Bet. 2003/04:MJU4

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU4

Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp jämte fem

följdmotioner och ytterligare 37 motionsyrkanden från allmän motionstid

åren 2002 och 2003. I propositionen föreslår regeringen nya delmål under

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö som ett komplement till den

miljömålsstruktur som riksdagen tidigare godkänt. I propositionen lämnas också

förslag om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer i

vissa fall skall få meddela föreskrifter om skyldighet för producenter

att se till att varor har en viss sammansättning, återanvändbarhet eller

återvinningsbarhet. Regeringen föreslår vidare att vissa lagar om retursystem

med pant för dryckesförpackningar upphävs och att det i miljöbalken i

stället införs regler om föreskriftsrätt för retursystem för vissa

förpackningar. Regeringen föreslår dessutom att reglerna i bilskrotningslagen

(1975:343) kompletteras med bestämmelser om hur skrotningsavgiften betalas

samt hur ränta beräknas respektive betalas och återbetalas. Vidare föreslår

regeringen att kommunen skall utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden

av bestämmelserna i bilskrotningslagen och bestämmelser som meddelats med

stöd av den lagen samt att kommunen ges möjlighet att besluta om de

förelägganden eller förbud som behövs för att dessa bestämmelser skall

efterlevas. Regeringen föreslår också att det i bilskrotningslagen skall

införas en bestämmelse om straff för den som utan auktorisation bedriver

yrkesmässig bilskrotningsverksamhet. Slutligen föreslås i propositionen

att regeringen får riksdagens bemyndigande att sälja statens aktie i

Sydkraft SAKAB AB. Motionerna från allmän motionstid omfattar huvudsakligen

frågor med anknytning till kretsloppsstrategin. Utskottet tillstyrker

regeringens förslag och föreslår att riksdagen avslår samtliga

motionsyrkanden.

I betänkandet finns 27 reservationer och två särskilda yttranden.

1. Samordning och utveckling av

strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp

Riksdagen avslår

motionerna 2002/03:MJ25 yrkande 5, 2002/03:MJ26 yrkande 3, 2002/03:MJ27

yrkande 2, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande

16 i denna del.

Reservation 1 (kd)

Reservation 2

(c)

2. Hållbarhetskommission

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 2,

2003/04:MJ472 yrkande 1 och 2003/04:Bo253 yrkande 17.

Reservation 3 (fp,

kd, c)

3. Avfallsmängden och resurssnåla kretslopp

Riksdagen avslår

motionerna 2002/03:MJ27 yrkande 1, 2002/03:MJ270 yrkandena 1, 3 och 4,

2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna

del.

Reservation 4 (kd, c)

4. Delmål för återvinning av matavfall

Riksdagen

godkänner regeringens förslag om nya delmål till miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1). Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:117 punkt 2 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 1, 2002/03:MJ27

yrkande 6 och 2002/03:MJ270 yrkandena 5 och 6.

Reservation 5

(m)

5. Ytterligare delmål

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande

4, 2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande 7.

Reservation 6

(fp)

Reservation 7 (kd)

6. Förbränning av avfall

Riksdagen avslår

motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del, 2002/03:MJ315 yrkande 21,

2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del, 2002/03:MJ489 yrkande 8 och 2003/04:MJ474

yrkande 16 i denna del.

Reservation 8 (m)

7. Skatt på avfall som

förbränns

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna

del, 2002/03:MJ26 yrkande 7, 2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande

8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.

Reservation 9

(m)

Reservation 10 (fp)

Reservation 11 (c)

8. Deponering av

avfall

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och

2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.

9. Naturvårdsverkets ansvar

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 3, 2002/03:MJ26

yrkande 1, 2002/03:MJ251 och 2003/04:MJ472 yrkande 30.

Reservation 12

(m)

Reservation 13 (fp)

10. Tydliggörande av avfallsinnehavarens

ansvar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 15 kap. 5 a §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117

punkt 1 i denna del.

11. Producentansvaret för förpackningar och

returpapper m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 8 och

2002/03:MJ27 yrkande 3.

12. Farligt avfall från hushållen

Riksdagen

avslår motion 2002/03:MJ432 yrkande 14.

Reservation 14 (kd)

13. Kommunernas

ensamrätt till hanteringen av farligt avfall

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ26 yrkandena 5 och 6 och 2003/04:MJ472 yrkande 29.

Reservation

15 (fp)

14. Varors sammansättning, återanvändbarhet och återvinningsbarhet

m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 15 kap. 7 §. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117

punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 4,

2002/03:MJ25 yrkande 4 och 2002/03:MJ26 yrkande 11.

Reservation 16 (m, fp,

kd)

15. Kretsloppsförsäkringar m.m.

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ26 yrkande 9, 2002/03:MJ27 yrkande 8 och 2002/03:MJ315 yrkande

19.

Reservation 17 (fp)

Reservation 18 (c)

16. Returdryckesförpackningar

Riksdagen

antar regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser

15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar avseende retursystem

med pant för dryckesförpackningar. Därmed bifaller riksdagen proposition

2002/03:117 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande

5, 2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27

yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20,

2002/03:MJ337,

2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.

Reservation 19

(m)

Reservation 20 (fp)

Reservation 21 (kd)

Reservation 22 (c)

17. Övriga

ändringar i miljöbalken

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i miljöbalken, i den mån förslaget inte omfattas av vad utskottet

föreslagit ovan. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt

1 i denna del.

18. Bilar m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343). Därmed bifaller

riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och avslår motionerna

2002/03:T466 yrkande 33, 2002/03:MJ211, 2002/03:MJ377 yrkande 7, 2002/03:MJ428

yrkande 6 och 2003/04:T563 yrkande 1.

Reservation 23 (kd, c)

19. Gräsklippare

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 8 och 2003/04:T563

yrkande 2.

Reservation 24 (kd)

20. Slutförvaring av kvicksilver

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 6, 2002/03:MJ26 yrkande 12 och

2002/03:MJ27 yrkandena 9 och 10.

Reservation 25 (m, fp, kd, c)

21. Bygg-

och rivningsavfall

Riksdagen avslår motion 2002/03:MJ24 yrkande

7.

Reservation 26 (m)

22. Försäljning av statens aktie i Sydkraft SAKAB

AB

Riksdagen bemyndigar regeringen att sälja återstående aktie i Sydkraft

SAKAB AB (avsnitt 10). Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117

punkt 3 och avslår motion 2002/03:MJ23.

23. Giftfri miljö och sanering

av förorenade områden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:MJ217 och

2002/03:MJ319.

24. Övriga frågor

Riksdagen avslår motionerna

2002/03:MJ27 yrkande 7 och 2002/03:MJ311.

Reservation 27 (c)

Stockholm den

16 oktober 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina

Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Åsa Domeij (mp), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling

(fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd),

Kjell-Erik Karlsson (v), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson

(c), Jan-Olof Larsson (s), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Nilsson

(s), Ann-Kristine Johansson (s), Anders Bengtsson (s) och Marie Wahlgren

(fp).

Ärendet och dess beredning

I maj 2003 lämnade

regeringen till riksdagen proposition 2002/03:117 Ett samhälle med giftfria

och resurssnåla kretslopp. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen

antar förslag bl.a. till ändringar i miljöbalken och bilskrotningslagen

(1975:343), godkänner nya delmål till miljökvalitetsmålet God bebyggd

miljö samt bemyndigar regeringen att sälja återstående aktie i Sydkraft

SAKAB AB. Förslagen bygger på en uppgörelse mellan regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet de gröna och återges i bilaga 1. Lagförslagen återges i

bilaga 2. Med anledning av propositionen har fem motioner (s, m, fp, kd,

c) med totalt 35 yrkanden väckts. Utskottet har valt att i detta sammanhang

därutöver behandla ett antal motioner från allmänna motionstiden 2002 och

2003 med yrkanden som nära sammanhänger med de frågor som behandlas i

propositionen. De motioner i betänkandet som väckts under allmänna

motionstiden 2003 har utskottet funnit utgöra upprepningar av tidigare väckta

motioner och behandlas därför i förenklad form. Samtliga motioner återfinns

i bilaga 1.

Utskottet har i ärendet uppvaktats av representanter för

Svenskt Näringsliv, Återvinningsindustrierna, Svensk Dagligvaruhandel,

Förpackningsinsamlingen, Svenska Renhållningsverksföreningen samt plast-

och kemiföretagen Hydro Polymers AB, Akzo Nobel Base Chemicals AB och

Boliden Mineral AB.

Bakgrund

Riksdagen godkände år 1999 ett system med

15 nationella miljökvalitetsmål (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6,

rskr. 1998/99:183 och prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU03, rskr.

2001/02:36). De nationella miljökvalitetsmålen är formulerade utifrån den

miljöpåverkan natur- och kulturmiljön tål och definierar det tillstånd

för den svenska miljön som skall vara uppnådd inom en generation. Målen

skall ge ledning för att bedöma vad en hållbar utveckling på miljöområdet

innebär och därigenom vara vägledande vid tillämpning av bestämmelserna

i miljöbalken. Målen utgör kursen för miljöarbetet på alla nivåer i Sverige

och i arbetet såväl inom EU som i andra internationella sammanhang.

Riksdagen godkände år 2001 ett antal delmål för miljökvalitetsmålen. Enligt

delmålen skall en viss miljökvalitet vara uppnådd eller vissa förändringar

vara genomförda vid en viss tidpunkt för att miljökvalitetsmålen skall

kunna uppnås inom en generation. Delmålen avser i de flesta fall läget år

2010. Miljökvalitetsmålet Giftfri miljö kompletterades med beslut om delmål

under våren 2001 (prop. 2000/01:65, 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269).

Delmål för miljökvalitetsmålet Begränsad klimatpåverkan beslutades under

hösten 2001 (prop. 2001/02:55, bet. 2001/02:MJU10, rskr. 2001/02:163).

Våren 2002 beslutade riksdagen om ytterligare ett delmål under

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (prop. 2001/02:128, bet. 2001/02:BoU14,

rskr. 2001/02:291). Riksdagen har också beslutat om en strategi för

effektivare energianvändning och transporter, en strategi för giftfria och

resurssnåla kretslopp samt en strategi för hushållning med mark, vatten

och bebyggd miljö (prop. 2000/01:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36).

Strategierna skall vara vägledande i arbetet med att uppnå miljökvalitetsmålen.

Strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp (kretsloppsstrategin)

bidrar främst till att uppnå miljökvalitetsmålen Giftfri miljö, Ingen

övergödning, Begränsad klimatpåverkan, Skyddande ozonskikt samt God bebyggd

miljö genom att öka resurseffektiviteten och för att minska läckage av

gifter och näringsämnen. Kretsloppsstrategin omfattar framför allt strömmarna

av material och produkter under hela deras livscykel. Strategin har inte

vidareutvecklats sedan den först presenterades i propositionen om Svenska

miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:MJU3,

rskr. 2001/02:36).

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen

föreslår i denna proposition mål, strategier och åtgärder för att fortsätta

utvecklingen mot ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp.

Regeringen

anser att den tidigare inriktningen på avfallspolitiken bör fortsätta och

utvecklas enligt den inom EU beslutade avfallshierarkin. Många nya styrmedel

har beslutats under senare år samtidigt som engagemanget hos olika aktörer

har ökat kraftigt. Det ställer stora krav på att systemen är trovärdiga

inför fortsättningen. Viktiga aspekter är då lättillgängliga system och

tydliga regler för vad som gäller. Konsumenterna och en miljöriktig

hantering är då det som måste stå i fokus tillsammans med en hänsyn till

lokala och regionala förutsättningar. Kommunerna bör få ett större inflytande

över informationen och planeringen på områden där producentansvar gäller,

detta samtidigt som producentansvaret för förpackningar och returpapper

kvarstår och utvecklas.

I den här propositionen presenteras åtgärder som

syftar till att förstärka den struktur som tidigare har slagits fast.

Avfallshanteringen skall tydliggöras inte bara som ett miljöproblem utan

också som en fråga om infrastruktur samtidigt som det centrala

planeringsansvaret

tydliggörs och den centrala uppföljningen utvecklas och stärks. Det finns

anledning att komplettera styrmedlen för att utifrån bl.a. ekonomiska och

praktiska förutsättningar i större utsträckning få till ett ekologiskt

omhändertagande av avfall i enlighet med avfallshierarkin. Det är nödvändigt

att både mängden avfall och dess farlighet minskar. Regeringen avser bl.a.

att tydliggöra kommunernas ansvar för hushållens farliga avfall. Vidare

presenteras regeringens inställning att kvicksilver skall förvaras permanent

djupt ned i berg.

Regeringen föreslår nya delmål under miljökvalitetsmålet

God bebyggd miljö som ett komplement till den miljömålsstruktur som

riksdagen beslutade i april 1999 (bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183)

samt i november 2001 (bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Vidare redovisar

regeringen sina avsikter att utse Naturvårdsverket som huvudansvarig för

samordning av strategin för att nå ett samhälle med giftfria och resurssnåla

kretslopp.

Den som innehar avfall ansvarar för att avfallet hanteras på

ett hälso- och miljömässigt godtagbart sätt. Regeringen föreslår att detta

ansvar kommer till tydligt uttryck i lagtext. För att främja en minskad

uppkomst av avfall och en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av

avfall föreslås också att regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer skall få meddela föreskrifter om skyldighet för producenter att

se till att varor har en viss sammansättning, återanvändbarhet eller

återvinningsbarhet. I fråga om andra varor än förpackningar föreslås en

sådan föreskriftsrätt gälla endast om föreskrifterna behövs till följd av

Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

I fråga om plast- och

metallförpackningar för konsumtionsfärdig dryck föreslås att lagen (1991:336)

om vissa dryckesförpackningar och lagen (1982:349) om återvinning av

dryckesförpackningar av aluminium upphävs och att det i miljöbalken i

stället förs in ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att producenterna skall

se till att sådana förpackningar omfattas av retursystem och se till att

retursystemen utformas så att de genom utbetalning av pant eller premie

uppmuntrar att förpackningarna lämnas tillbaka till systemen.

I fråga om

bilskrotning föreslås att reglerna i bilskrotningslagen (1975:343) om

förfarandet vid uttag av skrotningsavgift skall kompletteras med bestämmelser

om hur avgiften betalas samt hur ränta beräknas respektive betalas och

återbetalas. Vissa av ändringarna är av rent redaktionell art. Därutöver

föreslås att kommunen skall utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden

av bestämmelserna i bilskrotningslagen och bestämmelser som meddelats med

stöd av den lagen. Det föreslås också att kommunen ges möjlighet att

besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för att dessa bestämmelser

skall efterlevas. Vidare föreslås att det i bilskrotningslagen skall

införas en bestämmelse om straff för den som utan auktorisation bedriver

yrkesmässig bilskrotningsverksamhet.

Lagändringarna föreslås träda i

kraft i fråga om retursystem för förpackningar för konsumtionsfärdig dryck

den dag regeringen bestämmer, i övrigt den 1 april 2004.

Avslutningsvis

föreslås att regeringen får riksdagens bemyndigande att sälja statens

aktie i Sydkraft SAKAB AB.

Samordning och utveckling av strategin för

giftfria och resurssnåla kretslopp

Utskottets förslag i korthet

Utskottet

instämmer i regeringens överväganden om hur strategin för giftfria och

resurssnåla kretslopp skall utvecklas. Utskottet avstyrker i samband därmed

två motionsyrkanden (fp, c) med förslag om hur kretsloppsstrategin kan

utvecklas vidare, två yrkanden (kd, c) med krav på forskningsprogram, ett

yrkande (fp) om en hållbarhetskommission samt fem yrkanden (kd, v, c) med

förslag till åtgärder för att minska avfallsmängden, alla på den grunden

att utskottet genom vad regeringen anför finner yrkandena huvudsakligen

tillgodosedda. Jämför reservationerna 1 (kd), 2 (c), 3 (fp, kd, c) och 4

(kd, c).

Propositionen

Regeringen anser att Naturvårdsverket bör ges

huvudansvaret för samordning och utveckling av strategin för giftfria och

resurssnåla kretslopp. Regeringen avser att ge Naturvårdsverket i uppdrag

att återkomma med förslag på hur strategin kan utvecklas vidare.

Motionerna

I

motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 om avfallspolitiken anges att beslut

om återvinning bör baseras på en helhetsbedömning. I en sådan bör

transporter, miljöeffekter av återvinningsmetoden, energivinster mellan

återvinning och nyproduktion, alternativ till den energi som utvinns via

sopförbränning, etc. ingå. Den regionala beslutsnivån bör enligt motionärerna

tilldelas ett stort ansvar att tillsammans med Naturvårdsverket utarbeta

den regionala strategin för återvinning.

Enligt motion 2002/03:MJ25 (kd)

yrkande 5 har från Naturvårdsverkets sida uttalats att det är nödvändigt

med ytterligare forskning med tvärvetenskaplig inriktning som stöder

utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion. Motionärerna delar

denna uppfattning och efterlyser ett forskningsprogram som stöder

utvecklingen mot hållbar produktion. Forskningsprogrammet bör innehålla såväl

naturvetenskapliga som samhällsvetenskapliga och humanvetenskapliga

aspekter.

Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) bör forskningen

och utvecklingen av småskalig resursåtervinning utökas.

En hållbarhetskommission

bör enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 2 tillsättas för att finna de

systemfel som motverkar hållbar utveckling. Motionärerna anser att

kretsloppsproblematiken bör ingå i uppdraget för en sådan kommission.

Enligt

motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 2 måste avfallshanteringen ta hänsyn till

det stora flödet av kemikalier i samhället och de brister som i dag råder

i kemikaliepolitiken. En ökad mängd naturfrämmande ämnen i samhällets

produkter måste följas av en ökad ansträngning att skilja dessa ämnen

från avfall som läggs på deponi, förbränns eller behandlas på annat sätt.

För att sluta kretsloppen krävs enligt motionärerna rena material som

inte medför att gifter anrikas i kretsloppen. De framhåller vidare att

miljömålet Giftfri miljö även borde omfatta mål för utsortering av

miljöfarligt avfall. De främmande ämnen som redan är ute i samhällets system

är enligt motionärerna ett problem, och man måste undvika att dessa

okontrollerat diffunderar ut i ekosystemen.

Staten bör enligt motion

2002/03:MJ270 (v) yrkande 1 anta en strategi för att successivt minska den

totala mängden avfall. För att nå miljömålen och för att sluta kretsloppen

måste avfallsmängderna successivt minska. Dagens linjära system innebär

två avgörande fel, dels att naturresurserna förbrukas och tar slut, dels

att de i stället förvandlas till avfall eller sopor som hamnar i luften,

marken eller vattnet. I motionen anförs vidare att en uthållig tillväxt

måste vara möjlig samtidigt som avfallsmängden minskar. Dagens producentansvar

berör endast förpackningar och ett antal produkter. Producentansvaret

måste därför breddas och få högre kvalitet. Tillverkarna eller producenterna

måste ta ansvar för alla slags produkter och material. Det räcker enligt

motionärerna inte med att det finns ett producentansvar för vissa material

eller produkter (yrkande 3). Det behövs dessutom mer enhetliga system av

varugrupper för t.ex. flaskor och burkar. Det behövs också tydligare

märkning och mer enhetlig märkning av material och produkter. Vidare behövs

ett pantsystem och olika typer av miljöbonus för dem som utför själva

återvinnings- och sorteringsarbetet (yrkande 4). Det är enligt motion

2002/03:MJ27 (c) yrkande 1 hög tid att göra något åt det stora materialflödet

i samhället och bygga välfärden och den ekonomiska tillväxten på annat än

resurser som mynnar ut i en ökad avfallsmängd. Motionärerna anser därför

att miljömålet God bebyggd miljö måste omformuleras så att målet faktiskt

kommer att innebära ett krav på att avfallsmängderna minskas. Politiken

måste verka för att målet nås genom lagstiftning och olika former av

ekonomiska styrmedel. Enligt motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis)

behövs förslag till att minska den totala avfallsmängden sorterat respektive

osorterat avfall.

Utskottets överväganden

Utskottet delar motionärernas

i motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 uppfattning att avfallspolitiken bör

baseras på en helhetsbedömning. Som påpekas i propositionen är ett väl

fungerande omhändertagande av avfall en av de nödvändiga infrastrukturerna

i samhället, i vissa delar jämförbar med el- och värmeförsörjning, vatten-

och avloppshantering samt trafiknätet. Avfallshanteringens infrastruktur

omfattar såväl insamling och transport som omhändertagande i olika former.

Såväl hushåll, offentliga verksamheter som företag är beroende av att

offentliga eller privata aktörer erbjuder sig att ta hand om avfallet.

Mot bakgrund härav anser utskottet i likhet med regeringen att en myndighet

bör utses att ansvara för att utveckla samordningen och uppföljningen av

strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp. Som regeringen påpekar

har Naturvårdsverket tidigare utsetts som ansvarig myndighet för de

övergripande miljömålsfrågorna, varför det är lämpligt att Naturvårdsverket

får ett övergripande ansvar även för att samordna och utveckla strategin

för giftfria och resurssnåla kretslopp. I denna uppgift ligger också att

samordna övriga miljömålsmyndigheter. Rollen som samordningsansvarig för

kretsloppsstrategin kommer som regeringen påpekar inte att innebära att

Naturvårdsverket övertar miljömålsmyndigheternas ansvar att följa upp och

utveckla respektive miljökvalitetsmål. Den innebär inte heller att

Naturvårdsverket övertar de berörda aktörernas ansvar för att åtgärder vidtas.

Utskottet delar regeringens uppfattning att Naturvårdsverket bör återkomma

med förslag om hur kretsloppsstrategin kan utvecklas ytterligare. Med det

anförda avstyrker utskottet motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 3 i den mån

den inte kan anses tillgodosedd med vad regeringen anför.

Det framhålls

i propositionen att en väl fungerande forskning och utvecklingsverksamhet

är av avgörande betydelse för att kunna upptäcka problem och för att

ständigt pröva och ifrågasätta valda lösningar och uppställda mål. Utskottet

instämmer i bedömningen att forskningen om hållbar utveckling bör samordnas

och bör omfatta både grundläggande och problemorienterad forskning. Det

bör dessutom särskilt påpekas att ett fortsatt aktivt deltagande i den

internationella forskningen är en förutsättning för att Sverige skall

kunna ha stort inflytande i de internationella överenskommelser som måste

nås för att avvärja miljöhoten. Forskning om miljökvalitetsmålen är därför

som regeringen också framhåller ett ansvar för nästan alla forskningsfinansiärer

och forskningsutövare. Enligt riksdagens beslut om forskningspolitiken

(prop. 2000/01:3, bet. 2000/01:UbU6, rskr. 2000/01:98) skall forskning om

miljö och hållbar utveckling samt forskning som underlag för miljökvalitetsmålen

vara prioriterade forskningsområden. Naturvårdsverket och Forskningsrådet

för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) har därvid ett

särskilt ansvar för att finansiera forskning och utvecklingsverksamhet

till stöd för arbetet att nå miljökvalitetsmålen och för hushållning med

mark och vatten samt med energi och råvaror. Det bör dessutom i sammanhanget

påpekas att regeringen avser att presentera en forskningsproposition under

år 2005. Utskottet utgår från att frågor av den typ som tas upp i motionerna

2002/03:MJ25 (kd) yrkande 5 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) därvid

kommer att få en långsiktig behandling. Det anförda innebär enligt utskottets

mening att motionerna får anses tillgodosedda. Utskottet avstyrker

motionerna.

Utskottet har tidigare behandlat förslaget om en hållbarhetskommission

som tas upp i motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 2 (se bet. 2002/03:MJU15

s. 32 f.). Utskottet vill i detta sammanhang hänvisa till att regeringen

avser att inrätta ett särskilt samordningskansli för hållbar utveckling

i Statsrådsberedningen. Det nya samordningskansliets uppgift kommer enligt

vad utskottet erfarit att bli att koordinera Regeringskansliets arbete

med hållbar utveckling. Kansliet skall fungera som idéskapare och

vidareutveckla den nationella strategin för hållbar utveckling, bl.a. med

utgångspunkt i framtida befolkningsförändringar. Kansliet får också

ansvaret för att utveckla Sveriges internationella agerande i miljö- och

hållbarhetsfrågor – både inom EU och FN:s kommission för hållbar

utveckling

(CSD). Detta påverkar inte den ordningen att miljöministern även i

fortsättningen kommer att ha det samlade ansvaret för hållbar utveckling.

Det anförda innebär att motionen är tillgodosedd. Utskottet avstyrker

därför motionen.

När det gäller kraven i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande

2 vill utskottet hänvisa till att den av regeringen aviserade strategin

för giftfria och resurssnåla kretslopp just är avsedd att bidra till att

uppnå bl.a. miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (se bl.a. prop. 2000/01:130

s. 209 f.) Som anförts ovan kommer Naturvårdsverket att erhålla uppgiften

att som samordnande myndighet för strategin bl.a. samordna övriga

miljömålsmyndigheter. Kemikalieinspektionen ansvarar för miljökvalitetsmålet

Giftfri miljö. Mot bakgrund härav anser utskottet inte att riksdagen bör

vidta någon åtgärd med anledning av motionen. Utskottet avstyrker därför

motionen.

Utskottet anser att det är av stor vikt att den totala mängden

avfall minskar. Regeringen aviserar också sin avsikt att fortsätta det

arbete som påbörjats för att bättre ta till vara den resurs som avfall

utgör och för att minska miljöpåverkan från omhändertagandet. Arbetet

kommer enligt regeringen att ha ett starkt konsumentperspektiv som framför

allt innebär att det skall bli enklare för hushållen att sortera och lämna

sitt avfall. Utskottet anser i likhet med regeringen att en högre servicenivå

till allmänheten är det bästa sättet att öka hushållens vilja att delta

i systemet och på så sätt även öka andelen avfall som återvinns. Tillgänglighet

och tydlighet är naturligtvis mycket viktigt, men som regeringen påpekar

är det också viktigt att tydliggöra informationen om syftet med och nyttan

av hushållens deltagande. Enligt regeringens mening är det angeläget att

de olika systemen för insamling av avfall från hushållen samordnas i större

utsträckning. Utskottet delar denna uppfattning. Detta innebär att

tillgängligheten och servicenivån bör utvecklas och samordnas avseende

insamlingen av förpackningar, returpapper, farligt avfall, batterier,

grovsopor och annat hushållsavfall. Det är också viktigt att det sker en

återkoppling med information om resultatet av insatserna. I propositionen

förklarar regeringen sin avsikt att förstärka den struktur som tidigare

har slagits fast. Detta skall göras genom att tydliggöra avfallshanteringen

inte bara som en resursfråga och ett miljöproblem utan också som infrastruktur

samtidigt som det centrala planeringsansvaret tydliggörs och den centrala

uppföljningen utvecklas och stärks. Utöver planeringsansvaret har regeringen

funnit ett behov av att tydliggöra ansvarsfördelningen för olika aktörer

på avfallsområdet, exempelvis gällande ansvaret för insamlingen av

förpackningar och returpapper. Utskottet instämmer i regeringens överväganden

och om kompletterande åtgärder med syfte att i större utsträckning åstadkomma

en med ett helhetsperspektiv ekologiskt god avfallshantering i enlighet

med den avfallshierarki som EU:s medlemsstater enats om. Med det anförda

anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ27 (c) yrkande 1, 2002/03:MJ270

(v) yrkandena 1, 3 och 4 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) får

anses tillgodosedda. Motionerna i berörda delar avstyrks därför.

Delmål

för återvinning av matavfall

Utskottets förslag i korthet

Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till två nya delmål för miljökvalitetsmålet

God bebyggd miljö och avstyrker därmed ett motionsyrkande (m) om att

riksdagen bör avslå förslaget. Vidare avstyrker utskottet ett motionsyrkande

(c) om sambandet mellan avfall och växtnäring. Ett motionsyrkande (v) om

delmål för miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö avstyrks som tillgodosett

med vad regeringen föreslår. Jämför reservation 5 (m).

Propositionen

Regeringen

föreslår att två delmål läggs till de befintliga delmålen under det

nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö:

Senast år 2010 skall

minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök och butiker

återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser källsorterat matavfall

till såväl hemkompostering som central behandling.

Senast år 2010 skall

matavfall och därmed jämförligt avfall från livsmedelsindustrier m.m.

återvinnas genom biologisk behandling. Målet avser sådant avfall som

förekommer utan att vara blandat med annat avfall och är av en sådan

kvalitet att det är lämpligt att efter behandling återföra till

växtodling.

Motionerna

I motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 1 hemställs att

regeringens förslag till delmålet God bebyggd miljö avslås. Motionärerna

anför att den kostnadsberäkning som redovisas är ofullständig. Investering

i fler sopkärl skulle visserligen vara nödvändig men är långt ifrån den

enda kostnaden. Merarbetet i hushållen skall givetvis även det värderas,

investering i behandlingsanläggningar och driften av ett nytt system

givetvis också. Om dessa kostnader sägs inget i propositionen, anförs det.

Motionärerna påpekar vidare att Naturvårdsverket har anfört att biologisk

behandling av matavfall inte är bättre än förbränning ur miljösynpunkt.

Att verket ändå förordar rötning beror således inte på miljöskäl utan mer

på en allmän föreställning om nyttan av recirkulation. Motionärerna anför

vidare att matavfall visserligen innehåller näringsämnen, för växter och

djur, men att det dessutom utgör ett energirikt brännbart material. Kol

är en viktig del i organiska ämnen. Ett fullgott alternativ är enligt

motionärerna att matavfallet förbränns och energin tas till vara. De menar

att detta alternativ har klara fördelar framför biologisk behandling.

Även kostnadsmässigt torde detta alternativ vara fördelaktigare, beroende

på hur energipriserna utvecklas.

Enligt motion 2002/03:MJ270 (v) yrkande

5 bör regeringen redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder skall

byggas ut i tillräcklig omfattning. Det finns enligt motionärerna stora

utvecklingspotentialer när det gäller rötningsmetoder för organiskt avfall.

Utvecklingen av biologisk behandling behöver skyndas på. Regeringen bör

därför få i uppdrag att redovisa hur landets biologiska behandlingsmetoder

ut i tillräcklig omfattning för att klara deponeringsförbudet utan att

det skall byggas organiska avfallet förbränns. Motionärerna efterlyser

dessutom ett nationellt mål för återvinning av matavfall från verksamheter

som storkök, restauranger och butiker (yrkande 6).

Enligt motion

2002/03:MJ27 (c) yrkande 6 bör mängden matavfall som behandlas biologiskt

sammankopplas med mängden växtnäring som återförs till växtodling.

Motionärerna anför att om kretsloppscirkeln skall kunna slutas, krävs det

mål för hur växtnäringen skall kunna återföras till växtodlingen.

Utskottets

överväganden

Regeringen påpekar i propositionen att avfall från såväl

hushåll som restauranger, storkök och livsmedelsbutiker till stor del

består av matavfall och annat biologiskt lättnedbrytbart avfall som

innehåller bl.a. betydande mängder växtnäringsämnen. Biologiskt lättnedbrytbart

avfall kan efter biologisk behandling återvinnas och återföras till

växtodling i ett nära nog fullständigt kretslopp. Enligt den avfallshierarki

som EU:s medlemsländer enats om är biologisk behandling en prioriterad

behandlingsmetod för matavfall. Regeringen påpekar att förbränning och

biologisk behandling av matavfall är svåra att jämföra. Enligt systemanalyser

av miljönyttan med olika behandlingsmetoder, som Naturvårdsverket utgått

från, är förbränning och biologisk behandling av matavfall svåra att

jämföra och enligt analyserna är ingendera entydigt miljömässigt bättre än

den andra. Naturvårdsverket har dock ansett att biologisk behandling,

dvs. kompostering eller rötning, har fördelar framför förbränning. Regeringen

framhåller att Naturvårdsverket anser att kompostering och rötning av

matavfall generellt är att föredra framför förbränning med hänvisning

till värdet av att skapa långsiktigt hållbara kretslopp och att undvika

deponering. Regeringen har dessutom i propositionen Svenska miljömål –

delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2000/01:130) uttalat att fosfor från

bl.a. organiskt avfall bör ingå i kretslopp och återföras till åkermark.

Regeringen anser mot bakgrund härav att ett delmål för biologisk behandling

behövs för att klargöra att biologisk behandling skall vara en betydande

metod för att omhänderta matavfall. Utskottet instämmer i denna bedömning.

Regeringen har i propositionen Svenska miljömål – delmål och

åtgärdsstrategier

gjort bedömningen att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i ett

generationsperspektiv bör innebära att avfall och restprodukter sorteras så

att de kan behandlas efter sina egenskaper och återföras i kretsloppet i

ett balanserat samspel mellan bebyggelsen och dess omgivning. Mot bakgrund

av detta ser regeringen det nu föreslagna målet som ett steg för att uppnå

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i ett generationsperspektiv. Regeringen

anser, i likhet med vad många remissinstanser påpekat, att det är viktigt

att målet avser den andel som återförs som växtnäring. Utskottet delar

regeringens uppfattning och instämmer i att målet också bör formuleras så

att det är ett gemensamt mål för matavfall från såväl hushåll som

restauranger, storkök och butiker, detta för att förenkla uppföljningen och

för att ge kommunerna större möjligheter att själva utforma insamlingen.

Med hänvisning härtill tillstyrker utskottet regeringens förslag till

delmål att minst 35 % av matavfallet från hushåll, restauranger, storkök

och butiker senast år 2010 skall återvinnas genom biologisk behandling.

Regeringen föreslår ytterligare ett delmål som avser matavfall och därmed

jämförligt avfall som härrör från livsmedelsindustrier och jämförbara

verksamheter. Regeringens förslag är att matavfall och därmed jämförligt

avfall som härrör från livsmedelsindustrier m.m. senast år 2010 skall

återvinnas genom biologisk behandling. Med hänvisning till vad regeringen

anför delar utskottet uppfattningen att detta mål skall undanta avfall

som på grund av innehåll av smittämnen eller föroreningar inte kan uppnå

en kvalitet som lämpar sig för återföring till odling. Målet bör också

undanta avfall som uppkommer blandat med annat avfall för att inte leda

till orimliga krav på sortering. Som matavfall bör inte räknas exempelvis

de skal och kärnor som bättre lämpar sig för förbränning. Sammanfattningsvis

tillstyrker utskottet regeringens förslag till delmål och avstyrker

förslaget i motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 1 om att riksdagen bör avslå

detta. Utskottet avstyrker jämväl motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 6.

Yrkandet i motion 2002/03:MJ270 (v) yrkande 6 är tillgodosett genom

regeringens förslag. Också detta yrkande avstyrks.

Regeringen aviserar i

propositionen avsikten att bredda Naturvårdsverkets ansvar för att följa

utvecklingen på avfallsområdet. Regeringen anser att verket i detta arbete

särskilt bör följa utvecklingen och utbyggnaden av kapaciteten för biologisk

behandling. En särskild avstämning bör göras för att avgöra om delmålen

behöver revideras. Utskottet gör i detta avseende samma bedömning som

regeringen och anser i likhet med regeringen att en sådan uppföljning bör

göras av kvaliteten, kostnaderna och användningen av slutprodukten från

biologisk behandling. Det anförda innebär att syftet med motion 2002/03:MJ270

(v) yrkande 5 torde vara tillgodosett. Motionen avstyrks.

Ytterligare

delmål

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker två motionsyrkanden

(fp, kd) med krav på ytterligare delmål m.m. Utskottet anser därvid att

resultatet av det pågående arbetet bör avvaktas. Jämför reservationerna

6 (fp) och 7 (kd).

Motionerna

I motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 4 föreslås

ett delmål för återvinning. Motionärerna anför att ett delmål bör gälla

för mängden material som återförs till odling. En öka biologisk behandling

av matavfall bör framför allt tas upp i den nationella avfallsplan som

Naturvårdsverket enligt propositionen skall ta fram. Avfallsplanen bör

ställa upp fler delmål som även täcker annat, såsom komposterbart material,

framför allt vad avser växtmaterial från jordbruk och villaträdgårdar.

Detta bör vara betydligt högre än 35 %. Motionärerna anser att frågor om

giftfritt rötslam bör ha en mycket hög prioritering och att regeringen

därför bör återkomma till riksdagen senast under år 2004 med förslag i

denna del.

I motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 12 påpekas att inget slam

eller organiskt avfall får deponeras från år 2005. Från år 2010 skall

dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket enligt

riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är det enligt

motionärerna angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till

kretsloppet. Om den antagna lagen om förbud mot deponering skall fungera,

måste därför realistiska alternativ finnas. Motionärerna påpekar att

regeringen har tillsatt en utredning, som funnit att sorterande system,

som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd föroreningar,

måste byggas ut. Motionärerna utgår från att regeringen följer utredningen

i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag om hur detta

praktiskt skall genomföras.

Utskottets överväganden

När det gäller kraven

i motionerna 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 4 och 2002/03:MJ432 (kd) yrkande

12 om bl.a. återvinning av avloppsslam vill utskottet anföra följande.

Naturvårdsverket har på uppdrag av regeringen utrett frågorna om miljö-

och hälsoskyddskrav för avloppsslam och användningen av avloppsslam samt

om återföring av fosfor. Som regeringen påpekar har verket i december

2002 redovisat uppdraget i rapporten Aktionsplan för återföring av fosfor

ur avlopp (rapport 5214). I rapporten föreslås bl.a. mål för återföring

av fosfor till mark. Rapporten har remissbehandlats, och utskottet har

erfarit att frågorna för närvarande bereds i Regeringskansliet. Regeringen

har för avsikt att senare återkomma till riksdagen med förslag om delmål

för återföring av fosfor samt med åtgärdsförslag för hur delmålet bör

nås. Utskottet anser att en behandling av de frågor som tas upp i motionerna

bör anstå till dess regeringen redovisat förslag i detta avseende. Mot

bakgrund härav avstyrker utskottet motionerna.

Förbränning av avfall

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet avstyrker fyra motionsyrkanden (m, fp, c,

mp) med olika synpunkter på förbränning av avfall med hänvisning till att

utskottet instämmer i regeringens bedömningar i propositionen. Jämför

reservation 8 (m).

Propositionen

Regeringen anser att avfallsförbränning

med energiutvinning är en metod för att hantera sådant avfall som inte

lämpar sig för materiaåtervinning eller biologisk behandling. Avfall som

avses att brännas bör vara väl sorterat, karakteriserat och kontrollerat.

Farligt avfall bör inte föras till förbränning blandat med annat avfall.

Vidare bör avfall som lämpar sig för materialåtervinning, biologisk

behandling eller som inte är brännbart vara utsorterat. Regeringen avser

att uppdra åt Naturvårdsverket att i samråd med Statens energimyndighet

utreda möjligheterna att i förordningen om avfallsförbränning närmare

reglera kraven på och kontrollen av avfall som förs till förbränning.

Arbetet

för att minska bildningen och så långt möjligt eliminera utsläppen av

dioxiner bör fortsätta. Flygaskan, som innehåller den övervägande andelen

dioxiner, bör hanteras och omhändertas på ett sådant sätt att risken för

utsläpp minimeras.

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande

2 (delvis) innebär regeringens förslag en ensidig inriktning på återvinning,

vilket inte är en optimal resursanvändning. Såväl återvinning som förbränning

har sin plats i en effektiv avfallshantering menar motionärerna. De krav

som regeringen nu aviserar är till största delen omotiverade. Enligt

motionärerna bör det t.ex. ligga i varje förbränningsanläggnings intresse

att få så låg andel icke brännbart avfall som möjligt. Det innebär att

anläggningarna bör stå både för kontroller och incitament för att avfallet

är av så god kvalitet som möjligt.

I motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande

8 (delvis) anförs att det visserligen är bättre ur energisynpunkt att

förbränna sopor än att deponera dem, men att det även finns skäl att

undvika sopförbränning. Vid förbränning, speciellt av osorterat avfall,

uppstår en mängd utsläpp som är skadliga för människor och miljö. Speciellt

utsläppen av dioxiner är ett stort problem. Motionärerna anser därför att

det finns behov av styrmedel för att minska förbränningen av osorterat

avfall. Regler borde därför utarbetas om vad som är att betrakta som

sorterat respektive osorterat avfall. Enligt motion 2002/03:MJ489 (mp)

yrkande 8 kommer ungefär hälften av de dioxiner som bildas i Sverige från

sopförbränning. Bakgrunden till utbyggnaden av sopförbränningsverksamheten

är att kommunerna underlåtit att utveckla andra sätt att hantera avfall

sedan riksdagen år 1997 beslutade om förbud mot deponering av brännbart

avfall att gälla från år 2002.

Eldning med skogsavfall i form av flis

och annan träflis från rent trä ger enligt motion 2002/03:MJ315 (fp)

yrkande 21 en utmärkt fin aska som kan återföras till skogsmark. Detta

utgör ett exempel på en lyckad form av förbränning. Aska har högt pH-värde

och innehåller de spårämnen som växande skog tar upp och lagrar i barr

och finkvist. Askåterföring i kombination med kalk är en utmärkt form för

vitalisering av försurad skogsmark. Emellertid framhåller motionärerna

problemet med att behandlat virke (kreosotimpregnerat, tryckimpregnerat)

blandas med rent träavfall till energiflis. På så sätt undviker

verksamhetsutövaren att betala avgifter för miljöfarligt avfall. Motionärerna

anser därför att det behövs ett kontroll- och deklarationssystem av

träflis.

Utskottets överväganden

Det framhålls i propositionen att

materialåtervinning, inklusive matavfall som återvinns efter biologisk

behandling, skall prioriteras framför energiutvinning när det vid en

helhetsbedömning är miljömässigt motiverat. Som regeringen påpekar har vissa

avfallsslag egenskaper som gör dem mindre lämpliga att materialåtervinna,

t.ex. genom att de innehåller farliga ämnen. Utskottet anser i likhet med

regeringen att avfallsförbränning med energiutvinning därför har en stor

betydelse för att på ett resurseffektivt sätt omhänderta denna kategori

av avfall. Även om det är nödvändigt med en utbyggnad av avfallsförbränningen

för att möta det ökade behov som deponeringsförbuden medför, är det också

angeläget att kapaciteten för förbränning inte överstiger det behov som

finns på längre sikt. Mot bl.a. denna bakgrund föreslår regeringen i

propositionen att det instrument som avfallsplaneringen utgör bör stärkas

på kommunal, regional och nationell nivå (avsnitt 7.3). Detta behövs för

att bedöma och styra kapacitetsbehovet för omhändertagandet av avfall med

lämpliga metoder. I december 2002 utfärdade regeringen förordningen

(2002:1060) om avfallsförbränning som utgår från Europaparlamentets och

rådets direktiv 2000/76/EG om förbränning av avfall. Förordningen innehåller

krav på rening och kontroll av utsläpp. Regeringen påpekar att Naturvårdsverket

i rapporten Ett ekologiskt hållbart omhändertagande av avfall har konstaterat

generella brister i avfallsförbränningsanläggningarnas kvalitetskontroll

av inkommande avfall. Mot bakgrund av detta och den planerade utbyggnaden

av förbränningsanläggningar anser regeringen att det är särskilt viktigt

att avfallsförbränningsanläggningarna uppfyller högt ställda miljökrav.

Regeringen anser, med utgångspunkt i Naturvårdsverkets bedömning, att

åtgärder för källsortering av avfall bör kombineras med rutiner och

kontroll i syfte att säkerställa att det avfall som förs till förbränning

är väl karakteriserat och kontrollerat med avseende på innehåll av farligt

avfall, icke brännbart avfall och avfall som lämpar sig för materialåtervinning.

Utskottet konstaterar att regeringen avser att uppdra åt Naturvårdsverket

att i samråd med Statens energimyndighet utreda möjligheterna att i

förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning närmare reglera kraven på

och kontrollen av avfall som förs till förbränning. Detta initiativ är

enligt utskottets mening viktigt, och resultatet härav torde tillgodose

flera av de frågor som tas upp i motionerna. När det därefter gäller

utsläppen till luft av dioxiner har dessa minskat med 98 % sedan mitten av

1980-talet och upp till 99-procentiga minskningar har skett av utsläppen

av flera tungmetaller, t.ex. kvicksilver, bly och kadmium. Kraven i den

nya förordningen om avfallsförbränning kan enligt Naturvårdsverket komma

att leda till att utsläppen av dioxiner till luft minskar ytterligare,

även med en planerad ökning av avfallsförbränningen. Enligt Naturvårdsverket

kan de kommande årens ombyggnad av svenska avfallsförbränningsanläggningar

även leda till minskad dioxinbildning och därigenom även en minskad mängd

dioxin i flygaskan. I och med att den största andelen av dioxinerna

återfinns i den vid rening avskilda flygaskan, vilket är syftet med

reningstekniken, blir enligt regeringen den fortsatta hanteringen av askan

mycket betydelsefull för hur riskerna med avfallsförbränning skall bedömas.

Utskottet har erfarit att Naturvårdsverket avser att vägleda om vilka

försiktighetsåtgärder m.m. som bör vidtas vid omhändertagande av askan.

Det anförda innebär enligt utskottets mening att regeringen är uppmärksam

på de angelägna frågor som tas upp i motionerna 2002/03:MJ24 (m) yrkande

2 (delvis), 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 21, 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8

(delvis) och 2002/03:MJ489 (mp) yrkande 8. Riksdagen bör därför inte vidta

några åtgärder med anledning av dessa. Motionsyrkandena i nu behandlade

delar avstyrks.

Skatt på avfall som förbränns

Utskottets förslag i

korthet

Utskottet instämmer i regeringens överväganden och avstyrker fyra

motionsyrkanden (m, fp, c) med olika synpunkter på ett införande av skatt

på förbränning av avfall med hänvisning till att resultatet av en utredning

av frågan bör avvaktas. Jämför reservationerna 9 (m), 10 (fp) och 11 (c)

samt särskilt yttrande 1 (mp).

Propositionen

Regeringen anser att en

särskild utredare bör tillkallas med uppgift att lämna förslag till hur

en skatt på avfall som förbränns lagtekniskt kan utformas och bedöma

lämpligheten av att införa en sådan skatt eller om andra ekonomiska styrmedel

i stället bör förordas. Utredaren skall också bedöma vilken skattenivå

som är lämplig med hänsyn till de styreffekter som bör uppnås.

Motionerna

I

motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 2 (delvis) anförs att regeringen avser

att ånyo utreda en skatt på avfallsförbränning, trots att frågan för något

år sedan utreddes och ett flertal remissinstanser visade sig vara negativa

till att införa en sådan skatt. Regeringen förebär som motiv att en skatt

kan komma att behövas så att en annan hantering av avfall kommer till

stånd. Motionärerna anser detta vara en kraftigt signal om att regeringen

vill gynna en ineffektiv avfallshantering.

I motion 2002/03:MJ26 (fp)

yrkande 7 förespråkas införande av en differentierad skatt på förbränning

av avfall. Enligt motionärerna bör den dock vara lägre än deponiskatten

för att styra utvecklingen mot återanvändning och materialåtervinning.

Den bör dessutom inte innefatta förbränningsskatt på biobränsle. En skatt

på förbränning gynnar fortsatt teknikutveckling inom återvinningsområdet.

Motionärerna anser vidare att sorterat avfall skall vara helt eller delvis

befriat från förbränningsskatten. Också i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande

4 framställs krav på införande av en skatt på förbränning av osorterat

avfall i likhet med den deponiskatt som finns. Samma krav framställs i

motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis).

Utskottets överväganden

Utskottet

delar regeringens uppfattning att ytterligare åtgärder är nödvändiga för

att säkerställa att materialåtervinning utnyttjas när det i en helhetsbedömning

är miljömässigt motiverat, och i likhet med regeringen anser utskottet

att sådana styrmedel bör väljas som ger möjlighet att ta hänsyn till vilken

återvinningsmetod som är lämpligast i det enskilda fallet. 2001 års

avfallsskatteutredning utvärderade och analyserade de ekonomiska och

miljömässiga konsekvenserna av att införa en skatt på avfall som förbränns

och fann såväl goda skäl till en skatt som ett antal nackdelar eller

risker. Enligt utredaren kan en skatt ge bättre förutsättningar för

materialåtervinning och biologisk behandling av avfall och en förbränningsskatt

på lämplig nivå bedöms vidare kunna öka likformigheten i energi- och

miljöbeskattningen, eftersom avfall innehåller en fossil andel som i dag

inte beskattas. Därigenom kan den begränsa eller till och med upphäva de

fördelar som energibeskattningens utformning innebär för användning av

avfall i värmeproduktion i förhållande till fossila bränslen. Drivkraften

för import av avfall skulle också reduceras med en skatt. Regeringen

påpekar emellertid, liksom utredaren, att det finns risker med att på kort

sikt införa en skatt på avfall som förbränns och att utvecklingen på

avfallsområdet, framför allt genomförandet av deponeringsförbuden och

utbyggnaden av kapacitet för avfallsbehandling, bör ligga till grund för

bedömningen av om en skatt på avfall som förbränns bör införas eller om

andra ekonomiska styrmedel i stället bör förordas. De konkurrenseffekter

som en skatt kan medföra bör analyseras, både internationellt och inom

Sverige. Mot bakgrund bl.a. härav delar utskottet uppfattningen att det

för närvarande inte finns tillräckligt underlag för ett beslut om att

införa en skatt på avfall som förbränns. Utskottet instämmer också i

bedömningen att ytterligare analyser behövs för att bedöma om en skatt är

den metod som bäst styr avfallshanteringen i önskvärd riktning. Om en

sådan skatt skall införas bör den få den utformning som bäst uppfyller de

önskade målen. Regeringen har sedan propositionen presenterades tillsatt

en utredning som fått i uppdrag att lämna förslag till hur en skatt på

avfall som förbränns lagtekniskt kan utformas och bedöma lämpligheten av

att införa en sådan skatt eller om andra ekonomiska styrmedel (dir.

2003:96). Utskottet välkomnar denna åtgärd och anser att resultatet bör

avvaktas innan riksdagen vidtar några åtgärder med anledning av motionerna

2002/03:MJ24 (m) yrkande 2, 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 7, 2002/03:MJ27 (c)

yrkande 4 och 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 i nu behandlade delar.

Deponering

av avfall

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens

syn på deponering av avfall och avstyrker ett motionsyrkande (c) om

undantag från deponiförbudet i glesbygd med hänvisning till vad regeringen

anför i propositionen.

Propositionen

Regeringen anser att förbudet att

deponera utsorterat brännbart avfall från år 2002 bör kvarstå.

Dispensmöjligheten

från förbudet är endast en tillfällig övergångslösning. Ytterligare

åtgärder kan behöva vidtas för att avskaffa deponering med dispens som den

är utformad i dag.

Ingen särskild skatt bör i dagsläget införas på

deponering av sådant avfall som omfattas av dispens från förbuden mot

deponering av utsorterat brännbart respektive organiskt avfall.

Dispensmöjligheten

för enskilda deponier är enligt regeringens bedömning tillräcklig. Regeringen

finner ingen anledning att använda möjligheten till undantag för deponering

i glesbebyggelse enligt deponeringsdirektivet.

Motionen

Enligt motion

2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) bör Sverige i sin lagstiftning

utnyttja den möjlighet som EG-rätten ger till undantag för deponiförbudet

i glest befolkade områden.

Utskottets överväganden

När det gäller kravet

i motion 2002/03:MJ428 (c) yrkande 8 (delvis) vill utskottet anföra

följande. Deponeringsdirektivet (1999/31/EG) ger möjlighet för medlemsstaterna

att efter eget val förklara att vissa delar av direktivet inte skall vara

tillämpliga på deponeringsanläggningar i glesbebyggelser, förutsatt att

deponeringsanläggningen är avsedd för deponering av avfall som uteslutande

uppkommit i glesbygden. Vid genomförandet av direktivet valde regeringen

att inte använda sig av undantagsmöjligheten samtidigt som en möjlighet

att meddela dispens för enskilda deponier infördes. Naturvårdsverket, som

har utrett lämpligheten att tillämpa undantagsmöjligheten för glesbebyggelse

enligt deponeringsdirektivets definition, har konstaterat att ett undantag

för deponier i glesbebyggelse utifrån deponeringsdirektivets definition

innebär att en sannolik ökad lokal miljöpåverkan skall vägas mot mer

mellanlagring och längre transporter till andra deponier som uppfyller

kraven. Regeringen påpekar att det i Sverige finns glesbebyggelser enligt

deponeringsdirektivets definition endast i norra Sverige och framför allt

i fjällkedjan. Sådana glesbebyggelser finns i 26 kommuner men ingen kommun

består helt av ett sådant område utan endast delvis. Inom de definierade

glesbygdsområdena finns endast två deponier. Naturvårdsverket har mot

bakgrund härav bedömt att det saknas skäl för Sveriges del att utnyttja

det generella undantaget för deponier i glesbebyggelse. De problem som

skulle kunna uppstå bör enligt verket lösas genom det enskilda avsteg som

deponeringsdirektivet tillåter och som införts i förordningen (2001:512)

om deponering av avfall. Det enskilda avsteget är inte beroende av geografisk

placering av deponin, utan bedöms utifrån påverkan på hälsa och miljö.

Ett generellt utnyttjande av undantaget medför att möjligheten att ställa

krav på skyddsåtgärder och att kontrollera sådana deponier minskar

väsentligt. Utskottet instämmer i likhet med regeringen i Naturvårdsverkets

bedömning och slutsatser. Mot bakgrund av att det endast handlar om ett

fåtal anläggningar och områden bedömer utskottet i likhet med regeringen

att det inte finns anledning att införa ett generellt undantag som i sin

tur innebär minskade skyddsåtgärder och kontroller. Utskottet avstyrker

därför motionen i nu behandlad del.

Naturvårdsverkets ansvar m.m.

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför om

Naturvårdsverkets uppgifter m.m. och avstyrker tre motionsyrkanden (s, m, fp)

med hänvisning till regeringens bedömningar och till vad utskottet anför.

Jämför reservationerna 12 (m) och 13 (fp).

Propositionen

Avfallshanteringen

bör enligt regeringen ses som en del av samhällets infrastruktur. Regeringen

anser därför att Naturvårdsverkets uppgift omfattar att bevaka kapacitet

och metoder för avfallshanteringen samt att verka för att avfallshanteringen

sker på ett för samhället effektivt och för konsumenterna enkelt sätt.

Detta innebär dock inte att kommunernas, producenternas och övriga aktörers

ansvar minskar.

Ett råd för avfallsfrågor bör enligt regeringen inrättas

inom Naturvårdsverket för att vara rådgivande och bistå Naturvårdsverket

i genomförandet av avfallspolitiken samt för att bredda samrådet med olika

aktörer.

Motionerna

Regeringen bör enligt motion 2002/03:MJ26 (fp)

yrkande 1 återkomma till riksdagen med en avrapportering om hur det lokala

samrådet fungerar mellan producenter och kommuner. Det är enligt motionärerna

glädjande att regeringen i propositionen framhäver konsumenternas behov

av enklare sorteringssystem med förbättrad service. Om detta skall bli

mer än ord måste bl.a. Naturvårdsverkets uppdrag mellan producenter och

kommuner omedelbart vekställas. Regeringen bör enligt motionärerna återkomma

med en avrapportering av detta arbete senast hösten 2004.

I motion

2002/03:MJ24 (m) yrkande 3 behandlas frågan om tillsyn och vägledning. Enligt

motionärerna kommer som läget är i dag enskilda näringsidkare i kläm när

tolkningarna av lagen och därmed tillämpningen divergerar mellan olika

kommuner. Varken tillsyn eller vägledning är en fråga för riksdagen utan

en fråga för ansvarig myndighet. Motionärerna uttrycker en oro för att

regeringen vill tolka lagen på sitt sätt, trots att det är förbehållet

domstolarna.

I motion 2002/03:MJ251 (s) behandlas frågan om möjligheterna

för kommunerna att återvinna avfall. Motionärerna anför följande. Enligt

de miljömål som riksdagen fastställt är materialåtervinning bättre än

förbränning. Det finns trots det i förordningen (2001:512) om deponering

av avfall en regel som tolkats på ett sådant sätt att den försvårar för

många kommuner att fortsätta med sin miljövänliga avfallshantering. Ett

exempel på det är Orust kommun som sedan år 1992 tillämpar ett avancerat

insamlingssystem för återvinning av hushållsavfall. Systemet bygger på en

så långt driven källsortering att inget avfall går till förbränning. Då

kommunen byggt sin avfallshantering kring materialåtervinning och

kompostering, måste små mängder brännbart avfall emellertid deponeras

tillsammans

med övrigt deponiavfall. Det är efter den 1 januari 2002 förbjudet,

eftersom utsorterat brännbart avfall inte får deponeras enligt

avfallsförordningen.

Tanken med kretslopp, som innebär att så mycket som möjligt skall återvinnas,

bör inte motverkas. Motionären anser i stället att tolkningen av reglerna

om förbränning av utsorterat brännbart avfall bör ses över så att kommunernas

arbete med att återvinna avfall inte försvåras, utan i stället utvecklas

vidare i enlighet med målet om ett ekologiskt uthålligt samhälle.

Utskottets

överväganden

Utskottet instämmer till fullo i regeringens uttalade

ambition att framhäva konsumenternas behov av enklare sorteringssystem med

förbättrad service. Regeringens avsikt att inom Naturvårdsverket inrätta

ett råd för avfallsfrågor är enligt utskottet uppfattning ett mycket

viktigt steg i det fortsatta arbetet. Som regeringen påpekar är syftet med

rådet inte att skapa en ny myndighet utan att inrätta en organisation för

att samordna arbetet på avfallsområdet och att tillsammans med aktörer

inom området verka för ett för samhället effektivt och för konsumenter

enkelt omhändertagande av avfall. Rådet bör som regeringen påpekar ha en

rådgivande roll och bistå Naturvårdsverket i genomförandet av avfallspolitiken.

I rådet bör företrädare för centrala aktörer inom avfallsområdet samt

representanter för övrigt näringsliv, konsumenter och frivilligorganisationer

ingå. Utskottet anser att den inriktning regeringen valt kan innebära ett

viktigt steg i främjandet av konsumentperspektivet. Därutöver vill utskottet

framhålla vikten av att regeringen inom en snar framtid återkommer till

riksdagen med en avrapportering av detta arbete. Med hänvisning härtill

och till vad utskottet i övrigt anför avstyrker utskottet motionerna

2002/03:MJ24 (m) yrkande 3 och 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 1 i den mån dessa

inte kan anses tillgodosedda. Med det anförda avstyrker utskottet jämväl

motion 2002/03:MJ251 (s).

Tydliggörande av avfallsinnehavarens

ansvar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

om att tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar genom en ändring i miljöbalken.

Propositionen

Regeringen föreslår att det ansvar som varje innehavare

av avfall har uttryckligen skall anges i miljöbalken. Ansvaret innebär en

skyldighet att se till att avfallet hanteras på ett hälso- och miljömässigt

godtagbart sätt. I bestämmelsen skall erinras om att producenter och

kommuner enligt andra bestämmelser har eller kan åläggas skyldighet att

hantera avfall eller att avfall i vissa fall skall hanteras av

kommunerna.

Utskottets överväganden

Utskottet instämmer i regeringens överväganden

om att tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar. Mot bakgrund härav tillstyrker

utskottet regeringens förslag.

Producentansvaret för förpackningar och

returpapper m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i vad

regeringen anför om bl.a. producentansvaret för förpackningar och

returpapper. Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (fp) med förslag till

utveckling av producentansvaret samt ett yrkande (c) om att motivera

konsumenterna till avfallssortering med hänvisning till det pågående arbetet

inom området och till att resultatet av en förestående utredning bör

avvaktas.

Propositionen

Regeringen anser att det författningsreglerade

producentansvaret för förpackningar och returpapper bör kvarstå. Ansvar

och skyldigheter för insamling av förpackningar och returpapper bör

tydliggöras för samtliga inblandade aktörer.

Regeringen anser vidare att

det bör bli enklare för konsumenterna att delta i källsorteringen av

förpackningar och returpapper. Detta kan ske genom att servicen till

konsumenterna förbättras. Producenternas insamlingssystem bör anpassas till

de lokala förutsättningarna och företrädesvis genom fastighetsnära insamling

där så är lämpligt.

Kommunerna bör enligt regeringen få ett ansvar för

planeringen av insamlingssystemen samt för informationen till hushållen.

Det

lokala samrådet bör dessutom utvecklas och tydliggöras.

Motionerna

I

motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 8 hävdar motionärerna att det nuvarande

producentansvaret via materialbolag som ansvarar för insamling och tar

betalt av tillverkarna i relation till deras marknadsandelar är problematiskt

eftersom det inte ger stimulans för den enskilde tillverkaren att minska

den totala mängden förpackningar. Producentansvaret bör enligt motionärerna

därför utvärderas och vidareutvecklas. Dessutom bör producentansvaret

utökas till att omfatta fler produkter hävdar motionärerna.

Konsumentens

motivation och möjligheter att enkelt kunna sortera sitt avfall bör enligt

motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 3 sättas i fokus. Motionärerna påpekar

att Centerpartiet tidigare lagt fram förslag i riksdagen med anledning av

FN:s toppmöte i Johannesburg att införa en tydligare målformulering om

kunskaper i hållbar utveckling i läroplaner och kursplaner. Det finns

enligt motionärerna anledning att återigen understryka vikten av att

utbilda miljömedvetna konsumenter.

Utskottets överväganden

I samband med

införandet av producentansvaret för förpackningar och förpackningsmaterial

år 1994 inledde Svenskt Näringsliv ett återvinningssystem för förpackningar.

Industri och handel organiserade sig i fyra materialbolag – Plastkretsen,

Returwell, Svensk Kartongåtervinning och Metallkretsen, vilka tillsammans

bildade serviceorganisationen REPA. REPA:s uppgift är att erbjuda alla

företag tillgång till det rikstäckande återvinningssystemet. Utskottet

har erfarit att den uppfattning som kommer till uttryck i motion 2002/03:MJ26

(fp) yrkande 8 om att materialbolagens avgifter tas ut i förhållande till

producenternas marknadsandelar och därför inte ger incitament till att

minska mängden förpackningar är felaktig. Enligt vad utskottet erfarit

tas avgifterna i stället ut i direkt proportion till de förpackningsmängder

som respektive producent levererar på den svenska marknaden, vilket i sin

tur innebär att producenten i motsats till vad som anförs i motionen torde

ha ett incitament att minska förpackningsmängderna. I övrigt vill utskottet

påpeka att regeringen anger att förslagen i propositionen bör följas upp

för att på sikt utgöra ett underlag till ställningstagande om det finns

behov av att komplettera producentansvaret med ytterligare styrmedel för

att utveckla materialåtervinningen. Producenters och kommuners fortsatta

samarbete och samordningen av insamlingssystemen bör långsiktigt ha som

mål att de av konsumenten upplevs som ett system. Med hänvisning härtill

avstyrker utskottet motionen i berörd del.

Regeringen framhåller i

propositionen att det för att konsumenterna enkelt skall kunna delta i

systemen finns behov av att informationen utvecklas och i större utsträckning

utformas på lokal nivå. Utredaren har föreslagit att producenterna och

materialbolagen skall intensifiera informationen till konsumenterna bl.a.

i samarbete med kommunerna. Utskottet anser i likhet med regeringen att

det är viktigt att informationen sker samlat och att den är anpassad efter

de lokala förutsättningarna. Ett övergripande ansvar för informationen

till hushållen bör därför ligga på kommunerna. Regeringen avser att

tydliggöra detta ansvar i avfallsförordningen (2001:1063) samt i förordningarna

om producentansvar. Informationen behöver enligt regeringen dessutom

förbättras genom att innehålla anvisningar om hur sorteringen skall gå

till m.m. och även information om vilket resultat som den har givit upphov

till i form av faktisk återvinning. Utskottet vill i detta sammanhang

hänvisa till att regeringen har tillsatt en kommitté med uppgift att

kartlägga och analysera hur utbildningssystem på alla nivåer arbetar för

hållbar utveckling och för att stimulera till ytterligare insatser på

detta område. Kommittén skall redovisa sitt uppdrag senast den 31 oktober

2004 (dir. 2003:68). Riksdagen bör inte föregripa kommitténs arbete, varför

utskottet avstyrker motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 3.

Farligt avfall

från hushållen

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i

regeringens bedömningar och avstyrker ett motionsyrkande (kd) med krav på

en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling av visst avfall

med hänvisning till att motionens syfte får anses tillgodosett med vad

regeringen anför. Jämför reservation 14 (kd).

Propositionen

Regeringen

anser att kommunens ansvar att samla in hushållens farliga avfall samt

hushållens ansvar att sortera detta avfall enligt kommunens anvisningar

bör stärkas och klargöras.

Motionen

Enligt motion 2002/03:MJ432 (kd)

yrkande 14 bör riksdagen begära att regeringen tillsätter en utredning i

syfte att införa hushållsnära insamling av batterier och annat farligt

avfall. Som motivering härför anför motionärerna att konsumenterna har

goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna men att så

få batterier samlas in torde bero på att konsumenterna inte är medvetna

om i vilka produkter batterierna finns och på att det kan vara långt till

en batteriholk. Därför bör insamlingen av allt farligt avfall underlättas

för konsumenterna. För att kunna genomföra detta måste en översyn av

förordningen om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad

begränsar den möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av

farligt avfall.

Utskottets överväganden

Det framgår av propositionen

att regeringen avser att fortsätta det arbete som påbörjats för att bättre

ta till vara den resurs som avfall utgör och för att minska miljöpåverkan

från omhändertagandet. Utskottet instämmer i de principer för arbetet som

regeringen antagit dvs. ett starkt konsumentperspektiv som framför allt

innebär att det skall bli enklare för hushållen att sortera och lämna

sitt avfall. Regeringen anser att en högre servicenivå till allmänheten

är det bästa sättet att öka dess vilja att delta i systemet och på så

sätt även öka andelen avfall som återvinns. Utskottet delar denna

uppfattning. Tillgänglighet och tydlighet är viktigt liksom information om

syftet med och nyttan av hushållens deltagande. Enligt regeringens mening

är det angeläget att de olika systemen för insamling av avfall från

hushållen samordnas i större utsträckning. Detta innebär att tillgängligheten

och servicenivån bör utvecklas och samordnas avseende insamlingen av

förpackningar, returpapper, farligt avfall, batterier, grovsopor och annat

hushållsavfall. Utskottet delar regeringens uppfattning att det behövs en

förbättring av insamlingen och omhändertagandet av det farliga avfallet

från hushållen. Regeringen aviserar en ändring i avfallsförordningen som

klargör kommunens ansvar att samla in hushållens farliga avfall samt

hushållens ansvar att sortera detta avfall enligt kommunens anvisningar.

Liksom när det gäller övrig hantering av hushållsavfall, anser regeringen

att servicen till hushållen måste vara så bra att hushållen på ett enkelt

sätt kan delta i systemet. Utskottet instämmer i att det är viktigt att

tillgängligheten till insamlingssystemen förbättras och vill i detta

sammanhang lyfta fram insamlingen av glödlampor och lysrör som ett viktigt

område vars tillgänglighet och servicenivå bör öka. Vidare behövs en

förbättrad information till hushållen om vad som är farligt avfall och hur

det bör hanteras. Regeringen avser därför att tydliggöra och bredda

kommunernas ansvar för informationen till hushållen när det gäller

avfallshantering inklusive de fraktioner för vilka producentansvar gäller och

särskilt när det gäller det farliga avfallet. Det anförda innebär enligt

utskottets mening att syftet med motion 2002/03:MJ432 (kd) yrkande 14 i

allt väsentligt därmed är tillgodosett. Motionen avstyrks därför.

Kommunernas

ensamrätt till hanteringen av farligt avfall

Utskottets förslag i

korthet

Utskottet instämmer i vad regeringen anför och avstyrker två yrkanden

(fp) om kommunens ensamrätt till hantering av farligt avfall. Jämför

reservation 15 (fp).

Propositionen

Den möjlighet som kommunerna har att

genom ett utökat ansvar för transport, återvinning och bortskaffande av

farligt avfall skaffa sig ensamrätt till avfallshanteringen bör, i enlighet

med den inriktning som regeringen beslutat om tidigare, upphöra. En

förutsättning är dock att det finns ett system som tillförsäkrar en god

kontroll över flöden av farligt avfall. Naturvårdsverket bör därför få i

uppdrag att utreda om ytterligare eller andra typer av åtgärder behövs

för att tillförsäkra en god kontroll över flöden av farligt avfall.

Motionen

I

motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 5 förespråkas att kommunernas monopol på

hanteringen av farligt avfall upphör och att EG:s kemikaliedirektiv snarast

bör genomföras. Det är oroande att kommunernas insatser inom insamlingen

av farligt avfall varierar kraftigt. Regeringen bör ställa upp mätbara

mål för hur stor fraktion av hushållens farliga avfall som skall omhändertas.

Regeringen bör också ge länsstyrelserna i uppdrag att följa upp kommunernas

arbete med hur farligt avfall hanteras. Regeringen bör återkomma inom tre

år med en uppföljning av effekterna härav hävdar motionärerna. Motionärerna

uttrycker dessutom uppfattningen att uppföljningen av avfallshanteringen

bör kunna omfattas av den vanliga miljötillsynen av verksamheten. De anser

därför att bestämmelsen i 15 kap. 10 § miljöbalken, vilken reglerar

kommunernas rätt att föreskriva att transporter, återvinning m.m. av farligt

avfall skall ske genom kommunernas försorg, bör tas bort (yrkande

6).

Utskottets överväganden

Kommunernas rätt att föreskriva om att transport

samt återvinning eller bortskaffande av farligt avfall skall ske genom

kommunens försorg, det s.k. kommunala monopolet, regleras i 15 kap. 10 §

miljöbalken och i 15 § avfallsförordningen (2001:1063). Naturvårdsverket

anser att dessa bestämmelser bör upphöra, i korthet eftersom det är

sannolikt att de skäl som finns för att utnyttja dessa inte är godtagbara

enligt EG:s konkurrenträttsliga bestämmelser, samt att det inte framkommit

andra behov som motiverar kommunala avfallsmonopol. Utskottet instämmer

i regeringens bedömning att en god kontroll över flöden av farligt avfall

kan tillförsäkras även på andra sätt än genom kommunala monopol. Ett

kontrollsystem skulle kunna medföra att allt farligt avfall omfattas och

inte, som i dag, endast avfallet i de kommuner som väljer detta. Det är

vidare som regeringen påpekar tveksamt om motiven för kommunala monopol,

dvs. en bättre kontroll över flöden av farligt avfall, står i proportion

till åtgärden då den utestänger ett stort antal aktörer från marknaden.

Utskottet har erfarit att Svenska åkeriförbundet i januari 2001 tog

initiativ till ett nationellt Internetbaserat register för transporter av

farligt avfall. Avsikten med registret är att alla transporter med farligt

avfall på ett enkelt sätt skall kunna rapporteras för en automatisk

redovisning till berörda myndigheter och därigenom möjliggöra en övergripande

kontroll av transporter m.m. I registret kommer vidare att finnas åtkomligt

förteckningar över samtliga tillståndshavare för transport, mellanlagring,

behandling och slutligt omhändertagande av farligt avfall. Utskottet anser

i likhet med regeringen att en översyn av befintliga regler och kontrollsystem

bör genomföras innan ett slutligt ställningstagande kan tas om en

avreglering. Inom ramen för översynen bör även behovet av regelverk som är

enkla att tillämpa för berörda aktörer beaktas. Regeringen avser att ge

Naturvårdsverket i uppdrag att utreda om det befintliga regelverket är

tillräckligt eller om nya åtgärder behöver vidtas och i så fall vilka. I

samband med detta uppdrag bör enligt regeringen Naturvårdsverket föra en

dialog med berörda aktörer. Utskottet välkomnar en sådan utredning och

förutsätter att utredningen undersöker om ett kretsloppsregister skulle

kunna bidra till en god kontroll över flödena av farligt avfall och vilka

bestämmelser som bör införas för krav på rapportering m.m. till registret.

Utskottet förutsätter dessutom att utredningen överväger om huvudmannaskapet

för ett sådant avgiftsfinansierat register bör tillkomma Naturvårdsverket.

Utredningen bör enligt utskottets uppfattning skyndsamt komma till stånd.

Regeringen anser också att det inför ett slutligt ställningstagande är

angeläget att studera hur marknaden för omhändertagande av farligt avfall

ser ut i de kommuner som har beslutat om utökat ansvar och i kommuner som

inte har utökat ansvar (se avsnitt 7.1). Målet är enligt regeringen att

en översyn av regelverken skall genomföras så att en avreglering på nytt

kan övervägas. Utskottet som instämmer i regeringens bedömning anser mot

bakgrund härav att frågans behandling inte bör föregripas genom något

riksdagsuttalande med anledning av motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkandena 5

och 6. Yrkandena avstyrks.

Varors sammansättning, återanvändbarhet och

återvinningsbarhet m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker

regeringens förslag om bemyndigande att få meddela föreskrifter om

skyldigheter för producenter att se till att varor har en viss sammansättning,

återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Därmed avstyrker utskottet tre

motionsyrkanden (m, fp, kd) om avslag på förslaget. Utskottet avstyrker

dessutom tre motionsyrkanden (fp, c) om möjlighet till försäkringslösningar

i producentansvaret i avvaktan på kommande behandling av frågan. Jämför

reservationerna 16 (m, fp, kd), 17 (fp) och 18 (c).

Propositionen

Regeringen

föreslår att om det behövs för att främja en minskad uppkomst av avfall

eller en hälso- och miljömässigt godtagbar hantering av avfall regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

skyldigheter för producenter att se till att varor har en viss sammansättning,

återanvändbarhet och återvinningsbarhet. I fråga om andra varor än

förpackningar får sådana föreskrifter endast meddelas om föreskrifterna behövs

till följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen.

Motionerna

I

motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 4 yrkas att förslaget avslås. Enligt

motionärerna vill regeringen utan riksdagens hörande skaffa sig möjlighet

att föreskriva hur och av vilka råvaror svensk tillverkningsindustri skall

producera varor. Det är en hämsko på produktutvecklingen mot lättare,

energisnålare och miljövänligare förpackningar, vilket bl.a. Nutek anfört.

Enligt motion 2002/03:MJ25 (kd) yrkande 4 är regeringens förslag att

bemyndigandet skall begränsas till att gälla föreskrifter som behövs till

följd av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen alltför otydligt och

lämnar stort utrymme för särskilda nationella krav på produktsammansättning.

Motionärerna anser att det snarare än att svepande hänvisa till medlemskapet

i EU i lagstiftningen bör finnas ett tydligt krav på att nya föreskrifter

enbart skall föranledas av förändringar i EG-rätten. Motionärerna föreslår

i stället en omformulering av 15 kap. 7 § 3 så att föreskrifter enligt

första stycket, i fråga om andra varor än förpackningar, endast får

meddelas om föreskrifterna föranleds av förändringar i EG-rätten. Även i

motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 11 yrkas avslag på förslaget om att utöka

dagens lagstiftning vad gäller föreskrifter om krav på varors sammansättning.

Motionärerna anser inte att det är rimligt att utöka dagens lagstiftning

med ytterligare restriktioner från myndighetshåll. Kravet måste i stället

reduceras till att varan skall vara möjlig att återvinna på ett miljömässigt

lämpligt sätt. Motionärerna anser att det finns en möjlighet utifrån dagens

lagstiftning t.ex. genom kemikalielagstiftning att kontrollera övriga

problem med produkten.

I motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 8 föreslås att

branschen, i samråd med Naturvårdsverket, utformar en försäkringslösning

som långsiktigt kan säkerställa omhändertagande och behandling av uttjänta

produkter. Det individuella ansvaret för olika producenter skall enligt

motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 9 stimuleras. Ett sätt att åstadkomma

detta är enligt motionärerna att införa kretsloppsförsäkringar för en rad

produkter, exempelvis bilar, datorer, elektroniska produkter och vitvaror.

En kretsloppsförsäkring tecknas av den enskilde producenten med ett

försäkringsbolag som tar ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande

lagar och regleringar. Försäkringsbolagen kommer troligen att premiera

företag och produkter med låga omhändertagandekostnader och hög

återvinningsgrad, vilket därmed ger den enskilde producenten incitament att

tillverka just sådana produkter. Förslaget återfinns också i motion

2002/03:MJ315 (fp) yrkande 19.

Utskottets överväganden

Som regeringen

påpekar är det inte endast förpackningars sammansättning, återanvändbarhet

och återvinningsbarhet som har betydelse för avfallets uppkomst eller

hantering. Sambandet finns mellan andra slags varor och det potentiella

avfallet från dem. Producentansvarsutredningen har föreslagit att det

bemyndigande som för närvarande gäller i miljöbalken bör vidgas till att

avse skyldigheter för producenter i fråga om varors sammansättning,

återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Förslaget till ändring i 15 kap.

7 § miljöbalken innebär en komplettering till det bemyndigande som redan

i dag finns avseende förpackningar. Föreskriftsrätten avseende förpackningar

infördes i samband med miljöbalkens ikraftträdande, genom att regeringen

då fick möjlighet att även föreskriva krav på förpackningars sammansättning,

återanvändbarhet och återvinningsbarhet. Bemyndigandet ansågs nödvändigt

för att Sverige skulle uppfylla de krav som följer av Europaparlamentets

och rådets direktiv om förpackningar och förpackningsavfall. Såvitt

utskottet förstår innebär regeringens förslag inte någon förändring avseende

föreskriftsrätten för förpackningar. Förslaget innebär i stället att

föreskriftsrätten vidgas till att omfatta alla varor med den begränsningen

att det enbart handlar om föreskrifter som hänför sig till beslut som

fattas inom EU. I likhet med regeringen anser utskottet att förslaget är

riktigt. Flera remissinstanser anser det föreslagna bemyndigandet viktigt

och att det bör användas av regeringen för att på ett konkret sätt öka

medvetenheten om varornas utformning. Utskottet gör ingen annan bedömning

än regeringen om att det föreslagna bemyndigandet behövs för att genomföra

EU:s avfallslagstiftning på föreskrifts- och förordningsnivå. Som regeringen

påpekar betyder WEEE-direktivets (Europaparlamentets och rådets direktiv

2002/96/EG om avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter)

krav på att medlemsstaterna skall uppmuntra viss utformning och tillverkning

av varor inte att medlemsstaterna åläggs att införa bindande regler. Kravet

i WEEE-direktivet kan genomföras också på andra sätt. Utskottet konstaterar

att regeringen för närvarande inte har några konkreta planer på att meddela

andra föreskrifter om varors sammansättning, återanvändbarhet och

återvinningsbarhet än vad som följer och kan komma att följa av EG-rättens

krav. Bemyndigandet bör därför som regeringen föreslår begränsas till att

gälla föreskrifter för andra varor än förpackningar som behövs till följd

av Sveriges medlemskap i EU. Utskottet vill i detta sammanhang understryka

att frågor om varors fria rörlighet enligt EU-fördraget och andra

handelsavtal utgör en viktig begränsning när det gäller nationella krav på

varor och produkter. Detta gäller såväl vid utfärdande av generellt

verkande förordningar och föreskrifter som vid tillämpning av de allmänna

hänsynsreglerna vid prövning och tillsyn. Alltför preciserade eller

långtgående krav kan komma att betraktas som otillåtna handelshinder.

Utrymmet för att ställa olika former av krav kan förväntas variera med hänsyn

till vilken varukategori det är fråga om och kräver att de särskilda

förutsättningarna i varje enskilt fall noggrant analyseras. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag och avstyrker motionerna

2002/03:MJ24 (m) yrkande 4, 2002/03:MJ25 (kd) yrkande 4 och 2002/03:MJ26

(fp) yrkande 11.

I propositionen redogör regeringen för sin åsikt att

det finns anledning för berörda branscher att överväga om olika typer av

ekonomiska garantier för omhändertagande av uttjänta produkter skulle

kunna vara en lösning. Sådana ekonomiska garantier skulle som regeringen

påpekar kunna säkerställa finansieringen av produkternas omhändertagande,

och ge producenten drivkraft att miljöförbättra produkterna. Utskottet

anser därför i likhet med regeringen att en utveckling av olika typer av

ekonomiska garantier för omhändertagande av uttjänta produkter är intressant

som komplement till dagens lagstiftning. Regeringen anser att detta är en

fråga som Naturvårdsverket i samarbete med berörda branscher bör undersöka

i det fortsatta arbetet med en miljöorienterad produktpolitik. Som regeringen

påpekar skall enligt WEEE-direktivet medlemsstaterna se till att en

tillverkare, när denne släpper ut en produkt på marknaden, lämnar en garanti

för finansiering av behandling av produkten. Garantin får bestå av antingen

deltagande i lämpligt system för finansieringen av behandlingen,

materialåtervinningsförsäkring eller ett spärrat konto. Mot bakgrund av detta

avser regeringen att behandla frågan om garantier i samband med genomförandet

av WEEE-direktivet. Utskottet anser därmed att kraven i motionerna

2002/03:MJ26 (fp) yrkande 9, 2002/03:MJ27 (c) yrkande 8 och 2002/03:MJ315

(fp) yrkande 19 bör anstå i avvaktan på det vidare arbetet. Motionerna

avstyrks.

Returdryckesförpackningar

Utskottets förslag i korthet

Utskottet

tillstyrker vad regeringen föreslår i vad avser returdryckesförpackningar.

Samtidigt avstyrker utskottet fyra motionsyrkanden (m, kd) med bl.a.

begäran om att riksdagen avslår förslaget. Utskottet avstyrker vidare fem

yrkanden (s, fp, c, mp) om bl.a. utländska returförpackningar och två

yrkanden (mp) om producentansvar för aluminiumburkar i vissa fall. Jämför

reservationerna 19 (m), 20 (fp), 21 (kd) och 22 (c).

Propositionen

Regeringen

föreslår att lagen (1991:336) om vissa dryckesförpackningar och lagen

(1982:349) om återvinning av dryckesförpackningar av aluminium skall

upphöra att gälla. I stället bemyndigas regeringen eller den myndighet som

regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för producenter

att se till att plast- och metallförpackningar för konsumtionsfärdig dryck

omfattas av retursystem samt att se till att retursystemen utformas så

att de genom utbetalning av pant eller premie uppmuntrar att förpackningarna

lämnas tillbaka till systemen. Vidare bemyndigas regeringen att i fråga

om överlåtelse, märkning, tillstånd och avgifter meddela sådana föreskrifter

som i dag finns i de nämnda lagarna.

Motionerna

I motion 2002/03:MJ24

(m) yrkande 5 yrkas att riksdagen avslår förslaget till retursystem för

dryckesförpackningar av plast och metall. Som skäl härför anför motionärerna

att samma regler bör gälla för alla metallförpackningar. Endast en mindre

del av dryckesförpackningarna säljs i Sverige i takt med ökad import. Ett

sätt att råda bot på detta är enligt motionärerna att sänka de svenska

alkoholskatterna. Ett retursystem som inte innefattar privatimport blir

i annat fall så ofullständigt att nyttan är diskutabel. Motionärerna anser

vidare att ett retursystem från miljösynpunkt långt ifrån är det bästa

omhändertagandet av plastförpackningar. Förbränning av dessa oljeprodukter

torde vara väl så bra. De handelshinder som ett nationellt krav på

retursystem också för import innebär är ytterligare en faktor som talar mot

förslaget hävdas det i motionen.

Också i motion 2002/03:MJ25 (kd) yrkandena

1 och 2 yrkas avslag på regeringens förslag. Enligt motionärerna är

innebörden och effekterna av framtida föreskrifter alltför oklara för att

riksdagen nu skall bemyndiga regeringen att besluta om ikraftträdande av

de föreslagna förändringarna i miljöbalken. Propositionen utgör inte ett

fullgott underlag för de föreslagna lagändringarna anser motionärerna. I

motionen framställs dessutom en begäran om att regeringen skall återkomma

med ett bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och

återvinning av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast

och metall (yrkande 3).

Enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 10 återvinns

ett stort antal konsumentförpackningar inte eftersom de producerats utanför

det svenska återvinningssystemet. Motionärerna anser att den bästa lösningen

skulle vara att man inom EU kom överens om ett gemensamt system för t.ex.

återvinning av aluminiumburkar. Om en lösning på EU-nivå inte uppnås bör

man enligt motionärerna överväga att lägga ett större ansvar på försäljnings-

och distributionsleden för återvinningen. Affärer som saluför förpackningar

som inte ingår i retursystemen skall kunna åläggas att erlägga en avgift

till retursystemet för att man där tar emot förpackningen. Samma uppfattning

kommer till uttryck i motion 2002/03:MJ315 (fp) yrkande 20. Också i motion

2002/03:MJ337 (s) tas frågan om behovet av en gemensam EU-standard för

returförpackningar upp. Motionärerna anför att om reglerna är likadana i

hela EU försvinner möjligheten att sälja burkar, flaskor och andra

förpackningar utan pant. Det kommer nämligen inte att tillverkas förpackningar

utan pantsystem i EU eftersom reglerna kommer att innebära att samma

pantsystem tillämpas i alla EU-länder. Dessa regler bör också vara bindande

för återförsäljare av dessa förpackningar. Ett gemensamt retursystem för

EU kommer att underlätta handeln mellan EU-länderna. Detta kommer att

leda till att konkurrensen i Sverige förbättras med sänkta priser till

gagn för de svenska konsumenterna.

Enligt motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande

5 behöver målen för vissa förpackningsmaterial justeras med anledning av

den privata införseln av sådana förpackningar i landet. Den privata

införseln av alkohol ger enligt motionärerna upphov till en ansenlig mängd

förpackningar, vilket gör att återvinningsmålet på t.ex. 70 % för glas

inte är baserat på den totala mängden. Detta gäller även metallåtervinningen

som får tillgång till de utländska ölburkar som inte går att panta i det

befintliga retursystemet för aluminiumburkar, liksom de kartongförpackningar

som finns för vin. Återvinningsmålet för dessa förpackningsslag måste

därför justeras upp för att ambitionsnivån inte skall sjunka och dessa

förpackningar deponeras. Enligt motionärerna måste hänsyn tas även till

materialbolagens merkostnad för insamling och behandling av dessa privat

införda material. De anser liksom regeringen att omfattningen av detta

bör utredas.

I motion 2002/03:MJ225 (mp) yrkande 1 påpekas att

producentansvaret gäller återtagande av aluminiumburkar. För närvarande läge

gäller dock inte detta återtagande om burken har blivit deformerad och

tillplattad. Producenter måste därför åläggas att ta tillbaka även skadade

burkar. Panten för burken har ju producenten redan erhållit och även det

är ett skäl för att ta tillbaka burkar. Enligt motionen tar returburksautomater

inte emot utländska burkar eftersom streckkoden, den s.k. EAN-koden, inte

kan avläsas i automaten. Motionärerna anser därför att ett parallellsystem

bör införas för att kunna ta hand om icke svensktillverkade burkar (yrkande

2). I motionen framhålls dessutom att mindre affärer inte har råd eller

möjlighet att skaffa en returburksautomat. För att kunna lämna tillbaka

burkar till producenten måste burkarna ha blivit räknade i en automat.

Kan detta inte ske återtas inte burkarna. En ändring måste komma till

stånd, så att även dessa oräknade burkar kommer in i returburkssystemet

(yrkande 3).

Utskottets överväganden

Utskottet konstaterar att det finns

behov av en förbättrad service till konsumenterna även när det gäller

returdryckesförpackningar. Det är också enligt Producentansvarsutredningen

framför allt den nya typen av servicebutiker inom livsmedelssektorn samt

Systembolagets butiker som skulle behöva utöka antalet mottagningsställen

med automater för returdryckesförpackningar. Utskottet har erfarit att AB

Svenska Returpack i samband med utredningens arbete åtog sig att, i

samarbete med detaljhandelskedjorna och automatleverantörerna, genomföra

aktiviteter för att trafikbutiker och övrig servicehandel skall kunna

investera i automater. Även Systembolaget AB avser att utöka servicen

till konsumenterna. Bland annat skall avtal om samverkan med annan handel

träffas för mottagning av glas, PET-flaskor och burkar samt ett försök

påbörjas med mottagning av burkar som omfattas av pantsystemet. Som

regeringen påpekar tillverkas inte burkar av andra metaller än aluminium

och stålplåt. Regeringen utesluter emellertid inte att även andra metaller

kan komma i fråga i framtiden. För att på den svenska marknaden skapa

likartade villkor för alla burkar oavsett metallslag bör enligt regeringen

även andra burkar än sådana av aluminium och stålplåt kunna omfattas av

krav avseende retursystem som genom utbetalning av pant eller annan

ersättning uppmuntrar att förpackningarna lämnas tillbaka. Utskottet delar

denna uppfattning. Det är viktigt att konsumenterna har fortsatt förtroende

för retursystemen för metallburkar så att en hög återvinningsnivå kan nås

och nedskräpningen minimeras. Förutsättningarna för att verka på den

svenska marknaden bör så långt möjligt vara neutrala mellan olika materialslag.

Detta innebär enligt regeringen att samtliga metallburkar för konsumtionsfärdig

dryck därför bör omfattas av likartade krav på retursystem. Enligt regeringen

är bakgrunden till att endast flaskor gjorda av PET (polyetylentereftalat)

omfattas av systemet den att när lagen infördes inga alternativa polymera

material fanns på marknaden. Utvecklingen har därefter gått framåt och

numera finns flera varianter, där PET kombineras med barriärskikt av andra

polymera material. Det är enligt regeringen också sannolikt att nya

material och kombinationer av material kommer att utvecklas framöver.

Regeringen anser mot bakgrund av dessa förhållanden att ett bemyndigande

behövs för att ge regeringen möjlighet att meddela bestämmelser om

retursystem på förordningsnivå. Utskottet instämmer i denna bedömning och

anser i likhet med regeringen att det föreslagna bemyndigandet bör införas

i 15 kap. miljöbalken som rör avfall och producentansvar. Regeringen

påpekar vidare att utvärderingen av dessa system visar på höga insamlingsnivåer,

varför det finns anledning att se över möjligheten att utvidga det till

andra produktgrupper. Krav på pantsystem kan leda till positiv teknikutveckling,

t.ex. vad gäller förpackningars sammansättning, distribution och rengöring.

Utskottet tillstyrker sammanfattningsvis regeringens förslag i denna del

och avstyrker motionerna 2002/03:MJ24 (m) yrkande 5 och 2002/03:MJ25 (kd)

yrkandena 1-3.

I och med Sveriges medlemskap i EU har den tillåtna mängden

av alkoholhaltiga drycker för privat import successivt ökat. Som regeringen

påpekar är det vanligt förekommande att stora mängder ölburkar importeras

från Danmark till södra Sverige på grund av prisskillnader mellan länderna.

Denna import kommer enligt regeringen sannolikt att öka allteftersom den

tillåtna införselmängden ökar. Dessa burkar ingår inte i det svenska

pantsystemet för aluminiumburkar. Trots att Danmark i september 2002

introducerade ett återtagningssystem med pant på dryckesförpackningar är

det inte troligt att flertalet förpackningar som privatimporterats därifrån

återlämnas i Danmark för återvinning utan de torde enligt regeringen hamna

i svenska förpackningsinsamlingssystem eller i hushållsavfallet. Mängden

dryckesförpackningar som inte omfattas av det svenska pantsystemet ökar

som en följd av privatimport och illegal import. Detta leder som regeringen

också påpekar i sin tur till att det finns en risk att konsumenternas

förtroende för det svenska pantsystemet minskar, eftersom någon pant inte

utgår för dessa förpackningar. Regeringen anser, från såväl miljö- som

konkurrenssynpunkt, att det är viktigt att alla dryckesförpackningar som

yrkesmässigt importeras ingår i ett godkänt retursystem. Utskottet instämmer

häri och anser i likhet med regeringen att det bör krävas av producenterna

att de ordnar med sådana system. Utskottet anser dessutom i likhet med

regeringen att utvecklingen av den privata importen noga bör följas och

vid behov åtgärdas. Regeringen avser därför att uppdra åt Jordbruksverket

att efter samråd med Naturvårdsverket följa utvecklingen av privatimporten

av dryckesförpackningar samt att vid behov lämna förslag till åtgärder

för att komma till rätta med de problem som kan uppkomma. I propositionen

framgår dessutom att regeringen även avser att se över motsvarande situation

för glasflaskor (se avsnitt 7.5). Utskottet välkomnar dessa initiativ.

Utöver vad regeringen anför har utskottet erfarit att kostnaderna för

hanteringen av dryckesförpackningar som inte omfattas av det svenska

pantsystemet som en följd av import är stora för berörda företag. Som

utskottet redogör för ovan innebär det av regeringen föreslagna bemyndigandet

i 15 kap. 7 a § miljöbalken att regeringen ges möjlighet att meddela

bestämmelser om retursystemet på förordningsnivå. Utskottet förutsätter

därvid att regeringen skyndsamt vidtar de åtgärder som erfordras för att

förtroendet för retursystemet som helhet inte skall skadas. Med det anförda

anser utskottet att motionerna 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 10, 2002/03:MJ27

(c) yrkande 5, 2002/03:MJ225 (mp) yrkande 2, 2002/03:MJ315 (fp) yrkande

20 och 2002/03:MJ337 (s) inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Motionerna i berörda delar avstyrks.

Som utskottet anfört är det oerhört

viktigt att det finns lättillgängliga system när konsumenterna skall lämna

tillbaka förpackningarna. Det är viktigt att livsmedelshandeln och

bryggeribranschen förbättrar servicen till konsumenterna genom att utöka

antalet mottagningsställen med automater för returdryckesförpackningar.

Emellertid vill utskottet framhålla att regeringen avser att i förordningen

(1997:185) om producentansvar för förpackningar ställa högre krav på

tillgänglighet i producenternas insamlingssystem än vad dagens förordningstext

gör. Syftet med motion 2002/03:MJ225 (mp) yrkandena 1 och 3 torde därmed

vara tillgodosett. Motionen i berörd del avstyrks därför.

Bilar

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

om ändringar i bilskrotningslagen och avstyrker fyra motionsyrkanden (kd,

c) om höjd skrotningspremie för bilar. Utskottet avstyrker också ett

motionsyrkande (kd) med krav på införande av skrotningspremie för vissa

arbetsmaskiner m.m. Utskottet grundar sitt ställningstagande på det

utvärderingsarbete som pågår. Jämför reservationerna 23 (kd, c) och 24

(kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna i bilskrotningslagen

(1975:343) om förfarandet vid uttag av skrotningsavgift kompletteras med

bestämmelser om att avgiften skall sättas in på särskilt konto, om när

avgiften skall anses betald samt om ränteberäkning och betalning av

ränta.

Vidare föreslår regeringen att den eller de kommunala nämnder som

fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet inom kommunen skall

utöva den lokala tillsynen över efterlevnaden av bilskrotningslagen

(1975:343) och föreskrifter meddelade med stöd av lagen. Naturvårdsverket

kvarstår i rollen som central tillsynsmyndighet. Den lokala tillsynsmyndigheten

ges möjlighet att besluta om de förelägganden eller förbud som behövs för

att bilskrotningslagen eller föreskrifter meddelade med stöd av lagen

skall efterlevas. Ett beslut om föreläggande eller förbud får förenas med

vite.

Regeringen föreslår dessutom att en påföljdsbestämmelse införs i

bilskrotningslagen (1975:343) med innebörden att den som utan auktorisation

bedriver yrkesmässig bilskrotningsverksamhet kan straffas med böter.

I

enlighet med bilskrotningsdirektivet bör enligt regeringen den sista ägaren

kunna lämna sitt uttjänta fordon kostnadsfritt till skrotning. Regeringen

avser att utreda om detta kan ske genom att ersättningen för skrotning

betalas direkt från bilskrotningsfonden till bilskrotaren. I detta arbete

bör också ingå att lämna förslag till hur avställningsmöjligheten för

bilar bör ändras så att nedskräpningen kan minskas.

Motionerna

Kristdemokraterna

föreslår i motion 2002/03:MJ377 (kd) yrkande 7 en kraftigt höjd

skrotningspremie för bilar äldre än 1989 års modell på grund av den höga åldern

på svensk fordonspark. Enligt den utredning som gjordes om skrotningspremien

(SOU 1997:126) torde en kraftig höjning, även under en begränsad period,

innebära att många gamla bilar med dåliga säkerhets- och miljöegenskaper

försvinner ur trafik ganska snabbt. För att inte hämma nybilsförsäljningen

bör inte hela summan läggas på nybilspriset enligt dagens princip. Eftersom

man begränsar perioden med höjd premie, bör detta enligt motionärerna

vara möjligt. En liknande uppfattning kommer till uttryck i motionerna

2002/03:MJ211 (c), 2002/03:MJ428 (c) yrkande 6 och 2002/03:T466 (c) yrkande

33. Genom att erbjuda avsevärt högre skrotningspremie på gamla bilar ökar

motivationen dels att lämna in sin bil till skrotning i stället för att

lämna den ute i naturen, dels att inte köra omkring med sin gamla uttjänta

bil alltför länge. Motionärerna framhåller Irland som ett exempel på att

ett sådant system med hög skrotningspremie fungerar.

Enligt motion

2002/03:MJ377 (kd) yrkande 8 släpper en orenad, äldre gräsklippare under en

timmes användning ut lika mycket miljöskadliga föroreningar som en modern

bil gör under 4 000 kilometers körning. Motionärerna anser därför att en

skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare skulle vara en

effektiv miljöförbättrande åtgärd som på kort tid miljömässigt skulle

löna sig.

Utskottets överväganden

Inledningsvis vill utskottet instämma

i regeringens bedömningar vad gäller kompletteringar av förfaranderegler,

tillsyn och påföljder i bilskrotningslagstiftningen och därmed tillstyrka

de förslag regeringen presenterar i denna del.

Utskottet har vid flera

tillfällen behandlat frågan om skrotningspremien för bilar (se bl.a. bet.

2000/01:MJU13 och 2001/02:MJU16). Den 1 juli 2001 höjdes den premie som

siste ägaren av en bil får när bilen lämnas för skrotning. Premien varierar

mellan 700 kr och 1 700 kr beroende på bilens ålder. Syftet med höjningen

var att kompensera bilägare för förväntade och redan inträffade prisökningar,

bl.a. som en följd av skärpta miljöregler för bilskrotning. Premiehöjningen

var också avsedd att säkerställa en kostnadsfri inlämning i enlighet med

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon. Som

utskottet tidigare påpekat saknas det än så länge erfarenheter och uppgifter

som visar att premiehöjningen medfört att nedskräpning med skrotbilar

minskat. Det är dock enligt regeringen troligt att premiehöjningen till

viss del motsvaras av bilägarens ökade kostnader för bilskrotning. Emellertid

tenderar premiesystemet att styra mottagningsavgiften för bilar. Regeringen

påpekar att det är svårt att bedöma om den ökade kostnaden beror på ökade

miljökrav vid bilskrotning eller om mottagningsavgiften anpassas till

premien för att öka bilskrotarens vinst. Bl.a. mot bakgrund härav anser

regeringen att det bör utredas om det är lämpligt att åstadkomma kostnadsfri

inlämning av skrotbilar genom att direkt från bilskrotningsfonden betala

ersättning till bilskrotaren för skrotningskostnaden. I ett sådant system

skulle enligt regeringen producenternas kompetens kunna komma till användning

i förhandlingen om hur stor ersättningen bör vara. Utskottet anser i likhet

med regeringen att frågan om hur en sådan form av kostnadsfri inlämning

skall organiseras bör diskuteras närmare med såväl bilproducenter,

bilskrotare, konsumentorganisationer som berörda myndigheter. Regeringen

avser att utreda hur en kostnadsfri inlämning kan organiseras samt bilägarens

skyldigheter och avställningsmöjligheter. Det vidare arbetet som regeringen

redogör för anser utskottet tillgodoser syftet med kraven i motionerna

2002/03:MJ211 (c), 2002/03:MJ377 (kd) yrkande 7, 2002/03:MJ428 (c) yrkande

6 och 2002/03:T466 (c) yrkande 33. Motionerna avstyrks på grund härav.

När

det gäller kravet på att införa skrotningspremie även för äldre gräsklippare

och båtmotorer vill utskottet påpeka att riksdagen har sänkt skatten på

alkylatbensin till tvåtaktsmotorer med hänvisning till att det av miljöskäl

är motiverat att öka användningen av sådan bensin i tvåtaktsmotorer (prop.

2001/02:177, bet. 2001/02:SkU26, rskr. 2001/02:331). Utskottet har i övrigt

vid tidigare behandling av motionsyrkanden med samma innebörd (bet.

2002/03:MJU13) hänvisat till att avgaskraven för arbetsmaskiner inom EU

regleras i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG, det s.k.

arbetsmaskindirektivet. Avgaskrav har hittills införts endast för vissa

större dieseldrivna arbetsmaskiner. Enligt vad utskottet erfarit pågår

förhandlingar för en skärpning av avgaskraven för dessa maskiner. Ett

ändringsdirektiv är såvitt utskottet har bekant att vänta tidigast under

våren 2004. För jordbruks- och skogsbrukstraktorer började krav införas

under år 2001 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/25/EG av

den 22 maj 2000 om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga

föroreningar från motorer avsedda för jordbruks- eller skogsbrukstraktorer.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas att det genom ändringsdirektivet

2002/88/EG om åtgärder mot avgasutsläpp från förbränningsmotorer som skall

monteras i arbetsmaskiner och arbetsredskap infördes avgaskrav i två steg

för mindre, bensindrivna arbetsmaskiner. Det första steget införs fr.o.m.

år 2004. Det innebär att utsläppen per maskin skall minska med ungefär en

tredjedel. Det andra steget ökar kraven med ytterligare 60–70 % beroende

på maskintyp. Utskottet avstyrker med hänvisning till det anförda motion

2002/03:MJ377 (kd) yrkande 8.

