Bet. 2003/04:MJU3

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU3

Naturvård

Sammanfattning

I betänkandet behandlas 76 motionsyrkanden från

allmänna motionstiden 2002 om naturvård. Motionerna

tar upp frågor om bl.a. biologisk mångfald såsom

skydd av skogsmark, våtmarker och den marina miljön,

nationalparker naturreservat och artbevarande. Även

rovdjursfrågor och frågor om den svenska

valfångstpolitiken behandlas, liksom småfågeljakten

och EU. Samtliga motionsyrkanden avstyrks, bl.a. med

hänvisning till regeringens skrivelse 2001/02:173 En

samlad naturvårdspolitik och riksdagens uttalanden i

samband med behandlingen av skrivelsen (bet.

2001/02:MJU24). Utskottet hänvisar även till

tidigare uttalanden i frågorna och till pågående

arbete inom områdena.

I betänkandet finns tio reservationer och två

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Bevarande av biologisk mångfald

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande

13.

Reservation 1 (fp)

2. Områdesskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkandena

14 och 16 delvis.

3. Inventering av nyckelbiotoper, m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ431 yrkandena

5, 6, 8, 9 och 10.

Reservation 2 (mp)

4. Artdatabanken, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ219

yrkande 1 och 2002/03: MJ431 yrkandena 1 och 3.

Reservation 3 (mp)

5. Utrotningshotade husdjursraser

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ209

yrkande 4 och 2002/03: MJ346.

6. Hundskolan i Sollefteå

Riksdagen avslår motion 2002/03:N342 yrkande 3.

7. Ändring av EG:s fågelskyddsdirektiv,

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ372,

2002/03:MJ387 yrkande 4 och 2002/03:MJ460.

8. Skyddszoner för havsöringsbäckar och

laxåar, m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ383 och

MJ467.

9. Restaurering av Emån

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ402,

2002/03: MJ403 och 2002/03:MJ409.

10. Skydd av natur- och kulturlandskap

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande

16 delvis.

11. Reservatsbildning, skötselavtal m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ327,

2002/03:MJ367 yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ392

och 2002/03:N269 yrkande 7.

Reservation 4 (m, kd, c)

12. Öppna marker i skärgården

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ367 yrkande

3.

13. Omberg som nationalpark

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ244,

2002/03:MJ254, 2002/03: MJ295 och 2002/03:MJ323.

Reservation 5 (kd, mp)

14. Marina reservat

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ313

yrkandena 7 och 8, 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och

16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432

yrkande 6, 2002/03:MJ489 yrkande 10 och 2002/03:

MJ492 yrkande 4.

Reservation 6 (fp, kd, c, mp)

Reservation 7 (v)

15. Restaureringsplan för kusthaven

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ492 yrkande

1.

16. Fiskerinäringens inflytande vid

områdesskydd

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ493 yrkande

8.

17. Översyn av rovdjurspolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ357 yrkande

1.

18. Skyddet av rovdjuren

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ315 yrkande

15.

Reservation 8 (fp, mp)

19. Vargstammen m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ234

yrkande 2, 2002/03:MJ288 yrkande 1,

2002/03:MJ292 yrkandena 1, 2 och 6,

2002/03:MJ348, 2002/03:MJ387 yrkande 2,

2002/03:MJ399 yrkande 2, 2002/03:MJ412

delvis och 2002/03:MJ451 yrkande 1.

20. En nordisk rovdjurspolitik

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ363 yrkande

1.

21. Övriga rovdjursfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ298,

2002/03:MJ398, 2002/03: MJ399 yrkande 1,

2002/03:MJ412 delvis, 2002/03:MJ449 och 2002/03:

MJ470 yrkande 2.

22. Svensk politik på valfångstområdet

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ343 yrkandena

1 och 3.

Reservation 9 (m, fp, kd, c, mp)

23. Övriga valfångstfrågor

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ343 yrkandena

2, 4 och 5.

24. Vindkraft till havs

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ247 yrkande

2.

25. Spanska skogssnigeln

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ278.

26. Skoterkörning på åkermark

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ378 och

2002/03:MJ452.

27. Strandstädning m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ279 och

2002/03:MJ491 yrkande 1.

28. Taggtråd i naturen

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ281.

Reservation 10 (m)

29. Märkning av odlat ädelträ

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ480.

30. Fågeljakten och EU

Riksdagen avslår motion 2002/03:U223.

Stockholm den 18 september 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet:

Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp),

Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart

Fremling (fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s),

Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),

Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina

Ohlsson (s), Sverker Thorén (fp), Jan Andersson (c),

Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m) och

Christin Nilsson (s).

2003/04

MJU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Bakgrund

Våren 2002 behandlade utskottet regeringens

skrivelse 2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik

(bet. 2001/02:MJU24). I skrivelsen formulerade

regeringen sin grundsyn på naturvårdspolitiken.

Förhållandet mellan naturvård och hållbar utveckling

togs upp liksom motiven för regeringens

naturvårdspolitik samt vägledande strategier och

principer. Vidare redogjorde regeringen för sin syn

på relationen mellan de av riksdagen fastlagda

miljökvalitets- och delmålen och

naturvårdspolitiken. I skrivelsen redovisades ett

antal områden som regeringen lyfte fram som viktiga

i det fortsatta naturvårdsarbetet, exempelvis

förstärkt dialog med medborgarna, utvecklat

sektorsansvar, fortsatt genomförande av

områdesskyddet och bevarande av arter. I sitt

betänkande behandlade utskottet därutöver ingående

ett stort antal motioner som tog upp frågor inom

hela det naturvårdspolitiska området.

I sin behandling av nu aktuella motioner hänvisar

utskottet främst till sin behandling av ovan nämnda

skrivelse, till behandlingen av proposition

2000/01:57 Sammanhållen rovdjurspolitik (bet.

2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174), till sina

uttalanden från våren 2002 och till pågående arbete

på områdena.

Utskottets överväganden

Biologisk mångfald m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal

motionsförslag (fp, mp) om områdesskydd.

Utskottet hänvisar till att syftet med

motionerna får anses tillgodosett genom bl.a.

det arbete som pågår med att uppfylla av

riksdagen fastställda miljökvalitetsmål med

tillhörande delmål och regeringens skrivelse

2001/02:173 En samlad naturvårdspolitik.

Därutöver avstyrker utskottet motioner (s,

fp, kd, v, c, mp) om bevarande av vissa

arter, bl.a. utrotningshotade husdjursraser.

Även här hänvisar utskottet till pågående

arbete vid bl.a. olika myndigheter. Slutligen

avstyrker utskottet tre motioner (s, fp, kd,

v, c) om restaurering av Emån. Syftet med

dessa yrkanden anser utskottet vara

tillgodosett genom utskottets betonande av

Emåns stora betydelse för den biologiska

mångfalden och den vikt som måste tillmätas

en restaurering av vattendraget.

Motionerna

Motion MJ315 (fp) behandlar bl.a. frågan om

bevarande av den biologiska mångfalden. Det är

enligt motionärerna en central uppgift för

miljöpolitiken att öka möjligheten till

naturupplevelser för alla oavsett om man bor i

glesbygd, landsbygd eller tätort (yrkande 13). När

det gäller nyanläggande och restaurering av

våtmarksområden bör framför allt de områden som

skall skyddas enligt den internationella

våtmarkskonventionen och fågeldirektivet komma i

fråga (yrkande 14), och ytterligare åtgärder inom

nätverket Natura 2000 framhålls som nödvändiga

(yrkande 16 delvis).

Motionärerna i motion MJ431 (mp) framhåller

behovet av fortsatta nyckelbiotopsinventeringar. Ett

stort antal nyckelbiotoper i skogslandskapet

återstår att handlägga, och eftersom kunskapen om

vissa udda biotoper har ökat starkt under senare år

har också behovet av individuell rådgivning i fält

till markägare ökat (yrkande 5). Målet för

biotopskydd bör höjas från nuvarande 30 000 hektar

till 50 000 hektar per år, och behovet av vissa

former av skötselåtgärder i vissa biotoptyper

motiverar ökade anslag (yrkande 6). I motionen

begärs en kartläggning av kontinuitetsskogar där

trakthyggesbruk bör undvikas, och ett alternativt

och miljöanpassat skogsbruk bör utföras i dessa

områden. Det är en uppgift för Skogsstyrelsen att

utreda lämpliga skogsbruksmetoder (yrkande 8).

Särskilda resurser bör avsättas för

naturvårdsbesiktning och avverkningsanmälda

skogsområden före avverkning (yrkande 9). Behovet av

kvalificerade inventeringar i Naturvårdsverkets regi

betonas. Naturvårdsverket bör få i uppdrag att

understödja kvalificerade inventeringar av

utbredning och status av landets arter på land, i

sötvatten och i hav (yrkande 10).

I motion MJ209 (c) betonas vikten av insatser för

samtliga hotade husdjursarter som finns listade av

Naturvårdsverket och Jordbruksverket. Åtgärderna bör

utformas i samarbete med svensk avel, ideella

avelsföreningar samt WWF (yrkande 4). Enligt motion

MJ219 (kd) bör en översyn göras av de rödlistade

arterna. Motionären ifrågasätter om listan över

hotade arter är relevant, varför det finns behov av

en översyn. Listan har stor betydelse för

inventeringarna av nyckelbiotoper eftersom vissa

arter kan ha blivit mer frekventa än tidigare medan

andra blivit rarare, dvs. mer sällsynta (yrkande 1).

I motion MJ346 (s) begärs en bevarandeplan för

fjällkon.

I motion MJ431 (mp) begärs ytterligare resurser

till Artdatabanken under mandatperioden för att

Svenska artprojektet skall kunna genomföras

planenligt och för att Artdatabanken skall kunna

möta ökade krav på insatser kring åtgärdsprogram och

bevarandestrategier (yrkande 1). Biotopskydd bör

införas för de två högsta kategorierna på rödlistan,

och lagskyddets omfattning och utformning bör

utredas snarast (yrkande 3). Enligt motion N342 (c)

bör genbanken vid Hundskolan i Sollefteå vara kvar

vid skolan (yrkande 3).

I två motioner begärs ändring av EG:s

fågelskyddsdirektiv. Enligt motion MJ372 (s) är

allmän jakt och prickning av ägg den enda lösningen

för att förhindra mellanskarvens utbredning. I

motion MJ460 (s) begärs att regeringen verkar för

att storskarven skall strykas från EU:s lista över

hotade fågelarter.

Enligt motion MJ387 (fp) bör en utredning

tillsättas för att bedöma vilka ytterligare

djurarter som ur djuretisk och mångfaldsaspekt bör

fredas från jakt (yrkande 4).

Enligt motion MJ383 (v) bör miljöbalken ändras så

att beväxta skyddszoner införs för havsöringsbäckar

och laxåar (yrkande 1). Vid fiskdöd som skadar

allmänt intresse bör den som förorsakat fiskdöden

ersätta skadan och utdömda böter bör tillfalla

fiskevården (yrkande 2). I motion MJ467 (s) begärs

förslag till en åtgärdsplan som stärker

havsöringsstammen i de två nordligaste länen.

Emån är föremål för tre motioner. I motion

MJ402 (v, c, kd, fp) efterlyses åtgärder för att

säkra fri fiskvandring i Emån från mynningen upp

till Ädelfors (yrkande 1). Problemet vid det

nedersta kraftverket i Emsfors, som utgör ett

allvarligt hinder för vandringsfisken, måste lösas

(yrkande 2) och utvandringen av fisk till Östersjön

säkras (yrkande 3). Enligt motion MJ403 (v) bör

framtida grävningar och vallar vid Emån stoppas. I

motion MJ409 (s) betonas att ytterligare åtgärder i

Emån är nödvändiga.

Utskottets ställningstagande

I samband med riksdagens behandling av regeringens

skrivelse En samlad naturvårdspolitik våren 2002

(skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr.

2001/02:316) anförde utskottet att

naturvårdspolitiken baseras på de fem grundläggande

värdena: människors hälsa, den biologiska mångfalden

och naturmiljön, kulturmiljön och de

kulturhistoriska värdena, ekosystemens långsiktiga

produktionsförmåga samt god hushållning med

naturresurser. Dessa värden har även utgjort

utgångspunkt för utformningen av de av riksdagen

antagna miljökvalitetsmålen, inklusive de beslutade

delmålen i propositionen Svenska miljömål - delmål

och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Samtliga

miljökvalitetsmål har åtminstone indirekta samband

med naturvården i och med att de rör miljökvaliteter

eller uttrycker ett önskvärt miljötillstånd som har

betydelse för biosfären: för ekosystem, för växter

och för djur m.m. Regeringen redogör i skrivelsen på

ett tydligt sätt för sambandet mellan

miljökvalitetsmålen och relevanta delmål å ena sidan

och naturvårdspolitiken å den andra. Som regeringen

påpekar har vissa av miljökvalitetsmålen med

tillhörande delmål särskilt stor relevans för

naturvården. Dessa är Levande sjöar och vattendrag,

Hav i balans samt levande kust och skärgård,

Myllrande våtmarker, Levande skogar, Ett rikt

odlingslandskap, Storslagen fjällmiljö samt God

bebyggd miljö. De nu nämnda miljökvalitetsmålen har

antagits av riksdagen i bred enighet. Vid sin

behandling av skrivelsen delade utskottet

regeringens uppfattning att det inte förelåg någon

anledning att i detta sammanhang ytterligare

utveckla målen. I skrivelsen belystes framför allt

de olika vägar som finns för att nå de

miljökvalitets- och delmål som berör naturvården. De

huvudpunkter liksom åtgärder som aviserades i

skrivelsen utgår alltså från de miljökvalitetsmål

och delmål som redan har slagits fast av riksdagen.

I många fall refereras i skrivelsen till ett

specifikt mål som slutsatsen eller åtgärden är

kopplad till. Särskilt viktiga är de verktyg,

arbetssätt, processer och den kunskapsuppbyggnad

m.m. som enligt regeringen måste komma till stånd

för att fastlagda miljökvalitetsmål och delmål som

rör naturvård skall nås. Liksom våren 2002

förutsätter utskottet att regeringens fortsatta

arbete möjliggör ett genomförande av de program och

åtgärder som aviseras i skrivelsen och att den

inriktning av politiken som där kommer till uttryck

drivs med kraft.

När det gäller frågor om kommunal naturvård och

tätortsnära natur gjorde regeringen i skrivelsen

bedömningen att kommunernas naturvårdsinsatser bör

stimuleras och stärkas såväl kort- som långsiktigt.

Regeringen aviserade därför en satsning på kommunal

naturvård genom ett särskilt program. Programmet

kommer att ge kommuner - inklusive lokala aktörer

inom varje kommun - möjlighet att söka

delfinansiering för olika lokala naturvårdsprojekt.

Den befintliga möjligheten för kommuner och

landstingskommunala stiftelser att få statsbidrag

för förvärv och säkerställande av mark för

naturvårdsändamål bör enligt regeringen lyftas in i

denna programsatsning och utnyttjas bättre.

Regeringen anförde också att den tätortsnära

naturens ställning i förhållande till annan mark-

och vattenanvändning bör stärkas. Detta gäller

större städer i allmänhet och de tre

storstadsregionerna i synnerhet. Utskottet delar

denna uppfattning. I syfte att stärka

bevarandearbetet på kommunal nivå anför regeringen i

budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 20,

att man ännu mer bör fokusera på att stimulera

kommuner och stiftelser att utnyttja möjligheten

till statsbidrag för att delfinansiera

säkerställande och skötsel av mark för

naturvårdsändamål. Regeringen uttalade även sin

avsikt att under år 2003 återkomma till riksdagen om

en särskild programsatsning för kommunal naturvård

som föreslås starta år 2004 (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Slutligen vill

utskottet hänvisa till det uppdrag Naturvårdsverket

har fått av regeringen att ta fram förslag till ett

sextonde miljökvalitetsmål samt preciserade delmål.

Förslaget är avsett att komplettera dagens

miljökvalitetsmål och bidra till en tydligare

målstruktur för att på så sätt stärka arbetet med

biologisk mångfald. Med det anförda finner utskottet

syftet med motion MJ315 (fp) yrkande 13

tillgodosett. Motionen i denna del bör inte

föranleda någon ytterligare åtgärd från riksdagens

sida.

I skrivelsen anförde regeringen vidare att

naturvården sedan decennier har fokuserat på

landmiljöer medan insatser i vattenmiljöer generellt

sett har varit eftersatta. Som regeringen påpekade

utgör våtmarkerna emellertid ett positivt undantag

där den nationella våtmarksinventeringen och

sumpskogsinventeringen har medfört att det finns ett

bra kunskapsunderlag. Detta har resulterat i en

nationell bevarandeplan, Myrskyddsplan för Sverige,

och har även utgjort underlag för ett skärpt

regelverk beträffande markavvattning och tillämpning

av ärenden som rör våtmarker. I sitt betänkande till

skrivelsen (bet. 2001/02:MJU24) erinrade utskottet

härutöver om de av riksdagen fastställda fem

delmålen för miljökvalitetsmålet Myllrande våtmarker

(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/02:36). I enlighet härmed skall en nationell

strategi för skydd och skötsel av våtmarker och

sumpskogar tas fram senast till år 2005, och

samtliga våtmarksområden i Myrskyddsplanen skall ha

ett långsiktigt skydd senast år 2010. Vidare skall

senast år 2004 inga skogsbilvägar byggas över

våtmarker med höga natur- eller kulturvärden eller

så att dessa våtmarker påverkas negativt på annat

sätt, och i odlingslandskapet skall minst 12 000 ha

våtmarker och småvatten anläggas eller återställas

fram till år 2010. Slutligen skall olika

åtgärdsprogram senast till år 2005 ha upprättats och

inletts för de hotade arter som har behov av riktade

åtgärder. Med de förslag till delmål som fastställts

ansåg utskottet förutsättningarna goda för att

miljökvalitetsmålet skall kunna nås inom en

generation. Utskottet ansåg även att Myrskyddsplanen

bör kompletteras med ett större urval sumpskogar och

resultatet av våtmarksinventeringen i Norrbottens

län. För att miljökvalitetsmålet skall nås

förutsätts medverkan från jord- och skogsbruket men

även andra sektorer måste visa den hänsyn som krävs.

Syftet är, såsom det framhålls i propositionen

Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier

(prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr.

2001/092:36), att miljökvalitetsmålet Myllrande

våtmarker i ett generationsperspektiv bör innebära

bl.a. att det i hela landet finns våtmarker av

varierande slag, med bevarad biologisk mångfald och

bevarade kulturhistoriska värden, att hotade arter

har möjlighet att sprida sig till nya lokaler inom

sina naturliga utbredningsområden så att långsiktigt

livskraftiga populationer säkras samt att våtmarker

skyddas så långt möjligt mot dränering, torvtäkter,

vägbyggen och annan exploatering.

Utskottet vill även hänvisa till

budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 23,

där regeringen anför att under året har 4 800 hektar

skyddats inom objekt upptagna i Myrskyddsplanen,

vilket innebär att ca 245 000 hektar av de

392 000 hektar som tagits upp i Myrskyddsplanen

hittills har fått skydd (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Reservatsbildningen

har fortsatt, och därutöver har ett stort antal små

och i några fall medelstora våtmarker skyddats. 21

nya områden har anmälts till Ramsarlistan, vilket

innebär att Sverige totalt har anmält 51 områden med

en sammanlagd yta om 5 152 kvadratkilometer. Flera

våtmarksområden har föreslagits till det europeiska

nätverket Natura 2000. Under perioden 2000-2006

skall inom ramen för miljö- och landsbygdsprogrammet

6 000 hektar våtmarker återskapas och restaureras,

och inom ramen för de lokala investeringsprogrammen

har under år 2001 ytterligare 36 vattenvårdande

åtgärder beviljats bidrag om sammanlagt 20 miljoner

kronor. Detta innebär att sammantaget under perioden

1998-2002 har bidrag om 225 miljoner kronor

beviljats till 137 åtgärder som avser naturvårdande

insatser samt insatser för att bevara och förstärka

biologisk mångfald i sjöar, hav, vattendrag och

våtmarker. Uppgifterna avser både restaurering och

nybildande av våtmarker. Stödet under år 2001 väntas

medföra en total investering om ca 50 miljoner

kronor, och under programmet som helhet väntas ca

400 miljoner kronor investeras i våtmarker m.m. Det

kan tilläggas att under de senaste åren har även

flera fågelsjöar restaurerats och ca 100 grodvatten

och en mängd viltvatten anlagts.

Utskottet har inhämtat att regeringen nyligen har

föreslagit ytterligare 54 områden till Natura 2000.

Förslaget har lämnats till kommissionen och i

enlighet med art- och habitatdirektivet. Samtidigt

har ytterligare 11 områden anmälts enligt

fågeldirektivet. Härmed har Sverige föreslagit

sammanlagt 3 474 områden enligt art- och

habitatdirektivet och anmält 447 områden enligt

fågeldirektivet.

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik våren

2002 (skr. 2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr.

2001/02:316) underströk regeringen vikten av lokala

dialoger och att naturvården på ett tidigt stadium

förankras bättre hos alla berörda aktörer inklusive

brukare. Arbetsformerna vid genomförande av

områdesskydd måste enligt regeringen utvecklas, och

processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och

deltagande. Informationsutbyte bör ske mycket tidigt

och kontinuerligt genom hela processen, och ett

utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid

genomförandet. Enligt regeringen är det viktigt att

undvika att naturvården, inklusive områdesskydd,

upplevs som olika former av hinder och förbud. I

detta sammanhang lyfte regeringen fram det

utvecklingsarbete som Skogsstyrelsen bedriver i

samarbete med Naturvårdsverket och berörda

länsstyrelser och skogsvårdsstyrelser beträffande

s.k. landskogsekologiska kärnområden. Samtliga typer

av områdesskydd kombineras här med ett aktivt

brukande av övrig skogsmark och med en grön

skogsbruksplan som grund. Arbetet sker i samarbete

mellan några tiotal fastigheter och med stor

öppenhet. Vad som skall bevaras bör alltid vara

tydligt formulerat och kommunicerat. Delaktighet och

samsyn kring målen för bevarandet är enligt

utskottets mening en avgörande förutsättning för den

långsiktiga framgången med områdesskyddet, och

förslag till reservatsbeslut med tillhörande

skötselplaner bör utvecklas i nära samråd med

berörda intressenter. Regeringen redogör i

skrivelsen också för det arbete med naturvårdsavtal

som skogsvårdsorganisationen har utfört sedan början

av 1990-talet. I strävan att nå miljömålet kan

avtalen enligt utskottet ses som ett nytt arbetssätt

och som ett komplement till främst naturreservat,

biotopskyddsområden och generell naturhänsyn vid

alla skogsbruksåtgärder. Begreppet naturvårdsavtal

avser sådana avtal som träffas mellan staten genom

skogsvårdsstyrelsen och skogsägaren i syfte att

bevara och utveckla ett områdes naturvärden.

Naturvårdsavtalen grundar sig inte på några

speciella författningsbestämmelser utan är avtal som

ingås mellan två i princip likställda parter.

Avtalet, som kan träffas med både fysiska och

juridiska personer, tecknas för viss tid, mestadels

50 år, och skogsägaren får en ersättning som delvis

täcker värdet av vad denne avstår. Avtal kan träffas

med både fysiska och juridiska personer. Utskottet

instämde därmed i regeringens överväganden om att

arbetsformerna vid genomförande av områdesskydd bör

utvecklas i riktning mot öppenhet och dialog samt

god information tidigt i processen. Utskottet, vars

ställningstagande kvarstår, anser det vara av stor

vikt att samverkan mellan människor som lever i

eller nära områden som avses skyddas, liksom med

andra intressenter, utvecklas.

Som regeringen anför i budgetpropositionen för år

2003, utgiftsområde 20, innebär ökande areal skyddad

mark också ökat behov av insatser för vård och

förvaltning av de redan skyddade markerna. Det är

enligt utskottets mening angeläget att staten har en

effektiv skötsel och förvaltning av nationalparker

och statliga naturreservat, och de skyddade områdena

måste förvaltas på ett sådant sätt att värdena

består eller förbättras och att information om

områdena finns tillgänglig för besökare.

I skrivelsen påpekar regeringen att förvaltning

och skötsel av skyddade områden innebär särskilda

möjligheter att engagera lokala aktörer att mot

ersättning delta i den direkta praktiska skötseln.

Det kan röra sig om att, med beaktande av gällande

regler för upphandling, direktupphandla

skötseltjänster från brukare på berörda fastigheter,

att arvodera eller anställa personer med lokal

förankring för löpande uppdrag eller att anlita

lokala entreprenörer. En annan variant kan enligt

regeringen vara att upplåta intäktsbringande

verksamhet genom avtal, t.ex. turistverksamhet,

guidning, viss försäljning och kaféverksamhet. Ett

annat sätt kan vara att så långt möjligt välja

lokala leverantörer av varor och tjänster,

exempelvis när det gäller aktiviteter inom

naturturismen. Redan i dag används i varierande

utsträckning uppdragsavtal med lokala brukare om att

utföra aktiva skötselåtgärder i olika reservat. Som

regeringen anför får de framtida behoven i skyddade

områden, inklusive Natura 2000-områdena, visa om det

finns anledning att utveckla och tillämpa även andra

avtalsformer i syfte att på ett kostnadseffektivt

sätt nå bevarandesyftena. Sammanfattningsvis innebär

det ovan anförda att syftet med motion MJ315 (fp)

yrkandena 14 och 16 (delvis) får anses tillgodosett

utan någon vidare åtgärd från riksdagens sida.

Delmålet om långsiktigt skydd av skogsmark som det

fastställdes av riksdagen hösten 2001 (prop.

2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36)

innebär att ytterligare 900 000 hektar skyddsvärd

skogsmark skall undantas från skogsproduktion till

år 2010 jämfört med år 1998. Hittills har ca 13 % av

de 320 000 hektar som bör avsättas som naturreservat

säkerställts. I budgetpropositionen för år 2003,

utgiftsområde 20, gjorde regeringen emellertid

bedömningen att det finns risk för att målet inte

kommer att nås om inte takten i

säkerställandearbetet ökar. För att nå målet behöver

enligt regeringen den årliga avsättningen till

naturreservat nästan tredubblas jämfört med de tre

senaste åren. De ökade resurserna för skydd av

värdefulla naturmiljöer och biologisk mångfald bör

enligt regeringen emellertid ge förutsättningar för

ökad takt i säkerställandearbetet. Regeringen ansåg

att, eftersom statens eget skogsinnehav har ökat

avsevärt under det gångna året, det nu finns bättre

möjligheter att underlätta markägarnas efterfrågan

på bytesmark. Av budgetpropositionen framgår vidare

att Naturvårdsverket och Sveaskog AB utvecklar

rutiner och former för att i ökad utsträckning kunna

erbjuda markägare bytesmark vid reservatsbildning,

och verket genomför även naturvärdesbedömning av all

statlig skogsmark samt bedömer vilka områden som bör

ges formellt skydd. I samverkan med länsstyrelserna

och skogsvårdsorganisationen arbetar

Naturvårdsverket med att identifiera urskogsartade

skogar och utveckla förslag till hur dessa

långsiktigt skall skyddas. Som anfördes i

budgetpropositionen kommer artinriktade

åtgärdsprogram för hotade arter även framöver att

vara ett värdefullt komplement till skydd och vård

av värdefulla naturområden för bevarande av

biologisk mångfald (prop. 2002/03:1, bet.

2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Det kan noteras att

Naturvårdsverket i samverkan med Artdatabanken

arbetar för att till år 2004 upprätta och inleda

åtgärdsprogram för hotade arter som är i behov av

riktade åtgärder. Med det anförda och med hänvisning

till vad utskottet i tillämpliga delar anfört ovan

finner utskottet syftet med motion MJ431 (mp)

yrkandena 5 och 6 i allt väsentligt tillgodosett.

Motionen i dessa delar bör inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller frågan om kontinuitetsskogar vill

utskottet hänvisa till Skogsstyrelsens rapport

SUS 2001, där Skogsstyrelsen lyfte fram

kontinuitetsskogar som prioriterade projekt.

Begreppet kontinuitetsskogar är emellertid inte

definierat, och för närvarande finns inget relevant

underlag för en sådan definition. Utskottet har

inhämtat att, i syfte att som ett första steg göra

en kartläggning av skogarna i fråga, Skogsstyrelsen

har inlett ett samarbete med Riksskogstaxeringen för

att gå vidare med en förstudie under år 2003.

Uppgiften att överväga lämpliga skogsbruksmetoder

ingår i nästa stadium av projektet. Med det anförda

finner utskottet syftet med motion MJ431 (mp)

yrkande 8 i väsentliga delar tillgodosett utan någon

ytterligare riksdagens åtgärd.

I Skogsstyrelsens rapport betonas särskilt frågan

om avverkningsbesiktning. Tanken är att

skogsvårdsstyrelsernas personal bör få mera tid att

arbeta konkret i fält med att följa upp

avverkningsanmälningarna före avverkning. Detta

gäller särskilt kända nyckelbiotoper och

hänsynsarealer inom objektet, men även

produktionsaspekter. I rapporten framgår att

resurserna i dagsläget är en begränsande faktor, och

endast ca 20 % av anmälningarna, som uppgår till ca

50 000 per år, besöks före avverkning. I sin

fördjupade anslagsframställning för perioden 2004-06

framhåller Skogsstyrelsen att en förstärkning av

myndighetsanslaget ökar möjligheterna till

rådgivning och information till skogsägarna i

samband med avverkningsbesiktningen för

naturvårdande insatser. Med hänvisning härtill får

syftet även med motion MJ431 (mp) yrkande 9 i

väsentliga delar anses tillgodosett utan någon

ytterligare åtgärd.

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket under

år 2003 har gjort en genomgång av all statlig

skogsmark. Genomgången ligger till grund för verkets

nyligen inledda arbete med en översyn av

nationalparksplanen. Med det anförda avstyrker

utskottet motion MJ431 (mp) yrkande 10.

Som utskottet anförde våren 2002 (bet.

2001/02:MJU24) innebär åtagandet enligt konventionen

om biologisk mångfald att de insamlade

kulturväxterna måste bevaras långsiktigt och på ett

tillfredsställandet sätt. Utskottet redogjorde då

för regeringens uppdrag till Jordbruksverket och

Centrum för biologisk mångfald att genomföra ett

nationellt program för bevarande av växtgenetiska

resurser i Sverige, där kulturväxter utgör den

viktigaste delen. Förhoppningen är att detta program

skall svara för att alla värdefulla kulturväxter

bevaras långsiktigt och på ett lämpligt sätt. Vidare

har regeringen givit Centrum för biologisk mångfald

i uppdrag att utveckla och analysera Sveriges

efterlevnad av konventionen om biologisk mångfald

och framhålla eventuella problem i det svenska

genomförandearbetet av konventionen. Centrum för

biologisk mångfald skall därutöver belysa frågan om

immaterialrättsligt skydd av traditionell kunskap

samt hur biologisk mångfald hanteras i

miljökonsekvensbeskrivningar för bl.a. nya vägar

eller vägplaner och kommunala översiktsplaner.

Uppdragen förväntas redovisas under hösten 2003. Med

hänvisning härtill avstyrks motion MJ431 (mp)

yrkandena 1 och 3 i den mån motionsyrkandena inte

kan anses tillgodosedda.

I likhet med många andra länder upprättar Sverige

rödlistor över hotade eller sällsynta växt- och

djurarter. I de svenska rödlistorna grupperas

arterna sedan år 2000 i enlighet med internationella

kriterier i ett system med sex kategorier för olika

grad av sällsynthet och risk för utdöende. Arter som

bedöms uppfylla kriterierna för någon av

kategorierna kallas rödlistade arter. Kategorierna

är kunskapsbrist, missgynnad, sårbar, starkt hotad,

akut hotad och försvunnen. Listorna uppdateras

kontinuerligt när ny kunskap om en arts förekomst

och utbredning föreligger. Med anledning av motion

MJ219 (kd) vill utskottet framhålla att det i

kategorin missgynnad kan vara fråga om en art som är

hänsynskrävande endast lokalt. Enligt vad utskottet

erfarit kan det vara olämpligt att i ett sådant fall

freda arten, eftersom en sådan åtgärd omfattar hela

nationen och eventuellt ännu större regioner.

Naturvårdsverket följer de rödlistade djurarter som

är jaktbara och föreslår vid behov regeringen att

reglera jakttiderna i jaktförordningen (1987:905).

Med det anförda finner utskottet syftet med

motionens yrkande 1 tillgodosett. Motionen i denna

del bör inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Enligt utskottet är det väsentligt att den

genetiska variation som representeras av vår

lantraser bevaras för framtiden. Stöd till hotade

lokala husdjursraser utbetalas av Jordbruksverket

inom ramen för miljö- och landsbygdprogrammet och

förutsätter en avelsplan för rasen. Den skall vidare

vara registrerad i genbank eller ingå i respektive

rasförenings officiella härstamningskontroll. Stöd

kan utgå även inom ramen för Kompetensutveckling för

lantbrukare, KULM. Verket arbetar också med

övergripande nationella avelsfrågor som inte är

kopplade till miljöstödet och har utarbetat ett

nationellt program för förvaltning av

husdjursgenetiska resurser, inklusive hotade arter.

Arbetet pågår i kontinuerligt samarbete med olika

avels- och rasföreningar. På regeringens uppdrag har

verket även utarbetat en landsrapport till FAO om

husdjursgenetiska resurser. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ209 (c) yrkande 4 lämnas utan

åtgärd från riksdagens sida.

