för ändamålet.

Motion 2002/03:MJ347 (s) tar upp frågan om djurskydd samt koscher- och

halalslakt.

Utskottets ställningstagande

När det gäller kravet i vissa motioner på att införa kameraövervakning på

slakterier för att kontrollera att djurskyddsbestämmelserna efterlevs

vill utskottet anföra följande. Svenska slakterier är privata företag och

staten kan inte tvinga dem att visa upp sin verksamhet för medier eller

allmänhet. Jordbruksministern har i ett frågesvar givit den ytterligare

aspekten på mediernas tillträde till slakterilokalerna att ingen som

arbetar på ett slakteri skall behöva utsättas för risker genom exponering

i medierna. Inom slakteribranschen har både personer och egendom under

senare år blivit utsatta för hot från odemokratiska grupper. Hoten har

varit av ett sådant slag att man av säkerhetsskäl beslutat att inte tillåta

fotografering eller inspelning i lokalerna. Jordbruksministern ansåg det

vara svårt att ifrågasätta att näringen på detta sätt värnar om de anställdas

trygghet. Samtidigt anförde jordbruksministern att det bör vara självklart

att slakterier i möjligaste mån är öppna för insyn så att allmänheten kan

bilda sig en uppfattning om hur slakt går till. Kan konsumenterna försäkra

sig om att djurhanteringen på svenska slakterier är god kan de också stödja

verksamheten genom att köpa produkterna och på så sätt stimulera arbetet

för ökat djurskydd. Jordbruksministern påminde om att tillsynsansvaret

ligger på kommunal nivå och att Sveriges kommuner således har fått svenska

folkets uppdrag att vara offentlighetens ögon även vad gäller djurskydd

på slakterier (svar på fråga 2000/01:529 om öppenhet att granska slakterier).

Utskottet instämmer i vad jordbruksministern anfört och anser därför att

motionerna 2002/03:MJ306 (m), 2002/03:MJ454 (s) yrkande 2 och 2003/04:MJ382

(mp) yrkande 2 inte bör föranleda några åtgärder från riksdagens sida.

Motionerna avstyrks.

När det gäller förutsättningarna för mobila slakterier och gårdsslakterier

vill utskottet hänvisa till vad utskottet nyligen anfört i betänkande

2003/04:MJU10 om jordbrukspolitik m.m. Utskottet påpekade där att

Livsmedelsverket år 2003 tilldelades ett extra anslag om 10 miljoner kronor

genom beslut i riksdagen. Utskottet konstaterade att anslagsökningen syftar

till att bl.a. främja den småskaliga slakten. Utskottet påpekade vidare

att utskottet i april 2002 redovisat (bet. 2001/02:MJU15 s. 47) att det

inom EU pågår arbete med ett förslag till uppdatering och i vissa fall

ändring av de gemensamma hygienreglerna för livsmedelsproduktion. Förslaget

syftar till att samordna, uppdatera och förenkla det nu gällande regelverket.

Beträffande livsmedel av animaliskt ursprung är syftet att minska

detaljregleringen och antalet rättsakter. De nya förslagen skall innehålla

de mål man vill uppnå och inte i onödan detaljreglera exakt vilken teknisk

lösning som skall användas för att uppnå målet. I stället skall krav på

företagen att tillämpa kvalitetssystemet HACCP (Hazard Analysis and

Critical Control Point system) enligt rådets direktiv 93/43/EEG om

livsmedelshygien samt på att ha egentillsyn garantera att säkra livsmedel

levereras till konsumenten. Större ansvar läggs på den som producerar eller

hanterar råvaran eller livsmedlet. Intentionen i förslaget är inte att

lätta på reglerna. Förslaget innehåller i stället för småföretagare

intressanta komponenter såsom att dagens system med två nivåer av godkännande,

varav en nivå innebär att producenten godkänns för att sälja produkten

enbart på den lokala marknaden, försvinner. Regeringen har i 2004 års

regleringsbrev uppdragit åt Livsmedelsverket att bedöma och förbereda de

nationella anpassningar och eventuella undantag som behöver göras från

det nya hygienregelverket för att utvecklingen av mobil slakt, småskalig

slakt och småskalig livsmedelsförädling skall underlättas. Uppdraget skall

redovisas till regeringen senast den 31 december 2004. Utskottet redovisade

dessutom att Sverige under förhandlingarna om det s.k. hygienpaketet,

10427/00 KOM[2000]438 slutlig och 10987/02 KOM[2002]377 slutlig, varit

drivande i frågan om att tillåta mobil slakt. Den gemensamma ståndpunkt

som rådet antagit (12133/03) innebär att mobil slakt är tillåten för

samtliga djurslag under förutsättning att de mobila slakterierna uppfyller

samma krav som stationära slakterier. Förslaget innebär att medlemsstaterna

har möjlighet att medge undantag i beslut som skall notifieras kommissionen.

Förslaget kommer under våren 2004 att behandlas av EU-parlamentet i en

andra läsning. I 2004 års regleringsbrev uppdrog regeringen åt Livsmedelsverket

att senast den 15 mars 2004 redovisa till regeringen vilka åtgärder som

vidtagits för att det system för avgiftssättning för tamboskapsslakt som

verket föreslagit i en skrivelse till regeringen den 14 november 2002

skall kunna tillämpas från den 1 april 2004. Bakgrunden till uppdraget är

att regeringen genom beslut den 12 september 2002 uppdrog åt Livsmedelsverket

att se över avgiftssättningen för veterinära besiktningar och kontroller

vid tamboskapsslakterier. Livsmedelsverket redovisade uppdraget den 14

november 2002 och anför i rapporten att besiktningskostnaden, uttryckt

per kilo kött, är betydligt högre för småskaliga slakterier och renslakterier

jämfört med storskaliga slakterier. Detta förklaras delvis av att

Livsmedelsverket har fast placerad personal vid de stora slakterierna medan

besiktningsveterinären reser till de mindre slakterierna för besiktning

före och efter slakt. I nuvarande avgiftssystem får de mindre slakterierna

stå för alla kostnader som är förknippade med veterinärens resor till och

från slakteriet. Verket beskriver i rapporten huvuddragen i ett förändrat

avgiftssystem som ligger i linje med de förutsättningar som regeringen

beskrivit i uppdraget. Enligt rapporten skall det nya systemet innebära

sänkta kostnader motsvarande i genomsnitt 45 % för de mindre slakterierna.

Livsmedelsverket betonar i rapporten att det är nödvändigt att ytterligare

analysera konsekvenserna av det förändrade avgiftssystemet innan ett nytt

avgiftssystem kan införas. I februari 2001 (bet. 2000/01:MJU12) fick

Livsmedelsverket i uppdrag att i samråd med Riksrevisionsverket göra en

konsekvensanalys av förslagen i betänkandet Livsmedelstillsyn i Sverige

(SOU 1998:61), särskilt vad gäller ett nytt avgiftssystem. Bland annat

mot denna bakgrund fann utskottet inte skäl att föreslå något uttalande

av riksdagen med anledning av olika motioner om mobila slakterier och

gårdsslakterier. Utskottets ställningstagande kvarstår. Utskottet avstyrker

med hänvisning härtill motionerna 2002/03:MJ487 (c) yrkande 22 och

2002/03:MJ490 (mp) yrkande 18.

När det gäller slakt av kaniner vill utskottet hänvisa till att det i

Djurskyddsmyndighetens författningssamling finns bestämmelser för hur

slakt av kanin skall gå till (SJVFS 2000:160). Bestämmelserna omfattar bl.

a. en lista med tillåtna bedövningsmetoder. Utskottet avstyrker motion

2002/03:MJ386 (fp) yrkande 16.

När det gäller förslaget i motion 2002/03:MJ347 (s) om att den svenska

djurskyddslagstiftningen bör ändras så att koscher- och halalslakt åter

blir möjlig vill utskottet anföra följande. Bestämmelser om slakt finns

i djurskyddslagen. Bland annat föreskrivs att djur skall skonas från

onödigt obehag och lidande när de förs till slakt. Enligt bestämmelserna

skall husdjur vid slakten vara bedövat när blodet tappas av, och andra

åtgärder vid slakten får inte vidtas innan djuret är dött. Regeringen

eller, efter regeringens bemyndigande, Djurskyddsmyndigheten får dock

meddela föreskrifter om undantag från föreskriften om bedövning för

fjäderfä och kaniner eller meddela ytterligare föreskrifter om slakt och om

avlivning av djur i andra fall. Djurskyddsmyndigheten har i

djurskyddsförordningen

fått sådana bemyndiganden av regeringen. Slakt utan bedövning är sedan år

1937 förbjudet av djurskyddsskäl. Redan vid förra sekelskiftet var

bedövningsslakt den viktigaste frågan för den svenska djurskyddsrörelsen och

det har sedan länge varit brukligt att i Sverige slakta djur med föregående

bedövning. Bedövningskravet innebär att djuret skall göras medvetslöst

innan det avblodas. Enligt vetenskapliga undersökningar innebär avlivning

genom endast avblodning en utdragen död (minst en halv minut, beroende på

bl.a. djurslag och snitt). Ett sådant lidande kan inte accepteras ur

djurskyddsperspektiv. Religiös slakt sker oftast utan bedövning, men det

har visat sig att vissa bedövningsmetoder kan accepteras av vissa religiösa

grupper. En sådan form av slakt är halalslakt. I detta sammanhang vill

utskottet hänvisa till regleringsbrevet för Djurskyddsmyndigheten

(Jo2003/2872, delvis). Enligt regleringsbrevet skall Djurskyddsmyndigheten

studera, analysera och utvärdera de slaktmetoder och synsätt som gäller

vid religiös slakt i andra länder, särskilt i Nya Zeeland. Uppdraget skall

utföras efter hörande av synpunkter från Jordbruksverket, Livsmedelsverket,

Judiska Centralrådet, flera islamiska organisationer och Ombudsmannen

mot etnisk diskriminering (DO). Dessutom bör synpunkter inhämtas från bl.

a. länsstyrelser, Svenska Kommunförbundet, slakteribranschen och

djurskyddsorganisationer. Detta uppdrag har Djurskyddsmyndigheten övertagit

från Jordbruksverket och uppdraget har pågått även innan Djurskyddsmyndigheten

bildades. Uppdraget skall redovisas senast den 30 april 2005. Med hänvisning

härtill anser utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med

anledning av motion 2002/03:MJ347 (s). Motionen avstyrks.

Höns

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker nio motionsyrkanden (s, m, fp, v, mp) om bl.a.

burhållning av höns. Utskottet hänvisar därvid till aktuella uppgifter om

den rådande situationen som utskottet erhållit från Djurskyddsmyndigheten.

Jämför reservation 13 (mp).

Motionerna

Ett stort antal motioner tar upp frågan om burhållningen av höns.

Motionärerna anser att inga dispenser skall ges för burhållning av höns och

flera motionärer kräver också att beviljade dispenser meddelade efter år

2002 återkallas. Sådana krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ350 (m),

2002/03:MJ386 (fp) yrkande 12, 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 1 samt 2002/03:MJ459

(v) yrkandena 1 och 2. Kravet på att återkalla dispenserna återfinns också

i motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 14, i vilken dessutom framförs krav

på förbud mot modifierade hönsburar (yrkande 15) och en översyn av reglerna

för frigående hönor (yrkande 16). Enligt motionärerna måste målet vara

att hönsen inte skall hållas i större grupper än att de mår bra. De skall

dessutom få möjlighet att vistas utomhus. Enligt motion 2002/03:MJ454 (s)

yrkande 5 är det tveksamt om alla de funktioner som finns i de s.k.

modifierade burarna är tillgängliga för samtliga hönor. Enligt motionärerna

hävdar ledande etologer att burarna inte tillgodoser de rörelsebehov som

hönorna har.

Utskottets ställningstagande

De godkända inhysningssystemen av burhöns som regleras i 9 §

djurskyddsförordningen

kan delas in i tre huvudkategorier. Dessa är inredda burar, envåningssystem

för frigående höns och flervåningssystem för frigående höns. Alla tre

huvudkategorier finns representerade i Sverige och det finns ett flertal

planlösningar inom varje kategori. Ekologiskt hållna värphöns skall hållas

lösgående. Hönsen i denna form av produktion skall sommartid ha möjlighet

att gå ut på bete och beläggningen i stallarna skall vara lägre än vid

konventionell produktion. Utskottet har av Djurskyddsmyndigheten inhämtat

att den sista dispensen för att hålla höns i oinredda burar löpte ut i

januari 2004. Den omfattade 5 688 hönsplatser. Några nya dispenser beviljas

inte. Det finns enligt Djurskyddsmyndigheten emellertid fortfarande mer

än 730 000 värphöns i oinredda burar för vilka dispens saknas.

Djurskyddsmyndigheten har uppgivit att 9 § djurskyddsförordningen är anmäld

enligt

det s.k. anmälningsförfarandet i direktiv 98/34/EG. Tillämpligheten av

bestämmelsen kan enligt Djurskyddsmyndigheten därför inte längre ifrågasättas

av producenterna. Djurskyddsmyndigheten anser därför att den som håller

höns i oinredda burar bryter mot djurskyddslagen och att det är kommunernas

ansvar att vidta de åtgärder som erfordras för att komma till rätta med

problemet. Utskottet konstaterar att Djurskyddsmyndigheten ägnar problemet

med återstående hönshållning i oinredda burar erforderlig uppmärksamhet.

De svenska reglerna för godkända inhysningssystem för höns grundar sig på

rådets direktiv 1999/74/EG (inhysningsdirektivet). Utskottet har vidare

erfarit att det vid SLU har genomförts utvärderingar av vissa inredda

burar. Utskottet förutsätter att Djurskyddsmyndigheten även i fortsättningen

noga följer frågan om djurskydd vid burhållning av höns. Med det anförda

anser utskottet att det inte finns något behov av ett riksdagsuttalande

i frågan. Utskottet avstyrker därför motionerna 2002/03:MJ350 (m),

2002/03:MJ386 (fp) yrkande 12, 2002/03:MJ454 (s) yrkande 5, 2002/03:MJ459

(v) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena 14-16 och 2003/04:MJ301

(fp) yrkande 1.

Slaktkycklingar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker elva yrkanden (s, m, fp, v, mp) om bl.a.

slaktkycklingsproduktion och avel samt om snabbväxande slaktkycklingar.

Utskottet

hänvisar till det pågående arbete som redovisas.

Jämför reservationerna 14 (v) och 15 (mp).

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ351 (m) yrkande 1 bör regeringen presentera ett

förslag på hur den pågående slaktkycklingsproduktionen kan förändras så

att uppfödningen sker i enlighet med djurskyddslagens bestämmelser.

Motionären hävdar dessutom att mycket av aveln sker utomlands, varför

regeringen bör ta upp dessa frågor i internationella sammanhang (yrkande 2).

Enligt motion 2003/04:MJ331 (m) yrkande 1 behövs en total översyn av

dagens slaktkycklingsproduktion. Vidare bör regeringen intensifiera arbetet

på EU-nivå för att få fram en gemenskapslagstiftning som förbättrar

hållande och skötsel av slaktkycklingar (yrkande 2). Enligt motionerna

2002/03:MJ386 (fp) yrkande 13 och 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 2 bör en

utredning tillsättas för att främja mindre, industriell slakt av fjäderfän.

I motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 6 bör slaktkycklingsuppfödningen ses

över för att förena produktionen med djurskyddslagen. Regeringen bör enligt

motion 2002/03:MJ277 (mp) yrkande 1 följa upp tillämpningen av djurskyddslagen

så att dess krav följs när det gäller tillämpningen i produktionen av

slaktkyckling. Ett likande krav framställs i motion 2002/03:MJ490 (mp)

yrkande 13. Motionärerna i motion 2002/03:MJ277 (mp) yrkande 2 anser att

snabbväxande kycklingraser skall förbjudas. Enligt motion 2002/03:MJ454

(s) yrkande 3 är dagens slaktkycklingsproduktion oacceptabel. Regeringen

bör därför presentera snabba förändringsförslag.

Utskottets ställningstagande

När det gäller slaktkycklingsproduktionen har utskottet erfarit att det

primära problemet inte är snabbväxande raser. Med bra djurmiljö och

utfodring går det att hålla även snabbväxande djur på ett sätt som motsvarar

höga djurskyddskrav. Enligt Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet)

har Sverige sannolikt de hårdaste reglerna för slaktkycklingsuppfödning

i världen. Enligt Djurskyddsmyndighetens föreskrifter får beläggningsgraden

variera mellan 20 och 36 kg/m2 men maxantalet djur/m2 är 25 stycken. I

utlandet tillåts betydligt högre beläggningsgrader, ibland upp till 45

kg/m2. Enligt Regeringskansliet är de allra flesta uppfödarna i Sverige

anslutna till ett frivilligt omsorgsprogram som kan tjäna som förebild

för andra länders produktion. Programmet innebär bl.a. att det vid varje

kycklingslakteri skall finnas en ansvarig veterinär som kontrollerar

fothälsan hos de kycklingar som slaktas. I denna kvalitetskontroll ingår

också besiktning och kontroll av djurens skötsel och stallets funktion.

Enligt vad utskottet erfarit har Sverige från ett internationellt perspektiv

en god kontroll av slaktkycklingsuppfödningen och ett gott djurskyddsläge.

Utskottet har vidare inhämtat att det inte bedrivs någon avel av

slaktkyckling i Sverige. Detta gör att det kan vara svårt att påverka det

internationella avelsarbetet. Inom EG-kommissionen pågår ett arbete med

att utarbeta förslag till gemensamma djurskyddsregler på området. I det

arbete som nu påbörjas kommer Sverige att verka för en hög nivå på

djurskyddet. Sverige är ett föregångsland eftersom landet, tillsammans med

Danmark, är de enda EU-länderna som har regler för produktionen. Om djur

trots reglerna far illa och utsätts för onödigt lidande och sjukdom är

detta en fråga för djurskyddstillsynen. Det är kommunerna som skall se

till att djurskyddsbestämmelserna följs vid anläggningar som bedriver

slaktkycklingsproduktion. Utskottet förutsätter att eventuella problem

därmed kommer att uppmärksammas och åtgärdas. Utskottet avstyrker motionerna

2002/03:MJ277 (mp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 (m) yrkandena 1 och

2, 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 13, 2002/03:MJ454 (s) yrkande 3, 2002/03:MJ490

(mp) yrkande 13, 2003/04:MJ301 (fp) yrkande 2, 2003/04:MJ331 (m) yrkandena

1 och 2 och 2003/04:MJ402 (v) yrkande 6 i den mån motionerna inte kan

anses tillgodosedda med det anförda.

Grisar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (fp, mp) om rätt till utevistelse

för grisar. Därutöver avstyrker utskottet fyra yrkanden (s, fp, kd, mp)

om kastrering av grisar.

Jämför reservation 16 (mp).

Motionerna

I tre motioner framställs krav på att grisar skall få rätt till utevistelse.

Dessa är motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ490 (mp)

yrkande 6 och 2003/04:MJ300 (fp) yrkande 1.

Enligt motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 10 bör kastrering av galtar

förbjudas. Motionären anser dock att det under en övergångsfas skulle kunna

vara tillåtet med bedövning. Enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 6

bör riksdagen begära att regeringen återkommer med förslag till regler om

bedövning av grisar vid kastrering. Enligt motion 2002/03:MJ490 (mp)

yrkande 7 bör kastrering av obedövade grisar förbjudas. Slutligen bör

regeringen enligt motion 2002/03:MJ454 (s) yrkande 4 återkomma till riksdagen

med förslag till hur skyddet för djuren inom fläskproduktionen kan förbättras.

Motionen avser frågan om kastrering av grisar.

Utskottets ställningstagande

Enligt 12 § djurskyddsförordningen skall om det är möjligt avelssvin

sommartid ges tillfälle att vistas ute. Den struktur som den svenska

svinproduktionen har innebär enligt vad utskottet erfarit att det inte är

möjligt att i dag införa tvingande bestämmelser om att alla svin skall ha

möjlighet att vistas ute. I vissa sammanhang skulle det också vara olämpligt

av smittskyddsskäl att hålla svin utomhus. Även om djuren hålls inne har

de möjlighet att utföra naturligt beteende enligt de krav djurskyddslagen

anger. Som exempel kan nämnas att bestämmelserna om att det skall finnas

strö i svinboxar gör att svinen får utlopp för sitt naturliga födosöksbeteende

och har möjlighet att böka i ströet. Utskottet anser mot bakgrund härav

och vad utskottet inledningsvis anfört om att riksdagen överlämnat

normgivningsmakten till de myndigheter som har särskild sakkunskap på området

att riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker därför

motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 6 och

2003/04:MJ300 (fp) yrkande 1.

När det gäller frågan om kastrering av grisar vill utskottet inledningsvis

framhålla att riksdagen har bemyndigat regeringen som i sin tur bemyndigat

Djurskyddsmyndigheten att meddela närmare föreskrifter om operativa ingrepp

på djur. Utskottet har erfarit att anledningen till att man kastrerar

smågrisar är att vissa ornar (okastrerade hangrisar) utvecklar s.k.

ornelukt. Ornelukten kommer fram när köttet värms upp, och för många människor

är kött som ligger över gränsvärdet mycket oaptitligt. Det finns enligt

Djurskyddsmyndigheten djurskyddsskäl som talar för att sluta kastrera.

Utan kastreringen uppstår emellertid andra djurskyddsproblem för sogrisar

och mindre hangrisar som råkar ut för tjuvbetäckning och slagsmål från

sexuellt aktiva ornar. Det finns ännu ingen bra analysmetod för att på

slakteriet upptäcka de ämnen som ger ornelukt i köttet. Flera olika

bedövningsmetoder för mer skonsam kastrering har prövats, men ingen bedöms

fungera tillfredsställande. Det hangrisprojekt med okastrerade grisar som

slakteriorganisationen i Sverige drev mellan åren 1990 och 1994 avbröts

eftersom utsorteringsmetodiken och utrustningen inte var tillräckligt

tillförlitlig och på grund av tilltagande negativa marknads- och

konsumentreaktioner. Även i Danmark gjordes under 90-talet en satsning på att

föda upp okastrerade grisar, men även denna misslyckades och man var

tvungen att börja kastrera igen. Enligt de nya ändringarna i svindirektivet

som togs 2001 skall EG-kommissionen senast den 1 juli 2005 förelägga rådet

en rapport som bygger på ett yttrande från Vetenskapliga kommittén för

djurs hälsa och välbefinnande. När rapporten utarbetas skall hänsyn tas

till bl.a. utvecklingen av metoder och system för svinproduktion och

köttförädling som kan minska behovet av kastrering genom kirurgiskt ingrepp.

Utskottet vill särskilt framhålla att i regleringsbrevet för

Djurskyddsmyndigheten (Jo2003/2872 delvis) uppdrar regeringen åt myndigheten att

medverka till att utveckla teknik och system inom svinproduktionen i syfte

att göra kastrering av smågrisar överflödig. Uppdraget skall redovisas

senast den 1 november 2005. Med det anförda anser utskottet att riksdagen

inte bör vidta några åtgärder med anledning av vad som framförs i motionerna

om kastrering av grisar. Motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 10,

2002/03:MJ454 (s) yrkande 4, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 7 och 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 6 avstyrks därmed.

Nötkreatur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker sju motionsyrkanden (s, fp, mp) om nötkreaturs rätt

till att gå ute under delar av året. Utskottet avstyrker dessutom tre

yrkanden (m, mp) om bl.a. export av kalvar.

Jämför reservation 17 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 14 påpekas att enligt djurskyddslagen

skall kor släppas ut på bete under sommaren. Men, påpekar motionären,

möjligheten till dispens från kravet gör att ca 5 % av korna inte kommer

ut. Motionären anser därför att inga fler dispenser skall meddelas från

kravet att släppa ut kor på bete. Yrkandet upprepas i motion 2003/04:MJ300

(fp) yrkande 2. Vidare påpekas att tjurar och kalvar under sex månader

inte omfattas av rätten att få gå ute. Motionären anser att dessa djur

inte skall undantas från detta krav (yrkande 3). Även i motion 2002/03:MJ386

(fp) yrkande 15 föreslås att tjurar och kalvar skall omfattas av rätten

att få gå ute. I motion 2002/03:MJ454 (s) yrkande 6 framförs krav på förbud

mot att hålla kor uppbundna delar av året. Enligt motion 2002/03:MJ490

(mp) borde det vara självklart att tjurar, kor och kalvar skall få vistas

ute under sommaren (yrkande 8). Motionärerna påpekar dessutom att inomhus

står de flesta kor uppbundna, vilket inte bara begränsar rörelsefriheten

utan även djurens möjlighet till kontakt med artfränder. Den hårda aveln

mot ökad mjölkproduktion gör enligt motionärerna att många kor blir

utslitna och sjuka, framför allt i juvren. Djurhälsan måste enligt motionärerna

prioriteras såväl i djurhållning som i avel (yrkande 10).

Enligt motion 2002/03:MJ283 (m) bör regeringen intensifiera arbetet med

att stoppa exporten av levande kalvar och lamm för slakt i länder där de

utsätts för lidande. Motionären anser dessutom att regeringen parallellt

med detta intensivt bör arbeta för att påverka EU-reglerna så att det

blir omöjligt att exportera levande djur för slakt i annat land. Enligt

motion 2002/03:MJ490 (mp) bör korna få föda i speciella kalvningsboxar

och kalvarna få rätt att dia, eftersom detta ger upphov till naturligt

beteende och ger friskare kalvar (yrkande 11). Enligt motionen exporteras

dessutom vissa spädkalvar för att bli ljust spädkalvkött. Motionärerna

påpekar att för att köttet skall bli ljust får djuren enbart flytande

föda som leder till järnbrist. Detta bör förbjudas anser motionärerna

(yrkande 12).

Utskottets ställningstagande

Enligt djurskyddsförordningen skall kor för mjölkproduktion vistas på

bete sommartid. Utskottet har emellertid erfarit att ett litet antal kor

i mjölkproduktionen inte har möjlighet att gå på bete eftersom dispenser

givits då gårdarna var byggda på sådana ställen att de inte kunde

tillhandahålla bete när beteskravet trädde i kraft. Tjurar och kalvar omfattas

inte av beteskravet, men trots detta går en hel del tjurar och kalvar

ändå på bete. Enligt myndigheter med sakkunskap på området är det, mot

bakgrund av den struktur som råder i husdjursproduktionen med stora enheter

som inte alltid ligger i anslutning till tillräckligt stora betesmarker,

förenat med svårigheter att införa tvingande regler för betesgång för

kalvar och tjurar. Tjurar på bete kan också orsaka olycksfall genom att

de kan anfalla människor som korsar beteshagarna. Utskottet anser mot

bakgrund härav och vad utskottet inledningsvis anfört om att riksdagen

överlämnat normgivningsmakten till de myndigheter som har särskild sakkunskap

på området att riksdagen inte bör uttala sig i frågan. Utskottet avstyrker

därför motionerna 2002/03:MJ386 (fp) yrkandena 14 och 15, 2002/03:MJ454

(s) yrkande 6, 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena 8 och 10 och 2003/04:MJ300

(fp) yrkandena 2 och 3.

Mot bakgrund av EU:s gemensamma marknad och de krav som ställs på

medlemsländerna för att den skall fungera är det inte tillåtet för ett enskilt

medlemsland att hindra export av t.ex. kalvar till ett annat medlemsland.

Det är den enskilde bonden som har ansvaret för sina djur och som beslutar

till vem försäljningen skall ske. Det finns gemensamma regler om skydd av

kalvar. Dessa regler syftar till att förhindra att kalvarna får järnbrist

samt att tillförsäkra dem fibrer i foderstaten och större utrymme än

tidigare. I rådets direktiv 97/2/EG finns bestämmelser om ändring av

direktiv 91/629/EEG om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar.

Reglerna är minimiregler. Ändringarna bl.a. beträffande kalvboxars mått

innebär att dessa skall bli större än tidigare. Vidare skall kalvar efter

åtta veckors ålder hållas i grupp i stället för att vistas i ensambox.

Reglerna gäller för nybyggda eller ombyggda anläggningar från år 1998 och

för alla anläggningar fr.o.m. den 31 december 2006. Kommissionen har genom

beslut om direktivets bilaga fastställt att alla kalvar utan undantag

skall ha tillgång till vissa mängder stråfoder samt att dieten skall

innehålla tillräckligt med järn för att säkra en genomsnittlig

hemoglobinkoncentration på 4,5 mmol/liter blod. Beslutet innebär också att

kalvar

i individuella kättar inte får tjudras och kalvar som går i grupp endast

bör tjudras under en kortare period vid tidpunkten för utfodring med mjölk.

Beslutet trädde i kraft år 1998 och gäller i alla anläggningar. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ283 (m) och 2002/03:MJ490

(mp) yrkandena 11 och 12.

Hästar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två yrkanden (fp, mp) om att förbjuda traditionella

marknader med bl.a. häst. Vidare avstyrks två yrkanden (m) bl.a. om att

kravet på s.k. ligghall inte skall omfatta Gotlandsrussen.

Jämför reservation 18 (mp).

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ365 (mp) far hästarna på hästmarknader mycket

illa. Motionärerna anser därför att hästmarknaderna bör förbjudas. Enligt

motion 2002/03:MJ386 (fp) yrkande 8 bör traditionella djurmarknader

avskaffas.

I motion 2003/04:MJ385 (m) framförs kravet att Gotlandsrussen som går ute

året om inte borde omfattas av bestämmelserna om att alla utegångsdjur

skall ha tillgång till ligghall (yrkande 1). Motionen behandlar frågor om

hästhållningen på Lojsta hed på Gotland (yrkande 2).

Utskottets ställningstagande

Regeringen presenterade nyligen en skrivelse med en handlingsplan för

åtgärder inom hästsektorn (skr. 2003/04:54). Utskottet behandlar denna i

betänkande 2003/04:MJU15, och utskottet vill i detta sammanhang hänvisa

till vad utskottet där anför. I skrivelsen redovisades redan utförda

förändringar och tre uppdrag presenterades inom områden där regeringen ser

behov av informationsinsamling och analyser inför eventuella framtida

åtgärder och beslut. Statens jordbruksverk skall göra en översyn av det

nuvarande systemet för identifiering och registrering av hästar.

Jordbruksverket skall även kartlägga och analysera hästverksamhet.

Konsumentverket

har fått i uppdrag att se på säkerheten för tjänster gällande hästrelaterade

verksamheter. Samtliga uppdrag skall redovisas år 2004. Regeringen har

dessutom i en promemoria (Jo2003/1615) föreslagit ändringar i lagen

(1985:342) om kontroll av husdjur m.m. och förordningen (1985:343) om

kontroll av husdjur m.m. som innebär att den obligatoriska avelsvärderingen

av hingstar ersätts med obligatorisk hälsobedömning. Förslaget har

remissbehandlats. Förslaget är mycket viktigt ur både konsument- och

djurskyddsperspektiv. Utskottet avstyrker med hänvisning till det pågående

arbetet motionerna 2002/03:MJ365 (mp) och 2002/03:MJ386 (fp) yrkande

8.

När det gäller frågan om krav på ligghall för Gotlandsrussen vill utskottet

hänvisa till att enligt 36 § föreskrifterna om djurhållning i lantbruket

(SJVFS 2003:6) skall utegångsdjur, till vilka även Gotlandsrussen hör, ha

tillgång till ligghall eller annan byggnad, som ger dem skydd mot väder

och vind samt en torr och ren liggplats. Enligt 39 § kan Djurskyddsmyndigheten

om det föreligger särskilda skäl medge undantag från detta krav. Som

särskilda skäl räknas bl.a. tillfälliga händelser som att ligghallen har

brunnit ner. Att djuren har tillgång till lä exempelvis på grund av en

tät vegetation utgör i princip inte särskilda skäl. Ligghallskravet syftar

till att skydda djuren genom att erbjuda en torr och dragfri miljö även

vid extrema väderförhållanden. Utskottet avstyrker motion 2003/04:MJ385

(m) yrkandena 1 och 2.

Hundar och katter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tolv motionsyrkanden (s, m, kd) om bl.a. importförbud

och omhändertagande av kamphundar med hänvisning till pågående arbete

inom Regeringskansliet. Utskottet avstyrker dessutom fyra yrkanden (s, m,

v) om bl.a. problemet med lösspringande katter. Vidare avstyrker utskottet

två motionsyrkanden (s, v) om bl.a. förslag till en kartläggning av öron-

och svanskuperade hundar. Slutligen avstyrker utskottet två yrkanden (s,

v) som tar upp frågan om lagstiftning för förbättringar i hundgårdsmiljöer.

Motionerna avstyrks huvudsakligen med hänvisning till det arbete som

pågår på området.

Jämför reservation 19 (v).

Motionerna

Ett stort antal motioner behandlar problemen med hundar med extremt stor

kamplust. I motion 2003/04:MJ448 (m) föreslår motionären att regeringen

skall låta utreda hur man kan komma till rätta med den fara pitbullterriern

utgör för allmänheten. I motion 2002/03:MJ362 (kd) påpekas att det redan

i dag är förbjudet att avla fram kamphundar. Motionären anser emellertid

att lagen är verkningslös eftersom det är svårt att få exempelvis

pitbullterriern att uppfylla samtliga fyra kriterier som anges i lagen.

Riksdagen bör därför begära att regeringen lägger fram förslag till ändring

av djurskyddsförordningen om vad som är en farlig hund (yrkande 1).

Motionären anser dessutom att riksdagen bör stifta en tydlig lag vad gäller

omhändertagande av både märkta och omärkta kamphundar (yrkande 2). Motionären

vill dessutom införa importstopp för kamphundar (yrkande 3). Dessa yrkanden

upprepas i motion 2003/04:MJ371 (kd) yrkandena 1-3. I motion 2002/03:MJ265

(s) belyses problemen med aggressiva hundar (yrkande 1). Motionärerna

framhåller dessutom att i djurskyddsförordningen anges att det är förbjudet

att inneha eller genom avel frambringa hundar som har extremt stor kamplust,

lätt blir retade och biter, bara med svårighet kan förmås avbryta ett

angrepp och har benägenhet att rikta sitt kampintresse mot människor eller

andra hundar. Motionärerna anser att det vore mera ändamålsenligt att

överföra dessa bestämmelser till lagen om tillsyn över hundar och katter

(yrkande 2). För att ett förbud enligt djurskyddsförordningen skall kunna

meddelas krävs att samtliga kriterier i bestämmelsen uppfylls, påpekar

motionärerna. Det har inneburit att det varit närmast omöjligt att tillämpa

bestämmelsen. Motionärerna anser att genom att endast kräva att ett eller

två av kriterierna uppfylls skulle bestämmelserna få en större verkningskraft

(yrkande 3). I motion 2002/03:MJ477 (s) lämnas förslag om körkort för

hundägare och uppfödare samt förbud mot vissa s.k. dressyrmetoder och

viss användning av hundar. I motion 2003/04:MJ348 (s) behandlas behovet

av ett regelverk som ger polisen ett bättre stöd för att kunna vidta

åtgärder mot kamphundar.

I motion 2003/04:MJ323 (m) yrkande 1 anförs att djurskyddsorganisationerna

bedriver ett omfattande arbete med att ta hand om upphittade djur och

söka deras ägare eller hitta ett nytt hem åt dem. Motionären påpekar att

djurskyddsorganisationernas arbete är mycket värdefullt samtidigt som det

till största delen bedrivs helt ideellt. Motionären anser att samordningen

av det statliga ansvaret att ta hand om upphittade djur och

djurskyddsorganisationernas ideella arbete bör ses över i en utredning. Vidare

efterlyses en kattansvarsutredning (yrkande 2). Enligt motion 2003/04:MJ402

(v) yrkande 3 bör regeringen se över lagen om tillsyn över hundar och

katter i syfte att göra den mer effektiv i arbetet med tillsyn av katt.

Ett liknande förslag framställs i motion 2003/04:MJ443 (s).

Enligt motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 5 bör regeringen kartlägga

förekomsten av svans- och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande

antal, vidta åtgärder för att minska förekomsten. Ett liknande förslag

framställs i motion 2003/04:MJ441 (s).

I motion 2003/04:MJ442 (s) efterlyses en översyn av lagstiftningen med

syfte på förbättringar av hundgårdsmiljöer. Enligt motion 2003/04:MJ402

(v) yrkande 4 bör regeringen se över möjligheten att ändra de föreskrifter

som meddelas enligt 4 § djurskyddslagen så att de omfattar miljöberikning

för hägnade djur, däribland hundar i hundgård.

Utskottets ställningstagande

Enligt gällande lagstiftning är det inte tillåtet att hålla hundar som

har extremt stor kamplust, lätt blir retade och biter och som bara med

svårighet kan förmås avbryta angrepp och som riktar sitt kampintresse mot

människor och djur. Dessutom har polisen alltid möjlighet att ingripa mot

hundar som har visat en benägenhet att bita. Nyligen presenterades

betänkandet Hund i rätta händer - om hundägarens ansvar (SOU 2003:46). I

betänkandet lämnar utredningen förslag till åtgärder för att avhjälpa de

problem som uppstår med anledning av farliga hundar. Vidare lämnas förslag

till förbättringar av det svenska regelverket om hundar och hundhållning,

särskilt beträffande lagen (1943:459) om tillsyn över hundar och katter.

Allmänt gäller att åtgärder för att se till att hundägare tar sitt ansvar

skall prioriteras och att långsiktighet och tillämplighet skall beaktas.

Härutöver lämnar utredningen förslag till åtgärder för att uppnå en bättre

metod för identifiering av farliga hundar än vad dagens tester erbjuder.

Slutligen föreslår utredningen lämpliga metoder för att genom förebyggande

arbete kunna förhindra problem med farliga och störande hundar. Utskottet

har av Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) erfarit att en

departementspromemoria kommer att presenteras under våren 2004. Utskottet anser

mot bakgrund härav att riksdagen bör lämna motionerna 2002/03:MJ265 (s)

yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362 (kd) yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477 (s),

2003/04:MJ348 (s), 2003/04:MJ371 (kd) yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ448 (m)

utan vidare åtgärd.

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför om att det är ett stort

problem med lösspringande katter som orsakar olägenheter för omgivningen

bl.a. genom att förorena i sandlådor och trappuppgångar. Arbetet i

Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) med att se över lagen (1943:459)

om tillsyn över hundar och katter avser också dessa problem. Utskottet

avstyrker med hänvisning härtill motionerna 2003/04:MJ323 (m) yrkandena

1 och 2, 2003/04:MJ402 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ443 (s).

Utskottet vill inledningsvis framhålla att det är förbjudet att öron- och

svanskupera hundar i Sverige. Av Svenska kennelklubbens bestämmelser för

utställningar, prov och tävlingar framgår att det råder mycket restriktiva

regler för att bl.a. ställa ut hundar som är kuperade. Öronkuperad hund

född i Sverige eller i annat land där öronkuperingsförbud råder får inte

delta. Öronkuperad hund fallen undan dansk-, finsk-, norsk- eller svenskägd

tik får inte heller delta. Svanskuperad hund får delta endast under

förutsättning att den uppfyller vissa mycket begränsade förutsättningar.

Hund som förts ut ur Sverige och som blivit öronkuperad eller svanskuperad

eller fått annan i Sverige otillåten åtgärd vidtagen, får efter återinförsel

till Sverige i princip inte delta. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 2003/04:MJ402 (v) yrkande 5 och 2003/04:MJ441 (s) i den mån de

inte kan anses tillgodosedda.

När det gäller hundgårdsmiljöer vill utskottet betona att det i 4 §

djurskyddslagen anges att djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö

som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt.

Detta innebär redan i dag att hundgårdar skall vara så inrättade att det

är omöjligt för hundar att bita varandra genom stängsel eller nät. Enligt

4 § djurskyddslagen får Djurskyddsmyndigheten meddela ytterligare

föreskrifter om villkor för och förbud mot viss djurhållning. Myndigheten har

också utfärdat föreskrifter om uppfödning, försäljning och förvaring av

hundar samt om förvaringsutrymmen för och avel med hundar och katter (SJVFS

1999:111). I 3 § finns bestämmelser om hur bl.a. rastgårdar skall vara

utformade. Det finns även allmänna råd till bestämmelsen om rastgårdar

där ytterligare krav uppställs. Utskottet utgår från att regeringen och

de sakkunniga myndigheterna följer även dessa frågor och verkar för att

hundgårdsmiljöerna uppfyller kraven på ett gott djurskydd. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2003/04:MJ402 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ442

(s).

Uppfödning av pälsdjur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker femton yrkanden (s, m, fp, kd, v, c, mp) i vilka olika

uppfattning om pälsdjursnäringen framförs. Utskottet hänvisar till att

frågan bereds i Regeringskansliet.

Jämför reservationerna 20 (m, fp, kd, c) och 21 (v, mp).

Motionerna

Djurskyddet inom pälsdjursnäringen behandlas i ett flertal motioner. Ett

antal motioner förespråkar en fortsatt svensk pälsnäring. Till dessa hör

motionerna 2002/03:MJ243 (m), 2003/04:Ju315 (m) yrkande 3 och 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 8. I motion 2002/03:MJ318 (c) anförs att av den information

som framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen bedriver sin verksamhet

finns det inte skäl att införa förbud eller ytterligare långtgående

restriktioner för näringen. Ett antal motioner är mera avvaktande i frågan.

I motion 2002/03:MJ235 (m) anser motionärerna att man inte bör fatta

ensidiga beslut om svensk pälsdjursnäring innan EU:s kommande regelverk

på området är klart. Enligt motion 2002/03:MJ335 (c) bör man värna den

svenska landsbygden och avvakta resultatet av utredningen om pälsdjursnäringen

innan beslut fattas om dess fortsatta verksamhet. I motion 2003/04:MJ473

(c) yrkande 17 anser motionärerna att forskningen om djurskyddsaspekterna

beträffande pälsfarmar bör utökas. Flera motionärer kräver en avveckling

av pälsdjursnäringen. Detta framgår av motionerna 2002/03:MJ272 (fp)

yrkande 1, 2002/03:MJ286 (m) yrkande 1, 2002/03:MJ299 (kd), 2002/03:MJ455

(v), 2002/03:MJ475 (s), 2002/03:MJ485 (s), 2003/04:MJ299 (fp) yrkande 1

och 2003/04:MJ383 (mp).

Utskottets ställningstagande

Pälsdjursnäringsutredningen presenterade i oktober 2003 sitt betänkande

Djurens välfärd och pälsdjursnäringen (SOU 2003:86). Utredningen har bl.

a. utifrån dagens kunskapsläge dragit den slutsatsen att chinchillanäringen

framöver kommer att uppfylla djurskyddslagen. Utredningen anser också att

etiska skäl avseende djurhållningens syfte inte ensamma bör ligga till

grund för ett förbud. När det gäller minknäringens anpassning till

djurskyddslagens krav på naturligt beteende föreslår utredningen att

djurhållningen utvecklas på liknande sätt som skett för andra djur, exempelvis

hönsen. Djurhållningen måste bättre anpassas till djurens behov och ge

dem utökad möjlighet på sätt som anges i 4 § djurskyddslagen att bete sig

naturligt. Utredningen anser med hänsyn till att förändringen skall ske

skyndsamt att en tidsperiod om fem år bör vara tillräcklig för att näringen

skall kunna anpassa sig. Denna tid kan dock utsträckas något, eftersom

forskning skall pågå samtidigt. SLU har bedömt att forskning skulle behöva

pågå till år 2007. Utredningen anser sammantaget att indikationerna om

att 4 § djurskyddslagen inte är uppfylld bör ha upphört till slutet av år

2010. Om så inte har skett bör minknäringen helt eller delvis läggas ned.

Den målsättning som utredningen anser att minknäringen skall ha uppfyllt

till år 2010 är att det stereotypa beteendet skall ligga på en acceptabel

nivå. Från utredningens sida är det inte möjligt att beskriva ytterligare

mål för år 2010. Utredningen föreslår i stället att det skall ankomma på

ett forum av experter att noga och kontinuerligt följa utvecklingen av

minknäringen för tiden fram t.o.m. år 2010. Det är särskilt viktigt att

det under forskningsperioden förs en kontinuerlig dialog med företrädare

för näringen och företrädare för forskningen. Forumets uppgift skulle

vara att säkerställa att nödvändiga förändringar kommer till stånd.

Regeringen har redan bedömt att den nya djurskyddsmyndigheten bör knyta

till sig ett djurskyddsråd med bred kompetens för grundliga bedömningar

och diskussioner om djurskydd. Ledamöterna skulle ha bl.a. etisk och

etologisk kompetens (prop. 2001/02:189, bet. 2002/03:MJU5, rskr. 2002/03:98).

Utredningen föreslår att det ankommer på detta djurskyddsråd att framöver

följa utvecklingen av minknäringen. Pälsdjursnäringsutredningens betänkande

har remissbehandlats och bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Utskottet anser att resultatet härav bör avvaktas innan riksdagen vidtar

några åtgärder i frågan. Med hänvisning till vad utredningen anför och

den pågående beredningen avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ235 (m),

2002/03:MJ243 (m), 2002/03:MJ272 (fp) yrkande 1, 2002/03:MJ286 (m) yrkande

1, 2002/03:MJ299 (kd), 2002/03:MJ318 (c), 2002/03:MJ335 (c), 2002/03:MJ455

(v), 2002/03:MJ475 (s), 2002/03:MJ485 (s), 2003/04:MJ299 (fp) yrkande 1,

2003/04:MJ367 (kd) yrkande 8, 2003/04:MJ383 (mp), 2003/04:MJ473 (c)

yrkande 17 och 2003/04:Ju315 (m) yrkande 3.

Hund- och kattskinn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, mp) med krav på förbud mot import av

hund- och kattskinn med hänvisning till att frågan bereds i Regeringskansliet.

Jämför reservation 22 (mp).

Motionerna

I tre motionsyrkanden framförs krav på bl.a. importförbud av hund- och

kattskinn. Motionärerna vänder sig mot den behandling djuren utsätts för.

Kraven återfinns i motionerna 2002/03:MJ476 (s) och 2003/04:MJ405 (mp)

yrkandena 1-2.

Utskottets ställningstagande

I januari 2003 gav regeringen Kommerskollegium och Jordbruksverket i

uppdrag att utreda hur ett förbud mot införsel, produktion och saluförande

av päls- och skinnprodukter från hund och katt kan utformas. I uppdraget

ingick även att utreda om det fanns förutsättningar att, som komplement

till regler om import och export av päls- och skinnprodukter av hund eller

katt, införa ett märkningssystem av sådana varor. Uppdraget redovisades

i en rapport den 13 maj 2003. I rapporten föreslås bl.a. att förordningen

(EG) nr 1774/2002, den s.k. biproduktsförordningen, skall kompletteras

med myndighetsföreskrifter med förbud mot dels import och saluförande av

hela hudar och skinn från hund och katt, dels import, införsel, produktion

och saluförande av delar av sådana hudar och skinn. Vidare föreslås en

särskild lag med förbud mot införsel, import och saluförande av produkter

som är tillverkade av eller till någon del består av päls eller skinn

från hund eller katt. Enligt vad utskottet har erfarit bereds Kommerskollegiets

och Jordbruksverkets rapport inom Regeringskansliet. Resultatet av den

pågående beredningen bör inte föregripas genom något uttalande från

riksdagens sida. Utskottet föreslår därför att riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ476 (s) och 2003/04:MJ405 (mp) yrkandena 1 och 2.

Övriga pälsdjursfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fem motionsyrkanden (m, fp) med krav på förbud mot bl.

a. import av päls som kommer från djur fångade i bensax eller kroppsfälla.

Utskottet hänvisar i det sammanhanget bl.a. till att ett internationellt

avtal härom har upprättats.

Motionerna

Sverige bör enligt 2002/03:MJ286 (m) yrkande 2 arbeta bl.a. för att påverka

handeln med pälsvaror, inte minst från djur som fångats i bensaxar och

med andra grymma fångstmetoder. Enligt motion 2002/03:MJ272 (fp) bör

Sverige verka för importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax

eller kroppsfälla (yrkande 2). Sverige bör enligt motionen dessutom i

internationella sammanhang verkar för att bensax eller kroppsfälla skall

förbjudas som fångstmetoder eftersom dessa fångstmetoder innebär ett stort

lidande för djuren (yrkande 3). Dessa krav upprepas i motion 2003/04:MJ299

(fp) yrkandena 2 och 3.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser i likhet med motionärerna att fångstmetoder som innebär

ett stort lidande inte skall vara tillåtna. Utskottet har emellertid bekant

att ett avtal om humana fångstmetoder har förhandlats fram mellan EU, USA,

Kanada och Ryssland som stadgar bl.a. att fångstmetoderna skall vara

testade och innebära att djuret omedelbart dör eller att djuret inte

erhåller oacceptabla skador vid fångsten. Hittills har EU och Kanada ingått

avtalet. Inom EU pågår därför för närvarande arbete med ett

implementeringsdirektiv

för fällfångst (COM[97] 251 final). Utskottet förutsätter att regeringen

i det fortsatta arbetet verkar för att samtliga parter ingår avtalet om

humana fångstmetoder och att handel med skinn från djur som fångats i

fällor som innebär lidande för djuret inte skall förekomma. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ272 (fp) yrkandena 2 och 3,

2002/03:MJ286 (m) yrkande 2 och 2003/04:MJ299 (fp) yrkandena 2 och 3 i den

mån de inte kan anses tillgodosedda med det anförda.

Djur i nöjesbranschen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett stort antal motioner (m, fp, v, mp) om förstärkt

djurskydd inom nöjesbranschen, däribland cirkusar och djurparker. Utskottet

hänvisar bl.a. till att nya regler om djurskydd i dessa sammanhang nyligen

trätt i kraft. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande (kd) om att

regeringen skall verka för ett förbud mot tjurfäktning inom EU. Slutligen

avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (s, v) med olika synpunkter på

djurskydd bl.a. vid filminspelningar och spelverksamhet.

Jämför reservationerna 23 (kd) och 24 (mp).

Motionerna

Ett stort antal motioner efterlyser bl.a. en skärpning av

djurskyddsbestämmelserna

för djur inom nöjesbranschen. Sådana krav återfinns i motionerna 2002/03:MJ252

(fp) yrkande 1 och 2003/04:MJ251 (fp) yrkande 1 om förbud mot vilda och

exotiska djur på cirkus, 2002/03:MJ252 (fp) yrkande 2 och 2003/04:MJ251

(fp) yrkande 2 om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga

domesticerade djur i cirkusverksamhet, 2002/03:MJ439 (v) yrkande 1 om att

icke-domesticerade djur inte skall få förevisas på cirkus, yrkande 2 om

att förhållandena för de djur som deltar i cirkusar skall förbättras samt

2002/03:MJ490 (mp) yrkande 33 vari motionärerna efterlyser förbud mot all

användning av djur på cirkus, vilka inte finns i tamt tillstånd i Sverige.

Flera motionärer föreslår dessutom strängare skyddsregler för djur i

djurparker. Sådana yrkanden återfinns i motion 2002/03:MJ341 (fp) yrkande

1. I motionen föreslår motionärerna dessutom förbud mot delfiner i djurparker,

då djurparkerna inte kan tillgodose dessa djurs arttypiska intressen

(yrkande 2). Dessa yrkanden upprepas i motion 2003/04:MJ252 (fp) yrkandena

1 och 2. Djur i djurparker kan enligt motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkande

34 under vissa betingelser vara berättigat för hotade arter där en avelsbas

behövs eller där syftet är att öka förståelsen för djuren. Inga dispenser

bör emellertid ges för hägn som inte uppfyller gällande krav. Enligt motion

2002/03:MJ414 (v) bör regeringen återkomma med förslag till förändringar

i djurskyddslagen som innebär att icke-domesticerade djur inte skall få

hållas i djurparker eller liknande anläggningar om det huvudsakliga syftet

är offentlig förevisning av djuren (yrkande 1). Motionärerna anser dessutom

att regeringen bör göra en översyn av reglerna för hur djur skall hållas

i djurparker och liknande anläggningar mot bakgrund av att reglerna för

närvarande inte garanterar djuren de möjligheter till ett naturligt liv

som de borde ha rätt till (yrkande 2).

Enligt motionerna 2002/03:MJ341 (fp) yrkande 3 och 2003/04:MJ252 (fp)

yrkande 3 bör regeringen utreda vad momssänkningen på entréer till

djurparksbesök inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens

naturliga beteende.

Sverige bör enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 16 aktivt verka för

att EU upprättar ett program för hur den djupt rotade folkliga tradition

som tjurfäktning utgör kan transformeras till en mer acceptabel form av

underhållning som är i överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.

Några motioner behandlar djurskyddet i samband med olika nöjesarrangemang

såsom tv-inspelningar m.m. I motion 2002/03:MJ287 (m) framförs krav på

ett stärkt skydd för djur i nöjesbranschen. I motion 2002/03:MJ458 (v)

föreslås ett införande av en etisk prövning inför användandet av djur

inom nöjesindustrin. Djurskyddet bör enligt motion 2002/03:MJ462 (s)

stärkas när det gäller filminspelningar, reklaminslag och TV-program. En

väg kan enligt motionären vara att införa krav på etiskt förhandsgodkännande

(yrkande 1). Motionären anser dessutom att det är stora problem och risker

med spelverksamheten på svenska banor för hundkapplöpningar (yrkande 2).

Enligt motion 2002/03:MJ373 (s) bör man överväga en skärpning av

djurskyddslagen och utesluta möjligheter till dispens vid tveksam hantering

av djur där nyttosyfte saknas.

Utskottets ställningstagande

Den 1 november 2001 trädde en ändring i djurskyddsförordningen i kraft

som innebär att en cirkus som förevisar djur varje år skall inspekteras

av länsstyrelsen. Inspektionen skall ske före cirkusens första föreställning

för året i landet. Genom förordningen bemyndigas Djurskyddsmyndigheten

att meddela ytterligare föreskrifter om skyldighet för den som förevisar

djur på cirkus att föra anteckningar om verksamheten och djuren samt lämna

upplysningar om verksamheten. Sådana föreskrifter återfinns i SJVFS 2001:64

om djurhållning vid cirkusar som trädde i kraft den 1 november 2001. Häri

finns bl.a. bestämmelser om länsstyrelsens inspektion och om vilka

anteckningar som skall föras. En journal skall föras över samtliga djur och

innehålla uppgifter om djurens identitet, skador eller sjukdomsfall,

dödsfall och om möjligt dödsorsaken samt noteringar från tillsynsmyndigheter

och uppgifter om den veterinär som bedriver den veterinärmedicinska

rådgivning som verksamheten föranleder. Journalen skall bevaras under minst

tre år. I föreskrifterna finns även bestämmelser om skötseln av djuren.

Bland annat anges att djuren dagligen skall ha möjlighet att röra sig

fritt i inhägnader, voljärer eller bassänger eller genom frigång i manegen.

För elefanter får dock möjligheten att röra sig fritt ersättas med daglig

promenad. När det gäller sjölejon anges bl.a. att de skall ha en landyta

som minst är så stor att samtliga djur kan ligga på den samtidigt och en

bassäng som innehåller minst 15 kubikmeter vatten, har ett vattendjup om

0,8 meter och är försedd med en ramp eller en trappa. Utskottet har vidare

erfarit att Jordbruksverket i en skrivelse till Jordbruksdepartementet år

2001 har föreslagit vissa ändringar i djurskyddsförordningen. När det

gäller bestämmelserna om djurhållning på cirkus föreslår verket ändringar

i djurskyddsförordningen som skulle innebära att elefanter, antiloper,

vilda oxdjur, valar och sjölejon inte längre får visas på cirkus. Utskottet

har erfarit att regeringen bedömer att nya ändringar av bestämmelserna

inte bör ske innan en utvärdering har skett av de bestämmelser som införts.

En bedömning av behovet av ytterligare förändringar bör enligt regeringens

mening ske mot bakgrund av en sådan analys och med hänsyn tagen till den

vetenskapliga dokumentation som finns om de aktuella djurslagens behov.

Regeringen har därför låtit utvärdera djurhållningen vad gäller de djurslag

som föreslås omfattas av förbudet. Detta uppdrag redovisades i december

2003, och rapporten bereds för närvarande i Regeringskansliet. Utskottet

anser mot bakgrund härav att riksdagen inte nu bör vidta några åtgärder.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motionerna 2002/03:MJ252 (fp)

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287 (m), 2002/03:MJ439 (v) yrkandena 1 och

2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 33, 2003/04:MJ251 (fp) yrkandena 1 och

2.

Djurskyddslagens och djurskyddsförordningens föreskrifter och

myndighetsföreskrifter om hur djur skall hållas och skötas på ett bra sätt

gäller

naturligtvis även djurparksdjur. Djurparkerna omfattas dessutom av

myndigheternas djurskyddstillsyn, och en anläggning för offentlig förevisning

av djur får inte tas i bruk innan den godkänts. EG-direktivet (99/22/EG)

om hållande av vilda djur i djurparker och artskyddsförordningen (1998:179)

är andra regelverk som reglerar djurskyddet i djurparkerna. Ytterligare

krav som uppställs är att djurparken deltar i forskning som leder till

att arternas bevarande främjas eller i utbildning som ger relevanta

kunskaper om bevarande eller i informationsutbyte med avseende på arternas

bevarande eller, i förekommande fall, i uppfödning i fångenskap,

återinplantering och återinförande av arter till ett liv i vilt tillstånd.

Utskottet har vidare bekant att Svenska Djurparksföreningen dessutom har

interna regelverk som gagnar bevarande och djurskydd. Djurparkerna kombinerar

oftast bevarandearbete med offentlig förevisning och därmed spridande av

information och kunskap om såväl husdjur som vilda djur. När det gäller

kravet på strängare djurskydd i djurparkerna vill utskottet framhålla att

särskilda myndighetsföreskrifter för djurhållning i djurparker trädde i

kraft så sent som den 15 februari 2004 (SJVFS 2003:77). De tidigare

bestämmelserna täckte inte in alla djurslag, vilket inneburit problem när

djurparker och andra liknande anläggningar vill visa djurarter som inte

funnits med. Exempelvis har lantbrukets djur och flera vilda djurarter

saknats i författningen. Ändringarna av bestämmelserna innebär en

modernisering med bl.a. måttangivelser för varje arts djurutrymme. Författningen

innehåller dessutom krav för hur utrymmena skall utformas t.ex. med

klättermöjligheter, grävmöjligheter, högt placerade liggplatser m.m. Den

aktuella författningen innehåller föreskrifter om krav som måste uppfyllas

för att en djurpark eller liknande anläggning skall bli godkänd för

offentlig förevisning av djur. Föreskrifterna gäller för alla som visar

djur offentligt på samma plats i sju dagar eller mer, per år. Den nya

författningen innehåller bl.a. kapitel med specifika krav på mått och

miljöberikning för varje djurart. Nästan alla djurarter kan bestämmas i

någon av djurkategorierna. Utskottet har erfarit att uppdateringen av

författningen har skett i samråd med en referensgrupp där även

branschorganisationer har ingått. Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2002/03:MJ341 (fp) yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ414 (v) yrkandena 1 och

2, 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 34 och 2003/04:MJ252 (fp) yrkandena 1 och

2 i den mån dessa inte är tillgodosedda med det anförda.

Som utskottet redogjort för ovan stadgar EG:s direktiv 1999/22/EG om

hållande av vilda djur i djurparker att en djurpark måste bedriva forskning,

undervisning eller bevarande av biologisk mångfald. Djurparkerna

kontrolleras regelbundet beträffande gällande djurskyddsregler och EU:s

artskydd och djurparksdirektiv. Djurparkerna har således förändrat sin

verksamhet från att nästan enbart visa djur till att arbeta med bevarande

av biologisk mångfald och att sprida kunskap och information om djur.

Sedan 1960-talet har djurparkernas antal projekt med forskning och bevarande

av biologisk mångfald stigit från några få till att i dag bestå av ett

150-tal. Som en följd av att djurparkerna förändrat sin verksamhet

klassificeras de numera som svensk kultur, vilket medfört lägre moms på

inträde. Utskottet konstaterar att utvecklingen av verksamheten i våra

djurparker har varit omfattande och skett i en positiv riktning. Utskottet

anser dock inte att riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning av

motionerna 2002/03:MJ341 (fp) yrkande 3 och 2003/04:MJ252 (fp) yrkande 3.

Utskottet instämmer till fullo i den ståndpunkt som Sverige intar i EU

att tjurfäktning inte är förenligt med principerna för ett gott djurskydd.

Utskottet är emellertid införstått med att tjurfäktningen i vissa länder

utgör en nationell sedvana, vilket Sverige enligt EG-fördraget måste

respektera. Enligt Regeringskansliet (Jordbruksdepartementet) tar Sverige

dock upp frågan i mera informella sammanhang. Med hänvisning till den

redovisade svenska ståndpunkten i EU och till regeringens ambition att

aktualisera frågan anser utskottet att motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande

16 inte bör föranleda något uttalande från riksdagens sida. Utskottet

avstyrker därför motionen.

Den 1 juli 2003 trädde myndighetsföreskrifter (SJVFS 2003:29) om användning

av djur vid film-, video- eller TV-inspelning och föreställning eller

annan förevisning som anordnas för allmänheten i kraft. Bestämmelserna

innehåller regler om villkor för hållande av djur vid angivna tillfällen.

Föreskrifterna gäller inte vid dokumentär inspelning eller förevisning.

Av föreskrifterna framgår bl.a. att djuren före första inspelningen,

föreställningen eller annan förevisning skall ha genomgått veterinärbesiktning.

Djurutrymmen skall finnas iordningställda innan djuren kommer till platsen

för arrangemanget. Inga djur får drogas, utsättas för skaderisk, fara,

smärta eller utsättas för onödig stress inför eller under inspelningen,

föreställningen eller annan förevisning. Om ammunition, sprängmedel eller

andra effekter skall användas i närheten av djuren måste ljud- och

ljusstyrkan reduceras till en sådan nivå att de inte förorsakar djuren lidande.

Ett djur får aldrig tvingas utföra handlingar som det inte har fysiologiska

och träningsmässiga förutsättningar för. De redovisade reglerna innebär

enligt utskottets förmenande att motionerna 2002/03:MJ458 (v) och

2002/03:MJ462 (s) yrkande 1 får anses vara tillgodosedda. Utskottet avstyrker

därför motionerna i berörda delar.

I myndighetsföreskrifterna finns bestämmelser om tävlingsverksamhet med

djur och hur djur får tränas (SJVFS 2000:23). Vid hundkapplöpningar får

en hund starta vid tävling tidigast vid 15 månaders ålder. Träning på

bana efter mekanisk harattrapp får påbörjas tidigast vid 12 månaders ålder.

En hund får starta i högst tre tävlingslopp inom en fjortondagarsperiod.

Under samma tävlingsdag får en hund starta i endast ett tävlingslopp. En

hund som har startat i en tävling skall efter tävlingen ges minst två

tränings- och tävlingsfria dagar. Enligt föreskrifterna skall en veterinär

medverka i princip vid alla offentliga tävlingar. Undantag kan göras vid

hundkapplöpning på rakbana så att veterinären endast behöver besiktiga

hundarna och tävlingsbanan före tävlingen. Utskottet anser mot bakgrund

härav att riksdagen inte bör vidta några åtgärder med anledning av motion

2002/03:MJ462 (s) yrkande 2.

Med hänvisning till vad utskottet anfört om djurskyddet i nöjesbranschen

avstyrker utskottet också motion 2002/03:MJ373 (s).

Djur i pornografiska sammanhang

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre yrkanden (s, kd, mp) i vilka användningen av djur

i pornografiska sammanhang tas upp. Utskottet hänvisar härvid huvudsakligen

till vad justitieministern anfört i riksdagen om att frågan ägnas

uppmärksamhet.

Jämför reservationerna 25 (kd) och 26 (mp).

Motionerna

I några motioner framhåller motionärerna att användning av djur i

pornografiska sammanhang är en grov kränkning av djuren. De kräver därför ett

uttryckligt förbud mot denna företeelse. Yrkandena återfinns i motionerna

2002/03:MJ479 (s) och 2002/03:MJ490 (mp) yrkande 36. I motion 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 17 efterfrågar motionärerna ett förslag till ändring av

brottsbalken så att tidelag förbjuds.

Utskottets ställningstagande

När det gäller användning av djur i pornografiska sammanhang vill utskottet

inledningsvis hänvisa till bestämmelserna i djurskyddslagen om att djur

skall skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. I brottsbalken återfinns

dessutom straffbestämmelser för djurplågeri, dvs. att någon uppsåtligen

eller av grov oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård

eller på annat sätt, otillbörligen utsätter djur för lidande. Straffet är

böter eller fängelse i högst två år. Det är således redan i dag förbjudet

att utsätta djur för lidande och att plåga dem oavsett hur det sker.

Justitieministern har i ett interpellationssvar nyligen framhållit att

djurpornografi som sprids via Internet eller i filmer i vissa fall är

förbjudet som olaga våldsskildring. Den som skildrar eller sprider sådan

pornografi kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år.

Justitieministern påpekar dessutom att tillgången till djurpornografi begränsas

genom myndighetsingripanden när pornografin är straffbar och att det

därutöver råder en självsanering. Frågan om det behövs och bör vidtas

ytterligare åtgärder för att begränsa tillgången till djurpornografiskt

material är enligt justitieministern komplicerad att besvara, eftersom

sådana åtgärder måste vägas mot våra grundlagsfästa bestämmelser om

tryckfrihet och yttrandefrihet. När det gäller de brottsbekämpande

myndigheternas

handläggning av brott mot djurskyddslagstiftningen förutsätter justitieministern

att dessa brott utreds och lagförs på samma sätt som andra brott. Han

påpekar också att polisen fortlöpande arbetar med att stärka och effektivisera

sin verksamhet när det gäller att bekämpa alla typer av brott. Justitieministern

anser sig för närvarande inte se något omedelbart behov av lagstiftningsåtgärder

men säger sig följa frågan (svar på interpellation 2003/04:252). Utskottet

förutsätter att den uppmärksamhet regeringen ägnar åt frågan vid behov

kommer att leda till de åtgärder som bedöms lämpliga. Utskottet anser

därmed att det inte är nödvändigt att riksdagen beslutar om ett

tillkännagivande till regeringen vilket föreslås i motionerna 2002/03:MJ479 (s),

2002/03:MJ490 (mp) yrkande 36 och 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 17. Utskottet

avstyrker därför motionerna i berörda delar.

Exotiska sällskapsdjur

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (m) om förbud för privatpersoner att

importera giftiga ormar och två yrkanden (mp) om bl.a. förbud mot att hålla

exotiska djur.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ202 (m) förespråkar motionären förbud för privatpersoner

att importera giftiga ormar. Motionären påpekar att man i medier har kunnat

läsa om ökad import och att giftormar kommer lösa. Motionären hävdar att

det förekommit att det varit svårt att få tag i motgift om en sådan orm

bitit någon. Riksdagen bör enligt motion 2002/03:MJ309 (mp) begära att

regeringen utreder vilka problem som kan uppstå med exotiska djur som

sällskapsdjur och föreslår åtgärder för att komma till rätta med dessa

problem. Enligt motion 2003/04:MJ317 (mp) bör allt hållande av exotiska

djur förbjudas.

Utskottets ställningstagande

För införsel av bl.a. reptiler från land inom EU och Norge gäller bl.a.

att importören skall vara registrerad hos ansvarig myndighet. Anmälan

skall ske till tullmyndighet respektive gränskontrollveterinär, och

införseln får ske under förutsättning att djuret är uppfött i fångenskap.

När det gäller införsel av bl.a. reptiler från land utanför EU skall

sändningen åtföljas av en försäkran utfärdad av exportören som intygar att

djuren kommer ifrån en anläggning där djuren vid tiden för avsändandet

var kliniskt friska samt att djuren är uppfödda i fångenskap (SJVFS

1996:24). Vissa arter omfattas av särskilda bestämmelser enligt CITES

(konventionen om internationell handel som reglerar handeln med utrotningshotade

arter från naturvårdssynpunkt) eller artskyddsförordningen. Regeringen

får enligt 9 kap. 11 § miljöbalken föreskriva att vissa djur inte utan

särskilt tillstånd av kommunen får hållas inom områden med detaljplan

eller områdesbestämmelser, om sådana föreskrifter behövs för att hindra

att olägenheter för människors hälsa uppstår. I förordning (1998:899) om

miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd anges i 39 § att en kommun får

föreskriva att bl.a. orm inte får hållas inom område med detaljplan eller

områdesbestämmelser utan särskilt tillstånd av den kommunala miljönämnden.

Ett sådant tillstånd får förenas med särskilda villkor. Många kommuner

har i sina lokala hälsoskyddsföreskrifter dessutom bestämmelser om

tillståndskrav beträffande hållande av orm. Enligt uppgift har Jordbruksverket

tidigare bedömt att de flesta giftormar i privat ägo stammar från avel

inom landet och inte från införsel. Utskottet avstyrker med hänvisning

till det anförda motion 2003/04:MJ202 (m).

Den 1 juli 2002 trädde en ändring av 4 § djurskyddslagen i kraft, vilken

innebär att alla djur omfattas av bestämmelsen att de skall hållas och

skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras

hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt. Bestämmelser om att

hålla, föda upp och försälja djur avsedda för sällskap och hobby finns i

Djurskyddsmyndighetens föreskrifter (SJVFS 2003:24). Bland annat anges

att viltfångade djur inte får hållas, förmedlas eller säljas för sällskap

och hobby. Det är inte heller tillåtet att hålla, förmedla eller sälja

apor, rovdjur eller rovfåglar. I föreskrifterna finns dessutom bestämmelser

om utbildningskrav för den som driver handel med sällskapsdjur och om

skyldighet för den som säljer sällskapsdjur att lämna information om

djurets skötsel. Enligt bestämmelserna skall ett förvaringsutrymme för

sällskapsdjur vara tillräckligt stort för att möjliggöra de rörelser och

den motion som varje djur behöver. Det skall också innehålla en inredning

som aktiverar djuret och medger de klättermöjligheter, grävmöjligheter,

viloplatser, gömställen, bad-, sim- eller dykmöjligheter som varje djurart

behöver för att kunna utöva sitt naturliga beteende. Om ett djur har

särskilda krav på klimat, som temperatur och luftfuktighet, skall detta

tillgodoses. Djur som har behov av att vara tillsammans med andra djur

skall hållas och skötas på ett sätt som tillgodoser dessa behov. Det

anförda innebär enligt utskottet att riksdagen inte bör vidta några åtgärder

med anledning av motionerna 2002/03:MJ309 (mp) och 2003/04:MJ317 (mp).

Motionerna avstyrks.

Xenotransplantationer, grytjakt och övriga djurskyddsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden (mp) vilka bl.a. behandlar djurraser

med genetiskt betingade defekter och djur som behandlats med hormon eller

antibiotika i tillväxtfrämjande syfte. Dessutom avstyrker utskottet ett

yrkande (kd) om lidande för genetiskt modifierade djur samt ett yrkande

(kd) om att förädlingsstöd bör kunna beviljas sådana företag som utvecklar

produkter vars värde består i att djurskyddshänsyn tagits. Därutöver

avstyrker utskottet ett yrkande (kd) om djurskydd vid s.k. xenotransplantation.

Utskottet avstyrker vidare två yrkanden (s, fp) om grytjakt och slutligen

ett yrkande (m) om att förkorta hanteringstiderna vid import av försöksdjur.

Jämför reservationerna 27 (fp, kd), 28 (v, mp), 29 (kd) och 30 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:MJ490 (mp) förespråkas import av djur som är genmanipulerade

eller har behandlats med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte

(yrkande 21). Dessutom anser motionärerna att det är fel att avla djur på

det sätt som skett med rasen Belgisk blå. Benen orkar knappast bära djurets

kroppstyngd, och kon kan inte ens föda sina kalvar på naturlig väg utan

måste förlösas med kejsarsnitt. Dessa och andra raser med genetiskt

betingade defekter samt många högproduktionsavlade höns och kycklingar som

har ständig växtvärk skall enligt motionen inte få användas i Sverige

(yrkande 22).

Ett förslag som framförs i motion 2003/04:MJ367 (kd) är att medge

förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars värde delvis

består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits (yrkande 1). Motionärerna

anser dessutom att regeringen bör återkomma med förslag till ändringar i

djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar som

medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt

beteende eller medför nedsatt välbefinnande (yrkande 7). Den medicinska

vetenskapens framsteg har enligt motionärerna väckt förhoppningar om att

det i framtiden skall vara möjligt att föda upp djur med mänskliga organ,

som vid behov skall kunna transplanteras till behövande människor. Det

är viktigt att de etiska ramarna för denna s.k. xenotransplantation

diskuteras och blir föremål för politiska beslut (yrkande 15).

Det krävs importtillstånd för de flesta försöksdjur påpekas det i motion

2003/04:MJ204 (m). Vid sådan import skall djuren undersökas av en

gränsveterinär vid den gränskontrollstation som finns i anslutning till

flygplatsen. Importören skall därför avisera gränsveterinären om djurens

ankomst minst 24 timmar i förväg. Djuren kommer först till ett tillfälligt

ställe och förs sedan till gränskontrollstationen. När gränsveterinären

givit klartecken klarerar Tullverket ärendet och djuret kan lämnas ut. De

många transporterna från lagret till gränskontrollstationen och tillbaka

förlänger hanteringstiden. Eftersom detta ofta kan bli plågsamt för djuren

måste det till en förenkling för att minska antalet transporter för

försöksdjur. Motionären anser därför att regeringen måste vidta åtgärder

för att förenkla och förkorta hanteringstiden vid import av försöksdjur.

I två motioner föreslås att grytjakt förbjuds med hänvisning till att

företeelsen är oetisk från djurskyddssynpunkt. Dessa är motionerna

2003/04:MJ273 (s) yrkande 3 och 2003/04:MJ372 (fp).

Utskottets ställningstagande

Inom EU är det enligt direktiv 92/22/EEG om förbud mot användning av vissa

ämnen med hormonell och tyreostatisk verkan förbjudet att ge djur hormoner

för att få dem att växa fortare. Enligt EU:s nya förordning 1831/2003 om

fodertillsatser, som antogs den 1 september 2003, skall användningen av

antibiotika i foder fasas ut och vara förbjuden från den 1 januari 2006.

Det är dock tillåtet att från land utanför EU importera djur som behandlats

med antibiotika i tillväxtfrämjande syfte förutsatt att preparaten är

godkända i EU. Däremot är det förbjudet att importera djur och produkter

från djur som behandlats med hormoner i tillväxtfrämjande syfte. Inom

Sverige är det enligt 29 § djurskyddsförordningen förbjudet att bedriva

avel med en sådan inriktning att den kan medföra lidande för djuren.

Statens jordbruksverk har meddelat närmare föreskrifter om djurskyddskrav

vid avelsarbete (SJVFS 1999:106), där det bl.a. framgår att nötkreatur,

svin, hästar, får och getter som nedärver defekter inte får användas för

reproduktion. En förteckning över vilka defekter som avses finns som bilaga

till föreskriften. I denna bilaga ingår bl.a. muskelhypertrofi, dvs. abnorm

muskelansättning, vilket bl.a. kännetecknar rasen Belgisk blå. Renrasiga

avelsdjur av nötkreatur, svin, får och getter som godkänts för avel i ett

annat land inom EU får dock även användas i Sverige. Sverige har ingen

möjlighet att förbjuda import av djur med genetiskt betingade defekter.

Utskottet avstyrker med det anförda motion 2002/03:MJ490 (mp) yrkandena

21 och 22.

När det gäller genetisk modifiering av djur vill utskottet påpeka att

sådan modifiering sker i Sverige endast i syfte att utgöra modeller för

humana sjukdomar för forskningen. Det förekommer således inte i

livsmedelsproduktionen. Djurförsöksetiska utredningen lämnade i december 2003

sitt betänkande Etisk prövning av djurförsök - genteknik och bioteknik på

djur (SOU 2003:107). I betänkandet föreslås att djurskyddslagen ändras så

att djur som till följd av sin genetiska konstitution föds med eller under

sin livstid utvecklar olika typer av defekter, skador, sjukdomar eller

sjukdomssymptom inte skall utsättas för ett onödigt lidande. Den föreslagna

ändringen innebär att det av bestämmelserna skall framgå att framställning

av försöksdjur och avel med försöksdjur med förändrad arvsmassa eller med

sådan inriktning att den kan medföra lidande eller obehag för djuren skall

godkännas av en djurförsöksetisk nämnd innan framställningen eller aveln

påbörjas. Utskottet har erfarit att betänkandet bereds i Regeringskansliet.

Denna beredning bör inte föregripas av ett riksdagsuttalande, varför

motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 7 avstyrks.

Miljö- och landsbygdsprogrammen omfattar stöd till miljöbefrämjande och

landsbygdsutvecklande åtgärder och kan beviljas till enskilda, näringsidkare

och föreningar på landsbygden. Programmen omfattar 25 olika stöd, bl.a.

förbättrad bearbetning och saluföring av jordbruksprodukter även kallat

förädlingsstöd. Förädlingsstöd ges till de företag som arbetar med

livsmedelsförädling. Stödet är inriktat på i huvudsak två områden: utveckling

av högförädlade livsmedel av god kvalitet genom investeringar som avser

nya produkter/produktionsprocesser och nya marknader samt småskalig

livsmedelsförädling som främjar mångfalden av näringslivet på landsbygden

och som bidrar till en stärkt konkurrensförmåga för jordbruksföretagen.

För att erhålla stöd krävs bl.a. att företaget som söker är ekonomiskt

bärkraftigt och att minimikraven för miljö, djurskydd och livsmedelshygien

är uppfyllda. Det förslag som framförs i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande

1 om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars värde

delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits har även framförts

i Djurtransportutredningens betänkande Kännande varelser eller okänsliga

varor? (SOU 2003:6). Betänkandet bereds i Regeringskansliet. Utskottet

anser att riksdagen bör avvakta beredningen innan några åtgärder vidtas.

Motionen avstyrks.

Transplantation av vävnad från djur till människa benämns xenotransplantation.

Frågor om djurskyddet vid transplantation av det här slaget har närmare

belysts i betänkandet Från en art till en annan - transplantation från

djur till människa (SOU 1999:120). Utredningen framhåller bl.a. att

xenotransplantation måste utföras inom ramen för gällande djurskyddslagstiftning

och att det måste säkerställas att det i varje särskilt fall prövas om

lagens krav verkligen uppfylls. Utredningen anser att det genom miljöberikande

åtgärder bör skapas en djurmiljö som medger att ursprungsdjuren och

avelsdjuren får en rimlig möjlighet att bete sig naturligt, trots de

inskränkningar i den naturliga miljön som de smittskyddsrelaterade kraven på

en hög biosäkerhet för med sig. En genmodifiering av ursprungsdjuren är

enligt utredningen acceptabel endast under förutsättning att den inte

medför förändringar i djurens beteende eller förändringar som leder till

obehag, smärta eller sjukdom. Det krävs därför enligt utredningen att

tillsynen är god och att djuren efter genmodifieringen följs upp av

speciellt utbildad personal. Beredning av utredningens förslag pågår för

närvarande i Regeringskansliet (Socialdepartementet). Utskottet förutsätter

att den fortsatta beredningen även omfattar de djurskyddsaspekter som

behandlas i betänkandet. Med hänvisning härtill anser utskottet att det

inte finns behov av ett uttalande från riksdagens sida när det gäller

motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 15.

Regeringen (Jordbruksdepartementet) gav i juni 2001 Statens veterinärmedicinska

anstalt (SVA) en remiss om användning av levande grävling vid grytanlagsprov.

SVA besvarade remissen i mars 2004 (dnr 332/99). Enligt studien som låg

till grund för yttrandet är det sannolikt att den grytanlagsprovverksamhet

som bedrivs för närvarande inte är förenlig med djurskyddslagen. SVA lämnar

förslag på ett antal åtgärder i syfte att bättre anpassa grytanlagsproven

till djurskyddslagens bestämmelser. Men, påpekar SVA, även andra åtgärder,

som kan ligga utanför SVA:s kompetensområde att bedöma, kan vara nödvändiga.

Enligt utskottets mening bör beredningen av yttrandet avvaktas innan

riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ273

(s) yrkande 3 och 2003/04:MJ372 (fp). Berörda motionsyrkanden avstyrks.

Vid

införsel av djur från land utanför EU är veterinär gränskontroll obligatorisk

för att förhindra införsel av smittsamma djursjukdomar. Detta gäller enligt

EG-lagstiftning för alla djur, inklusive försöksdjur. Vid införsel av

destinationsuppfödda försöksdjur från andra EU-länder däremot sker ingen

veterinär kontroll. Import av försöksdjur (mest råttor och möss) sker

framför allt från USA. Jordbruksverket ansvarar för den veterinära

gränskontrollen vid godkända införselorter, t.ex. flygplatser. Utskottet har

erfarit att när en försändelse med försöksdjur anländer till en flygplats

transporteras den först till ett särskilt djurrum i anslutning till

lagerutrymmen. Därefter transporteras försändelsen till den veterinära

kontrollstationen, där djuren och medföljande dokumentation inspekteras av

tjänstgörande veterinär. Efter denna procedur som i regel inte tar mer än

några timmar transporteras djuren vidare mot destinationsanläggningen. Om

en försändelse anländer med ett sent kvällsplan kan det hända att den

veterinära kontrollen sker först dagen därpå. Detta anses dock inte av

gränsveterinärerna vara ett problem från djurskyddssynpunkt, eftersom de

transportbehållare som används tillgodoser djurens behov. Burarna är

försedda med strö och djuren har tillgång till foder och vatten. Det framgår

av dokumentationen hur lång tids försörjning av foder och vatten som finns

med. Beredskap dygnet runt finns på de veterinära kontrollstationerna för

de fall där det är nödvändigt att inspektera djur omedelbart. Utskottet

avstyrker med hänvisning till det anförda motion 2003/04:MJ204 (m).

Djurhälsovård

Veterinärväsendets organisation

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra yrkanden (fp, kd) om bl.a. konkurrenssituationen

mellan privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Utskottet

hänvisar till att ett av riksdagen beslutat tillkännagivande bereds i

Regeringskansliet.

Jämför reservation 31 (fp).

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 6 gav utskottet i bet. 2002/03:MJU10

regeringen till känna bl.a. att regeringen borde utreda vissa problem i

den veterinära verksamheten. Utskottet anförde vidare att utredningen

borde lämna förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den

fältveterinära verksamheten. Motionärerna anför att någon utredning ännu

ej är tillsatt. Motionärerna anser att utredningen bör tillsättas samt

anser att Distriktsveterinärorganisationen bör avskaffas och att resurser

för myndighetsutövning bör föras över till länsveterinärorganisationen.

Också i motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 19 framförs åsikten att det

behövs en ny organisation av veterinärväsendet. Enligt motion 2003/04:MJ35

(fp) yrkande 5 behövs en allsidig spegling av veterinärorganisationen.

Slutligen anser motionärerna i motion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 8 att

konkurrenssituationen måste bli likvärdig mellan privatpraktiserande

veterinärer och distriktsveterinärer.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens revisorer publicerade i november 2002 rapporten Villkoren för

veterinär verksamhet (2002/03:4). I rapporten föreslog revisorerna att

regeringen tillsätter en oberoende utredning med uppdrag att lösa problemen

med fördelningen av det statliga bidraget till distriktsveterinärorganisationen,

statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,

dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och

praktiserande veterinärer. Enligt revisorerna borde utredningen lämna

förslag till alternativa organisatoriska lösningar för den fältveterinära

verksamheten. Därtill borde utredningen lämna förslag till hur behovet av

veterinär kompetens för myndighetsutövande uppgifter samt beredskap mot

smittsamma djursjukdomar inom det veterinära området kan tillgodoses i

hela landet. Det innebär att även länsveterinärernas arbetsuppgifter borde

ses över. Utredningen borde också få i uppdrag att lämna förslag till hur

tillsynen över veterinär yrkesutövning kan utformas. Utskottet instämde

i sitt betänkande 2002/03:MJU10 i vad revisorerna anförde och föreslog

riksdagen ett tillkännagivande till regeringen i enlighet med revisorernas

förslag. Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag (rskr.

2002/03:230 och 2002/03:231). Utskottet har erfarit att på grund av

riksdagens tillkännagivande har Jordbruksdepartementet inrättat en

samarbetsgrupp

med representanter för myndigheter (bl.a. Konkurrensverket), lantbruksnäringen

och veterinärkåren, såväl offentligt som privat anställda, vilka arbetar

med frågorna. Utskottet har erfarit att gruppens arbete varit mycket

effektivt och att detta nu är slutfört. Flera problem som påpekats har

lösts och Jordbruksverket avser nu att implementera nya rutiner m.m. I

Jordbruksdepartementet pågår arbete med att sammanställa en rapport över

gruppens arbete, samtidigt som behovet av att tillsätta en utredning

övervägs. Utskottet anser med hänvisning härtill att resultatet av beredningen

bör avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder. Utskottet avstyrker

därmed motionerna 2003/04:MJ33 (kd) yrkande 6, 2003/04:MJ35 (fp) yrkande

5, 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 19 och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 8.

Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motionsyrkanden (s, m, v) om intressekonflikter

i den försöksdjursveterinära verksamheten. Utskottet hänvisar bl.a. till

att bestämmelser nyligen införts på området och till att den nya

Djurskyddsmyndigheten har en tillsynsuppgift.

Jämför reservation 32 (v).

Motionerna

Enligt motion 2003/04:MJ230 (m) behövs lagändringar för att förhindra att

försöksdjursveterinärer kan vara anställda av dem de skall granska. Också

i motion 2003/04:MJ402 (v) yrkande 8 anser motionärerna att man bör se

över möjligheten att ändra huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte

att skilja tillsyn från verksamhet. Samma förslag lämnas i motion

2003/04:MJ440 (s).

Utskottets ställningstagande

Enligt djurskyddslagen skall, om tillstånd för försöksdjursanvändning

beviljas, det finnas en av Djurskyddsmyndigheten godkänd föreståndare som

ansvarar för verksamheten och en veterinär som ger råd och anvisningar om

hur verksamheten skall bedrivas. Denna veterinär skall också bistå vid

behandling av djuren. Föreståndaren och veterinären skall se till att

verksamheten bedrivs enligt djurskyddslagen och föreskrifter meddelade

med stöd av lagen. I lagen anges även att regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter eller i det

enskilda faller besluta om vad som skall gälla för föreståndare och

veterinär. I föreskrifterna (SJVFS 2003:18) om uppfödning, förvaring,

tillhandahållande och användning m.m. av försöksdjur finns bl.a. bestämmelser

om föreståndarens och veterinärens skyldigheter. När det gäller veterinären

anges bl.a. att denne skall bedriva den veterinärmedicinska rådgivning

som verksamheten föranleder och som behövs med avseende på djurens fysiska

och psykiska välbefinnande. När det gäller tillsyn anges bl.a. att denna

skall ske minst en gång dagligen och att den som utför tillsynen skall ha

den utbildning och erfarenhet som krävs. Veterinären skall delta i tillsynen

vid djurförsök som innebär betydande smärta, ångest eller annat likvärdigt

lidande. Ytterligare uppgifter för veterinären anges i föreskrifterna

(SJVFS 2003:17) om djurförsök m.m. Bestämmelser om tillsyn i ovan nämnda

föreskrifter avser inte den officiella djurskyddstillsynen utan är snarare

en försäkran om att en person med denna kompetens finns i verksamheten

och för att bl.a. övervaka vissa försök. Den centrala tillsynen av

efterlevnaden av djurskyddslagen utövas sedan den 1 januari 2004 av

Djurskyddsmyndigheten. Även fortsättningsvis är det dock kommunen som ansvarar

för den lokala djurskyddstillsynen. I djurskyddslagen anges att kommunen

skall ha tillgång till djurskyddsutbildad personal i den omfattning som

behövs för att fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt.

Utskottet anser mot bakgrund av de redovisade bestämmelserna inte att

riksdagen bör vidta några åtgärder med anledning av motionerna 2003/04:MJ230

(m), 2003/04:MJ402 (v) yrkande 8 och 2003/04:MJ440 (s). Motionerna i

berörda delar avstyrks.

Övriga veterinära frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett yrkande (fp) om djursjukdata med hänvisning till

att riksdagen har beslutat om ett tillkännagivande härom som bereds i

Regeringskansliet. Utskottet avstyrker dessutom ett yrkande (c) om ökade

befogenheter för husdjurstekniker samt två yrkanden (kd) om vikten av att

bekämpa djursjukdomar inom jordbruket.

Motionerna

En djursjukdomsdatabas är ett hjälpmedel i förebyggande djurhälsovård och

livsmedelskontroll, anförs det i motion 2003/04:MJ35 (fp) yrkande 7. Man

kan med hjälp av databasen följa sjukdomsutvecklingen och

läkemedelsförskrivningar,

vilket är angeläget med tanke på antibiotikaresistensen. Motionären anser

därför att djursjukhusdatabasen snarast bör upprättas.

Vissa delar i Jordbruksverkets föreskrifter kräver enligt motion 2002/03:MJ405

(c) att icke-veterinär personal som behöver använda djurläkemedel skall

ha genomgått utbildning innan en veterinär får delegera läkemedelsanvändningen.

Enligt Jordbruksverkets uppfattning har det inte heller tidigare varit

tillåtet för husdjurstekniker att ge injektioner utan att veterinär ställt

diagnos. Detta har dock i praktiken varit tillåtet och fungerat väl.

Husdjursteknikerna har en gedigen utbildning och erfarenhet av praktisk

verksamhet och bör enligt motionärerna kunna både ställa diagnos och

exempelvis ge injektion.

Riskerna med minskade insatser för bekämpande av djursjukdomar medför

enligt motion 2003/04:MJ367 (kd) yrkande 20 stora risker. Resurserna för

djurhälsoprogrammen måste därför säkerställas, anser motionärerna. I motion

2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 delvis anför motionärerna att en försämrad

övervakning av sjukdomar som kan smitta till människan kommer att få en

negativ inverkan på humanhälsan och statens kostnader. Dessutom bekostar

staten bekämpning av epizootisjukdomar. Därmed har staten ett särskilt

intresse av att kontrollera och bekämpa dessa sjukdomar. Det är därför

viktigt att djurhälsoprogrammen säkerställs.

Utskottets ställningstagande

Riksdagens tillkännagivande till regeringen våren 2003 (bet. 2002/03:MJU10,

rskr. 2002/03:230 och 2002/03:231) omfattade bl.a. frågan om att tillsätta

en utredning med uppdrag att redovisa hur omfattande bristerna i djursjukdata

är, vad bristerna beror på och vad bristerna har inneburit för statistikens

användbarhet. En sådan utredning skall även presentera förslag till hur

bristerna kan åtgärdas. Enligt uppgift från Regeringskansliet

(Jordbruksdepartementet) pågår för närvarande arbete med att färdigställa

utredningsdirektiv i enlighet med riksdagens tillkännagivande. Utskottet

förutsätter därför att en sådan utredning inom en snar framtid kan tillsättas.

Med det anförda avstyrker utskottet motion MJ35 (fp) yrkande 7.

Föreskrifterna (SJVFS 2002:57) om veterinärs rätt att förskriva och

tillhandahålla läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård

reviderades under 2002. Vissa ändringar av bestämmelserna gjordes i slutet

av år 2002 genom föreskrifterna (SJVFS 2002:89) om ändring i Statens

jordbruksverks föreskrifter om veterinärs rätt att förskriva och tillhandahålla

läkemedel i anslutning till djursjukvård och djurhälsovård. Utskottet har

erfarit att Jordbruksverket hade noterat att husdjursteknikerna under

senare år erhållit allt större ansvar, så att deras uppgifter inte längre

var förenliga med de relativt strikta reglerna för husdjursteknikernas

befogenheter. Resultatet blev att befogenheterna utökades i förhållande

till tidigare regler samtidigt som de nya reglerna kom att bli mera

återhållsamma jämfört med tidigare praxis. Numera ställs utbildningskrav

för vissa åtgärder. Utskottet vill i detta sammanhang dessutom påpeka att

riksdagen har beslutat om ändringar i djurskyddslagen (prop. 2001/02:93,

bet 2001/02:MJU20, rskr. 2001/02:257), vilka trädde i kraft den 1 januari

2003. Dessa ändringar innebär bl.a. att injektioner, med viss

undantagsmöjlighet,

inte skall få ges till djur utan veterinärs anlitande. Utskottet avstyrker

med det anförda motion 2002/03:MJ405 (c).

Utskottet uttalade i samband med riksdagens behandling av budgeten för år

2004 att utskottet sätter stor vikt vid att det goda djurhälso- och

smittskyddsläget i landet upprätthålls. Ett viktigt led i detta är enligt

utskottets mening kontroll- och bekämpningsprogram för olika sjukdomar

som har betydelse för djur- och folkhälsa men även de hälsoförebyggande

program som utarbetas i samarbete mellan Jordbruksverket och näringen.

Som regeringen anförde i budgetpropositionen visar erfarenheterna av mul-

och klövsjukutbrotten i EU att det är nödvändigt att ha en i förväg klart

utarbetad strategi för hantering av stora landsomfattande utbrott av

epizootiska sjukdomar. Handeln med djur och kontakterna med övriga

medlemsstater ökar uppenbart risken för utbrott av smittsamma djursjukdomar.

Vid ett sådant utbrott ställer EU krav på en effektiv bekämpning och det

är viktigt att kunna leva upp till dessa krav. Utskottet konstaterade i

detta sammanhang att det av propositionen framgick att Jordbruksverket

har initierat en nationell strategi i detta avseende och involverat andra

myndigheter såsom SVA, Livsmedelsverket, Rikspolisstyrelsen, Försvarsmakten,

Beredskapsmyndigheten och Tullverket i detta arbete. I detta sammanhang

är det, vilket regeringen också framhöll, viktigt att epizootilagstiftningen

tillhandahåller alla nödvändiga hjälpmedel. Utskottet avstyrker med det

anförda motion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 18 (delvis) och motion 2003/04:MJ367

(kd) yrkande 20 i den mån dessa inte kan anses tillgodosedda.

Djurförsök

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker 25 motionsyrkanden vilka utskottet funnit utgöra i

huvudsak upprepningar av motionsyrkanden behandlade i ett betänkande från

år 2003. Utskottet hänvisar därvid till att motionerna inte föranlett

utskottet andra bedömningar eller ställningstaganden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade motioner om djurförsök från allmän motionstid senast

i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). I samband därmed påpekade utskottet

bl.a. att merparten av de frågor som var aktuella i sin tur behandlades

ingående av utskottet redan våren 2002 i samband med utskottets beredning

av regeringens skrivelse Användning av försöksdjur (skr. 2001/02:48, bet.

2001/02:MJU7). Utskottet hänvisade vid sin behandling av motionerna år

2003 främst till vad som anfördes vid behandlingen av skrivelsen men även

till utredningsbetänkandet Djurförsök (SOU 1998:75) och Djurförsöksetiska

utredningens delbetänkande Etisk prövning av djurförsök (SOU 2002:86).

Utskottet upprepade huvudsakligen sina uttalanden från våren 2002 om att

utskottet förutsätter att regeringen och svenska myndigheter även i

fortsättningen aktivt verkar för ytterligare begränsningar av användningen

av försöksdjur och för förbättrade förhållanden för dessa djur. Samtliga

motioner avstyrktes. Utskottet konstaterar inför behandlingen av de

motioner som nu är aktuella att dessa till största delen utgör upprepningar

av de motioner som behandlades i februari 2003 (bet. 2002/03:MJU8). Övriga

motioner om djurförsök omfattas i allt väsentligt av de ställningstaganden

utskottet gjorde i det betänkandet. De motioner som nu är föremål för

utskottets behandling föranleder inte utskottet någon ändring av tidigare

bedömningar och ställningstaganden. Med hänvisning härtill avstyrker

utskottet motionerna 2003/04:MJ256 (kd) yrkande 1, 2003/04:MJ270 (s)

yrkandena 1-14, 2003/04:MJ367 (kd) yrkandena 9-14, 2003/04:MJ369 (mp)

yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ463 (s).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Vissa samordningsfrågor, punkt 4 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om handläggningen av djurskyddsärenden. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkande 1 och avslår motionerna

2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande 3 och 2003/04:MJ37 yrkandena

3 och 4.

Ställningstagande

Handläggningen av brott mot djurskyddslagen kan ta lång tid vilket är

särskilt allvarligt då det handlar om grova överträdelser som resulterar

i djurförbud. Det finns en rad anledningar till långa handläggningstider.

Möjligheten för polisen att prioritera dessa djurskyddsärenden genom

ökade resurser är ett sätt att minska handläggningstiderna, men till stor

del skulle handläggningen kunna effektiviseras genom andra åtgärder.

Eftersom det för närvarande saknas riktlinjer för hur djurskyddsärenden

skall hanteras av polis, skiljer sig hanteringen åt mellan olika polisdistrikt.

Avsaknad av tydliga riktlinjer inger också osäkerhet hos polisen. Med

anledning av den oklarhet som råder kring polisens roll i djurskyddsärenden

anser jag att regeringen bör se över möjligheten att förenkla och

effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom både polis och kommun i

syfte att stärka djurskyddsarbetet. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Vissa samordningsfrågor, punkt 4 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om verkställigheten av omhändertagande av djur m.

m. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ37 yrkandena 3 och 4 samt

avslår motionerna 2002/03:MJ454 yrkande 1, 2003/04:MJ35 yrkande 3 och

2003/04:MJ402 yrkande 1.

Ställningstagande

Varje fördröjning i verkställandeledet innebär ett otillbörligt förlängande

av djurens lidande. Regeringen bör därför vidta de åtgärder som krävs för

att polismyndigheten i högre utsträckning verkställer omhändertagande av

djur. Jag anser att krav bör införas bl.a. på att varje lokal polismyndighet

upprättar en förberedd plan och uppstallningskontakter. Detta skulle öka

möjligheterna till att snabbt kunna genomföra ett omhändertagande.

Rättstillämpningen måste vara lika oberoende av var brott mot djurskyddslagen

begås. En utveckling i analogi med vad som gäller för miljöbrott är

eftertraktansvärd. Riksåklagarens miljöbrottsenhet har också ansvar för ett

frivilligt samarbetsorgan där samtliga myndigheter, även tillsynsmyndigheter,

med anknytning till miljöbrottsbekämpning är representerade. Inom

Naturvårdsverket finns också ett särskilt tillsyns- och föreskriftsråd. Detta

skulle kunna tjänstgöra som modell för djurskyddet.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

3. Utbildningsfrågor, punkt 5 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utbildning för djurskyddsinspektörer. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ422 yrkande 8 och 2003/04:MJ35

yrkande 6 och avslår motion 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6.

Ställningstagande

Det finns för närvarande ingen obligatorisk utbildning eller något krav

på utbildning för kommunernas djurskyddsinspektörer. Vi anser att ett

sådant krav på utbildning bör införas. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Utbildningsfrågor, punkt 5 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om veterinärutbildningen. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ37 yrkandena 5 och 6 samt avslår motionerna 2002/03:MJ422

yrkande 8 och 2003/04:MJ35 yrkande 6.

Ställningstagande

Samtliga i Sverige verksamma veterinärer har i dag en lagstadgad

anmälningsplikt då det gäller djurskydd. Hantering av ett djurskyddsfall på

ett ur förvaltningssynpunkt korrekt sätt är därför en angelägenhet för

hela veterinärkåren. Detta innebär att denna kompetens inte bara är en

fråga om vidareutbildning utan också en fråga om grundutbildning. En kurs

i förvaltningsrätt med särskild inriktning på veterinärens roll i det

lagstadgade djurskyddet bör därför införas i veterinärutbildningen. Likaså

bör regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, garantera tillgången på

fortbildningskurser med liknande innehåll till utexaminerade veterinärer.

Detta bör ges regeringen till känna.

5. Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor, punkt 6

(v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om 3 § djurskyddslagen. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ402 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ322,

2002/03:MJ386 yrkandena 1 och 11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487

yrkande 18, 2002/03:MJ488 yrkandena 1 och 3, 2002/03:MJ490 yrkande 1,

2003/04:MJ37 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272

yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ381.

Ställningstagande

Enligt 3 § djurskyddslagen skall djur ges tillräckligt med foder och vatten

och tillräcklig tillsyn. Någon definition av rekvisitet tillräcklig finns

dock inte. I mindre besättningar kan formuleringen från djurskyddslagen

fungera, men utvecklingen går åt det hållet att besättningarna blir större,

vilket innebär att tolkningen blir svårare. Ju större besättningar

utvecklingen går mot, desto mer angeläget är det att rekvisitet tillräcklig

definieras för att ett gott djurskydd skall kunna garanteras inom all

djurhållning. Jag anser att regeringen bör se över 3 § djurskyddslagen i

detta syfte. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Allmänna djurskyddspolitiska frågor och lagstiftningsfrågor, punkt 6

(mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om djurskyddsregler. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ322, 2002/03:MJ490 yrkande 1, 2003/04:MJ37 yrkandena

1 och 2 samt 2003/04:MJ381 och avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena

1 och 11, 2002/03:MJ422 yrkande 4, 2002/03:MJ487 yrkande 18, 2002/03:MJ488

yrkandena 1 och 3, 2003/04:MJ221 yrkande 1, 2003/04:MJ272 yrkandena 1-3

och 2003/04:MJ402 yrkande 7.

Ställningstagande

Reglerna om förprövning i djurskyddslagen är en mycket viktig åtgärd i

det förebyggande djurskyddsarbetet och det borde utnyttjas mer än vad som

fallet är i dagsläget. Förprövningen bör omfatta samtliga aspekter inom

gården som har menlig inverkan på djurskydd eller djurhälsa. Som exempel

kan nämnas det förslag som Jordbruksverket gjorde i en skrivelse till

regeringen år 2001 (dnr 34-4814/01). Förslaget gällde en förändring i 5

§ djurskyddsförordningen så att prövningen också skall omfatta huruvida

djurskyddslagstiftningens krav gällande bete och utevistelse för djur kan

uppfyllas. Riksrevisionens rapport tar även upp problematiken med

slutbesiktningar som inte genomförs. Jordbruksverket föreslog i samma skrivelse

en förändring av förprövningen till två steg, förhandsgodkännande respektive

slutligt godkännande. Jag anser att detta förslag skall beaktas. Då det

är mycket viktigt med veterinär kompetens i förprövningen bör riksomfattande

krav införas på att länsveterinär tillsammans med länsstyrelsens

byggnadstekniska kompetens fattar beslut i dessa ärenden. I dag skiftar

granskningsrutinerna mycket mellan olika län.

Djurskyddslagen är i sig radikal och om lagen följdes fullt ut skulle

djurhållningen se helt annorlunda ut än vad den gör i dag. Djurskyddslagen

är dock bara en ramlag och detaljregler meddelas av regeringen eller

myndigheter. Bestämmelserna kan då i praktiken bli mycket mindre radikala.

Det behövs därför en statlig utvärdering av hur djurskyddslagen fungerar

i praktiken. Detta skulle kunna vara en uppgift för Djurskyddsmyndigheten.

Inom husdjursnäringen pågår redan i dag ett arbete med att bättre kunna

mäta, utvärdera och utveckla djurvälfärden. Ett flertal branschspecifika

djuromsorgsprogram finns etablerade. De djurrelaterade parametrar som

används i dag har i huvudsak karaktären av negativa indikatorer -

registrering av sjukdomsfrekvens, förekomst av smutsiga djur, förekomst av

stereotypa beteenden. I dag finns ingen parameter för att utvärdera

huruvida djuren har möjlighet att utföra sina naturliga beteenden, vilket

får betraktas som en stor brist. Även i andra länder pågår ett arbete för

att belysa djuromsorgsnivån på gårdsnivå. I ett franskt projekt fokuseras

utvärderingen helt och hållet på djurbaserade parametrar. Systemet är

intressant och inbegriper även frågan om möjlighet till naturligt beteende.

I projektet har en handbok utarbetats för att användas vid gårdsbesök.

En sådan modell skulle kunna utvecklas i Sverige. Därigenom skulle ett

system utvecklas som aktuella myndigheter kan använda vid utfärdande av

föreskrifter och utprövning av ny teknik. Den handbok som är en del i

systemet skulle också kunna utgöra ett stöd vid tillsyn enligt djurskyddslagen.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

7. Allmänna internationella djurskyddsfrågor, punkt 7 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om internationell samordning. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ35 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ256

yrkande 3, 2002/03:MJ284, 2003/04:MJ256 yrkande 3, 2003/04:MJ271 yrkandena

1-3 och 2003/04:MJ399 yrkande 40.

Ställningstagande

Den nya Djurskyddsmyndigheten får ansvaret för den centrala djurskyddstillsynen

beträffande samtliga djur som omfattas av djurskyddslagen. Vi anser att

den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha uppgiften att samordna

Sveriges agerande i internationella organ, exempelvis FN, WTO och inom EU.

Detta bör ges regeringen till känna.

8. Skärpning av EU:s djurskyddsbestämmelser, punkt 8 (fp, kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och

Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om EU:s djurskyddsbestämmelser. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ487 yrkande 19.

Ställningstagande

De strängare svenska reglerna innebär kostnader för det svenska jordbruket,

t.ex. kostnader för större utrymmen i djurstallar. Dessa kostnader är

visserligen motiverade från djurskyddssynpunkt. Då en god djuromsorg inte

endast är en fråga för Sverige är det emellertid viktigt att arbeta för

ett gott djurskydd även i andra länder. Detta är således viktigt både i

ett etiskt perspektiv och från konkurrenssynpunkt. Den absoluta ambitionen

måste vara att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild. Detta

bör ges regeringen till känna.

9. Djurhållning och djurskötsel i allmänhet, punkt 9 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om spaltgolv. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ490 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ242, 2002/03:MJ490

yrkande 17 och 2003/04:MJ382 yrkande 1.

Ställningstagande

Det har skett viktiga förbättringar i djurmiljön. Trots det tillbringar

många djur stora delar av sitt liv på spaltgolv, något som alltmer

ifrågasätts av djurskyddsskäl. Jag anser att spaltgolv bör förbjudas. Detta

bör ges regeringen till känna.

10. Djurtransporter, punkt 10 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om djurtransporter. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:U324 yrkande 8 och 2002/03:MJ490 yrkande 19 och avslår

motionerna 2002/03:MJ256 yrkande 2, 2002/03:MJ386 yrkandena 2-7, 2002/03:MJ422

yrkandena 5-7, 2002/03:MJ424 yrkande 18 i denna del, 2002/03:MJ487 yrkandena

20 och 21, 2003/04:MJ221 yrkande 2, 2003/04:MJ256 yrkande 2, 2003/04:MJ367

yrkandena 3 och 5 samt 2003/04:MJ431 yrkande 6.

Ställningstagande

I dag produceras mer nötkött inom EU än befolkningen efterfrågar. På grund

härav exporteras köttet med hjälp av generösa bidrag till länder utanför

EU. Cirka 300 000 djur transporteras dessutom varje år sjövägen under

vidriga förhållanden. För dessa betalas exportbidrag med cirka en miljard

kronor varje år. Dessa bidrag orsakar alltså djurs lidande. Jag anser att

EU bör avveckla alla bidrag för export av djur och att EU:s övriga bidrag

till djurtransporter och djurhållning i samband med transport inom jordbruket

avskaffas. Det bör vidare införas krav på kunskaper om djurs behov för

dem som transporterar djur. Detta bör ges regeringen till känna.

11. Slakt, punkt 11 (fp, kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c) och

Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om regelverket för mobila slakterier. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ487 yrkande 22 och avslår motionerna

2002/03:MJ306, 2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386 yrkande 16, 2002/03:MJ454

yrkande 2, 2002/03:MJ490 yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2.

Ställningstagande

Den nuvarande svenska tillämpningen av EU:s regelverk vad gäller småskalig

vidareförädling av livsmedel innebär avsevärda svårigheter för bl.a. mindre

slakterier och andra livsmedelsförädlare. En positiv utveckling inom denna

bransch förutsätter att regelverket omgående förenklas. Det finns många

lantbrukare som gärna ser att möjligheten till slakt på gården via mobila

slakterier eller närliggande gårdsslakterier blir verklighet. Det finns

flera fördelar med mobila slakterier. De främsta fördelarna är att

transporter av levande djur kan kortas och t.o.m. undvikas, vilket i sin tur

minskar stressen hos djuren. Regelverket måste förenklas och utformas så

att dessa slaktformer underlättas. Vad som ovan anförs om att förenkla

regelverket för mobila slakterier och gårdsslakterier bör ges regeringen

till känna.

12. Slakt, punkt 11 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kameraövervakning på slakterier och regelverket

för mobila slakterier. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ490

yrkande 18 och 2003/04:MJ382 yrkande 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ306,

2002/03:MJ347, 2002/03:MJ386 yrkande 16, 2002/03:MJ454 yrkande 2 och

2002/03:MJ487 yrkande 22.

Ställningstagande

Jag anser att man bör satsa på att underlätta för slakterier där slaktaren

kommer till djuren i stället för tvärtom. Det kan vara mobila enheter

eller småskaliga slaktbodar. Hittills har EU motsatt sig mobila slakterier

för annat än hägnat vilt och ren. Så länge de storskaliga slakterierna

finns kvar är det emellertid viktigt att arbeta mot den pågående utvecklingen

med allt färre och större slakterier som innebär onödigt långa transporter

för djuren. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Höns, punkt 12 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hönshållning. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ490 yrkandena 15 och 16 samt avslår motionerna 2002/03:MJ350,

2002/03:MJ386 yrkande 12, 2002/03:MJ454 yrkande 5, 2002/03:MJ459 yrkandena

1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkande 14 och 2003/04:MJ301 yrkande 1.

Ställningstagande

I den forskning som bedrivits i Sverige inom ramen för ny teknikprovning

av modifierade burar visade det sig att hönorna inte alls använder de nya

funktionerna, dvs. sittpinne, sandbad och värprede, i den utsträckning

man kunde förvänta. De modifierade burarna fungerar inte och borde inte

ha godkänts. Det är en från djurskyddssynpunkt mycket bristfällig

konstruktion som nu säljs på den svenska marknaden och som ett antal producenter

redan har installerat. Kritiken växer mot de modifierade burarna utomlands.

Framtidens djurhållning måste utgå från djurens behov. Modifierade burar

måste därför förbjudas. Även reglerna för frigående hönor måste ses över.

Hur frigående hönsen egentligen är kan diskuteras när det är mellan sju

och nio höns per kvadratmeter och den s.k. frigången endast sker inomhus.

Målet måste vara att hönsen inte skall hållas i större grupper än att de

mår bra, och att de ska få möjlighet att vistas utomhus. Alla höns borde

ha det minst lika bra som de höns som producerar ekoägg. Detta bör ges

regeringen till känna.

14. Slaktkycklingar, punkt 13 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om slaktkycklingproduktionen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ277

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande

13, 2002/03:MJ454 yrkande 3, 2002/03:MJ490 yrkande 13, 2003/04:MJ301

yrkande 2 och 2003/04:MJ331 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Uppfödningen av slaktkyckling har under de senaste åren kritiserats starkt

för att inte uppfylla dagens djurskyddslagstiftning. Kycklingen slaktas

vid fem veckors ålder. De raser som används är framavlade för att vara

mycket snabbväxande i sig. Den utformning slaktkycklingsproduktionen har

i dag är inte förenlig med djurskyddslagen. Det är angeläget att en översyn

av uppfödningsformen kommer till stånd snarast. Bland annat måste

beläggningsgraden minska och benhälsa och beteendestörningar åtgärdas.

Miljöberikning måste införas där det blir krav på ströbädd och sittpinne

även för matfågel. Jag anser att regeringen bör se över

slaktkycklingsuppfödningen

i syfte att förena slaktkycklingsproduktionen med djurskyddslagen. Detta

bör ges regeringen till känna

15. Slaktkycklingar, punkt 13 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om slaktkycklinghanteringen. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 13 och avslår motionerna 2002/03:MJ277

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ351 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ386 yrkande

13, 2002/03:MJ454 yrkande 3, 2003/04:MJ301 yrkande 2, 2003/04:MJ331

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ402 yrkande 6.

Ställningstagande

I Sverige föds 76 miljoner kycklingar upp för slakt varje år (år 2000),

vilket innebär att i snitt två kycklingar slaktas varje sekund, dygnet

runt. Livet för en kyckling varar en dryg månad. I Sverige har kycklingarna

endast två timmars mörker per dygn. Allteftersom kroppen växer till, kommer

värken. Rörelsefriheten är nästan obefintlig strax före slakt på grund av

trängseln. Detta kan dock avhjälpas om kycklingarna får miljöer där de

kan röra sig och därigenom träna muskler och skelett. Jag anser att dagens

slaktkycklingsanläggningar bör utvecklas så att de ger djuren drägliga

levnadsförhållanden. Det är uppenbart att det behövs en översyn och

förbättring av slaktkycklingshanteringen. Detta bör ges regeringen till

känna.

16. Grisar, punkt 14 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om grisars utevistelse och kastrering. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 6 och 7 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ386 yrkandena 9 och 10, 2002/03:MJ454 yrkande 4,

2003/04:MJ300 yrkande 1 och 2003/04:MJ367 yrkande 6.

Ställningstagande

De allra flesta grisar i Sverige föds upp i stora, bullriga och dammiga

byggnader, ofta utan dagsljus eller någon stimulans alls. I bästa fall

får grisarna lite halm, men de flesta kan fortfarande inte tillfredsställa

sina naturliga instinkter att böka i jorden efter mat och att bygga bo

där suggan i lugn och ro kan föda sina kultingar. I djurfabrikens stressiga

och ohälsosamma miljö får grisarna lätt magsår och lunginflammation.

Stressen och ledan tar sig också uttryck i stört beteende: de gnager på

järnrören och biter varandra. De kommer sällan utomhus förrän de förs

till slakt eller andra uppfödare, trots att många av problemen med stress

och dåliga lokaler kan undvikas om man låter grisarna gå utomhus i grupper

i stället. Grisar bör därför ges lagstadgad rätt att vistas utomhus under

sommaren.

I Sverige kastreras årligen cirka en och en halv miljon hangrisar. Det

sker innan grisen blivit två veckor, helt utan bedövning. Grisen riskerar

att få infektioner och bråck av ingreppet. Att den känner smärta är säkert,

eftersom nervsystemet är fullt utvecklat även hos en liten gris. Från

djurskyddssynpunkt är kastreringen naturligtvis inte acceptabel. Jag anser

att kastrering utan bedövning bör förbjudas. Detta bör ges regeringen

till känna.

17. Nötkreatur, punkt 15 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utevistelse för nötkreatur m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 8 och 10-12 samt avslår motionerna

2002/03:MJ283, 2002/03:MJ386 yrkandena 14 och 15, 2002/03:MJ454 yrkande

6 och 2003/04:MJ300 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Det har skett viktiga förbättringar i mjölkkornas miljö. Fler och fler

ladugårdar inreds för lösdrift. Det finns emellertid en hel del kvar att

göra för att förbättra kornas livsmiljö. Trots att djurskyddslagen stadgar

att korna skall släppas ut på bete under sommaren innebär dispenserna

från kravet att en del kor aldrig får komma ut. Tjurar och kalvar under

sex månader omfattas inte alls av rätten att få gå ute. Det borde vara en

självklarhet att alla kor, tjurar och kalvar skall få vistas ute på

sommaren.

Inomhus står de flesta kor uppbundna, vilket inte bara begränsar

rörelsefriheten utan även kontakterna med artfränder. Den hårda aveln mot ökad

mjölkproduktion gör att många kor blir utslitna och sjuka, framför allt

i juvren. Djurhälsa måste prioriteras i såväl djurhållning som avel.

Kalvar blir friskare om de får dia som små och ingen kan förneka att födsel,

amning och kontakter mellan ko och kalv innehåller många naturliga

beteenden, som de enligt djurskyddslagen borde ha rätt till. I dag får de

allra flesta nyfödda kalvar den gula livsviktiga råmjölken i hink, och

kalven tas bort från mamman direkt efter födseln. En del bönder ersätter

även mjölken med välling. Det är endast inom den ekologiska produktionen

som kalvarna har rätt att dia. Jag anser att korna skall få föda i speciella

kalvningsboxar och att kalvarna skall få rätt att dia. Det ger utlopp för

det naturliga beteendet och ger friskare kalvar.

Hälften av de kalvar som mjölkkorna årligen måste föda för att mjölka är

olönsamma tjurkalvar som inte kan konkurrera med kalvar av köttras. Vissa

av dem skickas på export för att bli ljust spädkalvskött. För att köttet

skall bli ljust stängs djuren in i små bås och får enbart flytande föda,

som leder till svår järnbrist med frossa, skakningar och ständiga diarréer.

Visserligen är den här typen av uppfödning förbjuden i Sverige, men vi

exporterar ändå svenska kalvar till sådan uppfödning och importerar sedan

köttet. Detta är ett oacceptabelt sätt att kringgå svenska bestämmelser.

Spädkalvsexporten bör förbjudas och importen av ljust spädkalvskött bör

upphöra.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

18. Hästar m.m., punkt 16 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hästmarknader. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ365 och avslår motionerna 2002/03:MJ386 yrkande 8 och 2003/04:MJ385

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Ingen förnuftig privatperson handlar häst på hästmarknad. Här finns ingen

veterinär, som kan besiktiga hästen före köp, och ingen möjlighet att i

lugn och ro provrida för att känna om den häst man är intresserad av passar.

I dag har hästmarknader blivit ett jippo, där affärerna som sker äger

rum mellan hästhandlare, såväl stora som små. Hästarna som säljs kommer

också från hästhandlare. Ingen seriös hästägare kör sin häst till hästmarknad

och riskerar att den transporteras söderut för slakt i Europa. Allmänheten

är bara publik och man försöker ge sken av att detta med hästmarknad är

ett sätt att bevara en tradition. Jag anser att hästmarknader bör förbjudas.

De är otidsenliga och härrör från en tid då synen var en annan än den

som den svenska djurskyddslagen genomsyras av. Detta bör ges regeringen

till känna.

19. Hundar och katter, punkt 17 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om frågor med anknytning till hund och katt. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ402 yrkandena 3-5 och avslår motionerna

2002/03:MJ265 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ362 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ477,

2003/04:MJ323 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ348, 2003/04:MJ371 yrkandena

1-3, 2003/04:MJ441, 2003/04:MJ442, 2003/04:MJ443 och 2003/04:MJ448.

Ställningstagande

Hundar och katter som saknar tillsyn skapar i vissa kommuner stora problem

samtidigt som de är en djurskyddsfråga. Vid omhändertagandet av hundar

och katter som vanvårdas och som orsakar problem är framför allt ansvarsfrågan

viktig att lösa. Tillsynslagen för katt och hund, enligt dagens utformning,

ger endast ett litet stöd för kommuner, polis och djurhem. Ansvarsfrågan

är otydlig och ärendena hamnar ofta mellan stolarna vilket är ett brott

mot djurskyddslagen. En uppdatering av lagen är därför angelägen. Jag

anser att tillsynslagen samt frågor i anslutning till tillsynslagstiftningen

bör ses över för att bli ett mer användbart verktyg i arbetet med tillsyn

av katt och hund.

Enligt 4 § djurskyddslagen skall djur hållas och skötas i en god djurmiljö

och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet

att bete sig naturligt. I föreskrifter meddelas villkor för eller förbud

mot viss djurhållning. När det gäller hägnade djur finns krav på berikning

av den miljö djuret vistas i. Detta gäller bl.a. lantbrukets djur och

djurparksdjur. När det gäller hundgårdsmiljöer finns inga krav på särskild

miljöberikning trots att en hund i en rastgård kan tillbringa lika mycket

tid i en hägnad miljö som ett djurparksdjur. Föreskrifterna bör utformas

så att det inte är syftet med djurhållningen som är avgörande för om

miljöberikning krävs, utan den faktiska tiden ett djur tillbringar i hägn.

I Sverige råder i dag förbud mot svans- och öronkupering av hund. Svans-

och öronkupering är ett ingrepp som görs enbart av estetiska skäl. Då de

stympade hundarna begränsas i sin förmåga att kommunicera med andra hundar

är förbud mot svans- och öronkupering en tillämpning av djurskyddslagen.

Något förbud mot att importera kuperade hundar finns emellertid inte.

Som en följd av kuperingsförbudet i Sverige och som en markering av

värnandet av djurskyddet, anser jag att regeringen bör kartlägga förekomsten

av svans- och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande antal, vidta

åtgärder för att minska förekomsten.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

20. Uppfödning av pälsdjur, punkt 18 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m)

och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om pälsdjursnäringen. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:Ju315 yrkande 3, 2003/04:MJ367 yrkande 8 och 2003/04:MJ473

yrkande 17 och avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243, 2002/03:MJ272

yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299, 2002/03:MJ318,

2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485, 2003/04:MJ299

yrkande 1 och 2003/04:MJ383.

Ställningstagande

Av den information som hittills framkommit och det sätt varpå pälsdjursnäringen

bedriver sin verksamhet finns inte skäl att införa förbud eller ytterligare

långtgående restriktioner för näringen. Konsumenterna köper päls i svenska

butiker oavsett ett förbud mot pälsuppfödning i Sverige. Om vi tillåter

uppfödning av t.ex. mink i Sverige kan vi med lagar, regler och kontroller

styra denna uppfödning från djurskyddssynpunkt. Ett förbud mot uppfödning

innebär ett beroende av import utan möjlighet att påverka regler eller

kontroller.

Det behövs dock mer forskning för att se om minkens grundläggande behov

är tillgodosett enligt djurskyddslagen. Forskningen är viktig eftersom

det fortfarande råder delade meningar om djurens behov.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

21. Uppfödning av pälsdjur, punkt 18 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förbud mot pälsfarmning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ383 och avslår motionerna 2002/03:MJ235, 2002/03:MJ243,

2002/03:MJ272 yrkande 1, 2002/03:MJ286 yrkande 1, 2002/03:MJ299,

2002/03:MJ318, 2002/03:MJ335, 2002/03:MJ455, 2002/03:MJ475, 2002/03:MJ485,

2003/04:Ju315 yrkande 3, 2003/04:MJ299 yrkande 1, 2003/04:MJ367 yrkande

8 och 2003/04:MJ473 yrkande 17.

Ställningstagande

Varje år avlivas ungefär 1,2 miljoner minkar och ett okänt antal chinchillor

och kaniner i svenska pälsfarmar för sina pälsars skull. Minken är ett

mycket aktivt djur med stort behov av rörelse och vatten. Men dessa behov

kan inte tillfredsställas i de trånga ståltrådsburarna, vilket lett till

stora problem med beteendestörningar. Vi anser att minkfarmning bör

förbjudas. Föreskrifter för hur chinchillorna skall hållas saknas helt,

varför de närmaste reglerna att tillgå är föreskrifter för sällskapsdjur

och Europarådskonventionen om skydd för animalieproduktionens djur. Av

konventionens nio krav uppfyller svenska chinchillafarmare dock bara två,

och inte heller de svenska sällskapsdjursreglerna uppfylls. Man föder

upp kaniner såväl för köttet som för pälsen. Kaninuppfödning sker i dag

helt utan kontroll, varför det är svårt att uttala sig om omfattningen

och djurens situation. Att föda upp djur enbart för pälsproduktion är

inte nödvändigt. Vi anser därför att pälsfarmning bör förbjudas. Detta

bör ges regeringen till känna.

22. Hund- och kattskinn, punkt 19 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om hund- och kattskinn. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ405 yrkandena 1 och 2 samt avslår motion 2002/03:MJ476.

Ställningstagande

Päls- och skinnindustrin i Sydostasien är skrämmande. Hundar knivhuggs

till döds och katter dränks eller kvävs med snaror. Det förekommer också

att man flår katter och hundar levande. Skinnen exporteras till bl.a.

Sverige och den övriga EU-marknaden. Det är således tillåtet att importera

hund- och kattskinn till Sverige. Import av hund- och kattskinn till

Sverige bör förbjudas. Det är viktigt att frågan inte förhalas utan att

ett importförbund av hund- och kattskinn införs skyndsamt.

För att påtryckningarna på de länder som tillåter detta djurplågeri skall

öka bör Sverige ta initiativ till att ett förbud mot import av hund- och

kattskinn införs i hela EU.

Vad som anförs ovan bör ges regeringen till känna.

23. Djur i nöjesbranschen, punkt 21 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tjurfäktning. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ367 yrkande 16 och avslår motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1

och 2, 2002/03:MJ287, 2002/03:MJ341 yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373,

2002/03:MJ414 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ439 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458,

2002/03:MJ462 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34,

2003/04:MJ251 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Det europeiska samarbetet syftar till fred och förståelse mellan folken.

Det innebär att de olika länderna måste närma sig varandra med en ödmjuk

inställning till varandras samhällen och kulturer. Å andra sidan är ett

förtroendefullt samarbete inte möjligt om det inte bygger på vissa gemensamma

normer. Tjurfäktning är en frånstötande form av djurplågeri. När EU

harmoniserar sina regler mot djurplågeri inom jordbruket och andra områden

är det inte rimligt att i längden acceptera tjurfäktning i dess nuvarande

form. Sverige bör därför aktivt verka för att EU upprättar ett program

för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör kan

transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i

överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd. Detta bör ges regeringen

till känna.

24. Djur i nöjesbranschen, punkt 21 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om djurskydd i djurparker och på cirkus. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 33 och 34 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ252 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ287, 2002/03:MJ341

yrkandena 1-3, 2002/03:MJ373, 2002/03:MJ414 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ439

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ458, 2002/03:MJ462 yrkandena 1 och 2,

2003/04:MJ251 yrkandena 1 och 2, 2003/04:MJ252 yrkandena 1-3 och 2003/04:MJ367

yrkande 16.

Ställningstagande

Numera gäller bestämmelsen i djurskyddslagen om att djur skall ha rätt

till ett naturligt beteende även för cirkusdjur. Det är viktigt att

djurskyddstillsynen för cirkusdjur efterlevs och att djuren ges ordentliga

rastningsmöjligheter på uppehållsorterna. Kommunerna bör beakta det när

tillstånd ges till plats för uppsättande av cirkusen. Cirkusdjurens

kringflackande och instängda liv ger dock inte möjlighet till det, och man

bör därför införa ett uttryckligt förbud mot användning av djur på cirkus

som inte finns i tamt tillstånd i Sverige.

Djurparker innebär att djurarter som vanligtvis lever vilda hålls i hägn

för människors nöje. Det kan under vissa betingelser vara berättigat för

hotade arter där en avelsbas behövs eller där syftet är att öka förståelsen

för djuren i fråga. Djurens utrymme i djurparker har successivt förbättrats,

men är fortfarande inte tillfredsställande i en del fall. Inga dispenser

bör ges för hägn som inte uppfyller gällande krav.

Detta bör ges regeringen till känna.

25. Djur i pornografiska sammanhang, punkt 22 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tidelag. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ367 yrkande 17 och avslår motionerna 2002/03:MJ479 och 2002/03:MJ490

yrkande 36.

Ställningstagande

Enligt 16 kap. 13 § brottsbalken skall den som uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet, genom misshandel, överansträngning eller vanvård eller på

annat sätt otillbörligen utsätter djur för lidande dömas för djurplågeri.

Innan lagen ändrades var det emellertid själva handlingen som var

kriminaliserad, dvs. tidelag var förbjudet. Nu krävs det en effekt, dvs. ett

djurplågeri, för straffbarhet. Som lagen är skriven finns det risk för

olika tolkningar. Därför bör ett explicit förbud mot tidelag återinföras.

Det finns ingen situation då det kan betraktas som legitimt att en

människa utnyttjar ett djur sexuellt. Detta bör ges regeringen till känna.

26. Djur i pornografiska sammanhang, punkt 22 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om djur i pornografiska sammanhang. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkande 36 och avslår motionerna 2002/03:MJ479

och 2003/04:MJ367 yrkande 17.

Ställningstagande

Användning av djur i pornografiska sammanhang är en grov kränkning av

djuret, vilket uttryckligen bör förbjudas. Detta bör ges regeringen till

känna.

27. Xenotransplantationer, punkt 24 (fp, kd)

av Sven Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om xenotransplantationer. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ367 yrkande 15.

Ställningstagande

Transplantation av vävnad från djur till människor kallas xenotransplantation.

I dag används xenotransplantation bl.a. vid behandling av diabetes, då

insulinproducerande celler från grisar injiceras i människokroppen. Tankar

finns på att i framtiden transplantera hela organ, t.ex. hjärtan eller

njurar, från djur till människor. Om ett djur i övrigt levt ett fullgott

liv ser vi det som etiskt berättigat att ta organ från det djuret för att

transplantera det till människa om det kan minska människans lidande. Den

medicinska vetenskapens framsteg har väckt förhoppningar om att det i

framtiden skall vara möjligt att föda upp djur med mänskliga organ, som

vid behov skall kunna transplanteras till behövande människor. Det är

inte acceptabelt att ett djur föds upp enbart i syfte att vara ett

reservdelslager för människan, om det underminerar djurets möjligheter till

naturligt beteende eller om det till följd av det främmande organet får

nedsatt välbefinnande. Då samhällets resurser till medicinsk forskning är

begränsade bör forskningen kring ersättning av mänskliga organ i första

hand syfta till utveckling av konstgjorda organ eller organ som inte kräver

en djurkropp för att kunna odlas. Det är viktigt att de etiska ramarna

för xenotransplantation diskuteras och blir föremål för politiska beslut.

Detta bör ges regeringen till känna.

28. Grytjakt, punkt 25 (v, mp)

av Åsa Domeij (mp) och Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om grytjakt. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:MJ273 yrkande 3 och 2003/04:MJ372.

Ställningstagande

Grundläggande för svensk djurskyddslagstiftning är att djur skall behandlas

väl och få sina arttypiska behov och beteenden väl tillgodosedda. Grytjakt

är en grym företeelse som går ut på att jakthundar skall lära sig att

driva ut räv ur gryt eller markera var grävlingar gömmer sig. Hundar tränas

på levande grävlingar. Cirka 50 grävlingar sitter fångna på detta sätt

runt om i landet. Fram till år 1937 höll man även rävar, vilket upphörde

av djurskyddshänsyn. Denna form av djurplågeri bör förbjudas. Detta bör

ges regeringen till känna.

29. Övriga djurskyddsfrågor, punkt 26 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om förädlingsstöd. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ367 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ490 yrkandena 21

och 22, 2003/04:MJ204 och 2003/04:MJ367 yrkande 7.

Ställningstagande

Den svenska synen på djurhållning måste få genomslag i hela Europa. Detta

för djurens skull, men också för den svenska livsmedelsnäringens skull.

Det är inte bra att svenska bönder får en konkurrensnackdel på grund av

andra länders svaga djurskyddslagstiftning. I avvaktan på strängare regler

bör EU ge stöd till investeringar för förbättrat djurskydd, utöver vad

lagstiftningen kräver. Strävan måste vara att svenska bestämmelser på

djurskyddsområdet skall tjäna som vägledning för arbetet inom EU. Det bör

vara möjligt att bevilja förädlingsstöd till företag som vill utveckla

produkter vars mervärde består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.

Detta bör ges regeringen till känna.

30. Övriga djurskyddsfrågor, punkt 26 (mp)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om genetiskt betingade defekter m.m. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ490 yrkandena 21 och 22 samt avslår motionerna

2003/04:MJ204 och 2003/04:MJ367 yrkandena 1 och 7.

Ställningstagande

Import av djur eller produkter från djur som genmanipulerats eller behandlats

med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte bör förhindras.

Antibiotika skall bara få ges till sjuka djur. Det är alldeles fel att

avla djur så hårt som t.ex. rasen belgisk blå. Dess ben orkar knappt bära

djurets kroppstyngd, och kon kan inte föda sina kalvar utan kejsarsnitt

varje gång. Dessa och andra raser med genetiskt betingade defekter samt

många högproduktionsavlade höns och kycklingar som har ständig växtvärk

skall inte få användas i Sverige. Detta bör ges regeringen till känna.

31. Veterinärväsendets organisation, punkt 27 (fp)

av Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om veterinärorganisationen. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ35 yrkande 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ33 yrkande

6, 2003/04:MJ367 yrkande 19 och 2003/04:MJ431 yrkande 8.

Ställningstagande

Folkpartiet har ställt sig bakom en oberoende utredning om situationen

för privatpraktiserande veterinärer och distriktsveterinärer. Det är

viktigt att denna utredning ger en allsidig spegling av veterinärorganisationen.

Av de ca 2 000 veterinärer som i dag är verksamma är ca 300

distriktsveterinärer,

70 besiktningsveterinärer samt 40 länsveterinärer. Distriktsveterinärerna

behandlar ca 450 000 djur per år, varav knappt 180 000 är lantbrukets

djur. En konkurrenssituation har uppstått vad gäller behandlingen av

sällskapsdjur. Riksrevisionens rapport speglar länsveterinärernas stora

betydelse för djurskyddstillsynen. De har ålagts nya uppgifter utan

medföljande resurser. I den av riksdagen beställda utredningen om

veterinärorganisationens verksamhet bör situationen för privata och

distriktsanställda

veterinärer följas upp. Vidare bör det göras en översyn över medelstilldelningen

till länsveterinärernas verksamhet. Detta bör ges regeringen till känna.

32. Huvudmannaskapet för försöksdjursveterinärer, punkt 28 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om försöksdjursveterinärer. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ402 yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ230 och

2003/04:MJ440.

Ställningstagande

Till verksamheter som bedriver djurförsök finns försöksdjursveterinärer

knutna. Dessa veterinärer är ofta anställda av den som bedriver verksamheten,

vilket kan innebära en svår intressekonflikt för veterinärerna. Jag anser

att regeringen bör se över möjligheten att ändra huvudmannaskapet för

försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från verksamhet. Detta

bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Tillsynens finansiering genom kommunala avgifter, punkt 2 (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson

(m) anför:

Vi vill framhålla att ambitionen för djurskyddet måste stå i proportion

till de resurser som anvisas. Revisionen föreslog att regeringen skulle

få i uppdrag att överväga om regelverket skulle förändras och hur

resursbehovet skall tillgodoses.

Mot bakgrund av detta och mot bakgrund av revisionens granskning vill vi

framhålla att den principiellt riktiga fördelningen av kostnaderna är att

myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel. Däremot är det rimligt

att kontroller föranledda av brister betalas av den felande. Anammas detta

synsätt uppfylls Riksrevisionens krav på lika behandling mellan djurägare

i olika kommuner.

Riksrevisionens påpekande att avgifterna, i vissa kommuner, inte står i

proportion till verksamheten innebär de facto att djurägare genom

avgiftssystemet betalar till kommunens övriga verksamhet. Detta innebär således

en form av extra kommunal utdebitering för vissa grupper.

Ordinarie rutinkontroller bör inte få avgiftsbeläggas.

2. Djurtransporter, punkt 10 (fp)

Sverker Thorén (fp) och Anita Brodén (fp) anför:

Djurhållningen måste garantera djuren ett värdigt liv och en anständig

död. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som

levande varelser. En dålig djurhållning är inte bara etiskt oförsvarbar

utan innebär även en hälsorisk för konsumenten.

Folkpartiet anser att Sverige i EU inte får förtröttas i arbetet med att

minimera tiden för djurtransporter samt arbetet med att slakt sker så

nära djurens uppfödningsplatser som möjligt.

Ansenliga belopp betalas ut i bidrag till export av levande djur. Folkpartiet

anser att Sverige inom EU bör verka för ett borttagande av exportbidragen.

Det är bl.a. dessa subventioner som gör djurtransporterna lönsamma. Som

ett första steg bör samtliga medlemsstater kontrollera att EU:s djurskydds-

och transportdirektiv följs innan bidrag utbetalas.

3. Hundar och katter, punkt 17 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Att människor hotas, skadas och till och med dödas av s.k. kamphundar får

aldrig accepteras. Under åren 2002 och 2003 har det inträffat flera

allvarliga tillbud med sådana hundar i Sverige. I länder som Tyskland,

Storbritannien och USA har flera människor dödats till följd av angrepp

från kamphundar. Flera europeiska länder har en restriktiv lagstiftning

vad gäller dessa typer av hundar. Jag anser att det är viktigt att man

förebygger skador och andra negativa konsekvenser ytterligare i Sverige.

Därför bör djurskyddsförordningen om vad som är en farlig hund förtydligas

och tillämpas effektivare. Polisen behöver få ett klart och tydligt

regelverk vad gäller omhändertagande av hundar.

4. Veterinärväsendets organisation, punkt 27 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Dagens svenska veterinärväsende har uppenbara brister på grund av

Jordbruksverkets dubbla roller som leder till jävsituationer och osund

konkurrens.

Detta riskerar att få negativa konsekvenser för veterinärvården.

Konkurrenssituationen för privatpraktiserande veterinärer är ohållbar på grund

av att Jordbruksverket genom distriktsveterinärsorganisationen (DVO)

bedriver veterinärverksamhet och konkurrerar med privata veterinärer

samtidigt som man har myndighetsansvaret. Sex av tio distriktsveterinärer

uppger att det finns en konfliktsituation mellan de två rollerna som

vårdare och myndighetsperson. Dessutom subventioneras DVO:s verksamhet via

skattsedeln, vilket snedvrider konkurrensen till nackdel för privatpraktiserande

veterinärer.

Distriktsveterinärerna behandlar lantbrukets djur i mindre utsträckning

än tidigare och behandlingar av sällskapsdjur har ökat i motsvarande grad.

Det har medfört att de två veterinärgrupperna i allt större omfattning

arbetar med samma målgrupper. Det finns därför svaga skäl för staten att

vara huvudman för distriktsveterinärerna.

På förslag av Riksdagens revisorer beslutade riksdagen föregående riksmöte

att ge regeringen i uppdrag att tillsätta en oberoende utredning med

uppdrag att lösa problemen med fördelningen av det statliga bidraget till

DVO, statens ansvar för sällskapsdjuren och Jordbruksverkets dubbla roller,

dvs. distriktsveterinärernas dubbla roller som myndighetsutövare och

praktiserande veterinärer. Det är beklagligt att någon utredning ännu

inte är tillsatt. Jag vill understryka vikten av att utredningen påbörjar

sitt arbete snarast.

5. Motioner om djurförsök, punkt 30 (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

Utskottet har valt att behandla de motioner som gäller djurförsök i

förenklad form. Jag motsätter mig inte detta. Samtidigt vill jag lyfta fram

några frågor inom området som särskilt viktiga.

Det är viktigt att djurskyddslagen ändras så att användningen av djurförsök

inom utbildningsväsendet endast tillåts i utbildningar där studenten kommer

att använda djurförsök i sin kommande yrkesverksamhet. Vidare bör

lagstiftningen ändras så att det vid svenska universitets- och

högskoleutbildningar

inte skall vara obligatoriskt att delta i laborationer med djurförsök.

Dessutom bör studenter och forskare ges ökad utbildning i alternativa

metoder till djurförsök.

Arbetet med att minimera plågsamma djurförsök måste bedrivas med kraft

inom EU. Det är viktigt att kemikalieindustrin samarbetar kring testning

av kemikalier, så att ett och samma ämne inte testas flera gånger. Det

behövs mer forskning kring och information om alternativa testmetoder som

inte inkluderar djurförsök. Det är viktigt att testverksamheten i Europa

är uppdaterad med de senaste vetenskapliga rönen och testmetoderna.

Djurförsök skall inte tillåtas om alternativa metoder finns eller om resultaten

inte kan delas av alla eventuella producenter av kemikalien i fråga.

Enligt 49 § djurskyddsförordningen skall djurförsök föregås av en etisk

prövning där försökets betydelse skall vägas mot djurets lidande. Ett

inte helt lyckat förhållande är att de djurförsöksetiska nämnderna är

sammansatta av till hälften lekmän och till hälften forskare och

djurförsökspersonal, medan företrädare för djurskyddsintresset ej är

representerade.

Reglerna för de djurförsöksetiska nämndernas sammansättning och arbetssätt

behöver revideras. Det är angeläget att nödvändig kompetens finns

representerad i nämnderna, att de förtroendevalda lekmännen ges tillräcklig

utbildning för sitt uppdrag samt att företrädare för djurskyddsorganisationer

skall vara representerade.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Framställningen

Framställning 2003/04:RRS1 Riksrevisionens styrelses framställning angående

djurskyddstillsynen:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört

om att regeringen snarast skall återkomma till riksdagen med en redovisning

av de åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen av

djurskyddstillsynen.

Följdmotioner

2003/04:MJ33 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen senast i samband med budgetpropositionen

för år 2005 redovisar hur resursbehovet inom djurskyddet skall tillgodoses

samt om uppgifterna eller regelverket till någon del behöver omprövas.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagändring

så att kommunernas samarbete om djurskyddstillsynen underlättas, i enlighet

med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör överväga om det behövs förändringar i

regleringen av hur det lokala djurskyddsarbetet finansieras, varvid förutom

finansiella aspekter även bör beaktas vikten av att djurhållare i olika

delar av landet behandlas på ett så långt möjligt likvärdigt sätt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag om hur

tillräckliga resurser till länsveterinärerna kan säkerställas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att regeringen uppmärksammar behovet av en förbättrad

styrning och en väl fungerande uppföljning av djurskyddsarbetet.

6. Riksdagen begär att regeringen snarast, i enlighet med riksdagens

tidigare beslut, tillsätter en utredning om nya organisatoriska lösningar

för den fältveterinära verksamheten.

7. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen

med redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av Riksrevisionens

granskning.

2003/04:MJ34 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen redovisar vilka åtgärder som

vidtagits med anledning av Riksrevisionens granskning av djurskyddstillsynen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att myndighetsutövning skall bekostas av allmänna medel.

2003/04:MJ35 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en uppföljning av Riksrevisonens rapport.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den nya Djurskyddsmyndigheten också skall ha till uppgift

att samordna Sveriges agerande i internationella organ.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att kommunerna upprättar en tillsynsplan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att underlätta samverkan över kommungränserna vad avser

inspektörsverksamheten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en allsidig spegling av veterinärorganisationen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av adekvat utbildning för djurskyddsinspektörer.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djursjukdomsdatabasen snarast bör upprättas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillsynsavgifter.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättrade rutiner vad gäller information och rapportering

till och från EU.

2003/04:MJ36 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att kommunernas självstyre måste värnas och att de

därmed själva skall avgöra taxesättningen för tillsyn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att kommunerna skall ges möjlighet att samordna sin

tillsynsverksamhet med andra kommuner samt att differentiera taxorna med

hänvisning till exempelvis aktivt miljöarbete.

2003/04:MJ37 av Gunnar Goude (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att

förprövningsinstrumentet bör breddas till att hantera samtliga aspekter inom

gården som är av betydelse för djurskydd eller djurhälsa, t.ex. så att

djurskyddslagstiftningens krav gällande bete och utevistelse för djur kan

uppfyllas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att krav

införs på att länsveterinär deltar i beslut rörande förprövning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen

vidtar de åtgärder som krävs för att förbättra verkställigheten hos

polismyndigheten då det gäller omedelbart omhändertagande av djur.

4. Riksdagen begär att regeringen verkar för att motsvarande utveckling

inom åklagarämbetet som skett inom miljörättens område också initieras då

det gäller djurskyddsrätt.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en

särskild kurs i förvaltningsrätt med fokus på veterinärens roll i det

lagstadgade djurskyddet införs i veterinärutbildningen.

6. Riksdagen begär att regeringen, via Djurskyddsmyndigheten, garanterar

tillgången på fortbildningskurser med liknande innehåll till utexaminerade

veterinärer.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU avvecklar alla bidrag för export av djur och att EU:s

övriga bidrag till djurtransporter och djurhållning inom jordbruket

avskaffas.

2002/03:MJ235 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att inte fatta ensidiga beslut om svensk pälsdjursnäring innan EU:s

kommande regelverk på området är på plats.

2002/03:MJ242 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att det skall bli tillåtet med s.k. kodressörer.

2002/03:MJ243 av Cecilia Widegren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en fortsatt svensk minknäring.

2002/03:MJ252 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud mot vilda och exotiska djur på cirkus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade

djur i cirkusverksamhet.

2002/03:MJ256 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter

av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer.

3. Riksdagen begär att regeringen i en skrivelse redogör för vilka

åtgärder den har vidtagit inom EU och i andra internationella forum för

att främja bättre djurhållning och djurskydd.

2002/03:MJ265 av Lars Wegendal m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om aggressiva hundar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att 19 a § djurskyddsförordningen överförs till lagen

om tillsyn över hundar och katter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det räcker att ett eller två av kraven i 19 a §

djurskyddsförordningen uppfylls för att ett förbud skall kunna meddelas.

2002/03:MJ272 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar, kaniner,

chinchillor, rävar och andra djur som hålls för pälsproduktion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

verkar för importförbud av päls kommen från djur fångade i bensax eller

kroppsfälla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige

i internationella sammanhang verkar för att bensax eller kroppsfälla skall

förbjudas som fångstmetoder.

2002/03:MJ277 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen ska följa upp tillämpningen av djurskyddslagen

så att dess krav följs när det gäller tillämpningen i produktionen av

slaktkyckling.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen att snabbväxande kycklingraser

skall förbjudas.

2002/03:MJ283 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om export av levande kalvar och lamm för slakt i annat land.

2002/03:MJ284 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet att regeringen i internationella forum arbetar för att

tvångsmatning av djur förbjuds i fler länder.

2002/03:MJ286 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast avveckla uppfödningen av pälsdjur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Sveriges roll i det internationella arbetet för pälsdjurens

välfärd.

2002/03:MJ287 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om stärkt skydd för djur inom nöjesbranschen.

2002/03:MJ299 av Johnny Gylling och Holger Gustafsson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förbud mot svensk pälsdjursnäring.

2002/03:MJ306 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om slakt av djur i Sverige.

2002/03:MJ309 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

Riksdagen begär att regeringen utreder vilka problem som kan uppstå med

exotiska djur som sällskapsdjur och föreslår åtgärder för att komma till

rätta med dessa problem.

2002/03:MJ318 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att låta pälsnäringen finnas kvar i Sverige.

2002/03:MJ322 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om samordning av lagstiftning rörande djur och angränsande frågor.

2002/03:MJ335 av Margareta Andersson och Lars-Ivar Ericson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att värna den svenska landsbygden och avvakta sittande utredning om

pälsdjursnäringen innan beslut fattas om dess fortsatta verksamhet.

2002/03:MJ341 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan

tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök

inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga

beteende.

2002/03:MJ347 av Joe Frans (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om koscher- och halalslakt.

2002/03:MJ350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att hönsen snarast skall bli fria.

2002/03:MJ351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om produktion av slaktkycklingar i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avel av kycklingar inom EU.

2002/03:MJ362 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av tillämpningar av den svenska djurskyddsförordningen om vad som är en

farlig hund.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stifta en tydlig lag vad gäller omhändertagande av hundar,

gällande både märkta och omärkta kamphundar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att införa importstopp för kamphundar.

2002/03:MJ365 av Claes Roxbergh och Maria Wetterstrand (båda mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om hästmarknader.

2002/03:MJ373 av Louise Malmström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att överväga skärpning av djurskyddslagen samt utesluta dispens vad

gäller etiskt tveksam hantering av djur där nyttosyfte saknas.

2002/03:MJ386 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att djurskyddsmyndigheten bör ges i uppdrag att utreda hur den

svenska djurskyddslagen kan implementeras bättre på alla djurskyddsområden

och djur som den omfattar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för att EU avskaffar exportbidragen

helt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för att alla djurtransporter bör

vara så korta som möjligt och med en absolut maximumgräns på 8 timmar för

alla djur.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för att inspektioner av alla

transporterade djur sker vid slutdestinationen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för att utbildade och certifierade

förare vid regelbrott blir av med sin licens.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för större utrymme för alla djur

vid transport och maximalt två våningar vid transport per djurtransport.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen inom EU verkar för att ackordsystem förbjuds vid

djurtransportshantering.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att traditionella djurmarknader avskaffas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att grisar får en lagstiftad rätt att vistas utomhus.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att kastrering av galtar bör förbjudas, men under en

övergångsfas kan det vara tillåtet med bedövning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att så länge bidragssystemet finns kvar skall djurägaren

tvingas visa upp intyg från veterinär, högst tre månader gammalt, som

visar att vederbörande sköter sina djur väl och enligt svensk djurskyddslag.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inga dispenser delas ut för fortsatt burhållning av

hönor.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre,

industriell slakt av fjäderfän.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för

att lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att

få gå ute.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att slakt av kaniner enbart skall tillåtas på slakterier

godkända för ändamålet.

2002/03:MJ405 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ge husdjurstekniker rätt att ställa diagnos och behandla djur.

2002/03:MJ414 av Tasso Stafilidis och Sven-Erik Sjöstrand (båda v):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

förändringar i djurskyddslagen som innebär att icke-domesticerade djur inte

skall få hållas i djurparker eller liknande anläggningar om det huvudsakliga

syftet är offentlig förevisning av djuren.

2. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av reglerna för hur

djur skall hållas i djurparker och liknande anläggningar mot bakgrund av

att reglerna i dag inte garanterar djuren de möjligheter till ett naturligt

liv som de borde ha rätt till.

2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bättre djurhållning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att maxtiden för slakttransporter skall vara åtta timmar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att slakt skall ske så nära djurens uppfödningsplatser som

möjligt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige inom EU skall verka för ett borttagande av exportbidragen

och sänkta handelshinder för import.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om obligatorisk utbildning för djurskyddsinspektörer.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om djurskydd och djurhälsovård.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djurskydd.

2002/03:MJ439 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att icke-domesticerade djur inte skall få förevisas på cirkus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förhållandena för de djur som deltar i cirkusar skall

förbättras.

2002/03:MJ454 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djur som livsmedelsobjekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att slakten skall övervakas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om slaktkycklingsproduktionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kastrering av grisar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om burhållningen av hönor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud mot att hålla kor uppbundna delar av året.

2002/03:MJ455 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om införande av förbud mot farmning av pälsdjur.

2002/03:MJ458 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om införande av en etisk prövning inför användande av djur inom nöjesindustrin.

2002/03:MJ459 av Tasso Stafilidis (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inte bevilja dispenser från kraven om hållning av burhöns.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dra tillbaka alla nya dispenser som beviljats efter år 2002.

2002/03:MJ462 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djur som nöjesobjekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djur i spelverksamhet.

2002/03:MJ475 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om djur som pälsobjekt.

2002/03:MJ476 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om importförbud av hund- och kattskinn samt krav på ursprungsmärkning av

pälsprodukter.

2002/03:MJ477 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om körkort för hundägare och uppfödare samt förbud mot vissa s.k.

dressyrmetoder och viss användning av hundar.

2002/03:MJ479 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en förstärkning av djurskyddslagen som innebär ett förbud

mot att använda djur i pornografiska sammanhang.

2002/03:MJ485 av Christer Skoog m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att avvakta utredningen om pälsdjursuppfödningen.

2002/03:MJ487 av Jan Andersson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av tillämpningen av djurskyddslagen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skärpa EU:s djurskyddslagar efter svensk förebild.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skärpa EU:s transportdirektiv.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att slopa EU:s stöd och subventioner för transporter av

levande djur.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att förenkla regelverket för mobila slakterier och

gårdsslakterier.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bibehålla djurskyddstillsynen på kommunal nivå.

2002/03:MJ488 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det djuretiskt hållbara samhället.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en årlig skrivelse till riksdagen.

2002/03:MJ490 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en statlig utredning om djurskyddslagens genomförande.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utevistelse för grisar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud mot kastrering av obedövade grisar.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utevistelse för tjurar, kor och kalvar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud mot spaltgolv.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om djurhälsa i avel och djurhållning.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kalvningsboxar och diande.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om spädkalvsexport.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av slaktkycklinghanteringen.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om dispenser för gamla hönsburar.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbud mot modifierade hönsburar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om översyn av reglerna för frigående hönor.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förbud mot elpådrivare.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att underlätta för mobila slakterier.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om krav på kunskaper hos djurtransportörer om djur och deras

behov.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om import av djur som är genmanipulerade eller behandlats

med tillväxthormon eller antibiotika i tillväxtsyfte.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om raser med genetiskt betingade defekter.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om cirkusdjur.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om djurparker.

36. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om användning av djur i pornografiska sammanhang.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Ju315 av Cecilia Widegren (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en fortsatt svensk pälsnäring.

2003/04:MJ202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förbud för privatpersoner att importera giftiga ormar.

2003/04:MJ204 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att förenkla och förkorta hanteringstiderna vid import av försöksdjur.

2003/04:MJ221 av Viviann Gerdin och Eskil Erlandsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att god jordbrukarsed även skall innefatta god djurhållning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s subventioner vid transport av levande djur snarast

upphör.

2003/04:MJ230 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av lagändringar för att förhindra att försöksdjursveterinärer

kan vara anställda av dem de skall granska.

2003/04:MJ251 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud av vilda och exotiska djur på cirkus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för övriga domesticerade

djur i cirkusverksamhet.

2003/04:MJ252 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strängare regler vad gäller djurskydd för djur i djurparker.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda delfiner i djurparker, då djurparkerna inte kan

tillgodose dessa djurs arttypiska intressen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda vad momssänkningen på entréer till djurparksbesök

inneburit för forskning kring djurarters mångfald och djurens naturliga

beteende.

2003/04:MJ256 av Tuve Skånberg och Holger Gustafsson (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att Sverige inom EU verkar för en förbudslagstiftning

mot djurtestning av kosmetika och hygienprodukter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att den svenska regeringen arbetar för att EU skall

kartlägga och dokumentera huruvida djurskyddet åsidosätts vid transporter

av levande djur mellan EU:s olika medlemsländer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den i en skrivelse bör redogöra för vilka åtgärder den har

vidtagit inom EU och i andra internationella forum för att främja bättre

djurhållning och djurskydd.

2003/04:MJ270 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djur som försöksobjekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djurförsöksstatistiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om transgena försöksdjur.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att användningen av försöksdjur skall halveras.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om plågsamma djurförsök.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om försöksdjur inom utbildningsväsendet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om djurskyddsorganisationernas talerätt och möjlighet att överklaga

besluten.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utvärdering av djurförsök.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om etologisk kompetens i de djurförsöksetiska nämnderna.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämnderna tillförs kompetens om

alternativa metoder.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att de djurförsöksetiska nämndernas status ändras från

rådgivande till beslutande.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om föreskrifter för vård och skötsel av försöksdjur.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om apor i försök.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att föreskrifter och de allmänna råden skall vara

tidsbegränsade.

2003/04:MJ271 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den internationella djurpolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en större analys av det djurpolitiska arbetet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att initiera en större diskussion med allmänheten och berörda

organisationer i ämnet.

2003/04:MJ272 av Jan Emanuel Johansson (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det djuretiskt hållbara samhället.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tydliggörandet av målen för ett djuretiskt hållbart samhälle.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla indikatorer som kan användas för att mäta

samhällsutvecklingen på det djuretiska området.

2003/04:MJ273 av Jan Emanuel Johansson (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om grytjakt.

2003/04:MJ299 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbjuda pälsdjursuppfödning vad gäller minkar, kaniner,

chinchillor, rävar eller andra djur som hålls för pälsproduktion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige verkar för importförbud av päls kommen från djur

fångade i bensax, snara eller kroppsfälla.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i internationella sammanhang verkar för att bensax,

snara eller kroppsfälla skall förbjudas som fångstmetoder.

2003/04:MJ300 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att grisar får en lagstiftad rätt att vistas utomhus.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inga fler dispenser skall tillåtas att delas ut för att

lantbrukare skall slippa släppa ut kor på bete.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att även tjurar och kalvar skall omfattas av rätten att få gå

ute.

2003/04:MJ301 av Birgitta Ohlsson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inga dispenser delas ut för fortsatt burhållning av hönor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning bör tillsättas för att främja mindre industriell

slakt av fjäderfän.

2003/04:MJ317 av Leif Björnlod (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ett totalt förbud för hållande av exotiska djur.

2003/04:MJ323 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hemlösa djur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en kattansvarsutredning.

2003/04:MJ331 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en total översyn av dagens slaktkycklingsproduktion.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att regeringen intensifierar arbetet på EU-nivå för

att få fram en bra gemenskapslagstiftning som täcker in hållande och

skötsel av slaktkycklingar.

2003/04:MJ348 av Britt-Marie Lindkvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av ett regelverk som ger polisen ett bättre stöd för

att kunna vidta åtgärder mot kamphundar.

2003/04:MJ363 av Birgitta Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att öppna möjligheten till att delegera beslutanderätt i djurskyddsfrågor

till personal anställd i annan kommun.

2003/04:MJ367 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förädlingsstöd till företag som vill utveckla produkter vars

värde delvis består i att särskilda djurskyddshänsyn tagits.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att exportstödet

för levande djur bör avskaffas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om EU:s djurtransportdirektiv.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till hur

regler om bedövning av djur vid kastrering skall införas i djurskyddslagen.

7. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändringar

i djurskyddslagen i syfte att förbjuda sådana genetiska modifieringar som

medför lidande för djuret, underminerar dess möjligheter till naturligt

beteende eller medför nedsatt välbefinnande.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om pälsdjursnäringen.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring

av djurskyddslagen så att användning av djurförsök inom utbildningsväsendet

endast tillåts i utbildningar där studenten kommer att använda djurförsök

i sin kommande yrkesverksamhet.

10. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

lagstiftning som innebär att deltagande i laborationer med djurförsök ej är

obligatoriskt på svenska universitets- och högskoleutbildningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att studenter och forskare skall ges ökad utbildning i

alternativa metoder till djurförsök.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om djurförsök inom EU.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om revidering av djurskyddsförordningen i syfte att förbättra

den etiska prövningen av djurförsök enligt vad som nämns i motionen.

14. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med

förslag till ändringar i djurskyddslagen i syfte att förbättra den etiska

prövningen av djurförsök enligt vad som nämns i motionen.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om xenotransplantation.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Sverige aktivt bör verka för att EU upprättar ett

program för hur den djupt rotade folkliga tradition som tjurfäktning utgör

kan transformeras till en mer acceptabel form av underhållning som är i

överensstämmelse med EU:s normer om djurskydd.

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring

av brottsbalken så att tidelag förbjuds.

18. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till ändring

i djurskyddslagen så att det i likhet med vad som gäller för tillsyn enligt

miljöbalken blir möjligt för kommunerna att samarbeta om tillsynen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny organisation av veterinärväsendet.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om bekämpning av djursjukdomar inom jordbruket.

2003/04:MJ369 av Åsa Domeij (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att alternativa metoder till djurförsök skall utvecklas utifrån

de fem R:ens princip: Refine, Reduce, Replace, Reject och Redirect resources.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att prioriteringen vid utvecklande av alternativa metoder skall

vara målsättningen att finna djurfria alternativ snarare än att finna

alternativ som också innebär djurförsök.

3. Riksdagen begär att regeringen ger Djurskyddsmyndigheten i uppdrag

att utveckla ett system för samverkan mellan myndigheter för att en

utveckling av alternativa metoder utifrån de fem R:ens princip skall kunna

ske.

2003/04:MJ371 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

i djurskyddsförordningen enligt vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att stifta en tydlig lag vad gäller omhändertagande av

hundar, även såväl märkta som omärkta kamphundar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att införa importstopp av kamphundar.

2003/04:MJ372 av Birgitta Ohlsson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att förbjuda grytjakt.

2003/04:MJ381 av Åsa Domeij (mp):

Riksdagen begär att regeringen tar initiativ till att ett system för

välfärdsindikatorer för husdjur utvecklas i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:MJ382 av Gustav Fridolin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbud mot elpåfösare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kameraövervakning på slakterier.

2003/04:MJ383 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till lagstiftning

för att förbjuda pälsfarmning i Sverige.

2003/04:MJ385 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt lägger fram förslag till

sådan ändring i djurskyddslagen som gör det möjligt för Gotlandsrussen

att slippa ligghallskravet.

2. Riksdagen ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om

hästhållning på Lojsta hed på Gotland.

2003/04:MJ399 av Alf Svensson m.fl. (kd):

40. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om djurskydd och djurhälsovård inom EU.

2003/04:MJ402 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att förenkla

och effektivisera handläggning av djurskyddsärenden inom polis och kommun

i syfte att stärka djurskyddsarbetet.

3. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av djurtillsynslagen

i syfte att förändra lagen till att bli ett mer effektivt verktyg i arbetet

med tillsyn av katt.

4. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att ändra

föreskrifter som följer 4 § djurskyddslagen till att omfatta miljöberikning

för hägnade djur, däribland hundar i hundgård.

5. Riksdagen begär att regeringen kartlägger förekomsten av svans-

och öronkuperade hundar i syfte att, vid ett ökande antal, vidta åtgärder

för att minska förekomsten.

6. Riksdagen begär att regeringen ser över slaktkycklinguppfödningen

i syfte att förena slaktkycklingproduktionen med djurskyddslagen.

7. Riksdagen begär att regeringen ser över 3 § djurskyddslagen för

omformulering i syfte att förtydliga begreppet "tillräcklig".

8. Riksdagen begär att regeringen ser över möjligheten att ändra

huvudman för försöksdjursveterinärer i syfte att skilja tillsyn från

verksamhet.

2003/04:MJ405 av Ulf Holm m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skyndsamt införa ett svenskt importförbud mot hund- och

kattskinn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige skall driva frågan om ett totalt importförbud i

hela EU av hund- och kattskinn.

2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att minimera tiden för slakttransporter och om borttagande av

exportbidrag av levande djur.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att konkurrenssituationen blir likvärdig mellan privatpraktiserande

veterinärer och distriktsveterinärer.

2003/04:MJ440 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av huvudmannaskapet för försöksdjursveterinär.

2003/04:MJ441 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att i lagstiftningen införa ett förbud mot kuperade hundar på utställning.

2003/04:MJ442 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av lagstiftningen vad gäller förbättringar av hundgårdsmiljöer.

2003/04:MJ443 av Jan Emanuel Johansson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att en utredning tillsätts för en översyn av lagen (1943:459) om tillsyn

över hundar och katter.

2003/04:MJ448 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att låta utreda hur man skall komma till rätta med den fara pitbullterriern

utgör för allmänheten.

2003/04:MJ463 av Anne Ludvigsson och Louise Malmström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Sveriges agerande vad gäller användningen av försöksdjur i samband med

EU:s nya kemikalielag.

2003/04:MJ473 av Jan Andersson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utöka forskningen kring djurskyddsaspekterna beträffande

pälsfarmar.