Bet. 2003/04:NU10

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU10

Vissa näringspolitiska frågor

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet 84

motionsyrkanden om olika näringspolitiska frågor. I

samtliga frågor utom en avstyrker utskottet

yrkandena. Det fall där utskottet finner det

påkallat med ett uttalande från riksdagens sida

gäller träskiveindustrins konkurrenssituation.

Utskottet konstaterar att ett eventuellt statligt

stöd till träskiveindustrin måste föregås av en

anmälan av stödordningen till EG-kommissionen samt

att kommissionen måste godkänna stödet. Vidare

framhåller utskottet att en sådan anmälan lämpligen

föregås av en underhandskontakt med kommissionen för

att sondera möjligheterna för ett godkännande av

stödet. I en reservation (m, fp) förordas i stället

ett tillstyrkande av en motion som betonar

energibeskattningens betydelse för den svenska

träskiveindustrins försämrade konkurrenssituation. I

en annan reservation (kd, c) framhålls vikten av att

pågående utrednings- och beredningsarbete på

energiskatteområdet avvaktas innan eventuella

åtgärder vidtas för att främja träskiveindustrin.

Andra områden som berörs i betänkandet är bl.a.

innovationer och nyföretagande, kapitalförsörjning

samt kvinnors och invandrares företagande. Även inom

områdena forskning och utveckling, social ekonomi,

turism och design har det väckts motioner som är

föremål för utskottets ställningstagande. Vidare

behandlas förslag med koppling till vissa

industrisektorer. Bland dessa märks glas-, metall-

och rymdindustrierna. Önskemål framförs även om

satsningar på en neutronforskningsanläggning i Lund.

Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.

Företrädesvis sker detta med hänvisning till

pågående utrednings- och beredningsarbete och till

av statsmakterna vidtagna åtgärder som tillgodoser

förslagen i motionerna. I något fall motiverar

utskottet avstyrkanden med att det som begärs i

motionerna i första hand är en angelägenhet för

olika stödgivande myndigheter.

Betänkandet innefattar totalt 17 reservationer mot

utskottsmajoritetens ställningstaganden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Innovationer och nyföretagande

Riksdagen avslår motion 2003/04:N275.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N258,

2003/04:N269, 2003/04: N329 yrkandena 9 och 11,

2003/04:N397, 2003/04:N403 och 2003/04: N412

yrkande 11.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Industriella utvecklingscentrum

Riksdagen avslår motion 2003/04:N412 yrkande

25.

Reservation 3 (kd)

4. Kvinnors företagande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N256,

2003/04:N257, 2003/04: N329 yrkande 3,

2003/04:N412 yrkande 18, 2003/04:A3, 2003/04:A302

yrkande 14, 2003/04:A307 yrkande 7 och

2003/04:A371 yrkande 24.

Reservation 4 (m, fp, kd)

Reservation 5 (c)

5. Invandrares företagande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf396

yrkande 18, 2003/04:N274, 2003/04:N280 och

2003/04:N329 yrkande 8.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Forskning och utveckling

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N252,

2003/04:N294, 2003/04: N323 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N325 yrkande 7, 2003/04:N328 yrkande 18,

2003/04:N412 yrkande 26 och 2003/04:N414

yrkandena 13, 15 och 16.

Reservation 7 (m, fp, kd, c)

Reservation 8 (mp)

7. Social ekonomi

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So569

yrkande 12, 2003/04:N216, 2003/04:N321,

2003/04:N352, 2003/04:N360, 2003/04:N361,

2003/04: N398, 2003/04:N408, 2003/04:N412 yrkande

10 och 2003/04:N414 yrkande 12.

Reservation 9 (m, fp) - motiv.

Reservation 10 (kd, c)

Reservation 11 (mp)

8. Turism

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K362

yrkande 4, 2003/04:Kr326 yrkande 5, 2003/04:MJ474

yrkande 23, 2003/04:N202, 2003/04:N222,

2003/04:N328 yrkande 21, 2003/04:N337 yrkande 1,

2003/04:N347 yrkandena 1, 3-6 och 10,

2003/04:N366, 2003/04:N373 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:N391.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

Reservation 13 (v)

9. Företagsnedläggningar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N292

yrkandena 1-3 och 2003/04: N307.

Reservation 14 (m, fp, kd, c) - motiv.

Reservation 15 (v, mp)

10. Företagarombudsman

Riksdagen avslår motion 2003/04:N229.

11. Vissa skogsindustriella frågor

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anför. Därmed bifaller

riksdagen delvis motion 2003/04:N268 och avslår

motionerna 2003/04:N243, 2003/04:N247 och

2003/04:N376.

Reservation 16 (m, fp)

Reservation 17 (kd, c)

12. Design

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr230 yrkandena

5 och 6.

13. Glasindustrin

Riksdagen avslår motion 2003/04:N364.

14. Rymdindustrin

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N253 och

2003/04:N276.

15. Läkemedels- och bioteknikindustrin

Riksdagen avslår motion 2003/04:N309 yrkandena

1-3.

16. Centrum för innovationer och

miljöexport

Riksdagen avslår motion 2003/04:N304.

17. Neutronforskningsanläggningen ESS

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N351 och

2003/04:N371 yrkandena 1 och 2.

18. Metallindustrin

Riksdagen avslår motion 2003/04:N339 yrkande 1.

19. Livsmedelsbranshen

Riksdagen avslår motion 2003/04:N392.

20. Film, bild och mediaer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N372,

2003/04:N382 och 2003/04: N406.

Stockholm den 2 mars 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria

Larsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav

Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson

Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson

(c), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m) och

Lars Johansson (s).

2003/04

NU10

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels 59 motioner från allmänna motionstiden,

dels en motion som har väckts med anledning av

regeringens skrivelse 2002/03:140 om regeringens

jämställdhetspolitik med handlingsplan för

mandatperioden.

Utskottet har i samband med beredningen av här

aktuella motioner inhämtat synpunkter från

företrädare för Verket för innovationssystem

(Vinnova) och Ireco Holding AB samt från

representanter för projektet ESS-Scandinavia

(se s. 68). Vidare har medarbetare vid riksdagens

utredningstjänst inför utskottet redovisat

resultatet av en förstudie om hur statens stöd till

forskning och utveckling fördelar sig på företag av

olika storlek.

Utskottets överväganden

Innovationer och nyföretagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bl.a. med hänvisning till

pågående arbete med att ta fram en

innovationsstrategi avslå motionsyrkanden om

innovationer och nyföretagande. Jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c).

Motionen

I motion 2003/04:N275 (kd) framhålls att det är hög

tid att man utreder hur goda idéer, utvecklade på

våra lärosäten, kan överföras till produkter i

industrin. Utredningen skall bl.a. klargöra vad som

krävs för att goda idéer och vetenskapliga

landvinningar skall komma medborgarna till del i

form av ökad företagsamhet och industriella

produkter. Frågan om hur nyföretagande kan stödjas

med hjälp av t.ex. ett forskningsinstitut bör

beaktas. Motionären anser att det sannolikt vore en

tillgång om liknande institut fanns i varje region

och att varje lärosäte med teknisk forskning också

samarbetade med något institut.

Vissa kompletterande uppgifter

Motioner om innovationer och nyföretagande

behandlades av utskottet senast våren 2003 (bet.

2002/03:NU7). Utskottet avstyrkte yrkandena bl.a.

med motiveringen att det pågick ett arbete med att

ta fram en innovationsstrategi och att det gjordes

insatser för kommersialisering av innovationer.

Vidare hänvisades till att insatser på både

regerings- och myndighetsnivå för att lyfta fram

frågor om entreprenörskap kommer att gagna svenska

innovatörer och entreprenörer. I en reservation (m,

fp, kd, c) anfördes bl.a. att regeringens insatser

för att stimulera kommersialisering av innovationer

saknar förutsättningar att fungera effektivt med

mindre än att radikala förbättringar görs av det

allmänna företagsklimatet. I en motivreservation

(mp) framhölls bl.a. vikten av att takten ökas i det

regelförenklingsarbete som bedrivs inom

Regeringskansliet.

I september 2002 gav regeringen Verket för

innovationssystem (Vinnova) i uppdrag att föreslå

åtgärder för att underlätta kommersialisering av

forskningsresultat. Uppdraget innefattade bl.a. en

översyn av befintliga strukturer på området,

däribland teknikbrostiftelser, holdingbolag och

teknikparker. Uppdraget avrapporterades i maj 2003

(Vinnova Policy VP 2003:1). I slutrapporten förs en

bred diskussion om vad som krävs för ett effektivt

tillvaratagande av forskningsresultat. Bland annat

berörs det s.k. lärarundantaget, forskares attityder

till att omsätta sina resultat i kommersiella

produkter och industriforskningsinstitutens roll för

att kommersialisera forskningsresultat. Enligt

uppgift från Näringsdepartementet utgör rapporten,

som har remissbehandlats, ett underlag dels för ovan

omnämnda arbete med att ta fram en

innovationsstrategi, dels för den kommande

forskningspolitiska propositionen.

I budgetpropositionen för år 2003 (prop.

2002/03:1) betonades att kunskapsutveckling och

innovativ verksamhet i kombination med entreprenör-

skap är av avgörande betydelse i ansträngningarna

att säkra Sveriges framtida konkurrenskraft. Staten

har en viktig roll när det gäller att uppmuntra och

främja sådan verksamhet. I 2003 års ekonomiska

vårproposition (prop. 2002/03:100) framhöll

regeringen att den har ambitioner att utveckla

samverkan mellan näringsliv, högskola och samhälle

på nationell och regional nivå. Vidare angavs att

entreprenörskap skall underlättas, att företagandets

villkor skall förbättras, att flödet av kunskap

mellan forskning, utbildning och näringsliv skall

underlättas och att Sveriges styrkor inom forskning

och profilområden skall bibehållas och utvecklas.

I budgetpropositionen för år 2004 (prop.

2003/04:1) framhöll regeringen att den har initierat

ett arbete med att ta fram en innovationsstrategi

för hållbar tillväxt och förnyelse. Enligt uppgift

från Näringsdepartementet pågår detta arbete för

närvarande i samverkan mellan representanter för

Närings-, Utbildnings- och Finansdepartementen.

Avstämningar sker också med externa intressenter som

näringsliv, fack och universitet/högskolor.

Av Vinnovas anslag för år 2003 reserverades 30

miljoner kronor som ett startbidrag för

genomförandet av ett program för s.k. inkubatorer.

Inkubatorer är små högteknologiska företag som

startas av forskare och entreprenörer vid

universitet och högskolor. I en första

pilotverksamhet satsar Vinnova 26,3 miljoner kronor

på 14 existerande inkubatorer. Projekten startade

den 1 juni 2003 och pågår till den 31 maj 2004. I

regleringsbrevet för år 2004 har Vinnova fått i

uppdrag att redovisa utfallet av

inkubatorverksamheten. Detta skall ske senast den 15

maj 2004.

Hösten 2003 uppdrog regeringen åt Verket för

näringslivsutveckling (Nutek) att genomföra ett

nationellt program för entreprenörskap med

inriktning mot unga. För det ändamålet beviljade

regeringen Nutek bidrag under perioden 2002-2004 med

sammanlagt högst 12 miljoner kronor. Nutek har även

i samarbete med de regionala partnerskapen utarbetat

ett förslag till ett bredare program för

entreprenörskap. Förslaget överlämnades till

Näringsdepartementet i augusti 2003. Nutek har även

på eget initiativ tagit fram en policyskrift på

temat entreprenörskap som publicerades i april 2003.

Denna skrift (Ett starkt entreprenörskap -

policyskrift om nya perspektiv, ändrade

förutsättningar och positiva attityder) tar ett

bredare grepp på entreprenörsfrågorna och inkluderar

bl.a. förslag till åtgärder inom områden som inte

omfattas av Nuteks mandat, däribland på

skatteområdet.

I sammanhanget bör också nämnas att Nutek i sitt

regleringsbrev för år 2004 har fått i uppdrag att

utarbeta ett förslag till utökat nationellt

entreprenörskapsprogram. Förslaget skall vara

åtgärdsinriktat och baseras på samarbete med andra

myndigheter och organisationer. Uppdraget skall

delrapporteras senast den 30 april 2004 och

slutrapporteras senast den 1 september 2004.

I januari 2003 presenterade EG-kommissionen en

grönbok med titeln Entreprenörskap i Europa

(KOM/2003/27). I denna betonar kommissionen att

Europa måste bli bättre på att främja

entreprenörsanda. Grönboken var sedan ute på en bred

konsultationsprocess till slutet av augusti 2003. I

februari 2004 presenterade kommissionen en

handlingsplan på området (KOM /2004/70) i form av

ett s.k. meddelande. Enligt uppgift från

Näringsdepartementet kommer handlingsplanen att

behandlas vid Konkurrenskraftsrådets möte den 11

mars 2004.

I juli 2002 tillsatte regeringen en särskild

utredare (universitetsrektor Jan-erik Gidlund) med

uppgift att kartlägga omfattningen av och ändamålet

med de insatser kommuner och landsting gör för att

med hjälp av forskning och utveckling (FoU) och

andra innovativa verksamheter förnya och förbättra

den egna verksamheten (dir. 2002:66 och 2003:92). I

oktober 2003 överlämnade utredaren sitt

slutbetänkande Innovativa processer (SOU 2003:90)

till Utbildningsdepartementet. Förslagen bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

Innovation Sverige är ett samarbete mellan

Stiftelsen Innovationscentrum och Almi

Företagspartner AB (Almi). Syftet är att utveckla

goda idéer till framgångsrika produkter eller

tjänster. Verksamheten bedrivs genom regionala

innovationscentrum inom eller i nära anslutning till

det regionala Almi-bolaget. Verksamheten består

bl.a. av rådgivning och ett begränsat stöd till

förstudier. Innovationscentrum finns i varje län.

Då motionen tar upp frågan om forskningsinstitut

bör det nämnas att det för närvarande pågår en

omstrukturering av de s.k.

industriforskningsinstituten. Målsättningen är att

bygga upp en institutsstruktur med färre, större,

mer effektiva och konkurrenskraftiga institut. En

närmare beskrivning av denna process återfinns under

avsnittet Forskning och utveckling (s. 28).

Utskottets ställningstagande

Ett framgångsrikt tillvaratagande av kreativa idéer utgör en av

grundbultarna i den nationella innovationspolitiken.

Statens insatser på området syftar till att främja

ett gott innovationsklimat där bl.a. akademiska

forskningsrön och kunskapsframsteg på andra områden

effektivt omsätts i kommersiella varor och tjänster.

Enligt utskottets uppfattning gör staten genom

bl.a. Vinnova flera olika insatser som bidrar till

att innovationspolitikens syfte nås. Det handlar

bl.a. om satsningar på innovationssystem och

kluster, på inkubatorer men även på mer allmänna

åtgärder för att främja det svenska

innovationsklimatet. Det pågående arbetet med att ta

fram en innovationsstrategi kommer att ytterligare

konkretisera de statliga insatserna på området. Det

underlag som Vinnova har tagit fram om hur

kommersialiseringen av forskningsresultat skall

kunna öka utgör ett viktigt bidrag till detta

arbete. Utskottet anser att arbetet med

innovationsstrategin i huvudsak tillgodoser det

önskemål om en utredning som förs fram i här aktuell

motion. Det finns, enligt utskottets uppfattning,

heller ingen anledning för riksdagen att föregripa

resultatet av arbetet med innovationsstrategin genom

några åtgärder i linje med vad som efterfrågas i

motionen. Utskottet förutsätter också att

innovationspolitiken ges ett betydande utrymme i den

kommande forskningspolitiska propositionen.

När det gäller den i motionen framförda idén om

forskningsinstitut i varje region, hänvisar

utskottet till syftet med den pågående

omstruktureringen av industriforskningsinstituten.

Den strävan mot att tillskapa färre, större och mer

flexibla institut - bl.a. för att öka deras

internationella konkurrenskraft - som riksdagen har

ställt sig bakom talar delvis mot den långtgående

regionaliseringstanke som beskrivs i motionen.

Utskottet menar dessutom att universitetens och

högskolornas olika profilområden kommer att bidra

till en regional spridning av

industriforskningsinstituten utan att detta behöver

anges som ett särskilt kriterium för

omstruktureringsarbetet.

Med det anförda avstyrks motion 2003/04:N275 (kd).

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

och aviserade åtgärder avslå motionsyrkanden

om kapitalförsörjning. Jämför reservation 2

(m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N258 (s) och i den närapå

likalydande motionen 2003/04:N397 (s) anförs att

företagare inom det kooperativa området har ett

stort behov av enkla regler för sitt företagande.

Vidare konstateras att det kan vara svårt att hitta

investerings- eller riskkapital för att kunna starta

företag. Det är, enligt motionärerna, därför

angeläget att stimulera ett ökat företagande och

entreprenörskap även om lokala investerare har liten

tilltro till investeringar i det berörda området.

Bristen på riskkapital för nystartade företag är i

det närmaste akut, anförs det i motion 2003/04:N403

(s). Enligt motionären behövs det därför ett rejält

tillskott av offentligt såddkapital. Ett sätt som

kan övervägas i det avseendet är att tillåta AP-

fonderna att intressera sig mer för nyföretagande

och såddfinansiering. Motionären menar att detta

inte minst borde gälla Sjunde AP-fonden.

I den kristdemokratiska partimotionen 2003/04:N412

konstateras att den s.k. såddfinansieringen håller

på att avstanna fullständigt i Sverige. Det hävdas

att problemet har sitt ursprung i de avkastningskrav

som Industrifonden och Almi har, vilka företag i

såddfasen inte klarar av att efterleva. Lösningen

är, enligt motionärerna, att kraven ändras för en

del av Almis medel så att dessa kan användas till

innovationer i ett tidigt skede. Motionärerna begär

ett tillkännagivande om en parlamentarisk utredning

om riskkapitalförsörjningen.

Även i motion 2003/04:N269 (v) framförs önskemål

om att det skall genomföras en översyn av

kapitalförsörjningssituationen. Inriktningen skall

vara att belysa de statliga insatserna för

småföretag på detta område och att systemet skall

anpassas till småföretagens förhållanden i hela

landet. Motionärerna framhåller att ett litet

företag kan ha svårigheter att överblicka de

möjligheter till lån eller bidrag som finns i dag.

De flesta lånen eller stöden har även restriktioner

som gör det svårt för de enskilda företagarna att

hitta den form som kan passa just dem. Det krävs en

ordentlig översyn av de system som finns i dag och

en anpassning till småföretagens förhållanden i hela

landet.

I Centerpartiets partimotion 2003/04:N329 betonas

vikten av att alla skall ha möjlighet att ta fram

startkapital som en grundplåt för det egna företaget

och att eget risktagande premieras. Enligt

motionärerna bör därför ett starta-eget-sparande

inrättas, där löntagare skattefritt kan spara för

att ha en grundplåt till det egna företaget. Annat

som motionärerna anser kan prövas för att bredda

tillgången på riskkapital är förbättrade regler för

periodisering av vinst och beskattning av

ägarkapital, stimulerande av regionala

entreprenörsfonder, möjlighet för placering av en

del av pensionsavsättningarna i regionala

pensionsfonder inom ramen för premiepensionsvalet,

uppförande av lokala kreditgarantiföreningar och

införande av mikrolån för att underlätta lån till de

minsta företagen. Tillgången på såddkapital

framhålls som särskilt viktig. Centerpartiet anser

att frågan om ökade anslag till såddkapital skall

prioriteras.

Vissa kompletterande uppgifter

Motionsyrkanden med bäring på de statliga insatserna

inom kapitalförsörjningsområdet behandlas

återkommande av näringsutskottet. Detta sker dels i

samband med behandlingen av allmänna

näringspolitiska spörsmål, dels i anslutning till

beredningen av frågor om regional

utvecklingspolitik. När utskottet behandlade

kapitalförsörjningsfrågor våren 2003 (bet. 2002/03:

NU7) framhölls bl.a. att staten har en viktig

funktion att fylla när det gäller att komplettera

den ordinarie kapitalmarknaden inom vissa områden,

däribland riskkapitalmarknaden. Utskottet ansåg

vidare att staten tillhandahåller ett varierat utbud

av lån och andra stöd till företagande. Samtidigt

betonades att utfallet i form av beviljade krediter

till s.k. såddfinansieringsprojekt måste betraktas

som alltför lågt. Utskottet underströk att om inte

de statliga såddfinansieringsinsatserna utvecklas i

en mer positiv riktning förväntar sig utskottet att

regeringen vidtar åtgärder. I en reservation (m, fp,

kd, c) efterfrågades bl.a. goda allmänna villkor för

företagande som säkerställer tillgången på

riskkapital. Även vikten av en större effektivitet i

de statliga insatserna på kapitalförsörjningsområdet

underströks. I det nyss refererade betänkandet

gjordes också en genomgång av de statliga

insatserna på kapitalförsörjningsområdet (s. 18),

till vilket här hänvisas.

Regionala kreditgarantiföreningar är en ny form av

organisation för finansieringslösningar i Sverige.

En kreditgarantiförening ställer garantier för lån

och andra krediter som småföretagare har behov av

för sin rörelse. Ett särskilt bidrag om totalt 3

miljoner kronor under perioden 2002-2004 för

information om hur man startar lokala och regionala

kreditgarantiföreningar har därför beslutats.

Intresset för kreditgarantiverksamheten har visat

sig vara större än förväntat. I Sveriges

kreditgarantiförening för lokal utveckling,

ekonomisk förening är fem föreningar medlemmar och

åtta regioner på gång att starta verksamhet. Mot

bakgrund av EG-kommissionens positiva syn på

kreditgarantiföreningsverksamheten kan ytterligare

expansion förväntas. I Sverige kan emellertid kravet

på kontant medfinansiering i stället för insatser

från näringslivets organisationer verka hämmande.

Föreningen fick i november 2003 Finansinspektionens

tillstånd att bedriva finansieringsverksamhet.

Enligt inspektionen krävs dock ytterligare ca 10

miljoner kronor innan den operativa verksamheten kan

påbörjas.

Enligt Nutek innebär dagens brist på riskkapital i

de tidiga skedena ett allvarligt problem för en

entreprenör och därmed ett hinder för tillväxt. De

privata riskkapitalbolagens investeringar i tidiga

skeden har avtagit markant, och dessutom har den

offentliga såddfinansieringen minskat kraftigt.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

departementet påbörjat uppgiften att se över Almi

Företagspartner AB tillsammans med de regionala

ägarna. Den departementsinterna utredningen (under

ledning av direktör Peter Nygårds) inriktas på att

se över verksamhetsinriktningen inom Almibolagen och

att överväga samordning med andra företagsfrämjande

verksamheter på regional nivå. Nya avtal skall

arbetas fram med de regionala delägarna i

Almibolagen och avsikten är att arbetet skall vara

klart under våren 2004.

Statsminister Göran Persson tog i sin

regeringsförklaring hösten 2003 upp att Stiftelsen

Industrifonden skall utvecklas med syfte att öka

tillgången på riskkapital i tidiga skeden. Vid den

allmänpolitiska debatten i oktober 2003 anförde

näringsminister Leif Pagrotsky att staten kommer att

ta ansvar för att stärka försörjningen av

såddkapital. Näringsministern framhöll att det

behövs en förstärkning av den svagaste länken i

riskkapitalkedjan. Därför skall Industrifonden delas

i två delar - i ett aktiebolag som fortsätter

ungefär som nu samt i en stiftelse. Den nya

stiftelsens uppdrag skall vara att understödja

sådana företag som befinner sig i ett mycket tidigt

skede, där det för närvarande är nästan omöjligt att

hitta investerare. Den skall tillföras så mycket

kapital att den kommer att kunna investera cirka 250

miljoner kronor per år, och den skall samarbeta med

regionala teknikbrostiftelser. I början av november

2003 utsåg näringsministern en förhandlingsman

(direktör Claes de Neergaard), som skall se över hur

statens resurser skulle kunna användas för att

stärka finansiering i tidiga skeden. Förhandlingar

kommer att ske med bl.a. Stiftelsen Industrifonden,

teknikbrostiftelserna, Almi Företagspartner AB,

Nutek, Vinnova och Stiftelsen Innovationscentrum

angående denna förändringsprocess. Enligt uppgift är

målet att skapa utrymme för en kraftfull satsning på

projekt med hög utvecklingspotential i tidiga

skeden, s.k. försådd och såddfinansiering.

Resultatet av förhandlingarna kan förväntas

föreligga senare under våren 2004.

Den nya lagen (2003:528) om företagsinteckning

trädde i kraft den 1 januari 2004. Enligt uppgift

från Näringsdepartementet syntes redan i slutet av

år 2003 en tendens till att reformen inneburit en

ökad belastning på både Almi och Norrlandsfonden. En

utvärdering av reformens effekter för små och

medelstora företag kommer att genomföras under år

2004.

Företags kapitalförsörjning är i icke obetydlig

omfattning beroende av olika skattereglers

utformning. I budgetpropositionen för år 2004

framhåller regeringen att det pågår flera

lagstiftningsprojekt vars utfall kommer att ha

betydelse för företagens möjligheter att uppbringa

kapital. Det gäller exempelvis beredningarna av

3:12-utredningens slutbetänkande Beskattning av

småföretagare (SOU 2002:52) och

Skattebasutredningens betänkande Våra skatter? (SOU

2002:47). Skattefrågor med

kapitalförsörjningsanknytning berörs också i

(pågående) 2002 års företagsskatteutredning (dir.

2002:28) och Mervärdesskattesatsutredningen (dir.

2002:141). När det gäller beskattningen av

småföretagare genomförs under åren 2004 och 2005 en

reform av de s.k. 3:12-reglerna som på sikt kommer

att innebära en skattelättnad på ca 1 miljard

kronor. Reformen är särskilt inriktad på att skapa

mer gynnsamma villkor för de mindre företagen.

Här bör också nämnas att riksdagen hösten 2003 tog

ställning till yrkanden om olika former av s.k.

starta-eget-konton. I ett yttrande till

finansutskottet (yttr. 2003/04:SkU1y) konstaterade

skatteutskottet att det är viktigt att skatteregler

inte lägger hinder i vägen för nyföretagande och

entreprenörskap. Skatteutskottet menade dock att

särskilda stimulanser i samband med nystart av

företag riskerar att bidra till att livskraftiga

företag slås ut i konkurrensen med nystartade och

skattegynnade företag. Enligt skatteutskottet skulle

detta på sikt inte vara förenligt med kravet på

stabila och goda regler för företagen.

Finansutskottet instämde i skatteutskottets

ställningstagande och avstyrkte de aktuella

yrkandena (bet. 2003/04:FiU1).

När det gäller AP-fondernas placeringsregler, som

tas upp i motion 2003/04:N403 (s), kan nämnas att

riksdagen vid flera tillfällen har tagit ställning

till motionsyrkanden om att AP-fonderna borde kunna

användas för näringspolitiska ändamål. Vid dessa

tillfällen har finansutskottet (senast i bet.

2003/04:FiU6) avstyrkt yrkandena med motiveringen

att det är viktigt att AP-fondernas mål är så

formulerade att tillgångarna förvaltas till största

möjliga nytta för pensionssystemet samt att

avkastningen långsiktigt maximeras i förhållande

till risken i placeringarna. Givet detta ansåg

finansutskottet att det är naturligt att fonderna

inte har några närings- eller ekonomisk-politiska

mål i sin verksamhet.

Vinnova och Nutek inbjöd år 2002 till tävlingen

VINN NU. Bakgrunden till detta var att de båda

myndigheterna hade identifierat ett behov av ett

stöd i den mycket tidiga fasen för att få

projektägare och potentiella entreprenörer att öka

möjligheten att förverkliga sina idéer. Tävlingen

upprepades under år 2003, och en ny tävling är

planerad till år 2004. Ett tjugutal "tidiga

företagsprojekt" kommer vardera att få 300 000 kr i

bidrag. Totalt avsätter Vinnova och Nutek således 6

miljoner kronor för detta ändamål under år 2004.

Nutek verkar även för att det skall finnas aktiva

och väl fungerande nätverk av s.k. affärsänglar över

hela landet. En affärsängel är en person som har

erfarenhet och kunskap i företagande, som har tid

och intresse av att delta i ett företags utveckling

samt har ett visst rörelseutrymme i sin ekonomi för

att kunna investera i nya projekt. Nutek har även

lämnat stöd till 18 organisationer för att starta

regionala nätverk vars syfte bl.a. är rekrytering av

affärsänglar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i den beskrivning av hur viktigt det är med

en väl fungerande kapitalförsörjning som återfinns i

flera av de här aktuella motionerna. Samtidigt vill

utskottet understryka att statens roll när det

gäller att exempelvis tillhandahålla riskkapital

endast är komplementär. Det är i första hand den

ordinarie kapitalmarknaden som på affärsmässiga

grunder skall svara för att företag i olika

utvecklingsstadier kan erhålla nödvändigt kapital.

Utskottet konstaterar emellertid att många privata

kreditgivare under de senaste årens kärva

konjunkturläge har övergivit riskkapitalområdet.

Detta har på ett plötsligt och för många potentiella

nyföretagare och småföretag förödande sätt inneburit

påtagliga kapitalförsörjningsproblem.

Enligt utskottets uppfattning har staten tagit ett

betydande ansvar för att stötta dessa företag när

konjunkturen har dalat. Utbudet av statliga

kreditmöjligheter via bl.a. Almi och Industrifonden

har i det avseendet spelat en viktig roll. Samtidigt

konstaterar utskottet, liksom det gjorde våren 2003,

att de statliga insatserna på

såddfinansieringsområdet inte har fungerat helt

tillfredsställande. Mot den bakgrunden ser utskottet

det som mycket positivt att regeringen har tagit

initiativ till att inleda förhandlingar med ett

antal aktörer för att stärka statens roll när det

gäller finansiering i tidiga skeden. Utskottet

förutsätter också att de överläggningar som sker i

Regeringskansliet beträffande Almis framtida roll

kommer att leda till att statens insatser på

kapitalförsörjningsområdet förbättras ytterligare.

När det gäller de förslag som gäller AP-fondernas

placeringsregler och införandet av olika former av

starta-eget-konton har utskottet ingen annan

uppfattning än den som riksdagen uttalade hösten

2003 och som refereras ovan. Yrkandena avstyrks

således.

Avslutningsvis vill utskottet framhålla sin

positiva inställning till det arbete som pågår med

att etablera regionala kreditgarantiföreningar.

Enligt utskottets uppfattning kommer dessa att

tillföra ytterligare möjligheter för små och

medelstora företag att tillfredsställa sina

kapitalförsörjningsbehov. Utskottet har dock noterat

att det förekommer vissa hinder för etableringen av

dessa föreningar, vilket föranleder utskottet att

noga följa den fortsatta utvecklingen på området.

Med det anförda avstyrks samtliga

här aktuella motioner i berörda

delar.

Industriella utvecklingscentrum

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

industriella utvecklingscentrum. Utskottet

hänvisar till nyligen genomförda förändringar

i statens system för stöd till

produktutveckling i småföretag samt till

pågående utredningsarbete. Jämför reservation

3 (kd).

Motionen

I Kristdemokraternas partimotion 2003/04:N412 begärs

ett tillkännagivande om industriella

utvecklingscentrum (IUC). Motionärerna understryker

vikten av att näringslivets regionalt förankrade och

regionalt ägda institutioner tillvaratas för

förmedling av bl.a. statliga resurser. Motionärerna

anser att det s.k. UPA-uppdraget (uppsökande

verksamhet, produktutveckling och avknoppning) bör

utvecklas men att medlen för detta ändamål inte bör

förmedlas via Almi Företagspartner AB. Motionärerna

menar att rollerna bör renodlas så att anslaget till

IUC-bolagen synliggörs i statsbudgeten. Vidare

betonas betydelsen av att anslagen för detta ändamål

är långsiktiga och att besked om finansiering ges i

god tid.

Vissa kompletterande uppgifter

Via Nutek stöder staten industriella

utvecklingscentrum, som skall stimulera till

utveckling och nya jobb i mindre och medelstora

företag. Varje IUC-bolag är ett fristående privat

aktiebolag där det lokala eller regionala

näringslivet är majoritetsägare. Även kommuner,

fackliga organisationer samt andra regionala

intressenter kan ingå i bolaget. Staten har genom

det s.k. UPA-uppdraget lämnat stöd till tre aktivi-

teter vid IUC. Dessa är uppsökande verksamhet,

produktutveckling och förstudier för avknoppning.

I november 2002 presenterade Utredningen om

statens regionala insatser för företagsutveckling

sina slutsatser (SOU 2002:101). Utredaren (f.d.

landshövdingen Ulf Lönnqvist) föreslog att UPA-

uppdraget skulle ges en långsiktig inriktning genom

att 1 miljard kronor satsas på verksamheten under en

femårsperiod.

Näringsutskottet har vid flera tillfällen

behandlat motionsyrkanden om satsningar på IUC.

Senast skedde detta våren 2003 (bet. 2002/03:NU7).

Utskottet framhöll då att det tidigare har uttalat

sig positivt om den verksamhet som bedrivs inom

ramen för IUC och att staten framgent bör stödja

denna verksamhet. Vidare anförde utskottet att det

är angeläget att UPA-uppdraget och den därtill

knutna IUC-verksamheten ses som en del av det

långsiktiga helhetsgrepp som övervägs i samband med

beredningen av de förslag som lämnats av den

ovannämnda utredningen om statens regionala insatser

för företagsutveckling innan några tillkännagivanden

från riksdagen om dessa frågor kunde anses vara

nödvändiga.

I budgetpropositionen för år 2004 (prop.

2003/04:1, utgiftsområde 24) konstaterade

regeringen, i likhet med vad som framkom i

ovannämnda utredning, att det är viktigt att de som

utför denna typ av uppdrag har en betydande

verksamhet vid sidan av UPA-uppdragen.

I december 2003 svarade näringsminister Leif

Pagrotsky på en fråga (fr. 2003/04:458) av Cinnika

Beiming (s) om vilka åtgärder som planeras för IUC-

verksamhetens fortsatta utveckling. Näringsministern

konstaterade att frågan om stöd till denna typ av

produktutveckling i små företag kommer att redovisas

i regleringsbrevet till Nutek för år 2004.

Av detta regleringsbrev framgår att verket skall

använda 30 miljoner kronor för att främja

produktutveckling i små företag. IUC-bolagen måste

emellertid konkurrera med andra om de medel som

regeringen har avsatt för ändamålet. Tidigare har

ett antal IUC-bolag fått stöd. Avsikten med den nya

ordningen är, enligt uppgift från

Näringsdepartementet, att bredda underlaget och

eventuellt få in nya utförare av UPA-uppdragen. I

regleringsbrevet gavs Nutek även i uppdrag att

utreda hur staten på bästa sätt kan stödja

produktutvecklingen i små företag. Uppdraget skall

avrapporteras till Näringsdepartementet senast den 1

augusti 2004.

Det bör noteras att det är Nutek som tecknar avtal

med IUC-bolagen och som också fördelar stödet till

IUC, inte Almi som anges i här aktuell motion. IUC-

bolagen redovisar årligen till Nutek hur stödet har

använts. Detta sker i samlad form via IUC-nätverkets

koordinator. Nutek vidarebefordrar redovisningen

till Näringsdepartementet.

I februari 2004 besvarade näringsministern en

interpellation (ip. 2003/04: 226) av Kerstin

Lundgren (c) om fortsatt verksamhet för IUC.

Interpellationen gällde närmare bestämt vilka

åtgärder näringsministern var beredd att vidta för

att IUC snabbt skall få besked om framtida uppdrag

och för att landets IUC-verksamhet långsiktigt skall

stöttas med UPA-uppdrag eller andra uppdrag. I sitt

svar beskrev näringsministern bl.a. det nya systemet

för upphandling av UPA-uppdragen. Därutöver

meddelade han att då utformningen av det nya

systemet ännu inte är klar har Nutek fått i uppdrag

att förlänga avtalet med IUC-bolagen till dess så är

fallet. Vidare meddelade näringsministern att man

inom Regeringskansliet arbetar för att göra ett

tillskott utöver de 30 miljoner kronor som redan har

avsatts.

Utskottets ställningstagande

Genomförandet av UPA-uppdragen har sedan år 1997

åvilat IUC-bolagen. Utskottet har vid flera tidigare

tillfällen ställt sig positivt till den verksamhet

som IUC-bolagen bedriver. Samtidigt finns det,

enligt utskottets förmenande, utrymme för att

vidareutveckla verksamheten vid dessa bolag i

riktning mot att IUC-bolagens beroende av UPA-

uppdraget skall minska. En grundtanke med den

försöksverksamhet som inleddes i och med tillkomsten

av UPA-uppdraget hos IUC-bolagen var att bolagen på

sikt skulle vara självbärande. Det krav på

långsiktiga besked som efterfrågas i motionen

förefaller innebära att IUC-bolagen skall utlovas

offentligt stöd under en längre period. Så har dock

aldrig varit avsikten med stödet till IUC-bolagen,

utan målet är, som nämnts ovan, att verksamheten på

sikt skall bli självbärande. Utskottet anser att

löften om ett långsiktigt stöd skulle riskera att

försätta IUC-bolagen i ett bidragsberoende snarare

än att de effektiviserar och utvecklar sin

verksamhet mot långsiktig ekonomisk bärkraft som

inte är avhängig statligt finansierade uppdrag.

Utskottet förutspår att den nyordning som gäller

fr.o.m. år 2004, där UPA-uppdraget skall upphandlas,

kommer att fungera som en stimulans för IUC-bolagen

att ytterligare effektivisera sin verksamhet. Det

öppnar också upp möjligheter för andra aktörer att

erbjuda sina tjänster. Dessa aktörer har med den

hittillsvarande konstruktionen varit utestängda från

möjligheten att utföra UPA-uppdrag. Utskottet

beklagar det glapp som har uppkommit mellan de båda

systemen men ser positivt på den förlängning av

gällande avtal som har aviserats. Det är, enligt

utskottets uppfattning, även rimligt att avvakta med

ytterligare modifieringar av systemet till dess

Nutek har redovisat resultatet av uppdraget att se

över hur staten kan stödja produktutveckling i små

företag.

Utskottet anser inte att den här aktuella

motionens krav på en redovisning av stödet till IUC

i statsbudgeten skulle fylla någon relevant

funktion. Den redovisning som IUC-bolagen gör till

Nutek är, enligt utskottets uppfattning,

tillfyllest.

Med det anförda avstyrks motion 2003/04:N412 (kd)

i berörd del.

Kvinnors företagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

kvinnors företagande. Utskottet hänvisar till

vidtagna åtgärder. Jämför reservationerna 4

(m, fp, kd) och 5 (c).

Motionerna

Småföretagssektorn är av stor betydelse för Sveriges

sysselsättning och tillväxt, påpekas det i motion

2003/04:A3 (s). Kvinnors företagande utgör en viktig

del av denna sektor, och här finns en stor utveck-

lingspotential, anförs det. I motionen listas ett

antal åtgärder som motionärerna anser kan öka

kvinnors företagande. Det gäller exempelvis att

främja forskning som rör kvinnors företagande och

att öka kunskapen bland politiker och

näringslivsaktörer om kvinnors företagande och det

företagsklimat kvinnor möter. Vidare bör det

fokuseras på de branscher där majoriteten av

kvinnorna verkar. Vid utformningen av

näringspolitikens stöd till samverkan i t.ex.

företagsparker, stöttning av befintliga

företagskluster, nätverksprogram m.m. bör satsningar

göras på branscher där kvinnor finns etablerade för

att utveckla och stötta kvinnors samverkan med andra

företag samt högskolor och universitet. Motionärerna

anser att det behövs en rejäl satsning inom området

kvinnor och innovationer. Under arbetet med att ta

fram en ny innovationsstrategi bör kvinnors

innovationer beaktas. Regeringen bör se över

möjligheten för ett forskningsprogram om genus,

innovation och entreprenörskap. Kunskapen om

kvinnors innovationsprocesser behöver öka och

implementeras inom stödsystemet för innovationer.

Målet är en relevant rådgivning och finansiering

även för tjänster och produkter utan s.k. hög

teknikhöjd. Innovationsutvecklingen inom exempelvis

vård, omsorg och skola/utbildning bör främjas liksom

arbetet med att synliggöra nätverk för kvinnor som

är uppfinnare.

I Folkpartiets partimotion 2003/04:A307 betonas

att en av de viktigaste jämställdhetsåtgärderna är

att öppna kommuner och landsting för kvinnors

företagande. Vidare framhålls vikten av

regelförändringar för att främja kvinnors

företagande.

I Kristdemokraternas partimotion 2003/04:A371

begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör ta

initiativ till ett kvinnligt företagarnätverk i

Östersjöområdet. Motionärerna erinrar om att

Östersjöområdet är en naturlig samarbetsregion som

binds tätare tillsammans när de baltiska staterna

och Polen blir medlemmar i EU. Det föreslagna

nätverket skall genom erfarenhetsutbyte och handel

främja det kvinnliga företagandet i regionen, anförs

det.

I en annan kristdemokratisk partimotion -

2003/04:N412 - framhålls att ett ökat kvinnligt

företagande kan ge näringslivet förnyelse och ökad

mångfald. Kvinnor har, enligt motionärerna, dock

inte samma tradition som män att driva företag och

därmed inte lika många förebilder. Det kvinnliga

företagandet bör därför uppmuntras och stödjas.

Vidare konstateras i motionen att kvinnor ofta är

verksamma inom offentlig sektor. Möjligheten till

eget företagande inom tjänstesektorn måste, enligt

motionärerna, öka. Detta kan ske genom att en större

del av den offentliga verksamheten utförs i annan

regi.

Åtgärder för att stimulera kvinnors företagande

efterfrågas också i motion 2003/04:N256 (v).

Motionärerna framhåller att det finns en stor

potential inom kvinnligt entreprenörskap som inte

tas till vara i det svenska samhället. Insatser för

att öka kvinnligt företagande bör koncentreras till

fasen före starten av företaget, anförs det i

motionen. Vidare erinras om att kvinnors samarbete

med andra företagare är mindre frekvent än mäns.

Därför anser motionärerna att insatserna för ett

ökat nätverksbyggande bör intensifieras.

Motionärerna menar att staten kan delta genom att

informera och stödja denna process.

Vikten av att kvinnligt företagande synliggörs och

att den statliga rådgivningen har ett

jämställdhetsperspektiv i alla delar, betonas i

motionen. Kvinnliga nyföretagarrådgivare behöver

därför rekryteras och den regionala

rådgivningsverksamheten utvecklas. De stora

skillnaderna mellan olika regioner i landet vad

avser antalet kvinnliga företagare bör

uppmärksammas, anförs det i motionen. Olika regioner

bör arbeta utifrån sina förutsättningar för att öka

antalet kvinnor som startar företag. Motionärerna

anser också att samverkan mellan företag och

högskolor/universitet bör stödjas i större

omfattning. Samverkans- och klusterprojekt bör

startas i branscher där kvinnor ofta etablerar sig,

t.ex. inom området företagsnära tjänster.

Kvinnor och innovationer är rubriken på motion

2003/04:N257 (v). Motionärerna framhåller vikten av

att kvinnor ges möjlighet att jobba i nätverk och

kan stötta varandra i utvecklingen av en uppfinning

som kan leda till ett företag. Kvinnors innovationer

återfinns ofta inom handel, service och vård. Dessa

områden är, enligt vad som anförs i motionen, inte

några statusområden, och kvinnor har därmed svårare

att erhålla kapital och stöd från näringsliv och

samhälle.

Stiftelsen Innovationscentrum upphör under år

2004, och verksamheten övertas av Almi

Företagspartner AB, påpekar motionärerna. De befarar

att den verksamhet som projektet Kvinnor och

innovationer i dag består av inte kommer att erhålla

finansiering i förhållande till Almis övriga

verksamhet. Motionärerna konstaterar också att

kvinnor och innovationer är en verksamhet som

marknaden inte klarar av att hantera på ett

tillfredsställande sätt. Staten måste även i

fortsättningen ta ansvar för att denna verksamhet

skall kunna utvecklas, anförs det i motionen.

I Centerpartiets partimotion 2003/04:N329 begärs

ett tillkännagivande om att ett första delmål bör

vara att 40 % av landets nystartade företag år 2006

drivs av kvinnor. Motionärerna nämner bl.a. att

andelen kvinnliga företagare utgör nästan 40 % i

Förenta staterna och Kanada, detta trots att en

betydligt lägre andel kvinnor förvärvsarbetar i

dessa länder än i Sverige. Ett första delmål bör

vara att 40 % av landets nystartade företag år 2006

drivs av kvinnor.

Sedan år 1994 har Almi haft en särskild låneform

för kvinnliga företagare, erinras det om i motion

2003/04:N302 (c). Nu har Almis låneformer dock

sammanförts till ett enda småföretagarlån.

Motionärerna anser att detta kan leda till att

kvinnor får svårare att hitta riskkapital. Hälften

av lånet bör därför riktas mot kvinnor, anförs det

i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

När motionsyrkanden om kvinnors företagande

behandlades av utskottet våren 2003 (bet.

2002/03:NU7) framhöll utskottet, liksom det även

gjort vid tidigare tillfällen, betydelsen av att

kvinnors företagande stimuleras och underlättas.

Vidare konstaterade utskottet att tidigare

uttalanden om fortsatt prioritering av bl.a. kvinnor

vid långivning har fått genomslag i praktiken.

Utskottet noterade också att Nutek tillsammans med

Almi svarar för ett omfattande och mångfasetterat

arbete för att främja bl.a. kvinnors företagande. I

en reservation (m, fp, kd, c) framhölls vikten av

att förbättra det allmänna företagsklimatet för att

därigenom öka nyföretagandet bland kvinnor. I

reservationen framfördes även krav på att hälften av

Almis företagslån skall reserveras för kvinnor.

Vidare framhölls att kvinnors företagande skulle

främjas om exempelvis vård, skola och omsorg öppnas

för privata alternativ. Reservanterna förespråkade

även skattelättnader på hushållsområdet.

Cirka en tredjedel av Sveriges nyföretagare är

kvinnor. Andelen företag där företagsledaren är

kvinna har ökat från ca 20 % år 1990 till 29 % år

2002.

I budgetpropositionen för år 2004 påpekas att ett

treårigt program för att öka kvinnors och

invandrares företagande påbörjades år 2002. Stöd har

betalats ut till Nyföretagarcentrum samt till Almi i

syfte att integrera arbetet med kvinnors företagande

i ordinarie organisationer som verkar för

företagsutveckling. Vidare framgår det att den

särskilda satsningen på kvinnors och invandrares

företagande samt kooperativt företagande ökar med 10

miljoner kronor år 2004. Efter programperioden skall

verksamheterna utvärderas.

I oktober 2003 besvarade näringsminister Leif

Pagrotsky en fråga (fr. 2003/04:55) av Ulf Holm (mp)

om vilka åtgärder han avser att vidta för att bryta

trenden mot att allt färre kvinnor startar eget

företag. Näringsministern konstaterade att andelen

kvinnliga företagare av arbetskraften är låg i

jämförelse med hur det ser ut bland männen. Han

ansåg det därför angeläget att öka antalet företag

som startas och drivs av kvinnor. För detta ändamål

och för att främja invandrares företagande har

regeringen anslagit 42 miljoner kronor för åren

2002-2004. Näringsministern pekade på att insatser

bl.a. görs för att integrera affärsrådgivning och

kunskaper om kvinnors företagande bland etablerade

rådgivningsaktörer. Dessutom sker samverkan med

organisationer och företagare för att sprida kunskap

och förebilder kring kvinnors entreprenörskap.

Regionala och lokala resurscentrum är, enligt

näringsministern, ett viktigt komplement till

affärsrådgivare för kvinnor. Verksamheten syftar

till att utveckla och öka kunskaperna om kvinnors

företagande och till att bedriva utvecklingsprojekt.

Hösten 2002 infördes ett generellt företagarlån

som administreras av Almi. Målgruppen är ny- och

småföretagare som har behov av kompletterande lån av

förhållandevis små belopp, vilket ofta gäller

kvinnor. Bland annat mot den bakgrunden är det

uttalat att kvinnor skall prioriteras vid

kreditgivningen. Utöver att administrera

företagarlånet bistår Almi även med rådgivning.

Flera av de regionala Almibolagen har en särskild

person med ansvar för frågor gällande kvinnors

företagande. Almi driver också olika program för

kompetens- och företagsutveckling med små och

medelstora företag som målgrupp. Vissa program

riktar sig enbart till kvinnor. Det kan vara

företagarskolor, mentorprogram och seminarier.

Nutek skall öka kunskapen om de villkor och de

möjligheter som kvinnliga företagare och företagare

med invandrarbakgrund möter. Under år 2003 avsattes

14 miljoner kronor för Nuteks arbete med att

integrera affärsrådgivning bland etablerade

rådgivningsaktörer och för att söka samverkan med

organisationer och företagare i syfte att sprida

förebilder för kvinnors entreprenör-skap.

Nutek driver två nationella program riktade till

kvinnor: Att främja kvinnors företagande och Kvinnor

och innovationer. Inom det förstnämnda programmet

görs insatser inom fyra områden: stödsystem för

innovatörer, utbildning, forskning och

opinionsbildning. Till uppgiften hör att klarlägga

de faktorer som specifikt hindrar kvinnor att verka

som innovatörer. En annan viktig uppgift är att

stimulera olika aktörer att ta fram metoder för

rådgivning, utbildning, mentorskap, nätverk,

finansiering och forskning som utvecklar kreativitet

hos både kvinnor och män. Programmet Kvinnor och

innovationer har under år 2003 bl.a. satsat på

innovationsutveckling inom offentlig sektor och på

utveckling av innovationsverksamhet inom

högskola/universitet. Programmet avslutades i och

med utgången av år 2003.

Lokala och regionala resurscentrum för kvinnor

finns på ca 130 platser i Sverige. Verksamheten vid

dessa centrum är bl.a. inriktad mot att utveckla och

öka kunskaperna om kvinnors företagande och bedriva

utvecklingsprojekt. Under perioden 1998-2002 har

Nutek fördelat sammanlagt 105 miljoner kronor till

ett stort antal tillväxtorienterade projekt vid

regionala och lokala resurscentrum, för att främja

regional utveckling med jämställdhetsperspektiv. För

år 2004 har Nutek 26 miljoner kronor att fördela

till denna typ av projekt samt ytterligare 10

miljoner kronor till basfinansiering av

resurscentrum för kvinnor.

Nutek samordnar, delfinansierar och utvärderar

också projektet med affärsrådgivare för kvinnor.

Målet med projektet är att få kvinnor att starta

eller utveckla sina befintliga företag så att de kan

ha sin fortsatta försörjning på hemorten. Två gånger

per år anordnar Nutek konferenser för dem som

arbetar med att främja kvinnors företagande.

Konferenserna har genomförts sedan år 1994 och

samlar 80-100 deltagare varje gång.

Det saknas i dag könsuppdelad statistik på de

svenska företagen. Regeringen har därför givit

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) i

uppdrag att utveckla statistik som beskriver och

analyserar företagens demografi och att förbättra

statistiken över företagare bl.a. i syfte att göra

det lättare att identifiera och följa kvinnors

företagande. ITPS redovisade uppdraget till

Näringsdepartementet den 15 december 2003. I

rapporten finns ett antal förslag på hur statistiken

kan förbättras så att det bl.a. går att redovisa

företagare fördelade på bl.a. kön och utländsk

bakgrund.

I motion 2003/04:A371 (kd) aktualiseras frågan om

ett kvinnligt företagarnätverk i Östersjöområdet.

Det kan med anledning av detta noteras att

statsminister Göran Persson i regeringsförklaringen

hösten 2003 meddelade att det skall etableras ett

särskilt Östersjöcentrum för att stärka svenskt

näringslivs position och möjligheter att bedriva

handel i Östersjöområdet. En satsning på stöd och

rådgivning till företag med intresse och potential

för handel med Östersjöländerna skall, enligt vad

som anfördes i regeringsförklaringen, också göras.

Frågan om det aviserade centrumets uppgifter och

lokalisering bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

En fortsatt positiv utveckling av kvinnors företagande utgör,

enligt utskottet, en mycket betydelsefull ingrediens

både i strävan efter en fortsatt hög tillväxttakt

och i syfte att främja jämställdhetsarbetet.

Utskottet vill också understryka betydelsen av att

kvinnors företagande inte betraktas som något

problematiskt som i alla sammanhang kräver särskilda

åtgärder för att utvecklas. Kvinnors företagande har

en stor, och i många fall inoptimalt utnyttjad,

potential som samhället måste bli bättre på att

tillvarata. Rådande normer till fördel för manligt

företagande legitimerar därför att vissa insatser

riktas mot att förbättra förutsättningarna för

kvinnor på detta område. Det handlar exempelvis om

att stödja förekomsten av kvinnliga affärsrådgivare

och att stimulera kvinnors arbete med innovationer.

Även om staten svarar för flera viktiga insatser

på detta område, anser utskottet att det finns

utrymme för ytterligare åtgärder. Intensiteten i

arbetet bör också kunna öka. Enligt utskottets

uppfattning förs det exempelvis fram flera

intressanta förslag till åtgärder i motion

2003/04:A3 (s). Utskottet förutsätter att regeringen

beaktar dessa förslag och finner det i dagsläget

inte nödvändigt med ett särskilt tillkännagivande

därom.

Betydelsen för allt företagande av att det finns

tillgång till kapital har redan framhållits i

avsnittet Kapitalförsörjning. Utskottet ser positivt

på att bl.a. kvinnor tillhör en av de grupper som

skall prioriteras vid Almis fördelning av s.k.

företagslån. Utskottet anser att denna prioritering

är tillräcklig och att de särskilda krav på att en

viss andel av lånen skall fördelas till kvinnor, som

begärs i motion 2003/04:N329 (c), därför inte fyller

någon relevant funktion.

När det gäller frågan om ökade möjligheter för

kvinnors företagande inom den offentliga sektorn,

som bl.a. tas upp i motion 2003/04:A307 (fp),

hänvisar utskottet till sitt ställningstagande när

ett liknande yrkande behandlades våren 2003.

Utskottet redovisade då sin positiva inställning

till ett ökat företagande inom områden där kvinnor

dominerar. Samtidigt framhöll utskottet att det inte

var berett att verka för sådana lösningar som

innebär att ett offentligt monopol inom dessa

sektorer riskerar att ersättas av stora privata

företag som exempelvis köper upp små lönsamma

vårdföretag. Utskottet vill dock erinra om att det

pågår ett arbete med att tillskapa en särskild

bolagsform utan särskilt vinstsyfte som kan komma

att kunna användas för kvinnors företagande inom

områden som domineras av offentlig sektor. Utskottet

återkommer till detta under rubriken Social ekonomi

längre fram i detta betänkande.

Avslutningsvis konstaterar utskottet att

regeringen har aviserat en ambitionsökning när det

gäller att ta de nya tillväxtmöjligheterna i

Östersjöområdet till vara. Det aviserade

Östersjöcentrumet är en del i detta arbete.

Utskottet förutsätter att insatserna på detta område

även kommer att kunna inkludera åtgärder som främjar

framväxten av sådana kvinnliga företagarnätverk som

efterfrågas i motion 2003/04:A371 (kd).

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Invandrares företagande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

invandrares företagande. Utskottet hänvisar

till vidtagna åtgärder och en aviserad

utvärdering. Jämför reservation 6 (m, fp, kd,

c).

Motionerna

I motion 2003/04:N274 (s) begärs ett

tillkännagivande om att reglerna för småföretagare

med invandrarbakgrund bör ses över. Motionärerna

framhåller att språksvårigheter, svårigheter att få

kredit samt ett sämre kontaktnät gör förhållandena

annorlunda för denna grupp. Arbetet med att förändra

attityder gentemot de grupper som har problem med

att få krediter måste, enligt motionärerna,

fördjupas och regeringen bör arbeta mer med att

främja framväxten av regionala

kreditgarantiföreningar.

Förutsättningarna för invandrares företagande

behandlas även i motion 2003/04:N280 (v).

Motionärerna erinrar om att ungefär 20 % av de

nybildade företagen drivs av personer med utländsk

bakgrund. Många invandrade startar företag i

tjänstesektorn men även inom handel. Vidare

konstateras att de flesta företag som startas av

invandrade personer tillkommer i

storstadsregionerna. Bilden ser olika ut om man

tittar på olika ursprungsländer. Motionärerna anser

att detta bör beaktas i det fortsatta arbetet med

att förbättra förutsättningarna för invandrades

företagande. Invandrade företagare kan ha

svårigheter med att få tillgång till kunskap om

rådande regelsystem, och de möter ofta större hinder

för tillväxt än andra företag. Invandrade företagare

upplever även att det är svårare att finna

finansiering till sin affärsverksamhet, att få

kontrakt på affärslokaler och att teckna

försäkringar. Internationella Företagarföreningen i

Sverige är en viktig länk för informationsutbyte

tillsammans med övrig företagarrådgivning. För att

komma till rätta med eventuella problem krävs en

översyn och för att lyfta fram och underlätta för

invandrade personer som vill starta företag krävs

mer forskning.

Ett tillkännagivande om att invandrares

företagande bör prioriteras och beaktas vid

näringspolitikens utformning i högre utsträckning än

vad som görs i dag begärs i motion 2003/04:Sf396

(c). Motionärerna anser att det är dags att

uppmärksamma och uppmuntra invandrarnas potential

och företagaranda. Bankers och myndigheters service

till människor med invandrarbakgrund måste bli

bättre bl.a. genom ökad information på olika språk,

anförs det.

I den centerpartistiska partimotionen 2003/04:N329

begärs ett tillkännagivande om att invandrare som

driver företag skall ges samma förutsättningar att

tjäna pengar på sin verksamhet som infödda

företagare. Motionärerna framhåller att invandrares

företag är ett viktigt tillskott till den svenska

ekonomin men att tillväxten i denna grupps företag

är lägre än hos svenska egenföretagare. Att starta

företag har i vissa invandrargrupper blivit det enda

sättet att ta sig ur arbetslöshet, vilket

motionärerna anser bidrar till att många

utlandsfödda egenföretagare känner låg självkänsla i

sitt yrkesliv. Detta kan i sin tur ha negativa

effekter för integrationen, hävdas det.

Vissa kompletterande uppgifter

I dag startas vart femte företag i Sverige av en

person med invandrarbakgrund. Uppskattningsvis finns

det ca 70 000 företag som drivs av personer med

invandrarbakgrund, vilket motsvarar ungefär vart

åttonde företag. Enligt Nutek möter företagare med

invandrarbakgrund dock inte sällan en mängd

svårigheter. De har svårare att erhålla finansiering

till sin affärsidé och sitt företag, att få kontrakt

för affärslokaler, teckna försäkringar m.m.

Våren 2003 betonade utskottet att det vore

önskvärt att den privata

kapitalförsörjningsmarknadens kunskaper om och

inställning till vissa gruppers efterfrågan på

krediter förändrades i en mer positiv riktning (bet.

2002/03: NU7). Invandrares, kvinnors och ungas

svårigheter på den privata kreditmarknaden måste

undanröjas. Utskottet konstaterade också att Nutek

och Almi svarar för ett omfattande och

mångfasetterat arbete för att främja såväl kvinnors

och ungas som invandrares företagande. I en

reservation (m, fp, kd, c) betonades vikten av att

det allmänna företagsklimatet förbättras för att

därigenom även underlätta för bl.a. invandrares

företagande. Ett mer begripligt regelsystem skulle

enligt reservanterna särskilt gagna grupper som inte

behärskar språket fullt ut.

Nutek verkar för att skapa lika förutsättningar

för alla att starta och driva företag oavsett kön

och etnisk bakgrund. Detta sker bl.a. genom att man

arbetar för att synliggöra företagare med

invandrarbakgrund som en viktig del i svenskt

näringsliv. För budgetåret 2003 avsatte regeringen

5,2 miljoner kronor för att främja invandrares

företagande. Medlen har använts för att stödja den

rådgivningsverksamhet som bedrivs av Internationella

Företagarföreningens i Sverige (IFS). Den särskilda

satsningen på bl.a. invandrares företagande ökar med

10 miljoner kronor år 2004. Satsningen avslutas

under år 2005 varefter den skall utvärderas.

Av budgetpropositionen för år 2004 framgår att

svårigheten att få tillgång till lån verkar vara

särskilt problematiskt för företagare som är födda

utomlands. Det är också den del av

rådgivningsverksamheten som kunderna är särskilt

nöjda med. Totalt startades 543 nya företag under år

2002 med medverkan från IFS. Nutek har fördelat

årligt driftstöd (4,5 miljoner kronor) till IFS för

att bedriva rådgivning till personer med utländsk

bakgrund som vill starta företag eller driver

företag i Sverige. IFS finns i dag på 15 platser i

landet och har totalt 32 anställda. Rådgivning ges

på 28 olika språk.

Under år 2003 har Nutek tillsammans med

Integrationsverket verkat för att regionerna i

större utsträckning än hittills beaktar

mångfaldsaspekten inom ramen för de regionala

tillväxtprogrammen. Nutek har också i samverkan med

IFS initierat ett samarbete med Svenska

Bankföreningen om förutsättningarna för företagare

med utländsk bakgrund. Man har även för avsikt att

starta ett pilotprojekt med inriktning på att skapa

ett mentorskapsprogram för företagare med

invandrarbakgrund.

Vidare har Nutek genomfört en enkätundersökning om

företagare med invandrarbakgrund, om deras villkor,

förutsättningar och om eventuellt upplevd

diskriminering. I maj 2003 presenterades

undersökningen i en översiktlig rapport -

Invandrarföretagares villkor och verklighet. En

slutrapport på detta tema kommer under våren 2004. I

maj 2003 genomfördes en konferens om invandrares

företagande - Mångfald för ökad tillväxt - på Nutek.

Konferensen vände sig bl.a. till personer som

tillhandahåller rådgivning och kunskap till personer

med utländsk bakgrund som startar eller driver eget

företag. Syftet med konferensen var att samordna och

sprida goda exempel samt öka kontakterna mellan

olika aktörer.

Filmen Starta eget i Sverige premiärvisades under

år 2003. Filmen har producerats med stöd av bl.a.

Nutek och riktar sig till målgruppen

invandrarföretagare i startfas. Nutek har i

samarbete med IFS även översatt broschyren "Starta

företag - så här gör du!" till engelska, arabiska,

turkiska, persiska och bosniska/kroatiska/serbiska.

När det gäller begäran i motion 2003/04:N274 (s)

om att regeringen bör arbeta mer med att främja

framväxten av regionala kreditgarantiföreningar

hänvisas till den beskrivning av pågående verksamhet

på detta område som tidigare har redovisats under

rubriken Kapitalförsörjning.

Utskottets ställningstagande

Många invandrare har värdefulla teoretiska kunskaper och

praktiska färdigheter som inte alltid ges möjlighet

att komma till sin rätt i det svenska samhället.

Åtgärder för att stimulera och underlätta

invandrares företagande är ett viktigt sätt för

samhället att ta till vara den kompetens som

personer med utländskt ursprung besitter. Som

framgår av redovisningen i det föregående pågår

olika insatser för att främja invandrares

företagande. Med hänvisning till dessa insatser

avstyrker utskottet förslaget i motion 2003/04:Sf396

(c) om ett tillkännagivande om att invandrares

företagande bör prioriteras och beaktas vid

näringspolitikens utformning i högre utsträckning än

vad som sker i dag.

Utskottet ser positivt på det arbete som bl.a.

Nutek bedriver på detta område. Det gäller inte

minst den samverkan som finns mellan Nutek och

Internationella Företagarföreningen i Sverige. Den

satsning som görs på att förändra synsättet på

invandrade företagare hos bl.a. olika kreditgivare

vill utskottet lyfta fram som en särskilt angelägen

åtgärd. Utskottet ställer sig också bakom

regeringens grundläggande strävan att invandrade

företagare skall ha samma förutsättningar som

infödda svenskar att tjäna pengar på sitt

företagande. Utskottet finner det därför inte

nödvändigt med ett tillkännagivande som understryker

detta faktum, så som begärs i motion 2003/04:N274

(s). Beträffande den begäran om en översyn som tas

upp i motion 2003/04:N280 (v) hänvisar utskottet

till den utvärdering av statens insatser på det

aktuella området som skall genomföras när pågående

satsningar har avslutats år 2005.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna

åtgärder och pågående arbete avslå

motionsyrkanden om forskning och

kompetensutveckling. Jämför reservationerna 7

(m, fp, kd, c) och 8 (mp).

Motionerna

För att tillväxten skall öka behöver bl.a. den

industrinäring som utgör basen för svensk export

förstärkas och utvecklas, anförs det i motion

2003/04:N252 (s). Motionärerna betonar att en

förutsättning för att kunna stärka industrins

utvecklingskraft är att samspelet mellan

grundforskning, tillämpad forskning och företagens

utvecklingsarbete ökas. Högskolan i Jönköping har

bl.a. planer på FoU kring industriell

produktframtagning och hur marknads- och

affärsprocesser kan utvecklas. Att stödja detta

initiativ i riktning mot en mera FoU- och

kunskapsinriktad industri skulle, enligt

motionärerna, stärka regionens industrinäring och

bidra till industriell förnyelse.

I motion 2003/04:N323 (kd, m, v, c) begärs två

tillkännagivanden. Det ena gäller skapandet av ett

nytt institut för verkstadsteknisk forskning. Det

andra innehåller en begäran om att detta institut

skall lokaliseras till Jönköping. Motionärerna

understryker att svensk verkstadsindustri behöver en

stark samarbetspartner i form av ett brett

forskningsinstitut. De anser vidare att det är

viktigt att ett institut för material- och

verkstadsteknik får en strategiskt geografisk

placering och förordar en lokalisering av institutet

till Jönköping.

Riksdagen bör ge regeringen till känna att det

skall tillämpas en samhällsekonomisk definiering av

återbetalningen av medlen hos teknikbrostiftelserna,

anförs det i motion 2003/04:N325 (kd). Detta skulle

vara i linje med förslag från teknikbrostiftelserna

och Vinnova. Motionären anser att den regionala

näringspolitiken behöver kopplingen till

universitet, högskolor och forskning. Vidare

framhålls det att erfarenheterna från

Teknikbrostiftelsen i Lund och från Mälardalen kan

påvisa ett praktiskt tillväxtsystem som borde

utvecklas till en nationell politik.

I Kristdemokraternas partimotion 2003/04:N412

begärs ett tillkännagivande om forskning, utveckling

och innovationer. Motionärerna framhåller att det är

avgörande för svenskt näringslivs konkurrenskraft

att tillräckliga resurser satsas på forskning och

utveckling. Grundförutsättningen är ett bra allmänt

företagsklimat med lönsamma företag. Det mest

naturliga är att skatteregler och lagstiftning

utformas så att de mindre företagens forsknings- och

produktionsutveckling underlättas i kombination med

att de får möjligheter att söka särskilda

forskningsbidrag. Vidare konstaterar motionärerna

att innovationer inte tas tillräckligt väl om hand i

Sverige. Möjligheter för anställda att utveckla egna

idéer på arbetsplatsen med rätt till eget patent bör

utredas.

I motion 2003/04:N294 (v) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen i samband med

omstruktureringen av forskningsinstituten kommer med

förslag om hur universitet och högskolor kan gå in

som delägare i forskningsinstituten. Motionärerna

anser att universiteten och högskolorna skulle kunna

utgöra starka och självständiga delägare till

industriforskningsinstituten motsvarande minst 20 %

av det totala ägarkapitalet. Samtidigt är det,

enligt motionärerna, en fördel om även näringslivet

och staten har ett aktivt ägarintresse i instituten.

Genom att ge universiteten och högskolorna möjlighet

att använda kapital och driftsresurser även till

industriforskningsinstituten kan en starkare, mer

stabil och långsiktig ekonomisk grund skapas, anförs

det. Forskningsinstituten skulle också utgöra

viktiga förstärkningar när det gäller att genomföra

högskolans tredje uppgift. Motionärerna understryker

det självklara i att staten skall stå för

forskningsinstitutens basfinansiering och en stor

del av projektfinansieringen.

I partimotion 2003/04:N328 (c) begärs ett

tillkännagivande om förbättrade möjligheter till

kommersialisering av forskningsresultat. Det behövs,

enligt motionärerna, ökade möjligheter till

delägarskap för dem som är inblandade i

kommersialiseringen av forskningsresultat. Det

betonas att forskare inom universitet och högskolor

måste vara beredda att avstå delar av rättigheterna

till sina forskningsresultat till de institutioner

där forskningen har bedrivits. Vidare anser

motionärerna att fler högskolor borde tilldelas

holdingbolag för att enklare kunna kommersialisera

forskningsbolag. En ökad tillgång till såddkapital

framhålls som ytterligare ett betydelsefullt steg i

denna utveckling.

Även i motion 2003/04:N414 (mp) tas FoU-frågor

upp. Ett tillkännagivande om att öka småföretagens

möjligheter att ta del av olika FoU-satsningar

begärs. Att göra högskolornas forskning och

utbildning mer tillgänglig för de mindre företagen

skulle, enligt motionärerna, bättre ta till vara den

kunskap och initiativkraft som finns på lokal och

regional nivå. Det är dags att utöka samarbetet

mellan företagen och högskolorna/universiteten,

anförs det. Även i denna motion behandlas den

pågående omstruktureringen av

industriforskningsinstituten. Motionärerna begär

tillkännagivanden dels om

industriforskningsinstitutens forskningsinriktning,

dels om institutens lokalisering. I det första

fallet är motiveringen att de små företagens behov

bör beaktas samt att instituten bör rikta en större

del av forskningsinsatserna mot områden som baseras

på svenska råvaror, i syfte att stödja användningen

av ny teknik och nya tillämpningar. När det gäller

institutens lokalisering framhålls att dessa med

fördel kan lokaliseras i anslutning till kluster med

spjutspetsteknik. Motionärerna ser en risk i att

institutens verksamhet förläggs till

storstadsområdena.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2003 behandlade utskottet frågor om forskning

och utveckling med näringspolitisk anknytning (bet.

2002/03:NU7). Utskottet underströk betydelsen för

samhällsekonomin av att forskningsresultat kommer

små och medelstora företag till del och att dessa

kategorier företag spelar en avgörande roll för en

framgångsrik kommersialisering av helt eller delvis

offentligt finansierade satsningar inom

innovationssystemet. Utskottet framhöll vidare att

industriforskningsinstituten, universiteten och

högskolorna har en viktig uppgift i att bidra till

att kunskapsöverföringen fungerar på ett effektivt

sätt, inte minst till utvecklingsorienterade små och

medelstora företag. Utskottet menade att ett

särskilt uttalande om att öka småföretagens

möjligheter att ta del av FoU-satsningar inte var

påkallat. I en reservation (m, fp, kd) framhölls

bl.a. att de goda erfarenheterna från

teknikbrostiftelsernas arbete borde utvecklas till

nationell polititik. Vidare framfördes krav på en

samhällsekonomisk definiering av

teknikbrostiftelsernas tilldelade medel.

När det gäller industriforskningsinstitutens

inriktning kan det nämnas att regeringen i

propositionen om FoU och samverkan i

innovationssystemet (prop. 2001/02:2) ansåg att

Vinnova bör bidra till att små och medelstora

företag lättare kan börja använda nya material och

ny kunskap i sin verksamhet. Regeringen menade

vidare att FoU-insatser också bör inriktas mot den

tillverkande industrin samt verksamheter som baseras

på svenska råvaror i syfte att stödja användningar

av ny teknik och nya tillämpningar inom denna.

Holdingbolaget Ireco AB (Institute for Research

and Competence), som förvaltar statens aktier i

industriforskningsinstituten, har regeringens

uppdrag att genomföra omstruktureringen av de

statligt delägda industriforskningsinstituten. Målet

är att skapa färre och större institut med

internationell konkurrenskraft och en stark

förankring hos näringslivet. Vinnova har tillförts

70 miljoner kronor fr.o.m. år 2003 för att

långsiktigt stärka kompetensen hos

industriforskningsinstituten. Sammantaget satsar

Vinnova och Ireco 350 miljoner kronor under perioden

2003-2005 på 17 industriforskningsinstitut. Cirka

275 miljoner skall stärka institutens långsiktiga

kompetensutveckling och ca 75 miljoner skall

underlätta den pågående omstruktureringen av

instituten. Omstruktureringsmedlen satsas i första

hand på att bilda fyra sammanhållna

institutsgrupper. Huvuddelen av resurserna (ca 45

miljoner kronor) går till att bilda ett gemensamt

institut för material- och verkstadsteknik.

Gemensamt för de flesta instituten är att de är

aktiebolag där en industrigruppering är

majoritetsägare och Ireco statlig minoritetsägare.

Beträffande frågan om att utöka universitets och

högskolors ägarinflytande över

industriforskningsinstituten, som tas upp i motion

2003/04:N294 (v), kan nämnas att den s.k. KOFI-

utredningen, som i mitten av 1990-talet hade i

uppdrag att utreda en förnyelse av

industriforskningssystemet, övervägde möjligheten

att låta högskolor och universitet utöva ägandet

över industriforskningsinstituten. Kommittén (SOU

1997:16) fann det emellertid mer lämpligt att lösa

frågan om inflytande genom att låta högskolorna vara

representerade i styrelserna.

Ireco tar upp frågan om

industriforskningsinstitutens framtida ägande i sin

forskningsstrategi. Enligt Ireco bör statens ägande

av instituten vara samlat och frikopplat från

universiteten. Ireco anser att samordning med och

inflytande från högskolan bäst kan uppnås på andra

sätt än genom aktieägande, t.ex. genom

styrelserepresentation. Vidare framhåller Ireco att

just det faktum att instituten är autonoma gör det

möjligt för instituten att helhjärtat engagera sig i

näringslivets problem, utan att drivas av akademiska

framgångsmeriter. Frågan om ägandet av

industriforskningsinstituten kan, enligt uppgift

från Regeringskansliet, bli föremål för närmare

övervägande i den kommande forskningspolitiska

propositionen.

Våren 2003 behandlade utskottet (bet. 2002/03:NU7)

även yrkanden om industriforskningsinstitutens

lokalisering som överensstämmer med dem som har

väckts av företrädare för Miljöpartiet detta år.

Utskottets bedömning var att den pågående

omstruktureringen av instituten inte kommer att

resultera i en ökad geografisk koncentration. Det

uppdrag som innebär att industriforskningsinstituten

skall samverka med företag över hela landet och

inrikta sina insatser mot tillämpad forskning

borgar, enligt utskottet, för en fortsatt geografisk

spridning. I en reservation (mp) underströks bl.a.

vikten av att den pågående omstruktureringen av

industriforskningsinstituten inte får resultera i

att verksamheten koncentreras till storstäderna.

Vidare ansåg reservanten att en större del av

industriforskningsinstitutens insatser bör inriktas

mot svenska råvaror.

Vidare tog utskottet ställning till yrkanden om

återbetalningen av medlen från

teknikbrostiftelserna, vilkas förmögenhet enligt

stiftelseförordnandet skall återgå till staten då

deras verksamhet upphör den 31 december 2007.

Utskottet konstaterade att regeringen hade aviserat

att den i god tid innan teknikbrostiftelsernas medel

skall återgå till staten år 2007 skall ha utvärderat

stiftelsernas verksamhet och tagit ställning till

hur verksamheten därefter skall utformas.

Under hösten 2003 genomförde sedermera företaget

Öhrlings Pricewaterhousecoopers på

Näringsdepartementets uppdrag en utvärdering av de

sju teknikbrostiftelsernas verksamhet. Resultatet

presenterades i slutet av januari 2004. Av

utvärderingen framgår bl.a. att samarbetet mellan

teknikbrostiftelserna är begränsat och att

stiftelsernas samverkan med universiteten och de

nationella aktörerna kan bli bättre. Däremot har

samverkan med de lokala aktörerna fungerat bra.

Vidare framkommer att teknikbrostiftelsernas

insatser inom kommersialisering är de som tydligast

påvisar positiva effekter och har för ett flertal

företag haft en avgörande betydelse. De

innovationssystem som har skapats kan bli bestående

men kräver kontinuerliga kapitaltillskott.

Beträffande stiftelsernas finansiella ställning är

slutsatsen i utvärderingen att det är osäkert om

stiftelserna kan återlämna kapitalet värdesäkrat i

likvida medel eller värdepapper när verksamheten

enligt stiftelseförordnandet skall upphöra år 2007.

Vidare fastslår utvärderarna att de

innovationssystem som har skapats kräver

kontinuerliga kapitaltillskott för att bli

bestående. Det är, enligt vad som anförs i

utvärderingsrapporten, önskvärt att en

finansieringsform identifieras som kan ge

stiftelserna ett långsiktigt stabilt finansiellt

kapitaltillskott. Utvärderarna understryker även

vikten av ett klargörande angående förutsättningarna

för teknikbrostiftelsernas fortsatta verksamhet

efter år 2007.

I budgetpropositionen för år 2004 framhåller

regeringen att ett väl fungerande samarbete mellan

företag, forskningsinstitut, universitet och

högskolor är viktigt för en gynnsam utveckling.

Vidare sägs att det är angeläget att

forskningsresultaten i så stor utsträckning som

möjligt omsätts i verksamheter som leder till

tillväxt. Under år 2003 hade Vinnova regeringens

uppdrag att studera incitamentsstrukturer för

kommersialisering av forskningsresultat. Resultaten

redovisades i maj 2003 (Vinnova Policy VP 2003:1).

Enligt uppgift från Näringsdepartementet utgör

rapporten, som har remissbehandlats, ett underlag

dels för arbetet med att ta fram en

innovationsstrategi, dels för den kommande

forskningspolitiska propositionen. Även

utvärderingen av teknikbrostiftelsernas verksamhet

kommer att ligga till grund för utformningen av den

fortsatta innovationspolitiken.

Vinnova och Stiftelsen för strategisk forskning

har avsatt 30 miljoner kronor vardera för att under

en treårsperiod i samverkan stödja forskning som

utförs i samarbete mellan forskare vid

högskola/institut och personer verksamma i mindre

högteknikföretag. Tre utlysningsomgångar har

anordnats hösten 2001-våren 2003, och en fjärde och

sista utlysning öppnades i december 2003.

Beträffande det s.k. lärarundantaget som berörs i

motion 2003/04:N328 (c) kan nämnas att regeringen i

propositionen (prop. 2001/02:2) om FoU och samverkan

i innovationssystemet betonade att

forskningsresultat i högre utsträckning bör leda

till kommersialisering men att en förändring av

lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares

uppfinningar måste beredas ytterligare med berörda

myndigheter och organisationer innan ett slutligt

ställningstagande görs. I Vinnovas ovan nämnda

rapport om förbättrad kommersialisering och ökad

avkastning i tillväxt på forskningsinvesteringar vid

högskolor berörs bl.a. lärarundantaget. Vinnova

konstaterar att då opinionen av forskarvärlden är

för ett lärarundantag kan en förändring som innebär

att man tar bort undantaget få negativa effekter på

möjligheterna att kommersialisera

forskningsresultat. Vinnova föreslår dock en

modifiering av den aktuella bestämmelsen som bl.a.

innebär att forskaren ges en anmälningsrätt för

vissa uppfinningar och i gengäld erbjuds sekretess

och en rätt att bli erkänd som upphovsman/uppfinnare

av högskolan.

I nyssnämnda motion förordas även utökade

möjligheter för universitet och högskolor att bilda

holdingbolag som ett medel för att öka

kommersialiseringen av forskningsresultat. I

regeringens proposition (2001/02:2) om FoU och

samverkan i innovationssystemet redovisas att några

universitet och högskolor har fått möjligheten att

inrätta holdingbolag. Holdingbolagen har i sin tur

bildat dotterbolag som hanterar exempelvis

patentfrågor. Dessa verksamheter har varit ett

viktigt instrument i processen att omsätta

forskningsresultat i industriella tillämpningar.

Regeringen föreslog att holdingbolagens verksamhet

skulle kunna utvidgas så att det skall vara möjligt

att bilda och inneha dotterbolag som förmedlar

uppdragsutbildning åt statliga universitet och

högskolor. Regeringen föreslog vidare att fler

lärosäten skall få möjlighet att bilda holdingbolag.

Av budgetpropositionen för år 2004 kan utläsas att

holdingbolag med syfte att stärka och förbättra

forskningens kontakter med näringslivet i dag finns

vid en majoritet av de stora universiteten och

högskolorna. I slutet av år 2002 bemyndigade

regeringen Karlstads universitet, Högskolan i Borås

och Högskolan Kristianstad att bilda holdingbolag.

Regeringen konstaterade vidare att holdingbolagen

utgör viktiga delar i de innovationsstrukturer som

finns kring lärosätena men att

utvecklingsmöjligheterna vid den aktuella tidpunkten

var begränsade bl.a. till följd av bristen på

riskkapital i samband med kommersialiseringen av

forskningsresultat. Regeringen meddelade även att

den har för avsikt att behandla frågor om hur

innovationskraften kring och inom universitet och

högskolor skall stärkas i den kommande

forskningspolitiska propositionen. Inriktningen är

att säkerställa att de kunskaper forskningen ger

kommer det omgivande samhället till del i form av

fler innovationer, ökat företagande och nya

arbetstillfällen. I budgetpropositionen för år 2004

framhöll regeringen också att det stöd som

holdingbolagen kan ge till kommersialisering av

forskningsresultat måste, mot bakgrund av rådande

ekonomiska förutsättningar, utvecklas genom ökad

samverkan mellan befintliga bolag, deras huvudmän

och lärosäten utan holdingbolag. Vidare ansåg

regeringen att även de befintliga holdingbolagen kan

stärkas och professionaliseras genom en

vidareutvecklad samverkan.

Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet finns

ytterligare ansökningar om att få inrätta

holdingbolag. Regeringen har emellertid inte avsatt

nödvändiga startkapital för ändamålet och har sedan

år 2002 inte bemyndigat några ytterligare lärosäten

att inrätta holdingbolag. Berörda lärosäten har inte

haft någon möjlighet att själva svara för

finansieringen. Det framhålls från

Utbildningsdepartementet att kravet på ett

fullständigt statligt ägande av holdingbolagen kan

försvåra möjligheterna till extern finansiering.

I februari 2004 publicerade OECD en rapport om

Sveriges ekonomi. I rapporten lyftes bl.a.

betydelsen av kommersialiseringen av

forskningsresultat fram som ett nyckelområde för

tillväxten. I rapporten föreslås två

tillvägagångssätt för att uppnå detta. Det är dels

att äganderätten till uppfinningar delas mellan

forskare och universitet och högskolor, dels att det

utvecklas stödstrukturer med expertis för att mer

effektivt kommersialisera forskningsresultat. Bland

annat mot bakgrund av vad som framkom i OECD-

rapporten aviserade utbildningsminister Thomas

Östros på Dagens Nyheters debattsida den 5 februari

2004 att det skall tillsättas en utredning med

uppgift att pröva två frågor. Det gäller dels frågan

om införandet av en informationsplikt om

kommersialiseringsbara forskningsresultat, dels

frågan om en eventuell förändring av

lärarundantaget. Enligt utbildningsministern skulle

en informationsplikt ge universitet och högskolor de

kunskaper om utvecklingsbara forskningsresultat som

behövs för att effektivt kunna arbeta med

kommersialisering. En förändring av lärarundantaget

skulle kunna innebära att ansvaret för och ägandet

av forskningens resultat delas mellan forskare och

universitet.

Här bör också erinras om att högskolan genom sin

s.k. tredje uppgift, att samverka med det omgivande

samhället och informera om sin verksamhet, har

bidragit till att entreprenörskap har vuxit fram vid

landets universitet och högskolor.

Avslutningsvis kan nämnas att utskottet har låtit

riksdagens utredningstjänst göra en förstudie av hur

forskningsstöd från statliga myndigheter och andra

aktörer med statlig anknytning fördelar sig på

företag av olika storlek. Önskemålet var föranlett

av att det i olika sammanhang har framförts farhågor

för att små och medelstora företag missgynnas i

förhållande till stora företag när det gäller

forskningsstöd. Företrädare för utredningstjänsten

har vid ett utskottssammanträde i november 2003

redovisat vad som framkommit i förstudien.

Förstudien kommer att ligga till grund för beslut om

huruvida utskottet skall gå vidare med en mer

omfattande uppföljning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen tagit ställning

till motionsyrkanden om betydelsen av att satsningar

görs på forskning och utveckling, inte minst i små

och medelstora företag. Vidare har det återkommande

förts fram krav på att de kunskapsframsteg som görs

inom exempelvis den akademiska världen lättare skall

komma små och medelstora företag till del.

Utskottet instämmer i uppfattningen om betydelsen

av FoU-satsningar liksom om att det är viktigt att

även små och medelstora företag kan tillgodogöra sig

utfallet av dessa satsningar. Samtidigt anser

utskottet att statens insatser på området har den

inriktning som efterfrågas i motionerna. Det finns

en uttalad strävan efter att stimulera FoU-arbete

och att förbättra kommersialiseringen av

forskningsresultat. Detta framgår bl.a. i det arbete

som pågår med att ta fram en innovationsstrategi och

i de underlag som Vinnova har presenterat om vad som

krävs för att öka graden av kommersialisering.

Högskolorna har också genom den s.k. tredje

uppgiften en viktig roll att spela i det här

sammanhanget. Vidare har, som tidigare nämnts,

utbildningsminister Thomas Östros meddelat att han

avser att tillsätta en utredning med uppgift att

pröva dels frågan om en förändring av det s.k.

lärarundantaget, dels frågan om införande av en

informationsplikt för kommersialiserbara

forskningsresultat.

Utskottet kan ha förståelse för de resonemang som

förs i motion 2003/04: N294 (v) om att utöka

högskolornas ägande av industriforskningsinstituten.

Utskottet förutsätter dock att frågor av detta slag

kommer att övervägas i den kommande

forskningspolitiska propositionen. När det gäller

industriforskningsinstitutens forskningsinriktning

och lokalisering vill utskottet erinra om att det

pågår ett intensivt arbete med att omstrukturera

dessa institut. En prioritet i det arbetet är att

skapa ett slagkraftigt institut med inriktning mot

verkstads- och materialteknik i likhet med vad som

förordas i motion 2003/04: N323 (kd, m, v, c).

Motionen kan i det avseendet således anses vara

tillgodosedd. Beträffande

industriforskningsinstitutens lokalisering upprepar

utskottet sin bedömning från våren 2003, dvs. att

den pågående omstruktureringen av instituten inte

kommer att resultera i en ökad geografisk

koncentration. Det uppdrag som innebär att

industriforskningsinstituten skall samverka med

företag över hela landet och inrikta sina insatser

mot tillämpad forskning talar för en fortsatt

geografisk spridning. Detta faktum har också

verifierats av representanter från Ireco Holding AB

och Vinnova i samband med deras besök i utskottet

den 17 februari 2004.

Utskottet anser sig inte ha tillräcklig grund för

att ta ställning för eller emot en särskild

geografisk lokalisering av ett eller flera

industriforskningsinstitut, som bl.a. efterfrågas i

motion 2003/04:N323 (kd, m, v, c). Avvägningar av

det slaget måste, enligt utskottets uppfattning,

bl.a. vila på närmare kännedom om såväl de berörda

forskningsinstitutens som de olika lärosätenas

specialkompetenser.

Beträffande frågan om en samhällsekonomiskt

definierad återbetalning av medlen hos

teknikbrostiftelserna, som tas upp i motion

2003/04:N325 (kd), har utskottet ingen annan

uppfattning än den som redovisades när liknande

yrkanden behandlades våren 2003. Regeringen har

nyligen fått ta del av en utvärdering av

teknikbrostiftelsernas verksamhet. Utvärderingen

kommer att vara en del av underlaget för regeringens

ställningstagande till stiftelsernas fortsatta

verksamhet. Utskottet anser att det är en fullt

rimlig ordning att detta ställningstagande avvaktas

innan det finns anledning för riksdagen att agera i

frågan.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Social ekonomi

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till vidtagna åtgärder,

pågående beredningsarbete och en aviserad

utredning av folkrörelsepolitiken bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om social

ekonomi. Jämför reservationerna 9 (m, fp), 10

(kd, c) och 11 (mp).

Motionerna

I de delvis likalydande motionerna 2003/04:N321 (s),

2003/04:N361 (s) och 2003/04:N352 (c, fp, kd, v, mp)

framhålls att lokala kooperativa utvecklingscentrum

(LKU) spelar en unik roll som den sociala ekonomins

företagsutvecklare i skärningen mellan människors

behov och lösningar. Vidare refereras

budgetpropositionen för år 2004 där regeringen

konstaterar att LKU gör insatser av arbetsmarknads-

och regionalpolitisk karaktär utan att dessa

insatser följs av statlig finansiering. Sådan

finansiering är, enligt motionärerna, sannolikt en

förutsättning för en långsiktig och hållbar relation

mellan staten och LKU-systemet. Motionärerna noterar

också att regeringen i budgetpropositionen för år

2004 annonserar ett sänkt anslag från år 2005 och

framåt. Enligt motionärerna krävs det en långsiktig

statlig finansieringslösning av stödet till

kooperativ utveckling från år 2005, som utöver

näringspolitiken även inbegriper

arbetsmarknadspolitiken och den regionala

utvecklingspolitiken. I flerpartimotionen begärs en

utredning av ett sådant stöd medan det i de två

andra motionerna begärs uttalanden om behovet av ett

sådant stöd. Även i den kristdemokratiska

partimotionen 2003/04:N412 framförs en begäran om

att regeringen bör utreda hur lokala kooperativa

utvecklingscentrum långsiktigt kan bli en del av

närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken.

Möjligheterna att öka tillväxten och välfärden i

samhället behöver stärkas genom att det utvecklas

nya entreprenörskapsformer som exempelvis

kooperativa företag, anförs det i motion

2003/04:N360 (s). Motionärerna konstaterar att

stressforskning visar att maktlöshet i arbetslivet

är en allvarlig ohälsofaktor. De sociala företagen

blir fler inom äldreomsorgen, hälsovården, på

handikappområdet, inom skolan och flera andra

sektorer. Forskning om kooperativt företagande i

kooperativ visar, enligt motionärerna, på betydande

hälso- och tillväxtvinster. Därför är det viktigt

att forskning och kunskapsspridning kring det

demokratiska entreprenörskapet främjas. Motionärerna

menar att forskningen i dag är splittrad mellan en

mängd olika vetenskapliga discipliner och mellan

olika universitet och högskolor. Det viktiga utbytet

mellan det akademiska samhället och den praktiska

verkligheten behöver också stärkas, anförs det i

motionen. Enligt motionärerna behöver det genomföras

en inventering av kunskaper och kunskapsbehov,

åtgärder för att täppa till kunskapsluckor behöver

vidtas och stor vikt läggas vid högskolans tredje

uppgift.

I motion 2003/04:N398 (s) framhålls att den

sociala ekonomin spelar en viktig roll för att bygga

upp socialt kapital. Motionärerna menar att det

finns många exempel på hur företag inom den sociala

ekonomin skapar nya innovativa lösningar utan högt

teknikinnehåll genom att utgå från otillfredsställda

behov eller brister i marknadens sätt att fungera.

Fler företag är också starkt forskningsorienterade.

Motionärerna anser att sociala innovationer stärker

det sociala kapitalet och därmed landets

konkurrenskraft och tillväxt. När det gäller att

bygga upp det sociala kapitalet måste

finansieringsmöjligheterna emellertid vara mycket

flexibla, anförs det i motionen. Enligt motionärerna

handlar det om delaktighet för individen, samverkan

mellan olika samhällsintressen och innovativa

lösningar som är överförbara i större skala.

Det finns ett behov av att etablera en bild av

begreppet social ekonomi, för att visa att social

ekonomi är ett alternativ till vanlig privat

verksamhet, anförs det i motion 2003/04:N408 (s).

Verksamheter och organisationer med social ekonomi

som inriktning skall, enligt motionärerna, kunna få

större utrymme inom den högre utbildningen. Enligt

motionärerna är det angeläget att sprida kunskap om

vad den sociala ekonomin är. Detta kan ske genom

utbildning av medlemmar i föreningar, kooperativ,

stiftelser och lokala utvecklingsgrupper liksom av

politiker och tjänstemän inom offentlig förvaltning.

Även elever i grundskola, gymnasium och högskola bör

informeras, anförs det i motionen.

Vänsterpartiet tar i sin partimotion 2003/04:So569

upp frågan om s.k. sociala kooperativ. Sådana finns

bl.a. inom den psykiatriska vården och har, enligt

motionärerna, där inneburit ett nytänkande som har

uppvisat fina resultat. Ett problem är dock, enligt

vad som anförs i motionen, att det finns lagar som

begränsar möjligheten att inrätta eller stödja

sociala kooperativ. Motionärerna nämner bl.a. lagen

om offentlig upphandling och konkurrenslagen. En

översyn av dessa lagar bör, enligt motionärerna,

genomföras i syfte att säkerställa att de inte

hindrar bildandet av sociala kooperativ.

Motionärerna anser även att det skall skapas

möjligheter att starta och driva sociala kooperativ.

I motion 2003/04:N216 (c) begärs ett

tillkännagivande om lokal utveckling och social

ekonomi som drivkraft för hållbar utveckling.

Motionärerna anser att den sociala ekonomin, dvs.

människors vilja att göra saker i det lokala utan

enbart personlig vinning, är en kraft som måste tas

till vara. Regeringen bör i arbetet med de regionala

tillväxtprogrammen tillse att den sociala ekonomins

aktörer får möjligheter att delta på rimliga

villkor, anförs det i motionen. Ett

utvecklingsarbete bör startas för att ta fram

mätbara indikatorer på den sociala ekonomins bidrag

till hållbar tillväxt.

Den sociala ekonomin bygger på människors vilja

att arbeta för gemensamma mål och ses allt oftare

som ett alternativ till det privata och det

offentliga, hävdas det i motion 2003/04:N414 (mp).

När civilsamhällets engagemang tas till vara

utvecklas samhällen, byar, stadsdelar och kvarter,

anförs det vidare. Motionärerna anser också att den

sociala ekonomin kan bidra med nya arbetstillfällen,

speciellt för grupper som är svaga på

arbetsmarknaden samt öka samhällets service, bl.a.

genom kreativa lösningar inom vård och omsorg.

Satsningar på den sociala ekonomin kan, enligt

motionärerna, komma att få avsevärd betydelse för en

hållbar ekonomisk tillväxt, inte minst för

landsbygden.

Vissa kompletterande uppgifter

När utskottet våren 2003 behandlade yrkanden om

social ekonomi (bet. 2002/03:NU7) konstaterades att

utskottet vid flera tidigare tillfällen har

framhållit sin positiva inställning till de

verksamheter som omfattas av begreppet social

ekonomi. Utskottet noterade också att denna positiva

syn tycks delas av regeringen och förutsatte att

regeringen säkerställer att medborgare, verksamheter

och beslutsfattare informeras om den sociala

ekonomins innebörd och förtjänster. Samtliga

motioner avstyrktes i berörda delar. I en

motivreservation (m, fp) betonades vikten av

likvärdiga förhållanden för allt företagande och att

verksamheter inom den sociala ekonomin inte skall

särbehandlas i förhållande till annat företagande. I

en annan reservation (kd, c) underströks bl.a.

vikten av att företag inom den sociala ekonomin ges

möjligheter att verka inom områden där den

offentliga sektorn dominerar. Vidare efterfrågades

en redovisning från den arbetsgrupp inom

Regeringskansliet som arbetar med frågor om den

ideella sektorn.

Den sociala ekonomin är en del av

folkrörelsepolitiken. Staten stöder information och

rådgivning om den kooperativa företagsformen genom

medel som i huvudsak fördelas till 25 lokala

kooperativa utvecklingscentrum (LKU) vid vilka ett

femtiotal kooperativa rådgivare verkar. LKU

samverkar i För-eningen för Kooperativ Utveckling i

Sverige. Föreningen hanterar gemensamma frågor,

såsom kompetensutveckling och kontakter med

myndigheter och andra nationella aktörer.

Under år 2003 uppgick stödet till LKU till 29

miljoner kronor. Cirka 25 miljoner kronor fördelades

till LKU och 4 miljoner kronor har använts till

kompetensutveckling av kooperativa rådgivare, till

nydanande utvecklingsprojekt, såsom kooperativ

äldreomsorg, social redovisning, lokal finansiering

och seminarier inom området. Nutek svarar sedan år

1999 för att handlägga det statliga bidraget till

kooperativ utveckling och sedan år 2002 även för

frågor rörande företagande inom den sociala

ekonomin. Av Nuteks hemsida framgår att det årligen

startas ca 500 nya kooperativa företag. Flertalet av

dessa har sitt ursprung i offentlig sektor och har

också sin huvudsakliga finansiering därifrån. LKU

har medverkat till tillkomsten av ett stort antal

nya företag främst inom branscher såsom

företagsservice, sociala tjänster, detaljhandel och

sjukvård.

Under år 2003 har Nutek utvärderat effekterna av

statsbidraget till kooperativ utveckling (R

2003:16). En studie av LKU:s verksamhet visar att

kostnaderna för tillkomsten av nya arbetstillfällen

och företag har ökat från år 1996 till år 2001.

Detta förklaras av att LKU inte enbart ägnar sig åt

att stödja bildandet av nya kooperativ utan även åt

insatser av arbetsmarknads- och regionalpolitisk

karaktär, i anslutning till den kooperativa

rådgivningen. I rapporten presenterar Nutek också

förslag till framtida organisation och finansiering

av LKU. Förslagen innebär bl.a. att LKU får ett

näringspolitiskt, ett regionalpolitiskt och ett

arbetsmarknadspolitiskt uppdrag. Medel avsätts från

respektive område och ansvaret delas mellan tre

myndigheter. Nutek skall enligt förslaget dock ha en

samordnande roll och svara för kompetensutveckling

av LKU:s personal. Kraven på medfinansiering

föreslås variera mellan de olika uppdragen.

I sammanhanget kan också nämnas att Nutek under år

2003 har beslutat att genomföra en omorganisation av

sin verksamhet som bl.a. innebär att

verksamhetsprogrammet "kooperativt företagande"

kommer att avvecklas under år 2004. Avsikten med den

nya organisationen är bl.a. att de olika

verksamheterna inom Nuteks område skall fungera

effektivt för alla individer och företag oavsett

deras ålder, kön, etnisk bakgrund, val av bransch,

företagets juridiska form eller geografiska

belägenhet.

Sedan år 2001 har en interdepartemental

arbetsgrupp bl.a. arbetat med samordning av

folkrörelsepolitiken. Enligt vad som sägs i

budgetpropositionen för år 2004 har gruppen

konstaterat att det föreligger behov av att se över

det aktuella politikområdet och de olika insatser

som bl.a. riktas mot den sociala ekonomin.

Regeringen har därför för avsikt att låta utreda den

statliga folkrörelsepolitiken under år 2004. Enligt

uppgift från Justitiedepartementet utarbetas för

närvarande direktiv för översynen.

I februari 2002 tillsattes en utredning med

uppgift att utreda frågor om ett nytt slag av

aktiebolag för icke vinstutdelande verksamhet (dir.

2002:30). Bakgrunden till utredningen var bl.a. en

önskan om förbättrade möjligheter att ta till vara

enskilda initiativ utan att vissa typer av

verksamheter överlämnas till kommersiella intressen.

Som exempel nämndes driften av sjukhus, äldreboende

och skolor. I direktiven anförs att det på goda

grunder kan hävdas att överskottet av sådan

verksamhet bör stanna kvar i företaget och användas

för att utveckla verksamheten i stället för att

delas ut till ägarna. I november 2003 avlämnade

utredningen betänkandet Aktiebolag med begränsad

vinstutdelning (SOU 2003:98). I betänkandet föreslås

två modeller av aktiebolag med

vinstutdelningsbegränsning som är lämpliga för

verksamheter inom bl.a. områdena skola, vård och

omsorg. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet har vid flera tidigare tillfällen uttalat sig

positivt om den sociala ekonomins förtjänster. De

olika verksamheter som samlas under begreppet social

ekonomi bygger på att människors engagemang i en

fråga tas till vara på ett sätt som i första hand

gagnar samhällsekonomin. De företagsekonomiska

vinstintressena får stå tillbaka för värden som

exempelvis ökad delaktighet, ökat ansvar och

förbättrad samverkan mellan olika aktörer. Dessa

värden stärker, i likhet med vad som anförs i motion

2003/04:N398 (s), bl.a. det sociala kapitalet till

nytta för samhället som helhet.

Enligt utskottets uppfattning visar de statliga

insatserna inom området social ekonomi på

statsmakternas positiva syn på dessa verksamheter.

Satsningar på Lokala utvecklingscentrum (LKU) har

exempelvis bidragit till att skapa goda

förutsättningar för kooperativt företagande och

hjälpt till att sprida kunskap om vad begreppet

social ekonomi omfattar. Utskottet förutsätter att

statens framtida förhållande till LKU kommer att

övervägas i den översyn av folkrörelsepolitiken som

inleds under innevarande år. Några särskilda

uttalanden från riksdagen om detta, som begärs i

flera motioner, kan enligt utskottets uppfattning

inte anses vara nödvändiga.

De farhågor som nämns i motion 2003/04:N408 (s) om

att många saknar närmare kännedom om begreppet

social ekonomi, anser utskottet vara något

besvärande. Möjligen är det just det samlande

begreppet social ekonomi som saknar förankring i

folkflertalet. Utskottet håller det för sannolikt

att många av de verksamheter som innefattas av

begreppet är välkända för gemene man. Det handlar

exempelvis om ideella och ekonomiska föreningar samt

kooperativ. Utskottet utgår dessutom från att de

informations- och kunskapsproblem som lyfts fram i

nyssnämnda motion blir föremål för överväganden inom

ramen för den aviserade översynen av

folkrörelsepolitiken.

I motion 2003/04:So569 (v) efterfrågas en översyn

av lagar som förhindrar tillkomsten av s.k. sociala

kooperativ. Utskottet vill här hänvisa till de

förslag som lagts fram av den utredning som har haft

i uppgift att utreda frågor om ett nytt slag av

aktiebolag för icke vinstutdelande verksamhet.

Regeringens ställningstagande till dessa förslag

bör, enligt utskottets uppfattning, avvaktas innan

det kan anses nödvändigt att initiera ytterligare

utredningar med inriktning mot att underlätta

tillkomsten av sociala kooperativ. Det kan även

förväntas att de problem som nämns i motionen kommer

att beaktas inom ramen för översynen av

folkrörelsepolitiken.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Turism

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om turism

med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete, bl.a. inom ramen för

Framtidsprogrammet och utredningen om

turistfrämjandets organisation. Jämför

reservationerna 12 (m, fp, kd, c) och 13 (v).

Motionerna

Flera kommuner och landsting har infört

upphandlingsregler om pornografifria hotell och

konferensanläggningar, framhålls det i motion

2003/04:N222 (s). Det är, enligt motionärerna,

angeläget att även riksdagen skriver in en sådan

klausul i sina upphandlingsregler. Motionärerna

anser också att samtal mellan stat, kommuner,

näringsliv och den fackliga rörelsen kan vara ett

sätt att skapa ett gemensamt intresse för att slopa

tillgången till pornografi på hotell och

konferensanläggningar.

I motion 2003/04:N366 (s) begärs ett

tillkännagivande om turistpolitikens inriktning.

Motionärerna framhåller vikten av att se på Sverige

utifrån de olika marknadsförutsättningar som finns i

olika delar av landet. I motionen beskrivs något av

det utbud av reseprodukter som i Skåne erbjuds

turister från närliggande länder. En rejäl satsning

på kortresande från utländska närmarknader är,

enligt motionärerna, ett sätt för Sverige att öka

sina exportinkomster.

Inför satsningarna på tillväxt är det viktigt att

de tjänsteintensiva servicebranscherna

uppmärksammas, anförs det i motion 2003/04:N373 (s).

För att prioritera tillväxt och ökad sysselsättning

bör regeringen föreslå riksdagen att besluta om att

förbättra villkoren för turistbranschen.

Motionärerna anser att det behövs en långsiktig

strategi för svensk turistindustri, både när det

gäller marknadsföring och för att förbättra

villkoren för de företag som skapar mängder av

arbetstillfällen i en bransch med låga

vinstmarginaler. Här finns framtidens arbeten för de

stora grupper som har svårt att ta sig in på

arbetsmarknaden, hävdas det i motionen.

Fisketurismens potential som rekreationskälla och

som sysselsättningsresurs i glesbygden lyfts fram i

motion 2003/04:N391 (s). Åtgärder för att förbättra

fisketurismen som nämns i motionen är bl.a. att ta

fram en samlad kunskapsbas om fisketurism och att

organisationer och myndigheter förses med en

offensiv strategi på området. Enligt motionärerna

bör Naturvårdsverket, Statens fastighetsverk och

Sveaskog AB nyttja sin ägarroll och sina regelverk.

Motionärerna anser också att det behövs

regelförändringar så att företagande blir möjligt.

Vidare efterfrågas olika insatser från

Fiskeriverket, Nutek/Almi, länsstyrelserna,

Turistdelegationen och Turistrådet. Enligt

motionärerna har ett samordnat nationellt initiativ

med utgångspunkt i ett helhetsperspektiv men med

fokus på turistföretagens utveckling goda

förutsättningar att lyckas. Insatsen skall involvera

resursägare, företag och offentlig sektor.

I motion 2003/04:N202 (m) framhålls att det i

Dalarnas län finns goda möjligheter till nya

arbetstillfällen inom turistsektorn. Motionären

nämner emellertid flera problem som företagare

upplever och efterlyser ett flertal åtgärder för att

turistbranschen skall kunna växa.

Det s.k. Framtidsprogrammets strategiska

riktlinjer bör ersättas med en generell politik

avseende arbetskraftsintensiv tjänsteproduktion,

anförs det i motion 2003/04:N337 (fp). De

strategiska riktlinjerna speglar, enligt

motionärerna, en stark tro på att man genom

samverkan och riktade åtgärder snarare än genom

generell politik kan övervinna de ogynnsamma

förutsättningar som råder för turistnäringen. Denna

uppfattning delas inte av motionärerna.

I motion 2003/04:N347 (kd) begärs ett antal

tillkännagivanden på turistområdet. Turismen bör

lyftas fram som nationell angelägenhet,

infrastrukturens betydelse för turismen måste

uppmärksammas liksom turismforskningen. Vidare

framhålls tillväxtpotentialen hos evenemangs- och

konferensturismen och betydelsen av den småskaliga

landsbygds-, fjäll- och skärgårdsturismen. I

motionen betonas också vikten av att det går att få

tag på riskkapital för aktörer inom turistsektorn.

Motionärerna föreslår att det inrättas ett

riskkapitalavdrag och ett etableringskonto för det

ändamålet.

I Vänsterpartiets partimotion 2003/04:K362 begärs

ett tillkännagivande om att regeringen skall inleda

samtal med hotellbranschen med målsättning att alla

hotell i Sverige skall vara porrfria år 2008. Enligt

motionärerna anlitar redan många kommuner, landsting

och organisationer enbart porrfria hotell.

Turistdelegationen bör få i uppdrag att undersöka

hur kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i

turistsammanhang, anförs det i motion 2003/04: Kr326

(c). Motionärerna anser att satsningar på

kulturturism är en drivkraft för den lokala

ekonomiska utvecklingen. Vidare hävdas att det

behövs samverkan mellan kulturlivet och

turistorganisationerna för att göra landets kultur

och konstnärliga verksamhet mer känd och

lättillgänglig.

I den centerpartistiska partimotionen

2003/04:MJ474 begärs ett tillkännagivande om att det

bör utvecklas en ekologiskt hållbar turism där de

lokalt boende får utkomst av skyddade reservats- och

naturskyddsområden. Enligt vad som anförs i motionen

finns det annars en risk för att naturskyddsområden

blir en undangömd tillgång för särskilt bevandrade

naturvårdskännare. Vidare sägs det att efterfrågan

på resmål med genuina upplevelser ständigt växer.

Detta kan tas till vara genom att det ges stöd till

etablerade och blivande entreprenörer som vill

utveckla nya resmål och upplevelser på landsbygden

och i naturintressanta områden. Allmänhetens

intressen och naturskyddsintressen måste, enligt

motionärerna, länkas samman så att en hållbar

utveckling av besöksnäringen på landsbygden främjas.

Detta kan även bidra till ökad förståelse för

naturvårdens betydelse, anförs det.

I en annan av Centerpartiets partimotioner,

2003/04:N328, begärs ett tillkännagivande om att

regeringen i samråd med bl.a.

hushållningssällskapen, turistbranschens aktörer,

Lantbrukarnas Riksförbund och regionala företrädare

bör ta fram ett samlat program för att utveckla

landsbygdsturismen. Motionärerna framhåller att det

viktigaste för att främja turism är att förbättra de

allmänna villkoren för servicebranschen genom

regelförenklingar och minskade kostnader för

personal. Vidare understryker motionärerna vikten av

att de olika aktörerna samordnar marknadsföringen

och att det finns paketerbjudanden för turister.

Vissa kompletterande uppgifter

Allmänt om politiken på turistområdet

Våren 2003 (bet. 2002/03:NU7) behandlade utskottet

flera motioner om turism med liknande innehåll som

de som är föremål för utskottets ställningstagande i

detta betänkande. Utskottet avstyrkte samtliga

motioner i berörda delar bl.a. med motiveringen att

den strategi som har lagts fast i det s.k.

Framtidsprogrammet är ett tydligt ställningstagande

för en offensiv satsning på att utveckla turismen i

Sverige och därigenom på att stärka svensk

turistnäring. Utskottet förväntade sig en fortsatt

hög intensitet i de närmaste årens arbete med att

genomföra Framtidsprogrammet. Vidare noterade

utskottet att den översyn av turistfrämjandets

organisation som hade aviserats av

Näringsdepartementet borde kunna resultera i ett än

mer effektivt genomförande. I en reservation (m, fp,

kd, c) framhölls vikten av att de allmänna vilkoren

för småföretagande måste förbättras på en mängd

punkter. Vidare betonades betydelsen av att

turismforskningen kommer företagare till del.

Synpunkter framfördes även på inriktningen av den

aviserade översynen av turistfrämjandets

organisation.

I propositionen om en politik för tillväxt och

livskraft i hela landet (prop. 2001/02:4, bet.

2001/02:NU4) aviserades åtgärder som bör genomföras

för turistnäringen. För perioden 2002-2004 har 33

miljoner kronor avsatts till ett program för att

stimulera ökad innovationskraft inom turistnäringen,

20 miljoner kronor till ett projekt för att stärka

varumärket Fjällvärlden samt 7,5 miljoner kronor för

att främja turismforskningen. För att bl.a.

genomföra de åtgärder som föreslagits i

Framtidsprogrammet höjdes anslaget till

turistfrämjande år 2002 med 10 miljoner kronor (till

ca 91 miljoner kronor) och med ytterligare 10

miljoner kronor år 2004 (till ca 102 miljoner

kronor). Av anslaget har Sveriges Rese- och

Turistråd anvisats 87 miljoner kronor för

övergripande marknadsföring och information om

Sverige som turistland.

När det gäller den typ av kortare semesterresor

från bl.a. Tyskland som berörs i motion 2003/04:N366

(s) kan nämnas att Turistrådet i sin

marknadsbeskrivning av Tyskland konstaterar att

"kortsemester" är en växande trend i Tyskland och

att alltfler satsar på fler men kortare resor. Genom

att erbjuda paketerade och bokningsbara kortresor

kan man tilltala nya kundgrupper samt förlänga

säsongerna.

Framtidsprogrammets olika delområden berör flera

av de områden som tas upp i de här behandlade

motionerna. Det gäller exempelvis de allmänna

villkoren för turistnäringen, fisketurism och

ekoturism. Ett av tre prioriterade affärsområden i

Framtidsprogrammet som har identifierats med hög

verkningsgrad för tillväxt i turistföretagen är

evenemang, med fokus på stora och internationella.

Ett annat är affärsresande, med fokus på

mötesmarknaden. Turistdelegationen genomför för

närvarande en kartläggning av konferensmarknaden i

Sverige. Denna förväntas bli klar under våren 2004.

Genomförandet av Framtidsprogrammet bedöms pågå

under minst en treårsperiod och skall kontinuerligt

följas upp och utvärderas. Arbetet koordineras med

de regionala tillväxtavtalen där turism ingår som en

viktig del i flertalet regioner och även med de

kommande regionala tillväxtprogrammen.

Våren 2003 tog Rese- och Turistindustrin i Sverige

initiativ till bildandet av Rese- och

Turistindustrins Tillväxtråd. Detta sker inom ramen

för Framtidsprogrammet. Rådet har bildats för att

säkerställa riskkapital för utveckling av rese- och

turistföretagen i Sverige. Rådet skall fungera som

stöd och rådgivande part för entreprenörer i

näringen. Samtidigt vill tillväxtrådet förse

kapitalmarknaden med kompetens och kontakter inom

rese- och turistindustrin.

Översyn av turistfrämjandet

Våren 2003 tillsatte regeringen en särskild utredare

(departementsrådet Christina Ragsten Pettersson) med

uppdrag att se över turistfrämjandets funktion,

organisation och rollfördelning samt utvärdera

måluppfyllelsen (dir. 2003:60). Översynen skall avse

Turistdelegationen och det av staten och

turistnäringen gemensamt ägda bolaget, Sveriges

Rese- och Turistråd AB. Enligt direktiven skall

utredningen bl.a. utvärdera den nuvarande

verksamheten med beaktande av det övergripande målet

för turistpolitiken och genomförandet av

Framtidsprogrammet. Förändringar av

turistfrämjandets funktion, verksamhet,

rollfördelning och organisation skall, om översynen

föranleder detta, föreslås. Utredaren skall, i

enlighet med tilläggsdirektiv från december 2003

(dir. 2003:179), redovisa sitt resultat senast den 1

mars 2004.

När det gäller allmänna villkor för småföretagande

kan nämnas att Turistdelegationen under år 2003 har

uppdaterat skriften Sundare Förnuft från november år

1999. I denna skrift beskrivs de näringspolitiska

villkoren för turistnäringen i Sverige och även de

hinder för utveckling som har identifierats av

branschorganisationer och företag.

Konkurrensproblematik och frågor om rollfördelningen

mellan turistföretag och offentliga aktörer är

exempel på områden som behandlas.

Natur- och kulturturism

Inom ramen för det s.k. Innovationsprogrammet

diskuterar och driver Turistdelegationen ett antal

konkreta samarbetsprojekt med Riksantikvarieämbetet

och Statens Fastighetsverk rörande bl.a. världsarv

och affärsutveckling av kulturturistiska produkter.

I början av år 2002, som utlystes till

internationellt ekoturismår av FN, lanserade Svenska

Ekoturismföreningen och Sveriges Rese- och Turistråd

tillsammans en kvalitetsmärkning för

ekoturismarrangemang - Naturens Bästa. Svenska

Naturskyddsföreningen står också bakom Naturens

Bästa. Inom ramen för Innovationsprogrammet är även

Turistdelegationen en part i utvecklingen av

märkningssystemet. Systemet är riktat mot särskilda

arrangemang inom ekoturismområdet. Naturens Bästa

bestod under år 2003 av 38 godkända arrangörer med

en omsättning på drygt 80 miljoner kronor inom

svensk turism. Arbetet med att bygga upp

kvalitetsmärkningen finansieras med pengar från i

första hand Jordbruksverket, Turistdelegationen,

Nutek, företagen själva, Svenska

Ekoturismföreningen, länsstyrelserna i Dalarna,

Jämtland, Västerbotten och Norrbotten samt Sveriges

Rese- och Turistråd.

Turistdelegationen och Skogsstyrelsen driver ett

projekt som syftar till att nå ett närmare samarbete

mellan turismens företrädare, skogsägare och

skogsbruk samt att vidga det ekonomiska utbytet och

sysselsättningen från skogen genom turism.

I november 2003 arrangerade forskningsinstitutet

ETOUR en konferens om natur- och kulturturism i

Östersund. Närmare 300 personer från turistföretag,

myndigheter och organisationer deltog i

arrangemanget. I den nyligen utkomna antologin "I

kulturarvets fotspår - nya möjligheter för svensk

turism" ger turistföretagare, museipersonal,

myndigheter och forskare bl.a. en bild av olika

problem och utmaningar för kulturturismen i Sverige.

Fisketurism

Turistdelegationen driver ett särskilt

utvecklingsprojekt om fisketurism tillsammans med

Fiskeriverket och Sveriges Rese- och Turistråd.

Flera delprojekt har genomförts, däribland en

kartläggning av fiskeentreprenörer i landet. I

januari 2003 hölls en konferens där strategiskt

viktiga myndigheter och andra intressenter deltog.

En konferens med titeln "svensk fisketurism i

internationellt perspektiv" genomfördes i början av

februari 2004 i samverkan mellan

branschorganisationen Sveriges Fisketurismföretagare

och Turistdelegationen.

Landsbygdsturism

Inom ramen för Innovationsprogrammet driver och

deltar Turistdelegationen i ett flertal

utvecklingsprocesser med koppling till

landsbygdsutveckling. Hästturism, jaktturism samt

måltider och turism är projekt som har initierats i

samarbete med bl.a. Lantbrukarnas Riksförbund,

Jordbruksverket, hushållningssällskap,

forskningsinstitutioner m.fl. En studie om

jaktturistisk företagsamhet i Sverige presenterades

av Turistdelegationen i december 2003.

Infrastrukturfrågor

Den 17 februari 2004 presenterade

infrastrukturminister Ulrica Messing en

överenskommelse mellan regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet om väg- och järnvägsinvesteringar

för planperioden 2004-2015. Överenskommelsen

innefattar infrastruktursatsningar till en kostnad

av ca 373 miljarder kronor.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet är det

svårt att avgöra vilken roll turismen har spelat i

de prioriteringar som har gjorts av berörda

myndigheter i underlaget för regeringens beslut.

Bedömningen är dock att turismen har haft stor

betydelse för bl.a. de planerade satsningarna på E

6:an genom Bohuslän, på Riksväg 70 förbi Sala och på

en tunnel för E 14 vid Åre.

Turismforskning och kunskapsutveckling

Från och med juli 2002 och tre år framåt satsar

staten genom Turistdelegationen totalt 40,5 miljoner

kronor på att öka innovationskraften inom svensk

turistnäring och främja turismforskningen.

Turistdelegationen och Svenska Rese- och

Turistindustrins Samarbetsorganisation, RTS, har

utarbetat ett nationellt forsknings- och

utvecklingsprogram för rese- och turistindustrin -

Turismforskning 2005. Syftet med programmet är att

bidra till kunskapsöverföring mellan forskare och

företag i turistnäringen, samt att utveckla starka

forskningsmiljöer inom turism vid högskolor och

universitet i Sverige. Programmet skall främst ses

som ett instrument för inspiration och idéer och

saknar egen finansiering.

Forskningsinstitut ETOUR vid Mitthögskolan i

Östersund kan anses vara den enskilt största svenska

forskningsmiljön med inriktning mot turism.

Forskningen bedrivs inom programområdena

företagsutveckling, destinationsutveckling, natur

och naturresurser samt kultur och kulturmiljöer. För

närvarande pågår ett arbete med att stärka ETOUR:s

tillväxtorientering av forskningen, bl.a. genom nya

projekt med inriktning på innovationssystem och

klusterdynamik. En viktig del av ETOUR:s verksamhet

utgör kunskapsöverföring av forskningsresultat till

privata och offentliga intressenter inom

turistnäringen.

ETOUR finansieras i dagsläget genom EG:s

strukturfonder mål 1. Denna finansiering upphör

emellertid den 30 september 2004. Institutets årliga

budget uppgår till ca 25 miljoner kronor. För år

2004 har ETOUR beviljats ett forskningsanslag från

Turistdelegationen på tre miljoner kronor. Vidare

beslutade regeringen i januari 2004 att bevilja

ETOUR ett stöd på tre miljoner kronor för perioden

den 1 oktober 2004 - den 1 oktober 2005. Institutet

har inlett ett arbete med att anpassa verksamheten

till den lägre anslagsnivå som blir följden av att

finansieringen via strukturfonderna upphör den 30

september 2004.

Under år 2003 har Turistdelegationen haft

regeringens uppdrag att ta fram en kunskapsstrategi

för turistnäringen. Strategin skall bl.a. vara ett

underlag för den kommande forskningspolitiska

propositionen. I strategin föreslås bl.a. att det

turismvetenskapliga fältet förstärks, att en

särskild forskarskola med turismvetenskaplig

inriktning inrättas och att ETOUR permanentas och

specialiseras på behovsmotiverad forskning för

turistnäringen.

Ett av Vinnovas s.k. prioriterade tillväxtområden

är Upplevelser. Vinnova konstaterar att

upplevelseindustrin sedan flera år är i snabb

tillväxt såväl nationellt som internationellt.

Verket framhåller också att det finns en betydande

outnyttjad marknadspotential, samtidigt som

upplevelser är den snabbast växande branschen på den

svenska arbetsmarknaden. Turistbranschen är en av de

tretton branscher som Vinnova klassar som en del av

upplevelseindustrin. Vinnova arbetar för närvarande

med att i samverkan med flera olika offentliga och

privata aktörer sätta samman ett program på temat

upplevelser. Programmet kommer sannolikt att

innehålla satsningar på FoU men även mer regionalt

orienterade projekt kan förväntas. Inriktningen är

på frågeställningar av generellt intresse för dem

som är verksamma inom upplevelseindustrin.

Programmet beräknas bli klart hösten 2004. Fem

miljoner kronor har öronmärkts för programmets

genomförande under år 2006. Möjligheterna att

erhålla mer resurser kommer att undersökas som en

del av det fortsatta programplaneringsarbetet.

Upplevelseindustrins potential uppmärksammas även

av Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling

(KK-stiftelsen). Sedan år 2000 driver KK-stiftelsen

ett sexårigt program riktat mot upplevelseindustrin.

60 miljoner kronor har avsatts för detta ändamål.

Satsningen har fokus på tre områden: att samla

upplevelseindustrins tretton branscher (varav

turistsektorn är en) kring gemensamma behov och

möjligheter, att skapa mötesplatser för

upplevelseindustrin samt att anordna

spetsutbildningar för verksamma inom

upplevelseindustrin.

Finansieringsfrågor

I motion 2003/04:N347 (kd) föreslås införande av ett

riskkapitalavdrag samt ett etableringskonto för att

kapitalförsörjningen inom turistsektorn skall

underlättas. Motsvarande yrkanden som i nyssnämnda

motion men av mer allmänt slag avstyrktes av

finansutskottet (bet. 2003/04:FiU1) efter yttrande

från skatteutskottet (yttr. 2003/04:SkU1y) i samband

med riksdagens behandling av budgetpropositionen för

år 2004. Det kan i sammanhanget nämnas att

Kristdemokraterna hösten 2003 även föreslog en

satsning på turistfrämjande åtgärder - utöver

regeringens förslag - med 100 miljoner kronor.

Pornografi i hotell-TV-anläggningar

Våren 2003 avstyrkte utskottet en motion med kritik

mot pornografi i hotell-TV med motivet att frågan

främst är en angelägenhet för berörda företag, men

att det finns möjlighet för riksdag, regering och

myndigheter att föregå med gott exempel genom att

välja anläggningar som inte tillhandahåller

pornografi (bet. 2003/04:NU7). Utskottet såg

positivt på det arbete som bedrivs inom

Regeringskansliet för att se över möjligheterna att

i upphandlingssammanhang ställa särskilda krav på

hotell- och konferensanläggningars TV-utbud.

Konstitutionsutskottet (bet. 2002/03:KU17) har

betonat vikten av att samhället på olika sätt söker

motverka pornografi, men att detta inte i första

hand bör ske genom lagstiftning. Utskottet framhöll

vidare opinionsbildningens betydelse för att skapa

värdefulla attitydförändringar och att TV, radio och

tidningar, politiska partier, föreningar, offentliga

personer m.fl. har en viktig roll när det gäller att

motverka pornografi i alla dess former.

Majoriteten av riksdagsförvaltningens

hotellbokningar sker genom avrop från de statliga

hotellavtal som har upphandlats genom Försvarsmakten

Logistik (FMLOG).

Frågan om hur riksdagsförvaltningen skall hantera

kravet på ett porrfritt hotell-TV-utbud har

diskuterats i riksdagsdirektörens rådgivande grupp

med riksdagsledamöter - Rådet för ledamotsnära

frågor. Rådet var enigt om att utreda

förutsättningarna för att införa ett krav på att de

hotell som riksdagsförvaltningen anlitar skall

erbjuda ett TV-utbud som är fritt från pornografi.

Mot denna bakgrund har riksdagsförvaltningen i

november 2003 ombett FMLOG att inför en ny

upphandling av statligt hotellboende klara ut

förutsättningarna för ett sådant krav. De frågor man

vill ha besvarade är hur ett krav på porrfritt

hotell-TV-utbud kan ställas dels i förhållande till

det regelverk som styr upphandlingsförfarandets

olika kriterier, dels i förhållande till de regler

som finns i yttrandefrihetsgrundlagen. I ett e-

postsvar till riksdagsförvaltningen daterat den 2

februari 2004 meddelar FMLOG att man i kommande

förfrågningsunderlag kommer att ha med en fråga om

pornografifritt TV-utbud. I utkastet till

förfrågningsunderlag är frågan viktad till 10 %.

Detta innebär i korthet att de anbudsgivare som

uppfyller förfrågningsunderlagets ovillkorliga krav

(upphandlingsförfarandets första steg) kan

tillgodoräkna sig ett mervärde på 10 % i den

beräkning som ligger till grund för det slutgiltiga

urvalet av företag. Enligt uppgift skulle ett

ovillkorligt krav på porrfritt TV-utbud i steg 1

kunna innebära att den upphandlande enheten inte får

in några anbud som uppfyller ställda minimikrav.

Denna risk är störst på mindre orter. På andra orter

skulle ett sådant krav kunna vara

konkurrensbegränsande om exempelvis endast ett

företag uppfyller det.

Av Regeringskansliets etiska riktlinjer (avsnittet

om tjänsteresor) framgår att alla beställningar av

biljetter, hotell samt övriga arrangemang skall ske

genom den resebyrå som Regeringskansliet har avtal

med. Regeringskansliet skall vid bokningar ha som

utgångspunkt att boka hotell och kursgårdar som inte

erbjuder pornografiska filmer eller kanaler. I

avtalet med resebyrån framgår i sin tur att denna är

skyldig att följa Regeringskansliets interna

regelverk, däribland de etiska riktlinjerna.

I sammanhanget kan även nämnas att Sveriges

Hotell- och Restaurangföretagare under år 2003

introducerade en klassificering av sina

medlemshotell. Ett bedömningskriterium är om det

finns tillgång till TV på rummen. Det görs

emellertid ingen särskild värdering av vad som ingår

i det film- eller videokanalutbud som

tillhandahålls.

Utskottets ställningstagande

Sverige erbjuder stora möjligheter för attraktiva

turistupplevelser. De naturgeografiska och

kulturella förutsättningarna ger en god grund på

vilken ett rikt utbud av turistarrangemang kan

skapas. Enligt utskottets uppfattning är

förutsättningarna mycket goda för att

tjänsteproduktionen på turistområdet skall kunna

utvecklas ytterligare. Detta är inte minst till gagn

för dem som är bosatta i områden där utbudet av

arbetstillfällen inom andra sektorer är begränsat.

Statens starka tro på turistsektorn som ett

framtidsområde konkretiseras i de satsningar som

görs inom ramen för det s.k. Framtidsprogrammet.

Detta program innefattar offensiva åtgärder inom

flera av de områden som berörs i här aktuella

motioner. Det gäller exempelvis olika projekt som

syftar till att främja natur-, kultur-, fiske-,

fjäll- och evenemangsturism. Utskottet konstaterar

att det även görs särskilda satsningar på

turismforskningen. De motioner som begär olika

åtgärder inom dessa områden kan därmed anses

tillgodosedda. Utskottet anser dessutom att de

synpunkter som framkommer med anledning av

resultatet av den pågående utredningen om

turistfrämjandets organisation bör avvaktas innan

det finns anledning för riksdagen att göra några

uttalanden kring frågor som utredningen behandlar.

Utöver de satsningar som görs direkt på

turistsektorn vill utskottet framhålla att det pågår

arbete på flera andra områden som på sikt kommer att

komma turistföretagare till del. Det gäller bl.a.

regelförenklingsåtgärder på företagsområdet samt

nyligen aviserade omfattande infrastruktursatsningar

under den kommande femtonårsperioden. Även de

satsningar som Vinnova och KK-stiftelsen gör på

upplevelseindustrin kan förväntas ha positiva

effekter på turistsektorn.

När det gäller de förslag till förbättrad

kapitalförsörjning inom turistsektorn som förs fram

i motion 2003/04:N347 (kd) har utskottet ingen annan

uppfattning än den som riksdagen uttalade i samband

med behandlingen av budgetpropositionen för år 2004.

Förslagen om att det skall införas ett

etableringskonto och ett särskilt riskkapitalavdrag

avstyrks således.

Beträffande frågan om pornografi i hotell-TV ser

utskottet mycket positivt på att såväl riksdagen som

Regeringskansliet har vidtagit åtgärder för att de

båda myndigheterna genom sina interna regelverk

skall begränsa möjligheterna till upphandling av

hotell som tillhandahåller pornografi i sitt TV-

utbud. Detta sänder tydliga signaler till det övriga

samhället om att medborgarnas valda företrädare inte

anser det vara rätt att stödja porrindustrin. På

sikt torde detta komma att ha betydelse för de

attitydförändringar i samhället som utskottet anser

vara nödvändiga som ett led i att motverka en ökad

spridning av pornografi. Samtidigt vill utskottet

erinra om att frågan om hotell-TV-pornografi i

första hand är en angelägenhet för berörda företag

och deras branschorganisationer.

När det gäller förslaget i motion 2003/04:K362 (v)

om att regeringen skall inleda samtal med

hotellbranschen med målsättningen att alla hotell

skall vara fria från pornografi år 2008 vill

utskottet erinra om att befattning med pornografi

som sådan inte är kriminaliserad i Sverige

(exklusive barn- och våldspornografi). Som har

nämnts ovan förordar utskottet i första hand

generella attitydpåverkande åtgärder med långsiktig

bärighet.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Företagsnedläggningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till en

överenskommelse mellan regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet avslå

motionsyrkanden om företagsnedläggningar.

Jämför reservationerna 14 (m, fp, kd, c) och

15 (v, mp).

Motionerna

Det finns flera exempel på att lönsamma företag

eller företagsenheter läggs ned eller hotas av

nedläggning, anförs det i motion 2003/04:N292 (v).

Motionären framhåller att nedläggningsbesluten tas i

slutna styrelserum, med dålig facklig insyn, minimal

öppenhet och utan motivering. Det hävdas vidare att

det ofta finns tydliga tecken på att besluten inte

bygger på affärsmässiga överväganden, utan på

nationella intressen och på möjligheterna till stöd

från samhällsinstitutioner. Motionären begär ett

tillkännagivande om att lagstiftningen bör förändras

i syfte att ge de anställda ökade möjligheter att

förvärva företag/företagsenhet som hotas av

nedläggning. Riksdagen bör även ge regeringen i

uppdrag att föreslå andra åtgärder som gör sådana

övertaganden möjliga. Det kan exempelvis handla om

statliga lånegarantier, indirekt eller direkt

statligt medägande och uppbyggnad av lokala och

regionala fonder.

Liknande tankegångar framförs även i motion

2003/04:N307 (mp). Motionärerna anser att inget

företag skall ha rätt att lägga ned en enhet utan

att först bjuda ut den till försäljning till, i tur

och ordning, enhetens arbetare, ortens befolkning

och den allmänna marknaden. Försäljningssumman skall

regleras i lag, och ingen utrustning som krävs för

att driva enheten vidare skall, enligt motionärerna,

kunna undantas från försäljning till enhetens nya

ägare.

Vissa kompletterande uppgifter

Motsvarande motionsyrkanden behandlades av utskottet

våren 2003 (bet. 2002/03:NU7). Utskottet avstyrkte

yrkandena med hänvisning till tidigare

ställningstaganden om att möjligheterna bör ökas för

dem som arbetar i ett företag att ta över ägandet om

företaget skall säljas. Samtidigt förutsatte

utskottet att regeringen fortlöpande prövar om

kompletterande åtgärder erfordras för att främja

sådant övertagande. I en reservation (m, fp, kd, c)

förordades ett avstyrkande av de aktuella förslagen

med motiveringen att de skulle innebära ett

betydande intrång i äganderätten. I en annan

reservation (v, mp) anfördes att utskottets tidigare

uttalanden i frågan inte givit önskvärt resultat i

form av konkreta åtgärder från regeringens sida och

att regeringen mot den bakgrunden borde ges i

uppdrag att utreda frågan om införande av en

lagstiftning som ökar de anställdas förutsättningar

att förvärva företag.

I den samarbetsuppgörelse som finns mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet (det

s.k. 121-punktsprogrammet) finns angivet att det

skall tillsättas en utredning med uppgift att ta

fram förslag till hur stora företag skall ta ett

större socialt ansvar i samband med

strukturomvandling och nedläggningsbeslut. Vidare

skall utredningen utarbeta förslag på hur anställdas

övertagande av hotad produktion skall underlättas.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det

ännu inga närmare direktiv för utredningsarbetet och

heller ingen plan för när arbetet skall genomföras.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade liknande yrkanden våren 2003 och har inte

ändrat ståndpunkt i frågan. Det innebär bl.a. att

utskottet anser att möjligheterna bör ökas för dem

som arbetar i ett företag att ta över ägandet i den

händelse företaget skall säljas. Som tidigare nämnts

finns det en uppgörelse mellan regeringen,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att det under

innevarande mandatperiod skall genomföras en

utredning med den inriktning som efterfrågas i

motionerna. Det får enligt utskottet förutsättas att

uppgörelsen följs, vilket innebär att ett uttalande

från riksdagen i enlighet med vad som anförs i

motionerna kan anses obehövligt. Med det anförda

avstyrks här aktuella motioner.

Företagarombudsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

företagsombudsman bl.a. med hänvisning till

att företagens branschorganisationer

tillhandahåller den typ av service som

efterfrågas.

Motionen

I motion 2003/04:N229 (kd) begärs ett

tillkännagivande om att det bör inrättas en

företagarombudsman. Motionären, som har varit i

kontakt med flera företagare som har hamnat i

konflikt med antingen sin bank, en större

företagskoncern eller med myndigheter av olika slag,

konstaterar att en privatperson som konsument kan

vända sig till Allmänna reklamationsnämnden eller

Konsumentombudsmannen. En företagare har endast sitt

juridiska ombud att vända sig till. Mot den

bakgrunden anser motionären att det är dags att

inrätta en företagarombudsman som företagare kan

vända sig till då de känner sig orättvist

behandlade, kränkta eller förfördelade.

Vissa kompletterande uppgifter

I regleringsbrevet för år 2004 har Nutek fått i

uppdrag att i samarbete med berörda myndigheter och

efter samråd med näringslivets organisationer bygga

upp en servicefunktion dit företag och blivande

företagare kan föra fram synpunkter och förslag som

rör reglers utformning och tillämpning.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är inte de problem som

beskrivs i motionen av den omfattningen att de

motiverar en särskild insats från statens sida.

Utskottet anser dessutom att den service som

företagens olika branschorganisationer

tillhandahåller väl fyller ett eventuellt behov på

området. Den servicefunktion som inrättas vid Nutek

kommer också att kunna bidra till att eventuella

systematiska missförhållanden lättare identifieras

och att dessa problem därmed kan åtgärdas på ett mer

effektivt sätt än tidigare. Med det anförda avstyrks

motion 2003/04:N229 (kd).

Vissa skogsindustriella frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör delvis bifalla en motion om

träskiveindustrins konkurrenssituation.

Enligt utskottet bör statsmakterna skapa ett

stödsystem som möjliggör

konkurrensneutralitet för den svenska

träskiveindustrin. Ett eventuellt statligt

stöd till träskiveindustrin måste dock

föregås av en anmälan till EG-kommissionen,

konstaterar utskottet och pekar på att en

sådan anmälan lämpligen bör föregås av en

underhandskontakt med kommissionen för att

sondera möjligheterna för ett godkännande av

stödet. Jämför reservationerna 16 (m, fp) och

17 (kd, c).

Motionerna

Wellpapp är ett av världens mest använda

förpackningsmaterial och materialet har stora

utvecklingsmöjligheter, anförs det i motion

2003/04:N247 (s). Materialets tillväxtpotential

måste beaktas vid kommande beredningar och beslut.

Det är viktigt att understryka att pappersbranschen

är viktig för hela landet och alltså inte bara för

norra Sverige. Motionären anser att det behöver

göras mer för att ta till vara den tillväxtpotential

på detta område som finns i bl.a. Jönköpings län.

I motion 2003/04:N376 (s) framhålls att en

betydelsefull del av Jämtlands framtida tillväxt

ligger i en utveckling av länets skogs- och

träindustri. Motionären konstaterar att i dagsläget

förädlas en för liten del av det timmer som avverkas

i länet. Staten måste därför ordna rimliga

förutsättningar för den svenska träindustrin. En

satsning på skog och trä bygger på lokala

förutsättningar och lokala resurser och är angelägen

ur regionalpolitiskt perspektiv, anförs det.

Den svenska träskiveindustrins framtid behandlas

också i motion 2003/04: N243 (m). Motionärerna

framhåller att träbränslet överkompenseras rejält

med nuvarande energiskatter, vilket leder till att

råvaran för spånskiveindustrin har ökat i pris med

långt över 50 %. Spånskiveindustrin klarar, enligt

vad som anförs i motionen, inte dagens prisnivå i

Sverige. Konkurrenter i östra Europa vinner

marknadsandelar och jobb försvinner, anförs det.

Motionärerna befarar att en minskad träskiveindustri

leder till sämre förutsättningar för den

träbearbetande industrin i bl.a. glesbygd.

Även i motion 2003/04:N268 (v) tas frågan om

träskiveindustrins konkurrenssituation upp.

Motionärerna konstaterar att då värmeproducenterna

på grund av de ökande oljepriserna riktar in sig på

skogsråvaran har spån under de senaste åren ökat

kraftig i pris. Träskiveindustrin har, enligt vad

som anförs i motionen, hamnat i en omöjlig

konkurrenssituation. Motionärerna anser att

regeringen bör införa ett s.k. restitutionssystem,

där träskiveindustrin får en miljöbonus för den

mängd sågspån som använts i produktionen av

träskivor. Motionärerna begär ett tillkännagivande

om att regeringen skall förbereda en notifiering hos

EU för ett sådant restitutionssystem.

Vissa kompletterande uppgifter

Motionsyrkanden om vidareförädling av skog har

behandlats av utskottet vid återkommande tillfällen

under senare år. År 2002 resulterade beredningen i

ett tillkännagivande om att regeringens då nyligen

initierade arbete med att ta fram ett nationellt

träprogram skulle ges en bred ansats (bet.

2001/02:NU12). Vid det senaste tillfället - våren

2003 (bet. 2002/03:NU7) - upprepade utskottet bl.a.

uppfattningen att det borde vara möjligt för den

svenska skogsindustrin att öka förädlingsgraden i de

produkter som exporteras. Utskottet refererade även

uttalanden i samband med behandlingen av den

regionalpolitiska propositionen (bet. 2001/02:NU4)

där det angelägna i att stimulera en snabb

utveckling inom skogs- och träbranschen betonades. I

en reservation (m, fp, kd, c) påtalades bl.a. vikten

av att staten engagerade sig mer i FoU-satsningar

inom det skogsindustriella området och att

forskningen i större utsträckning måste resultera i

kommersiella produkter. Vidare underströks värdet av

att råvaran förädlas så nära växtplatsen som

möjligt.

I linje med riksdagens uttalanden i samband med

behandlingen av den regionalpolitiska propositionen

har regeringen beslutat om ett program för hållbar

tillväxt inom det nationella träklustret

(prop. 2001/02:1, bet. 2001/02:NU2). Nutek har

sedermera i samråd med Vinnova och Delegationen för

utländska investeringar i Sverige (ISA), utarbetat

insatsområdet träkluster inom ramen för ett

nationellt program för utveckling av

innovationssystem och kluster. Träklusterprogrammet

är på totalt 20 miljoner kronor och pågår åren 2003

och 2004. Träklusterprogrammet delfinansierar

projekt till företagsnätverk/kluster inom den

trärelaterade industrin med upp till 50 % av

projektens kostnader. Syftet med programmet är

främja samverkan mellan företag, baserade på

affärsmässiga relationer, som leder till utveckling

och tillväxt utöver vad företagen och andra aktörer

var för sig kan åstadkomma. Programmet skall

medverka till att företagsnätverk och aktörer inom

den trärelaterade industrin möjliggör nya

kommersiella aktiviteter på nationella och

internationella marknader. Under våren 2003 inkom

ett sextiotal projektskisser som sedermera

resulterade i att nio projekt beviljades totalt ca

16 miljoner kronor i stöd. Projekten innefattar

bl.a. exportsatsningar inom möbel- och

byggmaterialindustrin. De företag som har beviljats

stöd finns spridda över hela landet. En

kompletterande utlysning av projektmedel sker för

närvarande.

Som ett resultat av riksdagens önskemål om ett

nationellt träprogram (bet. 2001/02:NU12) tillsatte

regeringen i slutet av år 2002 en förhandlare med

uppdrag att ta fram underlag till en överenskommelse

inom näringslivet kring en nationell strategi för

att främja en ökad användning av trä och

träprodukter. Förhandlaren (Fredrik von Platen)

presenterade resultatet av sitt arbete i januari

2004 (Ds 2004:1). I promemorian slås bl.a. fast att

den nationella strategins vision är att trä om 10-15

år är ett självklart alternativ i allt byggande i

Sverige - och på sikt i Europa. För att nå visionen

föreslår förhandlaren bl.a. att Vinnova och

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande (Formas) öppnar ett programområde

för träbyggforskning, att träbyggreglerna i Europa

harmoniseras, att statliga byggherrar räknar med trä

i byggandet, att det svenska trähuset marknadsförs i

Europa och att en fristående samordnarfunktion

inrättas som säkrar helhetssynen i genomförandet av

strategin. Den fortsatta hanteringen av

förhandlarens underlag övervägs för närvarande inom

Regeringskansliet.

I regeringens skrivelse om skogspolitiken (skr.

2003/04:39) sägs att skogsnäringen i högre

utsträckning kan ge möjligheter till sysselsättning

i glesbygd genom utvecklad förädling av skogens

produkter och tjänster. Regeringen framhåller att i

ett flertal av de regionala tillväxtavtalen har

möjligheterna till vidareförädling av produkter från

bl.a. skogen pekats ut som viktiga tillväxtfaktorer.

Ett av Vinnovas 18 prioriterade tillväxtområden är

trämanufaktur. Målet för verksamheten inom

tillväxtområdet är att vidareförädlingen av trä på

nationell nivå skall fördubblas under den kommande

tioårsperioden. Främst skall detta ske inom modulära

träbaserade byggsystem och interiöra, funktionella

lösningar med högt innehåll av vidareförädlat trä.

Tillväxtområdet tillhör ett av de fem pilotområden

inom vilka Vinnova under år 2003 har genomfört en

s.k. innovationssystemstudie. Studien kommer bl.a.

att ligga till grund för utformningen av kommande

satsningar inom området. Enligt uppgift från Vinnova

kommer en utlysning av medel troligen kunna ske

under våren 2004.

Beträffande träskiveindustrins konkurrenssituation

kan nämnas att utskottet behandlade liknande

yrkanden våren 2002 (2001/02:NU12). Utskottet

refererade därvid att dåvarande näringsministern

Björn Rosengren i ett svar på en fråga (fr.

2001/02:405) bl.a. hänvisade till den översyn av

energibeskattningen som hade initierats. Kommittén

för utformning av nedsättningsregler på

energiskatteområdet (dir. 2001:29) presenterade i

april 2003 betänkandet Svåra skatter (SOU 2003:38).

I betänkandet behandlas bl.a. träskiveindustrins

konkurrenssituation. Kommittén slår fast att en

uttalad målsättning har varit att undvika

särslösningar för vissa specifika problemområden i

förslaget till ny energiskattemodell. Mot den

bakgrunden föreslås inte heller någon sådan

särlösning för träskiveindustrin. Kommittén nämner

emellertid hur en eventuella särlösning skulle kunna

utformas. Ett alternativ vore en särskild spånskatt.

Ett annat alternativ vore att införa energiskatt på

biobränslen. Kommittén avfärdar det förstnämnda

alternativet med motiveringen att erfarenheterna

från den s.k. råtalloljeskatten inte varit helt

bekymmersfri. När det gäller energibeskattningen av

biobränslen var kommitténs bedömning att en sådan

inte är politiskt möjlig. Vidare betonade kommittén

att frågan om träskiveindustrins råvaruinköp är

under fortsatt beredning inom Näringsdepartementet

och att den även behandlas i samband med ett

pågående uppdrag hos Energimyndigheten. Kommitténs

slutsats var emellertid att en eventuell lösning av

träskiveindustrins råvaruproblem bör sökas utanför

skattesystemet. Beredning av kommitténs förslag

pågår för närvarande inom Regeringskansliet.

I april 2003 redovisade Energimyndigheten ovan

nämnt uppdrag i form av rapporten Den svenska

spånmarknaden i ett internationellt perspektiv.

Slutsatsen när det gällde träskiveindustrin var att

denna för närvarande befinner sig i en hård

konkurrenssituation nationellt och internationellt.

Stigande spånpriser är endast en delförklaring till

nedläggningarna som skett i den pågående

strukturomvandlingen i branschen. Tekniskt sett

äldre produktionsanläggningar konkurrerar med

modernare, effektivare teknik varför en stor del av

spånskiveindustrin i dagsläget är känslig för

förändringar i spånpriser.

I juni 2003 gav regeringen Sveriges

lantbruksuniversitet (SLU) i uppdrag att analysera

de ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna för

en fortsatt ökad användning av biobränslen i

Sverige. I uppdragets problembeskrivning nämns bl.a.

att den ökade efterfrågan på spån som skett i

värmesektorn har medfört stigande spånpriser och

att då träskiveindustrin är internationellt

konkurrensutsatt har den svårt att kompensera

stigande råvarukostnader med höjda priser.

Regeringen framhåller att det vid utformningen av

den framtida miljö- och energipolitiken är viktigt

att anlägga ett helhetsperspektiv för att kunna

hantera målkonflikter och undvika suboptimeringar.

De mål som sätts upp och de åtgärder och styrmedel

som väljs för att nå dessa mål måste vara väl

avvägda. En ökad efterfrågan på biobränslen i en

situation där utbudet inte ökar kan, enligt

regeringen, medföra negativa effekter för

internationellt konkurrensutsatt industri i Sverige.

I uppdraget ingår att undersöka förutsättningarna

för att upprätta en positiv utveckling för de

sektorer av näringslivet som är beroende av skogen

som råvara. Vidare skall risken för målkonflikter

mellan skogsnäringen och en ökad användning av

biobränslen för energiändamål kartläggas. En

samhällsekonomisk analys av skilda strategier för

vidareförädling av skogsbrukets produkter, inklusive

användning för energiändamål, skall också göras.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.

När det gäller wellpappens potential betonas det

från Näringsdepartementets sida att regeringen inte

arbetar med specifika produktprogram eller stöd till

enskilda industrisektorer. Den sammanslagning av

industriforskningsinstituten Packforsk och STFI som

har genomförts fr.o.m. den 1 januari 2004, ligger

dock i linje med en generell strävan att kraftsamla

i färre forskningsinstitut och att få

synergieffekter mellan olika FoU-områden, i det här

fallet massa/papper och förpackningar.

Packforsk har drivit flera projekt med inriktning

mot wellpapp. Forskningen behandlar hela kedjan från

tillverkning till slutanvändare. Några av de

väsentliga frågeställningarna är kvalitet,

minimering av materialåtgång, materialegenskaper,

tryckning och samverkan med distributionssystem.

(Huvuddelen av forskningen bedrivs inom

näringslivsgruppen SUW - International Development

Group for Corrugated Board.)

Utskottets ställningstagande

När utskottet senast behandlade frågan om den svenska

träskiveindustrins framtid (bet. 2001/02:12)

förutsatte utskottet att regeringen skulle följa

utvecklingen på råvarumarknaden samt vid behov vidta

erforderliga åtgärder. Råvarusituationen har sedan

dess försvårats ytterligare. Den i sig lyckosamma

energipolitiken, där ambitionen är att minska

användningen av kol, olja och uran, har fått

negativa konsekvenser för en liten del av den

svenska skogsindustrin. Den behändiga råvaran

sågspån är eftertraktad i värmeverk och i

pelletsfabriker. Priset på denna biprodukt från

sågverken påverkas direkt när koldioxidskatten på

olja höjs. Varje skattehöjning på olja eller

åtgärder för att gynna bioenergiprodukter missgynnar

den svenska träskiveindustrin. Industrin är

internationellt konkurrensutsatt och konkurrerar

inte minst med moderna fabriker i forna Östtyskland

som har erhållit statliga investeringsstöd inom

ramen för EU:s regionalpolitiska riktlinjer.

Sverige behöver emellertid en egen

träskiveindustri, inte minst för att kunna bibehålla

och utveckla möbelindustrin. Det är därför

nödvändigt att statsmakterna - i avvaktan på att

politiken i andra europeiska länder får en liknande

inriktning som den svenska vad gäller åtgärder för

att minska koldioxidutsläppen - skapar ett

stödsystem som möjliggör konkurrensneutralitet för

svensk träskiveindustri. Det kan handla om ett

direkt stödsystem relaterat till den volym sågspån

som används vid tillverkning av träskivor. En annan

variant är ett investeringsbidrag, som möjliggör att

träskivefabrikerna kan minska sin relativa

spånanvändning eller övergå till att bli kombinat

som tillverkar både skivor och el/värme. För att ett

statligt stöd skall kunna utgå krävs en anmälan av

stödordningen till EG-kommissionen samt

kommissionens godkännande av stödet. En anmälan

föregås lämpligen av en underhandskontakt med

kommissionen för att sondera möjligheterna för ett

sådant godkännande.

När det gäller wellpappens potential, som tas upp

i motion 2003/04:N247 (s), förutsätter utskottet att

berörda myndigheter beaktar alla material med

tillväxtpotential när de tar ställning till hur

olika statliga stöd skall fördelas. Ett uttalande

från riksdagen om ett särskilt materials fördelar

kan inte anses vara erforderligt. Detsamma gäller

beträffande att förorda en satsning inom något

särskilt geografiskt område. Nyss nämnda motion

avstyrks följaktligen.

Vad som ovan anförs bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna. Därmed tillgodoses

väsentligen motion 2003/04:N268 (v). Övriga motioner

avstyrks i berörda delar.

Design

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete bör riksdagen avslå

motionsyrkanden om designens betydelse för

näringslivet och om åtgärder för att främja

svensk design.

Motionen

Design är ett viktigt konkurrensmedel, och bra

design kan bli det strategiska verktyg som gör att

både stora och små företag lyckas på marknaden,

anförs det i motion 2003/04:Kr230 (m). Motionärerna

understryker att utgångspunkten för god form och

design är att förbättra sakers funktion och göra dem

lättare att handskas med. Det är en utmaning och ett

viktigt konkurrensmedel för enskilda företagare att

kunna utveckla och anpassa sina produkter till

slutanvändaren, framhålls det vidare. Även vikten av

att designen blir mer näringslivsorienterad

framhålls. Svensk formgivning och design

uppmärksammas alltmer utomlands, men det finns,

enligt motionärerna, ännu många kanaler som är

outnyttjade. För att utnyttja våra offentliga

resurser på ett bättre sätt är det angeläget att

koncentrera dem till färre aktörer. Offentliga medel

bör i första hand gå till utbildning, utveckling och

forskning, hävdas det.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2003 behandlade utskottet senast frågor om

design (bet. 2002/03: NU7). Utskottet konstaterade

att det tidigare har framhållit att den

designfrämjande verksamheten har en viktig plats

inom näringspolitiken. Den motion som fanns på

området avstyrktes med motiveringen att den kunde

anses vara tillgodosedd mot bakgrund av att ett

handlingsprogram hade presenterats och att det

pågick ett arbete inför det designår som planeras

till år 2005.

Näringsdepartementet stöder design som ett verktyg

för näringslivsutveckling via Stiftelsen Svensk

Industridesign. Detta sker genom ett årligt

grundbidrag för olika designinsatser. Stiftelsen

samarbetar med olika näringslivsaktörer och genomför

både nationella och regionala satsningar för att

stödja utvecklingen inom industriell design.

I regeringsförklaringen år 2002 utlovades ökade

satsningar på industriell design och ett svenskt

designår utlystes till år 2005. Som ett led i

arbetet med att främja konkurrenskraft och hållbar

tillväxt i främst små och medelstora företag

beslutade Näringsdepartementet i februari 2003 att

stärka satsningarna på design samt att bidra till

förberedelse och genomförande av designåret 2005.

Svensk Industridesign fick utöver sitt grundbidrag

ett förstärkt bidrag om 20 miljoner kronor för detta

ändamål. Därmed kunde nio nationella designprojekt

starta. Föreningen Svensk Form ansvarar för

genomförandet av designåret 2005 medan Svensk

Industridesign ansvarar för de nationella

designprojekt som kommer att pågå t.o.m. år 2005. En

redovisning av designprojekten under det första

verksamhetsåret lämnades in till regeringen i

december 2003. Där redovisas bl.a. att 125 företag

har varit delaktiga i projekten under minst två

månader under det första året. Vidare framgår det

att näringslivets finansiering av de beviljade

projekten uppgår till 17 % av den totala

projektomslutningen. EU bidrar med 13 % och i övrigt

finansieras projekten från regioner (ca 36 %) och

nationellt (ca 34 %).

I februari 2004 beslutade regeringen att anslå

ytterligare 20 miljoner kronor till de ovan nämnda

nationella designprojekten. Regeringen beslutade

också att tillsätta en särskild Designårsgrupp för

tillväxt och innovation. Gruppen kommer att bestå av

representanter från bl.a. näringsliv, högskolor och

organisationer. Avsikten är att gruppen skall

fungera som ett stöd för regeringen, Svensk

Industridesign och Svensk Form. Gruppen skall ägna

sig åt projekt som genomförs i Sverige såväl som åt

exportfrämjande insatser. I februari 2004 tillsatte

regeringen också ett råd för arkitektur, form och

design (dir. 2004:25). Huvuduppgiften för rådet är

att på olika sätt driva på arbetet inom detta

område. En första delrapport om resultatet av rådets

arbete skall lämnas senast den 31 december 2004.

En interdepartemental arbetsgrupp för arkitektur,

formgivning och design, som leds av

Kulturdepartementet, avser att under mars 2004

formulera uppdrag till flera statliga myndigheter

inför deras medverkan under designåret 2005.

Föreningen Svensk Form har under perioden

2002-2004 ett nationellt uppdrag inom formområdet.

Genom uppdraget har föreningen i uppgift att öka

allmänhetens kunskap om form och design genom

utställningar, föreläsningar och seminarier. Sedan

år 2002 har Svensk Form dessutom i uppdrag att

ansvara för verksamheten vid en mötesplats för form

och design i Stockholm. Mötesplatsen skall fungera

som ett utställnings- och kunskapscentrum samt

stimulera till forskning och dokumentation inom

området. Vidare skall mötesplatsen samverka och

stimulera till regionala initiativ på området.

Statens insatser inom form- och designområdet sker

även inom ramen för anslagen till Nationalmuseum i

Stockholm och andra musei- och

utställningsinstitutioner inom området runt om i

landet. Arkitekturmuseet har till uppgift att vara

drivande i arbetet med att genomföra intentionerna i

det nationella handlingsprogrammet för arkitektur,

formgivning och design.

I maj 2003 överlämnade regeringen en skrivelse

(skr. 2002/03:129) till riksdagen om arkitektur,

form och design där den redogör för de mål som

regering och riksdag satt upp för arkitektur,

formgivning och design och vilka åtgärder regeringen

har vidtagit inom området sedan mitten av 1990-

talet. På näringslivsområdet redovisas de ökade

insatserna på designområdet som startat under 2003

och den framtida satsningen på ett designår 2005.

Den 15 oktober 2003 hölls ett nationellt rådslag

om design där företrädare för näringsliv, högskolor,

organisationer, myndigheter och enskilda formgivare

deltog. Rådslaget fokuserade på fem områden:

Forskning och utveckling, kultur, näringsliv,

offentlig förvaltning samt designåret 2005.

Dokumentation från rådslaget har skickats ut till

samtliga deltagare. Inkomna idéer och synpunkter

kommer, enligt uppgift från Näringsdepartementet,

att beaktas i det fortsatta arbetet.

Utskottets ställningstagande

Svensk form och design har ett gott rykte

internationellt. Näringslivet har också i hög grad

exploaterat detta faktum till gagn såväl för de

enskilda företagen och samhällsekonomin som för

bilden av Sverige som ett land med goda traditioner

på området.

Utskottet har tidigare konstaterat att det har

presenterats ett handlingsprogram för satsningar på

design samt att det pågår ett planeringsarbete inför

det designår som skall genomföras under år 2005.

Detta arbete inkluderar även flera satsningar på

särskilda designprojekt. Utskottet vill i

sammanhanget särskilt framhålla att de

näringslivsorienterade delarna av

handlingsprogrammet genomförs för närvarande och att

bl.a. representanter för näringslivet har beretts

tillfälle att framföra synpunkter på det arbetet.

Dessa kommer att beaktas i det fortsatta

implementeringsarbetet. Den begäran om förbättrad

näringslivsorientering av designinsatserna som

efterfrågas i motionen, kan, enligt utskottets

uppfattning, därmed anses vara tillgodosedd.

Utskottet kan inte hålla med motionärerna om att

det enbart är förbättrad funktion som skall vara

drivkraften bakom tillkomsten av god design. Även

formgivning som i första hand och kanske enbart är

att betrakta som ett uttryck för estetiska eller

konstnärliga ambitioner har, enligt utskottets

förmenande, i allra högsta grad ett berättigande.

Enligt utskottets uppfattning kan det, såsom anförs

i motionen, i många fall vara en utmaning och ett

viktigt konkurrensmedel för enskilda företagare att

kunna anpassa sina produkter till slutanvändaren.

Något uttalande från riksdagen som på ett ensidigt

sätt lyfter fram tillgänglighetsdimensionen inom

designområdet är dock inte erforderligt.

Med det anförda avstyrks här berörd motion i

aktuella delar.

Glasindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning bl.a. till en

strävan efter att undvika särlösningar för

vissa industrisektorer avslå en motion om

glasindustrin.

Motionen

Den svenska glasindustrin är väl känd och står för

hög kvalitet, framhålls det i motion 2003/04:N364

(s). Glasriket är, enligt vad som anförs i motionen,

ett etablerat namn med gott renommé och utgör ett

ovärderligt inslag för Kronobergs och Kalmar län -

som arbetsgivare och kulturinslag samt för turismen.

Branschen är dock personalintensiv och kräver stor

erfarenhet och kunskap. Enligt motionärerna behövs

det ekonomiskt stöd, men även satsningar på

forskningen och utbildningen för såväl glasblåsare

som formgivare. Även fortbildningen inom

glasindustrin behöver förstärkas, hävdas det.

Vissa kompletterande uppgifter

Den manuella glasnäringens situation har behandlats

vid ett par tillfällen av näringsutskottet.

Yrkandena har varit av liknande slag som de som är

föremål för utskottets ställningstagande denna gång

och har inte resulterat i några tillkännagivanden

från riksdagen. Våren 2003 (bet. 2002/03:NU7)

framhöll utskottet att Vinnova utifrån övergripande

riktlinjer skall ta ställning till vilka insatser

som behövs på olika områden och att det saknades

hållbara argument för att glasindustrin bör

särbehandlas i det avseendet. Utskottet menade att

ambitionen att skapa goda basvillkor för alla

branscher också talar emot särlösningar för

glasindustrin.

I maj 2003 besvarade näringsminister Leif

Pagrotsky en fråga (fr. 2002/03:892) av Tomas

Eneroth (s) om vilka initiativ regeringen är beredd

att vidta för att stödja svensk glasindustris

utveckling. Näringsministern framhöll att

regeringens arbete i första hand bygger på att skapa

goda basvillkor för alla branscher. Stöd lämnas i

allmänhet inte till en enskild bransch. Politiken

innebär också, enligt näringsministern, en

långtgående decentralisering av olika insatser till

främst den regionala nivån.

Vidare hänvisade näringsministern till att det

finns regionala organ som har till uppgift att bl.a.

med statliga medel främja nya företag och

utvecklingen av befintliga företag som vill växa.

Företag inom glasindustrin kan, som alla andra

företag, söka stöd från dessa finansieringsorgan.

Inom ramen för EG:s strukturfonder finns också

gemenskapsinitiativet Leader plus som kan ge stöd

till glas, trä, aluminium och design inom regionen.

Stiftelsen Svensk Industridesign driver med hjälp av

statliga medel regionala projekt, bl.a. i Kalmar och

Kronobergs län, som syftar till ökad lönsamhet med

hjälp av design i små företag.

Hösten 2003 beslutade Växjö universitet och

Glasforskningsinstitutet i Växjö att satsa 75

miljoner kronor för att bygga upp ett forsknings-

och utbildningscentrum för glasforskning. Vid

universitetet finns sedan tidigare utbildning och

forskning inom bl.a. glasteknik och design. Den

kopplas nu samman med mer tillämpad forskning och

uppdragsforskning åt glasindustrin. Finansieringen

sker dels genom statliga anslag från universitetet,

dels genom att privata och regionala aktörer skjuter

till pengar.

Utskottets ställningstagande

I likhet med motionärerna anser utskottet att

glasindustrin på många sätt är en värdefull näring

både för Kalmar och Kronobergs län men även ur ett

nationellt perspektiv. Det gäller som

turistattraktion, industrikulturbärare, arena för

utvecklingen av svensk design och glaskonst samt

inte minst som betydelsefull arbetsgivare. Utskottet

värdesätter mot den bakgrunden den satsning som görs

vid Växjö universitet för att bl.a. sammanlänka

utbildning och forskning inom glasområdet med

glasindustrins behov.

När det gäller andra satsningar inom

glasindustriområdet hänvisar utskottet till sina

tidigare ställningstaganden. Utskottet anser att det

är Vinnova som utifrån övergripande riktlinjer skall

ta ställning till vilka insatser som behövs på olika

områden. Vidare bör det erinras om att en bärande

tanke bakom statens insatser på det näringspolitiska

området är att skapa goda basvillkor för alla

branscher. Detta innebär att glasindustrin, i likhet

med andra sektorer, är hänvisad till de generella

statliga stödsystemen. Några särlösningar för

glasindustrin är, enligt utskottets uppfattning, i

det avseendet inte aktuella. Med det anförda

avstyrks motion 2003/04:N364 (s).

Rymdindustrin

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

rymdindustrin med hänvisning till pågående

arbete och till att det inte finns något i

regeringens styrning som hindrar

Rymdstyrelsen från att samarbeta med länder

utanför Europa.

Motionerna

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N253 (kd)

kommer rymdsystemens betydelse för infrastrukturen

att öka i allt snabbare takt. Rymdstyrelsen bör ges

i uppdrag att utforma en offensiv strategi för

Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet

med ökat ekonomiskt utrymme.

Det europeiska rymdsamarbetet är, enligt vad som

anförs i motion 2003/04:N276 (kd), en förutsättning

för rymdindustrins fortlevnad. Dock gagnas inte

konkurrenskraften hos berörda industrier om

möjligheterna att samarbeta med industrier utanför

Europa begränsas, framhåller motionären. Han menar

att regeringen bör ge Rymdstyrelsen sådana direktiv

att det är möjligt att inrikta rymdverksamheten även

mot icke-europeiska länder, främst Förenta staterna,

inom områden där svensk industri är internationellt

konkurrenskraftig. Det är dock viktigt att denna

inriktning inte innebär en nackdel för det

europeiska programmet, anförs det.

Vissa kompletterande uppgifter

När utskottet behandlade rymdfrågor våren 2003 (bet.

2002/03:NU7) betonades att Sverige har en viktig

roll i det europeiska rymdsamarbetet och att svensk

industri har etablerat en stark position i det

sammanhanget. Utskottet konstaterade också att

Sverige som en förhållandevis liten bidragsgivare

kontinuerligt måste omvärdera sina insatser i

förhållande till det europeiska rymdsamarbetets

resultat och andra länders ekonomiska åtaganden.

Till detta kommer restriktioner i form av ett

begränsat budgetutrymme. Sammantaget har detta

resulterat i prioriteringar som bl.a. har inneburit

att anslaget till rymdverksamhet har reducerats.

Utskottet förutsatte dock att Sverige även framgent

kommer att kunna hävda sin position inom den

europeiska rymdverksamheten.

Huvuddelen av den svenska rymdverksamheten bedrivs

inom ramen för den europeiska rymdorganisationen

(ESA). Lejonparten av statens resurser för

rymdverksamhet går till Rymdstyrelsen som ansvarar

för det svenska deltagandet i ESA:s olika program.

Inom ESA är respektive medlemsstat skyldig att delta

i vissa obligatoriska program i relation till den

s.k. BNI-andelen (BNI=bruttonationalinkomsten). För

Sveriges del uppgår denna för närvarande till 2,6 %.

Medlemsstaterna har också möjlighet att delta i

frivilliga program. Insatsen i dessa program är

minst en fjärdedels BNI-andel.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet finns det

ingenting i regeringens styrning av Rymdstyrelsen

som begränsar myndighetens möjligheter att samarbeta

med länder utanför Europa. Vilka samarbetsprojekt

som genomförs sammanhänger med hur myndigheten

väljer att använda de resurser som finns

tillgängliga för rymdverksamhet.

Svensk industri har sedan lång tid etablerat

framskjutna positioner inom olika delar av det

europeiska samarbetet. Företagen inom rymdsektorn

drabbades, liksom industrin globalt, av

lågkonjunkturen inom framför allt

telekommunikationssektorn. Under år 2002 erhöll

svenska företag ESA-kontrakt till ett värde

motsvarande ca 580 miljoner kronor. I sammanhanget

kan det noteras att statsminister Göran Persson i

regeringsförklaringen hösten 2003 tillkännagav att

det svenska deltagandet i det s.k. Arianeprogrammet

kommer att säkerställas genom fortsatt finansiering.

Enligt uppgift kommer denna finansieringsfråga att

behandlas i regeringens ekonomiska vårproposition år

2004.

I januari 2003 presenterade kommissionen en

grönbok om europeisk rymdpolitik (KOM/2003/17).

Grönboken togs fram i samarbete med ESA och

behandlar ett antal strategiska frågeställningar av

teknisk, ekonomisk och politisk natur som har

betydelse för rymdverksamhetens framtid i Europa.

Sverige ställde sig positivt till en vidgad

diskussion om rymdfrågor. I november 2003

presenterades en vitbok på samma tema

(KOM/2003/673). En av vitbokens viktigaste frågor

gäller ansvarsfördelningen mellan ESA,

medlemsstaterna och EU. Vitbokens diskussioner

bygger dels på att de ekonomiska resurserna för

rymdverksamhet i Europa ökar, dels på att

rymdområdet i EU:s nya fördrag kommer att omfattas

av s.k. delad kompetens. Sveriges ståndpunkt i

frågan var bl.a. att ESA:s framtida roll måste

övervägas mot bakgrund av det pågående samarbetet

med EU samt av den slutliga utformningen av EU:s nya

fördrag. Vidare motsatte sig Sverige satsningar på

rymdområdet om dessa skulle innebära en ökning av

EU:s totala budget. Sverige betonar också vikten av

att det förs ett resonemang om att ett större ansvar

för EU på rymdområdet inte får innebära att

medlemsstaterna minskar sina satsningar i ESA.

Vitboken kommer enligt planerna att behandlas på

konkurrenskraftsrådets möten under våren 2004.

I detta sammanhang kan också nämnas att utskottet

våren 2003 tillsatte en arbetsgrupp, bestående av

tre ledamöter, för att närmare följa arbetet med

nyssnämnda grön- och vitböcker. Som ett led i det

arbetet har gruppen bl.a. genomfört studiebesök hos

ett par berörda företag.

Av Rymdstyrelsens regleringsbrev för år 2004

framgår att myndigheten skall utarbeta ett

strategiskt beslutsunderlag inför ESA:s rådsmöte på

ministernivå som förutses till början av år 2005.

Redovisningen skall ske senast den 1 november 2004.

Det kan även noteras att rymdfrågor togs upp av

Europeiska konventet om EU:s framtid. Konventet

föreslog att rymdpolitik skulle bli ett område som

omfattas av s.k. delad kompetens. I regeringens

skrivelse om konventet (skr. 2003/04:13)

konstaterades att detta förslag väcker en rad frågor

som måste belysas närmare. Det gällde bl.a. frågor

om medlemsstaternas inflytande i rymdsamarbetet och

hur finansieringen av den industriella medverkan i

detta samarbete skall organiseras. Vid riksdagens

behandling av skrivelsen förutsatte det sammansatta

konstitutions- och utrikesutskottet att regeringen

skulle analysera förslaget noga (bet. 2003/04:KUU1).

I en fempartireservation (m, fp, c, v och mp)

motsatte sig reservanterna att rymden skulle bli ett

kompetensområde inom EU. Riksdagen beslutade vid

voteringen av denna fråga att följa utskottets

linje.

Utskottets ställningstagande

Rymdområdet kännetecknas bl.a. av att vara

högteknologiskt mycket avancerat. Enligt utskottets

uppfattning är det därför mycket positivt att

svenska företag är viktiga aktörer i det europeiska

rymdsamarbetet. Den av regeringen aviserade

fortsatta finansieringen av ett svenskt deltagande i

det för europeisk rymdverksamhet centrala

Arianeprogrammet kan anses ligga i linje med denna

utskottets ståndpunkt.

När det gäller frågan om en offensiv strategi för

Sveriges deltagande i det europeiska rymdsamarbetet,

som begärs i motion 2003/04:N253 (kd), förutsätter

utskottet att Rymdstyrelsens uppdrag att ta fram ett

strategiskt beslutsunderlag inför kommande rådsmöte

på ministernivå inom ESA kommer att ha denna

inriktning. Samtidigt vill utskottet understryka att

satsningar på rymdområdet noga måste vägas mot

angelägna åtgärder inom andra områden. Vid dessa

överväganden bör även hänsyn tas till resultatet av

det europeiska rymdsamarbetet och till andra länders

ekonomiska åtaganden på rymdområdet. Mot denna

bakgrund anser sig utskottet inte vara berett att

ställa sig bakom ett uttalande i linje med vad som

förordas i nyssnämnda motion.

Utskottet konstaterar vidare att det inte finns

något i regeringens styrning som hindrar

Rymdstyrelsen från att samarbeta med länder utanför

Europa. Likaledes är det självfallet fritt för

svenska företag med rymdindustriell inriktning att

samverka eller konkurrera med företag i exempelvis

Förenta staterna. Något tillkännagivande från

riksdagen med den innebörd som begärs i motion

2003/04:N276 (kd) kan därmed inte anses vara

nödvändigt.

Med det anförda avstyrks motionerna 2003/04:N253

(kd) och 2003/04: N276 (kd).

Läkemedels- och bioteknikindustrin

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning bl.a. till pågående arbete med

att ta fram en nationell innovations- och

forskningsstrategi för bioteknikområdet bör

riksdagen avslå en motion om läkemedels- och

bioteknikindustrin.

Motionen

I motion 2003/04:N309 (fp) konstateras att Sverige

har goda nationella förutsättningar när det gäller

FoU-arbete på det biomedicinska området. Det finns,

enligt motionären, starka skäl för riksdagen att

överväga vilka forsknings- och näringspolitiska

åtgärder som kan vidtas för att upprätthålla

kreativiteten i denna sektor. För att skapa goda

förutsättningar för industrin krävs en samordning

och ett helhetsgrepp. Regeringen bör ta initiativ

till en genomlysning av industrins förutsättningar i

Sverige som kan resultera i ett näringspolitiskt

program för området.

Vidare framhålls det att svensk läkemedels- och

bioteknikindustri är internationellt framgångsrik.

Läkemedelsindustrin är, enligt vad som anförs i

motionen, dock beroende av beslut som fattas inom

forskningspolitiken, hälso- och sjukvårdspolitiken

och förvaltningspolitiken. Därtill kommer beslut som

fattas på andra nivåer och som statsmakterna inte

råder över. Enligt motionären ställer detta krav på

att det skapas system som underlättar en helhetssyn

på läkemedelsindustrins utveckling.

I motionen påpekas det också att förutsättningarna

för läkemedelsindustrins forskning har försämrats

under de senaste åren. Samma sak gäller för den

kliniska forskningen. Skälen är, enligt vad som

anförs i motionen, bl.a. sjukvårdens allt hårdare

ekonomiska styrning och kraftiga besparingar samt en

försvagad forskningsmiljö på universitetssjukhusen.

Vissa kompletterande uppgifter

I regeringens proposition om forskning och

förnyelse (prop. 2000/01:3) behandlades biovetenskap

och bioteknik i ett särskilt avsnitt. Regeringen

framhöll att biovetenskap och bioteknik är ett

strategiskt område. Av de nya resurser som riksdagen

anvisade för forskning och forskarutbildning under

åren 2001-2003 fördelades totalt 120 miljoner kronor

till forskning inom det biovetenskapliga och

biotekniska området. Regeringen betonade det

angelägna i att de forskningsfinansierande

myndigheterna ägnar stor uppmärksamhet åt

biovetenskaplig forskning och bioteknik. Vidare

framhölls betydelsen av att dessa myndigheter

samverkar med varandra och med

forskningsstiftelserna. En förbättrad samverkan

förväntades bidra till att den samlade effekten

skulle bli så stor som möjligt både ur ett

inomvetenskapligt perspektiv och ur ett

sektorsperspektiv men också för det svenska

näringslivets utveckling.

I regeringens proposition om FoU och samverkan i

innovationssystemet (prop. 2001/02:2) slogs fast att

Vinnovas uppgift är att initiera och finansiera be-

hovsmotiverad FoU till stöd för innovationssystemet

och en hållbar utveckling och tillväxt. Ett av

myndighetens prioriterade områden är bioteknik.

Regeringen betonade att biotekniska tillämpningar

har en stor potential för förnyelse och tillväxt

inom bl.a. hälsovård och läkemedelsindustri.

Regeringen ansåg också att bioteknikområdet bör

prioriteras vid omstruktureringen av

industriforskningsinstituten. Det kan i sammanhanget

nämnas att den pågående omstruktureringen av dessa

institut drivs mot att bilda fyra sammanhållna

institutgrupper. En av dessa grupper betecknas Bio-,

miljö- och byggteknik och kommer bl.a. att inkludera

det nuvarande Institutet för livsmedel och bioteknik

AB (SIK).

I budgetpropositionen för år 2004 (utg.omr. 16)

framhöll regeringen att den medicinska forskningen

ger goda möjligheter för läkemedelsindustrin. Vidare

angavs att den medicinska forskningen förstärks från

år 2004 genom ett resurstillskott till

Vetenskapsrådet med 25 miljoner kronor. För att

kunna ta till vara de nya kunskaperna inom

biovetenskap och bioteknik krävs, enligt vad som

anförs i propositionen, klinisk forskning av hög

kvalitet.

Vidare kan det erinras om att sjukvårdshuvudmännen

har ett ansvar för forskning inom sitt område och

därför måste beakta forskningens behov när de ser

över sina verksamheter. I juni 2003 träffade staten

ett nytt avtal med sex landsting om samarbete kring

grundutbildning av läkare, medicinsk forskning och

utveckling av hälso- och sjukvården. Avtalet gäller

fr.o.m. den 1 januari 2004 och innebär bl.a. att

ersättningen till vissa landsting för kliniskt

inriktad medicinsk forskning höjs med 25 miljoner

kronor fr.o.m. år 2005.

Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet är

medicinsk forskning det vetenskapliga område som får

mest statliga resurser. Området förfogar över drygt

en fjärdedel av forskningsresurserna hos de svenska

universiteten och högskolorna. Vid ett symposium

anordnat av Kungliga Vetenskapsakademien i januari

2004 framhöll dessutom utbildningsminister Thomas

Östros att medicinsk forskning kommer att vara ett

prioriterat område när det finns nya resurser att

satsa på forskning. Enligt statsrådet skall då de

miljöer som frambringar de bästa resultaten

prioriteras. Förslag med denna inriktning kommer,

enligt statsrådet, att återfinnas i den kommande

forskningspolitiska propositionen.

Inom ämnesområdet bioteknik arbetar Vinnova bl.a.

med de svenska innovationssystem som rör

näringslivssegmenten bioteknik, biomedicin och

läkemedel. Vinnova har prioriterat fyra

tillväxtområden och en kunskapsplattform inom

området bioteknik. Bland tillväxtområdena märks

Läkemedel och diagnostika samt Bioteknikens verktyg.

Av beskrivningen av dessa områden framgår bl.a. att

de stora tillväxtpotentialerna ligger i tekniker för

tillämpningar inom biomedicinsk forskning, främst

inom läkemedel och diagnostika, samt inom akademisk

forskning. Vidare framhålls att den svenska

kompetensbasen innefattar en internationellt

konkurrenskraftig industri för bioteknikens verktyg

och starka akademiska forskargrupper vilket ger

mycket goda möjligheter för tillväxt i Sverige.

Utöver dessa tillväxtområden kan nämnas att Vinnova

i början av 2000-talet drev ett program kallat

Biomedicinsk teknologi som syftade till

forskningssamverkan mellan främst mindre och

medelstora biomedicinska företag och universitet,

högskolor, institut och vårdgivare. Ett annat

program - Bioprocesser i industrin - hade under

våren 2002 en utlysning, som var inriktad mot

bioprocesser inom livsmedelsindustrin. Av Vinnovas

regleringsbrev för år 2004 framgår att verket i

samverkan med berörda företag och finansiärer skall

utveckla en nationell innovations- och

forskningsstrategi för området bioteknik. Fokus

skall ligga på områden med förutsättningar för hög

tillväxt och internationell konkurrenskraft.

Sedan den 1 januari 2001 ansvarar Vinnova för det

s.k. kompetenscentrumprogrammet. I dag ingår 28

centrum vid 8 universitet och tekniska högskolor.

Vinnova stöder ett antal kompetenscentrum inom

området bioteknik.

Utskottets ställningstagande

Näringsutskottet anser, i likhet med vad som anförs

i motion 2003/04:N309 (fp), att Sverige har goda

nationella förutsättningar när det gäller FoU-arbete

på det biomedicinska området. Det är även utskottets

uppfattning att, såsom det anförs i motionen,

samordning och helhetstänkande kan bidra till en

gynnsam utveckling inom detta område. Mot den

bakgrunden ser utskottet med intresse fram mot

resultatet av Vinnovas pågående arbete med att ta

fram en nationell innovations- och

forskningsstrategi för bioteknikområdet. Utskottet

vill i det sammanhanget särskilt framhålla

betydelsen av att detta arbete sker i nära samverkan

mellan staten, privata finansiärer och

representanter för företag som verkar inom

bioteknikområdet. En strategi som förankras på detta

sätt kommer att få en samordnande funktion och bidra

till en helhetssyn på dessa frågor i likhet med vad

som efterfrågas i här aktuell motion. Den uttalade

ambitionen att fokusera strategin mot områden där

det finns förutsättningar för hög tillväxt och

internationell konkurrenskraft borgar, enligt

utskottets förmenande, också för att Sveriges

framskjutna position på bioteknik- och

läkemedelsområdena kan upprätthållas även framgent.

Mot bakgrund av det nyss sagda och de uttalanden

som regeringen vid flera tillfällen har gjort om

bioteknik- och läkemedelsområdets betydelse, är det

utskottets uppfattning att de frågor som väcks i här

aktuell motion kommer att bli föremål för

överväganden i det fortsatta arbetet med såväl ovan

nämnda innovations- och forskningsstrategi som i den

kommande forskningspolitiska propositionen. Ett

riksdagens uttalande med den innebörd som

efterfrågas i här aktuell motion kan därmed inte

anses vara erforderlig. Med det anförda avstyrks

motion 2003/04:N309 (fp).

Centrum för innovationer och

miljöexport

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att ett

centrum för innovationer och miljöexport bör

lokaliseras till Västsverige.

Motionen

I motion 2003/04:N304 (c) begärs ett

tillkännagivande om etablering av ett centrum för

innovationer och miljöexport i Västsverige.

Motionärerna konstaterar att världsmarknaden

efterfrågar produkter och tjänster på

miljöteknikområdet och att svenska företag har

mycket av den kompetens som behövs i det avseendet.

Om svenska småföretag fick stöd till utveckling och

marknadsbearbetning skulle Sverige, enligt vad som

anförs i motionen, kunna bli nettoexportör av

miljöteknik. Motionärerna framhåller också att

Västra Götalandsregionen bedöms vara en ledande

region i Europa inom miljövänlig och resurssnål

teknik. Enligt deras uppfattning är det därför

angeläget att det etableras ett centrum för

innovationer och miljöexport i Västsverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen och samarbetspartierna tog i det s.k.

121-punktsprogrammet initiativ till en satsning på

miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport. Hösten 2002 aviserade

statsminister Göran Persson i regeringsförklaringen

att ett centrum för miljöteknikexport skulle

inrättas. Våren 2003 behandlade utskottet

motionsyrkanden om var detta centrum borde

lokaliseras (bet. 2002/03:NU7). Enligt en uppgift

från Miljödepartementet som refererades av utskottet

fanns då ännu inget ställningstagande för en viss

lokalisering av centrumet. Vidare framkom att Nutek

i regleringsbrevet för år 2003 hade fått i uppdrag

att lämna förslag till hur ett nationellt centrum

för miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport kan inrättas.

Utskottet såg positivt på regeringens initiativ

att inrätta ett centrum för miljöteknikexport men

fann det inte påkallat att genom ett särskilt

tillkännagivande föregripa det då pågående

planeringsarbetet inom Regeringskansliet och Nutek

när det gäller formerna för centrumets verksamhet

och dess lokalisering.

I april 2003 besvarade näringsminister Leif

Pagrotsky en fråga (fr. 2002/03:539) från Annelie

Enochson (kd) om lokaliseringen av det nationella

centrumet för innovation, kommersialisering och

miljöexport. Frågan gällde, liksom här aktuell

motion, huruvida näringsministern var beredd att

verka för att centrumet lokaliserades till västra

Sverige. Näringsministern avsåg dock att invänta

underlaget från Nutek och från förberedelsearbete

inom Regeringskansliet innan han var beredd att ta

ställning till hur ett sådant centrum skall

organiseras och var det skall lokaliseras.

I april 2003 presenterade Nutek förslag på hur det

aktuella centrumet kan inrättas och i november samma

år redovisade myndigheten en strategi för

miljödriven näringslivsutveckling. Av rapporterna

framgår bl.a. att de insatser som görs på det

aktuella området är splittrade på ett stort antal

aktörer. En viktig uppgift för ett centrum för

miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport är därför, enligt rapporterna, att

samordna insatserna mellan de olika myndigheterna på

området samt att stärka samverkan med näringslivet,

särskilt små och medelstora företag.

Riksdagen beslutade sedermera under hösten 2003

(prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:NU1) att anslå 10

miljoner kronor för att finansiera inrättandet av

ett centrum för och särskilda satsningar inom

områdena miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport.

Regeringen har nyligen beslutat att låta utreda en

lämplig organisation för här aktuellt centrum. Av

utredningsdirektiven (dir. 2004:25) framgår att

utredaren bl.a. skall analysera vilka uppgifter som

bör ingå i det föreslagna centrumets verksamhet med

utgångspunkt i att det skall fungera som ett

samordningsorgan för de aktörer som bl.a. på statens

uppdrag främjar utvecklingen av miljöteknik,

miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport. Vidare skall utredaren lämna ett

förslag på lämplig organisationsform inklusive

förslag till organisationsstruktur, organisatorisk

anknytning till annan myndighet, ansvarsfördelning,

beslutsformer m.m. Av direktiven framgår också att

ett viktigt resultat som förväntas av det planerade

centrumet skall vara att nuvarande insatser för

svenska miljöteknikföretags produktutveckling,

kommersialisering, marknadsföring på hemmamarknaden

och export förstärks och effektiviseras.

I mitten av februari 2004 utsåg näringsminister

Leif Pagrotsky riksdagsledamoten Claes Roxbergh (mp)

till ansvarig för utredningsarbetet. Uppdraget skall

redovisas senast den 10 maj 2004 och avsikten är att

ett miljöteknikcentrum skall kunna etableras efter

sommaren 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det arbete som pågår med

att etablera ett centrum för miljödriven

näringslivsutveckling och miljöteknikexport. Denna

ståndpunkt ligger också i linje med uppfattningen i

motion 2003/04:N304 (c) om att Sverige skulle kunna

bli nettoexportör av miljöteknik om svenska

småföretag får erforderligt stöd till utveckling och

marknadsbearbetning.

När det gäller centrumets lokalisering anser sig

utskottet inte ha tillräcklig grund för att, såsom

föreslås i nyssnämnda motion, förorda att centrumet

skall lokaliseras till Västsverige. Nödvändigt

underlag för ett sådant ställningstagande kan

förväntas efter erforderlig beredning i

Regeringskansliet. Med det anförda avstyrks motion

2003/04:N304 (c).

Neutronforskningsanläggningen ESS

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att frågan lämpligen bör

behandlas i anslutning till riksdagens

ställningstagande till den

forskningspolitiska propositionen bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om en

lokalisering av en

neutronforskningsanläggning till Lund.

Motionerna

"European Spallation Source" (ESS) är en

neutronforskningsanläggning som skall tas i drift om

ett tiotal år. Anläggningen är ett gemensamt

europeiskt projekt med tänkt stöd från europeiska

regeringar och EU.

I motion 2003/04:N351 (s) begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall verka för

att den s.k. ESS-anläggningen lokaliseras till Lund.

För att Lund skall komma i fråga krävs det, enligt

motionärerna, att den svenska regeringen aktivt

stödjer, ekonomiskt backar upp och driver kravet på

en lokalisering till Lund.

Det ovan beskrivna ESS-projektet tas upp på ett

snarlikt sätt i motion 2003/04:N371 (m). Motionären

anser att regeringen bör driva frågan om en

lokalisering av ESS till Lund i internationella

sammanhang.

Vissa kompletterande uppgifter

ESS-anläggningen är en planerad sameuropeisk

forskningsanläggning där neutroner används för att

studera material och molekyler. ESS-Scandinavia är

en sammanslutning av skandinaviska offentliga och

privata intressenter som verkar för att ESS skall

byggas i Lunds kommun. ESS bedöms, enligt ESS-

Scandinavia, bli världsledande och ha betydelse för

en rad strategiska områden som exempelvis bio- och

nanoteknologi, läkemedelsforskning, lättare och

miljövänligare konstruktionsmaterial och

energiteknologi. Enligt uppgifter från ESS-

Scandinavia kommer anläggningen att besökas av ca 5

000 forskare per år och ha ca 400 anställda

forskare. Sveriges del av investerings- och

driftkostnader kommer, enligt ESS-Scandinavia, att

uppgå till i genomsnitt mellan 100 och 200 miljoner

kronor per år.

Såväl Närings- som Utbildningsdepartementen har

uppvaktats i frågan om lokaliseringen av den här

aktuella ESS-anläggningen. Svenskt Näringsliv och

Dansk Industri har i ett brev uppmanat den svenska

och den danska regeringen att snabbt agera för att

anläggningen skall placeras i Lund.

Näringsdepartementet har för egen del bl.a.

efterhört hur större svenska företag ser på

betydelsen av att den tilltänkta ESS-anläggningen

lokaliseras till Sverige. Den fortsatta hanteringen

av "ESS-frågan" övervägs för närvarande inom

Regeringskansliet.

I sammanhanget bör det även nämnas att ESS-

anläggningen inte är okontroversiell i

Lundaregionen. Flera organisationer har vänt sig

till Näringsdepartementet och begärt att regeringen

skall stoppa anläggningen. Huvudskälen är den tänkta

placeringen på högproduktiv jordbruksmark och i

närheten av ett naturskyddat område samt att

anläggningen förväntas producera miljöfarligt avfall

i form av bl.a. kvicksilver. Annan kritik som har

förekommit är att anläggningen kommer att förbruka

stora mängder energi. EES-Scandinavia uppskattar

energibehovet till mellan 100 och 130 megawatt per

år. Tankar finns dock på att använda överskottsvärme

i fjärrvärmenätet.

Utskottets ställningstagande

Den planerade ESS-anläggningen bedöms bli en viktig

del i Europas infrastruktur för forskning och

teknisk utveckling inom flera strategiskt viktiga

områden. Enligt utskottets uppfattning vore det mot

den bakgrunden attraktivt för Sverige att få stå som

värdland för denna anläggning.

Samtidigt är det, enligt utskottets uppfattning,

nödvändigt att det görs en noggrann och oberoende

helhetsbedömning av ESS-projektet innan

statsmakterna skall pröva frågan om Sverige skall

stå som värdland för anläggningen och i så fall om

denna skall lokaliseras till Lund. Vid en sådan

bedömning måste olika positiva nyttoeffekter vägas

mot exempelvis värdet av att bevara natur- och

kulturmiljön i Lunds omgivningar. Vidare måste olika

risker beaktas som exempelvis hanteringen av

miljöfarligt avfall samt att eleffektbalansen i

södra Sverige kan påverkas negativt. Även om

resultatet av en sådan analys skulle summera ihop

till en positiv syn på det enskilda projektet, är

det riksdagens skyldighet att väga ESS-anläggningen

mot andra angelägna insatser på FoU-området. Det

rätta sammanhanget för en sådan bedömning är, enligt

utskottets uppfattning, när riksdagen skall behandla

den kommande forskningspolitiska propositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

2003/04:N351 (s) och 2003/04:N371 (m).

Metallindustrin

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till att det inte är

riksdagens sak att göra avvägningar mellan

olika företag eller företagsgrupperingar som

efterfrågar olika former av stöd bör

riksdagen avslå ett motionsyrkande om stöd

till Aluminiumriket.

Motionen

Det s.k. Aluminiumrikets situation behandlas i

motion 2003/04:N339 (c). Aluminiumriket är ett

industrikluster med Vetlanda och Åseda som bas.

Verksamheten bedrivs sedan ett par år av Växjö

universitet och Högskolan i Jönköping. Enligt

motionärerna har projektet stor betydelse för

Smålandslänen, Blekinge och för hela riket eftersom

aluminium är en råvara som ökar i betydelse för

industrin. Motionärerna understryker att ett

fortsatt bidrag till Aluminiumriket därför är av

stor betydelse för regionens fortsatta utveckling.

Vissa kompletterande uppgifter

Målsättningarna med Aluminiumriket är bl.a. att

tillhandahålla kvalificerad utbildning inom det

aktuella området, att verka för forskning och

utveckling på internationell nivå, att skapa och

marknadsföra en internationellt välkänd

aluminiumregion och att införa en regional

helhetssyn med samverkan mellan näringslivet och den

offentliga sektorn.

Enligt preliminära beräkningar kostade

Aluminiumrikets verksamhet ca 3,9 miljoner kronor år

2003. Finansieringen bestod av medlemsavgifter från

företag och kommuner (ca 15 %) samt av stöd från

Vinnova (ca 11 %), Nutek (ca 20 %),

länsstyrelser/regionförbund (ca 24 %), kommuner (ca

5 %) samt olika EU-medel (ca 24 %). Inför år 2004

beräknas intäkterna minska till ca 3,2 miljoner

kronor. Skälet till detta var bl.a. att utfallet av

Aluminiumrikets ansökningar om stöd från Vinnova och

Nutek blev sämre än vid tidigare tillfällen.

Inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken

stöder staten bl.a. insatser som syftar till

utveckling av innovationssystem och kluster.

Regeringen satsar sammanlagt 70 miljoner kronor för

ett nationellt program för att utveckla regionala

innovationssystem och kluster. De tre statliga

myndigheterna ISA, Nutek och Vinnova ansvarar för

programmet.

Det bör även nämnas att ett av Vinnovas

prioriterade tillväxtområden är Lätta material och

lättviktskonstruktioner. Vinnova anser att det råder

gynnsamma förhållanden för utveckling och tillväxt

inom detta område tack vare höga miljöambitioner,

efterfrågan från teknikledande användarsektorer som

är verksamma på globala marknader samt närvaro av

kvalificerade tillverknings- och utvecklingsmiljöer.

Under våren 2004 kommer medel att utlysas för ett

antal långsiktiga projekt inom ramen för det

aktuella tillväxtområdet. Sammantaget kommer ca 65

miljoner kronor att fördelas fram till år 2007.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser Aluminiumriket som ett intressant

exempel på ett regionalt kluster. Det är emellertid

inte riksdagens sak att göra avvägningar mellan

olika företag eller företagsgrupperingar som

efterfrågar olika former av stöd. Aluminiumriket är

hänvisat till att konkurrera med andra aktörer inom

ramen för befintliga stödsystem. Med det anförda

avstyrks motion 2003/04:N339 (c) i berörd del.

Livsmedelsbranschen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

livsmedelsbranschen med hänvisning till

vidtagna åtgärder och pågående arbete.

Motionen

I motion 2003/04:N392 (s) begärs ett

tillkännagivande om det värde och den

utvecklingspotential som livsmedelsbranschen har för

ökad svensk tillväxt. I motionen framhålls bl.a. att

skånskt jordbruk och skånsk livsmedelsindustri har

goda förutsättningar att konkurrera på EU:s

livsmedelsmarknad. Motionärerna vill att staten och

regionala organ, i samverkan med branschen, tar

initiativ till att utarbeta ett framtidsprogram för

bionäringarna och livsmedelsindustrin. Centrala

moment i programmet skall, enligt motionärerna, vara

att öka FoU-insatserna kring bl.a. ekologisk odling

och att mer effektivt sprida ny kunskap och

livsmedelsteknik för att stimulera produktförnyelse,

nyföretagande och kompetenshöjning i branschen.

Vissa kompletterande uppgifter

I samband med behandlingen av en motion om

potatisindustrins konkurrenssituation anförde

näringsutskottet våren 2000 (bet. 1999/2000:NU13)

att likvärdiga konkurrensvillkor är en princip som

bör gälla alla delar av näringslivet och som också

bör gälla i förhållande till motsvarande

industrigrenar i aktuella konkurrentländer.

Utskottet framhöll att detta självfallet också

gäller livsmedelsindustrin.

I regeringsförklaringen hösten 2003 meddelade

statsminister Göran Persson att årliga

överläggningar kommer att inledas med

livsmedelsindustrin för att stimulera utveckling och

exportsatsningar. Den första av dessa överläggningar

genomfördes i november 2003. Deltog gjorde

näringsminister Leif Pagrotsky och jordbruks- och

konsumentminister Ann-Christin Nykvist,

representanter för livsmedelsindustrin samt

företrädare för bl.a. Jordbruksverket och Sveriges

exportråd. I en sammanfattande beskrivning av vad

som framkom vid dessa överläggningar framhöll de

båda statsråden att livsmedelsindustrin är viktig

inte minst ur ett tillväxtperspektiv, men att den

också utgör en förutsättning för en livskraftig

jordbrukssektor. En fortsatt positiv utveckling inom

livsmedelssektorn är, enligt de båda statsråden,

något som är önskvärt för både livsmedelsindustrin

och för staten.

De deltagande livsmedelsföretagens representanter

betonade ett antal faktorer som särskilt viktiga för

livsmedelsexporten, däribland behovet av satsningar

på FoU, på det exportfrämjande projektet "Food From

Sweden" (se nedan) samt på kommunikationen kring de

mervärden som den svenska modellen för

livsmedelsproduktion ger. De framhöll även problem

som kan uppstå på områden där regler inte är

harmoniserade. Lantbrukarnas riksförbund underströk

bl.a. betydelsen av att kostnadsnivån i Sverige

måste vara konkurrenskraftig.

Statsråden avslutade rådslaget med att konstatera

att det i huvudsak är livsmedelsindustrin själv som

ansvarar för livsmedelsexportens utveckling och att

staten har en marginell roll att spela. Inom

Regeringskansliet kommer dock arbetet med dessa

frågor att gå vidare och berörda myndigheter kommer

att användas i det fortsatta arbetet.

I januari 2004 gav regeringen Jordbruksverket och

Livsmedelsekonomiska institutet i uppdrag att

utvärdera utvecklingen inom och utarbeta underlag om

livsmedelssektorn. Jordbruksverket skall följa

utvecklingen av handel med livsmedel både inom EU

och med länder utanför EU. I uppdraget ingår också

att analysera jordbrukspolitikens betydelse för

exporten och att studera livsmedelsexportens

betydelse för primärproduktionen.

Livsmedelsekonomiska institutets uppdrag är att

utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv belysa

livsmedelsexporten. Institutet skall också undersöka

hur nationell lagstiftning och lagstiftning på EU-

nivå påverkar möjligheterna till export.

Sveriges exportråd har fått i uppdrag att ta fram

underlag till den fortsatta processen att stimulera

utveckling och exportsatsningar inom

livsmedelsindustrin. Exportrådet skall bl.a.

identifiera marknader och produktsegment med hög

tillväxt samt analysera möjliga problem med

tillträde till dessa marknader. Hur den svenska

konkurrenssituationen på livsmedelsområdet påverkas

av EU-utvidgningen skall också belysas. Den roll som

små och medelstora företag har i utvecklingen av

livsmedelssektorn bör särskilt analyseras. De tre

myndigheternas uppdrag skall redovisas till

regeringen senast den 1 juni 2004.

Vidare kan det nämnas att regeringen sedan 1992

har främjat livsmedelsexporten genom projektet "Food

From Sweden". Målsättning med projektet är att

medverka till ökad långsiktig och lönsam export av i

Sverige förädlade livsmedel, främst baserade på

svenska råvaror. Under år 2001 deltog ett drygt

hundratal små och stora företag i olika aktiviteter

inom projektet. Alla branscher inom

livsmedelsområdet fanns representerade. För åren

2002-2004 har regeringen anslagit 15 miljoner kronor

till projektet. Avsikten har varit att den statliga

finansieringen skall upphöra efter år 2004 och att

projektet skall bli en företagsfinansierad

verksamhet inom Exportrådet.

En arbetsgrupp inom Regeringskansliet har till

uppgift att lämna förslag om hur den beslutade

reformen av EU:s jordbrukspolitik skall genomföras i

Sverige. I riktlinjerna till arbetsgruppen fastslås

bl.a. att den skall utreda konsekvenserna för

produktionens inriktning och omfattning, främst

regionalt, men också nationellt. Påverkan på

jordbrukssektorns och livsmedelssektorns

konkurrenskraft skall också analyseras. Enligt

uppgift från Jordbruksdepartementet kommer gruppens

arbete att redovisas under våren 2004.

Vinnova har drivit programmet Innovativa Livsmedel

i syfte att stärka förmågan hos svensk

livsmedelsindustri att utveckla innovativa

livsmedelsprodukter med mervärde för konsumenten.

Sedan Vinnova omorganiserade sin verksamhet är

Innovativa livsmedel ett av myndighetens s.k.

prioriterade tillväxtområden. En första utlysning

inom tillväxtområdet öppnade hösten 2003. Ett antal

förstudiebidrag beviljades och Vinnova väntas snart

ta ställning till om ett antal fullständiga

projektansökningar skall beviljas finansiering.

I slutet av januari 2004 tillkännagav

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och

samhällsbyggande (Formas), Vinnova, Stiftelsen

lantbruksforskning, Svensk dagligvaruhandel samt

Livsmedelsföretagen/Dagligvaruleveran-törers Förbund

att de har tagit initiativ till ett gemensamt

forskningsprogram med inriktning mot livsmedel med

rubriceringen Tillväxt, lönsamhet och

attraktionskraft i en mer konkurrensutsatt marknad.

Programmets övergripande syfte är kunskapsuppbyggnad

och kunskapsspridning för att stärka den nationella

kompetensen inom livsmedelsbranschen och till

relaterade forskningsområden. Programmet syftar till

att ta fram kunskap om faktorer som påverkar

konsumenternas uppfattning om livsmedel, köpbeteende

och val av livsmedel. Forskningsprogrammet genomförs

mellan åren 2004 och 2006 och omfattar 6 miljoner

kronor per år.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna när det gäller livsmedelsbranschens

utvecklingspotential och dess värde för den svenska

tillväxten. Det arbete som pågår på flera håll inom

staten och i samverkan med näringslivet kan, enligt

utskottets förmenande, emellertid tas som intäkt för

att frågorna i dagsläget får erforderlig

uppmärksamhet. Dessutom anser utskottet att ett

framtidsprogram för livsmedelsbranschen, som

efterfrågas i motionen, rimligen bör bygga på den

kunskap som flera nyligen tillsatta utredningar kan

förväntas generera. Utskottet anser således att

resultatet av dessa utredningar bör avvaktas innan

riksdagen tar ställning till behovet av ett

eventuellt framtidsprogram för livsmedelsbranschen.

Ett riksdagsuttalande i enlighet med vad som begärs

i motion 2003/04:N392 (s) är därför inte påkallat.

Med det anförda avstyrker utskottet nyssnämnda

motion.

Film, bild och medier

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till befintliga

generella stödsystem för företagande och

pågående arbete på upplevelseområdet avslå

motionsyrkanden om film, bild och medier.

Motionerna

I motion 2003/04:N372 (s) pläderas för ett

tillkännagivande om vikten av en näringspolitik för

bildkonsten. Motionärerna framhåller att en hållbar

utveckling inom konstområdet kräver en

näringspolitik som syftar till att utveckla

näringslivet och konstnärernas marknad med

konkurrenskraftiga villkor och FoU-stöd. En framsynt

konstnärspolitik kräver, enligt vad som anförs i

motionen, både näringspolitiska och kulturpolitiska

åtgärder som syftar till kulturell mångfald,

konstnärlig kvalitet, delaktighet, jämställdhet och

integration. Motionärerna konstaterar vidare att

konstens resurser ofta är mycket småskaliga och

svårtillgängliga. Genom att tydligare arbeta utifrån

näringspolitiska förutsättningar kan, menar

motionärerna, stora resurser frigöras. För att

kulturpolitiska åtgärder skall få önskade effekter

behövs en näringspolitik som inser konstens

mervärde, anförs det.

I de två nära nog likalydande motionerna

2003/04:N382 (s) och 2003/04: N406 (s) påpekas att

merparten av all produktion av rörliga bilder sker i

små företag. Motionärerna noterar att

filmproduktionen under de senaste åren har

decentraliserats kraftigt i Sverige. Detta har bl.a.

bidragit till ett kraftigt ökat nyföretagande,

anförs det. Med utgångspunkt i de kluster som har

skapats i Västra Götaland och Norrbotten föreslår

motionärerna en satsning på klusterutveckling och

skapande av innovationssystem relevanta för sektorn.

Vidare bör nyföretagande främjas liksom

företagsutveckling och kompetensutveckling som

bidrar till att stärka respektive kluster.

Satsningen skall, enligt vad som anförs i motionen,

komplettera och stärka befintliga satsningar på

upplevelseindustrin.

Vissa kompletterande uppgifter

I regeringens proposition om en politik för tillväxt

och livskraft i hela landet (2001/02:4) betonas att

kulturen är en viktig faktor för att skapa dynamiska

och stimulerande miljöer som drar till sig företag

och entreprenörer. Projekt med kulturanknytning som

får stöd genom strukturfonderna finns inom de flesta

åtgärdsområden. Det vanligaste är att projekten

inriktar sig exempelvis på livsmiljö eller natur-

och kulturmiljö. Även inom åtgärder som syftar till

att utveckla företag och företagande eller generella

insatser för näringslivet finns flera projekt med

kulturanknytning.

Av budgetpropositionen för år 2004 framgår att

statliga insatser för den offentliga konsten främst

görs genom Statens konstråd. Vidare omfattar

insatserna på bild- och formområdet direkt stöd till

konstnärerna. Staten lämnar även årligen stöd till

bl.a. konstfrämjande organisationer, Akademien för

de fria konsterna samt till konsthantverkskooperativ

och kollektivverkstäder.

Samordnade insatser inom ramen för kultur- och

arbetsmarknadspolitiken inleddes på försök år 1999

och permanentades fr.o.m. år 2001. Genom förstärkta

stöd till olika konstnärliga centrumbildningar har

arbetsförmedlingsverksamheten för konstnärer kunnat

utvecklas och intensifieras.

Av budgetpropositionen framgår också att

bildkonstområdet saknar en tydlig infrastruktur. Det

innebär även att den marknad som bildkonstnärer

arbetar i är komplex och svårdefinierad. I

regeringens målsättning att öka konstnärers

möjligheter att leva av sitt konstnärskap utgör en

djupare kunskap om hur bildkonstnärernas

arbetsmarknad är beskaffad en viktig förutsättning.

Statens kulturråd arbetar för närvarande med att

kartlägga och analysera de arenor där bild- och

formkonst visas och den betydelse de har för

områdets utveckling.

Statens insatser på filmområdet syftar till att

främja produktion, distribution och visning av

värdefull film samt att bevara och tillgängliggöra

filmarvet. Under år 2002 fördelade Svenska

Filminstitutet stöd om sammanlagt 18,7 miljoner

kronor till 17 regionala resurscentrum för film och

video, tre regionala filmproduktionscentrum samt

initiering av regional filmverksamhet i ytterligare

tre län.

Svensk musik, film, utbildning/edutainment

stöds även av Stiftelsen för kunskaps- och

kompetensutveckling (KK-stiftelsen). Tillsammans

med bl.a. det lokala näringslivet, kommunerna,

högskolorna och regionförbunden satsar KK-

stiftelsen 40 miljoner kronor på mötesplatser för

upplevelseindustrin i Hultsfred, Hällefors,

Karlshamn, Piteå och Trollhättan under åren

2003-2005. KK-stiftelsen bidrar med 13,5 miljoner

kronor. Satsningen syftar till att stärka

upplevelseindustrin genom utbildningsinsatser,

kompetensutveckling och tillskapandet av

mötesplatser. Mötesplats Trollhättan syftar till

att skapa den mest dynamiska mötesplatsen för

film- och medieindustrin i norra Europa, vilket

skall bidra till att stärka Sveriges film- och

medieindustris ställning nationellt och

internationellt. En betydelsefull del i projektet

är att skapa samverkan mellan regionens film- och

TV-industri, vilket bl.a. förväntas bidra till

ett ökat antal företag med tillväxtpotential.

Ambitionen är också att förstärka samarbetet

mellan bransch och högskola/universitet. Film i

Väst har under projektperioden en viktig roll i

arbetet med att utveckla området mellan

film/medier, design och produktion där syftet

bl.a. är att skapa ett dynamiskt

innovationssystem.

Ett av Vinnovas s.k. prioriterade tillväxtområden

är, som tidigare beskrivits, Upplevelser. Musik,

medier och film innefattas av begreppet

upplevelseindustrin. Vinnova arbetar för närvarande

med att i samverkan med flera olika offentliga och

privata aktörer sätta samman ett program på temat

upplevelser. Programmet kommer att innehålla

satsningar på FoU men även mer regionalt orienterade

projekt kan förväntas.

Vinnova stödjer även framväxten av sektoriella och

regionala innovationssystem genom programmen

Vinnväxt och Visanu. Inom Vinnväxt satsas exempelvis

600 miljoner kronor under perioden 2003-2015 på att

stödja effektiva innovationssystem och

behovsmotiverad forskning i funktionella regioner.

Utskottets ställningstagande

Bildkonstnärer verkar i vissa avseenden under

speciella villkor. Det bidrar bl.a. till att de kan

uppleva vissa problem i förhållande till de sociala

trygghetssystemen. Utskottet anser emellertid inte

att de förhållanden under vilka denna grupp verkar

är av det slaget att det motiverar några särskilda

näringspolitiska insatser. Bildkonstnärer hänvisas i

likhet med andra företagare till de generella

stödsystem som tillhandahålls via bl.a. Nutek och

Almi Företagspartner AB.

När det gäller satsningar på innovationssystem och

kluster inom film och medier konstaterar utskottet

att både Vinnova och KK-stiftelsen genomför eller

planerar satsningar på upplevelseindustrin inom

vilken film- och mediebranscherna ingår. I

anslutning till detta arbete har exempelvis

Trollhättan givits en roll som mötesplats för att

stärka Sveriges film- och medieindustri och för att,

tillsammans med Film i Väst, utveckla ett dynamiskt

innovationssystem inom området mellan film/medier,

design och produktion.

Med det anförda avstyrks här aktuella motioner i

berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Innovationer och nyföretagande (punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N275.

Ställningstagande

Det regeringen kallar innovationspolitik saknar flera

grundläggande förutsättningar för att kunna ge ett

positivt resultat. Detta beror huvudsakligen på de

ogynnsamma allmänna förhållandena under vilka

innovatörer och entreprenörer skall verka.

Regeringens ovilja och/eller oförmåga att driva på

regelförenklingsarbetet bromsar effektivt alla

vackra ambitioner om att skapa en god grogrund för

ett innovativt nyföretagande. Utan ett

företagsklimat som främjar entreprenörskap och

kreativitet kommer alla statliga satsningar på bl.a.

kommersialisering av forskningsresultat att innebära

ett ineffektivt utnyttjande av skattemedel.

Att det svenska innovationsklimatet är bistert

framkommer även tydligt i den senast publicerade

patentbarometern hos Patent- och registreringsverket

(PRV). Av redovisningen framgår bl.a. att antalet

patentansökningar har minskat kraftigt under senare

tid och att januari 2004 var den näst sämsta månaden

i det avseendet under 2000-talet.

Regeringens arbete med att ta fram en

innovationsstrategi kommer sent och går dessutom

långsamt. Innovationspolitiken har under lång tid

präglats av dålig fokusering och har därför länge

varit i behov av en mer genomtänkt strategi. Den

saktfärdighet som har präglat arbetet med en sådan

innovationsstrategi är, enligt vårt förmenande,

beklaglig. Denna uppfattning bidrar till att vi, i

likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N275

(kd), förespråkar att det tillsätts en utredning med

uppgift att se över hur staten på bästa sätt kan

stödja kommersialiseringen av goda idéer och

landvinningar. Vi anser också att denna utredning

skall överväga hur industriforskningsinstitutens

verksamhet skall kunna bidra till uppkomsten av nya

företag och hur instituten skall samverka regionalt

med olika lärosäten i syfte att främja

tillvaratagandet av goda idéer och vetenskapliga

landvinningar.

Med det anförda tillstyrks motion 2003/04:N275

(kd).

2. Kapitalförsörjning (punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N329 yrkandena

9 och 11 och 2003/04:N412 yrkande 11 och avslår

motionerna 2003/04: N258, 2003/04:N269, 2003/04:N397

och 2003/04:N403.

Ställningstagande

De statliga insatserna på kapitalförsörjningsområdet har i

mångt och mycket fallerat. När en sviktande

konjunktur i viss mån rättfärdigar att staten agerar

som komplement till den ordinarie kapitalmarknaden,

sker detta på ett ineffektivt och saktfärdigt sätt.

Det tidigare förhållandevis väl fungerande systemet

för offentlig såddfinansiering har omformats och

havererat. Ett krångligt och oöverskådligt regelverk

samt orimliga villkor som bl.a. Industrifonden har

för att agera på området har gjort att den statliga

såddfinansieringen mer eller mindre har upphört när

den som bäst skulle behövas. Regeringen har passivt

tittat på när Nutek och Industrifonden har haft

olika uppfattningar om vem som skall ta ansvar för

dessa insatser. Vi kan bara beklaga att regeringens

tafatta agerande på kapitalförsörjningsområdet

bidrog till att många goda idéer och spirande unga

företag inte klarade konjunkturens djupaste vågdal.

Det bör poängteras att det inte bara var ineffektiva

företag i slutet av sin livscykel som rensades bort

i de senaste årens stålbad utan det var även många

nya företag och idéer som aldrig fick pröva sina

vingar. Regeringen har ett betydande ansvar för att

detta fick ske. För att situationen inte skall

upprepas bör en parlamentarisk utredning, såsom

föreslås i motion 2003/04:N412 (kd), få i uppdrag

att se över hela den rådande

kreditmarknadssituationen.

Vi vill även understryka att företagens

kapitalförsörjning skulle underlättas betydligt om

det genomfördes radikala förändringar av de allmänna

regelsystem som styr företagandet. Flera

bestämmelser hämmar exempelvis kapitalbildning genom

egna insatser från företagaren. Förmögenhetsskatten

bör bl.a. av det skälet avskaffas. Förändringar av

flera andra skattevillkor skulle på ett effektivt

sätt stimulera kreditgivares och företagares vilja

att omsätta kapital i företag och i tidiga

utvecklingsskeden. Förenklingar på det

arbetsrättsliga området skulle också kunna bidra

till mer gynnsamma villkor för företagande och

därmed även en större vilja från den ordinarie

kreditmarknaden att tillhandahålla exempelvis

såddkapital. Regeringen bör även överväga de förslag

som förs fram i motion 2003/04:N329 (c). Det gäller

bl.a. möjligheterna att införa ett starta-eget-

sparande samt förbättrade regler för periodisering

av vinst och beskattning av ägarkapital.

Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N412

(kd) och 2003/04: N329 (c) i berörda delar. Övriga

här behandlade motioner avstyrks.

3. Industriella utvecklingscentrum (punkt 3)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N412 yrkande 25.

Ställningstagande

Enligt min uppfattning är det mycket viktigt att

näringslivets regionalt förankrade och regionalt

ägda institutioner tillvaratas för förmedling av

bl.a. statliga resurser. Det s.k. IUC-nätverket är

en utvecklingsresurs för de regionala företag som

fokuserar på att skapa industriell tillväxt genom

utveckling av produkter, teknik och kompetens. IUC-

bolagen är självständiga aktörer som kanaliserar

hjälp över de trösklar som uppstår fram till en

företagsstart. IUC-verksamheten har utvärderats ett

flertal gånger och samtliga utvärderingar visar att

verksamheten är kostnadseffektiv och har hög

måluppfyllelse. Utskottet har dessutom vid flera

tillfällen uttalat sig positivt om verksamheten vid

IUC.

Mot bakgrund av detta får det anses som mycket

olyckligt att regeringen väljer att omforma stödet

till produktutveckling i små företag på ett sådant

sätt att verksamheten vid IUC hotas. Det kan inte

anses vara skäligt att plötsligt förändra

förutsättningarna för IUC-företagen så som

regeringen nu gör. Det är också beklagligt att den

mycket väl fungerande verksamhet som i dag bedrivs

vid IUC skall behöva drabbas i avvaktan på en mer

långsiktig strategi för de statliga insatserna.

Jag anser också, i likhet med vad som anförs i

motion 2003/04:N412 (kd), att medlen till IUC-

bolagen skall synliggöras i statsbudgeten. Därtill

måste anslagen vara långsiktiga och besked ges i god

tid. Med det anförda tillstyrks nyssnämnda motion i

berörd del.

4. Kvinnors företagande (punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N412 yrkande

18, 2003/04:A307 yrkande 7 och 2003/04:A371 yrkande

24 och avslår motionerna 2003/04:N256, 2003/04:N257,

2003/04:N329 yrkande 3, 2003/04: A3 och 2003/04:A302

yrkande 14.

Ställningstagande

Kvinnors företagande är en mycket positiv kraft som,

liksom allt annat företagande, måste gynnas. Enligt

vår uppfattning är det emellertid i grunden en

feltanke att det är riktade insatser från statens

sida som erfordras för detta ändamål. Vi anser att

det i första hand är de grundläggande

förutsättningarna för företagande som måste

förändras för att både kvinnor och män skall finna

det mödan värt att ägna sig åt nyföretagande eller

att expandera befintlig verksamhet. Utan långtgående

regelförenklingar, en rimlig företags- och

kapitalbeskattning samt en mindre rigid arbetsrätt

faller de riktade statliga satsningarna på

exempelvis kvinnors företagande i ofruktsam jordmån.

Resultatet blir därför magert och innebär i mångt

och mycket en oansvarig förvaltning av skattemedel.

Vi anser också att det är viktigt att områden där

den statliga sektorn dominerar öppnas upp för

privata initiativ. Såsom anförs i motionerna

2003/04: A307 (fp) och 2003/04:N412 (kd) skulle

detta gynna både kvinnors företagande och

jämställdhetssträvanden. Vissa åtgärder på

skatteområdet skulle även möjliggöra ett ökat

företagande inom området hushållsnära tjänster,

vilket sannolikt skulle generera ett ökat

nyföretagande bland kvinnor.

Vi tror även att det kan vara en fördel att vidga

synen på kvinnligt företagande genom att även

inkludera ett internationellt perspektiv. Att

stimulera en utökad samverkan mellan kvinnliga

företagare i Sverige och de blivande EU-medlemmarna

runt Östersjön, som förordas i motion 2003/04:A371

(kd), tror vi exempelvis kan vara ett steg i rätt

riktning.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig

bakom vad vi här har anfört om kvinnors

företagande. Därmed blir motionerna

2003/04:A307 (fp), 2003/04:A371 (kd) och

2003/04:N412 (kd) tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Övriga här behandlade

motionsyrkanden avstyrks.

5. Kvinnors företagande (punkt 4)

av Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N329 yrkande 3

och 2003/04:A302 yrkande 14 och avslår motionerna

2003/04:N256, 2003/04:N257, 2003/04:N412 yrkande 18,

2003/04:A3, 2003/04:A307 yrkande 7 och 2003/04:A371

yrkande 24.

Ställningstagande

Kvinnors företagande bör i första hand stimuleras genom att det

allmänna företagsklimatet förbättras. Enligt min

mening är det emellertid också nödvändigt med en

ökad tydlighet beträffande vilka förväntningar man

har på hur riktade statliga insatser skall verka och

vilka mål man förväntar sig kunna uppnå.

Mot den bakgrunden anser jag att det är motiverat

att närmare överväga tillkomsten av tydligt

uttryckta mål för hur många företag som skall

startas av kvinnor under en särskild period. Likaså

bör särskilda kriterier sättas upp för att en viss

andel av Almis s.k. företagslån skall gå till

kvinnor. Dylika mål och kriterier kan förväntas

bidra till att kvinnors företagande inte missgynnas.

Vidare underlättas utvärderingar av de statliga

insatserna och därmed även förutsättningarna för att

utkräva ansvar för eventuella tillkortakommanden.

Med det anförda tillgodoses motionerna

2003/04:N329 (c) och 2003/04: A302 (c) i berörda

delar och tillstyrks.

6. Invandrares företagande (punkt 5)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf396 yrkande

18 och 2003/04:N329 yrkande 8 och avslår motionerna

2003/04:N274 och 2003/04:N280.

Ställningstagande

Vår allmänna inställning är att allt företagande skulle gynnas

av att det genomförs genomgripande förändringar av

de villkor under vilka företagare verkar. Det

handlar om att reformera skattesystemet, lätta på

arbetsrättens krav i syfte att göra det enklare för

företag att anställa personal och inte minst att det

rensas upp bland alla de regler som styr

företagande. Att regelverket är överskådligt och

begripligt är inte minst viktigt för företagare med

begränsade kunskaper i svenska. Såsom anförs i

motion 2003/04:Sf396 (c) kan dessutom bankers och

myndigheters service till företagare av utländsk

härkomst bli bättre. Sammantaget anser vi att

förutsättningarna för företagande bör förbättras i

allmänhet samt att invandrares företagande bör ges

större uppmärksamhet än hittills när

näringspolitiken utformas. Vidare måste insatserna,

i likhet med vad som görs gällande i motion

2003/04:N329 (c), kännetecknas av att invandrare som

driver företag skall ges samma förutsättningar som

infödda företagare att tjäna pengar på sin

verksamhet.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi här har anfört. Därmed blir de två nämnda

motionerna i sak tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks. Motionerna 2003/04:N274 (s) och

2003/04:N280 (v) avstyrks.

7. Forskning och utveckling (punkt 6)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N325 yrkande 7

och 2003/04:N412 yrkande 26 och avslår motionerna

2003/04:N252, 2003/04:N294, 2003/04:N323 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N328 yrkande 18 och 2003/04:N414

yrkandena 13, 15 och 16.

Ställningstagande

Det är uppenbart att Sverige har halkat efter när det gäller

kapaciteten att omsätta forskningsresultat i

kommersiella produkter. Vi har vid flera tillfällen

betonat vikten av att regeringen tar detta faktum på

allvar. Inte förrän OECD nyligen konstaterade att

detta är ett nyckelområde för den svenska tillväxten

och att det finns mycket i övrigt att önska i form

av olika åtgärder på detta område agerar regeringen.

Detta sker emellertid i form av att det tillsätts

ytterligare en utredning. Bristen på konkreta

åtgärder blir därmed än tydligare. Tyvärr får vi nog

räkna med att många goda idéer som är ett resultat

av offentligt finansierad högre utbildning och

forskning kommer att kommersialiseras utomlands

innan regeringen omsätter vackra ord i praktisk

handling. Mycken kvalificerad FoU-kapacitet

försvinner också när företag väljer att flytta till

länder med ett mer gynnsamt företagsklimat.

Vi vill också framhålla att den av

utbildningsminister Thomas Östros aviserade

utredningen om kommersialisering av

forskningsresultat ger ett alltför snävt intryck.

Det vore på sin plats att även överväga åtgärder i

linje med vad som anförs i motion 2003/04:N412 (kd).

Det handlar bl.a. om att skatteregler och

lagstiftning utformas så att de mindre företagens

forsknings- och produktionsutveckling underlättas i

kombination med att de får möjligheter att söka

särskilda forskningsbidrag. Vidare bör bl.a.

möjligheterna för anställda att utveckla egna idéer

på arbetsplatsen med rätt till eget patent utredas.

Omstruktureringen av industriforskningsinstituten

måste, enligt vår uppfattning, påskyndas. Vi vill

även understryka vikten av att de institut som

tillskapas inom ramen för detta arbete lokaliseras i

anslutning till relevanta forskningsmiljöer.

Beträffande de medel från teknikbrostiftelserna

som enligt tidigare beslut skall återgå till staten

år 2007, anser vi att återbetalningen skall bygga på

en samhällsekonomisk värdering. På detta sätt tas

hänsyn till teknikbrostiftelsernas bidrag till

välfärden, och det ges tydliga signaler om att

statsmakterna värderar deras insatser på ett mer

kvalificerat sätt än om pengarna på ett stelbent och

kameralt sätt bara tillåts strömma tillbaka till

statskassan. I nuläget råder en besvärande stor

osäkerhet om de långsiktiga

planeringsförutsättningarna. Om regeringen väljer

att ta sin hand från teknikbrostiftelserna efter år

2007 finns åtminstone det i termer av positiv

samhällsnytta definierade kapitalet kvar i

verksamheten. Mot denna bakgrund anser vi att

regeringen snarast bör adressera två centrala frågor

som även lyfts fram i den nyligen presenterade

utvärderingen av teknikbrostiftelsernas verksamhet.

Det gäller dels att identifiera en finansieringsform

som kan ge stiftelserna ett långsiktigt stabilt

finansiellt kapitaltillskott, dels att klargöra

förutsättningarna för teknikbrostiftelsernas

fortsatta verksamhet efter år 2007.

Avslutningsvis vill vi även understryka att

teknikbrostiftelserna har skapat ett system som

årligen främjar tillkomsten av nya företag ur det

akademiska systemet. I förhållande till en mycket

ringa investering får tillväxten i såväl ekonomiska

termer som sysselsättningstermer anses vara

omfattande. Den regionala näringspolitiken behöver,

enligt vår uppfattning, en bättre koppling till

universitet, högskolor och forskning. Såsom anförs i

motion 2003/04: N325 (kd) bör de positiva

erfarenheterna från teknikbrostiftelsernas arbete

utvecklas till en nationell politik.

Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N325

(kd) och 2003/04: N412 (kd) i berörda delar. Övriga

här behandlade motioner avstyrks i motsvarande

delar.

8. Forskning och utveckling (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N414 yrkandena 13,

15 och 16 och avslår motionerna 2003/04:N252,

2003/04:N294, 2003/04: N323 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N325 yrkande 7, 2003/04:N328 yrkande 18 och

2003/04:N412 yrkande 26.

Ställningstagande

Den svenska forskningen spelar en central roll för utvecklingen

av det svenska innovationssystemet och för

näringslivets konkurrenskraft. Små och medelstora

företag är i mångt och mycket beroende av FoU-

verksamhet som sker utanför det egna bolaget. Inte

minst industriforskningsinstituten fyller en viktig

funktion som "FoU-avdelning" åt många små och

medelstora företag. Enligt min uppfattning krävs det

ytterligare åtgärder för att små och medelstora

företag skall få del av forskningsresultat och kunna

omsätta dessa resultat i kommersiella produkter.

Högskolornas forskning och utbildning måste göras

mer tillgänglig för de mindre företagen för att den

kunskap och initiativkraft som finns på lokal och

regional nivå skall kunna tas till vara på ett mer

effektivt sätt. Det är, enligt vad som anförs i

motion 2003/04:N414 (mp), dags att utöka samarbetet

mellan företagen och högskolorna/universiteten så

att en större del av FoU-satsningarna kommer

småföretagare till del.

En nära kontakt med små och medelstora företag i

alla landets regioner förutsätter också att

industriforskningsinstituten finns spridda över hela

landet även efter den omstruktureringsprocess som

för närvarande pågår. Det kan befaras att

omstruktureringens uttalade ambition att minska

antalet industriforskningsinstitut också leder till

att verksamheten koncentreras till de större

städerna. Detta riskerar i sin tur att drabba de

allra minsta företagens utvecklingsmöjligheter i

allmänhet och de små företag som verkar i mindre

samhällen och på landsbygden i synnerhet. Den

sistnämnda gruppen företag skulle dessutom sannolikt

gynnas om det tydligare uttrycks att

industriforskningsinstitutens verksamhet, i likhet

med vad som anförs i motion 2003/04:N414 (mp), skall

inriktas mot att utveckla ny teknik och nya

tillämpningar inom sektorer som bygger på förädling

av svenska råvaror.

Med det anförda tillstyrks motion 2003/04:N414

(mp) i berörda delar. Övriga här aktuella motioner

avstyrks.

9. Social ekonomi (punkt 7, motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Ställningstagande

Vi anser att de verksamheter som samlas under begreppet social

ekonomi på många sätt bidrar positivt till

samhällsutvecklingen. De krafter som driver dem som

är engagerade inom den sociala ekonomin stimulerar

ett fördjupat engagemang i frågor som rör

medborgarnas vardag. Det vore, enligt vår

uppfattning, olyckligt om ett samhällsengagemang som

i första hand stimuleras av ett allmänintresse inte

finner effektiva former för att kanalisera sin

nytta.

Vi kan dock inte se att det finns några motiv till

att den sociala ekonomins samverkansformer skall

gynnas framför de associationsformer som dominerar i

näringslivet. Vår grundläggande uppfattning om goda

och likvärdiga villkor för allt företagande gäller

även vår syn på verksamheterna inom den sociala

ekonomin. Särlösningar som riktas mot vissa aktörer

har en negativ inverkan på de jämlika

konkurrensförhållanden som, enligt vår uppfattning,

måste råda. Vägen dit är en generellt verkande

näringspolitik utan otillbörligt gynnande av vissa

verksamhetsformer. Med det anförda avstyrks samtliga

här aktuella motioner i berörda delar.

10. Social ekonomi (punkt 7)

av Maria Larsson (kd) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N216,

2003/04:N352 och 2003/04:N412 yrkande 10, bifaller

delvis motion 2003/04: N361 och avslår motionerna

2003/04:So569 yrkande 12, 2003/04:N321,

2003/04:N360, 2003/04:N398, 2003/04:N408 och

2003/04:N414 yrkande 12.

Ställningstagande

Den sociala ekonomins bidrag till samhällsnyttan får inte

förringas. Ett brett underifrån baserat

samhällsengagemang genererar såväl mervärden för

samhället som för enskilda individer. I den sociala

ekonomin tillåts medborgarna själva att ta ansvar på

ett sådant sätt att den lokala demokratin förstärks,

vilket är positivt.

Mot den bakgrunden finner vi det bekymmersamt att

regeringen aviserar en neddragning av stödet till

lokala utvecklingscentrum (LKU) efter år 2005. Den

insats som LKU gör för att underlätta och stimulera

framväxten av kooperativa lösningar måste även ges

möjlighet att verka på längre sikt efter år 2005. En

långsiktig statlig finansieringslösning är, såsom

anförs i motionerna 2003/04:N352 (c, fp, kd, v, mp)

och 2003/04:N412 (kd), nödvändig.

Då LKU även gör insatser på områden som

traditionellt omfattas av arbetsmarknadspolitiken

och den regionala utvecklingspolitiken bör

regeringen även, i linje med vad som anförs i

ovannämnda motioner, utreda hur LKU framgent på ett

bättre sätt kan beaktas inom dessa politikområden.

När det gäller den regionala utvecklingspolitiken

anser vi, i likhet med vad som anförs i motion

2003/04:N216 (c), att regeringen i arbetet med de

regionala tillväxtprogrammen bör tillse att den

sociala ekonomins aktörer får möjligheter att delta

på rimliga villkor. Den sociala ekonomins koppling

till en hållbar tillväxt bör också beaktas. Detta

kan ske, såsom anförs i nyssnämnda motion, genom att

det utvecklas indikatorer på hur den sociala

ekonomin bidrar till sådan tillväxt.

Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N216

(c), 2003/04:N352 (c, fp, kd, v, mp) och

2003/04:N412 (kd). Motion 2003/04:N361 (s)

tillstyrks till viss del. Övriga här aktuella

motioner avstyrks i berörda delar.

11. Social ekonomi (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N352 och

2003/04:N414 yrkande 12 och avslår motionerna

2003/04:So569 yrkande 12, 2003/04:N216,

2003/04:N321, 2003/04:N360, 2003/04:N361,

2003/04:N398, 2003/04:N408 och 2003/04:N412 yrkande

10.

Ställningstagande

Den sociala ekonomin innefattar verksamheter som primärt har

allmännytta eller samhällsnytta som främsta

drivkraft. När civilsamhällets engagemang tas till

vara och människor arbetar tillsammans mot

gemensamma mål utvecklas samhällen, byar, stadsdelar

och kvarter. Deras produktion genererar både

materiell och social tillväxt. Medlemmar som känner

att de gör något meningsfullt mår bättre, och deras

engagemang i icke-traditionella och ideella

verksamheter kan vara en inkörsport till eget

företagande. Betydelsen för samhällsekonomin är

också större än vad många föreställer sig.

Sammantaget främjar den sociala ekonomin flera

värderingar varpå ett väl fungerande demokratiskt

samhälle kan byggas. Satsningar på den sociala

ekonomin kan även ha stor betydelse för en hållbar

ekonomisk tillväxt, inte minst för landsbygdens

överlevnadsmöjligheter. Såsom anförs i motion

2003/04:N414 (mp) bör riksdagen ge regeringen detta

till känna. Nyssnämnda motion tillstyrks i berörda

delar.

Vidare anser jag, i likhet med vad som anförs i

motion 2003/04:N352 (c, fp, kd, v, mp), att

regeringen bör säkerställa en långsiktig

statlig finansieringslösning för de lokala

kooperativa utvecklingscentrum som finns

spridda över landet. En sådan lösning bör,

utöver insatser inom ramen för

näringspolitiken, inkludera

arbetsmarknadspolitiken och den regionala

utvecklingspolitiken. Motionen tillstyrks

således. Övriga här aktuella motioner

avstyrks i berörda delar.

12. Turism (punkt 8)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Kr326 yrkande

5, 2003/04:MJ474 yrkande 23, 2003/04:N202,

2003/04:N328 yrkande 21, 2003/04:N337 yrkande 1,

2003/04:N347 yrkandena 1, 3-6 och 10 och avslår

motionerna 2003/04:K362 yrkande 4, 2003/04:N222,

2003/04:N366, 2003/04:N373 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:N391.

Ställningstagande

De förutsättningar som ges av ett varierat naturlandskap och

ett rikt kulturutbud bidrar till att den svenska

turistnäringen i vissa avseenden borde ha goda

förutsättningar att utvecklas. Mot den bakgrunden är

det olyckligt att de allmänna villkoren för

företagande verkar i motsatt riktning. Såsom anförs

i motion 2003/04:N337 (fp) måste de riktade

strategiska statliga åtgärder som redovisas i det

s.k. Framtidsprogrammet ersättas med genomgripande

satsningar på en generellt verkande politik med

inriktning på att tillskapa ett mer företagarvänligt

klimat. Det handlar exempelvis om åtgärder för att

förenkla regelverket för företagande och

förändringar på skatteområdet. I det senare fallet

skulle exempelvis ett avskaffande av

fastighetsskatten kunna bidra till att folk ges

möjlighet att bo kvar och upprätthålla den

servicestruktur som i många fall är nödvändig för

utvecklingen av turismen i vissa områden.

Turistbranschen är också arbetskraftsintensiv,

varför sänkta arbetsgivaravgifter och mer flexibla

regler på det arbetsrättsliga området skulle få

positiva effekter. Det är endast genom dessa

åtgärder som den arbetskraftsintensiva

tjänsteproduktionen inom turismsektorn kommer att

kunna utvecklas på ett effektivt sätt och därmed

kunna bidra till samhällsutvecklingen i allmänhet

och i glesbygden i synnerhet.

Utöver förbättringar av dessa allmänna villkor för

företagande finner vi det angeläget att flera olika

områden inom turistsektorn ges större uppmärksamhet

i enlighet med vad som anförs i några av motionerna.

Det gäller exempelvis landsbygds-, skärgårds-,

fjäll-, kultur-, konferens- och evenemangsturismen.

Frågan om hur lokalt boende kan få sin utkomst av

skyddade naturområden bör också uppmärksammas. Vi

vill också betona vikten av att den forskning som

bedrivs på turistområdet på ett effektivt sätt

kommer näringsidkare inom detta område till del.

Infrastrukturens betydelse bl.a. för turism i

glesbygd tas upp i några motioner. Det är enligt vår

uppfattning angeläget att denna fråga

fortsättningsvis behandlas med ett större allvar av

regeringen.

Beträffande frågan om hotell-TV-pornografi ser vi

mycket positivt på att såväl riksdagen som

Regeringskansliet har vidtagit åtgärder för att de

båda myndigheterna genom sina interna regelverk

skall begränsa möjligheterna till upphandling av

hotell som tillhandahåller pornografi i sitt TV-

utbud. Detta sänder tydliga signaler till det övriga

samhället om att medborgarnas valda företrädare inte

anser det vara rätt att stödja porrindustrin. På

sikt torde detta komma att ha betydelse för de

attitydförändringar i samhället som vi anser vara

nödvändiga som ett led i att motverka en ökad

spridning av pornografi. Samtidigt vill vi erinra om

att frågan om hotell-TV-pornografi i första hand är

en angelägenhet för berörda företag och deras

branschorganisationer.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad vi här har anfört. Därmed blir

motionerna 2003/04:Kr326 (c), 2003/04:MJ474 (c),

2003/04:N202 (m), 2003/04:N337 (fp), 2003/04:N347

(kd) och 2003/04: N328 (c) tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Övriga här behandlade motioner

avstyrks.

13. Turism (punkt 8)

av Lennart Beijer (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:K362 yrkande 4 och

avslår motionerna 2003/04:Kr326 yrkande 5,

2003/04:MJ474 yrkande 23, 2003/04:N202,

2003/04:N222, 2003/04:N328 yrkande 21, 2003/04:N337

yrkande 1, 2003/04:N347 yrkandena 1, 3-6 och 10,

2003/04:N366, 2003/04: N373 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:N391.

Ställningstagande

Pornografi är ett uttryck för en exploatering av kvinnan

utifrån en strukturellt betingad manlig överordning.

Då Vänsterpartiet är ett feministiskt parti måste

förekomsten av en sådan företeelse motarbetas.

I det här sammanhanget behandlar utskottet

motioner om åtgärder för att begränsa förekomsten av

pornografi i hotells TV-utbud. Jag anser att det

inte räcker med att statsmakterna hänvisar till att

de berörda hotellföretagen skall ta sitt ansvar när

det gäller att begränsa utbudet av pornografi. Det

är inte heller tillräckligt att myndigheter använder

ekonomiska styrmedel i form av särskilda krav i

upphandlingssammanhang för att denna process skall

kunna drivas med erforderlig intensitet. Det är

enligt min uppfattning nödvändigt att även

regeringen, så som föreslås i motion 2003/04:K362

(v), inleder samtal med hotellbranschen med

målsättningen att alla hotell i Sverige skall vara

porrfria år 2008.

Med det anförda tillstyrks det aktuella yrkandet i

motion 2003/04:K362 (v). Övriga motioner avstyrks i

berörda delar.

14. Företagsnedläggningar (punkt 9,

motiveringen)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Åsa

Torstensson (c) och Anne-Marie Pålsson (m).

Ställningstagande

Grundläggande för vår syn på bl.a. företagande är att den

enskildes äganderätt skall värnas mot alla former av

socialistiskt inspirerade ingrepp. Det som föreslås

i här behandlade motioner utgör ett direkt angrepp

mot enskilda företagares rätt att råda över sin

egendom, varför motionerna, enligt vår uppfattning,

måste avvisas med kraft.

Utöver denna ideologiskt grundade huvudinvändning

vill vi framhålla att den typ av bestämmelser som

efterfrågas i motionerna sannolikt skulle ha en

avskräckande effekt på dem som eventuellt har tankar

på att etablera företag eller anlägga

produktionsenheter i Sverige. Det finns även en risk

för att redan etablerade företag, i hotet av att

dylika bestämmelser kommer att införas, väljer att

flytta sin verksamhet utomlands. Uttryckt i termer

av förlorade arbetstillfällen skulle således det som

motionärerna föreslår få rent kontraproduktiva

effekter.

Enligt vår uppfattning skall marknadens

förutsättningar vara den naturliga drivkraften bakom

det som i de allra flesta fall måste betraktas som

nödvändiga strukturomvandlingsåtgärder. Statlig

inblandning på detta område skulle innebära ett

otillbörligt gynnande av vissa aktörer och därmed

vara oförenligt med vår uppfattning om betydelsen av

konkurrensneutrala villkor för allt företagande.

Med det anförda avstyrks motionerna 2003/04:N292

(v) och 2003/04: N307 (mp).

15. Företagsnedläggningar (punkt 9)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Lennart Beijer (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 15. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N292 yrkandena

1-3 och 2003/04:N307.

Ställningstagande

Under senare år har vi sett flera exempel på hur företag eller

företagsenheter har lagts ned eller flyttats

utomlands. Ofta är det mindre samhällen som drabbas.

Gislaved, Bengtsfors och Degerfors är exempel på

orter som förknippas med sådana händelser. De

negativa konsekvenserna för såväl enskilda individer

som för de aktuella kommunerna är ofta betydande.

Vi anser dessutom att det är både förvånande och

beklagligt att dessa nedläggningsbeslut fattas utan

att de berörda arbetstagarna görs delaktiga i

processen på ett godtagbart sätt. Att besluten i

många fall har drabbat företagsenheter som uppvisar

god lönsamhet gör det hela än mer upprörande.

Vi är medvetna om den uppgörelse som finns mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet om att

det under innevarande mandatperiod skall tillsättas

en utredning som skall ta fram förslag på hur stora

företag skall ta ett större socialt ansvar i samband

med strukturomvandling och nedläggningsbeslut.

Utredningen skall även utarbeta förslag på hur man

skall underlätta för anställda att överta hotad

produktion.

Trots överenskommelsen om en utredning, anser vi

att riksdagen genom att ställa sig bakom det som

anförs i motionerna 2003/04:N292 (v) och 2003/04:

N307 (mp) tydligt skall markera vikten av att

utredningen kommer till stånd. Ett riksdagsuttalande

i linje vad som anförs i motionerna skulle också ge

tydlig vägledning om vilken typ av åtgärder som

utredningen bör överväga. Det handlar exempelvis om

statliga lånegarantier, indirekt eller direkt

statligt medägande och uppbyggnad av lokala och

regionala fonder. Vidare bör utredningen beakta

frågan om införandet av en lagstadgad skyldighet för

företag att bjuda ut nedläggningshotade enheter till

försäljning till - i tur och ordning - enhetens

arbetare, ortens befolkning och den allmänna

marknaden.

Med det sagda blir yrkandena i motionerna

2002/03:N292 (v) och 2002/03:N307 (mp) helt eller

delvis tillgodosedda och tillstyrks.

16. Vissa skogsindustriella frågor (punkt 11)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N243 och avslår

motionerna 2003/04:N247, 2003/04:N268 och

2003/04:N376.

Ställningstagande

Svensk skogsnäring skapar ett ansenligt exportnetto

och bidrar med ett betydande antal arbetstillfällen,

inte minst i glesbygden. Utan en värdeskapande

vidareförädling krymper marginalerna i skogsbruket

och risken finns att verksamheter längre fram i

förädlingskedjan måste avvecklas. Ett skrämmande

exempel på just detta ser vi för närvarande inom

träskiveindustrin. Här har statsmakterna genom

energibeskattningen gjort att bl.a. värmeproducenter

efterfrågar spån i en sådan omfattning att priserna

på träskiveindustrins viktigaste råvara har skjutit

i höjden. Den svenska träskiveindustrins

internationella konkurrenskraft försvagas därmed på

ett påtagligt sätt. Det är enligt vår uppfattning

ett stort samhällsekonomiskt slöseri att låta

ekonomiska styrmedel göra det attraktivt att elda

upp en råvara som kan vidareförädlas inom inhemsk

industri.

Med det anförda tillgodoses motion 2003/04:N243

(m) som tillstyrks. Övriga motioner avstyrks i

berörda delar.

17. Vissa skogsindustriella frågor (punkt 11)

av Maria Larsson (kd) och Åsa Torstensson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

11. Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N243,

2003/04:N247, 2003/04: N268 och 2003/04:N376.

Ställningstagande

Energibeskattningens gynnande av bioenergiproduktion

har som förväntat ökat de svenska

energiproducenternas efterfrågan på spån under de

senaste åren. Detta har lett till ett tuffare

konkurrensläge för den svenska spånskiveindustrin,

vars konkurrenter i andra länder dessutom kan ha

gynnats genom olika former av statliga

investeringsstöd.

Vi anser att det är beklagligt om

energibeskattningen får negativa konsekvenser för en

industrigren som träskiveindustrin. Samtidigt är det

mycket viktigt att utformningen av

energibeskattningen genomsyras av ett

helhetsperspektiv. Det arbete som har utförts av

Kommittén för utformning av nedsättningsregler på

energiskatteområdet, och av Energimyndigheten

angående den svenska spånmarknaden, bidrar till att

frågorna får en allsidig genomlysning. Den fortsatta

beredningen av dessa utredningars resultat bör

avvaktas innan eventuella åtgärder vidtas, på

exempelvis energibeskattningsområdet, för att gynna

träskiveindustrin. Det är, enligt vår uppfattning,

även rimligt att avvakta utfallet av det uppdrag som

Sveriges Lantbruksuniversitet har fått av regeringen

och som bl.a. innefattar en analys av

förutsättningarna för att upprätta en positiv

utveckling för de sektorer av näringslivet som är

beroende av skogen som råvara.

Med det anförda avstyrks samtliga här berörda

motioner.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Företagsnedläggningar (punkt 9)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Lennart Beijer (v).

I den händelse att vårt förslag till

ställningstagande i frågan om företagsnedläggningar

(reservation 15) avvisas i den förberedande

voteringen i kammaren vill vi deklarera vår avsikt

att i den sista röstningsomgången stödja det

alternativ som förordas av företrädarna för

Socialdemokraterna.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:K362 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

4. Riksdagen begär att regeringen inleder samtal med

hotellbranschen med målsättning att alla hotell i

Sverige skall vara porrfria år 2008.

2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att invandrares

företagande bör prioriteras och beaktas vid

näringspolitikens utformning i högre utsträckning

än vad som görs i dag.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa

möjligheter för sociala kooperativ.

2003/04:Kr230 av Kent Olsson m.fl. (m):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgänglig

design.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om designens

betydelse för näringslivet.

2003/04:Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

Turistdelegationen bör få ett uppdrag att se hur

kulturen på ett mer aktivt sätt kan placeras i

turistsammanhang.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla en

ekologiskt hållbar turism där de lokalt boende får

utkomst av skyddade reservats- och

naturskyddsområden.

2003/04:N202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förutsättningar för en ökad

turism.

2003/04:N216 av Kenneth Johansson och Birgitta

Sellén (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokal utveckling och

social ekonomi som drivkraft för hållbar utveckling.

2003/04:N222 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av åtgärder mot

pornografi i TV-utbudet på hotell- och

konferensanläggningar.

2003/04:N229 av Johnny Gylling (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att inrätta en

företagarombudsman.

2003/04:N243 av Magdalena Andersson och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om svensk träskiveindustris

framtid.

2003/04:N247 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om wellpappens

tillväxtpotential.

2003/04:N252 av Margareta Sandgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om satsning på forskning och

utveckling för mindre och medelstora

industriföretag.

2003/04:N253 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en offensiv strategisk

plan för Sveriges roll i det framtida rymdsamarbetet

i Europa utarbetas av Rymdstyrelsen och att

rymdbudgeten åtminstone återställs till Sveriges

nominella GNP-relaterade andel av Europas

rymdverksamhet.

2003/04:N256 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser för att öka

kvinnors företagande.

2003/04:N257 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om kvinnor och innovationer.

2003/04:N258 av Lennart Axelsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av lokalt

riskkapital och förenklade regler.

2003/04:N268 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att lägga fram förslag till

EU om notifiering av ett restitutionssystem till

stöd för svensk träskiveindustri.

2003/04:N269 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om översyn av dagens statliga

kapitalförsörjning till småföretag.

2003/04:N274 av Nikos Papadopoulos och Paavo Vallius

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över reglerna för

småföretagare med invandrarbakgrund.

2003/04:N275 av Yvonne Andersson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda vilka åtgärder

som krävs för att goda idéer och vetenskapliga

landvinningar skall komma medborgarna till del i

form av ökad företagsamhet och industriella

produkter i vårt land.

2003/04:N276 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av att

Rymdstyrelsen ges sådana direktiv som möjliggör

inriktning av rymdverksamheten även mot icke-

europeiska länder, främst USA, inom områden där

svensk industri är internationellt

konkurrenskraftig.

2003/04:N280 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om invandrades företagande.

2003/04:N292 av Peter Pedersen (v):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att

stärka de anställdas rätt vid nedläggning av

företag eller företagsenhet.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagstiftningen i syfte att

ge de anställda ökade möjligheter att förvärva ett

företag eller en företagsenhet som hotas av

nedläggning.

3. Riksdagen begär att regeringen i övrigt föreslår

åtgärder som gör sådana övertaganden möjliga,

t.ex. statliga lånegarantier, indirekt eller

direkt statligt medägande, uppbyggnad av lokala

och regionala fonder osv.

2003/04:N294 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen i samband med

omstruktureringen av forskningsinstituten kommer med

förslag om hur universitet och högskolor kan gå in

som delägare i forskningsinstituten.

2003/04:N304 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om etablering av ett

center för innovationer och miljöexport i

Västsverige.

2003/04:N307 av Gustav Fridolin och Ulf Holm (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om en lagstiftad

skyldighet för företag att först bjuda ut

nedläggningshotade enheter till försäljning i tur

och ordning till enhetens arbetare, ortens

befolkning och den allmänna marknaden i enlighet med

motionens intentioner.

2003/04:N309 av Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om helhetssyn och

samordning i beslutsfattande som rör läkemedels-

och bioteknikindustrins förutsättningar i Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

förutsättningar för läkemedelsforskning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

förutsättningar för klinisk forskning i Sverige.

2003/04:N321 av Marie Nordén och Rune Berglund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utveckling av kooperativt

företagande.

2003/04:N323 av Maria Larsson m.fl. (kd, m, v, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att skapa ett nytt

institut för verkstadsteknisk forskning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förlägga detta

institut till Jönköping.

2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillämpa en

samhällsekonomisk definiering av återbetalningen

av Teknikbropengarna till år 2006.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

möjligheter till kommersialisering av

forskningsresultat.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen i

samråd med bl.a. hushållningssällskapen,

turistbranschens aktörer, LRF och regionala

företrädare bör utveckla ett samlat program för

att utveckla landsbygdsturismen.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett första

delmål bör vara att 40 % av landets nystartade

företag år 2006 drivs av kvinnor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att invandrare som

driver företag skall ges samma förutsättningar som

infödda företagare att tjäna pengar på sin

verksamhet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bredda

tillgången på riskkapital.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka den

statliga såddfinansieringen.

2003/04:N337 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet att

ersätta de strategiska riktlinjerna i den s.k.

Framtidsgruppens slutrapport med en generell

politik avseende arbetskraftsintensiv

tjänsteproduktion.

2003/04:N339 av Margareta Andersson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortsatta resurser

till projekt Aluminiumriket.

2003/04:N347 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turismen som en

nationell angelägenhet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om infrastrukturens

betydelse för turismen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskningens

betydelse för turistnäringen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

tillväxtpotentialen inom evenemangsturismen och

konferensturismen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den småskaliga

landsbygdsturismens samt fjäll- och

skärgårdsturismens betydelse.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turistnäringens

behov av tillgång till riskkapital.

2003/04:N351 av Bo Bernhardsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lokalisering av ESS-

anläggningen till Lund och Sverige.

2003/04:N352 av Margareta Andersson m.fl. (c, fp,

kd, v, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utreda ett långsiktigt

statligt stöd till utveckling av kooperativt

företagande.

2003/04:N360 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att stärka nya

former för entreprenörskap.

2003/04:N361 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett långsiktigt statligt

stöd till utveckling av kooperativt företagande.

2003/04:N364 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att regeringen

uppmärksammar glasindustrins problem och

utvecklingsmöjligheter.

2003/04:N366 av Göran Persson i Simrishamn och

Christer Adelsbo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en inriktning inom

turistpolitiken.

2003/04:N371 av Lars Lindblad (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillskapandet av

ESS-projektet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens

engagemang om ESS-anläggningen i Lund.

2003/04:N372 av Eva Arvidsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av en näringspolitik

för bildkonsten.

2003/04:N373 av Joe Frans och Ola Rask (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turistnäringen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att som ett led i

tillväxtpolitiken utveckla förutsättningarna för

den tjänsteintensiva turistsektorn.

2003/04:N376 av Gunnar Sandberg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utveckling av träindustrin.

2003/04:N382 av Peter Jonsson och Claes-Göran

Brandin (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om

klusterutveckling och innovationssystem för film-

och medieutveckling.

2003/04:N391 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av fisketurism.

2003/04:N392 av Christin Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad som i

motionen anförs om det värde och den

utvecklingspotential som livsmedelsbranschen har för

ökad svensk tillväxt.

2003/04:N397 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av lokalt

riskkapital och förenklade regler.

2003/04:N398 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att se över

möjligheterna för sociala innovationer.

2003/04:N403 av Kenth Högström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en fungerande

och förstärkt riskkapitalmarknad.

2003/04:N406 av Kristina Zakrisson och Anders

Sundström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att verka för att

utveckla klusterbildning och innovationssystem inom

film- och medieproduktion.

2003/04:N408 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av mer kunskap om

den sociala ekonomin.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om lokala

kooperativa utvecklingscentrum.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk

utredning om riskkapitalförsörjningen.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnligt

företagande.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om industriella

utvecklingscentrum.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om forskning,

utveckling och innovationer.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om social ekonomi.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

småföretagens möjligheter att ta del av FoU-

satsningarna.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

industriforskningsinstitutens

forskningsinriktning.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

industriforskningsinstitutens lokalisering.

2003/04:A302 av Margareta Andersson m.fl. (c):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avsätta

hälften av Almis småföretagarlån till kvinnliga

företagare.

2003/04:A307 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvinnligt

företagande.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

24. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att den bör ta initiativ till

ett kvinnligt företagarnätverk i Östersjöområdet.

Motion med anledning av skrivelse

2002/03:140

2003/04:A3 av Anne Ludvigsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om stöd till

kvinnors företagande och

innovationer.