Bet. 2003/04:NU11

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU11

Vissa elmarknadsfrågor

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet motionsyrkanden från allmänna

motionstiden

gällande framför allt frågor om elmarknaden. De aktuella motionerna

innehåller krav rörande bl.a. reformering av elmarknaden, förändring av

elprissättningen, byte av elleverantör och införande av ett nationellt

anläggningsregister. Därtill tas konkurrensen inom fjärrvärmesektorn och

handläggningstiderna vid Statens energimyndighet upp. Samtliga motioner

avstyrks av utskottet. Avvikande uppfattningar i förhållande till

utskottsmajoriteten ges uttryck för i reservationer av företrädare för

olika

partier i utskottet på följande områden: reformering av elmarknaden (mp),

elprissättningen (v), byte av elleverantör (m, fp, kd; mp), nationellt

anläggningsregister (mp), konkurrensen inom fjärrvärmesektorn (m, fp; kd)

och Energimyndighetens handläggningstider (m, fp, kd).

Som bilaga till betänkandet finns dokumentation av näringsutskottets

offentliga utfrågning om säker elförsörjning i februari 2004 (bilagorna 2

och 3).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Reformering av elmarknaden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N303 och 2003/04:N415 yrkande 5

.

Reservation 1 (mp)

2. Elprissättningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N265 och 2003/04:N277.

Reservation 2 (v)

3. Byte av elleverantör

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N324 yrkande 9, 2003/04:N342

yrkande

7 och 2003/04:N413 yrkande 8.

Reservation 3 (m, fp, kd)

Reservation 4 (mp) - motiv

4. Nationellt anläggningsregister

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N266 och 2003/04:N297.

Reservation 5 (mp) - motiv

5. Mellanstatlig samverkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N279 yrkandena 1 och 2 och 2003

/04:N395.

6. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N358 och 2003/04:N413 yrkandena

13

och 14.

Reservation 6 (m, fp)

Reservation 7 (kd)

7. Energimyndighetens handläggningstider

Riksdagen avslår motion 2003/04:N413 yrkande 9.

Reservation 8 (m, fp, kd)

Stockholm den 30 mars 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s),

Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp), Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson (kd), Lennart Beijer

(v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam

(s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),

Anne-Marie Pålsson (m) och Lars Johansson (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 12 motioner från allmänna motionstiden om

vissa elmarknadsfrågor.

En gemensam skrivelse från HSB, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk

Elbrukarförening, Riksbyggen, Hyresgästföreningen, Oracle Svenska AB,

Oberoende

Elhandlare och Villaägarnas Riksförbund har inkommit i ärendet.

En sammanställning av utskottets offentliga utfrågning den 19 februari

2004 om säker elförsörjning återfinns som bilaga i betänkandet.

Bakgrund

Den 1 januari 1996 reformerades elmarknaden i Sverige och nya regler

infördes. Det nya regelverket, vilket riksdagen beslöt om hösten 1995 (prop

.

1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), innebar att konkurrens infördes för handel

med och produktion av el, medan nätverksamheten förblev ett reglerat

monopol. Omregleringen syftade till att skapa en ökad pris- och

kostnadspress

på elmarknaden, öka valfriheten och ge lägre elkostnader för konsumenterna.

En huvudprincip i det nya regelverk som infördes är att det skall vara

en klar boskillnad mellan å ena sidan produktion och försäljning av el

och å andra sidan överföring av el.

Hösten 1997 beslöt riksdagen (prop. 1996/97:136, bet. 1997/98:NU3) att

införa en ny ellag, vilken trädde i kraft den 1 januari 1998. Med den nya

ellagen (1997:857) infördes bl.a. bestämmelser som syftar till att skapa

bättre förutsättningar för en effektivare tillsyn.

För att även de små elkonsumenterna skulle kunna dra nytta av omregleringen

genom sänkta elkostnader beslöt riksdagen hösten 1999 (prop. 1998/99:137,

bet. 1999/2000:NU4) - efter tidigare initiativ av näringsutskottet - att

fr.o.m. den 1 november 1999 avskaffa kravet på timvis mätning. I stället

infördes en schablonbaserad beräkning på elmarknaden. De kunder som ville

byta elleverantör var tidigare tvungna att installera utrustning för timvis

mätning av elförbrukningen. Införandet av schablonberäkning gav samtliga

kunder möjlighet att fritt välja elleverantör. Samtidigt släpptes

elhandelspriserna helt fria och tillsynen över dem togs bort.

Våren 2002 beslöt riksdagen (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02:NU9) om vissa

ändringar i ellagen i syfte att bl.a. förbättra tillsynen över

elnätföretagens

nättariffer. Beslutet innebar att tillsynen skall inriktas på en bedömning

av skäligheten i tariffen utifrån nätföretagets prestation i stället för

utifrån dess kostnader.

I den proposition om vissa elmarknadsfrågor som förelades riksdagen våren

2003 (prop. 2002/03:85, bet. 2002/03:NU11) meddelade regeringen sin avsikt

att genomföra vissa förändringar beträffande mätning och debitering av el.

Regeringen ämnar att dels införa tätare mätaravläsningar, dels sänka

gränsen för timvis mätning. Kravet på månadsvis mätning, avläsning och

rapportering för samtliga kunder bör enligt regeringen vara obligatoriskt

senast den 1 juli 2009.

Även övriga länder i Norden har genomfört reformeringar av sina elmarknader

.

I Norge fick hushållskunderna möjlighet att byta elleverantör utan kostnad

i och med att schablonavräkning infördes år 1995. En liknande förändring

skedde i Finland år 1998. För hushållskunderna i Danmark öppnades marknaden

i januari 2003.

I Norden finns också en gemensam elbörs, Nord Pool, där aktörer från Norge,

Finland, Sverige och Danmark kan handla med el. Nord Pool organiserar

handel med el på en fysisk och en finansiell marknad samt erbjuder

clearingtjänster. En relativt stor del av handeln med el inom Norden sker

via Nord Pool, men det förekommer även handel genom s.k. bilaterala

kontrakt.

Därtill pågår ett arbete inom EU för att utveckla den gemensamma

elmarknaden.

I juni 2003 antogs elmarknadsdirektivet (2003/54/EG) och förordningen om

gränsöverskridande handel med el (EG nr 1228/2003). Direktivet innehåller

bl.a. slutdatum för en fullständig öppning av elmarknaderna i EU.

Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 2004 ha genomfört direktivet i

nationell

rätt, med undantag för öppnandet av elmarknaden för hushållskunder som

får uppskjutas till den 1 juli 2007. Nämnda förordning innehåller bl.a.

regler för hantering av systemoperatörernas kostnader vid

gränsöverskridande

handel med el för att få bort diskriminerande gränstariffer.

Utskottets överväganden

Reformering av elmarknaden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en reformering av elmarknaden.

Utskottet hänvisar bl.a. till den pågående utredningen om fortsatt

utveckling

av el- och naturgasmarknaderna. Jämför reservation 1 (mp).

Motionerna

I två motioner från företrädare för Miljöpartiet framförs krav på en

reformering av elmarknaden. I motion 2003/04:N303 (mp) framhålls att den

nuvarande marknadsmodellen utgör ett allvarligt hinder för konkurrensen

på elmarknaden. Dagens elmarknad bygger på att konsumenterna skall byta

mellan olika elbolag, trots att elen levereras via ett och samma nätbolag.

I det nuvarande systemet tvingas konsumenterna att handla elavtal. En

prisbildning som bygger på elavtal kan enligt motionärerna dock aldrig

skapa fortlöpande balans mellan utbud och efterfrågan på marknaden, då

avtalen inte avser en viss mängd el. Detta hindrar den faktiska

konkurrensen,

ökar kostnaderna och skapar en marknad som inte fungerar. Elmarknaden

skulle fungera bättre om handeln med elavtal togs bort och konsumenterna

fick tillgång till konkurrensen på spotmarknaden där prisbildningen sker.

Om nätbolagen i stället levererar el till spotpris får konsumenterna

automatiskt tillgång till konkurrensen på spotmarknaden. El kan då handlas

utan avtal genom att konsumenterna väljer att slå på eller av sina

strömbrytare. Motionärerna menar att ett sådant system även skulle skapa

goda incitament till effektiv elanvändning. Som tillägg till handeln med

el kan konsumenterna även behöva handla prisförsäkringar. Även andra typer

av prisförsäkringar, t.ex. mellan producenter, lyfts fram i motionen.

Motionärerna föreslår därför att elmarknaden utformas så att nätbolagen

debiteras spotpriser för inmatad el och att dessa i sin tur debiterar

konsumenterna spotpriser för levererad el och nätförluster, i tillägg

till nätavgiften. På den nya elmarknaden handlar konsumenterna fysisk el

bara genom att trycka på strömbrytaren. Som en följd av detta finns det

inget behov av elavtal, leverantörsbyten eller dubbla fakturor, sägs det

i motionen.

I den andra här aktuella motionen - 2003/04:N415 (mp) - föreslås ett

tillkännagivande av riksdagen om en elmarknadsreform där

effektförbrukningen

prissätts på ett samhällsekonomiskt korrekt sätt. Förslaget är ett av de

i motionen nämnda styrmedlen för att minska beroendet av kärnkraften.

Motionären menar att elmarknaden är en oligopolmarknad och att företagen

har haft stora möjligheter att korssubventionera mellan olika kraftslag

och olika konsumentgrupper. Vidare har kraftindustrin kunnat ta ut

betydande

överpriser. Genom en reform av elmarknaden som innebär att konsumenterna

köper el till spotmarknadspris kan konsumenterna få rätt pris med minsta

ansträngning. Den reform motionären förordar innebär även att det blir

dyrare för alla att använda el när elen är dyr, dvs. framför allt på

vintern, något som blir särskilt märkbart för elvärmekunder. Detta kommer

att ge tydliga incitament att spara el, särskilt om leverantören förhindras

att ta ut fasta avgifter. Med sådana prissignaler bör svenskarnas

elförbrukning på sikt minska till de nivåer som är vanliga på kontinenten,

sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2003 behandlade utskottet vid två tillfällen motioner med krav på

en reformering av elmarknaden. I mars 2003 avstyrkte utskottet (bet.

2002/03:NU6) två motioner från Miljöpartiet vari begärdes att en utredning

om elmarknaden skulle tillsättas i syfte att reformera denna. Utskottet

framhöll i detta sammanhang att en reformering av det slag som föreslogs

skulle innebära dramatiska förändringar av det gällande regelverket. Vidare

pekade utskottet på att förslaget bl.a. skulle innebära att nätföretagen

hamnar i en monopolsituation gentemot konsumenterna, varför det inte skulle

finnas några direkta incitament att pressa priserna på börsen. Det skulle

heller inte finnas någon möjlighet för kunderna att byta elleverantör om

de inte är nöjda med sitt pris. I en reservation (mp) förordades den i

motionerna föreslagna modellen. I en annan reservation (v) framhölls att

de särskilda nätavgifterna bör slopas och att det i stället bör införas

ett system där nätägarna tar betalt för nätverksamheten av

eldistributörerna

som använder nätet samt att ett elprissystem med enbart rörlig avgift bör

utredas.

Även i maj 2003 behandlade utskottet (bet. 2002/03:NU11) vissa motioner

rörande en reformering av elmarknaden. I en motion hävdades att

elmarknadens

aktörer saknar tillräckliga incitament för att avhjälpa effektbrister

genom att tillföra ny kapacitet. I den andra motionen begärdes ett

tillkännagivande om en utredning av en grundläggande reform av elmarknaden.

Även dessa båda motioner avstyrkes av utskottet som vid sin behandling

hänvisade bl.a. till den pågående utredningen om fortsatt utveckling av

el- och naturgasmarknaderna. Motionerna följdes upp i reservationer (kd;

mp).

Med anledning av en interpellation (ip. 2002/03:404) av Ingegerd Saarinen

(mp) om konkurrensen och elmarknadens utformning redogjorde näringsminister

Leif Pagrotsky i maj 2003 för regeringens syn på frågan. Interpellanten

menade att den nuvarande elmarknaden är konsumentovänlig och orättvis

samt hindrar såväl konkurrensen som ett effektivt resursanvändande. I

debatten framhöll näringsministern sin uppfattning att den nordiska

elmarknaden fungerar ganska väl och pekade på några av de åtgärder som

regeringen vidtagit under senare tid för att ytterligare förbättra

elmarknadens funktion, bl.a. vad gäller timmätning. I sitt anförande

hänvisade

näringsministern även till att regeringen i februari 2003 tillkallat en

särskild utredare med uppdrag att utreda en fortsatt utveckling av el-

och naturgasmarknaderna. Utredaren har enligt näringsministern möjlighet

att överväga om det av interpellanten föreslagna systemet, eller något

annat system, skulle kunna bidra till att ytterligare utveckla elmarknaden.

Vidare påpekade han att det ingår i utredningens uppdrag att se över

dessa frågor.

Den nyssnämnda utredningen om fortsatt utveckling av el- och

naturgasmarknaderna

(dir. 2003:22), den s.k. El- och gasmarknadsutredningen, som regeringen

tillsatte i februari 2003 har bl.a. till uppgift att analysera om det

finns tänkbara förbättringar att göra på elmarknaden och naturgasmarknaden

och om så är fallet föreslå åtgärder för detta. Vidare skall utredaren

(informationschef Sten Kjellman) utvärdera hur strukturförändringarna har

påverkat konkurrensen på elmarknaden och belysa konkurrensen på marknaden

ur ett nordiskt och europeiskt perspektiv. Uppdraget skall i den del som

omfattar en analys av eventuella förbättringar av de svenska el- och

gasmarknaderna samt vissa frågor om elmarknadens funktion redovisas i

september 2004. Av utredningsdirektivet framgår inte att utredaren skall

studera den modell som redogörs för i här aktuella motioner. Enligt uppgift

har utredaren emellertid för avsikt att behandla frågan.

El- och gasmarknadsutredningen redovisade ett delbetänkande (SOU 2003:113)

om el- och naturgasmarknaderna i december 2003. Utredningen lämnade i

detta betänkande förslag om ändringar i svensk lagstiftning som krävs för

att genomföra EU:s el- och naturgasmarknadsdirektiv. Därtill lämnades

förslag om en åtskillnad mellan elnätsverksamhet och konkurrensutsatt

verksamhet.

I juni 2003 redovisade de nordiska konkurrensmyndigheterna en gemensam

rapport om elmarknaden (A Powerful Competition Policy - Towards a more

coherent competition policy in the Nordic market for electric power, No.

1/2003). Det sägs i rapporten att regelreformeringen av den nordiska

elmarknaden i stort sett har varit framgångsrik, även om det fortfarande

finns vissa hinder för konkurrensen. Det påpekas bl.a. att en ökad

överföringskapacitet mellan länderna skulle förbättra konkurrensen. Även

den

koncentrerade marknaden, där korsägande och samägande av

produktionsanläggningar

påverkar konkurrenssituationen, nämns som ett konkurrensproblem. Enligt

konkurrensmyndigheterna kan den nordiska marknaden till viss del

fortfarande

betraktas som olika geografiska marknader på grund av de flaskhalsar som

finns i överföringssystemen.

Även den utredning om utvärdering av vissa regelreformerade marknader

(dir. 2003:151) som regeringen tillsatte i december 2003 kan nämnas i

detta sammanhang. Utredaren (chefsekonom Dan Andersson) skall, utifrån de

utvärderingar som gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-,

inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaderna, utvärdera de långsiktiga

effekterna för konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och

samhällsekonomin. Vidare skall utredaren, på basis av de genomförda

utvärderingarna,

föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare förbättra

marknadernas

funktion. Uppdraget skall redovisas i november 2004.

I mars 2004 framlade Svenska elföretagens forsknings- och utvecklings AB

- Elforsk AB - en rapport om elmarknadens funktion (Hur bör elhandeln

organiseras? Rapport 2004:10). Syftet med rapporten är att identifiera

förändringar i elhandelns organisering och reglering som kan bidra till

en från samhällsekonomisk synpunkt bättre elmarknad. I rapporten görs en

jämförelse mellan fyra olika modeller för elhandelns organisering. En av

dessa modeller överensstämmer med den som förordas i här aktuella motioner

och som har föreslagits av direktör Gunnar Fabricius, Svenska Kraftbörsen

AB. När det gäller den modell som Miljöpartiet pläderar för konstateras

i rapporten att den skulle ha vissa positiva effekter, men att den inte

är förenlig med elmarknadsdirektivet. Enligt direktivet skall alla kunder

ha rätt att välja elleverantör, medan denna modell innebär att alla kunder

är hänvisade till ett lokalt monopol. Bland de positiva effekterna med

modellen nämns att kostnaderna för att framställa och förmedla mätvärden

skulle bli lägre. En annan positiv effekt är att elkonsumenterna skulle

konfronteras med priser som bättre än för närvarande speglar

elproduktionens

faktiska marginalkostnader. De nackdelar som uppmärksammas i rapporten är

att modellen skulle medföra reducerad konkurrens och ett mer begränsat

utbud av alternativa kontrakt på elmarknaden. Därtill framhålls

omställningskostnaderna.

Riksdagens utredningstjänst presenterade i början av mars 2004 en

promemoria

om konkurrensen på elmarknaden (InfoPM 3/2004). Promemorian omfattar en

genomgång av elmarknaden samt lyfter fram några av de utredningar som

gjorts under senare år i syfte att analysera elmarknaden och dess funktion.

Vidare berörs några alternativa modeller till dagens elhandelssystem, bl.

a. den av direktör Gunnar Fabricius vid Svenska Kraftbörsen AB och

Miljöpartiet förespråkade. Utredningstjänsten anser att denna sistnämnda

modell är intressant, främst för att den skapar en marknad för eleffekt.

I promemorian påpekas att elkonsumenterna i dag sällan möter

marginalkostnaden

för elanvändningen då de oftast betalar ett fast pris. Även med rörliga

elpriser saknas en tydlig korrelation mellan pris och nivå på den totala

elanvändningen. Enskilda konsumenter får inte några incitament att minska

sin elanvändning då kostnaden slås ut på ett större kollektiv, sägs det

i promemorian. Det påpekas dock att statistiken över hushållens

elanvändning

har en låg detaljeringsgrad. Detta gör det svårt att bedöma hur hushållen

skulle kunna påverka sin elanvändning om känslighet för elpris och

bristkostnader ökas. Exempelvis har lägenhetskunder antagligen en oelastisk

efterfrågan på el. Kostnaden av att "öka" hushållens elpriskänslighet

måste vägas mot den samhällsekonomiska nyttan av att öka den. Samtidigt

påtalas att utredningstjänsten i modellen inte ser utbudssidans incitament

till prispress då konsumenten inte kan välja elleverantör. Därtill betonas

att ett ensidigt införande av modellen i Sverige kan innebära försämrade

villkor för industrin eftersom ett eventuellt införande av modellen

troligen skulle leda till högre energirelaterade kostnader genom högre

priser

då industrin inte kan teckna bilaterala avtal. Det sägs även att premierna

för riskförsäkringar möjligen kan bli högre. Utredningstjänsten efterlyser

emellertid en mer djuplodande analys av vilka effekterna är om Sverige

ensidigt inför ett nytt handelssystem utifrån den av Gunnar Fabricius

förordade modellen.

Utskottets ställningstagande

Hösten 1995 beslöt riksdagen om nya regler för elmarknaden, vilka trädde

i kraft den 1 januari 1996. Det nya regelverket innebar att konkurrens

infördes för handel med el. Regleringar som hindrade handel med el

avskaffades medan nätverksamhet förblev ett reglerat monopol. Omregleringen

syftade till att skapa en ökad pris- och kostnadspress på elmarknaden,

öka valfriheten och ge lägre elkostnader för konsumenterna. Från och med

november 1999 slopades kravet på timvis mätning av elförbrukningen och en

schablonbaserad beräkning infördes. Detta gav samtliga elanvändare

möjlighet

att fritt välja leverantör.

I två motioner från företrädare för Miljöpartiet föreslås en reformering

av dagens elmarknad som innebär stora förändringar i förhållande till det

nuvarande systemet. Som utskottet gett uttryck för i tidigare sammanhang

skulle det resultera i en dramatisk förändring av gällande regelverk.

Förslaget innebär bl.a. att konsumenterna inte skulle ha någon möjlighet

att byta elleverantör om de är missnöjda med sitt elpris. Som nämnts har

Elforsk AB nyligen presenterat en rapport vari den i motionerna förslagna

modellen analyseras. I rapporten konstateras att ett avgörande problem

med modellen är att den inte är förenlig med EG:s elmarknadsdirektiv,

enligt vilket alla kunder skall ha rätt att välja elleverantör.

Samtidigt vill utskottet betona vikten av att den nu rådande ordningen på

elmarknaden utsätts för granskning. Omregleringen av elmarknaden syftade

till att genom konkurrens ge konsumenterna ökad valfrihet och skapa bättre

förutsättningar för ett effektivt resursutnyttjande. Mot denna bakgrund

är det positivt att marknadens utformning ifrågasätts och att dess funktion

kontinuerligt skärskådas.

Den utredning om el- och gasmarknaderna som regeringen tillsatte i februari

2003 har i uppdrag att analysera om det finns tänkbara förbättringar att

göra på elmarknaden och naturgasmarknaden och om så är fallet föreslå

åtgärder för detta. Utredaren skall utvärdera marknadens funktionssätt

med huvudinriktning på hur strukturförändringar har påverkat konkurrensen

på elmarknaden samt belysa konkurrensen på elmarknaden ur ett nordiskt

och europeiskt perspektiv. Utskottet har erfarit att utredaren har för

avsikt att även närmare analysera den i motionerna föreslagna modellen

och ser med tillförsikt fram mot utredningens slutsatser i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:N303 (mp) och

2003/04:N415 (mp) i berörda delar.

Elprissättningen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att dels utreda elprisutvecklingen,

dels förändra elprissättningen. Jämför reservation 2 (v).

Motionerna

En utvärdering av elprisets utveckling begärs i motion 2003/04:N277 (s).

Motionären framhåller att elpriset under senare år stigit i betydligt

snabbare takt än övriga konsumentpriser. Orsakerna till detta bör

undersökas

och invägas i de framtida besluten på energiområdet.

I motion 2003/04:N265 (v) förordas att regeringen utreder möjligheterna

att slopa alla fasta elavgifter och införa ett system med rörlig eltaxa.

Med dagens system är det mindre intressant för den enskilde elkunden att

spara el då det endast är elleveransen som kan påverkas. Enligt

motionärerna

kan en effektivare elanvändning uppnås genom att alla fasta avgifter slopas

och en rörlig taxa införs. Elräkningen skall endast innehålla uppgifter

om antalet konsumerade kilowattimmar (kWh) vilka skall multipliceras med

priset. Det pris som sätts är summan av nätavgifter, elpriser och skatter.

Kostnaden för att använda nätet får göras upp mellan nätbolaget och

elleverantören. Ett system med enbart rörlig taxa skulle skapa ett allmänt

intresse för elsparande, sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2003 behandlade utskottet (bet. 2002/03:NU6) en motion vari ett

tillkännagivande begärdes om att en utredning skulle tillsättas i syfte

att förändra elprissättningen i riktning mot rörliga priser och förstärkt

effektprissättning. Utskottet avstyrkte motionen och menade att

nätverksamhet

är en kapitalintensiv verksamhet med höga fasta kostnader som inte påverkas

av mindre variationer i eldistributionen. Nätavgifterna skall grundas på

kostnader som hör till nätverksamheten och de skall vara kostnadsriktiga.

Enligt utskottets mening föll det sig därför naturligt att en stor del

av nätavgiften är fast. Utskottet påpekade i detta sammanhang att praktiskt

taget alla nätföretag tillämpar en nätavgift som består av både en fast

och en rörlig del. Den rörliga delen av nätavgiften styrs av konsumenternas

förbrukning och innebär således ett incitament till effektivare

elanvändning.

Utskottet menade att statsmakterna inte bör gripa in i elmarknaden genom

att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga avgifter. Samtidigt

betonade utskottet vikten av Energimyndighetens tillsyn av att

nätavgifterna

är skäliga. I reservationer (v; mp) framförde företrädare för dessa partier

sin avvikande syn i frågan.

Med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:N277 (s) om elprisets

utveckling kan nämnas att Elkonkurrensutredningen i sitt slutbetänkande

om konkurrensen på elmarknaden (SOU 2002:7) redovisade elprisutvecklingen

för såväl industrikunder som hushållskunder för perioden 1990-2000. Under

den period som redovisades hade det totala elpriset minskat för

industrikunderna. Hushållens totala elpris har däremot stigit under

motsvarande

period. Utredningen kostaterar att det främst är höjningar av elskatten

som medfört ökade priser för hushållskunderna, medan priset på elenergi

och nät varit fallande även för dessa kunder.

Två av de resultatindikatorer som regeringen använder sig av för att till

riksdagen redogöra för utvecklingen på elmarknaden bör noteras i detta

sammanhang - prisutvecklingen på den nordiska elbörsen och elpriser till

slutanvändare. I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr.

21) konstaterar regeringen, beträffande prisutvecklingen på elbörsen,

att den låga vattenkraftproduktionen under andra delen av år 2002 i Sverige

och Norge innebar att dyrare elproduktionsslag fick utnyttjas för att

täcka efterfrågan på el. Detta medförde historiskt höga systempriser under

den sista delen av år 2002. Som en följd av den låga fyllnadsgraden i

vattenmagasinen fortsatte elpriset att vara högt under år 2003. När det

gäller priser till slutanvändare pekar regeringen på att priserna steg

under åren 2001 och 2002 till följd av utvecklingen på spotmarknaden.

Regeringens sammantagna bedömning är att Sverige har en säker tillgång på

el till konkurrenskraftiga priser, även om det under extremt kalla dagar

kan uppstå prissvängningar till följd av risken för effektbrist.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i januari 2003 en fråga (fr.

2002/03:408) av Åsa Domeij (mp) om han avsåg att agera för att den rörliga

andelen av elpriset skulle bli större. Frågeställaren betonade att en

större rörlig andel är viktig av miljöskäl eftersom det behövs större

ekonomiska incitament för att minska elförbrukningen. I sitt svar framhöll

näringsministern att han inte avsåg att vidta några åtgärder för att göra

den rörliga delen av elpriset större. Han påpekade att den fasta kostnaden

på elpriset utgör en mycket liten del av konsumenternas totala elkostnad.

Beträffande priset på nättjänsten poängterade näringsministern att en

mycket stor del av nätbolagens kostnader är kapitalkostnader och därmed

i princip fasta kostnader samt att nätföretagens stora kostnader uppstår

oavsett hur stor förbrukning konsumenten har.

Utskottets ställningstagande

I motion 2003/04:N277 (s) efterlyses en utvärdering av elprisets

kostnadsutveckling. När det gäller prisutvecklingen kan utskottet

konstatera

att priset på elenergi till slutkunderna sjönk efter omregleringen av

elmarknaden år 1996. Elkonkurrensutredningen (SOU 2002:7), som presenterade

sina slutsatser i januari 2002, noterade att det totala elpriset (pris

för elenergi, nätavgifter och skatter) sedan avregleringens början har

sjunkit för industrikunderna, medan hushållens totala elpris stigit. Det

senare beror främst på att elskatten ökat under perioden. Trenden med

fallande elpriser bröts dock under år 2001 och priserna började stiga

till följd av utvecklingen på spotmarknaden. I början av år 2002 sjönk

elpriserna något för att åter stiga kraftigt under hösten. I januari 2003

var under några dagar systempriset för Sverige rekordhögt. Därefter har

priserna minskat något. Elprisökningen mellan åren 2002 och 2003 beror

främst på minskad tillrinning till vattenmagasinen i Sverige och Norge,

vilket minskar den möjliga vattenkraftproduktionen och leder till att

dyrare produktion måste utnyttjas. Även ökade skatter och minskad

överskottskapacitet i det nordiska elproduktionssystemet kan ha bidragit

till

att driva upp priset.

Frågan om bristande konkurrens på elmarknaden kan ha bidragit till ett

ökat pris på elenergi under de senaste åren ligger, menar utskottet, inom

ramen för det uppdrag som El- och gasmarknadsutredningen getts. Som

tidigare nämnts har utredaren att utvärdera elmarknadens funktionssätt med

huvudinriktning på hur strukturförändringarna har påverkat konkurrensen

på elmarknaden och även belysa konkurrensen ur ett nordiskt och europeiskt

perspektiv. Att tillsätta en särskild utredning med uppdraget att särskilt

utvärdera elprisets utveckling är därför inte erforderligt.

En utredning av de fasta elavgifterna begärs i motion 2003/04:N265 (v).

Med anledning därav vill utskottet anföra följande. Sedan omregleringen

år 1996 sätts elpriset på en konkurrensutsatt marknad. Priset för elenergi

utgörs i huvudsak av en rörlig del samt, i vissa fall, av en mindre fast

kostnad. Nätpriset, å andra sidan, är reglerat enligt ellagen, och

Energimyndigheten utövar tillsyn över skäligheten i avgifterna. Vid

bedömningen

av en nättariffs skälighet skall konsumenternas intresse av låga och

stabila priser särskilt beaktas. Vidare skall tarifferna vara

kostnadsriktiga

och grundas på kostnader som hör till nätverksamheten. Våren 2002 beslutade

riksdagen (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02:NU9) om vissa ändringar i ellagen

,

bl.a. ändrades kriterierna för skälig nättariff. Enligt den nya

bestämmelsen

skall skälighetsbedömningen göras på nätkoncessionshavarens prestation.

Energimyndigheten arbetar med att ta fram en modell, nätnyttomodellen,

för bedömning av nättarifferna.

En mycket stor del av nätbolagens kostnader är kapitalkostnader, vilket

innebär att bolagen har höga fasta kostnader som inte påverkas av mindre

variationer i eldistributionen. Den rörliga delen av nätavgiften, som är

beroende av kundernas förbrukning, är liten och består till stor del av

nätförluster. Som tidigare nämnts behandlade utskottet våren 2003 en motion

vari den fasta nätavgiften ifrågasattes. I detta sammanhang framhöll

utskottet att det faller sig naturligt att en stor del av nätavgiften är

fast. Utskottet påpekade även att statsmakterna inte bör gripa in i

elmarknaden genom att reglera förhållandet mellan fasta och rörliga

avgifter.

Vid detta står utskottet fast.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:N265 (v) och

2003/04:N277 (s).

Byte av elleverantör

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav på införande av ett

sanktionssystem vid leverantörsbyten med hänvisning till det uppdrag som El

-

och gasmarknadsutredningen har. Jämför reservationerna 3 (m, fp, kd) och

4 (mp).

Motionerna

Att det måste bli lättare att byta elleverantör för att konkurrensen på

marknaden skall fungera väl framhålls i motion 2003/04:N342 (m). Riksdagen

har vid upprepade tillfällen begärt förslag från regeringen om införande

av ett sanktionssystem gentemot nätägare som missköter kunders krav på

byte av elleverantör. Vid det senaste tillfället krävde riksdagen förslag

om ett sanktionssystem så fort som möjligt. Då det nu har gått två år

sedan riksdagen gjorde sitt uttalande utan att någonting har hänt, bör

riksdagen upprepa sin kritik mot regeringens sätt att hantera frågan.

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N324 (fp) bör riksdagen besluta om

att införa ett sanktionssystem för de nätbolag som fördröjer byte av

elleverantör. Även i denna motion erinras om att riksdagen vid två tidigare

tillfällen uttalat att ett sanktionssystem bör införas utan att regeringen

presenterat något förslag. Detta beklagas av motionärerna som menar att

regeringens senfärdighet kommer att innebära att många elkunder kan få

vänta mycket länge på leverantörsbyte.

Även i motion 2003/04:N413 (kd) begärs ett tillkännagivande av riksdagen

om att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets

krav vid byte av elleverantör bör införas.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet avstyrkte senast i mars 2003 (bet. 2002/03:NU6) tre motioner

vari frågan om leverantörsbyte och införande av ett sanktionssystem

berördes. Vid detta tillfälle beklagade utskottet den fördröjning som skett

i hanteringen av riksdagens beställning. Samtidigt framhöll utskottet att

det var berett att acceptera ytterligare utredningsarbete för att uppnå

att ett eventuellt sanktionssystem blir så enkelt som möjligt från

administrativ synpunkt. Vidare menade utskottet att det var värt att pröva

möjligheterna att på frivillig väg lösa problemen vid leverantörsbyten.

I en reservation (m, fp, kd, mp) förordades att riksdagen genom ett

tillkännagivande skulle uppmana regeringen att omgående tillse att frågan

om leverantörsbyte fick en lösning.

Som nämns i motionerna har riksdagen vid två tillfällen, våren 2001 och

våren 2002, uttalat sig för att regeringen bör utreda frågan och framlägga

förslag om ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller

regelverkets krav på leverantörsbyten. Våren 2001 beslöt riksdagen, på

förslag

från ett enhälligt utskott (bet. 2000/01:NU8), anmoda regeringen att

skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för införande av ett

effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller regelverkets

krav vid byte av elleverantör eller gällande föreskrifter om angivande av

anläggningsidentitet vid mätrapportering.

På uppdrag av regeringen utredde Linklaters Lagerlöf Advokatbyrå

förutsättningarna för att införa ett sanktionssystem. Utredningen

redovisades

till Näringsdepartementet i september 2001. Vid denna tidpunkt tillsatte

regeringen även Elkonkurrensutredningen (dir. 2001:69) med uppdrag att se

över konkurrensen på elmarknaden. I uppdraget ingick bl.a. att utreda

betydelsen av olika hinder för kundernas rörlighet på marknaden. I detta

sammanhang betonades att leverantörsbytesprocessen fungerat bristfälligt

och att detta kan ha haft en negativ inverkan på kundernas rörlighet och

därmed på konkurrensen på elmarknaden. I november 2001 avlämnade

Elkonkurrensutredningen en delrapport (Vissa frågor kring kunders rörlighet

m.

m.) vari framför allt problem med leverantörsbyten och hinder mot

hushållskundernas rörlighet på marknaden behandlades. Det förslag som

utredningen

lämnade innebar införandet av ett sanktionssystem riktat mot nätföretagen.

Utgångspunkten för det system som föreslogs är att den enskilde kunden

alltid skall hållas skadeståndslös så länge denne gjort vad som krävs av

honom. Om kunden på ett korrekt sätt meddelat den information som är

nödvändig för leverantörsbytet men bytet ändå inte kommer till stånd vid

avsett datum bör någon form av kompensation utgå till kunden. Vidare

betonas i rapporten betydelsen av att det i systemet för utbyte av

information

i samband med leverantörsbytet finns inbyggt automatiska mottagningsbevis.

Frågan om leverantörsbyten behandlades ånyo av utskottet i februari 2002

i samband med hanteringen av propositionen om energimarknader i utveckling

(prop. 2001/02:56). I detta sammanhang påpekade utskottet (bet. 2001/02:NU9

)

att regeringen inte hade hanterat frågan på ett tillfredsställande sätt

och att det i propositionen borde framlagts förslag om ett sanktionssystem.

Med anledning därav förordade utskottet att riksdagen skulle anmoda

regeringen att utan tidsspillan lämna det av riksdagen tidigare begärda

förslaget om införande av ett sanktionssystem vid leverantörsbyte. I en

reservation (s, v) angavs att regeringen borde återkomma till riksdagen

under riksmötet 2002/03 så att bestämmelser kan träda i kraft så fort som

möjligt. Riksdagen gjorde ett tillkännagivande i enlighet med vad utskottet

anfört.

Regeringen tog åter upp frågan om ett sanktionssystem i propositionen om

samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.

2001/02:143), vilken riksdagen behandlade senare under våren 2002. I

propositionen gör regeringen bedömningen att om ett system för sanktioner

mot nätägarna införs bör det vara administrativt lätthanterligt samt

inbegripa automatiska mottagningsbevis som entydigt visar om orsaken till

en försening av ett leverantörsbyte ligger hos nätägaren. Vidare framhöll

regeringen att möjligheten att på frivillig eller annan väg se till att

kunden får en skälig ersättning för den olägenhet som det uteblivna

leveransbytet orsakat bör utredas närmare. Utskottet ansåg (bet. 2001/02:

NU17)

att ett ytterligare riksdagsuttalande i frågan kunde undvaras, men framhöll

samtidigt att detta i sak inte förändrade något i förhållande till vad

riksdagen tidigare sagt. I reservationer (kd, fp; mp) efterlystes åtgärder

för att underlätta leverantörsbyten.

I budgetpropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 21) tog

regeringen igen upp frågan om leverantörsbyten. Regeringen hänvisade till

den bedömning som gjordes i den energipolitiska proposition som förelades

riksdagen våren 2002, vari framhölls att möjligheten bör utredas närmare

för att se till att kunden på frivillig eller annan väg får skälig

ersättning

för den olägenhet som det uteblivna leverantörsbytet orsakat. Vidare

hänvisades till att branschorganisationen Svensk Energi i en skrivelse

till regeringen framfört sin målsättning att införa ersättningsregler i

de allmänna avtalsvillkoren. Regeringen avsåg att följa denna utveckling

och återkomma till riksdagen beträffande konkurrensen på elmarknaden vid

ett senare tillfälle.

Den tidigare nämnda utredningen om el- och naturgasmarknaderna (dir.

2003:22), som regeringen tillsatte i februari 2003, skall bl.a. utreda

behovet av ett sanktionssystem riktat mot nätföretag som inte följer

ellagens regler om leverantörsbyten. Om utredaren finner att det behövs

skall denne föreslå formerna för ett sådant system. Utredaren skall även

beakta möjligheten att på frivillig väg eller på annat sätt se till att

kunderna får en skälig ersättning för den olägenhet som det uteblivna

leverantörsbytet orsakat. Härvid skall beaktas vad som framkommit i

betänkandet om konkurrensen på elmarknaden (SOU 2002:7). I detta sammanhang

skall utredaren även se över behovet av sanktioner riktade mot nätägare

som inte följer ellagens regler om avläsning av elmätare. Om utredaren

finner behov skall denne föreslå formerna för ett sådant system. Utredaren

skall rapportera sitt arbete i denna del senast i september 2004.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i november 2003 en fråga (fr.

2003/04:281) av Ulla Löfgren (m) om när han avsåg införa det av riksdagen

beställda sanktionssystemet. I sitt svar framhöll näringsministern att

införandet av ett sanktionssystem visat sig svårt att genomföra, framför

allt för att det inte alltid är enkelt att fastställa vem som har orsakat

det försenade leverantörsbytet. Vidare hänvisade han till

Energimyndighetens

rapport om leverantörsbytesprocessen vari framhålls att det finns brister

i olika delar av kedjan och att allt inte enbart kan skyllas på nätägarna.

Ett välfungerande sanktionssystem förutsätter dels att det kan fastställas

vem som orsakat förseningen, dels att ekonomiska krav kan ställas såväl

på elhandlare som nätföretag, menade ministern. Han hänvisade även till

att frågan behandlas av el- och gasmarknadsutredningen och att han därför

inte kunde ge något klart besked om när ett sanktionssystem kan införas.

För närvarande pågår ett arbete inom branschorganisationen Svensk Energi

med att, i samverkan med Konsumentverket, ta fram nya allmänna

avtalsvillkor.

De nya avtalsvillkoren kommer att omfatta regler om ersättning till kund

vid försenat leverantörsbyte. Enligt uppgift från Svensk Energi är

förhoppningen att de nya avtalsvillkoren skall beslutas under våren och

träda

i kraft under sommaren 2004.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen har, såsom nämnts, vid två tillfällen uttalat sig för att

regeringen bör utreda och framlägga ett förslag om sanktionssystem mot de

nätbolag som inte uppfyller regelverkets krav vid leverantörsbyten.

Utskottet (bet. 2002/03:NU6) har även beklagat de fördröjningar som skett

men samtidigt understrukit att det är viktigt att ett eventuellt

sanktionssystem blir så enkelt som möjligt från administrativ synpunkt.

Därtill

har utskottet framhållit att det kan vara värt att pröva möjligheterna

att på frivillig väg lösa problemen vid leverantörsbyten.

Som tidigare redogjorts för har regeringen låtit genomföra ett omfattande

utredningsarbete i syfte att tillmötesgå de krav som riksdagen ställt.

Införandet av ett sanktionssystem är emellertid behäftat med vissa problem,

inte minst när det gäller att fastställa vem som har orsakat det försenade

leverantörsbytet. Regeringen har därför uppdragit åt utredningen om el-

och gasmarknaderna att studera frågan om ett sanktionssystem. Möjligheten

att på frivillig väg hantera problemen vid leverantörsbyten skall även

beaktas av utredaren. Det är utskottets uppfattning att riksdagen bör

avvakta utredningens slutsatser och därpå följande beredning av dessa.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrker utskottet här aktuella

motioner i berörda delar.

Nationellt anläggningsregister

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ett nationellt anläggningsregister

för elmarknaden. Utskottet menar att slutsatserna från den pågående

utredningen om el- och gasmarknaderna först bör avvaktas. Jämför

reservation

5 (mp).

Motionerna

Regeringen bör, enligt vad som anförs i motion 2003/04:N266 (v), uppdra

åt Svenska kraftnät eller Energimyndigheten att införa och driva ett

nationellt anläggningsregister för elmarknaden som möjliggör

standardiserade

och obligatoriska informationsrutiner mellan nätägare och elleverantörer.

Elmarknadens funktion är beroende av snabb, kontinuerlig och tillförlitlig

kommunikation mellan nätägare och elleverantörer, sägs det i motionen.

Dagens system, där såväl elhandlarna som nätägarna använder olika IT-system

,

leder till stora administrativa problem och ständiga behov av manuell

hantering då systemen inte är anpassade till varandra. Införandet av ett

nationellt anläggningsregister skulle enligt motionärerna innebära att de

problem som i dag finns kan undvaras.

Även i motion 2003/04:N297 (mp) förordas införandet av nationellt

anläggningsregister för elmarknaden. Dagens informationshantering sker via

direktkontakter mellan nätägare och elleverantörer som använder olika

system för kommunikation. Då elnätbolagens mätvärdesrapportering till

elleverantörerna under de närmaste åren successivt kommer att gå mot ett

drygt tiofaldigande - när nuvarande krav på årsvis avläsning av elmätare

blir månadsvis - kommer det att krävas standardiserade system för att

inte reformen skall haverera. Införandet av ett nationellt

anläggningsregister

leder till en bättre fungerande elmarknad, en minskad elkonsumtion och

därmed även till lägre elkostnader för konsumenterna, sägs det i motionen.

Svenska kraftnät bör ansvara för införandet och driften av ett sådant

register. Ett riksdagsuttalande med innebörden att denna fråga bör utredas

med förtur begärs därför.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om införande av ett nationellt anläggningsregister behandlades av

Elkonkurrensutredningen (SOU 2002:7). Föreningen Oberoende Elhandlare

framförde till utredningen förslag om att ett centralt anläggningsregister

borde införas och administreras av exempelvis Energimyndigheten. Den

bedömningen utredningen gjorde var att ett nationellt register skulle ha

vissa positiva effekter, men att uppbyggnad och administration av ett

sådant register i första hand var en uppgift för marknadens aktörer. Mot

denna bakgrund fann utredningen inga skäl att föreslå att ett centralt

anläggningsregister skulle upprättas.

Frågan om krav på speciella IT-system för informationsutbyte för såväl

elhandlare som nätföretag togs upp av regeringen i propositionen om

samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop.

2001/02:143), som riksdagen behandlade våren 2002. Enligt regeringen

förutsätter ett väl fungerande sanktionssystem att krav kan ställas på

såväl elhandlare som nätföretag bl.a. om tillgång till IT-system som kan

frambringa automatiska mottagningsbevis. Införandet av ett sanktionssystem

borde därför enligt regeringen samordnas med införandet av sådana krav.

För att underlätta byte av elleverantör menade regeringen att specifika

krav borde kunna ställas på såväl elhandlare som nätföretag när det gäller

tillgång till IT-system för informationsutbyte mellan nätägare,

elhandelsföretag och Svenska kraftnät, bl.a. vad gäller automatiska

mottagningsbevis.

Utformningen borde enligt regeringen utredas vidare.

Utredningen om fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna (dir.

2003:22) skall bl.a. analysera om ytterligare krav bör ställas på

elleverantörerna och om det anses nödvändigt föreslå hur sådana krav bör

utformas. Som exempel anges i direktivet krav på speciella IT-system för

informationsutbyte eller krav på att elleverantörerna skall offentliggöra

vissa elprisuppgifter. Utredningen skall i denna del redovisa sina

slutsatser

senast i september 2004. Frågan om ett nationellt anläggningsregister tas

inte uttryckligen upp i utredningsdirektivet. Utredningen kommer dock

enligt uppgift att beröra frågan.

HSB, Lantbrukarnas Riksförbund, Svensk Elbrukarförening, Riksbyggen,

Hyresgästföreningen, Oracle Svenska AB, Oberoende Elhandlare och

Villaägarnas

Riksförbund har inkommit med en gemensam skrivelse (daterad den 23 februari

2004) till utskottet med plädering för att ett nationellt

anläggningsregister

skall etableras på elmarknaden.

Utskottets ställningstagande

I två motioner pläderas för införandet av ett nationellt

anläggningsregister

för elmarknaden. Såväl i motion 2003/04:N266 (v) som i motion 2003/04:N297

(mp) påtalas de positiva effekter ett nationellt, centralt

anläggningsregister

skulle ha för elmarknadens funktion.

Utskottet anser, i likhet med motionärerna, att elmarknadens funktion är

beroende av snabb, kontinuerlig och tillförlitlig kommunikation mellan

nät-ägare och elleverantörer. Exempelvis är korrekt information om

elförbrukningen av avgörande betydelse för elleverantörers möjligheter att

debitera sina kunder korrekt och att prognostisera sina egna inköp.

Sveriges ca 130 elhandlare använder i dag olika IT-system för att hantera

informationsutbytet med de 200 nätägarna, vilka i sin tur även de använder

olika IT-system. Ett centralt anläggningsregister, med standardiserade

och obligatoriska informationsrutiner, skulle innebära att de ca 330

elleverantörerna och nätägarna kan kommunicera med en enda part, på ett

enda språk. Enligt utskottet är det väsentligt att olika hinder som

begränsar elmarknadens funktion undanröjs för att en väl fungerande

konkurrens

skall uppnås. Liksom motionärerna ser utskottet möjliga fördelar med

inrättandet av ett nationellt anläggningsregister.

Som redogjorts för har den av regeringen tillsatta utredningen om el- och

naturgasmarknaderna att analysera om ytterligare krav bör ställas på

elleverantörerna och, om det anses nödvändigt, föreslå hur sådana krav bör

utformas. Ett exempel som anges i direktivet är krav på speciella IT-system

för informationsutbyte. Därtill har utredaren, som tidigare nämnts, att

ta ställning i frågan om ett sanktionssystem vid leverantörsbyte. Enligt

den information som nått utskottet har utredaren även för avsikt att beröra

frågan om ett nationellt anläggningsregister. Enligt utskottets mening

bör utredningens resultat i denna del avvaktas innan riksdagen tar

ställning

i frågan.

Med det anförda avstyrker utskottet nämnda motioner.

Mellanstatlig samverkan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om dels internationell samordning,

dels ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag. Utskottet hänvisar bl.a. till

det arbete som bedrivs samt, när det gäller frågan om ett nordiskt

stamnätsbolag, till att det är utskottets uppfattning att detta fortsatt

skall vara en nationell angelägenhet.

Motionerna

Bildandet av ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag föreslås i motion

2003/04:N395 (s). Motionärerna menar att det är angeläget att pröva olika

vägar för att förbättra såväl försörjningstryggheten och distributionen

som att effektivisera elhandeln. Ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag

skulle troligen, menar de, påskynda ytterligare samordning av

investeringarna

i de enskilda länderna i syfte att motverka flaskhalsar och åstadkomma en

allmän kapacitetshöjning i stamnätet både i Norden och mot kontinenten.

Frågan bör utredas av de nordiska energiministrarna och diskuteras i

Nordiska rådet, sägs det i motionen.

Vikten av internationell samordning kring regelverk, skatter och avgifter

för produktion, distribution och handel med el framhålls i motion

2003/04:N279 (v). Då handeln sker på marknadsmässiga villkor är det viktigt

att de företag som producerar, förmedlar och säljer el gör detta på

likartade grunder, sägs det i motionen. Det är även av stor vikt att

miljöregler, skatter och avgifter anpassas för att åstadkomma en hållbar

och

uthållig utveckling. Motionärerna menar att Sverige måste bli än mer aktivt

och pådrivande för att åstadkomma lika villkor inom produktion,

distribution

och handel med el. Det gäller såväl i Norden och Östersjöområdet som i EU.

I motionen förordas bl.a. att en organisation skapas inom

Regeringskansliet

i syfte att driva detta arbete.

Vissa kompletterande uppgifter

Energipolitikens riktlinjer

Enligt de riktlinjer som riksdagen fastställt skall energipolitiken bl.a.

bidra till ett breddat energi-, miljö- och klimatsamarbete i

Östersjöregionen

(prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). På den gemensamma och

internationella

marknaden är det av största vikt att tillförseln av energi sker på lika

villkor och med klara och tydliga miljömål. En avgörande del av

energipolitiken

är att harmonisera regler, avgifter och skatter så att energileverantörer

oavsett land kan konkurrera på lika villkor samtidigt som

energiförsörjningen

bidrar till en hållbar utveckling.

Nordiskt samarbete

Den gemensamma nordiska elmarknaden omfattar samtliga nordiska länder

utom Island. En viktig del av den nordiska elmarknaden utgörs av den

nordiska elbörsen Nord Pool, där aktörer från Norge, Finland, Sverige och

Danmark kan handla med el. Nord Pool ägs till lika delar av

systemoperatörerna

i Norge (Statnett) och Sverige (Svenska kraftnät). Nord Pool organiserar

handel med el på en fysisk och en finansiell marknad samt erbjuder

clearingtjänster.

Vid Nordiska ministerrådets möte i september 2003 träffades de nordiska

energiministrarna i Göteborg. Bland de frågor som diskuterades var det

nordiska elsamarbetet samt utvecklingen av energisamarbetet i

Östersjöområdet.

När det gäller utvecklingen på den nordiska elmarknaden var ministrarna

mycket positiva till att ett fördjupat samarbete hade utvecklats mellan

de nordiska myndigheterna och systemoperatörerna för att säkra

försörjningstryggheten i Norden. Detta arbete inkluderar bl.a. planläggning

och

utbyggnad av det nordiska överföringsnätet. Av mötets slutsatser framgår

att en översyn av lagar och regler skall genomföras för att identifiera

om det är nödvändigt med ändringar för att fördjupa detta samarbete

ytterligare. Beträffande energisamarbetet i Östersjöområdet (BASREC, se

nästa sida) och samarbetet med Ryssland beslutade ministerrådet att stödja

en intensifiering av energisamarbetet med närområdena och Östersjöregionen.

De nordiska energiministrarna har även beslutat att genomföra en

sårbarhetsanalys av den nordiska kraftmarknaden för att identifiera

konkreta

förbättringsåtgärder och för att förbättra försörjningstryggheten.

Samarbetsorganisationen Nordel skall senast i juni 2004 överlämna en

rapport

med bl.a. förslag till hur det nordiska stamnätssamarbetet kan utvecklas

för att ytterligare öka driftsäkerheten. Rapporten skall följas upp vid

de nordiska energiministrarnas möte i september 2004.

Regeringen har även lagt ett uppdrag på Energimyndigheten (N2004/564/ESB)

att utreda olika metoder att hantera begränsningar i det svenska

överföringsnätet för el. Uppdraget syftar till att ge kunskaper för en

fortsatt

harmonisering av den nordiska elmarknaden. Myndigheten skall redovisa

uppdraget i december 2004.

Med anledning av vad som anförs i motion 2003/04:N395 (s) bör det samarbete

som bedrivs inom Nordel nämnas. Nordel är ett samarbetsorgan för de

systemansvariga företagen i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.

Målsättningen är att skapa förutsättningar för och vidareutveckla en

effektiv och harmoniserad nordisk elmarknad. Samarbetet omfattar i huvudsak

följande områden.

Systemutveckling och nätdimensioneringsregler.

Systemdrift, driftsäkerhet, leveranssäkerhet och informationsutbyte.

Principer för prissättning av nät- och systemtjänster.

Internationellt samarbete.

Upprätthålla och utveckla kontakter med organisationer och myndigheter,

särskilt i Norden och Europa.

Utarbeta och sprida neutral information om det nordiska elsystemet och

elmarknaden.

De nordiska elbranschföreningarna beslöt vid ett möte i september 2003

att etablera ett gemensamt organ - Nordenergi med syfte att arbeta för en

vidareutveckling av den nordiska elmarknaden i ett europeiskt perspektiv.

Östersjöländerna

Energiministrarna i regionen kring Östersjön (Danmark, Estland, Finland,

Tyskland, Island, Lettland, Litauen, Norge, Polen, Ryssland och Sverige)

beslöt tillsammans med EG-kommissionen i oktober 1999 att formalisera

energisamarbetet i regionen genom inrättandet av samarbetsorganet BASREC

(Baltic Sea Region Energy Co-operation). Året innan hade ett beslut fattats

om att verka för att Östersjöregionen skulle bli ett försöksområde för

Kyotoprotokollets flexibla mekanism för gemensamt genomförande (Joint

Implementation). Samarbetet inom BASREC omfattar förutom klimatfrågor

även samarbete kring el- och gasmarknaderna, energieffektivisering och

bioenergiutveckling.

Europeiskt samarbete

Inom EU pågår ett arbete med att integrera de europeiska el- och

naturgasmarknaderna. EG-kommissionen presenterade i mars 2001 sitt

meddelande

om fullbordande av den inre marknaden för energi (KOM/2001/125). I juni

2003 antogs elmarknadsdirektivet (2003/54/EG) och

naturgasmarknadsdirektivet

(2003/55/EG) samt förordningen om gränsöverskridande handel med el (EG nr

1228/2003). Elmarknadsdirektivet innehåller bl.a. slutdatum för en

fullständig öppning av elmarknaderna i EU, skärpta krav när det gäller

systemoperatörers och distributörers oberoende från elhandels- och

elproduktionsverksamhet, krav på oberoende tillsynsmyndighet, icke-

diskriminerande

tillgång till nätet samt rapporteringskrav beträffande försörjningstrygghet

och tillhandahållande av allmännyttiga tjänster. Naturgasmarknadsdirektivet

omfattar motsvarande för naturgas. Förordningen om gränsöverskridande

handel med el innehåller regler för hantering av systemoperatörernas

kostnader vid gränsöverskridande handel med el för att få bort

diskriminerande

gränstariffer. Vidare innehåller förordningen principer för fördelning av

kapacitet vid s.k. flaskhalsar vid överföring av el. Medlemsstaterna skall

senast den 1 juli 2004 ha genomfört direktiven i nationell rätt, med

undantag för öppnandet av elmarknaden för hushållskunder som får skjutas

upp till den 1 juli 2007.

Ett samarbete mellan de europeiska systemoperatörerna sker genom

organisationen

ETSO (European Transmission System Operators). Här arbetar man för att

finna ett mer harmoniserat regelverk för att främja utvecklingen av den

gemensamma europeiska elmarknaden.

Utskottets ställningstagande

Sedan omregleringen av elmarknaden år 1996 har handel med el över Sveriges

gränser ökat, vilket har lett till ett effektivare utnyttjande av resurser.

Den svenska elmarknaden integreras alltmer med övriga nordiska länders

elmarknader, och arbetet inom EU lägger även grunden för en ökad

integration

med elmarknaderna på kontinenten.

Målet för den gemensamma europeiska elmarknaden är en fri handel med el

och att elföretag kan driva verksamhet i vilket EU-land de vill. Ett

viktigt steg på vägen togs i juni 2003 då elmarknadsdirektivet och

förordningen om gränsöverskridande handel med el antogs. Inom de europeiska

systemoperatörernas samarbetsorgan (ETSO) pågår även ett arbete med att

skapa bättre förutsättningar för gränsöverskridande handel med el. Det

energipolitiska samarbetet med Östersjöländerna är inriktat på att utveckla

det rättsliga och administrativa regelverket för att underlätta en

integrering av energimarknaderna.

Ett aktivt arbete från svensk sida när det gäller att åstadkomma

internationell

samordning kring såväl regelverk som skatter och avgifter för produktion,

distribution och handel med el ser utskottet som en prioriterad uppgift.

Utskottet delar således den allmänna uppfattning som framförs i motion

2003/04:N279 (v) om vikten av internationell samordning. Samtidigt vill

utskottet peka på det arbete som i dag utförs och som i det föregående

redovisats. Det bedrivs ett omfattande samordningsarbete vad gäller

integrering av elmarknaderna inom EU, runt Östersjön samt inom ramen för

Nordiska ministerrådets arbete. Mot denna bakgrund finner utskottet det

inte påkallat med ett uttalande i sak från riksdagens sida.

Utskottet delar däremot inte den åsikt som framförs i motion 2003/04:N395

(s) när det gäller behovet av att bilda ett gemensamt nordiskt

stamnätsbolag.

Enligt utskottets uppfattning bör detta fortsatt vara en nationell

angelägenhet. Utskottet vill i sammanhanget dock betona vikten av det

arbete

som sker inom samarbetsorganet Nordel för att vidareutveckla en effektiv

och harmoniserad elmarknad i Norden. Därtill vill utskottet uttrycka sitt

gillande när det gäller de åtgärder Nordiska ministerrådet vidtagit i

syfte att öka det nordiska samarbetet ytterligare.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella motionerna.

Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som rör konkurrensen inom

fjärrvärmesektorn

med hänvisning till pågående utrednings- och beredningsarbete. Jämför

reservationerna 6 (m, fp) och 7 (kd).

Motionerna

Vikten av att fjärrvärmenäten på sikt öppnas för konkurrens påtalas i

motion 2003/04:N358 (m). Prissättningen är i dag fri samtidigt som

fjärrvärmen inte är konkurrensutsatt för dem som är anslutna. Kostnaderna

för att byta uppvärmningsform är höga, vilket gör att konsumenterna hamnar

i händerna på producenterna som i princip har monopol på leveranserna. Då

såväl överföring av el på nätet som distribution av fjärrvärme utgör

naturliga monopol krävs en effektiv tillsyn av priserna för att marknaden

skall fungera. Annars är risken uppenbar att monopolverksamheterna

subventionerar den konkurrensutsatta elhandeln. Fjärrvärmemarknadens fria

prissättning och bristen på konkurrens är eftertraktad för att kunna

genomföra s.k. korssubventionering, sägs det i motionen. Motionären menar

att det är viktigt att uppmärksamma den situation som fjärrvärmekunderna

befinner sig i och snabbt få till stånd en lösning för att avhjälpa den

bristande konkurrensen.

Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn behandlas även i motion 2003/04:N413

(kd). Motionärerna betonar att distributionen av hetvatten är ett naturligt

monopol och att konkurrensen från andra uppvärmningsformer är mycket

begränsad. Fjärrvärmekunder har inte några möjligheter att byta leverantör

på grund av priser eller leveransvillkor. Därför bör utredas hur

konsumenterna

skall skyddas från oskäliga prishöjningar. Vidare bör möjligheterna att

genomföra ett tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten och särredovisning,

alternativt krav på att fjärrvärmeverksamheten skall bedrivas i separat

juridisk form, utredas. Att korssubventionering, dvs. att intäkterna från

nätverksamheten används för att subventionera värmepriser, måste förhindras

sägs det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet har vid upprepade tillfällen hanterat frågan om konkurrens inom

fjärrvärmesektorn. Senast i maj 2003 behandlade utskottet motionsyrkanden

med förslag till åtgärder på området (bet. 2002/03:NU11). Motionsyrkandena

avstyrktes med hänvisning till den utredning (dir. 2002:160) regeringen

tillsatt med uppgift att se över konkurrensen inom fjärrvärmesektorn.

Utskottet såg ingen anledning att genom ett uttalande föregripa det

pågående utredningsarbetet. I en reservation (m, fp) förordades omedelbara

åtgärder för att hejda den negativa utvecklingen. Bland de åtgärder som

förslogs kan nämnas skärpt pristillsyn, införande av ett system för s.k.

benchmarkingkonkurrens, införande av utökade möjligheter till

tredjepartstillträde, inrättande av en instans för hantering av klagomål

för

konsumenter på priser och leveransvillkor och förbättrade möjligheter att

utnyttja spillvärme.

Våren 2002 behandlade utskottet (bet. 2001/02:NU9) riksdagens proposition

om energimarknader i utveckling (prop. 2001/02:56), vilken bl.a. omfattade

frågor om åtskillnad mellan nätverksamhet och konkurrensutsatt elverksamhet

.

Enligt regeringens förslag skulle det införas ett förbud mot gemensam

verkställande direktör i ett nätföretag och i ett företag som bedriver

produktion av eller handel med el och mot att flertalet av

styrelseledamöterna

i ett nätföretag samtidigt är styrelseledamöter i ett företag som bedriver

produktion av eller handel med el. Utskottet, som avstyrkte regeringens

förslag i denna del, framhöll att det bör vara kongruens i regelverken

för å ena sidan nätföretag och företag som bedriver produktion av och

handel med el och å andra sidan fjärrvärmeföretag och elhandelsföretag.

Utskottet föreslog ett tillkännagivande från riksdagens sida. Riksdagen

följde utskottet.

Energimyndigheten har regeringens uppdrag att årligen följa och analysera

utvecklingen på värmemarknaderna med avseende på priser,

konkurrensförhållanden,

bränsleslag, utsläpp av koldioxid och andra miljöfarliga utsläpp från

olika typer av uppvärmning. I juni 2003 redovisade myndigheten en rapport

om vframgår bl.a. att det finns en betydande prisspridning mellan fjgen

och att prissättningen i ökad grad sker efter alternativa

uppvärmningsformer.

I februari 2003 tillsatte regeringen en utredare (direktör Bengt-Owe

Birgersson) med uppdrag (dir. 2002:160) att belysa fjärrvärmens

konkurrenssituation på värmemarknaderna och föreslå åtgärder för att skydda

konsumenterna mot oskälig prissättning på fjärrvärme. Därtill skall bl.a.

lämpligheten i att införa tredjepartstillträde på fjärrvärmemarknaden

analyseras. Uppdraget skall slutredovisas i september 2004. Genom

tilläggsdirektiv har utredaren även getts i uppgift att utvärdera behovet

av

koncessionsplikt för att bygga och använda rörledningar som utnyttjas för

transport av fjärrvärme (dir. 2003:102) samt, om det bedöms lämpligt,

föreslå regler för hur förbikoppling av värmemätare i fjärrvärmesystemet

kan beivras (dir. 2003:77).

Fjärrvärmeutredningen redovisade ett delbetänkande i december 2003 om

tryggare fjärrvärmekunder (SOU 2003:115). I betänkandet lämnas förslag

till skärpta regler och tillsyn av särredovisning av fjärrvärmeverksamhet

i syfte att undvika korssubventionering och prisdiskriminering. Utredningen

lämnar bl.a. följande förslag:

att det införs en skyldighet för den som bedriver fjärrvärmeverksamhet

att särredovisa denna verksamhet,

att elmarknadsverksamhet och fjärrvärmeverksamhet inte skall få bedrivas

i samma juridiska person,

att en åtskillnad av ledningsfunktioner för styrelseledamöter och

verkställande direktör införs,

att de regler om tillsyn som finns i ellagen skall gälla även för

fjärrvärmeverksamhet i tillämplig utsträckning och att Statens

energimyndighet

blir tillsynsmyndighet.

Utredningens förslag har remissbehandlats och bereds för närvarande inom

Regeringskansliet.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i januari 2004 en fråga (fr.

2003/04:515) av Maria Larsson (kd) om vilka åtgärder han avsåg att vidta

för att fjärrvärmeutredningens förslag inte skulle medföra ökade el- och

värmekostnader för konsumenterna. I sitt svar betonade näringsministern

att utredningens förslag skulle innebära förhållandevis små

kostnadsökningar

- ca 10 miljoner kronor - för företagen, vilket kan jämföras med att

fjärrvärmeföretagens intäkter från värmeförsäljning uppgår till nära 20

miljarder kronor per år. Vidare framhöll han att det ingår i utredningens

uppdrag att föreslå åtgärder för att skydda konsumenten mot oskälig

prissättning på fjärrvärme.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats utreds konkurrensen inom fjärrvärmesektorn för närvarande

av den av regeringen tillsatta utredningen om fjärrvärme. I december 2003

överlämnade utredningen ett delbetänkande till regeringen om tryggare

värmekunder (SOU 2003:115), vilket är under beredning inom

Regeringskansliet.

Utredaren skall avlämna sin slutredovisning senast i september 2004.

Utskottet finner inga skäl att genom ett uttalande i linje med vad som

föreslås i motionerna föregripa det nu pågående utrednings- och

beredningsarbetet. Därtill motsvarar utredningens uppdrag, enligt

utskottets

uppfattning, väl de krav som framförs i motion 2003/04:N413 (kd), varför

motionen kan anses tillgodosedd i denna del.

Med detta får nämnda motion anses tillgodosedd i berörd del och den

avstyrks därmed. Även motion 2003/04:N358 (m) avstyrks.

Energimyndighetens handläggningstider

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuellt motionsyrkande med hänvisning bl.a. till

pågående beredningsarbete i frågan. Jämför reservation 8 (m, fp, kd).

Motionen

Handläggningstiderna för koncessionsärenden vid Statens energimyndighet

måste kortas enligt vad som anförs i motion 2003/04:N413 (kd). Myndigheten

är tillsynsmyndighet för naturgasmarknaden som öppnades för konkurrens

under år 2000 och det är angeläget att verksamheten fungerar

tillfredsställande.

Därför bör Energimyndigheten intensifiera arbetet med att utveckla

tillsynsmetoder och uppfylla sitt ansvar.

Vissa kompletterande uppgifter

I augusti 2000 trädde en ny naturgaslag (2000:599) i kraft. Den syftar

till att öppna naturgasmarknaden för konkurrens genom att bl.a. skilja på

handel och transport av naturgas. I den nya naturgaslagen finns

bestämmelser

om tillstånd att bygga och använda naturgasledningar (koncession),

särredovisning och ledningsägarens skyldigheter i övrigt samt tillsyn.

Energimyndigheten är tillsynsmyndighet och föreskrivande myndighet enligt

naturgaslagen. Det är Energimyndigheten som skall bereda tillstånd att

leverera naturgas (koncessionsärenden), medan regeringen beslutar om

koncession. Vidare har myndigheten regeringens uppdrag att följa och

analysera utvecklingen på naturgasmarknaden, särskilt avseende

strukturförändringar

inom gasanvändning, handel med naturgas och överföringsverksamhet samt

prisutvecklingen på gas och transporttjänster. Energimyndigheten skall

årligen till regeringen redovisa resultatet av dessa analyser samt föreslå

de ändringar av regelverket och andra åtgärder som kan behövas för att

främja en vidareutveckling av gasmarknadsreformen.

Energimyndigheten har genomfört en översyn av den nuvarande

naturgaslagstiftningen

i syfte att föreslå förbättringar av förutsättningarna för en fungerande

marknad. I rapporten om översyn av naturgaslagen (ER 3:2003) har

myndigheten

pekat på lagändringar som kan behöva göras på naturgasområdet. De förslag

som myndigheten lämnat gäller införande av koncession för

naturgasdistribution,

klarläggande av systemansvar, juridisk separation av nät- och

handelsföretag

samt nya regler för transport och tredjepartstillträde. När det gäller

koncessionsfrågan är myndighetens förslag att en ny koncession bör införas

för naturgasområdet. Koncessionen skall avse sådana ledningar och

ledningsnät

som ligger efter mät- och reglerstationer, dvs. för sådana ledningar som

till ett lägre tryck än på transmissionsledningarna transporterar naturgas

regionalt och lokalt, och vara avgränsad i förhållande till en viss mät-

och reglerstation.

Utredningen om en fortsatt utveckling av el- och naturgasmarknaderna (dir.

2003:22) skall bl.a. utvärdera naturgasmarknadens funktionssätt och

analysera om det finns tänkbara förbättringar att göra. I detta sammanhang

skall utredaren ta ställning till de bedömningar Energimyndigheten gör i

nyssnämnda rapport om översyn av naturgaslagen. Utredaren skall särskilt

beakta behovet av koncession för distributionsledningar samt frågan om

systemansvar. Därtill skall utredaren bedöma konsekvenserna för resursbehov

för tillsynen av el- och naturgasmarknaderna av de förslag som läggs fram.

Utredningen skall i dessa delar redovisa sina slutsatser senast i

september

2004.

Beträffande tillsynen över naturgasmarknaden bör även det uppdrag

Statskontoret haft nämnas. På uppdrag av regeringen har Statskontoret

genomfört

en översyn av verksamheten inom Energimyndighetens ansvarsområde med

särskild fokus på tillsynsuppgifter på energimarknaderna. Uppdraget

redovisades november 2003 i rapporten om effektivare tillsyn över

energimarknaderna

(2003:27). Mot bakgrund av den problembild som redovisas i rapporten

avseende energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret förslag dels

om förstärkt tillsyn i sak, dels om en förändrad organisation av

tillsynsfunktionen. Bland annat föreslås effektivare utnyttjande av

befintliga

regler och förstärkt tillsyn av myndigheten, tillförande av nya

myndighetsuppgifter och ökad samverkan med andra myndigheter. När det

gäller

förslaget om en ny organisation av tillsynsfunktionen menar Statskontoret

att tillsynsuppgifterna inte haft en tillräckligt stark ställning inom

Energimyndigheten. Inrättandet av en fristående tillsynsmyndighet skulle

lämpligen kunna ske genom att dagens myndighet delas upp i två separata

myndigheter, sägs det i rapporten.

När det gäller naturgasmarknaden framhåller Statskontoret fem specifika

problem som de menar bör uppmärksammas. För det första att en stor del av

marknaden är monopolskyddad. För det andra att konkurrensen är begränsad

i handelsledet. Vidare pekar de på att svenska naturgaspriser är höga i

ett europeiskt perspektiv. För det fjärde påtalas svårigheterna för tredje

part att få tillträde. Avslutningsvis framhålls att marknaden i stor

utsträckning är upplåst av långsiktiga avtal mellan leverantörerna och de

stora kunderna. Statskontoret föreslår därför att Energimyndigheten ges

i uppdrag att löpande följa prisutvecklingen och avtalstyper för olika

kundkategorier.

I budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1 utg.omr. 21) meddelade

regeringen sin avsikt att återkomma i 2004 års ekonomiska vårproposition

i frågorna om Energimyndighetens verksamhet och resursbehov med anledning

av uppdraget till Statskontoret.

Uppgifter om handläggningstiderna beträffande koncessionsansökningar för

naturgasanläggningar har inhämtats från Energimyndigheten. Sedan år 1999

finns det fyra aktuella fall. I juli 1999 inkom Sydgas AB med en ansökan

avseende en naturgasledning från Hyltebruk till Gislaved. Energimyndigheten

lämnade sitt yttrande till Näringsdepartementet i juni 2000 och

regeringsbeslutet togs i maj 2001. I november 2001 inkom Sydgas AB med en

ansökan

för den svenska delen av en naturgasledning från Rostock i Tyskland till

den svenska sydkusten. Energimyndigheten lämnade sitt yttrande till

Näringsdepartementet i april 2003. Något regeringsbeslut är ej fattat.

Under

år 2003 inkom ytterligare två ansökningar: dels i augusti från Sykraft

Gas AB (tidigare Sydgas AB), dels i december från Nova Naturgas AB. Båda

ansökningarna avser en mät- och reglerstation för att möjliggöra överföring

av naturgas till Öresundsverket. Ingen av dessa ansökningar är

färdigberedda

vid myndigheten.

Utskottets ställningstagande

I motion 2003/04:N413 (kd) framhålls bl.a. Energimyndighetens

tillsynsuppdrag

och att handläggningstiderna för koncessionsärenden måste kortas.

Energimyndigheten har att följa och analysera utvecklingen på

naturgasmarknaden,

inom överförings- och handelsverksamhet samt i fråga om prisutvecklingen

på gas-, överförings- och lagringstjänster. Därtill skall myndigheten

följa utvecklingen av den europeiska naturgasmarknaden och, i samarbete

med övriga europeiska tillsynsmyndigheter, verka för att likvärdiga

förutsättningar skapas för EU:s inre marknad för naturgas. Som redovisats

har Statskontoret på uppdrag av regeringen genomfört en översyn av

Energimyndighetens tillsynsuppgifter på energimarknaderna, däribland

naturgasmarknaden, och framlagt vissa förslag. De förslag som Statskontoret

lämnat bereds för närvarande inom Regeringskansliet. Med hänvisning till

det pågående arbetet menar utskottet att ett riksdagsuttalande kan besparas

.

Med det anförda avstyrker utskottet nämnda motion i berörd del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Reformering av elmarknaden, punkt 1 (mp)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N303 och

avslår motion 2003/04:N415 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser att elmarknaden bör reformeras i enlighet med vad som förordas

i motion 2003/04:N303 (mp). Den nuvarande ellagstiftningen fyller inte

avsedd funktion. Syftet med dagens regelverk är att skapa konkurrens genom

att konsumenterna skall byta mellan olika leverantörer av fysisk el. Detta

är naturligtvis i realiteten en omöjlighet, i och med att elmarknaden är

ledningsbunden. Den nuvarande marknaden med leverantörer och

leverantörsbyten

är inget annat än en administrativt skapad kuliss.

Vid sidan av denna kulissmarknad har även en spotmarknad upprättats för

handel med fysisk el. Det är på spotmarknaden som den faktiska konkurrensen

uppstår på elmarknaden, inte i den handel som förekommer enligt regelverket

.

Bakgrunden är att el produceras och konsumeras i samma ögonblick och

därför även måste handlas och prissättas momentant. På spotmarknaden

handlas och prissätts elen per timme, vilket är det närmaste momentan

elhandel vi kan komma idag. Ett annat sätt att uttrycka sig är att man på

spotmarknaden handlar och prissätter effekt i form av medeleffekt per

timme (MWh/h eller kWh/h). Denna prisbildning på effekt har en avgörande

betydelse för elmarknadens funktion och förmåga att skapa balans mellan

utbud och efterfrågan.

Den nuvarande ellagstiftningen skapar dock ett fundamentalt problem vad

avser prisbildningen. Dagens elmarknad inbjuder nämligen till att teckna

avtal med fast pris på leveransen av el, oavsett vad priset är på effekt

vid ett visst tillfälle. Man kan säga att konsumenterna har möjlighet att

handla effekt gratis, vilket innebär att det aldrig kan uppstå någon

prisbildning på effekt i konsumentledet. Följden blir att konsumenterna

saknar incitament att spara på effekt men även att det saknas

marknadsmässiga

möjligheter att ta betalt för investeringar i effektproduktion. Marknaden

saknar förmåga att skapa balans mellan utbud och efterfrågan.

Problemet blir inte mindre av att passiva lågförbrukande konsumenter på

dagens marknad subventionerar aktiva konsumenter som byter leverantör.

Konsumenter som förbrukar stora mängder effekt kan på så sätt handla effekt

gratis till ett förhållandevis lågt energipris. Problemet förvärras

dessutom när marknaden börjar närma sig effektbrist. En ond cirkel uppstår

där effektbrist leder till ökad effektbrist i och med att högre

effektpriser

på spotmarknaden ökar intresset av att handla energi till fast pris. Den

nuvarande lagstiftningen låser därmed elmarknaden till en avtalsform som

skapar sämre konkurrens, minskad effektivitet, högre elpriser och en ökad

risk för marknadskollaps. Jag har svårt att förstå hur denna marknad kan

beskrivas som väl fungerande.

Genom att avskaffa kulissmarknaden öppnas elmarknaden för handel och

prisbildning på effekt i stället för energi. Den fysiska elen handlas med

strömbrytaren och det skapar en förståelse av hur elmarknaden faktiskt

fungerar. Att ansluta sig till nätet är att ansluta sig till handeln och

prisbildningen på spotmarknaden. Att tända en 60-wattslampa är att handla

60 watt - dvs. effekt. El handlas momentant och per objekt som slås på

eller av med strömbrytaren. På en effektmarknad blir det också naturligt

att betala extra för att prisförsäkra effekt. En villaägare kan exempelvis

behöva prisförsäkra 10 kW elvärme mot priser som överstiger 40 öre/kWh

och för detta betala en begränsad premie. Det stora flertalet

lågförbrukande

konsumenter har troligtvis inget behov alls av att köpa prisförsäkringar.

Om konsumenterna utgår ifrån sina renodlade elinköp när de väljer om och

hur de skall prisförsäkra sig skapas en marknad där kostnaderna fördelas

på ett rättvist sätt mellan olika elanvändare.

En majoritet av utskottets ledamöter tycker att den reform som här förordas

skulle innebära en dramatisk förändring av det gällande regelverket. Jag

menar att det är fråga om en förhållandevis liten förändring av regelverket

som ger stora positiva effekter för elmarknaden. Ett av argumenten mot

reformen är att konsumenterna inte skulle ha möjlighet att byta

elleverantör

och att den därmed inte skulle vara förenlig med EU:s elmarknadsdirektiv.

Man kan emellertid konstatera att dagens elleverantörer i realiteten

inte kan sälja fysisk el utan endast prisförsäkringar på energi. En

reformerad marknad med betydligt större möjligheter för konsumenterna att

fritt välja hur de skall prissäkra sin el borde alltså inte strida mot

EU:s regelverk. Jag vill även framhålla att de svenska och nordiska

elmarknaderna var bland de första att avregleras och att de i stor

utsträckning

stått modell vid utformningen av EU:s regelverk. Upptäcks allvarliga

brister i det svenska systemet bör dessa naturligtvis rättas till så att

avregleringen inom EU kan ledas i rätt riktning.

Jag ställer mig också frågande till flertalet av de slutsatser som

presenteras i de tidigare nämnda rapporterna från Elforsk AB och riksdagens

utredningstjänst som utskottsmajoriteten refererar till. Riksdagens

utredningstjänst invänder exempelvis att industrin inte skulle kunna teckna

bilaterala avtal och därmed skulle riskera högre elpriser om förslaget

ensidigt skulle införas i Sverige. Det finns ingenting som hindrar

bilaterala

affärsuppgörelser. Snarare blir det avsevärt enklare att genomföra affärer

när elen levereras över spotmarknader och affärstransaktioner sker med

finansiella avtal.

Utskottets majoritet menar att det är positivt att marknadens utformning

ifrågasätts och att dess funktion kontinuerligt skärskådas. Det håller

jag med om, men de senaste åren har Sverige översvämmats av utredningar

som alla utan undantag påstått att konkurrensen på elmarknaden fungerar

bra. De sista i raden är utredningarna från Elforsk AB och riksdagens

utredningstjänst. Man kan undra vad syftet med allt detta utredande har

varit. I samtliga fall har utgångspunkten varit konsumenternas frihet att

välja mellan fiktiva leverantörer på en låtsasmarknad för elleverans. I

övrigt har analyserna grundats på bedömningar av marknadsmakt ur ett

energiperspektiv, trots att den relevanta konkurrensen sker i en

effekthandel

på spotmarknaden. Det har skapat en helt missvisande bild av

konkurrensförhållandena på elmarknaden. En utredning som särskilt bör

nämnas är

den s.k. Elkonkurrensutredningen. Här var det huvudsakliga budskapet att

det inte finns några fundamentala funktionsfel på elmarknaden. Samtidigt

ansågs effektbalansproblemet ligga utanför utredningens uppdrag. Det är

förhoppningsvis ett lågvattenmärke för en svensk offentlig utredning. På

den nuvarande elmarknaden finns det ingen marknadsmässig lösning av

effektproblemet.

Sammanfattningsvis kan sägas att den modell jag förordar innebär att

elmarknaden omformas till en effektmarknad, mot bakgrund av att el

definitionsmässigt är effekt. Det innebär att ett regelverk bör utformas så

att nätbolagen debiteras spotpris för inmatad el och debiterar

konsumenterna

spotpris för levererad el och nätförluster, i tillägg till nätavgiften.

Nätbolagen får inte samordna sin verksamhet med verksamheter som har med

prisförsäkringar att göra. Handeln med och försäljning av prisförsäkringar

bör regleras av värdepapperslagstiftningen.

Riksdagen bör således genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

tillsätta en utredning med uppdrag att utforma ett regelverk i enlighet

med vad som här angivits. Med det anförda tillstyrks därmed motion

2003/04:N303 (mp). Det övriga här aktuella motionsyrkandet bör i det här

sammanhanget inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

2. Elprissättningen, punkt 2 (v)

av Lennart Beijer (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N265 och

avslår motion 2003/04:N277.

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets ställningstagande som börjar med "En

utredning" och slutar med "och 2003/04:N277 (s)" borde ha följande

lydelse:

Det är min uppfattning - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N265

(v) - att systemet med fasta nätavgifter minskar motivationen för stora

kundgrupper att dra ned på elanvändningen och bli mer eleffektiva. För

den vanliga hushållskunden är det i dag relativt ointressant att söka en

ny elleverantör eller att vara mer eleffektiv. Det beror naturligtvis på

att det enbart är priset på elenergi, vilket utgör omkring en tredjedel

av priset, som kan påverkas medan nätkostnader och skatter inte är

påverkbara.

Samtidigt måste framhållas att effektivare elanvändning sannolikt är den

bästa vägen för att uppnå ett mer robust och miljövänligt energisystem.

Statsmakterna måste följaktligen prioritera en effektivare elanvändning

och vidta åtgärder som leder till ett effektivare resursutnyttjande.

Jag menar därför att regeringen bör utreda möjligheten att slopa alla

fasta elavgifter. Det pris konsumenterna möter skall i stället utgöras av

summan av nätavgifter, elpris och skatter. Principen är att de särskilda

nätavgifterna slopas och att det i stället införs ett system där nätägarna

tar betalt för nätverksamheten av eldistributören som använder nätet.

Detta skulle medföra att det rörliga elprisets andel av totalpriset skulle

öka på bekostnad av den fasta delen. En sådan förändring skulle göra det

intressant för merparten av hushållen att bli mer eleffektiva och minska

sin elanvändning.

Genom ett tillkännagivande bör riksdagen anmoda regeringen att utreda ett

system för prissättning på elmarknaden i enlighet med vad som ovan anförs.

Därmed blir motion 2003/04:N265 (v) tillgodosedd. Motion 2003/04:N277

(s) avstyrks.

3. Byte av elleverantör, punkt 3 (m, fp, kd)

av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström

(fp) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324

yrkande 9, 2003/04:N342 yrkande 7 och 2003/04:N413 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi menar att det måste bli lättare att byta elleverantör för att

konkurrensen

på elmarknaden skall fungera. Det är av denna anledning som riksdagen, på

utskottets initiativ, uppdragit åt regeringen att återkomma med förslag

på ett sanktionssystem gentemot nätägare som inte uppfyller regelverkets

krav vid byte av elleverantör. Det är därför ytterst otillfredsställande

att regeringen inte verkställt riksdagens beslut. Frågan är om det är

senfärdighet eller underlåtenhet som regeringen försöker göra till dygd.

Oavsett vilket anser vi att regeringens hantering av ärendet är under

all kritik.

Redan våren 2001 beslöt riksdagen, på förslag från ett enhälligt utskott,

att anmoda regeringen att skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna

för införande av ett effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte

uppfyller de krav som ställs enligt gällande regelverk. När regeringen

våren 2002 överlämnade en proposition till riksdagen om energimarknader

i utveckling (prop. 2001/02:56) behandlades frågan om ett sanktionssystem

endast kortfattat och något förslag lämnades inte. Riksdagen valde då, på

initiativ från utskottet, att ånyo uppmana regeringen att utan ytterligare

tidsspillan lämna förslag om införande av ett sanktionssystem. I

sammanhanget

påtalades att regeringen inte hanterat beställningen från riksdagen på

ett tillfredsställande sätt.

Som tidigare redovisats har regeringen bollat frågan från utredning till

utredning. För närvarande är det den av regeringen tillsatta utredningen

om el- och naturgasmarknaderna som har att hantera frågan. Enligt

direktiven

skall utredaren utreda behovet av ett sanktionssystem riktat mot de

nätföretag som inte följer ellagens regler när det gäller leverantörsbyten

och, om denne finner att det behövs, föreslå formerna för ett sådant system

.

Huruvida det föreligger behov av ett sanktionssystem eller inte torde

emellertid inte råda några tveksamheter kring efter att riksdagen vid

upprepade tillfällen så tydligt markerat sin ställning i frågan. Förslag

från nämnda utredning förväntas i september 2004. Därefter följer sedvanlig

remissbehandling och beredning, innan ett eventuellt förslag kan komma

till riksdagen. Det innebär att de nya bestämmelser som i så fall kan bli

aktuella kan träda i kraft först år 2005 eller år 2006. Vari regeringens

skyndsamhet att effektuera riksdagens beställning ligger kan man fråga

sig, då ett eventuellt sanktionssystem därmed tidigast kan vara i funktion

fyra eller fem år efter riksdagens anhållan.

Kundernas tillgång till olika leverantörer av en tjänst eller vara är en

förutsättning för att konkurrensen på marknaden skall fungera. På den del

av elmarknaden som är konkurrensutsatt är tillgången på olika

elleverantörer

som kunderna kan vända sig till alltså av stor betydelse. För att kunderna

på elmarknaden skall kunna använda sin konsumentmakt som ett medel för

att effektivisera konkurrensen krävs dessutom att byte av elleverantör

fungerar smidigt och inte försvåras av elleverantörerna. Ett väl fungerande

system för leverantörsbyte är enligt vår mening en förutsättning för att

kunderna skall kunna vara aktiva på elmarknaden. De svårigheter som finns

vid leverantörsbyten lägger hinder i vägen för kundernas rörlighet och

därmed såväl konkurrensen som effektiviteten på elmarknaden.

Det har nu gått tre år sedan riksdagen uppmanade regeringen att skyndsamt

utreda förutsättningarna för ett effektivt sanktionssystem och lägga fram

erforderliga förslag till de lagändringar som krävs för ett snabbt

införande.

Av denna anledning bör riksdagen genom ett uttalande rikta klander mot

regeringen och dess sätt att hantera frågan. Därtill bör riksdagen genom

detta tillkännagivande anmoda regeringen att omgående tillse att frågan

om leverantörsbyte får en lösning. Regeringen bör ej senare än i samband

med överlämnandet av budgetpropositionen för år 2005 lämna förslag till

riksdagen i enlighet med vad som här anförs. Regeringen får vidta

erforderliga åtgärder för att tillse att denna begäran tillgodoses.

Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N342 (m), 2003/04:N324 (fp)

och 2003/04:N413 (kd) i berörda delar.

4. Byte av elleverantör, punkt 3 - motiveringen (mp)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag delar den kritik som framförs i motionerna 2003/04:N342 (m), 2003/04:

N324

(fp) och 2003/04:N413 (kd) när det gäller regeringens hantering av

riksdagens

beställning av ett sanktionssystem gentemot nätägare som inte uppfyller

regelverkets krav vid byte av elleverantör. Redan våren 2001 beslöt

riksdagen, på förslag från ett enhälligt utskott, att anmoda regeringen att

skyndsamt utreda förutsättningarna och formerna för införande av ett

effektivt sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller de krav som

ställs enligt gällande regelverk. När regeringen våren 2002 överlämnade

en proposition till riksdagen om energimarknader i utveckling (prop.

2001/02:56) behandlades frågan om ett sanktionssystem endast kortfattat

och något förslag lämnades inte. Riksdagen valde då, på initiativ från

utskottet, att ånyo uppmana regeringen att utan ytterligare tidsspillan

lämna förslag om införande av ett sanktionssystem. I sammanhanget påtalades

att regeringen inte hanterat beställningen från riksdagen på ett

tillfredsställande sätt.

De svårigheter som finns vid leverantörsbyten lägger hinder i vägen för

kundernas rörlighet och påverkar därmed såväl konkurrensen som

effektiviteten

på dagens elmarknad. Samtidigt är det min mening, vilket jag tidigare

redogjort för, att elmarknaden behöver reformeras. Som jag framfört

förordar jag en modell som innebär att konsumenterna ges direkt tillgång

till spotmarknaden genom att nätföretagen sköter upphandlingen på

spotmarknaden och försäljningen av el till konsumenterna. Den föreslagna

reformen skulle innebära att elbolagen blev överflödiga, vilket skulle

medföra att de problem som i dag finns när det gäller leverantörsbyten

med automatik skulle försvinna.

Mot den bakgrunden avstyrks här nämnda motioner i berörda delar.

5. Nationellt anläggningsregister, punkt 4 - motiveringen (mp)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Utbyte av information mellan elmarknadens aktörer är, som framhålls i de

båda här aktuella motionerna, i högsta grad väsentligt för elmarknadens

funktion. Korrekt information om elförbrukningen är exempelvis av avgörande

betydelse för elleverantörernas möjligheter att debitera sina kunder

korrekt och för deras möjlighet att prognostisera elinköpen. Svagheter i

kommunikationssystemet kan även försvåra leverantörsbyten och därmed minska

kundrörligheten på elmarknaden. Dagens system där såväl nätbolagen som

elföretagen använder sig av olika IT-system för informationsutbyte har

brister och kan därför i viss utsträckning sägas hämma konkurrensen på

elmarknaden.

En möjlig väg att förhindra denna typ av problem är att, som motionärerna

föreslår, införa ett nationellt anläggningsregister. Ett sådant register

skulle underlätta informationsflödet mellan nätägare och elleverantörer

och där-igenom bidra till en bättre konkurrens på elmarknaden med den

utformning som den har i dag.

Ett annat sätt att lösa de problem som motionärerna lyfter fram är att

genomföra en reformering av elmarknaden i enlighet med vad som förordas

i motion 2003/04:N303 (mp). Denna reform skulle innebära att elsäljarna

blev överflödiga liksom behovet av att rapportera mätvärden och

leverantörsbyten mellan nätbolagen och elföretagen. Behovet av ett

nationellt

anläggningsregister skulle därigenom minimeras.

Mot den bakgrunden avstyrker jag motionerna 2003/04:N266 (v) och 2003/04:

N297

(mp).

6. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn, punkt 6 (m, fp)

av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie

Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N358

och 2003/04:N413 yrkandena 13 och 14.

Ställningstagande

Avsaknaden av konkurrens på dagens fjärrvärmemarknad innebär ett reellt

problem för de konsumenter som är anslutna till fjärrvärmesystemet.

Distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och konkurrensen från

andra uppvärmningsformer är mycket begränsad då kostnaderna för

konsumenterna

att byta uppvärmningsform är höga. Detta medför risk för

monopolprissättning.

Den utredning som tillsatts i syfte att se över konkurrenssituationen på

fjärrvärmemarknaden kan ses som ett tecken på att regeringen tagit till

sig av den kritik som vi från oppositionens sida framfört under lång tid.

Detta till trots finns det ett behov av att vidta omedelbara insatser

för att stoppa den negativa utvecklingen. Vi menar därför att åtgärder

såsom exempelvis skärpt pristillsyn, införande av ett system med

riktmärkesjämförelser av priser, införande av utökade möjligheter till

tredjepartstillträde, inrättande av en instans för hantering av klagomål

från

konsumenterna på priser och leveransvillkor, förbättrade möjligheter att

utnyttja spillvärme m.m. måste vidtas utan ytterligare fördröjande

utredningsarbete och tidsspillan.

Med det anförda tillstyrks motionerna 2003/04:N358 (m) och 2003/04:N413

(kd) i berörda delar.

7. Konkurrensen inom fjärrvärmesektorn, punkt 6 (kd)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N358

och 2003/04:N413 yrkandena 13 och 14.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N413 (kd) - att

konsumenterna på fjärrvärmemarknaden måste skyddas mot oskäliga

prishöjningar.

Distributionen av hetvatten är ett naturligt monopol och konkurrensen

från andra uppvärmningsformer är mycket begränsad då kostnaderna för

konsumenterna att byta uppvärmningsform är höga. Detta medför risk för

monopolprissättning. En lösning på dagens problem är att genomföra

tredjepartstillträde till fjärrvärmenäten.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta

erforderliga åtgärder för att tillse att de problem som föreligger på

dagens

fjärrvärmemarknad får en lösning i enlighet med vad som här anförs.

Med det ovan sagda tillstyrks motionerna 2003/04:N358 (m) och 2003/04:N413

(kd) i berörda delar.

8. Energimyndighetens handläggningstider, punkt 7 (m, fp, kd)

av Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström

(fp) och Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 8. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N413

yrkande 9.

Ställningstagande

Statskontoret har på uppdrag av regeringen sett över Energimyndighetens

tillsynsuppgifter på energimarknaderna, däribland naturgasmarknaden.

Statskontoret konstaterar i sin rapport att tillsynsuppgifterna inte har

haft en tillräckligt stark ställning inom Energimyndigheten. Vi ser detta

som alarmerande och menar att regeringen omedelbart måste agera för att

tillse att problemen på detta område åtgärdas. Därtill anser vi det helt

nödvändigt att myndighetens handläggningstider för koncessionsärenden

kortas.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta

åtgärder i enlighet med vad som här förordas. Därmed tillstyrks motion

2003/04:N413 (kd) i berörd del.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:N265 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på en utredning

kring fasta elavgifter enligt vad i motionen anförs.

2003/04:N266 av Lennart Beijer m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att uppdra åt Svenska kraftnät eller Energimyndigheten att snarast

möjligt etablera ett nationellt, centralt anläggningsregister för

elmarknaden.

2003/04:N277 av Krister Örnfjäder (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utvärdering av kostnadsutvecklingen för elpriset och dess

konsekvenser.

2003/04:N279 av Lennart Beijer m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av internationell samordning av regelverk, skatter och

avgifter för produktion, distribution och handel med el.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett svenskt offensivt arbete för en samordning, som prioriterar

Norden, Östersjöområdet och EU.

2003/04:N297 av Lars Ångström (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att med förtur utreda förutsättningarna för ett snabbt införande av

ett centralt anläggningsregister på elmarknaden.

2003/04:N303 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att anpassa avreglering av elmarknaden till verkligheten så att

elmarknaden fungerar.

2003/04:N324 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om sanktioner för nätägare som försvårar byte av elleverantör.

2003/04:N342 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om krav på nätföretagen och förutsättningarna för byte av

elleverantör.

2003/04:N358 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att öppna fjärrvärmenäten för konkurrens.

2003/04:N395 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om bildande av ett gemensamt nordiskt stamnätsbolag.

2003/04:N413 av Maria Larsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett sanktionssystem mot de nätbolag som inte uppfyller

regelverkets krav vid byte av elleverantör bör införas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Energimyndighetens handläggningstider för koncessionsärenden

måste kortas.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om konkurrens inom fjärrvärmesektorn.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett regelverk för att förhindra korssubventionering inom

fjärrvärmesektorn.

2003/04:N415 av Ingegerd Saarinen (mp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en elmarknadsreform där effektförbrukning prissätts på ett

samhällsekonomiskt korrekt sätt.

Bilaga 2

Program för näringsutskottets offentliga utfrågning om säker

elförsörjning

Datum: Torsdagen den 19 februari 2004

Tid: 09.00 - 12.00

Plats: Riksdagens andrakammarsal

Program

Inledning

Stamnätet och utlandsförbindelserna

Generaldirektör Jan Magnusson, Affärsverket svenska kraftnät

Kärnkraftverkens tillförlitlighet

Generaldirektör Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion

Leveranssäkerheten på regional och lokal nivå

Överdirektör Håkan Heden, Statens energimyndighet

Frågor från utskottets ledamöter

Energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och åtgärder för att

minska elavbrotten

Verkställande direktör Bo Källstrand, Svensk Energi

Näringslivets syn på säkerheten i elförsörjningen

Verkställande direktör Håkan Murby, Jernkontoret (tillika vice ordförande

i organisationen SKGS - Skogen och Kemin, Gruvorna och Stålet)

Konsumenternas syn på säkerheten i elförsörjningen

Generalsekreterare Charlotte Hedin, Sveriges Konsumentråd

Regeringens syn på säkerheten i elförsörjningen

Statssekreterare Claes Ånstrand, Näringsdepartementet

Frågor från utskottets ledamöter

Avslutning

Bilaga 3

Näringsutskottets offentliga utfrågning om säker elförsörjning

Stenografiska uppteckningar

Inledning

Ordföranden: Jag får hälsa alla hjärtligt välkomna till näringsutskottets

offentliga hearing om säker elförsörjning.

Vi är glada över att så många från branschen, från myndigheter, från den

politiska sfären och från intresseorganisationer har kunnat komma hit. Vi

ser fram emot att den här dagen få en allsidig belysning av hur det ser

ut när det gäller de svenska elnäten och den svenska elförsörjningen.

Utskottet har tagit initiativ till denna hearing på grund av det som

inträffat under senare tid. Det har ju varit många elavbrott - i Sydsverige

,

i Västra Götaland och i Stockholm. Det fenomenet kan man se också i andra

länder, till exempel i Italien och USA.

Självklart vill vi bilda oss en uppfattning om vad det här beror på. En

del talar om omregleringen, andra om för stora vinster i sektorn. Åter

andra talar om dåligt underhåll. Kanske korresponderar alla dessa saker

på olika sätt. Vi vill, som sagt, bilda oss en uppfattning så att vi i

framtiden kan fatta kloka beslut.

Vi på podiet är jag själv, Marie Granlund. Jag är socialdemokrat och

ordförande i näringsutskottet. Och till höger om mig sitter Per Bill,

förste

vice ordförande och moderat. Till vänster om mig sitter Ingegerd Saarinen,

andre vice ordförande och miljöpartist.

Vi är, som sagt, väldigt glada över att så många har kunnat komma hit.

Det krävs dock lite disciplin eftersom vi har många inbjudna. Jag skulle

vilja vädja till er som ska ha anföranden att hålla tiden. Också vi

ledamöter vill ha tid här på slutet för att kunna ställa frågor, vilket vi

brukar vara ganska bra på. Jag vädjar alltså till er om att ni håller

tiden.

Stamnätet och utlandsförbindelserna

Ordföranden: Först ut på plan är Jan Magnusson från Affärsverket svenska

kraftnät. Varmt välkommen hit för en redogörelse om er syn på detta med

säker elförsörjning. Varsågod!

Generaldirektör Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Jag hade tänkt berätta

lite grann om de åtgärder som vi är på väg att vidta med anledning av

elavbrottet i Sydsverige den 23 september. Men jag har blivit ombedd att

berätta något också om hur vi arbetar med utlandsförbindelserna och med

utbyggnaden av dem.

Jag kan börja med en kort rekapitulation av elavbrottet den 23 september.

Elavbrottet inträffade i en situation med låg belastning på stamnätet.

Vi hade en belastning på ungefär 15 000 MW, vilket är drygt hälften av

den belastning vi har en riktigt kall vinterdag. Det innebär alltså att

vi hade goda marginaler i nätet.

Dimensioneringskriterierna är sådana att stamnätet i de mest belastade

situationerna ska klara det allvarligaste felet: att det största

kärnkraftverket eller den största kraftproduktionsanläggningen faller bort,

att den största ledningen upphör att fungera. Detta ska alltid klaras.

Det innebär att i situationer med en mindre belastning är marginalerna

större än så.

Rätt så många störningar inträffar i ett tekniskt system som stamnätet -

ungefär 200 per år, alltså drygt en varannan dag. Det beror på många saker.

Den vanligaste orsaken är åska men en orsak kan också vara tekniska fel

av olika slag. Då ska systemet assimilera det största felet, vilket sker

regelmässigt.

Den 23 september klockan 12.30 inträffade alltså ett stort fel. Oskarshamn

3,

ett av våra största kärnkraftsblock, föll bort. Systemet började då agera

för att hantera den situationen. Vattenkraftsproduktionen i norra Sverige

började öka för att kompensera för detta. Det blev en annan lastfördelning

på nätet. I en sådan situation kan vi också dra i gång gasturbiner, vilket

tar 10-15 minuter.

Kravet på stamnätet är att 15 minuter efter ett sådant här stort fel ska

systemet vara helt återställt och vara i samma balans som tidigare samt

klara ytterligare ett stort fel. Men efter 4 1/2 minut hände ytterligare

ett stort fel i nätet i och med att vi fick ett fel i ett ställverk utanför

Varberg. Ett ställverk är, kan man säga, ett slags trafikkorsning för det

elektriska stamnätet. I och med att det här felet uppstod - en så kallad

frånskiljare havererade - fick vi ett dubbelt fel i ställverket, och två

block i Ringhals kopplades bort från nätet.

De här tre produktionsanläggningarna - Oskarshamn 3 och de två blocken i

Ringhals - svarade för sammanlagt 3 000 MW, alltså 20 % av konsumtionen,

balansen, i det svenska systemet. Detta i kombination med att vi hade

mindre anläggningar som upprätthöll spänningen i systemet gjorde att det

inte längre var möjligt att ha stabilitet i stamnätet, utan vi fick ett

sammanbrott på strä-ckan Varberg-Norrköping och söder därom.

Vad vi gör i en sådan situation är att vi återuppbygger nätet från den

del som fortfarande är intakt, i det här fallet norrifrån. Det skedde

successivt. Efter en timme var hela nätet, inklusive

överföringsförbindelsen

till Själland, åter i gång. Sedan är det en fråga om att balansera, att

ta konsumtion i drift. Det skedde under ytterligare några timmar. Detta

var alltså förloppet under eftermiddagen den 23 september. Det var första

gången på 20 år som vi hade ett sådant här fel i det svenska elsystemet.

Vad gör vi då med anledning av detta? I mitten av oktober var jag i

utskottet och redovisade förloppet mera ingående. Då var vi i färd med att

utarbeta en åtgärdsrapport, vilken vi publicerade den 4 november. Jag

tänker här redovisa åtgärderna i denna. Åtgärderna är åtta till antalet.

En åtgärd är att vi har kommit överens med våra nordiska kolleger om att

se över det som kallas för Nordels dimensioneringsregler, alltså hur vi

dimensionerar och hur vi operativt driver näten i de nordiska länderna.

Det här måste ske samordnat därför att de nordiska näten hänger ihop så

kraftigt att vi är så att säga tätt beroende av varandra, vilket är en

fördel. Men det innebär också att vi måste ligga på samma

driftsäkerhetsnivå

för att ha ett optimalt system. Det här arbetet kommer att resultera i en

första rapport i juni i år. Den kommer att finnas tillgänglig för den

diskussion som de nordiska energiministrarna har för avsikt att ha i början

av hösten kring de här frågorna.

I ställverket i Horred utanför Varberg fick vi, som sagt, ett dubbelt fel

- en händelse som man inte räknat med tidigare. Ställverket är från mitten

av 1970-talet. Det finns inte dokumenterat att detta dubbla fel skulle

kunna inträffa, vilket alltså skedde. Vi bygger om ställverket till

sommaren för att undvika att ett sådant här fel kan uppstå en gång till.

Dessutom har vi påbörjat en mer omfattande genomgång, ombyggnad, av våra

ställverk från 1970-talet för att kraftigt höja driftsäkerhetsnivån i dem,

bland annat som en följd av det som hände den 23 september.

Vi har också påbörjat arbetet med en ny 400-kilovoltsledning, i huvudsak

i den ledningsgata som finns mellan Hallsberg och Värnamo, och en

220-kilovoltsledning vidare från Värnamo ned till sydvästra Skåne. Det

kommer

vi att lite mer detaljerat presentera i den treårsplan som vi nästa vecka

överlämnar till regeringen.

Jag nämnde att det var en frånskiljare som var primärfelet i ställverket

i Horred. Vi hade faktiskt tidigare startat en översyn av äldre

frånskiljare

och har nu skyndat på det programmet - den fjärde åtgärden.

Svenska kraftnät började år 1992. Då blev det beslutat att vår verksamhet

skulle vara inriktad på planering och övergripande styrning av stamnätet,

medan den mer operativa hanteringen av till exempel underhållet blev

kvar i Vattenfall. Vi har sedan utvecklat den modellen så att vi har

handlat upp vårt underhåll på entreprenad under den här tioårsperioden,

vilket har fungerat väldigt väl. Men vi är nu mitt inne i en intern

utredning där vi kommer att titta på om vi behöver styra och kontrollera

entreprenadarbetena hårdare än vi kanske gjort i det förgångna. Det är

också en fråga som "varit på lut" tidigare, vilket bland annat beror på

att anläggningarna i vårt anläggningsbestånd naturligtvis blir äldre för

varje år. Samtidigt blir våra entreprenörer så att säga mer kommersiellt

orienterade. Därför krävs det nog en lite hårdare styrning av kontrollen

än vi haft i det förgångna.

Vid avbrott på stamnätet, särskilt om de delar av landet berörs där

kärnkraftverken finns, är det väldigt viktigt att kärnkraftverken inte går

ned till noll och behöver återstartas med den långa procedur som krävs

vid en kallstart. Därför finns det krav på kärnkraftverken att de ska

kunna klara husturbindrift. De ska, kan man säga, kunna gå ned på sparlåga

för att sedan snabbare kunna gå upp i produktion igen. Det där är en

tekniskt komplicerad process. I Ringhals klarade ett block att gå ned på

husturbindrift, inte det andra. Vi har nu ihop med branschen startat en

översyn av kraven på kärnkraftsblocken för att kunna gå ned till

husturbindrift

så att det går att snabbt komma tillbaka efter ett elavbrott.

Så småningom kommer vi att fastlägga de här kraven i föreskrifter riktade

mot de stora produktionsanläggningarna.

Ett elsystem som detta är oerhört beroende av telekommunikationer och

fjärrkontroll. Det visade sig att det var fråga om en driftscentral där

kommunikationen med företaget inte fungerade under den aktuella

eftermiddagen.

Det har lett till att vi tillsammans med branschen har startat en

funktionsutredning beträffande telekommunikationssystemet i hela elsektorn

för att se till att vi återigen har samma nivå på kommunikationssystemet

drifttekniskt och samma reservkapacitet och så vidare när det gäller

batterikapacitet och annat.

Sist men inte minst har vi informationsfrågorna. De är oerhört viktiga i

en sådan här situation. Detta ställer minst lika höga krav på oss som på

de tekniska åtgärderna för att återställa systemet. Själva tyckte vi väl

att vi klarade den viktigaste informationsdelen rätt så hyggligt -

informationen till våra samarbetspartner när vi byggde upp nätet igen och

till allmänheten via medierna den aktuella eftermiddagen. Därutöver finns

det ett väldigt stort informationsbehov från länsstyrelser, kommuner,

andra myndigheter och så vidare. Där brast det en del. Därför har vi också

gjort en översyn av den hanteringen i allvarliga situationer i framtiden.

Det här är de viktigaste åtgärderna. En del går väldigt fort. Ombyggnaden

av Horred gör vi i år. Andra åtgärder - såsom Nordels

dimensioneringskriterier

och de effekterna - är naturligtvis mycket mer långsiktiga. Vi menar att

det efter en sådan här händelse finns anledning att höja den allmänna

säkerhetsnivån i stamnätet. Även om den, förstås, är hög också i

utgångsläget

har samhällets elberoende gjort att det är ytterst angeläget att vi vidtar

alla rimliga åtgärder för att undvika att den här typen av fel uppstår i

framtiden.

Utlandsförbindelserna är ett annat ämne. Det nordiska kraftnätet byggdes

upp framför allt på 1950- och 1960-talen och är i huvudsak uppbyggt med

hänsyn till de nationella förutsättningarna - det svenska systemet för

att transportera vattenkraft från norr till konsumtionen i Syd- och

Mellansverige, de röda linjerna på bilden, och det norska systemet är till

för att transportera norsk vattenkraft från Vestlandet till konsumtionen

i sydost. Sedan har man slagit broar mellan de här nationella systemen.

Det gör naturligtvis också att kapaciteten på de här broarna inte är lika

hög som kapaciteten i de nationella näten. Det har ändå varit en bra

situation. I Norden har vi haft ett nationellt elutbyte som har gagnat oss

alla i 50 år. Men kraven på transportkapacitet över gränserna ökar i takt

med att den här öppna elmarknaden breder ut sig och blir alltmer omfattande

.

Under den senaste tioårsperioden har vi gjort en del. År 1992 då vi

startade var kapaciteten mellan Sverige och andra länder ungefär 5 000 MW.

Kapaciteten har ökat till ungefär 7 000 MW, alltså med 40 %, under den

här tioårsperioden. Men fortfarande är det ofta flaskhalsar i det nordiska

nätet.

Vi har därför inom Nordel bedrivit ett arbete för att hitta flaskhalsar,

missing links, i det nordiska systemet. De finns redovisade här. Vad vi

från svensk sida nu framför allt satsar på är tre förbindelser. Det gäller

då den mellan Norge och södra Norrland, Nea-Järpströmmen, som vi kommer

att fatta investeringsbeslut om i vår för att öka den kapaciteten. Vidare

handlar det om en fördubbling av Fennoskan mellan Sverige i höjd med

Forsmark och sydvästra Finland. Dessutom gäller det den ledning mitt i

Sverige som till viss del är markerad på bilden och som alltså motsvarar

ledningen mellan Hallsberg, Värnamo och sydvästra Skåne - som jag tidigare

talade om.

Det här är de projekt som vi arbetar med. Naturligtvis är det väldigt

stora investeringar. Hela programmet, alla de elva förbindelserna, skulle

det kosta 40-45 miljarder att realisera. Våra tre projekt som vi i

dagsläget

talar om ligger kanske på nivån 3 miljarder. Det är givetvis mycket

omfattande investeringar. Men för att få en helt integrerad nordisk

elmarknad

och för att vi ska kunna ha en betydande handel mellan länderna är det

den här vägen som man måste gå.

Kärnkraftverkens tillförlitlighet

Ordföranden: Tack för det! Nästa talare är Judith Melin från Statens

kärnkraftinspektion som ska tala bland annat om kärnkraftverkens

tillförlitlighet. Varsågod!

Generaldirektör Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion: Eftersom det

nu ska handla om kärnkraftens tillförlitlighet tänkte jag börja med att

klargöra den ansvarsfördelning som finns och vår roll.

Ansvaret för den kärntekniska säkerheten ligger hos tillståndshavarna.

SKI:s ansvar är att lägga fast säkerhetskraven och att följa upp att de

åtföljs av inspektion och tillsynsåtgärder. Vidare handlar det om att

vidta de förelägganden som behövs för att kraven ska verkställas.

Vi är alltså helt frikopplade från energiproduktionen. Säkerhetsfrågorna

hos oss är helt frikopplade från energiproduktionen. Vi tillhör

Miljödepartementet såväl organisatoriskt som när det gäller vad som följer

av

vårt uppdrag från regering och riksdag. Vår uppgift är att tillse att

säkerhetssystemen slår till när det behövs, oavsett kapaciteten för

energiförsörjningen. Dock finns det, som vi tidigare hört, ett visst

beroende

mellan säkerheten och tillgången till elförsörjningen för att hantera

säkerhetssystemen i anläggningarna.

Jag övergår nu till det som hände den 23 september 2003 i anläggningen

Oskarshamn 3. Spädmatningen av vattnet till reaktortanken stängdes av

misstag av. Reaktorn snabbstoppades manuellt, vilket är helt i enlighet

med de riktlinjer och krav som finns fastställda. Sedan inträffade det

stora spänningsbortfallet i södra Sverige, vilket också innebar att

strömförsörjningen av yttre nät till Oskarshamn 3 uteblev. Det finns ett

reservsystem för elförsörjningen till Oskarshamnsanläggningen för att

säkerställa att både säkerhetsfunktionerna och kylningen fungerar. Tre

dieselgeneratorer startades, också detta helt i enlighet med de krav som

vi ställer.

Efter en och en halv timme återkom yttre nät och kylsystemet. Man började

iscensätta det normala kylsystemet. Efter ytterligare en tid startade

omblandningen i reaktortanken, vilket då ledde till att man fick ett så

kallat HTG-larm - man överskred en teknisk parameter, innebärande att man

måste utreda de mekaniska konstruktionerna och invänta SKI:s godkännande

för återstart.

Oskarshamnsanläggningen utredde händelsen och inkom den 26 oktober med en

ansökan till SKI om återstart. Återstart medgavs av oss efter granskning

den 14 november 2003.

Detta för mig över till frågor som är säkerhetsrelaterade och som är av

betydelse för tillgängligheten när det gäller att producera ström till

nät från anläggningarna.

De årliga revisionerna är dels produktionsrelaterade, dels

säkerhetsrelaterade.

De årliga revisionerna inträffar under sommarperioden. De varar i två

veckor eller mer, beroende på vad man vill göra och vad man hittar. De

årliga revisionerna innebär till exempel att man genomför den kontroll av

anläggningen som finns föreskriven - av säkerhetssystemen och av mekaniska

komponenter och material. Det underhåll som är planerat genomförs samt

reparationer. Det kan då vara både produktionsrelaterat och

säkerhetsrelaterat.

Under den perioden byter man också bränsle.

När man genomför den föreskrivna kontrollen av mekaniska komponenter och

material är det inte sällan man fångar upp saker som kräver att återstarten

senareläggs - saker som behöver utredas ytterligare eller saker som behöver

åtgärdas. Det kan till exempel vara fråga om sprickor i svetsfogar eller

om att dieselgeneratorerna inte startar inom stipulerad tid eller också

om andra sådana saker som måste åtgärdas. En del måste åtgärdas, och en

del måste beräknas för att se om man kan driva anläggningen med det man

hittat ytterligare en period.

Snabbstopp kan förekomma, som vi hörde Jan Magnusson redovisa. Snabbstopp

i ett säkert system ska slå till vid en felande funktion. När vi får

bortfall av yttre nät finns visserligen husturbindriften som skulle kunna

mildra effekterna av ett sådant snabbstopp. Det är viktigt att

säkerhetssystemen

utnyttjas när de behövs.

Spädmatning av vatten till reaktortanken, vilket inträffade i Oskarshamn,

är också ett läge där snabbstopp föreskrivs. Snabbstoppen kan således

vara både manuella och automatiska. Det är inte helt ovanligt med

snabbstopp.

Snabbstopp inträffar kanske en gång per reaktor och år. I regel kommer

man i gång ganska snabbt efter ett snabbstopp.

Det som kan ta längre tid är större händelser som kräver omfattande

utredningar. Exempel på sådana är den så kallade HTG-händelsen i Oskarshamn

,

det vill säga att en viss parameter överskreds. Vi hade också händelsen

i Barsebäck i början av år 2003, och vi hade en händelse år 1996 då vi

hittade felfunktioner i driftsklarhetsverifieringarna. Sedan hade vi, som

en del minns, den så kallade silhändelsen 1992. Sådant här kräver ett

långt utredningsarbete. I regel krävs det också tillstånd från SKI för

återstart.

Vidare förekommer det bränsleskador i reaktorerna. Vid en viss storlek på

bränsleskadorna stoppar man reaktorn utanför revisionsperioden och byter

bränsle. Det händer dock inte så ofta, kanske någon gång per år för någon

reaktor.

Slutligen: Avgörande för reaktorns tillgänglighet från säkerhetssynpunkt

är att man har en god kvalitet i säkerhetsarbetet, att man har en god

framförhållning - det vill säga att man har metoder så att man väldigt

tidigt upptäcker fel, till exempel sprickor. Man har då också möjlighet

att i god tid planera för reparationer och utbyte av komponenter så att

man slipper avställa i onödan. Därmed kan processen snabbas på.

Erfarenhetsåterföring är en annan sak. Ju mer man vet om inträffade

händelser och orsakerna till dessa både i den egna anläggningen nationellt

och internationellt, desto bättre framförhållning kan man ha.

För en god behandling av frågorna är det dessutom oerhört centralt med

kompetensen och kapaciteten både hos anläggningarna och hos den myndighet

som sedan ska hantera en återstart.

Leveranssäkerheten på regional och lokal nivå

Ordföranden: Nästa talare är överdirektör Håkan Heden från Statens

energimyndighet. Håkan ska tala om hur det är med leveranssäkerheten på

lokal

och regional nivå. Varsågod!

Överdirektör Håkan Heden, Statens energimyndighet: Vi på Statens

energimyndighet följer leveranssäkerheten hos de lokala och regionala näten

på

tre vägar.

För det första får vi årligen in rapporter från nätföretagen om deras

ekonomiska status men också en teknisk rapport där företagen redovisar

vilka avbrott de haft under året - aviserade och oaviserade avbrott - och

hur långa de varit.

För det andra har vi regeringens uppdrag att årligen följa upp

nätföretagens

åtgärder för att minska elnätens känslighet för snöoväder och liknande

förhållanden.

För det tredje gäller det vår tillsyn av nättarifferna. I vår nya

tillsynsmodell, som vi ska introducera i år, kommer vi att fästa väldigt

stor

vikt vid hur leveranssäkerheten är och vid hur stora avbrotten är.

Jag tänker nu redovisa lite grann av den statistik vi har tagit fram från

de årsrapporter som företagen har lämnat in. Jag tänker börja med en

övergripande bild på hur avbrottsfrekvensen har utvecklats över åren.

Bilden, som visar lokalnätsstatistik, delar in avbrotten i tre delar.

Först är det aviserade avbrott. Det är när man vidtar planerade åtgärder

i näten. Till detta kommer oaviserade avbrott i lokalnäten, och överst

ligger avbrott som lokalnäten får från de regionala näten. De två övre är

oaviserade avbrott, och det är de som slår hårdast mot kunden.

Här ser man att det i genomsnitt över landet är ett till ett och ett halvt

avbrott per år. Det mesta är oaviserat.

Om vi tittar på avbrottens längd kan vi konstatera att den varierar mellan

åren. Det är svårt att säga att det finns någon entydig trend. De första

noteringarna gjordes 1996-1997. Men de åren var kvaliteten så dålig att

vi inte brukar ha med dem i statistiken. Vi började egentligen 1998, och

utifrån de uppgifterna tycker vi inte att man kan utläsa någon trend. Men

vi ser igen att det är de oaviserade avbrotten som utgör den stora delen.

Det här varierar rätt rejält över landet. Vi som bor i tätorter vet ju

att vi har ganska få avbrott. Vi får rapporter om att det är helt

annorlunda

ute i landet. Vi har då försökt att dela in näten i tre delar: tätortsnät,

glesbygdsnät och blandade nät. Kriteriet vi har haft för nätföretagen är

den renhet som de redovisar i meter ledning per kund. Glesbygdsnät har vi

sagt är sådana nät där längden är 125 meter per kund eller mer. Ni ser på

bilden att det bor rätt många kunder i de här områdena, så det här är

nätföretag som också täcker in tätorter. Men genomsnittslängden är mer än

125 meter. Det är inte bara glesbygdskunder vi möter, för dem har vi inte

statistik över, utan det visar hur företag som har en stor del av sina

leveranser till glesbygd ser ut.

När det gäller frekvensen ser vi på en annan bild att om det var ett till

ett och ett halvt avbrott i snitt över landet per år är vi uppe i två och

ett halvt till tre avbrott i glesbygdsföretagen. Vi kan också återigen se

att de flesta är oaviserade och från överliggande nät.

Om vi jämför avbrottstiden, som var ungefär 150 minuter, med andra ser vi

att vi är uppe i 300-400 minuter per år i glesbygdsföretagen. Återigen,

de som bor i glesbygden tycker nog att de har längre avbrott, men det

beror på att det i den här statistiken också finns samhällen. Ur

kundperspektiv

säger den här bilden inte hela sanningen.

Vi kan också titta lite grann på hur det ser ut i tätorter. Där har vi,

ungefär som vi känner igen, ett halvt avbrott per år. Det är många

oaviserade

avbrott, men där ligger tiden återigen på ungefär 25 minuter per år.

Några slutsatser jag tycker att man kan dra av den här statistiken är att

det egentligen inte finns någonting som säger att det har blivit värre

under den här perioden. Vi kan se att det är påtagliga skillnader mellan

tätortsnät och glesbygdsnät. Vi kan också se att de sex timmar vi hade i

glesbygden är mer än i tätorten, men vi ser ingen ökning i vår statistik.

Frågor från utskottets ledamöter

Ordföranden: Det är dags för ledamöterna att ställa frågor.

Maria Larsson (kd): Tack så mycket för all information! Jag har ett antal

frågor.

200 störningar per år fick vi besked om att det var. Med tanke på att

vårt samhälle blir alltmer tekniskt komplicerat, alltmer beroende av en

säker elförsörjning är min fråga till samtliga som har uppträtt på arenan

hittills: Är det en rimlig nivå?

Även om man säger att trenden inte har ökat har den inte heller minskat,

trots att vårt samhälle egentligen kräver en bättre och säkrare

elförsörjning.

För min del tycker jag att det är alarmerande. Min fråga till er är: Är

det en rimlig nivå? Vad ska vi i annat fall, om svaret är nej på den frågan

,

göra åt det?

Min andra fråga handlar om omständigheterna kring det stora strömavbrottet.

Det var fyra kärnkraftsreaktorer som var avstängda för underhåll. Jag

tycker att det är ganska anmärkningsvärt att inte samplaneringen sker på

ett bättre sätt. Det kanske snarast är Kärnkraftinspektionen och

Energimyndigheten som bör svara på frågan: Är det rimligt? Kan inte

samordning

ske på ett bättre sätt?

Min övergripande fråga är: Finns det andra omständigheter som hade kunnat

innebära att man kunnat förebygga det som hände vid det stora

strömavbrottet?

Min tredje fråga går lite tillbaka i tid och handlar egentligen om det

stora strömavbrottet 1983. Det var ganska likartat till sin karaktär som

det som hände förra hösten. I många av de strömavbrott som har ägt rum

har det varit brist i relä- och brytarskydden. Svenska kraftnät har ju

haft en planering för säker drift under ganska många år. Felet som

uppträdde

förra hösten har stora likheter med det som uppträdde 1983. Min fråga är

egentligen: Har det skett en översyn av relä- och brytarskydden, eftersom

man vet att det är en faktor som har spelat en väldigt stor roll vid de

stora strömavbrotten? Innebär avskiljarfelet i Horred att man när

ombyggnaden

sker där också går in med andra effektiva medel i relä- och brytarskydden?

Det framgår inte när man bara säger ombyggnation. Jag tycker att det är

en ganska viktig faktor med tanke på att man här kan härleda en rad

tidigare strömavbrott.

En annan sak som inte finns med i den åtgärdsplan som har tagits fram av

Svenska kraftnät är också möjligheten till högspänd likströmstransmission,

det som vi kallar HVDC-tillämpningar. Där vet man att ett utökat antal

av den typen av lösningar också kan förebygga och förhindra strömavbrott

av den omfattning som skedde. Varför finns inte det med i listan? Finns

det planer på att man ska titta närmare på den typen av lösningar

också?

Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Jag börjar med frågan om att det var

fyra kärnkraftsblock som var ur drift för underhåll och om det sker en

samplanering. Det sker i hög grad en samplanering. Det var därför som de

var föremål för underhåll under den här låglastperioden. Kärnkraftverken

behöver ju ses över ganska omfattande var 18:e månad. Det sker på ett

väldigt intrikat och samplanerat sätt.

Samtidigt måste de tas ur drift för underhåll. Våra ledningar måste också

tas ur drift för underhåll. Det går inte att smeta ut detta under hela

året, för då skulle vi inte ha tillräcklig kapacitet under vintersäsongen.

Det går heller inte att använda en del av våren för underhåll därför att

då är det så mycket vattenkraft som måste transporteras från Norrland ned

till Sydsverige för att man inte ska behöva spilla bort vatten. Det finns

en mycket ingående planering kring detta. Den gör man på ett sådant sätt

att man alltid upprätthåller dimensioneringskriteriet att man ska klara

största fel men också så att man ska kunna få en jämn ytterligare marginal

därutöver i verken.

Har vi sett över brytare och frånskiljare? Som jag nämnde hade vi sedan

tidigare ett översynsprogram för våra frånskiljare som vi nu snabbar på

efter det som hände den 23 september. Det som gör att vi inte kan genomföra

allting på en gång är att vi för att kunna byta eller ta ned och renovera

frånskiljarna i våra ställverk måste ta ställverket ur drift. Det är alltså

också en åtgärd som sänker överföringsförmågan på näten. Vi kan

naturligtvis

inte göra det under spänning.

Det är de luckor som finns i systemet för att kunna ta de större

ställverken

ur drift som bestämmer när vi kan vidta den här typen av åtgärder.

HVDC finns med. I det arbete som vi bedriver på den nya ledningen

Hallsberg-Värnamo-Sydvästskåne är ett tekniskt alternativ en HVDC-

förbindelse.

Om det blir så eller inte vet jag inte. ABB har ju en ny teknik som man

kallar HVDC-light. Den har man använt på lägre spänningar tidigare. Vi är

just nu inne i en fas då vi studerar om det går att tekniskt och ekonomiskt

utnyttja den tekniken också på 400-kilovoltsnivå. Det finns med som ett

av våra alternativ i projekteringen.

Så till den viktigaste frågan, om vi ligger på en rimlig nivå. Efter det

stora strömavbrottet 1983 tillsatte man en offentlig utredning med

landshövding Bengt Gustavsson som ordförande. Den gick igenom just detta. I

den utredningen konstaterade man att det ställs väldigt höga krav på

elsystemet därför att det är så mycket i samhället som är beroende av el.

Men det är klart att sårbarheten inte kan elimineras alldeles helt, står

det i utredningen. Det kanske inte heller ska göras, samhällsekonomiskt

sett, därför att de anläggningar som är beroende av el är också beroende

av andra saker som kan skapa avbrott i dem.

Men det är mycket hårda krav på elsystemet, slår man fast. En

avbrottsfrekvens

på stamnätet på någon gång vart 20:e år var någonting som man 1983 bedömde

var rimligt. Man sade också då att dåvarande Statens vattenfallsverk har

dimensionerat och hanterat nätet enligt detta kriterium, vilket är rimligt.

Som jag sade i mitt anförande är det min bedömning att samhällets

elberoende

sedan 1983 gör att kraven måste ställas högre än så framöver. Det är också

därför som vi har tagit fram den åtgärdslista som jag presenterade och

som vi nu är i färd med att genomföra.

Jag kan inte på något exakt sätt kvantifiera vad det innebär i form av

höjning av driftsäkerhetsnivån i procent eller något annat sådant. Men

vår allmänna bedömning är att genomför vi de här åtgärderna höjer vi oss

med en faktor 2 åtminstone i säkerhetsnivå. Det ska enligt vår bedömning

motsvara den känslighet för avbrott och de ökade områdeskostnader som

finns i samhället nu jämfört med hur det var 1983.

Judith Melin, Statens kärnkraftinspektion: Om jag börjar med att kommentera

de fyra avställda reaktorerna under den perioden kan jag säga att i alla

fall ett par av dem var avställda på grund av att man var tvungen att

åtgärda säkerhetsrelaterade funktioner. Hur länge man ställer av eller

inte ställer av lägger sig inte SKI i, men att säkerhetsfunktionerna ska

fungera är ett kriterium för att man ska få starta reaktorerna.

Tillgängligheten är inte heller någonting som SKI reglerar via vårt

myndighetsansvar. Vi är, som jag sade tidigare, helt frikopplade från

tillgängligheten.

Håkan Heden, Statens energimyndighet: Det talas om 200 incidenter i

stamkraftnätet. Det är ytterst få av dem som går ända ned till slutkund.

Jag visade på mina bilder att de allra flesta avbrotten och de långa

tiderna ligger på fel och avbrott i lokalnäten. Vår uppfattning är att

även om det sker ett antal incidenter i det svenska stamkraftnätet märker

kunderna det väldigt sällan. Det i höstas var ett undantag.

Det är också obetvingligt så att elberoendet har ökat hos oss alla, vare

sig vi bor i tätort eller i glesbygd. Vi är mer och mer beroende av el.

Jag sade när jag visade mina bilder att man under den här perioden inte

kan se att det har blivit sämre. Man kan också säga att det inte har blivit

bättre. Nu har branschen åtagit sig ett åtgärdsprogram för att förbättra

leveranssäkerheten. Vi får en redovisning av det senare. Men vår bild när

vi ska beräkna skälig tariffnivå är att många nätföretag kommer att få

stora kvalitetsavdrag på grund av brister och avbrott. Det är ingen

generell bild. Det finns nätföretag både i glesbygd och i tätort som har

alldeles utmärkt leveranssäkerhet, och det finns nätföretag både i tätort

och i glesbygd som kommer att få stora avdrag när det gäller

kvalitetsparametern

när vi bedömer skäligheten.

När det gäller planeringen är vår bild att det sker en mycket noggrann

planering av hur nät underhålls och hur anläggningar tas ur drift. Det är

en fråga som vi inte tycker att vi kan lägga oss i utan det handlar om

säkerhetsplanering för de här kärnkraftverken. Vi tycker att det vore

väldigt konstigt om vi gick in och hade synpunkter på revisionsperioders

längd och när underhåll gjordes. Det vi ser är att man lägger dessa

perioder när belastningen på nätet och elförbrukningen är som lägst.

Ett annat problem som har med strömavbrott att göra är kanske att det är

obalans i den svenska elproduktionen. En väldigt stor del ligger i Norrland

och Mellansverige och en väldigt liten del i södra Sverige. Det var väl

en av orsakerna till det strömavbrott som vi hade i höstas.

Per Bill (m): Ordförande! Till att börja med ett stort tack för de fina

föredragningarna. Jag tror att både vi och TV-tittarna har haft stor nytta

av att de har hållits på en så begriplig nivå.

Jag ska försöka ställa en begriplig fråga också, som jag tror att många

funderar över. Jag vänder mig till Jan Magnusson på Svenska kraftnät. Den

handlar om ersättning till drabbade kunder både i dag och i framtiden.

Vi ser nu hur företag, till och med SJ, börjar ge resegaranti. Då blir

min fråga: Vad händer med ersättningen till lokala nätbolag, till

elproducenter och även till slutkunder när det uppstår stora

driftstörningar

i nätet?

Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Den typen av händelse som inträffade i

stamnätet förra året inträffar oerhört sällan. Det har varit en gång vart

tjugonde eller vart trettionde år. Som jag sade tidigare är ambitionen

att höja säkerhetsnivån så att den blir bättre än så framöver.

Jag kan bara säga att så här långt har den här typen av händelser i det

här avseendet betraktats som force majeur. Det finns inga krav på

ersättning

som kunderna enligt lagen kan ställa när den här typen av händelser

inträffar. Så är läget.

Håkan Heden, Statens energimyndighet: På lokalnätsnivå har

branschorganisationen

tagit fram en princip om att man ska ge kunderna ersättning på en viss

nivå vid avbrott som är längre än 24 timmar. Vi kan väl notera att de

flesta företag är anslutna till den och att de följer den.

Vi har tidigare stött ett förslag till regeringen om att man skulle

lagstifta om att ge ersättning efter 12 timmar. Vi tycker att 24 timmar är

långt. Men det är en branschöverenskommelse, och det är så det ser ut.

Det är viktigt att kunderna får ersättning när strömmen försvinner. Men

man måste också ha klart för sig att det aldrig går att bygga ett helt

avbrottsfritt nät. De som är extremt beroende av att jämt ha ström måste

nog försöka förse sig med reservkapacitet. Det gäller sjukhus och det

gäller gårdar med djurhållning och krav på ventilation. Vi på

Energimyndigheten

har för säkerhets skull ett eget reservkraftverk.

Lennart Beijer (v): Först en fråga till Jan Magnusson. Du var inne på att

den nya elmarknaden ställer nya krav på Svenska kraftnät. Du nämnde ökad

styrning och kontroll av vad som händer, att man kanske inte kan lita på

saker och ting som man gjorde tidigare. Det skulle vara intressant om du

kunde utveckla lite grann vad denna förbättrade styrning innebär.

Till Håkan Heden vill jag rikta en fråga om leveranssäkerheten i glesbygden

och på landsbygden. Vi hör ganska ofta när saker och ting inträffar att

det egentligen beror på att den oreglerade marknaden har inneburit att

man har minskat antalet anställda i bolagen och därför inte hinner med

sådana jobb som man gjorde tidigare. Vi har hört den kritiken också från

fackliga organisationer.

Dessutom en liten specialfråga som kanske kommer upp sedan också. Det

gäller diskussionen om starkare elkablar. På vilket sätt engagerar sig

Energimyndigheten i den?

Jan Magnusson, Svenska kraftnät: När vi kom till 1992 blev, som jag sade

tidigare, den operativa hanteringen och bland annat underhållet kvar i

Statens vattenfallsverk. Vi gick in i en entreprenadform för detta. Det

har varit väldigt framgångsrikt. Det finns ju flera krav på en verksamhet

som vår, inte bara att vi ska ha en hög säkerhet utan också att vi ska ha

låga kostnader. Entreprenadformen har inneburit en väsentlig

kostnadsreduktion

under de här tio åren. Det är ingen tvekan om detta.

Sedan kan man säga att de som kom att bli våra entreprenörer rätt mycket

var dotterbolag till de gamla kraftföretagen som hade skött de här

anläggningarna tidigare. Man kan väl säga att vi kompetensmässigt surfade

en

del på det kunnande och den erfarenhet som låg i de här bolagen från början

.

Nu har de utvecklats på sitt sätt, och vi har en situation då vi från

Svenska kraftnät måste ta ett större ansvar styrningsmässigt,

kompetensmässigt

och så vidare över exakt vilka åtgärder som genomförs. Det är den fas vi

är inne i nu. Vi hade varit inne i den diskussionen även om inte avbrottet

den 23 september hade inträffat. Det är ganska naturligt att man efter en

tioårsperiod börjar titta på den framtida kvaliteten i de här

entreprenörernas

arbete på ett lite tydligare sätt än vi behövde göra för tio år sedan.

Det är den fas vi är inne i just nu.

Fortfarande tycker vi att entreprenadformen är bra. Men den behöver styras

upp lite hårdare än vi har behövt göra under den gångna tioårsperioden.

Håkan

Heden, Statens energimyndighet: Frågan gällde leveranssäkerheten och ett

minskat antal anställda. Det är sant att också de nätföretag som ligger

inom den fortfarande reglerade sektorn har minskat antalet anställda som

en del i ett rationaliserings- och effektiviseringsarbete. I många fall

har det skett genom att man, som det heter, har "outsourcat" drift- och

underhållsverksamheten. Från nätföretagens synpunkt är det uppenbarligen

ekonomi i detta.

Vi har egentligen inga indikationer på att själva underhållsarbetet har

sjunkit under en nivå som är acceptabel eller rimlig. Vi har snarast

uppfattat det som ett annat sätt att organisera arbetet. Hittills har vi

inte heller sett att näten har blivit sämre. Men det är naturligtvis en

fråga som kan vara värd att diskutera ordentligt.

När det gäller starkare kablar finns det olika sätt att höja

leveranssäkerheten

i glesbygdsnätet. Det kan vara att gå från blanktråd, som det heter, till

isolerad kabel. Det kan handla om att röja och sköta underhållet av

ledningsgator bättre än man gör. Och det kan handla om att gräva ned kabeln

under jord, vilket sker i allt större utsträckning.

Vi på myndigheten har väldigt svårt att gå ut med riktlinjer och ställa

tekniska krav på hur företagen löser detta. Det är företagen som är

ansvariga för leveranssäkerheten och det är de som ska sköta sina företag,

så de måste välja teknisk lösning, vilket de gör. Det vi kan göra och

det vi gör i vår nya nätnyttomodell när vi ska bedöma skäligheten är att

företagen får betalt för det kanske dyraste alternativet, nämligen att

gräva ned alla kablar. Sedan får de också ett kvalitetsavdrag om de inte

kan leverera el med den leveranssäkerhet som ett nät med nedgrävda kablar

ger. På det sättet tycker vi att vi utan att ställa några tekniska krav

ändå ger incitament för företagen att hitta den bästa tekniska lösningen.

Nils-Göran Holmqvist (s): Jag får tacka för god information. Jag har två

frågor. Den ena ställer jag till Jan Magnusson. Den gäller

överföringskapaciteten

mellan de olika länderna. Du pekade på att vi har en överföring genom

landet som är väl dimensionerad men att det inte är så mellan olika länder,

mellan Norge och Sverige eller något annat land. Min fråga till dig är:

Är denna process påskyndad utifrån avbrottet den 23 september, och hur

ser framtiden ut på det området?

Då det gäller leveranssäkerheten tänkte jag ställa en fråga till Håkan

Heden. Du visade avbrottstider som var avsevärt mycket längre ute på

landsbygden än i tätort. Det finns i och för sig förklaringar till det.

Det är långa ledningar, och det är svårt att hitta var avbrotten är

någonstans. Min fråga till dig är: Det är ofta i de stora företagen man ser

avbrotten redovisade, men om man tittar på alla nätbolagen, hur många av

våra nätbolag är drabbade av de här avbrotten? Vilka är mest frekvent

utsatta? Är det så att nät sköts bättre av små och medelstora företag

eller av stora? Det är också viktigt att se hur ett sådant system ser ut

framöver.

Jan Magnusson, Svenska kraftnät: Det vi har sett i det nordiska elnätet

sedan avregleringen 1996 är att hela elsystemet utnyttjas bättre än

tidigare, vilket ju leder till att vi har större överföringar på nätet än

man hade om vi går 10-15 år tillbaka i tiden. Det är i grunden positivt,

därför att det innebär att gjorda investeringar utnyttjas på ett bättre

sätt. Det gynnar hela det nordiska kollektivet.

Men det har också fått till följd att det har blivit tydligare att vi har

en del flaskhalsar i det nordiska systemet som inte var synliga tidigare

när nätet utnyttjades i mindre utsträckning. Det är framför allt det som

har lett till diskussionen om de utbyggnader i det nordiska systemet som

vi delvis har genomfört och de elva projekt som jag redovisade att vi har

i Nordels grid plan, som den kallas för.

Energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och åtgärder för att

minska elavbrotten

Ordföranden: Då går vi in på nästa del av den här offentliga hearingen.

Vi har hört myndigheternas syn på elsäkerhet, och nu ska vi höra användarna

och brukarna av densamma.

Först ut är Bo Källstrand, verkställande direktör vid Svensk Energi, som

ska ge energibranschens syn på säkerheten i elförsörjningen och även vilka

åtgärder man kan föreslå för att minska elavbrotten. Industrin är ju

väldigt beroende av säker el.

Verkställande direktör Bo Källstrand, Svensk Energi: Svensk Energi är

branschorganisation för landets såväl producenter som distributörer och

handlare med el. Med mig har jag också, för att hjälpa mig svara på frågor,

Henrik Grill, som är vd i Jämtkraft och också ordförande i vårt nätråd

i branschen.

Som har framgått under diskussionen hittills i dag utgör elförsörjningen

och elnäten en oerhört viktig infrastruktur. Vi har totalt, om vi

koncentrerar oss på näten, ungefär 500 000 kilometer elledning i Sverige.

Det

motsvarar ungefär tolv varv runt jorden. Av det här ligger en del, ungefär

10 %, i stamnät och i de så kallade regionalnäten, som är en sorts

huvudlinjer i det här, medan 90 % ligger i de lokala näten som är

distributionsnät

av olika slag. Nyanskaffningsvärdet för de här näten ligger en bra bit

över 200 miljarder kronor, så det är en tung infrastruktur.

Som också har framkommit här i dag blir vi alltmer elberoende i samhället.

Både framför allt datorisering och olika processer gör att kostnaderna

och följderna av elavbrott blir alltmer kännbara. Naturligtvis är det

också så att det ute i glesbygden, framför allt i jordbruket, sker en

ökad automatisering. Vi har också mera vård i hemmen. Kraven ökar alltså

kraftigt från samhällets sida på en mycket hög kvalitet i elförsörjningen

och korta avbrott. Kostnaderna för kunderna och för samhället vid avbrott

ökar också. Håkan Heden nämnde tidigare att vi både i branschen och

gemensamt med myndigheten arbetar på en ny avbrottsvärdering. Vi har gjort

en uppdatering av det som gjordes senast, för tio år sedan, och finner då

att för hushåll och för industri har det ökat med kanske i

storleksordningen

50 %, och för en del andra sektorer som handel och tjänster har de

kostnader

som våra kunder drabbas av i samband med avbrott ökat med mer än 100 %.

Det här gör naturligtvis att samhället ställer allt högre krav på

tillförlitliga leveranser.

De ökade kraven ska mötas av det elnät som vi har byggt upp. Detta nät

har byggts upp under en period av 50 år. Det är som vi har sagt här: Delar

av det här nätet ligger naturligtvis i glesbygd, i trakter där saken

kompliceras av att expansionen inte har varit så stor. Det har inte varit

så mycket nyinvesteringar i det här nätet under åren. I tätort har det

ofta varit mycket expansioner så att bolagen av det skälet har bytt ut

näten eller förstärkt dem så att de är nyare. Problemen ligger här väldigt

ofta ute i glesbygd, framför allt i de områden där näten löper igenom

mycket skog. Det kräver mycket underhållskostnader, och det kräver också

reinvesteringar om vi ska bygga bort de fel som finns.

Samtidigt kan vi konstatera att det alltid är en avvägning mellan kvalitet

och kostnad. Den reglering vi har haft och det konsumentintresse och det

tryck som vi känner i den här branschen har varit väldigt fokuserade på

priser under ett tiotal år. Vi kan konstatera att tarifferna i princip

har hållits konstanta när det gäller just nätdelen under tiden sedan

avregleringen 1996. På den overheadbild som nu visas ser vi statistik för

en villa med elvärme. Vi har haft ganska precis konstanta nättariffer för

den här typen av kunder under perioden sedan avregleringen 1996.

Inte minst i de områden som visades på en tidigare bild - det gäller

framför allt Roslagsområdet, Västra Götaland, Dalsland, Värmland och

småländska höglandet - har det varit ett antal återkommande fel. Man kan då

säga att det här har lett till åtgärder från bolagens sida. Vi gjorde ett

åtagande 2001 inom ramen för något vi kallar NÄTKIC, Nätkunden i centrum,

som är ett program som tillkom efter bland annat påtryckningar från

regeringshåll men också naturligtvis från det starka konsumenttryck som vi

känner i branschen. Fokus ligger där på ungefär 57 000 kilometer ledning,

och det handlar om ungefär de ca 12 % av det totala nätet i Sverige som

består av oisolerad blanktrådsledning som löper genom skogsmark. Det är

det som är kriteriet på de här 57 000 kilometerna. Mycket av dem finns i

de områden jag hade markerat på en bild som jag visade tidigare. Under

perioden sedan 2001, under 2 ½ år nu, har ganska mycket åtgärder redan

fokuserats där. Bland annat har ungefär 70 % av de här 57 000 kilometrarna

fram till dags dato varit föremål för extra röjningsinsatser. Ungefär

10 % av blanktråden i det här nätet har ersatts av antingen isolerad

luftlinje eller av nedgrävda kablar. Det är de extra investeringar och

underhållsinsatser som har gjorts. I det här programmet har också legat

åtgärder i samarbete med bland annat LRF och lantbrukare som samarbetar

om det här. Det finns ganska goda exempel i många delar av landet där det

här har fungerat sedan länge, och det har då överförts till andra områden.

Storstörningssamverkan mellan elbolagen har organiserats i sju distrikt

i landet där man då lånar resurser av varandra för att snabbare komma

till rätta med fel. Informationsinsatser, har vi talat om tidigare, är

mycket viktigt. Här har bland annat samarbetet med Sveriges Radio ökat -

jag vill särskilt peka på det - vilket har gjort att informationsgivningen

för närvarande är mycket bättre än tidigare. Slutligen har branschen, som

tidigare nämnts, frivilligt tagit på sig en avbrottsersättning där vi har

etablerat en viss miniminivå som vi rekommenderar och som de allra flesta

bolag följer eller överskrider.

De här åtgärderna, kan vi säga också, har ju nu i ljuset av de senaste

avbrotten och det tryck som råder ökats på av några av de bolag som har

varit mest utsatta. Vattenfall har deklarerat att man kommer att öka sina

insatser i de här områdena med ungefär 30 % och räknar med att ha bytt ut

all oisolerad kabel i sina nät inom en femårsperiod. Man satsar totalt

10 miljarder kronor inom den här verksamheten under den tiden. Sydkraft

har aviserat liknande åtgärder, och jag har varit i kontakt med Fortum,

som inte har konkretiserat exakt hur mycket pengar det handlar om ännu

men som avser att göra stora extrainsatser, framför allt i Värmlandsområdet

,

där man har haft stora problem. Det gäller naturligtvis även andra bolag

som har haft problem men som inte har varit lika synliga i medierna i det

här sammanhanget.

I ett lite större perspektiv kan vi från branschens sida se att vi trots

allt och trots det fokus som finns på det här har förhållandevis låga

tariffer. Vi har bland de lägsta tarifferna i Norden, men vi har också

den bästa leveranssäkerheten i våra nät av de nordiska länderna. I ett

europeiskt perspektiv har vi låga tariffer, och man kan säga att vi har

en leveranssäkerhet som ligger väl till om man betänker vårt geografiska

läge och vårt svåra klimat.

Branschen känner naturligtvis det här trycket och arbetar, som jag har

nämnt, hårt för att erbjuda säkrare elleveranser. Samtidigt är det klart

att nätverksamheten ju inte är någonting som bedrivs i öppen konkurrens

och helt på fria villkor, utan det här är koncessionerade monopol som är

föremål för reglering. Det är därför väldigt viktigt att regleringen, som

ytterst har politiska ramar och sker från myndighetshåll, styr åt det

håll som samhället önskar att utvecklingen ska gå åt. I det sammanhanget

kan jag inte undgå att nämna att vi nu har på gång en ny regleringsmodell

som kommer att införas under den närmaste tiden, och den fråga vi måste

ställa oss är vart den styr. Där har vi en kontinuerlig dialog med

Nätmyndigheten i de här frågorna, men det finns ändå några frågor jag vill

lyfta fram i det här sammanhanget.

Om vi försöker relatera den avbrottstid vi har i minuter till hur priset

ser ut tycker vi att vi får en intressant bild. På den bild som visas nu

ser vi att Sverige som vi hörde tidigare har avbrott ungefär 150 minuter

i snitt per år och ett nätpris som ligger på ungefär 20 öre per

kilowattimme.

Vi ser att Finland har ett något lägre pris, men å andra sidan bra mycket

mera avbrott per år. I andra änden av skalan kan vi se länderna nere i

Centraleuropa. Vi har siffror från Tyskland och Österrike här, där man

har väsentligt kortare avbrottstider - de har mycket kortare nät också -

men också väsentligt högre nätkostnader. Jag kan också nämna att Frankrike

ligger någonstans mitt emellan Österrike och Sverige i det här avseendet.

Det här tycker vi är en intressant frågeställning. Vart ska vi ta vägen

i det här sammanhanget? Det är en diskussion vi gärna för, och vi för den

också för närvarande inför den nya modell som ska lanseras med myndigheten.

Var ligger konsumentintresset i det här sammanhanget? Ska vi nedåt i

tariff, och då sannolikt gå åt höger på den bild som visas, det vill säga

en lägre driftsäkerhet? Man kan ju inte få allt - man kan inte få både

gratis elleverans och inga avbrott. Man kommer så att säga inte ned i det

hörnet. Som bilden visar finns det ett visst samband däremellan. Eller

ska vi dra oss i den andra riktningen? Man kan då konstatera att med tanke

på det jag visade tidigare, det vill säga den kraftiga ökning vi har av

kostnaderna för elavbrott och det ökade elberoende som finns, tycker vi

från branschens sida att diskussionen borde föras utifrån att de krav som

våra barn och barnbarn kommer att ställa på det här nätet snarare ligger

i riktning mot väsentligt högre säkerhet i nätet. Det är möjligt att man

då får styra det hela mot robustare, starkare nät och ökade

underhållsinsatser

snarare än att fokusera ensidigt på att få ned priset.

Min sista bild visar den nya modell som vi för diskussioner kring. Vi är

rädda för att den inte kommer att styra mot det önskade målet. Det beror

på hur parametrarna styrs in. Vi är rädda för att den kvalitetsstyrning

som sker så att säga inte leder åt det tyska hållet, med kortare

avbrottstider,

utan mer åt det andra hållet, därför att man fokuserar ensidigt på dagens

situation med avbrott. Vi vill föra en diskussion om parametrarna i den

här modellen. Det är väldigt viktigt att tillräckliga resurser avsätts

för röjningsinsatserna och för underhållet, och det får inte gälla några

fiktiva eller teoretiska nät, utan vi måste underhålla dagens verkliga

nät - det är det vi måste ha resurser för. Vi måste föra diskussioner om

framtidens kvalitet, inte bara straffas för hur många avbrott det var i

fjol utan mera inrikta oss på vilka insatser som krävs och vilka

investeringar

som ska göras för att få upp kvaliteten i näten och nå morgondagens mål.

Då är det någon form av kvalitetsindex som bör införas i det här, kanske

också ett nöjd-kund-index, som är en parameter att sträva mot. Det har vi

sett exempel på utomlands.

Slutligen vill vi också peka på att det är viktigt, när vi diskuterar den

här modellen, att bolagen kan få en marknadsmässig avkastning för sina

insatser på det här området. Annars kommer det att bli väldigt svårt i

det långa loppet att få fram tillräckliga investeringsmedel.

Näringslivets syn på säkerheten i elförsörjningen

Ordföranden: Tack för det! Nästa talare är verkställande direktör i

Jernkontoret Håkan Murby, som ska redogöra för näringslivets syn på det här

med säkerhet i elförsörjningen. Han representerar en stor del av vår

basnäring.

Verkställande direktör Håkan Murby, Jernkontoret: Jernkontoret är

stålindustrins branschorganisation. Jag är också vice ordförande i något

som

heter SKGS, som är basindustriernas sammanslutning för att hantera

energipolitiska frågor bland annat. Ordförande i SKGS är Jan Svärd, som är

vd i Eka Chemicals och som inte kan vara med i dag.

Jag ska prata mest med utgångspunkt i basindustrins behov av elförsörjning.

Basindustrierna står för ungefär 80 % av hela industrins energibehov.

Basindustrin är ju lite speciellt placerad i landet. Basindustrierna är

ofta knutna till bruksorter och ligger långt bort från storstäderna, ofta

i bruksorter som har ett företag på en ort. Företagen är därför väldigt

betydelsefulla för sin omgivning. Industrierna ligger i stor utsträckning

längs Norrlandskusten och i Bergslagen men även på ost- och västkusten

och i Småland.

De här industrierna, som alltså förbrukar 80 % av industrins energibehov,

svarar för ungefär 25 % av den svenska varuexporten. Det är en viktig

industri också på så sätt att den förädlar svenska råvaror, så 25 % av

exporten betyder de facto mycket mer av nettoexporten eftersom en stor

merpart utgörs av svenska råvaror, framför allt malm och skogsvaror. För

de här industrierna är elen i sig en strategisk råvara. En strategisk

förutsättning för att man ska kunna ha en fabrik är alltså att man har

säker och bra tillgång på el till konkurrenskraftiga priser. Det blir

ingen fabrik om man inte är säker på att ha ett system som kan leverera

elkraft till exempelvis ett stålverk i Bergslagen. Elen är nödvändig,

dels för att smälta stålet, dels för att värmebehandla stålet i flera

olika fall.

Vi är självklart beroende av el. Det som vi fokuserar på och är mest

intresserade av är att det finns el i tillräcklig mängd och att det finns

en säkerhet i att det finns el i tillräcklig mängd också på lång sikt

framöver eftersom investeringsbeslut som tas nu i nya fabriker och nya

processer ska betala tillbaka sig, inte på ett år utan kanske på 30-40 år.

Då måste man ha en tilltro till att det finns en säkerhet i

elförsörjningen

och att den också ska kunna ske till konkurrenskraftiga priser, som vi ju

har varit vana vid i Sverige i många år. Vi har inte samma konkurrensfördel

nu som vi haft tidigare eftersom priserna nivelleras mera med kontinenten,

men så länge som möjligt vill vi ha förutsättningar som skapar

konkurrensfördel för Sverige och inte minst för vår svenska basindustri.

Det viktigaste för oss i basindustrierna är att vi har en

elproduktionskapacitet

som motsvarar den efterfrågan vi har. För närvarande ser vi inte att vi

har det riktigt lugnt på den fronten, eftersom efterfrågan ökar -

visserligen

sakta, men den ökar. Utbyggnaden av kapaciteten är för långsam. Vi ser

ingen utbyggnad av format i Sverige egentligen. Den enda stora utbyggnad

vi kan se är det finska kärnkraftverk som är på väg om fem sex år - kanske

tio. Vi vill se en energikapacitet som motsvarar efterfrågan, och vi vill

därför ha en energipolitik som möjliggör utbyggnad av kapaciteten, men

också en politik som möjliggör kapacitet av konkurrenskraftigt slag -

inte vilken kapacitet som helst. Den måste ju kunna leverera ström till

våra industrier till konkurrenskraftigt pris. Vi vill också ha en rimlig

lösning på den stora målkonflikten mellan energiproduktion och minskningen

av klimatgaserna. Inte alltför avlägset har vi ett stort hot i form av en

ganska stor prisuppgång på grund av handel med utsläppsrätter som kan

generera väldigt kraftiga elprisökningar om inte några åtgärder vidtas på

den kanten.

Jag går över till distributionsfrågorna. Vad som är viktigt för industrin

är att det finns ett robust leveranssystem som är väl underhållet och

kostnadseffektivt. Jag pekar återigen på att man inte ska bygga upp ett

system som är för dyrt, utan vi vill kunna köpa elen kostnadseffektivt.

Vi tycker att man måste vårda elproduktionskapaciteten i Sverige, i södra

Sverige specifikt, eftersom det är där problemen har uppstått, och det är

där efterfrågan är stor och produktionskapaciteten är mindre. Ett robust

system kräver ju också att det finns en distribuerad produktionskapacitet.

En mycket viktig fråga för de här industrierna, en fråga som är allt

viktigare, är att det finns en kvalitet i den levererade elen, och det har

mycket att göra med att det ska vara en konstans i spänning och frekvens

så att vi inte får störningar i system som alltmer beror på styrning av

IT-system. Det är väldigt många av processerna som styrs av datorer numera.

De tar stryk och systemen kan hoppa ur fas och annat när man får

störningar,

det vill säga korta, inte ens sekundlånga utan millisekundlånga störningar

.

Så leverans av el av god kvalitet är oerhört viktigt.

Dessutom har vi den uppfattningen att kommunikationssystemen skulle behöva

ha en säkrare energiförsörjning. När det händer någonting inträffar det

saker med informationssystemet. Om vi får brott i elleveranserna så stannar

informationssystemen - nuförtiden stannar ju även telefonerna - och

datorerna. Det är alltså svårt att kommunicera, dels i samhället, dels inom

ett verk. Vem gör vad? Vem vidtar en åtgärd ute i verket när man inte ens

kan ringa till varandra?

Däremot är vi inte särskilt bekymrade över de stora elavbrott som har

inträffat någon gång då och då. Det var ju ett stort i höstas, och då

stannade flera industrier, framför allt i Småland och längre söderut. Men

summa summarum: Även när vi pratar med folk därifrån finns det inga större

bekymmer för att detta händer ofta.

Snarare säger vi att vi har ganska bra kvalitet på leveranserna till den

tunga industrin. Vi tror inte att det är kostnadseffektivt att öka

säkerheten

dramatiskt. Det skapar snarare ett distributionssystem som blir

överdimensionerat från säkerhetssynpunkt. Det är bättre att ta en risk som

inte

är värre än att man kan få ett avbrott vart 20:e år. Det kan man leva med.

Mitt budskap är att man inte ska kräva utbyggnad av de system som förser

basindustrin med el. Kräv inte stora investeringar för att öka säkerheten!

Nu kanske det inträffar en skada vart tjugonde år, och man kanske kan

minimera det ytterligare och komma ned till vart femtionde år eller vart

hundrade år. Det lönar sig inte. Så farliga är inte konsekvenserna. Det

som har hänt nu när det har varit avbrott är att fabriker har blivit

stående, men de har i nästan samtliga fall kunnat köra i kapp den förlorade

produktionen.

Konsumenternas syn på säkerheten i elförsörjningen

Ordföranden: Tack så mycket för det! Nu är det dags för generalsekreterare

Charlotte Hedin från Sveriges Konsumentråd att berätta lite grann om

konsumenternas syn på elförsörjningen i Sverige. Varsågod!

Generalsekreterare Charlotte Hedin, Sveriges Konsumentråd: Tack så mycket,

fru ordförande, för att jag har fått komma hit i dag. Jag representerar

alltså Sveriges Konsumentråd som är en sammanslutning av 25 organisationer.

De har på olika sätt intresse av konsumentfrågor eller har konsumentfrågor

som en del i sin verksamhet. Det är stora folkrörelser och mindre

organisationer, sammanlagt 25 stycken. Man kan säga att vi är ett slags

lobbyorganisation som arbetar för ökad konsumentmakt och att beslutsfattare

alltid ska ha konsumenternas bästa för ögonen.

Jag vill också så här inledningsvis tacka så mycket för att ni vurmar

särskilt för konsumenterna. Ibland är konsumenterna en enda massa av något

slag. Jag är därför extra glad över att få vara här i dag.

Den enklaste av sanningar har vi redan berört här i dag. Det är självfallet

så att vi som konsumenter är beroende av elektricitet. Eftersom vi är

alltmer datoriserade och elektrifierade även i hemmen ställer vi höga

krav på att elförsörjningen fungerar. Vi har redan pratat om vad som händer

.

Det känner ni väl till. Både vid stora och mindre avbrott drabbas man

vare sig man bor i staden eller på landet. Men hur hårt man drabbas beror

naturligtvis på hur elberoende man är, om man har elvärme eller inte, om

man bor högt upp med hiss och inte kommer ut. Jag skulle vilja påstå att

det är lika illa vilket som. Det är inte acceptabelt i Sverige 2004.

Då kommer vi in på detta med nödvändighetstjänsterna. Vi ställer höga

krav på tjänstesektorn över huvud taget. I Konsumentrådet har vi engagerat

oss i olika typer av tjänster, och elbranschen är ju en sådan. Det ska

egentligen heta "annan nyttighet" på lagspråk, men man kan väl betrakta

den som en tjänst i alla fall.

Vi brukar prata om ett begrepp som heter nödvändighetstjänster, det vill

säga tjänster som man måste kunna använda för att leva ett normalt liv.

Där tycker vi att el ingår. Nu är el i sig lite speciellt eftersom den el

som man tar ut ser exakt likadan ut, oavsett vilka hål i väggen som den

kommer ifrån. Det är inte riktigt alla dessa punkter som är exakt

tillämpbara

just när det gäller elektricitet.

Men när det gäller elförsörjningen så är åtminstone ett par punkter

synnerligen viktiga. Det gäller god tillgång till ett vettigt pris, hög

nivå av säkerhet och pålitlighet, inte risk för avbrott, oberoende

reglering,

sanktionsmöjligheter vid överträdelser, konsumentrepresentation, aktivt

deltagande från konsumentföreträdare när tjänsterna utformas och

möjligheter

till reklamation och tvistlösning för den enskilde.

Vi har också fått höra här i dag att konsumenternas krav på elförsörjningen

ökar. Det är någonting som jag också kan skriva under på. En bidragande

orsak till detta tror jag är att priserna också ökar. Det är kanske lite

orättvist om det är så att nättarifferna inte har ökat samtidigt som

kostnaden för konsumenten har ökat totalt sett. Därmed kommer också ökade

kvalitetskrav. Det är självfallet så att betalar man mer för någonting

vill man också ha en bra kvalitet.

Man kan samtidigt konstatera att även om kraven är höga och dessutom ökande

motsvarar tyvärr inte elbranschen totalt sett konsumenternas förväntningar.

Nu pratar jag både om nätföretag och elleverantörer, vilket ligger något

utanför dagens tema. Jag har sett en del undersökningar av hur man ser på

förtroendet för elbranschen.

Den senaste var någonting som kallades för nöjd-kund-index som ett företag

som heter Svenskt Kvalitetsindex har gjort. Man har gjort den här

undersökningen i flera branscher, och elbranschen är en av dem som har fått

lägst betyg. Det är en skala 1-100, och elbranschen får knappt 60 jämfört

med drygt 65 för övriga branscher. För de stora företagen Vattenfall,

Fortum och Sydkraft ligger betyget ytterligare lägre. Det är en

varningsklocka

till företagen. I den undersökningen frågade man bland annat om

strömavbrott.

Ungefär hälften av de 1 500 tillfrågade privatkunderna ansåg att de hade

blivit drabbade av strömavbrott under det senaste året.

Nu ska inte sådana här siffror övertolkas. Bland annat gör man inte riktigt

skillnad på nätbolag och elleverantörer, som jag sade. Men det är i alla

fall en indikation på läget.

Vad ska då göras för att åtminstone de som vi pratar om i dag, nätkunderna,

ska bli nöjda med elförsörjningen. Vilka krav ska man som konsument ställa

.

Då kommer vi till nästa bild. Utgångspunkten för mig är att el ska

levereras - punkt slut. Avbrott är faktiskt inte acceptabelt år 2004. Det

handlar om ett slags nollvision. Men alla förstår ju att det är en vision.

Dithän kan vi kanske aldrig nå, men vi har det som en utgångspunkt.

Det finns en del saker som är viktiga ur konsumentperspektivet. Det

skadeståndsansvar som finns i ellagen är givetvis viktigt. Det finns en

bransch-överenskommelse, som vi har hört, men det är fortfarande så att

det öppnar för en viss tolkning här. Man har något olika tillämpning. En

del bolag är bättre än andra. Det finns en praxis att betala ut

schablonersättning efter 24 timmar. Det innebär att det i förhållande till

kunderna är gratis för nätbolagen att ha strömleveransen avstängd upp till

24 timmar. Det är naturligtvis inte gratis totalt sett eftersom man måste

skicka ut en massa reparatörer, men man behöver inte betala någonting

till konsumenterna.

Min uppfattning är att utöver de här skadeståndsreglerna behövs någon

form av obligatorisk ersättning. Resegarantier nämndes här i förmiddags,

och vi tror att någonting liknande behövs här.

Dessutom anser jag att det egentligen är rimligt att konsumenten får

ersättning från första timmen, åtminstone betydligt snabbare än efter de

24 timmar som gäller i dag. Exakt hur många timmar det ska vara och hur

stor ersättningen ska vara kan naturligtvis diskuteras. Ersättningen ska

vara så stor att den skapar incitament att se till att strömmen inte

försvinner men givetvis inte så stor att konsumenterna får för sig att gå

ut och fälla träd över sina lokala elledningar.

Vidare tycker jag att det borde vara obligatoriskt att ha

klagomålsfunktioner,

möjligheter att pröva tvister i alla el- och nätbolag. Det kunde kanske

vara någonting gemensamt för branschen. I det här fallet är faktiskt bank-

och försäkringsbranscherna, som annars är rätt utskällda, ett föredöme.

Det

borde också vara lättare att få en tvist prövad i offentliga organ när

det gäller elleveranser. Sådana här skadeståndsärenden prövas i

Reklamationsnämnden, vilket är bra, men det finns andra ärenden på det här

området som inte prövas.

I konsumentrörelsen, och annorstädes med för den delen, talas det ofta om

företagens sociala ansvar, det som kallas för corporate social

responsibility.

Det är någonting som i synnerhet nät- och elbolag kanske borde syssla

med och tänka på. Det finns regler i ellagen för hur till exempel en

avstängning får gå till om konsumenten inte betalar sina räkningar. Det

beror på att det får så stora sociala konsekvenser om elen stängs av.

Därför säger vi att det behövs en kontinuerlig utveckling av en god sed

i branschen, gärna tillsammans med konsumentföreträdare.

Sedan är det förstås så att underhåll måste fungera. Lokala problem av

det slag som hände ute på Järvafältet, sådant som orsakas av blötsnö eller

de stora avbrott som vi har talat om här måste förebyggas. Man måste kunna

lita på att elleveranserna fungerar. Man ska slippa det som jag brukar få

göra på landet i Norduppland, nämligen att varenda gång det ser ut att

dra ihop sig till storm spola upp vatten, kolla fotogenlampan,

batteriradion

och så vidare. Man måste kunna lita på att det fungerar till allra största

delen. Det handlar om trädröjning tillsammans med de här moderna

ledningarna

som vi har hört talas om. Strömavbrott ska alltså inte behöva inträffa.

Jag

kan avslutningsvis konstatera att det finns andra problem med elmarknaden.

I dag har vi pratat om avbrottsproblematiken. Det är inte bara ström-

avbrotten

som orsakar att konsumenterna ger elbranschen bottenbetyg. Det gäller

också krångel vid byte av elleverantör, oskäliga avstängningar,

fakturaproblem

och så vidare. Vi hoppas förstås att detta kan diskuteras vidare, men nu

tackar jag för mig i dag.

Regeringens syn på säkerheten i elförsörjningen

Ordföranden: Då har vi slutligen kommit till Näringsdepartementet och

statssekreterare Claes Ånstrand som nu har att knyta ihop lite trådar och

berätta om regeringens syn på detta. Görs det tillräckligt? Ska vi vänja

oss vid lite elavbrott?

Statssekreterare Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Det är en viktig

och angelägen diskussion som utskottet har bjudit in till. Först skulle

jag vilja deklarera regeringens ambition, och den är att vi ska ha en

mycket säker elförsörjning i Sverige. Det är inte minst viktigt att svenska

företag, organisationer och hushåll kan känna förtroende för den svenska

elförsörjningen. Den frågan har delvis fokuserats här i dag, och jag tycker

att den är oerhört viktig.

Först tänkte jag kommentera några av den senaste tidens avbrott, eftersom

det är huvudinriktningen i diskussionen, för att sedan redovisa regeringens

syn på några viktiga frågor som har koppling till detta.

Låt mig först diskutera lite grann det som hände vid det stora

strömavbrotten

den 23 september. Jan Magnusson från Svenska kraftnät redogjorde för hur

händelseförloppet såg ut. Jag kan bara konstatera att Svenska kraftnät nu

för oss har redovisat ett antal åtgärder som man har för avsikt att vidta

i sitt system. Man gjorde det snabbt. Vi förutsätter nu att de här

åtgärderna

kommer på plats, några ganska omedelbart medan andra tar längre tid. Det

är dock viktigt att alla fullföljs.

Vi tycker också att det är viktigt att vi fortsätter att bevaka

leveranskvaliteten i vårt stora system. Den måste vara tillfredsställande.

Jag kanske ska nämna att just det här elavbrottet också har diskuterats

av de nordiska ministrarna i Nordiska ministerrådets regi. Där har temat

varit: Hur kan vi förstärka elförsörjningen i Norden? Man har kommit fram

till att i första hand göra en ordentlig sårbarhetsanalys av hela det

nordiska systemet.

Låt mig så säga några ord om vinterns övriga strömavbrott. Där vill jag

vara väldigt tydlig. Avbrott som beror på dåligt underhåll eller händelser

som har kunnat förutses är inte acceptabla. Snö och blåst i Sverige

vintertid är normala förhållanden. Det är förvånande att det i så stor

omfattning har drabbat elnätet under december och januari.

Regeringen kommer naturligtvis att följa upp detta i samtal med nätbolagen

som ju har ansvaret för att näten är i gott skick och som ska ha beredskap

för snabba åtgärder när avbrott ändå inträffar. Det kommer naturligtvis

också att inträffa i framtiden.

I de diskussioner som regeringen hittills har haft med branschen har man

väldigt tydligt gett uttryck för en ökad ambitionsnivå för att undvika

avbrott, att informera bättre när det väl blir avbrott och för att göra

snabbare insatser när så sker. Jag kan dock i dag konstatera att de

ambitionsökningarna inte har varit tillräckliga när det gäller det vi kan

avläsa i vinter.

Vi kommer att träffa nätföretagen igen inom kort. Jag tror att man kan

säga att dagordningen för den träffen kommer att vara väldigt tydlig. Det

är egentligen två punkter som är viktiga att följa upp. Hur kan den ökade

ambitionsnivå som såväl regeringen som företagen har omsättas ännu

tydligare

än vad vi hittills har sett i praktiken? Jag tycker att det är särskilt

viktigt att diskutera vissa områden som synes ha större avbrottsfrekvens

än andra.

Den andra frågan som är nog så viktig i det här perspektivet är: Hur kan

vi snabbare åstadkomma en återställning när avbrotten väl inträffar? Jag

och regeringen tycker inte att det är acceptabelt att det efter tre dygn

återstår åtskilliga hundratals abonnenter som är utan elström.

Det är klart att detta är en avvägning. Vi vill ju gärna lösa de här

frågorna i nära samförstånd med branschen, men vi måste också hela tiden

vara beredda att vidta ytterligare åtgärder från statens sida om detta

inte räcker till. Vi har två myndigheter på området, nämligen

Energimyndigheten

som ju har uppträtt här tidigare i dag och Elsäkerhetsverket som inte har

varit här ännu. Vi kan naturligtvis föranstalta att de ytterligare

prioriterar frågor om leveranskvalitet och avbrott, men vi hoppas

naturligtvis

kunna lösa detta i gott samförstånd med branschen.

Låt mig säga någonting om elmarknaden. Man snuddar väldigt nära vid den

frågan här. Vår uppfattning är att man måste se elmarknaden i ett nordiskt

perspektiv. Vi har en nordisk elmarknad i dag. Vi tycker att den fungerar

väl. Vi tycker också att prisbildningen på marknaden fungerar på ett

godtagbart sätt. Vi har fortfarande relativt sett övriga länder i Europa

låga elpriser. Vi tycker att konkurrensen på den här marknaden är

tillfredsställande och att handelsplatsen Nordpol har utvecklats väl.

När det gäller konkurrens vill jag dock säga att vi efter avregleringen

har kunnat konstatera att vi har fått en ökad koncentration i

produktionsledet,

det vill säga de som producerar elström. Relativt stora marknadsandelar

är nu kopplade till några få företag. Även om vi måste betrakta

konkurrenssituationen i ett nordiskt perspektiv och inte i ett svenskt, är

det

en oroande utveckling. Det är någonting som regeringen följer

fortsättningsvis.

Det är viktigt att man har ett högt konkurrenstryck på en avreglerad

marknad.

Det har förts en diskussion också här i dag om vilken betydelse som

avregleringen har haft för just nätavbrotten. Regeringens uppfattning är

att det finns ett rätt litet samband mellan dessa frågor. Det här handlar

om verksamhet som bedrivs i monopol. Det är inte underkastat den konkurrens

som sker i själva produktionsledet. I den mån det har haft någon betydelse

är det väl det att lagstiftningen för såväl nätverksamheten som för den

konkurrensutsatta verksamheten har skärpts under den här perioden. Jag

vill påstå att det är till konsumenternas fördel.

Sårbarheten i samhället är stor i dag. Jag delar de flesta inledande

talarnas synpunkter på den punkten. Vi har fått ett större elnät i Sverige,

och vi är mer beroende av el. Elen är mer vital i samhället i dag än

tidigare. Därför måste vi egentligen ställa väsentligen högre krav på

vårt elnät i dag än vi faktiskt har gjort tidigare. Det räcker inte att

vi är lika bra som tidigare. Vi måste vara bättre än tidigare med hänsyn

till det. Det har jag gett uttryck för alldeles nyss.

Vi vill dock titta på hur avregleringen över huvud taget har slagit. Det

har ju skett på elområdet men också på andra områden. Därför har

Näringsdepartementet startat en utredning som tittar över hela

avregleringen.

Ett av perspektiven kommer att vara konsumentperspektivet, och vi

förväntar

oss naturligtvis att vi får en bra analys av vilka effekter som

avregleringen

i stort har inneburit.

Jag ska till sist fokusera på några saker, utöver det jag redan har sagt,

som vi tycker är viktiga att framhålla.

För det första är det tydligt stipulerat i ellagen att nätföretagens sätt

att bedriva verksamheten ska påverka priset, det vill säga att om man har

dålig leveranskvalitet är det också underlag för att man egentligen ska

betala mindre. Det är vad ellagen utgår ifrån. Vi har hört här tidigare

att vår myndighet, Nätmyndigheten, tittar på en ny modell för att granska

nätföretagen. Det är fortfarande under arbete. Det finns många synpunkter

på detta. Jag är övertygad om att de huvudsakliga principerna som styr

den här modellen att granska företagen är bra. Det kommer att leda till

en skärpning av kvalitet i elnäten om den här modellen tillämpas på det

sätt som det underlag som vi ser i dag skvallrar om. Det innebär de facto

att man får ett kraftigt utslag om man har många avbrott i sitt system.

Då kommer också myndigheten att ha synpunkter på de priser som företaget

tar ut av sina kunder.

Vi tittar också på att skapa föreskrifter om vad som är god kvalitet i

överföring av el. Det är viktigt att fylla ut den luckan och bli lite

tydligare i definitionen på den punkten.

Vi arbetar också med en lagstiftning som ger oss möjligheter att gripa in

om ett nätföretag allvarligt åsidosätter sina skyldigheter på marknaden.

Den är en glidande möjlighet att gå in där den yttersta konsekvensen är

att vi helt enkelt fråntar bolaget möjligheterna att driva nätet.

Jag vill också fokusera på en sak som inte har varit uppe i dag. Det är

ett uppdrag som Svenska kraftnät har fått av regeringen att titta över

hela elförsörjningen i Storstockholmsområdet. Det är i yttersta grad en

förebyggande åtgärd för att garantera god leveranssäkerhet, men det handlar

också om att ta hand om alla de konflikterande intressen som finns i ett

storstadsområde.

Med detta tror jag att jag har gett en exposé över regeringens syn på de

här frågorna.

Frågor från utskottets ledamöter

Ordföranden: Tack för det! Jag tror att det många gånger finns olika

meningar hos utskottets ledamöter om hur regeringen sköter sig och vad man

gör, men jag tror att i frågan om säker elleverans önskar vi alla lycka

till med de åtgärder som är på gång. Detta är en väldigt viktig fråga som

inte är så politiskt skiljande. Vi har samma åsikt här.

Då är det ledamöternas tur att ställa frågor. Tiden är ganska kort. Jag

skulle vilja vädja till ledamöterna att fatta sig kort, att man försöker

precisera sina frågor, inte håller långa föreläsningar och att man riktar

frågorna till en speciell person. Det tar väldigt lång tid om alla ska

svara på samtliga frågor.

Lennart Beijer (v): Fru ordförande! Bo Källstrand ställde frågan huruvida

vi ska gå till höger eller vänster. Svaret på den frågan är ju självklart.

Men ändå kan jag läsa ut att det är en omöjlighet att tänka sig att både

ha ett lågt pris och korta tider som elen är borta. Jag skulle vilja att

Källstrand utvecklar det lite mer.

Håkan Murby var inne på den svåra frågan om hur mycket el som ska finnas

i systemet. Om jag förstår Håkan rätt tycker han att tillgången är för

liten nu. Den nya elmarknaden innebär ju att vi inte har några

produktionsreserver över huvud taget. Det vore intressant att veta om Håkan

Murby

anser att marknaden ska återregleras något för att fungera på ett bra

sätt.

Håkan tog också upp en fråga som jag inte har hört tidigare, nämligen

detta med att man skulle kunna ha en separat elförsörjning till

informationssystem. Jag undrar vem som kan kommentera det. Är det

myndigheten

eller Svenska kraftnät? Det skulle vara intressant att höra.

Sedan hörde vi slutligen att konsumenternas intresse är lite annorlunda

än industrins. Det är naturligtvis skillnad på de här verksamheterna. De

som verkligen borde veta hur det ser ut längst ut på linjerna där skogen

står tätast är väl LRF. Jag skulle vilja höra deras synpunkter på det vi

nu pratar om.

Bo Källstrand, Svensk Energi: Frågan var om det är omöjligt att kombinera

lågt pris med korta avbrottstider. För att få korta avbrottstider finns

det väsentligen några vägar att gå. En sådan väg är ökat underhåll. En

annan är ökade investeringar, som vi talade om. Det handlar väldigt mycket

om att i stället för att bygga så kallade radiella nät, som ser ut som

ett träd ut mot kunderna, bygga dubbleringar så att man klarar avbrott i

vissa delar av nätet utan att det behöver bli störningar i elförsörjningen.

Man bygger in en redundans och den typen av saker.

Det gör att det naturligtvis finns ett samband mellan hur mycket resurser

man avsätter och hur mycket man får ut ur det hela. Vi har under en tid

levt under en kostnadspress. Priserna har inte höjts och effektiviteten

har ökats. Ser vi det i ett internationellt perspektiv har vi ett mycket

bra läge när det gäller låga tariffer.

Det är självfallet så att branschen arbetar hårt med de här frågorna och

kan komma längre, men det finns gränser för hur långt vi kan gå. Om det

är så, som allt indikerar, att avbrottskostnaderna ökar kraftigt, bör vi

föra dialogen om hur näten ska se ut i framtiden. Om det är väldigt dyrt

med avbrott lönar det sig ju att bygga nät där det finns dubbleringar som

är lite längre och som kan hålla den här högre leveranssäkerheten som då

blir lönsam. Jag tror att vi behöver få möjligheter att arbeta mot nät

som är mycket robustare än dagens.

Håkan Murby, Jernkontoret: Vi vill inte återreglera marknaderna, åtminstone

inte totalt sett. Vi tycker att det är bra med en fri konkurrens, men en

fri konkurrens under sådana villkor att marknaden kan skapa den kapacitet

som behövs. För närvarande har vi inte den kapacitet som behövs i Sverige

för den elkonsumtion som finns i Sverige. Vi importerar mängder. Jag kommer

inte ihåg siffran, men jag har för mig att importen förra året motsvarar

ungefär produktionen i tre kärnkraftverk. Vi importerar alltså mycket.

Hela den här bristen på el driver ju också upp priset. Vi skulle vilja se

en högre produktionskapacitet i Sverige så att vi kunde exportera el i

stället. Då skulle vi få en annan prispress i Sverige och få lägre

elkostnader, tror vi.

Vi vill inte återreglera, men jag ska ta upp ett undantag där vi kanske

kommer tillbaka och säger att vi vill ha en reglering på en punkt. Det

gäller den svåra frågan om hur elpriset kommer att påverkas av handeln

med utsläppsrätter. Nu när det systemet börjar ta form och vi ser hur det

blir, verkar det som om den ökade kostnad som man får, för att göra det

enkelt, i ett kolkraftverk i Danmark kommer att innebära att man inte kör

det kolkraftverket med mindre än att man får betalt för utsläppsrätterna

vare sig man har fått dem gratis eller har köpt dem.

Denna mekanism gör helt enkelt att priset på marknaden stiger. Beroende

på vad kostnaden blir för utsläppsrätten stiger kanske elpriset med 3 öre,

men det kan också stiga med 10 öre per kilowattimme.

Det kan bli gigantiska genomslag för de stora, tunga köparna. Det är

möjligt att vi på den punkten faktiskt kommer att komma tillbaka och

föreslå

åtgärder för att eliminera denna effekt.

Ordföranden: Sedan fick Johan Ekselius en direkt fråga. Ett kort inlägg,

tack!

Johan Ekselius, Lantbrukarnas riksförbund: Jag tackar så mycket för frågan.

Vi har hört att säkerhetsnivån när det gäller kärnkraften och stamnätet

verkar vara väldigt hög. Men ju längre ut man kommer på ledningsnätet,

desto sämre kontroll har samhället över hur ledningsnätet ser ut. Därför

tycker jag att man skulle använda koncession som ett mer riktat instrument

så att vi verkligen har koll på hur det ser ut där ute och vilka

investeringar

som görs.

Bolagen talar hela tiden om investeringar i miljoner och miljarder. Det

är väldigt svårt att följa det där. I stället borde man tala om medelåldern

- hur gammalt är nätet? I vilken takt förnyas det? Det är orimligt att

näten ska bli äldre och äldre. Man kan förstå att kärnkraften blir äldre

och äldre. Där har vi bestämt att den ska avvecklas, och då blir den ju

äldre. Men näten, som är så viktiga, borde hålla en viss nivå hela tiden.

Sedan vill jag bara kort säga en sak om det här med avbrottsersättning

som många talar om. Det är egentligen inte en avbrottsersättning kopplad

till verkliga kostnader, utan det är mer en typ av goodwillersättning.

Man ger lika mycket till alla. Häromdagen stod det i Dagens Nyheter om en

bonde som var utan ström i tre dygn. Det kostade honom med merarbete och

extrakostnader ungefär 60 000 kronor. Man vill för det första inte vara

utan ström i tre dygn. Skulle man drabbas av det vill man naturligtvis ha

en rimlig ersättning, alltså en ersättning för de verkliga kostnaderna.

Maria

Larsson (kd): Tack så mycket. Jag har två frågor till Claes Ånstrand.

Jag tycker att det vara en bra föredragning av Claes Ånstrand, som har

insett den problematik som ändå finns att hantera. Det är regeringen som

har möjligheter och verktyg att sätta i sjön, så jag förväntar mig mycket

framöver.

Svenska kraftnät är ju ett monopolföretag. Det diskuterades 1991, när det

bildades, huruvida man skulle ha en delning av det. Men i dag har vi ett

monopolföretag. När vi tittar på hur det var när strömavbrottet inträffade

i USA så tillsatte Bush en extern utredning för att titta på problematiken,

vad som hade hänt och så vidare. Min fråga är: Vore det inte på sin plats

att göra en extern utredning över stamnätets förutsättningar för framtiden?

En intern utredning är naturligtvis viktig, men kanske inte tillräcklig.

De föreslagna åtgärderna kanske kan kompletteras med ytterligare åtgärder

om man gör en extern utredning.

Min andra fråga handlar om Energimyndigheten. Om jag förstår saken rätt

är den föremål för en förändring, kanske mest en organisatorisk förändring.

Min fråga är: Anser Ånstrand att det behövs ytterligare verktyg i

verktygslådan för att få en effektiv myndighet med tanke på det som vi har

pratat om i dag?

Till sist har jag ett litet medskick, eller kanske en liten fråga, till

Bo Källstrand. I fråga om nätnyttomodellen har det i dag kommit lite för

mycket grus i maskineriet för att det ska gå riktigt smidigt framåt. Jag

tror att det är oerhört viktigt att vi får till stånd ett sådant instrument

.

Jag tror att det skapar förutsättningar för investeringar för förbättrad

säkerhet i de lokala och regionala näten. Jag skulle önska att man nu

från Svensk Energis sida sätter sig med myndigheten och verkligen

effektiviserar arbetet så att vi snabbt får fram ett förslag. Det tror jag

skulle underlätta elförsörjningen i framtiden ganska mycket.

Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Tack för det förtroende som

regeringen

kan ha som aktör på det här området. Vi ser naturligtvis också vår roll

som väldigt viktig. Jag vill först svara på frågan om Svenska kraftnät.

Jag tycker att det är väldigt viktigt att säga att när den här stora

störningen inträffade kom det en oerhört snabb analys av vad som hade

inträffat. Den var oerhört precis. Man visade också att återleverans av el

i systemet kunde ske efter mycket kort tid. Det tyder på ett väldigt robust

system. Om man till det lägger att avbrottsfrekvensen är vad den är tror

jag nog att vi ska nyttja de här utredningsresurserna på något annat än

att lägga dem på Svenska kraftnät just nu. Jag är mer bekymrad, vilket

jag redogjorde för, över den situation som finns i lokal- och regionalnät.

Det är där vi ska lägga kraften.

Då kommer vi till den andra frågan, om instrumenten. Det är klart att så

där väldigt många instrument har trots allt inte regeringen på en

avreglerad

marknad. Jag har visat på några punkter där jag tycker att lagstiftningen

behöver skärpas. Det är naturligtvis en bevakning som vi hela tiden har

gällande vilka ytterligare åtgärder som kan krävas på det området. Jag

har faktiskt också stor tilltro till den betydelse som nätnyttomodellen

kan ha för att öka kvaliteten när man väl får de allra sista bitarna på

plats. Där kommer Energimyndigheten att ha en väldigt viktig uppgift.

Bo Källstrand, Svensk Energi: När det gäller frågan om nätnyttomodellen

kan jag till att börja med säga att det här är ett arbete som vi från

branschens sida har bedrivit förtroendefullt tillsammans med

Energimyndigheten

i flera år. Det har varit ett bra samarbete. Vi har kommit en bra bit på

väg för att utveckla den här modellen, bygga upp den tekniskt och så vidare

.

Den sista biten, som nu återstår, är ju frågan om hur modellen ska ställas

in mot framtiden. Vilka parametrar sätter man upp på de olika punkterna

i den här ganska komplexa matematiska modellen? Det är just det

parametervalet,

hur man så att säga ställer in siktet, som är så väldigt avgörande för

vilket resultat vi kommer att nå.

I den diskussionen, som fortfarande återstår lite grann men som vad jag

förstår kommer att föras de närmaste veckorna, hoppas vi kunna nå en samsyn

om just vikten av att den här modellen ska styras så att vi dels får

tillräckliga resurser för att underhålla dagens nät, dels också får

tillräckliga resurser och incitament för att bygga morgondagens nät, det

nät

som vi vill ha i framtiden. Givetvis kommer också myndigheten att ha krav

på oss att vi ska öka vår effektivitet. Det är vi naturligtvis beredda på.

Ingegerd Saarinen (mp): Det var lite bekymmersamt att tidigare höra att

den statistik som redan nu är otydlig vad gäller till exempel avbrott på

landsbygden kommer att bli ännu otydligare för glesbygdens del genom hur

man redovisar. Jag undrar, och det är riktat till Håkan Heden och Bo

Källstrand, om det inte är viktigt att i framtiden kunna särskilja

glesbygden

så att vi ser hur den avbrottsfrekvens som redan är högre utvecklas.

Så har det också varit lite goda idéer kring ersättningar. Är det inte

rimligt att ersättningen också borde grundas på hur stor skada man lider

och att det borde kunna utgå extra beroende på det? Vi har haft stora

avbrott vad gäller kärnkraftverk. Vad skulle hända i den nuvarande

marknaden,

där det börjar finnas en viss brist, om vi befann oss i en situation där

fem kärnkraftverk stod i många månader? Vad skulle det få för

konsekvenser?

Och så har jag en fråga till, kanske mest till Ånstrand. Han sade nyligen

att konkurrensen är tillfredsställande. I en redan koncentrerad marknad

som går mot alltmer koncentration är konkurrensen tillfredsställande.

Konkurrensreglerna borde se annorlunda ut för elbranschen än för andra

branscher eftersom villkoren är annorlunda i den branschen. Borde inte

elbranschen ha speciella konkurrensregler som tar hänsyn till hur den ser

ut?

Håkan Heden, Statens energimyndighet: Jag håller med om att vi behöver

förbättra statistiken för avbrotten. Vi har också i den rapport som vi

skickade till regeringen i höstas, som jag nämnde tidigare, föreslagit

att regeringen ska föreskriva att företagen ska redovisa omfattande

elavbrott till oss. Det gäller om de är omfattande i tid eller omfattande

på så sätt att de berör många kunder. Då skulle vi automatiskt få in det.

I så fall får vi direkt in exakta uppgifter om var det har inträffat och

hur stora avbrotten är. Då får vi ett underlag och en ökad transparens i

systemet. Bedömer regeringen att den av olika skäl inte vill ge oss det

får vi komma överens med Svensk Energi om att på frivillig väg få in de

uppgifterna.

Bo Källstrand, Svensk Energi: I fråga om statistikinsamlandet är det inte

bara omfattande avbrott som man måste följa upp. För att få ett bra

underlag är det väldigt viktigt att det gäller alla. Glesbygden råkar ofta

ut för lite mindre avbrott som är nog så störande för de kunder som drabbas

.

Det är just glesbygdsproblematiken. Jag tror att det ligger något i detta.

Jag säger precis detsamma som Håkan Heden. Från branschens sida sätter

vi oss väldigt gärna i diskussioner med myndigheten om att hitta ett system

som gör att vi kan hålla en fortsatt god och kanske till och med förbättrad

kvalitet på den statistik som förs så att vi styr åtgärderna rätt. Det

tycker vi är viktigt.

När det gäller frågan om ersättning vid avbrott är det klart att branschen

har tyckt att det är rimligt att göra detta och lämnat rekommendationer,

frivilligt av goodwillskäl, till ersättningsnivåer som dessutom överskrids

av många bolag som vill lägga på ytterligare. Jag tror att det viktigt

att ha klart för sig att det däremot är orimligt att gå alltför långt i

att kräva att bolagen ska betala alla konsekvensskador som blir av ett

elavbrott. Den principen har vi inte på andra håll i samhället. Det får

ställas i relation till intäktsnivån. En del av de avbrottsersättningar

som bolagen i dag betalar ut vid lite längre elavbrott motsvarar en eller

flera årsdebiteringar till nätkunden. I de fallen får man säga att vi

redan nu börjar komma upp på ganska höga nivåer i förhållande till värdet

av produkten.

Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Jag kanske först ska ta upp Ingegerds

fråga om konkurrenssituationen, som jag bedömt som tillfredsställande.

När jag gör den bedömningen är det naturligtvis med utgångspunkt i att

följa prisutvecklingen på denna marknad. Fungerar inte konkurrensen

tillfredsställande får man ett genomslag i prisutvecklingen. Jag

konstaterade

då att vi fortfarande i ett europeiskt perspektiv har ett lågt energipris.

Dock är det ju så i en avreglerad marknad att det kommer att variera.

Det som har stor betydelse i Sverige, eftersom en stor del av vår

basproduktion av el sker via vattenkraft, är hur välfyllda våra

vattenmagasin

är. Vi såg ju förra vintern att när de inte är det slår det igenom

kraftfullt

på priserna. Vad man hittills kan konstatera över en längre period är att

det ändå fungerar.

Dock vill jag än en gång stryka under att vi är bekymrade över att det

har blivit en sådan koncentration när det gäller elproducenter. Därför

vill vi följa utvecklingen. Det första man skulle kunna se med den

bristande

konkurrensen är naturligtvis just att prisnivån generellt sett ökar. Det

andra som det alltid finns en risk för om det är för få aktörer är ju att

det uppstår kartellbildningar och sådana saker. Det är det också viktigt

att ha bevakning på. Det är ingen regeringsfråga, utan det är naturligtvis

Konkurrensmyndigheten som tittar på sådana saker. Det är mot den bakgrunden

som jag gör de här bedömningarna.

Jag vet inte om jag ska svara på det här med bortfallet och kärnkraften.

Jag är ju inte tekniker utan politiker. Min bedömning är i alla fall att

jag tror att Sverige, givet att vi har välfyllda vattenmagasin, skulle

klara en så pass stor påfrestning som den du beskriver. Men man skulle se

det på prisnivån. Den skulle ju under ett sådant förhållande öka kraftigt

i Sverige. Det förtjänar att sägas att under den förra vintern, då vi

hade förhållandevis låg nivå i vattenmagasinen, var det faktiskt också

rätt många av kärnkraftsreaktorerna som var avstängda. De fanns inte i

drift då.

Det är klart att med den utgångspunkten har vi ett förhållandevis robust

system i Sverige. Det är absolut inget argument för att inte

produktionskapaciteten

borde öka i vårt system. På den punkten håller jag med Håkan Murby. Vi

behöver ökad kapacitet i Sverige. Jag tycker att prisnivån i dag är av

den karaktären att det borde stimulera producenterna till ökade

investeringar

i produktionskapacitet.

Karl Gustav Abramsson (s): Min fråga ligger i linje med dem som Lennart

Beijer och Maria Larsson ställde. Jag vill ställa den till Bo Källstrand

men kanske spetsa till den lite grann. När jag först lyssnade till din

föredragning kändes det som om den här nätnyttomodellen, som vi så

småningom

tror ska komma att fungera väl, inte är särskilt väl mottagen i branschen.

Man skulle vilja vikta upp vissa parametrar väldigt hårt för att styra

priset mot en önskad nivå. Jag såg bilden. Den var väldigt tydlig. Ju

högre pris, desto bättre rent generellt. Jag kanske kan få en kommentar

om detta.

Den andra saken gäller något som vi ofta hör när vi träffar de fackliga

företrädarna i nätföretagen. De påstår, i motsats till vad Bo Källstrand

och egentligen också Håkan Heden säger, att underhållet av elnätet har

försämrats. Man har gjort sig av med väldigt mycket personal på

underhållssidan.

Man tappar i kompetens. Även om jag förstår att de har ett visst

partsintresse kan jag ändå tro att det finns vissa belägg för det här. Det

skulle jag vilja ha en kommentar om.

Bo Källstrand, Svensk Energi: Jag skulle gärna vilja lägga fram en bild.

När det gäller frågan om nätnyttomodellen, som även har bäring på den

andra diskussionen, om underhållet, har jag en illustration till en av de

farhågor som vi har beträffande hur den här modellen slår. Vad det handlar

om, mekanismen här, är ju att vi får en modell som bygger upp ett

teoretiskt

nät utgående från var kunderna finns. Sedan jämför man det här nätet och

kostnaderna för att driva det med vad bolagen i verkligheten tar ut och

försöker se om det är lagom pris eller inte.

Jag har valt ett exempel med ett av våra medlemsföretag. Det här råkar

vara Göteborg energi. Där ser ni till vänster på bilden att

nätnyttomodellen

räknar fram ett nät som på lägre och högre spänningar har väsentligt

kortare utbredning än verklighetens nät. Sedan räknar modellen fram vad

underhållet av det här nätet får kosta. Då baseras beräkningen på det

teoretiska nätet, som är till vänster. Om vi ser hur det ser ut i

verkligheten är det ju det verkliga nätet som finns därute och som vi måste

ha folk för att underhålla. Det gör att om vi inte får täckning för de

kostnaderna, vilket modellen inte ger oss, räcker inte det antal personer

som ska underhålla det vänstra nätet för att jobba särskilt verksamt med

det högra nätet. Det är ett av de problem vi ser.

En annan fråga är huruvida det vänstra nätet på sikt ger tillräckligt hög

leveranssäkerhet. Det kan vara så att det högra nätet, verklighetens nät,

här uppbyggt för att ge en högre leveranssäkerhet, med fler dubbleringar,

än vad det andra nätet ger. Det är de här inställningsparametrarna för

modellen som vi väldigt gärna vill fortsätta diskutera med myndigheten

för att försöka komma till en riktig slutsats.

Sedan har vi den andra frågan, om underhållet har försummats. Jag tror

att man kan säga att under de år som har gått har det varit en press på

ökad effektivitet i bolagen. Trots inflation och trots ganska mycket nya

uppgifter som har lagts på bolagen har det varit en konstant taxenivå.

Det är andra komponenter, som elpriset som har stigit, som gör att vi som

konsumenter känner det som om det har gått upp mycket. Nätpriset har varit

konstant. Det här har naturligtvis lett till ökade effektiviseringar.

Sedan kan det vara olika i bolagen. I vissa fall kan det hända att man

har gått under den gräns som skulle behövas. Men jag tror inte att man

kan säga det generellt om branschen. Men det är klart att det har blivit

ett större tryck av det här.

Håkan Heden, Statens energimyndighet: Den där bilden bygger på några grava

missförstånd som har skett i Göteborg energi. Jag har med mig andra bilder,

så vi kan väl gå över till ett seminarium om nätnyttomodellen. Det ska

vi avstå från. Jag kan bara konstatera att enligt våra beräkningar lägger

modellen först ut ungefär 80 % av de verkliga ledningslängderna och 85 %

av de transformatorstationer som finns om vi jämför med det verkliga nätet.

På detta lägger modellen på ytterligare 25 % för att åstadkomma hög

leveranssäkerhet. Modellen bygger ett nät som är resursstarkt och ska klara

hög leveranssäkerhet. Sedan får företagen i och för sig ett avdrag om de

inte levererar med den höga leveranssäkerheten. Nätnyttomodellen ger ett

robust nät som skapar förutsättningarna för goda leveranser. Bilden bygger

på gammalt material och delvis också på ett missförstånd.

Eva Flyborg (fp): Fru ordförande! Med tanke på Lennart Beijers fråga

tidigare, om vad svaret är på frågan om kvalitet eller pris och om vi ska

gå åt höger eller vänster, förstår ju de flesta att svaret är att lösningen

som vanligt finns i mitten. Men det hade ni redan gissat. Vi måste både

ha en god kvalitet och ett bra pris.

Jag ska skära bort de flesta av mina frågor, för tiden lider dessvärre.

Jag riktar mig främst till Bo Källstrand men också till Claes Ånstrand.

Bo Källstrand vill jag fråga följande: Har det någon inverkan på

situationen

att Sverige blir alltmer beroende av importerad el? Då tänker jag på den

totala belastningen i nätet och så vidare. Den andra frågan är: Skulle

Svensk Energi vara villiga att ta med sig hem att allvarligt överväga att

rekommendera sina medlemsföretag att avbrottsersättningen börjar redan

efter tolv timmar, det vill säga att göra det dubbelt så bra som det är

i dag?

Så vill jag rikta några frågor till Claes Ånstrand. Konsumenterna har här,

och även tidigare, talat om att vi behöver mer konkurrens. Det håller vi

absolut med om. En del av detta rör byte av elleverantör, som vi i

riksdagen

har beslutat om. Vi har givit regeringen i uppdrag att återkomma med ett

förslag om vitessystem om man inte följer det här. När kommer förslaget

från regeringen? Den andra frågan är: I riksdagen fattade vi också beslut

för något år sedan om begreppet god kvalitet. Vi visste inte vad det skulle

innehålla, men det skulle komma sedan. Då undrar jag: Har det kommit sedan,

det här med vad som är god kvalitet?

Sedan har jag den sista frågan. Vi är mer beroende av el i dag. Det säger

alla, även Claes Ånstrand i dag. Med tanke på vårt ökande elberoende, vår

konsumtion som hela tiden ökar, hur påverkas vi då av det faktum att den

svenska regeringen stänger av svensk produktion i Sverige? Vi stänger av

kärnkraften, först nu bara något verk och sedan alltfler.

Bo Källstrand, Svensk Energi: Om den första frågan, huruvida den

importerade

elen haft någon betydelse i sammanhanget, kan man säga att när det gäller

problemen i lokalnäten har den egentligen inte det. Där förutsätts så att

säga att det finns spänning i stamnätet. När det däremot gäller

stamnätssidan

har det framhållits väldigt tydligt hur situationen ser ut. Jan Magnusson

sade tidigare att vi egentligen har fyra nationella system med vissa broar.

Han redovisade också ambitionen att förstärka de här broarna. Sett från

branschsidan skulle vi önska att arbetet gick ännu fortare. Det är inte

bara säkerhetstänkande som ligger bakom att det är viktigt att få en bra

förbindelse mellan länderna. Det är också ett systemtänkande. Till syvende

och sist gäller det att kunna få systemen att fungera tillsammans så bra

som möjligt. Också möjligheten att hålla ett gemensamt pris och en väl

fungerande konkurrens över hela den nordiska marknaden skulle stärkas av

det här. Vi har i dag alltför ofta brister i detta. Det är något vi ser

som mycket önskvärt.

Frågan om importerad el har i och för sig inte varit ämnet för de inlägg

som jag har gjort i dag, men från branschens sida ser vi det givetvis som

mycket önskvärt att vi får sådana villkor för kraftproduktion att det

blir lönsamt att investera i detta i Sverige. Vi tror i likhet med

industrin

att det är viktigt att få till stånd detta. Jag vill bara nämna att enligt

vad jag har förstått från mina finska kolleger ger det nya kärnkraftverket

i Finland 100 000 årsarbeten i den finska ekonomin. Det är oerhört kraftig

injektion för den finska ekonomin. Varför skapar inte vi i Sverige, oavsett

vad gäller för bränsle, vi kanske ska ha andra bränslen, villkor som gör

att vi kan få investeringar inom kraftsektorn som kan dra i gång hela

samhällsekonomin? Det tycker jag är en annan debatt som är intressant att

föra.

Sedan fick jag en annan konkret fråga. Den gällde avbrottsersättningen

och om vi från branschens sida skulle vara beredda att rekommendera att

gå ned från 24 timmar till 12 timmar. Det är en fråga som jag inte har

möjlighet att svara på i dag. Vi får ta det under omprövning. Men jag

vill betona att jag tror att det kan vara svårt. Om vi ser på framför

allt glesbygden, som det här gäller, är det ju ofta så, som vi konstaterar

här, att ska man ut och reparera fel i glesbygd är det ofta inte bara att

köra motorvägen rakt ned. Man ska ta sig fram. Det ligger ofta träd över

vägen. Man kanske måste få in bandvagnar och så vidare. I en del sammanhang

är inte tolv timmar jättelång tid. Men det är en fråga som vi får ta med

oss och diskutera.

Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Först var det några väldigt precisa

frågor. Energimyndigheten fick ju ett uppdrag att komma med förslag till

föreskrifter om god kvalitet på överföring av el. Det förslaget har kommit,

eller den rapporten har kommit, från deras del den 31 oktober förra året.

Den är just nu ute på remiss, och remisstiden går ut den sista mars.

Därefter kan vi bearbeta detta i Regeringskansliet.

När det gäller byte av elleverantör vill jag verkligen understryka att

det inte är en tillfredsställande ordning i dag. Systemet behöver skärpas

och bli bättre. Det är ett av fundamenten för en väl fungerande marknad.

Där ligger just vitesfrågan i den utredning som vi har om el- och

gasmarknaden som ska vara klar i september månad i år.

Sedan var det en fråga om kärnkraften som jag kanske inte riktigt

uppfattade.

Jag vill också understryka när det gäller avbrottsersättningar, även om

den frågan inte har riktats till mig, att det är ju inget som hindrar att

företagen tidigarelägger avbrottsersättningarna om man tycker att det är

god kundvård. Det är naturligtvis upp till varje företag att faktiskt

fundera över den frågan. Lagstiftningen pratar i och för sig inte om några

tidsgränser.

Eva Flyborg (fp): Den sista frågan handlade om att vi blir mer och mer

beroende av el och att vi är mer beroende av el i dag, precis som Claes

Ånstrand sade i sitt inlägg tidigare i dag. Med tanke på det ökade

elberoendet och den ökade elkonsumtionen, hur påverkas det av det faktum

att

regeringen bidrar till att försvåra situationen genom att stänga av en

del av den svenska elproduktionen, det vill säga kärnkraftverken?

Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Det är riktigt att regeringen ser

framför sig en långsiktig utfasning av kärnkraften. Därför har Banverkets

generaldirektör Bo Bylund fått i uppdrag att med branschen förhandla om

hur en sådan avveckling ska ske under ordnade former. Självklart kommer

det att behöva tillföras ny produktionskapacitet som en ersättning för

den produktionskapacitet vi har i kärnkraften. Det behövs i dag, och det

kommer att behövas i framtiden. Det ingår i uppgiften att lösa detta.

Åsa Torstensson (c): Jag ska ställa en fråga till Claes Ånstrand.

Claes Ånstrand gav en viktig signal. Jag vet att det finns många som

lyssnar. Du gav en tydlig signal om att det inte är acceptabelt att det

blir elavbrott varje gång det blåser i landet. Det är en signal som många

har väntat på.

Vi har fått två delvis olika världsbilder och ingångar på synen på säkerhet

och elleveranssäkerhet. SKGS företrädare beskrev att målet är låga

energipriser. Det behöver inte läggas så stor kraft på att bygga ut för ett

avbrott vart tjugonde år. Den världsbilden ska jämföras med de konsumenter

som vi därefter lyssnade på och deras verklighet, det vill säga avbrott

varje år. Det krävs incitament, det vill säga ekonomi, för att

tillfredsställa

både den ena och den andra ingången. Är de två världsbilderna genomförbara?

Är de utifrån ett politiskt perspektiv möjliga att möta? Jag vill påpeka

att elkonsumtionen i sig har gått ned under 2003.

Claes Ånstrand, Näringsdepartementet: Jag gör en åtskillnad i min bedömning

av det nät som Svenska kraftnät tillhandahåller. Det är robust och bra.

Det utesluter inte att även de måste vidta åtgärder i sitt system. Det

har visat sig genom att vi nyligen har haft strömavbrott och att en rad

åtgärder har blivit följden av det.

Det stora bekymret som jag ser framför mig - och som jag också sade som

svar på Maria Larssons fråga - är de problem vi har i de lokala och

regionala näten. Det är dit vi riktar vårt fokus, och vi hoppas att vi

tillsammans med branschen ska komma överens om en bättre tingens ordning,

som jag redogjorde för i inledningen.

När det gäller den totala produktionen är det svårt att se på enstaka år.

Vi har haft en stigande konsumtion av el under ganska lång tid. Vad som

möjligtvis kan sägas är att konsumtionsökningen har avtagit lite grann,

men det är viktigt att stryka under att konsumtionen av el, i synnerhet

i Sverige, är starkt kopplad till konjunktursituationen eftersom vi har

en mycket elintensiv industri i Sverige. Konsumtionen påverkas kraftfullt

av den ekonomiska situationen. Det måste man ta höjd för i diskussioner

om produktionsfrågor i Sverige.

Jag förstod inte riktigt din sista fråga. Hade du någon ytterligare fråga?

Nej. Okej.

Avslutning

Ordföranden: Då finns inga fler frågor från ledamöterna just nu. Det är

inte samma sak som att det inte finns frågor och kommer att finnas frågor

framöver.

Jag vill än en gång tacka alla som har kommit hit i dag så att vi har

fått möjlighet att ha denna utfrågning och från olika utgångspunkter bilda

oss en uppfattning om den viktiga frågan om elsäkerhet. Vi från utskottets

sida kommer självklart att bevaka detta ännu mer framöver. Jag kan tänka

mig att detta kommer att leda till interpellationer, frågor, motioner,

artiklar och så vidare. Vi tycker att detta är en viktig fråga. Vi kommer

att bevaka vad olika intressenter gör. Det är utskottets roll.

Tack så mycket för att ni har kommit hit och gett oss bränsle i vårt arbete

framöver. Jag tackar också för att vi har kunnat genomföra utfrågningen

med så många deltagare och intressenter på nästan utsatt tid. Det har

krävt disciplin, och jag tackar för att ni har tagit det på allvar.

Vi fortsätter att bevaka frågorna, och vi kommer att ha många kontakter

med er på olika sätt framöver.