Slutförvaring av kvicksilver

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet instämmer i regeringens bedömning av frågan

om slutförvaring av kvicksilver och avstyrker därmed tre motionsyrkanden

(m, fp, c) med andra bedömningar. Utskottet anser ett motionsyrkande (c)

om säkerhetsaspekter på mellanlagring av kvicksilver tillgodosett med vad

utskottet anför. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet. Jämför

reservation 25 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Regeringen anser att avfall

som innehåller minst en viktprocent kvicksilver bör föras till permanent

förvaring djupt ned i berg. Undantag bör endast få medges om det är fråga

om mycket små mängder avfall eller om det finns andra synnerliga skäl. Om

det är skäligt i miljöbalkens mening bör även avfall som innehåller minst

0,1 viktprocent kvicksilver föras till sådan djupförvaring. Regeringen

avser att i förordningsbestämmelser införa sådana krav. Kraven på

djupförvaring bör gälla fr.o.m. den 1 januari 2015. En utomstående aktör bör

ges i uppdrag att samordna genomförandet utgående från tekniska, miljömässiga,

sociala och samhällsekonomiska förutsättningar. Genomförandet bör

avrapporteras till regeringen vart tredje år för att säkerställa att arbetet

löper enligt plan.

Motionerna

I motion 2002/03:MJ24 (m) yrkande 6 anförs

att det i Sverige finns kvicksilver, förutom i gruvindustriavfallsslam

och SAKAB:s insamlade produkter, i kloralkaliindustrins elektrolytiska

process i form av metalliskt rent kvicksilver. Detta rena metalliska

kvicksilver går enligt motionärerna utmärkt att använda som råvara för

fortsatt bruk. I dag finns inte någon känd teknik för att genomföra

förslaget till djupförvaring av metalliskt kvicksilver på det sätt som

föreslås. Kostnaderna är okända men sannolikt mycket höga. Enligt motionärernas

mening skall det övervägas om inte staten skall stå för kostnaderna för

de särskilt höga kraven i Sverige eftersom särregler orsakar kostnadsnackdelar

för svensk produktion i synnerhet om inte ett mervärde kan tas ut i högre

priser.

Enligt motion 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 12 bör förslaget

kompletteras med en möjlighet för producenter att slippa djupförvaring om man

kan uppvisa ett miljömässigt likvärdigt alternativ. Det är i grunden alltid

farligt att låsa sig för en enda lösning på hantering av avfall eftersom

detta kan hindra en positiv teknikutveckling inom området.

Enligt motion

2002/03:MJ27 (c) yrkande 9 bör regeringen säkerställa att mellanlagringen

av avfall med kvicksilverinnehåll inte orsakar någon risk för människors

hälsa eller miljön, i väntan på ytterligare teknik. I motionen hävdas

vidare att det inte är rätt att för närvarande avgöra att teknik och

utnyttjande av grundämnen funnit en optimal slutgiltig lösning och detta

för all framtid (yrkande 10). Regeringens vilja att visa handlingskraft

och initiativförmåga bör fokuseras på säkerhetstänkande, samordning och

flexibla lösningar, detta i avvaktan på att ett inom EU gemensamt grepp

kan tas om kvicksilverhanteringen. Kostnaden för hantering av kvicksilveravfall

kan vid återanvändning fördelas på fler parter och resurser respektive

insatser kan göras kraftfullare vid ett sådant förhållande. En export

behöver inte leda till att ansvaret som åvilar producenten försvinner,

särskilt inte inom den gemensamma europeiska marknaden.

Utskottets

överväganden

Som regeringen påpekar är kvicksilver en mycket giftig och

bioackumulerande metall som inte bryts ned. Av den anledningen har Sverige

infört restriktioner för användningen och förbud mot export av denna

metall. Enligt det av riksdagen fastställda miljökvalitetsmålet Giftfri

miljö (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6, rskr. 1998/99:183) skall

halterna av ämnen som förekommer naturligt i miljön vara nära bakgrundsnivåerna

inom en generation. Den sammanlagda exponeringen i arbetsmiljö, yttre

miljö och inomhusmiljö för särskilt farliga ämnen skall vara nära noll

vid samma tidpunkt. Av den av riksdagen antagna kemikaliestrategin för

Giftfri miljö (prop. 2000/01:65, bet. 2000/01:MJU15, rskr. 2000/01:269)

framgår att nyproducerade varor så långt möjligt skall vara fria från

kvicksilver senast år 2003. Det framgår vidare att kvicksilver inte heller

skall användas i produktionsprocesser om inte producenten kan visa att

hälsa och miljö inte kan komma till skada. Dessutom skall befintliga varor

som innehåller kvicksilver hanteras på ett sådant sätt att kvicksilvret

inte läcker ut i miljön. Det övergripande målet är att den totala

användningen av kvicksilver med vissa undantag skall ha upphört senast år

2010. Som regeringen påpekar kommer det då till följd av pågående och

tidigare användning att finnas stora mängder kvicksilveravfall, som måste

tas om hand på ett säkert sätt.

Regeringen uppdrog redan år 1994 åt

Naturvårdsverket att utarbeta ett förslag till slutförvaring av kvicksilver.

År 1997 presenterade Naturvårdsverket rapporten Slutförvar av kvicksilver

(rapport 4752), i vilken verket förordar ett djupt bergförvar som den

miljömässigt bästa lösningen för slutförvaring av kvicksilver. Regeringen

delade Naturvårdsverkets uppfattning men tillsatte en särskild utredare

för att klargöra bl.a. de juridiska och ekonomiska effekterna av ett sådant

beslut (dir. 1999:104). Även den utredningen kom till slutsatsen att ett

djupförvar är den bästa lösningen trots de investeringskostnader som följer

av ett sådant alternativ. Utskottet konstaterar således att olika alternativ

att förvara kvicksilver har bedömts såväl av Naturvårdsverket som av den

särskilt tillsatta utredningen, varvid båda kommit till resultatet att

slutlig förvaring i djupt bergförvar är den metod som bedöms vara den

från miljösynpunkt mest överlägsna metoden. Den senare utredningen föreslog

vidare gränsvärden för att bestämma vilket avfall som skulle omfattas av

kravet för djupförvar. Kravet skulle gälla avfall som innehåller minst 1

viktprocent kvicksilver, och om det är skäligt i miljöbalkens mening,

även avfall som innehåller minst 0,1 viktprocent kvicksilver. Enligt vad

utskottet erfarit valdes gränsvärdena med hänsyn tagen till att så stor

andel som möjligt av kvicksilvret skulle omfattas.

I likhet med regeringen

instämmer utskottet i de slutsatser utredningarna kommit fram till. Som

regeringen framhåller bör i enlighet med principen om förorenarens ansvar

berörda avfallsägare bära ansvaret för att ett bergförvar kommer till

stånd, dvs. ur både ekonomiska, tekniska och praktiska aspekter. Företagen

bör bl.a. ta ställning till metod och lämplig kemisk form för deponering

i ett permanent förvar. Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att

avfallsägarna bör samarbeta om en gemensam lösning men att en utomstående

aktör bör få en roll att samordna arbetet inte minst när det gäller frågan

om finansiering och lokalisering av ett förvar. Hur arbetet fortskrider

bör som regeringen påpekar regelbundet avrapporteras till regeringen för

att säkerställa att arbetet löper enligt plan. Utskottet förutsätter därvid

att regeringen och den aktör som erhåller uppdraget att samordna genomförandet

följer upp och deltar i det arbete som pågår inom EU. Med det anförda

ansluter sig utskottet till regeringens bedömning och avstyrker motionerna

2002/03:MJ24 (m) yrkande 6, 2002/03:MJ26 (fp) yrkande 12 och 2002/03:MJ27

(c) yrkande 10.

Regeringen gör bedömningen att det behövs rimlig tid för

att förbereda ett permanent förvar. Utskottet delar denna uppfattning och

anser i likhet med regeringen att en förvaring djupt ned i berg bör kunna

ske senast år 2015. Till dess bör lämplig mellanlagring och förbehandling

av avfallet ske. I det sammanhanget förutsätter utskottet i likhet med

vad som anförs i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 9 att sådana åtgärder

vidtas att mellanlagringen av avfallet inte orsakar någon risk för människors

hälsa eller miljön. Utskottet finner motionen tillgodosedd härmed, och

riksdagen bör därmed inte vidta några åtgärder med anledning denna.

Bygg-

och rivningsavfall

Utskottets förslag i korthet

Utskottet instämmer i

vad regeringen anför om avfall inom byggsektorn och avstyrker ett

motionsyrkande (m) angående omhändertagande av rivningsavfall. Jämför

reservation

26 (m).

Propositionen

Regeringen anser att utvecklingen inom byggsektorns

avfallshantering, särskilt avseende det farliga avfallet, hittills har

gått för långsamt och avser därför att uppdra åt Boverket att i samråd

med Naturvårdsverket utveckla styrmedlen för tillsyn och vägledning samt

lämna förslag till ytterligare åtgärder och eventuellt nya delmål för

byggsektorns avfallshantering. Regeringen är dock positiv till Byggsektorns

kretsloppsråds frivilliga åtagande att driva på och följa upp sektorns

arbete för att uppnå de nationella miljökvalitetsmålen.

Motionen

I motion

2002/03:MJ24 (m) yrkande 7 hävdas att regeringen anser att ett par

myndigheter inte klarat av sina uppgifter. Om problemet beror på otydlig

lagstiftning är enligt motionärerna det korrekta förfaringssättet att

föreslå nya lagar som riksdagen skall ta ställning till. Om problemet

beror på bristande kompetens hos myndigheterna har regeringen medel att

åtgärda detta genom antingen regleringsbrev eller personförändringar i

myndigheternas ledning.

Utskottets överväganden

Som regeringen konstaterar

deponeras varje år stora mängder bygg- och rivningsavfall. Avfallet består

till relativt stor del av tegel, betong, jord- och schaktmassor men även

av betydande mängder trä, plast och metall. I byggnader finns också många

olika typer av komponenter som kan innehålla organiska miljögifter eller

tungmetaller. Enligt Producentansvarsutredningen är hanteringen av farligt

bygg- och rivningsavfall inte godtagbar. Utifrån detta gör regeringen

bedömningen att det fortfarande är alltför vanligt att farligt avfall

inte identifieras och sorteras ut utan omhändertas blandat med annat

avfall. Regeringens slutsats är därför att tillämpningen av reglerna för

farligt avfall varit dålig och att det frivilliga åtagandet inte varit

tillräckligt för att säkerställa att farliga ämnen identifieras och

omhändertas på ett säkert sätt. Många företag inom sektorn har i dag avancerad

sortering av avfall i flera fraktioner. Det har dock visat sig svårt att

undvika deponering. Detta beror till viss del på bristande kapacitet för

förbränning men även på outvecklade marknader för återanvändning och

materialåtervinning. Regeringen bedömer att en tillräcklig kapacitet för

behandling och en fungerande marknad för återvinning endast kan skapas om

detta efterfrågas av de avfallsalstrande företagen. Regeringen anser att

även om sorteringen och återvinningen av bygg- och rivningsavfall ökat

sedan år 1995, är det nödvändigt att arbetet utvecklas och intensifieras.

Utskottet delar denna uppfattning och instämmer i regeringens avsikt att

tydliggöra avfallsinnehavarens ansvar även inom byggsektorn. Enligt

utskottet är det naturligtvis särskilt viktigt att den vägledning som

Naturvårdsverket åtagit sig att ge om verksamheters avfallshantering anpassas

till de särskilda förhållanden som gäller vid byggnader, ombyggnader,

fastighetsunderhåll och rivningar. Med det anförda avstyrks motion

2002/03:MJ24 (m) yrkande 7.

Ikraftträdande av lagförslag m.m.

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet tillstyrker vad regeringen föreslår om

tidpunkter för ikraftträdande av de olika lagförslagen i

propositionen.

Propositionen

Regeringen föreslår i fråga om 15 kap. 7 a § miljöbalken

och lagen om upphävande av lagen (1982:349) om återvinning av

dryckesförpackningar av aluminium och lagen (1991:336) om vissa

dryckesförpackningar

att de träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I övrigt föreslår

regeringen att lagändringarna träder i kraft den 1 april 2004.

Utskottets

överväganden

Bestämmelserna om pant skall enligt EG-rättsliga regler

genomgå ett anmälningsförfarande. Utskottet inser att detta försvårar

möjligheterna att ange datum för ikraftträdande för vissa av regeringens

lagförslag. Utskottet gör härvid samma bedömning som regeringen och

tillstyrker regeringens förslag i denna del. Utskottet tillstyrker också

förslaget i övrigt till ändringar i miljöbalken i den mån det inte behandlats

av utskottet ovan.

Försäljning av statens aktie i Sydkraft SAKAB

AB

Utskottets förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

om att bemyndiga regeringen att sälja sin återstående aktie i Sydkraft

SAKAB AB och avstyrker en motion (s) med krav på att riksdagen skall avslå

förslaget.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att sälja sin återstående aktie i Sydkraft SAKAB AB.

Motionen

I

motion 2002/03:MJ23 (s) yrkas att riksdagen avslår förslaget om bemyndigande

att sälja aktieinnehavet i Sydkraft SAKAB AB. Motionären anser att staten

bör ha en fortsatt insyn i företaget och att den återstående aktien

tillförsäkrar staten en sådan fortsatt insyn genom representation i

styrelsen.

Utskottets överväganden

SAKAB bildades år 1975 med uppgift att

som ensamt företag slutligt omhänderta miljöfarligt avfall. Riksdagen

upphävde behandlingsmonopolet för farligt avfall i och med att 13 § lagen

(1985:426) om kemiska produkter upphävdes (prop. 1993/94:110, bet.

1993/94:JoU16, rskr. 1993/94:210). Med detta beslut upphörde SAKAB:s ensamrätt

till omhändertagande av farligt avfall i Sverige. Som regeringen påpekar

har sedan denna förändring trädde i kraft den 1 juli 1994 flera företag

etablerat sig på marknaden för att omhänderta farligt avfall. Eftersom

SAKAB alltså inte längre är ensamt om att hantera farligt avfall utan

agerar på en konkurrensutsatt marknad anser utskottet i likhet med regeringen

att det inte längre finns några skäl för fortsatt statlig insyn i företaget.

Utskottet tillstyrker därmed regeringens förslag och avstyrker motion

2002/03:MJ23 (s).

Giftfri miljö och sanering av förorenade områden

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet avstyrker en motion (s) om ett nationellt

ansvar för klassificering och karakterisering av förorenade områden såsom

i allt väsentligt tillgodosedd med vad regeringen anför i propositionen.

Vidare avstyrker utskottet en motion (v) med krav på en ambitionshöjning

av miljökvalitetsmålet Giftfri miljö med hänvisning till att Naturvårdsverket

utreder frågan.

Motionerna

Enligt motion 2002/03:MJ217 (s) finns det

en klar arbetsfördelning mellan olika myndigheter för saneringen av

förorenade områden men det som saknas är ett klassificeringssystem för denna

typ av avfall. Arbetet med klassificering och karakterisering åvilar varje

län. Det upplevs såväl miljömässigt som tekniskt och ekonomiskt svårbedömt.

Ett nationellt ansvar skulle underlätta detta arbete och på sikt göra

arbetet med sanering av förorenade områden mer effektivt.

I motion

2002/03:MJ319 (v) framhålls vikten av en ambitionshöjning på området Giftfri

miljö för åren efter 2004. Motionärerna anser att riksdagen därför bör

begära att regeringen utarbetar en strategi för hur saneringsarbetet skall

se ut efter 2004.

Utskottets överväganden

Enligt det av riksdagen antagna

delmålet för miljökvalitetsmålet Giftfri miljö (prop. 2000/01:130, bet.

2001/02:3, rskr. 2001/02:36) skall förorenade områden vara identifierade

och för minst 100 av de områden som är mest prioriterade med avseende på

riskerna för människors hälsa och miljön skall arbetet med sanering och

efterbehandling ha påbörjats senast år 2005. Minst 50 av de områden där

arbete påbörjats skall dessutom vara åtgärdade. I skrivelsen Hållbara

Sverige – uppföljning av åtgärder för en ekologiskt hållbar utveckling

(skr. 2001/02:50 s. 39) anförs att delmålet är utformat med hänsyn till

den teknikutveckling och kunskapsuppbyggnad som pågår och som kan ha stor

betydelse för hur delmålet uppnås. I samarbete med Naturvårdsverket svarar

i huvudsak länsstyrelser och kommuner för verksamheten med sanering och

efterbehandling. Naturvårdsverket har till uppgift att vägleda framför

allt länsstyrelser och kommuner i deras arbete med efterbehandling,

nationell samordning, fördelning av bidrag och tillsynsvägledning.

Länsstyrelserna ansvarar bl.a. för läns- eller branschtäckande inventeringar,

genomförande och stöd när undersökningar utförs och för upprättande av

flerårsplaner för efterbehandling. Därmed har länsstyrelserna, utöver en

genomföranderoll, en regionalt samordnande och prioriterande roll. Utskottet

anser att detta innebär att syftet med motion 2002/03:MJ217 (s) i allt

väsentligt bör vara tillgodosett. Motionen bör lämnas utan vidare

åtgärd.

Naturvårdsverket har fått i uppdrag att utarbeta förslag till nya

delmål för sanering och efterbehandling till år 2010 för att miljökvalitetsmålet

Giftfri miljö skall uppnås. Uppdraget redovisades i september 2003.

Naturvårdsverket ger i sin redovisning förslag till nya delmål för förorenade

områden samt förslag till förändrade och nya styrmedel som behövs för att

delmålen skall nås. Utskottet anser att kravet i motion 2002/03:MJ319 (v)

inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd utan att resultatet av regeringens

vidare arbete bör avvaktas. Motionen avstyrks.

Övriga frågor

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet avstyrker ett motionsyrkande (c) om att

skattebefria all generering av biogas med hänvisning till det arbete som

pågår. Slutligen avstyrker utskottet en motion (mp) om insamling av

hästskor med hänvisning till att utskottet inte delar motionärens uppfattning.

Jämför reservation 27 (c).

Motionerna

I motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande

7 föreslås en skattebefrielse av all generering av biogas, oavsett typ av

behandling. Motionärerna anger att ett exempel på när styrmedlen inte

gynnar nya innovationer är framställningen av biogas. Biologisk behandling

som genererar biogas behandlas fördelaktigare än andra tekniker, som också

visat sig fungera för att t.ex. framställa ersättning till diesel ur

avfall. Antagligen finns det massor av liknande exempel som kanske inte

får chansen att utvecklas enbart på grund av att styrmedlet är snävt

utformat.

Enligt motion 2002/03:MJ311 (mp) behövs det ett återvinningssystem

för utslitna hästskor. Motionären anför att skatten för deponerat avfall

ökar rejält med tunga hästskor i soporna. Det torde vara förhållandevis

enkelt att samla in uttjänta hästskor, antingen via hovslagare eller genom

behållare vid de större stallen. Enligt motionären behövs ett initiativ

från staten för att få i gång en insamlingsverksamhet.

Utskottets

överväganden

När det gäller kravet i motion 2002/03:MJ27 (c) yrkande 7 vill

utskottet anföra följande. Av 2 kap. 11 § första stycket 1 energiskattelagen

(1994:1776) framgår att energiskatt och koldioxidskatt inte skall betalas

för metan som framställs genom biologiska processer. Sverige har tillstånd

för denna skattebefrielse t.o.m. 2006 enligt ett särskilt rådsbeslut enligt

artikel 8.4 mineraloljedirektivet. Utskottet har erfarit att undantaget

också är anmält till kommissionen i ett pågående statsstödsärende rörande

regeringens skattestrategi för alternativa drivmedel. Den definition av

biogas som där tillämpas lägger vikt vid både råvaran och

framställningsprocessen.

Det ännu inte antagna energiskattedirektivet ger medlemsstaterna större

möjligheter att tillämpa skattenedsättning för bl.a. produkter framställda

av biomassa. Regeringen har vidare tillsatt en utredning med uppgift att

bl.a. föreslå nationella mål och strategier för en fortsatt introduktion

av förnybara fordonsbränslen mot bakgrund av den referensnivå på 2 % för

2005 och 5,75 % för 2010 som antagits genom Europaparlamentets och rådets

direktiv 2003/30/EG (biodrivmedelsdirektivet). Regeringen påpekar att

utredarens förslag bör vara teknikneutralt och främja en kostnadseffektiv

produktion och introduktion av förnybara fordonsbränslen (dir. 2003:89).

Utskottet förutsätter att regeringen i det fortsatta arbetet med skatteregler

för alternativa drivmedel på lämpligt sätt beaktar nya tekniker för

framställning av sådana bränslen, men finner inte skäl att som motionären

önskar uttrycka någon uppfattning rörande den särskilda frågan. Motionen

avstyrks.

Förslaget i motion 2002/03:MJ311 (mp) skulle innebära en ökad

specialisering av insamlingen, vilket utskottet anser bör undvikas. Det

allmänna sorteringssystemet bör i stället förbättras och kvalitetssäkras.

I propositionen aviserar regeringen också en rad åtgärder i denna riktning.

Utskottet vill avslutningsvis påpeka att hästskor på de allmänna tipparna

torde sorteras som metallavfall. Utskottet anser att detta är att föredra

framför särskilda system för varje typ av avfall, vilket skulle leda till

komplicerade system med stor administration. Motionen avstyrks.

Motioner

från allmänna motionstiden 2003

Utskottets förslag i korthet

Utskottet

avstyrker tolv motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2003 vilka

utskottet funnit utgöra i huvudsak upprepningar av tidigare behandlade

motioner i detta betänkande.

Utskottets överväganden

Utskottet har funnit

att tolv motionsyrkanden från allmänna motionstiden 2003 i huvudsak utgör

upprepningar av de motioner från allmänna motionstiden 2002 eller de

följdmotioner till propositionen som behandlas i detta betänkande. De nya

motionerna föranleder ingen ändring av utskottets bedömningar och

ställningstaganden under de olika ämnesrubrikerna i det föregående. Motionerna

redovisas i bilaga 1 till detta betänkande och inarbetas i utskottets

förslag till riksdagsbeslut där motsvarande motioner från år 2002 och

följdmotioner till propositionen behandlas.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden

har föranlett följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. Samordning och utveckling av strategin för giftfria och resurssnåla

kretslopp, punkt 1 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till

riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt

1 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som framförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ25 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande

3, 2002/03:MJ27 yrkande 2, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och

2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.

Ställningstagande

I propositionen

saknas överväganden och förslag rörande forskningen om avfall. Flera av

de rapporter från Naturvårdsverket som finns med som bilagor till

propositionen understryker behovet av en utvecklad forskning. I rapporten På

väg mot miljöanpassade produkter påtalar Naturvårdsverket att mycket av

forskningen och utvecklingen inom området miljöanpassade produkter saknat

helhetsperspektiv. Den har till största delen rört enskilda styrmedel

snarare än de system som berör olika aktörer, materialflöden och produkter.

Naturvårdsverket anser att mer forskning med tvärvetenskaplig inriktning

som stöder utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion är nödvändig.

I rapporten föreslås att ett forskningsprogram bör byggas upp som stöder

utvecklingen mot hållbar produktion och konsumtion och finansieras av

Naturvårdsverket tillsammans med berörda forskningsfinansiärer.

Forskningsprogrammet bör innehålla såväl naturvetenskapliga som

samhällsvetenskapliga

och humanvetenskapliga aspekter. Jag anser att regeringen bör ta initiativ

till ett forskningsprogram om hållbar produktion i linje med vad

Naturvårdsverket föreslagit. Detta bör ges regeringen till känna.

2. Samordning

och utveckling av strategin för giftfria och resurssnåla kretslopp, punkt

1 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser

att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs

i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 2

och avslår motionerna 2002/03:MJ25 yrkande 5, 2002/03:MJ26 yrkande 3,

2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna

del.

Ställningstagande

Avfallshanteringen måste ta hänsyn till det stora

flödet av kemikalier i samhället och de brister som i dag råder i

kemikaliepolitiken. En ökad mängd naturfrämmande ämnen i samhällets produkter

måste följas av en ökad ansträngning att skilja dessa ämnen från avfall

som läggs på deponi, förbränns eller på annat sätt behandlas. För att

sluta kretsloppen krävs rena material som inte medför att gifter anrikas

i kretsloppen. Jag anser att miljömålet Giftfri miljö även borde omfatta

mål för utsortering av miljöfarligt avfall. De främmande ämnen som redan

är ute i samhällets system är ett problem i realiteten, och vi måste

undvika att dessa okontrollerat diffunderar ut i ekosystemen. För att nå

ett samhälle med giftfria kretslopp krävs att miljöfarligt avfall sorteras

ut ur kretsloppen. Miljöbalken är tydlig med att varors och produkters

påverkan på hälsa och miljö minimeras med beaktande av hela livscykeln.

Information och ekonomiska styrmedel är också viktiga medel för att

åstadkomma resultat. Detta bör ges regeringen till känna.

3. Hållbarhetskommission,

punkt 2 (fp, kd, c)

av Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd),

Jan Andersson (c) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26

yrkande 2, 2003/04:MJ472 yrkande 1 och 2003/04:Bo253 yrkande

17.

Ställningstagande

Vi anser att det är glädjande och viktigt att regeringen

ser avfallshanteringen som en del av infrastrukturen. Förhoppningsvis är

det dessutom ett steg mot en helhetssyn på begreppet hållbar utveckling.

Vi föreslår att en hållbarhetskommission tillsätts för att finna de

systemfel som motverkar hållbar utveckling. En expertkommission skall

tillkallas för att analysera de grundläggande frågorna om hur hindren för

en hållbar samhällsutveckling kan undanröjas och hur konflikter mellan

miljömål och andra samhällsmål kan lösas på ett bättre sätt än i dag. Vi

anser att kretsloppsproblematiken bör ingå i uppdraget för en sådan

kommission. Vad som anförs bör ges regeringen till känna.

4. Avfallsmängden

och resurssnåla kretslopp, punkt 3 (kd, c)

av Sven Gunnar Persson (kd)

och Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget

till riksdagsbeslut under punkt 3 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation

4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:MJ270 yrkandena 1, 3 och 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i

denna del och 2003/04:MJ474 yrkande 16 i denna del.

Ställningstagande

Det

är hög tid att göra något åt det stora materialflödet i samhället och

bygga välfärd och ekonomisk tillväxt på annat än resurser som mynnar ut

i en ökad avfallsmängd. Vi anser att miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö

måste omformuleras så att målet faktiskt utgör ett krav på att avfallsmängderna

minskas. Målet bör nås genom lagstiftning och olika former av ekonomiska

styrmedel. Detta bör ges regeringen till känna.

5. Delmål för återvinning

av matavfall, punkt 4 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag om nya delmål till

miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1) och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 5. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ24 yrkande 1 och avslår proposition 2002/03:117

punkt 2 och motionerna 2002/03:MJ27 yrkande 6 och 2002/03:MJ270 yrkandena

5 och 6.

Ställningstagande

Regeringen föreslår att riksdagen skall

besluta om mål för hur stor del av matavfallet som skall återvinnas genom

biologisk behandling. Det är självklart att livsmedel som inte konsumerats

innehåller näringsämnen som tagits upp via foder och gödsel. Att det skulle

vara effektivt och hygieniskt med separat hantering för att röta och köra

ut dem till åkerjorden igen är däremot tveksamt. Sjukdomsalstrande organismer

oskadliggörs i bästa fall under processen medan det inte är säkert att

växtskyddsmedel bryts ned vid rötning. Den kostnadsberäkning som redovisas

är ofullständig. Investering i fler sopkärl skulle visserligen vara

nödvändigt men är långt ifrån den enda kostnaden. Merarbetet i hushållen

skall också värderas liksom investering i behandlingsanläggningar och

driften av ett nytt system. Om dessa kostnader sägs inget i propositionen.

Naturvårdsverket har anfört att biologisk behandling av matavfall inte är

bättre än förbränning ur miljösynpunkt. Att de ändå förordar rötning beror

således inte på miljöskäl utan mer på en allmän föreställning om nyttan

av recirkulation. Lika självklart som att matavfall innehåller näringsämnen

för växter och för djur är att det innehåller energirikt brännbart material.

Kol är en viktig del i organiska ämnen. Ett fullgott alternativ är således

att matavfallet förbränns och energin tas till vara. Hanteringsmässigt

och miljömässigt har detta alternativ klara fördelar framför biologisk

behandling. Även kostnadsmässigt bör detta alternativ vara fördelaktigare,

men det beror på hur energipriserna utvecklas. Detta bör ges regeringen

till känna.

6. Ytterligare delmål, punkt 5 (fp)

av Lennart Fremling

(fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation

6. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ26 yrkande 4 och avslår

motionerna 2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande

7.

Ställningstagande

Det är viktigt att ställa upp mätbara delmål för återvinningen.

Vi är därför positiva till regeringens förslag om delmål för kompostering.

Vi anser att ett delmål införs som bör gälla för mängden material som

återförs till odling, hemmaodling eller kommersiell odling. En ökad

biologisk behandling av matavfall bör emellertid i första hand tas upp i

den nationella avfallsplan som Naturvårdsverket enligt propositionen skall

utarbeta. Avfallsplanen bör ställa upp fler delmål som även täcker annat,

såsom komposterbart material, framför allt vad avser växtmaterial från

jordbruk och villaträdgårdar. Här bör målet vara betydligt högre än 35 %.

I propositionen nämns att frågor om giftfritt rötslam kommer att behandlas

vid ett senare tillfälle. Vi anser att arbetet bör ha en mycket hög

prioritering och att regeringen därför bör återkomma till riksdagen senast

under år 2004. Detta bör ges regeringen till känna.

7. Ytterligare

delmål, punkt 5 (kd)

av Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till

riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:MJ432 yrkande 12 och 2003/04:MJ400 yrkande 7 och avslår motion

2002/03:MJ26 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt tidigare riksdagsbeslut

får från år 2005 inget slam eller organiskt avfall deponeras. Från år

2010 skall dessutom 75 % av fosforn i slammet återföras till jordbruket

enligt riksdagbeslut. Eftersom fosfor är en mycket begränsad resurs är

det angeläget att fosfor i slam på något sätt kan återvända till kretsloppet.

Om den antagna lagen om förbud mot deponering skall fungera, måste därför

realistiska alternativ finnas. Regeringen har tillsatt en utredning och

en av de slutsatser som utredningen har kommit fram till är att sorterande

system, som fångar upp näringsämnen och samtidigt ger mindre mängd

föroreningar, måste byggas ut. Jag utgår från att regeringen följer utredningen

i detta avseende och återkommer till riksdagen med förslag om hur detta

praktiskt skall genomföras. Detta bör ges regeringen till känna.

8. Förbränning

av avfall, punkt 6 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24

yrkande 2 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ315 yrkande 21,

2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del, 2002/03:MJ489 yrkande 8 och 2003/04:MJ474

yrkande 16 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser det inte vara en

optimal resursanvändning att ensidigt inrikta sig på återvinning. Såväl

återvinning som förbränning har sin plats i en effektiv avfallshantering.

De krav som regeringen nu aviserar är till största delen omotiverade. Så

bör det t.ex. ligga i varje förbränningsanläggnings intresse att få så

låg andel icke brännbart avfall som möjligt. Dessa anläggningar bör därför

stå både för kontroller och incitament för att avfallet är så användbart

som möjligt. Detta bör ges regeringen till känna.

9. Skatt på avfall

som förbränns, punkt 7 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad

(m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24

yrkande 2 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 7,

2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474

yrkande 16 i denna del.

Ställningstagande

Regeringen låter på nytt utreda

förutsättningarna för en skatt på avfallsförbränning, trots att en utredning

i ämnet bara för något år sedan blev klar och att ett flertal remissinstanser

visat sig vara negativa till att införa en skatt på förbränning. Regeringen

förebär som motiv att en skatt kan komma att behövas så att annan hantering

av avfall kommer till stånd. Enbart detta är en kraftigt signal om att

regeringen vill gynna en ineffektiv avfallshantering. Detta bör ges

regeringen till känna.

10. Skatt på avfall som förbränns, punkt 7 (fp)

av

Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ26

yrkande 7 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del,

2002/03:MJ27 yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474

yrkande 16 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser att en differentierad

skatt på förbränning av avfall bör införas. Den bör dock vara lägre än

deponiskatten för att styra utvecklingen mot återanvändning och

materialåtervinning. Den bör inte innefatta förbränningsskatt på biobränsle. En

skatt på förbränning gynnar fortsatt teknikutveckling inom återvinningsområdet.

Sorterat avfall skall vara helt eller delvis befriat från förbränningsskatten.

Detta bör ges regeringen till känna.

11. Skatt på avfall som förbränns,

punkt 7 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ27

yrkande 4, 2002/03:MJ428 yrkande 8 i denna del och 2003/04:MJ474 yrkande

16 i denna del och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 2 i denna del

och 2002/03:MJ26 yrkande 7.

Ställningstagande

Genom att styra mot

förbränning av sorterat avfall kan man minimera risken att miljöfarligt

avfall okontrollerat hamnar i förbränningspannan. Det behövs emellertid

styrmedel för att minska förbränningen av osorterat avfall. Jag anser

därför att man bör införa en skatt på förbränning av osorterat avfall i

likhet med den deponiskatt som finns. Detta bör ges regeringen till

känna.

12. Naturvårdsverkets ansvar m.m., punkt 9 (m)

av Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag

till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ24 yrkande 3 och avslår motionerna 2002/03:MJ26 yrkande

1, 2002/03:MJ251 och 2003/04:MJ472 yrkande 30.

Ställningstagande

Regeringen

anser att det behövs vägledning och kontroll för att avfallshanteringen

skall fungera. Regeringen vill också på detta sätt klargöra miljöbalkens

innehåll och erkänner därmed att miljöbalken inte är lyckligt utformad

och borde i konsekvens med detta arbeta om den och lägga fram förslag

till förbättrad lagstiftning som riksdagen kan ta ställning till. Som

läget är i dag kommer enskilda näringsidkare i kläm när tolkningarna av

lagen och därmed tillämpningen divergerar mellan olika kommuner. Varken

tillsyn eller vägledning är en fråga för riksdagen utan en fråga för

ansvarig myndighet. Även här kan man misstänka att regeringen vill framstå

som handlingskraftig när den i själva verket misslyckats också med att nå

sina egna ambitioner. Allvarligare är att regeringen på detta sätt vill

få klartecken att tolka lagen på sitt sätt. Detta är förbehållet domstolar

i ordinarie rättsprocesser. Detta bör ges regeringen till

känna.

13. Naturvårdsverkets ansvar m.m., punkt 9 (fp)

av Lennart Fremling (fp)

och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation

13. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 1 och

2003/04:MJ472 yrkande 30 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 3 och

2002/03:MJ251.

Ställningstagande

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med en avrapportering om hur det lokala samrådet när det gäller

avfallshanteringen fungerar mellan producenter och kommuner. Det är glädjande

att regeringen i propositionen framhäver konsumenternas behov av enklare

sorteringssystem med förbättrad service. Om detta skall bli mer än ord

måste bl.a. Naturvårdsverkets uppdrag mellan producenter och kommuner

omedelbart vekställas. Regeringen bör återkomma med en avrapportering av

detta arbete senast hösten 2004. Detta bör ges regeringen till

känna.

14. Farligt avfall från hushållen, punkt 12 (kd)

av Sven Gunnar Persson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till

riksdagsbeslut under punkt 12 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 14. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ432 yrkande 14.

Ställningstagande

Konsumenterna

har goda kunskaper om att batterier inte skall slängas med soporna. Att

så få batterier samlas in tror man beror på att konsumenterna inte är

medvetna om i vilka produkter batterierna finns och på att det kan vara

långt till en batteriholk. Insamlingen av allt farligt avfall bör underlättas

för konsumenterna. För att genomföra detta måste en översyn av förordningen

om farligt avfall (1996:971) göras. Som den nu är utformad begränsar den

möjligheterna till hushållsnära insamling av flera slag av farligt avfall.

Regeringen bör tillsätta en utredning för att undersöka möjligheterna

till hushållsnära insamling av batterier och annat farligt avfall. Detta

bör ges regeringen till känna.

15. Kommunernas ensamrätt till hanteringen

av farligt avfall, punkt 13 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie

Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till

riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation

15. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26 yrkandena 5 och 6

och 2003/04:MJ472 yrkande 29.

Ställningstagande

Vi anser att EU:s

kemikaliedirektiv snarast bör genomföras. Det är oroande att kommunernas

insatser inom insamlingen av farligt avfall varierar kraftigt. Regeringen

bör ställa upp mätbara mål för hur stor fraktion av hushållens farliga

avfall som skall omhändertas. Regeringen bör också ge länsstyrelserna i

uppdrag att följa upp kommunernas arbete med hur farligt avfall hanteras.

Regeringen bör dessutom inom tre år återkomma med en uppföljning av

effekterna härav. Kommunernas ensamrätt till avfallshanteringen från

verksamheter bör dessutom försvinna. Uppföljningen av avfallshanteringen bör

kunna omfattas av den vanliga miljötillsynen av verksamheten. Vi anser

därför att bestämmelsen i 15 kap. 10 § miljöbalken, vilken reglerar

kommunernas rätt att föreskriva att transporter, återvinning m.m. av farligt

avfall skall ske genom kommunernas försorg, bör tas bort. Detta bör ges

regeringen till känna.

16. Varors sammansättning, återanvändbarhet och

återvinningsbarhet m.m., punkt 14 (m, fp, kd)

av Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Lennart Fremling (fp), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m),

Bengt-Anders Johansson (m) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 14

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag

om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 § och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 4 och 2002/03:MJ26 yrkande

11 och avslår proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motion

2002/03:MJ25 yrkande 4.

Ställningstagande

Regeringen begär ett bemyndigande

att meddela föreskrifter och krav på varors sammansättning, återanvändbarhet

och återvinningsbarhet. Det sägs visserligen få gälla enbart för förpackningar

om inte föreskrifterna behövs till följd av Sveriges medlemskap i EU. Med

detta vill regeringen således, utan riksdagens hörande, få möjlighet att

föreskriva hur och av vilka råvaror svensk tillverkningsindustri skall

producera vilken produkt som helst. Det är inte rimligt att utöka dagens

lagstiftning med ytterligare restriktioner. Kravet bör i stället vara att

varan skall vara möjlig att återvinna på ett miljömässigt lämpligt sätt.

Skulle EU för någon enskild produkt föreskriva ett visst tillverkningssätt

bör denna föreskrift beslutas i EU och konfirmeras av riksdagen. Vad gäller

huvudförslaget, att föreskrifterna skall gälla förpackningar, är även

detta en hämsko på produktutveckling mot lättare, energisnålare och

miljövänligare förpackningar, vilket bl.a. Nutek framfört. Vi vänder oss

mot att centralmakten lägger sig i sammansättning också av förpackningar.

Regeringens förslag bör därför avslås. Detta bör ges regeringen till

känna.

17. Kretsloppsförsäkringar m.m., punkt 15 (fp)

av Lennart

Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ26

yrkande 9 och 2002/03:MJ315 yrkande 19 och avslår motion 2002/03:MJ27

yrkande 8.

Ställningstagande

Det individuella ansvaret för olika

producenter bör så långt som möjligt stimuleras. Ett sätt att åstadkomma

detta är att införa kretsloppsförsäkringar för en rad produkter, såsom

bilar, datorer, elektroniska produkter och vitvaror. En kretsloppsförsäkring

tecknas av den enskilde producenten med ett försäkringsbolag som tar

ansvaret för att produkten återvinns enligt gällande regler. Försäkringsbolagen

kommer troligen att premiera företag och produkter med låga

omhändertagandekostnader och hög återvinningsgrad, vilket därmed ger den

enskilde

producenten incitament att tillverka just sådana produkter. Detta bör ges

regeringen till känna.

18. Kretsloppsförsäkringar m.m., punkt 15 (c)

av

Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget

till riksdagsbeslut under punkt 15 borde ha följande lydelse:

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation

18. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ27 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 9 och 2002/03:MJ315 yrkande

19.

Ställningstagande

En försäkringslösning för producentansvaret bör utvecklas.

Försäkringen garanterar en ekonomisk ersättning för långlivade produkter

och säkerställer att producentansvaret även kommer att fungera på lång

sikt. Branschen, i samråd med Naturvårdsverket, bör därför utforma en

försäkringslösning som långsiktigt kan säkerställa omhändertagande och

behandling av uttjänta produkter. Detta bör ges regeringen till

känna.

19. Returdryckesförpackningar, punkt 16 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd

(m), Lars Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag

om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande

av vissa lagar avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar

samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 19. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24 yrkande 5 och

avslår proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna

2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27 yrkande

5,

2002/03:MJ225 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337,

2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Förslaget

till att det skall finnas fungerande retursystem för förpackningar av

plast och metall inskränks av regeringen till dryckessektorn. Förslaget

är diffust och ofärdigt. Tomma metallförpackningar är naturligtvis till

lika stort besvär oavsett tidigare innehåll. Samma regler borde därför

gälla för alla metallförpackningar. Det är, som regeringen själv framhåller,

sannolikt att en allt mindre del av dryckesförpackningarna säljs i Sverige

i takt med att införselkvoterna av öl, vin och sprit från andra EU länder

ökar. Ett lämpligt sätt att råd bot mot detta är att sänka de svenska

alkoholskatterna. Ett retursystem som inte innefattar privatimport blir

i annat fall så ofullständigt att nyttan är diskutabel. Ur miljösynpunkt

är det långt ifrån självklart att återvinning är det bästa omhändertagandet

av plastförpackningar. Förbränning av dessa oljeprodukter torde vara väl

så bra ur miljömässig synpunkt. Gränsdragningen för vad som är en

plastförpackning är svår. Så kan t.ex. vätskekartong klassas som pappförpackning

såväl som plastförpackning. Detsamma gäller för förpackningarna för de

s.k. lådvinerna. De handelshinder som ett nationellt krav på retursystem

också för import innebär är ytterligare en faktor som talar mot förslaget.

