Bet. 2003/04:MJU5

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande

2003/04:MJU5

Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition

2002/03:148 Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m. Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om

hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas

som livsmedel förutsätter nationell lagstiftning för att kunna verkställas

fullt ut. I propositionen föreslås därför ändringar i lagen (1985:295) om

foder och lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Härutöver föreslås

vissa ytterligare ändringar i provtagningslagen. Utskottet föreslår att

riksdagen antar förslagen.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Ändringar i lagen om foder,

m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i lagen

(1985:295) om foder,

2. lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning

på djur, m.m.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:148.

Stockholm

den 11 november 2003

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina

Elmsäter-Svärd

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina

Elmsäter-Svärd (m), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Lennart Fremling

(fp), Rune Berglund (s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd),

Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan Andersson

(c), Jan-Olof Larsson (s), Christin Nilsson (s), Cecilia Widegren (m),

Anita Brodén (fp), Sven-Erik Sjöstrand (v) och Gunnar Goude (mp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Europaparlamentets

och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om

hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas

som livsmedel (ABP-förordningen) är i likhet med andra EG-förordningar

direkt tillämplig i medlemsstaterna. För att anpassa den svenska lagstiftningen

till ABP-förordningen och för att kunna verkställa förordningen fullt ut

har det inom Jordbruksdepartementet utarbetats förslag till ändringar i

lagen (1985:295) om foder och lagen (1992:1683) om provtagning på djur,

m.m. I samband härmed föreslogs även vissa ändringar i provtagningslagen

som inte har samband med ABP-förordningen, bl.a. en utvidgning av

straffbestämmelserna.

Regeringen beslutade den 5 juni 2003 att inhämta

yttrande från Lagrådet. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. I

förhållande till lagrådsremissens förslag har vissa redaktionella ändringar

gjorts.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Europaparlamentets och

rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002 om hälsobestämmelser

för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel

förutsätter nationell lagstiftning för att kunna verkställas fullt ut. I

propositionen föreslås därför ändringar i lagen (1985:295) om foder och

lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m. Ändringarna i foderlagen

syftar till att undvika dubbelregleringen av förbudet att använda kadaver

som foder. Det införs vidare ett bemyndigande för regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer att i enlighet med undantagsbestämmelser

i EG-förordningen meddela föreskrifter om att djur eller delar av djur

får användas som foder. Ändringarna i provtagningslagen innebär bl.a. att

lagens bestämmelser om tillsyn och straff i erforderliga delar skall

komplettera förordningen.

Härutöver föreslås i provtagningslagen ett

bemyndigande som gör det möjligt att föreskriva om förbud mot användning

av anläggningar för djur, om inte anläggningarna uppfyller uppställda

krav på registrering.

Vidare föreslås att provtagningslagens straffbestämmelser

vidgas till att avse överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och

registrering av djur. Straffskalan föreslås också ändrad till att omfatta

förutom böter även fängelse i högst ett år.

Lagändringarna föreslås träda

i kraft den 1 januari 2004.

Utskottets överväganden

Lagändringar föranledda av ABP-förordningen

Utskottets

förslag i korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

lagändringar föranledda av ABP-förordningen.

Propositionen

ABP-förordningen

är, i enlighet med artikel 249 i EG-fördraget, direkt tillämplig i alla

medlemsstater. För att förordningen skall bli effektiv måste den kompletteras

med materiella bestämmelser om bl.a. sanktioner och tillsyn. Förordningen

anger inte heller vilken eller vilka myndigheter som får meddela de

föreskrifter, förbud eller förelägganden som behövs. Det förutsätts att

allt detta regleras nationellt. De svenska författningar som reglerar

sådana frågor som avhandlas i ABP-förordningen är foderlagen och

provtagningslagen.

I foderlagen finns bestämmelser om hanteringen av foder,

dvs. varor inbegripet vatten avsedda för utfodring av djur. Foderlagens

bestämmelser om tillsyn och sanktioner kompletterar också sådana bestämmelser

i EG-förordningar som gäller villkor för eller förbud mot införsel,

utförsel, tillverkning, försäljning eller annan överlåtelse, användning

eller hantering i övrigt av foder. Regeringen tillkännager i Svensk

författningssamling vilka EG-förordningar som avses. I foderlagen finns

även ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer att meddela de ytterligare föreskrifter som behövs som komplettering

av EG-bestämmelserna. Provtagningslagen innehåller bl.a. bestämmelser som

avser åtgärder för att förebygga och hindra spridning av smittsamma

djursjukdomar och som ger regeringen eller den myndighet som regeringen

bestämmer möjlighet att föreskriva och besluta om omhändertagande,

bearbetning och hantering i övrigt av djurkadaver och annat animaliskt avfall.

Det finns således nationella lagar vars tillämpningsområden sammanfaller

med ABP-förordningens. Regeringen anser det vara lämpligt och ändamålsenligt

att genomföra kompletteringen av ABP-förordningen i dessa lagar. Foderlagens

tillsyns- och straffbestämmelser kommer att komplettera ABP-förordningen

genom att regeringen i Svensk författningssamling tillkännager att också

den förordningen skall kompletteras av foderlagen.

ABP-förordningen

föranleder emellertid vissa ytterligare ändringar i foderlagen. För att

undvika en dubbelreglering bör, med ett undantag, foderlagens kadaverförbud

tas bort. Foderlagen behöver också kompletteras med bestämmelser som gör

det möjligt att besluta om vissa undantag från ABP-förordningen. I de

fall foderlagen inte är tillämplig, är regeringen av den uppfattningen

att ABP-förordningen bör kompletteras genom att det förs in erforderliga

bestämmelser i provtagningslagen.

Foderlagens kadaverförbud ersätts i

huvudsak av ABP-förordningens förbud mot att som foder använda döda djur,

delar av djur eller andra djurprodukter. I foderlagen behålls den del av

det nuvarande kadaverförbudet som inte täcks av ABP-förordningens förbud,

nämligen förbudet att använda hela eller delar av vilda djur som foder om

djuret inte har avlivats, slaktats upp och veterinärbesiktigats. Vidare

föreslås ett förtydligande av foderlagens hänvisning till de EG-bestämmelser

som kompletteras av lagen. Till uppräkningen av bestämmelser bör enligt

enligt regeringen fogas villkor för bortskaffande av foder.

Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som

tillåter användning av djur eller delar av djur som foder i vissa fall,

trots att djuren eller djurdelarna inte är av sådan beskaffenhet eller

har behandlats eller bearbetats i enlighet med vad som föreskrivs i ABP-

förordningen.

Bestämmelserna i provtagningslagen om tillsyn och straff

samt lagens bemyndigande att ta ut avgifter görs tillämpliga på

ABP-förordningen till den del förordningen faller utanför foderlagens

tillämpningsområde. Provtagningslagens bemyndigande som avser hanteringen av

djurkadaver inskränks till att enbart gälla fall då ABP-förordningen inte

är tillämplig. I provtagningslagen införs ett nytt bemyndigande som innebär

att föreskrifter får meddelas till komplettering av ABP-förordningen.

Utskottets

överväganden

Som regeringen framhåller i propositionen är ABP-förordningen,

i enlighet med artikel 249 i EG-fördraget, direkt tillämplig i alla

medlemsstater. För att förordningen skall bli effektiv måste den kompletteras

med materiella bestämmelser om bl.a. sanktioner och tillsyn. Förordningen

anger inte heller vilken eller vilka myndigheter som får meddela de

föreskrifter, förbud eller förelägganden som behövs. Det förutsätts att

allt detta regleras nationellt.

De svenska författningar som reglerar

sådana frågor som avhandlas i ABP-förordningen är foderlagen och

provtagningslagen. Det finns således nationella lagar vars tillämpningsområden

sammanfaller med ABP-förordningens. I likhet med regeringen anser utskottet

det därför vara lämpligt och ändamålsenligt att genomföra kompletteringen

av ABP-förordningen i dessa lagar. Som framgår av propositionen föranleder

ABP-förordningen vissa ytterligare ändringar i foderlagen. För att undvika

en dubbelreglering bör, med ett undantag, foderlagens kadaverförbud tas

bort. Foderlagen behöver också kompletteras med bestämmelser som gör det

möjligt att besluta om vissa undantag från ABP-förordningen. I de fall

foderlagen inte är tillämplig bör, som regeringen föreslår, ABP-förordningen

kompletteras genom att det förs in erforderliga bestämmelser i

provtagningslagen.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörda

delar.

Övriga ändringar i provtagningslagen

Utskottets förslag i

korthet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till övriga ändringar i

provtagningslagen.

Propositionen

Enligt rådets direktiv 1999/74/EG av

den 19 juli 1999 om att fastställa miniminormer för skyddet av värphöns

skall den behöriga myndigheten registrera anläggningar med minst 350

värphöns under ett individuellt nummer med vars hjälp de ägg som släpps ut

på marknaden som livsmedel kan spåras (art. 1 och 7). Kommissionen har

genom direktivet 2002/4/EG av den 30 januari 2002 om registrering av

anläggningar som håller värphöns och som omfattas av rådets direktiv

1999/74/EG utarbetat tillämpningsföreskrifter till rådets direktiv. I

tillämpningsföreskrifterna anges vilka uppgifter om anläggningarna som krävs

för att registrering skall ske. I tillämpningsföreskrifterna anges också

att medlemsstaterna skall garantera dels att inga anläggningar får fortsätta

att användas om de uppgifter som krävs för registrering inte har lämnats,

dels att inga nya anläggningar tas i bruk förrän de har registrerats och

tilldelats ett särskiljande nummer. Bestämmelsen innebär således ett förbud

mot användning av anläggningar som inte uppfyller direktivets krav på

registrering. Det bemyndigande som ges i provtagningslagen ger emellertid

inte utrymme att föreskriva om förbud mot användning av anläggningar som

inte uppfyller kraven på registrering. Utan ett sådant bemyndigande om

rätt att föreskriva om förbud kommer det inte att framgå direkt av

föreskrifterna att bristfällig registrering innebär ett förbud mot användande

av en anläggning. Ett sådant förbud är ett ingrepp i den enskildes

egendomsförhållanden som kan få stora ekonomiska konsekvenser för denne. På

grund härav får det anses angeläget att tydligt klargöra för den enskilde

vilka förutsättningar som gäller för att det skall vara tillåtet att

använda en anläggning. Regeringen föreslår därför att det införs en möjlighet

att föreskriva om förbud mot att använda anläggningar som inte är behörigen

registrerade. Bemyndigandet bör utformas så att det täcker såväl de

aktuella värphönsanläggningarna som eventuella kommande registreringskrav

på olika anläggningar.

I provtagningslagen finns en straffbestämmelse

som bl.a. innebär att den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter

mot föreskrifter meddelade med stöd av vissa uppräknade paragrafer döms

till böter. För att uppfylla Sveriges åtaganden enligt internationella

överenskommelser ges regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer

i 5 § rätt att föreskriva om bl.a. märkning och registrering av djur och

anläggningar. I dag finns ingen straffsanktion mot den som underlåter att

följa dessa föreskrifter. Rådets direktiv 92/102/EEG av den 27 november

1992 om identifikation och registrering av djur innehåller bestämmelser

om registerföring och märkning av bl.a. nötkreatur, svin och får. I artikel

9 framgår att medlemsstaterna skall vidta nödvändiga administrativa eller

straffrättsliga åtgärder för att sanktionera varje överträdelse av

gemenskapens veterinärlagstiftning i de fall det kan visas att den märkning

eller registrering som föreskrivs inte har utförts enligt kraven i

direktivet. Direktivet har genomförts i föreskrifter meddelade av

Jordbruksverket,

med stöd av bemyndigandet i 5 § provtagningslagen. Beträffande nötkreatur

finns en EG-förordning som förstärker bestämmelserna i direktivet,

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1760/2000 av den 17 juli

2000 om upprättande av ett system för identifiering och registrering av

nötkreatur samt märkning av nötkött och nötköttsprodukter och om upphävande

av rådets förordning (EG) nr 820/97. Denna förordning innehåller bl.a.

bestämmelser om öronmärken, databaser och individuella register och den

kompletteras såvitt avser tillsyns- och straffbestämmelser av lagen

(1994:1710) om EG:s förordningar om jordbruksprodukter. Det är således

straffbart för en nötkreatursuppfödare att bryta mot bestämmelserna om

märkning medan exempelvis en svinuppfödare som bryter mot motsvarande

bestämmelser inte riskerar något straff. Regeringen anser inte att det är

lämpligt att överträdelser av bestämmelser om märkning, registrering och

journalföring är straffbara beträffande enbart vissa djurslag. Vidare är

inte den vitessanktion som idag finns tillräcklig för att kunna sanktionera

varje överträdelse av föreskrifterna. Bestämmelserna om bl.a. märknings-

och registreringsskyldighet är dessutom så viktiga av folk- och djurhälsoskäl

att ett straffhot bör finnas för att i så stor utsträckning som möjligt

säkerställa att föreskrifterna följs. Regeringen föreslår mot bakgrund

härav att provtagningslagens straffbestämmelser vidgas till att gälla

överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och registrering av

djur.

Vidare föreslås att straffskalan ändras så att det för brott mot

lagen eller mot föreskrifter meddelade med stöd av lagen eller mot de

EG-bestämmelser som lagen kompletterar förutom böter också kan följa

fängelse i högst ett år. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Enligt

regeringen har lagen stor betydelse inte bara för djurs välbefinnande

utan även för människors hälsa och för miljön. Inte minst mot bakgrund av

de utbrott av djursjukdomar som drabbat Europa under senare år framstår

efterlevnaden av lagens bestämmelser som utomordentligt viktig. I

sammanhanget bör nämnas att närliggande lagar som epizootilagen (1999:657),

zoonoslagen (1999:658) och foderlagen innehåller straffbestämmelser som

omfattar fängelse i upp till ett år. Det bör enligt regeringens mening

särskilt framhållas att utan en ändring i provtagningslagen kommer

överträdelser av förbud eller villkor i ABP-förordningen att bestraffas olika

i provtagningslagen och foderlagen. För att så långt som möjligt erhålla

en enhetlig straffskala i provtagningslagen och foderlagen anser regeringen

att ett ringa brott inte skall medföra straffansvar enligt

provtagningslagen.

Utskottets överväganden

Som framhålls i propositionen ger det

bemyndigande som ges i provtagningslagen inte utrymme att föreskriva om

förbud mot användning av anläggningar som inte uppfyller kraven på

registrering. Utan ett sådant bemyndigande om rätt att föreskriva om förbud

kommer det inte att framgå direkt av föreskrifterna att bristfällig

registrering innebär ett förbud mot användande av en anläggning. Ett sådant

förbud är ett ingrepp i den enskildes egendomsförhållanden som kan få

stora ekonomiska konsekvenser för denne. Utskottet anser i likhet med

regeringen att det på grund härav får anses angeläget att tydligt klargöra

för den enskilde vilka förutsättningar som gäller för att det skall vara

tillåtet att använda en anläggning. Utskottet tillstyrker därmed regeringens

förslag att det införs en möjlighet att föreskriva om förbud mot att

använda anläggningar som inte är behörigen registrerade.

I likhet med

regeringen anser utskottet att provtagningslagens straffbestämmelser bör

vidgas till att gälla överträdelser av föreskrifter om bl.a. märkning och

registrering av djur. Som framgår av propositionen är det med nuvarande

reglering straffbart för en nötkreatursuppfödare att bryta mot bestämmelserna

om märkning medan exempelvis en svinuppfödare som bryter mot motsvarande

bestämmelser inte riskerar något straff. Utskottet konstaterar i likhet

med regeringen att det inte kan anses lämpligt att överträdelser av

bestämmelser om märkning, registrering och journalföring är straffbara

beträffande enbart vissa djurslag. Bestämmelserna om bl.a. märknings- och

registreringsskyldighet är dessutom så viktiga av folk- och djurhälsoskäl

att ett straffhot bör finnas för att i så stor utsträckning som möjligt

säkerställa att föreskrifterna följs. Som regeringen anför skulle en

underlåtenhet att följa bestämmelser meddelade med stöd av lagen eller i

ABP-förordningen kunna leda till att en sjukdom får stor spridning i landet

med allvarliga konsekvenser för jordbruksnäringen och för de människor

eller djur som drabbas. Brott mot lagen bör därför också kunna medföra

fängelsestraff. I ringa fall skall inte dömas till ansvar. Med det anförda

tillstyrker utskottet regeringens förslag i berörda delar.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:148 Ändringar i lagen (1985:295) om foder, m.m. :

att riksdagen

antar regeringens förslag till

lag om ändring i lagen (1985:295) om

foder,

lag om ändring i lagen (1992:1683) om provtagning på djur, m.m.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag