Bet. 2003/04:MJU16

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU16

Uppföljning av skogspolitiken

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av

skogspolitiken samt 5 följdmotioner med 45 yrkanden samt 51 motionsyrkanden

från allmän motionstid 2002 och 2003. Samtliga motionsyrkanden avstyrks,

framför allt med hänvisning till regeringens skrivelse. I betänkandet

finns 49 reservationer samt 1 särskilt yttrande.

I skrivelsen redovisar regeringen sin syn på skogspolitiken mot bakgrund

av bl.a. den utvärdering av skogspolitikens effekter som Skogsstyrelsen

har redovisat (SUS 2001). Skogspolitikens effekter för biologisk mångfald

har utvärderats i samarbete med Naturvårdsverket. Regeringen konstaterar

att den ambition som kommer till uttryck genom skogspolitikens produktionsmål

och dess miljömål bör ligga fast. När det gäller måluppfyllelsen pekar

redovisningen på att det krävs förbättringar på flera delområden. I

skrivelsen anger regeringen områden som bör prioriteras för att fortsatt

förbättra genomförandet av den nationella skogspolitiken.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Ett nationellt skogsprogram

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 1.

Reservation 1 (fp)

2. Globala skogsfrågor

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 3.

Reservation 2 (fp, kd)

3. Skogscertifiering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 5 och 2003/04:MJ409

yrkande 7.

Reservation 3 (kd)

4. Konkurrensneutralitet

Riksdagen avslår motion 2002/03:N269 yrkande 3.

Reservation 4 (m)

5. En gemensam skogspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ25 yrkande 7.

Reservation 5 (m, kd, c)

6. Utvärdering av skogspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande

2, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409 yrkandena 2 och

5 och 2003/04:MJ453.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (fp, kd)

Reservation 8 (v)

7. Skogspolitikens mål

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ304, 2002/03:MJ425 yrkande 2,

2003/04:MJ23 yrkande 1, 2003/04:MJ26 yrkande 8 och 2003/04:MJ409 yrkande

1.

Reservation 9 (m)

Reservation 10 (c)

8. Tätortsnära skogar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 4 och 2003/04:MJ24

yrkande 5.

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (v)

9. Utbildningsinsatser kring skogsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ26 yrkande 1, 2003/04:MJ392 och

2003/04:MJ431 yrkande 14.

Reservation 13 (fp)

Reservation 14 (kd, c)

10. Skogsskador

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ207 yrkande 1 och 2003/04:MJ25

yrkande 2.

11. Skogsvårdande åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ332, 2002/03:MJ453, 2003/04:MJ22

yrkande 2, 2003/04:MJ24 yrkande 4, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.

Reservation 15 (fp)

Reservation 16 (v)

12. Bioenergi

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 2 och 2003/04:MJ26

yrkande 2.

Reservation 17 (fp, kd)

Reservation 18 (c)

13. Samverkan mellan rennäring och skogsbruk

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 6.

Reservation 19 (m)

14. Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 7, 2003/04:MJ25 yrkande

3, 2003/04:MJ220, 2003/04:MJ233, 2003/04:MJ409 yrkandena 9 och 10,

2003/04:MJ412 yrkandena 8 och 9, 2003/04:MJ431 yrkande 15 och 2003/04:MJ444.

Reservation 20 (fp, kd, c)

15. Balans mellan olika ägarkategorier

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ409 yrkande 8.

Reservation 21 (kd)

16. Mark för naturvårdsändamål

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 6, 2003/04:MJ23 yrkande

4 och 2003/04:MJ25 yrkande 4.

Reservation 22 (m)

Reservation 23 (kd)

17. Strategi för områdesskydd

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ415 yrkandena 1 och 2.

Reservation 24 (c)

18. Ökat inslag av lövträd i skog m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 7 och 2003/04:MJ423

yrkande 2.

Reservation 25 (v)

19. Inventeringskostnader m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ219 yrkandena 2 och 3.

Reservation 26 (kd)

20. Naturvårdsavtal m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 27, 2003/04:MJ24 yrkande

6, 2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.

Reservation 27 (fp)

Reservation 28 (kd)

Reservation 29 (c)

21. Biotopskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ210, 2002/03:MJ219 yrkande 4,

2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9.

Reservation 30 (fp, v)

Reservation 31 (kd)

22. Stöd till skogsvård m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ472, 2003/04:MJ23 yrkande 7,

2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 20.

Reservation 32 (m)

Reservation 33 (kd, c)

23. Åtgärdsprogram för markförsurning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ432 yrkande 9 och 2003/04:MJ22

yrkande 6.

Reservation 34 (kd)

Reservation 35 (fp, v)

24. Skoglig utbildning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ23 yrkande 3 och 2003/04:MJ24

yrkande 8.

Reservation 36 (m)

Reservation 37 (fp)

25. Skogsforskning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 10 och 2003/04:MJ25

yrkande 6.

Reservation 38 (fp, kd)

26. Skogens kulturmiljö m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ400, 2003/04:MJ23 yrkande 5 och

2003/04:MJ25 yrkande 5.

Reservation 39 (m)

Reservation 40 (kd)

27. Skoglig myndighet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 25, 2002/03:N269 yrkande

8, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.

Reservation 41 (m)

Reservation 42 (fp)

Reservation 43 (kd, c)

28. Uppdragsverksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 5 och 2003/04:MJ23

yrkande 8.

Reservation 44 (m)

Reservation 45 (v)

29. Statligt skogsinnehav m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande

9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409

yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Reservation 46 (m)

Reservation 47 (fp)

Reservation 48 (kd)

Reservation 49 (c)

30. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:39 till handlingarna.

Stockholm den 27 april 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf

Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v), Christina

Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s),

Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson (s), Ann-Kristine Johansson

(s), Marie Wahlgren (fp), Göran Persson i Simrishamn (s) och Gunnar Goude

(mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för Greenpeace,

Svenska Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden.

Bakgrund

År 1993 beslutade riksdagen en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226, bet.

1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252). I samband med riksdagsbehandlingen

uttalade Jordbruksutskottet att det förutsatte att en utvärdering av den

nya skogspolitikens effekter på biologisk mångfald redovisas för riksdagen.

Skogsstyrelsen har regeringens uppdrag att utvärdera effekterna av

skogspolitiken. En uppföljning av skogspolitiken redovisades för riksdagen

våren 1998 (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32).

Regeringen gjorde då bedömningen att skogspolitikens mål skulle ligga fast.

Riksdagen hade ingen erinran häremot. Skogsstyrelsen redovisade en andra

utvärdering av skogspolitikens effekter för regeringen i januari 2002.

Skogspolitikens effekter på biologisk mångfald utvärderades i samarbete

med Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen har vidare på regeringens uppdrag

presenterat ett underlag för fördjupad prövning av skogsvårdsorganisationens

verksamhet för perioden 2003-2006. Underlaget är ett komplement till den

samlade utvärderingen av skogspolitikens effekter och innehåller bl.a.

förslag för att uppnå en bättre måluppfyllelse. Utvärderingen av

skogspolitikens effekter och delar av underlaget för fördjupad prövning har

remissbehandlats.

Skrivelsen har utformats i samarbete med Miljöpartiet.

Utskottets överväganden

Gällande skogspolitik

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. En motion (fp) om ett

nationellt skogsprogram avstyrks med hänvisning till att den är tillgodosedd.

Jämför reservation 1 (fp).

Skrivelsen

En enig riksdag beslutade år 1993 en ny skogspolitik (prop. 1992/93:226,

bet. 1992/93:JoU15, rskr. 1992/93:252) med införande av ett miljömål som

jämbördigt med produktionsmålet. Något fullständigt miljömål hade inte

funnits tidigare. Produktionsmålet för skogsbruket är att skogen och

skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger en

uthålligt god avkastning. Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens

naturgivna produktionsförmåga skall bevaras.

Skogspolitikens medel som är av rättslig, ekonomisk och administrativ art,

fick en annan avvägning i och med 1993 års skogspolitiska beslut. Den

nya inriktningen syftade till avreglering för en ökad individuell frihet.

Skogs-ägarna fick större handlingsfrihet inom de ramar som staten ställer

upp. Det betonades att detta innebär ett ökat ansvar för skogsägaren dels

för att inom denna ökade handlingsfrihet tillgodose de av statsmakterna

fastlagda skogspolitiska målen, dels ekonomiskt för sitt skogsbruk som en

motprestation till de minskade skatter och avgifter som hade beslutats.

Det betonades också att den nya skogspolitiken förutsätter bättre kunskaper

hos skogsägaren för att målen skall kunna uppnås.

När det gäller lagstiftning framhölls i det skogspolitiska beslutet

skogsvårdslagstiftningen som fortsatt den viktigaste, men även för skogsbruket

relevanta delar av naturvårdslagstiftningen och kulturminneslagstiftningen

lyftes fram som viktiga skogspolitiska medel. Förändringarna i skogsvårdslagen

(1979:429) syftade till en minskad detaljreglering och till en ökad

handlingsfrihet i hanteringen av skogen för att främja ett ökat

mångbruk.

Behovet av rådgivning, utbildning och information samt forskning betonades

mot bakgrund av den ökade handlingsfrihet för skogsägarna som den nya

skogspolitiken innebär.

Vidare rationaliserades skogsvårdsorganisationen i och med 1993 års

skogspolitiska beslut. Ett kraftigt besparingsbeting lämnades åt myndigheten.

Motionen

I motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 1 anförs i fråga om ett nationellt

skogsprogram att skogens betydelse för Sveriges välstånd tydligare bör

belysas eftersom 15 % av Sveriges export från skogsbruket är nettoexport.

Det krävs en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver

skall tas till vara på rätt sätt.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen betonades skogsbrukets sektorsansvar för miljövård

särskilt i samband med det skogspolitiska beslutet år 1993. Sektorsansvaret

har utvecklats under många år med start i 1988 års miljöpolitiska beslut.

Grundtanken med sektorsansvaret ligger fast. Ansvaret för miljön berör

numera samhällets alla sektorer, och många miljö- och naturvårdsproblem

kan bara lösas genom förändring och utveckling inom dessa. Sektorsansvaret

behöver vidareutvecklas med utgångspunkt i vad som har lagts fast genom

arbetet med miljökvalitetsmålen. Inte minst inom skogssektorn finns det

värdefulla erfarenheter att ta till vara i den fortsatta utvecklingen. I

regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173)

aviserade regeringen en översyn av hur sektorsansvaret har fungerat hittills.

Regeringen avser enligt skrivelsen att gå vidare med denna översyn under

nästa år.

Efter utvärderingen av skogspolitiken 1997-1998 gjordes vissa justeringar

i enlighet med regeringens proposition om uppföljning av skogspolitiken

(prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32). Justeringarna

gällde bl.a. reglerna om avverkning och anmälan om avverkning. Krav på

innehav av en förenklad form av skogsbruksplan infördes, en s.k. skogs-

och miljöredovisning. Regeln om säkerhet vid återväxtåtgärder gavs ett

tillägg med innebörden att avverkning inte får påbörjas förrän säkerhet

ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 1, nämligen att den svenska skogen har betydelse

för Sveriges välstånd. Som anförs i skrivelsen tar Skogsstyrelsens

utvärdering av skogspolitiken sin utgångspunkt i ett historiskt perspektiv.

Detta är värdefullt eftersom skogspolitiken har sin grund i en långsiktig

utveckling. Utvärderingen ger oss ett viktigt perspektiv på skogarnas

breda och stora betydelse. De svenska skogarna får inte vara föremål för

kortsiktiga ekonomiska spekulationer. Skogsnäringen ger direkt sysselsättning

till 100 000 personer liksom skogen ger inkomster åt Sveriges drygt 350

000 skogsägare. Därtill utvecklas många andra branscher kring skogsindustrin.

Av hela industrin i Sverige svarar skogsindustrin för i storleksordningen

12 % förädlingsvärde och sysselsättning och utgör 15 % av Sveriges totala

export. Skogsindustrin är ofta lokaliserad till orter där denna är den

dominerande arbetsgivaren. Skogsnäringens betydelse för regional utveckling

och sysselsättning är således stor trots kraftiga rationaliseringar inom

storskogsbruket och industrin på senare tid. Den bas för skogspolitiken

som i stor politisk enighet beslutades av riksdagen 1993 och bekräftades

1998 bör mot denna bakgrund ligga fast. Det innebär att skogen och

skogsmarken är en nationell tillgång som skall skötas så att den uthålligt

ger en god avkastning samtidigt som den biologiska mångfalden behålls.

Vid skötseln av skogen skall hänsyn tas även till andra allmänna intressen.

Det anförda bör i allt väsentligt tillgodose syftet med motion 2003/04:MJ24

(fp) yrkande 1. Motionen bör lämnas utan vidare åtgärd.

Internationellt skogssamarbete

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om

konkurrensneutralitet (m), internationellt arbete (fp), skogscertifiering

(kd) samt om att Sverige bör förhindra en gemensam skogspolitik inom EU

(kd) med hänvisning till att yrkandena tillgodosetts av vad som har

redovisats.

Jämför reservationerna 2 (fp, kd), 3 (kd), 4 (m) och 5 (m, kd, c).

Skrivelsen

Det internationella samarbetet när det gäller skogspolitiska frågor har

ökat i omfattning under senare år. Efter FN:s konferens om miljö och

utveckling (UNCED) i Rio de Janeiro 1992 och de konventioner och

överenskommelser som blev följden av denna konferens har många initiativ tagits

både på global, regional och nationell nivå i syfte att åstadkomma ett

hållbart brukande av världens skogar.

Frågan om att upprätta en skogskonvention diskuterades redan under

förberedelsearbetet inför UNCED, men någon enighet kunde inte nås i denna

fråga. I stället förhandlades de icke-legalt bindande s.k. skogsprinciperna

fram.

EU har ingen gemensam skogspolitik. Inom EG:s grundfördrag finns det inte

heller någon grund för en gemensam politik på detta område. Skogsnäringen

berörs dock direkt eller indirekt av en rad olika politikområden. Skogsbruket

berörs i första hand av åtgärder inom EU:s miljöpolitik och jordbrukspolitik.

I december 1998 enades EU och medlemsländerna om att anta en resolution

om en skogsstrategi för unionen. Till skillnad från förordningar och

direktiv är resolutioner inte bindande. Strategin har formen av ett uttalande

som anger i vilken riktning unionen vill gå och är ett ramverk för gemensamma

åtgärder.

Motionerna

För ett högkostnadsland, där skogsnäringen verkar efter egen förmåga på

marknaden, blir det enligt motion 2002/03:N269 (m) yrkande 3 särskilt

viktigt att konkurrensneutralitet råder i förhållande till skogsbruk och

skogsindustrier i andra länder.

Enligt Folkpartiets kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 3 bör Sverige

i internationella sammanhang driva arbetet med att minska jorderosion och

klimatförändringar m.m. Folkpartiet vill understryka vikten av att tredje

världens länder tydligare involveras i de globala skogsdiskussionerna och

saknar i skrivelsen ett resonemang kring kopplingen mellan bistånds- och

utvecklingsfrågorna och ett miljömässigt hållbart skogsbruk.

Skogscertifiering är enligt motionerna 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 5 och

2003/04:MJ409 (kd) yrkande 7 en marknadsdriven process. Det är viktigt

att certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument

på en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar

sig till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk, som kan

säkerställa att marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett

certifieringssystem måste vara frivillig och de som inte ansluter sig får

inte diskrimineras. Skogscertifiering får inte leda till förtäckta

handelshinder.

Sverige bör enligt Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:MJ25 (kd)

yrkande 7 förhindra en gemensam skogspolitik inom EU. Utgångspunkten bör

vara att varje land självt skall råda över sina naturtillgångar i form av

skog, berg, rinnande vattendrag och andra naturtillgångar. Det är angeläget

att Sverige håller fast vid uppfattningen att skogspolitiken skall vara

en nationell angelägenhet.

Utskottets ställningstagande

Som regeringen anför blir globalt policysamarbete meningsfullt först när

överenskommelser genomförs nationellt. I skogssamarbetet inom FN har

begreppet nationella skogsprogram introducerats och definierats för att

underlätta genomförandet av de förslag till åtgärder som man kommit överens

om inom den mellanstatliga skogspanelen och dess efterföljare, det

mellanstatliga skogsforumet. FAO har en viktig roll när det gäller främjande

och utveckling av nationella skogsprogram i utvecklingsländer. Inom

Ministerkonferensen för skydd av Europas skogar diskuteras nationella

skogsprogram ur ett europeiskt perspektiv, och inom EU refereras i senare

policydokument som relaterar till skog ofta till nationella skogsprogram

som ett verktyg för att åstadkomma ett hållbart skogsbruk. Utskottet anser

i likhet med regeringen att den svenska skogspolitiska processen i vid

mening motsvarar innebörden av begreppet nationellt skogsprogram. Det

gäller inte minst de regelbundet återkommande regerings- och riksdagsbesluten

om skogspolitiken, grundade på utredningsförslag och utvärderingar som

remissbehandlas.

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motion

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 3 om att Sverige i internationella sammanhang bör

driva arbetet med att minska jorderosion och klimatförändringar m.m.

Utskottet instämmer med regeringen i att skogen är en resurs i arbetet för

att minska fattigdomen. Den del av den fattiga befolkningen i världen som

bor på landsbygden är till stor del beroende av skogen för sin överlevnad.

Skövling av naturskog i vissa delar av världen är ett allvarligt hot mot

ekonomisk och social utveckling. Det är viktigt att Sverige också fortsatt

tar sitt globala ansvar för att verka för ett hållbart brukande av världens

skogar, bl.a. genom aktivt deltagande för att lyfta upp skogsresursens

betydelse på den internationella politiska agendan.

I skrivelsen redovisas att Sverige aktivt verkar för att stärka u-länders

möjligheter att delta i internationella förhandlingar. Sida har initierat

ett projekt i samverkan med Kungl. skogs- och lantbruksakademien för att

särskilt stärka de afrikanska staternas möjligheter att medverka i det

globala arbetet med att utforma ett hållbart skogsbruk i alla typer av

skogar. Utskottet delar regeringens bedömning att sådant arbete är angeläget

när det gäller det globala skogssamarbetet.

Riksdagen uttalade vid behandlingen av regeringens proposition Gemensamt

ansvar: Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet.

2003/04:UU3) att målet för politiken för global utveckling är att bidra

till en rättvis och hållbar global utveckling. Politiken skall präglas av

ett rättighetsperspektiv. Det innebär att människors rättigheter skall

utgöra grund för de åtgärder som vidtas för en rättvis och hållbar utveckling.

Politiken skall också präglas av de fattigas perspektiv på utveckling.

Det innebär att fattiga människors behov, intressen och förutsättningar

skall vara utgångspunkt i strävandena mot en rättvis och hållbar utveckling.

Politiken skall vidare främja och präglas av respekt för de mänskliga

rättigheterna, demokrati och god samhällsstyrning, jämställdhet mellan

kvinnor och män, hållbart nyttjande av naturresurserna och omsorg om miljön,

ekonomisk tillväxt samt social utveckling och trygghet.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion 2003/04:MJ24

(fp) yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen är miljöcertifiering eller miljömärkning av

skogsbruk en ny internationell företeelse. Genom certifiering garanterar

ett oberoende kontrollorgan att skogsbruket inom ett område bedrivs med

stöd av särskilt utarbetade rutiner i syfte att nå en viss definierad

ambitionsnivå. En stor del av det svenska skogsbruket har certifierat sig

enligt något av de två i Sverige nu använda systemen. Certifieringen bidrar

positivt i strävan att uppfylla skogspolitikens miljömål.

I internationella forum och inom EU förekommer diskussioner om statlig

medverkan i utveckling av certifieringsstandarder. Utskottet instämmer i

att det i detta sammanhang är viktigt att skilja på de olika roller som

regeringar och marknaden har när det gäller krav på skogsbruket. Regeringen

bör ha en styrande roll genom lagstiftning och andra medel. Certifiering

eller miljömärkning bör däremot ses som ett instrument för producenter

som vill använda miljöargument i sin marknadsföring av skogsprodukter för

att visa att råvaran kommer från skogar som av en tredje oberoende part

anses vara skötta på ett hållbart sätt. Certifieringsstandarder kan därför

vara högre än de krav som finns i såväl nationell lagstiftning som i

internationella mellanstatliga överenskommelser. Statlig inblandning i

utveckling av skogscertifieringssystem kan därmed leda till dubbla och

svårförenliga roller för stater och undergräva förtroendet för

certifieringssystemen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det är viktigt att arbeta för

att miljömärkning inte kommer i konflikt med internationell frihandel

utan att både miljömärkning och frihandel kan vara ömsesidigt stödjande

i arbetet för hållbar utveckling. Utskottet instämmer i att Sverige bör

verka för detta i såväl handels- som skogsrelaterade förhandlingar. Statlig

inblandning i miljömärkning eller certifiering är inte förenlig med detta

synsätt. Utskottet gör samma bedömning som regeringen, nämligen att

certifiering eller miljömärkning av skogsbruk därför skall vara ett

marknadsdrivet instrument. Som framgår av det anförda har syftet med motionerna

2002/03:MJ425 (kd) yrkande 5 och 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 7 i allt

väsentligt tillgodosetts. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen är skogen och skogsnäringen en viktig tillgång i

arbetet för ett hållbart samhälle. Trä och träfiber som förnybar och

nationell resurs har sin givna plats i detta sammanhang och en ökad

träanvändning bör därför främjas. För att skogsnäringen också i framtiden

skall vara konkurrenskraftig måste en fortsatt utveckling av produkter

baserade på trä och träfiber ske. Genom forskning och utveckling kan basen

för användning av en av de bästa biologiska förnybara råvarorna breddas.

Skogsvården måste förbättras för att framtida generationer skall ha lika

goda avverkningsmöjligheter som i dag. Skogsresursen bör utvecklas mot en

större framtida handlingsfrihet genom ett ökat mångbruk i våra skogar.

För detta krävs en fortsatt utveckling av skötselmetoder som tar till

vara skogens många värden.

Skogsnäringen verkar på en starkt internationaliserad marknad där

konkurrensen ökar. Förhållanden i andra delar av världen får återverkningar

på den svenska skogsnäringen. Utskottet instämmer i att det därför är

väsentligt att ta del i de globala förhandlingar och överenskommelser som

rör skogen och skogsbruket.

Den gemensamma jordbrukspolitiken ger enligt skrivelsen utrymme för bidrag

till åtgärder inom skogsbruket med stöd av Europeiska rådets förordning

(EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd till utveckling av landsbygden

(EGT L 160, 26/06/1999). Många länder använder detta för bidrag till

återbeskogning. I skrivelsen redovisas att Sverige har använt en relativt

sett liten del för åtgärder inom skogsbruket, mindre än 1 % av stödet

från EU till Sverige inom ramen för denna förordning. Stödet används som

bidrag till rådgivning, utbildning och information till skogsägare och

andra verksamma inom skogsbruket.

Som redovisas i skrivelsen kommer stöd inom ramen för det svenska miljö-

och landsbygdsprogrammet att lämnas till åtgärden ekologisk stabilitet i

skogen fr.o.m. år 2004.

Det finns inom EG:s grundfördrag ingen rättslig grund för en gemensam

skogspolitik. EU:s skogsbruksstrategi respekterar och kompletterar

medlemsländernas nationella skogspolitik. Inom unionen finns stora skillnader

avseende t.ex. skogens roll i samhället, utvecklingen av skogsnäringen

samt de olika ländernas politik. Med Sveriges, Finlands och Österrikes

inträde i unionen fördubblades skogsmarksarealen i EU, och Sverige är

tillsammans med Finland de största nettoexportörerna av skogsprodukter

inom EU. Detta innebär att också synen på skog som råvaruresurs inom dessa

länder skiljer sig från den i majoriteten av länder inom unionen. Även

inom kandidatländerna finns betydande olikheter på skogsområdet.

Sverige markerade i anslutning till medlemskapsförhandlingarna att vi är

emot en gemensam skogspolitik. Den inställningen ligger fast. I vissa

medlemsstater finns fortfarande starka önskemål om en gemensam skogspolitik,

inte minst i de länder där skogssektorn är av mindre ekonomisk betydelse

nationellt. De flesta medlemsländer i EU lämnar bidrag till produktionsinriktade

åtgärder inom skogsbruket, och flera av länderna har stora subventioner.

Som anförs i skrivelsen har Sverige sedan Sveriges inträde i EU år 1995

markerat att vi inte vill se en subventionspolitik på skogsområdet. Inom

naturvårdsområdet däremot satsas mycket statliga medel nationellt, främst

för områdesskydd. Många medlemsstater använder EU-stöd som medfinansiering

till subventioner till skogsbruket. Sverige har sedan medlemskapet aktivt

arbetat för att motverka detta. Från svensk sida vill vi i stället hellre

se att stöd, i den mån stöd inte går att undvika, används till generella

åtgärder som utbildning, rådgivning, naturvård och landskapsplanering

inom områdena landsbygdsutveckling och regional utveckling. Direktstöd

till skogsbruk är konkurrenssnedvridande och bör fasas ut.

Huvuddelen av den svenska skogsindustriproduktionen exporteras till

EU-området. För Sveriges del är det väsentligt att marknaden är

konkurrensneutral.

Exportvolymen från baltstaterna, Ryssland och Vitryssland har på senare

år ökat kraftigt. Marknaden påverkas också av att staterna runt Östersjön

bygger upp egen sågverkskapacitet. Den kommande utvidgningen av unionen

med dessa länder som har stora skogsarealer innebär att detta blir en del

av Europamarknaden. För svensk skogsnäring blir det då än viktigare att

denna marknad är konkurrensneutral och inte innehåller konkurrenssnedvridande

EU-stöd till skogsbruket eller skogsindustrin.

Inom ramen för den gemensamma miljöpolitiken införs en förordning för

övervakning av unionens skogar och miljösamspel (Council Regulation

13463/03; 14126/03). Förutom dessa två huvudaktiviteter skall man inom ramen

för förordningen utvärdera behov och förutsättningar för att utveckla

verksamheten till andra faktorer. De faktorer som är aktuella att inkludera

är mark, klimateffekter, kolsänkor, biologisk mångfald och skogars

skyddsfunktioner.

Utskottet instämmer i att Sverige bör arbeta för en fortsatt nationell

bestämmanderätt när det gäller skogspolitik samtidigt som vissa möjligheter

till samarbete inom EU bör utnyttjas. Det är angeläget att Sverige deltar

i erfarenhetsutbyte och forskningssamarbete inom EU och med kandidatländerna

kring skogsskötselfrågor, natur- och kulturmiljövård, skogens sociala

värden, turism baserad på natur- och kulturmiljövärden, etc. Det är

dessutom viktigt att förankra Sveriges syn på ett hållbart skogsbruk inom

EU med alla berörda parter. Frågan om en gemensam skogspolitik inom EU

har väckts i arbetet med det nya fördraget. I ett scenario där Sverige

kan bli i princip ensamt om att inte vilja ha en gemensam skogspolitik är

det viktigt med en framåtsyftande strategi. Regeringen har tagit ett första

steg i att utveckla en sådan strategi i samband med utvärderingen av EU:s

skogsstrategi som skall vara färdig år 2004. Om en gemensam skogspolitik

fortfarande är aktuellt därefter avser regeringen att intensifiera arbetet

med EU-politiken på skogsområdet. Enligt utskottets bedömning är syftet

med motionerna 2002/03:N269 (m) yrkande 3 och 2003/04:MJ25 (kd) yrkande

7 med det anförda i allt väsentligt tillgodosett. Yrkandena påkallar

således ingen ytterligare åtgärd.

Utvärdering av skogspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört. Motioner om en utvärdering

eller översyn av skogspolitiken (s, m, kd, v) avstyrks med hänvisning

till att yrkandena har tillgodosetts med vad som anförts.

Jämför reservationerna 6 (m), 7 (fp, kd) och 8 (v).

Skrivelsen

I 1993 års skogspolitiska beslut slogs det fast att skogspolitiken måste

ges en långsiktig och ekologisk inriktning. Det anfördes också att det

inte är möjligt och rimligt att med alltför korta intervaller ändra

grunderna för skogspolitiken mot bakgrund av det grundläggande kravet på en

god hushållning och med hänsyn till de långa växttider som gäller för den

svenska skogen. Det skogstillstånd vi har i dag är ett resultat av tidigare

generationers beslut och åtgärder liksom dagens insatser ger resultat

först för kommande generationer. Även om grunderna för skogspolitiken

måste vara långsiktiga måste nya kunskaper och värderingar få komma till

uttryck i den konkreta utformningen och tillämpningen av skogspolitiken.

Historiskt har de skogspolitiska besluten fattats med relativt långa

tidsmellanrum. En allt snabbare samhällsutveckling med vad det innebär av

ändrade förutsättningar har dock gjort att justeringar av politiken har

behövt göras med kortare intervall. Viktiga skogspolitiska beslut har

träffats år 1903, 1923, 1933, 1948, 1974, 1984 och 1993. Samtidigt har de

grundläggande värderingarna om långsiktighet, hushållning och omsorgen om

medborgarna legat fast. Under senare år har kunskaperna om behovet av att

värna biologisk mångfald utvecklats.

År 1993 togs beslut om att Skogsstyrelsen redan inom en fyraårsperiod

skulle göra en första utvärdering av 1993 års skogspolitiska beslut.

Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket fick också ett gemensamt uppdrag att

utvärdera skogspolitikens effekter på biologisk mångfald. Den samlade

redovisningen presenterades för regeringen 1998. Utvärderingen var i stor

utsträckning inriktad på att samla in data om skogen och skogsbrukets

utveckling efter införandet av 1993 års skogspolitik.

Riksdagen antog år 1999 femton miljökvalitetsmål på förslag av regeringen

(prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). Dessa mål

inklusive beslutade delmål enligt propositionen Svenska miljömål - delmål

och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/02:36) skall bilda utgångspunkt för ett system med mål- och

resultatstyrning

av samhällets miljöarbete. Delmålen skall i de flesta fall ha uppnåtts

till år 2010. Regeringen skall varje år översiktligt rapportera till

riksdagen hur arbetet med att nå målen fortskrider. Vart fjärde år skall

en fördjupad utvärdering göras. Den första utvärderingen skall göras 2004.

Motionerna

I Vänsterpartiets motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 1 anförs att en utvärdering

av svensk skogspolitik bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen

och Naturvårdsverket så att skogspolitikens mål för miljö och produktion

behandlas på ett likställt sätt. Skogens fritidsvärde och sociala värde

ökar. Det finns många kulturvärden i våra skogar som i många fall är dolda

eller bortglömda. Även enligt motion 2003/04:MJ361 (v) bör en översyn ske

av den svenska skogspolitiken för att säkra en konkurrenskraftig och

uthållig skogsproduktion i landet. Ett långsiktigt hållbart skogsbruk måste

utgå från att den årliga avverkningsvolymen på längre sikt inte kan

överstiga avverkningspotentialen.

Moderaterna anför i motion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 2 att skogspolitiken

bör utvärderas, men utvärderingen bör inte samordnas med utvärderingen av

miljökvalitetsmålen, eftersom det då är svårt att undvika att miljömålet

prioriteras på bekostnad av produktionsmålet.

I Kristdemokraternas motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 1 framhålls behovet

av en översyn av skogspolitiken och en sammanhållen strategi för förvaltningen

av den svenska skogen. Efterfrågan på skogsprodukter är stor i det moderna

samhället. För att det svenska skogsbruket skall vara hållbart får inte

den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Även i motion

2003/04:MJ409 (kd) yrkande 2 påtalas behovet av en översyn av skogspolitiken

och en sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen. För

att det svenska skogsbruket skall vara hållbart får inte den årliga

avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Vidare bör det enligt motionens

yrkande 5 råda balans mellan miljö- och produktionsmål. En totalöversyn

av skogspolitiken behöver enligt Kristdemokraterna göras, där en avvägning

görs mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning bör vara väl

underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som skyddas genom

statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.

I fråga om en översyn av skogspolitiken anförs i motion 2003/04:MJ453 (s)

att på tio års sikt räcker inte skogen till för att med inhemskt virke

möta virkesbehovet.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen år 2000 fick i uppdrag att för

andra gången utvärdera effekterna av 1993 års skogspolitik. En samlad

utvärdering lämnades till regeringen i januari 2002. Som tidigare skulle

skogspolitikens effekter på biologisk mångfald utvärderas i samarbete med

Naturvårdsverket, vilket redovisades år 2002. Utvärderingen av skogspolitikens

effekter har getts ett längre, både historiskt och framåtblickande perspektiv.

Motivet för detta är att det med de långa omloppstider som skogsbruket

arbetar med fortfarande finns betydande effekter av den skogspolitik som

bedrevs i Sverige i början av 1900-talet. Denna andra utvärdering har

också lagt större kraft vid analyser som varit möjliga då viktiga

inventeringar inom skogsvårdsorganisationen har kommit i gång på allvar.

Riksskogstaxeringens data har utnyttjats mer än tidigare. Utvärderingen

beskriver effekterna av skogspolitiken och jämför nuläge och utveckling

mot uppsatta mål. Det redovisade materialet är mycket omfattande.

Huvudrapporten är uppbyggd kring flera av varandra delvis oberoende rapporter.

Skogsvårdsorganisationen har för viktiga delar anlitat oberoende experter

eller myndigheter, exempelvis Sveriges lantbruksuniversitet och

Riksrevisionsverket. Inventeringar, intervjuundersökningar och analytiska

studier

ger en sammanfattande bild av skogsbruket och av skogspolitiken samt

effekterna av denna.

Liksom Skogsstyrelsen har flera sektorsansvariga myndigheter, som en del

i mål- och resultatstyrningen av den statliga verksamheten, sedan mitten

av 1990-talet i uppdrag att med tre till fem års intervall göra utvärderingar

av den sektorspolitik som myndigheten ansvarar för. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det är nödvändigt att skogspolitiken även i

fortsättningen följs upp fortlöpande så att nödvändiga justeringar kan

göras. Några remissinstanser anser att en från skogsvårdsorganisationen

fristående översyn bör göras av tillgängliga styrmedel och hur de bör

användas för att öka måluppfyllelsen i skogspolitiken. Det är naturligt

att sådana utvärderingar görs inom olika politikområden när så bedöms

nödvändigt. Nu gällande skogspolitik har varit i kraft sedan år 1993, och

har följaktligen verkat under tio år. Utskottet instämmer i att det därför

är lämpligt att en fördjupad utvärdering och översyn görs av en annan

aktör än skogsvårdsorganisationen.

I skrivelsen anförs att det först nu är möjligt att säga något om långsiktiga

effekter av 1993 års skogspolitik, vilket också Skogsstyrelsens utvärdering

pekar på. Regeringen aviserar därför att en utredning syftande till en

fördjupad, oberoende utvärdering och översyn av skogspolitiken kommer att

tillsättas under det närmaste året. Utredningen bör ges förutsättningar

att beakta resultatet av den fördjupade utvärdering av miljömålsarbetet

och den miljömålsproposition som regeringen har aviserat till början av

2005.

Skog och skogsbruk berörs främst av miljökvalitetsmålet Levande skogar

men även av andra mål som Begränsad klimatpåverkan, Bara naturlig försurning,

Ingen övergödning, Levande sjöar och vattendrag och Myllrande våtmarker.

Skogsstyrelsen är miljömålsansvarig för miljökvalitetsmålet Levande skogar

vilket inbegriper ansvar för uppföljning. Utskottet anser i likhet med

regeringen att utvärderingen av skogspolitiken framöver bör samordnas i

tiden med den samlade utvärderingen av miljökvalitetsmålen för att regeringen

och riksdagen skall få en samlad bild.

Utskottet delar regeringens uppfattning och motionerna 2003/04:MJ22 (v)

yrkande 1, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 2, 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 1,

2003/04:MJ361 (v), 2003/04:MJ409 (kd) yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453

(s) bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad

som anförts.

Skogspolitikens mål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om målen i

skogspolitiken (s, m, kd, c) och tätortsnära skogar (fp, v) avstyrks med

hänvisning till att yrkandena i allt väsentligt tillgodosetts med vad som

anförts.

Jämför reservationerna 9 (m), 10 (c), 11 (fp) och 12 (v).

Skrivelsen

Den svenska skogspolitiken har två övergripande, jämställda mål, nämligen

ett produktions- och ett miljömål. Sammantagna speglar målen det

mångbrukstänkande som genomsyrar svenskt skogsbruk.

Det av riksdagen fastlagda produktionsmålet för skogsbruket är att skogen

och skogsmarken skall utnyttjas effektivt och ansvarsfullt så att den ger

en uthålligt god avkastning. Skogsproduktionens inriktning skall ge

handlingsfrihet i fråga om användningen av vad skogen producerar.

Miljömålet för skogsbruket är att skogsmarkens naturgivna produktionsförmåga

skall bevaras. Biologisk mångfald och genetisk variation i skogen skall

säkras. Skogen skall brukas så att växt- och djurarter som naturligt hör

hemma i skogen ges förutsättningar att fortleva under naturliga betingelser

och i livskraftiga bestånd. Hotade arter och naturtyper skall skyddas.

Skogens kulturmiljövärden samt dess estetiska och sociala värden skall

värnas.

I 1 § skogsvårdslagen (1979:429), som kan sägas vara en sammanfattning av

skogspolitikens mål, sägs att skogen och skogsmarken är en nationell

tillgång som skall skötas så att den uthålligt ger en god avkastning

samtidigt som biologisk mångfald behålls. Denna formulering har tillkommit

i bred politisk enighet. I denna formulering ligger bl.a. att skogen är

en resurs som inte endast har betydelse för den enskilde skogsägaren utan

för hela samhället.

I 1993 års skogspolitiska beslut angavs att riksdag och regering inte bör

ta ställning till detaljmål utan att det bör vara en fråga för

skogsvårdsmyndigheten att utforma sådana mål i den utsträckning som behövs. De

skogspolitiska målen har på regeringens uppdrag konkretiserats av

Skogsstyrelsen i målbilder och sektorsmål. Efter utvärderingen av skogspolitiken

1998 reviderades sektorsmålen i kontakt med skogsnäringen. Inom

skogsvårdsorganisationen pågår ett arbete med att konkretisera främst

produktionsmålet.

Ett hållbart skogsbruk enligt vedertagna internationella definitioner

förutsätter hållbarhet ur inte bara ur ekonomisk och ekologisk aspekt

utan också ur social och kulturell aspekt. En social dimension finns sedan

länge i skogspolitikens mål. I 1979 års skogspolitiska mål slogs det fast

att hänsyn skulle tas till naturvårdens och andra allmänna intressen vid

virkesproduktion. I 1993 års skogspolitiska mål har detta lyfts fram

ytterligare. Här fastslås att kulturmiljövärden liksom estetiska och sociala

värden skall värnas. Miljökvalitetsmålet Levande skogar anger att skogens

och skogsmarkens värde för biologisk produktion skall skyddas samtidigt

som biologisk mångfald bevaras samt kulturmiljövärden och sociala värden

värnas. Enligt regeringens bedömning innebär detta i ett generationsperspektiv

bl.a. att skogens betydelse för naturupplevelser och friluftsliv tas till

vara samt att kulturminnen och kulturmiljöer värnas.

I skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken har skogens

sociala värden belysts. Med begreppet avses där de värden som bidrar till

det stora flertalets välfärd förutom de värden som skogens virkesproduktion

och skogens betydelse för biologisk mångfald genererar. Ett antal

samhällsfaktorer gör att det finns anledning att uppmärksamma skogens sociala

betydelse mer än hittills.

Motionerna

I fråga om miljömålen för skog anförs i motion 2002/03:MJ304 (s) att

regeringen ökar anslagen till markköp, men trots de ökade anslagen är de

fastslagna miljömålen för skog långt ifrån att uppnås. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en redovisning och analys av svårigheterna

med att nå de fastlagda miljömålen för skog. Det bör enligt kommittémotion

2002/03:MJ425 (kd) yrkande 2 råda balans mellan miljö- och produktionsmål.

Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på

förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för

kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska

mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den

svenska skogsindustrin. I kommittémotion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 1 anförs

i fråga om målen i skogspolitiken att utvärderingen har visat att

produktionsmålet kommit i andra hand sedan den nya lagen börjat gälla. Enligt

motionärernas mening får inte jämställandet av miljö- och produktionsmålen

innebära att produktionen prioriteras ned. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ26

(c) yrkande 8 är det hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin huvuduppgift

att, mot bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken, bedöma om

balansen mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket utvecklas

tillfredsställande. Konsekvenserna för virkesförsörjningen av statens

politik när det gäller avsättning av mark har lett till stor oro i näringen.

För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas

i framtiden krävs enligt kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 1

övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som befrämjar såväl

produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål är jämställda vid

utformningen av den övergripande skogspolitiken.

I motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 4 anförs i fråga om tätortsnära skogar

att natur- och rekreationsvärden bör bevaras och utvecklas. Tätortsnära

skogar har stor betydelse för hälsan och människors välbefinnande.

Vänsterpartiet föreslår en författningsändring i enlighet med Skogsstyrelsens

förslag, så att avverkningar skall kunna ske på ett sådant sätt att

naturvärden m.m. bevaras eller utvecklas. Skogsägare bör även åläggas ett

informations- och samrådsförfarande gentemot permanent- och fritidsboende,

friluftsorganisationer, m.fl. när större avverkningar skall ske i välbesökta

tätortsnära skogar. Även enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande

5 bör varsamma brukningsmetoder utvecklas vid tätortsnära skogsbruk för

att man skall kunna utnyttja skogens resurser som rekreation i kombination

med produktion.

Utskottets ställningstagande

I utvärderingen av skogspolitikens effekter redovisas bedömningar av hur

de båda skogspolitiska målen har uppfyllts. Som anförs i skrivelsen visar

resultaten när det gäller produktionsmålet på brister i återbeskogningsarbetet.

Resultaten när det gäller återväxt har försämrats sedan den förra

utvärderingen 1997. En viktig orsak är enligt regeringen att naturlig föryngring

har använts i för stor utsträckning på för metoden olämplig mark. Andra

orsaker är att det inte markbereds tillräckligt och att klövvilt, snytbaggar

och svampar orsakar skador på plantor. Utvärderingen visar också på

betydande brister i beståndsvården. Plant- och ungskog röjs inte i tillräcklig

omfattning eller med den kvalitet som behövs. I skrivelsen konstateras

att röjningsbehovet därför har ökat under 1990-talet. Stora arealer oröjd

ungskog växer över röjningsbar höjd vilket leder till sämre lönsamhet i

förstagallringar. Gallringarna har ökat i omfattning under 1990-talet.

Dock finns det brister i kvaliteten på gallringarna, t.ex. genom att det

ofta gallras för hårt.

När det gäller miljömålet visar utvärderingen enligt skrivelsen att

utvecklingen på flera områden går i en positiv riktning men att förbättringarna

varit små i slutet av 1990-talet jämfört med dess början. Vid

föryngringsavverkning har miljöhänsynen förbättrats på flera punkter.

Fortfarande

når dock en femtedel av avverkningsarealen inte upp till skogsvårdslagens

krav på miljöhänsyn. Mängden hård död ved på föryngringsytorna och

miljöhänsynen vid beståndsvård har förbättrats, bl.a. genom att torra träd

och lövträd sparas i större utsträckning i samband med gallring. Stora

insatser för bevarande av områden med höga naturvärden har gjorts under

1990-talet. Statliga insatser för skydd av naturmiljöer har flerdubblats

under senare år och de frivilliga avsättningarna har ökat i omfattning.

Fortfarande skadas fornlämningar vid skogbruk. Nödvändig skötsel av

kulturbetingade biotoper förekommer endast i begränsad omfattning. Återväxten

av för biologisk mångfald viktiga arter som rönn, sälg, ek och asp hämmas

i stora delar av landet på grund av omfattande bete av klövvilt.

Utskottet noterar att det sammantaget konstateras i utvärderingen att den

hänsyn till natur- och kulturmiljön som har tagits under 1990-talet har

varit otillräcklig men att flera faktorer pekar på tydliga förbättringar.

Som anförts i skrivelsen visar utvärderingen av skogspolitiken brister i

dess genomförande. Utskottet instämmer i att det är oroande att resultaten

på produktionssidan har försämrats på viktiga punkter sedan den förra

utvärderingen. Utskottet anser dock i likhet med regeringen att skogspolitikens

mål bör ligga fast. Målen är väl avvägda och omfattar grundsynen på en

ekonomiskt, socialt, kulturellt och ekologiskt hållbar utveckling. De

speglar den internationella utvecklingen och vår nationella tradition.

Förbättringar måste dock åstadkommas både på produktions- och miljösidan

för att skogspolitikens mål skall kunna nås. Utskottet gör samma bedömning

som regeringen och anser att förbättringar kan ske inom

skogsvårdsorganisationens

befintliga finansiella ramar. Utskottet har inte någon annan uppfattning

än den som framförs i motionerna 2002/03:MJ304 (s), 2002/03:MJ425 (kd)

yrkande 2, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 1, 2003/04:MJ26 (c) yrkande 8 och

2003/04:MJ409 (kd) yrkande 1 om att det krävs övergripande långsiktiga

och hållbara spelregler som befrämjar såväl produktions- som miljömål.

Utskottet föreslår att motionerna lämnas utan vidare åtgärd i den mån de

inte tillgodosetts med vad som anförts.

Folkhälsan hotas enligt skrivelsen av att vi rör oss allt mindre och

drabbas av för mycket negativ stress. Som framgår av regeringens proposition

Mål för folkhälsan (prop. 2002/03:35) är friluftsliv en av de vanligaste

formerna för fysisk aktivitet i Sverige. Senare tids forskning har visat

att skogsmiljön bidrar till att minska stress och lugna oro och därmed

ökar det mentala välbefinnandet. Mot denna bakgrund bör skogens roll som

en plats för hälsobefrämjande motion och rekreation lyftas fram och dess

möjligheter bättre tas till vara. I regeringens skrivelse En samlad

naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) framhålls att skogens betydelse för

naturupplevelser och friluftsliv bör ses som ett värde som skogen producerar.

Som redovisas i skrivelsen visar forskning att närmiljön har en avgörande

betydelse för om man är fysiskt aktiv, vistas ute och bedriver friluftsliv.

I dag bor ca 95 % av Sveriges befolkning i eller relativt nära en tätort.

Den tät-ortsnära skogen utgör ca 1 % av Sveriges skogsmarksareal. I dessa

skogsområden sker mer än hälften av alla skogsbesök. Drygt hälften av

denna areal är kommunägd. För att skapa förutsättningar för det stora

flertalet att röra sig i skogen kan de tätortsnära områdena kräva

anpassningar av skogsskötselmetoder och modeller för att hantera olika

intressen.

Friluftsliv innebär ofta upplevelser av både natur- och kulturmiljöer,

vilket bör beaktas vid utveckling och förvaltning av områden som är viktiga

för friluftslivet. Kommunerna och landstingen har ett stort ansvar för

att ta hänsyn till friluftslivets behov i sin skogsbruksplanering.

Utskottet instämmer i att i vissa fall kan områden av särskilt intresse

för friluftslivet behöva formellt skydd. Riksdagen ansåg vid behandlingen

av propositionen Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.

2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3) att de skyddade områdenas betydelse för

friluftslivet och det ökade behovet av att bevara tätortsnära natur

fortsättningsvis bör väga tungt när ett områdes skyddsvärde skall bedömas.

Bevarandevärdena för friluftslivets intressen, tätortsnära miljö, skogens

kulturmiljöer m.m. skall i möjligaste mån samordnas med skyddet av biologisk

mångfald i skogslandskapet för att uppnå synergieffekter.

Riksdagen ställde sig i budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1,

bet. 2003/04:MJU1, rskr. 2003/04:103) bakom regeringens förslag om en

satsning på lokal och kommunal naturvård i form av ett särskilt program.

Grundtanken är att stimulera lokal och kommunal naturvård till att genom

bra projekt bidra till att nå de naturvårdsanknutna miljökvalitets- och

delmålen. Bakgrunden är att kommunerna har en viktig roll i arbetet med

att nå de av riksdagen fastlagda miljömålen. Genom programmet kan projekt

ges högst 50 % i statsbidrag till de bidragsberättigade delarna av projektet.

Resten måste finansieras på annat sätt. Tanken är att det skall vara

möjligt att ge bidrag till en rad olika naturvårdsåtgärder, t.ex.

kunskapsuppbyggnad, bevarandeprogram, områdesskydd, vård och förvaltning,

restaurering av naturområden och återställande av arters bestånd. Åtgärder

för att förbättra förutsättningar för friluftsliv i skogsmiljöer bör passa

väl in i ett sådant program. Statsbidrag skall betalas ut under tre år

med början år 2004, och projekten skall genomföras och slutrapporteras

inom fyra år.

I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen har för avsikt att genomföra

ett projekt för att utveckla riktlinjer för tätortsnära skogsbruk där

skogens sociala värden lyfts fram och människan sätts i centrum samt har

också för avsikt att återkomma till regeringen med förslag till en större

satsning inom området skogens sociala värden.

Vidare anförs i skrivelsen att skogsvårdsorganisationen bedriver ett

projekt med fokus på tätortsnära skog med människan i centrum. Projektet

syftar bl.a. till att nå grupper som inte naturligt kommer ut i skogen.

Pilotskogar, publikationer och manualer skall visa exempel på hur man kan

stimulera och förbättra möjligheterna till rekreation i de tätortsnära

skogarna. Arbetet sker i samarbete med kommuner och privata skogsägare

inom ett begränsat geografiskt område. Att skapa goda förutsättningar för

friluftsliv och rekreation är ett bra sätt att investera i god folkhälsa.

Utskottet delar uppfattningen att erfarenheter från detta projekt kommer

att utgöra en bra grund för att arbeta vidare med tätortsnära rekreationsskogar

i hela landet. Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs

i motionerna 2003/04:MJ22 (v) yrkande 4 och 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 5

om att natur- och rekreationsvärden om möjligt bör bevaras i tätortsnära

skogar. I avvaktan på resultatet av det arbete som pågår och mot bakgrund

av vad som anförts föreslår utskottet att motionerna lämnas utan vidare

åtgärd.

Skogspolitikens medel - rådgivning m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om utbildningsbehov

(s, fp, c) avstyrks, främst med hänvisning till att arbete pågår med de

olika frågorna.

Jämför reservationerna 13 (fp) och 14 (kd, c).

Skrivelsen

Regeringen avser att återkomma till riksdagen med de frågor i den

skogspolitiska utvärderingen som berör ändringar i skogsvårdslagen.

Medlen i gällande skogspolitik är av rättslig, ekonomisk och administrativ

art. Skogsvårdslagstiftningen anger de grundläggande krav som ställs på

skogsbruket. Även i miljöbalken och kulturminneslagstiftningen finns det

krav på hur skogsbruk skall bedrivas. Endast i mindre grad används statligt

ekonomiskt stöd som styrmedel i skogsbruket. Det stöd som lämnas är riktat

till åtgärder av naturvårdskaraktär, dvs. sådant stöd som inte direkt är

inriktat på att förbättra skogsnäringens ekonomiska konkurrenskraft. Den

skogspolitik som beslutades 1993 innebar en omfattande avreglering.

Skogsägarna gavs därmed en ökad handlingsfrihet men också ett ökat ansvar

för att skogspolitikens mål skall uppfyllas.

Rådgivning och information till skogsägare är ett viktigt instrument för

att föra ut skogspolitikens intentioner ända sedan skogsvårdsstyrelserna

grundades i början av 1900-talet. I och med 1993 års avreglerade skogspolitik

blev långsiktiga rådgivnings- och informationsinsatser riktade till

skogsbruket av större vikt för genomförande av skogspolitiken.

I småskogsbruket har en rad successiva förändringar skett under 1990-talet.

Utvecklingen har gått mot att entreprenörer och skogsarbetare utför en

allt större del av arbetet i skogen och med allt bredare planeringsuppgifter.

Utvärderingen av skogspolitiken konstaterar att entreprenörerna i

skogsbruket har blivit några av de viktigaste aktörerna när det gäller

genomslaget för skogspolitiken.

Motionerna

I kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande 1 framhålls vikten av att

tilldela resurser till rådgivning för att ett långsiktigt hållbart skogsbruk

skall bli möjligt. För den långsiktiga virkesförsörjningen är rådgivningen

viktig. I fråga om utbildningsbehovet inom skogsindustrin anförs i motion

2003/04:MJ392 (s) att i flera utredningar, bl.a. SUS 2001, slås fast att

det har varit svårt att uppnå fastlagda ambitioner vad gäller skogsvårdande

åtgärder. För att nå önskade resultat inom skogs- och träindustrin och

klara framtida behov av råvara krävs en ökad ambition från samhället för

att klara de utbildningsbehov som föreligger inom skogsnäringen. Enligt

kommittémotion 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 14 bör tillräckliga resurser

ges till utbildningsinsatser kring skogsfrågor. Det råder ett akut

röjningsbehov i plant- och ungskog. Det behövs medel till produktionsrådgivning

med syfte på röjning. Folkpartiet anser att det är av största vikt att

information och utbildningsinsatser inom skogssektorn prioriteras.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redovisas att Skogsstyrelsen på olika sätt arbetar med

verksamhetsutveckling för att effektivisera arbetsmetoder, former och rutiner

för rådgivning, information och tillsyn.

Utskottet instämmer i att styrmedel bör utformas så att företagens,

särskilt de mindre företagens, administrativa börda begränsas.

Utskottet anser i likhet med regeringen att de förändringar som gjordes

genom 1993 års skogspolitiska beslut när det gäller de grundläggande

bedömningarna i fråga om skogspolitikens medel är väl avvägda och bör ligga

fast. Däremot är det tydligt att ökade insatser krävs för att komma till

rätta med brister i skogspolitikens genomförande.

Rådgivningens inriktning förändras över tiden utifrån samhällets behov.

Den skogspolitik som beslutades 1979 hade tydligt fokus på virkesproduktion.

Mot slutet av 1980-talet intensifierades debatten om naturvårdsfrågorna

i skogsbruket. I och med 1993 års skogspolitik blev behovet av att öka

kunskaperna om natur- och kulturmiljöhänsyn i skogsbruket uttalat.

Utvärderingen av skogspolitiken visar att miljöhänsynen har förbättrats även

om mycket arbete återstår. Utvärderingen visar också på betydande brister

när det gäller återväxtarbete och beståndsvård. Insatser krävs för att

komma till rätta med detta. Det innebär inte att arbetet med att förbättra

miljöhänsynen får tappa kraft. Utskottet instämmer i att hänsyn till miljön

skall vara en integrerad del av skogsskötseln. Rådgivning krävs för att

den positiva utveckling som har kunnat noteras skall fortsätta och för

att brister i miljöhänsynen skall kunna undanröjas. En integrerad del av

rådgivningen bör enligt utskottets uppfattning vara att värna skogens

sociala värden.

Utskottet delar regeringens uppfattning att varje skogsägare har ett ansvar

för att skaffa sig de kunskaper som behövs för att äga och bruka skog.

Staten har ett grundläggande ansvar för att tillhandahålla rådgivning,

utbildning och information i detta syfte. Utvärderingens resultat visar

att det finns ett stort behov av rådgivning. Utskottet bedömer i likhet

med regeringen att det är nödvändigt att utveckla och effektivisera former

för rådgivning, information och tillsyn för att skogspolitikens mål skall

kunna nås. Det är också viktigt att utveckla metoder för utvärdering av

rådgivningens effektivitet och effekter.

De åtgärder som behövs för att komma till rätta med brister i skogsvården

kan enligt utskottets uppfattning inte genomföras effektivt enbart genom

skogsvårdsorganisationens insatser. Skogsägarföreningarna har ett nära

samarbete med många skogsägare och bedriver utbildningskampanjer och kurser

riktade till skogsägare. Många av skogsbrukets aktörer har en viktig

rådgivande roll mot skogsägarna. Detta gäller t.ex. de virkesköpande

företagen som tillhandahåller information i stor omfattning. Det är nödvändigt

att alla inom skogsbruket tar sitt ansvar för att skogspolitikens mål

skall kunna nås. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ26 (c) yrkande

1, 2003/04:MJ392 (s) och 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 14 avstyrks i den mån

de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Skogspolitikens medel - skogsvårdslagstiftningen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om

svampangrepp (c), älgstammens storlek (kd), röjning, gallring och

återplantering (s, fp, v), bioenergi (fp, c), rennäring (m) och ekonomisk

säkerhet för återväxtåtgärder (s, fp, kd, c).

Jämför reservationerna 15 (fp), 16 (v), 17 (fp, kd), 18 (c), 19 (m), 20

(fp, kd, c) och 21 (kd).

Skrivelsen

Enligt 5 § skogsvårdslagen (1979:429) måste den som har avverkat anlägga

ny skog. Denna skyldighet har varit en av hörnstenarna i svensk skogspolitik

under mycket lång tid. Vid anläggning av ny skog skall de föryngringsåtgärder

vidtas som kan behövas för att trygga återväxten av en skog av

tillfredsställande

täthet och beskaffenhet i övrigt (6 §). Enligt skogsvårdsförordningen

skall åtgärderna ha vidtagits senast under tredje året efter det att

skyldigheten att anlägga ny skog inträdde. Sådd eller plantering (skogsodling)

skall användas när naturlig föryngring inte kan bedömas ge tillfredsställande

återväxt inom godtagbar tid.

Enligt 10 § andra stycket skogsvårdslagen får regeringen eller den myndighet

som regeringen bestämmer till skydd för den yngre skogen föreskriva att

trädbestånd under en viss ålder inte får avverkas. Bestämmelsen fanns i

sak redan före 1994 men genom 1993 års skogspolitiska beslut förenklades

reglerna. Samtidigt angavs som riktlinje att gränsen för lägsta

slutavverkningsålder borde sänkas med 25 % för framtiden, vilket också har

skett.

Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken 1997 visade att

åldern på den skog som föryngringsavverkades hade sjunkit, främst i södra

Sveriges granskogar.

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ207 (c) yrkande 1 bör möjligheterna att stödja

återplantering av drabbade skogsområden för skogsbrukare som drabbats av

svampangrepp utredas. Främst är det träd i åldern 30 till 50 år som drabbas,

vilket innebär att utbudet av massaved kommer att öka när dessa träd

avverkas med låga priser som följd. Svampangreppen kan komma att leda

till stora ekonomiska förluster för enskilda skogsägare.

I kommittémotion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 2 anförs att en ytterligare

minskning av älgstammen inte är nödvändig. Sedan år 1995 har Sveaskog

bedrivit ett foderprojekt i Halle- och Hunneberg, där skogen varit mycket

hårt ansatt av älgskador. Olika sorters vide har planterats och ekar har

friställts i tät skog. Projektet har nu börjat ge resultat i form av

minskade älgskador på tallar.

Enligt kommittémotion 2002/03:MJ332 (v) bör riksdagen begära att regeringen

kommer med förslag på hur man skall öka de skogsvårdande åtgärderna i

svenskt skogsbruk, för att säkra ett långsiktigt hållbart skogsbruk. Enligt

Riksskogstaxeringen (år 2000) är det svårt att få fart på röjningarna.

Generellt röjs knappt 30 % av det röjningsbehov som finns. Under de senaste

åren har enligt motion 2002/03:MJ453 (s) skötseln av en del av våra skogar

försämrats. Vissa skogsägare försummar att röja skogen, vilket leder till

att återväxten i skogen blir mindre. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ22

(v) yrkande 2 bör regeringen återkomma med förslag om ett effektivt system

så att återplantering, gallring och röjning sker på ett tillfredsställande

sätt. Skogsvårdsstyrelserna bör öka kontakterna med skogsägarna. Folkpartiet

anför i motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 4 att regeringen bör återkomma

med konkreta förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.

Återbeskogning bör ske på sätt som lagen föreskriver. Större krav bör

kunna ställas på skogs-ägarna att så sker. När det gäller röjning finns

ett stort behov av att den ökar. Det krävs enligt motionerna 2003/04:MJ259

(s) och 2003/04:MJ262 (s) kraftfulla åtgärder för att öka de skogsvårdande

insatserna. Krav på gallring och röjning bör införas i skogsvårdslagen.

Skogens

potential inom bioenergiområdet bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ24

(fp) yrkande 2 belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. I

dag används endast 8-10 % av skogens rest- och biprodukter till

energiproduktion. Denna andel borde på sikt kunna öka. I kommittémotion

2003/04:MJ26 (c) yrkande 2 anförs att bioenergins betalningsförmåga inte får

försämras, då det påverkar skogsägarens möjlighet att göra klengallring

eller röjning med ekonomiskt rimliga villkor. En förbättrad ekonomi i

röjningar och tidiga gallringar kommer med säkerhet att öka aktiviteten

i denna typ av bestånd.

Konflikter mellan rennäring och skogsbruket kan enligt kommittémotion

2003/04:MJ23 (m) yrkande 6 synas oundvikliga. Samverkan på grundval av

utbildning, rådgivning och bra planeringsunderlag är viktigt. Det är bra

om ökad samverkan kommer till stånd.

Regeringen bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 8 lägga

fram förslag till ändring av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen

mellan olika ägarkategorier. Kristdemokraterna har under flera år påtalat

vikten av att bevara principen om upprätthållande av den nuvarande balansen

mellan olika ägarkategorier i fråga om innehav av lantbruksfastigheter.

Ett utredningsförslag med denna innebörd överlämnades till regeringen år

2001 (SOU 2001:38).

I motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 7, 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 3,

2003/04:MJ233 (kd), 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 9, 2003/04:MJ412 (c) yrkande

9, 2003/04:MJ431 (fp) yrkande 15 och 2003/04:MJ444 (s) efterlyses åtgärder

för att förhindra problem kring återplanteringar vid handel med

skogsfastigheter, s.k. skogsklippare. För att försäkra sig om att skogen inte

utarmas vid avverkning måste ett bättre instrument till för att tillförsäkra

återplantering. Trots att regeländringar i skogsvårdslagen gjorts under

senare år, anser motionärerna att problemet med oansvarigt skogsbruk inte

förhindras på ett tillfredsställande sätt. Skogsvårdslagen bör ändras för

att förhindra oseriöst skogsbruk i form av s.k. klipperi.

En utredning bör enligt motion 2003/04:MJ220 (c) tillsättas för att föreslå

skärpningar av jordförvärvslagen och skogsvårdslagen för att minska det

s.k. skogsklipperiet. Regeringen bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ409

(kd) yrkande 10 lägga fram förslag till ändring av jordförvärvslagen så

att det inte blir tillåtet för köparen att avverka skog innan köpet vunnit

laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits. I avvaktan på att ett

förvärvstillstånd prövas bör det enligt kommittémotion 2003/04:MJ412 (c)

yrkande 8 införas regler som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit

laga kraft.

Utskottets ställningstagande

Åtgärder vid föryngring av skog samt betesskador av klövvilt m.m.

Ett hållbart skogsbruk förutsätter att vi kan bevara skogsekosystemens

biologiska mångfald och värna skogens sociala värden och kulturmiljövärden

samtidigt som skogen skall ge en acceptabel ekonomisk avkastning. I vissa

fall krävs det anpassningar av skötselmetoder för att detta skall kunna

uppnås. I dagsläget förekommer det av ekonomiska och produktionsmässiga

skäl nästan enbart trakthyggesbruk som föryngringsmetod kombinerat med

miljöhänsyn på avverkningsytan. Forskning kring andra skogsskötselformer

pågår enligt skrivelsen, men kunskaperna är fortfarande begränsade.

Alternativ till kalhyggesföryngringar kan vara aktuellt t.ex. i områden där

man har skäl att behålla ett kontinuerligt trädskikt, t.ex. områden av

särskild betydelse för friluftslivet. Det finns i Sverige endast mindre

arealer skog som aldrig tidigare varit kalavverkad. Utskottet delar

regeringens uppfattning att det är viktigt att arbeta vidare med frågan om

andra skogsbruksmetoder än trakthyggesbruk för dessa ändamål.

Utvärderingen av skogspolitikens effekter som presenterades i januari

2002 visar på en försämring av föryngringsresultaten sedan förra utvärderingen.

Resultaten visar att endast 74 % av den föryngringsavverkade arealen

uppfyller skogsvårdslagens krav. Detta är signifikant sämre jämfört med

den återväxtinventering som genomfördes 1996-1998 för avverkningar utförda

1989-1992 då 82 % av arealen var godkänd enligt skogsvårdslagens krav.

Resultaten visar, liksom vid tidigare utvärdering, att plantering gav en

större andel godkänd areal. Markberedning förbättrade resultaten påtagligt.

Betydande arealer föryngras senare än vad skogsvårdslagen kräver. Mer än

10 % av befintlig kalmarksareal vid slutet av 1990-talet hade varit

obeskogad i mer än 10 år. Det står helt klart att återväxtresultaten inte

når upp till skogsvårdslagens krav. Utskottet instämmer i att detta är

allvarligt eftersom dåliga skogsföryngringar äventyrar den framtida

virkesförsörjningen både när det gäller kvantitet och kvalitet. Det är därför

helt nödvändigt att åstadkomma förbättrade resultat.

Föryngringsavverkning är den skogsbruksåtgärd som mest påtagligt förändrar

skogsekosystemet. I samband med avverkning fattas beslut om vilka

föryngringsåtgärder som skall vidtas, vilken miljöhänsyn som skall tas och

hur åtgärderna skall genomföras. Plantering är en skogsbruksåtgärd som

den största delen av skogsägarkåren utför själv. I dessa situationer är

många skogsägare i behov av råd. Undersökningar har visat att rådgivning

och information påverkar skogsägarna och leder till åtgärder i överensstämmelse

med de skogspolitiska målen. Utvärderingen av skogspolitiken visar också

på en ökad sannolikhet för goda föryngringsresultat och bättre miljöhänsyn

om skogsvårdsstyrelserna gjort fältbesök före avverkning och tagit kontakt

med skogsägaren eller dennes ombud. Mot denna bakgrund anser utskottet i

likhet med regeringen att det är viktigt att skogsvårdsorganisationen

även fortsättningsvis kan behålla kontakten med skogsägarna före

föryngringsavverkning för att komma till rätta med bristerna när det gäller

föryngringsmetoder, trädslagsval och miljöhänsyn. Det är också nödvändigt

att så långt det är möjligt hitta metoder och rutiner som effektiviserar

arbetet. Skogsstyrelsen vill pröva någon form av återrapportering från

skogsägarna till myndigheten efter utförda föryngringsåtgärder. Med ett

sådant förfarande kan fältbesöken i högre grad inriktas på objekt där

återväxtåtgärder inte utförts och därmed öka effektiviteten i tillsynsarbetet.

Flera fall av skogsskador under senare år, främst tallmätarangrepp, skador

på ek och angrepp av svampen Gremmeniella på tall, understryker vikten av

att det finns möjlighet att engagera forskare för särskilda vetenskapliga

undersöknings- och utredningsinsatser som inte finansieras via forskningsråden.

Vid sådana skogsskador behövs snabba insatser för att utreda orsaker,

följa utvecklingen och ge råd om åtgärder. Utskottet anser i likhet med

regeringen att Skogsstyrelsen bör kunna disponera en mindre del av sitt

myndighetsanslag för att initiera undersökningar och utredningar som följer

av ansvaret som sektorsmyndighet. Det anförda bör i allt väsentligt

tillgodose syftet med motion 2002/03:MJ207 (c) yrkande 1. Motionen bör lämnas

utan vidare åtgärd.

Älg och rådjur orsakar betydande skador på plant- och ungskog, på många

håll med stora ekonomiska förluster för markägarna som följd. Senaste

återväxttaxeringen visar att över 15 % av arealen underkända återväxter

skulle ha varit godkända om inte klövviltets bete skadat eller dödat

huvudplantorna. Data från riksskogstaxeringen visar att arealen ungskog

med hög frekvens svåra skador har ökat under senare delen av 1990-talet.

Dagens skador kan få stora negativa ekonomiska konsekvenser om 50-70 år.

Även från naturvårdssynpunkt är det omfattande klövviltsbetet ett problem.

Vissa för biologisk mångfald värdefulla och för klövviltet begärliga

lövträdslag betas för hårt. Detta påverkar skogsägarnas val av trädslag

vid föryngring. Skogsägare planterar ofta gran på tallmarker eftersom

granen är mindre utsatt för bete än tallen. Detta leder på sikt till mindre

variation i landskapet. Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om

förstärkt biologisk mångfald, innebär att arealen mark föryngrad med

lövskog skall öka och att arealen äldre lövskog skall öka med minst 10 %.

Med dagens betestryck är det i många områden inte möjligt att få upp ett

lövträdsbestånd med önskvärd trädslagssammansättning om man inte hägnar

in föryngringen till mycket höga kostnader för markägaren.

Som anförs i skrivelsen är betesskador av klövvilt ett problem. Rönn,

sälg, ek och asp är samtliga begärliga betesväxter som också har stor

betydelse för biologisk mångfald i skogen. Utvärderingen visar att återväxten

av dessa arter hämmas i stora delar av landet på grund av viltbetet.

Naturvårdsverket är den myndighet som har det övergripande ansvaret för

viltförvaltningen. Viltvårdens intressen vägs mot allmänna och enskilda

intressen, t.ex. jakt och andra naturupplevelser. Viltförvaltningen styrs

av jaktlagstiftningen.

När det gäller älgjakt har politiken under 1990-talet inneburit en

avreglering och ett ökat ansvar för skogsägare och jägare att i samverkan på

lokal nivå åstadkomma en balans mellan älgstammarnas storlek och

fodertillgången. Dagens älgtilldelning bygger i huvudsak på de beslut som fattas

i lokala samrådsgrupper och viltvårdsnämnder där olika intressenter finns

representerade. Ansvaret för balans i viltstammarna har alltså i högre

utsträckning lagts på markägare och jägare. Det kan enligt skrivelsen

konstateras att stammarna av klövvilt i många områden är för stora i

relation till vad som är en acceptabel skadenivå för skogsbruket och från

naturvårdssynpunkt för bevarande av biologisk mångfald. Samråden har alltså

inte fungerat som det var tänkt. Det motverkar skogspolitikens mål när

det gäller t.ex. föryngringsresultat, en uthålligt god avkastning och

trädslagsval för ökad biologisk mångfald. Utskottet instämmer i att

betesskadorna av klövvilt därför måste minskas. Det är angeläget att

utformningen av nyttjanderättsavtal mellan markägare och jägare om jakt

utformas på ett sådant sätt att jägaren bedriver jakt i en sådan omfattning

att viltskadorna av markägaren bedöms som acceptabla. Regeringen avser

att ge Naturvårdsverket som ansvarig myndighet i uppdrag att tillsammans

med Skogsstyrelsen utvärdera det lokala samrådsförfarandet och ge förslag

till hur detta förfarande kan utvecklas för att balans mellan olika

intressen skall uppnås. I ett sådant uppdrag kommer det att ingå att peka

på eventuella ändringar som kan behövas i lagstiftningen för att

samrådsförfarandet skall fungera bättre.

Utskottet instämmer i att det är viktigt att skogsägare och jägare i de

lokala samråden har korrekt information om betesskadornas omfattning för

att meningsfulla resonemang om acceptabla betesnivåer skall kunna föras.

Systematiska och kontinuerliga inventeringar som belyser viltstammarnas

storlek och betestryck är således nödvändiga. Utskottet föreslår att motion

2003/04:MJ25 (kd) yrkande 2 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Röjning och gallring av skog

Utskottet har ingen annan uppfattning än den som framförs i motioner (s,

fp, v) om att det är angeläget att de skogsvårdande insatserna är

tillräckligt stora. Som anförs i skrivelsen slopades skogsvårdslagens krav

på röjning och gallring genom 1993 års skogspolitiska beslut. Motivet var

att möjliggöra den framtida variation i skogarna som av flera skäl ansågs

som angelägen. Under 1980-talet röjdes i genomsnitt 275 000 hektar om

året enligt riksskogstaxeringen. I början av 1990-talet minskade den

årligen röjda arealen kraftigt för både privata och övriga ägare till ca

130 000 hektar per år, en nivå som gällde under större delen av 1990-talet.

Skogsstyrelsen bedömer det totala röjningsbehovet för perioden 2000-2005

till mer än 2,5 miljoner hektar, vilket innebär en årlig röjningsareal på

mer än 380 000 hektar. För 2000 redovisas en röjd areal på något mindre

än 200 000 hektar. Arealen ungskog med akut röjningsbehov har alltså ökat

kraftigt under senare delen av 1990-talet.

Oröjda skogar ger enligt skrivelsen klena gallringsbestånd, vilket leder

till högre avverkningskostnader. Om inte röjningsaktiviteten ökar finns

det risk för att gallringar inte kommer att kunna utföras med lönsamhet

i framtiden. Genom att röja kan man till stor del forma den framtida

trädslagsblandningen och virkeskvaliteten. Vid röjning kan också hänsyn

till andra värden grundläggas, såsom natur- och kulturmiljövärden, rennäring,

landskapsbild och viltbete, förutsatt att röjningen utförs på rätt sätt.

I skrivelsen anförs att röjning hör till de åtgärder som skogsägarna till

största delen utför själva. Endast 12 % av de privata skogsägarna anlitar

regelmässigt entreprenör för röjningen. Behovet av rådgivning riktad direkt

till skogsägare kring röjningsfrågor är därför stort. Skogsnäringen arbetar

på olika sätt med denna fråga. Skogsägareföreningarna planerar t.ex.

regionala satsningar i samarbete med skogsvårdsorganisationen för att öka

röjningsaktiviteten.

Röjning och gallring är led i det kommersiella, konkurrensutsatta skogsbruket.

Utskottet anser i likhet med regeringen att det därför inte är aktuellt

att subventionera dem med statliga medel. Röjningarna bör öka i omfattning

i syfte att säkerställa framtida lönsamhet och god virkeskvalitet samt

för att bidra till en ökad lövandel. Utskottet föreslår att motionerna

2002/03:MJ332 (v), 2002/03:MJ453 (s), 2003/04:MJ22 (v) yrkande 2,

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 4, 2003/04:MJ259 (s) och 2003/04:MJ262 (s) lämnas

utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Skogs-

och miljöredovisning m.m.

Skogsägarna har på olika sätt informerats om att en skogs- och miljöredovisning

måste finnas för brukningsenheten. Någon utvärdering av bestämmelsen har

inte kunnat göras eftersom skyldigheten inträdde vid utgången av 2002.

Dock kan följande framhållas. Studier har visat att skogsägare som har en

skogsbruksplan är mer aktiva i sin skogsskötsel än de som saknar skogsbruksplan.

Utvärderingen av skogspolitiken visar att många kända nyckelbiotoper

avverkas och att fornlämningar skadas och att detta i många fall beror på

bristande kunskaper hos skogsägaren eller den som utför skogsvårdsåtgärden.

Utskottet instämmer i att Skogsstyrelsen tillsammans med andra berörda

myndigheter inom de närmaste åren bör utvärdera om verktyget skogs- och

miljöredovisning fungerar som det är avsett.

När det gäller frågan om skogens potential inom bioenergiområdet vill

utskottet redovisa att (jfr bet. 2003/04:NU3) Energimyndigheten i rapporten

om forskning och utveckling inom energiområdet (ER 5:2003) gör en uppföljning

av satsningarna på forskning och utveckling. För utvecklingsområdet

Uthållig produktion av biobränslen framhålls att Sverige är ledande i

forskning om och utveckling av bioenergins miljö och kretslopp, askåterföring,

ekologiska och tekniska restriktioner för skogsbränslepotential samt

miljömässiga och ekonomiska förutsättningar för energiproduktion i

intensivodlad skog. För en fortsatt expansion av användningen av skogsbränslen

och energigrödor behöver hela systemen vidareutvecklas mot ökad

kostnadseffektivitet, menar Energimyndigheten. Fortsatt forskning och utveckling

har stor betydelse för att bioenergin skall expandera på marknaden, sägs

det i rapporten. Samtidigt framhålls det att även miljövärdering, politiska

ställningstaganden och regelverket på både nationell och internationell

nivå är av stor vikt.

Miljö- och jordbruksutskottet har vidare inhämtat att regeringen genom

beslut den 11 juni 2003 uppdrog åt Sveriges lantbruksuniversitet (SLU)

att analysera de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för en

fortsatt ökad användning av biobränslen i Sverige. Förutsättningarna för

en positiv utveckling för de sektorer av näringslivet som för sin verksamhet

är beroende av skogen som råvara skall studeras. En samhällsekonomisk

analys av skilda strategier för vidareförädling av skogsråvaran, inklusive

användning för energiändamål, skall göras. Möjligheter till regional

utveckling skall beaktas i en analys av de beräknade samlade behoven av

skogsråvara. I sammanhanget bör också beaktas de eventuella restriktioner

för skogsbruket som den ökande naturreservatsavsättningen kan utgöra.

Förutsättningarna för att stimulera aktiviteter i skogsbruket för att öka

uttag av biobränsle bör analyseras och förslag till åtgärder lämnas. I

uppdraget ingår att granska och analysera tillgänglig information om

ersättning av fossila bränslen och att bedöma bioenergins framtida roll i

energisystemet. Bioenergin bör inte ses enbart ur nationellt perspektiv

utan även i perspektivet av dels en europeisk marknad för bioenergibaserade

energitjänster samt handel med biobränslen, dels förutsättningarna för

utveckling av transocean handel med biobränslen. Betydelsen av och

möjligheten till import av skilda typer av biobränslen bör studeras. Även

analys av möjligheter och restriktioner för en ökad användning av biobränslen

från jordbrukssektorn ingår i uppdraget. SLU skall samråda med berörda

myndigheter och eftersträva en bred samverkan med relevanta branschföreträdare.

SLU bör lämna förslag till åtgärder. Uppdraget skall redovisas senast

den 30 juni 2004. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ24 (fp)

yrkande 2 och 2003/04:MJ26 (c) yrkande 2 i avvaktan på resultatet av den

fortsatta beredningen lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

Hänsyn till rennäringens intressen

Rennäringspolitiska kommittén presenterade i november 2001 betänkandet

(SOU 2001:101) En ny rennäringspolitik där bl.a. vissa ändringar i

skogsvårdslagen föreslås. Utredningen har remissbehandlats och ärendet bereds

för närvarande inom Regeringskansliet. I skrivelsen anförs att regeringen

har för avsikt att återkomma till riksdagen med ett ställningstagande

till kommitténs olika förslag.

I skogsvårdslagen finns reglerna om hänsyn till rennäringen i 20, 21 och

31 §§. Skogsvårdsorganisationens utvärdering av skogspolitiken visar att

20 §, som behandlar skyldighet att samråda med berörd sameby innan större

avverkningar inom året-runt-markerna sker, har en god efterlevnad och att

samebyarna regelmässigt bereds tillfälle till samråd. I 21 § anges när

tillstånd till avverkning inte får ges och vilken hänsyn som skall tas

till rennäringen. Enligt utvärderingen har skogsvårdsstyrelsen inte vid

något tillfälle nekat tillstånd till avverkning med stöd av denna paragraf.

Däremot har det beslutats om vilken hänsyn som skall tas. I 31 § anges

vilken hänsyn som skall tas till rennäringen vid skötsel av skog inom

hela renskötselområdet.

Som anförs i skrivelsen krävs för att nå samförståndslösningar mellan

skogsbruk och rennäring kunskaper, förståelse och förtroende mellan

näringarna. Organisationsförändringar och personalförändringar inom både

rennäringen och skogsbruket under senare delen av 1990-talet har medfört

ett förnyat utbildningsbehov.

I skrivelsen redovisas att sedan länge genomförs samråd mellan skogsbruk

och rennäring innan skogsbruksåtgärder vidtas. I början av 1980-talet

fick skogsvårdsstyrelsen en mer påtaglig roll i samråden. Under den senaste

10-årsperioden har samråden successivt utvecklats. I dag genomförs samråd

regelmässigt mellan storskogsbruk och rennäring. Skogsvårdsstyrelsens

medverkan har dock minskat påtagligt. Storskogsbruket anser att man i

vissa områden får avstå från för många planerade avverkningar efter samråd

med rennäringen. Samrådsförfarandet har också på vissa håll kritiserats

av rennäringens företrädare för att vara mer av information än samråd.

Rennäringspolitiska kommittén föreslår i sitt betänkande att samråden

skall utvidgas till att gälla hela renskötselområdet. Som anförs i skrivelsen

finns det av dessa skäl ett stort behov av att vidareutveckla rutiner för

samråd. Skogsvårdsorganisationen är beredd att ta en mer aktiv roll i

samråden, vilket också efterfrågas av rennäringen. Utskottet anser i likhet

med regeringen att detta är angeläget. Att utveckla samverkan mellan

skogsbruk och rennäring, bl.a. genom utveckling av samrådsförfarandet och

utbildning, är en del av skogsvårdsorganisationens arbete med rådgivning,

utbildning och information.

Vidare redovisas i skrivelsen att miljöcertifiering av skogsbruk har varit

positivt för skogsbrukets hänsyn till rennäringen. Storskogsbrukets

certifiering har enligt utvärderingen medfört att man är mer lyhörd för

rennäringens synpunkter vid samråden, framför allt när det gäller

markberedning på lavrika marker. Utskottet föreslår att motion 2003/04:MJ23

(m) yrkande 6 lämnas utan vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det

arbete som pågår.

Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder

I början av 1990-talet uppmärksammades i massmedier ett antal fall av s.

k. exploaterande fastighetsförvärv, vilket innebär fall där en skogsfastighet

förvärvas för att sedan snabbt avverkas och säljas vidare utan att

återväxtåtgärder är genomförda. Förhållandet sattes i samband med den då

genomförda liberaliseringen av jordförvärvslagen, vilken öppnade för nya

kategorier av fastighetsköpare som i vissa fall inte hade tillräckliga

kunskaper om skogliga förhållanden eller förankring i skogsnäringen.

Regeringen beslutade år 1998 på riksdagens anmodan om en utredning med

uppgift att se över jordförvärvslagstiftningen i sin helhet. I utredningens

betänkande (SOU 2001:38) gjordes bedömningen att skärpningar i tillämpningen

av i första hand skogsvårdslagen men också av fastighetsbildningslagen

borde på ett effektivare sätt än en skärpt jordförvärvslag bidra till att

fastighetsförvärv i framtiden inte kommer att stå i strid med de skogspolitiska

målen. Utredaren ansåg bl.a. att en mer aktiv och konsekvent tillämpning

av 36 § skogsvårdslagen (1979:429) om säkerhet för återväxtåtgärder i

dessa fall borde kunna ge ett gott resultat i återväxtsammanhang. Utredningen

har remissbehandlats och ärendet bereds för närvarande i Regeringskansliet.

Om en avverkning leder till förhållandevis dyra återväxtåtgärder i större

omfattning får skogsvårdsstyrelsen enligt 36 § skogsvårdslagen i samband

med avverkningen besluta att säkerhet skall ställas för fullgörandet av

åtgärderna. Efter en ändring i skogsvårdslagen i enlighet med 1997 års

proposition (prop. 1997/98:158, bet. 1998/99:MJU3, rskr. 1998/99:32) om

uppföljning av skogspolitiken får avverkning påbörjas först när säkerhet

ställts och godkänts av skogsvårdsstyrelsen. Som anförs i skrivelsen avser

säkerheten ytterst att täcka de kostnader en skogsvårdsstyrelse får om

den blir tvungen att själv utföra återväxtåtgärderna. De säkerheter för

återväxtåtgärder som ställs förfaller vid överlåtelse av en fastighet.

Vid fall av exploaterande förvärv har detta förhållande utnyttjats genom

att det har varit möjligt att köpa en skogsfastighet, ställa säkerhet för

återväxtåtgärder och göra stora avverkningar men därefter sälja fastigheten

och få säkerheten tillbaka. Bland annat mot denna bakgrund har frågan om

det är möjligt att binda säkerheten till fastigheten vid en överlåtelse

aktualiserats.

Regeringen uppdrog den 27 juni 2002 åt f.d. justitierådet Staffan Vängby

att utvärdera möjligheten och konsekvenserna av att knyta säkerhet för

återväxtåtgärder enligt 36 § skogsvårdslagen till fastigheten. Uppdraget

redovisades för regeringen i augusti 2002. Utredaren konstaterar att

problemet inte synes vara kvantitativt stort. Jämfört med antalet säkerheter

som ställts är det ett litet antal fall som kan betecknas som missbruk.

Dock anser utredaren att förfarandet bör motverkas eftersom det bl.a.

förstör för andra som skulle ha haft möjlighet att bedriva ett långsiktigt

skogsbruk. Utredaren anser att det inte är möjligt att i egentlig mening

knyta säkerheten till fastigheten. Utredaren föreslår i stället att

säkerheten får stå kvar hos skogsvårdsstyrelsen och att säljaren och köparen

vid en överlåtelse får förhandla om hur kostnaderna skall fördelas dem

emellan. Utskottet anser i likhet med regeringen att exploaterande

fastighetsförvärv bör motverkas eftersom förfarandet inte hör hemma i ett

ansvarsfullt skogsbruk enligt skogspolitikens intentioner. En skärpning

av bestämmelserna om säkerheter kan vara en åtgärd i den riktningen. I

skrivelsen redovisas att utredarens förslag behöver analyseras ytterligare.

För att exploaterande fastighetsförvärv skall motverkas måste också andra

åtgärder övervägas. I första hand bör en mer stringent tillämpning av

existerande lagstiftning tillämpas.

När det gäller skogsvårdslagen konstaterar utredaren att tillämpningen av

bestämmelsen om säkerheter när det gäller att besluta om när säkerhet

skall ställas varierar mellan olika skogsvårdsstyrelser. Utskottet instämmer

i att skogsvårdsorganisationen bör arbeta för en enhetlig tillämpning av

bestämmelsen om säkerheter.

Under våren 2003 tillsattes en arbetsgrupp i Regeringskansliet för att

bereda utredarens förslag vidare, syftande till att hitta en effektiv och

praktisk modell för ställande av säkerhet som fungerar även vid ändrade

förhållanden för fastigheten som t.ex. ägarbyte, och för att analysera

möjliga vägar att motverka exploaterande fastighetsförvärv. I arbetsgruppen

har företrädare för Justitiedepartementet, Jordbruksdepartementet och

Näringsdepartementet samt Skogsstyrelsen deltagit.

I departementspromemorian (Ds 2004:15) Tillstånd vid förvärv av

lantbruksegendom i glesbygd föreslås att den tid en person måste ha varit bosatt

i glesbygd inom den kommun där fastigheten är belägen för att kunna göra

tillståndsfria förvärv förlängs från sex månader till ett år samt att

möjligheten att undgå tillståndsplikt genom att göra bosättningsåtagande

på fastigheten tas bort. I stället föreslås att den som kan göra sannolikt

att han avser att bosätta sig på fastigheten eller att förvärvet kommer

att främja sysselsättningen på orten inte skall vägras tillstånd. Promemorian

kompletterar Jordförvärvsutredningens betänkande Ägande och struktur inom

jord och skog (SOU 2001:38).

Skogsstyrelsen har efter diskussioner i arbetsgruppen inkommit med ett

reviderat förslag till ändringar i skogsvårdslagen och jordförvärvslagen

i syfte att motverka exploaterande fastighetsförvärv.

Regeringen avser att återkomma till riksdagen i frågan under 2004. De

frågor som tas upp i motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 7, 2003/04:MJ25

(kd) yrkande 3, 2003/04:MJ220 (c), 2003/04:MJ233 (kd), 2003/04:MJ409 (kd)

yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 8 och 9, 2003/04:MJ431

(fp) yrkande 15 och 2003/04:MJ444 (s) bör lämnas utan vidare åtgärd i

avvaktan på resultatet av övervägandena i Regeringskansliet. Även motion

2003/04:MJ409 (kd) yrkande 8 bör i avvaktan på resultatet av pågående

beredning lämnas utan vidare åtgärd.

Skogspolitikens medel - områdesskydd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om

avsättning av mark för naturvårdsändamål (m, kd, c), naturvårdsavtal (fp,

c), frivilliga avsättningar av mark (kd, c), ökat inslag av lövträd (v,

mp), juridisk hjälp (kd) och biotopskydd (fp, kd, v, c).

Jämför reservationerna 24 (c), 25 (v), 26 (kd), 27 (fp), 28 (kd), 29 (c),

30 (fp, v) och 31 (kd).

Skrivelsen

Sverige har genom FN:s konvention om biologisk mångfald åtagit sig att

bevara ekosystem och livsmiljöer och att återställa livskraftiga populationer

av arter i deras naturliga miljöer. På europeisk nivå utgör EG:s fågeldirektiv

och art- och habitatdirektiv (79/409/EEG och 92/43/EEG) grunden för ett

europeiskt nätverk av ekologiskt sammanhängande skyddade områden, det s.

k. Natura 2000.

Skydd i olika former för att bevara biologisk mångfald och kulturmiljövärden

i skogen och den generella hänsynen till natur- och kulturmiljön utgör

basen för bevarandet av biologisk mångfald i skogslandskapet. Bevarande

kan ske både på markägarens eget initiativ och genom myndighetsbeslut av

olika slag. De starkaste bestämmelserna om områdesskydd finns i miljöbalken.

Dessa avser nationalpark, naturreservat, kulturreservat och biotopskyddsområden.

Både arealen formella avsättningar enligt miljöbalken och arealen frivilliga

avsättningar har ökat under 1990-talet. Med stöd av skogsvårdslagen finns

det möjlighet att förbjuda avverkning i fjällnära skog om avverkningen är

oförenlig med intressen av väsentlig betydelse för naturvården eller

kulturmiljövården. I samtliga dessa fall gäller att ersättning lämnas om

pågående markanvändning inom berörd del av fastighet avsevärt försvåras.

Enligt skogsvårdslagen är det vidare förbjudet att utan tillstånd omföra

en ädellövskog till barrskog eller annan lövskog. Statsbidrag lämnas för

vissa skötselåtgärder i ädellövskogen.

För föryngringsavverkning i sådana områden som regeringen har förordnat

som svårföryngrad skog eller skyddsskogar krävs det tillstånd av

skogsvårdsstyrelsen. I svårföryngrade områden i Norrland och Dalarna får

tillstånd inte ges till avverkning på mark som producerar mindre än en

kubikmeter om året per hektar, s.k. skogliga impediment. Skogliga impediment

större än 0,1 hektar har också ett allmänt skydd enligt föreskrifterna

till skogsvårdslagen. Inte heller får tillstånd ges till avverkning för

att bygga skogsbilväg i svårföryngrad skog och skyddsskog om nyttan av

vägen för skogsbruket inte motsvarar kostnaden för den. Dessa förbud kan

inte ligga till grund för ersättningsanspråk eftersom de inte inskränker

skogsbruk som är pågående markanvändning.

Med stöd av miljöbalken kan det förordnas om samrådsplikt för arbetsföretag

som kan skada naturmiljön. Denna möjlighet har t.ex. tillämpats av vissa

skogsvårdsstyrelser när det gäller byggande av skogsbilvägar i områden

med höga naturvärden och kan bidra till att uppfylla miljökvalitetsmålet

Myllrande våtmarker, delmålet om att minimera skador på värdefulla våtmarker.

Vid utgången av år 2000 fanns det 872 000 hektar produktiv skogsmark avsatt

som naturreservat eller nationalpark. Under år 2001 slöts avtal om förvärv

eller intrångsersättning för ytterligare 12 000 hektar. Detta utgör 3,7

% av den produktiva skogsmarksarealen. Därtill kommer naturvårdsavtal och

biotopskyddsområden. Totalt uppgick arealerna av dessa vid utgången av år

2002 till 16 588 respektive 8 394 hektar, varav 5 229 respektive 2 220

hektar tillkom under år 2002. Den sammanlagda utbetalda ersättningen för

dessa uppgick till ca 422 miljoner kronor, varav 363 miljoner kronor för

biotopskydd. Totalt anvisade staten för år 2001 ca 600 miljoner kronor

för skydd av skog med stöd av miljöbalken (nationalparker, naturreservat,

biotopskydd).

En stor del av ansvaret för att undanta skogsmark från virkesproduktion

tas av skogsägarna själva genom frivilliga avsättningar. En del sker genom

certifiering av skogsmarken, vilket bl.a. innebär krav på avsättning av

mark för naturvårdsändamål. Enligt utvärderingen av skogspolitiken redovisar

skogsbruket sammanlagt ca 810 000 hektar frivilliga avsättningar i hela

landet, varav ungefär hälften av arealen på storskogsbrukets marker.

Miljöcertifiering av skogsbruk är en relativt ny företeelse. I slutet av

2003 är i Sverige drygt 10 miljoner hektar certifierade enligt det

internationella systemet FSC och över 2 miljoner hektar enligt det europeiska

systemet PEFC för i första hand familjeskogsbruket. Utvärderingen av

skogspolitiken konstaterar att det är rimligt att tillskriva certifieringen

en stor del av de frivilliga avsättningarna av skogsmark.

Sammanlagt är drygt 7 % av den produktiva skogsmarksarealen undantagen

från virkesproduktion genom formella och frivilliga avsättningar. För år

2010 bedöms denna andel vara 8-9 % om beslutade mål uppnås.

Riksdagen antog år 1999 femton s.k. miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145,

bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183). År 2001 beslutades om delmål till

de övergripande miljökvalitetsmålen i enlighet med propositionen Svenska

miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3,

rskr. 2001/02:36). Dessa mål skall bilda utgångspunkt för ett system med

mål- och resultatstyrning av samhällets miljöarbete. Skogsbruket berörs

främst av målet Levande skogar, men även av andra mål som Begränsad

klimatpåverkan, Bara naturlig försurning, Ingen övergödning, Levande sjöar

och vattendrag och Myllrande våtmarker. När det gäller långsiktigt skydd

av skogsmark, som är ett delmål under Levande skogar, gäller att ytterligare

900 000 hektar skyddsvärd skogsmark, räknat från 1998, skall undantas

från virkesproduktion till 2010. Av dessa skall 400 000 hektar bli formellt

skyddade, 320 000 hektar som naturreservat, 30 000 hektar som biotopskydd

och 50 000 hektar som naturvårdsavtal. Ökningen av formellt skyddad

produktiv skogsmark från år 1992 till år 2010 blir då ca 60 %. Därtill kommer

det lagstadgade skyddet av skogliga impediment som omfattar 4 100 000

hektar men som inte ingår i delmålet.

Skogsstyrelsen är huvudansvarig för uppföljningen av miljökvalitetsmålet

Levande skogar. Ansvaret för att genomföra delmålet om ett långsiktigt

skydd av skogsmark delas av Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen,

Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna. Naturvårdsverket och länsstyrelserna

har huvudansvaret för arbetet med naturreservat. Skogsvårdsorganisationen

har ansvaret för naturvårdsavtal och biotopskyddsområden.

Motionerna

En översyn bör enligt motion 2002/03:MJ210 (c) göras av bestämmelserna

för bevarande av skyddsvärda biotoper. För den mindre och medelstora

företagaren eller markägaren kan det som staten bedömer vara ett mindre

intrång vara av stor betydelse för markägarens fortsatta verksamhet. Enligt

motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 4 bör ett årligt markarrende erbjudas

när areal ges biotopskydd. Ett område som ges biotopskydd innebär ett

intrång på fastigheten. Det påverkar inte bara den direkta avkastningen

utan också den mer långsiktiga vid en eventuell försäljning. I kommittémotion

2003/04:MJ22 (v) yrkande 3 anförs att biotopskydd bör kunna införas på

arealer upp till 20 hektar. Skyddsvärda områden med en areal på mellan 5

och 20 hektar faller mellan de skyddsformer som i praktiken finns i dag.

Även enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 9 bör regeringen

snarast återkomma med förslag på vad som bör göras för att undvika att

områden på 5-20 hektar hamnar mellan biotopskydd och reservatsansvar.

Enligt motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 2 bör en markägare beredas

möjlighet till "second opinion" av nyckelbiotopsinventering på myndighetens

bekostnad. Ett stort inslag av konsultarbete har gett olika inventeringsresultat

på olika arealer. Den enskilde inventerarens inställning har uppenbarligen

stor betydelse. I motionens yrkande 3 anförs att markägaren bör ha rätt

till juridisk hjälp under samrådsförfarandet.

I partimotion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 27 anförs i fråga om frivilliga

avsättningar av mark att det är viktigt att slå fast att det är skogsägaren

som definierar frivilliga avsättningar av mark.

Enligt kommittémotion 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 6 bör regeringen låta

utreda värdet av gamla reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark.

Utifrån resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och

nya kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och

tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används

till avsättning av det mest skyddsvärda.

Enligt kommittémotion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 7 bör Skogsstyrelsen och

Naturvårdsverket få i uppdrag att återkomma med förslag om hur inslaget

av lövträd i skog skall öka, om möjligt i kombination med ökande

rovdjursstammar. Sverige har enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 2 ett

internationellt ansvar att bevara de rika miljöer som ädellövskogarna

utgör för eftervärlden. Vi behöver även mer kunskap om hållbart brukande

av ädellövskogar, lövskogar och blandskogar.

Den framtida tillgången på skogsråvara bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ23

(m) yrkande 4 finnas med i bedömningen av behovet av avsättning av skog

för naturvårdsändamål. Det är också viktigt att ny kunskap om till exempel

arters förekomst tillåts påverka också redan bildade områden. I kommittémotion

2003/04:MJ25 (kd) yrkande 4 anförs i fråga om inventering och avsättning

av skyddad skogsmark att inventeringsarbetet bör koncentreras på de skogar

där avverkningstillstånd sökts.

I fråga om civilrättsliga avtal med markägarna för att skapa utrymme att

kombinera skogens olika värden och intressen anför Folkpartiet i motion

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 6 att reservatsbildningar behövs men att frivilliga

överenskommelser i många fall kan vara en snabbare och likvärdig väg för

att skydda vissa områden.

En mer flexibel linje bör enligt kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande

4 användas vid förvaltning av stora skogsområden där brukande kombineras

med förstärkt rådgivning. Centerpartiet hävdar att statens strategi måste

vara att det blir staten som släpper till mark för storreservaten. Vid

sidan av dessa storreservat kan modellen med s.k. LEKO-områden användas

i områden där det utvecklats stora naturvärden vid småskaligt skogsbruk.

Vidare anförs i motionens yrkande 5 att den vinnande tanken om frivilliga

avsättningar måste bibehållas i skogspolitiken. Både riktlinjer och

tillämpningsområde för naturvårdsavtal bör enligt motionens yrkande 6 ses

över. Det är högst olyckligt att staten i miljömålet Levande skogar binder

upp sig för hur stora arealer som skall avsättas som reservat respektive

med stöd av naturvårdsavtal. Dynamiken i naturen och det reella skötselbehovet

i objekt som avsätts talar för en övergång till naturvårdsavtal. I fråga

om prioriteringen anförs i motionens yrkande 7 att en s.k. centertrappa

kan användas för att förtydliga i vilken ordning motionärerna helst ser

att olika förvaltningsformer av natur- och kulturvärden inom skogsbruket

bör användas. Centertrappa för skogens bevarande innebär i första hand

kontakt och samråd med markägaren, i andra hand frivilliga skötselavtal

eller förvaltningsavtal med markägaren, i tredje hand erbjudande om

bytesmark till markägaren och slutligen inlösen av mark.

Enligt motion 2003/04:MJ412 (c) yrkande 4 bör berörda myndigheter i första

hand försöka finna alternativa skyddsformer i samverkan med markägaren.

Centerpartiet anser att man måste ha en vidare syn på hur de värdefulla

naturmiljöerna har uppkommit i kulturlandskapet. Utgångspunkten bör enligt

motionens yrkande 6 vara att skyddande av enskilt ägd skog skall ske i

samråd med ägaren. Vidare anförs att det bör vara obligatoriska samråd

mellan myndigheter och markägare vid inventering av markområden. Utan en

öppen och bred dialog blir det enligt motionens yrkande 7 svårt att nå

förståelse för eventuellt skydd av markområden.

Den skogliga reservatspolitiken bör enligt motion 2003/04:MJ415 (c) yrkande

1 analyseras bättre. Det är oroväckande när det framkommer uppgifter att

Naturvårdsverket utan en tydlig strategi avser att köpa ännu fler stora

skogsområden. Naturvårdsverket bör vidare enligt motionens yrkande 2

presentera en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat. En

samhälls-ekonomisk kalkyl för de skogliga reservatsbildningarna efterfrågas.

Utskottets ställningstagande

Det svenska skogsbruket har under 1990-talet utvecklats i rätt riktning

när det gäller miljöarbetet. Trots den positiva utvecklingen återstår

mycket arbete för att nå målen. Som anförs i skrivelsen måste takten i

skyddsarbetet öka om miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om

långsiktigt skydd av skogsmark, skall nås. Fortsatta insatser för långsiktigt

skydd av skogsmark är nödvändiga för att skogar med höga biologiska värden

skall bevaras för framtiden. Skydd av skogsmark måste också i fortsättningen

vara ett gemensamt ansvar för samhället och skogsbruket. Det är positivt

att utvärderingens resultat indikerar att arealen av skogsägarna frivilligt

avsatta hänsynsområden har goda förutsättningar att uppnå miljökvalitetsmålet

Levande skogar, delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark. Enligt

utvärderingen bör dock värdet av frivilliga avsättningar tolkas med en

försiktighet på grund av osäkerhetsfaktorer som biologiska kvaliteter och

varaktighet över tiden. För naturvårdsavtalen ser förutsättningarna goda

ut att nå målet till år 2010, dvs. att naturvårdsavtal sluts för ca 5 000

hektar årligen. Takten i avsättningarna för biotopskydd måste dock öka

från för närvarande ca 2 000 hektar per år till 3 000 hektar per år för

att målet skall nås till år 2010. Skogsstyrelsen konstaterar vad gäller

bildande av naturreservat att under den första tredjedelen av målperioden,

år 1999 t.o.m. år 2002 har ca 15 % av målet nåtts. Detta motsvarar en

takt av förvärvad eller ersatt mark om ca 12 000 hektar per år.

För att uppfylla miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om långsiktigt

skydd av skogsmark, krävs det stora resurser. Utskottet instämmer i att

det självklart är viktigt att dessa används så effektivt som möjligt.

Redan i 1993 års skogspolitiska beslut redovisades behovet av en effektiv

och flexibel användning av tillgängliga medel. Det innebär t.ex. att medlen

bör prioriteras till skydd av objekt som ger störst nytta sett utifrån

syftet att bevara biologisk mångfald. För att detta skall vara möjligt

har man ansett det nödvändigt att de nationella målen för skydd av skog

bryts ned till regional nivå eftersom behovet av att skydda skog ser olika

ut i olika regioner. Naturvårdsverket, Skogsstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna

och länsstyrelserna arbetar tillsammans med andra berörda för att se hur

behovet ser ut i respektive region och län. Detta ligger till grund för

framtagande av regionala mål för skydd av skog.

Som anförs i skrivelsen är det en förutsättning för att kunna ta rationella

beslut om vilka områden som kan behöva skydd i någon form att skogens

naturvärden är kända. Skogsvårdsorganisationen har genomfört en nationell

inventering och klassificering av värdefulla biotoper under perioden

1993-1998. Under år 2003 avslutas en kompletterande inventering. Skogsbolagen

inventerar naturvärden på sina marker och skall vara klara under år 2003.

Naturvårdsverket har i januari 2004 till regeringen redovisat ett uppdrag

att genomföra en naturvärdesbedömning av all statlig skogsmark (rapport

5339). Syftet är att sammanställa och bedöma den befintliga kunskapen om

de statliga skogsmarkernas natur- och kulturvärden samt redovisa hur denna

information skall hållas uppdaterad och tillgänglig. Uppdraget har genomförts

i samverkan med skogsvårdsorganisationen, länsstyrelserna,

Riksantikvarieämbetet,

Sveaskog AB och övriga statliga skogsägare. Som anförs i skrivelsen finns

därmed ett bra grundmaterial för urval och beslut om vilka områden som

kan behöva särskilt anpassad skötsel eller skydd i olika form för att

naturvärdena skall bevaras och utvecklas. Utskottet har inhämtat att

utredningsresultatet bereds i Miljödepartementet.

I skrivelsen redovisas vidare att det behövs ytterligare

naturvärdesinventeringar

för att man skall kunna bedriva ett effektivt skyddsarbete framöver. Skälet

härför är dels att gjorda inventeringar inte varit heltäckande, dels att

kunskapsuppbyggnaden kring skyddsbehovet för olika arter och biotoper

utvecklas. Ett exempel är behovet av bättre kunskap om vad som finns i de

områden som hittills har skyddats, dvs. vad dessa innehåller för olika

naturtyper och arter, inklusive livsmiljöer för arter. Naturvårdsverket

har i oktober 2003 redovisat en plan för hur en nationell basinventering

av skyddade områden, inklusive Natura 2000-områden, kan genomföras.

Regeringen har i 2004 års regleringsbrev uppdragit åt Naturvårdsverket att

särskilt redovisa en lägesbeskrivning av genomförandet av basinventeringen

av skyddade områden samt natura 2000-områden.

Som anförs i skrivelsen finns det, även om kunskaperna om skogens biologiska

mångfald har ökat, fortfarande stora kunskapsluckor bl.a. avseende vilka

effekter olika skyddsmodeller har på bevarande av biologisk mångfald och

hur långsiktig skötsel av skyddade områden skall utformas. Forskning om

detta är angeläget för att man skall kunna arbeta med områdesskydd på ett

så effektivt sätt som möjligt.

Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen har i regleringsbrevet för år 2004

fått i uppdrag att tillsammans ta fram en gemensam fördjupad strategi för

arbetet med områdesskydd (naturreservat och biotopskyddsområden) och

naturvårdsavtal för särskilt värdefulla naturområden på skogsmark. En

kostnadseffektiv måluppfyllelse av miljökvalitetsmålet Levande skogar,

delmål 1 Långsiktigt skydd av skogsmark, skall utgöra utgångspunkt för

uppdraget. Strategin skall bl.a. belysa frågor som geografisk fördelning

inom landet (län/regioner) och fördelning på olika skogsnaturtyper.

Naturtypsindelningen bör i huvuddrag vara densamma som den som avses användas

i basinventeringen över skyddade områden. Vidare gäller att områdesskydd

och naturvårdsavtal på skogsmark skall ses i ett landskapssammanhang. Det

innebär att beröringspunkter med kompletterande bevarandeinsatser i

skogslandskapet, t.ex. frivilliga avsättningar inom ramen för ekologisk

landskapsplanering, gröna skogsbruksplaner och kommunala naturvårdsinsatser

bör uppmärksammas. Arbetet skall utföras efter samråd med och underlag

från länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser. Uppdraget skall redovisas

till regeringen senast den 1 juni 2005. Utskottet föreslår att motionerna

2002/03:MJ425 (kd) yrkande 6, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 4, 2003/04:MJ25

(kd) yrkande 4 och 2003/04:MJ415 (c) yrkandena 1 och 2 i avvaktan på

resultatet av det arbete som pågår lämnas utan vidare åtgärd.

Naturvårdsverket har tagit fram underlag för urval, skydd och skötsel av

ädellövskogar och andra sydsvenska lövskogar samt en vägledning för

avgränsning och översiktlig naturvärdesbeskrivning av naturreservat i

skogsmark. Som anförs i skrivelsen innebär Miljökvalitetsmålet Levande skogar,

delmålet om förstärkt biologisk mångfald, att arealen mark föryngrad med

lövskog skall öka och att arealen äldre lövskog skall öka med minst 10 %.

I skrivelsen redovisas vidare att röjning och gallring är viktiga åtgärder

i lövskogsskötsel och för möjligheterna att i framtiden få mera äldre

lövrik skog, vilket är ett av delmålen under miljökvalitetsmålet Levande

skogar. Skogsägarna sparar mera lövträd efter röjning och gallring än

tidigare. Lövträdens andel av virkesförrådet är ca 16 %. Enligt utvärderingen

av skogspolitiken är tendensen att andelen kommer att öka till 23 % år

2050. Utskottet instämmer i att en ökning av andelen lövträd gynnar

biologisk mångfald och ökar den framtida handlingsfriheten i fråga om vad

skogen producerar. Som tidigare har uttalats bör röjningarna öka i omfattning

i syfte att säkerställa såväl framtida lönsamhet och god virkeskvalitet

som att bidra till en ökad lövandel. Det anförda innebär enligt utskottets

uppfattning att syftet med motionerna 2003/04:MJ22 (v) yrkande 7 och

2003/04:MJ423 (mp) yrkande 2 i huvudsak tillgodosetts med vad som anförts.

Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Resultat från inventeringar utgör enligt skrivelsen en viktig information

eftersom de beskriver de bevarandevärden som ligger till grund för fortsatt

planering i form av t.ex. skogsbruksplaner och skogs- och miljöredovisningar.

Markägare och brukare bör därför få en presentation av den del av

inventeringsresultaten som berör just dem så fort som möjligt efter det att

resultaten sammanställts. Så t.ex. presenteras resultat från

skogsvårdsstyrelsernas

nyckelbiotopsinventering för skogsägarna efter utförd inventering. En

sådan presentation och återföring av resultat tar tid och resurser i

anspråk men bör ses som en långsiktig investering i syfte att nå god samsyn

och lokalt deltagande. Kostnaderna för sådan information bör inkluderas

i kostnadsberäkningarna för olika inventeringar och andra projekt som rör

kunskapsuppbyggnad.

Utskottet instämmer i att en effektiv medelsanvändning innebär att såväl

strategier som bevarandemodeller behöver utvecklas i takt med att kunskaperna

om hur man mest effektivt bevarar biologisk mångfald utvecklas.

Skogsvårdsorganisationen bedriver i enlighet med vad som redovisades i prop.

1997/98:158 (bet. 1998/99:MJU3) en försöksverksamhet med en kompletterande

modell för naturskydd i vissa områden, kallad landskapsekologiska kärnområden

eller LEKO. Denna modell innebär att samhällets medel och skogsägarnas

frivilliga åtaganden kombineras för största möjliga nytta inom ett visst

område. Syftet med modellen är att effektivt bevara biologisk mångfald i

områden med småskaligt skogsbruk och stor andel höga naturvärden. Täta

kontakter med markägarna under processen liksom ett nära samarbete med

länsstyrelsen är grundläggande inslag. Utskottet stöder i likhet med

regeringen Skogsstyrelsens bedömning att detta arbetssätt är mycket

verkningsfullt och en för samhället kostnadseffektiv modell för bevarande av

naturvärden och att modellen bör införas där det är lämpligt. Naturvårdsverket,

i samarbete med länsstyrelsen och skogsvårdsorganisationen, arbetar med

att ta fram strategier för inrättande av naturreservat i skogslandskapet.

Arbetet genomförs så att färdiga nationella och regionala strategier

skall kunna tillämpas från år 2004.

Vid riksdagsbehandlingen av regeringens skrivelse En samlad naturvårdspolitik

(skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24) framhöll utskottet att ett långsiktigt

vidmakthållande av biologisk mångfald kräver ett nyttjande som sker på

ett sätt och i en utsträckning som inte leder till långsiktig minskning

av biologisk mångfald. Vid sidan av bevarandeåtgärder krävs att sektorer

och näringar, som använder de stora arealerna av mark och vatten i Sverige,

i samarbete med samhället i övrigt utvecklar ett hållbart nyttjande i

linje med den definition av begreppet som är fastlagd i konventionen om

biologisk mångfald.

I den nu aktuella skrivelsen anförs att regeringen avser att under år

2004 ge ett uppdrag till berörda myndigheter att utveckla och precisera

begreppet "hållbart nyttjande av biologisk mångfald och biologiska resurser",

i syfte att underlätta en tillämpning inom framför allt areella näringar

i Sverige.

Skogsvårdsorganisationen administrerar instrumenten biotopskydd och

naturvårdsavtal. Utskottet instämmer i att för att nå målet om en ökad areal

biotopskyddsområden och naturvårdsavtal och långsiktigt säkra kvaliteten

hos dessa måste former och metoder för skyddsarbetet liksom den naturvårdande

skötseln och tillsynen av biotoperna utvecklas. Vid riksdagsbehandlingen

av den nyss nämnda regeringsskrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.

2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24 s. 30) uppmärksammas några åtgärder som

kan underlätta och effektivisera genomförandet av områdesskydd. Här

understryks t.ex. vikten av att etablera en lokal dialog och deltagande och

att på ett tidigt stadium förankra naturvården hos alla berörda aktörer

inklusive brukare. Det anförda bör i allt väsentligt tillgodose syftet

med motionerna 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 27, 2003/04:MJ24 (fp) yrkande

6, 2003/04:MJ26 (c) yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 4, 6

och 7. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i den nu aktuella skrivelsen bedöms ca 20 % av biotopskyddsområdena

vara i behov av någon typ av skötselinsats för att bevara och utveckla

naturvärdena. För att säkra att önskvärda skötselåtgärder utförs inom

områden som omfattas av naturvårdsavtal kommer bl.a. riktad rådgivning

till berörda skogsägare att behövas. Vid utgången av år 2010 kommer det

om miljökvalitetsmålet uppnås att finnas omkring 10 000 biotopskyddsområden

och drygt 7 000 områden med naturvårdsavtal. För biotopskyddsområden har

skogsvårdsorganisationen i enlighet med miljöbalken ett tillsynsansvar.

Utskottet instämmer i att formerna för tillsyn av objekten måste utvecklas

för att detta skall kunna genomföras på ett effektivt sätt. Skogsstyrelsen

bedriver utvecklingsarbete för att t.ex. kunna använda satellitbilder som

ett komplement till fältbesök.

Utskottet instämmer med regeringen i att det är angeläget att undanröja

alla eventuella hinder för ett effektivt genomförande av delmålet om

långsiktigt skydd av skog under miljökvalitetsmålet Levande skogar. I

skrivelsen redovisas att flera remissinstanser pekar på att objekt i

storleksintervallet mellan 5 och 20 hektar hamnar i ett glapp mellan

biotopskydd och naturreservat. Det är angeläget att samordningen av

skogsvårdsorganisationens arbete med biotopskydd och naturvårdsavtal samt de

naturvårdande myndigheternas arbete med reservat utvecklas så att biologiskt

värdefulla områden inte faller mellan stolarna.

Naturvårdsverket har i december 2003 till regeringen redovisat ett uppdrag

att i samverkan med Skogsstyrelsen analysera och redovisa i vilken mån

regelverket eller den praxis som har utvecklats vid tillämpningen av de

olika skyddsinstrumenten naturreservat, biotopskydd och naturvårdsavtal

utgör ett hinder för ett effektivt genomförande av ett långsiktigt skydd

av skogsmark. Myndigheterna hade i uppdrag att lägga förslag till eventuella

förändringar som behöver beslutas av regering eller riksdag. Uppdraget

har genomförts i samråd med Riksantikvarieämbetet och länsstyrelserna.

Utskottet har inhämtat att redovisningen för närvarande bereds i

Miljödepartementet. I avvaktan på resultatet av den verksamhet som pågår är

utskottet inte nu berett att föreslå något riksdagens uttalande med

anledning av motionerna 2002/03:MJ210 (c), 2002/03:MJ219 (kd) yrkande 4,

2003/04:MJ22 (v) yrkande 3 och 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 9. Motionerna

bör lämnas utan vidare åtgärd.

När det gäller de frågor som tas upp i motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkandena

2 och 3 om markägares rätt till inventering samt juridisk hjälp på

myndighetens bekostnad vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde i

maj 2002 (bet. 2001/02:MJU24 s. 31). I samband med 1991 års miljöpolitiska

proposition uttalade sig utskottet och riksdagen om principerna för

ansvaret vid bevarandet av skyddsvärda områden m.m. (1990/91:JoU30 s. 255).

Regeringen kom därefter att hänvisa till dessa principer i motiven till

miljöbalken (prop. 1997/98:45, bet. 1997/98:JoU20). Uttalandet innebär i

korthet att ansvaret för att säkerställa den biologiska mångfalden inte

får begränsas till att bli en fråga om statens ekonomiska resurser för

intrångs- och inlösenersättningar. En princip, parallellt med Polluter

Pays Principle, borde utformas där förvaltande av naturen och den biologiska

mångfalden blir ett normalt inslag i verksamheten och som inte förutsätter

statliga bidrag. Utskottet ansåg att alla har ett ansvar för att bevara

biologisk mångfald och att också det ekonomiska ansvaret bör delas av

alla. Med detta synsätt fordrades enligt utskottet alltså regler, enligt

vilka samhället till en viss grad kompenserar markägare och andra

rättighetsinnehavare, som grundas på bl.a. naturvårdsskäl. Miljöbalken kom i

enlighet med uttalandena att i korthet innebära att rätt till ersättning

föreligger vid beslut om nationalpark, naturreservat, kulturreservat,

biotopskyddsområde, vattenskyddsområde samt föreläggande och förbud enligt

den s.k. samrådsparagrafen (12 kap. 6 §). Innebär ett sådant beslut att

mark tas i anspråk eller att pågående markanvändning inom berörd del av

en fastighet avsevärt försvåras betalas ersättning för intrånget. Ersättning

betalas också vid vissa undersökningar och vid föreläggande om

stängselgenombrott

m.m. En eventuell ersättning skall emellertid alltid minskas med ett belopp

som motsvarar vad fastighetsägaren är skyldig att tåla utan ersättning.

I sammanhanget bör också framhållas vad regeringen anför om Lantmäteriverkets

och Naturvårdsverkets presenterade förslag om naturskyddsförrättning.

Enligt förslaget skall främst frågor om intrångsersättning och inlösen i

samband med bildandet av vissa typer av områdesskydd avgöras genom en

lantmäteriförrättning. Bakgrunden till förslaget är bl.a. att ett mycket

stort antal nya områdesskydd kommer att inrättas under den närmaste

tioårsperioden.

Utskottet har inhämtat att detta förslag för närvarande bereds inom

Regeringskansliet. Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ219 (kd) yrkandena

2 och 3 avstyrks med det anförda.

Skogspolitikens medel - statligt ekonomiskt stöd

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om

skogsbruk i Norrbotten och Västerbotten (s), resurser till skötsel av

lövskog (c, mp), finansiering av bidrag till ädellövskog (m), skydd av

kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet (mp) och försurning (kd, v).

Jämför reservationerna 32 (m), 33 (kd, c), 34 (kd) och 35 (fp, v).

Skrivelsen

Sedan 1979 års skogspolitiska beslut har förutsättningen varit att

skogsbruket skall vara självfinansierat. Detta innebär t.ex. att de krav som

ställs i skogsvårdslagstiftningen skall tillgodoses utan statligt stöd.

Under perioden 1980-1993 förekom vissa bidrag till skogsvårdsåtgärder som

från samhällets synpunkt betraktades som angelägna men som inte ansågs

skäliga att kräva av skogsägaren. Mot slutet av perioden kom i stort sett

alla bidrag att finansieras av den dåvarande skogsvårdsavgiften. Strax

innan 1993 års skogspolitiska beslut trädde i kraft slopades skogsvårdsavgiften.

Därmed avvecklades också alla stöd och anslag som var finansierade av

denna.

I början av 1970-talet infördes särskild lagstiftning i syfte att bevara

de återstående bokskogarna. För att kompensera för de höga kostnader som

bokskogsskötsel medför infördes ett statsbidrag till bl.a. anläggning av

bokskog och ungskogsskötsel. Bestämmelser om detta fanns i bokskogslagen.

I början av 1980-talet utvidgades bokskogslagstiftningen till att gälla

alla återstående ädellövskogar. Genom 1993 års skogspolitiska beslut

överfördes den dåvarande ädellövskogslagens bestämmelser i huvudsak

oförändrade till skogsvårdslagen. Enligt 28 § skogsvårdslagen kan således

bidrag lämnas till kostnader för åtgärder som behövs för att trygga

återväxten av ädellövskog. Anslaget för 2002 uppgick till 18 miljoner kronor.

Med anledning av de omfattande stormfällningarna under vintern 1999

beslutade riksdagen om medel till nyanläggning av ädellövskog på stormfällda

tidigare granbevuxna marker i södra Sverige. Stödet omfattar 10 miljoner

kronor årligen under perioden 2001-2003.

Från år 1997 kunde bidrag lämnas inom ramen för EU:s jordbrukspolitik i

syfte att minska traditionell jordbruksproduktion och öka variationen i

jordbrukslandskapet. I Sverige inrättades stöd till lövskogsplantering av

nedlagd åker i slättbygd. Stödet utnyttjades i mycket liten omfattning.

Bidrag kunde också lämnas till miljöåtgärder inom jord- och skogsbruk.

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ472 (s) behövs ett statligt stöd till skogsvård

för att trygga återväxten för att ett rationellt skogsbruk fortsättningsvis

skall kunna bedrivas i Norrbotten och Västerbotten.

I fråga om finansiering av bidrag till ädellövskog anförs i kommittémotion

2003/04:MJ23 (m) yrkande 7 att regeringen aviserar att den nu vill se

över bidraget och möjligen samordna det med det stöd till landsbygdsutveckling

som är en del av den gemensamma jordbrukspolitiken (CAP). Detta förslag

bör enligt motionärerna avvisas på grund av att CAP ständigt är utsatt

för förändringar och finansieringen kan därför bli temporär. Vidare är

ädellövskog långsamväxande, och det är svårt att förutse hur plantering

av t.ex. ek bidrar till landsbygdsutveckling under detta och nästkommande

sekel.

Enligt motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 1 bör insatserna för ökade arealer

av ädellövskog, lövskog och blandskog utökas. Större resurser bör enligt

partimotion 2003/04:MJ474 (c) yrkande 20 avsättas till plantering och

skötsel av lövskog. Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra

och mellersta Sverige, är angeläget.

I fråga om skydd av kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet anförs i motion

2003/04:MJ423 (mp) yrkande 4 att när de nya jordbruksstöden beslutas bör

man på nationell nivå ändra så att lämpliga EU-medel även kan komma

skogsbrukare till del.

Kristdemokraterna anför i motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 9 att

Skogsstyrelsens åtgärdsprogram för markförsurning bör införas. Skogsstyrelsen

har arbetat fram ett åtgärdsprogram för en sammanslagen sjö- och skogskalkning,

som skulle vara effektivare än nuvarande system både ur praktisk och

ekonomisk synvinkel. Vänsterpartiet anför i motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande

6 att det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla bättre

metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av medelsbrist.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att skogsbruket även fortsättningsvis

i princip bör vara självfinansierat. Statligt ekonomiskt stöd kan endast

komma i fråga för åtgärder som inte kopplar till uppfyllande av skogspolitikens

produktionsmål, men som är av ett uttalat samhällsintresse. Utskottet

instämmer även i att möjligheterna till medfinansiering från EU bör beaktas.

Skogsvårdsorganisationen bedrev under perioden 1995-1998 miljörådgivning

till skogsbruket med delfinansiering från EU. Sedan 1999 ingår dessa och

andra stöd i ersättningar till landsbygdsutveckling inom ramen för EU:s

jordbrukspolitik. I många andra länder inom unionen utnyttjas denna

möjlighet för bidrag till beskogningsåtgärder. Sverige har utnyttjat stödet

i liten omfattning till åtgärder för skogsbruket. För perioden 1999-2002

har totalt 71 miljoner kronor av stödet från EU använts till åtgärder för

kompetensutveckling inom det svenska skogsbruket. För åtgärden ekologisk

stabilitet i skogsbruket finns för åren 2004-2006 en budget på 6,47

miljoner euro avsatt i det svenska miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet.

Utskottet avstyrker motion 2002/03:MJ472 (s).

Som anförs i skrivelsen är ädellövskogen den skogstyp som hyser flest

hotade arter. Den är därför i behov av ökat skydd. Samtidigt är ädellövskogens

virke värdefullt för förädlingsindustrin, och det är önskvärt att inhemskt

producerat trä kan användas i högre utsträckning. Dessa skogar är också

mycket värdefulla för rekreation och friluftsliv. Även ur kulturhistorisk

synvinkel finns det skäl att gynna ädellövskog. Det är således av flera

skäl önskvärt att öka arealen ädellövskog. Kunskaperna om hur man åstadkommer

en utökad areal ädellövskog är dock bristfälliga. Sveriges lantbruksuniversitet

utarbetar för närvarande ett förslag till forskningsprogram om ett hållbart

skogsbruk i ädellövskog.

Enligt nuvarande regler lämnas det bidrag i första hand till åtgärder i

befintlig ädellövskog och i andra hand till anläggning av ny ädellövskog.

I praktiken innebär detta att någon nyanläggning i princip inte kan

erhålla bidrag eftersom tillgången på medel är begränsad. Som anförs i

skrivelsen avser regeringen att se över ädellövskogsbidraget. Möjligheten

till delfinansiering inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens

åtgärder för landsbygdsutveckling kommer att prövas i samband med

utarbetandet av ett förslag till ett nytt program för dessa åtgärder efter

2006. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ23 (m) yrkande 7,

2003/04:MJ423 (mp) yrkande 1 och 2003/04:MJ474 (c) yrkande 20 i avvaktan på

den planerade översynen lämnas utan vidare åtgärd.

Bidrag till natur- och kulturmiljövårdsåtgärder kan lämnas till åtgärder

som går utöver skogsvårdslagens krav. Bidrag lämnas t.ex. till restaurering

av kulturmiljöer som skogsbeten, kolarkojor, tjärdalar och till områden

med hamlade och frihuggna lövträd. Vidare kan naturvårdande bränning av

skogsmark och anläggning av våtmarker erhålla bidrag. Bidrag lämnas med

70 % av kostnaden, och anslaget var under perioden 1997-2002 i genomsnitt

7,7 miljoner kronor per år. Det anförda torde i allt väsentligt ha

tillgodosett syftet med motion 2003/04:MJ423 (mp) yrkande 4. Motionen bör

lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen är försurning av mark en process som både beror

på surt atmosfäriskt nedfall och följer naturligt av skogsbruket. Skogens

tillväxt och upptag av näringsämnen är en naturlig markförsurande process.

På obrukad mark återförs basiska ämnen när skogen dör, vilket inte blir

fallet vid uttag. Å andra sidan sker en mineralisering i marken som

motverkar försurning även vid skogsuttag. Om denna mineralisering helt

kompenserar för uttaget varierar beroende på uttagets storlek och

mineraliseringens hastighet. Inom betydande områden är detta inte fallet.

Dessutom sker en förlust av baskatjoner via utlakning från hyggen, vilket

också är en försurande process. Skogsbrukets bidrag till den totala

markförsurningen varierar också regionalt beroende på nedfallets och uttagets

storlek i olika delar av Sverige. I sydvästra Sverige, där försurningen

är som störst, uppgår, enligt Naturvårdsverket, skogsbrukets andel av

markförsurningen till omkring 40 %.

Skogsstyrelsen har på uppdrag av regeringen bedrivit försöksverksamhet

med åtgärder mot markförsurning orsakade av luftföroreningar sedan 1989.

I skrivelsen redovisas att insatserna mot effekter av luftföroreningar

på skogsmark enligt bestämmelserna är en statlig försöksverksamhet till

vilken skogsägaren måste bidra med 20 %. Anslaget för detta har som mest

uppgått till 15 miljoner kronor per år under perioden 1994-1997.

Skogsstyrelsen presenterade år 1997 ett förslag till åtgärdsprogram för

kalkning och vitalisering av skogsmark. Här föreslogs att försöksverksamheten

skulle upphöra och övergå i verksamhet med kalkning och vitaliseringsgödsling

till en sammanlagd kostnad för staten av 243 miljoner kronor för perioden

1999-2001. I skrivelsen redovisas att ett sådant program enligt regeringens

dåvarande bedömning inte rymdes inom ramarna för dåvarande anslag. En

miljökonsekvensbeskrivning över förslaget togs fram år 1999 varpå en

revision av programförslaget påbörjades. I det nya förslaget till åtgärdsprogram

som Skogsstyrelsen presenterade 2001 konstateras att försurad skogsmark

är källa till merparten av det sura vatten som våra sjöar och vattendrag

tar emot. Åtgärdsprogrammet syftar till en återställning av den buffrande

förmågan på den mest försurade skogsmarken, främst i södra och sydvästra

Sverige. Enligt skrivelsen föreslår Skogsstyrelsen att tillförsel av aska

och kalk skall ske inom avrinningsområden där den naturliga återhämtningen

bedöms vara långsam och otillräcklig samt där utlakningen av giftigt

aluminium från skogsmarken är skadlig för vattenekosystemet. Åtgärdsprogrammet

syftar därmed också till att förbättra förutsättningarna för att ett

hållbart brukande av skogsmarken skall bidra till uppfyllandet av

miljökvalitetsmålen Bara naturlig försurning, Levande sjöar och vattendrag och

Levande skogar.

Som anförs i skrivelsen har Naturvårdsverket sedan 1970-talet bedrivit

ett storskaligt kalkningsprogram för sjöar och vattendrag. Enligt

Miljömålsrådets rapport visar den senaste riksinventeringen 2000 av sjöar och

vattendrag att 10 % av sjöarna större än fyra hektar är försurade. Andelen

hög och mycket hög surhetsgrad i skogsmarken har enligt Miljömålsrådet

minskat från 24 % (under 1983-1987) till 16 % tio år senare (1993-1998)

och delmålet Bara naturlig försurning är därmed sannolikt uppnått. Aktuella

data visar inte på en fortsatt försurning utan snarare på en tendens till

ytterligare förbättring. Utskottet delar regeringens bedömning att det

behövs ett samlat grepp om problemet med försurningen där den viktigaste

insatsen är att begränsa utsläpp vid föroreningskällorna. Det sura nedfallet

av svavel har minskat och väntas minska ytterligare. Utsläppen av kväveoxider

har dock inte minskat i samma omfattning. Det faktum att en viss förbättring

av försurningsläget har påvisats under senare år innebär ändå att det

kommer att ta lång tid innan en normalisering av ekosystemen kan påvisas.

Fortsatt kalkning av sjöar och vattendrag bedöms därför vara nödvändig.

När det gäller skogsmarken är delmålet att trenden mot ökad försurning

av skogsmarken skall vara bruten i områden som försurats av människan och

en återhämtning skall ha påbörjats före år 2010. Modelleringar har visat

att åtgärder för att minska markförsurningen i försurningsdrabbade områden

i form av kalkning av skogsmark på lång sikt kan ge positiv effekt även

i sjöar och vattendrag. Sådana åtgärder bör då samordnas med ytvattenkalkning.

I skrivelsen anförs att regeringen avser att återkomma till riksdagen med

slutsatser om miljökvalitetsmål och delmål i samband med den fördjupade

utvärderingen av miljömålen under 2005. I det sammanhanget bör såväl

åtgärder inom skogsbruket som avvägningen mellan kalkning i vatten respektive

på land belysas. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas

upp i motionerna 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 9 och 2003/04:MJ22 (v) yrkande

6 bör anstå till dess att regeringen har redovisat förslag i detta avseende.

Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Skogspolitikens medel - skoglig utbildning, forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens bedömning och avstyrker motioner om ansvaret

för högre utbildning (m), översyn av den skogliga utbildningen (fp),

finansiering av forskningsinstitutioner (fp) och skogsforskning (kd).

Jämför reservationerna 36 (m), 37 (fp) och 38 (fp, kd).

Skrivelsen

Genom regeringens proposition Forskning för framtiden - en ny organisation

för forskningsfinansiering (prop. 1999/2000:81) ersatte Forskningsrådet

för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) det tidigare

Skogs- och jordbrukets forskningsråd (SJFR). Formas stöder forskning inom

bl.a. skogsområdet. Andra möjligheter till finansiering av skogsrelaterad

forskning finns genom bl.a. Stiftelsen för miljöstrategisk forskning

(MISTRA), Vetenskapsrådet och EU.

Utvecklingen har gått mot att flera av de större anslagsgivarna vill se

större projekt av tvärvetenskaplig karaktär som omfattar flera

forskningsinstitutioner. Eftersom forskarnas löner i allt högre grad också

finansieras med projektanslag och inte med långsiktiga tjänster blir det

ett problem att avsätta resurser för att förbereda större ansökningar.

Vissa möjligheter finns att ansöka om medel för att förbereda ansökningar

från Formas, vilket delvis hanterar problemen.

Motionerna

I fråga om ansvaret för högre utbildning anförs i kommittémotion 2003/04:MJ23

(m) yrkande 3 att det är staten som skall svara för forskning. Resurserna

till denna forskning bör öka.

Enligt motion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 8 bör regeringen göra en översyn

av den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom

skogsområdet. Det har dock skett en ökad efterfrågan på skoglig utbildning

sedan slutet av 1990-talet. Regeringen bör enligt motionens yrkande 10

finna metoder för att långsiktigt säkra finansieringen av starka svenska

forskningsinstitutioner inom skogsområdet. Skogsforskningen måste vara

stark både vad avser produktions- och miljöfrågor.

I fråga om skogsforskningen och den skogsindustriella forskningen anförs

i motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 6 att 2004 års forskningsproposition

bör beakta den utveckling som varit i Sverige på senare år när det gäller

skogsforskningen. Bristfälliga resurser har lett till att kvaliteten på

forskning och utbildning har sänkts. Staten bör ta ett ökat ansvar för

den långsiktiga finansieringen av den skogsindustriella forskningen i

Sverige.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i att en stark skogsnäring är ett nationellt intresse

för Sverige. För att upprätthålla svensk skogsnärings konkurrenskraft

krävs det att kunskapsförsörjningen ligger i världsklass och att de

skogliga utbildningarna har en god attraktionskraft. En väl sammanhållen

skogsforskning och utbildning med regional spridning är viktig i detta

sammanhang.

Som anförs i skrivelsen ges skoglig högskoleutbildning i huvudsak vid

Sveriges lantbruksuniversitet, Gammelkroppa skogsskola och Högskolan i

Växjö. Skogsindustriell högskoleutbildning ges vid de tekniska högskolorna

och vissa andra högskolor.

Under senare år har skogliga utbildningar haft svårt att rekrytera studenter.

Utskottet instämmer i att detta är allvarligt för skogsnäringens framtid

om det beror på att skogsnäringen inte upplevs som en framtidsbransch.

Det är angeläget att öka branschens attraktionskraft och på olika sätt

visa på de möjligheter som finns. Detta är både skogsnäringens och statens

ansvar. Skogsnäringen genomför för närvarande en satsning riktad till

elever på högstadie- och gymnasieskolor för att skapa intresse för skog

och skogsnäring. Sveriges lantbruksuniversitet har marknadsfört den

skogliga utbildningen, t.ex. i samband med återinrättandet av jägmästarexamen

2001. Utskottet föreslår att motionerna 2003/04:MJ23 (m) yrkande 3 och

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 8 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

I skrivelsen redovisas att skoglig forskning främst bedrivs vid Sveriges

lantbruksuniversitet som har sektorsansvar för skogsforskningen. Även

andra universitet och högskolor bedriver forskning med skoglig inriktning.

Skogsindustriell forskning bedrivs på flera universitet och högskolor.

Både skoglig och skogsindustriell forskning bedrivs av berörda

forskningsinstitut.

I syfte att skapa grunden för en bättre samordning av den samlade skogs-

och skogsindustriella forskningen och utbildningen tillsattes 1996 en

arbetsgrupp som kartlade dessa och redovisade behovet av vissa åtgärder

(Ds 1998:20). Arbetsgruppen belyste bl.a. uppdelningen av handläggning av

skogsrelaterade forskningsfrågor på fyra departement inom Regeringskansliet.

I redovisningen konstateras att gränsöverskridande verksamhet inom skoglig

och skogsindustriell forskning försvåras av att Sveriges lantbruksuniversitet,

de tekniska högskolorna och forskningsinstituten har olika

departementstillhörighet. Som anförs i skrivelsen avser regeringen att se över

det

interna arbetet i syfte att uppnå en bättre samordning av handläggningen

av de frågor som berör skoglig och skogsindustriell forskning.

I skrivelsen redovisas att Sverige har verkat aktivt för att skoglig och

skogsindustriell forskning skall finnas med i EU:s sjätte ramprogram för

forskning och utveckling. Utskottet instämmer i att det är angeläget att

svensk skogsrelaterad forskning kan dra fördel av de europeiska

forskningsprogrammen. Ansvaret för sådant deltagande vilar på alla berörda

aktörer. Institutens samverkan med såväl universitet och högskolor som

näringslivet ger särskilda möjligheter till överblick, initiering och

koordinering av svenska insatser. Utskottet utgår i likhet med regeringen

från att berörda forskningsinstitut kommer att medverka i relevant

EU-forskning med skoglig anknytning. Forskningsrådet för miljö, areella

näringar och samhällsbyggande (Formas) har ett uppdrag i regleringsbrevet

att särskilt ta initiativ till samordning med berörda forskningsfinansiärer

i frågor som rör forskning om bl.a. skog. Det ingår i Formas regleringsbrev

att stimulera svenskt deltagande i europeiskt forskningsarbete.

Utskottet instämmer i att insatser för utveckling av nya produkter och

tjänster är nödvändiga för skogsnäringens framtid. Under senare år har

staten satsat på olika utvecklingsstöd bl.a. till träbranschen. Verket

för innovationssystem (Vinnova) stöder utvecklingen av svensk skogsnäring

genom två pågående programsatsningar. Som framgår av det anförda instämmer

utskottet i vad som anförts i motionerna 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 10 och

2003/04:MJ25 (kd) yrkande 6 om att det är viktigt att vi har starka

forskningsinstitutioner inom skogsområdet och att det är angeläget att

kvaliteten på forskning och utbildning inte sänks. Någon särskild åtgärd

med anledning av motionerna synes inte påkallad. Motionerna bör lämnas

utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som

anförts.

Skogens kulturmiljövärden m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om

skogens kulturmiljö (m) och om ekonomisk ersättning till följd av förekomst

av fornlämningar och kulturminnen (kd) m.m.

Jämför reservationerna 39 (m) och 40 (kd).

Skrivelsen

Den svenska skogen rymmer ett rikt kulturarv eftersom människor i alla

tider har nyttjat skogen för sin utkomst. Detta har avsatt spår i skogen

i form av t.ex. tjärdalar, fångstgropar, kolbottnar och odlingsrösen. På

senare tid har även det s.k. biologiska kulturarvet uppmärksammats. Med

detta begrepp avses djur- och växtarter som är beroende av biotoper som

inte skulle ha utvecklats utan människans inverkan i äldre tid, dvs. som

huvudsakligen har kommit till som en följd av lång tids markanvändning

och hävd. Exempel på hävdpräglade miljöer som både hyser kulturmiljövärden

och stor biologisk mångfald är skogsbeten, slåttermarker och många områden

med fullskiktad skog. En viktig del av skogens kulturmiljövärden är det

rika immateriella kulturarv som skogen hyser i form av ortnamn, sägner

och traditioner knutna till olika områden och objekt.

Motionerna

I motion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 5 anförs att det förmodligen är en bra

idé att inventera vilka kulturmiljövärden som finns i skogen. Inventeringen

bör ske i samråd med skogsägarna. Den får heller inte leda till stora

krav på avsättningar av skogsmark för dessa ändamål.

Enligt motion 2003/04:MJ25 (kd) yrkande 5 bör regeringen återkomma med

förslag till lagstiftning i syfte att öka möjligheterna att kompensera

markägaren ekonomiskt då inskränkning i markanvändning sker till följd av

förekomst av fornlämningar och kulturminnen. Det behövs en översyn av

lagstiftningen, som kan öppna för möjligheten till ersättning för

inskränkning i brukandet inom större fornlämningar och fornlämningsområden.

Svenska

skogar bör enligt motion 2002/03:MJ400 (s) långsiktigt skyddas mot

dvärgbandmask. Om dvärgbandmasken sprids i de svenska skogarna äventyras det

rörliga friluftslivet. Dvärgbandmask, som förekommer i flera europeiska

länder, sprids från räv till hund, katt eller räv. Hundarna blir inte

sjuka av parasiten, men deras eller rävens avföring kan via t.ex. skogsbär

eller svamp smitta människan, som utvecklar en cancerliknande, svårbehandlad

sjukdom med hög dödlighet.

Utskottets ställningstagande

Miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om skydd för kulturmiljövärden,

anger att skogsmark skall brukas på ett sådant sätt att fornlämningar

inte skadas och att skador på övriga kända värdefulla kulturlämningar är

försumbara senast år 2010. Miljö- och jordbruksutskottet uttalade vid

riksdagsbehandlingen (2001/02:MJU3, rskr. 1998/99:32) av regeringens

proposition Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier (prop.

2000/01:130) bl.a. att befintlig lagstiftning, främst skogsvårdslagen,

miljöbalken, jordabalken och lagen om kulturminnen i huvudsak är tillräcklig

för att målet Levande skogar skall kunna nås. Utskottet framhöll vidare

att ökade kunskaper skulle medföra större hänsyn i skogsbruket och bromsa

utarmningen av det agrara, skogliga och industriella kulturarvet. Att

inventera kulturlämningar i skogslandskapet och göra de mest skyddsvärda

objekten kända för berörda myndigheter och markägare är därför enligt

utskottet en angelägen fråga under målet Levande skogar.

Som anförs i skrivelsen regleras skydd av kulturmiljövärden i skogsmark

i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (kulturminneslagen) och skogsvårdslagen

(1979:429). Det biologiska kulturarvet kan även skyddas med stöd av

miljöbalken. I detta sammanhang skiljer man på fasta fornlämningar och övriga

kulturlämningar. De fasta fornlämningarna skyddas av kulturminnes-lagen

medan övriga kulturlämningar i skogsmark behandlas i skogsvårdslagen. De

fasta fornlämningarna har ett starkare lagskydd. Länsstyrelsen kan i

princip förbjuda samtliga planerade åtgärder om man anser att fornlämningen

kan komma att skadas. Enligt 2 kap. 2 § första stycket kulturminneslagen

hör till varje fornlämning ett så stort område som behövs för att bevara

fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art

och betydelse. För övriga kulturlämningar i skogsmark gäller enligt 30 §

skogsvårdslagen att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

får meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till naturvårdens

och kulturmiljövårdens intressen vid skötsel av skog. Föreskrifterna får

inte vara så ingripande att pågående markanvändning avsevärt försvåras.

Skogsstyrelsen har i sina föreskrifter till lagen angett att skador till

följd av skogsbruksåtgärder skall undvikas eller begränsas i och invid

hänsynskrävande biotoper och värdefulla kulturmiljöer i skogen. I allmänna

råd till lagen ges exempel på värdefulla kulturmiljöer i skogen.

Skogsvårdsstyrelsen arbetar utifrån dessa föreskrifter och råd i sin rådgivning

till skogsägare. Skogsvårdslagen ger dock inget specifikt skydd för det

enskilda objektet. För att en övrig kulturhistorisk lämning skall skyddas

kan dock skogsvårdsstyrelsen utfärda ett föreläggande. Brott mot sådana

förelägganden är straffsanktionerade.

Villkoren för att föryngra skog på fornlämningarna kan enligt skrivelsen

i vissa fall vara förknippade med fördyringar. Justitiekanslern har utrett

frågan om ersättningsanspråk i samband med fornlämningsskydd och skogsbruk.

Justitiekanslern ansåg i ett beslut den 19 april 2001 att skyddet för

fasta fornlämningar enligt kulturminneslagen inte kunde anses berättiga

till ersättning. Fornlämningar har varit skyddade enligt olika lagstiftningar

kontinuerligt sedan 1666. Den pågående markanvändningen på fornlämningar

bör därför anses vara användning som fornlämning. I skrivelsen redovisas

att länsstyrelserna, som beslutar i fornminnesärenden, bör som hittills

samråda med skogsvårdsstyrelserna och markägaren för att finna lösningar

som både bevarar fornlämningarna och tillgodoser kravet på fortsatt

skogsbruk med bra föryngring. Utskottet föreslår med det anförda att motion

2003/04:MJ25 (kd) yrkande 5 avstyrks.

Utskottet anser i likhet med regeringen att en helhetssyn på skogens natur-

och kulturmiljövärden är en förutsättning för att nå framgång i det

fortsatta arbetet för att bevara och främja dessa värden. Detta förutsätter

en nära samverkan mellan naturvården, kulturmiljöorganisationen och

skogsvårdsorganisationen, bl.a. när det gäller samordning av olika underlag

för bevarandearbetet. Det gäller t.ex. framtagandet av olika typer av

markhistoriska underlag som är nödvändiga för att den historiska hävden

skall kunna vägas in på ett lämpligt sätt vid bevarande- och vårdåtgärder.

Skogsvårdsorganisationen har i samarbete med kulturmiljövårdens myndigheter

i projektet Skog och Historia genomfört inventeringar av kulturmiljövärden

på skogsmark i vissa regioner. Huvudsyftet med dessa inventeringar är att

skapa ett bättre kunskapsunderlag för skydd av kulturlämningar på skogsmark

eftersom skador på dessa i många fall beror på att lämningarna inte är

kända av skogsbrukets aktörer. Enligt skogsvårdsorganisationens utvärdering

har hittillsvarande inventeringsinsatser i stor utsträckning bidragit

till att värdefulla kulturmiljöer bevaras och synliggörs. En viktig del

i projektet är kompetensutveckling på kulturmiljöområdet för såväl verksamma

inom skogen som lokalbefolkning och andra intressenter. För att

miljökvalitetsmålet Levande skogar, delmålet om skydd för kulturmiljövärden,

skall uppnås krävs det ett fortsatt inventeringsarbete och en fortsatt

kunskapsuppbyggnad. Så kallade gröna jobb inom arbetsmarknadspolitiken är

av stor vikt i detta sammanhang.

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att ett

inventeringsunderlag över skogens kulturmiljövärden görs rikstäckande. Som

anförs i skrivelsen är det en uppgift för i första hand Riksantikvarieämbetet,

Skogsstyrelsen, länsstyrelsen och de regionala museerna i enlighet med

kulturmiljöområdets ansvarsfördelning att tillhandahålla relevanta

kunskapsunderlag och att svara för att skogens kulturmiljövärden tas till

vara genom rådgivning och information till skogsnäringen. Motion 2003/04:MJ23

(m) yrkande 5 bör lämnas utan vidare åtgärd i den mån den inte tillgodosetts

av vad som anförts.

Utskottet har inhämtat att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)

årligen undersöker ca 350 rävar på förekomst av dvärgbandmask. Undersökningen

var inledningsvis riksomfattande, men tyngdpunkten har nu lagts på de

sydligare länen. Ingen dvärgbandmask har påvisats. SVA bedriver också

upplysning om risker med införsel av sjukdomar som är smittsamma från

hund till människa. Målgrupper är hundtidningar, hundklubbar, veterinärer

och den hundägande allmänheten. Ett viktigt syfte har varit att sprida

kännedom om behovet av skyddande avmaskning. SVA har också kontakt med

våra grannländer och följer även i övrigt frågan om dvärgbandmaskens

utbredning. Utskottet föreslår att motion 2002/03:MJ400 (s) med det anföra

lämnas utan vidare åtgärd.

Skogsvårdsorganisationen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om

ansvariga myndigheter för miljöfrågor i skogsbruket (s, m, fp, kd),

uppdragsverksamhet (m) och s.k. gröna jobb i skogsmiljöer (v).

Jämför reservationerna 41 (m), 42 (fp), 43 (kd, c), 44 (m) och 45 (v).

Skrivelsen

Skogsvårdsorganisationen består av Skogsstyrelsen, som är central

förvaltningsmyndighet för skogsfrågor, och skogsvårdsstyrelserna, för vilka

Skogsstyrelsen är chefsmyndighet. Skogsvårdsstyrelserna har funnits så

länge vi har haft en modern långsiktig skogspolitik i Sverige, dvs. sedan

början av 1900-talet.

Motionerna

I motion 2002/03:MJ424 (kd) yrkande 25 anförs att enligt nuvarande regler

prövar den skogliga myndigheten frågor enligt skogsvårdslagen medan

kommunerna kan ha rätt att pröva enligt miljöbalken. Förhållandet måste

rättas till; skogsvårdslagen bör vara det lagrum som gäller i detta fall.

Det har enligt motion 2002/03:N269 (m) yrkande 8 blivit tydligt att det

inom administrationen utvecklats ett dubbelkommando i fråga om miljöfrågor

i skogen och skogsbruket. Även om det finns regioner där samarbetet mellan

skogsvårdsstyrelsen, länsstyrelser och kommunerna kommit långt måste det

vara en prioriterad fråga i skogs- och miljöpolitiken att samarbetet blir

fullt tillfredsställande. När miljöbalken nu utreds blir det viktigt att

klara ut att normal skogsskötsel regleras i skogsvårdslagen och inte i

miljöbalken. En ansvarsfördelning bör enligt motion 2003/04:MJ24 (fp)

yrkande 11 klargöras mellan skogsvårdsorganisationen och

länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är en

sektorsansvarig myndighet. Det är av största vikt att denna myndighet får

bestå som en fristående myndighet. Enligt motion 2003/04:MJ218 (s) bör

skogsvårdstyrelserna ha hela tillsynsansvaret för skogsbruket. För en tid

sedan beslutade regeringsrätten att Nora kommun har rätt att ta ut en

avgift för tillsyn av skogsbruksåtgärderna avverkning, dikning och

markberedning. Kommunen har därmed ett delat tillsynsansvar med

skogsvårdsstyrelsen.

Genom att ändra i miljöbalken och ge skogsvårdsstyrelserna tillsynsansvaret

för även de skogsbruksåtgärder som enligt miljöbalken betraktas som

miljöfarlig verksamhet kommer servicen att bli bättre till medborgarna och

skogsägarna.

I motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 5 anförs i fråga om att utveckla verksamhet

som ger fler s.k. gröna jobb i skogsmiljöer att i dag finns ett samarbete

mellan skogsvårdsstyrelserna och länsarbetsnämnderna. Skogsstyrelsen har

redovisat flera förslag på verksamheter som kan bidra till att skogens

och naturmiljöns centrala roll i ett uthålligt samhälle kan tas till vara.

I fråga om skogsvårdsorganisationens affärsverksamhet anförs i motion

2003/04:MJ23 (m) yrkande 8 att det är olyckligt om en statligt ägd aktör

säljer tjänster på en öppen marknad i konkurrens med privata aktörer,

särskilt om aktören samtidigt har ett myndighetsansvar.

Skogsvårdsorganisationens

uppdragsverksamhet faller in under dessa kriterier. Skogsvårdsorganisationen

bör inte ha annan verksamhet än myndighetsuppgifter.

Utskottets ställningstagande

Skogsvårdsmyndighetens grundläggande uppgift är att göra en lämplig

avvägning mellan de två jämställda skogspolitiska målen: produktionsmålet

och miljömålet. Myndighetens verksamhet är därför ett av de viktigaste

medlen i skogspolitiken. Verksamheten bygger på att i direkt kontakt med

skogsägarna föra ut och förankra skogspolitiken genom rådgivning, information,

uppdragsverksamhet och sådan tillsyn som syftar till att den skogspolitiska

lagstiftningen följs. Bredden hos skogsvårdsorganisationens verksamhet

liksom den direkta personliga kontakten mellan myndighetens anställda och

de enskilda skogsägarna är unik, framför allt i ett internationellt

perspektiv.

Med det skogspolitiska beslutet 1993 blev behovet av en lokalt förankrad

myndighet med stor bredd tydligare. Den avreglerade politiken, som i högre

grad bygger på frivillighet, ställer större krav på skogsägarnas egna

kunskaper och engagemang i sitt skogsbrukande. Ambitionen i de skogspolitiska

målen är högre än skogsvårdslagens krav. För att skogspolitikens mål skall

uppfyllas är därför rådgivning och kunskapsuppbyggnad hos skogsägarna

viktigare än tidigare. Detta kräver fortsatt förtroendefulla kontakter

med skogsägarna och lokal kännedom om skogstillståndet hos de anställda

på skogsvårdsmyndigheten.

Regeringsrätten anförde i dom 23 juni 2003 (RÅ 2003 ref. 63) att

föryngringsavverkning och de anslutande åtgärderna markberedning och

skyddsdikning

kan medföra ökat läckage av framför allt i marken naturligt förekommande

kväve till grund- och ytvatten. Det förhållandet att det är fråga om

naturligt i marken förkommande ämnen som tillförs grundvatten och närbelägna

vattenområden genom läckage - och inte om främmande ämnen som på annat

sätt tillförs vattnet - kan inte innebära annat än att tillförseln måste

betraktas som förorening av vattnet om det leder till olägenheter. De

aktuella skogsbruksåtgärderna kan därmed betecknas som miljöfarlig verksamhet.

Den omständigheten att Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna utövar

en tillsyn av visst slag över skogsbruket utgör inte hinder för en kommun

att också utöva viss tillsyn såvitt avser åtgärder som kan beröra miljö-

och hälsoskydd inom kommunen. Nora kommuns beslut att ta ut avgift för

sådan tillsyn är därför lagligen grundat.

Utskottet har inhämtat att Skogsstyrelsen i en skrivelse till regeringen

den 25 augusti 2003 har föreslagit att det görs en ändring vad gäller

tillsynen enligt miljöbalken på så sätt att skogsvårdsstyrelsens tillsynsansvar

också kommer att omfatta 9 kap. miljöbalken vad gäller verksamhet på mark

som omfattas av bestämmelserna i skogsvårdslagen. Ärendet bereds inom

Miljödepartementet. Utskottet föreslår att motionerna 2002/03:MJ424 (kd)

yrkande 25, 2002/03:N269 (m) yrkande 8, 2003/04:MJ24 (fp) yrkande 11 och

2003/04:MJ218 (s) i avvaktan på resultatet av de överväganden som pågår

lämnas utan vidare åtgärd.

Som anförs i skrivelsen utför skogsvårdsorganisationen vid sidan av

myndighetsuppgifterna avgiftsbaserade uppdrag åt olika intressenter inom

ramen för sitt kompetensområde. Verksamheten är självfinansierad. Sådan

uppdragsverksamhet åt skogsbruket har sedan skogsvårdsstyrelsernas tillkomst

utgjort en betydande del av organisationens verksamhet. Regering och

riksdag har vid ett flertal tillfällen betonat att uppdragsverksamheten är

en del av skogspolitiken och ett skogspolitiskt medel. Uppdragsverksamheten

är inriktad på sådana områden som är särskilt angelägna ur skogspolitiska

eller andra samhälleliga synvinklar, bl.a. upprättande av gröna

skogsbruksplaner, stämpling av skog, värdering av skogsfastigheter, utbildning

av skoglig personal, inventeringar av olika slag och samordning av

markberedning för att hjälpa skogsägarna till bättre återväxtresultat.

Verksamheten är anpassad så att den inte kommer i konflikt med myndighetens

tillsynsansvar. Därutöver utförs uppdrag åt Arbetsmarknadsmyndigheterna,

s.k. gröna jobb, som innebär att arbetslösa får arbeta och utvecklas

inom området skogs-, natur- och kulturmiljövård samtidigt som viktiga

resultat för skogspolitikens genomförande nås. Under år 2002 utgjorde

omfattningen av uppdragsverksamheten ca 30 % av skogsvårdsorganisationens

verksamhet.

Skogsvårdsorganisationen har även en internationell uppdragsverksamhet

inom sitt kompetensområde. Till stor del rör det sig om biståndsprojekt

med finansiering av Sida inom Baltikum, Ryssland och övriga Östeuropa.

Denna verksamhet är viktig, bl.a. med tanke på den kommande utvidgningen

av EU och den redan nu till stor del gemensamma virkesmarknaden i

Östersjöområdet. Den är också av betydelse för kompetensuppbyggnad inom

skogsvårdsorganisationen.

Utskottet anser i likhet med regeringen att uppdragsverksamheten är ett

viktigt medel i skogspolitiken. Verksamheten är en förutsättning för att

kunna bibehålla en effektiv skogsvårdsmyndighet med den lokala förankring

som behövs för att nå ut med rådgivning och information. Genom verksamheten

får myndigheten möjlighet att direkt påverka skogsbruket, både genom de

produkter och tjänster som tas fram och säljs och genom tillfällen till

rådgivning i kontakter med skogsägare och andra verksamma inom skogen.

Uppdragsverksamhet i offentlig regi på en konkurrensutsatt marknad har på

senare år ifrågasatts från principiella utgångspunkter. Även

skogsvårdsorganisationens uppdragsverksamhet har varit föremål för olika

utvärderingar,

bl.a. med utgångspunkt i konkurrensaspekter. Inom ramen för utvärderingen

av skogspolitiken har en granskning av uppdragsverksamheten gjorts av en

extern utvärderare. Utvärderaren konstaterar bl.a. att det utifrån ett

helhetsperspektiv inte finns några belägg för att myndighetens verksamhet

skulle ha någon menlig inverkan på marknaden. Utskottet föreslår att motion

2003/04:MJ23 (m) yrkande 8 avstyrks med hänvisning till vad som nu anförts.

Även motion 2003/04:MJ22 (v) yrkande 5 bör med det anförda lämnas utan

vidare åtgärd.

Statligt ägande

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen har anfört och avstyrker motioner om

att i första hand avsätta statligt ägd skog framför privatägd skog till

reservat (c) och det statliga skogsinnehavet (m, fp, kd, c).

Jämför reservationerna 46 (m), 47 (fp), 48 (kd) och 49 (c).

Skrivelsen

Staten som skogsägare har gammal hävd i Sverige. Redan i början av 1900-talet

förvaltade Domänverket ca 3,5 miljoner hektar mark för aktivt skogsbruk

och 6,5 miljoner hektar annan mark. I dag äger staten cirka 18 % av den

produktiva skogsmarksarealen i Sveriges. Den allra största delen, eller

3,5 miljoner hektar, ägs och förvaltas genom det helstatliga Sveaskog AB

som bildades 1999. Statligt skogsägande kan öka konkurrensen om vedråvaran

vilket bl.a. innebär lättare tillgång för köpsågverk. Ett statligt

skogsägande kan öka antalet säljare på marknaden. Genom ett statligt ägande

av skogsmark kan genomförande av reservatsbildning och förvaltning av

områden med skyddsvärd skogsmark underlättas. Även i många andra länder

äger staten eller andra delar av den offentliga sektorn betydande arealer

skogsmark. Statlig skog förvaltas i dag, förutom av Sveaskog AB, bl.a. av

Statens fastighetsverk och Naturvårdsverket. Därtill förvaltas skogsmark

av ett 20-tal myndigheter och helägda statliga bolag. Som exempel kan

nämnas Fortifikationsverket, vissa universitet samt Skogsstyrelsen.

Motionerna

I fråga om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen anförs

i kommittémotion 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 1 att staten bör sälja ut de

företag som är verksamma på den konkurrensutsatta marknaden. Statens

uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas brukning,

att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara när

allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan brukas.

I kommittémotion 2003/04:MJ23 (m) yrkande 9 anförs att staten äger ca

20 % av skogen i Sverige. Andelen offentligt ägd skog är än större genom

att både kommuner och kyrkan är stora skogsägare. Privatskogsbruket innehar

endast hälften av skogsmarken i Sverige. Enligt vår mening är den offentligt

ägda andelen alltför stor. Enligt kommittémotion 2003/04:MJ24 (fp) yrkande

12 bör målet för Sveaskog vara att sköta samhällets skogar samt tillhandahålla

ersättningsmark vid reservatsbildningar. Det överväldigande antalet

statliga företag bör avyttras. I kommittémotion 2003/04:MJ26 (c) yrkande 3

framhålls möjligheten för nya småföretag vid en kontrollerad avveckling

av Sveaskog i självbärande enheter skog. Kapital bundet i de stora

skogsbolagens innehav av skog är lågavkastande relativt marknadsvärdet. Enligt

motionens yrkande 9 har staten ett ansvar för att bevaka konkurrensfrågorna

på virkesmarknaden. Då staten genom Sveaskog har en mycket dominerande

ställning när det gäller skogsinnehav är det utomordentligt viktigt att

konkurrensfrågorna beaktas. I fråga om privat och statligt ägande anförs

i kommittémotion 2003/04:MJ409 (kd) yrkande 3 att regering och riksdag

tidigare har markerat samstämmighet i synen på ägarstrukturen i det svenska

skogsbruket, vilket inneburit att det enskilda ägandet skall stimuleras

i förhållande till ett ökat storbolagsägande. Även fortsättningsvis bör

det enskilda ägandet i svenskt skogsbruk främjas. Enligt kommittémotion

2003/04:MJ412 (c) yrkande 2 bör skyddet för privat ägande stärkas för att

undvika dämpande effekter på företagande och ekonomisk tillväxt. Enligt

motionens yrkande 5 bör i första hand statligt ägd skog avsättas till

reservat framför privatägd skog när likvärdiga skyddsvärden finns att

tillgå. Reservatsbildning av övrig skog bör endast ske i de fall då

likvärdig skog ej går att finna i statlig ägo. Behandlingen av naturresurser

är enligt partimotion 2003/04:N327 (c) yrkande 9 ett strategiskt nationellt

intresse. Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av skog är

lågavkastande relativt marknadsvärdet.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redovisas de skäl som tidigare angetts för att staten bör

äga betydande skogsarealer. Skälen kan sammanfattas på följande sätt.

Statligt skogsbruk bör genom att vara ledande inom såväl natur- och

kulturmiljövård som produktion av virke och andra nyttigheter tjäna som

föredöme för hela skogsnäringen. Statligt skogsägande underlättar vidare

en långsiktig förvaltning av större sammanhängande områden för att t.ex.

bevara biologisk mångfald och från natur- och kulturmiljösynpunkt värdefull

skogsmark. Statligt skogsägande ger också möjligheter till bättre arrondering

av mark och underlättar markbyten med andra ägare vilket bl.a. är viktigt

för att tillgodose friluftslivets samt natur- och kulturmiljövårdens behov.

Skogen är en naturresurs med stora natur- och kulturmiljövärden och en

naturtillgång som berör många människor och som i hög grad bör vara

tillgänglig för ett rörligt friluftsliv. Ett statligt skogsägande värnar

dessa intressen och stärker allmänhetens känsla för skogen med dess natur-

och kulturmiljövärden som gemensam tillgång och gemensamt ansvar. Vidare

skall skogsmark som ingår i nationalpark enligt gällande lagstiftning

ägas av staten. Staten äger också skogsmark för speciella ändamål, t.ex.

genom Sveriges Lantbruksuniversitet för långsiktiga vetenskapliga ändamål.

Utskottet instämmer med regeringen i vad som anförts och i att statens

skogar skall förvaltas på ett föredömligt sätt såväl när det gäller

virkesproduktion som hänsyn till natur- och kulturmiljön samt sociala värden.

På miljösidan bör staten följaktligen ligga i frontlinjen beträffande

krav på en ansvarsfull förvaltning av det egna skogsbruket och ombesörja

en god kompetens såväl inom den egna verksamheten som hos anlitade

organisationer. Redan i dag är merparten av det statliga skogsbruket anslutet

till den frivilliga certifieringsstandarden FSC. Statens skogsförvaltning

kan ha stor betydelse för att utveckla den lokala turistnäringen och natur-

och kulturturism. Svea-skog AB har beslutat att utveckla en sådan verksamhet

på sina marker.

Utskottet anser att statligt skogsbruk därmed bör kunna tjäna som ett

föredöme för hela skogsnäringen genom att fortsätta att utveckla

förvaltningsmodeller som kan ge förutsättningar för både en effektiv och

värdeskapande virkesproduktion och bevarande av natur- och kulturmiljövärden

samt annat nyttjande. Genom det statliga skogsinnehavet finns särskilda

möjligheter att bidra till detta. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna 2002/03:MJ425 (kd) yrkande 1, 2003/04:MJ23 (m) yrkande 9,

2003/04:MJ24 (fp) yrkande 12, 2003/04:MJ26 (c) yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409

(kd) yrkande 3, 2003/04:MJ412 (c) yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 (c)

yrkande 9.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Ett nationellt skogsprogram, punkt 1 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ett nationellt skogsprogram. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ24 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att 1993 års skogspolitiska beslut med två jämställda mål,

produktionsmål och miljömål, bör ligga fast, men att skogens betydelse för

Sveriges välstånd tydligare bör belysas då 15 % av Sveriges export från

skogsbruket är nettoexport. Avverkningarna ligger för närvarande strax

över den nivå som bedöms som långsiktigt uthållig. Samtidigt ökar efterfrågan

på industrived med 1 miljon kubikmeter varje år. Det krävs enligt vår

uppfattning en grundlig analys för att bedöma hur skogens resurser framöver

skall tillvaratas på rätt sätt. En strategi för användningen av våra skogar

bör snarast utarbetas för ett optimalt nyttjande av de skogliga resurserna.

Folkpartiet förordar därför att ett nationellt skogsprogram tas fram.

Detta bör ges regeringen till känna.

2. Globala skogsfrågor, punkt 2 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om globala skogsfrågor. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ24 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi delar i huvudsak regeringens synpunkter vad gäller internationellt

skogssamarbete. Samarbete på olika nivåer är oerhört värdefullt för att

nå fram till ett hållbart globalt skogsbruk. Vi vill emellertid ytterligare

understryka vikten av att tredje världens länder tydligare involveras i

de globala skogsdiskussionerna. Skogsskövling och svedjebruk bidrar till

klimatförändringar och jorderosion, vilket förhindrar utvecklingsländernas

odlingsmöjligheter och hungerbekämpning. Vi saknar i skrivelsen ett

resonemang kring kopplingen mellan bistånds- och utvecklingsfrågorna och

ett miljömässigt hållbart skogsbruk. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Skogscertifiering, punkt 3 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogscertifiering. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ425 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ409 yrkande 7.

Ställningstagande

Skogscertifiering är en marknadsdriven process. Det är viktigt att

certifieringen fungerar som en drivkraft och ett kommunikationsinstrument på

en fri marknad. Kristdemokraterna anser att statens uppgift begränsar sig

till att tillse att det finns ett institutionellt ramverk som kan säkerställa

att marknadsprinciperna fungerar väl. Anslutningen till ett certifieringssystem

måste vara frivillig och de som inte ansluter sig får inte diskrimineras.

Ramverket bör inte tillåta ett certifieringsmonopol utan garantera frihet

att etablera nya certifieringssystem. Skogscertifiering får inte leda

till förtäckta handelshinder. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Konkurrensneutralitet, punkt 4 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om kostnadsnackdelar för skogsnäringen i Sverige.

Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:N269 yrkande 3.

Ställningstagande

För ett högkostnadsland där skogsnäringen verkar efter egen förmåga på

marknaden blir det särskilt viktigt att konkurrensneutralitet råder i

förhållande till skogsbruk och skogsindustrier i andra länder. Skogsbruket

i Sverige har redan ett ekonomiskt handikapp eftersom flera viktiga

konkurrentländer subventionerar sitt skogsbruk. Det finns exempel på stora

moderna sågverk i forna Östeuropa som byggts med stora statliga subventioner.

Svenska staten har en viktig uppgift att i sitt internationella arbete

se till att dessa kostnadsnackdelar för skogsbruk och skogsindustrier i

Sverige minimeras. Som exempel kan nämnas att en svensk skogsmaskin kan

belastas med en bränsleskatt på 100 000-120 000 kr mer per år än motsvarande

maskin i Finland. Vi föreslår återigen en sänkning av dieselskatten för

skogsmaskiner. Detta bör ges regeringen till känna.

5. En gemensam skogspolitik, punkt 5 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en gemensam skogspolitik. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ25 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med regeringen att det inte skall införas någon gemensam

skogspolitik inom EU. Utgångspunkten bör vara att varje land självt skall

råda över sina naturtillgångar i form av skog, berg, rinnande vattendrag

m.fl. Det är angeläget att Sverige håller fast vid uppfattningen att

skogspolitiken skall vara en nationell angelägenhet. Sverige bör förhindra

beslut som innebär att skogspolitiken blir ett EU-gemensamt politikområde,

även om vårt land skulle bli ensamt bland medlemsländerna om denna

uppfattning. Detta bör ges regeringen till känna.

6. Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en utvärdering av svensk skogspolitik. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ23 yrkande 2 och avslår motionerna

2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409

yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453.

Ställningstagande

Att utvärdera vad som hänt kan vara bra, men det är oroväckande att

regeringen anser att utvärderingen skall samordnas med utvärderingen av

miljökvalitetsmålen. Det kan i så fall vara svårt att undvika att miljömålet

prioriteras på bekostnad av produktionsmålet. Enligt vår uppfattning får

produktionsmålet inte vika i förhållande till miljömålet. Detta bör ges

regeringen till känna.

7. Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om utvärdering av skogspolitiken. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:MJ25 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkandena

2 och 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande

2, 2003/04:MJ361 och 2003/04:MJ453.

Ställningstagande

Den senaste tidens utveckling visar att en översyn av den svenska

skogspolitiken är nödvändig. En totalöversyn av skogspolitiken behöver sålunda

göras med en avvägning mellan produktions- och miljömål. En sådan avvägning

bör vara väl underbyggd och beakta studier av olika skogsområden som

skyddas genom statliga markköp eller frivilligt ingångna skogsvårdsavtal.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med en sammanhållen strategi för

förvaltningen av den svenska skogen.

Efterfrågan på skogsprodukter är stor i det moderna samhället. På tio år

har virkesanvändningen i Sverige ökat med 10 miljoner kubikmeter, vilket

är en ökning med 13 %. Efterfrågan bedöms fortsätta öka åtminstone 10-20

år framåt, vilket innebär att virkesförbrukningen kommer att överstiga

avverkningspotentialen. För att det svenska skogsbruket skall vara hållbart

får inte den årliga avverkningen överstiga avverkningspotentialen. Detta

bör ges regeringen till känna.

8. Utvärdering av skogspolitiken, punkt 6 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om en utvärdering av svensk skogspolitik. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:MJ22 yrkande 1 och avslår motionerna

2003/04:MJ23 yrkande 2, 2003/04:MJ25 yrkande 1, 2003/04:MJ361, 2003/04:MJ409

yrkandena 2 och 5 och 2003/04:MJ453.

Ställningstagande

Den svenska skogen är för landets invånare en omistlig källa till många

nyttigheter och upplevelser. Produkter från svensk skog har i många

århundraden stått för en stor del av landets ekonomiska bas. Ökande brister

i skogsskötseln och återplanteringen visar att det avreglerade skogsbruket

med större ansvar och frihet för skogsägarna inte fungerar tillfredsställande.

Andra näringar än skogsindustri som är beroende av skog av en viss

kvalitet blir i vissa regioner allt viktigare - både ekonomiskt och ekologiskt.

Det handlar bl.a. om turistindustrin och upplevelseindustrin. Alla dessa

förändringar och frågetecken gör att det i dag ställs andra krav på svensk

skogspolitik än för drygt tio år sedan när svensk skogspolitik senast

reviderades.

Vänsterpartiet anser att svensk skogspolitik bör ses över utifrån ovanstående

punkter. Utvärderingen bör vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen

och Naturvårdsverket så att skogspolitikens mål för miljö och produktion

behandlas på ett likställt sätt. Detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

9. Skogspolitikens mål, punkt 7 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogspolitikens mål. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 1 och avslår motionerna 2002/03:MJ304,

2002/03:MJ425 yrkande 2, 2003/04:MJ26 yrkande 8 och 2003/04:MJ409 yrkande 1.

Ställningstagande

Det är med tillfredsställelse som vi noterar att regeringen håller fast

vid de mål som nu gäller för skogspolitiken. Den utvärdering som redan

gjorts av hur väl de skogspolitiska målen uppfyllts visar att produktionsmålet

kommit i andra hand sedan den nya lagen börjat gälla. Enligt vår mening

bör inte jämställandet av miljö- och produktionsmålen innebära att

produktionen prioriteras ned. Tillämpningen av skogspolitiken bör som en

bärande del ha medborgarnas möjlighet att bo och verka på landsbygden.

Vad som nu anförts bör ges regeringen till känna.

10. Skogspolitikens mål, punkt 7 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogspolitikens mål. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ26 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:MJ304,

2002/03:MJ425 yrkande 2, 2003/04:MJ23 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkande 1.

Ställningstagande

Den skogsmark som redan avsatts av naturvårds-, kulturmiljövårds- och

rekreationsskäl samt den mark som kommer att avsättas till följd av de

ytterligare krav som diskuteras i politiken på riksnivå och regional nivå

är troligen större än vad den skogspolitiska utredningen utgått ifrån.

Det är också troligt att avsättningarna i högre utsträckning hamnar i

äldre, värdefull skog med hög timmerandel. Konsekvenserna för

virkesförsörjningen

av statens avsättningspolitik har lett till stor oro i näringen. Härtill

kommer att tusentals skogsägare reagerar på att de skulle utgöra ett hot

mot den biodiversitet som tidigare skapats på deras gårdar.

Denna politik kan enligt min uppfattning komma att rycka undan råvaran

för sågverken och slå sönder bärkraftiga företag på landsbygden. Staten

tär nu på det engagemang som finns i ägarleden för miljöfrågorna i skogen.

Det är hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin huvuduppgift att, mot

bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken, bedöma om balansen

mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket utvecklas

tillfredsställande.

Detta bör ges regeringen till känna.

11. Tätortsnära skogar, punkt 8 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tätortsnära skogar. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ24 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att regeringens skrivelse inte i tillräckligt hög grad belyser

samspelet mellan skogens sociala värden och skogen som bruksplats. Det är

av stor vikt att bedriva ett varsamt tätortsnära skogsbruk som kan kombineras

med ett rikt friluftsliv för befolkningen. Det är därför viktigt att

utveckla varsamma brukningsmetoder, vid tätortsnära skogsbruk, för att

kunna samutnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med

produktion. I de fall friluftslivet kräver större inskränkningar i skogsbruket

bör detta lösas framför allt med civilrättsliga avtal. Detta bör ges

regeringen till känna.

12. Tätortsnära skogar, punkt 8 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tätortsnära skogar. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ22 yrkande 4 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag har konstaterat att många tätortsnära skogar har stor betydelse för

hälsan och människors välbefinnande, men detta har ännu inte slagit igenom

i skogspolitiken. Bland de tydligaste exemplen på detta finns skogar i t.

ex. Stockholmsområdet som har mer än en miljon besökare om året, men ändå

anses det att skogen skall skötas enbart utifrån skogsvårdslagen och

virkesproduktionsmålet.

Vänsterpartiet föreslår att en författningsändring sker såsom Skogsstyrelsen

har föreslagit, så att avverkningar skall kunna ske på ett sådant sätt

att naturvärden m.m. bevaras eller utvecklas. Det bör också ske förändringar

i berörd lagstiftning så att skogsägare åläggs ett informations- och

samrådsförfarande gentemot permanent- och fritidsboende, friluftsorganisationer

m.fl. när större avverkningar skall ske i välbesökta tätortsnära skogar.

Lagändringar rörande tätortsnära skogar bör ske så att natur- och

rekreationsvärden kan bevaras och utvecklas. Detta bör riksdagen ge regeringen

till känna.

13. Utbildningsinsatser kring skogsfrågor, punkt 9 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rådgivning. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ431 yrkande 14 och avslår motionerna 2003/04:MJ26 yrkande 1 och

2003/04:MJ392.

Ställningstagande

Det råder ett akut röjningsbehov i plant- och ungskog. Det finns i dag

ett röjningsberg på 1 000 000 ha skog som behöver röjas för att inte

kvaliteten på timmerdimensionerna skall försämras. Det behövs enligt vår

uppfattning medel till produktionsrådgivning med syfte på röjning.

Folkpartiet anser att det är av största vikt att information och

utbildningsinsatser

inom skogssektorn prioriteras. En översyn och omfördelning av miljöresurser

till förmån för dessa insatser är av största vikt. Detta bör ges regeringen

till känna.

14. Utbildningsinsatser kring skogsfrågor, punkt 9 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rådgivning. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ26 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:MJ392 och 2003/04:MJ431

yrkande 14.

Ställningstagande

I skrivelsen resoneras mycket kring vikten av rådgivning. Vi är överens

om att ett uthålligt skogsbruk kräver kunskaper och informationsutbyte,

där rådgivning från skogsvårdsstyrelsen är en mycket viktig del. Regeringen

gör emellertid tvärtemot vad som förespråkas, eftersom budgetpropositionen

för år 2004 innehöll stora neddragningar som drabbat skogsvårdsstyrelsens

fältorganisation. För den långsiktiga virkesförsörjningen är rådgivningen

viktig. I skogsbruket tar det tid att lära av de egna misstagen. En dålig

föryngring och röjning märks ekonomiskt förmodligen först vid den första

gallringen efter 20-30 år. Det är därför lätt att inse hur viktig

rådgivningen är just för skogsbruket. Detta bör ges regeringen till känna.

15. Skogsvårdande åtgärder, punkt 11 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogsvårdande åtgärder. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ24 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ332,

2002/03:MJ453, 2003/04:MJ22 yrkande 2, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.

Ställningstagande

Folkpartiet anser i likhet med regeringen att 1993 års skogspolitiska

beslut med två jämställda mål, produktionsmål och miljömål, bör ligga

fast. När det gäller uppfyllandet av skogspolitikens mål måste återbeskogning

ske på sätt som lagen föreskriver. Vi anser att större krav bör kunna

ställas på skogs-ägarna att så sker. Ansvaret för att det följs bör åligga

Skogsstyrelsen. När det gäller röjning finns ett stort behov att den ökar.

Detta bör ej ske genom tvångslagstiftning utan genom fortsatt information

och rådgivning. Folkpartiet vill också i detta sammanhang lyfta fram vikten

av marknadsekonomiska incitament för långsiktig skogsskötsel. Regeringen

bör snarast återkomma med konkreta förslag till åtgärder vad gäller

återbeskogning och röjning. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Skogsvårdande åtgärder, punkt 11 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogsvårdande åtgärder. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ332 och 2003/04:MJ22 yrkande 2 och avslår motionerna

2002/03:MJ453, 2003/04:MJ24 yrkande 4, 2003/04:MJ259 och 2003/04:MJ262.

Ställningstagande

Enligt Riksskogstaxeringen (år 2000) är det svårt att få fart på röjningarna.

Det är visserligen något olika resultat över landet - men generellt röjs

knappt 30 % av det röjningsbehov som finns. Det fordras således åtgärder

för att få till stånd en godtagbar skötsel av de svenska skogarna. I

Finland, där skogen spelar en minst lika viktig roll för sysselsättning

och ekonomi som i Sverige, har man genom riktade bidrag till

skogsskötselåtgärder

fått till stånd en mycket hög verksamhet i sina skogar.

Vänsterpartiet anser att det är viktigt att skogsvårdsstyrelserna ökar

kontakterna med skogsägarna för att komma till rätta med de brister som

redovisats ovan. Vi anser också att näringen själv i princip skall stå

för kostnaden eftersom man får igen det i form av högre avkastning. Det

finns olika metoder att åstadkomma detta på, t.ex. genom en skogsvårdsavgift

på skogsbruksvärdet. Vidare kan en ökning av skogsbrukets andel av

landsbygdsutvecklingsmedlen övervägas, t.ex. kan övervägas att lägga en avgift

på avverkningsanmälan/tillstånd. Ytterligare en variant är att använda

medel till ett statligt stödsystem till skogsägaren. Skogsägaren skulle

då få direkta stöd till återplanteringen, röjningen och de första

gallringsåtgärderna. Man kan naturligtvis kombinera metoderna. Ökad rådgivning

kan också kombineras med någon form av återinförande av gallrings- och

röjningsplikt. Regeringen bör få i uppdrag att snarast återkomma med

förslag till ett effektivt system så att återplantering, gallring och

röjning sker på ett tillfredsställande sätt. Senast år 2005 bör systemet

träda i funktion. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

17. Bioenergi, punkt 12 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bioenergi. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ24 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ26 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att det i regeringens skrivelse saknas en redogörelse för den

potential som bioenergi kan vara. Enligt vår bedömning har skogen på flera

områden en stor potential som energiförsörjare. I dag används endast 8-10

% av skogens rest- och biprodukter till energiproduktion. Denna andel

borde på sikt kunna öka. Vi anser att skogens potential inom bioenergiområdet

bör belysas i den framtida uppföljningen av skogspolitiken. EG-direktivet

om utökad användning av bioenergi i medlemsländerna kommer förmodligen

att bana väg för ökad bioenergiförbrukning. Långsiktiga regler som kan

underlätta biobränslens konkurrenskraft gentemot fossila bränslen är

viktiga för att möjliggöra en sådan utveckling. Detta bör ges regeringen

till känna.

18. Bioenergi, punkt 12 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om bioenergi. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ26 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 2.

Ställningstagande

Under en följd av år har röjning och skogsskötsel i yngre bestånd varit

eftersatt. Detta har medfört olyckliga produktionsbortfall och att

arbetstillfällen i skogsbruket har gått förlorade, samtidigt som naturvården

försämras. Vi bör inte ge efter för industrins påtryckning att försämra

bioenergins betalningsförmåga. Det skulle nämligen medföra att möjligheten

för skogsägaren att göra klengallring eller röjning med ekonomiskt rimliga

villkor försvinner. De brister vi ser avseende röjning och skogsvård är

till stor del hänförbara till kostnaden för dessa åtgärder.

En förbättrad ekonomi i röjningar och tidiga gallringar kommer med säkerhet

att öka aktiviteten i denna typ av bestånd. Detta är det bästa sättet att

öka virkesproduktionen utan att åsidosätta naturvärdena i skogen. Detta

bör ges regeringen till känna.

19. Samverkan mellan rennäring och skogsbruk, punkt 13 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om rennäring och skogsbruk. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 6.

Ställningstagande

Konflikter mellan rennäringen och skogsbruket kan synas oundvikliga. Vi

anser därför att det är bra att regeringen trycker på vad gäller vikten

av samverkan på grundval av utbildning, rådgivning och bra planeringsunderlag.

Det är bra om en ökad samverkan kommer till stånd. Vi anser vidare att

samverkan bör bygga på frivillighet och inte på tvång. Mot den bakgrunden

anser vi inte att samrådsplikten enligt 20 § skogsvårdslagen (1979:429)

behöver omfatta hela renskötselområdet. Detta bör ges regeringen till

känna.

20. Ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder m.m., punkt 14 (fp, kd,

c)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Jan Andersson (c)

och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om ekonomisk säkerhet för återväxtåtgärder. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ409 yrkande 9 och 2003/04:MJ412

yrkande 8 och avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 7, 2003/04:MJ25

yrkande 3, 2003/04:MJ220, 2003/04:MJ233, 2003/04:MJ409 yrkande 10,

2003/04:MJ412 yrkande 9, 2003/04:MJ431 yrkande 15 och 2003/04:MJ444.

Ställningstagande

Mot bakgrund av ett antal uppmärksammade fall av klipperi, dvs. snabba

förvärv av skogsmark som därefter slutavverkas, beslutade riksdagen år

1998 att som sin mening ge regeringen till känna att en utvärdering av

bestämmelserna i jordförvärvslagen och fastighetsbildningslagen borde

genomföras. Genom beslut den 3 juni 1999 tillsattes Jordförvärvsutredningen

med uppgift att utvärdera effekten av vissa jordpolitiska bestämmelser.

I april 2001 lämnade utredningen sitt betänkande (SOU 2001:38) Ägande och

struktur inom jord och skog. En av utredningens slutsatser är att de

negativa konsekvenserna av dessa s.k. exploaterande förvärv i första hand

bör motverkas genom en striktare tillämpning av skogsvårdslagen. Trots

att regeländringar i skogsvårdslagen har gjorts under senare år, anser vi

att problemet med oansvarigt skogsbruk inte förhindras på ett tillfredsställande

sätt. Regeringen bör återkomma med förslag till ändring av skogsvårdslagen

i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk i form av s.k. klipperi.

I dag gäller att köp av jord och skog i glesbygd skall stimulera sysselsättning

och boende och utgöra ett skydd för en levande landsbygd. För att undvika

tillståndsprövning kan man göra ett särskilt åtagande att bosätta sig på

fastigheten eller inom orten inom ett år och sedan bo kvar där i fem år.

Problemet är att åtagandet är svårt att kontrollera, och det finns inga

restriktioner vad gäller avverkning annat än de skogsvårdslagen ställer.

Det har inträffat fall där man avstått från att flytta till fastigheten

och i stället sålt den när man avverkat så mycket skog som varit möjligt.

I avvaktan på att ett förvärvstillstånd prövas bör det införas regler

som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit laga kraft. Detta bör ges

regeringen till känna.

21. Balans mellan olika ägarkategorier, punkt 15 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om balans mellan ägarkategorier. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ409 yrkande 8.

Ställningstagande

Kristdemokraterna har under flera år framhållit vikten av att bevara

principen om upprätthållande av den nuvarande balansen mellan olika

ägarkategorier i fråga om innehav av lantbruksfastigheter. Ett utredningsförslag

med denna innebörd överlämnades till regeringen år 2001 (SOU 2001:38),

men regeringen har fortfarande inte lämnat något sådant förslag till

riksdagen. Kristdemokraterna anser att regeringen skyndsamt bör återkomma

till riksdagen med ett förslag i linje med det utredningen föreslår. Detta

bör ges regeringen till känna.

22. Mark för naturvårdsändamål, punkt 16 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om mark för naturvårdsändamål. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ23 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ425

yrkande 6 och 2003/04:MJ25 yrkande 4.

Ställningstagande

Utgångspunkten för skogspolitiken bör, oavsett vilka mål som finns, vara

den enskilda skogsägaren och dennes möjligheter att verka i sin skog.

Skogsbruket och skogsindustrin är svenska basnäringar vilka har stor

betydelse för svensk ekonomi och sysselsättning. Det är viktigt att de ges

så bra förutsättningar som möjligt. Även den framtida tillgången av

skogsråvara måste finnas med i bedömningen av behovet av avsättning av skog

för naturvårdsändamål. Därför synes avsättningar i storleksordningen 10 %

av den produktiva skogsmarksarealen vara väl mycket. Till detta skall

läggas den mark där restriktioner i brukandet finns.

Det är viktigt att avsättningar som görs verkligen fångar unika miljöer

och att dessa är av riksintresse. Den nedbrytning i regionala mål som

görs bör inte utformas så att regionala mål sätts utan hänsyn till

övergripande nationella mål. Det är också viktigt att ny kunskap om t.ex.

arters förekomst tillåts påverka också redan bildade områden. Så finns

det t.ex. indikationer på att några rödlistade arter förekommer i större

mängd än vad som tidigare varit känt. Om detta stämmer skulle tidigare

avsättningar som gjorts för att skydda dessa arter kunna återgå till

produktiv skogsmark. Detta bör ges regeringen till känna.

23. Mark för naturvårdsändamål, punkt 16 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om mark för naturvårdsändamål. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 6 och 2003/04:MJ25 yrkande 4

och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 4.

Ställningstagande

Utredningar och nyckelbiotopsinventering har visat att det finns behov av

att skydda mer värdefull skogsmark, särskilt i södra Sverige. Utifrån

resultaten av bl.a. den omfattande nyckelbiotopsinventeringen och nya

kunskaper bör en värdering göras av gamla reservatsavsättningar och

tidigare skyddad mark för att klarlägga att de statliga medlen används till

avsättning av det mest skyddsvärda. En sådan utredning bör omgående

tillsättas.

Kristdemokraterna anser att innan nya reservat inrättas bör en bristanalys

och en nationell strategi formuleras. Vi föreslår att inventeringsarbetet

skall koncentreras på de skogar där avverkningstillstånd sökts. I områden

där tillstånd för avverkning sökts, skall en översiktlig inventering först

göras innan tillstånd att avverka beviljas. I fråga om de ökande kraven

på utnyttjande av den svenska skogen är det nödvändigt att avsättningar

av skyddsvärd mark görs så "smart" som möjligt. Bedömningen av vilka

områden som är skyddsvärda måste utvärderas kontinuerligt mot bakgrund av

hur förekomsten av olika arter och habitat utvecklas. Detta bör ges

regeringen till känna.

24. Strategi för områdesskydd, punkt 17 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om strategi för områdesskydd. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:MJ415 yrkande 2 och avslår motion 2003/04:MJ415

yrkande 1.

Ställningstagande

För att klara Sveriges nationella miljömål och samtidigt ge vår viktigaste

exportindustri fortsatt växtkraft krävs att Naturvårdsverket presenterar

en samlad strategi för bildandet av nya naturreservat. I dag är bristerna

stora i skötseln av de reservat som redan finns och de stora arealer som

avsattes år 1995 är ännu inte inventerade. Konsekvenserna för skogsbruket

är inte utredda, men sannolikt hotas tusentals arbetstillfällen i glesbygd.

Om vi i Sverige skall fortsätta att göra kostsamma investeringar i

naturvård, bör det självfallet finnas en väl känd målbild och en strategi

för arbetet.

Från Centerpartiet har vi även tidigare efterfrågat en samhällsekonomisk

kalkyl för de skogliga reservatsbildningarna. Dessa frågor är fortfarande

obesvarade. Det är en sak att köpa äldre skog, men samhällets kostnad är

mycket större än så, med lägre sysselsättning och minskade exportinkomster.

Detta bör ges regeringen till känna.

25. Ökat inslag av lövträd i skog m.m., punkt 18 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om lövskog. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ22 yrkande 7 och avslår motion 2003/04:MJ423 yrkande 2.

Ställningstagande

I en fråga sammanfaller produktions- och miljömålet, nämligen beträffande

behovet av att öka lövträdsinslaget i de svenska skogarna. Mer lövträd

och mer varierad skog betyder ökad biologisk mångfald och bättre

förutsättningar att bibehålla den. Innan industriskogsbruket slog igenom

innehöll skogarna mer lövträd. Till detta kommer att lövträd hämmas kraftigt

av betande växtätare såsom älg, rådjur och hare. Individantalet hos dessa

arter hölls tidigare nere på lägre nivåer av rovdjuren som nuförtiden

endast är en bråkdel av vad som fanns förr. Det går följaktligen utmärkt

att i många områden kombinera ett ökat lövträdsinslag med en restaurering

av våra rovdjursstammar.

Från produktionssynpunkt är det värdefullt om lövträdens andel ökar

eftersom vissa lövträdsvirkessorter i dag är mer värdefulla än barrträdsvirke.

Det är också så på många marker att den totala virkesproduktionen är

högre i ett blandat bestånd än i ett bestånd som enbart består av en eller

två trädarter. Den ökande efterfrågan på specialvirke, olika typer av

biobränslen, inredningsvirke etc. bäddar för en fortsatt ökad efterfrågan

på lövträd. Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket bör få i uppdrag att

återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd skall öka - där så är

möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

26. Inventeringskostnader m.m., punkt 19 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om inventeringskostnad m.m. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ219 yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Ett stort inslag av konsultarbete har gett olika inventeringsresultat på

olika arealer. Den enskilde inventerarens inställning har fått stor

betydelse. Om markägaren vill ha ytterligare prövning måste han själv ta

initiativ till detta samt stå för kostnaden. Det finns exempel där markägare

fått beskedet att 90 % av den avverkningsbara skogen blivit klassad som

skyddsvärd. I andra fall slås fastigheter sönder och brukandet försvåras

markant. Kristdemokraterna anser att markägaren bör beredas möjlighet

till "second opinion" på myndighetens bekostnad.

Det samrådsförfarande som sedan vidtar skall resultera i att avtal sluts.

Samrådsförfarandet är att likna vid förhandling. Att förhandla som enskild

markägare gentemot myndighet är ingen enkel uppgift. Risken är uppenbar

att markägaren på grund av ringa förhandlingserfarenhet och otillräcklig

kunskap blir förlorare. Under samrådsförfarandet bör ägaren ha rätt till

juridisk hjälp. När avtalet är slutet är det omöjligt för markägaren att

längre bruka arealen. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ24 yrkande 6 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande 27,

2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.

Ställningstagande

Naturvårdsavtal är ett frivilligt instrument där staten genom

skogsvårdsstyrelsen

ingår ett civilrättsligt avtal med skogsägaren. Skogsvårdsstyrelserna har

i dag en stor efterfrågan på pengar för ersättning till markägare och

tvingas säga nej medan länsstyrelserna har svårigheter att använda sina

anslag. Det saknas dessutom ett stort antal skötselplaner vid inrättandet

av naturreservat. Medel skulle i större omfattning kunna omfördelas från

reservat till biotopskydd och avtal. Folkpartiet anser att reservatsbildningar

behövs men att frivilliga överenskommelser i många fall kan vara en

snabbare och likvärdig väg för att skydda vissa områden. Detta bör ges

regeringen till känna.

28. Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ424 yrkande 27 och avslår motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 6,

2003/04:MJ26 yrkandena 4-7 och 2003/04:MJ412 yrkandena 4, 6 och 7.

Ställningstagande

Regeringen vill att ytterligare 900 000 ha skyddsvärd skogsmark skall

undantas från skogsproduktion till år 2010. Statens ansvar för skydd

uppskattas till 400 000 ha, resten utgörs av frivilliga avsättningar. Den

höjda politiska ambitionen sätter sin tilltro till frivilliga avsättningar,

vilket är förståeligt mot bakgrund av det intresse skogsägare visat för

att skydda värdefull skog. Det är ändå viktigt att slå fast att det är

skogsägaren som definierar frivilliga avsättningar av mark. När regeringen

nu höjer målsättningen måste den praktiska politiska konsekvensen bli att

staten är beredd att genom utbildning och rådgivning underlätta för

markägaren att fatta beslut om hur marken skall nyttjas. Detta bör ges

regeringen till känna.

29. Naturvårdsavtal m.m., punkt 20 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om naturvårdsavtal. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ26 yrkandena 6 och 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande

27, 2003/04:MJ24 yrkande 6, 2003/04:MJ26 yrkandena 4 och 5 och 2003/04:MJ412

yrkandena 4, 6 och 7.

Ställningstagande

Naturvårdsavtal är ett etablerat instrument i skogspolitiken men tillämpas

av olika skäl för närvarande i liten utsträckning. Det är olyckligt att

staten i miljömålet Levande skogar binder upp sig för hur stora arealer

som skall avsättas som reservat respektive med stöd av naturvårdsavtal.

Dynamiken i naturen och det reella skötselbehovet i objekt som avsätts

talar för en övergång till naturvårdsavtal. Medvetenheten om att miljövärdena

i det brukade landskapet egentligen är kulturvärden som kräver aktiva

insatser av förvaltaren börjar nu tränga igenom. Både riktlinjer och

tillämpningsområde för naturvårdsavtalet bör därför ses över.

För att förtydliga i vilken ordning vi helst ser att olika förvaltningsformer

av natur- och kulturvärden inom skogsbruket används har vi valt att

illustrera detta i en s.k. centertrappa som bygger på en trappstegsmodell

där man börjar på det första steget och sedan går vidare om det av olika

anledningar inte går eller är lämpligt att landa på det första steget.

Centertrappa för skogens bevarande innebär först kontakt och samråd med

markägaren samt frivilliga skötselavtal eller förvaltningsavtal. Därefter

erbjuds markägaren bytesmark och slutligen inlösen av mark med valmöjlighet

för markägaren hur ersättningen bör utgå. Detta bör ges regeringen till

känna.

30. Biotopskydd, punkt 21 (fp, v)

av Lennart Fremling (fp), Kjell-Erik Karlsson (v) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skydd av skogsmark. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9 och avslår

motionerna 2002/03:MJ210 och 2002/03:MJ219 yrkande 4.

Ställningstagande

En verksamhet som fungerar och utvidgas är biotopskydd och naturvårdsavtal

med skogs- och markägare som vill göra en aktiv insats för att bevara

landets mångfald. Biotopskydd rör små arealer på upp till 5 hektar.

Naturvårdsavtal är oberoende av storlek och kan handla om arealer på tiotals

hektar. De medel som finns i dag räcker emellertid inte.

Ett annat problem är att skyddsvärda områden med en areal på mellan 5 och

20 hektar faller mellan de skyddsformer som i praktiken finns i dag.

Biotopskydd är för små arealer och naturreservat inrättas i huvudsak på

större områden. I en gemensam rapport från Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen

föreslås det att biotopskydd skall kunna gälla större arealer. Vi föreslår

att biotopskydd skall kunna införas för arealer på upp till 20 hektar.

En översyn bör således göras för att undvika att områden på 5-20 ha hamnar

mellan biotopskydd och reservatsansvar. Detta bör ges regeringen till

känna.

31. Biotopskydd, punkt 21 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skydd av skogsmark. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ219 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:MJ210,

2003/04:MJ22 yrkande 3 och 2003/04:MJ24 yrkande 9.

Ställningstagande

Ett område som ges biotopskydd innebär ett intrång på fastigheten. Det

påverkar inte bara den direkta avkastningen utan också den mer långsiktiga

vid en eventuell försäljning. Det rimliga är att ett årligt arrende utgår

till markägaren såvida inte inköp sker för avsättning till naturreservat.

Detta bör ges regeringen till känna.

32. Stöd till skogsvård m.m., punkt 22 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om stöd till skogsvård. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ472,

2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4 och 2003/04:MJ474 yrkande 20.

Ställningstagande

Skog har långa omloppstider, vilket betyder att det tar lång tid från

plantering till avverkning. I de allra flesta fall får inte den som

planterat trädet avkastningen av det. Ädellövskog har ännu längre omloppstid

- flera hundra år. Då är det t.o.m. svårt att tillgodogöra sig värdet i

ett ökat försäljningsvärde på fastigheten. Det är därför värdefullt att

ett bidrag för plantering och skötsel av ung ädellövskog finns.

Regeringen aviserar nu att den vill se över bidraget och möjligen samordna

det med det stöd till landsbygdsutveckling som är en del av den gemensamma

jordbrukspolitiken (CAP). Detta förslag bör enligt vår uppfattning avvisas

av främst två skäl, dels på grund av att CAP ständigt är utsatt för

förändringar och det kan därför förutses att denna finansiering blir temporär,

dels på grund av att ädellövskog är långsamväxande. Det innebär att frågan

om hur plantering av t.ex. ek bidrar till landsbygdsutveckling under detta

och nästkommande sekel är höljt i dunkel. Arbetstillfällena på Visingsö

har inte blivit fler efter det att svenska flottan planterade ek för

båtbyggnadsändamål för snart två hundra år sedan. Inte ens nu när träden

är klara att skördas har sysselsättningen påverkats. Detta bör ges regeringen

till känna.

33. Stöd till skogsvård m.m., punkt 22 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om stöd till skogsvård. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ474 yrkande 20 och avslår motionerna 2002/03:MJ472,

2003/04:MJ23 yrkande 7 och 2003/04:MJ423 yrkandena 1 och 4.

Ställningstagande

Mer lövinslag i den svenska skogen, speciellt i södra och mellersta Sverige,

är angeläget. Det finns samtidigt en stor oro hos skogsägarna kring

lövskogen. I lövskog kan det förekomma många nyckelbiotoper och det finns

därför en oro för att staten genom olika former av avsättningar skall ta

marken ifrån skogsägarna. Med tanke på regeringens högt ställda mål om

skogsavsättningar är detta en befogad oro. Metoden att genom stora

avsättningar skydda den biologiska mångfalden kan således motverka sitt syfte

vad gäller att få ökade inslag av lövträd. Mer medel bör reserveras för

olika lövskogsprojekt för såväl skötsel som plantering. Detta bör ges

regeringen till känna.

34. Åtgärdsprogram för markförsurning, punkt 23 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om markförsurning. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:MJ432 yrkande 9 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 6.

Ställningstagande

Försurning av mark och vatten beror på utsläpp av svavel och kväveföreningar

som framför allt kommer från transportsektorn, industrin, energiproduktion,

arbetsmaskiner och jordbruket. Förutom utsläppsminskningar inom industrin

och energisektorn m.m., krävs omfattande kalkning för att minska den

befintliga försurningen. Kristdemokraterna anser att regeringens åtgärder

är otillräckliga. En långsiktig strategi för sjöar och vattendrag bör

omfatta mer än bara åtgärder direkt i vattnet eftersom försurningen i

sjöar och vattendrag bl.a. är en följd av att omgivande marker försurats.

Vi anser att det är svårt att utläsa ur regeringens budgetförslag hur

mycket pengar som anslås till kalkning och har även tidigare föreslagit

att kalkning skall redovisas separat. Skogsstyrelsen har arbetat fram ett

åtgärdsprogram för en sammanslagen sjö- och skogskalkning som skulle vara

effektivare än nuvarande system både ur praktisk och ekonomisk synvinkel.

Detta bör ges regeringen till känna.

35. Åtgärdsprogram för markförsurning, punkt 23 (fp, v)

av Lennart Fremling (fp), Kjell-Erik Karlsson (v) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om markförsurning. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ22 yrkande 6 och avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande 9.

Ställningstagande

Det har under lång tid pågått kalkning av sjöar och vattendrag. Det har

dock varit frågan om akuta insatser med grova metoder där effekterna på

de komplicerade ekologiska och geologiska systemen varit osäker, särskilt

på lite längre sikt. Olika jordarter, biotoper och vattendrag reagerar

olika på de nuvarande kalkningsåtgärderna.

Om både miljömål och skogens produktionsförmåga skall kunna upprätthållas

behövs enligt min uppfattning förfinade metoder för att motverka

försurningseffekterna. Skogsstyrelsen och berörda länsstyrelser bedriver

försöksverksamhet med bl.a. askåterföring från biobränsleanläggningar. Man

försöker i denna verksamhet hitta mer subtila och hållbara metoder att

återföra näringsämnen som motverkar försurningen och bidrar till att

upprätthålla den naturliga pH-balansen och därmed den ekologiska balansen.

Verksamheten syftar också till att öka näringskompensationen efter skörd

samt att anpassa skötselmetoder för att uppnå bättre vattenkvalitet och

uthållig skogsproduktion.

Brist på medel hotar denna verksamhet. Sett med utgångspunkt från både

skogens produktions- och miljömål är det viktigt att denna verksamhet

utvecklas. Det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla

bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av

medelsbrist. Detta bör ges regeringen till känna.

36. Skoglig utbildning, punkt 24 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skoglig utbildning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 3 och avslår motion 2003/04:MJ24 yrkande 8.

Ställningstagande

I skrivelsen förekommer några resonemang om olika aktörers ansvar. Enligt

vår uppfattning är det de lagstiftande och verkställande församlingarna

(riksdagen och regeringen) som har hela ansvaret för genomförandet och

utvärderingen av den politik som beslutas där. Till förfogande står ett

antal myndigheter som har till enda uppgift att genomföra beslutad politik.

Enligt vår mening är det staten som skall svara för forskning. Resurserna

till detta bör enligt vår uppfattning öka. Detta bör ges regeringen till

känna.

37. Skoglig utbildning, punkt 24 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skoglig utbildning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ24 yrkande 8 och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 3.

Ställningstagande

Det råder ett stort utbildningsbehov inom skogsnäringen. En översyn bör

göras över den skogliga utbildningen för att säkra och möta framtida behov

inom skogsområdet. I översynen bör också problemet att erhålla praktikplatser

för gymnasieungdomar belysas. Sverige är ett skogsland och skogsforskningen

bör med tanke på den betydelse som skogen har för vårt land ekonomiskt,

socialt och miljömässigt vara ett prioriterat forskningsområde. Sedan i

slutet av 1990-talet har efterfrågan på skoglig utbildning ökat. Regeringen

borde i översynen också undersöka efterfrågan av lämpliga eftergymnasiala

skogliga utbildningar. Detta bör ges regeringen till känna.

38. Skogsforskning, punkt 25 (fp, kd)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd) och Marie Wahlgren

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 25 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogsforskning. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:MJ24 yrkande 10 och 2003/04:MJ25 yrkande 6.

Ställningstagande

Sverige är ett skogsland och skogsforskningen bör med tanke på den betydelse

som skogen har för vårt land ekonomiskt, socialt och miljömässigt vara

ett prioriterat forskningsområde. Skogsforskningen måste vara stark vad

avser både produktions- och miljöfrågor. Det är därför viktigt att stärka

de universitetsinstitutioner som bedriver en god skogsforskning.

Regeringen har utlovat en forskningspolitisk proposition till hösten 2004.

Vi vill uppmana regeringen att i utformningen av forskningspropositionen

beakta den utveckling av skogsforskningen som skett i Sverige på senare

år. Samtidigt som universitet, högskolor och forskningsinstitut fått fler

uppgifter har man i princip fått mindre medel. De bristfälliga resurserna

har lett till att kvaliteten på forskning och utbildning har sänkts. Vi

anser att staten bör ta ett ökat ansvar för den långsiktiga finansieringen

av den skogsindustriella forskningen i Sverige. Detta bör ges regeringen

till känna.

39. Skogens kulturmiljö m.m., punkt 26 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogens kulturmiljö. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ400 och

2003/04:MJ25 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är förmodligen en bra idé att inventera vilka kulturmiljövärden som

finns i skogen. Erfarenheterna av tidigare inventeringar för andra ändamål

är emellertid inte goda. Om en inventering skall göras är det enligt vår

uppfattning ett krav att den sker i samråd med skogsägarna. En inventering

får inte heller leda till stora krav på avsättningar av skogsmark för

dessa ändamål. Redan i dag är stora arealer undantagna från skogsbruk. Om

ytterligare restriktioner för att skydda kulturmiljö införs bör de motsvaras

av minskade avsättningar till andra ändamål. Vi anser att samma

ersättningsregler bör gälla för restriktioner i markanvändningen för kultur och

fornlämningar som för naturvård. Detta bör ges regeringen till känna.

40. Skogens kulturmiljö m.m., punkt 26 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skogens kulturmiljö. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ25 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ400 och

2003/04:MJ23 yrkande 5.

Ställningstagande

För att nå miljömålet Levande skogar har högt ställda delmål satts upp.

En grundförutsättning för att nå målen för kulturmiljövården är att

inventerade fornlämningar finns registrerade och att uppgifterna om lämningarna

är lätt åtkomliga för markägarna. Registrering och redovisning av befintliga

fornlämningar bör därför prioriteras av de kulturmiljövårdande myndigheterna.

Det behövs en översyn av lagstiftningen som kan öppna för möjligheten

till ersättning för inskränkning i brukandet inom större fornlämningar

och fornlämningsområden. Under senare år har länsstyrelserna rapporterat

om alltfler skador på kulturlämningar i skogen. Nya inventeringar visar

arealtäckande fornlämningar av en omfattning som kan komma att medföra

betydande inskränkningar i det enskilda skogsföretaget. På sina håll finns

risk för att skogsbruk och kulturminnesvård hamnar på kollisionskurs. Det

är rimligt att de markägare som drabbas av betydande inskränkningar i

nyttjandet av marken, utöver den hänsyn markägaren skall ta till allmänna

intressen, skall kompenseras ekonomiskt genom en intrångsersättning. Detta

bör ges regeringen till känna.

41. Skoglig myndighet, punkt 27 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:N269 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande

25, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.

Ställningstagande

Det har blivit tydligt att det inom administrationen utvecklats ett

dubbelkommando i fråga om miljöfrågor i skogen och skogsbruket. Näringen

möter en kluven statsmakt. Detta har sannolikt sin grund i att miljöpolitiken

växte fram delvis vid sidan om skogspolitiken under 90-talet. Skogsägare

bollas mellan myndigheter som kan ha delad syn på hur naturvärdena bäst

hanteras.

Även om det finns regioner där samarbetet mellan skogsvårdsstyrelser,

länsstyrelser och kommuner kommit långt bör det vara en prioriterad fråga

i skogs- och miljöpolitiken att samarbetet blir fullt tillfredsställande.

När det offentliga ställer särskilda miljökrav på näringsidkarna skall

skogsägarna så långt möjligt bara ha med en myndighet att skaffa. När

miljöbalken nu utreds blir det viktigt att klara ut att normal skogsskötsel

regleras i skogsvårdslagen och inte i miljöbalken. I annat fall kan

kommunerna få oinskränkta möjligheter att reglera skogsbruk via miljöbalken.

Om skogsbruk kan bedömas som miljöfarlig verksamhet blir kommunerna

huvudmän och inskränkningar i skogsbruket ersätts inte. Detta bör ges

regeringen till känna.

42. Skoglig myndighet, punkt 27 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ24 yrkande 11 och avslår motionerna 2002/03:MJ424 yrkande

25, 2002/03:N269 yrkande 8 och 2003/04:MJ218.

Ställningstagande

Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelserna är sektorsansvariga myndigheter.

Vi anser att det är angeläget att dessa myndigheter får bestå som fristående

myndigheter. En ansvarsfördelning bör ske mellan skogsvårdsorganisationen

och länsstyrelserna/Naturvårdsverket. Skogsvårdsstyrelserna bör ges utökade

möjligheter att kunna bedriva sina viktiga rådgivningsinsatser. De ideella

organisationernas potential bör också tas till vara. Detta bör ges regeringen

till känna.

43. Skoglig myndighet, punkt 27 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om skoglig myndighet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ424 yrkande 25 och avslår motionerna 2002/03:N269 yrkande

8, 2003/04:MJ24 yrkande 11 och 2003/04:MJ218.

Ställningstagande

Skogsvårdslagen, där produktions- och miljömål jämställs, bygger på

förvaltarskapstanken, ett ansvar som skogsbrukare har att ta för kommande

generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska mångfalden

samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den svenska

skogsindustrin. Miljöbalkens regler är enligt min uppfattning bristfälligt

anpassade till skogsbrukets förutsättningar. Oklarheterna i lagstiftningen

kan därmed komma att drabba skogsbruket hårt, till nackdel för skogsvården

och därmed också för svensk ekonomi. Enligt nuvarande regler prövar den

skogliga myndigheten enligt skogsvårdslagen medan kommunerna kan ha rätt

att pröva enligt miljöbalken. Förhållandet bör enligt min uppfattning

rättas till så att skogsvårdslagen gäller för detta fall. Detta bör ges

regeringen till känna.

44. Uppdragsverksamhet, punkt 28 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om uppdragsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ23 yrkande 8 och avslår motion 2003/04:MJ22 yrkande 5.

Ställningstagande

Det är olyckligt om en statligt ägd aktör säljer tjänster på en öppen

marknad i konkurrens med privata aktörer. Särskilt olyckligt är det om

aktören samtidigt har ett myndighetsansvar. Skogsvårdsorganisationens

uppdragsverksamhet faller in under dessa kriterier. Även om utvärderingar

inte funnit belägg för att försäljningsverksamheten har menlig inverkan

på marknaden innebär det inte att så är fallet. Enbart förekomsten av en

statlig uppdragsverksamhet innebär etableringshinder, vilket i sig krymper

konkurrensen. Det går heller inte att gardera sig helt mot subventionerad

prissättning där skattebetalarna i den övriga verksamheten står för

subventionen. Enligt vår mening bör inte skogsvårdsorganisationen ha annan

verksamhet än myndighetsuppgifter. Detta bör ges regeringen till känna.

45.

Uppdragsverksamhet, punkt 28 (v)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om uppdragsverksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ22 yrkande 5 och avslår motion 2003/04:MJ23 yrkande 8.

Ställningstagande

I dag finns det en utvecklad verksamhet inom skogssektorn som kan kallas

gröna jobb. Det är ett samarbete mellan skogsvårdsstyrelserna och

länsarbetsnämnderna. Ofta engageras arbetssökande och andra människor utanför

den ordinarie arbetsmarknaden i glesbygd. För natur- och kulturmiljövården

innebär insatserna ett viktigt tillskott till otillräckliga ordinarie

medel. Ibland är det i praktiken den enda möjligheten att få de aktuella

åtgärderna utförda.

Att kombinera resurser från olika politikområden kan ge påtagliga och

konkreta synergieffekter. Skogsstyrelsen har redovisat flera förslag på

verksamheter som kan bidra till att skogens och naturmiljöns centrala

roll i ett uthålligt samhälle kan tas till vara, bl.a. miljömätning av

skogsmark, biologiska data för landskapsanalyser och uppföljning samt

vård av naturvårdsobjekt och kulturmiljöer. Arbetstillfällen av detta

slag ger ett nettotillskott av sysselsättning. Det pågår också pilotprojekt

i samarbetet med försäkringskassorna rörande arbetslivsinriktad rehabilitering

i skogsmiljöer, vilket visar goda resultat. Slutsatsen är att denna typ

av åtgärder inom skog, natur och kultur innehåller särskilda kvaliteter

som motiverar en fortsatt och utökad verksamhet. Verksamhet som ger fler

s.k. gröna jobb i skogsmiljöer bör utvecklas. Detta bör riksdagen ge

regeringen till känna.

46. Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ23 yrkande 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1,

2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409

yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande

Staten äger cirka 20 % av skogen i Sverige. Andelen offentligt ägd skog

är än större på grund av att både kommuner och kyrkan är stora skogsägare.

Privatskogsbruket innehar endast hälften av skogsmarken i Sverige. Enligt

vår mening är den offentligt ägda andelen alltför stor. Sveaskogs

tillblivelse var enligt vår mening felaktig. Det visar sig också att Sveaskog

är en alltför stor markägare både regionalt och lokalt. Detta får en menlig

inverkan på prisbild, utbud och försäljningskanaler, vilket inte minst

debatten i Norrbotten visar. Sveaskog är ett av de statliga bolag som vi

vill sälja. Även i övrigt bör det offentliga innehavet av mark minska.

Staten bör äga den mark som är avsatt av naturvårdsskäl eller andra

bevarandeskäl samt mark som behövs för vetenskapliga ändamål eller

försvarsändamål. Därutöver ser vi inget behov av långsiktigt statligt

markägande.

I vissa fall kan staten temporärt äga mark t.ex. om strukturaffärer

underlättas. Detta bör ges regeringen till känna.

47. Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:MJ24 yrkande 12 och avslår motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1,

2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ409

yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att det överväldigande antalet statliga företag bör

avyttras. Detta kräver emellertid hänsynstagande till bl.a. marknadssituationen.

Fram till dess att en försäljning kan ske bör målet för Sveaskog vara

att sköta samhällets skogar samt att tillhandahålla ersättningsmark vid

reservatsbildningar. Sveaskog bör i takt med att den egna industrin

avvecklas och rådande avtal löper ut, begränsa sin virkesförmedlande roll

till att enbart omfatta statens skogar. Riksdagens beslut att sälja ut

sågverk har ännu ej effektuerats. Orsaken till detta borde närmare redovisas.

Staten bör generellt inte bedriva kommersiell verksamhet där detta kan

göras av det privata näringslivet. Risken för en snedvridning av

konkurrenssituationen på marknaden och att statliga medel används för att

indirekt stötta verksamheten är alltför stora. Ett statligt ägande ökar

risken för att företag genom sitt speciella ägandeförhållande blir mer

benäget att ta icke-affärsmässiga risker, vilket också leder till en osund

marknad. Det är därför lämpligt att en oberoende utredning ser över statens

kommersiella verksamheter både inom de statliga bolagen och inom myndigheterna.

Detta bör ges regeringen till känna.

48. Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statligt ägande. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ425 yrkande 1 och 2003/04:MJ409 yrkande 3 och avslår

motionerna 2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ26

yrkandena 3 och 9, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande

9.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att staten bör sälja ut de företag som är verksamma

på den konkurrensutsatta marknaden. Vi anser följaktligen att statligt

ägande av den produktiva skogsmarken inte är ett primärt intresse även om

det kan finnas skäl som talar för statligt ägande. Enskilda skogsägare

och privata bolag kan bruka skogen miljö- och tillväxtmässigt lika bra

som staten och det finns därför ingen anledning för staten att konkurrera

genom att äga produktionsskog i stor omfattning.

Statens uppgift är att ta hand om områden med höga naturvärden som undantas

brukning, att införskaffa och hålla viss produktionsmark som bytesvara

när allmänintresset kräver att privata skogsägares marker inte längre kan

brukas. Behovet är störst i södra Sverige där mer mark behöver skyddas.

Detta bör ges regeringen till känna.

49. Statligt skogsinnehav m.m., punkt 29 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om statligt skogsinnehav. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:MJ26 yrkandena 3 och 9 och avslår motionerna 2002/03:MJ425

yrkande 1, 2003/04:MJ23 yrkande 9, 2003/04:MJ24 yrkande 12, 2003/04:MJ409

yrkande 3, 2003/04:MJ412 yrkandena 2 och 5 och 2003/04:N327 yrkande 9.

Ställningstagande

Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av skog är lågavkastande

relativt marknadsvärdet. Innehavet borde säljas, då aktieägarna borde

förvänta en betydligt högre avkastning på detta dolda kapital. Motsvarande

gäller sannolikt i minst lika hög grad för Sveaskog. Detta förutsätter

dock enligt min uppfattning en kontrollerad avveckling av Sveaskog. Ett

skapande av självbärande enheter skog skulle ge möjlighet till start av

tusentals nya småföretag inom skogsbranschen. Centerpartiet anser att nya

storägare inte är något alternativ då det inte befrämjar vårt lands

intressen på något sätt.

Staten har genom Sveaskog en dominerande ställning när det gäller

skogsinnehav och det är därför viktigt att konkurrensfrågorna beaktas. Det

gäller vid såväl timmeranskaffning som prissättning på massaved. Ett

missbruk av en dominerande ställning på marknaden kan få mycket svåra

regionala konsekvenser för sågverks- och massaindustrin. Virkesmarknaden

domineras av ett fåtal stora aktörer. I ett sådant marknadsläge är det

viktigt att det råder sunda konkurrensförhållanden. Detta bör ges regeringen

till känna.

Särskilt yttrande

Skogspolitikens mål (kd)

Sven Gunnar Persson (kd) anför:

I en särskild reservation som bifogas detta betänkande framhåller jag att

en totalöversyn av skogspolitiken bör genomföras med bl.a. en förnyad

avvägning mellan produktions- och miljömål.

Skogsvårdslagen, där miljö- och produktionsmål jämställs, bygger på

förvaltarskapstanken, ett ansvarstagande som skogsbrukare har att ta för

kommande generationer. Lagen är utformad för att ge skydd åt den biologiska

mångfalden samtidigt som virkesförsörjningen skall vara säkrad för den

svenska skogsindustrin. Det är enligt min mening nödvändigt att riksdagen

gör en förnyad bedömning av om balansen mellan produktions- och miljöintressen

i skogsbruket utvecklas tillfredsställande. Konsekvenserna för

virkesförsörjningen av statens avsättningspolitik har lett till viss oro inom

skogsnäringen. På liknande sätt har myndigheter och miljöorganisationer

påtalat riskerna för den biologiska mångfalden om den nuvarande utvecklingen

tillåts fortsätta.

För att svenskt skogsbruk och svensk skogsindustri skall kunna utvecklas

i framtiden krävs övergripande långsiktiga och hållbara spelregler som

befrämjar såväl produktions- som miljömål. Det är angeläget att dessa mål

är jämställda vid utformningen av den övergripande skogspolitiken.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:39 Uppföljning av skogspolitiken.

Följdmotioner

2003/04:MJ22 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvärdering av svensk skogspolitik och att utvärderingen bör

vara oberoende men samordnas med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket så

att skogspolitikens mål för miljö och produktion behandlas på ett likställt

sätt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen snarast bör återkomma med förslag om ett effektivt

system så att återplantering, gallring och röjning sker på ett

tillfredsställande

sätt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att biotopskydd skall kunna införas på arealer upp till 20 hektar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lagändringar rörande tätortsnära skogar så att natur- och

rekreationsvärden bevaras och/eller utvecklas.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla verksamhet som ger fler "gröna jobb" i skogsmiljöer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det är angeläget att verksamhet som syftar till att utveckla

bättre metoder för att motverka försurning kan fortgå och inte hotas av

medelsbrist.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket skall få i uppdrag att

återkomma med förslag om hur inslaget av lövträd i skog skall öka - där

så är möjligt i kombination med ökande rovdjursstammar.

2003/04:MJ23 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om målen i skogspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utvärdering av skogspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ansvaret för högre utbildning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om avsättning av mark för naturvårdsändamål.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skogens kulturmiljö.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om samverkan mellan rennäring och skogsbruk.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om finansiering av bidrag till ädellövskog.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skogsvårdsorganisationens affärsverksamhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om det statliga skogsinnehavet.

2003/04:MJ24 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett nationellt skogsprogram.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skogens potential inom bioenergiområdet skall belysas i den

framtida uppföljningen av skogspolitiken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i internationella forum och sammanhang bör driva

arbetet med att minska jorderosion och klimatförändringar m.m.

4. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med konkreta

förslag på åtgärder avseende återbeskogning och röjning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla varsamma brukningsmetoder vid tätortsnära skogsbruk

för att kunna utnyttja skogens resurser som rekreation i kombination med

produktion.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om civilrättsliga avtal med markägarna för att skapa utrymme att

kombinera skogens olika värden och intressen.

7. Riksdagen begär att regeringen snarast vidtar åtgärder för att

förhindra problem kring återplanteringar vid handel med skogsfastigheter,

s.k. skogsklippare.

8. Riksdagen begär att regeringen gör en översyn av den skogliga

utbildningen för att säkra och möta framtida behov inom skogsområdet.

9. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer med förslag på

vad som bör göras för att undvika att områden på 5-20 hektar hamnar mellan

biotopskydd och reservatansvar.

10. Riksdagen begär att regeringen finner metoder för att långsiktigt

säkra finansieringen av starka svenska forskningsinstitutioner inom

skogsområdet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en ansvarsfördelning bör klargöras mellan

skogsvårdsorganisationen och länsstyrelserna/Naturvårdsverket.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att målet för Sveaskog bör vara att sköta samhällets

skogar samt tillhandahålla ersättningsmark vid reservatsbildningar.

2003/04:MJ25 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av skogspolitiken och en sammanhållen

strategi för förvaltningen av den svenska skogen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om älgstammens storlek.

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på ändring

av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oansvarigt skogsbruk.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inventering och avsättning av skyddad skogsmark.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag till

lagstiftning i syfte att öka möjligheterna att kompensera markägaren ekonomiskt

då inskränkning i markanvändning sker till följd av förekomst av fornlämningar

och kulturminnen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skogsforskningen och den skogsindustriella forskningen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige bör förhindra en gemensam skogspolitik inom EU.

2003/04:MJ26 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om vikten av att tilldela resurser till rådgivning för

att ett långsiktigt hållbart skogsbruk skall bli möjligt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att bioenergins betalningsförmåga inte får försämras,

då det påverkar skogsägarens möjlighet att göra klengallring eller röjning

med ekonomiskt rimliga villkor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om möjligheten för nya småföretag vid en kontrollerad

avveckling av Sveaskog i självbärande enheter skog.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om en mer flexibel linje vid förvaltning av stora

skogsområden där brukande kombineras med förstärkt rådgivning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att den vinnande tanken om frivilliga avsättningar

måste bibehållas i skogspolitiken.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att både riktlinjer och tillämpningsområde för

naturvårdsavtal bör ses över.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om prioriteringen vid bevarande av skyddsvärda natur- och

kulturvärden inom skogsbruket.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det är hög tid för riksdagen att ta ansvar för sin

huvuduppgift att, mot bakgrund av den övergripande ekonomiska politiken,

bedöma om balansen mellan produktions- och miljöintressen i skogsbruket

utvecklas tillfredsställande.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att staten har ett ansvar för att bevaka konkurrensfrågorna

på virkesmarknaden.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:MJ207 av Kenneth Johansson och Sven Bergström (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheterna att stödja återplantering av drabbade

skogsområden för skogsbrukare som drabbats av svampangrepp.

2002/03:MJ210 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen begär att regeringen låter göra en översyn av bestämmelserna

för bevarande av skyddsvärda biotoper.

2002/03:MJ219 av Maria Larsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om markägares möjlighet till second opinion av nyckelbiotopsinventering

på myndighetens bekostnad.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge markägaren rätt till juridisk hjälp under samrådsförfarandet.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett årligt markarrende erbjuds när areal ges

biotopskydd.

2002/03:MJ304 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om miljömålen för skog.

2002/03:MJ332 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen kommer med förslag på hur man skall öka de

skogsvårdande åtgärderna i svenskt skogsbruk, för att säkra ett långsiktigt

hållbart skogsbruk.

2002/03:MJ400 av Inger Lundberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att svenska skogar långsiktigt måste skyddas mot dvärgbandmask.

2002/03:MJ424 av Alf Svensson m.fl. (kd):

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skapa långsiktigt hållbara spelregler för skogsnäringen.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om frivilliga avsättningar av mark.

2002/03:MJ425 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om skogscertifiering.

6. Riksdagen begär att regeringen låter utreda värdet av gamla

reservatsavsättningar och tidigare skyddad mark, enligt vad som anförs i

motionen.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Skogsstyrelsens åtgärdsprogram för markförsurning skall

införas.

2002/03:MJ453 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om skogspolitik.

2002/03:MJ472 av Kristina Zakrisson och Karl Gustav Abramsson (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om konsekvenser av förändringar i skogsvårdslagen.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kostnadsnackdelar för skogsnäringen i Sverige.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs vad gäller samordning av skogspolitiken.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:MJ218 av Per-Olof Svensson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att skogsvårdstyrelserna bör ha hela tillsynsansvaret för skogsbruket.

2003/04:MJ220 av Kenneth Johansson och Eskil Erlandsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att en utredning bör tillsättas med syfte att föreslå skärpningar av

jordförvärvslagen och skogsvårdslagen för att minska "skogsklipperiet".

2003/04:MJ233

av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen begär att regeringen föreslår en lagändring så att riskerna för

otillbörlig skogsskövling minimeras.

2003/04:MJ259 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kraftfulla åtgärder för att öka de skogsvårdande insatserna.

2003/04:MJ262 av Helene Petersson och Göte Wahlström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för en bättre skogsskötsel.

2003/04:MJ361 av Peter Pedersen (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av den svenska skogspolitiken i syfte att säkra en

konkurrenskraftig och uthållig skogsproduktion i landet.

2003/04:MJ392 av Carina Adolfsson Elgestam och Göte Wahlström (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbildningsbehovet inom skogsindustrin.

2003/04:MJ409 av Björn von der Esch m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om statens uppgift beträffande utvecklingen av skogsnäringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om behovet av en översyn av skogspolitiken och en

sammanhållen strategi för förvaltningen av den svenska skogen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om privat och statligt ägande.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om balans mellan miljö- och produktionsmål.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skogscertifiering.

8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av jordförvärvslagen i syfte att bevara balansen mellan olika ägarkategorier.

9. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av skogsvårdslagen i syfte att förhindra oseriöst skogsbruk i form av s.

k. klipperi.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring

av jordförvärvslagen så att det ej blir tillåtet för köparen att avverka

skog innan köpet vunnit laga kraft eller förvärvstillstånd erhållits.

2003/04:MJ412 av Jan Andersson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att stärka skyddet för privat ägande för att undvika

dämpande effekter på företagande och ekonomisk tillväxt.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att berörda myndigheter i första hand bör försöka finna

alternativa skyddsformer i samverkan med markägaren.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att i första hand avsätta statligt ägd skog framför

privatägd skog till reservat när likvärdiga skyddsvärden finns att tillgå.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att utgångspunkten måste vara att skyddande av enskilt

ägd skog skall ske i samråd med ägaren.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om obligatoriska samråd mellan myndigheter och markägare

vid inventering av markområden.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att i avvaktan på att ett förvärvstillstånd prövas bör

det införas regler som förhindrar avverkning innan beslutet vunnit laga

kraft.

9. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med syfte

att föreslå skärpningar i lagstiftningen för att komma till rätta med

"skogsklipparna".

2003/04:MJ415 av Maud Olofsson och Birgitta Sellén (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en bättre analys av den skogliga reservatspolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Naturvårdsverket bör presentera en samlad strategi för

bildandet av nya naturreservat.

2003/04:MJ423 av Åsa Domeij (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka insatserna för ökade arealer av ädellövskog, lövskog

och blandskog.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige har ett internationellt ansvar att bevara de rika

miljöer som ädellövskogarna utgör för eftervärlden.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om skydd av kulturmiljöer i skogsbrukslandskapet.

2003/04:MJ431 av Anita Brodén m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillräckliga resurser ges till utbildningsinsatser

kring skogsfrågor.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillförsäkra återplantering av skog.

2003/04:MJ444 av Hans Stenberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om fonderade medel för återplanteringsåtgärder.

2003/04:MJ453 av Raimo Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av skogspolitiken.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att avsätta mer resurser till plantering och skötsel av

lövskog.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behandlingen av naturresurser som ett strategiskt nationellt

intresse.