Med anledning av motion MJ346 (s) om en

bevarandeplan för fjällkon vill utskottet erinra om

den bevarandeplan med avelsplan som har upprättas

för den rena fjällrasen. Som utskottet anfört ovan

är en avelsplan en förutsättning för stöd för

utrotningshotade raser. För rasen svensk kullig

boskap (SKB) finns däremot inte någon bevarandeplan

eftersom rasen av Jordbruksverket inte anses

utrotningshotad, en uppfattning som har fått stöd av

EU. Med det anförda föreslår utskottet att motionen

lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Utskottet har inhämtat att Hundskolan i Sollefteå

var ett aktiebolag som ägdes av en stiftelse med

anknytning till Synskadades Riksförbund. Skolan var

således ett privaträttsligt subjekt på vilket

aktiebolagslagen (1975:1385) är tillämplig.

Hundskolan försattes i konkurs sommaren 2002.

Utskottet har vidare inhämtat att Försvarsmakten den

20 februari 2003 fick i uppdrag att lokalisera den

avelsverksamhet som svarar mot försvarets behov av

tjänstehundar till Sollefteå, och verksamheten skall

byggas upp under år 2003. Det anförda innebär att

motion N342 (c) yrkande 3 avstyrks.

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.

2001/02:173, bet. 2001/02:MJU24, rskr. 2001/02:316)

redovisade regeringen sin uppfattning att Sverige

bör verka för möjligheten att på ett enklare och

snabbare sätt kunna ändra i EG:s naturvårdsdirektivs

bilagor. I dessa bilagor anges de arter och

naturtyper för vilka medlemsländerna har särskilda

skyldigheter att vidta bevarandeåtgärder. Förståelse

för de gemensamma reglerna är en grundförutsättning

för att en gemensam naturvårdspolitik skall

respekteras inom varje medlemsland. Gemensamma

regler innebär dock alltid kompromisser eftersom

förhållandena och behoven är olika inom olika delar

av EU. Som regeringen påpekar förändras

förhållandena även i naturen, vilket innebär behov

av omprioritering, t.ex. när det gäller

bevarandeinsatser för olika arter. Arter kan minska

eller öka i antal och utbredning relativt snabbt -

skarven är här ett exempel - och det kan medföra

behov av att såväl flytta arter mellan olika bilagor

som att lägga till eller ta bort arter från

bilagorna; allt i syfte att göra rätt prioriteringar

utifrån ett EU-perspektiv. Detta är viktigt och

motiverat för att inom landet få acceptans för de

krav och regleringar som den gemensamma

naturvårdspolitiken ibland medför. I likhet med

regeringen anser utskottet att det därför måste bli

lättare att modifiera de olika bilagorna till fågel-

respektive art- och habitatdirektivet. Som utskottet

framhöll våren 2002 och våren 2003 (bet.

2002/03:MJU9) bör det vara mindre komplicerat att

ändra innehållet i bilagorna än att ändra artiklarna

i direktivens huvudtext. Detta innebär att problem

av det slag som tas upp i motionerna MJ372 (s) och

MJ460 (s) härigenom kan hanteras på ett enklare och

effektivare sätt. Syftet med motionerna får därmed

anses tillgodosett utan något särskilt riksdagens

uttalande i frågan.

Som utskottet anfört ovan följer Naturvårdsverket

de arter, även rödlistade, som är jaktbara och

föreslår vid behov regeringen att reglera

jakttiderna i jaktförordningen (1987:905). Med det

anförda avstyrks motion MJ387 (fp) yrkande 4.

Enligt 7 kap. 12 § miljöbalken (MB) får

länsstyrelsen eller kommunen, om det behövs särskilt

skydd för en djur- eller växtart inom ett visst

område, meddela föreskrifter som inskränker rätten

till jakt eller fiske eller allmänhetens eller

markägarens rätt att uppehålla sig inom området. Den

straffrättsliga regleringen i MB är föremål för

Miljöbalkskommitténs uppmärksamhet. Slutbetänkandet

skall redovisas senast den 30 juni 2005 (dir.

1999:109, 2003:61 m.fl.). I avvaktan på

Miljöbalkskommitténs förslag föreslår utskottet att

motion MJ383 (v) yrkandena 1 och 2 lämnas utan

riksdagens vidare åtgärd.

Miljömålen för såväl söt- som saltvatten

förutsätter att alla bestånd av öring bevaras och

sköts på ett uthålligt sätt. Inom ramen för detta

arbete har, enligt vad utskottet inhämtat,

Fiskeriverket och berörda länsstyrelser nu

intensifierat sitt arbete med öring i Norrbotten och

Västerbotten. Utskottet har vidare inhämtat att

miljöförbättringar sedan flera år tillbaka har

vidtagits i rinnande vatten, och berörda myndigheter

planerar nu åtgärder i kustområdena både för att

informera om problemen och hur fisket bör bedrivas

och för att praktiskt restaurera de havsvandrande

bestånden i länens vattendrag. Utskottet vill även

hänvisa till Havsmiljökommissionen, som tillsattes

av regeringen i juli 2002, som i sitt slutbetänkande

har belyst effekterna av gifter i Östersjöområdet på

såväl öring som andra arter. Uppdraget redovisades

till regeringen den 24 juni 2003 (SOU 2003:72).

Härutöver har utskottet inhämtat att Fiskeriverket

arbetar med en översyn av behovet av begränsningar i

fisket utmed kusten just för att minska bifångsterna

av havsöring. I sammanhanget vill utskottet erinra

om att regeringen i propositionen Hållbart fiske och

jordbruk (prop. 1997/98:2, bet. 1997/98:JoU9, rskr.

1997/98:116) redovisade en ökad satsning på en

förbättrad fiskevård. Anslaget för fiskevård

disponeras av Fiskeriverket och används bl.a. för

bildande av fiskevårdsområden, fisketillsyn,

främjande av den biologiska mångfalden och

biotopvård, insatser för bevarandet av hotade arter

och utsättning av fisk. Härutöver kan tilläggas att

allmän fiskevård för närvarande delvis finansieras

av anslaget för fiskevård men också av

vattenavgiftsmedel i enlighet med vattendomar.

Anslaget används till fiskevård, främst i allmänna

och enskilda vatten med fritt handredskapsfiske, i

kustområden och i sjöarna Vänern, Vättern,

Hjälmaren, Mälaren samt Storsjön i Jämtland. I

budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde 23,

konstaterar regeringen att det finns ett fortsatt

behov av insatser inom fiskevårdens område. Mot

bakgrund av det svenska miljömålsarbetet är

regeringens bedömning att en förstärkning av

anslaget krävs. Slutligen vill utskottet erinra om

den proposition om vissa fiskefrågor som är aviserad

till hösten 2003. Med denna redovisning finner

utskottet syftet med motion MJ467 (s) tillgodosett

utan någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Som utskottet anförde våren 2003 (bet.

2001/02:MJU24) utgör Emån med hänsyn till

påverkansgrad och biologisk mångfald ett av landets

värdefullaste vattendrag. Trots många mindre

kraftverk finns fortfarande betydande forssträckor,

och Emån jämte Helgeån är artrikast i landet vad

gäller fisk med arter som lax, mal och asp. Dessutom

finns där utter och flera hotade fågel- och

växtarter. Emåns nedre huvudfåra utgör ett Natura

2000-område och stora delar av vattendraget är av

riksintresse ur natur- och kulturskyddssynpunkt.

Fiskeriverket och Naturvårdsverket har tillsammans

med länsstyrelser, kommuner och andra organisationer

aktivt bidragit till att göra Emån till ett

pilotprojekt med anledning av genomförandet av

ramdirektivet för vatten (2000/60/EG), och

regeringen har satsat mer än 100 miljoner kronor på

restaurering av tidigare PCB-utsläpp och av

tungmetalldepositioner vid Jungnerholmarna. Som

utskottet anförde våren 2002 får det anses vara en

angelägen uppgift att i möjligaste mån och efter

lagenlig prövning säkra en så naturlig vandringsväg

som möjligt för såväl fisk som andra organismer från

mynningen och upp till nedersta naturliga

vandringshinder. I detta arbete är det också viktigt

att beakta de eventuella reproduktionsproblem som

förekommer i ån och att i möjligaste mån utreda

orsakerna. Utskottet har härefter inhämtat att

Länsstyrelsen i Kalmar län för år 2002 erhöll medel

för att utföra en miljökonsekvensbeskrivning. För år

2003 anvisades emellertid inte några medel, varför

arbetet fick avbrytas. Medel saknas även för

pågående förrättningar, men länsstyrelsen planerar

trots detta att genomföra vissa åtgärder såsom

legalisering av redan byggda vallar. Mot denna

bakgrund förutsätter utskottet, som återigen vill

framhålla Emåns stora betydelse för den biologiska

mångfalden och den vikt som måste tillmätas en

restaurering av vattendraget, att frågan snarast

möjligt får sin långsiktiga och tillfredsställande

lösning. Med hänvisning härtill föreslår utskottet

att motionerna MJ402 (v, c, kd, fp) yrkandena 1-3,

MJ403 (v) och MJ409 (s) lämnas utan vidare åtgärd.

Nationalparker, naturreservat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker tre motioner (fp, kd, c)

om utökat områdesskydd, reservatsbildning på

statligt ägd mark, lokalt förankrade

skötselplaner och konsekvensutredningar vid

bildande av naturreservat. Vidare avstyrks en

motion (c) om en utredning av

naturvårdsintressen och brukanderätt för

skogsägare samt en motion (m) om miljömålets

effekter på miljö och produktion. I samtliga

fall hänvisar utskottet till regeringens

skrivelse 2001/02:173 En samlad

naturvårdspolitik och till det arbete som i

övrigt pågår på området. Med hänvisning till

Naturvårdsverkets arbete med en ny

nationalparksplan avstyrker utskottet fyra

motioner (s, fp, kd, mp) om att Omberg bör

bli nationalpark.

Motionerna

Enligt motion MJ315 (fp) behövs fler nationalparker

och natur- och kulturreservat för att skydda

exklusiva natur- och kulturlandskap (yrkande 16

delvis).

Reservatsbildning bör enligt motion MJ327 (kd)

till största delen ske på samhällets marker. I

övriga fall bör så långt möjligt frivilliga

skötselavtal med 5-10 års avtalstid upprättas, och

markägaren bör ha inflytande på utformningen av

naturvården. Även i motion MJ367 (c) tas frågan upp

om behovet av lokalt förankrade skötselplaner i

samband med kommande reservatsbildningar.

Långsiktigt hållbara lösningar bör utformas i

samarbete med tänkta brukare (yrkande 1). När det

gäller konsekvensutredningar vid bildandet av

naturreservat bör en utvärdering göras av nuvarande

skyddsplaner för att skapa bästa möjliga

förutsättningar för kommande reservatsbildningar

(yrkande 2). Behovet av ansvar, resurser och aktiva

planer för att hålla skärgårdens marker öppna

påtalas (yrkande 3).

I motion MJ392 (c) begärs en utredning om

naturvårdsintressen och brukanderätt för skogsägare.

Syftet bör vara att mot bakgrund av ny kunskap ange

riktlinjer för hur konflikten mellan

bevarandeintresset och det berättigade intresset hos

skogsägare att kunna bruka sin skog skall kunna

lösas. Enligt motion N269 (m) bör en granskning

göras av erfarenheterna vid avgränsning och

genomförande av skogsreservat. Staten måste enligt

motionärerna skaffa sig en bättre bild av vilken

effekt insatser avseende miljömålet kan få i

praktiken på miljön och produktionen (yrkande 7).

I fyra motioner, MJ244 (kd), MJ254 (s), MJ295 (fp)

och MJ323 (mp), anförs att Omberg bör skyddas och

förvaltas som nationalpark.

Utskottets ställningstagande

I skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.

2001/02:173) redogjorde regeringen för sin grundsyn

på naturvårdspolitiken. Naturvården skall omfatta

hela landskapet. Endast områdesskydd kommer inte att

räcka för att miljökvalitetsmålen som rör naturvård

skall kunna uppnås. För att målen om exempelvis

Levande sjöar och vattendrag, Hav i balans samt

levande kust och skärgård, Myllrande våtmarker,

Levande skogar samt Storslagen fjällmiljö skall

kunna uppnås krävs en lång rad andra åtgärder och

insatser. Detta framgår också av delmålen till de

olika miljökvalitetsmålen som riksdagen har

fastställt. Även om reservaten hittills fyller en

viktig roll för bevarande av naturtyper och arter

innefattar de enligt regeringen inte, med några få

undantag, den mer långsiktiga, storskaliga dynamiken

på landskapsnivå, eftersom de i regel är för små.

Reservaten bör anpassas för att fungera i den

landskapsdynamik de är en del av och bör i allt

högre grad betraktas som dynamiska refuger och delar

av ett större geografiskt sammanhang; ett landskap.

Reservat och övrigt områdesskydd bör också ses som

delar i ett system av skyddade områden där regional

fördelning och representation m.m. vägs in. Reservat

är öppna system som i hög grad påverkas av

markanvändningen i det omgivande landskapet och

vattenmiljön och utnyttjandet av naturresurser,

t.ex. skogsbruk respektive fiske i hav och

sötvatten, och av storskaliga störningar som sällan

stannar vid reservatsgränsen. Enligt regeringen

innebär detta inte att områdesskydd inte har en

fortsatt viktig roll att spela inom naturvården.

Tvärtom medför de av riksdagen fastlagda delmålen,

kopplade till olika miljökvalitetsmål, en fortsatt

stark satsning på bevarande av särskilt värdefulla

områden. Ett stort antal delmål handlar mer eller

mindre direkt om områdesskydd för de mest värdefulla

områdena. Som exempel nämns i skrivelsen

åtgärdsprogram för särskilt värdefulla natur- och

kulturmiljöer som behöver ett långsiktigt skydd

under miljökvalitetsmålet Levande sjöar och

vattendrag och delmålet om att undanta ytterligare

900 000 hektar skogsmark från skogsproduktion under

miljökvalitetsmålet Levande skogar. Till detta kan

läggas delmål 1 under Ett rikt odlingslandskap som

handlar om bevarande och skötsel av samtliga ängs-

och betesmarker.

Vid sin behandling av skrivelsen våren 2002 anslöt

sig utskottet till denna grundsyn (2001/02:MJU24).

Utskottet delade regeringens uppfattning att olika

former av områdesskydd är ett viktigt inslag i

naturvårdsarbetet, såväl areellt som när det gäller

prioritering av statliga medel. Utskottet

konstaterade att arbetet med områdesskyddet har ökat

i intensitet till följd av stigande anslagsnivåer.

Skydd av skogsmark har prioriterats under senare år

men även andra naturtyper har skyddats. Vid utgången

av år 2000 fanns t.ex. totalt 3 393 områden skyddade

som naturreservat, nationalparker, naturvårds- och

djurskyddsområden.

I ett interpellationssvar i maj 2002

(interpellation 2001/02:495) aviserade

miljöministern sin avsikt att ge Naturvårdsverket i

uppdrag att snarast se över vilka marker som finns i

statens ägo och som har så stora naturvärden att de

bör ha ett formellt skydd i form av naturreservat.

Genom bl.a. dessa åtgärder hoppades miljöministern

att staten skall bli ett föredöme för andra

skogsägare när det gäller att bevara skyddsvärd

skog. Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket

under år 2003 gjort en sådan genomgång. Genomgången

skall ligga till grund för verkets arbete med den

översyn av nationalparksplanen som nu har inletts.

Med det anförda finner utskottet syftet med motion

MJ315 (fp) yrkande 16 (delvis) tillgodosett.

Motionen i denna del bör inte medföra någon

ytterligare åtgärd från riksdagens sida.

När det gäller genomförande av områdesskydd

framhöll regeringen i skrivelsen En samlad

naturvårdspolitik (skr. 2001/02:173) att

områdesskydd, inklusive skydd av vattenmiljöer, i

högre utsträckning bör värderas i ett

landskapssammanhang. Arbetsformerna bör utvecklas i

riktning mot öppenhet och dialog samt god

information tidigt i processen. Samverkan med

människor som lever i eller nära områden som avses

skyddas, liksom med andra intressenter, bör

utvecklas. Naturvårdsverkets nationalparksplan bör

ses över och nya tänkbara områden för nationalparker

övervägas. Inrättandet av nya nationalparker bör ske

i dialog med regionala och lokala aktörer. Vidare

behövs en bättre kartläggning av naturtyper, arter

och livsmiljöer som redan skyddats, och en

naturtypsindelning läggas fast. Väl definierade

naturtyper liksom bristanalyser som relaterar till

totalförekomster av olika naturtyper och arter bör

användas i det fortsatta arbetet. Därutöver bör

integreringen av Natura 2000-arbetet i övrig

naturvård fortsätta. Statens skogar skall

fortsättningsvis förvaltas på ett föredömligt sätt

både ur produktions- och miljösynpunkt för att

trygga en långsiktigt ekologisk och

produktionsmässig hållbar utveckling. När det gäller

frågan om bättre förutsättningar för

naturvårdsmyndigheterna att kunna erbjuda bytesmark

avser regeringen att återkomma till riksdagen. Innan

köp eller intrångsersättning används vid

områdesskydd bör bl.a. övervägas vilka naturtyper

som dominerar, vilka inskränkningar i markägarens

dispositionsrätt som planeras mot bakgrund av

bevarandemålens kostnadseffektivitet, och

förvaltningen av skyddade områden bör förstärkas.

Även vid förvaltning och skötsel bör enligt

regeringen arbetsformerna präglas av öppenhet, bra

dialoger och deltagande av olika intressenter samt

av god information mycket tidigt i processen.

Innovativa lokala förvaltningsformer bör prövas.

Förvaltningen av skyddade områden bör underlätta ett

ökat nyttjande av områdena för upplevelser,

friluftsliv, natur- och kulturturism m.m. En

satsning på information, skyltning och guidning, som

syftar till att öka tillgängligheten, bör

genomföras. Värna, vårda, visa framhålls i

skrivelsen som vägledande nyckelord för den framtida

förvaltningen. Övervakning och uppföljning av

värdefull natur bör ses som en del av övervakningen

av miljötillståndet. Slutligen ansåg regeringen att

uppföljningen av att bevarandemålen upprätthålls är

ett eftersatt område som bör förstärkas. Regeringen

anförde vidare att, under den närmaste

tioårsperioden, uppmärksamheten bör riktas på att

uppnå de delmål som riksdagen har lagt fast. För att

klara detta krävs att organisationen och verktygen

för genomförande av områdesskydd förbättras och

utvecklas, och processen måste effektiviseras

ytterligare. Genomförandet kommer att präglas av ett

mycket stort antal objekt som i sin tur kommer att

beröra ett stort antal fastigheter och ännu fler

fastighetsägare. Enligt regeringen finns det i dag i

allt väsentligt en bra organisation för att klara

detta genomförande. Utskottet delade denna

uppfattning (bet. 2001/02:MJU24). Det bör tilläggas

att, vilket framgår av budgetpropositionen för år

2003, utgiftsområde 20, eftersom statens

skogsinnehav har ökat avsevärt under det gångna året

det nu finns bättre möjligheter att underlätta

markägarnas efterfrågan på bytesmark.

Det ovan anförda innebär att utskottet finner

syftet med motionerna MJ327 (kd), MJ367 (c)

yrkandena 1 och 2, MJ392 (c) och N269 (m) yrkande 7

i allt väsentligt tillgodosett. Motionerna bör inte

medföra någon ytterligare riksdagens åtgärd.

Av utskottets redogörelse ovan framgår att

grundsynen i regeringens naturvårdspolitik är att

naturvården skall omfatta hela landskapet. Endast

områdesskydd kommer inte att räcka för att

miljökvalitetsmålen som rör naturvård skall kunna

uppnås. För att målen om exempelvis Hav i balans

samt levande kust och skärgård skall kunna uppnås

krävs en lång rad andra åtgärder och insatser. Detta

visar sig i formuleringen av delmålen till de olika

miljökvalitetsmålen som riksdagen har fastställt.

Som utskottet framhöll våren 2002 (bet.

2001/02:MJU24) riktas ofta en mängd olika

utvecklingsintressen mot kustområden samtidigt som

de är miljömässigt känsliga områden med stora

bevarandevärden. Det finns därför ett starkt behov

av att utvecklingsinsatserna samordnas med skydd och

varsam skötsel av områdenas unika resurser. Med en

integrerad kustzonsförvaltning som innefattar flera

samhällssektorer kan man ta ett samlat grepp på

dessa frågor för att nå en balanserad och hållbar

utveckling i kustområdena. Detta är ett arbetssätt

som växer fram på flera håll i världen, och inom EU

har det uppmärksammats i form av ett förslag till

rekommendation från EU-kommissionen vilket för

närvarande slutförhandlas inom EU. Rekommendationen

innebär att medlemsstaterna bl.a. skall anta

principer för god förvaltning av kustområdena,

utveckla nationella strategier och samarbeta med

grannländerna. Genom att tillämpa en integrerad

kustzonsförvaltning skapas enligt utskottets mening

goda möjligheter att engagera de sektorer och

verksamheter som på olika sätt ger förutsättningar

för och påverkar livet i kustzonen, såväl när det

gäller miljö och natur som människors möjligheter

till utkomst och därmed en levande kust och

skärgård. I Sverige handlar det främst om att med

den kommunala planeringen och miljöbalkens

bestämmelser för kustzonen som bas, utveckla

sambanden med regionala och lokala

utvecklingsinsatser som ger möjlighet till utkomst

och kvarboende och bevarande- och skötselprogram.

Detta inbegriper områden som fiske, vattenbruk,

sjöfart och vindkraft men även landbaserade sektorer

som jord- och skogsbruk, infrastruktur m.m. som

påverkar kustzonen och den marina miljön. Fysisk

planering kan spela en stor roll i detta sammanhang,

och en integrerad kustzonsförvaltning kan även bli

ett verkningsfullt arbetssätt vid genomförandet av

ramdirektivet för vatten. Strategier för en

integrerad kustzonsförvaltning bör utarbetas med

hänsyn till regionala och lokala förhållanden,

vilket kommer att medföra ökade kunskapskrav i

regioner och kommuner (bet. 2001/02:MJU24). Det

anförda innebär enligt utskottets mening att motion

MJ367 (c) yrkande 3 är tillgodosett. Motionsyrkandet

bör därför lämnas utan vidare åtgärd.

Som utskottet vid flera tidigare tillfällen och

senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24) anfört är

inrättande av nationalparker ett långsiktigt arbete

som grundar sig på den av Naturvårdsverket

utarbetade nationalparksplanen. I den befintliga

planen finns inte Omberg med. Av utskottets

redgörelse ovan framgår emellertid att

Naturvårdsverket har inlett sitt arbete med en

översyn av nationalparksplanen. I översynen ingår

att föreslå nya tänkbara områden för nationalparker.

När det gäller Omberg har utskottet inhämtat att

Naturvårdsverket och länsstyrelsen i Östergötlands

län har inlett samarbete för att diskutera lämpliga

naturvårdsåtgärder för Omberg och bl.a. utreda

förutsättningarna för en eventuell nationalpark.

Utskottet har även inhämtat att Sveaskog AB våren

2003 har avsatt Omberg som den första av ca 20

ekoparker i Sverige. Med det anförda finner

utskottet att syftet med motionerna MJ244 (kd),

MJ254 (s), MJ295 (fp) och MJ323 (mp) får anses

tillgodosett utan någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Marina reservat m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal yrkanden (fp,

kd, v, mp) om skydd för den marina miljön,

dels som reservat, dels som del av Natura

2000-nätverket. Utskottet hänvisar till det

arbete som pågår på området, såväl med

anledning av Havsmiljökommissionens förslag

som inom EU och Helcom. Med hänvisning till

regeringens skrivelse om en samlad

naturvårdspolitik och utskottets uttalanden

med anledning av skrivelsen avstyrks en

motion (c) om samråd med fiskerinäringen vid

reservatsbildning.

Motionerna

I motion MJ315 (fp) begärs inrättande av ytterligare

marina reservat som bör täcka Östersjöns alla

huvudbiotoper (yrkande 8). I nätverket Natura 2000

bör ingå fler marina reservat som bör omfatta

Östersjöns alla huvudbiotoper. De fem reservat som

enligt beslut skall inrättas bör iordningställas

omedelbart (yrkande 16 delvis). Även enligt motion

MJ431 (mp) bör fler marina reservat inrättas, och

det krävs tillskapande av betydligt fler marina

reservat där fiske inte är tillåtet (yrkande 4). I

motion MJ493 (c) betonas att reservatsdiskussioner

och nationalparksförslag inte får genomföras utan en

mycket tydlig dialog och överenskommelser med den

näring som främst för sin överlevnad är i behov av

och har värnat om ett långsiktigt hållbart fiske

(yrkande 8).

Enligt motion MJ313 (v) bör regeringen snarast

återkomma till riksdagen med förslag om hur

flertalet av utsjöbankarna i Östersjön kan ges

långvarigt skydd (yrkande 7) och hur Norra

Midsjöbanken skall kunna ingå i Natura 2000-

nätverket (yrkande 8). I motion MJ432 (kd) anförs

att i första hand bör fyra av de tolv utsjöbankarna

skyddas, nämligen Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken,

Lilla Middelgrund och Fladen (yrkande 6). I motion

MJ489 (mp) framhålls att t.ex. utsjöbankar,

mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med

särskilt höga ekologiska värden bör kunna skyddas

som Natura 2000-områden (yrkande 10). Motionärerna i

motion MJ492 (mp) begär att regeringen lägger fram

förslag till restaureringsplaner för våra kusthav

(yrkande 1) och att arbetet med inrättandet av fler

marina reservat påskyndas (yrkande 4).

Utskottets ställningstagande

Som utskottet redogjort för ovan anförde regeringen

i skrivelsen En samlad naturvårdspolitik (skr.

2001/02:173) att naturvården sedan decennier har

fokuserats på landmiljöer medan insatser i

vattenmiljöer generellt sett har varit eftersatta.

Mot den bakgrunden gör regeringen bedömningen att

naturvårdsarbetet i vattenmiljöerna, såväl i sjöar

och vattendrag som kustvatten och hav, bör

förstärkas. Arbetet med miljömålen i kombination med

ramdirektivet för vatten (2000/60/EG) ger enligt

regeringen goda förutsättningar för detta, men

förstärkning behövs även genom andra åtgärder, t.ex.

utökade forskningsinsatser.

Vid sin behandling av skrivelsen våren 2002

konstaterade utskottet att kunskaperna om de marina

ekosystemen behöver förbättras (bet. 2001/02:MJU24).

Det fanns enligt utskottet många förklaringar till

att landmiljön har prioriterats i

naturvårdssammanhang. Inventeringar har en drivande

kraft för hela naturvårdsarbetet och det är ofta

svårare att inhämta kunskap om den akvatiska miljön,

i synnerhet den marina. Avsaknaden av nationellt

samordnade inventeringar är med största säkerhet en

av flera orsaker härtill. För närvarande saknas ett

sammanhållet inventeringsunderlag om bevarandevärda

vattenområden i Sverige. Detta gäller såväl hav och

kustvatten som sjöar och vattendrag. Några län har

på eget initiativ tagit fram inventeringar, men det

saknas i stort inventeringar genomförda med enhetlig

metodik. Mot denna bakgrund tillsatte regeringen i

juli 2002 den s.k. Havsmiljökommissionen för at göra

en sammanfattning av kunskapsläget, såväl nationellt

som regionalt, avseende miljötillståndet i Sveriges

kust- och havsområden både i Östersjön och i

Västerhavet. Kommissionen skulle även utforma

övergripande strategier på kort och lång sikt samt

föreslå åtgärder som kan bryta den pågående negativa

utvecklingen i havsmiljön. Syftet är att de tre

miljömålen Hav i balans samt levande kust och

skärgård, Giftfri miljö och Ingen övergödning kan

nås till år 2020 (dir. 2002:102). Kommissionen

överlämnade sitt slutbetänkande Havet - tid för en

ny strategi den 24 juni 2003 (SOU 2003:72). I

betänkandet sammanfattar kommissionen kunskapsläget

när det gäller miljötillståndet i Sveriges kust- och

havsområden, framlägger en analys av tillståndet

samt föreslår omfattande åtgärder såväl nationellt

som internationellt för förbättrad havsmiljö.

Kommissionen föreslår som övergripande åtgärder

bl.a. att regeringen förbereder ett gemensamt

initiativ av regeringscheferna i Östersjöregionen

som skall syfta till att Helsingforskonventionen

revideras och besluten görs rättsligt bindande.

Sverige bör vidare utarbeta en nationell marin

strategi med syfte att vända den negativa

utvecklingen i våra hav och överbrygga den

splittring som i dag karakteriserar

havsmiljöarbetet. Havet bör regleras genom

zonindelning där olika former av nyttjande tillåts i

de olika zonerna. Minst fyra områden med fiskeförbud

bör inrättas i vardera Östersjön och

Skagerrak-Kattegatt. Härutöver föreslår kommissionen

ett fyrtiotal åtgärder såsom fastställda minimikrav

för sjöfartsstandard i Östersjön med krav på endast

högkvalitativa tankfartyg för all last och

kvalificerade av ett välrenommerat

klassificeringssällskap. Farleder och trafikleder

bör utformas så att känsliga områden undviks samt

att skador från oljeutsläpp blir minsta möjliga om

de skulle uppstå, vilket bl.a. innebär att all

fartygstrafik flyttas syd och öster om Hoburgs bank.

Räddningsberedskapen bör säkerställas. Kommissionen

föreslår vidare ett totalt fiskestopp för alla

bestånd under biologiskt säkra gränser. Sveriges

utsläpp av näringsämnen skall minskas till 1940-

talets nivå, vilket innebär en årlig kvävebelastning

om 40 000 ton. Länderna runt Östersjön bör utveckla

effektbaserade mål för övergödning och besluta om

rättsligt bindande åtaganden.

Utskottet vill i sammanhanget erinra om det

tillkännagivande som föreslogs av utskottet våren

2003 (bet. 2002/03:MJU6, rskr. 2002/03:97).

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

förslag. Tillkännagivandet innebär att regeringen så

snart som möjligt hos FN:s sjöfartsorganisation IMO

ansöker om att svenskt vatten i Östersjön skall få

status som särskilt känsligt havsområde

(Particularly Sensitive Sea Area, PSSA). Utskottet

ansåg dessutom att regeringen ytterligare bör

påskynda arbetet inom Helcom för att även övriga

länder i Östersjöregionen skall kunna få sina vatten

klassade som PSSA. Utskottet anförde vidare att

arbetet med att analysera behovet av och utarbeta

förslag till de skyddsåtgärder som klassningen

medger bör prioriteras. Vid flera tillfällen våren

2003 har miljöministern inför utskottet redogjort

för de åtgärder som regeringen har vidtagit för att

få Östersjön klassad som särskilt känsligt

havsområde. Hon har bl.a. uppgivit att det sedan ett

år tillbaka pågår arbete med att Sverige tillsammans

med övriga länder runt Östersjön till IMO skall inge

en gemensam ansökan om skyddet för Östersjöns marina

miljö. Arbetet var under våren inne i en intensiv

fas, och miljöministrarna i dessa länder avsåg att

fatta beslut om en sådan ansökan i slutet av

juni 2003. Vid ett ministermöte inom Helcom i Bremen

den 25 och 26 juni 2003 förklarade sig, enligt vad

utskottet därefter erfarit, företrädare för samtliga

medlemsländer utom Ryssland beredda att medverka i

arbetet med en sådan ansökan. Utskottet har vidare

erfarit att, på finskt och svenskt initiativ, flera

expertmöten kommer att äga rum under hösten 2003 i

syfte att utarbeta en gemensam ansökan till IMO. Mot

bakgrund av den uppmärksamhet regeringen på olika

områden ägnar frågan om skydd för Östersjöns marina

miljö anser utskottet att riksdagen inte bör vidta

några åtgärder med anledning av motionerna MJ315

(fp) yrkandena 8 och 16 delvis, MJ431 (mp) yrkande 4

och MJ492 (mp) yrkandena 1 och 4.

Utskottet har inhämtat att regeringen har anmält

Hoburgs bank i Östersjön till Natura 2000-område och

Lilla Middelgrund och Fladen till OSPAR som särskilt

utpekade områden. Vidare har utskottet inhämtat att

Fiskeriverket och Naturvårdsverket, för att påskynda

arbetet med att uppnå miljömålet om totalt 12 marina

skyddsområden, har tillsatt en gemensam arbetsgrupp

som har påbörjat sitt arbete med skydd av dessa

områden. Med det anförda och med vad utskottet i

tillämpliga delar anfört ovan finner utskottet

syftet med motionerna MJ313 (v) yrkandena 7 och 8,

MJ432 (kd) yrkande 6 och MJ489 (mp) yrkande 10 i

väsentliga delar tillgodosett. Motionsyrkandena bör

inte medföra någon ytterligare åtgärd från

riksdagens sida.

Med anledning av motion MJ493 (c) yrkande 8 om

arbetet med skydd av marina miljöer vill utskottet

hänvisa till vad regeringen anförde i skrivelsen En

samlad naturvårdspolitik och som utskottet redogjort

för tidigare i detta betänkande (skr. 2001/02:173,

bet. 2001/02:MJU6). I skrivelsen understryker

regeringen vikten av lokala dialoger och att

naturvården på ett tidigt stadium förankras bättre

hos alla berörda aktörer inklusive brukare. Som

regeringen anför måste arbetsformerna vid

genomförande av områdesskydd utvecklas, och

processen bör präglas av öppenhet, lokal dialog och

deltagande. Informationsutbyte bör ske mycket tidigt

och kontinuerligt genom hela processen och ett

utåtriktat arbetssätt bör eftersträvas vid

genomförandet. Utskottet delar regeringens

uppfattning om vikten av att undvika att

naturvården, inklusive områdesskydd, upplevs som

olika former av hinder och förbud. Vad som skall

bevaras bör alltid vara tydligt formulerat och

kommunicerat. Delaktighet och samsyn kring målen för

bevarandet är enligt utskottet en avgörande

förutsättning för den långsiktiga framgången med

områdesskyddet, och förslag till reservatsbeslut med

tillhörande skötselplaner bör utvecklas i nära

samråd med berörda intressenter. Utskottets

uppfattning från våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24)

kvarstår således. Med hänvisning härtill föreslår

utskottet att motionen i berörd del lämnas utan

vidare åtgärd.

Rovdjursfrågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett flertal

motionsyrkanden (m, fp, kd, c, mp) om bl.a.

en översyn av rovdjurspolitiken, om höjda

respektive sänkta miniminivåer för

vargstammen och om höjd ersättning för

rovdjursangrepp. Utskottet hänvisar därvid

till den av riksdagen fastställda

rovdjurspolitiken och till ökade anslag för

rovdjursskador. Med hänvisning till

utskottets tidigare uttalanden i frågan och

till pågående arbete på området avstyrks även

motioner (s, kd, c) om förbättrad information

om rovdjuren.

Motionerna

I motion MJ292 (fp) framhålls att antalet vargar i

Sverige skall innebära en jaktbar stam (yrkande 1),

och vargstammen bör spridas över hela landet

(yrkande 2). I rovdjursbygder bör

opinionsundersökningar genomföras (yrkande 6).

Enligt motion MJ315 (fp) måste de fem stora

rovdjuren kunna utveckla livskraftiga stammar.

Skyddsjakt skall begränsas starkt och djurägare

skall få full ersättning för rivna tamdjur

(yrkande 15). I motion MJ357 (kd) begärs en

omedelbar översyn av den av riksdagen beslutade

rovdjurspolitiken. Motionärerna anser det rimligt

att jakt på ett visst antal individer bör tillåtas i

vargtäta områden. Översynen bör även innehålla

förslag om åtgärder för att lösa de konflikter som

förekomsten av stora rovdjur skapar. Människan måste

ha rätt att skydda sin egendom mot rovdjursangrepp,

och djurägare måste kompenseras fullt ut för de

rovdjursskador som inträffar. Möjligheten till

ersättning skall även omfatta djur som inte är

kopplade till näringsverksamhet. Ökade resurser bör

avsättas för elstängsel och andra förebyggande

åtgärder (yrkande 1). Behovet av en samlad nordisk

rovdjurspolitik framhålls i motion MJ363 (c). Bland

annat bör Skandinavien vara det område inom vilket

vargpopulationen skall beräknas (yrkande 1).

Motionärerna i motion MJ399 (s) föreslår att de

regionala statliga myndigheterna länsarbetsnämnden

och länsstyrelsen bör samverka när det gäller

förebyggande åtgärder för rovdjursangrepp på tamdjur

och tamboskap (yrkande 2). Motion MJ412 (c) delvis

efterlyser en bättre rovdjurspolitik för balanserade

stammar i bl.a. Gävle-Dala-området. En mer

balanserad och flexibel rovdjurspolitik bör

utformas, och politiken bör vara förankrad i en bred

folkopinion främst i de berörda skogslänen.

Motionärerna kräver också omedelbart beslut om

reglering av vargstammen.

Enligt motion MJ234 (m) är de nationella

miniminivåerna och etappmålen för arterna björn,

varg och lo alltför höga för att de regionala

skillnaderna skall kunna tillgodoses (yrkande 2).

Behovet av att fastställa en miniminivå för

vargstammen på 500 individer eller

50 vargföryngringar i Sverige per år påtalas i

motion MJ288 (m) yrkande 1. I motion MJ348 (fp)

begärs att en miniminivå på 500 vargar fastställs,

och enligt motion MJ387 (fp) bör 500 vargar vara ett

minimum för en livskraftig vargstam (yrkande 2). I

motion MJ451 (mp) föreslås en kontrollerad tillväxt

av vargstammen på förslagsvis 10 % per år. Då kommer

enligt motionären riksdagens etappmål om 20

föryngringar per år att uppnås inom en period om 5-7

år (yrkande 1).

I motion MJ412 (c) delvis begärs att skyddsjakt på

vissa individer konsekvent decentraliseras till

länen/regionerna. Jaktförordningen bör ändras så att

det blir möjligt att mer aktivt skydda tamdjur vid

rovdjursangrepp, och målmedvetna satsningar bör

göras på forskning och kunskapsspridning. Enligt

motion MJ470 (c) bör beslut rörande rovdjuren

överföras från Naturvårdsverket till länsstyrelsen

(yrkande 2).

Enligt motion MJ398 (s) bör kunskapen om rovdjuren

förbättras och en översyn göras av den lagstiftning

som rör nödvärnsrätten. I motion MJ449 (s) betonas

att staten bör ta sin del av ansvaret för förmedling

av objektiv och faktabaserad rovdjursinformation i

enlighet med Rovdjursutredningens förslag. Staten

bör även medverka till att detta förverkligas vid

Rovdjurscentret De fem stora vid Järvzoo. I motion

MJ298 (kd) hänvisas till det ökade anslaget till

informationsinsatser om stora rovdjur. Det framhålls

även som angeläget att bygga vidare på befintliga

anläggningar med verksamheter som forskning och

annan kompetens.

Enligt motion MJ399 (s) bör allmänhetens tillgång

till s.k. vargtelefon utökas (yrkande 1).

Utskottets ställningstagande

Våren 2001 fastställde riksdagen det övergripande

målet för en sammanhållen rovdjurspolitik (prop.

2000/01:57, bet. 2000/01:MJU9, rskr. 2000/01:174).

Målet innebär att den svenska staten skall ta ansvar

för att arterna björn, järv, lo, varg och kungsörn

skall finnas i så stora antal att de långsiktigt

finns kvar i den svenska faunan och även kan sprida

sig till sina naturliga utbredningsområden. I likhet

med vad som gäller för de 15 nationella

miljökvalitetsmålen är ambitionen att detta

övergipande mål skall nås inom en generation. För de

arter som bedöms som åtminstone kortsiktigt

livskraftiga fastställdes miniminivåer och för de

arter som ännu inte nått sådana antal att deras

överlevnad kan anses säkrad i ett längre perspektiv

fastställdes etappmål. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag om en miniminivå för

björnstammen om ca 1 000 individer, vilket motsvarar

100 föryngringar per år, ett etappmål för

järvstammen om 90 föryngringar per år, vilket

motsvarar ett totalt antal om ca 400 individer och

en miniminivå för lodjursstammen om 300 föryngringar

per år, vilket motsvarar ett totalt antal av ca

1 500 individer. För vargstammen tillstyrktes ett

etappmål om 20 föryngringar per år, vilket motsvarar

ca 200 individer och för kungsörnsstammen en

miniminivå om 600 årliga häckningar.

Som huvudregel för rovdjurspolitiken fastslogs att

rovdjursarterna bör få sprida sig inom sina

naturliga utbredningsområden. I områden där riskerna

för angrepp på människor och andra olyckor är störst

bör man i förvaltningen försöka hindra en etablering

eller i varje fall minska antalet djur. I områden

där en art gör stor skada bör antalet djur minskas.

För de arter som inte nått upp till etappmålet bör

dock en förutsättning för sådan skyddsjakt vara att

det kan konstateras att stammen som helhet har en

positiv utveckling. Detsamma gäller om en art

minskat i antal så att den befinner sig under

miniminivån. Inom renskötselområdet bör

rovdjursstammarnas utveckling styras så att ordnad

renskötsel inte omöjliggörs eller allvarligt

försvåras i någon sameby.

Riksdagens beslut innebar även att, så länge

stammen av en art inte har nått etappmålet, endast

skyddsjakt bör tillåtas och då i begränsad

omfattning. Skyddsjakt i syfte att lokalt begränsa

antalet djur bör endast tillåtas om stammen i landet

som helhet visar en entydigt positiv utveckling. När

det gäller skyddsjakt på enskilda individer som

orsakar allvarliga skador eller olägenheter kan

givetvis andra bedömningar göras. Den grundläggande

principen är att skador av vilt i första hand skall

förebyggas och att detta huvudsakligen skall ske

genom jakt. Beslut om bidrag för förebyggande

åtgärder och ersättning för viltskador på annat än

ren får enligt 11 § viltskadeförordningen (2001:724)

lämnas av länsstyrelsen. Bidrag och ersättningar får

lämnas i mån av tillgång på medel, dvs. någon

rättighet för enskilda att få vare sig bidrag eller

ersättning är inte föreskriven. Genom riksdagens

beslut utökades möjligheterna för arternas

överlevnad i Sverige samtidigt som utökade

möjligheter gavs att hantera situationer med rovdjur

som vållar skada eller olägenhet. Det kan nämnas att

för år 2002 anvisades under anslaget Ersättningar

för viltskador m.m. 36 miljoner kronor för att

förebygga skada av vilt och ersätta sådan skada i

den mån den avser annat än renar. Beloppet är 11

miljoner kronor högre än vad som anvisades för

budgetåret 2001. På tilläggsbudget (prop.

2001/02:100) anslogs ytterligare 3,5 miljoner kronor

på viltskadeanslaget för år 2002. För år 2003

anslogs motsvarande belopp (prop. 2002/03:1 utg.omr.

23, bet. 2002/03:MJU2, rskr. 2002/03:83), vilket

innebar att anslaget utökades med 3,5 miljoner

kronor utöver regeringens förslag. Med hänvisning

till det anförda bör riksdagen inte vidta någon

åtgärd med anledning av motionerna MJ234 (m) yrkande

2, MJ288 (m) yrkande 1, MJ292 (fp) yrkandena 1, 2

och 6, MJ315 (fp) yrkande 15, MJ348 (fp), MJ357 (kd)

yrkande 1, MJ387 (fp) yrkande 2, MJ399 (s) yrkande

2, MJ412 (c) delvis och MJ451 (mp) yrkande 1.

Som regeringen anförde i propositionen

Sammanhållen rovdjurspolitik (prop. 2001/01:57)

förflyttar sig individer mellan de svenska och de

norska stammarna av björn, järv, lo, varg och

kungsörn i sådan omfattning att det finns fog för

att tala om gemensamma stammar för Sverige och

Norge. Däremot finns det viss osäkerhet om i vilken

omfattning de svensk-norska stammarna har kontakt

med finska bestånd, och särskilt kontakten med det

finska vargbeståndet verkar osäker. Beslut om

förvaltningen i det ena landet kan ofta få

konsekvenser i grannländerna. Ett väl utvecklat

samarbete med i första hand Norge men även med

Finland framhölls därför som viktigt. Utskottet

betonade i sitt betänkande det angelägna i att

överbrygga de olikheter som finns i förvaltningen

för att skapa ett förtroendefullt samarbete och

pekade på det faktum att i Norge handläggs

rovdjursförvaltningen i betydligt större

utsträckning än i Sverige av regionala och lokala

instanser. Detta har medfört att information och

samordning med den svenska förvaltningen ibland har

upplevts som mindre tillfredsställande (bet.

2000/01:MJU9). Även Rovdjursutredningen (SOU

1999:146) har tydligt visat på den stora betydelsen

av ett sådant samarbete bl.a. för att komma överens

om miniminivåer som kan avse hela den skandinaviska

halvön men eventuellt även en region som omfattar

Finland. I syftet att försöka uppnå gemensamma

förvaltningsstrategier fick Naturvårdsverket

regeringens uppdrag att utveckla lämpliga former för

samarbetet med norska och finska myndigheter och

institutioner beträffande rovdjursfrågor. Uppdraget

redovisades i maj 2002 och bereds i

Regeringskansliet. Sammanfattningsvis anser verket

att det nuvarande samarbetet rörande forskning och

möten mellan departement och centrala myndigheter är

av lämplig omfattning men att ett utvidgat samarbete

bör kunna ske på regional nivå. Utskottet har även

inhämtat att Nordiska rådet på sitt möte i november

2002 beslutade att avskriva sin tidigare

rekommendation att utarbeta ett förslag till en

gemensam förvaltningsstrategi för att bidra till

långsiktigt livskraftiga rovdjursstammar i Norden.

Rådet anser att det är lämpligare att följa

utvecklingen i det existerande samarbetet på området

mellan svenska, norska och finska myndigheter. I en

skrivelse till Nordiska rådet har Miljödepartementet

uttalat sin positiva syn på att det i rådets regi

arrangeras seminarier där myndigheter, forskare,

organisationer, fårägare m.fl. kan mötas och utbyta

erfarenheter från förvaltningsarbetet och arbetet

med skadeförebyggande åtgärder, nya

forskningsresultat från Norden och andra länder m.m.

Departementet anser att verksamheten bör pågå några

år för att sedan utvärderas. Mot bakgrund av det

anförda anser utskottet att motion MJ363 (c) yrkande

1 är tillgodosedd.

Som utskottet anförde i samband med behandlingen

av propositionen om sammanhållen rovdjurspolitik

kommer behovet av information och kunskap om

rovdjuren troligen att växa under de närmaste åren,

eftersom intresset hos allmänheten för de stora

rovdjuren i dag är stort (bet. 2000/01:MJU9). De

insatser som redan görs av bl.a. Orsa Björnpark,

Järvzoo, Värmlands rovdjurscenter och

Viltskadecenter för att sprida information och

kunskap om rovdjur är betydelsefulla, och den

verksamhet som skulle kunna vara aktuell att stödja

vid ett rovdjurscentrum har på olika sätt anknytning

till informationsverksamhet. Vid behandlingen av

nämnda proposition fick utskottet värdefull

information om den verksamhet som bedrivs vid några

av de rovdjurscentrum som finns i landet. Utskottet

utgick från att dessa centrum, med den erfarenhet

och de resurser som de förfogar över, kan ge

värdefulla bidrag inom ramen för förstärkningar av

informationsinsatserna om stora rovdjur. Utskottet

ansåg sig emellertid sakna underlag för att föreslå

konkreta insatser i fråga om etableringen eller

lokaliseringen av rovdjurscentrum. Utskottets

uppfattning kvarstår. Vidare innebar riksdagens

beslut att länsstyrelserna i de län där det finns

fasta stammar av de stora rovdjuren bör bilda

rovdjursgrupper med representanter för bl.a.

länsstyrelsen, kommuner, polismyndighet, åklagare,

jägarorganisationer, ideella

naturvårdsorganisationer, tamdjursägare, samebyar

och markägare. Det kan tilläggas att, innan

rovdjurspropositionen hade lagts fram, vid

länsstyrelsen i Värmlands län hade bildats en

rovdjursgrupp med företrädare för olika

intressegrupper. Av budgetpropositionen för år 2003,

utgiftsområde 20, framgår att Naturvårdsverket och

övriga berörda myndigheter har fått i uppdrag att

bl.a. utveckla inventeringsverksamheten, metoder för

att förebygga jaktbrott, former för samarbete med de

nordiska länderna om rovdjursförvaltning och

förstärkta informationsinsatser. Det anförda innebär

att utskottet avstyrker motionerna MJ298 (kd), MJ398

(s), MJ412 (c) delvis, MJ449 (s) och MJ470 (c)

yrkande 2 i den mån de inte kan anses tillgodosedda.

Syftet med projektet att förse vargar med sändare

har varit forskningsändamål. Sändarna har avgivit

kontinuerliga signaler och har därför varit

förhållandevis lätta att pejla in. Pejling har

gjorts ungefär en gång per vecka. Från

Miljödepartementet har utskottet inhämtat att under

perioden 1999/2000 inleddes en verksamhet för att

allmänheten skall kunna rapportera vargars förekomst

och positioner till röstbrevlådor, de s.k.

vargtelefonerna. Telefonerna är i funktion från den

20 augusti till den 15 mars, dvs. under den tid det

är tillåtet att ha hundar lösa. Positionerna har

emellertid uppgetts med endast en kvadratmils

noggrannhet. Ett betydande antal av de sändare som

burits av vargar har dock tystnat under det senaste

året, och vargforskningsprojektets ledning har

uppgett illegal jakt som den enda rimliga

förklaringen till det stora antalet tystade sändare.

Behovet att byta dessa sändare blev därför alltmer

akut, och byte av sändarna till typer som aktiveras

av pejlaren har nu genomförts. Enligt

Miljödepartementet påverkar bytet av sändare

egentligen inte vargtelefonernas funktion, utan

innebär snarast förbättrad information då tätare

pejlingar kan göras till lägre kostnad.

Departementet uppger att pejlarna även

fortsättningsvis kommer att rapportera till

vargtelefonerna. Det anförda innebär att motion

MJ399 (s) yrkande 1 bör lämnas utan vidare åtgärd

från riksdagens sida.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (m) om bl.a.

Sveriges arbete i FN:s valfångstkommission

IWC och om den svenska valfångstpolitiken.

Utskottet hänvisar dels till tidigare

uttalanden i frågan, dels till

konstitutionsutskottets granskning av

regeringens agerande vid IWC:s sammanträde i

oktober 2002. Vidare avstyrker utskottet

motionsförslag om vindkraft till havs (fp),

bekämpande av den spanska skogssnigeln (c),

skoterkörning på åkermark (s, c), borttagande

av taggtråd i naturen (m) och miljömärkning

av odlat ädelträ (s). Motionerna avstyrks

främst med hänvisning till tidigare

uttalanden och pågående arbete på områdena.

Utskottet, som bl.a. anser att kravet strider

mot principen om att förorenaren skall

betala, avstyrker en motion (c) om statens

ansvar för strandstädning. En motion (c) om

statens ansvar för bortforsling av döda sälar

avstyrks med hänvisning till den

uppmärksamhet regeringen ägnar frågan. Med

åberopande av utskottets tidigare uttalanden

och av Sveriges ståndpunkt i frågan avstyrks

slutligen en motion (s) om den europeiska

småfågeljakten.

Motionerna

Motionären i motion MJ343 (m) kräver att regeringen

rättar till sitt misstag i Internationella

valfångstkommissionen IWC och därmed säkra att

kommersiell valfångst inte blir tillåten

(yrkande 1). Regeringen bör löpande informera övriga

riksdagspartier i valfångstfrågan (yrkande 2),

redovisa den förda valfångstpolitiken samt lägga

fram förslag om inriktningen av och målen för den

framtida svenska valfångstpolitiken (yrkande 3). I

motionen framhålls även behovet av att Sverige

ändrar sin hittillsvarande policy beträffande

representationen vid IWC (yrkande 4). Innehållet i

den svenska valfångstpolitiken måste omformuleras,

och Sverige bör verka för att IWC omvandlas från en

valjaktskommission till en valskyddskommission. Den

svenska valfångstpolitiken skall garantera att IWC:s

förbud (paragraf 10 E) mot kommersiell verksamhet

kvarstår (yrkande 5).

Behovet av en utredning om hur djurlivets närmiljö

påverkas av vindkraften påtalas i motion MJ247 (fp)

yrkande 2.

En handlingsplan för forskning och bekämpning av

den spanska skogssnigeln efterlyses i motion

MJ278 (c).

Enligt motion MJ378 (c) bör förbudet mot

snöskoteråkning på åkermark skärpas och göras

tydligare, och tillstånd från berörda markägare bör

krävas. Även enligt motion MJ452 (s) bör förbudet

mot skoterkörning på åkermark förtydligas där det

saknas märkta leder såvida inte markägaren har gett

tillstånd.

Enligt motion MJ279 (c) bör staten bekosta

hanteringen av döda sälar. Statens ansvar för

kostnaderna för strandstädning påtalas i motion

MJ491 (c) yrkande 1.

Restriktioner mot användning av taggtråd samt

rensning av gammal taggtråd efterlyses i motion

MJ281 (m).

I motion MJ480 (s) begärs åtgärder mot bluffen med

odlat ädelträ.

Enligt motion U223 (s) bör åtgärder vidtas mot

fågeljakten på Cypern och Malta. Den svenska

regeringen bör kraftfullt driva denna djurrättsfråga

i samband med förhandlingarna om Cyperns och Maltas

EU-medlemskap.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och

senast våren 2002 behandlat frågor om valjakt och

svensk valpolitik (se bl.a. bet. 2001/02:MJU24).

Med anledning av då aktuella motionsyrkanden hade

utskottet från Miljödepartementet inhämtat bl.a.

följande. Sverige har under det senaste decenniet

spelat en mycket aktiv roll inom IWC (International

Whaling Commission) för att skapa ett fungerande

system som kan garantera alla valbestånds

långsiktiga fortlevnad. Detta arbete har förstärkts

sedan Sverige år 2001 blev ordförande i IWC. Sedan

den kommersiella valfångsten stoppades på 1980-talet

förekommer enbart valfångst av ursprungsbefolkningar

för vetenskapliga ändamål (Japan) och med stöd av

legala undantag (Norge). Fångsten utgör ca 3 000

individer eller 0,5 % av totalpopulationen.

Skyddsområden har skapats i Antarktis, och förslag

om ytterligare områden i Sydatlanten och i Stilla

Havet stöds av Sverige. Under år 2002 deltog Sverige

inte bara i IWC:s årsmöte i Japan utan också i andra

förberedande möten i Nya Zeeland, Sverige och

Danmark för att skapa förutsättningar för ett bra

resultat vid det årets förhandlingar. Inom IWC var

motsättningarna då stora vad gäller valfångstens

villkor, och organisationen var uppdelad i två

ungefär lika stora grupper. För att IWC skulle kunna

fortsätta att spela en reell bevaranderoll i arbetet

med världens valar var det nödvändigt att

motsättningarna löstes. I annat fall kunde ett

avtalslöst tillstånd uppstå. Sverige stödde

majoritetslinjen inom bevarandesidan som innebär att

en framtida, utökad valfångst endast får ske på

nationellt vatten och förutsatt att export av

valprodukter är förbjuden, att skyddsområden skapas

i alla oceaner och att ett objektivt och

vetenskapligt grundat regelverk för

beståndsuppskattningar och jaktmetoder upprättas.

Den totala fångsten inklusive all annan antropogent

betingad dödlighet skall då regleras på sådant sätt

att alla valbestånd blir långsiktigt säkrade. En

viss valfångst kommer med tiden att bli nödvändig

eftersom en avvägning måste ske gentemot bl.a.

möjligheten att utnyttja fisk som föda för en

växande världsbefolkning. Enligt den mycket

högkvalitativa forskningsorganisation som IWC

besitter, och där flera svenska forskare ingår, har

hoten mot världens valar minskat, även om det finns

några bestånd av storvalar som fortfarande är akut

hotade. Enligt regeringen måste självklart såväl

försiktighetsprincipen som ekosystemansatsen

tillämpas vid förvaltningen. Sammanfattningsvis

ansåg utskottet att den svenska positionen i

valfrågan är mycket klar och entydig. Sverige

arbetar aktivt för att alla världens valar, också de

mindre som tumlaren i Östersjön och i Västerhavet,

skall kunna fortleva i tillräckligt stora bestånd.

Detta framgår också av de miljökvalitetsmål som

Fiskeriverket och Naturvårdsverket ansvarar för och

arbetar med. Enligt utskottets mening intar Sverige

en ledande roll inom IWC, och detta arbete sker i

nära kontakt med alla de ideella organisationer som

på ett aktivt sätt bidrar till valarnas fortbestånd.

Vid kommissionens sammanträde den 14 oktober 2002

i Cambridge var frågan om Islands anslutning till

den internationella valfångstkonventionen och

landets medlemskap i IWC aktuell. Sverige kom då att

rösta för ett isländskt medlemskap som också innebar

ett förbehåll att landet skulle få återuppta

kommersiell valfångst. I en interpellationsdebatt

den 15 november 2002 med anledning av Sveriges

förfarande vid röstningen anförde miljöministern

inledningsvis att Sverige under lång tid varit

mycket aktivt för att stärka bevarandet av världens

valpopulationer. Sveriges politiska uppfattning i

valfångstfrågan låg fast, nämligen att ingen stat

skall tillåtas att ensidigt återuppta valfångst och

att kommersiell valfångst inte skall få bedrivas av

något land så länge det finns en internationell

överenskommelse om att detta inte får ske. Vidare

anförde miljöministern bl.a. följande. Enligt den

instruktion som hade utfärdats för den svenska

delegationen hade denna att bevaka två intressen.

Det var fråga om dels att se till att Islands nya

ansökan behandlades på ett korrekt sätt i

folkrättslig mening, dels att i sak inte stödja

landets ansökan om anslutning på grund av en

medföljande reservation som skulle innebära att

Island skulle tillåtas att bedriva kommersiell

valfångst från år 2006. Enligt svensk uppfattning

stod reservationen i direkt konflikt med

valfångstkommissionens ändamål och syfte. Vidare

anförde miljöministern att Sveriges röstning inte

innebar att Sverige accepterade den isländska

reservationen eller att Island skall få börja fånga

val, vilket också framgick av den röstförklaring som

Sverige avgav omedelbart efter omröstningen. Hon

framhöll att den svenska genomgången av beslutet i

Cambridge hade lett till att man inom kort skulle

lämna den formella invändning som krävs för att

Sverige inte skall bli folkrättsligt bundet av den

isländska reservationen.

Miljöministern framhöll vidare att regeringens

uppfattning är att Island bör vara med i IWC-arbetet

men utan sin reservation. I det fall Island skulle

komma att stå utanför kommissionen skulle det vara

"fritt fram" för landet att bedriva valfångst. Från

svensk sida skulle man nu ta upp nya diskussioner

med Island om reservationen och det fortsatta

arbetet i IWC med sikte på en lösning som Sverige

och andra medlemsländer kan acceptera. I samråd med

andra länder avsåg man från svensk sida att

undersöka om det vid nästa IWC-möte går att få

majoritet för en korrekt sakprövning. Som svar på

frågan om hon var beredd att låta riksdagen bli

delaktig i beslut om Sveriges inställning i frågor

som rör kommersiell jakt på val anförde

miljöministern att dessa frågor är sådana som enligt

regeringsformen primärt hanteras av regeringen.

Eftersom den övergripande svenska linjen inom IWC

låg fast såg hon i dagsläget inget omedelbart skäl

för någon ändrad ordning. I den fortsatta debatten

anförde miljöministern bl.a. att hon såg det som

hände i Cambridge som ett misstag som man tog på

stort allvar och som man agerade för att på olika

sätt rätta till. Hon anförde att man skulle agera

bilateralt gentemot Island för att försöka förmå

Island att ta tillbaka eller förändra sin

reservation. Från svensk sida arbetade man även för

att resa frågan i sak vid nästa sammanträde och

agerade när det gällde procedurregler och arbetet

inom IWC. Vidare anförde hon att hon inte var nöjd

med utfallet vid omröstningen och att hon tyckte att

man kunde ha lagt ned Sveriges röst när man hamnade

i den här situationen. Däremot ansåg hon att

delegationen agerade på ett bra sätt. Den svåra

situation som delegationen hamnade i handlade enligt

henne om tidsbrist och att man inte fick någon

återkoppling till politisk nivå när de här frågorna

kom i motsatsställning till varandra.

Frågan om Sveriges agerande i IWC har även varit

föremål för granskning i konstitutionsutskottet

(bet. 2002/03:KU30). Inför utskottet anförde

miljöministern bl.a. att hon ansåg det olyckligt att

omröstningen skapade oklarhet rörande den svenska

ståndpunkten i fråga om skyddet av världens valar.

En nedlagd röst kunde, som isolerad företeelse, ha

varit ett tydligare sätt att befästa den svenska

positionen. En nedlagd röst hade dock kunnat få

mycket problematiska effekter av folkrättslig art,

därför att Sverige då hade bidragit till att Island

hade hållits utanför kommissionen. Med några

månaders perspektiv på händelsen, kunde hon dock

konstatera att delegationens agerande, som innebar

en omedelbar röstförklaring jämte en formell

invändning, inte har försvagat den svenska

positionen. Hon ansåg att delegationen handlade

enligt givna instruktioner och i enlighet med

regeringens intentioner. Det hade enligt hennes

uppfattning varit önskvärt att frågan hade lyfts upp

till politisk nivå, vilket dock var omöjligt på

grund av tidsbrist. Den ingående översyn av

rutinerna som har gjorts i Miljödepartementet visar

att de generellt fungerar bra. Mot den bakgrunden

fortsätter inom departementet arbetet med att

ytterligare förbättra hanteringen av svåra

förhandlingssituationer av det här slaget.

På frågan om det som skedde var ett misstag eller

inte uppgav miljöministern att det var viktigt att

göra klart att även om det inte var ett misstag så

var det i alla fall ett missförstånd att tro att

Sverige hade bytt fot i valbevarandefrågan. Den

politiska uppfattningen står fast.

I sitt ställningstagande konstaterade

konstitutionsutskottet att agerandet från svensk

sida vid Internationella valfångstkommissionens möte

i Cambridge medförde att det uppstod en diskussion

om huruvida den svenska positionen rörande valarnas

bevarande hade försvagats. Det inträffade kan enligt

konstitutionsutskottets mening därför beklagas. Den

komplicerade situationen vid mötet hade dock

knappast kunnat förutses. Granskningen har vidare

inte utvisat att den svenska positionen i

valbevarandefrågan har förändrats. Därutöver har

framkommit att man inom Regeringskansliet har sett

över sina rutiner inför förhandlingar av liknande

slag. Avsikten är att arbetet med att förbättra

rutinerna skall fortsätta. Granskningen föranledde i

övrigt inget uttalande från konstitutionsutskottets

sida.

Enligt vad miljö- och jordbruksutskottet erfarit

har Island för en tid sedan meddelat att landet har

återupptagit den vetenskapliga jakten på vikval och

har beslutat att under sommaren 2003 fånga 38 valar.

Utskottet har inhämtat att regeringen inför Islands

ambassadör har framfört en muntlig protest med

anledning av jakten. Vidare har utskottet inhämtat

att isländska Alltinget diskuterar frågan om en

utvidgning av jakten under kommande år.

Med hänvisning till det ovan anförda föreslår

utskottet, som förutsätter att regeringen noggrant

följer utvecklingen på området, att riksdagen inte

vidtar några åtgärder med anledning av motion

2001/02:MJ343 (m) yrkandena 1-5.

I budgetpropositionen för år 2003, utgiftsområde

20, gör regeringen ett uttalande om behovet av

marina naturinventeringar för att möjliggöra en

bedömning av förutsättningarna för en storskalig

utbyggnad av vindkraften till havs (prop. 2002/03:1

s. 51, bet. 2002/03:MJU1, rskr. 2002/03:82). Mot

bakgrund härav har Naturvårdsverket inlett arbetet

med upprättande av ett sådant program. Av

budgetpropositionen framgår även att Fiskeriverket i

september 2002 till regeringen har redovisat

kunskapsläget vad gäller den havsbaserade

vindkraftens effekter för fisket och fiskbestånden.

Med hänvisning härtill avstyrker utskottet motion

MJ247 (fp) yrkande 2 i den mån motionsyrkandet inte

kan anses tillgodosett.

Våren 2002 gjorde utskottet följande uttalande med

anledning av en motion om bekämpande av den spanska

skogssnigeln (bet. 2001/02:MJU24). Utskottet ansåg

att den fråga som togs upp i motionen är av sådant

slag att det inte bör ankomma på riksdagen att

behandla den i sak. Utskottet kunde emellertid i

sammanhanget redovisa att den spanska skogssnigeln

enligt uppgifter från Naturhistoriska museet i

Göteborg upptäcktes i Sverige år 1975 medan den

första massförekomsten konstaterades först i början

av 1980-talet. Artens överlevnadsgrad varierar

visserligen beroende på klimatförhållandena, men den

är i dag väl spridd. Detta, i kombination med att

arten kan självbefrukta sig, gör att det för

närvarande bedöms som omöjligt att utrota den. Arten

sprids framför allt vid transport av jord och växter

såsom vid anläggningsarbeten m.m. I utlandet bedrivs

forskning om arten, särskilt som den har visat sig

vara en skadegörare även inom jordbruket, och i

Sverige har forskning i mindre omfattning bedrivits

bl.a. vid Ultuna och vid Naturhistoriska museet i

Göteborg. Forskningen inriktar sig på att

identifiera tänkbara fiender till arten. Utskottet,

vars uppfattning kvarstår, föreslår att motion MJ278

(c) lämnas utan riksdagens vidare åtgärd.

Genom riksdagens beslut om ändring i

terrängkörningslagen (1975:1313) hösten 1996

infördes ett allmänt förbud mot körning med

motordrivet fordon på snötäckt jordbruksmark om det

sker för annat ändamål än jord- eller skogsbrukets

behov (prop. 1995/96:226, bet. 1996/97:JoU5, rskr.

1996/97:63). Förbudet gäller dock inte om det är

uppenbart att körningen kan ske utan risk för skada

på marken. Vid sin behandling av förslaget uttalade

utskottet bl.a. att genom den föreslagna ändringen

kommer samma försiktighetskrav att ställas i fråga

om körning på snötäckt skogsmark och snötäckt

jordbruksmark. En skärpning av reglerna för körning

på jordbruksmark var enligt utskottet motiverad

bl.a. med hänsyn till att det vid upprepad körning

med terrängskoter på snötäckt jordbruksmark finns

risk för att snön packas hårdare. Detta kan leda

till snösmältning och tjällossning av markunderlaget

med risk för skador på gröda och annan vegetation.

Enligt vad utskottet inhämtat pågår för närvarande

inte något arbete med ytterligare skärpning av lagen

vare sig i Miljödepartementet eller vid

Naturvårdsverket. Det arbete som pågår avser buller

och avgaser vid användande av snöskoter. Utskottet

vill dock erinra om att, vad gäller möjligheten till

ytterligare förbud och inskränkningar för

skoterkörning, landets kommuner enligt gällande

terrängkörningslagstiftning har möjlighet att

besluta om områden inom vilka skotertrafiken kan

regleras genom förbud och kommunala eller privata

ledsystem. Utskottet har vidare inhämtat att

Naturvårdsverket har utfört en samlad redovisning

och utvärdering av lokalt och regionalt arbete med

regleringen av färdseln med fordon i terrängen i de

svenska fjällen. Av redovisningen framgår att fyra

kommuner har utnyttjat möjligheten att besluta om

kommunala förbudsområden, däribland Härjedalens

kommun. Vidare kan en kommun besluta om lokala

trafikföreskrifter om snöskotertrafiken behöver

regleras från ordnings- eller säkerhetssynpunkt. Med

det anförda avstyrker utskottet motionerna MJ378 (c)

och MJ452 (s) i den mån de inte kan anses

tillgodosedda.

Utskottet har vid ett flertal tidigare tillfällen

och senast våren 2002 (bet. 2001/02:MJU24) tagit

ställning till motioner om kostnader för

strandstädning på framför allt Västkusten. Utskottet

anförde då att det i den då aktuella motionen

framförda förslaget om statligt bidrag till

kommunernas strandstädning innebär att kommunerna i

princip skall bära kostnaderna för nedskräpningen.

En sådan uppfattning står i motsättning till

principen att förorenaren skall betala (Pollutor

Pays Principle). Utskottet redogjorde för

regeringens uppfattning i frågan nämligen att ett

viktigt sätt att minska nedskräpningen är att

angripa problemet mera i grunden och satsa på lokalt

och regionalt förankrade projekt som fokuserar på

opinionsbildning bland vissa målgrupper såsom

fiskare, redare, oljeindustri etc. Syftet härmed är

att minska mängden marint avfall genom att skapa

attityd- och beteendeförändringar hos dem som bidrar

mest till nedskräpningen. Utskottet hänvisade även

till det projekt som sedan två och ett halvt år

pågår med Stiftelsen Håll Sverige Rent i samarbete

med stiftelsens samarbetspartner i Nordsjöstaterna.

Projektet har initierats av stiftelsen och omfattar

hela Nordsjöregionen. I projektets referensgrupp

ingår från svenska sida Fiskeriverket,

Sjöfartsverket, Naturvårdsverket, OKQ8, Preem

Petroleum AB, Wallenius Wilhelmsen Lines, Sveriges

fiskares riksförbund, Sveriges Redareförening och

Svenska båtunionen. Primära målgrupper är fiskare,

sjömän, ägare av fritidsbåtar och

oljeindustriarbetare. Projektet genomför aktiviteter

som kan påverka dessa grupper och som på sikt kan

minska den marina nedskräpningen. Projektet

finansieras delvis av EU:s program Interreg IIIB

North Sea. Det anförda innebär att riksdagen inte

bör vidta några åtgärder med anledning av motion

MJ491 (c) yrkande 1.

När det gäller frågan om det ekonomiska ansvaret

för hanteringen av döda sälar har utskottet inhämtat

att Länsstyrelsen i Västra Götalands län på uppdrag

av regeringen (Miljödepartementet) i februari i år

överlämnade en rapport om omhändertagande av döda

sälar. Rapporten, som innehåller en sammanställning

av samtliga berörda kommuners erfarenheter, både

praktiskt och kostnadsmässigt, bereds i

Regeringskansliet. Med det anförda föreslår

utskottet att motion MJ279 (c) lämnas utan vidare

åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet har inhämtat att Jordbruksverket i

december 2001 redovisade regeringens uppdrag att i

samråd med Naturvårdsverket och andra berörda

myndigheter göra en översyn av gällande bestämmelser

för användande av taggtråd i syfte att undersöka om

ytterligare eller ändrade bestämmelser behövs.

Verkets bedömning var att det i dagsläget inte finns

anledning att införa ett totalförbud mot användandet

av taggtrådsstängsel inom djurhållningen. Skälen

till detta är bl.a. att användandet av taggtråd

håller på att fasas ut och att taggtrådsstängsel är

mindre vanliga i dag än tidigare. Skador orsakade av

taggtråd är enligt vad som framkommit relativt få

till antalet medan sårskador av andra orsaker är

betydligt mer frekventa. Jordbruksverket har däremot

i sina djurskyddsföreskrifter infört en bestämmelse

om att stängsel skall vara utformat och anordnat på

sådant sätt att djur som hålls inom stängslet under

normala förhållanden inte skadas. Stängsel som

innehåller taggtråd får inte vara elektrifierade.

Det största djurskyddsproblemet med taggtråd är

enligt verkets uppfattning emellertid den taggtråd

som blir kvarlämnad i naturen och som inte längre

fyller någon funktion. Enligt gällande lagstiftning

i miljöbalken och Jordbruksverkets föreskrifter är

den som bedriver en verksamhet respektive

djurhållaren skyldig att hålla markerna rena från

taggtråd. Mot bakgrund härav finner utskottet motion

MJ281 (m) tillgodosedd utan någon vidare åtgärd från

riksdagens sida.

Senast våren 2002 uttalade utskottet att avsikten

med miljömärkning är att den skall utgöra en garanti

för konsumenten att produkten har producerats i

enlighet med de kriterier som gäller för den

aktuella miljömärkningen. Sveriges hållning är att

miljömärkning skall vara frivillig och

marknadsdriven, dvs. inte ett ansvar för staten.

Detta lägger ett stort ansvar på konsumenterna, men

även på ideella organisationer, att själva bedöma

vad miljömärkningen står för. Utskottet såg det

därför positivt att olika medier uppmärksammar sådan

miljömärkning som inte svarar mot de kriterier som

svenska konsumenter förutsätter ingår i

miljömärkningssystemen. Enligt vad utskottet då hade

erfarit pågick inom kommissionen arbete med att

fastställa riktlinjer för hur de olika

miljömärkningssystemen skall kunna jämföras. Detta

gällde bl.a. tropiskt timmer (bet. 2001/02:MJU24).

Utskottet har vidare erfarit att kommissionen under

våren 2003 har lagt fram förslag om olika åtgärder

mot import till unionen av illegalt avverkat timmer

(KOM 9944/03). Med det anförda föreslår utskottet

att motion MJ480 (s) lämnas utan riksdagens vidare

åtgärd.

Som utskottet även anförde våren 2002 (bet.

2001/02:MJU24) representerar Naturvårdsverket

Sverige i EU:s fågelkommitté och verkar där för att

fågeljakten i medlemsländerna och kandidatländerna

sker helt i enlighet med fågeldirektivets

bestämmelser. Den svenska linjen är att Sverige på

EU-nivå skall arbeta för att fågeljakten såväl i

medlemsländerna som i kandidatländerna skall

bedrivas i linje med fågeldirektivet. Utskottet

ställde sig då bakom den restriktiva ståndpunkt som

den svenska regeringen givit uttryck för i

sammanhanget. Läget i förhållande till

kandidatländerna är enligt Naturvårdsverket att det

i flera sydeuropeiska länder finns stora brister i

tillämpningen av bl.a. fågeldirektivet. Malta och

Cypern är exempel på detta, även om det finns olika

uppfattningar om antalet fåglar som olovligen fångas

med nät, limstickor m.m. Enligt vad utskottet

erfarit har Cypern och Malta i sina

medlemsförhandlingar försökt få gehör för önskemålen

om att delvis fortsätta den traditionella

småfågeljakten, men att EG-kommissionen har ställt

sig avvisande härtill. Som framgår av utskottets

redogörelse våren 2002 diskuterades frågan i

Fågelkommittén i juni 2001, och kommissionen

redovisade då sin inställning till de begärda

undantagen från kandidatländerna. Dessförinnan hade

EU:s medlemsländer var för sig redovisat sin

ståndpunkt om de begärda undantagen från

fågeldirektivet. Sverige, som har en restriktiv

hållning i dessa frågor, avstyrkte bl.a. att Malta

och Cypern skulle ges rätt att nyttja fångstmetoder

som t.ex. slagnät och att fånga småfåglar som

tidigare inte fångats inom EU. Enligt vad utskottet

härefter har erfarit var småfågeljakten en av de

svåraste frågorna under Maltas

medlemskapsförhandlingar hösten 2002. Sverige

vidhöll sin mycket restriktiva hållning och godtog

inte kommissionens förslag till kompromiss och var

ett av de länder som längst höll emot de krav på

undantag som Malta ursprungligen önskade och som

därigenom bidrog till att korta ned både

övergångstiden från 25 år till 5 år och antalet

arter som omfattas av undantaget. Resultatet blev en

skärpning av kompromissen som innebär att Malta i

sin överenskommelse om medlemskap har fått en

övergångstid om 5 år beträffande 7 småfågelarter,

bl.a. grönfink, bofink, grönsiska och hämpling.

Enligt avtalet får dessa arter inte fångas för

konsumtion utan endast för att användas som

burfåglar. Under övergångstiden skall Malta dessutom

bygga upp en uppfödningsverksamhet för dessa arter

som därefter inte får fångas över huvud taget. För

övriga småfågelarter är jakt förbjuden. När det

gäller småfågeljakten på Cypern bör noteras att,

till skillnad från på Malta, småfågeljakt är

förbjuden i lag. Enligt vad utskottet erfarit

fungerar efterlevnaden emellertid inte. Utskottet

har inhämtat att ett sammanträde inom ramen för EU:s

fågelkommitté ägde rum i juni 2003. Inför

sammanträdet hade Sverige begärt att slutresultatet

av Cyperns medlemskapsförhandlingar då skall

redovisas. Vid mötet i juni redovisade kommissionen

kortfattat resultatet av medlemsförhandlingarna

beträffande fågeldirektivet. Det enda undantag från

bestämmelserna i fågeldirektivet med koppling till

småfågelfångst som nämndes var de övergångsregler

som Malta har fått, dvs. en övergångstid för fångst

av 7 arter av finkar för burhållning. Fångst för

konsumtion medgavs inte. De generella undantag som

landet begärde då det gällde jakt på vårflyttande

fåglar, t.ex. turturduva, medgavs inte. Utskottet

har även erfarit, vilket bör tilläggas, att

småfågeljakten på Cypern har varit föremål för

diskussion även inom Bernkonventionen. Utskottet,

som givetvis även i fortsättningen ställer sig bakom

den restriktiva ståndpunkt som regeringen har givit

uttryck för i sammanhanget, anser därmed att motion

U223 (s) inte bör föranleda någon ytterligare åtgärd

från riksdagens sida.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Bevarande av biologisk mångfald (punkt 1)

av Lennart Fremling (fp) och Sverker Thorén (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ315 yrkande 13.

Ställningstagande

Skyddet av den biologiska mångfalden utgör en

hörnsten i den liberala miljöpolitiken. Biologisk

mångfald gäller arter, genetisk mångfald inom arter

samt ekosystem och landskap. Biologisk mångfald

främjar ekosystemets flexibilitet och uthållighet

och behöver på alla sätt skyddas och bevaras för

framtida generationer. Naturens skönhet, rytm och

ljud utgör en viktig del av vår livskvalitet och det

är enligt vår mening en central uppgift för

miljöpolitiken att öka möjligheterna till

naturupplevelser för alla, oavsett om man bor i

glesbygd, landsbygd eller tätort. Detta bör ges

regeringen till känna.

2. Inventering av nyckelbiotoper, m.m.

(punkt 3)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 2. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ431 yrkandena 5, 6, 8 och

9 samt avslår motion 2002/03:MJ431 yrkande 10.

Ställningstagande

Skogsvårdsorganisationens fördjupade

nyckelbiotopinventering (NBI) som avslutades år 2003

utgör ett viktigt skogspolitiskt medel som

väsentligt bidrar till att kartlägga och bevara den

biologiska mångfalden i skogslandskapet.

Kontrollinventeringar har dock visat att det, trots

den fördjupade inventeringen 2001-2003, återstår ett

stort antal nyckelbiotoper i skogslandskapet som

inte hunnit kartläggas. Dessutom har kunskapen om

vissa udda biotoptyper ökat starkt under senare år

liksom behovet av individuell rådgivning i fält till

markägare om deras nyckelbiotoper.

Skogsvårdsorganisationen bör därför ges fortsatta

och ökade resurser till nyckelbiotopinventering

under treårsperioden 2004-2006.

Mot bakgrund av det ökade antalet nyupptäckta

områden som bör säkerställas bör enligt min mening

målet för biotopskydd ökas från nuvarande 30 000

hektar till 50 000 hektar per år. Därtill kommer

behovet av vissa former av skötselåtgärder i vissa

biotoptyper, särskilt i södra Sverige, vilket

motiverar ökat anslag.

Skogsvårdsorganisationen har i sin utvärdering av

skogspolitiken (SUS 2001) tagit upp det

skogspolitiska miljömålet och särskilt framhållit

behovet av alternativa avverkningsformer i s.k.

kontinuitetsskogar. Jag anser att en kartläggning

bör göras av områden där trakthyggesbruk bör

undvikas och där ett alternativt och miljöanpassat

skogsbruk bör utföras. Skogsstyrelsen bör utreda

lämpliga skogsbruksmetoder för olika typer av

kontinuitetsskogar.

Särskilda resurser bör avsättas för

naturvårdsbesiktning av avverkningsanmälda

skogsområden före avverkning.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

3. Artdatabanken, m.m. (punkt 4)

av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ431 yrkandena 1 och 3

samt avslår motion 2002/03:MJ219 yrkande 1.

Ställningstagande

För att Svenska artprojektet skall kunna genomföras

planenligt och för att ökade krav på insatser från

Artdatabanken om åtgärdsprogram och

bevarandestrategier skall kunna mötas bör

Artdatabanken tillföras ytterligare resurser under

innevarande mandatperiod. Jag anser också att

biotopskydd bör införas för de två högsta

kategorierna på rödlistan, och lagskyddets

omfattning och utformning bör utredas snarast. Detta

bör ges regeringen till känna.

4. Reservatsbildning, skötselavtal m.m.

(punkt 11)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 4. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ327, 2002/03:MJ367

yrkandena 1 och 2, 2002/03:MJ392 och 2002/03:N269

yrkande 7.

Ställningstagande

Enligt vår mening bör reservatsbildning till största

delen ske på samhällets marker. I övriga fall bör så

långt möjligt frivilliga skötselavtal med 5-10 års

avtalstid och lokal förankring upprättas, och

markägaren bör ha inflytande på utformningen av

naturvården i form av bl.a. långsiktigt hållbara

lösningar. När det gäller konsekvensutredningar vid

bildandet av naturreservat bör en utvärdering göras

av nuvarande skyddsplaner för att bästa möjliga

förutsättningar skall kunna tillskapas för kommande

reservat. Vidare bör en utredning göras om

naturvårdsintressen och brukanderätt för skogsägare.

Syftet bör vara att mot bakgrund av ny kunskap ange

riktlinjer för hur konflikten mellan

bevarandeintresset och det berättigade intresset hos

skogsägare att kunna bruka sin skog skall kunna

lösas. Erfarenheterna vid avgränsning och

genomförande av skogsreservat bör granskas och

staten måste skaffa sig en bättre bild av vilken

effekt insatser avseende miljömålet kan få i

praktiken på miljön och produktionen. Detta bör ges

regeringen till känna.

5. Omberg som nationalpark (punkt 13)

av Åsa Domeij (mp) och Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ244, 2002/03:MJ254,

2002/03:MJ295 och 2002/03:MJ323.

Ställningstagande

Enligt vår mening uppfyller Omberg med stor

sannolikhet de kriterier som ställs på en

nationalpark vad gäller storlek, naturvärden,

vetenskapliga värden, upplevelsevärden och

kulturella värden. Det finns en varierande

näringsverksamhet på och omkring Omberg, och berget

har sådana värden att det bör skyddas och förvaltas

enligt den högsta skyddsform vårt land har för ett

naturområde. Blir Omberg nationalpark får områdets

skötsel en inriktning mot ökat naturskydd, stor

biologisk mångfald och höga upplevelsevärden. Hur

näringarna skulle påverkas om Omberg blev

nationalpark behöver emellertid belysas ytterligare.

Därför bör en utredning få visa vilka

förutsättningar som gäller och vad en

nationalparksbildning skulle innebära för olika

intressenter. Naturvårdsverket påbörjade under år

2001 en översyn av nationalparksplanen. I samband

härmed bör nya objekt föras in i planen allteftersom

ytterligare fakta och inventeringar tillkommer.

Omberg är ett exempel på objekt som bör tillföras

den nya nationalparksplanen. Detta bör ges

regeringen till känna.

6. Marina reservat (punkt 14)

av Åsa Domeij (mp), Lennart Fremling (fp), Sven

Gunnar Persson (kd), Sverker Thorén (fp) och Jan

Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 6. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och

16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432

yrkande 6 och 2002/03:MJ48 yrkande 10 samt avslår

motionerna 2002/03:MJ313 yrkandena 7 och 8 samt

2002/03:MJ492 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt miljökvalitetsmålet Hav i balans samt levande

kust och skärgård skall Östersjön och Västerhavet ha

en långsiktigt hållbar produktionsförmåga, och den

biologiska mångfalden skall bevaras. Särskilt

värdefulla områden skall skyddas mot ingrepp och

andra störningar. I enlighet härmed anser vi att

marina reservat som täcker Östersjöns samtliga

huvudbiotoper bör inrättas och de fem reservat som

har beslutats bör iordningställas omedelbart.

Exempel på områden som lämpar sig väl att skyddas

som reservat är de s.k. utsjöbankarna, grunda

områden av stor betydelse som lek- och foderområden

för fisk. Naturvårdsverket har föreslagit att i

första hand fyra av de tolv utsjöbankarna bör

skyddas, nämligen Hoburgs bank, Norra Midsjöbanken,

Lilla Middelgrund och Fladen. Enligt vår mening bör

även mjukbottnar, ålgräsängar och musselbankar med

särskilt höga ekologiska värden skyddas som

Natura 2000-områden. Detta bör ges regeringen till

känna.

7. Marina reservat (punkt 14)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ313 yrkandena 7 och 8

samt avslår motionerna 2002/03:MJ315 yrkandena 8 och

16 delvis, 2002/03:MJ431 yrkande 4, 2002/03:MJ432

yrkande 6, 2002/03:MJ489 yrkande 10 och

2002/03:MJ492 yrkande 4.

Ställningstagande

Riksdagen har beslutat att ytterligare fem marina

områden, utöver de sju marina reservat som redan

finns, skall vara skyddade som reservat senast år

2005. Arbetet går dock långsamt och det är inte

troligt att detta delmål kommer att uppnås.

Vänsterpartiet anser att behovet att avsätta

skyddade områden i marina miljöer är akut och att

avsättning som marina skyddsområden är den

viktigaste och mest effektiva åtgärd som kan vidtas

i arbetet med att säkra den biologiska mångfalden i

Östersjön. Arbetet måste därför påskyndas.

Vänsterpartiet anser vidare att regeringen snarast

bör ge merparten av de 12 utsjöbankar som finns i

den svenska delen av Östersjön långvarigt skydd.

Marina reservat kan skapas genom att det

skyddsvärda området ingår i EU:s Natura 2000-

nätverk. Ett exempel på ett område som är i behov av

sådant skydd är Norra Midsjöbanken öster om Ölands

södra udde. Vänsterpartiet anser att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag

till hur detta område skall kunna ingå i Natura

2000-nätverket.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

8. Skyddet av rovdjuren (punkt 18)

av Lennart Fremling (fp), Sverker Thorén (fp) och

Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 8. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ315 yrkande 15.

Ställningstagande

Skyddet av hotade arter utgör en viktig del av den

biologiska mångfalden, och vi har ett särskilt

ansvar att värna om våra rovdjur. De fem stora

rovdjuren björn, varg, lo, järv och örn måste få

utveckla livskraftiga stammar i Sverige. Skyddsjakt

på rovdjur skall starkt begränsas till dess

populationerna är tillräckligt stora för att

långsiktigt överleva, förutom i renbetesområden, och

djurägare som får sina djur rivna av rovdjuren skall

få full ersättning för skadan. Detta bör ges

regeringen till känna.

1. Svensk politik på valfångstområdet

(punkt 22)

2.

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp),

Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd),

Lars Lindblad (m), Sverker Thorén (fp), Jan

Andersson (c) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 9. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ343 yrkande 3 och avslår

motion 2002/03:MJ343 yrkande 1.

Ställningstagande

I mitten av oktober 2002 höll den internationella

valfångstkommissionen, IWC, ett extra möte i

Cambridge i England. Genom att signatärmakten USA

dagen före mötet hade accepterat Islands ansökan

inklusive landets reservation mot kommersiell

valfångst från år 2006 hade Island blivit medlem av

IWC. En av de frågor som aktualiserades vid mötet

var ett eventuellt upphävande av Islands medlemskap

inklusive reservationen. I omröstningen huruvida

Islands ansökan skulle betraktas som en ny ansökan

kom den svenska rösten att utgöra tungan på vågen.

Med röstsiffrorna 19 för och 18 mot beslutades att

så var fallet. Konsekvensen blev att Island behöll

sitt medlemskap, vilket enligt vår mening måste vara

ett misstag.

Det är enligt vår mening av vikt att den svenska

politiken i valfrågor nu formuleras grundligt av den

svenska riksdagen. Regeringen bör därför skyndsamt

för riksdagen redovisa den politik som de senaste

tio åren har förts i valfrågor och lägga fram

förslag om hur den framtida politiken skall utformas

och organiseras.

Det ovan anförda bör ges regeringen till känna.

10. Taggtråd i naturen (punkt 28)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 10. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ281.

Ställningstagande

Sedan början av förra seklet har de ideella

djurskyddsorganisationerna riktat uppmärksamhet mot

de faror som taggtråd innebär för såväl tama som

vilda djur. Att taggtråd åsamkar djur plågsamma och

onödiga skador visar inte minst vittnesmål från

hundägare och andra djurägare. Enligt vår

uppfattning är taggtråd ett mycket otidsenligt

stängsel, varför det är angeläget att ett förbud mot

användning av taggtråd införs och att resurser

avsätts för att marker skall rensas på gammal

taggtråd. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Restaurering av Emån (punkt 9)

av Kjell-Erik Karlsson (v).

Emån bildar ett av Sveriges mest artrika åsystem med

ett stort antal fiskarter, och dess vattensystem

omfattar närmare 80 mil vattendrag. I ån finns lax

och storväxt havsöring och den utrotningshotade

malen har haft ett av sina största

reproduktionsområden i detta vattensystem. I ån

finns även många värdefulla lokala öringstammar och

Sveriges sydligaste sjö med naturlig föryngring av

röding är belägen i Emåsystemet.

Emån har ett problem gemensamt med många andra åar

och älvar; den är reglerad av kraftverksdammar och

andra magasins uppdämningar. Detta innebär att laxen

och den mycket berömda havsöringen inte kan vandra

mer än i en kort del av vattensystemet. Emåns lax

och havsöring bör därför snarast få möjlighet till

lekplatser som inte är utsatta för miljöstörningar.

Det är av nationellt intresse att Emålaxen kan

utvecklas och på sikt fiskas i hela Emåns

vattenområde.

Vargstammen m.m. (punkt 19)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Sven Gunnar

Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson

(c) och Bengt-Anders Johansson (m).

De stora rovdjuren måste ha plats för att leva i

Sverige. Samtidigt är det viktigt att

rovdjursstammarna utvecklas på ett sådant sätt att

människors rätt att bo och verka på landsbygden inte

äventyras. Som vi anförde bl.a. våren 2003 i samband

med riksdagens behandling av jakt- och

viltvårdsfrågor (bet. 2002/03:MJU9) bör beslutande

myndigheter ges ökade befogenheter att medge jakt

för att förebygga skador och andra olägenheter samt

för att realisera riksdagens beslut om en varsam

tillväxt av rovdjursstammarna. På flera håll har

vargstammen vuxit sig så stark att den utgör ett

direkt hot mot lokalbefolkningens möjligheter att

leva ett normalt liv. Vi anser därför att det bör

vara möjligt att bedriva skyddsjakt, reglerad

licensjakt och avlysningsjakt på varg.

Naturvårdsverket bör ges större möjligheter att

besluta om skyddsjakt, dvs. en skyddsjakt av

avlysningskaraktär, enligt 27 § jaktförordningen

(1987:905). Lokala och regionala myndigheter bör

också kunna fatta beslut om skyddsjakt eller andra

åtgärder när lokala problem uppstår. Vi anser vidare

att alla skador på tamdjur, inklusive jakthundar och

hästar, som orsakas av rovdjur bör ersättas, och

full ekonomisk ersättning bör utgå för djur som

ingår i näringsverksamhet och djur som hålls som

husdjur oavsett om de är kopplade till

näringsverksamhet. Slutligen anser vi att ökade

resurser behövs för uppsättning av elstängsel och

andra åtgärder som krävs för att djurhållning i

områden med förekomst av stora rovdjur skall kunna

garanteras. Vi har för avsikt att återkomma till

riksdagen i dessa frågor.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:MJ209 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bevarande av listade

utrotningshotade husdjursraser.

2002/03:MJ219 av Maria Larsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn görs

över rödlistade arter.

2002/03:MJ234 av Ulla Löfgren och Jan-Evert

Rådhström (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa de

nationella miniminivåerna och etappmålen för arterna

björn, varg och lo.

2002/03:MJ244 av Sven Brus och Yvonne Andersson

(kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning av

förutsättningarna för Omberg att bli nationalpark.

2002/03:MJ247 av Axel Darvik m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

undersökning om hur djurlivets närmiljö påverkas av

vindkraften.

2002/03:MJ254 av Sonia Karlsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om bildande av Ombergs

nationalpark.

2002/03:MJ278 av Lars-Ivar Ericson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att bekämpa den spanska

skogssnigeln.

2002/03:MJ279 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statens ansvar att bekosta

hanteringen av döda sälar.

2002/03:MJ281 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om restriktioner mot

användning av taggtråd samt rensning av gammal

taggtråd.

2002/03:MJ288 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Göran Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

fastställa en miniminivå för vargstammen på 500

individer eller 50 vargföryngringar i Sverige per

år.

2002/03:MJ292 av Runar Patriksson och Cecilia

Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att antalet vargar

i Sverige skall innebära att det är en jaktbar

stam.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sprida

vargstammen över hela landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

opinionsundersökningar i rovdjursbygder.

2002/03:MJ295 av Karin Granbom (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och

förvaltas som nationalpark.

2002/03:MJ298 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om regelverket för det ökade

anslaget till informationsinsatser om stora rovdjur.

2002/03:MJ313 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag

kring hur flertalet av utsjöbankarna i Östersjön

kan ges långvarigt skydd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

snarast bör återkomma till riksdagen med förslag

kring hur Norra Midsjöbanken skall kunna ingå i

Natura 2000-nätverket.

2002/03:MJ315 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättande av

marina reservat.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bevara den

biologiska mångfalden.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att nyanlägga och

restaurera våtmarksområden.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skydda våra

rovdjur.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Natura 2000.

2002/03:MJ323 av Helena Hillar Rosenqvist och Claes

Roxbergh (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att Omberg bör skyddas och

förvaltas som nationalpark.

2002/03:MJ327 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om reservatsbildning av

privatägd mark.

2002/03:MJ343 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall rätta till sitt misstag i IWC och därmed

säkra att kommersiell valfångst inte blir

tillåten.

2. Riksdagen begär att regeringen löpande skall

informera övriga riksdagspartier i

valfångstfrågan.

3. Riksdagen begär att regeringen för riksdagen

redovisar den förda valfångstpolitiken samt lägger

fram förslag om inriktningen av och målen för den

framtida svenska valfångstpolitiken.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

Sverige ändrar sin hittillsvarande policy

beträffande representation vid IWC.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om innehållet i den

svenska valfångstpolitiken.

2002/03:MJ346 av Per-Olof Svensson och Raimo

Pärssinen (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att en bevarandeplan skall upprättas för fjällkon.

2002/03:MJ348 av Karin Pilsäter och Erik Ullenhag

(fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att fastslå en miniminivå

på 500 vargar.

2002/03:MJ357 av Dan Kihlström och Mikael Oscarsson

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omedelbar

översyn och ändring av den av riksdagen beslutade

rovdjurspolitiken.

2002/03:MJ363 av Jörgen Johansson och Annika

Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

samlad nordisk rovdjurspolitik.

2002/03:MJ367 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av lokalt

förankrade skötselplaner i samband med kommande

reservatsbildningar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

konsekvensutredningar vid bildandet av

naturreservat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ansvar, resurser

och aktiva planer för att hålla skärgårdens marker

öppna.

2002/03:MJ372 av Claes-Göran Brandin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring av EU:s

fågelskyddsdirektiv.

2002/03:MJ378 av Håkan Larsson och Sven Bergström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om snöskoterkörning på

åkermark.

2002/03:MJ383 av Kjell-Erik Karlsson och Sven-Erik

Sjöstrand (v):

1. Riksdagen beslutar om ändring i miljöbalken så

att beväxta skyddszoner införs för

havsöringsbäckar och laxåar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om brottsliga

handlingar som orsakar fiskdöd.

2002/03:MJ387 av Birgitta Ohlsson (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att 500 vargar

borde vara ett minimum för en livskraftig

vargstam.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

tillsätts för att utröna vilka djurarter som

ytterligare bör fredas från jakt.

2002/03:MJ392 av Lena Ek och Sven Bergström (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning rörande

naturvårdsintressen och ägande- och brukanderätten

för skogsägare.

2002/03:MJ398 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om rovdjur.

2002/03:MJ399 av Berit Högman och Marina Pettersson

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att allmänhetens

tillgång till "vargtelefonen" bör utökas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de regionala

statliga myndigheterna LAN och LS bör samverka

kring förebyggande åtgärder för rovdjursangrepp på

tamdjur och tamboskap.

2002/03:MJ402 av Lennart Beijer m.fl. (v, c, kd,

fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att vidta åtgärder

för att säkra fri fiskvandring i Emån från

mynningen upp till Ädelfors.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lösa problemet

vid Emsfors.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att säkra

utvandring av fisk till Östersjön.

2002/03:MJ403 av Lennart Beijer (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stoppa framtida

grävningar och vallar vid Emån.

2002/03:MJ409 av Håkan Juholt m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Emån.

2002/03:MJ412 av Sven Bergström och Kenneth

Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen

anförs om en bättre rovdjurspolitik för balanserade

rovdjursstammar i bl.a. Gävle-Dala-området.

2002/03:MJ431 av Åsa Domeij och Claes Roxbergh (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om Artdatabanken.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att biotopskydd för de två högsta

kategorierna på rödlistan bör införas i enlighet

med vad som anförs i motionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att fler marina reservat bör inrättas i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortsatta

nyckelbiotopsinventeringar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målet för

biotopskydd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

kontinuitetsskogar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

avverkningsbesiktning.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

kvalificerade inventeringar i Naturvårdsverkets

regi.

2002/03:MJ432 av Alf Svensson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marina

naturreservat.

2002/03:MJ449 av Per-Olof Svensson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att staten bör ta sin del

av ansvaret för förmedling av objektiv och

faktabaserad rovdjursinformation som regeringens

utredare förde fram i Rovdjursutredningen och

medverka till att det förverkligas vid

Rovdjurscentret De fem stora vid Järvzoo.

2002/03:MJ451 av Leif Björnlod (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ha en

kontrollerad tillväxt av vargstammen på

förslagsvis 10 % per år.

2002/03:MJ452 av Marie Nordén och Gunnar Sandberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om skoterkörning på åkermark.

2002/03:MJ460 av Hans Stenberg och Susanne Eberstein

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att storskarven bör strykas

från EU:s lista över hotade fågelarter.

2002/03:MJ467 av Lennart Klockare (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förslag till en åtgärdsplan

som stärker havsöringsstammen i de två nordligaste

länen.

2002/03:MJ470 av Viviann Gerdin (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att beslut rörande

rovdjuren skall överföras från Naturvårdsverket

till länsstyrelserna.

2002/03:MJ480 av Anders Ygeman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot bluffen med

odlat ädelträ.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marina reservat.

2002/03:MJ491 av Åsa Torstensson och Jan Andersson

(c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens ansvar för

kostnaderna för strandstädning.

2002/03:MJ492 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till restaureringsplan för våra kusthav.

4. Riksdagen begär att regeringen påskyndar

inrättandet av fler marina reservat.

2002/03:MJ493 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om marina reservat.

2002/03:N269 av Per Westerberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om granskning av

erfarenheterna vid avgränsning och genomförande av

skogsreservat.

2002/03:N342 av Birgitta Sellén (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att genbanken vid

Hundskolan i Sollefteå får vara kvar där.

2002/03:U223 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om åtgärder mot fågeljakten på

Cypern och Malta.