Regeringen har också uppmärksammat detta förhållande. Med tanke på alla

ofullständigheter som redovisas och de tveksamheter i sak som finns borde

förslaget inte lämnats i detta skick till riksdagen. Det är svårt att

förstå brådskan. Problemen är inte så akuta att de inte förtjänar en

grundlig analys och utredning innan regeringen lägger fram förslag till ny

lagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.

20. Returdryckesförpackningar,

punkt 16 (fp)

av Lennart Fremling (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag

till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 16 borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag

till lag om ändring i miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om

upphävande av vissa lagar avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar

samt tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs i

reservation 20. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i

denna del och motionerna 2002/03:MJ26 yrkande 10 och 2002/03:MJ315 yrkande

20 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5, 2002/03:MJ25 yrkandena

1–3, 2002/03:MJ27 yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena 1–3,

2002/03:MJ337,

2003/04:MJ240 och 2003/04:MJ242 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Ett

stort antal konsumentförpackningar återvinns inte eftersom de producerats

utanför det svenska återvinningssystemet. Vi anser att den bästa lösningen

skulle vara att EU kom överens om ett gemensamt system för t.ex. återvinning

av aluminiumburkar. Om en bra lösning på EU-nivå inte uppnås bör man

överväga att lägga ett större ansvar på försäljnings- och distributionsleden

för återvinningen. Affärer som saluför förpackningar som inte ingår i

retursystemen skall med vårt förslag kunna åläggas att erlägga en avgift

till retursystemet för att man där tar emot förpackningen. Detta bör ges

regeringen till känna.

21. Returdryckesförpackningar, punkt 16 (kd)

av

Sven Gunnar Persson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att

förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i miljöbalken

såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar avseende

retursystem med pant för dryckesförpackningar samt tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 21. Därmed bifaller

riksdagen motion 2002/03:MJ25 yrkandena 1–3 och avslår proposition

2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5,

2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ27 yrkande 5, 2002/03:MJ225 yrkandena

1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337, 2003/04:MJ240 och

2003/04:MJ242

yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Det är högst otillfredsställande att

en stor del av dryckesförpackningarna på den svenska marknaden i dag inte

ingår i retursystemet. En utveckling av detta system till att inkludera

också annat än inhemska aluminiumburkar och PET-flaskor, såsom propositionen

skisserar, välkomnas därför. Dock framgår det tydligt av propositionen

att formerna för ansvaret framför allt för importerade burkar och

plastflaskor ännu inte utkristalliserats på ett sådant sätt att ens ett

bemyndigande från riksdagen bör utgå till regeringen och myndigheter att

meddela förordningar och föreskrifter. Innebörden hos och effekterna av

dessa framtida föreskrifter är alltför oklara för att riksdagen i nuläget

skall bemyndiga regeringen att besluta om ikraftträdande av de nu föreslagna

förändringarna i miljöbalken. Regeringen konstaterar att retursystemen

behöver utredas närmare vad avser importörers och parallellimportörers

situation och att utvecklingen av den privata importen noga skall följas

och vid behov åtgärdas. Lagförslag bör läggas fram först när konsekvenserna

har utretts ordentligt. Enligt propositionen skall dock föremålet för den

nya lagstiftningen, hanteringen av importerade dryckesförpackningar,

behandlas av en utredning som ännu inte är tillsatt. Regeringen menar att

det är för att tillgodose behovet av flexibilitet som det i propositionen

föreslås att lagen om vissa dryckesförpackningar och lagen om återvinning

av dryckesförpackningar av aluminium upphävs och att regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer bemyndigas att meddela bestämmelserna

på förordningsnivå. Regeringen hävdar att det är angeläget att så snart

som möjligt genomföra en reform i linje med vad Producentansvarsutredningen

föreslagit. Med ett bemyndigande sägs möjligheterna att snabbt få de nya

bestämmelserna på plats underlättas. Förvisso är det väsentligt att en

förändring kommer till stånd så snart som möjligt, men propositionen utgör

inte ett fullgott underlag för de föreslagna lagändringarna och för att

riksdagens roll inte helt skall åsidosättas bör de nu föreslagna lagändringarna

avslås. Regeringen bör få i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett

bättre underbyggt lagförslag om ansvaret för återanvändning och återvinning

av förpackningar för konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.

Eftersom problemen i retursystemet är akuta är det viktigt att regeringen

handlar skyndsamt. Detta bör ges regeringen till känna.

22. Returdryckesförpackningar,

punkt 16 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 16 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

miljöbalken såvitt avser 15 kap. 7 a § och lag om upphävande av vissa lagar

avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar samt tillkännager

för regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 22. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motion

2002/03:MJ27 yrkande 5 och avslår motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 5,

2002/03:MJ25 yrkandena 1–3, 2002/03:MJ26 yrkande 10, 2002/03:MJ225

yrkandena

1–3, 2002/03:MJ315 yrkande 20, 2002/03:MJ337, 2003/04:MJ240 och

2003/04:MJ242

yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Den privata införseln av alkohol ger

upphov till en ansenlig mängd förpackningar, vilket gör att återvinningsmålet

på t.ex. 70 % för glas inte är baserat på den totala mängden. Detta gäller

även metallåtervinningen som får tillgång till de utländska ölburkar som

inte går att panta i det befintliga retursystemet för aluminiumburkar,

liksom de kartongförpackningar som finns för vin. Återvinningsmålet för

dessa förpackningsslag måste därför justeras upp för att ambitionsnivån

inte skall sänkas och dessa förpackningar hamna på deponi. Hänsyn måste

även tas till materialbolagens merkostnad för insamling och behandling av

dessa privat införda material. Vi anser liksom regeringen att omfattningen

av detta bör utredas och hoppas på ett skyndsamt förslag på

finansieringslösning.

Detta bör ges regeringen till känna.

23. Bilar m.m., punkt 18 (kd,

c)

av Sven Gunnar Persson (kd) och Jan Andersson (c).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i bilskrotningslagen (1975:343) och tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 23. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:117 punkt 1 i denna del och motionerna 2002/03:T466

yrkande 33, 2002/03:MJ211 och 2002/03:MJ428 yrkande 6 och bifaller delvis

motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 7 och 2003/04:T563 yrkande

1.

Ställningstagande

Svensk fordonspark är av hög ålder. Vid omställningen till

ett grönt transportsystem är det viktigt att främja att gamla bilar byts

ut och tas om hand på ett miljöriktigt sätt. Vi vill därför höja

skrotningspremien för bilar i syfte att stimulera ökad skrotning av uttjänta

bilar. Detta skulle dels främja kvaliteten på Sveriges bilpark, dels

motverka problemet med övergivna skrotbilar i naturen. Enligt den utredning

som gjordes om skrotningspremien (SOU 1997:126) torde en kraftig höjning

även under en begränsad period innebära att många gamla bilar med dåliga

säkerhets- och miljöegenskaper försvinner ur trafik ganska snabbt. För

att inte hämma nybilsförsäljningen bör inte hela skrotningspremien läggas

på nybilspriset enligt dagens princip. Om man begränsar perioden med höjd

premie, bör detta kunna vara möjligt. Detta bör ges regeringen till

känna.

24. Gräsklippare m.m., punkt 19 (kd)

av Sven Gunnar Persson

(kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut

under punkt 19 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad som framförs i reservation 24. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:MJ377 yrkande 8 och 2003/04:T563

yrkande 2.

Ställningstagande

En orenad, äldre gräsklippare släpper under

en timmes användning ut lika mycket miljöskadliga föroreningar som en

modern bil gör under 4 000 kilometers körning. Jag anser att en

skrotningspremie för äldre båtmotorer och gräsklippare skulle vara en effektiv

miljöförbättrande åtgärd som på kort tid miljömässigt skulle löna sig.

Detta bör ges regeringen till känna.

25. Slutförvaring av kvicksilver,

punkt 20 (m, fp, kd, c)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lennart Fremling

(fp), Sven Gunnar Persson (kd), Lars Lindblad (m), Jan Andersson (c),

Bengt-Anders Johansson (m) och Marie Wahlgren (fp).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som framförs i reservation 25. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2002/03:MJ24 yrkande 6, 2002/03:MJ26 yrkande 12 och 2002/03:MJ27

yrkande 10 och avslår motion 2002/03:MJ27 yrkande 9.

Ställningstagande

Vi

anser att frågan om slutförvaring av kvicksilver bör utredas vidare.

Utredningen bör överväga möjligheten att tillåta alternativ till slutförvaring

om man kan uppvisa ett miljömässigt bättre eller likvärdigt alternativ.

I Sverige finns kvicksilver, förutom i gruvindustriavfallsslam och SAKAB:s

insamlade produkter, i kloralkaliindustrins elektrolytiska process i form

av metalliskt rent kvicksilver. Detta rena metalliska kvicksilver går

utmärkt att använda som råvara för fortsatt bruk. I dag finns inte någon

känd teknik för att genomföra förslaget till djupförvaring av metalliskt

kvicksilver på det sätt som föreslås. Kostnaderna är okända men sannolikt

mycket höga. Utredningen bör dessutom överväga vilka åtgärder som bör

vidtas innan en gemensam lösning på problemet utarbetas inom EU. Kostnaden

för hantering av kvicksilveravfall kan vid återanvändning fördelas på

flera parter och insatserna kan göras kraftfullare i ett gränsöverskridande

scenario. En export behöver inte leda till att ansvaret som åvilar

producenten försvinner, särskilt inte inom den gemensamma europeiska marknaden.

Utredningen bör koncentrera sig på säkerhetstänkande, samordning och

flexibla lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.

26. Bygg- och

rivningsavfall, punkt 21 (m)

av Catharina Elmsäter-Svärd (m), Lars

Lindblad (m) och Bengt-Anders Johansson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 21 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 26. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:MJ24

yrkande 7.

Ställningstagande

Regeringen anger att ett par myndigheter

inte klarat av sina uppgifter. Om problemet beror på otydlig lagstiftning

är det korrekta förfaringssättet att föreslå nya lagar som riksdagen skall

ta ställning till. Om problemet beror på bristande kompetens hos myndigheterna

har regeringen medel att åtgärda detta genom antingen regleringsbrev eller

personförändringar i myndigheternas ledning. Detta bör ges regeringen

till känna.

27. Övriga frågor, punkt 24 (c)

av Jan Andersson (c).

Förslag

till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 24 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som framförs i reservation 27. Därmed bifaller riksdagen

motion 2002/03:MJ27 yrkande 7 och avslår motion 2002/03:MJ311.

Ställningstagande

Ett

exempel på när styrmedlen inte gynnar nya innovationer är framställningen

av biogas. Biologisk behandling som genererar biogas behandlas fördelaktigare

än andra tekniker, som också visat sig fungera för att framställa t.ex.

ersättning för diesel ur avfall. Antagligen finns det massor av liknande

exempel som kanske inte får chansen att utvecklas enbart på grund av att

styrmedlet är snävt utformat. Samhällets styrmedel skall inte få hämma

nya tekniska lösningar. Detta bör ges regeringen till känna.

Särskilda

yttranden

1. Skatt på avfall som förbränns, punkt 7 (mp)

Åsa Domeij

(mp) anför:

Miljöpartiet ser med oro på den snabba utbyggnaden av

sopförbränning i landet. Den politiska målsättningen att i första hand minska

avfallsmängderna, i andra hand materialåtervinna och först i tredje hand

förbränna uppnås ej. I dag förbränns stora mängder avfall som skulle kunna

gå till materialåtervinning. Därför behövs ekonomiska styrmedel för att

gynna materialåtervinning och biologisk behandling. Även om utskottet

öppnar för att det kan vara möjligt att använda sig av andra ekonomiska

styrmedel än en skatt, anser Miljöpartiet att en skatt sannolikt är det

som är enklast och effektivast att införa.

2. Gräsklippare m.m., punkt

19 (mp)

Åsa Domeij (mp) anför:

Miljöpartiet delar uppfattningen att

äldre tvåtaktsmotorer medför oacceptabla miljökonsekvenser. Miljöpartiet,

Vänsterpartiet och Socialdemokraterna kom, i samband med budgetuppgörelsen

hösten 2003, överens om att tillsätta en arbetsgrupp för att ta fram

åtgärdsförslag för att bl.a. lösa problemet med äldre båtmotorer.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:117 Ett samhälle med giftfria och resurssnåla kretslopp:

1. att

riksdagen dels antar regeringens förslag tilllag om ändring i miljöbalken,lag

om upphävande av vissa lagar avseende retursystem med pant för

dryckesförpackningar,lag om ändring i bilskrotningslagen (1975:343),

2. dels

godkänner regeringens förslag om nya delmål till miljökvalitetsmålet God

bebyggd miljö (avsnitt 6.2.1),

3. dels bemyndigar regeringen att sälja

återstående aktie i Sydkraft SAKAB AB (avsnitt 10).

Följdmotioner

2002/03:MJ23

av Michael Hagberg (s):

Riksdagen avslår propositionen så vitt avser

regeringens förslag om bemyndigande att sälja aktieinnehavet i Sydkraft

SAKAB AB.

2002/03:MJ24 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen

avslår regeringens förslag till delmål under målet God bebyggd miljö i

enlighet med vad i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.

3. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om tillsyn

och vägledning.

4. Riksdagen avslår regeringens förslag om bemyndigande

vad gäller att meddela föreskrifter om krav på varors sammansättning,

återanvändbarhet och återvinningsbarhet i enlighet med vad i motionen

anförs.

5. Riksdagen avslår regeringens förslag till retursystem för

dryckesförpackningar av plast och metall i enlighet med vad som anförs i

motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om slutförvar av kvicksilver.

7. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om omhändertagande av

rivningsavfall.

2002/03:MJ25 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen

avslår propositionens förslag avseende 15 kap. 7 a § miljöbalken.

2. Riksdagen

avslår propositionens förslag till lag om upphävande av vissa lagar

avseende retursystem med pant för dryckesförpackningar.

3. Riksdagen begär

att regeringen återkommer till riksdagen med ett bättre underbyggt lagförslag

om ansvaret för återanvändning och återvinning av förpackningar för

konsumtionsfärdig dryck gjorda av plast och metall.

4. Riksdagen beslutar

att föreskrifter enligt 15 kap. 7 § 3 miljöbalken i fråga om andra varor

än förpackningar endast får meddelas om föreskrifterna föranleds av

förändringar i EG-rätten.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett forskningsprogram som stöder utvecklingen

mot hållbar produktion.

2002/03:MJ26 av Lennart Fremling m.fl.

(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma med en avrapportering rörande det

lokala samrådet mellan producenter och kommuner.

2. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en

hållbarhetskommission.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avfallspolitiken.

4. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om delmål för

återvinning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att bryta upp kommunernas monopol vad gäller

avfallshantering för farligt avfall.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att bestämmelsen i 15 kap. 10 §

miljöbalken bör tas bort.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om att införa en differentierad skatt på

förbränning av avfall.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om producentansvaret.

9. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om

kretsloppsförsäkringar.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om återvinning av importerade förpackningar.

11. Riksdagen

avslår regeringens förslag om att utöka dagens lagstiftning vad gäller

föreskrifter om krav på varors sammansättning.

12. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om bergförvaring av

kvicksilver.

2002/03:MJ27 av Jan Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att samhällets totala avfallsmängd måste minskas och att resurssnåla

kretslopp skall vara en tydlig målsättning i avfallshanteringen.

2. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att giftfria kretslopp tydligt skall forma avfallssystemet och även knyta

miljömålet En giftfri miljö till avfallshanteringen.

3. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att

konsumentens motivation och möjligheter att enkelt kunna sortera sitt

avfall sätts i fokus.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att införa en skatt på förbränning av

osorterat avfall.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att justera målen för vissa förpackningsmaterial

med anledning av den privata införseln av sådana förpackningar i

landet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att sammankoppla mängden matavfall som behandlas

biologiskt med mängden växtnäring som återförs till växtodling.

7. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att skattebefria all generering av biogas, oavsett typ av behandling.

8. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att en frivillig försäkringslösning införs i producentansvaret.

9. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att säkerställa att mellanlagringen av avfall med kvicksilverinnehåll

inte orsakar någon risk för människors hälsa eller miljön, i väntan på

ytterligare teknik.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om slutförvaring av kvicksilver.

Motioner

från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:T466 av Sven Bergström

m.fl. (c):

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att höja skrotningspremien i syfte att stimulera

ökad skrotning av uttjänta bilar.

2002/03:MJ211 av Birgitta Sellén och

Sofia Larsen (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över möjligheten att höja

skrotningspremien på bilar.

2002/03:MJ217 av Carina Hägg (s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett

nationellt ansvar för klassificering och karakterisering av förorenade

områden.

2002/03:MJ225 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att producenter av

aluminiumburkar genom producentansvaret bör åläggas att återta deformerade

burkar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ett parallellt returburkssystem bör upprättas för

aluminiumburkar utan svenskt ursprung.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att producentansvaret

även skall gälla återtagande av aluminiumburkar som blivit oräknade på

grund av att returburksautomat saknas.

2002/03:MJ251 av Catharina

Bråkenhielm (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om möjligheterna för kommunerna att återvinna

avfall.

2002/03:MJ270 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

staten bör anta en strategi för att successivt minska den totala mängden

avfall.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett utökat producentansvar.

4. Riksdagen tillkännager

för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att stimulera ökad

återvinning och återanvändning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen skall redovisa hur

landets biologiska behandlingsmetoder skall byggas ut i tillräcklig

omfattning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att ett nationellt mål bör införas för återvinning av

matavfall från verksamheter som storkök, restauranger och butiker.

2002/03:MJ311

av Mikaela Valtersson (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad i motionen anförs om insamling av hästskor.

2002/03:MJ315

av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

19. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om kretsloppsförsäkringar.

20. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett

gemensamt europeiskt pantsystem för aluminiumburkar.

21. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett

kontroll- och deklarationssystem av träflis.

2002/03:MJ319 av Sven-Erik

Sjöstrand m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av en ambitionshöjning på området Giftfri

miljö för åren efter 2004 och att riksdagen därför begär att regeringen

tar fram en strategi för hur saneringsarbetet skall se ut efter

2004.

2002/03:MJ337 av Hillevi Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en gemensam

EU-standard för returförpackningar.

2002/03:MJ377 av Lars Gustafsson m.fl.

(kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

i motionen anförs om att höja skrotningspremien för bilar utan

katalysator.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att införa skrotningspremie för äldre gräsklippare och

utombordsmotorer.

2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (c):

6. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

höja skrotningspremien för uttjänta bilar i syfte att motverka problemet

med övergivna skrotbilar i naturen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.

2002/03:MJ432

av Alf Svensson m.fl. (kd):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så

att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.

14. Riksdagen begär att

regeringen tillsätter en utredning i syfte att införa hushållsnära insamling

av batterier och annat farligt avfall.

2002/03:MJ489 av Maria Wetterstrand

m.fl. (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om utbyggnad av sopförbränningsanläggningar.

Motioner

från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:T563 av Lars Gustafsson

m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att höja skrotningspremien för bilar utan

katalysator.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att införa skrotningspremie för äldre gräsklippare

och utombordsmotorer.

2003/04:MJ240 av Helene Petersson (s):

Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ett

gemensamt retur- och pantsystem inom EU.

2003/04:MJ242 av Barbro Feltzing

(mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att producenter av aluminiumburkar genom producentansvaret

åläggs att återta deformerade burkar.

2. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ett parallellt

returburkssystem upprättas för aluminiumburkar utan svenskt ursprung.

3. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

producentansvaret även skall gälla återtagande av aluminiumburkar som

blivit oräknade på grund av att returburksautomat saknas.

2003/04:MJ400

av Alf Svensson m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att bygga ut sorterande system så

att näringsämnen kan återvända till kretsloppet.

2003/04:MJ472 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission

med uppgift att finna de systemfel som motverkar hållbar utveckling.

29. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att

bryta upp kommunernas monopol vad gäller hantering av farligt

avfall.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen bör återkomma med en avrapportering rörande det

lokala samrådet mellan producenter och kommuner.

2003/04:MJ474 av Maud

Olofsson m.fl. (c):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbränning av avfall.

2003/04:Bo253 av

Lars Leijonborg m.fl. (fp):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om att tillsätta en hållbarhetskommission.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag