Bet. 2003/04:NU12

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU12

Vissa utrikeshandelspolitiska frågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet drygt 50

motionsyrkanden om olika utrikeshandelspolitiska

frågor. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.

Ställningstagandena från utskottet har föranlett sju

reservationer.

Utskottet understryker att frihandel kan vara en

stark välståndsskapande kraft för såväl de

utvecklade länderna som för världens fattigaste

länder. Vidare betonar utskottet att stabila och

rättvisa spelregler för ett fritt utbyte av varor

och tjänster är en avgörande förutsättning för

ekonomisk tillväxt och sysselsättning. I fråga om

utvecklingen mot en ökande mängd bilaterala och

regionala handelsavtal finns det flera positiva

drivkrafter men också en viss osäkerhet om

konsekvenserna för u-länderna, menar utskottet.

Beträffande frågor om Världshandelsorganisationen

(WTO) stöder utskottet i högsta grad ett snabbt

återupptagande av WTO-förhandlingarna, vilket inte

minst u-länderna har mycket att vinna på. Vidare

finns ett starkt stöd inom utskottet för att

inriktningen bör vara en ökad öppenhet inom WTO.

Enligt utskottets mening är det viktigt att de

svenska förhandlingspositionerna även

fortsättningsvis redovisas öppet i riksdagen, inte

minst inför WTO:s ministermöten. I en reservation

(mp) uttalas att det är nödvändigt att förhandla i

en lugnare takt, som tillåter alla länder att

utvärdera hittillsvarande verksamhet. Dessutom

måste, enligt reservanten, fattigdomsbekämpningen

vara i fokus för handelspolitikens utformning liksom

på andra områden.

När det gäller immaterialrättsliga frågor anser

utskottet att det är mycket positivt att

överenskommelser har kunnat göras inom WTO:s ram,

vilka medger att u-länderna kan införskaffa

mediciner för att bekämpa nationella hälsokriser som

t.ex. hiv/aidsepidemin. I en reservation (v, mp)

uttalas att de regler som styr tillgången på viktiga

mediciner till rimliga priser i fattiga länder

endast gäller under mycket särskilda förhållanden.

WTO:s tjänsteavtal (GATS) har, menar utskottet, en

utformning som gör det möjligt för u-länderna att

ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras

förmåga och möjligheter. Enligt utskottet är det

viktigt att svenska tjänsteleverantörer, liksom

övriga leverantörer från EU, skall kunna verka på

andra länders tjänstemarknader utan att bli

diskriminerade på basis av nationalitet.

Reservanterna (v, mp) anser att avtalet är behäftat

med så stora brister att det inte borde ha införts i

sitt nuvarande skick.

Beträffande handel, miljö och sociala frågor

stöder utskottet inriktningen att WTO-

förhandlingarna skall bidra till en hållbar, social

och ekologisk utveckling för jordens alla länder.

Det finns flera skäl för att Sverige skall verka för

att en uppförandekod av bindande natur på sikt

inrättas inom OECD, anför utskottet. I en

reservation (v, mp) anförs att behovet av

internationellt bindande regler för transnationella

företag är oavvisligt. I en annan reservation (kd)

görs bedömningen att det behövs gemensamma

riktlinjer inom EU för hur s.k. etiska koder i

näringslivet skall fungera och kontrolleras.

När det gäller EU-frågor anser utskottet - i

likhet med motionärerna - att det är önskvärt att

stärka den inre marknaden. Utvecklingen fortgår på

detta område. Vissa tjänster är det dock inte

lämpligt att konkurrensutsätta. I en reservation (m,

fp, kd, c) uttalas att den inre marknaden

ytterligare bör effektiviseras; ett viktigt mål är

att integrera tjänstemarknaderna inom EU.

EU:s snushandelsförbud bör avskaffas anser

utskottet enhälligt och hänvisar till att frågan

prövas av EG-domstolen.

Angående exportkreditfrågor ser utskottet positivt

på Exportkreditnämndens reviderade miljöpolicy,

vilken ytterligare kommer att utvecklas. Det är

också positivt att frågor om etisk hänsyn, bl.a.

rörande antikorruption och sociala frågor, utvecklas

vidare. I en reservation (kd, v, c, mp) hävdas att

Exportkreditnämndens nya miljöpolicy inte är

heltäckande och att en obligatorisk miljöprövning

skall föregå alla beslut om statliga exportkrediter.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Frihandel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419

yrkande 11 och 2003/04: L353 yrkande 7.

2. WTO-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U351

yrkandena 4 och 5, 2003/04: N320 yrkandena 1 och

2 och 2003/04:N340 yrkandena 2-9, 13 och 16.

Reservation 1 (mp)

3. Vissa immaterialrättsliga frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:L284

yrkandena 1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.

Reservation 2 (v, mp)

4. Avtal om handel med tjänster

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So645

yrkande 4 och 2003/04: N320 yrkandena 3-11.

Reservation 3 (v, mp)

5. Handel, miljö och sociala frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416

yrkande 34, 2003/04:U253 yrkande 1, 2003/04:U254

yrkande 18, 2003/04:U351 yrkande 6, 2003/04:U352

yrkande 9, 2003/04:MJ474 yrkande 2, 2003/04:N234

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334 yrkandena 1 och

3, 2003/04:N340 yrkandena 10 och 11 och

2003/04:N414 yrkande 22.

Reservation 4 (v, mp)

Reservation 5 (kd)

6. Vissa EU-frågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416

yrkandena 30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

7. EU:s förbud mot försäljning av snus

Riksdagen avslår motion 2003/04:N285.

8. Exportkreditfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254

yrkande 20, 2003/04:MJ400 yrkande 26,

2003/04:N272, 2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6

och 2003/04:N334 yrkande 4.

Reservation 7 (kd, v, c, mp)

Stockholm den 30 mars 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i

beslutet: Marie Granlund (s), Ingegerd

Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s),

Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren

(m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa

Torstensson (c), Anne Ludvigsson (s),

Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson

(s), Reynoldh Furustrand (s), Nyamko

Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Gunilla

Wahlén (v).

Redogörelse för ärendet och bakgrund

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 20 motioner från

allmänna motionstiden om vissa

utrikeshandelspolitiska frågor.

Representanter för Närings- och Utrikesdepartementen

har inför utskottet redovisat upplysningar om ett

förslag till EU-direktiv om tjänster på den inre

marknaden. Vidare har företrädare för

Kommerskollegium informerat om kollegiets utredning

om konsekvenser för u-länderna av avtalen inom

Världshandelsorganisationen (World Trade

Organization, WTO).

Världshandelsorganisationen (WTO)

De multilaterala handelsförhandlingarna inom ramen

för Allmänna tull- och handelsavtalet, den s.k.

Uruguayrundan, inleddes år 1986 och avslutades i

april 1994. Förhandlingarna resulterade bl.a. i ett

avtal om upprättande av Världshandelsorganisationen,

vilket trädde i kraft år 1995.

Handelspolitiken är gemensam för EU, vilket

innebär att enhetliga regler gäller inom hela

unionen. Det handelspolitiska ramverket innebär

gemensam tulltaxa och gemensamma tull- och

handelsavtal i förhållande till länder utanför EU.

Normalt finns det inga nationella särregler inom EU;

sådana kan dock finnas när det gäller sanitära

och/eller hygieniska krav. Efter det att Sverige

blivit medlem i EU arbetar Sverige framför allt inom

gemenskapens ram för att påverka det globala

handelssystemet. Mål för Sverige är bl.a. att främja

svensk export och import och skapa öppnare och mer

tidsenliga regler för den internationella handeln.

De första reguljära ministerkonferenserna i WTO

avhölls i Singapore år 1996 och i Genève år 1998.

Vid den tredje ministerkonferensen i Seattle år 1999

misslyckades medlemsländerna att få till stånd en

överenskommelse om att inleda en ny multilateral

förhandlingsrunda. Inom ramen för den s.k. inbyggda

agendan fortsatte dock WTO-diskussionerna om

jordbruk och tjänster. Den fjärde

ministerkonferensen i Doha, Qatar, i november 2001,

resulterade i en ministerdeklaration med innebörd

att en ny handelsrunda skulle påbörjas och

förhandlingar inledas om handelsliberalisering för

alla varor och om förnyade regler för världshandeln

på ett flertal områden. Målet är att förhandlingarna

skall vara avslutade till den 1 januari 2005.

Den femte ministerkonferensen i Cancún, Mexiko, i

september 2003, bröt samman eftersom medlemsländerna

inte kunde komma överens om ett ramavtal för några

av de mest centrala frågorna. Sammanbrottet berodde

på

oenighet på många olika områden men främst på

jordbruksområdet, inbegripet de rika ländernas

jordbrukssubventioner. Oenighet fanns också i fråga

om de s.k. Singaporefrågorna (förenkling av

handelsprocedurer, insyn i offentlig upphandling,

investerings- och konkurrensfrågor). Konferensen

lade i dagen en öppen splittring mellan i- och u-

länder. Det uppföljande mötet i WTO:s allmänna råd i

Genève i december 2003 innebar inte något genombrott

men uppfattas som ett arbetsmöte på väg mot ett

återupptagande av förhandlingarna.

Mot den bakgrunden synes ett nytt handelsavtal

till årsskiftet 2004/05 knappast vara realistiskt.

Utvecklingen går samtidigt vidare med ett ökande

antal bilaterala handelsavtal vid sidan av WTO.

Utrikesutskottet har under hösten 2003 behandlat

en proposition om Sveriges politik för global

utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3).

Regeringens syn att målet för den samlade politiken

för global utveckling skall vara att bidra till en

rättvis och hållbar global utveckling delades av

utrikesutskottet. När det gäller handels- och

jordbrukspolitiken betonade utrikesutskottet

frihandelns betydelse men också de särskilda

förutsättningar som gäller för u-länderna.

Dispositionen i den fortsatta framställningen av

detta betänkande har byggts upp med hänsyn till att

näringsutskottet har efterfrågat att regeringen

låter utreda konsekvenserna för u-länderna av WTO-

avtalen (se nedan). Kommerskollegium har nyligen

redovisat en utredningsrapport på detta område med

rubriken Konsekvenser för u-länderna av WTO-avtalen

(dnr 100-171-04). I stället för att återkomma till

olika rapportresultat i ett antal avsnitt i det

följande presenteras rapporten i sin helhet i

avsnittet nedan.

Konsekvenser för u-länderna av WTO-

avtalen

Uppdrag till Kommerskollegium

Utskottet fann vid behandlingen av de

utrikeshandelspolitiska frågorna våren 2003 (bet.

2002/03:NU5), att det rådde osäkerhet angående

utbytet för u-länderna av det befintliga

internationella handelssystemet. Det fanns olika

uppfattningar om konsekvenserna för u-länderna av

WTO-systemets ingående delar, regler, arbetssätt,

förhandlingar och förhandlingsresultat samtidigt som

u-länderna inte kunde uppfattas som en homogen

grupp. Utskottet ansåg därför att det skulle bringas

ökad klarhet i frågan om u-ländernas utbyte av WTO-

systemet. I enlighet med detta gjorde riksdagen ett

tillkännagivande om att Kommerskollegium borde ges i

uppgift att närmare utreda konsekvenserna för u-

länderna av WTO-systemet.

I juli 2003 uppdrog så regeringen åt

Kommerskollegium att utreda konsekvenserna av WTO-

systemet för u-länderna. Uppdraget gällde att

sammanställa och redogöra för den analys som finns

om WTO-systemets konsekvenser för u-länder. Vidare

var uppgiften att fånga upp den viktigaste

akademiska forskningen men även att beakta studier

som gjorts av större enskilda organisationer och

internationella organisationer. I uppdraget gavs

även exempel på faktorer som kollegiet kunde

studera, såsom marknadstillträde, handel, budget,

BNP, fattigdomssituation och inkomstfördelning,

behov av institutionsbyggnad samt kostnader,

besparingar eller vinster av att genomföra WTO-

avtalen.

Rapporten om konsekvenserna för u-länderna av

WTO-avtalen var färdigställd i slutet på

februari 2004. I det följande redovisas - trots

den stora mängden uppgifter i rapporten - en

summarisk sammanfattning. Inledningsvis i

rapporten ges ett antal avgränsningar och

definitioner, vilka bör uppmärksammas.

Rapporten analyserar inte konsekvenserna för u-

länderna av handel generellt, utan endast

effekterna av de olika WTO-avtalen på u-

ländernas handel. Vidare redovisas svårigheten

att fastställa orsakssamband, dvs. effekter som

har sin grund i WTO-avtalen och inte andra

faktorer som exempelvis regionala

frihandelsavtal.

Generella konsekvenser av WTO-avtalen

Marknadstillträde

Det främsta instrumentet för att säkra ett ökat

marknadstillträde är genom förhandlingar om

tullsänkningar. Som ett resultat har i-ländernas

tullar på industrivaror successivt reducerats till

genomsnittligt mycket låga nivåer. Vid en närmare

granskning kan dock konstateras att tullsänkningarna

varit mer begränsade eller i vissa fall rentav

obefintliga för varor av särskilt intresse för u-

länderna, t.ex. textil och konfektion (teko). I

genomsnitt möter därför u-länderna högre tullar än

i-länderna vid export. Tullarna är också generellt

sett betydligt högre i u-länderna än i i-länderna.

För u-länderna är marknadstillträdet för

industrivaror därmed mer begränsat i andra u-länder

än i i-länderna.

Ett viktigt instrument för att garantera ett ökat

marknadstillträde är den grundläggande principen om

mest gynnad nation (MGN), dvs. att varje

tullsänkning som görs automatiskt utsträcks till

alla övriga WTO-medlemmar. Det är dock möjligt för

WTO-medlemmarna att göra avsteg från MGN-principen

genom att bl.a. sluta regionala eller bilaterala

frihandelsavtal med andra länder för att sinsemellan

kunna avtala om mer långtgående tullsänkningar.

Under senare år har dessa avtal drastiskt ökat i

antal med påföljd att MGN-principens betydelse i

världshandeln har minskat. Effekten av denna

utveckling slår olika på olika länder; för många

fattigare länder betyder det en relativ försämring.

Minskat godtycke och större disciplin

Utifrån Kommerskollegiets erfarenhet dras slutsatsen att de

s.k. tillämpningsavtalen har lett till ett bättre

och stabilare marknadstillträde än om inga avtal

alls hade funnits och att utrymmet för

protektionism, diskriminering och godtycke i

motsvarande mån begränsats. Många av

tillämpningsavtalen är finansiellt kostsamma att

genomföra, vilket leder till att lågt utvecklade u-

länder har svårt att genomföra alla avtal. Länderna

i fråga får därmed svårt att leva upp till sina

skyldigheter och att dra nytta av sina rättigheter

enligt avtalen.

Handel

Världshandeln har ökat kraftigt, men det är svårt att säga om

denna utveckling kan kopplas till WTO. Den relativa

betydelsen av WTO minskar dock enligt rapporten,

medan antalet bilaterala och regionala handelsavtal

i världen uppvisar en snabb ökning.

Fattigdomssituation och inkomstfördelning

Fattigdomssituation och inkomstfördelning i relation till WTO

är svåra att utvärdera, då andra faktorer har större

betydelse än handel generellt och WTO i synnerhet.

Generellt kan dock sägas att snedvridningar av

handeln på grund av tullar, kvantitativa

restriktioner etc. bidrar till att minska det

globala välståndet genom att världens resurser inte

används effektivt. En friare handel förväntas därmed

leda till ett ökat globalt välstånd. Olika grupper

och länder påverkas dock på olika sätt av

handelsliberaliseringar.

Tvistlösning

Det nya förstärkta tvistlösningssystemet i WTO förbättrar

möjligheterna för u-länder att insistera på

efterlevnad av andra länders WTO-åtaganden. Systemet

är viktigt för u-länderna eftersom det ger dem

möjlighet att med andra medel än ekonomisk makt

försvara sina rättigheter.

Kostnader, besparingar eller vinster av att

genomföra WTO-avtalen

Vissa WTO-avtal är kostsamma att genomföra för resurssvaga u-

länder med bristande administrativ kapacitet och

outvecklad infrastruktur. Få krav ställs dock på de

minst utvecklade länderna (MUL), varför det inte är

dessa som drabbas hårdast av kostnaderna utan

snarare andra lågutvecklade och resurssvaga u-länder

som inte har MUL-status.

Immaterialrätt

Genomförandet av avtalet om handelsrelaterade

aspekter av immaterialrätter (Trade Related

Aspects of Intellectual Property Rights, det

s.k. TRIPs-avtalet), och instanser för att det

skall efterlevas, kan medföra stora

statsfinansiella kostnader för u-länder med

begränsad budget. På kort sikt kan u-länderna

ha en tung börda för att betala

immaterialrättighetsinnehavarna i i-länder. På

längre sikt kan u-länderna få positiva

samhällsekonomiska konsekvenser av att ha ett

effektivt immaterialrättssystem, särskilt när

det gäller överföring av teknik.

Tröskeleffekter tycks dock finnas; de positiva

effekterna materialiseras inte förrän länderna

har uppnått en viss nivå av ekonomisk

utveckling.

Konsekvenser av WTO-avtalen för olika grupper

av länder

Uppdelning av länder

I WTO gäller självvalsprincipen, vilket innebär att varje land

avgör om det vill behandlas som i- eller u-land.

Eftersom u-länderna inte är en homogen grupp har

Kommerskollegium valt att göra samma klassificering

som FN:s utvecklingsorgan, dvs. hög, medelhög

respektive låg utvecklingsnivå.

Hög utvecklingsnivå

I denna kategori ingår bl.a. Hongkong, Singapore, Sydkorea och

Israel samt några länder i Central- och Sydamerika,

såsom Argentina, Chile, Costa Rica, Mexiko och

Uruguay. Dessa länder har redan en utvecklad

handelskapacitet och gynnas därmed av

handelspartners åtaganden om marknadstillträde och

tullsänkningar. De deltar dessutom aktivt i

förhandlingar och i det löpande WTO-arbetet och har,

enligt kollegiets bedömning, inga påtagliga

svårigheter att implementera gjorda åtaganden.

Dessa länder har också gjort mer långtgående

åtaganden om tullsänkningar för industrivaror än

övriga mindre utvecklade u-länder. Även detta har

enligt vissa studier gynnat dessa länders

utveckling. På både jordbruks- och tjänsteområdet

väntas flera av u-länderna med en hög

utvecklingsnivå kunna dra nytta av ytterligare

liberaliseringar. Dessa länder är relativt flitiga

användare av tvistlösningssystemet.

Medelhög utvecklingsnivå

Länder som Brasilien, Egypten, Indien, Kina och Sydafrika

tillhör denna ganska stora och heterogena kategori.

Här återfinns också Filippinerna, Indonesien,

Malaysia och Thailand.

Ett antal länder ur denna kategori är

jordbruksexporterande länder med offensiva intressen

som skulle kunna dra nytta av ett ökat

marknadstillträde på jordbruksområdet. Flera viktiga

textilproducenter, såsom Kina och Indien, väntas bli

gynnade av den avreglering av tekokvoterna som skall

ske vid årsskiftet 2004/05. Andra länder i kategorin

väntas dock förlora på avtalet om textil och

konfektion. I många länder är det främst kvinnor som

arbetar i tekoindustrin, vilket betyder att kvinnor

som grupp blir starkt påverkade av den nämnda

avregleringen.

Låg utvecklingsnivå

Majoriteten av de afrikanska länderna befinner sig i denna

kategori. De flesta av länderna ingår också i MUL-

gruppen, som beviljas extra undantag i flera avtal,

utöver den vanliga särbehandlingen av u-länder. Få

eller inga krav ställs på länder i MUL-gruppen,

vilket rimligtvis innebär att kostnaderna för att

implementera avtalen blir lägre.

De fattiga länder i denna kategori som inte

tillhör MUL-gruppen behandlas som övriga u-länder i

WTO. Mot bakgrund av att vissa avtal är mycket

resurskrävande är det för många av dessa länder

svårt att genomföra avtalen. Generellt kan sägas att

dessa länder deltar i relativt låg utsträckning i

WTO-arbetet.

Ännu har inget land inom MUL-gruppen drivit något

fall inom ramen för WTO:s tvistlösningssystem. Detta

kan vara ett tecken på att de inte har de resurser

som krävs för att använda systemet. En annan

förklaring är ländernas låga andel av världshandeln

och/eller varusammansättningen i deras export. Trots

dessa länders låga deltagande i WTO-avtalen gör

Kommerskollegium bedömningen att de gynnas av WTO-

medlemskapet genom minskad risk för diskriminering

och godtycklighet samt genom att efterlevnaden av

avtalen säkerställs genom tvistlösningsmekanismen.

WTO innebär därmed att även andra faktorer än

ekonomisk makt är av betydelse.

2003/04

NU12

Utskottets överväganden

Frihandel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande frihandel med hänvisning till att

motionsönskemålen ligger i linje med pågående

strävanden för att förbättra det

multilaterala handelssystemet.

Motionerna

Frihandeln måste fungera och reformeringen av EU:s

gemensamma jordbrukspolitik måste prioriteras, sägs

det i kommittémotion 2003/04:L353 (m). Tullhindren

måste enligt motionärerna avskaffas, dels för att

Europas konsumenter inte skall behöva betala

överpriser, dels för att världens fattigare länder

kan förbättra sina livsvillkor genom att kunna

exportera fritt.

I motion 2003/04:K419 anför Folkpartiet att en

avreglering av EU:s gemensamma jordbrukspolitik

skulle förbättra förutsättningarna dels för u-

ländernas landsbygdsbefolkning, dels för

konsumenterna inom unionen. EU bör omgående ta

initiativ till en omstart av WTO:s

utvecklingsrunda och till avskaffande av

handelshinder för import av jordbruksprodukter

och enklare industrivaror från u-länderna till

i-länderna. Ytterligare åtgärder som önskas av

motionärerna gäller avskaffande av EU:s och

Förenta staternas antidumpningsåtgärder samt

avlägsnande av EU:s exportsubventioner på

jordbruksprodukter. Motionärerna framhåller att

omfattande reformer, liberalisering och

avreglering av unionens jordbrukspolitik krävs

för att EU skall kunna fungera som en motor för

ekonomisk utveckling och välfärd.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

I publikationen "International trade statistics 2003" från WTO

redovisas utvecklingen av världshandeln t.o.m. år

2002. Under år 2002 återhämtade sig världshandeln

från den djupa nedgången under år 2001. Den

genomsnittliga ökningen av varuexporten i världen

uppgick till 4 % under år 2002, medan ökningen för

EU-länderna uppgick till 6 %. För de minst

utvecklade länderna ökade varuexporten med 8 % under

år 2002, vilket innebar en väsentlig förbättring

jämfört med året innan.

För år 2002 beräknas att den totala varuexporten i

världen uppgick till 6 455 miljarder dollar, varav

Sverige stod för 1,3 % (81,1 miljarder dollar). Av

varuimporten svarade Sverige för 1,0 % (66,2

miljarder dollar). Såväl den svenska exporten som

importen ökade väsentligt jämfört med år 2001.

Utvecklingen under år 2003 innebar enligt

Statistiska centralbyråns statistik att den svenska

varuexporten ökade med 2 % (till 819 miljoner

kronor), medan importen under samma period ökade med

3 % (till 673 miljarder kronor).

Frihandel som välståndsskapande kraft

Utrikesutskottet har under hösten 2003 gjort överväganden som

berör handelspolitiken. I betänkande 2003/04:UU3 om

Sveriges politik för global utveckling (s. 65)

hänvisar utrikesutskottet till tidigare

ställningstaganden av bl.a. näringsutskottet och

framhåller att en fri och öppen handel med

överenskomna spelregler är ett kraftfullt instrument

för att åstadkomma utveckling och sprida ekonomiska

framsteg. Vidare sägs att det är ett i högsta grad

svenskt intresse att värna om frihandel och

förespråka dess principer.

I detta sammanhang kan redovisas att statsminister

Göran Persson i sin regeringsförklaring i september

2003 informerade om att ett metodutvecklingscentrum

skulle inrättas i syfte att motverka hindrande

handelsbyråkrati. Enligt nuvarande planer skall ett

centrum etableras i Göteborg med bidrag och

medverkan från både statliga och privata aktörer.

Grundtanken är att förenklande av

handelsprocedurerna leder till bättre

konkurrenskraft för de svenska exportföretagen. Ett

formellt beslut om inrättandet kan väntas under

sommaren 2004.

Frihandel när det gäller jordbruksvaror respektive

industrivaror

I WTO-arbetet utgör en liberalisering av handeln på

jordbruksområdet en fundamental del av det åtagande

som alla WTO-medlemmar har gjort. Detta innebär i

praktiken att handelsstörande internstöd minskar,

att alla former av exportstöd på sikt avskaffas och

att det kan skapas betydande marknadsöppningar för

jordbruksprodukter. Regeringen har sedan Sverige

blev medlem i EU drivit linjen att den gemensamma

jordbrukspolitiken måste reformeras. Jordbruksstöden

snedvrider konkurrensen och leder till att

produktionsresurser som skulle kunna användas på ett

bättre sätt i samhällsekonomin låses in i

jordbrukssektorn. Sverige är ett av de länder inom

EU som kraftigast driver på för fortsatta

handelsliberaliseringar på jordbruksområdet.

I juni 2003 beslutade EU om en reform av den

gemensamma jordbrukspolitiken. Reformen syftade till

att i större utsträckning marknadsorientera

produktionen. Genom frikoppling av stöden ges

lantbrukarna ett inkomststöd utan några krav på

produktion. Regeringens linje är att stöden

successivt skall dras ned. Reformen innebär även en

ökad marknadsanpassning, vilket betyder att

konsumenterna i större utsträckning kommer att styra

vad som produceras. Några större besparingar i

budgeten räknas inte med.

Regeringen arbetar mycket aktivt inom EU-kretsen

för att medlemsländerna i WTO skall återuppta de

strandade Dohaförhandlingarna. Målen om ökande

handelsliberalisering rör inte enbart jordbruksvaror

utan även industrivaror, där sänkta tullar och

borttagandet av icke-tariffära handelshinder är de

centrala delarna. I detta sammanhang kan noteras att

de minst utvecklade u-länderna har fått rätt - dock

med vissa övergångsregler - till tullfri export till

EU inom ramen för programmet "allt utom vapen"

(everything but arms).

De nya medlemsländerna i EU blir en del av en

gemensam marknad. Länderna har själva förhandlat

fram sina villkor för anslutning till EU och kommer

att följa de regler som gäller för övriga

medlemsländer i EU. Både WTO-avtalet och EU:s

interna lagstiftning innehåller bestämmelser som

under vissa förhållanden möjliggör

antidumpningsåtgärder. Sådana åtgärder kan vara

antidumpningstullar, vilka importlandet tar ut på

import av prisdumpade varor när exportpriset är

lägre än på exportörens hemmamarknad. Det är endast

när de dumpade varorna förorsakar väsentlig skada

för industrin på importmarknaden som åtgärder får

vidtas. Regeringen verkar för en begränsning av

antidumpningsåtgärder.

Frihandel och u-länder

När det gäller u-ländernas utbyte av WTO-avtalen hänvisas till

Kommerskollegiums rapport om konsekvenser för u-

länderna av WTO-avtalen, vilken sammanfattats ovan.

Beträffande "särskild och differentierad

behandling" av u-länderna sägs i

ministerdeklarationen från Doha att detta skall vara

en integrerad del av förhandlingarna. Avsikten är

att u-länderna inte skall behöva göra lika

långtgående åtaganden som i-länderna. Det kan röra

sig om lägre tullsänkningar, längre

övergångsperioder och en möjlighet att skydda

särskilt känsliga delar av sin produktion.

Regeringen stöder att u-länderna ges särskild och

differentierad behandling.

Ett initiativ som Sverige ställt sig bakom och

aktivt verkat för gäller förslag om att avskaffa

alla produktionsrelaterade stöd och exportstöd till

bomullssektorn så att u-länderna skall kunna

konkurrera på lika villkor. Detta initiativ har

hittills inte lett till framgång.

Vidare kan nämnas att regeringen har inlett ett

arbete med att inrätta en svensk kontaktpunkt,

syftande till att hjälpa u-länder att övervinna

olika slags handelshinder som de möter vid sin

export till Sverige. Bakgrunden är bl.a. en

utredning (med rubriken Open Trade Gate Sweden, Ds

2003:48) om möjligheten att i Sverige etablera en

kontaktfunktion, vars främsta uppgift skall vara att

stödja u-länderna i deras ansträngningar att

övervinna administrativa och byråkratiska

handelshinder vid export till Sverige och EU. Enligt

betänkandet skall kontaktpersonen företräda u-

landsexportörer och bistå dem med information och

handledning samt förmedla kontakter. Vidare

konstateras att det finns komparativa fördelar med

att placera funktionen inom Kommerskollegium. Ett

formellt beslut om kontaktfunktionen kommer att

fattas under våren 2004.

I regeringens deklaration vid den

utrikespolitiska debatten i riksdagen i

februari 2004 (prot. 2003/04:67) konstaterade

utrikesminister Laila Freivalds att global

tillväxt och utveckling i fattiga länder kräver

att det nuvarande handelssystemet

vidareutvecklas och reformeras. Sverige verkar

därför för att förhandlingarna inom

världshandelsorganisationen WTO skall

återupptas så snart som möjligt. Förtroendet

vill Sverige försöka återskapa genom samarbete

med Brasilien, Indien, Sydafrika och andra

länder i Afrika, och genom bilaterala och

regionala samarbeten. Vidare informerade

utrikesministern om att OECD (Organisationen

för ekonomiskt samarbete och utveckling) på

svenskt initiativ skall undersöka hur i-

länderna kan öppna handeln inom hittills

skyddade sektorer.

Utskottets ställningstagande

Liksom tidigare vill utskottet framhålla att det i

högsta grad är ett svenskt intresse att värna om

frihandel som princip. Frihandel kan enligt

utskottets sätt att se vara en stark

välståndsskapande kraft för såväl de utvecklade

länderna som för världens fattigaste länder. Vidare

vill utskottet betona att stabila och rättvisa

spelregler för ett fritt utbyte av varor och

tjänster är en avgörande förutsättning för ekonomisk

tillväxt och sysselsättning.

U-länderna har en sämre utgångsposition, bl.a.

beroende på att många industriländer, inklusive EU-

kretsen, fortfarande har betydande hinder för import

av varor som är viktiga för u-ländernas export.

Dessa länder behöver tillträde till

industriländernas marknader men också en friare

världshandel rent generellt för att kunna dra nytta

av sina komparativa fördelar. Som konstateras i

Kommerskollegiets ovan redovisade rapport möter u-

länderna genomsnittligt högre tullar än i-länderna

vid export, dels därför att i-länderna har höga

tullar på varor som är av exportintresse för u-

länderna, dels därför att u-länderna själva har

högre tullar än i-länderna. I rapporten pekas

samtidigt på den positiva faktorn att utrymmet för

protektionism, diskriminering och godtycke har

minskat.

När det gäller utvecklingen mot en ökande mängd

bilaterala och regionala avtal vill utskottet

understryka behovet av fortsatt engagemang i frågan.

Med hjälp av sådana avtal är det möjligt att inom en

mer begränsad länderkrets gå före och dra vinsterna

av marknadsöppningar men också finna lösningar på

handelspolitiska frågor som kan skapa modeller för

multilaterala avtal. För att denna utveckling också

framgent skall vara en positiv drivkraft krävs dock

att avtalen lever upp till de ramregler som sätts av

WTO. Det är också viktigt att det multilaterala

handelsregelverket utvecklas parallellt med de

bilaterala överenskommelserna, så att inte hela

frågekomplex faller utanför de internationella

reglerna, och på ett sådant sätt att de bilaterala

avtalen påskyndar marknadsöppningar multilateralt.

Utskottet känner viss osäkerhet när det gäller de

bilaterala och regionala avtalens konsekvenser för

u-länderna. Vidare är det väsentligt att Sverige är

med och bevakar så att de fattiga länder som nu

förhandlar om bilaterala avtal med bl.a. EU får det

stöd de behöver för att på ett effektivt sätt kunna

driva sina intressen gentemot starkare parter.

Frihandel medför också en snabb spridning av

information, vilket kan bidra till omvandling av

slutna samhällen till större öppenhet mot omvärlden.

Sverige bör enligt utskottets mening även

fortsättningsvis delta aktivt i arbetet med att

förbättra det multilaterala handelssystemet och

samtidigt stärka förtroendet för det. Utskottet vill

även ånyo framhålla att miljömässig och social

hänsyn är viktigt, samtidigt som dessa krav inte får

användas emot de länder som ännu inte - trots

ansträngningar - kan uppfylla kraven.

Vidare vill utskottet hävda att många konsumenter

- både enskilda och företag - kan gynnas av de

positiva effekterna av frihandel, som t.ex. lägre

priser, större utbud av varor och tjänster samt

bättre kvalitet.

Motionsönskemålen om fortsatt eller ökad frihandel

ligger väsentligen i linje med utskottets

inställning. Frihandeln förbättrar förutsättningarna

för tillväxt i hela världsekonomin. I en liten öppen

ekonomi som den svenska finns det en lång tradition

av att hävda den fria handeln eftersom vårt land

gynnas av ett fritt utbyte. Vårt välstånd bygger

till stor del på specialisering och handelsutbyte.

Men frihandel är inte mindre viktig för u-länderna,

under förutsättning att dessa har reella möjligheter

att åstadkomma resultat genom att utnyttja

förhandlingsrätten. Eliminering eller minskning av

handelshindren skapar nya förutsättningar för

ekonomisk utveckling även i dessa länder och kan

göra det lättare att också göra andra framsteg,

t.ex. i fråga om mänskliga rättigheter, rättvisa och

social utveckling. Utskottet anser däremot inte att

frihandel är en tillräcklig förutsättning för att

uppnå sådana mål; det finns också behov av

politiska, ekonomiska och institutionella reformer

hos u-länderna och särskilt de minst utvecklade

länderna (MUL) innan dessa länder kan dra full nytta

av frihandelns positiva inverkan.

Med hänvisning till vad som ovan anförts anser

utskottet att det inte finns behov av något

initiativ från riksdagens sida med anledning av de

här aktuella motionsyrkandena.

WTO-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om WTO-

frågor med hänvisning till pågående åtgärder

i fråga om ökad öppenhet, stöd till u-länder

m.m. Jämför reservation 1 (mp).

Motionerna

I kommittémotion 2003/04:U351 skriver

Kristdemokraterna att WTO:s tvistlösningsmekanism

ytterligare bör stärkas. Förslaget om att inrätta en

permanent tvistlösningspanel skulle stärka systemets

auktoritet och göra det mer oberoende av

"diplomatisk dragkamp". Motionärerna anser även att

det är viktigt att underlätta de mindre utvecklade

ländernas tillgång till tvistlösningssystemet.

Regeringen bör undersöka möjligheterna till hårdare

sanktionsåtgärder mot de länder som inte efterföljer

tvistlösningspanelens beslut, exempelvis genom att

tillåta kollektiva åtgärder, föreslår motionärerna.

Vidare förordas en ökad öppenhet inom WTO. Enligt

motionärerna kan regeringen initiera bildandet av en

parlamentarisk församling för WTO i syfte att stärka

kopplingen mellan de internationella

organisationerna och medborgarna. Medlemsstaterna

bör i högre grad föra en dialog med det civila

samhällets företrädare inför WTO:s förhandlingar för

att stärka den politiska dialogen.

I kommittémotion 2003/04:N320 (mp) begärs att

regeringen verkar för en ökad öppenhet i WTO-

förhandlingarna. Vidare hävdar motionärerna att det

inte är försvarbart att utestänga medborgare och

folkvalda från insyn i förhandlingarna om

tjänsteavtal, de s.k. GATS-förhandlingarna.

Motionärerna föreslår att regeringen delger

riksdagen sina skrivelser och EU-positioner inför

WTO:s ministerrådsmöten så att riksdagen ges

möjlighet att diskutera Sveriges positioner i

förväg.

I motion 2003/04:N340 (mp) tas en mängd olika WTO-

frågor upp. Inför mötet i Cancún i september 2003

hade bl.a. föreslagits att mötena skulle vara öppna

för alla medlemsländer, att det borde framgå vem

förslagen kom ifrån och att det skulle finnas tid

att bedöma förslagen och möjlighet för alla

medlemsländer att delta i samtliga förhandlingar.

Inget av förslagen tillgodosågs enligt vad som sägs

i motionen. Då förhandlingarna ofta sker i slutna

rum och ofta är sekretessbelagda blir varken den

svenska riksdagen eller allmänheten informerade om

Sveriges agerande inom WTO. Enligt motionärerna

måste WTO demokratiseras. De anser också att

riksdagen i större utsträckning bör få ta del av

regeringens skrivelser, vilket skulle möjliggöra en

demokratisk diskussion. Vidare yrkas på att

regeringen skall verka för att förhandlingarna skall

föras i en lugnare takt.

En utveckling mot ökad öppenhet i WTO-

förhandlingarna bör säkras bl.a. genom att alla

länder får tillträde och möjlighet att delta i alla

möten och förhandlingar. Det skall framgå vilka som

står bakom förslagen och det skall finnas

tillräckligt med tid för att bedöma förslagen,

argumenterar motionärerna. Även inom WTO:s

tvistlösningspanel måste öppenheten öka.

Motionärerna påpekar vidare att WTO:s

förhandlingar inte är offentliga och att de i

viktiga avseenden är sekretessbelagda. Genom att

regeringen sekretessbelägger sina handlingar om WTO-

arbetet blir inte den svenska riksdagen och

allmänheten tillfredsställande informerade om

Sveriges del i de pågående GATS-förhandlingarna,

enligt motionärerna.

I motionen karakteriseras WTO:s

förhandlingssystem, bl.a. i de olika

standardsättande kommittéerna, som slutet och

odemokratiskt. Regeringen bör därför verka för att

WTO skall offentliggöra mer av innehållet i de

förhandlingar som i dag sker i slutna rum.

Vidare föreslås att det skall införas strikta

regler i syfte att begränsa lobbyorganisationers

inflytande över WTO-processen. Motionärerna anser

att skyddet av företagsverksamhet har stärkts medan

företagens ekonomiska inflytande inte har reglerats

i samma utsträckning, vilket har lett till att WTO:s

avtal främst fungerar till den rika världens fördel.

Motionärerna efterlyser förbättrade

utvärderingsmetoder av hur de tidigare WTO-avtalen i

praktiken fungerat för de fattigaste länderna. Mot

denna bakgrund föreslås att regeringen skall verka

för att en ordentlig utvärdering av framför allt

Uruguayrundan görs innan nya förhandlingsområden

aktualiseras.

Vad gäller genomförandet av WTO-beslutet om stöd

för att avskaffa dumpning genom exportsubventioner

anser motionärerna att den text som lades fram i

Cancún år 2003 innehåller alltför vaga förslag.

Bland annat saknas en tidsgräns för genomförandet.

Enligt motionärernas mening bör regeringen driva på

hårdare för att stoppa de rika ländernas dumpning av

jordbruksprodukter, vilket drabbar de fattiga

ländernas export.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

De i motionerna berörda frågorna är i stor utsträckning

upptagna i utskottets betänkande från våren 2003 om

vissa utrikeshandelspolitiska frågor (bet.

2002/03:NU5), till vilket hänvisas. Efter utskottets

ställningstaganden i samband med nämnda betänkande

har utvecklingen bl.a. inneburit att WTO-

förhandlingarna i Cancún brutit samman, vilket

kommer att redovisas i det följande.

Anita Brodén (fp) ställde i november 2003 en fråga

(fr. 2003/04:302) till näringsminister Leif

Pagrotsky om återupptagande av WTO-förhandlingarna.

Näringsministern förklarade att Sverige konsekvent

framfört till kommissionen att EU bör visa vilja att

förhandla igen och att detta bör ske med

utgångspunkt från de framsteg som trots allt gjordes

i Cancún. Vidare klargjordes att Sverige anser att

EU borde visa större flexibilitet på

jordbruksområdet och bl.a. gå med på att fasa ut

exportstöden. Tyvärr är Sverige alltför ensamt om

den hållningen, påpekade näringsministern.

Vidare ställde Anita Brodén (fp) vid riksdagens

frågestund den 29 januari 2004 en fråga till

jordbruksminister Ann-Christin Nykvist om vad

Sverige gjort för att EU skall verka för ett

återupptagande av WTO-förhandlingarna i syfte att

lyfta fram tredje världens möjligheter (prot.

2003/04:60). Enligt jordbruksministerns svar har

Sverige intensivt drivit de frågor som är centrala

för att lyckas med förhandlingarna, men när EU väl

har fattat beslut om positionen, inordnar sig

Sverige i EU-kretsen.

WTO-förhandlingarnas fortskridande

Tidsplanen i förhandlingarna beslutades gemensamt av WTO:s

medlemmar vid ministermötet i Doha år 2001. Där

sattes slutdatum för förhandlingarna till den 1

januari 2005 samt delstationer för förhandlingarnas

olika områden. Förhandlingarna har hittills inte

hållit den beslutade tidtabellen.

Efter sammanbrottet vid WTO:s femte ministermöte i

Cancún i september 2003 har följt en period av

intensiva konsultationer på bilateral nivå och i

olika regionala grupperingar.

Den svenska regeringen har verkat för att

förhandlingarna snarast skall återupptas. Ett av

skälen är att det ligger i u-ländernas intresse att

målsättningen för utvecklingsdagordningen från Doha

kan uppnås.

I enlighet med ministeruttalandet vid WTO-mötet i

Cancún hölls ett möte i WTO:s allmänna råd i

december 2003. Vid mötet konstaterades att tilltron

till det multilaterala handelssystemet var utbredd

men att det saknades nödvändig politisk vilja och

flexibilitet för att kunna överbrygga sakliga

skillnader och återuppta förhandlingarna. I januari

2004 tog Förenta Staternas chefsförhandlare Robert

Zoellick ett initiativ genom att sända ett brev till

samtliga WTO-medlemmar med uppmaningen att återuppta

Dohaförhandlingarna. Brevet innehöll också ett

förslag om att hålla nästa ministermöte i Hongkong

redan år 2004. Brevets betydelse ligger i att det

klart framgår att Förenta Staterna har ett

engagemang för förhandlingarna, vilket enligt

uppgift har skapat ny energi kring

Dohaförhandlingarna. Ställningstagande i frågan om

en ministerkonferens i Hongkong år 2004 har skjutits

upp till halvårsskiftet 2004.

Det framgår av ministerdeklarationen från Doha att

en liberalisering av handeln på jordbruksområdet är

en fundamental del av det åtagande alla WTO-

medlemmar har gjort. En minskning av exportstöden är

en central del av dessa förhandlingar. Regeringen

har verkat för en snabb utfasning av

exportsubventionerna, vilket framförts såväl inom

som utanför EU-kretsen. Detta är en fråga av

särskild vikt för u-länderna.

EU om WTO-förhandlingarna

Kommissionen presenterade i november 2003 ett förslag till

reviderad EU-strategi efter Cancún. I meddelandet

(KOM/2003/734) från kommissionen till Europeiska

rådet och EU-parlamentet diskuteras hur

förhandlingarna angående Dohaprogrammet för

utveckling åter kan ta fart. Det konstateras i

meddelandet att grundtanken i utvecklingsagendan

från Doha fortfarande är giltig och att EU bör

stödja ett snabbt återupptagande av agendan.

Samtliga WTO-medlemmar måste vara beredda att

anpassa eller finjustera sin inställning på flera

specifika områden om återupptagandet skall bli

framgångsrikt. När det gäller balansen mellan

multilaterala och bilaterala eller regionala

förhandlingar har kommissionens samrådsförfarande

mycket tydligt lett fram till ståndpunkten att EU

även fortsättningsvis bör prioritera multilaterala

förhandlingar. Vidare redovisas åsikten att

förberedelserna inför och genomförandet av en

ministerkonferens kan förbättras vad gäller

effektiviteten och deltagande i systemet.

Kommissionen visar i meddelandet beredskap att

inta en mer flexibel inställning i olika frågor,

framför allt när det gäller de fyra

Singaporefrågorna (förenkling av handelsprocedurer,

insyn i offentlig upphandling, investerings- och

konkurrensfrågor). Detta innebär ett ökat gehör för

den svenska linjen att Singaporefrågorna inte skall

tas som ett paket utan värderas var och en utifrån

sina egna meriter. Vidare diskuteras frågan om

differentiering mellan u-länderna, bl.a. att de

rikare och mer utvecklade u-länderna borde kunna

erbjuda tull- och kvotfrihet för de allra fattigaste

u-länderna. Ett realiserande av detta förslag skulle

dock kräva att EU och andra i-länder ger någon

kompensation till de rikare u-länderna, framför allt

på jordbruksområdet. Det bekräftas i meddelandet att

EU fortfarande är berett till betydande åtaganden på

jordbruksområdet förutsatt att andra viktiga aktörer

är redo att visa samma beslutsamhet när det gäller

att nå en rättvis kompromiss. Vidare föreslås ett

särskilt initiativ i fråga om bomull inom ramen för

jordbruksförhandlingarna. Beträffande tjänster och

tillträde till andra marknader än

jordbruksmarknaden, anges det i meddelandet att EU

bör bibehålla sin höga ambitionsnivå. Det föreslås

även att EU bör försöka uppnå ambitiösa resultat i

fråga om regler för bl.a. antidumpning och

subventioner.

Vid sitt sammanträde i december 2003 behandlade det

allmänna rådet kommissionens ovan redovisade

meddelande. Rådet välkomnade ett återupplivande av

förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha.

Rådet ställde sig bakom kommissionens analys och

bekräftade de riktlinjer som kommissionen

föreslagit, bl.a. att synen på den multilaterala

handelspolitiken kvarstår oförändrad.

Öppenhet inom WTO

Arbete har pågått sedan ministerrådsmötet i Seattle år 1999 med

att förbättra den inre och yttre öppenheten i WTO,

inklusive deltagandet i och förberedelserna inför

ministerkonferenserna. I Dohadeklarationen (artikel

10) bekräftas medlemmarnas gemensamma ansvar för att

garantera intern öppenhet och effektivt deltagande

av samtliga medlemsländer samt åtagandet att

förbättra dialogen med allmänheten.

Sverige verkar för ökad transparens inom WTO.

Regeringens uppfattning är att alla WTO-medlemmar

skall ges full insyn i pågående arbete i WTO,

inklusive fullständig information om informella

samråd och om generaldirektörens och sekretariatets

aktiviteter. Samtidigt måste - i en organisation med

nästan 150 medlemmar - diskussioner kunna tillåtas i

mindre kretsar. Då informella möten hålls i en

begränsad krets är det emellertid centralt att

deltagarkretsen är representativ och att alla

medlemsländer efter sådana möten ges tid och

möjlighet att påverka texten innan den tas upp

formellt.

Nuvarande arbetssätt innebär att WTO genomför

särskilda informationsmöten för icke-statliga

organisationer (NGO:er) och medier om mer betydande

WTO-möten. Vidare hålls en rad seminarier och

"workshopar". När det gäller den interna

transparensen i organisationen har det mer än

tidigare blivit en praxis med öppna informella möten

med delegationscheferna. Trots namnet har dessa

möten inte begränsat sig till delegationscheferna

utan närvaron från delegationernas sida har varit

bred. Det ankommer också på WTO-medlemmarna själva

att ta ett större ansvar för att säkerställa

öppenhet om sina egna positioner i framtiden. Flera

delegationer offentliggör på eget ansvar sina

förhandlingsinlägg och gör dem även tillgängliga på

WTO:s och sina egna hemsidor.

Ett nytt parlamentariskt inslag i WTO har under de

senaste åren vunnit insteg genom Internationella

parlamentariska unionen (IPU). Parlamentarikermöten

har hållits i Genève och i Cancún. Bland de ämnen

som togs upp vid mötet i Cancún i september 2003 var

handel med jordbruksprodukter och minskning av

handelssubventioner, intellektuella rättigheter och

handel med tjänster. Enligt slutdeklarationen bör

parlamenten få en ökad roll när det gäller

internationella handelsfrågor. Vidare bör frågan om

större öppenhet i WTO drivas på genom att

parlamenten kommer närmare WTO-aktiviteterna. Enligt

uppgift finns det förslag att kalla denna typ av

parlamentariska möten i samband med WTO:s

ministermöten "Parlamentariska konferenser avseende

WTO".

Öppenhet i Sverige och inom EU om WTO-frågor

När det gäller de svenska positionerna och förhandlingarna i

WTO tillämpas öppenhet från regeringens sida genom

bl.a. den information som löpande ges till

riksdagen. Näringsminister Leif Pagrotsky

informerade exempelvis om WTO:s femte ministermöte i

Cancún i kammaren i september 2003. Riksdagen var

också representerad i regeringens delegation till

ministermötet liksom NGO-företrädare.

Vidare hålls regelbundna möten i regeringens

referensgrupp för WTO-frågor med företrädare för

fackföreningar, näringslivsorganisationer och

enskilda organisationer. Gruppen möts ungefär en

gång i månaden, och rapporterna från mötena finns

tillgängliga på Utrikesdepartementets hemsida. I

referensgruppen kan deltagarna lämna synpunkter som

i sin tur förbättrar det samlade beslutsunderlaget.

En särskild satsning på information om

handelspolitik och WTO lanserades på hemsidan under

år 2003.

Öppenhet är en viktig fråga för regeringen även på

tjänstehandelsområdet. I EU-arbetet argumenterar

Sverige bl.a. för mer intensiva konsultationer med

en bred krets intressenter. Svenska påtryckningar

bidrog till att EU-kommissionen genomförde

konsultationer med frivilligorganisationer och andra

intressenter i samband med framtagandet av EU:s

gemensamma bud. Även i Sverige gjordes en bred

konsultation med remissförfarande vid utarbetande av

det svenska budet.

Tvistlösningsmekanismen

Parallellt med Doharundan pågår förhandlingar om

tvistlösningssystemet. Slutdatum för förhandlingarna

är den 31 maj 2004, och avsikten är att de nya

reglerna därefter skall träda i kraft så snart som

möjligt. Syftet med förhandlingarna är att förbättra

och klargöra tvistlösningssystemet.

Frågan om ökad öppenhet är en av del av

förhandlingarna. EU driver t.ex. förslag om en mer

öppen tvistlösningsprocess samt förbättrade

möjligheter för allmänheten att inkomma med inlagor

till panelerna och överprövningsorganet, även i de

fall där panelen eller överprövningsorganet inte

uttryckligen begärt detta. Öppenheten är en

prioriterad fråga för Sverige, som har deltagit

aktivt i utarbetandet av EU:s förslag och även i

förhandlingsarbetet.

Vidare verkar EU för ett system med permanenta

panelmedlemmar, bättre efterlevnad av panelutslag

samt förändringar så att fler utvecklingsländer och

förhandlingssvaga länder kan driva tvister i WTO.

Sverige har deltagit aktivt i utarbetandet av EU:s

förslag och även i förhandlingsarbetet. Till exempel

har Sverige tagit fram särskilda analyser av

möjligheten att införa ett system med mer permanenta

panelmedlemmar, frågan om ökad öppenhet samt frågan

om utvecklingsländers möjlighet att använda

tvistlösningssystemet. Analyserna har ingått i det

underlag som EG-kommissionen använt sig av för att

ta fram EU:s gemensamma ståndpunkter.

Det kan i detta sammanhang rapporteras att den

s.k. stålkonflikten nyligen har avslutats.

Konflikten startade när Förenta staterna i mars 2002

införde höga skyddstullar mot viss stålimport. Vid

sidan av egna skyddsåtgärder begärde EU och ett

antal andra länder att en tvistlösningspanel skulle

bedöma om Förenta staternas åtgärder stred mot WTO-

reglerna. Motåtgärder från EU:s sida aviserades.

Panelutslaget innebar emellertid att de amerikanska

åtgärderna inte var i enlighet med WTO-reglerna,

vilket ledde till att president Bush meddelade att

skyddsåtgärderna omedelbart skulle dras tillbaka.

Detta ledde till att även EU och andra länder drog

tillbaka sina åtgärder.

En fortfarande pågående tvist rör Förenta staternas

behandling i skattehänseende av utländska

försäljningsbolag, vilken utgör en otillåten

skattesubvention enligt WTO-avtalen. EU gavs rätt

att införa motåtgärder till ett värde av

4 043 miljoner dollar. Förenta staterna har

deklarerat sin avsikt att efterleva utslaget, men

lagstiftningsprocessen har dragit ut på tiden. I

december 2003 antog EU:s ministerråd en förordning

om införande av tilläggstullar på import av vissa

produkter med ursprung i Förenta staterna. Den 1

mars 2004 inleddes EU:s motåtgärder i form av en 5-

procentig tull på vissa amerikanska varor.

Strafftullen kommer att höjas med 1 procentenhet per

månad. Ytterligare tvister pågår angående bl.a.

amerikanska antidumpningsåtgärder, genmodifierade

produkter och hormonkött.

Handelsrelaterat bistånd

Regeringen stöder direkt eller via Styrelsen för

internationellt utvecklingssamarbete (Sida)

uppbyggandet av u-ländernas kompetens på

förhandlingsområdet. Sverige är en av grundarna av

"Agency for International Trade Information and

Cooperation" (AITIC), som skall tillhandahålla

landanpassat stöd i WTO-förhandlingarna till de

fattigaste länderna och till u-länder som saknar

representationskontor i Genève. Det totala

handelsrelaterade biståndet uppgick år 2002 till 163

miljoner kronor, varav Sidas stöd uppgick till 128

miljoner kronor. Drygt hälften av Sidabeloppet

utgjordes av handelsfrämjande insatser (t.ex. stöd

till handelskammare, utbildning och främjande av

export av ekologiskt odlade produkter från Afrika)

och knappt hälften avsåg handelspolitiska insatser

(t.ex. stöd till de minst utvecklade ländernas

förhandlingskapacitet). Sida har ett uppdrag från

regeringen att alltid inkludera en analys av

handelsaspekterna i sammanställningar av land- och

regionstrategier. Regeringens "eget" multilaterala

handelsrelaterade tekniska bistånd år 2002 uppgick

till 35 miljoner kronor och kanaliserades bl.a.

genom WTO, Internationella handelscentrumet (ITC)

och Rådgivande centrum i WTO-rätt (Advisory Centre

for WTO Law, ACWL).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionsönskemålens inriktning på en

ökad öppenhet inom WTO, vill utskottet inledningsvis

förklara att den svenska linjen - dvs. att

inriktningen bör vara ökad öppenhet inom WTO - stöds

helhjärtat av utskottet. Alla WTO-medlemmar bör ha

full insyn i det pågående arbetet inom

organisationen och ha möjligheter att påverka

arbetet. Öppenhet och dialog ser utskottet som

nödvändiga - men inte tillräckliga - förutsättningar

för att resultaten skall bli bra och för att de

skall vinna legitimitet. Ovan har redovisats de

olika åtgärder som har vidtagits såväl inom WTO som

inom Sverige för att förbättra öppenheten. Mot

bakgrunden av dessa åtgärder kan det inte anses att

sekretess råder beträffande den svenska regeringens

arbete. Samtidigt är utskottet medvetet om att det

måste finnas respekt för att enskilda länder i vissa

fall inte vill röja sina förhandlingspositioner.

Däremot understryker utskottet betydelsen av att

Sverige agerar för att förmå EU att vara så öppen

som möjligt med sina positioner. Med hänsyn till hur

mycket som står på spel vill utskottet vidare betona

vikten av att förhandlingarna kan föras på ett

förberett, förankrat och effektivt sätt.

Öppenheten bör ytterligare kunna främjas genom att

alla WTO:s medlemsstater, i likhet med Sverige,

vinnlägger sig om att fästa större vikt vid en

dialog med olika intressenter inför WTO-

förhandlingarna. Sådana ansträngningar har också

gjorts, bl.a. med teknikens hjälp. Utskottet vill

framhålla vikten av att de svenska

förhandlingspositionerna och hur Sverige driver

dessa positioner i EU även fortsättningsvis öppet

redovisas i riksdagen, inte minst inför WTO:s

ministermöten. En regelbunden samlad rapportering

kring WTO-frågorna är angelägen för att säkerställa

riksdagens inflytande och möjlighet till insyn vad

gäller svensk handelspolitik.

I princip kan utskottet ställa sig bakom

uppfattningen att endast länder - och inte

lobbyorganisationer - skall ha inflytande på

processen. Ett parlamentariskt inflytande i WTO kan

också vara en väg att uppmärksamma behovet av

öppenhet.

Även inom tvistlösningsprocessen är öppenheten en

viktig fråga, som bör prioriteras. I denna fråga har

utskottet ingen annan uppfattning än motionärerna.

Enligt utskottet är det positivt att Sverige driver

frågor om en modernisering av

tvistlösningsmekanismen vid utarbetandet av EU:s

förslag och i förhandlingsarbetet.

Utskottet stöder i högsta grad ett snabbt

återupptagande av WTO-förhandlingarna, vilket ju

också är inriktningen inom Sverige och inom EU.

Framsteg i WTO när det gäller en öppnare handel är

viktigt för att stimulera en snabbare utveckling av

världsekonomin. Sveriges politik för global

utveckling ställer krav på utformandet av

handelspolitiken. Sveriges arbete med att bekämpa

fattigdom skall samordnas så att målet att bidra

till en rättvis och global utveckling gäller

samtliga politikområden. Därmed bidrar

handelspolitiken till att uppfylla FN:s

millennieutvecklingsmål. Inte minst u-länderna har

mycket att vinna på detta och på att förhandlingarna

leder framåt, såväl när det gäller marknadstillträde

som i fråga om ökad disciplin och minskat godtycke

vid tillämpningen av WTO-avtalen. När det gäller

jordbruksområdet - ett område av särskilt stor

betydelse för u-länderna - är det givet att Sverige

skall fortsätta att verka för en snabb utfasning av

exportsubventionerna och en nedmontering av tullar

och kvoter, såväl inom som utanför EU-kretsen. EG-

kommissionens slutsats att samtliga WTO-medlemmar

måste vara beredda att visa större flexibilitet i

förhandlingarna måste understrykas. Utskottet

ställer sig bakom att Sverige strävar efter att

förmå EU att visa ledarskap. En fortsatt splittring

mellan i- och u-länder måste motverkas.

Ett ambitiöst resultat av förhandlingarna behövs

för att förbättra förutsättningarna för hållbar

tillväxt i världsekonomin, motverka nya

protektionistiska tendenser, förbättra fattiga

länders möjligheter till positiv utveckling, minska

handelshinder samt gynna konsumenterna. Utskottet

delar regeringens syn att de pågående

förhandlingarna skall utmynna i moderniserade

handelsregler som skapar förutsättning för välstånd,

sysselsättning och tillväxt och inte missgynnar

fattiga länder och folkgrupper. Vidare bör

handelsreglerna utgöra stöd för Sveriges höga

ambitioner på miljöområdet. Tyvärr kan konstateras

att flera u-länder motsätter sig framsteg på

exempelvis miljöområdet och i arbetsrättsliga

frågor. Enligt utskottets sätt att se är det likväl

positivt att Sverige försöker föra in dessa aspekter

i WTO, även om det är en ambition som främst kommer

att kunna ge resultat på längre sikt.

Det är enligt utskottets mening positivt att u-

länderna har fått ökad uppmärksamhet i

förhandlingsarbetet. Även den av utskottet

initierade rapporten från Kommerskollegium om

konsekvenserna för u-länderna av WTO-avtalen bidrar

till att sätta fokus på u-ländernas möjligheter att

tillgodogöra sig en regelbaserad handel. Via

källförteckningarna till forskning och utredningar

som rapporten hänvisar till finns också en ingång

till ett antal utvärderingar som gjorts av olika

WTO-frågor.

Länder som själva vill göra utvärderingar men

saknar resurser att genomföra sådana analyser bör ha

möjligheter att få stöd. Utskottet utgår från att

regeringen bidrar till att ytterligare sådana

analyser blir genomförda inom ramen för

utvecklingssamarbetet.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är

således centralt för de fortsatta förhandlingarna.

Samtidigt krävs en balanserad uppgörelse, där alla

WTO-medlemmar får intressen tillgodosedda för att

förhandlingarna skall kunna avslutas och för att

resultatet skall bli ambitiöst. En särskild och

differentierad behandling av u-länderna ligger i

linje därmed. Dock är det viktigt att komma ihåg att

u-länderna i WTO inte är en homogen grupp med samma

intressen och agerande. Det gäller också att

stimulera handelsrelationer med producenter i

fattiga länder som främjar bra arbetsförhållanden,

bra livsmiljö och miljö i övrigt. Industriländerna

måste i större utsträckning än tidigare acceptera

tullsänkningar på varor som är av exportintresse för

u-länderna, men u-länderna måste också underlätta

handeln sinsemellan. Utskottet vill i detta

sammanhang peka på betydelsen av handelsrelaterat

tekniskt bistånd till utvecklingsländerna så att

dessa kan utnyttja det internationella

handelssystemet på ett mer effektivt sätt.

Utan att gå in på samtliga de spörsmål som tas upp

i motionerna kan utskottet sammanfattningsvis

konstatera att många av de berörda frågorna är

uppmärksammade och att förändringsarbete rörande

dessa frågor har inletts. En fortsatt bedriven

kraftfull politik i enlighet med ovanstående linjer,

bl.a. angående öppenhet, dialog och hänsyn till u-

ländernas situation, är vad utskottet förväntar sig.

Med hänvisning till vad som anförts anser utskottet

att det inte finns behov av något initiativ från

riksdagens sida med anledning av de här aktuella

motionsyrkandena.

Vissa immaterialrättsliga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuella yrkanden om

immaterialrättsliga frågor med hänvisning

till att utvecklingen har gått motionärerna

till mötes på detta område. Jämför

reservation 2 (v, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So313 (v) betonas vikten av att

Sverige inom WTO agerar aktivt för att få till stånd

en lösning på frågan om fattiga länders tillgång på

läkemedel. Motionärerna menar att de fattigaste

länderna bör få möjlighet att köpa nödvändiga

läkemedel till lägre pris eller tillverka dem

själva.

I kommittémotion 2003/04:L284 (mp) föreslås att

sjukdomsdrabbade fattiga länder skall ges

möjligheter att lättare än i dag importera generiska

läkemedel utan att behöva tillfråga andra stater

eller WTO. Genom en WTO-överenskommelse från år 2001

fick regeringar rätt att vidta åtgärder för att

skydda befolkningens hälsa och säkerställa tillgång

till behandling, antingen genom parallellimport

(dvs. medicinen köps från det land där priset är

lägst) eller genom tvångslicensiering (produktion

huvudsakligen för eget behov tillåts i det fattiga

landet). Problemet är enligt motionärerna att många

av de fattiga länderna varken har kapacitet eller

teknik att producera egna läkemedel eller råd att

köpa in generiska läkemedel. Den nytolkning av de

s.k. TRIPs-reglerna som beslutades av WTO hösten

2003 innebar att möjligheterna till parallellimport

utökades. Reglerna är dock alltför krångliga och

tidskrävande att följa, anser motionärerna.

Vidare framförs åsikten att världens

livsmedelskris inte kommer att lösas så länge

industriländerna och de transnationella

företagen kontrollerar basproduktionen av majs,

vete och ris. Alla länder måste ges rätt att

skydda den lokala livsmedelsförsörjningen,

hävdar motionärerna. TRIPs-avtalets historia är

ett bevis på hur viktigt det är att i grunden

integrera ett utvecklingsperspektiv i WTO:s

avtalsarbete.

Vissa kompletterande uppgifter

I Doha antogs en särskild deklaration om avtalet om

handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter

(Trade Related Aspects of Intellectual Property

Rights, TRIPs) och hälsa där det konstaterades att

immaterialrätt är viktigt för att främja ny

utveckling av mediciner, samtidigt som TRIPs-avtalet

måste implementeras på ett sätt som kan öka fattiga

länders tillgång till läkemedel. Det fastslogs också

att TRIPs-avtalet inte skulle kunna användas för att

hindra länder att vidta åtgärder för att främja den

nationella hälsan.

I förhållande till de minst utvecklade länderna

har TRIPs-avtalets bestämmelser om

teknologiöverföring och tekniskt bistånd en viktig

funktion. I-länderna har åtagit sig att bidra med

teknologiöverföring till dessa länder. I februari

2003 beslutade TRIPs-rådet att åtgärder för att

stimulera teknologiöverföring skall rapporteras i

särskild ordning. Det kan noteras att TRIPs-avtalet

ger utrymme för flexibilitet. De flesta u-länder

behöver inte erbjuda produktpatentskydd för

läkemedel förrän den 1 januari 2005, och de minst

utvecklade länderna har enligt Dohadeklarationen

fått förlängda övergångstider att införa

patentlagstiftning för läkemedel till år 2016.

Inom WTO har arbete gjorts i syfte att fattiga

länder skall kunna få tillgång till livsnödvändiga

läkemedel till en låg kostnad. I november 2001

bekräftades i Dohadeklarationen rätten för

regeringar att vidta åtgärder för att skydda sin

befolknings hälsa och säkerställa tillgång till

behandling för alla. Deklarationen klargör TRIPs-

avtalets flexibilitet när det gäller möjligheterna

till tvångslicensiering, huvudsakligen för landets

egna behov. I augusti 2003 togs ytterligare ett steg

genom att WTO-medlemmarna slutförde ett uppdrag från

deklarationen. Därmed enades de om att

tvångslicenser under vissa förutsättningar skall

kunna utfärdas för tillverkning av läkemedel för

export till länder utan egen produktionskapacitet

för läkemedel (eller med en otillräcklig kapacitet).

Det blir alltså - för länder som saknar

tillverkningskapacitet - enligt WTO-reglerna möjligt

att utan patenthavarens samtycke importera billiga

kopior av patentbelagda läkemedel i situationer med

allmänna hälsoproblem ("public health problems").

TRIPs-avtalet definierar inte "allmänna

hälsoproblem", men i Dohadeklarationen nämns

hiv/aids, tuberkulos, malaria och andra epidemier

som exempel. Sveriges och EU:s tidiga

ställningstagande till förmån för de fattiga

länderna i världen hade betydelse för att bereda

vägen för de två uppgörelserna.

I december 2003 besvarade näringsminister Leif

Pagrotsky en interpellation (ip. 2003/04:150) av

Gunnar Nordmark (fp) i fråga om möjligheten att

underlätta svensk produktion och export av billiga

läkemedelskopior till fattiga länder med nationella

hälsorisker. Näringsministern anförde då bl.a. att

det för regeringen är viktigt att verka för att WTO-

reglerna inte står i strid med ambitionerna att

kraftfullt och effektivt bekämpa nationella

hälsorisker. Han hänvisade till de båda

överenskommelser som nåtts inom WTO under 2000-

talet. Vidare informerades om att regeringen - i

enlighet med WTO-överenskommelsen från augusti 2003

- avser att erbjuda svenska läkemedelsföretag

möjligheten att producera billiga läkemedel för

export till fattiga länder. Detta är enligt

näringsministern en pusselbit i regeringens ambition

att få fram läkemedel till behövande i världens

fattigaste länder. Samtidigt underströks att målet

med WTO-överenskommelsen är rent humanitärt. Det får

exempelvis inte bli så att industriländerna försöker

gynna den inhemska industri som producerar kopior av

läkemedel på bekostnad av motsvarande industri i u-

länder. Möjligheten att producera kopior av

läkemedel i den rika världen skall utgöra ett

komplement till sådan produktion i andra delar av

världen. Det kan inte heller enligt näringsministern

bli fråga om att enskilda företag i industriländer

utnyttjar systemet för att slå undan benen för sina

konkurrenter. Billiga kopior av läkemedel bör t.ex.

i första hand produceras av de företag som innehar

patenten. Samtliga dessa aspekter analyseras inom

Regeringskansliet. Näringsministern räknade med att

det skall vara möjligt att avlämna en proposition på

detta område under år 2004.

Systemet innebär att berörda u-länder dels skall

informera WTO om sina behov när det gäller

läkemedel, dels skall tillfråga domstol eller annat

motsvarande organ i det land där patentskyddet

temporärt skall upphävas. I Sverige är det

Stockholms tingsrätt som skall tillfrågas.

Kommissionen har aviserat åtgärder på

gemenskapsnivå för att genomföra WTO-

överenskommelsen från augusti 2003. Till detta

kommer att EU - som ett komplement till WTO-

överenskommelsen - har skapat ett system för billig

export av fler typer av läkemedel till en stor del

av u-länderna.

Hälsoproblemen i världen kan dock inte enbart

lösas med tillgång till billiga mediciner. Åtgärder

som forskning, satsning på jämställdhet, stärkande

av de nationella hälsosystemen och byggande av

infrastruktur i u-länderna är också väsentliga.

Utrikesutskottet har hösten 2003 i sitt

betänkande om Sveriges politik för global

utveckling (bet. 2003/04:UU3 s. 95) uttalat

följande:

Utvecklingsländernas tillgång till viktiga

läkemedel skall vara en prioriterad fråga för

hela världssamfundet. I den särskilda

deklarationen från Doha ges utvecklingsländerna

rätt till tvångslicenser som avser att garantera

tillgången till läkemedel i krissituationer. I

augusti 2003 nåddes också en viktig

överenskommelse som gör det möjligt för länder

utan egen produktionskapacitet att få hjälp av

andra länder med att producera de nödvändiga

läkemedlen vid hälsokriser. Utvecklingsländerna

ges även förlängda övergångstider till 2016 att

införa patentlagstiftning för läkemedel. Genom

dessa värdefulla överenskommelser har hinder, som

TRIPS-avtalet kunnat innebära, effektivt

undanröjts. Effekterna på själva tillgången till

läkemedel är dock svår att uppskatta. Många olika

faktorer har betydelse för läkemedelstillgången,

såsom ländernas hälsobudgetar, infrastrukturen i

landet och bristen på tillgång till läkarvård.

Ytterligare svårigheter som föreligger är att de

läkemedel som finns är dåligt anpassade till

utvecklingsländernas behov och att det behövs

forskning för att få fram u-landsanpassade

läkemedel. Utskottet ser därför med

tillfredsställelse på det av EU startade

programmet för detta även om också bidrag från

den privata sektorn skulle vara värdefulla i

sammanhanget. Utskottet vill också framhålla att

EU har arbetat fram en möjlighet att medverka

till export av läkemedel till differentierade,

och i detta sammanhang lägre, priser till

utvecklingsländerna. Ett stort problem är dock

läkemedelsindustrins bristande intresse för att

producera läkemedel för användning primärt i

utvecklingsländerna.

Regeringens proposition (prop. 2003/04:55) om

gränser för genpatent m.m. - genomförande av EG-

direktivet om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar - har nyligen tillsammans med motioner

som väckts med anledning av propositionen behandlats

av lagutskottet (bet. 2003/04:LU18).

Regeringsförslagen syftar till att i svensk rätt

genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv

(98/44/EG) om rättsligt skydd för biotekniska

uppfinningar. Även motioner i ämnet från den

allmänna motionstiden 2002 respektive 2003,

däribland två yrkanden om tvångslicensiering, har i

detta sammanhang behandlats av lagutskottet. Enligt

lagutskottet bör riksdagen avslå dessa yrkanden mot

bakgrund av att berörda frågor är föremål för

behandling på såväl nationell som internationell

nivå. Lagutskottet ser inte anledning att föregripa

resultatet av det arbete som nu pågår genom något

uttalande från riksdagens sida.

Vidare har lagutskottet i det nämnda betänkandet

behandlat patenträttens och växtförädlarrättens

inverkan på jordbrukares rättigheter. Enligt

regeringens förslag skall en ny bestämmelse om s.k.

jordbruksundantag tas in i patentlagen (1967:837)

för att genomföra artikel 11 i EG-direktivet. I

växtförädlarrättslagen (1997:306) finns redan ett

sådant undantag, vilket innebär att om vegetabiliskt

reproduktionsmaterial med patenthavarens samtycke

överlåtits till en jordbrukare för att användas i

jordbruket får denne under vissa villkor använda sin

skörd för reproduktion och mångfaldigande i det egna

jordbruket. Ett motionsyrkande om att

växtförädlarrätten inte får minska jordbrukarnas

rätt att spara, återanvända, byta eller sälja utsäde

från den egna skörden anser lagutskottet i huvudsak

vara tillgodosett genom regeringens förslag.

När det gäller livsmedelssäkerheten och TRIPs-

avtalet har EU i ett brev (WT/CTE/W/223) till WTO i

februari 2003 förklarat sig berett att tolka avtalet

så att det medger att fattiga u-länder kan välja att

tillåta små jordbrukare att spara, återanvända, byta

eller sälja utsäde (till andra små jordbrukare) utan

att betala ersättning till rättighetsinnehavaren.

Bönder med betydande kommersiella intressen skall

följa de mera strikta reglerna.

Det kan härutöver noteras att näringsminister Leif

Pagrotsky i januari 2004 beslutade att ge

Exportrådet och Invest in Sweden Agency (ISA) i

uppdrag att kartlägga möjligheterna till en fortsatt

positiv utveckling av den svenska

livsmedelsexporten; en av frågorna som skall utredas

gäller vilka möjligheter för livsmedelssektorn som

EU:s utvidgning med tio nya medlemsländer erbjuder.

Utskottets ställningstagande

Mot bakgrund av att lagutskottet i mars 2004

behandlat patenträttsliga frågor i anslutning till

ett EG-direktiv som skall införas i svensk rätt

utgår utskottets ställningstagande i detta

betänkande enbart från de motionsyrkanden som skall

behandlas och inte de vidare frågor som kan

aktualiseras i anslutning till patenträtten

nationellt och internationellt.

Enligt utskottets uppfattning är det mycket

positivt att överenskommelser har kunnat göras inom

WTO:s ram, vilka hjälper u-länderna att skaffa

mediciner för att kunna bekämpa nationella

hälsokriser som t.ex. hiv/aids-epidemin orsakar i

många länder. Överenskommelserna klargör att länder

utan patentinnehavarens samtycke kan producera

läkemedel huvudsakligen för landets egna behov eller

- om landet saknar tillverkningskapacitet -

importera billiga kopior av patentbelagda läkemedel

i situationer där det råder allmänna hälsoproblem.

För Sveriges del är överenskommelserna en framgång,

eftersom Sverige har drivit dessa frågor inom EU:s

ram. WTO-överenskommelserna bör nu skyndsamt

omsättas i praktiken genom lagstiftning, bl.a. i

Sverige, och genom ändringar i TRIPs-avtalet. Som

redovisats ovan är ett lagförslag på området att

vänta redan under innevarande år. Motionärernas

invändningar att systemet kan vara krångligt och ta

tid bör tas på allvar. Den administrativa processen

i Sverige - och i EU - bör snabbas upp så mycket som

möjligt.

Enligt utskottets uppfattning är det positivt att

EU, med stöd från Sverige, har inrättat ett ramverk

för att göra det möjligt för läkemedelsföretagen att

sälja läkemedel i u-länder till kraftigt reducerade

priser. Utskottet ser fram emot att

läkemedelsföretagen drar nytta av denna möjlighet.

Liksom tidigare anser utskottet att det är en

prioriterad fråga för såväl Sverige som EU att

avtalet om handelsrelaterade aspekter av

immaterialrättigheter, TRIPs-avtalet, skall anpassas

till utvecklingen på olika områden. Ett väl

fungerande internationellt skydd för immateriella

rättigheter blir allt viktigare för att tekniska

innovationer och konstnärliga prestationer skall

kunna skyddas mot andras olovliga tillgrepp.

Utskottet har uppfattningen att utvecklingen av

biotekniska produkter kräver stora investeringar i

forskning och utveckling och att det

immaterialrättsliga skyddet mot denna bakgrund är av

avgörande betydelse för verksamheten. Därför är det

av stort värde att politiska lösningar har kommit

fram, som underlättar u-ländernas tillgång till

läkemedel utan att underminera patentsystemet.

Samtidigt som patentskyddet genererar teknisk

utveckling och forskning om framtida mediciner måste

det finnas utrymme för en flexibel och human

tillämpning av reglerna i syfte att även fattiga

människor i världens fattigaste länder skall ha

tillgång till medicin. Det bör dock åter igen

framhållas att ländernas hälsoproblem inte löses med

enbart billiga mediciner. Åtgärder som forskning,

satsning på jämställdhet, stärkande av de nationella

hälsosystemen och byggande av infrastruktur i u-

länderna är också väsentliga. Sverige bör driva på i

det internationella samfundet så att uppbyggnad av

nationella hälsosystem ges prioritet inom biståndet.

Sammanfattningsvis kan konstateras att

utvecklingen, vilken har gått och går motionärerna

till mötes på detta område, är ett bevis på att det

är möjligt att anpassa WTO-avtalen till u-ländernas

behov.

Enligt vad som sägs i motion 2003/04:L284 (mp) får

patenträttigheter och växtförädlarrätten inte minska

jordbrukarnas rätt att spara, återanvända, byta

eller sälja utsäde från sin egen skörd i fattiga

länder. Även utskottet anser att TRIPs-avtalet bör

tolkas så att ett undantag från växtförädlarskydd

eller patentskydd tillåts i fråga om små

jordbrukares traditionella rättigheter att fritt

använda utsäde. Genom denna tolkning, vilken även EU

står bakom, försvaras rätten för u-ländernas

småbönder att spara, återanvända, byta eller sälja

utsäde från sin egen skörd. En sådan tolkning,

vilken gynnar den lokala livsmedelsförsörjningen,

bör slås fast inom WTO.

Därmed avstyrks samtliga här aktuella

motionsyrkanden.

Avtal om handel med tjänster

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om WTO:s

tjänstehandelsavtal med hänvisning dels till

att avtalet har en utformning som gör det

möjligt för u-länderna att ansluta sig, dels

till att varje land självt avgör var det drar

gränsen mellan offentliga och privata

tjänster. Jämför reservation 3 (v, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) begärs

att regeringen skall verka för att handel och

tjänster som rör alkoholdrycker helt skall undantas

från WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal, det s.k.

GATS-avtalet. Alkoholens skador är viktigare att ta

hänsyn till än fri konkurrens och frihandel. GATS-

avtalet bör enligt motionärerna inte komma i

konflikt med staternas önskan att reglera handeln

med alkohol ur ett folkhälsoperspektiv.

Motionärerna bakom motion 2003/04:N320 (mp)

kritiserar att den svenska bindningslistan (se

nedan) inte finns enkelt tillgänglig på svenska. Den

är utformad på ett för lekmannen obegripligt och

krypterat fackspråk, är omdömet. Motionärerna begär

att en svensk, pedagogiskt utformad och fullständig

version av bindningslistan utarbetas och

offentliggörs.

I samma motion skriver motionärerna att den

tvingande inriktningen mot en ökad liberalisering

(artikel XIX) i GATS-avtalet inte är acceptabel.

Vidare bör avtalet (artikel XXI) ändras, så att det

blir enkelt och ekonomiskt riskfritt för länderna

att göra begränsningar i tidigare åtaganden.

Motionärerna anser att varje land självt måste

kunna bestämma såväl innehåll och omfattning av de

offentliga tjänsterna som reglerna för

tillhandahållandet av dem. Företagens intresse av

liberalisering skall inte kunna överordnas

medborgarnas strävan efter en ekologiskt hållbar

utveckling. Det bör således inte vara möjligt för

WTO:s interna tvistlösningssystem att avgöra frågor

som berör den offentliga sektorns uppgifter.

Motionärerna anser vidare att sektorer som

hälsovård, grundläggande utbildning och

vattenförsörjning skall undantas i avtalet.

Enligt GATS-avtalet är tjänster som tillhandahålls

i samband med myndighetsutövande undantagna från

GATS. Detta gäller dock endast då den offentliga

tjänsten "inte tillhandahålls på kommersiella

grunder eller i konkurrens med andra". För Sveriges

del innebär detta att enbart militär, polis och

folkbokföringstjänster är undantagna från avtalet.

All övrig offentlig verksamhet är mer eller mindre

konkurrensutsatt och kan komma att omfattas av GATS-

avtalet, menar motionärerna. De föreslår därför att

den offentliga sektorn inte skall omfattas av GATS

och att motsvarande artikel (I:3c) skall utgå ur

avtalet.

Motionärerna hävdar vidare att alla WTO-medlemmar

skall ha möjlighet att införa lagar som tar till

vara intressen som social rättvisa och jämlikhet,

människors och djurs liv och hälsa och skyddet av

natur och miljö. Avtalet (artikel VI) bör därför

omformuleras.

Vidare erinrar motionärerna om att bestämmelserna

i avtalet (artikel XIX:3) innebär att nya

förhandlingar skall grundas på utvärderingar av

effekterna av medlemsländernas tidigare åtaganden.

Den svenska utredningen om WTO-systemets

konsekvenser för u-länderna är inte tillräcklig.

Sverige bör hävda att nämnda artikel inte är

uppfylld och medverka till att en allsidig

utvärdering av tjänstehandeln, omfattande sociala,

miljömässiga och ekonomiska verkningar, kommer till

stånd. Bland annat bör Förenta nationernas fackorgan

och den internationella fackföreningsrörelsen

medverka.

Vissa kompletterande uppgifter

Internationell statistik

Enligt WTO:s statistik växte tjänstehandelsexporten i världen

med 6 % under år 2002, snabbare än handeln med

varor. De tidigare snabbväxande tjänstesektorerna

(turismtjänster och transport) har dock avstannat i

tillväxttakten, främst beroende på osäkerheten efter

den 11 september 2001. De regioner som uppvisade den

mest dynamiska utvecklingen var Central- och

Östeuropa och Asien. Även EU:s tjänstehandel ökade

starkt, främst till följd av förmånliga växelkurser.

Under år 2003 uppvisade svensk tjänstehandel en

positiv balans på drygt 14 miljarder kronor enligt

rapport från Kommerskollegium (dnr 190-604-2003).

Den stora utflödesposten är resevaluta, medan

transporter, bygg- och försäkringstjänster, data-

och informationstjänster m.fl. tjänstesektorer gav

ett positivt inflöde. Tjänsteexporten utgjorde för

helåret 2003 knappt 24 % av Sveriges totala export.

Tjänsteimporten utgjorde ca 27 % av den totala

importen.

Kort beskrivning av GATS

WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (General Agreement on Trade

in Services, GATS) består av en avtalstext,

landspecifika s.k. bindningslistor samt bilagor.

Avtalet är ett ramavtal som slår fast vissa allmänna

principer och förpliktelser för WTO:s medlemsstater:

principen om mest gynnad nation, nationell

behandling, insyn och öppenhet i fråga om relevanta

lagar och andra författningar som berör

tjänstehandel, undantag från avtalsförpliktelserna

samt regler för tvistlösning och konsultation. För

varje specifik tjänst och sätt att leverera en

tjänst (gränsöverskridande handel, konsumtion

utomlands, kommersiell etablering och tillfällig

personrörlighet) kan ett land välja att göra

åtaganden avseende marknadstillträde för utländska

tjänsteleverantörer och/eller nationell behandling

av desamma. Åtagandena införs i landets

bindningslista. Landet kan också ange eventuella

begränsningar i de åtaganden som görs, t.ex. licens-

eller bosättningskrav för utländska aktörer.

Bilagorna behandlar formerna för undantag från

principen om mest-gynnad-nation m.m.

Avtalets struktur

Avtalets struktur innebär en positiv listning, dvs. att

länderna gör specificerade åtaganden för varje

tjänstetyp, leveranssätt och

marknadstillträde/nationell behandling. Enligt

uppgift ansågs strukturen krånglig redan under

förhandlingarna.

Den svenska bindningslistan finns återgiven på

svenska i proposition 1994/95:35 om Sveriges

anslutning till Världshandelsorganisationen m.m.

(del A s. 420). Bindningslistorna anses vara

svårbegripliga för en lekman. Enligt uppgift är det

dock svårt att på ett korrekt och samtidigt

överskådligt sätt redovisa uppgifterna annorlunda,

eftersom det är fråga om internationellt

överenskomna avtalstexter. I syfte att förbättra

förståelsen av GATS informerar Utrikesdepartementet

om GATS och utvecklingen i förhandlingarna på sin

hemsida.

Som tidigare nämnts ger Utrikesdepartementets

referensgrupp för WTO-frågor tillfälle för deltagare

från det civila samhället att lämna synpunkter på

beslutsunderlaget. Flera särskilda möten har hållits

om GATS, där information om EU:s krav och

förhandlingsbud samt andra länders krav på Sverige

och EU getts. Därutöver har regeringen kontakt med

intresserade organisationer och myndigheter.

Sveriges och EU:s bud är offentliga, medan kraven

till och från andra länder inte är offentliga i

detalj då de inbegriper andra länders

förhandlingspositioner. Även på WTO:s och

Kommerskollegiums hemsidor finns grundläggande

information om GATS.

Kontinuerlig liberalisering

Artikel XIX i GATS anger att successiva marknadsöppningar skall

ske genom återkommande förhandlingar mellan

medlemsländerna, där förhandlingarna sker på

bilateral basis. Resultatet gäller emellertid för

alla WTO:s medlemsländer enligt mest-gynnad-

nationsprincipen. Varje medlemsland väljer självt i

vilka sektorer det önskar göra åtaganden och hur

långtgående dessa åtaganden skall vara. Ingressen i

GATS-avtalet framhåller varje medlemslands rätt att

reglera och införa nya regleringar på sina

tjänstemarknader för att uppfylla nationella

målsättningar (t. ex. konsument-, hälso- och

miljöskydd).

EU lämnade år 2002 listor med förhandlingskrav

till 109 WTO-länder. Kraven fokuserar på sektorer

där EU är konkurrenskraftigt: affärs- och

yrkestjänster, telekommunikationer, post- och

kurirtjänster, distribution, byggtjänster,

finansiella tjänster, miljö-, transport- och

energitjänster. Tillfällig personrörlighet

(identifierat som ett offensivt intresse av flera u-

länder) framhålls. Ambitionsnivån i kraven skiljer

sig åt. De mest omfattande kraven är ställda till

andra OECD-länder och mer utvecklade u-länder. De

minst omfattande kraven (främst bastjänster som

telekommunikationer, finansiella tjänster och

transporter) är ställda till mindre u-länder och de

minst utvecklade länderna.

EU har i sin tur mottagit krav från 36 andra WTO-

medlemmar. Kommissionen presenterade i februari 2003

sitt förslag till bud i förhandlingarna. Det

offentliggjordes när det lämnades över till WTO.

Innan dess hade den svenska delen beretts nationellt

och de svenska förhandlingspositionerna och

förhandlingsmaterialet hade diskuterats i

Utrikesdepartementets referensgrupp för WTO-frågor.

För Sveriges del är finansiella tjänster,

telekommunikationstjänster, transport, distribution,

byggtjänster, yrkestjänster, miljötjänster och

utvidgade åtaganden för tillfällig personrörlighet

de mest centrala delarna.

Det finns möjligheter att återta ett gjort åtagande

(artikel XXI). Detta kan ske efter tre år och efter

notifiering till WTO. Skälet till treårsregeln är

att de reella effekterna av ett åtagande kan dröja

en viss tid. Syftet med GATS var att skapa

förutsägbarhet för tjänsteleverantörerna och därmed

önskades en viss "tröghet" i systemet. Om en medlem

vars förmåner påverkas av återtagandet begär detta,

skall den ändrande medlemmen inleda förhandlingar i

syfte att komma överens om kompensation.

Kompensation sker genom nya tjänsteåtaganden eller

liberaliseringar i andra sektorer och görs på mest-

gynnad-nationsbasis. Vidare pågår förhandlingar om

införandet av s.k. nödfallsåtgärder

(skyddsklausuler) såsom tillbakadragande av ett

åtagande, om t.ex. en oväntad och negativ störning

av landets ekonomi sker som ett resultat av

åtagandet (artikel X).

Offentligt tillhandahållna tjänster

Utgångspunkten för GATS är att WTO:s medlemmar inte skall

diskriminera mellan privata tjänsteleverantörer från

andra länder eller behandla utländska

tjänsteleverantörer sämre än de egna inom de

tjänstesektorer som länderna specificerar i de

landspecifika bindningslistorna.

Offentliga tjänster ("tjänst som tillhandahålls i

samband med utövandet av statliga befogenheter avser

varje tjänst som tillhandahålls varken på

kommersiella grunder eller i konkurrens"), undantas

i avtalstexten (artikel 1:3). Definitionen av

offentliga tjänster är resultatet av en kompromiss,

eftersom WTO:s medlemsstater hade skilda

uppfattningar om omfattningen och utformningen av

den offentliga sektorn. Utrikesdepartementets

bedömning är att det är sannolikt att en ännu

oklarare formulering skulle ersätta dagens om

artikeln skulle öppnas för omförhandling. Inget land

har ännu önskat omförhandla artikeln.

Enligt Utrikesdepartementet ställer EU i sitt

förhandlingsunderlag till andra WTO-medlemmar inga

krav på att komma in på marknader där det råder

offentligt monopol men önskar kunna konkurrera på

lika villkor i de sektorer där privata aktörer

tillåts. EU fastslår att förhandlingskraven inte på

något sätt syftar till privatisering av statliga

bolag eller nedmontering av offentliga tjänster. Det

har som tidigare nämnts kommit ett stort antal krav

(36 stycken) på EU, både från i- och u-länder.

Kraven är främst ställda till EU generellt och

inbegriper en del krav inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Alla kraven innebär dock att

länderna endast önskar liberaliseringar inom de

delar som redan är privatiserade.

Tolkningen av GATS-avtalet utgjorde hösten 2003

föremål för fråga (fr. 2003/04:212) från Ingegerd

Saarinen (mp) till näringsminister Leif Pagrotsky.

Regeringen har inte gjort och avser inte heller att

göra åtaganden om öppenhet för utländska

tjänsteleverantörer på utbildnings- och

sjukvårdsområdet enligt näringsministern. Dock är

den svenska positionen att ingen sektor a priori

skall uteslutas från GATS-förhandlingarna. Skälet är

att utformningen av t.ex. utbildnings-, hälso- och

sjukvårdssektorerna varierar mellan olika länder.

Vissa länder har en större andel privata tjänster

och därmed bör avtalet möjliggöra marknadsöppningar

i dessa sektorer.

Enligt näringsministern var utgångspunkten för

avtalet att länder skall reducera diskrimineringen

mellan olika privata tjänsteleverantörer på basis av

nationalitet. Enligt näringsministern bör länder

undvika - i de fall då inhemska privata

tjänsteleverantörer agerar på en viss marknad - att

skydda dessa leverantörer från utländsk konkurrens.

GATS tar således inte sikte på balansen mellan

privat och offentligt utan handlar om villkoren

mellan inhemska och utländska privata konkurrenter.

Vidare redovisade näringsministern att varje land

kan välja vilka av de egna tjänstesektorerna som

skall vara öppna för utländsk konkurrens. Slutligen

framhölls att Sverige är en liten öppen ekonomi som

är starkt beroende av att kunna exportera och

importera tjänster. GATS är därför viktigt för

Sveriges tillväxt och välfärd. I vilken grad Sverige

bör tillåta såväl inhemska som utländska

tjänsteleverantörer att konkurrera på den svenska

marknaden avgör Sveriges riksdag, konstaterade

näringsministern.

GATS och miljö

GATS bekräftar medlemmarnas rätt att reglera och införa nya

regleringar för att uppfylla nationella

målsättningar såsom att skydda människors, djurs

eller växters liv eller hälsa (ingressen samt

artikel XIV). I artikel VI förbinder sig

medlemsländerna att, i de sektorer där de gjort

åtaganden, administrera dessa på ett rimligt,

objektivt och opartiskt sätt. Den anger också att

medlemsländerna skall utveckla regler för att

säkerställa att olika kvalifikations-, standard- och

licenskrav inte utgör onödiga hinder för

tjänstehandeln. Enligt uppgift pågår för närvarande

förhandlingar om dessa regler.

Genom bindningslistornas uppbyggnad möjliggörs

ytterligare skydd i och med att ett land kan göra

ett åtagande med tillägg att vissa miljökrav skall

gälla för utländska tjänsteleverantörer.

Utvärdering av GATS

GATS (artikel XIX:3) stipulerar att länderna, inför varje ny

förhandlingsomgång, skall utvärdera handeln med

tjänster, generellt och på sektorsbasis. WTO:s

sekretariat, flera av WTO:s medlemsländer och flera

internationella bransch- och intresseorganisationer

har genomfört analyser. FN:s konferens för handel

och utveckling (UNCTAD), har presenterat studier av

u-ländernas intressen i förhandlingarna för miljö-,

flygtransport-, hälso-, turism- och byggtjänster.

UNCTAD och OECD har tillsammans arbetat fram

sektorsanalyser till stöd för u-länderna när dessa

arbetar fram sina bud. De har även presenterat

samlade utvärderingar av tjänstehandeln i u-länderna

och deras intressen. Majoriteten av dessa studier

har diskuterats i WTO:s tjänstehandelsråd och var

även föremål för ett seminarium våren 2002. Enligt

uppgift från Utrikesdepartementet är det allmänt

sett svårt att få fram statistik om tjänstehandel,

inte minst mellan u-länder.

Alkoholförsäljning enligt GATS-avtalet

Som framgår ovan syftar GATS till att skapa icke-diskriminering

och förutsägbarhet på de tjänstemarknader som är

privata. Genom avtalet förbinder sig WTO:s medlemmar

att inte diskriminera mellan privata

tjänsteleverantörer från olika länder och att inte

behandla utländska tjänsteleverantörer sämre än sina

egna (se ovan). Förhandlingarna syftar inte till att

avreglera nationella marknader eller att avveckla

monopolstrukturer. Det är således upp till varje

enskilt land att besluta om marknadsregleringar och

monopol, t.ex. för att skydda folkhälsan.

Den tjänstesektor i GATS som berörs vid

försäljning av alkohol är distributionssektorn. Det

står varje land fritt att undanta försäljning av

alkoholhaltiga drycker från avtalet. Sverige har

exempelvis gjort ett generellt undantag för

detaljistförsäljning av alkoholhaltiga drycker i

distributionssektorn.

I de interna EU-förhandlingarna har regeringen

varit tydlig med att några åtaganden inte kommer att

bli aktuella för Sveriges del när det gäller

försäljning av alkoholhaltiga drycker och att

Sverige inte stöder krav mot andra länders

distributionsmarknader för alkoholhaltiga drycker.

Vissa EU-länder har starka exportintressen av

exempelvis vin och öl. Enligt uppgift har Sverige

där valt att inte motsätta sig att andra

medlemsstater verkar för att främja sina egna

exportintressen.

Alla EU-företag skall - enligt EU:s önskemål -

behandlas på samma sätt som privata inhemska

leverantörer i andra länder enligt icke-

diskrimineringsprincipen. Exempelvis bör inte

licensförfarandet vara mer komplicerat eller kosta

mer för utländska än inhemska privata leverantörer.

Nationellt tillverkade produkter bör inte heller ha

lättare att bli auktoriserade än utländska

produkter.

Utskottets ställningstagande

Som har tagits upp i tidigare avsnitt stöder

utskottet helt och fullt en ökad öppenhet när det

gäller WTO-förhandlingarna i allmänhet. Inte minst

när det gäller GATS-förhandlingarna finns det ett

självklart intresse av att inhämta synpunkter från

samhället i stort. I den ovan nämnda referensgruppen

inom Utrikesdepartementet har flera särskilda möten

hållits om GATS, vilket har givit ett underlag för

regeringens agerande inom EU. Öppenhet är en linje

som Sverige har drivit inom EU och som utskottet

står bakom.

De svårigheter att förstå bindningslistan som

bl.a. påtalats i motion 2003/04:N320 (mp) har

utskottet förståelse för. Med hänsyn till att

bindningslistan åskådliggör en internationellt

överenskommen avtalstext är dock strukturen inte

något som kan åtgärdas av ett enskilt land. Svensk

översättning är en självklarhet; en sådan

redovisades också av regeringen (prop. 1994/95:35) i

samband med Sveriges anslutning till

Världshandelsorganisationen. Med hänsyn till

svårigheterna förutsätter utskottet att regeringen

låter utarbeta en mer pedagogisk version av

bindningslistan med svenska åtaganden.

Från utskottets synpunkt är det viktigt att

svenska tjänsteleverantörer, liksom övriga

leverantörer från EU, skall kunna verka på andra

länders tjänstemarknader utan att bli diskriminerade

på basis av nationalitet. GATS erbjuder

förutsägbarhet i detta avseende när länder väljer

att göra åtaganden i någon sektor. Utskottet

poängterar vikten av att GATS inte skall medföra

några begränsningar i medlemsländernas rätt till

inhemsk reglering. Vidare ser utskottet positivt på

att GATS ger länder rätt att ändra tidigare

åtaganden även om det inte får ske på ett sätt som

undergräver själva syftet med avtalet.

En fri och öppen handel med överenskomna

spelregler inom tjänstesektorn kan effektivisera

ekonomin, främja utveckling inom många områden och

motverka korruption. När det gäller offentliga

tjänster avser EU:s förhandlingsunderlag enbart de

områden där privata aktörer tillåts; inga krav

ställs således på de marknader där det råder

offentligt monopol. Utskottet är dock medvetet om

att definitionen av offentliga tjänster är

resultatet av en kompromiss, vilket har gett upphov

till diskussioner om den exakta innebörden.

Enligt utskottets mening har GATS en utformning

som gör det möjligt för utvecklingsländerna att

ansluta sig på ett sätt som överensstämmer med deras

förmåga och möjligheter. Många av de problem som

uppstått i u-länder, avseende tjänster, har ägt rum

inom sektorer där få eller inga länder gjort några

åtaganden i GATS, t.ex. inom vattendistribution. I

många u-länder utgör den privata tjänstesektorn en

betydande del av ekonomin. Om nuvarande

utvärderingar och analyser av GATS-åtaganden, i

bl.a. u-länder, är otillräckliga kan ytterligare

insatser behöva göras. Även biståndsfinansiering kan

vara aktuell, t.ex. när det är fråga om resurssvaga

länder.

Varje land måste självt avgöra var det drar

gränsen mellan offentliga och privata tjänster. De

av motionärerna upptagna hälsovårds- och

utbildningssektorerna är olika utformade i olika

länder; i den mån länderna har privata tjänster på

dessa områden kan marknadsöppningar även för

utländska tjänsteleverantörer innebära att

tjänsterna kan tillhandahållas med större

effektivitet. För Sveriges del är det inte aktuellt

att göra åtaganden om hälsovård och utbildning. På

samma sätt är det viktigt att respektera andra

länders önskemål om att inte göra åtaganden inom

sektorer av nationellt intresse. Det gäller särskilt

tjänstesektorer med såväl offentliga som privata

tjänsteleverantörer. Utskottet har - liksom

regeringen - åsikten att varje medlemsland självt

måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattning

av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller

för tillhandahållandet av dem.

När det gäller alkoholrelaterade tjänster är

utskottet positivt till att regeringen varit tydlig

med att några åtaganden inte kommer att bli aktuella

för Sveriges del. Folkhälsosynpunkter väger enligt

utskottets uppfattning mycket tungt och måste

eftersträvas med de politiska instrument som finns

tillgängliga. Från folkhälsosynpunkt gäller målet

att få till stånd ett minskat bruk av alkohol.

Mot bakgrund av den utförliga information som

redovisats ovan angående tjänstehandelsavtalet och

dess hantering anser utskottet att samtliga här

upptagna motionsyrkanden bör avslås av riksdagen.

Handel, miljö och sociala frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

handel, miljö och sociala frågor med

hänvisning till den pågående utvecklingen när

det gäller miljö- och arbetsrättsfrågor m.m.

Jämför reservationerna 4 (v, mp) och 5 (kd).

Motionerna

Kristdemokraterna säger i partimotion 2003/04:K416

att de vill verka för en fortsatt satsning på

företagens sociala ansvar inom EU. Det behövs

gemensamma riktlinjer för hur etiska koder i

näringslivet skall se ut och följas upp. En

europeisk dialog om hur ägarstyrningen av företag

skall bedrivas bör initieras. Inte minst gäller

detta institutionella ägare som exempelvis

pensionsfonder.

I kommittémotion 2003/04:U254 (kd) begärs att

Sverige skall verka för att handel med varor som har

framställts i enlighet med kraven om en hållbar

utveckling skall främjas. Sedan toppmötet i

Johannesburg år 2002 har begreppet hållbar

utveckling kommit upp på den internationella

politiska dagordningen. Länderna enades också om att

ett ekologiskt långsiktigt hållbart perspektiv skall

integreras inom handelspolitiken och generellt inom

den internationella politiken.

Globaliseringen bidrar till att näringslivet får

allt större inflytande över världsutvecklingen;

detta inflytande bör också följas av ett moraliskt

ansvar gällande miljöförstöring, kampen för

mänskliga rättigheter och korruptionsbekämpning,

anser Kristdemokraterna i kommittémotion

2003/04:U351. Motionärerna menar att den svenska

regeringen bör följa upp FN:s generalsekreterares

förslag om "Global compact" genom ett nära samarbete

med det svenska näringslivet om hur etiska

uppförandekoder bör utformas. En god kontroll och

uppföljning av koderna bör också säkerställas.

I kommittémotion 2003/04:U352 (kd) hävdas att

WTO:s dagordning måste breddas så att

handelspolitiken görs förenlig med bl.a. sociala

villkor och mänskliga rättigheter. Motionärerna

menar att detta kan uppnås genom att Internationella

arbetsorganisationens (ILO) konventioner om

arbetsvillkor får en starkare ställning i

världshandelssystemet. Det finns, påpekar

motionärerna, en risk för att mänskliga rättigheter

används som svepskäl för fortsatt protektionism från

industriländerna. Om mänskliga rättigheter skall

inkluderas i WTO:s agenda måste det därför finnas

tydliga regler som inte lämnar utrymme för ett

missbruk.

I motion 2003/04:U253 (v) framhålls att det behövs

bindande regler för transnationella företag. Enligt

motionären är det ett naturligt steg att arbeta

vidare inom FN med internationellt bindande regler

för att hålla företag ansvariga vad gäller brott mot

såväl mänskliga rättigheter som internationella

miljökonventioner. Initiativ som riktlinjerna från

OECD, FN:s Global compact eller det svenska Globalt

ansvar, vilka bygger på frivillighet, är enligt

motionären helt otillräckliga. Internationell rätt

gäller inte juridiska personer som företag utan bara

stater. Företagens struktur med spridning i flera

länder gör det samtidigt svårt att utkräva ansvar

med ett nationellt rättssystem.

I kommittémotion 2003/04:N234 (v) argumenterar

motionärerna för att regeringen skall verka för

införande av en lagligt bindande uppförandekod för

svenska företags verksamhet och uppträdande i

utvecklingsländer. Denna uppförandekod skall ge

företagen riktlinjer när det gäller miljöhänsyn,

respekt för mänskliga rättigheter m.m. Den svenska

regeringen bör i konsekvensens namn även arbeta för

ett införande av en liknande uppförandekod inom

Europeiska unionen.

I partimotion 2003/04:MJ474 begär Centerpartiet

att regeringen tillsammans med svenska

miljöteknikföretag utvecklar en strategi för ökad

miljöteknikexport. Motionärerna föreslår bl.a.

stimulerande av nätverksbildning mellan miljödrivna

företag, myndigheter, högskolor och universitet,

bransch- och miljöorganisationer för utbyte av

kompetenser. I budgetpropositionen har regeringen

aviserat en satsning på ett nationellt centrum för

miljödriven näringslivsutveckling och

miljöteknikexport, vilket är välkommet, om

satsningen har ett reellt innehåll, anser

motionärerna.

I kommittémotion 2003/04:N334 (mp) menar

motionärerna att bristen på internationellt bindande

regler för företagen har bidragit till att

användningen av uppförandekoder i företagen snabbt

har ökat. Problemet med uppförandekoderna är enligt

motionärerna att koderna inte är lagligt bindande

utan frivilliga åtaganden och ofta mycket vagt

formulerade. Det är först när uppförandekoder har

omvandlats till bindande regler, med möjligheter

till sanktioner om reglerna bryts, som de har lett

till eftersträvade resultat. Det finns därför,

enligt motionärerna, behov av att ett bindande

regelverk för transnationella företag utarbetas.

I samma motion skriver motionärerna att det ännu

inte finns några institutioner som på det globala

planet reglerar företagens verksamhet. Regeringen

bör därför driva på för att det skall utredas hur

ett sådant nationellt och internationellt regelverk

inom FN:s ram skulle kunna se ut.

I motion 2003/04:N340 (mp) hävdar motionärerna att

det finns många starka skäl till att införa sociala

och miljömässiga minimikrav i handelsavtal. Denna

fråga bör drivas i WTO. FN-organet ILO har utarbetat

förslag om sociala klausuler på global nivå.

Motionärerna pekar på problemet att inga länder får

införa importrestriktioner som särbehandlar varor

utifrån hur de är tillverkade i den mån

tillverkningsmetoden inte påverkar varans kvalitet.

Vidare föreslås att den svenska regeringen skall

driva på så att WTO följer ILO-konventionerna.

Som ett resultat av konsumenternas ökade

medvetenhet om företagens skyldigheter att ta hänsyn

till bl.a. miljön, har många företag utarbetat

principer för sin verksamhet, s.k. uppförandekoder,

påpekas det i kommittémotionen 2003/04:N414 (mp).

FN-organet ILO har utarbetat uppförandekoder (Code

of Practices) för ca tjugo branscher, men

motionärerna anser att det är problematiskt att

dessa koder inte är lagligt bindande utan endast

frivilliga åtaganden. Riksdagen bör besluta om

ändring så att dessa koder blir lagligt bindande.

Vissa kompletterande uppgifter

Regler för transnationella företag

Internationella regler avseende mänskliga rättigheter,

grundläggande arbetsvillkor och miljöhänsyn finns i

dag genom mellanstatliga avtal och konventioner,

t.ex. FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna

och Internationella arbetsorganisationens (ILO)

konventioner inom arbetslivsområdet. Enligt uppgift

kan det dock finnas problem då dessa ramverk inte

beaktas fullt ut. Ett förbättrat genomförande av

existerande avtal och konventioner skulle kunna

säkerställa att gemensamma mål avseende

fattigdomsbekämpning, respekt för mänskliga

rättigheter och en hållbar utveckling uppnås.

Internationellt är Sverige ett av de mest

pådrivande länderna för att uppnå ökad fokus på

frågeställningar om företags sociala och

miljömässiga ansvar. Regeringen har välkomnat att

ett ökat antal företag arbetar med sociala,

miljömässiga och människorättsfrågor på frivillig

basis. Frivilliga initiativ bör ses som ett

komplement då det legala systemet inte fungerar

tillfredsställande. Regeringen prioriterar på kort

sikt genomförande av existerande mellanstatliga

avtal och dess införlivande i nationell

lagstiftning. Det anses även angeläget att skapa

samsyn kring riktlinjer för företagens agerande

(t.ex. OECD:s riktlinjer). På längre sikt kommer

regeringen enligt uppgift också att verka för att

öka möjligheterna att utkräva företagens juridiska

ansvar på global nivå, t.ex. att genom FN söka sluta

ett internationellt avtal om nationella riktlinjer

för företag. Ett sådant arbete kommer även att

inkludera EU.

Sveriges engagemang för dessa frågor inkluderar

bl.a.:

- FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag,

- ILO m.fl. FN-organ,

- Globalt ansvar, som initierats i Sverige,

- ett antal initiativ inom EU:s respektive WTO:s

ramar.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för multinationella

företag är riktlinjer för transnationella företags

verksamhet. Dessa bygger i sin tur på existerande

internationella instrument, såsom ILO:s

grundläggande konventioner. OECD:s riktlinjer

innehåller dessutom en uppföljningsmekanism som

innebär att brott mot riktlinjerna kan anmälas till

en nationell kontaktpunkt. Den nationella

kontaktpunkten är skyldig att undersöka frågan och

genom diskussion försöka förmå företaget att följa

riktlinjerna. Såväl Global compact som OECD:s

riktlinjer för multinationella företag har

beskrivits utförligt i utskottets betänkanden

2002/03:NU5 respektive 2000/01:NU9, till vilka

hänvisas.

FN:s underkommission för mänskliga rättigheter

består av 26 experter, valda efter personlig

kapacitet. Deras uppgift är att genomföra studier

och lämna rekommendationer till FN:s kommission för

mänskliga rättigheter. Fem av experterna har

utarbetat ett förslag till normer för mänskliga

rättigheter (MR), avsedda att vara bindande för

företag. Enligt uppgift reser förslaget viktiga

frågeställningar. Samtidigt innehåller det i sin

nuvarande form vissa oklarheter. Underkommissionens

förslag om MR-normer för företag kommer att granskas

noga inom Regeringskansliet inför nästa möte med

FN:s kommission för mänskliga rättigheter under

våren 2004.

Globalt ansvar (Swedish partnership for global

responsibility) initierades av regeringen i början

av år 2002. Initiativet är ett samarbete mellan

företag, regering och andra delar av samhället i

syfte att bidra till främjandet av mänskliga

rättigheter, grundläggande arbetsvillkor, en bättre

miljö och korruptionsbekämpning. Globalt ansvar

bygger på OECD:s riktlinjer för multinationella

företag och principerna i FN:s Global compact.

Verksamheten är i ett operativt skede och

inkluderar:

- externa aktiviteter som seminarier, föredrag och

paneldebatter,

- informationsträffar och utbildning i syfte att öka

medvetenheten inom Regeringskansliet, berörda

myndigheter m.fl.,

- aktivt deltagande i den internationella

policyutvecklingen.

Globalt ansvar syftar till att hjälpa företag att

hantera problem i olika delar av världen, t.ex.

konflikter, korruption och brott mot mänskliga

rättigheter. Utgångspunkten är att många företag har

fattat beslut om att ta sig an dessa frågor men är

osäkra på hur de rent praktiskt kan agera.

Arbetsprogrammet inkluderar en hemsida med

information om bl.a. arbetsmetoder, månatliga

seminarier, rapporter i olika delfrågor, möten

mellan olika intressenter, information om

situationen i olika länder m.m.

Internationella miljöavtal och relationen till WTO

Målet om hållbar utveckling och skydd av miljön

anges i ingressen till avtalet om bildande av WTO.

Det finns inget särskilt WTO-avtal som handlar om

miljöfrågor. Däremot innehåller ett antal WTO-avtal

villkor som rör miljöfrågor. I samband med

tillkomsten av WTO inrättades en särskild kommitté

för handel och miljö.

I Doha kom WTO-medlemmarna överens om att inleda

förhandlingar om sambandet mellan handel och miljö

på fyra områden:

- relationen mellan WTO-reglerna och internationella

miljöavtal (det finns ca 200 sådana avtal),

- utbyte av information mellan WTO och sekretariaten

för de internationella miljöavtalen,

- observatörsstatus i WTO för andra internationella

organisationer,

- liberalisering av handel med miljörelaterade varor

och tjänster.

I deklarationen från ministermötet i Doha återfinns

WTO:s mandat att arbeta för en hållbar utveckling

genom att främja ett öppet och icke-diskriminerande

multilateralt handelssystem som stöder skydd för

miljön och främjar hållbar utveckling. Samarbete

mellan WTO och FN:s miljöprogram samt andra

internationella miljöavtal uppmuntras. Skrivningarna

i deklarationen var något av en besvikelse för EU

som hade önskat mer offensiv miljöagenda. Enligt

uppgift har mandatet från Doha visat sig vara

svårtolkat. Diskussionerna i WTO har främst

inriktats på att definiera de olika koncepten i

mandatet genom att gå igenom relevanta regler i

fjorton miljöavtal. Förhandlingarna skall vara klara

den 1 januari 2005.

I en rapport från Kommerskollegium om klimat och handel

(Climate and Trade Rules - harmony or conflict?)

från januari 2004 argumenteras för att en

samexistens mellan FN:s konvention om

klimatförändringar och WTO:s regelverk bör vara

möjlig. Det finns goda möjligheter för länder att

använda sig av handelsrelaterade åtgärder inom WTO:s

regelverk för att uppfylla åtaganden under

Kyotoprotokollet.

Handel med varor med beaktande av hållbar utveckling

I skrivelsen Johannesburg - FN:s världstoppmöte om hållbar

utveckling (skr. 2002/03:29) redogörs för besluten

vid världstoppmötet och insatser i syfte att nå de

mål som ingår i en genomförandeplan. Enligt vad som

står i skrivelsen avser regeringen att aktivt

fortsätta att verka för att hållbara konsumtions-

och produktionsmönster uppnås.

Genomförandeplanen innebär att ett tioårigt

ramverk för program tas fram. Ramverket skall stödja

regionala och nationella initiativ för hållbara

konsumtions- och produktionsmönster. Alla länder

skall delta och de industrialiserade länderna skall

gå i täten. De utvecklade länderna åtar sig att

mobilisera ekonomiskt och tekniskt stöd till

utvecklingsländerna och att bidra till

kapacitetsuppbyggnad. På svenskt initiativ finns det

även texter om att arbeta för utökade marknader för

ekologisk produktion bl.a. genom att främja import

av ekologiska produkter från u-länder. Insatserna i

Sverige skall präglas av ett ökat livscykeltänkande

och av ett ökat informationsflöde om produkters och

tjänsters miljöpåverkan m.m.

Skrivelsen behandlades våren 2003 av det

sammansatta utrikes- och miljö- och

jordbruksutskottet (bet. 2002/03:UMJU1). Det

sammansatta utskottet ansåg i fråga om förändrade

konsumtions- och produktionsmönster (s. 28) att

Sverige bör fortsätta miljöanpassningen av

konsumtion och produktion och att Sverige i det

globala perspektivet kan bidra med goda exempel på

styrmedel, kunskapsuppbyggnad och samverkansformer.

Åtgärder som nämns i genomförandeplanen är bl.a.

övervaknings- och utvärderingsmekanismer, inbegripet

livscykelanalyser och nationella indikatorer för att

mäta framsteg. Utskottet konstaterade att ett stort

antal åtgärder med den inriktning som

genomförandeplanen anger har beslutats i Sverige och

inom EU. Vidare betonades att den globala

konkurrensen och den ekonomiska och politiska

utvecklingen i andra delar av världen är avgörande

för vad som är möjligt att uppnå i Sverige inom

ramen för hållbar utveckling. Huvudinriktningen bör

därför vara att fortsätta sträva efter en

internationell, miljöorienterad produktpolitik i

syfte att nå enhetliga regler och gemensamma

åtgärder för att minska produkters totala

miljöpåverkan. Märkningssystem från miljö- och

jämställdhetssynpunkt ansåg utskottet vara ett

viktigt led i hållbarhetsarbetet. När det gällde

miljöteknik ansåg det sammansatta utskottet att det

är av stor vikt att erfarenheter och kunskap inom de

områden där svensk teknik ligger långt framme i

internationella jämförelser tas till vara. I

reservationer (m; fp; kd; mp) fördes olika

uppfattningar fram när det gällde förändrade

konsumtions- och produktionsmönster.

Regeringen arbetar enligt uppgift konkret för att

liberalisering av miljörelaterade produkter, teknik

och tjänster skall prioriteras inom ramen för

bilaterala och multilaterala förhandlingar. Dessa

frågor ses som en del i arbetet för att nå en

hållbar utveckling, något som även utgör ett

övergripande mål för WTO. Sverige eftersträvar att

EU har en hög profil i frågan och anser det viktigt

att marknadstillträdet också inkluderar miljövänliga

varor från u-länder. Problemen i dag består bl.a. i

att det inte finns någon definition av miljövänliga

varor samt att u-länderna anser att de miljövänliga

varor som hittills utpekats är sådan miljöteknik som

endast är av exportintresse för i-länder. Varor som

kan vara av intresse för u-länder är bl.a.

miljövänliga jordbruksprodukter som producerats på

ett ekologiskt sätt.

ILO, arbetsrätt och handel

Sverige och EU har länge drivit frågan att ILO:s

konventioner och rekommendationer på det

arbetsrättsliga området skall uppmärksammas mer inom

WTO:s ram. Inför förhandlingarna i Doha framlade EU

ett förslag om att inrätta ett stående forum för

diskussion om handel och arbetsrätt i WTO - en fråga

som Sverige drivit på. Ingen sådan arbetsgrupp

inrättades, men relationen till ILO uppmärksammades

i mandatet från Doha. Trots en relativt svag

skrivning innebär den, enligt uppgift från

Regeringskansliet, att dörren står öppen för ett

engagemang så snart medlemsländerna kan enas om

formerna för WTO:s roll i arbetet med den sociala

dimensionen av globaliseringen.

I februari 2004 publicerades slutrapporten från

den av ILO upprättade Världskommissionen om

globaliseringens sociala dimension. En del av

rapportens betydelse ligger i att den är ett

gemensamt resultat av ett arbete som bedrivits av

företrädare med olika bakgrund: u- och i-länder,

kvinnor och män osv. I rapportens sammanfattning

återfinns bl.a. följande huvudpunkter för en vision

om förändring:

- en fokusering på människors behov med respekt för

mänskliga rättigheter och "anständigt arbete"

(decent work),

- demokratiska och effektiva stater,

- hållbar utveckling,

- produktiva och rättvisa marknader med sunda

institutioner i en välfungerande marknadsekonomi,

- rättvisa regler och globalisering med solidaritet,

- ett effektivare FN.

Enligt rapporten börjar arbetet "hemmavid" i den

egna nationen, där strävandena bl.a. bör gälla

demokratiska system, yttrande- och föreningsfrihet

och - för att kunna föra en fruktbar social dialog -

byggande av starka representativa organisationer av

anställda respektive arbetsgivare. På den globala

nivån bör klara och enhetliga regler finnas för

migration. Alla länder bör kunna dra nytta av en

ordnad migrationsprocess som balanserar intressena

av dem som flyttar, ursprungslandet och det nya

landet. På handelsområdet måste hindren för

marknadstillträde minskas ordentligt, särskilt när

det gäller textil- och jordbruksvaror där u-länderna

har sin största styrka.

För att underlätta en samordning inom EU planerar

kommissionen att anordna en informell diskussion om

rapporten, vilken anses vara mycket relevant för

EU:s politik. Därför organiserar kommissionen ett

expertmöte för nuvarande och tillträdande

medlemsländer i mars 2004. Rapporten bereds för

närvarande inom Regeringskansliet.

I maj 2003 beslutade regeringen om en strategi för Sveriges

utvecklingssamarbete med ILO 2003-2006

(UD2003/27552) på grundval av en rapport från

Styrelsen för internationellt utvecklingssamarbete

(Sida). Enligt rapporten skall Sverige och ILO ingå

ett samarbetsavtal. Sveriges stöd till ILO:s

utvecklingssamarbete bör i ökad utsträckning utgå på

programnivå; de fyra program som nämns är Standarder

och basprinciper och rättigheter i arbetslivet,

Anställning, Socialt skydd och Social dialog.

Arbetsmiljöfrågor och rättighetsfrågor nämns som

centrala för denna samverkansform.

EU-arbete

Kommissionens meddelande från år 2001 om att främja

arbetsrättsliga och sociala mål i en globaliserad

värld (KOM/2001/416) slår fast huvuddragen för EU:s

målsättningar om handel, arbetsrätt och social

utveckling. Ministerrådets prioriteringar lyftes

fram i ett särskilt uttalande i november 2001. Bland

annat prioriterades stärkande av ILO:s

övervakningsmekanismer.

Kommissionen är ordförande för ett europeiskt

forum om företags sociala ansvar (European Multi-

stakeholder Forum on Corporate Social

Responsibility). Forumet samlar europeiska

representanter för företag, arbetstagare och det

civila samhället till diskussioner i syfte att

främja transparens och konvergens i arbetet med

företags sociala ansvar. Forumet hade sitt första

möte i oktober 2002 och kommer att arbeta fram till

sommaren 2004, då en slutrapport med

rekommendationer för fortsatt arbete kommer att

tillställas kommissionen.

I ett meddelande från maj 2003 (KOM/2003/284) lade

kommissionen fram en handlingsplan för modernare

bolagsrätt och effektivare företagsstyrning. De

centrala mål som eftersträvas är att främja

företagens effektivitet och konkurrenskraft och att

stärka aktieägarnas rättigheter. Enligt

kommissionens förslag skall en samordning ske av

medlemsstaternas arbete på området för

företagsstyrning, bl.a. uppförandekoder.

Samordningen bör inte endast gälla utarbetandet av

dessa nationella koder utan också metoderna för att

se till att de efterlevs.

Miljöteknikcentrum

För år 2004 ökas de statliga resurserna för miljöteknikområdet

med 10 miljoner kronor (prop. 2003/04:1, bet.

2003/04:NU1) för att finansiera dels inrättandet av

ett centrum för miljödriven näringslivsutveckling,

dels särskilda satsningar inom dessa områden. (För

jämförelsens skull skall nämnas att knappt 20

miljoner kronor har använts inom området miljödriven

näringslivsutveckling under år 2003.)

I februari 2004 utsåg näringsminister Leif

Pagrotsky riksdagsman Claes Roxbergh (mp) att

utreda hur ett miljöteknikcentrum skall

organiseras. Syftet med ett sådant centrum är

att samordna statens insatser inom miljödriven

näringslivsutveckling och miljöteknikexport.

Enligt direktiven (dir. 2004:25) för

utredningen skall ett konkret förslag på

organisationsstruktur, ansvarsfördelning,

beslutsformer m.m. lämnas.

Organisationsmodellen skall förankras hos de

viktigaste aktörerna. Som resultat av ett

miljöteknikcentrum emotses att nuvarande

insatser för svenska miljöteknikföretags

produktutveckling, kommersialisering och

marknadsföring på hemmamarknaden och vid export

förstärks och effektiviseras. Uppdraget skall

redovisas i maj 2004 och målsättningen är att

miljöteknikcentrumet på basis av detta underlag

skall kunna inrättas i september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att frågan om sambandet

mellan handel, miljö och sociala frågor m.m. har

kommit upp i olika forum och i olika sammanhang.

Initiativ har tagits på flera håll. Utskottet har

förhoppningen om att dessa initiativ speglar ett

brett och djupt engagemang såväl i Sverige som

internationellt.

Vidare kan konstateras att en strategi och en

organisation för ökad svensk miljöteknikexport

håller på att utvecklas, vilket är

tillfredsställande.

Respekt för mänskliga rättigheter, rättvisa och

social utveckling måste i första hand åstadkommas

nationellt. Men WTO-avtalen bör understödja och

främja de bredare utvecklingsmålen. Förhandlingarna

i WTO innebär en möjlighet att utveckla ett brett

regelverk som svarar mot de nya krav som

globaliseringen ställer. Utskottet stöder

inriktningen att WTO-förhandlingarna skall bidra

till en hållbar ekonomisk, social och ekologisk

utveckling för jordens alla länder.

Utskottet är medvetet om att frågan om handel och

miljö är känslig i förhållandet mellan

industriländer och utvecklingsländer och att det

föreligger svårigheter att hitta en balanserad

lösning. Många utvecklingsländer ser de krav som

reses från industriländernas sida beträffande

miljöhänsyn mer som förtäckta protektionistiska

strävanden än som verklig omsorg om miljövärdena. I

de pågående förhandlingarna i WTO bör slås fast att

handelsreglerna inte får motverka FN:s regler på

miljöområdet.

ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en

starkare ställning inom världshandelssystemet. En

förutsättning för att inte industriländernas krav på

respekt för grundläggande arbetsvillkor även i

utvecklingsländerna skall upplevas som en form av

protektionism är en närmare dialog mellan WTO och

ILO. Sverige bör fortsätta att inom EU:s ram stödja

den ovan nämnda utvecklingen i riktning mot ett ökat

samarbete mellan bl.a. WTO och ILO. Det är värt att

notera att konsumentkraven i industriländerna kan

fungera som ett instrument för att driva fram bättre

arbetsvillkor i de multinationella företag som har

verksamhet i utvecklingsländerna. Vidare anser

utskottet att det är positivt att Sverige är på väg

att ingå ett samarbetsavtal med ILO i syfte att

förstärka organisationen och få till stånd en ökad

dialog mellan Sverige och ILO angående bl.a.

kompetens och metoder.

Internationella regelverk på områden som mänskliga

rättigheter, grundläggande rättigheter i arbetslivet

och en hållbar miljö föreligger genom mellanstatliga

avtal och konventioner såsom FN:s deklaration om

mänskliga rättigheter och ILO:s konventioner. Enligt

utskottets sätt att se är problematiken inte en

fråga om brist på internationella ramverk utan om

brist på politisk vilja att tillämpa reglerna inom

vissa länder.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag är av stor vikt för att

fästa uppmärksamheten på problemen i

skärningspunkten mellan handel och miljö respektive

handel och mänskliga rättigheter. Liksom tidigare

ser utskottet positivt på initiativet Globalt

ansvar, som innebär nya vägar att angripa problemen.

Angreppssättet betyder att frågorna konkretiseras

ned på företagsnivå. Svenska företag kan som

ambassadörer på ett konkret sätt förmedla till andra

länder hur Sverige ser på mänskliga rättigheter och

ett gott arbetsliv. Utskottet stöder regeringens

arbete med att förmå fler företag att ansluta sig

till Globalt ansvar. Även myndigheter bör

inkluderas. Genom att enskilda svenska företag tar

problemen på allvar och visar att de är socialt och

etiskt medvetna kan de också skaffa sig

konkurrensfördelar. Företagens egna engagemang är av

stor vikt anser utskottet. Detta innebär dock inte

att frivillighet kan ersätta väl fungerande lagar

och regler.

Det är rimligt att införa en uppförandekod som

innebär bestämda riktlinjer när det gäller

miljöhänsyn, arbetsvillkor, respekt för mänskliga

rättigheter m.m. Enligt utskottets uppfattning finns

det flera skäl för att Sverige skall verka för att

en uppförandekod av bindande natur på sikt inrättas

inom OECD. Därigenom blir det samma regler för alla

OECD-ländernas företag, oavsett var de är verksamma

i världen. Vidare har OECD en lång tradition att

upprätta sådana regler. Konsumenterna har också ett

ansvar att granska företagen och genom sina inköp

styra företagen i önskad riktning.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motionsyrkanden.

Vissa EU-frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

vissa EU-frågor med hänvisning till pågående

arbete inom EU när det gäller den inre

marknadens funktionssätt. Jämför reservation

6 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:K419 skriver Folkpartiet att den inre

marknaden och den ekonomiska integrationen är

grunden och startpunkten för samarbetet inom EU.

Skattepolitiken är en viktig del i den ekonomiska

politiken och dess funktion är att finansiera

offentliga utgifter. Men eftersom EU-ländernas

offentliga sektorer är olika både till storlek och

inriktning anser Folkpartiet att det inte finns

anledning att besluta om gemensamma skattesatser på

EU-nivå. Motionärerna vill dock lyfta fram ett

undantag, nämligen gemensamma miniminivåer för

miljöavgifter, i syfte att minska gränsöverskridande

miljöförstöring. Regelbundna uppföljningar med

mätbara kriterier (s.k. benchmarking) är enligt

motionärernas mening en bättre väg att gå än via

detaljerad lagstiftning.

Integreringen av tjänstemarknaderna inom EU har

hittills fungerat dåligt, sägs det i partimotion

2003/04:K416 (kd). Sektorn omfattar ca 70 % av EU:s

bruttonationalprodukt och sysselsättning.

Kristdemokraterna vill därför skapa ett europeiskt

ramverk för tjänstehandeln, där alla hinder för

konkurrens inom transport-, turism- och

byggnadsmarknaderna måste undanröjas. Vidare

efterlyses en handlingsplan för de finansiella

tjänsterna med syftet att tillgången på riskkapital

skall öka.

Den inre marknaden är långt ifrån förverkligad,

sägs det vidare i motionen. Det är därför

nödvändigt att fortsätta avregleringen av

energi- och transportmarknaderna, vilket kommer

att ge spridningseffekter på hela den

europeiska ekonomin.

Vissa kompletterande uppgifter

Inre marknaden

Den inre marknaden utgör ett av fundamenten i EU-samarbetet. En

effektiv inre marknad är en förutsättning för att EU

skall kunna nå det strategiska målet att vara

världens mest konkurrenskraftiga, dynamiska och

kunskapsbaserade ekonomi år 2010 med möjlighet till

hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre

arbetstillfällen och en högre grad av social

sammanhållning (Lissabonmålet). Inte minst med

hänvisning till den förestående utvidgningen av EU

är Lissabonstrategin viktig.

Nedan har listats ett antal viktiga punkter för

den inre marknadens utveckling, vilka har anknytning

till motionskraven.

- År 2003 presenterade kommissionen en ny strategi i

syfte att få den inre marknaden att växa och fungera

i takt med utvidgningen och möjliggöra att

Lissabonmålet uppnås år 2010. Bland annat

uppmärksammas fri rörlighet, reduktion av

skattehinder, förbättrande av villkoren för

företagande och förenkling av regelverket.

- Ett nytt nätverk för problemlösning på den inre

marknaden (Effective Problem Solving in the Internal

Market, SOLVIT) startades i juli 2002. SOLVIT är en

elektronisk och Internetbaserad vidareutveckling av

ett äldre nätverk för att lösa frågor om

handelshinder. SOLVIT har under år 2003 varit

framgångsrikt, uppges det, och en stor andel av de

handelshinder som förts in i databasen har kunnat

lösas. Antalet ärenden förväntas öka som en följd av

utvidgningen och även på grund av att databasen

kommer att öppnas för andra berörda organisationer.

- Inom de områden där harmoniserad gemensam

lagstiftning saknas skall principen om ömsesidigt

erkännande tillämpas, dvs. en vara eller tjänst som

lagligt produceras i ett medlemsland skall även

godkännas i andra medlemsländer, såvida inte

tvingande hänsyn av allmänt intresse motiverar att

nationella regler upprätthålls. För att få principen

att fungera har kommissionen uppmanat nuvarande och

blivande medlemsstater att införa klausuler om

ömsesidigt erkännande i sina nationella

lagstiftningar.

- EU-arbetet har haft en viktig roll när det gäller

att öppna offentliga monopol i medlemsstaterna för

konkurrens, särskilt på energi-, transport- och

telekommunikationsmarknaderna. Sverige har varit

drivande i detta arbete och ligger jämfört med andra

medlemsstater långt framme i avregleringsprocessen,

både vad gäller tidpunkten för avreglering samt

omfattningen av konkurrensutsättningen. Regeringen

har uppdragit åt Konsumentverket att se närmare på

vilka konsekvenser de nyligen konkurrensutsatta

marknaderna har medfört och väntas medföra för

konsumenterna. Uppdraget löper från år 2002 till år

2005. Hittills har Konsumentverket undersökt

elmarknadens respektive telemarknadens konsekvenser

för konsumenterna.

- Ett "paket" för el och gas på inre marknaden

antogs i juni 2003. Paketet innehåller två direktiv

och en förordning för gränsöverskridande handel och

syftar till att skapa likvärdiga konkurrens- och

marknadsvillkor inom el- och naturgassektorn

(2002/54/EG), (2003/55/EG), (EG/1228/2003).

Förordningen trädde i kraft i augusti 2003 men skall

tillämpas fr. o. m. juli 2004. En utredare

(informationschefen Sten Kjellman) har tillkallats

av regeringen för att analysera den fortsatta

utvecklingen på el- och naturgasmarknaderna (dir.

2003:22). Han redovisade i slutet av år 2003

betänkandet El- och naturgasmarknaderna - europeisk

harmonisering (SOU 2003:113). Där lämnas förslag på

de författningsändringar som krävs i

ellagstiftningen respektive i naturgaslagstiftningen

för att införliva direktiven i svensk rätt. Vidare

ges i betänkandet förslag på hur de rapporteringar

som krävs enligt direktivet skall genomföras.

- När det gäller transportsektorn har mål ställts

upp för användning av förnybara energikällor. Enligt

direktivet (2003/30/EG) om främjande av användningen

av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel har

en referensnivå på 2 % för år 2005 och 5,75 % för år

2010 antagits avseende energiinnehåll för ersättning

av bensin och dieselolja för transporter.

- Det tredje luftfartspaketet och det s.k. Single

Sky-paketet har nyligen antagits. Det andra

järnvägspaketet (främst godstrafik) behandlas i en

förlikningsprocess. Det tredje järnvägspaketet som

uppges innehålla förslag till marknadsöppningar för

internationell persontrafik skall presenteras i mars

2004. Ett reviderat förslag om upphandling av

kollektivtrafik kommer att presenteras inom kort.

- På området för offentlig upphandling var

regelverket tidigare svåröverskådligt. Rådet antog i

mars 2003 en gemensam ståndpunkt beträffande förslag

till nytt direktiv om offentlig upphandling och ett

nytt direktiv om upphandling inom områdena vatten-,

energi-, transport- och postsektorerna. Efter ett

flertal ändringsförslag från Europaparlamentet har

en förlikningskommitté i december 2003 antagit ett

gemensamt utkast som kommer att överlämnas till

rådet och Europaparlamentet för antagande. Vidare

har kommissionen inlett en översyn av de två

direktiven om rättsmedel vid överträdelse av

reglerna om offentlig upphandling och om upphandling

inom vatten-, energi-, transport- och

telekommunikationssektorn och har för avsikt att

lägga fram förslag till ändrade direktiv under år

2004.

- Moderniseringen av gemenskapens konkurrensregler

innebär att ett nytt system kommer att införas,

vilket syftar till att föra ut mer av tillämpningen

av konkurrensreglerna till nationell nivå. En ny

tillämpningsförordning (EG/1/2003) för artiklarna 81

och 82 i Romfördraget antogs av rådet i slutet av år

2002. Förordningen, som syftar till att

effektivisera och modernisera tillämpningen av

konkurrensreglerna, träder i kraft den 1 maj 2004.

För att få till stånd en enhetlig tillämpning av

reglerna kommer kommissionen och de nationella

konkurrensmyndigheterna att samarbeta i ett nätverk.

(Regeringens proposition 2003/04:80 om moderniserad

konkurrensövervakning behandlas av näringsutskottet

under våren 2004.) Vidare fick det nybildade

konkurrenskraftsrådet vid Europeiska rådets möte i

mars 2003 ett horisontellt ansvar för

konkurrenskraftsfrågor. Ambitionen är att

konsekvenser för näringslivets konkurrenskraft i

högre grad skall beaktas inom andra rådsformationer.

En ny integrerad strategi presenterades på rådets

möte i november 2003 (KOM/2003/704). Meddelandet

innehåller olika förslag för att

konkurrenskraftsaspekter skall uppmärksammas mer.

- Frågan om gemenskapspatentet togs senast upp vid

möten med konkurrenskraftsrådet i november 2003 och

i mars 2004. Medlemsstaterna har emellertid inte

kunnat enas om de utestående frågorna. Det irländska

ordförandeskapet skall nu överväga hur frågan

fortsättningsvis skall hanteras.

- I takt med att den inre marknaden utvecklas

strävar fler och fler företag efter att etablera sig

på europeisk nivå. Att driva företag och ta hänsyn

till 15 (snart 25) olika system för

företagsbeskattning innebär problem för företagen.

När det gäller företagsbeskattningen kommer

kommissionen att föreslå en översyn av direktivet om

moderbolag och dotterbolag med syfte att

dubbelbeskattning skall avskaffas inom EU. Vidare

kommer enligt uppgift att föreslås en översyn av

fusionsdirektivet, varigenom omstruktureringen av

företag understöds och dubbelbeskattning undviks. På

längre sikt kommer kommissionen att föreslå en

gemensam konsoliderad bolagsskattebas på EU-nivå.

När det gäller moms kommer kommissionen att lägga

fram ett meddelande om ytterligare åtgärder för att

modernisera och förenkla gällande system.

- För att utvecklingsländerna skall få hjälp att

komma in på EU:s marknader har EG-kommissionen

öppnat en Internettjänst med information om tullar,

ursprungsregler och handelsstatistik. EU:s helpdesk

på området har tillkommit på svenskt initiativ.

Enligt uppgift skall databasen i ett senare skede

också innehålla uppgifter om andra krav, exempelvis

hälsokrav, som EU-länderna ställer på en produkt.

Direktivförslag om tjänstehandel

I januari 2004 presenterades kommissionens förslag (KOM/2004/2)

till direktiv om tjänster på den inre marknaden.

Direktivförslaget är ett led i Lissabonprocessen och

har föregåtts av ett meddelande om strategin för

tjänster samt en rapport om situationen för tjänster

på den inre marknaden.

I rapporten från år 2002 konstaterar kommissionen

att det är mottagarna av tjänster, främst

konsumenterna, som drabbas när den inre marknaden

inte fungerar tillräckligt väl. Eftersom tjänster är

integrerade i hela ekonomin, påverkar hindren inte

bara de drabbade sektorerna. Hindren är kostsamma

för tjänsteföretagen, som inte sällan är små eller

medelstora företag. Ofta påverkar ett flertal

regelverk tjänstens olika komponenter. Information

om regelverken är inte sällan svårtillgänglig.

Ytterligare ett problem är att medlemsstaterna

saknar förtroende för kvaliteten inom de övrigas

rättssystem.

Direktivförslaget utgörs av ett ramdirektiv för

tjänstehandel på den inre marknaden. Syftet med

direktivet är att fastställa en rättslig ram som

undanröjer hinder för etablering för leverantörer av

tjänster och för den fria rörligheten för tjänster

samt att skapa rättslig säkerhet för både

leverantörer och mottagare av tjänster. Förslaget

har ett horisontellt angreppssätt och är tillämpligt

på alla tjänster med undantag för finansiella

tjänster, elektroniska kommunikationstjänster och

vissa transporttjänster. Direktivet skall inte

heller tillämpas på skatteområdet med undantag för

diskriminerande skatter.

I regeringens faktapromemoria över

direktivförslaget (2003/04:FPM60) sammanfattas

innebörden av förslaget och redovisas den svenska

ståndpunkten. Regeringens grundinställning till

direktivet är positiv, då ökad rörlighet och

integrering av tjänstesektorn är av betydelse för

konkurrenskraften. Dock måste en grundlig analys

göras av tillämpningsområdet för

ursprungslandsprincipen och dess undantag. Detta

gäller bl.a. tjänster som är förbehållna vissa

utvalda leverantörer, t.ex. Apoteket AB och AB

Svensk Bilprovning.

Direktivförslaget presenterades på

konkurrenskraftsrådets möte i mars 2004. Vid

rådsmötet välkomnade samtliga medlemsstater

förslaget och konstaterade att ett omfattande

nationellt analysarbete kommer att krävas.

På fråga om alkoholpolitiken från Gabriel

Romanus (fp) i riksdagens frågestund (prot.

2003/04:85) svarade statsminister Göran Persson

att en statsrådsgrupp är etablerad för att gå

igenom frågan om tjänstedirektivsförslaget. Det

handlar inte bara om alkohol utan även om

tjänster från Apoteksbolaget, Bilprovningen, AB

Svenska Spel, vatten- och avloppssystem m.m.

sade statsministern och redovisade sin föresats

att få bort idén att allt skall

konkurrensutsättas och betraktas som del av en

marknad.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har ingen annan uppfattning än

motionärerna när det gäller önskvärdheten av att

stärka den inre marknaden. Som redovisas ovan pågår

ett stort antal åtgärder med syfte att effektivisera

regleringen av den inre marknaden. Avreglerings- och

harmoniseringsåtgärder fortgår i syfte att öka

konkurrenskraften inom unionen. Betydande framsteg

har gjorts inom ramen för Lissabonstrategin, bl.a.

skapandet av en gemensam energimarknad för hushåll

och företag, uppgörelsen om ett gemensamt europeiskt

luftrum, vissa beskattningsfrågor m.m. Rådet enades

under år 2003 om nya direktiv på

upphandlingsområdet, bl.a. inom energi- och

transportsektorn. Det måste beklagas att någon

överenskommelse om gemenskapspatentet inte kom till

stånd vid konkurrenskraftrådets möte i mars 2004;

detta är bakslag som kan inverka på

Lissabonprocessens trovärdighet. När det gäller

tjänstehandel anser utskottet att det nya

direktivförslaget måste prövas noggrant från olika

utgångspunkter. Enligt utskottets uppfattning finns

det vissa tjänster som det inte är lämpligt att

konkurrensutsätta.

Med hänsyn till den utveckling som pågår inom EU

rörande den inre marknadens funktionssätt m.m. anser

utskottet att det inte är påkallat med något

riksdagens uttalande i dessa frågor. De aktuella

motionsyrkandena avstyrks därmed.

EU:s förbud mot försäljning av snus

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

beträffande EU:s förbud mot försäljning av

snus med hänvisning till att frågan prövas av

EG-domstolen.

Motionen

I motion 2003/04:N285 (m) framhålls att det

finns behov av ytterligare åtgärder för att

påskynda avskaffandet av EU:s förbud mot

försäljning utomlands av svenskt snus.

Motionärerna anser att regeringens yttrande

till EG-domstolen, som nu gör en rättslig

prövning av frågan, bör kompletteras med ett

politiskt agerande. Bland annat krävs att

frågan drivs av de svenska företrädarna inom

EU, t.ex. i ministerråd, kommittéer och i

kommissionens arbetsgrupper.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Frågan om förbud för Sverige att exportera snus inom EU

behandlades av utskottet år 2003 (bet. 2002/03:NU5

s. 33). Inom EG-domstolen pågick då en prövning av

frågan om snusexport inom EG. En utförlig

beskrivning av sakförhållandena och målet återfinns

i det nämnda betänkandet, till vilket hänvisas.

Utskottet konstaterade att det finns olika aspekter

på det aktuella förbudet om export av snus, nämligen

hälso-, konkurrens- och näringslivsaspekter men

också frågan om gemenskapsrättens grunder. Den fria

rörligheten av varor, tjänster, personer och kapital

är av avgörande betydelse för förverkligandet av en

gemensam inre marknad, ansåg utskottet. Därför

menade utskottet att förbud mot försäljning av snus

över gränserna inom unionen inte är förenligt med

principen om den fria rörligheten av varor. Ett

enigt utskott hävdade att det är fullständigt

ologiskt att snusförsäljning är förbjuden i övriga

EU, medan ett antal produkter som är långt mer

hälsovådliga kan cirkulera fritt på den inre

marknaden. Enligt utskottets mening borde regeringen

- med utgångspunkt i EU:s fyra friheter - i yttrande

till EG-domstolen kraftfullt argumentera mot

snushandelsförbudet och även i övrigt verka för att

EU:s illa underbyggda förbud skyndsamt avskaffas.

Utskottet uttalade förhoppningen att domen i EG-

domstolen kommer att gå Sverige till mötes.

Utvecklingen i fråga om förbudet för Sverige att

exportera snus

Utöver det ovan nämnda målet (C-434/02) har ett nytt mål med

ungefärligen samma frågeställning (C-210/03) kommit

till EG-domstolen efter begäran om förhandsbesked

från en domstol i Storbritannien. Den engelska

domstolen vill få klarhet i dels om förbudet mot

saluföring av snus (enligt artikel 8 i

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG om

tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra

författningar om tillverkning, presentation och

försäljning av tobaksvaror) är giltigt, dels om de

nationella bestämmelserna i Storbritannien är

förenliga med gemenskapsrätten.

Den svenska regeringen har avgivit skriftliga

yttranden i bägge målen. Regeringens inställning är

att hälsoaspekten borde kunna tillgodoses på ett

mindre ingripande sätt, t.ex. genom

märkningsbestämmelser och informationsinsatser.

Eftersom saluföringsförbudet inte är förenligt med

bestämmelserna om den fria rörligheten för varor

anser regeringen att varken gemenskapslagstiftaren

eller andra medlemsstater har rätt att vidta en så

ingripande åtgärd som ett saluföringsförbud.

Även kommissionen, rådet, Europaparlamentet och

flera medlemsstater har avgivit yttranden - dessa

yttranden går enligt uppgift inte den svenska

uppfattningen till mötes.

Muntlig förhandling i båda snusmålen är utsatt

till den 8 juni 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning från föregående

år. Det finns ett antal olika aspekter på det

nuvarande förbudet för Sverige att exportera snus

inom EU. Det rör sig om hälso-, konkurrens- och

näringslivsaspekter men också om gemenskapsrättens

grunder. Den fria rörligheten av varor, tjänster,

personer och kapital är av avgörande betydelse för

förverkligandet av en gemensam inre marknad. Att den

inre marknaden fungerar väl är särskilt viktigt för

små och utrikeshandelsberoende länder. Ett förbud

mot försäljning av snus över gränserna inom unionen

är inte förenligt med principen om den fria

rörligheten av varor. Det är ologiskt att

snusförsäljning är förbjuden i övriga EU, medan ett

antal produkter som är långt mer hälsovådliga kan

cirkulera fritt på den inre marknaden.

Även om det av folkhälsoskäl kan finnas skäl att

på gemenskapsnivå reglera handeln med snus

(åldersgränser, varningstext, föreskrifter etc.)

finns det enligt utskottets uppfattning inte

tillräckliga grunder för att inskränka den fria

rörligheten.

Utskottet anser i likhet med

regeringen och motionärerna att EU:s

snushandelsförbud bör avskaffas. Med

hänsyn till att frågan prövas av EG-

domstolen och att alla de ingående

aspekterna noggrant kommer att vägas

i ett gemenskapsperspektiv anser

utskottet att något tillkännagivande

till regeringen inte är aktuellt.

Med hänvisning till vad som anförts

avstyrks motionen.

Exportkreditfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

exportkreditfrågor med hänvisning till

Exportkreditnämndens reviderade miljöpolicy

och ökade öppenhet. Jämför reservation 7 (kd,

v, c, mp).

Motionerna

I Kristdemokraternas kommittémotion 2003/04:U254

förordas att verksamheten i OECD-ländernas

exportkreditnämnder miljöanpassas. Varje år genomför

u-länderna med hjälp av finansiering från OECD-

ländernas exportkreditnämnder investeringar i nya

energi- och transportsystem vilka i huvudsak är

fossilbaserade. Endast ett fåtal av OECD-länderna

har emellertid ställt upp miljökrav för sina

exportkreditnämnder. Motionärerna anser därför att

gemensamma miljöregler skall utarbetas och antas av

OECD-ländernas exportkreditnämnder.

I partimotion 2003/04:MJ400 (kd) begärs att en

obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut

om statliga exportkrediter. Motionärerna

understryker att miljöhänsyn borde vara ett av de

viktigaste kriterierna när man beslutar om

finansiering av projekt i utvecklingsländerna.

Exportkreditnämnden (EKN) har en miljöpolicy för

garantigivning, men den innebär enligt motionärerna

endast att det är möjligt att göra en

miljögranskning.

I motion 2003/04:N272 (kd) föreslås att en

obligatorisk miljöprövning skall föregå alla beslut

om statliga exportkrediter och exportgarantier.

I motion 2003/04:331 (mp) framhålls att det ur

demokratisk synvinkel är oacceptabelt att

verksamheten inom EKN och AB Svensk Exportkredit

hemligstämplas. Motionärerna kräver ökad öppenhet

med undantag för en i vissa skeden ren affärs- och

konkurrensbetingad sekretess. Riksdagen,

folkrörelserna och miljöorganisationer bör få

tillgång till information i förväg så att de kan

påverka kreditgivningen innan beslut har fattats.

EKN:s nuvarande miljöpolicy lider av ett antal

brister. Enligt motionärernas uppfattning är det

viktigt att införa en obligatorisk miljögranskning

för samtliga projekt som kan antas få negativa

miljökonsekvenser, oavsett projektets storlek, och

att utarbeta tydliga riktlinjer för vilka negativa

miljöeffekter som inte kan accepteras.

Exportkreditnämndens fordringar är de största

fordringar som svenska staten har kvar; fattiga

länders övriga skulder till Sverige är i stort sett

avskrivna. Motionärerna anser att Sverige bör finna

former för att skriva av även EKN:s fordringar och

att EKN bör se över sin kreditgivning, så att inte

de berörda länderna faller tillbaka i en skuldfälla.

Den svenska politiken för global utveckling

innebär en tydlig markering av att handelspolitiken

inte får motverka en förbättring av villkoren för

fattiga människor i andra länder. Motionärerna

framhåller därför att den svenska regeringen bör ge

de aktuella svenska ambassaderna i uppdrag att

intensifiera samarbetet med u-ländernas lokala

miljö- och människorättsorganisationer för att

utreda de förväntade effekterna av de investeringar

som svenska företag och intressen planerar i dessa

länder.

Sverige bör enligt motionärerna arbeta aktivt inom

OECD för att få till stånd en bättre miljö- och

etikhänsyn vid exportkreditgivning. Ett flertal

organisationer i OECD-länderna har arbetat för att

försöka påverka OECD:s arbete med att ta fram

gemensamma riktlinjer för ländernas

exportkreditmyndigheter.

I motion 2003/04:N334 (mp) sägs att en

verkningsfull åtgärd vore att förändra reglerna så

att offentlig kredit- och garantigivning från EKN

och Svensk Exportkredit enbart kan accepteras för

bolag som lever upp till en rad grundläggande regler

för exempelvis arbetsrätt, miljökrav och mänskliga

rättigheter.

Vissa kompletterande uppgifter

OECD har arbetat med frågan angående miljöhänsyn vid

statsstödd exportfinansiering i flera år. Riktlinjer

på detta område presenterades år 2001 men kunde inte

accepteras av alla OECD-länder. Flertalet OECD-

länder, inklusive Sverige, har dock sedan dess på

frivillig basis tillämpat gemensamma

tillvägagångssätt samt utbytt information och

erfarenheter inom OECD:s arbetsgrupp för

exportkrediter. Förhandlingarna om skärpta

riktlinjer slutfördes under år 2003, och i december

samma år beslutade OECD:s råd att anta en

rekommendation om miljöhänsyn vid statsstödd

exportfinansiering. Redan dessförinnan har dock

flertalet av OECD:s medlemsländer rapporterat att de

nationellt har infört miljökrav vid statsstödd

exportfinansiering. EKN införde miljökrav redan år

2000.

Vidare finns det en överenskommelse inom OECD om

att finansiering till skuldtyngda fattiga länder

endast lämnas för produktiva utgifter.

EKN gör en miljöprövning som föregår beslut om

statliga exportkreditgarantier sedan år 2000. Som en

följd av OECD:s rådsbeslut i december 2003 kommer

miljöprövningen att anpassas och utvecklas. Grunden

för miljöprövningen är att de projekt som kan ha

potentiell negativ miljöpåverkan skall

miljögranskas. Processen inleds med att kategorisera

olika projekt i klasser. Ett projekt som antas kunna

ha stark negativ miljöpåverkan kategoriseras i klass

A. För samtliga projekt som bedömts tillhöra klass A

kräver EKN en miljökonsekvensbeskrivning enligt

internationell (Världsbankens) standard. Exempel på

projekt i klass A är större dammar och gruvor. Ett

projekt som kan antas ge upphov till något mindre

miljöpåverkan kategoriseras i klass B. Projekt och

projektrelaterad export som bedömts tillhöra klass A

och klass B miljögranskas av EKN. Om det finns

särskilda skäl, kan dock även andra affärer eller

projekt komma att miljögranskas, t.ex. när

lokaliseringen är känslig.

För att skydda svenska leverantörers intressen är

affärssekretessen en väsentlig fråga vid

exportkreditgivning. Samtidigt är det viktigt att

eftersträva ökad öppenhet. Stor öppenhet kan

innebära problem för svenska leverantörers

konkurrensintressen. Det krävs således en lämplig

avvägning av dessa två intressen.

År 2003 genomförde EKN senast en omfattande

kundundersökning. Svarsfrekvensen var glädjande hög,

och nämnden fick därigenom ett gott underlag för sin

utvecklingsverksamhet. Kundernas omdömen var på

flertalet områden positiva, och de brister som

påtalades rättas successivt till enligt vad som står

i årsredovisningen för år 2003. Enligt

regleringsbrevet till EKN avseende budgetåret 2004

skall nämnden förbättra informationen om sin

verksamhet till kunderna och satsa på ökad öppenhet

gentemot allmänheten.

Information om EKN redovisas på nämndens hemsida.

Vidare lämnas i årsredovisningen en bred information

om verksamheten, inklusive en rapport om

miljökonsekvenser och sociala konsekvenser av de A-

och B-projekt som garanterats. EKN kräver också att

information om miljökonsekvenser offentliggörs vid

granskningen av projekt i klass A.

EKN har en policy att i sin verksamhet ta hänsyn

till de skuldtyngda, minst utvecklade ländernas

situation. Endast produktiva utgifter skall komma i

fråga för dessa länder. Ansökningar avseende affärer

med dessa länder prövas enligt särskilda riktlinjer

som EKN utvecklat på uppdrag av regeringen.

Enligt regleringsbrevet skall EKN fortsätta att

utveckla frågor angående etisk hänsyn. Med etisk

hänsyn avses främst hänsyn till miljö,

antikorruption och sociala frågor. Det kan vidare

nämnas att EKN informerar sina kunder om initiativet

med Globalt ansvar och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag.

Sverige har inom OECD aktivt bidragit till att nå

en överenskommelse om miljöhänsyn vid

exportfinansiering. Även andra etiska regler som

sociala frågor, mänskliga rättigheter,

antikorruption, hänsyn till fattiga länder har

diskuterats inom OECD. Sverige har bl.a. föreslagit

att det vid bedömningar av miljöhänsyn i större

utsträckning än i dag skall tas hänsyn till sociala

frågor, men fick inte gehör för denna uppfattning

bland övriga medlemsländer i OECD.

Den statsstödda verksamheten inom EKN och AB

Svensk Exportkredit får enligt regler från WTO,

OECD, EU och svensk lagstiftning inte

subventioneras utan den skall bära sina egna

kostnader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på EKN:s reviderade

miljöpolicy, vilken i sin nya lydelse har tillämpats

från den 1 juli 2002. Miljöprövningen kommer

ytterligare att utvecklas med hänsyn till OECD:s

rådsbeslut i december 2003. Ovan har beskrivits hur

miljögranskningen går till vid exportprojekt med

risk för negativ miljöpåverkan.

Det är också positivt att EKN fortsätter att

utveckla frågor angående etisk hänsyn, bl.a. rörande

antikorruption och sociala frågor.

När det gäller motionskraven om att all offentlig

kredit- och garantigivning skall villkoras så att

endast företag som uppfyller grundläggande regler

för mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljö kan

åtnjuta sådana krediter, vill utskottet erinra om

att EKN informerar sina kunder om OECD:s riktlinjer

för multinationella företag och om initiativet

Globalt ansvar. Utskottet anser att den nu

tillämpade policyn bör prövas under viss tid innan

ytterligare åtgärder övervägs på detta område.

En eventuell diskussion om frågeställningen kring

nya bindande regler bör enligt utskottets mening

föras på internationell nivå, så att inte enbart de

svenska företagens konkurrenskraft påverkas.

En förbättrad information och ökad öppenhet från

EKN:s sida är enligt utskottets uppfattning av stort

värde. Den nya tekniken kan bidra till att

informationen lättare sprids. Utskottet noterar

vidare med tillfredsställelse att EKN har en policy

att ta hänsyn till de skuldtyngda minst utvecklade

ländernas situation.

Den av EKN senast genomförda kundundersökningen är

en grund för kundinriktade åtgärder, vilka

ytterligare kan förbättra verksamheten.

Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade

motioner i aktuella delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. WTO-frågor (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N320 yrkandena

1 och 2 och 2003/04:N340 yrkandena 2-9, 13 och 16

och avslår motion 2003/04:U351 yrkandena 4 och 5.

Ställningstagande

Trots problemen och splittringen mellan i- och u-

länder vid WTO-förhandlingarna i Cancún finns det

skäl att försöka få till stånd ett återupptagande av

förhandlingarna. Då bör WTO på allvar rätta till de

olika problem som har konstaterats av

frivilligorganisationerna, utvecklingsländernas

regeringar m.fl. Kritiken gäller bl.a. avsaknad av

politiska, etiska och sociala mål för WTO, bristande

öppenhet och avsaknad av reellt inflytande för

utvecklingsländerna. Men framför allt gäller

kritiken att WTO inte bör starta förhandlingar inom

de s.k. Singaporefrågorna - särskilt inte

förhandlingar om ett nytt investeringsavtal.

Den koalition av starka u-länder, med bl.a.

Brasilien, Argentina, Indien, Sydafrika och Kina,

som bidrog till sammanbrottet i Cancún visar att EU

bör ta u-ländernas krav på allvar om förhandlingarna

skall kunna föras vidare.

Sveriges nya politik för global utveckling ställer

också nya krav på utformandet av handelspolitiken.

Sveriges arbete med att bekämpa fattigdom skall

samordnas så att målet att bidra till en rättvis och

hållbar global utveckling gäller samtliga

politikområden. Det betyder att det som förut var en

huvuduppgift för politikområdet bistånd blir en

huvuduppgift för alla politikområden.

Även handelspolitiken måste alltså utformas så att

den bidrar till en global utveckling som utraderar

extrem fattigdom och hunger. Det gäller således

också för handelspolitiken att den skall bidra till

uppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål som

Sverige och de flesta andra länder har ställt sig

bakom.

Därför räcker det inte att säga att

handelsreglerna inte skall missgynna fattiga länder

och folkgrupper. Handelsreglerna skall tvärtom gynna

dessa länder, så att de får möjlighet att utforma en

egen politik för att kunna ta sig ur sin fattigdom.

De är rimligt att utvecklingsländerna kan behålla

ett visst tullskydd mot industriländerna för att

värna om en egen framväxande produktion, så länge de

bedömer det nödvändigt.

Vidare räcker det inte att konstatera att u-

länderna har fått ökad uppmärksamhet. Enligt

Sveriges nya politik för global utveckling och

uppfyllandet av FN:s millennieutvecklingsmål måste

fattigdomsbekämpningen vara i fokus även för

handelspolitikens utformning, åtminstone om det på

allvar skall kunna påstås att denna runda skall vara

en "utvecklingsrunda".

Även om WTO har höjd levnadsstandard, full

sysselsättning och ökad produktion i samklang med

naturen som viktiga mål, finns det i dag inte

tillräckligt med instrument för att nå dessa mål.

För att förhandlingsprocessen inte skall köra fast

ännu en gång är det nödvändigt att förhandla i en

lugnare takt, som tillåter alla länder att utvärdera

hittillsvarande verksamhet som en grund för nya

förslag.

Kommerskollegium begränsade sin utredning om WTO-

avtalens effekt på u-länderna till att bara se på

effekterna på u-ländernas handel, inte på u-

ländernas utveckling. Kritiken mot WTO:s regelverk

blev därmed obesvarad.

Tillvaratagandet av u-ländernas intressen är

centralt skriver utskottets majoritet, men påpekar

samtidigt att det krävs en balanserad uppgörelse där

alla WTO-medlemmar får sina intressen tillgodosedda.

Min uppfattning är att u-länderna har rätt att få

något utan att alltid ge något tillbaka. Annars kan

inte klyftor minska och orättvisor rättas till.

Enligt min mening bör det vara en prioriterad

uppgift för Sverige att arbeta för en ökad öppenhet,

bl.a. genom en direkt dialog med

frivilligorganisationer, såväl i syd som i nord.

Öppenheten bör gälla regeringens agerande såväl mot

riksdagen som mot EU men också i fråga om WTO:s

möten och förhandlingar.

Det handelsrelaterade tekniska biståndet måste

också utformas så att inte u-ländernas

representanter utsätts för otillbörliga

påtryckningar från företag och rika i-länder, vilket

ökar risken för korruption. Erfarenheter från

organisationer som analyserar WTO-systemet ur ett

sydperspektiv, som t.ex. Focus on the Global South

med representation i Genève och Third World Network,

bör tas till vara.

När det gäller jordbruksområdet - ett område av

särskilt stor betydelse för u-länderna - bör Sverige

med större kraft fortsätta att verka för en snabb

utfasning av exportsubventionerna, såväl inom som

utanför EU-kretsen. De tullar som har behållits på

ris, socker och bananer, de för u-länderna

viktigaste exportprodukterna, bör tas bort omgående.

Handelsreglerna måste utformas så att fattiga

länder och folkgrupper gynnas, att människors rätt

till mat och vatten respekteras, att möjligheter för

fattiga människor att försörja sig inte undermineras

och att en ekologiskt hållbar utveckling blir möjlig

att uppnå.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande WTO-frågor. Därmed tillstyrks

motionerna 2003/04:N320 (mp) och 2003/04:N340 (mp) i

berörda delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

2. Vissa immaterialrättsliga frågor (punkt 3)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:L284 yrkandena

1 och 7 och 2003/04:So313 yrkande 6.

Ställningstagande

Det s.k. TRIPs-avtalet innebär att

utvecklingsländernas immaterialrättsliga

lagstiftning på kort tid skall anpassas till i stort

sett västerländsk standard. Många av de i dag

utvecklade ekonomierna införde de regler som TRIPs

föreskriver sent i sin utvecklingsprocess. De avsåg

att låta nya teknologier överföras från utlandet för

att stärka den inhemska framväxande industrin.

Strikta patentregler som i TRIPs kan på så vis komma

att motverka en utveckling av mer avancerade

inhemska industrier i dagens utvecklingsländer.

Än allvarligare är det att TRIPs-avtalet i sin

nuvarande utformning hotar livsmedelssäkerheten och

tillgången på mediciner i fattiga länder. Den

överenskommelse som nåddes hösten 2003 om undantag

från TRIPs-reglerna för att möjliggöra fattiga

länders tillgång på viktiga mediciner till rimliga

priser anses av många som alltför snäv. Länder som

inte själva har en läkemedelsindustri kan ges

tvångslicenser för att importera billiga mediciner

bara under mycket särskilda förhållanden. Detta kan

allvarligt hota hälsan hos människor i fattiga

länder och strider mot Sveriges målsättningar om en

rättvis och hållbar utveckling där en förbättring av

fattiga människors situation sätts i första rummet.

Huvuddelen av världens fattiga bor på landet och

är beroende av det lokala jordbruket för att få mat

för dagen. Småböndernas rättigheter att fritt

använda delar av skörden till utsäde hotas genom att

företag som tagit patent på växter kräver ersättning

för nytt utsäde. De undantag som TRIPs tillåter är

svåra att få och det alternativ som utpekats (ett

avtal som upprättats inom International Union of the

Protection of Plant Varieties, UPOV) är inte nog

anpassat till de små jordbrukarnas förhållanden.

Sverige bör verka för att WTO-avtalen uttryckligen

slår fast utvecklingsländernas rätt att skydda sin

inhemska produktion av baslivsmedel för att kunna

garantera nationell livsmedelssäkerhet.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts beträffande immaterialrätt. Därmed

tillstyrks här behandlade yrkanden i

motionerna 2003/04:So313 (v) och

2003/04:L284 (mp).

3. Avtal om handel med tjänster (punkt 4)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:So645 yrkande

4 och 2003/04:N320 yrkandena 3-11.

Ställningstagande

I likhet med uppfattningen i motion 2003/04:N320

(mp) anser vi att tjänstehandelsavtalet är behäftat

med så stora brister att det inte borde ha införts i

sitt nuvarande skick. Det är ytterst oroande att

avtalet vilar på en bred och tolkningsbar definition

av begreppet tjänster, vilken gör att det kan bli

nödvändigt att följa avtalets regelverk även när det

gäller grundläggande tjänster som vattenförsörjning,

sjukvård eller utbildning. Särskilt bör nämnas att

privatiserad vattenförsörjning har lett till stora

problem i fattiga länder.

För att GATS skall kunna fungera ur ett

demokratiskt, socialt och miljömässigt hållbart

perspektiv måste stora delar av avtalet

omförhandlas. Särskilt vill vi markera att artikel

XIX med den tvingande inriktningen mot ökad

liberalisering måste tas bort. Artikel XXI måste

ändras så att det blir enkelt och ekonomiskt

riskfritt att göra begränsningar i tidigare

åtaganden. Vidare får det inte finnas några

begränsningar i medlemsländernas rätt till inhemsk

reglering. För att det skall bli möjligt att skapa

en opinion mot de nuvarande reglerna krävs dels att

Sveriges regering verkar för en ökad öppenhet i

förhandlingarna, dels att en pedagogisk,

svenskspråkig version av bindningslistan utarbetas.

Vår ståndpunkt är att varje medlemsland självt

måste kunna bestämma såväl innehåll och omfattning

av de offentliga tjänsterna som de regler som gäller

för tillhandahållandet av dem. I Sverige är en stor

del av den offentliga verksamheten - med undantag av

militär, polis och folkbokföringstjänster - delvis

privatiserad och mer eller mindre konkurrensutsatt,

vilket gör att den kan hamna inom GATS-avtalets

ramar. Enligt vår uppfattning bör den offentliga

sektorn över huvud taget inte omfattas av GATS.

Befintliga utvärderingar och analyser av GATS

riktlinjer ur ett rättvise- och u-landsperspektiv

med exempelvis konsekvensanalyser för befolkningen i

fattiga länder med små ekonomier är

otillfredsställande. Konsekvensanalyser ur ett

kvinno- och barnperspektiv saknas helt.

Biståndsfinansiering till resurssvaga länder för

forskning och metodutveckling för att ta fram

relevant statistik kan vara en väg att öka

kunskapen. För att uppnå rättvise- och

hållbarhetsmålen i global handel är utvärderingar ur

dessa perspektiv helt nödvändiga.

När det gäller alkoholrelaterade tjänster är vi

positiva till att regeringen varit tydlig med att

några åtaganden inte kommer att bli aktuella för

Sveriges del. Folkhälsosynpunkter väger enligt vår

uppfattning mycket tungt och måste eftersträvas med

de politiska instrument som finns tillgängliga. Ur

folkhälsosynpunkt gäller målet att få till stånd ett

minskat bruk av alkohol. Men det kan då inte heller

accepteras att Sverige reservationslöst godtar EU:s

krav på alkoholförsäljning i andra WTO-länder som

vill begränsa marknadstillträdet för utländska

aktörer. Att så är fallet framgår av de dokument som

Utrikesdepartementet lämnat till de organisationer

som deltar i referensgruppen för WTO-frågor.

Riksdagen bör ställa sig bakom vad som här har

anförts om avtal om handel med tjänster. Därmed

tillstyrks motionerna 2003/04:So645 (s, fp, kd, v,

c, mp) och 2003/04:N320 (mp) i tillämpliga delar.

4. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U253 yrkande

1, 2003/04:N234 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334

yrkandena 1 och 3, 2003/04: N340 yrkandena 10 och 11

och 2003/04:N414 yrkande 22 och avslår motionerna

2003/04:K416 yrkande 34, 2003/04:U254 yrkande 18,

2003/04:U351 yrkande 6, 2003/04:U352 yrkande 9 och

2003/04:MJ474 yrkande 2.

Ställningstagande

De nuvarande internationella handelsavtalen

återspeglar främst den utvecklade världens

prioriteringar och är inriktade på ekonomisk

tillväxt. Problematiken att vissa länder kan försöka

vinna konkurrensfördelar genom att ha en obefintlig

eller dålig lagstiftning för miljöskydd och

arbetarskydd har inte uppmärksammats tillräckligt.

Inte minst kan svaga statsbildningar och outvecklade

demokratier släppa fram ett brutalt utnyttjande av

människor och miljö. Barnarbete, extremt låga löner,

förbud mot facklig organisering m.m. är inte

ovanliga företeelser. I många länder är det svårt

att hålla transnationella företag ansvariga för

brott beroende på begränsningar i lagstiftningen,

brist på finansiella resurser att driva

rättsprocesser m.m. Det finns således mycket starka

skäl att införa sociala och miljömässiga minimikrav.

De nya frivilliga initiativen som exempelvis

OECD:s riktlinjer, FN:s Global compact eller det

svenska Globalt ansvar är inte tillräckliga för att

komma till rätta med oansvariga företag. Därför

anser vi att behovet av internationellt bindande

regler för transnationella företag är oavvisligt.

Det är rimligt att införa en uppförandekod som ger

bestämda riktlinjer när det gäller miljöhänsyn,

respekt för mänskliga rättigheter m.m. för företags

verksamhet. Förslaget om en sådan uppförandekod bör

även drivas i internationella sammanhang, exempelvis

inom WTO och FN.

ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en

starkare ställning inom världshandelssystemet.

Sverige bör inom EU:s ram stödja den ovan nämnda

utvecklingen i riktning mot ett ökat samarbete

mellan bl.a. WTO och ILO.

Vidare måste FN:s regler på miljöområdet vara

överordnade WTO:s regler.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi har anfört rörande handel, miljö och sociala

frågor. Därmed tillstyrks motionerna 2003/04:U253

(v), 2003/04:N234 (v), 2003/04:N334 (mp),

2003/04:N340 (mp) och 2003/04:N414 (mp) i här

behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

5. Handel, miljö och sociala frågor (punkt 5)

av Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkande

34, 2003/04:U254 yrkande 18, 2003/04:U351 yrkande 6

och 2003/04:U352 yrkande 9 och avslår motionerna

2003/04:U253 yrkande 1, 2003/04:MJ474 yrkande 2,

2003/04:N234 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N334

yrkandena 1 och 3, 2003/04:N340 yrkandena 10 och 11

och 2003/04:N414 yrkande 22.

Ställningstagande

Jag är medveten om att frågan om handel och miljö

m.m. är känslig i förhållandet mellan industriländer

och utvecklingsländer och att det föreligger

svårigheter att hitta en balanserad lösning. Många

utvecklingsländer ser de krav som reses från

industriländernas sida beträffande mänskliga

rättigheter som svepskäl för fortsatt protektionism

från industriländerna gentemot utvecklingsländerna.

Om mänskliga rättigheter skall ingå i WTO:s agenda

måste det finnas tydliga regler som inte lämnar

utrymme för missbruk.

Enbart WTO kan inte skapa tillräckliga

förutsättningar för mänskliga rättigheter, rättvisa

och social utveckling i enskilda länder. Dessa

förutsättningar måste i första hand åstadkommas

nationellt. WTO och frihandel med stabila och

rättvisa spelregler är däremot betydelsefulla medel

för att uppnå de bredare utvecklingsmålen.

Förhandlingarna i WTO innebär också en möjlighet att

utveckla ett brett regelverk som svarar mot de nya

krav som globaliseringen ställer. Inriktningen bör

vara att WTO-förhandlingarna skall bidra till en

hållbar ekonomisk, social och ekologisk utveckling

för jordens alla länder och att detta perspektiv

skall integreras i handelspolitiken.

FN:s Global compact och OECD:s riktlinjer för

multinationella företag är av stor vikt för att

fästa uppmärksamheten på problemen i

skärningspunkten mellan handel och miljö respektive

mänskliga rättigheter. Förhoppningen är att allt

fler företag skall ansluta sig till Global compact

och utarbeta egna planer för att uppfylla målen.

Samtidigt bör det undersökas hur efterlevnaden skall

kunna kontrolleras. Regeringen bör enligt min mening

verka för en fortsatt satsning på företagens sociala

ansvar. Korruption och fusk måste bekämpas. Det

behövs, anser jag, gemensamma riktlinjer inom EU för

hur s.k. etiska koder i näringslivet skall fungera

och kontrolleras. Det sagda innebär dock inte att

frivillighet kan ersätta väl fungerande lagar och

regler.

Konsumenterna har också ett ansvar att granska

företagen och genom sina inköp styra företagen i

önskad riktning. Riksdagens budgetbeslut att fr.o.m.

år 2004 ge ekonomiskt stöd till organisationen

Rättvisemärkt i Sverige kommer att öka

förutsättningarna för att fler konsumenter förstår

betydelsen av att välja de varor i handeln som är

rättvisemärkta. Varje dag kan konsumenten i affären

påverka världshandeln i positiv riktning genom att

köpa de rättvisemärkta varorna. Konsumenterna vet

var varorna har producerats och hur: utan

barnarbete, med bra arbetsmiljö, med bra betalning

till producenterna och med skäliga löner till de

anställda, vilka också har rätt att organisera sig

fackligt.

Även när det gäller frågan om effektiv

ägarstyrning av företag är det väsentligt att få

till stånd en europeisk dialog. Inte minst gäller

detta institutionella ägare som exempelvis

pensionsfonder. Det är glädjande att EU har tagit

initiativ på detta område.

ILO:s konventioner om arbetsvillkor måste få en

starkare ställning inom världshandelssystemet.

Sverige bör inom EU:s ram stödja den ovan nämnda

utvecklingen i riktning mot ett ökat samarbete

mellan bl.a. WTO och ILO.

Marknadsekonomi och öppenhet hänger ihop med

mänskliga rättigheter. Globaliseringen rymmer därför

stora möjligheter till ökad respekt för mänskliga

rättigheter. I dessa frågor delar jag de

uppfattningar som framförs i motionerna 2003/04:K416

(kd), 2003/04:U254 (kd), 2003/04:U351 (kd) och

2003/04:U352 (kd). Dessa motioner tillstyrks i här

behandlade delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

6. Vissa EU-frågor (punkt 6)

av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Åsa

Torstensson (c), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko

Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:K416 yrkandena

30 och 31 och 2003/04:K419 yrkande 10.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är den inre marknaden grunden

för samarbetet inom EU. För att förverkliga

Lissabonstrategin bör den inre marknaden ytterligare

effektiviseras genom en stark konkurrensmyndighet

och domstol samt genom tydliga regler för rörlighet

för personer, tjänster, varor och kapital. Enligt

vår uppfattning, vilken sammanfaller med

uppfattningen i motion 2003/04:K419 (fp), är inte

detaljerad lagstiftning rätt väg att gå för att

uppnå en effektivisering, utan det bör ske genom

regelbundna uppföljningar med mätbara kriterier.

Inte minst inom EU är det väsentligt att Sverige

förespråkar en linje som innebär ytterligare

avregleringar, vilket kommer att gynna såväl

utvecklingsländernas export till den europeiska

marknaden som konsumenterna i Europa. Enligt vår

mening bör Sverige verka för ökad öppenhet och

transparens inom EU. I likhet med uppfattningen i

motion 2003/04:K416 (kd) anser vi att det är ett

viktigt mål att integrera tjänstemarknaderna inom

EU. Alla hinder för konkurrens inom marknader som

transporter, turism och byggande måste undanröjas.

En fortsatt avreglering av energi- och

transportmarknader ger spridningseffekter i hela

ekonomin. För att tillgången på riskkapital skall

öka är det också viktigt att marknaden för de

finansiella tjänsterna fungerar bättre.

Arbetet på att utvidga och avreglera den inre

marknaden måste accelereras i syfte att bygga ett

ekonomiskt uthålligt och välmående samhälle.

Riksdagen bör genom ett uttalande ställa sig bakom

vad vi här har anfört. Därmed blir de två nämnda

motionerna tillgodosedda i berörda delar och

tillstyrks.

7. Exportkreditfrågor (punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp), Åsa Torstensson (c),

Lars Lindén (kd) och Gunilla Wahlén (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:U254 yrkande

20, 2003/04:MJ400 yrkande 26, 2003/04:N272,

2003/04:N331 yrkandena 1-3, 5 och 6 och 2003/04:N334

yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser att många länder i väst bidrar till en

ohållbar utveckling i u-länderna genom att de

nationella exportkreditnämnderna ger finansiellt

stöd till miljöskadliga investeringar i

utvecklingsländer. När svenska entreprenörer är

verksamma utomlands är det inte ovanligt att

projektens finansiering stöds av statliga

exportgarantier och exportkrediter. Projekt som

innebär negativ miljöpåverkan kan därigenom få stöd

via skattsedeln.

EKN:s nya miljöpolicy är inte heltäckande och det

är också EKN själv som avgör om ett projekt skall få

medel beviljade. I likhet med vad som anförs i

motionerna 2003/04:U254 (kd), 2003/04:MJ400 (kd),

2003/04:N272 (kd) och 2003/04:N331 (mp) anser vi att

en obligatorisk miljöprövning skall föregå alla

beslut om statliga exportkrediter. Tydliga

riktlinjer bör utarbetas för vilka negativa

miljöeffekter som inte kan accepteras. Regeringen

bör ta initiativ till ändrade regler för EKN i

enlighet med vad som anförts här.

Vi ansluter oss vidare till den uppfattning som

kommer till uttryck i motion 2003/04:N334 (mp) om

att Sverige bör förändra reglerna så att offentlig

kredit- och garantigivning enbart kan ges till

företag som följer grundläggande regler för

arbetsrätt och miljö samt i fråga om mänskliga

rättigheter. Sverige bör enligt vår mening kunna

vara ett föregångsland i denna fråga.

Informationen och öppenheten från EKN:s sida bör

fortsätta att utvecklas enligt vår uppfattning. Vi

noterar vidare att EKN har en policy att ta hänsyn

till de skuldtyngda minst utvecklade ländernas

situation, men vi anser att denna punkt bör ses över

ytterligare.

Regeringen bör ta initiativ till ändrade regler

för EKN i enlighet med vad som anförts.

Därmed tillstyrks de här behandlade motionerna i

berörda delar.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:K416 av Alf Svensson m.fl. (kd):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bättre

integrera tjänstemarknaden inom EU.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avreglera

energi- och transportmarknaden inom EU.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att etablera

gemensamma riktlinjer för etiska koder i

näringslivet.

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

stärka den inre marknaden.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om världshandeln och

åtgärder för att liberalisera och avreglera den

gemensamma handels- och jordbrukspolitiken.

2003/04:L284 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

sjukdomsdrabbade fattiga stater möjligheter att

importera tvångslicenstillverkade läkemedel utan

att behöva tillfråga andra staters regeringar

eller WTO:s organisation.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att integrera ett

utvecklingsperspektiv i WTO:s avtalsarbete.

2003/04:L353 av Inger René m.fl. (m):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om frihandel.

2003/04:U253 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

bindande regelverk för transnationella företag.

2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att handel med

varor som har framställts i enlighet med kraven om

en hållbar utveckling skall främjas.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för att

bindande gemensamma miljöregler antas för EU-

ländernas exportkreditnämnder.

2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen tar

initiativ till en modernare tvistlösningsmekanism

inom WTO där möjligheten till

förhandlingsprövningar av ärenden kan utvecklas

för att nå ökad dynamik och mindre konfrontation

mellan parter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

skall ta initiativ till arbetsformer för ökad

öppenhet inom WTO samt att organisationen

initierar en dialog med parlamentariker och det

övriga civila samhället.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige måste

vidareutveckla samarbetet med svenskt näringsliv

kring etiska uppförandekoder, så att de samordnas

och kontrolleras på ett fullgott sätt.

2003/04:U352 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en WTO-agenda som

tar hänsyn till mänskliga rättigheter i

världshandelssystemets funktion och utveckling.

2003/04:So313 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om Sveriges agerande

i WTO avseende läkemedel.

2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,

v, c, mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om WTO- och GATS-

förhandlingarna.

2003/04:MJ400 av Alf Svensson m.fl. (kd):

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att obligatorisk

miljöprövning skall föregå alla beslut om statliga

exportkrediter.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

tillsammans med svenska miljöteknikföretag behöver

lägga fast en strategi för ökad miljöteknikexport.

2003/04:N234 av Lars Ohly m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige bör införa en uppförandekod för

svenska företags verksamhet och uppträdande i

utvecklingsländer när det gäller miljöhänsyn och

respekten för mänskliga rättigheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att Sverige inom EU bör arbeta för en

uppförandekod för företagen i EU-ländernas

verksamhet och uppträdande i utvecklingsländer när

det gäller miljöhänsyn och respekten för mänskliga

rättigheter.

2003/04:N272 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om införande av en

obligatorisk miljöprövning vid alla beslut om

statliga exportkrediter och exportgarantier.

2003/04:N285 av Per Bill och Gunnar Axén (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av ytterligare

åtgärder för att påskynda avskaffandet av EU:s

förbud mot försäljning av snus.

2003/04:N320 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att verka för

ökad öppenhet och offentlighet i förhandlingarna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att

regeringens skrivelser och dess EU-positioner bör

delges riksdagen inför WTO:s ministerrådsmöten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att en

pedagogiskt utformad version av bindningslistan på

svenska bör utarbetas och delges riksdagen och

allmänheten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att verka för att ändra skrivningarna i

artikel XIX om liberaliseringar enligt vad som i

motionen anförs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att verka för att ändra skrivningarna i

artikel XXI om ändring av ekonomiska risker enligt

vad som i motionen anförs.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att WTO:s

tvistlösningspanel inte skall kunna avgöra frågor

som berör den offentliga sektorns uppgifter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att GATS-

avtalet måste ändras så att det entydigt framgår

att varje medlemsland själv bestämmer innehåll och

omfattningen av sin offentliga sektor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att

medborgarnas tillgång till vissa grundläggande

rättigheter och nyttigheter över huvud taget inte

skall regleras genom GATS. Detta gäller t.ex.

hälsovård, grundläggande utbildning och

vattenförsörjning.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att artikel

(I:3c) bör strykas, som säger att GATS gäller

offentliga tjänster när dessa tillhandahålls i

konkurrens med andra eller på kommersiell basis.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om det nödvändiga

i att skriva om artikel VI så att ingen WTO-medlem

begränsas i sin rätt att införa lagar och andra

regler som tillvaratar sådana intressen som social

rättvisa, jämställdhet, människors och djurs liv

och hälsa samt skyddet av natur och miljö.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att WTO:s

tjänstehandelsråd i enlighet med avtalet bör göra

en samlad utvärdering av de sociala, miljömässiga

och ekonomiska verkningarna i GATS-avtalet.

2003/04:N331 av Lotta N Hedström m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att krav skall

ställas på EKN om ökad öppenhet, om än med hänsyn

tagen till rena affärshemligheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EKN skall

miljögranska samtliga projekt samt utarbeta

riktlinjer för vilka negativa miljöeffekter som

inte kan accepteras och därmed skall

diskvalificera ett projekt för kreditgivning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EKN skall se

över sin kreditgivning så att inte denna leder

till att fattiga länder hamnar i skuldfällor.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EKN skall

utarbeta en policy för hur man skall undvika att

exportkrediter lämnas till etiskt tvivelaktiga

projekt enligt vad som anförs om mänskliga

rättigheter i motionen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att Sverige aktivt

inom OECD verkar för bättre miljö- och etikhänsyn

vid exportkreditgivning.

2003/04:N334 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

bindande regelverk för transnationella företag.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

hur ett globalt och nationellt bindande regelverk

för transnationella företag skall utformas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av på

vilket sätt Exportkreditnämndens och Svensk

Exportkredits kredit- och garantigivning skulle

kunna användas som ett verktyg för att förmå

svenska företag att leva upp till, och ge förslag

på vidareutveckling av, uppförandekoder, som

exempelvis Swedish Social Compact.

2003/04:N340 av Lotta N Hedström och Ingegerd

Saarinen (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för ökad

öppenhet i förhandlingarna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringens

skrivelser bör delges riksdagen inför WTO:s

ministerrådsmöten.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för en väsentligt lugnare takt i

förhandlingarna och inte tillföra nya underavtal.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förhandlingsprocessen i WTO skall präglas av öppna

möten, mer tid och bättre öppenhet gällande vem

som ligger bakom de förslag man förhandlar om.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

offentligheten inom WTO:s tvistlösningspanel.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minska

sekretessen i den svenska regeringens arbete kring

WTO.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO skall

offentliggöra mer av innehållet i de förhandlingar

som i dag sker i slutna rum.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa strikta

regler för att begränsa lobbyorganisationers

inflytande över WTO-processen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO skall

respektera ILO-konventionerna.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att WTO upprättar

sociala och miljömässiga klausuler som världens

företag skall förbinda sig att följa.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

verka för att tidigare avtal utvärderas, främst

Uruguayrundan, innan några nya förhandlingar

påtvingas WTO:s medlemmar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

exportsubventionerna avskaffas.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lagligt bindande

uppförandekoder.