Bet. 2003/04:MJU22

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU22

Titel saknas

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2003/04:137 Genomförande av

EU:s jordbrukspolitik i Sverige jämte sex följdmotioner med 55 yrkanden.

I skrivelsen redovisar regeringen sina överväganden vad gäller tillämpningen

av EU:s nya jordbrukspolitik i de delar där det ankommer på det enskilda

medlemslandet att ta ställning till olika alternativ som medges inom ramen

för beslutet. Förslagen innebär att införandet av ett frikopplat gårdsstöd

bör ske enligt en s.k. blandmodell. Modellen innebär i huvudsak en

regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark inom en region erhåller

samma grundstöd per hektar men där viss del av stöden inom främst

animaliesektorn förblir gårdskopplade. Stödnivån till naturbetesmark föreslås

vara enhetlig i hela landet. Övergångsvis bör en koppling av handjursbidragen

till produktionen behållas. Ett s.k. nationellt kuvert bör utnyttjas för

vissa offensiva satsningar för främjandet av svenska kvalitetsprodukter.

Nuvarande miljö- och landsbygdsprogram förstärks under resterande del av

programperioden genom att medel tillförs dels genom s.k. modulering, dels

genom återföring av skatten på handelsgödsel. De ytterligare resurserna

används för att gynna den grovfoderbaserade animalieproduktionen genom en

förstärkning av kompensationsbidraget i mindre gynnade områden och en

höjning av miljöersättningen för betesmarker och slåtterängar samt genom

införande av en miljöersättning till vallodling i övriga delar av landet.

Dessutom satsas medel på stöd till investeringar inom djurvälfärdsområdet

och småskalig livsmedelsproduktion. Den nya jordbrukspolitiken bör tillämpas

fr.o.m. år 2005.

Utskottet delar regeringens bedömning och avstyrker samtliga motionsyrkanden,

framför allt med hänvisning till skrivelsen. I betänkandet finns 30

reservationer och tre särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Utbetalning av stöd utbetalade i euro

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 8, 2003/04:MJ58 yrkande

13 och 2003/04:MJ59 yrkande 7.

Reservation 1 (m, fp, kd)

2. Tidpunkt för utbetalning av stöd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 9 och 2003/04:MJ58

yrkande 12.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkandena 1 och 6.

Reservation 3 (fp)

4. Konkurrensvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12, 2003/04:MJ56 yrkandena

1 och 2 samt 2003/04:MJ59 yrkande 2.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (fp)

Reservation 6 (kd, c)

5. Konsumentperspektiv

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 4.

Reservation 7 (fp)

6. Exportsubventioner för djurtransporter

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 3.

Reservation 8 (fp)

7. Produktionsstöd till stärkelsepotatis

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 4, 2003/04:MJ56 yrkande

3 och 2003/04:MJ58 yrkande 6.

Reservation 9 (m, kd, c)

8. Frikoppling av utsädesstöd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 6 och 8, 2003/04:MJ57

och 2003/04:MJ58 yrkande 5.

Reservation 10 (m, kd, c)

9. Plantskoleproduktion m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkandena 15 och 16.

Reservation 11 (kd)

10. Tidpunkt för fördelning av stödrättigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 1.

Reservation 12 (m, fp)

11. Övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 2 och 2003/04:MJ58

yrkande 17.

Reservation 13 (m, kd, c)

12. Fördelning av stödrättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5, 2003/04:MJ58 yrkande

1 och 2003/04:MJ59 yrkande 5.

Reservation 14 (fp)

Reservation 15 (kd, c)

13. Stödrättigheternas skattekonsekvenser

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 14.

14. Nationell reserv

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 5, 2003/04:MJ56 yrkande

7, 2003/04:MJ58 yrkande 9 och 2003/04:MJ59 yrkande 10.

Reservation 16 (m, fp, kd, c)

15. Justering av ersättningsbelopp för åkermark

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 4 och 2003/04:MJ58

yrkande 2.

Reservation 17 (m, kd, c)

16. Frikoppling inom nötköttsproduktion

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 3.

Reservation 18 (kd, c)

17. Frikoppling av tackbidrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 4.

Reservation 19 (kd)

18. Nationellt kuvert

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6, 2003/04:MJ58 yrkande

7 och 2003/04:MJ59 yrkande 9.

Reservation 20 (m, kd, c)

Reservation 21 (fp)

19. Finansiering av kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ58 yrkande 8.

Reservation 22 (kd)

20. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56

yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19 samt 2003/04:MJ59

yrkande 8.

Reservation 23 (m)

Reservation 24 (fp)

Reservation 25 (kd)

Reservation 26 (c)

21. Hävdkrav på naturbetesmarker

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ55 yrkande 3.

Reservation 27 (m)

22. Tvärvillkor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 7 och 2003/04:MJ58

yrkande 11.

Reservation 28 (m, kd, c)

23. Produktionsmedelsskatter inom jordbruket

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ54, 2003/04:MJ56 yrkande 11 och

2003/04:MJ58 yrkande 18.

Reservation 29 (m, kd, c)

24. Skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 11.

Reservation 30 (fp)

25. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:137 till handlingarna.

Stockholm den 1 juni 2004

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling (fp), Rune

Berglund (s), Rolf Lindén (s), Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m),

Carina Ohlsson (s), Jan Andersson (c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders

Johansson (m), Christin Nilsson (s), Anita Brodén (fp), Björn von der

Esch (kd), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet har i detta ärende uppvaktats av representanter för Lantbrukarnas

riksförbund (LRF) samt mottagit skrivelser från Gröna Näringens

Riksorganisation och Skogsmaskinföretagarna ek. för.

Bakgrund

Den 10 juli 2002 presenterade EG-kommissionen ett meddelande med förslag

om reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Meddelandet var en

uppföljning av den reform som beslutades våren 1999 i Agenda

2000-förhandlingarna.

Med utgångspunkt i de diskussioner kring meddelandet som pågick under

hösten år 2002 och beslutet i oktober 2002 av Europeiska rådet om ett tak

för utgifterna för jordbrukspolitiken, lade kommissionen fram formella

lagförslag i januari 2003. Förhandlingarna om förslagen pågick under våren,

och den 26 juni 2003 kunde jordbruksministrarna nå en politisk överenskommelse.

Beslutet om reform fattades den 29 september 2003, rådets förordning

(EG) nr 1782/2003.

Statsrådet och chefen för Jordbruksdepartementet Ann-Christin Nykvist

beslutade den 10 oktober 2003 att tillsätta en särskild interdepartemental

arbetsgrupp med uppgift att utreda hur Sverige skall genomföra EU:s beslut

år 2003 om en reform av den gemensamma jordbrukspolitiken. Arbetsgruppen

fick i uppdrag att utifrån de övergripande nationella utgångspunkter och

mål som finns analysera och diskutera olika möjliga lösningar och val av

åtgärder vid genomförandet av det jordbrukspolitiska beslutet. Arbetsgruppen

skulle vidare föreslå det alternativ till kombination av åtgärder som

enligt analysen är det mest resurseffektiva och som bäst ligger i linje

med övergripande svenska mål.

Arbetsgruppen skulle också belysa konsekvenserna av att införa utbetalning

av stöd inom jordbruket i euro.

Chefen för Jordbruksdepartementet förordnade den 5 november 2003 också en

parlamentarisk kontaktgrupp och en referensgrupp med representanter för

berörda intresseorganisationer. Under arbetets gång har de båda grupperna

vid ett antal möten getts möjlighet att ge sin syn på arbetet. Härutöver

har vid två tillfällen hearingar anordnats med ett brett deltagande av

berörda organisationer m.fl.

Arbetsgruppens arbete resulterade i departementspromemorian (Ds 2004:9)

Genomförande av EU:s jordbruksreform i Sverige som presenterades den 17

februari 2004. Departementspromemorian har remissbehandlats, och därutöver

hölls en hearing den 3 mars 2004.

Skrivelsen bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redovisar regeringen sina överväganden vad gäller tillämpningen

av EU:s nya jordbrukspolitik i de delar där det ankommer på det enskilda

medlemslandet att ta ställning till olika alternativ som medges inom ramen

för beslutet. Övervägandena skall ligga till grund för den skrivelse med

förslag till tillämpning som skall överlämnas till EG-kommissionen senast

den 1 augusti 2004. Regeringens ställningstaganden innebär att införandet

av ett frikopplat gårdsstöd bör ske enligt en s.k. blandmodell. Modellen

innebär i huvudsak en regionalisering av nuvarande stöd där all åkermark

inom en region erhåller samma grundstöd per hektar men där viss del av

stöden inom främst animaliesektorn förblir gårdskopplade. Stödnivån till

naturbetesmark föreslås vara enhetlig i hela landet och lika med stödnivån

i region 5. Övergångsvis bör en koppling av handjursbidragen till

produktionen behållas. Ett s.k. nationellt kuvert bör utnyttjas för vissa

offensiva satsningar för främjandet av svenska kvalitetsprodukter. Frågan

om ytterligare användning av nationellt kuvert får prövas då erfarenhet

vunnits av den reformerade politiken och då omfattningen av kommande miljö-

och landsbygdsutvecklingsprogram blir klarlagt. Nuvarande miljö- och

landsbygdsprogram förstärks under resterande del av programperioden genom

att medel tillförs dels genom s.k. modulering, dels genom återföring av

skatten på handelsgödsel. De ytterligare resurserna används för att gynna

den grovfoderbaserade animalieproduktionen genom en förstärkning av

kompensationsbidraget i mindre gynnade områden och en höjning av

miljöersättningen

för betesmarker och slåtterängar samt genom införande av en miljöersättning

till vallodling i övriga delar av landet. Dessutom satsas medel på stöd

till investeringar inom djurvälfärdsområdet och småskalig livsmedelsproduktion.

Den nya jordbrukspolitiken bör tillämpas fr.o.m. år 2005.

Utskottets överväganden

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om utbetalning av stöd i euro (m, fp, kd)

och om utbetalning av stöd under rätt kalenderår (m, kd).

Jämför reservationerna 1 (m, fp, kd) och 2 (m, fp, kd, c).

Skrivelsen

I juni 2003 kom EU:s jordbruksministrar överens om en reform av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Överenskommelsen innebär två principiellt

viktiga förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den ena

förändringen består i att de nuvarande direktstöden till jordbrukaren omvandlas

till ett inkomststöd, det nya frikopplade gårdsstödet. Stödet utgår till

jordbrukaren oberoende av produktionens inriktning eller omfattning.

Villkoret för att stödet skall betalas ut är att de s.k. tvärvillkoren

uppfylls.

Den andra principiellt viktiga förändringen är att medlemsstaterna ges

större inflytande över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna

landet. Det ökade inflytandet innebär att medlemsstaterna kan välja om

hela stödet skall utgå till jordbrukaren frikopplat från produktionen

eller om, för en eller flera sektorer, en del av stödet skall villkoras

med att en produktion upprätthålls. Medlemsstaterna kan även välja att

regionalisera stöden, dvs. fördela ut stöden lika på all mark i en region

samt att avsätta upp till 10 % av de nya frikopplade gårdsstöden för att

stödja särskilda typer av jordbruk som är viktiga för att skydda och

förbättra miljön eller för att förbättra kvaliteten och saluföringen av

jordbruksprodukter genom det s.k. nationella kuvertet.

Den politiska överenskommelsen innebär dessutom att direktstöden, genom

s.k. modulering, fr.o.m. år 2005 kommer att dras ned successivt med 3 %

för att år 2007 dras ned med 5 %. De medel som därigenom frigörs kan

användas till att förstärka medlemsländernas miljö- och landsbygdsprogram

men flexibiliteten i beslutet medger även att de modulerade medlen kan

ersätta en del av den nationella medfinansieringen i ländernas miljö- och

landsbygdsprogram.

Motionerna

Enligt motionerna MJ55 (m) yrkande 8, MJ58 (kd) yrkande 13 och MJ59 (fp)

yrkande 7 bör den jordbrukare som så önskar kunna få stöden utbetalade i

euro. I motionerna MJ55 (m) yrkande 9 och MJ58 (kd) yrkande 12 anförs i

fråga om utbetalning av stöd under rätt kalenderår att regeringen ofta

har använt tidpunkten för utbetalning av EU-stöden som budgetregulator.

Om det har funnit risk att utgiftstaken spräcks har utbetalningarna

skjutits över årsskiftet. Det har hänt att två års stöd har betalats under

samma kalenderår. Detta är inte ett acceptabelt förfarande.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen redovisas att EG-kommissionens utgångspunkt för förslaget

till reform av jordbrukspolitiken var den strategi om hållbar utveckling

som Europeiska rådet enades om i Göteborg våren 2001. Övergripande mål

med reformen var att stärka konkurrenskraften i europeiskt jordbruk. Stöd

frikopplade från produktionen i kombination med minskat behov av

interventionsåtgärder innebär ett mer konsument- och marknadsorienterat

jordbruk.

Dessutom innebär stöd till producenten i stället för till produktionen

mer effektiva inkomststöd. En viktig faktor var även att EU:s

förhandlingsposition i jordbruksförhandlingarna inom WTO förstärks när stöden

frikopplas från produktionen eftersom de då kategoriseras som icke

handelsstörande stöd. Modulering, dvs. överföring av pengar från den

traditionella jordbrukspolitiken till miljö- och landsbygdsutveckling, föreslogs

för att uppnå målsättningen om ett hållbart jordbruk på ett bättre sätt.

Detsamma gäller införandet av tvärvillkor, dvs. krav på uppfyllande av

lagstiftning inom folkhälsa, djurhälsa, växtskydd, miljö- och djurskydd

för att få de frikopplade stöden.

Som anförs i skrivelsen ligger reformen i linje med den svenska riksdagens

syn på i vilken riktning som den gemensamma jordbrukspolitiken bör förändras

och bör ses som ett framsteg. Utskottet instämmer i att det genom reformen

tas ett steg mot att begränsa en kostsam överproduktion. Frikoppling av

produktionsstöden innebär större frihet för lantbrukarna att producera

det konsumenterna efterfrågar och innebär därmed ett mer konsumentanpassat

utbud samt mindre handelsstörningar, vilket gynnar handeln med livsmedel.

Det är särskilt viktigt för u-länderna som sedan länge kritiserat EU:s

jordbrukspolitik för dess negativa påverkan på u-ländernas produktion och

handel med livsmedel. Moduleringen innebär att stöden riktas till miljö-

och landsbygdsutveckling. Beslutet innebär att det skall finnas ett tak

för budgetkostnaderna. Fortfarande står den gemensamma jordbrukspolitiken

för ungefär halva EU:s budget. Sverige kommer även fortsättningsvis att

driva att EU skall minska och avveckla handelsstörande stöd.

Som tidigare har redovisats beslutade statsrådet och chefen för

Jordbruksdepartementet Ann-Christin Nykvist den 10 oktober 2003 att tillsätta

en särskild interdepartemental arbetsgrupp med uppgift att utreda hur

Sverige skall genomföra EU:s beslut år 2003 om en reform av den gemensamma

jordbrukspolitiken. Arbetsgruppen skulle också belysa konsekvenserna av

att införa utbetalning av stöd inom jordbruket i euro. Arbetsgruppen

konstaterade i departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s

jordbruksreform i Sverige (s. 263) att en samhällsekonomisk vinst av

gårdsstöd i euro inte torde föreligga. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna MJ55 (m) yrkande 8, MJ58 (kd) yrkande 13 och MJ59 (fp) yrkande

7.

När det gäller frågan om tidpunkt för utbetalning av EU-stöden har regeringen

i 2004 års vårproposition (prop. 2003/04:100 s. 142) redovisat exempel på

engångshändelser som påverkat de takbegränsade utgifterna under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar. Utbetalningen av

arealersättning har senarelagts från år 2000 till år 2001 och tidigarelagts

från år 2002 till år 2001 och från år 2003 till år 2002. I vårpropositionen

redovisas (s. 130) att utgifterna för utgiftsområde 23 beräknas bli lägre

jämfört med vad som anvisades i statsbudgeten eftersom regeringen har för

avsikt att besluta om utgiftsbegränsningar. De anslag som kommer att

beröras finansierar stöd till jordbrukare både vad gäller direktbidrag och

ersättningar inom miljö- och landsbygdsprogrammet. Utgiftsbegränsningarna

innebär att utbetalningen av vissa stöd kommer att senareläggas från

planerad utbetalning i slutet av år 2004 till början av år 2005.

Utskottet instämmer i vad motionärerna i motionerna MJ55 (m) yrkande 9

och MJ58 (kd) yrkande 12 anför om vikten av att de olika EU-stöden betalas

ut så tidigt som möjligt under året. Som tidigare har redovisats (bet.

2003/04:MJU2 s. 12) har de större variationerna i utgiftsutvecklingen

förorsakats av olika val av tidpunkt för utbetalning av arealstöden och

motsvaras således inte av några faktiska förändringar i verksamheten.

Utskottet vill (jfr bet. 2002/03:MJU2 s. 34) framhålla vikten av att de

lantbrukare som uppbär arealersättning eller djurbidrag m.m. kan förutse

utbetalningstillfällena för att på så vis närmare kunna planera sin

verksamhet. Bestämmelserna inom EU som reglerar utbetalningsperioden för

arealersättningar anger att i princip hela utbetalningen skall ske under

perioden den 16 november- den 31 januari för att full täckning skall medges

av EU. Utbetalningen av djurbidrag för am- och dikor, handjur av nötkreatur,

tackor samt slaktbidrag sker vid två tillfällen. I december betalas ett

förskott av bidraget ut på grundval av uppgifterna från de tre senaste

kvartalen under bidragsåret, vilket är detsamma som kalenderåret.

Slutbetalning av dessa bidrag och extensifieringsbidraget utbetalas i april

året därpå. Enligt EU-reglerna skall i princip alla dessa bidrag vara

utbetalda före juni månad för att Sverige skall erhålla full täckning.

Utskottet vill framhålla att med dessa bestämmelser och den praxis för

utbetalning av de olika stöden som finns anser utskottet att lantbrukarnas

behov av fasta rutiner för utbetalningarna bör kunna tillgodoses. Mot

bakgrund härav anser utskottet att motionerna inte bör föranleda något

riksdagsuttalande. Motionerna bör lämnas utan vidare åtgärd.

Utvecklingen inom jordbruket och livsmedelssektorn

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motioner om avreglering (fp), konkurrenssituationen

för svensk livsmedelsproduktion (m, fp, c), djurtransporter (fp) och ett

ökat konsumentperspektiv (fp) med hänvisning till skrivelsen och till

pågående utredningsarbete.

Jämför reservationerna 3 (fp), 4 (m), 5 (fp), 6 (kd, c), 7 (fp) och 8

(fp).

Skrivelsen

Sedan överenskommelsen om jordbruksreformen nåddes i ministerrådet i juni

2003 har arbetet med ytterligare reformer inom EU fortsatt. Utöver dessa

pågående reformdiskussioner innebär junibeslutet att stöden till jordbruket

i EU-15 skall dras ned om prognoser visar på ett överskridande av det

utgiftstak som EU:s stats- och regeringschefer beslutat om för pelare 1,

den traditionella jordbrukspolitiken, t.o.m. år 2013, s.k. finansiell

disciplin. Beräkningar visar att taket kommer att nås redan år 2007.

Strukturrationaliseringen i svenskt jordbruk har pågått i en relativt

jämn takt under hela efterkrigstiden. Under perioder har utvecklingen

bromsats upp för att därefter skjuta fart igen. Åkerarealen har minskat

successivt, efter EU-inträdet har dock nedgångstakten bromsats upp. Antalet

jordbruk har minskat och de företag som har blivit kvar har blivit större,

både i fråga om areal och om besättningsstorlek. Produktiviteten har

ökat kontinuerligt genom investeringar i maskiner och byggnader för mer

rationell produktion, mer högavkastande djur- och växtmaterial samt genom

kompetensutveckling.

Den ekonomiska betydelsen av jordbrukets primärproduktion har i relativa

termer stadigt minskat sedan industrialismens genombrott och därefter med

framväxten av den moderna tjänstesektorn. Jordbrukets bidrag till BNP var

0,6 % år 2002 jämfört med 1,8 % år 1980 och 6,3 % år 1950. Jordbrukets

förädlingsvärde i Sverige uppgick år 2002 till 13 miljarder kronor; i

förädlingsvärdet ingår de produktrelaterade direktstöden. I EU-15 var år

2002 jordbrukets bidrag till BNP 1,7 %. Även sysselsättningen i

jordbruksnäringen har minskat kraftigt.

Jordbruket producerar, förutom livsmedel, positiva externa effekter som

ett öppet landskap och en biologisk mångfald, s.k. kollektiva nyttigheter.

Produktionen av de kollektiva nyttigheterna kan bli för liten ur samhällets

perspektiv och då finns det behov av samhällets ingripanden. De kollektiva

nyttigheterna som är förknippade med odlingslandskapet har dock inte

historiskt sett utvecklats genom sådana ingripanden utan har producerats

som en biprodukt av livsmedelsproduktionen. Kulturlandskapet är ett

resultat av tidigare generationers sätt att bruka marken. I dag är emellertid

kopplingen mellan en effektiv livsmedelsproduktion och tillhandahållandet

av kollektiva nyttigheter svagare.

Samhällets efterfrågan på öppna landskap och biologisk mångfald har kommit

till uttryck dels genom statligt finansierade ersättningsprogram i olika

former till sektorn, dels i ett av de nationella miljökvalitetsmålen som

riksdagen antog år 1999 och beslut på EU-nivå. Det övergripande målet för

det miljöpolitiska arbetet i Sverige är att till nästa generation kunna

lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta.

Riksdagen har fattat beslut om 15 nationella miljökvalitetsmål samt delmål

och åtgärdsstrategier. Flera mål berör jordbruket.

Dagligvaruhandeln i Sverige kännetecknas av en stark koncentration och

domineras av tre block med integrerad parti- och detaljhandel. Det finns

även ett antal expanderande kedjor och butiker fristående från de större

blocken. På senare tid har branschen internationaliserats, så även de

stora svenska blocken. Utländska kedjor etablerar sig i Sverige. Kedjornas

sortimentsstyrning och centralisering av inköp minskar möjligheterna att

leverera direkt till butik.

För livsmedelsindustrin innebär förändringarna i dagligvaruhandeln

påfrestningar, en maktförskjutning från förädlingsledet till detaljistledet.

Centraliseringen av inköp ställer krav på storlek på leverantörerna,

vilket innebär att medelstora företag med regional förankring kan få det

svårt. Småföretagen, t.ex. lokala bagerier, har bättre chanser. Den

traditionella organisationsformen har inriktat sig på stora volymer till

låga kostnader. Det pågår emellertid förändringsarbete i många företag,

anpassningen till ett starkare konkurrenstryck har fått ett relativt snabbt

genomslag på val av affärsstrategi. Till exempel sker en utveckling mot

mer individualiserade villkor, där enskilda lantbrukares ersättning

påverkas av bl.a. levererad volym, kvalitet och transportavstånd.

Trenden mot ökad konsumtion av mer förädlade produkter fortsätter och

syns bl.a. i att försäljningen av djupfrysta, framför allt förädlade,

livsmedel ökar i en snabbare takt än livsmedelsförsäljningen som helhet.

Utvecklingen i detaljhandeln mot ökad centralisering, sortimentsstyrning

och utveckling av egna varumärken har gjort det svårare för småskaliga,

lokala producenter att sälja sina produkter i dagligvaruhandeln. Småskaliga

livsmedelsproducenter upplever ändå efterfrågan som mycket god. Försäljningen

sker genom gårdsbutiker, marknader eller till restauranger. Marknaden för

ekologiska livsmedel har också ökat kraftigt. Konsumenterna upplever den

mat som man känner igen eller kan härleda till lokala producenter som

mera säker. Ursprung är en viktig komponent för många konsumenter.

Motionerna

I fråga om vikten av förbättrad konkurrenssituation för svensk

livsmedelsproduktion anförs i motion MJ55 (m) yrkande 12 att sänkt dieselskatt

är en nödvändighet, men ytterligare åtgärder måste genomföras. Skatterna

på växtnäring och växtskydd bör slopas. De svenska särreglerna för

djurhållning och tillämpningen av miljölagar är också till stor nackdel för

svensk produktion. Miljö- och djurhållningsregler måste därför harmonieras

i EU. Vi bör inte som enda land gå före med hårdare krav.

I och med jordbruksreformen är det enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande

1 än mer angeläget att jordbrukets s.k. ryggsäck lyfts av. Reformen sätter

enligt yrkande 2 ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och

livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas. Det finns ett tydligt

samband mellan svensk livsmedelsproduktion och inhemsk livsmedelsförädling

och därmed arbetstillfällen.

Enligt kommittémotion MJ59 (fp) yrkande 1 bör EU:s jordbrukspolitik

avregleras i snabbare takt. Den förändring som nu genomförs tillgodoser

inte motionärernas krav på en radikalt förändrad europeisk jordbrukspolitik

i riktning mot mindre subventioner och avskaffade handelshinder. I motionens

yrkande 2 framhålls vikten av långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva

regelverk samt bättre konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.

Det är viktigt att inom gemenskapen göra långtgående förändringar av den

gemensamma jordbrukspolitiken. I fråga om borttagande av EU:s exportsubventioner

för djurtransporter anförs i yrkande 3 att frågan om djurtransporter inom

EU i de senaste förhandlingarna på grund av stor oenighet fick skjutas

upp till nästa ordförandeskap. I fråga om behovet av ett ökat

konsumentperspektiv

på en konkurrensutsatt marknad anförs i motionens yrkande 4 att prisbilden

tillsammans med djurhållning, miljö och etik får avgöra konsumentens val.

För att kunna välja krävs tydlig märkning. Sverige bör verka för att

påverka fler länder att ansluta sig till striktare regler vad gäller

djurtransporter. Om behovet av en förenkling av byråkratin gällande

jordbrukspolitiken anförs i motionens yrkande 6 att det administrativa

regelverket sedan EU-inträdet har varit en belastning såväl för Sverige som

för den enskilde lantbrukaren. En målsättning och plan på ett förenklat

regelverk och förenklad byråkrati bör upprättas.

Utskottets ställningstagande

Avreglering

När det gäller frågan om avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken

vill utskottet erinra om att riksdagen har godkänt de riktlinjer regeringen

presenterat i propositionen Riktlinjer för Sveriges arbete med jordbruks-

och livsmedelspolitiken inom EU (prop. 1997/98:142, bet. 1997/98:JoU23,

rskr. 1997/98:241, jfr bet. 2003/04:MJU10). Riktlinjerna innebär att

jordbruks- och livsmedelsproduktionen skall främjas genom en reform av

jordbruks- och livsmedelspolitiken inom EU med särskilt avseende på

successivt borttagande av EG:s marknadsordningar och på en avveckling av

gränsskyddet med hänsyn till internationella åtaganden. Utskottet uttalade

bl.a. att en gemensam politik på jordbruks- och livsmedelsområdet innebär

bl.a. en prövning av på vilken nivå den gemensamma politiken skall beslutas,

vilka områden som skall vara harmoniserade och möjligheterna att förenkla

regelverket.

Som anförs i skrivelsen kan den beslutade reformen som sådan väntas öppna

diskussioner om den framtida jordbrukspolitiken. Den ger medlemsstaterna

möjlighet att välja olika inriktningar, vilket kan leda till en debatt om

i vilken utsträckning som jordbrukspolitiken skall betalas över den

gemensamma EU-budgeten. Frågan är också hur långsiktig den beslutade reformen

är. Genom frikopplingen av produktionsstöden kommer jordbruksproduktionen

i varierande takt att ställas om på ett sätt så att det frikopplade

gårdsstödet på sikt inte inkluderas i produktionskalkylerna. Utskottet

instämmer i att detta medför att reformbeslutet kan ses som ett första

steg till en mer genomgripande avreglering av jordbrukspolitiken.

I skrivelsen redovisas att utgångspunkterna för genomförande av en reformerad

jordbrukspolitik finns angivna i statsmakternas beslut och uttalanden vad

gäller bl.a. administrativa förenklingar såväl för lantbrukarna som för

myndigheter.

Det anförda bör i allt väsenligt tillgodose syftet med motion MJ59 (fp)

yrkandena 1 och 6. Motionen bör i berörda delar lämnas utan vidare åtgärd.

Konkurrensvillkor

Som anförs i skrivelsen är de två vanligaste måtten på inkomst i jordbruket

jordbrukshushållets totala inkomster och sektorsinkomsten. För

jordbrukshushållet

har, sett över en längre tid, andelen inkomst av tjänst ökat och är nu

den viktigaste inkomstkällan. I genomsnitt kommer enbart ca 30 % av den

totala inkomsten från inkomst av näringsverksamhet. Heltidsföretagen, dvs.

cirka en tredjedel av samtliga företag, svarar för mer än 80 % av

jordbrukets intäkter.

Sektorsinkomsten, värdet av jordbruksproduktionen i löpande priser,

minskade i Sverige med ca 5 % mellan åren 1990 och 2002. År 1990 var värdet

av jordbruksproduktionen ca 40 miljarder kronor och år 2002 ca 38 miljarder

kronor. Eftersom antalet sysselsatta i jordbruket under denna period

minskat betydligt mer har värdet per sysselsatt ökat betydligt.

Producentpriserna på jordbruksprodukter har mellan åren 1995 och 2002

sjunkit med 17 % i reala priser. Prisutvecklingen har varit ungefär

densamma i samtliga 15 EU-länder och är delvis ett resultat av reformer där

prisstöd ersatts med budgetfinansierade direktstöd. Priserna på jordbrukets

produktionsmedel har däremot ökat mer i Sverige än i övriga EU-länder. I

Sverige har priserna ökat med 6 % jämfört med en genomsnittlig prissänkning

i EU på ca 6 %. Förklaringen till ökningen är till stor del ökade priser

på drivmedel och eldningsolja. Priset på olika former av tjänster har

också ökat under perioden. Vid en analys av utvecklingen av producentpriser

respektive priserna på produktionsmedlen i förhållandet till varandra kan

konstateras att detta har försämrats i samtliga EU-länder under perioden.

Endast i Storbritannien och i Irland har förhållandet försämrats mer än

i Sverige. Den reala inkomsten per sysselsatt i jordbruket, ett resultatmått

enligt sektorskalkylen, har däremot utvecklats gynnsamt i Sverige. Enligt

preliminära beräkningar hade inkomsten ökat med knappt 21 % mellan åren

1995 och 2002. Endast i Portugal (+30,8 %) och Finland (+23,4 %) har

inkomsterna utvecklats mer gynnsamt. Fortsatt strukturutveckling och ökade

direktstöd ger således totalt sett ett gynnsamt utfall för Sverige, vilket

också har visat sig i stigande mark- och arrendepriser.

När det gäller konkurrenssituationen för svenskt jordbruk och

livsmedelsproduktion vill utskottet hänvisa till (jfr bet. 2003/04:SkU24 s. 23)

att riksdagen vid budgetbehandlingen för år 2004 har godtagit regeringens

förslag om en fortsatt grön skatteväxling som innebär höjda skatter på

bränslen, el och bekämpningsmedel. Jordbruks-, skogsbruks- och

vattenbruksnäringarna kompenseras genom en höjning av koldioxidskattelättnaden.

Regeringen har vidare aviserat sin avsikt att inför kommande skatteväxlingar

se över i vilken form kompensation skall ske för höjningen av skatten på

diesel avseende jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner. Riksdagen avslog

i samband med budgetbehandlingen oppositionens krav på bl.a. sänkta skatter

på bränslen, el och slopade skatter på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

Flera av de frågor som tas upp i motionerna om jordbrukets konkurrensvillkor

omfattas av pågående eller just avslutade utredningar.

Skattenedsättningskommittén

(Fi 2001:09) har sett över utformningen av nedsättningssystemet för bl.a.

jordbruks-, skogsbruks- och vattenbruksnäringarna. Översynen har omfattat

beskattningen av såväl bränslen som el. Konsekvenserna för de berörda

verksamheterna när det gäller bl.a. deras konkurrenskraft har analyserats.

Utredningen avlämnade i april 2003 betänkandet Svåra skatter! (SOU

2003:38). Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Beskattningen

av dieselolja för jordbrukets arbetsmaskiner har med förtur setts över av

Vägtrafikskatteutredningen (Fi 2001:08). Utredningen har i en promemoria

i februari 2002 i ett preliminärt ställningstagande ansett att om

dieseloljebeskattningen för arbetsmaskiner skall sänkas bör det ske till den

s.k. uppvärmningsnivån, vilket skulle motsvara sänkt skatt med 62 öre per

liter. Det slutliga ställningstagandet i frågan tas när utredningen utrett

de grundläggande principerna för trafikbeskattningen. Utredningen beräknas

avsluta sitt arbete den 31 maj 2004.

Den s.k. HOBS-utredningen (Fi 2001:12) har utvärderat skatterna på

handelsgödsel och bekämpningsmedel. I betänkandet Skatt på handelsgödsel och

bekämpningsmedel? (SOU 2003:9) föreslår utredningen att skatten på

handelsgödsel skall vara kvar och att skattesatserna behålls oförändrade.

För att minska riskerna med användningen av bekämpningsmedel föreslås att

uttaget av en skatt differentieras efter medlets farlighet för hälsa och

miljö. I avvaktan på ett sådant system föreslås en höjning av skatten med

5 kr till 25 kr. I samband med budgetpropositionen för 2004 beslutade

riksdagen att skatten på bekämpningsmedel skulle höjas till 30 kr fr.o.m.

den 1 januari 2004. I övriga delar bereds betänkandet vidare i

Regeringskansliet. Riksdagen har beslutat om en återföring av skatten på

bekämpningsmedel och handelsgödsel till jordbruksnäringen. Uppburen skatt på

bekämpningsmedel och kväve i handelsgödsel återförs till jordbruket via

ett särskilt anslag. För skatten på el gäller som huvudregel att

återbetalningen sker på årsbasis, med möjlighet för företag med förbrukning i

större omfattning att få återbetalning kvartalsvis.

Vad gäller återbetalning av elskatt finns det en administrativ gräns som

innebär att endast den del av skattebeloppet som överstiger 1 000 kr per

år betalas tillbaka. Skatteutskottet anförde våren 2004 att de regler som

nu gäller för nedsättning av skatterna på eldningsolja och el har utformats

med industrin som förebild, och återbetalningsreglerna har med de

anpassningar som krävs på grund av de annorlunda förutsättningarna en liknande

utformning. Skatteutskottet var våren 2004 inte berett att tillstyrka att

dessa regler nu ändras.

Stödens andel av intäkterna skiljer sig enligt den nu aktuella skrivelsen

mellan olika delar av landet. I Norrland är andelen stöd ca 35 %, i

slättbygderna i Syd- och Mellansverige ca 15 %. Av de totala intäkterna i

jordbruket hänför sig ca 10 % till Norrland och ca 55 % till slättbygderna

i Syd- och Mellansverige.

Som anförs i skrivelsen har direktersättningarna blivit allt viktigare

för jordbrukets intäkter. Trots detta skiljer sig lönsamheten mellan

relativt jämförbara företag markant. En undersökning gjord av LRF Konsult

omfattande ca 600 mjölkföretag i slättbygd år 2002 visar t.ex. att

produktionsresultat före lönekostnader och avskrivningar på gårdar med

relativt likvärdiga förutsättningar kan skilja sig så mycket som nära 1,70 kr

per kilo levererad mjölk mellan de 25 % som har bäst lönsamhet och de 25

% som har sämst lönsamhet. Detta tyder bl.a. på att företagarens skicklighet

har stor betydelse för lönsamheten i det enskilda företaget. Som anförs

i skrivelsen är en naturlig fråga att ställa i sammanhanget hur stöden

till jordbruket påverkar företagandet; sannolikt minskar det incitamentet

att försöka påverka produktionseffektiviteten. Utskottet instämmer i att

en avveckling av stöden med stor sannolikhet skulle innebära att företagen

med sämst lönsamhet omedelbart avvecklar verksamheten eller förändrar den

kraftfullt. Stöd frikopplade från produktionen verkar i samma

riktning.

Utskottet föreslår med det anförda och i avvaktan på resultatet av det

arbete som pågår att motionerna MJ55 yrkande 12, MJ56 yrkandena 1 och 2

och MJ59 yrkande 2 avstyrks.

Som anförs i skrivelsen ställer samhället krav på att produktionen inte

ger upphov till negativa konsekvenser för miljön, att produktionen sker

under former som innebär en hög standard på djurskyddet och på ett sätt

som ger säkra livsmedel. På vissa områden är EU-lagstiftningen

totalharmoniserad,

dvs. det är inte tillåtet för ett land att ha vare sig strängare eller

mer liberala regler. Som anförs i skrivelsen går utvecklingen mot ökad

harmonisering på ett flertal områden och därmed mot en mer likställd

konkurrenssituation. På smittskydds- och djurskyddsområdena ligger Sverige

dock fortfarande i regel långt före omvärlden.

I Sverige finns såväl hos allmänhet som hos producenter ett stort intresse

av att hålla en hög nivå på djur- och smittskydd. Det finns en väl etablerad

uppfattning om djurs värde och värdet av hög livsmedelssäkerhet och

därigenom vikten av fungerande djur- och smittskydd. I den svenska

djurskyddslagstiftningen med följdföreskrifter anges bl.a. att djur skall

skyddas mot onödigt lidande och sjukdom och att djur skall hållas i en god

djurmiljö på ett sätt som främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att

bete sig naturligt. Dessa bestämmelser går avsevärt längre än i andra

länder både i och utanför EU. Lagstiftningen omfattar också alla djur som

hålls av människor; flertalet andra länder reglerar endast vissa djurslag.

Som redovisas i skrivelsen består djurskyddslagstiftningen inom EU till

största delen av minimiregler. Reglerna för djurtransporter är dock i

stort sett harmoniserade liksom lagstiftningen beträffande djursjukdomar.

I jämförelse med förhållandet i Sverige har strängare djurskyddsregler

börjat antas relativt sent inom EU. Ett allt större intresse för dessa

frågor banar emellertid väg för antagandet av utökade och skärpta regler.

Den nya livsmedelsmyndigheten inom EU har förutom ansvar för livsmedlen

som sådana även ansvar för foder, djurhälsa, smittskydd och djurskydd.

Utskottet instämmer i att detta kan leda till att medvetenheten om dessa

frågor och deras inbördes samband kommer att öka. Utvidgningen av EU kan

dock komma att innebära att takten i arbetet med djurskyddsregler blir

långsammare än tidigare. Anslutningsländerna har svårigheter att nå upp

till gemenskapsnivån och flera av dem har fått övergångstider, t.ex.

beträffande utformningen av burar till värphöns. Just nu pågår inom EU ett

arbete i syfte att stärka djurskyddet, t.ex. beträffande djurtransporter

och hållande av slaktkyckling.

Även livsmedelslagstiftningen i EU är i stort sett totalharmoniserad.

Målet är att konsumenternas hälsa skall skyddas samtidigt som handeln

underlättas. Sedan ett antal år pågår en omfattande översyn av regelverket.

Som redovisas i skrivelsen betonas helhetssynen på livsmedelsfrågorna,

vilket bl.a. tar sig uttryck i att foderlagstiftningen i den del som

handlar om foder till livsmedelsproducerande djur räknas som en del av

livsmedelslagstiftningen och att den nya gemensamma definitionen av

livsmedel betraktar jordbruksprodukter som livsmedel redan direkt efter

skörd och slakt. De bestämmelser som riktar sig till enskilda företag i

den allmänna livsmedelslagstiftningen börjar gälla den 1 januari 2005.

Särskilt relevanta för primärproducenter är de bestämmelser som anger att

livsmedel respektive foder som inte är säkra inte får släppas ut på

marknaden. Foder som inte är säkert får inte ges till livsmedelsproducerande

djur. Ansvarsfrågan är förtydligad genom att det anges att alla livsmedels-

och foderföretagare, även primärproducenter, är ansvariga för att se till

att livsmedel och foder uppfyller kraven. Det finns också grundläggande

krav på spårbarhet som i princip innebär att varje företag skall kunna

spåra livsmedel, foder, livsmedelsproducerande djur och alla andra ämnen

som är avsedda eller kan antas ingå i ett livsmedel eller foder ett steg

framåt och ett steg bakåt i livsmedelskedjan. Vid försäljning direkt till

konsument är man inte skyldig att kunna redovisa till vilken konsument

som en produkt har sålts.

Dagens konsumenter ställer enligt skrivelsen också stora krav på t.ex.

djurskydd och miljöhänsyn. Undersökningar har visat att högt ställda sådana

krav kan leda till att livsmedlen laddas med mervärden. Konsumenter säger

sig t.ex. vara villiga att betala ett högre pris för kött som kommer från

djur som fötts upp på ett för djuren bra sätt. Utskottet instämmer i att

konsumenter beroende på sin efterfrågan kan påverka produktionsmetoder

som används inom livsmedelsproduktionen. En förutsättning är att konsumenternas

möjlighet till medvetna val finns och att konsumenten på ett tydligt sätt

kan förknippa produkten med de egenskaper man efterfrågar.

Som anförs i skrivelsen är många konsumenter utan tvekan intresserade av

frågor som har koppling till produktionsförhållanden som djurhållning,

miljö och etik. Alla är dock inte beredda att t.ex. betala ett högre pris

för en produkt som står för högre etiska värden. Pris, smak, vana och

ätkvalitet är viktiga motiv för de val som man gör och det kommer troligen

att förbli så.

Mångfalden i efterfrågan och matbeteende hos de svenska konsumenterna

skapar möjligheter för olika producenter att hitta ett produktsegment

eller en försäljningsstrategi som lämpar sig för de egna produktionsvillkoren

men innebär också för den som satsar på en mera anonym bulkvara hård

konkurrens med livsmedel från andra länder. Det anförda torde i allt

väsentligt tillgodose syftet med motion MJ59 (fp) yrkande 4. Motionen bör

lämnas utan vidare åtgärd.

Djurtransporter

Som utskottet tidigare har redovisat (bet. 2003/04:MJU14) har den inom EU

grundläggande principen om fri rörlighet för varor och tjänster lett till

att djurtransportsområdet i det närmaste är totalt harmoniserat. Detta

innebär i stor utsträckning att i stort sett samma regler gäller i alla

medlemsländer och att det inte är möjligt för Sverige att ha nationella

bestämmelser om skydd av djur under transport som avviker från EG-reglerna.

Bestämmelserna gäller inom hela unionen, och Sverige kan inte förhindra

utförsel av djur till andra medlemsstater. Under många år har det emellertid

med jämna mellanrum uppdagats stora problem med djurtransporter på EU-nivå.

Sverige har agerat starkt pådrivande för att förändringar skall komma

till stånd. Detta gäller dels att reglerna måste skärpas, dels att

medlemsstaterna måste förbättra sin tillsyn så att de regler som finns

verkligen efterlevs. Efter starka påtryckningar från medlemsländerna och

från allmänheten presenterade EG-kommissionen under sommaren 2003 det

förslag till nya regler om djurtransporter som utlovats sedan flera

år.

Kommissionen presenterade således i juli 2003 ett förslag till ny förordning

om skydd av djur under transporter (KOM/11794/03). Enligt faktapromemoria

2003/04:FPM25 stöder Sverige kommissionens förslag i de delar som gäller

tillsyn, utbildningskrav och information. Sverige instämmer dock inte i

förslaget att djurtransporter får pågå hur länge som helst under förutsättning

att djuren får vila tolv timmar i fordonen efter varje niotimmarssträcka.

De föreslagna bestämmelserna om utrustning av fordon för långa transporter

är inte tillräckligt långtgående för att möjliggöra vila ombord på fordonen.

Kommissionens förslag har därför inte förutsättningar att undanröja

djurskyddsproblem i samband med långa transporter. Sverige anser att

slaktdjur bör slaktas nära uppfödningsstället och att långa transporter av

slaktdjur därmed bör ersättas med transporter av kött.

Sverige ifrågasätter enligt faktapromemorian förordningens begränsning

till att omfatta kommersiella transporter. Enligt svensk uppfattning är

det viktigt att alla djurtransporter omfattas av grundläggande djurskyddskrav.

Det är därför viktigt att närmare definiera vilka djurtransporter som

skall omfattas. Vidare anser Sverige att det behöver klargöras att

medlemsstaterna får ha nationella detaljbestämmelser om djurslag som inte

omfattas av förordningens detaljbestämmelser.

Utskottet har erfarit att när förslaget behandlades vid ett möte i Jordbruks-

och fiskerådet den 26-27 april 2004 konstaterade ordförandeskapet, efter

intensiva konsultationer med medlemsländerna, att det saknades förutsättningar

för att uppnå en överenskommelse om djurtransporterna. Frågan skjuts nu

enligt Jordbruksdepartementets rapport den 4 maj 2004 på framtiden. Det

är enligt rapporten oklart om det nederländska eller det luxemburgska

ordförandeskapet avser att ta upp frågan.

Utskottet vill i sammanhanget framhålla att initiativ har tagits också på

nationell nivå för att nå förbättringar på djurtransportsområdet. I januari

2003 presenterade den s.k. Djurtransportutredningen betänkandet Kännande

varelser eller okänsliga varor? (SOU 2003:6). Det finns en omfattande

dokumentation som visar på stora problem vid framför allt transport av

slakthästar, företrädesvis från Östeuropa till södra Europa. Italien

importerar och slaktar åtskilliga gånger fler hästar än något annat EU-land.

Utredningen bedömer att hästar är ett av de djurslag som far mest illa

vid transporter, i synnerhet i samband med slakttransporter. I betänkandet

förs en rad olika förslag fram, bl.a. krav på förändringar i EG-bestämmelserna

för skydd av djur under transport. Utskottet har inhämtat att regeringen

har beaktat utredningens förslag vid framtagandet av svensk position inför

förhandlingsarbetet om de nya EG-bestämmelserna.

EU beviljar exportbidrag till stöd vid export av vissa jordbruksvaror

till tredjeland. Exportbidrag regleras genom rådets förordning (EG) nr

1254/1999. Exportbidrag utbetalas vid export av levande djur endast för

nötkreatur. För de nötkreatur som exporteras betalas även slaktbidrag ut.

I en debatt i riksdagen den 27 november 2003 (svar på fråga nr 2003/04:301)

konstaterade statsrådet Pagrotsky att jordbruksfrågorna utgör nyckelfrågor

i WTO-handelsförhandlingarna. För att möta kraven från den s.k. G20-gruppen

anser Sverige att EU borde visa större flexibilitet på jordbruksområdet

och exempelvis gå med på att fasa ut exportstöden. Dessvärre, menade

statsrådet i riksdagsdebatten, är vi alltför ensamma om den uppfattningen.

Utskottet har erfarit att EU i ett försök att stimulera de låsta

förhandlingarna rörande frihandelsavtal i mitten av maj 2004 skickat ett brev

till de 147 medlemsländerna i Världshandelsorganisationen WTO där unionen

erbjudit sig att avveckla sina exportstöd inom jordbruket på villkor att

USA, Kanada, Australien och Nya Zeeland gjorde detsamma.

Enligt Djurtransportutredningen bidrar exportbidraget på ett direkt sätt

till långa respektive onödiga djurtransporter, och utredningen förordar

att exportbidragen för levande djur avskaffas helt. Det bör enligt

utredningen också ges möjlighet för uppfödare att få ekonomiskt stöd för

åtgärder för att förbättra djurskyddet på gårdarna i samband med transport

till och från gårdarna. Utredningen anser dessutom att marknadsföringsstöd

bör kunna beviljas för organisationer som inför märkningssystem för

köttprodukter från djur som inte transporteras långt (SOU 2003:6, s. 465 f.

). De förslag som utredningen presenterat är för närvarande föremål för

beredning i Regeringskansliet.

Som utskottet tidigare har redovisat (bet. 2001/02:MJU16) förordar Sverige

inom EU och i internationella sammanhang ett förebyggande arbete och

strategier för en god djurmiljö, god djurhälsa, gott djurskydd,

uppfödningssystem

som hindrar smittspridning och bra djurtransporter. Syftet är att främja

säkra uppfödningssystem, livsmedel och en god folkhälsa. Utskottet har

tidigare redovisat (bet. 2001/02:MJU20) att Sverige många gånger har

påpekat det orimliga i nuvarande regler rörande djurtransporter inom EU.

Frågan är emellertid komplicerad på grund av principen om fri handel inom

unionen. Utskottet vill återigen starkt understryka det angelägna i att

regeringen aktivt verkar för att motverka de allvarliga missförhållanden

som har konstaterats när det gäller djurskydd och djurtransporter inom EU.

Som utskottet tidigare anfört måste det svenska arbetet på detta område

präglas av ständigt framflyttande av positionerna. Utskottet, som förutsätter

att de synpunkter som här framförts kommer att beaktas i det fortsatta

arbetet på området, föreslår med dessa uttalanden att motion MJ59 (fp)

yrkande 3 lämnas utan vidare åtgärd.

Val av modell

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om stöd till

stärkelsepotatis (m, kd, c), stöd för vallfröodling (kd, c),

plantskoleproduktion

(kd), fördelning av stödrättigheter (m, fp, kd, c), övergångsregler för

slakt (m, kd), skattekonsekvenser (kd), nationell reserv (m, fp, kd, c)

och ersättningsnivå för åkermark (kd, c) m.m. avstyrks med hänvisning

till pågående utredningsarbete och till vad som anförs i skrivelsen.

Jämför reservationerna 9 (m, kd, c), 10 (m, kd, c), 11 (kd), 16 (m, fp,

kd, c) och 17 (m, kd, c).

Skrivelsen

EU:s beslut om en ny utformning av den gemensamma jordbrukspolitiken

innebär en i grunden radikal förändring av de medel som skall användas för

att uppnå målen i EG-fördraget. Direktstöden till jordbrukarna (i Sverige

ca 6,6 miljarder kronor år 2007) omvandlas till inkomststöd, s.k. frikopplade

gårdsstöd. Stödet utgår till jordbrukaren oberoende av produktionens

inriktning eller omfattning. De enda villkoren för stöden är att marken

hävdas och att lagstiftning inom miljö-, djurskydds- och livsmedelsområdet

följs, s.k. tvärvillkor. Detta innebär således att jordbrukaren i sina

företagsekonomiska överväganden vid val av verksamhet i princip kommer

att bortse från stöden. Inkomststöden skall enligt grundmodellen fördelas

utifrån historisk produktion och som referensperiod har valts åren 2000-2002.

En viktig förändring är också att medlemsländerna ges ett större inflytande

över hur jordbrukspolitiken skall utformas i det egna landet. Det ökade

inflytandet innebär att medlemsstaterna kan välja om hela stödet skall

utbetalas till jordbrukaren frikopplat från produktionen eller om, för en

eller flera sektorer, en del av stödet skall villkoras med att produktion

upprätthålls. De 7 alternativ till full frikoppling som föreligger är

fortsatt koppling av 25 % av arealstöden, 100 % av torkstödet i Norrland,

100 % av stödet till utsäde, 50 % av stödet till tackor samt ett av

följande tre alternativ i nötköttssektorn: 100 % av amkostödet plus 40 %

av slaktbidraget eller 100 % av slaktbidraget eller 75 % av handjursbidraget.

Medlemsstaterna kan även välja att regionalisera stöden, dvs. fördela

stöden till all mark i en region. Det finns även en möjlighet att sätta

av medel i ett s.k. nationellt kuvert på upp till 10 % (640 miljoner

kronor) av de nya frikopplade gårdsstöden för att stödja särskilda typer

av jordbruk som är viktiga för att skydda och förbättra miljön eller för

att förbättra kvaliteten och saluföringen av jordbruksprodukter.

Direktstöden till större bidragsmottagare kommer genom s.k. modulering

att dras ned med 3 % år 2005, 4 % år 2006 och 5 % år 2007 (200 miljoner

kronor). Dessa medel skall överföras till andra pelaren, dvs. miljö- och

landsbygdsutveckling och utnyttjas antingen för att förstärka åtgärderna

eller för att minska den nationella medfinansieringen i miljö- och

landsbygdsprogrammen. Reformen genomförs tidigast år 2005 och senast år 2007.

Motionerna

I kommittémotionerna MJ55 (m) yrkande 4, MJ56 (c) yrkande 3 och MJ58 (kd)

yrkande 6 anförs att det frikopplade stödet för potatisstärkelse bör

utbetalas som ett gårdsstöd till viss del. Sveriges stärkelseproducenter

kan råka illa ut vid den frikoppling av stödet till stärkelsepotatisen

som avses att genomföras.

Enligt motionerna MJ56 (c) yrkande 6, MJ57 (c) och MJ58 (kd) yrkande 5

bör särskilda åtgärder vidtas för vallfröodling om Finland väljer att

behålla ett produktionskopplat fröstöd. Det är viktigt att Sverige och

Finland tillämpar samma stödsystem på detta område. I motion MJ56 (c)

yrkande 8 framhålls att konkurrenskraften inte bör försämras gentemot

konkurrentländernas grönfodertorkar. Likt vallfröodlingen är vallproduktion

för hetluftstorkat foder en regionalt betydelsefull odling.

Risken för negativa skattekonsekvenser bör enligt kommittémotion MJ58

(kd) yrkande 14 ses över om de frikopplade direktersättningarna i form av

stödrättigheter klassas som lös egendom. Det finns risk för negativa

skattekonsekvenser för jordbruket om de frikopplade direktersättningarna

i form av stödrättigheter klassas som lös egendom. Frågan bör skyndsamt

ses över och klargöras. Blandmodellen innebär enligt motionens yrkande 15

en kvoteringseffekt på gårdsnivå för grödor som potatis och grönsaker.

Regeringen bör i fortsatta överläggningar med kommissionen verka för att

det i det kommande regelverket formas lösningar på dessa problem. Enligt

yrkande 16 klassas plantskoleproduktion enligt EU:s regelverk som permanent

gröda och faller därmed utanför stödsystemet. Även på denna punkt bör

regeringen i förhandlingar med kommissionen komma överens om justeringar.

Ett tydligt och oomtvistat införandedatum bör enligt kommittémotion MJ55

(m) yrkande 1 klarläggas. I skrivelsen anges att det nya systemet skall

träda i kraft år 2005, men det klarläggs inte vilken tidpunkt som blir

avgörande för när arealer och produktionsvolymer skall räknas om till

stödrättigheter. I fråga om risken för en slakttopp när datum för

ikraftträdande bestäms anförs i motionens yrkande 2 att det finns risk för

att många låter slakta sina djur enbart för att kunna erhålla maximalt

stöd. Stödrättigheterna bör enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande 5

tillfalla den som brukade marken under år 2004. Detta bör vara ett krav

för att inte markägare skall kunna säga upp arrendatorn för att i stället

själv extensivt hävda marken. Även enligt kommittémotion MJ58 (kd) yrkande

1 bör möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för

fördelningen av stödrättigheterna övervägas. Förslaget innebär att fördelningen

av stödrättigheter kommer att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid

ansökningstidpunkten det år systemet träder i kraft. Detta innebär att

ytterligare tid ges för markägare att säga upp arrendatorer för att själva

kunna tillgodoräkna sig stödrätterna. Detta kan leda till att mark som

aktivt brukas tas ur produktion. Regeringen bör enligt motionens yrkande

17 komma överens med kommissionen om övergångsregler inom nötköttsområdet

som innebär att slakt kan ske minst tre månader under år 2005 för att

undvika slaktköer och marknadsstörningar. Sverige bör enligt motion MJ59

(fp) yrkande 5 i EU begära undantag för att en mer aktuell brukningstid

skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.

I fråga om en nationell reserv anförs i motionerna MJ55 (m) yrkande 5,

MJ56 (c) yrkande 7, MJ58 (kd) yrkande 9 och MJ59 (fp) yrkande 10 att någon

form av nationell reserv (skyddsnät) behövs för att kompensera de

jordbruksföretag som drabbas av störst stödminskningar i samband med

genomförandet

av reformen. Sverige bör utnyttja möjligheten till en nationell reserv.

Den nationella reserven bör användas som en form av stötdämpare för de

brukare som drabbas orimligt hårt av reformen samt för att möta utökare

och nystartare som har svårt att hävda sig på basis av referensåren.

Om det finns ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som

anmälts 2005 bör dessa pengar enligt motionerna MJ56 (c) yrkande 4 och

MJ58 (kd) yrkande 2 gå till att justera upp hektarbeloppen för åkermark.

Utskottets ställningstagande

Två målsättningar har enligt skrivelsen kommit att dominera debatten när

det gäller avvägningar i tillämpningen, nämligen jordbrukets konkurrenssituation

på kort och på lång sikt samt möjligheterna att bevara landets betesmarker

och uppnå miljömålen. Sett i ett längre perspektiv är det, som anförs i

skrivelsen, inte orimligt att förvänta sig en fortsatt reformering av

politiken i riktning mot fullständig och obligatorisk frikoppling av stöden.

Ytterligare överföringar av resurser till landsbygdsutvecklingsåtgärder

kan förväntas liksom sannolikt en rörelse mot en utjämning av stödnivåer

mellan företagen. Det torde i det längre perspektivet bli svårt att

motivera inkomststöd i form av gårdsstöd där stödet är kopplat till en

historisk produktion eller till ett inkomststöd som blir större ju högre

avkastningsförmåga som marken har. I den översyn av reformen som skall

ske senast år 2009 kommer med all säkerhet dessa frågor upp på bordet

oavsett utvecklingen av relationerna gentemot EU:s omvärld eller de

ekonomiska ramarna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Utskottet delar

uppfattningen att i avvaktan på en successiv avveckling av de generella

stöden till jordbruket bör Sverige i samband med den översyn av reformen

som kommer att genomföras senast år 2009 arbeta för en enhetlig stödnivå

för alla regioner inom EU. I det korta perspektivet är det emellertid

fortfarande den närmaste omvärlden som är viktigast från konkurrenssynpunkt.

Som anförs i skrivelsen ställer reformen problemen på sin spets vad gäller

möjligheterna att bevara de svenska betesmarkerna eftersom upprätthållandet

av dessa marker i någon bemärkelse kan sägas innebära ett produktionsmål.

Den prognostiserade minskningen av animalieproduktionen som reformen

medför innebär i sig ett hot mot dessa marker som särskilt bör beaktas.

Problemet kan förstärkas av att strukturutvecklingen inom jordbruket kommer

att fortsätta oavsett hur reformen genomförs i Sverige. Sverige kan därför

räkna med en fortsatt rationalisering inom främst mjölkproduktionen som

får konsekvenser för hela nötköttssektorn. Att ställa långtgående hävdkrav

på betesmarker som villkor för stöd eller att koppla stöd på animaliesidan

innebär i ett lite längre perspektiv en försämrad lönsamhets- och

konkurrenssituation för jordbruksföretagen. Samtidigt innebär tydliga hävdkrav

att stödet i större utsträckning går till aktiva jordbruksföretag. De

höjda stödnivåer för betesmarkerna som bedöms vara nödvändiga medför också

oundvikligen omfördelningar av stöd mellan företagen. Som framgår av det

följande bedöms även andra, kompletterande åtgärder vara nödvändiga för

att säkerställa en fortsatt hävd av landets betesmarker.

Det nya stödsystemet baserar sig på en fördelning av stödrättigheter som

på vissa villkor medför att en brukare kan söka stöd med ett visst fastställt

belopp per hektar. De tre huvudmodellerna för det frikopplade gårdsstödet

har såväl för- som nackdelar sett med utgångspunkt i de olika målsättningarna

som lagts fast av regering och riksdag. I det korta perspektivet är en

ren regionmodell (allt stöd fördelas lika på all areal i regionen) inte

ett alternativ då omfördelningarna av stöd når en sådan omfattning att

existerande företag, i stor omfattning, inte kommer att klara den

likviditetspåfrestning som denna modell medför.

De analyser som har genomförts har emellertid också visat att omfördelningarna

i såväl gårdsmodellen (allt stöd fördelas till de brukare som erhöll stöden

under referensperioden, 2000-2002) som i en blandmodell kan bli betydande.

I extremfall kan gårdsmodellen till och med leda till att stöden i stort

sett helt faller bort för enskilda lantbrukare. Den stora mängden

förändringar i företagsstrukturen som årligen sker innebär sannolikt också

att den nationella reserven, som är avsedd att bevilja lantbrukare som

befinner sig i en särskild situation (nystartare eller investerare) extra

tilldelning av medel, behöver vara betydligt större i gårdsmodellen än

regelverkets angivna nivå, nämligen 3 %, för att hantera de förändringar

som regelverket tillåter. Analyserna har också visat att gårdsmodellen

leder till problem vad gäller bevarandet av betesmarkerna till följd av

de stora variationerna i stödrättigheternas värde. För sådana betesmarker

som är dyra att hävda kan tilldelade stödrättigheter komma att säljas

eller bytas mot rättigheter med låga värden. Hävden kan då komma att

avbrytas och eventuella stödrättigheter tillfaller så småningom den nationella

reserven. Vid en tillämpning av gårdsmodellen bedöms därför det nationella

kuvertet att behöva utnyttjas fullt ut för att stödja hävden av betesmarken.

Den stora variationen i rättigheternas värde kommer också att leda till

att antalet rättstvister vid övergången kommer att bli omfattande. Modellen

torde dessutom medföra en instabilitet på fastighetsmarknaden.

Utskottet instämmer i att det alternativ till gårdsmodellen som är möjligt

och därför bör väljas är en blandmodell baserad på ett i huvudsak

regionaliserat stöd där dock viss del av stöden inom animaliesektorn samt

torkstödet i Norrland bör utgå enligt gårdsmodellen. Även om omfördelningen

av stöd mellan enskilda företag också i denna modell kan bli betydande

har modellen ett antal fördelar jämfört med gårdsmodellen. Till dessa

fördelar hör att all mark kan ges ett relativt högt grundvärde som omfattar

i princip all jordbruksmark. Således kan också betesmarkerna i denna modell

ges ett stöd. Detta stöd bör uppgå till samma stöd som övrig mark i region

5. En nackdel är det dock att sockerbetor, som har stöd i särskild ordning,

härigenom kommer att erhålla ytterligare stöd. Detta bör beaktas vid den

kommande reformeringen av sockersektorn. En klar fördel med modellen är

enligt skrivelsen emellertid också att de förändringar i brukarstruktur

som inträffat efter referensperioden till stora delar kan beaktas. Detta

medför i sin tur att behovet av en nationell reserv kommer att vara

begränsat. En större stabilitet på fastighetsmarknaden bör även bli följden

av tillämpningen av denna modell.

Vid en utformning av blandmodellen bör eftersträvas att finna en balans

mellan produktionssektorer och regioner som inte ger alltför stora

omfördelningseffekter vare sig totalt sett eller för enskilda företag.

Samtidigt måste modellen ge tillräckligt stöd till betesmarker för att dessa

fortsatt skall kunna hävdas, vilket såväl riksdagens miljökvalitetsmål,

Ett rikt odlingslandskap, som EU:s förordning om frikopplade stöd (EG nr

1782/2003) anger som krav. Särskild hänsyn bör därför tas till företag

med sådana marker. Detta innebär att den blandmodell som valts tar särskild

hänsyn till företag med en stor andel naturbetesmarker, såsom företag med

mjölk- respektive amkor. Dessa företag kommer att påverkas i mindre

utsträckning av omfördelningar av stöd än företag med arealstöd eller mer

intensiv nötköttsproduktion.

Det är viktigt att värdet till de stödrättigheter som fördelas till

naturbetesmarkerna motsvarar det hävdkrav som sätts för dessa då ett värde

som överstiger hävdkravet kan leda till att mjölk- och nötköttsproducenter

sägs upp från sina arrenden. Detta kan försämra arealunderlaget för många

animalieföretag. Det hävdkrav som skall sättas för naturbetesmarkerna

kommer att styras av det lägsta värdet som fördelas till stödrättigheterna

i Sverige. Även detta talar för ett enhetligt värde i Sverige på

stödrättigheter som fördelas ut till naturbetesmark.

Som anförs i skrivelsen bör det nya frikopplade gårdsstödet alltså införas

i form av en regionaliserad stödmodell med inslag av gårdsmodell, en s.k.

blandmodell. Detta innebär att fördelningen av stödrättigheter kommer

att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det

år systemet träder i kraft. Storleken på de enskilda stödrättigheterna

som en lantbrukare erhåller bestäms dels av grundbeloppet för stödrättigheterna

i respektive region, dels för vissa stödformer av hur mycket stöd som

lantbrukaren erhållit av dessa stödformer under referensperioden, år

2000-2002, eller hur stor mjölkkvot lantbrukaren har det år som mjölkstödet

frikopplas.

Utskottet instämmer i att av animaliestöden bör 50 % av amko- och

extensifieringsbidragen, 40 % av slaktbidragen samt 67,5 % av mjölkstödet

behållas på gårdsnivå enligt gårdsmodellen. Övriga animaliestöd, med

undantag för den del av handjursbidraget som fortsatt kommer att vara

kopplat, bör regionaliseras fullt ut.

Utgångspunkten för regionindelningen bör vara de nuvarande arealstödsregionerna.

Samtliga vegetabiliestöd, med undantag för torkstödet i Norrland, bör

regionaliseras fullt ut. Som en följd av att torkstödet fördelas ut

gårdsvis bör arealstödsregion 5-6 slås samman i en region (region 5), såsom

situationen var innan torkstödet infördes år 2000. Utskottet instämmer i

att grundbeloppet till naturbetesmark bör sättas till 125 euro per hektar

i hela landet. Stödnivån för åkermark i region 5 (nuvarande region 5 och

6) bör vara lika som betesmarksbeloppet. Grundbeloppet i region 3 och 4

bör inte sänkas i förhållande till de grundbelopp som förutsågs i

departementspromemorian (Ds 2004:9) Genomförandet av EU:s jordbruksreform i

Sverige (s. 198). Finansieringen av det höjda grundbeloppet i region 5

skall ske genom omfördelning från region 1-3 (i huvudsak södra Sveriges

slättbygder).

I departementspromemorian anförs (s. 198) att frågan om hur mycket

timotejodlingen kommer att minska i Sverige kommer att avgöras av industrins

betalningsförmåga och om den har möjlighet att höja avräkningspriserna.

Om detta är möjligt beror på konkurrensförhållanden med andra medlemsländer

och även med andra länder utanför EU, exempelvis Kanada, som har en

betydande utsädesproduktion. För flera av fröslagen bedöms utsikterna vara

goda för en fortsatt odling i Sverige i minst nuvarande omfattning. För

de fröslag där utsädesstödet är mer betydande, uttryckt per hektar,

föreligger dock en risk för att odlingen kommer att minska. Ett typexempel

är timotej där odlingen kan reduceras kraftigt, särskilt om andra

medlemsländer väljer att koppla utsädesstödet till timotej. Odlingen av vallfrö

i Sverige är till stor del inriktad på sorter som är anpassade för svenska

odlingsförhållanden. Det föreligger dock inte några hinder eller skäl som

talar för att utsädesproduktionen av sorter anpassade för svenska

förhållanden skulle minska som en följd av en eventuell produktionsminskning

i Sverige.

I fråga om stärkelsepotatis anförs i departementspromemorian (s. 200) att

produktionen av potatisstärkelse begränsas av de landskvoter som finns

inom EU. Sveriges kvot är ca 62 000 ton. Genom kvoteringen har produktionen

varit i princip oförändrad sedan EU-medlemskapet. Reformen innebär att 40

% av industristödet kommer att frikopplas och ingå i det nya frikopplade

gårdsstödet. Det kommer inte att ske någon förändring av kvoterna och det

är inte heller troligt att den nuvarande produktionens omfattning kommer

att påverkas av den partiella frikopplingen.

När det gäller produktion av stärkelsepotatis kan det nu liggande förslaget

till omläggning av stöd innebära risk för att berörda producenter drabbas

på ett icke önskat sätt. Utskottet förutsätter därför att regeringen prövar

möjligheterna att mildra effekterna för dessa producenter via den nationella

reserven.

Frågan om referensperiod för det s.k. amkostödet regleras av rådets

förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av

gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma

jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare

m.m.

I artikel 34 i rådsförordningen stadgas att jordbrukare skall ansöka om

anslutning till systemet med samlat gårdsstöd vid en tidpunkt som skall

fastställas av medlemsstaterna, dock senast den 15 maj. Utskottet har

erfarit att definitiv tidpunkt inte är fastlagd men planeras till någon

gång under perioden april till den 15 maj 2005.

Utskottet har inhämtat att kommissionen inom ramen för

förvaltningskommittéförfarandet

avser att föreslå en övergångstid på tre månader för Sverige för slakt av

handjur.

Utskottet föreslår med det anförda att motionerna MJ55 (m) yrkande 4,

MJ56 (c) yrkandena 3, 6 och 8, MJ57 (c) och MJ58 (kd) yrkandena 5, 6, 15

och 16 avstyrks. Även motionerna MJ55 (m) yrkandena 1 och 2, MJ56 (c)

yrkande 5, MJ58 (kd) yrkandena 1 och 17 och MJ59 (fp) yrkande 5 avstyrks

i den mån de inte tillgodosetts med vad som anförts.

Genom beslut den 25 mars 2004 uppdrog regeringen åt Skatteverket att se

över beskattningsreglerna i inkomstslaget näringsverksamhet för vissa

överlåtbara rättigheter som ges i form av näringsbidrag. Den skattemässiga

behandlingen i samband med inköp, försäljning och utarrendering av

stödrättigheter bör enligt beslutet belysas liksom förutsättningarna för en

särskild skattemässig behandling av stödrättigheter vid en framtida

avyttring av jordbruksmark. I uppdragen ingår också att redovisa förslagens

konsekvenser för företagen samt att lämna förslag till nödvändiga ändringar

i inkomstskattelagen (1999:1229). Uppdraget skall redovisas senast den 31

maj 2004. Utskottet föreslår att motion MJ58 (kd) yrkande 14 lämnas utan

vidare åtgärd i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår.

Det i förhållande till den i departementspromemorian lägre föreslagna

stödrättighetsvärdet till naturbetesmarker i region 1-4 innebär enligt

skrivelsen att det frigörs medel inom de regionala referensbeloppen som

gör det möjligt att ytterligare reducera antalet företag som genom valet

av blandmodell missgynnas. Detta kan göras genom att en större andel av

stöden fördelas ut gårdsvis samt att en del av stöden från region 1-3

fördelas till region 4-5. Därigenom förbättras även skyddet för

naturbetesmarkerna i dessa regioner och utformningen av blandmodellen tar bättre

hänsyn till de regionala olikheter som föreligger i de 5 regionerna

beträffande bl.a. andel naturbetesmark av den totala jordbruksmarken. Detta

leder även till att effekterna för enskilda företag blir mer lika i de 5

olika regionerna.

Analyser visar enligt skrivelsen att den i förhållande till

departementspromemorian

föreslagna ändringen kraftigt reducerar antalet företag som får en

stödminskning som är större än 30 %. I denna grupp minskar exempelvis antalet

företag med stöd mer än 10 000 euro från ca 400 till färre än 100 företag.

I samma storleksgrupp minskar antalet företag som erhåller en stödminskning

på mellan 20 och 30 % från ca 3 200 till ca 2 200 företag.

För företag med över 20 000 euro i stöd sker enligt skrivelsen en liknande

förbättring med en minskning av antalet företag med en förlust större än

30 % från ca 200 företag till ca 50 företag. I denna storleksgrupp finns

det ca 1 000 företag som erhåller en stödminskning på mellan 20 och 30 %.

Av dessa är det drygt 600 företag som enbart har arealstöd och ca 400

företag som även har slaktbidrag.

I förhållande till arealstödsföretag och nötköttsföretag påverkas amkoföretag

och mjölkföretag i mindre utsträckning av omfördelningar av stöd. Exempelvis

är det ca 150 mjölkföretag respektive ca 100 amkoföretag med ett stöd

större än 20 000 euro som erhåller en stödminskning som överstiger 20 %.

Endast ett tiotal av dessa företag får en stödminskning som är större än

30 %.

En lägre andel av mjölkstödet respektive nötköttsstödet fördelat gårdsvis

skulle kunna minska det totala antalet företag som erhåller en stödminskning

på mer än 20 %. Detta skulle som anförs i skrivelsen dock innebära att de

stödminskningar som uppkommer på nötkötts- och mjölkföretag, trots att de

understiger 20 %, ändå blir så stora att det föreligger en risk för en

alltför snabb strukturutveckling på animalieföretagen, vilket kan leda

till minskade möjligheter att uppnå målet Ett rikt odlingslandskap.

Frågor rörande den nationella reserven regleras i kommissionens

tillämpningsföreskrifter för det nya frikopplade gårdsstödet som antogs den 14

april 2004. Utskottet har erfarit att Statens jordbruksverk för närvarande

undersöker vilka möjligheter och behov det finns att tillämpa den nationella

reserven för att stödja företag som investerat och startat eller utökat

sin produktion sedan referensperioden 2000-2002 eller som av andra skäl

påverkas vid genomförandet av reformen. Jordbruksverket undersöker även

vilka konsekvenser olika tillämpning av den nationella reserven får för

myndigheter och enskilda lantbrukare. Utskottet föreslår att motionerna

MJ55 (m) yrkande 5, MJ56 (c) yrkande 7, MJ58 (kd) yrkande 9 och MJ59 (fp)

yrkande 10 i avvaktan på resultatet av det arbete som pågår lämnas utan

vidare åtgärd.

Utskottet har inhämtat från Jordbruksdepartementet att storleken på

grundbeloppen för åkermark i de fem regionerna bestäms av dels hur mycket

stöd som fördelas regionalt, dels hur mycket areal som lantbrukarna anmäler

2005. Det är alltså den anmälda arealen som bestämmer storleken på

grundbeloppen för åkermark i regionerna. Om mindre areal anmäls än vad som

beräknats vid analyser av effekterna av den kommande reformen blir

grundbeloppen således större än vad som beräknats. Motsatt gäller även, dvs.

att om mer areal anmäls än vad som beräknats blir grundbeloppen lägre.

Utskottet föreslår att motionerna MJ56 (c) yrkande 4 och MJ58 (kd) yrkande

2 med det anförda lämnas utan vidare åtgärd.

Graden av frikoppling

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om frikoppling

inom nötköttsproduktion (kd) och om koppling av tackbidraget (kd) avstyrks

med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.

Jämför reservationerna 18 (kd, c) och 19 (kd).

Skrivelsen

Genom reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken skall flertalet stöd

inom vegetabilie- och animaliesektorn frikopplas från produktionen.

Regelverket medger som anförts ovan att till viss del fortsatt koppla sju

olika produktionsstöd. Den sektor som påverkas mest av en fortsatt koppling

är nötköttsstöden och där föreligger tre olika alternativ för koppling av

stöden. Medlemsländerna har även möjlighet att välja tidpunkt för frikoppling

av mjölkstödet (åren 2005, 2006 eller 2007).

Motionerna

Enligt motion MJ58 (kd) yrkande 3 bör möjligheten till total frikoppling

inom nötköttsproduktionen bedömas utifrån utvecklingen inom köttnäringarna.

Handjurspremiesystemet stimulerar den produktionsmässigt viktiga slakten

av tjurar och stutar. Kopplingen bör därför inte redan nu begränsas till

år 2009. I motionens yrkande 4 anförs i fråga om koppling av tackbidraget

att tackpremien under en övergångstid bör vara kopplad till 50 % för att

säkerställa fortsatt produktion. Fårskötsel har lokalt stor betydelse för

möjligheten att behålla det öppna landskapet. Hektarbelopp för åker och

betesmark i respektive område bör justeras.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen måste det föreligga synnerliga skäl för att avsteg

skall göras från frikopplingen av stöden. En fortsatt koppling av

handjursbidraget och en senare frikoppling av mjölkstödet bedöms ge ett

ytterligare stöd till betesmarkerna och förbättra möjligheterna att uppfylla

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Ett ytterligare argument

som har anförts för en koppling av handjursbidraget har varit risken för

att en snabb produktionsminskning skulle kunna medföra allvarliga problem

för förädlingsindustrins tillförsel av svensk råvara, strukturen inom

industrin och i förlängningen då också svårigheter för primärledet. Det

har också noterats att Sveriges närmaste grannländer och konkurrenter

sannolikt kopplar handjursbidragen. Utöver en koppling av handjursbidragen

har också koppling av andra stöd aktualiserats av vissa remissinstanser.

Den genomgående bevekelsegrunden för dessa förslag, och vissa andra

förslag som innebär krav på en viss produktion för att stöd skall erhållas,

synes vara en oro för att jordbrukarnas val av produktionsinriktning

kommer att leda till stora förändringar i produktionsstrukturen. Sådana

kopplingar står emellertid i strid med den grundläggande svenska inställningen

i denna fråga. Några tillräckligt starka skäl för en koppling i något

fall utöver vad gäller handjursbidragen bedöms inte föreligga. Utskottet

instämmer i att stöden således bör frikopplas. Under en anpassningsperiod

bör dock 75 % av handjursbidragen kopplas. Även handjursbidraget bör dock

frikopplas i samband med att översynen av reformen genomförs, vilket sker

senast år 2009. Regeringen avser att i det sammanhanget fortsatt driva

frågan om obligatorisk frikoppling av samtliga stöd.

En i övrigt alltför snabb omställning inom mjölksektorn har också anförts

som skäl för en frikoppling av mjölkstöden först år 2007. Utskottet delar

regeringens bedömning att även om detta kan innebära en försening av

önskvärda strukturförbättringar inom primärledet bör frikopplingen göras

år 2007.

Det bör observeras att det särskilda nationella stödet till jordbruket i

norra Sverige även fortsättningsvis är kopplat till produktionen. För

jordbrukarna i norra Sverige begränsas således i praktiken möjligheterna

att välja produktionsinriktning. Utskottet föreslår att motion MJ58 (kd)

yrkandena 3 och 4 avstyrks med det anförda.

Nationellt kuvert

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker med hänvisning

till skrivelsen motioner om finansiering och storlek av nationellt kuvert

(m, fp, kd).

Jämför reservationerna 20 (m, kd, c), 21 (fp) och 22 (kd).

Skrivelsen

Under reformförhandlingarna aktualiserades möjligheten att skapa s.k.

nationella kuvert på upp till 10 % av direktbidragen. Bakgrunden var

farhågan om att gårdsmodellen skulle kunna medföra problem, t.ex. vad gällde

möjligheten att nå vissa miljömål. För Sveriges del fanns främst oron för

att hävden av betesmark skulle minska. Saken kom dock i ett annat läge då

möjligheten att regionalisera stöden öppnades eftersom detta ger en

möjlighet att fördela stöd till naturbetesmarkerna på ett sätt som är

likvärdigt med den användning av det nationella kuvertet som regeringen

avsåg under förhandlingarna om reformen.

Bland remissinstanserna har bl.a. Svenska naturskyddsföreningen och

Ekologiska lantbrukare förordat ett fullt utnyttjande av det nationella

kuvertet från år 2005. De båda instanserna har ett gemensamt förslag till

hur ett utnyttjande skulle kunna användas för en tilläggsersättning till

mjölk-, nötkötts- och fårproducenter förutsatt att de släpper djur på

bete. Syftet med förslaget är att gynna den grovfoderbaserade djurhållningen

och att man ger ett incitament för en balans mellan gårdens areal och

antalet djur. Organisationerna har också föreslagit att kopplingen av

handjursbidraget inte skall avvecklas. Förslaget står i strid med hur det

nationella kuvertet får användas i huvudsak i två delar. För det första

är det inte möjligt att föra stöd mellan sektorer, vilket innebär att det

nationella kuvertet utformat på detta sätt inte kan inbegripa 10 % av

vegetabiliestöden. För det andra kräver regelverket att kopplingen av

handjursbidraget sänks med motsvarande 16 miljoner euro. Med dessa villkor

skulle eventuellt det nationella kuvertet kunna accepteras av kommissionen.

Det skulle dock bli i en sådan begränsad omfattning att de positiva

effekter som skulle kunna uppnås inte står i rimlig proportion till de

administrativa konsekvenser som ett sådant förslag skulle leda till.

Förslaget strider även mot principen om att stöden i största utsträckning

skall frikopplas från produktionen.

Motionerna

I kommittémotion MJ55 (m) yrkande 6 avvisas ett s.k. nationellt kuvert.

Enligt motionen avser regeringen att ta medel från det svenska

produktionsjordbruket för att marknadsföra dess produkter medan det

marknadsföringsstöd

som ges till den ekologiska produktionen tas av budgetmedel. Medel bör

enligt motionärerna inte tas från ordinarie stöd för marknadsföringsändamål.

Kristdemokraterna avvisar i motion MJ58 (kd) yrkande 7 regeringens förslag

om att införa ett nationellt kuvert. Även om det inledningsvis endast

omfattar en omfördelning av 0,5 % från hektarstödet framgår det tydligt

av skrivelsen att regeringen avser att höja denna andel. Detta skapar

osäkerhet om de framtida produktionsförutsättningarna. Regeringen bör

enligt motionens yrkande 8 återkomma i höstens budgetproposition med

förslag till ny finansiering av de 30 miljoner kronor som aviserats för

"offensiva satsningar till stöd för bl.a. kvalitets- och marknadsfrämjande

åtgärder".

Enligt motion MJ59 (fp) yrkande 9 bör regeringen återkomma till riksdagen

i frågan om det s.k. nationella kuvertet. Frågan om det nationella kuvertet

har kommit att bli en symbolfråga och regeringen bör återkomma till

riksdagen om det finns förslag på ändring av procentsatsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i att möjligheten att uppnå miljökvalitetsmålet Ett

rikt odlingslandskap avseende hävden av naturbetesmarker inte nämnvärt

kommer att påverkas de närmaste åren med den föreslagna blandmodellen i

kombination med ett kopplat handjursbidrag, de stöd till betesmark som

under innevarade programperiod utgår inom ramen för miljö- och

landsbygdsprogrammet samt de förstärkningar av detta program som aviseras i det

följande. Utskottet delar uppfattningen att om ytterligare insatser krävs

bör Sverige dock ha möjlighet att utnyttja det nationella kuvertet. Detta

behov får som anförs i skrivelsen prövas mot bakgrund av vunna erfarenheter

av reformen och då klarhet erhållits beträffande nästa programperiod för

miljö- och landsbygdsutveckling som inleds år 2007.

Regeringens förslag om att försäkra sig om en användning av det nationella

kuvertet riktat till betesmarkerna bedöms vara förenligt med de krav som

gäller för att få tillämpa ett nationellt kuvert av betydligt större

omfattning. Utskottet instämmer i att det dock av andra anledningar kan

finnas behov av att genomföra vissa justeringar av regelverket för att

säkerställa att det nationella kuvertet kan tillämpas på det sätt som

regeringen föreslår. Utifrån de diskussioner som förts och utifrån de

synpunkter som framförts från flera andra medlemsstater bedömer regeringen

att det finns goda möjligheter att få till stånd sådana justeringar och

regeringen avser att arbeta för detta i den fortsatta processen med att

utveckla regelverket på EU-nivå.

Det nationella kuvertet bör inledningsvis, i mindre omfattning, kunna

utnyttjas för offensiva satsningar till stöd för bl.a. kvalitets- och

marknadsfrämjande åtgärder. Regeringen bedömer behovet av medel för en

sådan åtgärd till 30 miljoner kronor. Utskottet gör samma bedömning som

regeringen och avstyrker motionerna MJ55 (m) yrkande 6, MJ58 (kd) yrkandena

7 och 8 och MJ59 (fp) yrkande 9.

Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen och avstyrker motioner om

förändring och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet (m, kd, c)

och om styrning av utökningen av miljö- och landsbygdsprogrammet (fp) med

hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.

Jämför reservationerna 23 (m), 24 (fp), 25 (kd) och 26 (c).

Skrivelsen

De ökade medel som under innevarande programperiod för miljö- och

landsbygdsprogrammet (t.o.m. år 2006) överförs från EU:s budget bör utnyttjas

för att öka programmets omfattning. Ytterligare medel tillförs genom

återföring av handelsgödselskatt.

Motionerna

Moderata samlingspartiet accepterar i motion MJ55 (m) yrkande 10 att

moduleringsmedel används för att öka medlen i existerande miljö- och

landsbygdsprogram, men motsätter sig ytterligare förändringar under löpande

period fram till år 2007. Motionärerna motsätter sig i motionens yrkande

11 att medel från skatter på jordbrukets produktionsmedel används för att

öka miljö- och landsbygdsprogrammet. Ett sådant förfarande innebär en

omfördelning till förfång för produktionsjordbruket. Dessa skatter bör

tas bort. De är i det närmaste unika i EU och bidrar till svenskt jordbruks

konkurrensnackdelar.

Sverige bör enligt kommittémotion MJ56 (c) yrkande 9 fullt ut utnyttja

möjligheterna inom miljö- och landsbygdsprogrammet, vilket kräver svensk

medfinansiering. Genom moduleringen kommer alltmer av de rena produktionsstöden

att föras över till miljö- och landsbygdsstöd, vilket är en nödvändig och

eftersträvansvärd utveckling, samtidigt som det ställer än högre krav på

vår nationella medfinansiering av miljö- och landsbygdsprogrammen. I

motionens yrkande 10 framhåller Centerpartiet att handelsgödselskatten

inte bör ingå i miljö- och landsbygdsfinansieringen. Motionärerna stöder

de utökade satsningarna på miljö- och landsbygdsprogrammen, men ställer

sig samtidigt frågande till hur mycket nya pengar som förs in i programmet.

Enligt förslaget skall 270 miljoner kronor tas från handelsgödselskatten.

Dessa medel har bönderna själva betalat in och tidigare har de återförts

direkt till näringen.

Kristdemokraterna anför i motion MJ58 (kd) yrkande 10 i fråga om finansiering

av satsningar inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet att de

modulerade medlen bör kvarstå som delfinansiering och regeringen bör återkomma

i höstens budgetproposition med förslag till finansiering av de vällovliga

satsningarna inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Enligt

motionens yrkande 19 är det angeläget att den skatt som tas upp på

bekämpningsmedel och handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Huvuddelen

av den återförda skatten används till åtgärder för att minska

växtnäringsförluster från jordbruket och minska miljöriskerna inom

växtskyddsområdet.

En mindre del, ca 25 %, av beloppet återförs kollektivt till jordbruksnäringen

i form av forskning, informations-, utbildnings-, rådgivnings- och

utvecklingsinsatser med syfte att främja hållbara produktionsmetoder inom

jordbruket och trädgårdsnäringen.

Enligt kommittémotion MJ59 (fp) yrkande 8 bör utökningen av miljö- och

landsbygdsprogrammet målstyras och inte detaljstyras. Regeringen beskriver

i detalj vilka utökningar som föreslås i miljö- och landsbygdsprogrammet,

vilket är olyckligt.

Utskottets ställningstagande

Moduleringen som medför en gradvis ökad överföring av EU-medel till miljö-

och landsbygdsprogrammet kommer som anförs i skrivelsen i första hand att

ha betydelse för det kommande miljö- och landsbygdsprogrammet.

Utskottet instämmer i att möjligheterna att redan under innevarande

programperiod tillföra ytterligare medel till programmet bör utnyttjas.

Programmet bör förstärkas med 400 miljoner kronor per år genom tillförsel

av medel från modulering och en återföring av handelsgödselskatt. Av dessa

medel används drygt 100 miljoner kronor för att stimulera den grovfoderbaserade

animalieproduktionen genom en höjning av kompensationsbidraget till vall

och betesmark i de mindre gynnade områdena. Miljöersättningen till

betesmarker och slåtterängar utökas med 75 miljoner kronor genom att

grundersättningen höjs med ca 100 kr per hektar samtidigt som särskilda

insatser genomförs för att ytterligare stimulera skötsel av slåtterängar.

För att bidra till att miljökvalitetsmålen Ett rikt odlingslandskap, Ingen

övergödning och Giftfri miljö skall kunna uppnås införs en miljöersättning

till vallodling utanför de mindre gynnade områdena till en kostnad av 100

miljoner kronor. Ytterligare drygt 100 miljoner kronor satsas för att bl.

a. stimulera investeringar inom områdena djurvälfärd och småskalig

livsmedelsförädling samt för införandet av det obligatoriska systemet för

jordbruksrådgivning. Motionerna MJ55 (m) yrkandena 10 och 11, MJ56 (c)

yrkandena 9 och 10, MJ58 (kd) yrkandena 10 och 19 och MJ59 (fp) yrkande

8 avstyrks.

Tvärvillkor, genomförandetidpunkt och övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anfört och avstyrker med hänvisning

till skrivelsen motioner om hävdkrav på naturbetesmarker (m) och gemensamma

regler för tvärvillkor (m, kd).

Jämför reservationerna 12 (m, fp), 13 (m, kd, c), 14 (fp), 15 (kd, c), 27

(m) och 28 (m, kd, c).

Skrivelsen

Konsekvenserna för jordbruket i norra Sverige av förslagen till nationell

tillämpning av reformen samt eventuella behov av förändringar i det

nationella stödet har analyserats. Det kan konstateras att den föreslagna

modellen i kombination med en höjning av kompensationsbidraget leder till

att jordbruket i norra Sverige inte missgynnas. Något behov av förändring

av det nationella stödet föreligger därför inte.

EU:s tillämpningsföreskrifter för reformen har nyligen beslutats. Regeringen

kommer enligt skrivelsen senare att fatta beslut avseende de svenska

författningar som föranleds av EU:s rådsförordning och tillämpningsföreskrifter.

I det sammanhanget kommer valet av kontrollmodell för tvärvillkoren att

behandlas. Valet av modell kommer att påverka behovet av resurser för

administrationen. De tillkommande kostnaderna för administrationen åren

2004 och 2005 har beräknats netto uppgå till ca 150 miljoner kronor. I

första hand berörs Jordbruksverket och länsstyrelserna av dessa merkostnader.

Regeringen avser att senare återkomma till denna fråga.

Motionerna

Enligt kommittémotion MJ55 (m) yrkande 3 bör grundkravet för att bedöma

om en mark är hävdad eller inte vara om det förekommer vedartad växtlighet.

Något annat krav bör inte ställas på hävden av naturbetesmarker. Det

innebär att också ett lågt betesutnyttjande kan räcka för att markerna

skall betraktas som hävdade om vedartad vegetation inte förekommer. I

motionens yrkande 7 framhålls att grunden för tillämpningen av tvärvillkoren

är de 18 direktiv och förordningar som tas upp i den EU-förordning där

reglerna för det nya stödsystemet fastställs. Kommissionen har i olika

sammanhang poängterat att det är direktivet som sätter nivån för tillämpning

av tvärvillkoren och att nationella tillägg och regler som ligger utanför

den gemensamma lagstiftningen inte omfattas av tvärvillkoren. Även enligt

kommittémotion MJ58 (kd) yrkande 11 bör de krav som anges i direktiv och

förordningar till följd av jordbruksministrarnas överenskommelser gälla

som grund för kontroll, sanktioner och utbetalning av frikopplade

ersättningar. Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s

krav bör hanteras av svenskt rättsväsende.

Utskottets ställningstagande

Det nya stödsystemet med en frikoppling från produktionen innebär att

förutsättningarna för att bevara och hävda landets betesmarker förändras.

Definitionen av god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden är av stor

betydelse för den fortsatta utvecklingen för landets betesmarker. Kostnaden

för att uppfylla kraven på hävd av betesmarkerna bör stå i relation till

det lägsta värde som en stödrättighet på betesmark kan ha. Hävdkraven bör

enligt utskottets uppfattning utformas på ett sådant sätt att ett årligen

aktivt nyttjande av betesmarkerna med betande djur i praktiken kommer att

utgöra en grundförutsättning för att kraven skall kunna uppfyllas. Detta

skulle kunna bidra till att stävja en oönskad utveckling där aktiva,

djurhållande jordbrukare förlorar nyttjanderätten till betesmark till förmån

för brukare som inte har för avsikt att nyttja marken på ett sätt som

långsiktigt säkerställer markernas natur- och kulturmiljövärden. Utskottet

anser att en sådan tillämpning av kraven på god jordbrukshävd och goda

miljöförhållanden lägger en bra grund för arbetet med att uppnå

miljökvalitetsmålet Ett rikt odlingslandskap. Definitionen av god jordbrukshävd

och goda miljöförhållanden bör sålunda ha som utgångspunkt att hävden av

betesmarker och bevarandet av dessa markers natur- och kulturmiljövärden

förutsätter ett aktivt markutnyttjande med betande djur där markerna betas

årligen. På åkermark bör villkor liknande dagens miljöregler för träda

ställas. Utskottet instämmer i att hävdkraven på åkermark bör utformas så

att miljökvalitetsmålen Ingen övergödning, Giftfri miljö och Ett rikt

odlingslandskap beaktas. Den exakta definitionen bör fastställas i samband

med utarbetandet av det nationella regelverket för det frikopplade

gårdsstödet. Med det anförda avstyrks motion MJ55 (m) yrkande 3.

Utskottet anser att det är angeläget med ett snabbt genomförande av

reformen för att inte försena anpassningen av den svenska jordbrukssektorn

till den nya situation som uppkommer genom införandet av ett frikopplat

gårdsstöd. För att minska osäkerheten för jordbrukarna och för de

övergångsproblem som kan uppstå bör reformen därför genomföras den 1 januari

2005. Detta är också ambitionen i flertalet övriga länder.

Utskottet delar uppfattningen att till grund för tvärvillkoren bör den

svenska lagstiftningen ligga i de fall denna är mer långtgående än EU:s

regler. Motionerna MJ55 (m) yrkande 7 och MJ58 (kd) yrkande 11 avstyrks.

Produktionsmedelsskatter inom jordbruket

Utskottets förslag i korthet

Utskottet gör samma bedömning som regeringen. Motioner om sänkt dieselskatt

(m, kd, c) och skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel

(fp) avstyrks i huvudsak med hänvisning till vad som anförs i skrivelsen.

Jämför reservationerna 29 (m, kd, c) och 30 (fp).

Skrivelsen

Reformen av EU:s jordbrukspolitik innebär en väsentlig förändring av

grunderna för de ekonomiska kalkyler som jordbruksföretagen i fortsättningen

kommer att upprätta.

Motionerna

I fråga om sänkt dieselskatt på arbetsmaskiner för skogsbruket och jordbruket

anförs i motion MJ54 (m) att i budgetpropositionen 2003 angavs att regeringen

avser att återkomma med hur jord- och skogsbrukets arbetsmaskiner skall

kompenseras för höjningar av dieselskatten. Dieselskatten för såväl

jordbruks- som skogsmaskiner bör sänkas till den nivå som gäller i våra

grannländer. Enligt motion MJ56 (c) yrkande 11 bör man inte särskilja

jordbrukets arbetsmaskiner, utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets

arbetsmaskiner. Det är positivt att dieselskatten för jordbruket sänks,

men skogsbrukets arbetsmaskiner bör inte särskiljas i detta hänseende.

I fråga om en sänkning av dieselskatten anförs i motion MJ58 (kd) yrkande

18 att de frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets

konkurrensutsättning blir än mer tydlig. Det är viktigt att sänkningen blir

substantiell och att den svenska skatten anpassas till genomsnittet för

europeiska förhållanden. Det är nödvändigt att sänkningen också kommer

att gälla skogsbrukets arbetsmaskiner.

Enligt motion MJ59 (fp) yrkande 11 bör jordbruket få bättre konkurrensvillkor

genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel. Lantbruket

bör få ekonomiska incitament att öka användningen av förnybara alternativ.

Inblandning av t.ex. rapsmetylester, RME, dvs. rapsolja, i diesel ökar

andelen förnybara drivmedel och minskar därmed koldioxidutsläppen. Det är

nödvändigt att jordbruket får bättre konkurrensvillkor.

Utskottets ställningstagande

Som anförs i skrivelsen innebär reformen med frikopplade stöd att stöden

i princip utgår ur kalkylerna. Detta leder i sin tur till att bl.a.

produktionsmedelsskatter får större tyngd vid beslut om fortsatt produktion

eller nyinvestering inom jordbruket. Som redovisats i det föregående bör

skatten på handelsgödsel i huvudsak kunna återföras till jordbruket inom

ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet. Återfört belopp kan därvid

beräknas till 270 miljoner kronor. Regeringen återkommer till denna fråga

i budgetpropositionen för år 2005. Regeringen avser också att i

budgetpropositionen för år 2005 föreslå en sänkning av dieselskatten fr.o.m.

den 1 januari 2005 för jordbrukets arbetsmaskiner. I budgetpropositionen

kommer även att föreslås hur denna sänkning skall finansieras och regleras

inom ramen för den gröna skatteväxlingen. Ett beslut om en sänkt skatt på

diesel som används inom jordbruket kommer att få positiva effekter för

lönsamheten inom den svenska produktionen av livsmedel. Utskottet föreslår

att motionerna MJ54 (m), MJ56 (c) yrkande 11 och MJ58 (kd) yrkande 18

lämnas utan vidare åtgärd i den mån de inte tillgodosetts med vad som

anförts.

Regeringen har sedan år 1995 beviljat ett flertal pilotprojektdispenser

för olika aktörer på den svenska marknaden, som i praktiken har inneburit

att all användning av biodrivmedel (främst etanol och rapsmetylester)

varit helt eller - vad gäller etanol i blandning med mineraloljeprodukt

- i vart fall delvis skattebefriad (jfr bet. 2002/03:SkU11). Regeringen

har den 19 december 2002 och senare beslutat om befrielse från energiskatt

och koldioxidskatt för en rad pilotprojekt för bränslena etanol, rapsmetylester,

fiskmetylester, ekoparaffin och vätgas som används i försöksverksamhet

för drivmedel. Besluten innebär att nuvarande dispenser förlängs och att

nya ansökningar prövas på samma villkor.

I budgetpropositionen för 2002 lades huvudkomponenterna för en skattestrategi

för alternativa drivmedel fast. Enligt strategin kan skattenedsättning

ske antingen via pilotprojekt, för vilka medges befrielse från både energi-

och koldioxidskatt, eller genom generell koldioxidskattebefrielse för

koldioxidneutrala drivmedel. Enligt budgetpropositionen för år 2004 (prop.

2003/04:1 s. 221) nåddes i mars 2003 en politisk överenskommelse om

innehållet i ett nytt energiskattedirektiv. Direktivet kommer att ge

medlemsstaterna betydande frihet att utforma system för att skattemässigt

gynna biodrivmedel inom ramen för EG-fördragets statsstödsregler.

Skattestrategin för alternativa drivmedel har i juli 2002 anmälts till

kommissionen för godkännande enligt statsstödsreglerna. Ett delbeslut har

redan erhållits. Regeringen har dock bedömt det lämpligt att avvakta

energiskattedirektivets antagande innan ärendet rörande skattestrategin

slutförs. Regeringen återkommer därefter till riksdagen med förslag till

de lagändringar som fordras för att skattestrategin skall kunna tillämpas.

Intill dess beslutar regeringen om skattenedsättning i särskild ordning.

I 2004 års budgetproposition preciserade regeringen strategin för beskattning

av alternativa drivmedel. För att säkerställa de alternativa drivmedlens

konkurrenskraft föreslogs att de koldioxidneutrala drivmedlen skulle

befrias inte bara från koldioxidskatt utan även från energiskatt. Enligt

2004 års ekonomiska vårproposition (prop. 2003/04:100 s. 39) har ansökan

om godkännande enligt EU:s regler för statsstöd lämnats i februari 2004.

Förutom skattebefrielse även för energiskatt avser ansökan att stödordningen

också skall omfatta vätgas för bl.a. bränslecellsdrivna fordon. Stödprogrammet

planeras gälla till och med 2008. Som anförs i budgetpropositionen för år

2004 (prop. 2003/04:1 s. 221) är regeringens mål att koldioxidneutrala

bränslen även på längre sikt skall ha de skattevillkor som krävs för att

underlätta en bred introduktion av sådana bränslen på marknaden samtidigt

som överkompensation undviks.

Utskottet har inhämtat från Näringsdepartementet att Statistiska centralbyrån

redovisat uppgifter rörande användningen av rapsmetylester och etanol som

innebär att vi förra året i Sverige använde cirka 1 TWh biodrivmedel,

vilket motsvarar omkring 1,3 % av bensin- och dieselanvändningen för

transportändamål räknat på energiinnehåll. Detta innebär i sin tur att

användningen nästan har dubblerats jämfört med året innan. En redovisning

av biodrivmedelsanvändningen kommer att skickas till EG-kommissionen senast

den 1 juli som en del av rapporteringen enligt det s.k. biodrivmedelsdirektivet.

Utskottet föreslår att motion MJ59 (fp) yrkande 11 lämnas utan vidare

åtgärd i den mån den inte tillgodosetts med vad som redovisats.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Utbetalning av stöd utbetalade i euro, punkt 1 (m, fp, kd)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad

(m), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och Björn von der Esch

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 8, 2003/04:MJ58

yrkande 13 och 2003/04:MJ59 yrkande 7.

Ställningstagande

Då en del lantbrukare har tagit lån i euro och stöden ursprungligen

beräknas i denna valuta finns det önskemål om att stöden skall kunna utbetalas

i euro. Vi vill inte motsätta oss detta önskemål. Förutsättningen för att

kunna erhålla stöden i euro är enligt vår mening att en ansökan görs och

att hela merkostnaden jämfört med om stödet skulle utbetalats i svenska

kronor betalas av den sökande. För den jordbrukare som så önskar bör

utbetalning kunna ske i euro.

2. Tidpunkt för utbetalning av stöd, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och

Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 9 och

2003/04:MJ58 yrkande 12.

Ställningstagande

Regeringen har vid flera tillfällen använt utbetalningarna av EU-stöden

som regulator för att klara utgiftstaken. Om risk förelegat för att

utgiftstaken skall spräckas har utbetalningarna skjutits över årsskiftet.

Detta är enligt vår uppfattning inte ett acceptabelt förfarande. Enligt

vårpropositionen ämnar regeringen fortsätta denna hantering under 2004

vilket vi beklagar. Vi anser att utbetalningarna skall ske samma år som

det stödet gäller. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 3 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkandena 1 och 6.

Ställningstagande

Vi vill inledningsvis slå fast att den förändring som nu genomförs inte

tillgodoser våra krav. Den innehåller förvisso steg i rätt riktning, men

på det europeiska planet förordar vi fortfarande en mer genomgripande

reform och en snabbare avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Som en av utgångspunkterna för införlivandet av den nya jordbrukspolitiken

anges i skrivelsen administrativa förenklingar för såväl lantbrukare som

myndigheter. Vi anser att den stora administrativa bördan såväl för Sverige

som för den enskilde lantbrukaren har varit en belastning sedan EU-inträdet.

Folkpartiet anser därför att en målsättning och plan på förenklat regelverk

och byråkrati skall upprättas. Vi anser dessutom att det är av största

vikt att kontrollmodellen för tvärvillkoren blir så kostnadseffektiv och

samordnad som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

4. Konkurrensvillkor, punkt 4 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 12 och avslår

motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:MJ59 yrkande 2.

Ställningstagande

I skrivelsen aviseras att en sänkning av dieselskatten för jordbruket kan

komma att föreslås, kanske redan i höst. Om så blir fallet välkomnar vi

denna. Vi anser att detta även skall gälla för skogsbruksmaskiner. Sänkt

dieselskatt är en nödvändighet, men vi anser att ytterligare åtgärder bör

genomföras. Skatterna på växtnäring och växtskydd bör enligt vår uppfattning

slopas. Det är emellertid inte bara höga skatter på produktionsmedel som

är kostnadsdrivande. De svenska särreglerna för djurhållning och tillämpningen

av miljölagar är också till stor nackdel för svensk produktion. Så har t.

ex. äggnäringen och fjäderfänäringen, trots unikt hög livsmedelssäkerhet,

uppenbara svårigheter på grund av de svenska särreglerna.

Vi anser att miljö- och djurhållningsregler måste harmonieras i EU. Vi

bör internationellt aktivt verka för att övriga EU närmar sig oss när det

gäller djurskydd och miljökrav, och detta tar tid. Under tiden är det

viktigt att vi, som enda land, inte går ytterligare före med än hårdare

krav. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Konkurrensvillkor, punkt 4 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 2 och avslår

motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12 och 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

EU:s gemensamma jordbrukspolitik har fört med sig stora globala problem.

Bönder i utvecklingsländer har inte kunnat konkurrera på grund av EU:s

subventioner och exportbidrag. Den protektionistiska politiken har inneburit

att länder utanför EU inte fått tillträde till våra marknader. Subsidier,

tullhinder och regleringar har inte bara skyddat europeiska producenter

mot konkurrenter, de har också lett till ett överskott som med hjälp av

exportbidrag dumpats på världsmarknaden. Denna politik har försvårat för

länderna utanför EU och har i viss mån även missgynnat EU:s egna bönder,

vars inkomster släpat efter. De stora livsmedelsindustrierna har däremot

i många avseenden varit vinnare.

Folkpartiet anser därför att det är viktigt att inom gemenskapen göra

långtgående förändringar av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vägledande

för detta arbete skall vara en snabbare avveckling av jordbruksstödet,

långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk samt likvärdiga

konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag. Detta bör ges regeringen

till känna.

6. Konkurrensvillkor, punkt 4 (kd, c)

av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ56 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 12 och 2003/04:MJ59 yrkande 2.

Ställningstagande

Vi anser att reformen bör kopplas samman med Sveriges nationella

jordbrukspolitik. Nu kommer det att bli än mer angeläget att se över kostnaderna

som svenska lantbrukare har i jämförelse med kollegerna på världsmarknaden.

Det handlar till exempel om enklare regelverk för företagare, att den s.

k. ryggsäcken lyfts av och att politiker och allmänhet stöttar och inser

värdet i ett levande lantbruk.

Det finns ett tydligt samband mellan svensk livsmedelsproduktion och

inhemsk livsmedelsförädling och därmed arbetstillfällen. Reformen sätter

ytterligare fokus på att det svenska jordbrukets och livsmedelssektorns

konkurrenskraft måste stärkas. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Konsumentperspektiv, punkt 5 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 4.

Ställningstagande

Folkpartiet har i alla sammanhang lyft in konsumentperspektivet. En av de

stora vinsterna med den nya jordbruksreformen är att konsumenternas

efterfrågan får större genomslag eftersom produktionen inte längre skall

vara bidragsberoende. Det bör i stället vara konsumenternas efterfrågan

som skall vara styrande. Vi välkomnar detta samtidigt som vi önskar att

de enskilda konsumenterna samt konsumentorganisationerna tydligare bör

ställa krav på produkter framtagna på ett miljömässigt hållbart sätt och

med god djuromsorg. Vi anser att krav på märkning därför är mycket viktigt

- både för konsumenter och producenter. För att kunna välja krävs tydlig

märkning. Konsumenten kan därefter avgöra om varan utifrån sina bedömningar

är prisvärd.

På en konkurrensutsatt marknad får prisbilden tillsammans med djurhållning,

miljö och etik avgöra konsumentens val. Vi anser att konsumentorganisationernas

synpunkter vad gäller jordbrukspolitiken i samband med implementeringsarbetet

måste beaktas. En utvärdering av den nya jordbrukspolitiken bör göras

senast 2007 där fokus riktas på konsumenternas inflytande vad avser

livsmedelsfrågor. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Exportsubventioner för djurtransporter, punkt 6 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 3.

Ställningstagande

Folkpartiet har både nationellt och i EU drivit frågan om behovet av ett

gott djurskydd samt vikten av säkra livsmedel. Den liberala gruppen i EU

ligger exempelvis bakom inrättandet av den nya livsmedelsmyndigheten. Den

har också fört en hård kamp för att införa regler som syftar till att

minimera långa djurtransporter. Folkpartiet anser inte att minskningen av

exportsubventionerna för djurtransporter är tillräckliga. Vi vill att de

avskaffas helt. Vi delar inte regeringens bedömning i den aktuella skrivelsen

att reglerna för djurtransporter i stort sett är harmoniserade. Vi kan

heller inte tolka de senaste förhandlingarna i EU som att reglerna nu är

harmoniserade, eftersom frågan på grund av stor oenighet i stället fick

skjutas upp till nästa ordförandeskap.

Sverige bör under tiden verka för att påverka fler länder att ansluta sig

till striktare regler vad gäller djurtransporter. Vi kan inte acceptera

att djurtransporterna inom EU föranleder att levande djur behandlas så

dåligt. Djur bör i första hand inte betraktas som handelsvaror utan som

levande varelser. En dålig djurhållning är etiskt oförsvarbar och innebär

även en hälsorisk för konsumenten. Vi anser också att slakt skall ske så

nära djurens uppfödningsplatser som möjligt. I väntan på att EU-länderna

skall nå en överenskommelse i denna fråga bör samtliga medlemsstater som

ett första steg kontrollera att EU:s djurskydds- och transportdirektiv

följs innan bidrag utbetalas. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Produktionsstöd till stärkelsepotatis, punkt 7 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 4, 2003/04:MJ56

yrkande 3 och 2003/04:MJ58 yrkande 6.

Ställningstagande

En del av det frikopplade stödet till stärkelsepotatisen bör utgå som

gårdsstöd. Förslaget i skrivelsen innebär att hela den frikopplade delen

av stödet, dvs. 40 %, skall ingå i det regionaliserade stödet. Det har

framförts invändningar mot att Sveriges stärkelseproducenter i onödan

råkar illa ut vid den frikoppling av stödet till stärkelsepotatisen som

avses genomföras.

Vi anser att gårdsstödsandelen bör sättas till 15 %. Det innebär att

hektarbeloppet i område 3, där den mesta av potatisstärkelseproduktionen

sker, justeras ned med 7-8 kr per hektar. På så sätt minskar också

omfördelningen mellan olika producenter. Detta bör ges regeringen till känna.

10. Frikoppling av utsädesstöd, punkt 8 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 6 och

2003/04:MJ58 yrkande 5 och avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 8 och

2003/04:MJ57.

Ställningstagande

Vi anser att det är viktigt att inte enskilda brukare eller branscher

kommer att drabbas orimligt hårt av reformen. Ett exempel på brukare som

kan drabbas hårt är timotejfröodlarna. Många odlare är specialiserade på

vallfröproduktion och i vissa bygder är det en betydande gröda. Det som

kan slå hårt mot näringen är inte frikopplingen utan om det blir olika

villkor i länderna. Sverige är tillsammans med Finland ledande i Europa

på vallfröodling. Det är därför viktigt att vi får samma spelregler som

våra största konkurrenter och det är därför angeläget att man följer

Finlands val vid genomförande 2006. I dag finns det ett kilostöd som utgör

ungefär halva intäkten och detta föreslås frikopplas enligt regeringens

förslag.

Särskilda åtgärder bör därför vidtas för vallfrö om Finland väljer att

behålla ett produktionskopplat fröstöd. Det är viktigt att Sverige och

Finland tillämpar samma stödsystem på detta område. Detta bör ges regeringen

tillkänna.

11. Plantskoleproduktion m.m., punkt 9 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkandena 15 och 16.

Ställningstagande

Blandmodellen innebär en kvoteringseffekt på gårdsnivå för grödor som

potatis och grönsaker. Regeringen bör i fortsatta överläggningar med

kommissionen verka för att i det kommande regelverket forma lösningar på

dessa problem.

När det gäller plantskoleproduktion klassas denna enligt EU:s regelverk

som permanent gröda och faller därmed utanför stödsystemet. Även på denna

punkt bör regeringen i förhandlingar med kommissionen komma överens om

justeringar. Detta bör ges regeringen till känna.

12. Tidpunkt för fördelning av stödrättigheter, punkt 10 (m, fp)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad

(m), Bengt-Anders Johansson (m) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 1.

Ställningstagande

I skrivelsen framförs klart och tydligt att det nya systemet skall träda

i kraft år 2005, men det klarläggs inte vilken tidpunkt eller datum som

blir avgörande för när arealer och produktionsvolymer skall räknas om

till stödrättigheter. Det är väsentligt att datum för ikraftträdande kommer

att bli tydligt och oomtvistat. Detta bör ges regeringen till känna.

13. Övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet, punkt 11 (m, kd,

c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 2 och

2003/04:MJ58 yrkande 17.

Ställningstagande

Det föreligger enligt vår uppfattning en risk för att många låter slakta

sina djur enbart för att kunna erhålla maximalt stöd. Då riskerar man en

anhopning av slaktanmälningar runt årsskiftet. Detta anser vi vore olyckligt

eftersom slakttidpunkt i så fall inte bestäms efter slaktmognad vilket

innebär att köttet blir av sämre kvalitet. Arbetsbelastningen på slakterierna

kan bli ansträngd. Hänsyn till dessa förhållanden bör tas när datum för

ikraftträdande bestäms.

Vi anser att regeringen bör komma överens med kommissionen om övergångsregler

inom nötköttsområdet som innebär att slakt kan ske minst tre månader in

på 2005 i syfte att undvika slaktköer och marknadsstörningar. Detta bör

ges regeringen till känna.

14. Fördelning av stödrättigheter, punkt 12 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 5 och avslår

motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5 och 2003/04:MJ58 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att Sverige i EU bör begära ett undantag för att en mer aktuell

brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.

Detta bör ges regeringen till känna.

15. Fördelning av stödrättigheter, punkt 12 (kd, c)

av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 5 och

2003/04:MJ58 yrkande 1 och avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 5.

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär att fördelningen av stödrättigheter kommer

att bestämmas utifrån vem som brukar marken vid ansökningstidpunkten det

år systemet träder i kraft. Detta innebär att ytterligare tid ges för

markägare att säga upp arrendatorer för att själva kunna tillgodoräkna

sig stödrätterna. Detta kan leda till att mark som i dag brukas aktivt

tas ur produktion. Regeringen bör därför överväga möjligheten att fastställa

ett tidigare datum som grund för fördelningen för att möta detta problem.

Om det är nödvändigt bör förhandlingar föras med kommissionen i denna

del.

Äganderätten för stödrättigheter i en blandmodell bör sålunda fördelas

till den som brukar marken under 2004. Detta bör vara ett krav för att

inte en markägare skall kunna säga upp arrendatorn för att i stället själv

extensivt hävda marken. Detta bör ges regeringen till känna.

16. Nationell reserv, punkt 14 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling (fp), Lars Lindblad

(m), Jan Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Anita Brodén (fp) och

Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 5, 2003/04:MJ56

yrkande 7, 2003/04:MJ58 yrkande 9 och 2003/04:MJ59 yrkande 10.

Ställningstagande

Någon form av nationell reserv (skyddsnät) behövs för att kompensera de

jordbruksföretag som drabbas av störst stödminskningar i samband med

genomförandet av reformen. I skrivelsen hävdas att behovet av en nationell

reserv kommer att vara begränsat. Vi anser att en nationell reserv behövs

och att den bör vara minst 3 %.

Vi anser att det finns ett socialt ansvar eftersom jordbruket utgör en

speciell typ av företagande, där boendet också är kopplat till gården. En

levande landsbygd kräver att det finns företagsekonomiskt lönsamma

lantbruksföretag. Enligt vår uppfattning bör man kunna ansöka om medel från

nationella reserven om man drabbats ekonomiskt på grund av exempelvis

stora investeringar de senaste åren genom att reformen nu innebär helt

nya förutsättningar.

Den nationella reserven bör användas som en form av stötdämpare för de

brukare som drabbas orimligt hårt av reformen. Den bör även användas för

att möta utökare och nystartare som har svårt att hävda sig på basis av

referensår. Detta bör ges regeringen till känna.

17. Justering av ersättningsbelopp för åkermark, punkt 15 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ56 yrkande 4 och

2003/04:MJ58 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är önskvärt att förstärka stödet till åkermark för att skapa ett

rimligare förhållande till konkurrentländernas nivåer. Om det uppstår ett

ekonomiskt utrymme när det står klart hur mycket mark som anmälts år 2005,

så bör dessa medel således användas för att justera upp hektarbeloppen

för åkermark. Detta bör ges regeringen till känna.

18. Frikoppling inom nötköttsproduktion, punkt 16 (kd, c)

av Jan Andersson (c) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 3.

Ställningstagande

Vi stöder en koppling av 75 % av handjursbidraget i nötköttsproduktionen.

Handjurspremiesystemet stimulerar den produktionsmässigt viktiga slakten

av tjurar och stutar. Kopplingen bör enligt vår uppfattning inte redan nu

begränsas till år 2009. Möjligheten till en total frikoppling bör i stället

bedömas utifrån den kommande utvecklingen inom köttnäringarna. Detta bör

ges regeringen till känna.

19. Frikoppling av tackbidrag, punkt 17 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 4.

Ställningstagande

Kristdemokraterna anser att tackpremien under en övergångstid bör vara

kopplad till 50 % för att säkerställa fortsatt produktion. Fårskötsel har

lokalt stor betydelse för möjligheten att behålla det öppna landskapet.

Enligt vår uppfattning bör hektarbelopp för åker och betesmark i respektive

område justeras. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Nationellt kuvert, punkt 18 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6 och

2003/04:MJ58 yrkande 7 och avslår motion 2003/04:MJ59 yrkande 9.

Ställningstagande

Regeringen aviserar att den vill använda ett begränsat belopp för att

marknadsföra svenska livsmedel de första åren och önskar samtidigt ha

kvar möjligheten att senare använda sig av maximalt belopp i det nationella

kuvertet. Åtgärden avser att belasta det svenska produktionsjordbruket

för att marknadsföra dess produkter samtidigt som det marknadsföringsstöd

som ges till den ekologiska produktionen tas av budgetmedel.

Vi avvisar införandet av ett nationellt kuvert. Även om det inledningsvis

endast omfattar en omfördelning av 0,5 % från hektarstödet framgår det

tydligt av skrivelsen att regeringen i fortsättningen avser att höja denna

andel. Detta skapar ytterligare osäkerhet om de framtida

produktionsförutsättningarna.

Vi anser att det är fel att ta pengar från ordinarie stöd till

marknadsföringsändamål. Detta missgynnar produktionsjordbruket och ökar

politikernas inflytande över jordbruket. Detta bör ges regeringen till känna.

21. Nationellt kuvert, punkt 18 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 9 och avslår

motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 6 och 2003/04:MJ58 yrkande 7.

Ställningstagande

Folkpartiet har i överläggningarna i parlamentariska kontaktgruppen varit

öppet för fortsatta diskussioner om ett nationellt kuvert. Vi anser att

regeringen i nuläget gjort en riktig bedömning när man har för avsikt att

endast marginellt utnyttja det nationella kuvertet.

Vi anser att frågan om det nationella kuvertet kommit att bli en symbolfråga

och gör därför bedömningen att regeringen bör komma tillbaka till riksdagen

om det finns förslag på ändring av procentsatsen. Detta bör ges regeringen

till känna.

22. Finansiering av kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder m.m., punkt

19 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringen bör enligt min uppfattning återkomma i höstens budgetproposition

med förslag till ny finansiering av de 30 miljoner kronor som aviserats

för "offensiva satsningar till stöd för bland annat kvalitets- och

marknadsfrämjande åtgärder". Detta bör ges regeringen till känna.

23. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt

20 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11 samt

avslår motionerna 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och 10, 2003/04:MJ58 yrkandena

10 och 19 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.

Ställningstagande

EU:s beslut innebär att en del av nuvarande stöd till jordbruket skall

minskas (moduleras) och i stället användas för landsbygdsutveckling. Vi

accepterar därför att dessa moduleringsmedel används till att öka medlen

i existerande miljö- och landsbygdsprogram. Vi vill emellertid inte att

ytterligare förändringar skall göras under löpande period fram till år

2007.

Vi motsätter oss att medel från skatter på jordbrukets produktionsmedel

används för att öka miljö- och landsbygdsprogrammen. Ett sådant förfarande

skulle innebära en omfördelning till förfång för produktionsjordbruket.

Vår ståndpunkt är som tidigare, nämligen att dessa skatter skall tas bort.

De är i det närmaste unika i EU och bidrar till svenskt jordbruks

konkurrensnackdelar. Detta bör ges regeringen till känna.

24. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt

20 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 8 och avslår

motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och

10 samt 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19.

Ställningstagande

Inför införlivandet av EU:s beslut utsåg regeringen en arbetsgrupp där

samtliga riksdagspartier var representerade. Folkpartiet var i den gruppen

kritiskt till att moduleringsmedel avsedda för miljö/landsbygdsåtgärder

skulle användas till administrativa kostnader. Vi är positiva till att

regeringen använder de medel som genom förändring i systemet kan tillskjutas

till miljö- och landsbygdsprogrammet.

Regeringen beskriver i detalj vilka olika utökningar som föreslås i miljö-

och landsbygdsprogrammet. Vi tycker att det är principiellt olyckligt att

politiker detaljstyr på detta sätt. I stället borde vi sätta upp målen

för miljö- och landsbygdsprogrammet och överlåta åt expertisen att på ett

riktigt sätt fördela pengar till projekt som uppnår dessa mål. Folkpartiet

anser att målen med miljö- och landsbygdsprogrammet bör vara att gynna

det öppna landskapet och planeringen av landskapet för att på så sätt

gynna biologisk mångfald framför allt vad avser rödlistade arter, att

gynna det öppna landskapet för att gynna rekreation och upplevelser av

kulturlandskapet, att minska kväveläckaget från jordbruket, att minska

användningen av bekämpningsmedel i jordbruket, att minska jordbrukets

negativa klimatpåverkan samt att gynna landbygdsutveckling via företagande

t.ex. vad avser småskalig produktion och nyföretagande inom jordbruket.

Detta bör ges regeringen till känna.

25. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt

20 (kd)

av Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ58 yrkandena 10 och 19 samt

avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ56 yrkandena

9 och 10 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.

Ställningstagande

Kristdemokraterna avvisar regeringens förslag om att finansiera ökade

satsningar inom miljö- och landsbygdsutvecklingsprogrammet med

handelsgödselskatten. Återföring av denna skatt bör som tidigare ske direkt till

näringen som stöd till växtodlingsplaner samt till olika miljöstödsprojekt.

De modulerade medlen bör kvarstå som delfinansiering men regeringen bör

återkomma i höstens budgetproposition med förslag till finansiering av

kvarstående medel för de vällovliga satsningar man vill göra inom ramen

för miljö- och landsbygdsprogrammet.

För att jordbrukets ställning i Sverige inte skall försvagas till följd

av skatter och pålagor är det angeläget att den skatt som tas upp på

handelsgödsel återförs till jordbruksnäringen. Huvuddelen av den återförda

skatten används till åtgärder för att minska växtnäringsförluster från

jordbruket och minska miljöriskerna inom växtskyddsområdet. Detta bör ges

regeringen till känna.

26. Modulering och finansiering av miljö- och landsbygdsprogrammet, punkt

20 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ56 yrkandena 9 och 10 samt

avslår motionerna 2003/04:MJ55 yrkandena 10 och 11, 2003/04:MJ58 yrkandena

10 och 19 samt 2003/04:MJ59 yrkande 8.

Ställningstagande

Sverige bör utöka sin nationella budget för medfinansiering av samtliga

stöd för miljö- och landsbygdsutveckling från EU. Vi bör bli bättre på

att utnyttja de medel som finns inom EU:s budget. Genom moduleringen kommer

allt mer av de rena produktionsstöden att föras över till miljö- och

landsbygdsstöd, vilket vi anser är en nödvändig och eftersträvansvärd

utveckling. Samtidigt ställer det högre krav på vår nationella medfinansiering

av miljö- och landsbygdsprogrammen. Centerpartiet anser att Sverige fullt

ut bör utnyttja möjligheterna inom miljö- och landsbygdsprogrammen, vilket

kräver svensk medfinansiering.

Centerpartiet stöder skrivelsens utökade satsningar på miljö- och

landsbygdsprogrammen men vi ställer oss samtidigt frågande till hur mycket

nya pengar som verkligen förs in i programmet. Till exempel skall det

användas 270 miljoner från handelsgödselskatten. Dessa medel har bönderna

själva betalat in och tidigare har de återförts direkt till näringen.

Handelsgödselskatten bör enligt min uppfattning inte ingå i miljö- och

landsbygdsfinansieringen. Detta bör ges regeringen till känna.

27. Hävdkrav på naturbetesmarker, punkt 21 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders

Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ55 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är grundkravet för att bedöma om en mark är hävdad

eller inte om det förekommer vedartad växtlighet på den. Något annat krav

bör inte ställas på hävden av naturbetesmarker. Detta innebär att också

ett lågt betesutnyttjande kan räcka för att markerna skall betraktas som

hävdade om vedartad vegetation inte förekommer. Detta bör ges regeringen

till känna.

28. Tvärvillkor, punkt 22 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ55 yrkande 7 och

2003/04:MJ58 yrkande 11.

Ställningstagande

Grunden för tillämpningen av tvärvillkoren är de 18 direktiv och förordningar

som tas upp i den EU-förordning där reglerna för det nya stödsystemet

fastställs. I artikel 4.2 i samma förordning fastställs att direktiven

skall tillämpas på det sätt som de genomförts av medlemsstaterna.

Kommissionen har i olika sammanhang poängterat att det är direktivet som sätter

nivån för tillämpning av tvärvillkoren och att nationella tillägg och

regler som ligger utanför den gemensamma lagstiftningen inte omfattas av

tvärvillkoren.

Vi anser att det bör finnas gemensamma regler för vilka krav som skall

ställas på jordbruksföretagen för att erhålla de nya EU-stöden. De krav

som anges i direktiv och förordningar till följd av jordbruksministrarnas

överenskommelser bör gälla som grund för kontroll, sanktioner och utbetalning

av frikopplade ersättningar.

Överträdelser av svensk lagstiftning där den går utöver EU:s krav bör

hanteras av svenskt rättsväsende. För tydlighets skull bör därför enligt

vår uppfattning klargöras att det endast är den gemensamma lagstiftningen

som får ligga till grund för kontroll av om tvärvillkoren uppfylls och

för eventuella sanktioner om de inte följs. Detta bör ges regeringen till

känna.

29. Produktionsmedelsskatter inom jordbruket, punkt 23 (m, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Björn von der Esch (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motionerna 2003/04:MJ54, 2003/04:MJ56 yrkande

11 och 2003/04:MJ58 yrkande 18.

Ställningstagande

De frikopplade stöden innebär att det svenska jordbrukets konkurrensutsättning

blir än mer tydlig. Vi anser att samtidigt som reformen genomförs i Sverige

bör också produktionsskatterna sänkas. I uppgörelsen mellan regeringen

och stödpartierna om jordbrukspolitiken finns förslag om sänkt dieselskatt

för jordbrukets arbetsmaskiner från 2005. Av propositionen framgår det

inte om skogsmaskinerna ingår i den uppgörelsen.

Eftersom jordbruket i dag till stora delar styrs av EU:s gemensamma

jordbrukspolitik, innebär den s.k. ryggsäcken att svenskt jordbruk inte kan

konkurrera på lika villkor. Vi anser att det är positivt om man kommer

att sänka dieselskatten för jordbruket men anser samtidigt att det vore

negativt om man särskiljer skogsbrukets arbetsmaskiner i detta hänseende.

Skogen är en av Sveriges viktigaste exportnäringar med ett bidrag på

80-90 miljarder till Sveriges handelsbalans. Det är viktigt att sänkningen

blir substantiell och att den svenska skatten anpassas till genomsnittet

för europeiska förhållanden.

Sverige är jämte Österrike det enda EU-land som har samma skattesats på

diesel för jordbrukets arbetsmaskiner som för andra fordon. Detta ger de

svenska bönderna en betungande konkurrensnackdel. Detta bör ges regeringen

till känna.

30. Skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel, punkt 24

(fp)

av Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 24 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen bifaller motion 2003/04:MJ59 yrkande 11.

Ställningstagande

Vi anser att lantbruket inte får ekonomiska incitament att öka användningen

av förnybara alternativ. En inblandning av exempelvis rapsmetylester, dvs.

rapsolja, i diesel ökar andelen förnybara drivmedel och minskar därmed

koldioxidutsläppen. Det är nödvändigt att jordbruket får bättre

konkurrensvillkor. Detta skulle exempelvis kunna uppnås genom att

skattelättnader

införs vid inblandning av förnybara drivmedel. Med hänsyn till EG-direktivet

om att varje medlemsland skall nå upp till 5,7 % förnybara drivmedel fram

till år 2007 är behovet av långsiktiga ekonomiska incitament än viktigare.

Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

1. Avreglering av den gemensamma jordbrukspolitiken, punkt 3 (fp)

Lennart Fremling (fp) och Anita Brodén (fp) anför:

Världen blir mer och mer sammansvetsad. Våra tids problem är gemensamma

och därför krävs ökat samarbete över nationsgränserna. EU är vårt skarpaste

instrument för att bekämpa många av vår tids stora och globala utmaningar.

Det globala multilaterala regelsystemet för världshandel i WTO hotas i

dag på grund av EU:s och USA:s protektionistiska hållning på jordbruksområdet.

Folkpartiet har länge drivit kravet på en radikalt förändrad europeisk

jordbrukspolitik i riktning mot mindre subventioner och mer avregleringar.

En snabbare avreglering av jordbruksstödet, långsiktiga spelregler,

tydliga och effektiva regelverk samt likvärdiga konkurrensvillkor är

nödvändiga för att skapa en mer rättvis värld.

En avreglering av EU:s jordbrukspolitik skulle också innebära förbättringar

för världens fattiga landsbygdsbefolkning liksom för Europas konsumenter.

Höjda handelshinder mot länder utanför EU:s närområde - framför allt mot

u-länderna - måste motarbetas. EU spelar en mycket viktig roll och bör

därför vara pådrivande i detta. Vi anser att Sverige särskilt bör ta ett

ansvar för att inom EU verka för ett återupptagande av WTO-utvecklingsrundan

inom ramen för Doharundan.

2. Stödrättigheternas skattekonsekvenser, punkt 13 (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson

(m) anför:

De stödrättigheter som enskilda jordbruksföretag erhåller kommer att kunna

säljas på marknaden. Det är viktigt att de skattemässiga konsekvenserna

av sådana överlåtelser klargörs i god tid innan det nya systemet träder

i kraft. Skattevillkoren måste vara tydliga och konsekventa.

3. Nationell reserv, punkt 14 (m)

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson

(m) anför:

Omfördelningen mellan jordbrukare kommer i vissa fall att bli avsevärd

och det finns därför behov av att lindra effekterna för dem som drabbas

värst. Vi anser att kompensation lämpligen bör ges för hela stödminskningen

utöver 20 % och att den bör utgå år 2005. Det bör finnas möjlighet till

förlängning till år 2006 men med lägre kompensationsgrad. Den nationella

reserven kan med fördel användas för detta ändamål.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:137 Genomförande av EU:s jordbrukspolitik

i Sverige.

Följdmotioner

2003/04:MJ54 av Ulla Löfgren och Jan-Evert Rådhström (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om sänkt dieselskatt på arbetsmaskiner för skogsbruket och jordbruket.

2003/04:MJ55 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett tydligt och oomtvistat införandedatum.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om hänsyn till risken för en slakttopp när ikraftträdandedatum

bestäms.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om hävdkrav på naturbetesmarker.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om omvandlingen av stödet till stärkelsepotatis.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kompensation för dem som drabbas av stora stödminskningar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att avvisa s.k. nationellt kuvert.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tvärvillkor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbetalning av stöd i euro.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om utbetalning av stöd under rätt kalenderår.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om förändring av LBU-programmet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om finansiering av LBU-programmet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av förbättrad konkurrenssituation för svensk

livsmedelsproduktion.

2003/04:MJ56 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det i och med jordbruksreformen är än mer angeläget

att jordbrukets s.k. ryggsäck lyfts av.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att reformen sätter ytterligare fokus på att det svenska

jordbrukets och livsmedelssektorns konkurrenskraft måste stärkas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att 5/8 av det frikopplade stödet till potatisstärkelse

bör utbetalas som regionstöd och 3/8 som ett frikopplat gårdsstöd utifrån

referensperioden 2000-2002.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att om det uppstår ett ekonomiskt utrymme när det står

klart hur mycket mark som anmälts 2005, så skall dessa pengar gå till att

justera upp hektarbeloppen för åkermark.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att stödrättigheterna skall tillfalla den som brukade

marken under 2004.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd

för vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige skall utnyttja möjligheten till en nationell

reserv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att följa utvecklingen, så att konkurrenskraften inte

försämras gentemot konkurrentländernas grönfodertorkar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Sverige fullt ut utnyttjar möjligheterna inom

LBU-program, vilket kräver svensk medfinansiering.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att handelsgödselskatten inte skall ingå i

LBU-finansieringen.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att man inte skall särbehandla jordbrukets arbetsmaskiner,

utan även sänka dieselskatten för skogsbrukets arbetsmaskiner.

2003/04:MJ57 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att om Finland väljer att fortsatt koppla sitt stöd för

vallfröodling, krävs det att Sverige följer Finlands modell.

2003/04:MJ58 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om möjligheten att fastställa ett tidigare datum som grund för

fördelningen av stödrättigheterna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om uppjustering av ersättningsnivån per hektar för åker om ett

utrymme uppstår vid summering av den mark som anmäls till systemet vid

starten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att möjligheten till total frikoppling inom nötköttsproduktionen

måste bedömas utifrån utvecklingen inom köttnäringarna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om koppling av tackbidraget.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om timotejfrö.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om stärkelsepotatis.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett nationellt kuvert inte bör införas.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om finansiering av offensiva satsningar till stöd för bland annat

kvalitets- och marknadsfrämjande åtgärder.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en nationell reserv.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om finansiering av satsningar inom ramen för LBU-programmet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om gemensamma regler för tvärvillkor.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om datum för utbetalning av EU-stöden.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om möjligheten för jordbrukare att få stöden utbetalade i

euro.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av risken för negativa skattekonsekvenser om

de frikopplade direktersättningarna i form av stödrättigheter klassas som

lös egendom.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om kvoteringseffekter för potatis och grönsaker.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om plantskoleproduktion.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om övergångsregler för slakt inom nötköttsområdet.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en sänkning av dieselskatten.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återföring av skatten på handelsgödsel och bekämpningsmedel.

2003/04:MJ59 av Anita Brodén m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att EU:s jordbrukspolitik skall avregleras i snabbare takt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av långsiktiga spelregler, tydliga och effektiva regelverk

samt bättre konkurrensvillkor för jordbruksnäringens företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett borttagande av EU:s exportsubventioner för djurtransporter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ett ökat konsumentperspektiv.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Sverige i EU skall begära undantag för att en mer aktuell

brukningstid skall ligga till grund för ersättningen avseende bl.a. amkor.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en förenkling av byråkratin gällande jordbrukspolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bönderna skall kunna välja om de önskar utbetalningar i

euro.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att målstyra i stället för detaljstyra utökningen av LBU-programmet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen i frågan om det

s.k. nationella kuvertet.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att den s.k. nationella reserven får tas i anspråk av

företag som drabbats hårt.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att jordbruket får bättre konkurrensvillkor

genom skattelättnader vid inblandning av förnybara drivmedel.