Bet. 2003/04:NU13

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU13

Moderniserad konkurrensövervakning

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de förslag om moderniserad

konkurrensövervakning som läggs fram i proposition

2003/04:80. Förslagen grundar sig på en ny EG-

förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som

börjar gälla den 1 maj 2004, samtidigt som de nya

medlemsstaterna träder in i EU. Syftet med de nya

reglerna är att effektivisera tillämpningen av EG:s

konkurrensregler och möjliggöra en förstärkt

övervakning av allvarligare konkurrensbegränsningar

såsom karteller. EU-reformen innebär bl.a. att EG-

kommissionen och alla nationella

konkurrensmyndigheter inom EU kommer att samarbeta

inom ett nätverk. Genom detta samarbete kommer

hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än

för närvarande att delegeras till nationella

konkurrensmyndigheter och domstolar.

Den svenska konkurrenslagen skall även framöver

kunna tillämpas parallellt med EG:s

konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked -

individuella undantag och icke-ingripandebesked -

skall, efter mönster från EG-rätten, avvecklas. I

stället skall det gälla ett generellt undantag i

konkurrenslagen, och det är företagens ansvar att

bedöma om deras avtal är förenliga med

konkurrensreglerna. Systemet med de svenska

gruppundantagen skall dock bibehållas tills vidare.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2004. I en reservation (m, fp, kd, c) välkomnas

moderniseringen av tillämpningen av

konkurrenslagstiftningen, samtidigt som vissa

synpunkter framförs. Det rör sig om rättssäkerhet

vid undersökningar hos företag och om

Konkurrensverkets service till företagen. När det

gäller frågan om rättssäkerhet utgår utskottet från

att regeringen följer utvecklingen och vidtar de

åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa

rättssäkerheten.

I betänkandet behandlas även motionsyrkanden

rörande konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet

avstyrker dem och redovisar sin syn i frågan. I en

reservation (m, fp, kd, c) redovisas dessa partiers

gemensamma syn på konkurrenspolitikens inriktning.

Utskottet avstyrker vidare ett flertal

motionsyrkanden som ur olika aspekter betonar vikten

av konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor. Sammantaget anser utskottet att

regeringens arbete på området styrs av en klar vilja

att uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet

mellan offentlig och privat verksamhet. Utskottet

förutsätter att frågan ges hög prioritet och att

regeringen återkommer till riksdagen i frågan. I en

reservation (m, fp, kd, c) efterlyses åtgärder från

regeringens sida senast under riksmötet 2004/05 för

att reda upp konkurrenssituationen mellan offentlig

och privat sektor. Utskottet avstyrker också några

motioner med krav på att regeringen skall anmodas

att tillsätta en utredning med uppgift att göra en

utvärdering av genomförda om- och avregleringar.

Utskottet hänvisar till att regeringen i december

2003 beslöt att tillsätta en särskild utredare med

uppdrag att genomföra en sådan utvärdering.

Slutligen avstyrker utskottet motionsyrkanden om

kriminalisering av karteller, med hänvisning till

att regeringen i november 2003 fattade beslut om att

frågan om kriminalisering av förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning skall utredas. Utskottet förutsätter att

regeringen hösten 2004 lämnar en lägesrapport i

budgetpropositionen för år 2005. I en reservation

(m, fp, kd, c) föreslås att riksdagen skall göra ett

nytt tillkännagivande i frågan, eftersom

reservanterna anser att det lämnade

utredningsuppdraget inte helt står i

överensstämmelse med riksdagens tidigare beslut.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Konkurrenspolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419

yrkande 15, 2003/04:MJ432 yrkande 7,

2003/04:MJ476 yrkande 1, 2003/04:N248 yrkande 12,

2003/04:N293 yrkande 1 och 2003/04:N412 yrkande

7.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Moderniserad konkurrensövervakning

a) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i konkurrenslagen (1993:20). Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:80 punkt

1.

b) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1994: 1845) om tillämpningen

av Europeiska gemenskapernas konkurrens- och

statsstödsregler. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:80 punkt 2.

c) Riksdagen antar regeringens förslag till lag

om ändring i lagen (1970: 417) om marknadsdomstol

m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:80 punkt 3.

d) Riksdagen avslår motion 2003/04:N14 yrkandena

2-4.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Ändring i sekretesslagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:N14 yrkande 1.

4. Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi236

yrkande 2, 2003/04:N208, 2003/04:N226 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N227 yrkande 4, 2003/04: N248

yrkande 13, 2003/04:N293 yrkandena 2, 4 och 6,

2003/04:N316 yrkande 2, 2003/04:N327 yrkandena 10

och 11, 2003/04:N329 yrkande 4, 2003/04:N337

yrkande 2, 2003/04:N346 yrkandena 8 och 9,

2003/04: N347 yrkande 8 och 2003/04:N412 yrkande

4.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

5. Utvärdering av om- och avregleringar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T458,

2003/04:N306 och 2003/04: N355.

6. Kriminalisering av karteller

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ432

yrkande 8, 2003/04:N293 yrkande 3, 2003/04:N412

yrkande 8 och 2003/04:Bo297 yrkande 17.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 27 april 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s), Ann-

Marie Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Karl

Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina

Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Anne-

Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s), Reynoldh

Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd)

och Håkan Larsson (c).

2003/04

NU13

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:80 om moderniserad

konkurrensövervakning,

dels 1 motion som väckts med anledning av

propositionen,

dels 1 motion från den allmänna motionstiden

2002/03,

dels 19 motioner från den allmänna motionstiden

2003/04.

Bakgrund

Konkurrenslagen (1993:20), som trädde i kraft den 1

juli 1993 (prop. 1992/93:56, bet. 1992/93:NU17), är

baserad på den s.k. förbudsprincipen, vilken utgår

från att vissa konkurrensbegränsningar i sig är

skadliga och därför skall vara förbjudna. Efter

mönster från EG-rätten innehåller lagen två

principiella förbud, nämligen mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)

och mot missbruk från ett eller flera företags sida

av en dominerande ställning (19 §). Dessa

bestämmelser motsvaras av EG-fördragets artiklar

81.1 (regler beträffande avtal m.m. som har till

syfte eller effekt att hindra, begränsa eller

snedvrida konkurrensen) och 82 (regler beträffande

ett eller flera företags missbruk av dominerande

ställning), vilka ingår i de grundläggande

konkurrensreglerna för den gemensamma marknaden. I

konkurrenslagen finns också bestämmelser rörande

företagskoncentrationer.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I EG-rätten finns som ovan beskrivits förbud mot

visst samarbete mellan företag och mot missbruk av

dominerande ställning. Ett samarbete genom ett

sådant avtal eller förfarande som är övervägande

positivt för konsumenterna kan för närvarande ges

individuellt undantag från förbudet. Vidare utfärdar

kommissionen generella undantag för vissa

avtalstyper som är positiva från konsumentsynpunkt

(gruppundantag). Kommissionen kan också besluta att

inte ingripa mot vissa avtal eller förfaranden

(icke-ingripandebesked). I princip motsvarande

regler finns i den svenska konkurrenslagen.

Rådet har nu ändrat sina regler. Det övergripande

syftet är att frigöra resurser för att kunna

fokusera på allvarligare överträdelser av EG-

förbuden och att effektivisera ingripandena mot

dessa. I EG-rätten införs nu ett generellt, ständigt

gällande undantag (legalundantag) från förbudet mot

samarbete mellan företag, när samarbetet är

övervägande positivt för konsumenterna. De

individuella undantagen avskaffas, liksom icke-

ingripandebeskeden. Gruppundantagen blir dock kvar.

Nya förfaranderegler införs. Reglerna skall

tillämpas från den 1 maj 2004.

För att vinna överensstämmelse med EG-rätten

föreslår regeringen förändringar i konkurrenslagen

så att individuella undantag och icke-

ingripandebesked avskaffas. Liksom i EG-rätten

införs enligt förslaget ett generellt, ständigt

gällande undantag för företagssamarbete som är

övervägande positivt. Företagen får på eget ansvar

pröva om undantaget är tillämpligt på det egna

avtalet eller förfarandet.

Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

(särskild utredare: justitierådet Severin

Blomstrand) föreslog i sitt delbetänkande Reformerad

konkurrensövervakning - konsekvenser i Sverige av

EG:s nya tillämpningsförordning (SOU 2003:73) att

reglerna om gruppundantag skall avskaffas, eftersom

företagen kan få erforderlig vägledning bl.a. genom

EG:s gruppundantag och kommissionens

tillkännagivanden. Förslaget har fått ett splittrat

mottagande vid remissbehandlingen.

Regeringen konstaterar att EG-rätten inte medför

någon skyldighet för Sverige att avskaffa

gruppundantagen. För företagen innebär avskaffandet

av icke-ingripandebesked och individuella undantag

och införandet av ett legalundantag stora

förändringar. Företagens behov av vägledning kommer

därmed att öka, särskilt under en övergångsperiod

när det i övrigt genomgripande systemskiftet sker.

Till bilden hör också att det på ett område - taxi -

inte finns någon EG-rättslig motsvarighet.

Regeringen bedömer därför att systemet med

nationella gruppundantag bör behållas tills vidare.

EG-rätten tillåter att nationella organ samtidigt

tillämpar EG:s förbudsregler mot företagssamarbete

och nationella förbudsregler, s.k. parallell

tillämpning. Dock har nu införts en EG-regel som

anger att när handeln mellan medlemsstaterna i EU

(samhandeln) kan påverkas av ett avtal e.d. och

nationell konkurrensrätt tillämpas, måste också

motsvarande EG-regel tillämpas. Därvid får inte den

nationella rätten leda till förbud mot ett avtal

e.d. som inte omfattas av EG-förbudet eller som

täcks av EG:s legalundantag eller ett EG-

gruppundantag. I det tidigare nämnda

utredningsförslaget angavs mot den bakgrunden att de

svenska förbuden inte skulle vara tillämpliga på

sådana avtal e.d. som kan påverka samhandeln. I

stället skulle EG-rätten tillämpas. Ett stort antal

remissinstanser har invänt mot detta.

Regeringen anser att parallell tillämpning

alltjämt skall vara möjlig, i vart fall tills

vidare. Viktiga faktorer som ligger till grund för

detta ställningstagande är risken för att skillnader

annars uppstår mellan svensk konkurrensrätt och EG-

rätten. Av betydelse är också företagens behov av

förutsebarhet i ett läge där en genomgripande

omdaning sker, där det råder osäkerhet om hur

samhandelsbegreppet kommer att tolkas i EG-rätten

och där det finns ett behov av att vinna konkreta

erfarenheter av det nya systemet.

Regeringens förslag innehåller vidare nya

förfaranderegler, som bygger på utredningens

överväganden. Dessa omfattar bl.a. hanteringen av

yttranden till domstol som kommissionen eller

Konkurrensverket med stöd av EG-rätten avger på eget

initiativ. Lagändringarna föreslås träda i kraft den

1 juli 2004.

Utskottets överväganden

Inledning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:80 om

moderniserad konkurrensövervakning och en motion som

väckts med anledning av propositionen. Vidare

behandlas 20 motioner från de allmänna

motionstiderna 2002/03 och 2003/04, i vilka följande

områden är föremål för yrkanden:

konkurrenspolitikens inriktning, konkurrens på lika

villkor mellan offentlig och privat sektor,

utvärdering av om- och avregleringar och

kriminalisering av karteller. Betänkandet inleds med

ett avsnitt om konkurrenspolitikens inriktning.

Därefter behandlas propositionen och den motion som

väckts med anledning härav. Slutligen behandlas de

tre återstående områdena som aktualiserats genom

motionerna under de allmänna motionstiderna -

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor, utvärdering av om- och avregleringar

och kriminalisering av karteller.

Konkurrenspolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

konkurrenspolitikens inriktning. Utskottet

redogör för sin syn på inriktningen av denna

politik, vilken överensstämmer med den som

riksdagen tidigare ställt sig bakom. Jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N248 (m) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om vikten av att

bekämpa monopol. En renodling av statens och

kommunernas roll, där dessa inte agerar domare och

spelare på samma gång, skapar förutsättningar för

fler livskraftiga företag med fler aktiva och

engagerade ägare, anför motionärerna. De anser att

Konkurrensverket måste ges ökade resurser för att

kunna bevaka konkurrensen på olika områden. De räder

som verket gjort mot vissa branscher där det

befarats bristande konkurrens - fenomenet bristande

konkurrens drabbar nya aktörer hårt - har varit bra

och bör utvecklas, säger motionärerna. De menar att

privata monopol och kartellbildningar inte hör hemma

i en marknadsekonomi och att tendenser härtill måste

bekämpas med kraft.

Ett uttalande om konkurrens på lika villkor

föreslås i motion 2003/04: MJ476 (m), med referens

till skånsk livsmedelsproduktion. Denna är en

tillväxtmotor som med konkurrensmässigt lika villkor

mycket väl kan hävda sig på marknaden, både

nationellt och internationellt, säger motionärerna.

I motion 2003/04:K419 (fp) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om en moderniserad

konkurrenslagstiftning, samordnad med Förenta

staternas. Den inre marknaden skall vårdas genom en

stark konkurrensmyndighet, domstol och tydliga

regler för rörlighet för personer, tjänster, varor

och kapital, anför motionärerna.

Det behövs en effektivare konkurrenspolitik för

dagligvaruhandeln, anförs det i motion 2003/04:MJ432

(fp). Sverige har för höga matpriser, säger

motionärerna och hänvisar till att

livsmedelspriserna år 2001 låg 11 % högre i Sverige

än i EU (6 % högre om mervärdesskatten räknas bort).

Ungefär hälften av prisskillnaden beräknas bero på

bristande konkurrens i Sverige. Inom Sverige finns

också betydande prisskillnader mellan olika regioner

- i Stockholms län är maten 11 % dyrare än i

Göteborg. Bristen på konkurrens är mycket allvarlig

och gör att konsumenterna får betala mer för maten

än de skulle ha behövt om dagligvarumarknaden

fungerat mer effektivt, anför motionärerna. För att

marknaden skall fungera måste antalet aktörer bli

fler, antingen genom nyföretagande eller genom att

utländska aktörer etablerar sig på marknaden. Detta

kan underlättas genom effektiv konkurrenspolitik och

genom att kommunerna underlättar för nyetableringar,

sägs det.

Ett tillkännagivande om att konkurrenslagen bör

göras effektivare begärs i motion 2003/04:N293 (fp).

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som

sätts upp av etiska principer och lagstiftning är

det bästa verktyget för att tillgodose

konsumenternas efterfrågan och hushålla med

begränsade resurser, anför motionärerna. De menar

att en effektiv konkurrens i första hand alltid

gynnar konsumenterna och att konkurrensen är den

kanske viktigaste drivkraften till teknisk

utveckling och ekonomisk tillväxt. Marknadsekonomin

förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som

förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt

utövar fusionskontroll, säger motionärerna. De anser

att en fungerande och sträng konkurrenslagstiftning

är viktig för att en effektiv konkurrens skall råda

i det privata näringslivet. Staten skall sätta ramar

och övervaka spelreglerna på marknaden, men om

staten är både domare och spelare på marknaden är

risken stor att konkurrensen snedvrids, anför

motionärerna. De menar att en viktig orsak till att

Sverige placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan

är det höga prisläget, till följd av bristande

konkurrens och delvis omfattande regleringar. En hel

del viktiga avregleringar har redan gjorts i

Sverige, men inom en del sektorer är konkurrensen

fortfarande bristfällig, framför allt på de

marknader där hushållen är köpare, t.ex.

detaljhandel och tjänsteproduktion, säger

motionärerna. De hänvisar härvid till de rapporter

som Konkurrensverket presenterade i december 2002

och anser att regeringen inte bör fördröja

beredningen av dem utan så snart som möjligt vidta

åtgärder och lägga fram förslag. För att göra

konkurrensen mer effektiv krävs det, enligt

motionärerna, konkreta åtgärder på följande områden:

ökad avreglering; skärpning av konkurrenslagen och

effektivisering av övervakningen; resurstillskott

till Konkurrensverket; granskning av nya

regeringsförslag utifrån såväl ett

småföretagsperspektiv som ett konkurrensperspektiv;

identifiering och avveckling av kvarvarande

konkurrenshämmande regleringar i den privata

sektorn.

I motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om en effektivare

konkurrenspolitik. En viktig orsak till att Sverige

placerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är det

höga prisläget, till följd av bristande konkurrens

och delvis omfattande regleringar, säger

motionärerna, i likhet med vad som sades i den

nyssnämnda motionen 2003/04:N293 (fp).

Marknadsekonomin förutsätter en effektiv

konkurrenspolitik som förhindrar marknadsdelning,

prissamverkan och som utövar fusionskontroll, anför

motionärerna. De menar att den svenska

konkurrenspolitiken, som bör harmoniseras med

utvecklingen inom EU, kan dämpa prisstegringstakten.

Det finns många indikationer på att en stor del av

det potentiella nyföretagandet hindras av ett

alltför omfattande regelverk, varför en ökad

avreglering bör ske för att ge utrymme för

konkurrens, säger motionärerna. De anser också att

konkurrenslagen bör skärpas och att övervakningen

bör bli effektivare, varvid såväl privata som

offentliga monopol och oligopol skall motverkas.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2003 motionsyrkanden rörande

konkurrenspolitikens inriktning, liknande de här

aktuella (bet. 2002/03:NU10). Utskottet erinrade

därvid om sin syn i frågan. I en reservation (m, fp,

kd, c) redovisades dessa partiers gemensamma syn på

konkurrenspolitikens inriktning.

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln berörs i en

motion. Konkurrensverket gavs i februari 2002 i

uppdrag av regeringen att dels genomföra fördjupade

undersökningar av konkurrensförhållanden i

dagligvaruhandeln, dels analysera prisnivån i

Sverige jämfört med andra länder. Uppdraget

redovisades i december 2002 i två rapporter. I den

ena rapporten, Dagligvaruhandeln - struktur,

ägarform och relation till leverantörer (2002:6),

redovisades den del av uppdraget som avser

konkurrensförhållandena i dagligvaruhandeln. I den

andra rapporten, De svenska priserna kan pressas!

(2002:5), jämfördes Sveriges prisnivå för den

privata konsumtionen med EU-genomsnittet. Enligt

Konkurrensverkets bedömning förklarar bristande

konkurrens i Sverige omkring hälften av

prisskillnaden gentemot EU. Vidare kan noteras att

en parlamentariskt sammansatt kommitté har i uppdrag

att se över plan- och bygglagen (1987:10; PBL) och

lämna förslag till lagändringar (dir. 2002:97). I

uppdraget ingår att analysera hur

konkurrensaspekterna beaktas vid den fysiska

planeringen och att pröva om och i så fall hur

planeringen kan ge bättre förutsättningar för ökad

konkurrens inom bl.a. handeln. Slutbetänkandet skall

lämnas senast den 31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisade, som nämnts, sin syn på

konkurrenspolitikens inriktning senast våren 2003.

De bedömningar som då gjordes äger fortfarande

giltighet. Utskottet anser sålunda att en effektiv

konkurrens är en viktig förutsättning för en väl

fungerande samhällsekonomi. Konkurrens bidrar till

ett nödvändigt omvandlingstryck och till ett

innovativt företagsklimat som stärker tillväxten och

Sveriges internationella konkurrenskraft. För

konsumenterna betyder detta tillgång till ett brett

utbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med

god kvalitet till rimliga priser. Andelen av den

samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka,

eftersom en väl fungerande konkurrens stimulerar

nytänkande och bidrar till att utveckla nya

produkter och tjänster till nytta för konsumenterna,

vilket i sin tur ökar produktiviteten och dämpar

prisutvecklingen. Konkurrenspolitiken har därmed en

viktig uppgift att fylla inom ramen för

näringspolitiken och i ett samhällsekonomiskt

perspektiv.

Konkurrenspolitiken skall ha följande allmänna

inriktning:

- Den svenska marknaden är en del av EU:s inre

marknad; hinder för tillträdet skall avlägsnas och

EU:s regler för konkurrensen skall kunna tillämpas

också i Sverige.

- Karteller och andra konkurrensbegränsningar som

allvarligt skadar konsumentintresset kan inte

accepteras; de medel som staten förfogar över för

att upptäcka och ingripa när företag sätter

konkurrensen ur spel måste bli effektivare.

- Konsumenternas intresse av effektivt fungerande

konkurrens måste väga tungt när offentliga regler

som påverkar marknadernas funktionssätt utformas.

- Andelen av den samlade ekonomin där konkurrens

råder skall öka. På nya marknader skall strukturer

och regler stödja uppkomsten av en balanserad och

väl fungerande konkurrens.

- När offentliga aktörer agerar på

konkurrensmarknader får det inte ske på ett sådant

sätt att det privata företagandet hämmas.

Myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet.

- Statligt stöd får inte snedvrida konkurrensen;

en policy för det svenska statsstödet skall

understödja Sveriges arbete i EU mot subventioner

som skadar svensk industri.

- Sverige skall aktivt stödja utvecklingen av

sunda konkurrensförhållanden i den globala ekonomin

och i samarbete med andra länder ingripa mot

internationella konkurrensbegränsningar.

Utskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen

utvecklas till att gälla i fler delar av den svenska

ekonomin och att den blir mer effektiv på befintliga

konkurrensmarknader. I detta sammanhang vill

utskottet framhålla att offentliga aktörer i större

utsträckning än för närvarande bör försöka dela upp

upphandlingar för att främja konkurrensen. I annat

fall kan resultatet bli att det efter någon tid

endast finns kvar företag med monopolliknande

ställning som kan delta i kommande upphandlingar.

Det är vidare väsentligt att konkurrensen är

verksam även inom den globala ekonomin. För ett

litet land som Sverige med ett stort utlandsberoende

är det av yttersta vikt att sunda

konkurrensförhållanden råder på den globala nivån

och att internationella konkurrensbegränsningar

motverkas.

Frågan om avregleringar behandlas i ett senare

avsnitt i betänkandet.

Konkurrensen inom dagligvaruhandeln har, som

redovisats, berörts i en motion. Konkurrensverket

har presenterat två rapporter på området, i vilka

bl.a. konstateras att prisnivån i Sverige ligger

över den genomsnittliga nivån inom EU. Utskottet

vill framhålla det angelägna i att åtgärder vidtas

för att eliminera sådana prisskillnader som inte är

rationellt motiverade.

Avslutningsvis vill utskottet betona att

konsumentperspektivet måste stå i fokus i

konkurrenspolitiken. Konkurrens är inget

självändamål, utan åtgärder för att stärka

konkurrensens effektivitet har till syfte bl.a. att

ge konsumenten en starkare ställning på marknaden. I

det sammanhanget vill utskottet understryka vikten

av samordning i insatserna från de ansvariga

myndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Moderniserad konkurrensövervakning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om

moderniserad konkurrensövervakning, vilket

grundar sig på en ny EG-förordning som börjar

gälla den 1 maj 2004. Syftet är att

effektivisera tillämpningen av EG:s

konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked

- individuella undantag och icke-

ingripandebesked - skall avvecklas, medan

systemet med de svenska gruppundantagen skall

bibehållas tills vidare. Lagändringarna skall

träda i kraft den 1 juli 2004. Riksdagen bör

också avslå en motion som väckts med

anledning av propositionen. Jämför

reservation 2 (m, fp, kd, c).

Inledning

Propositionen

I proposition 2003/04:80 om moderniserad

konkurrensövervakning föreslås, som tidigare nämnts,

ett antal förändringar i konkurrensövervakningen.

Förslagen till förändringar grundar sig på en ny EG-

förordning om tillämpning av konkurrensreglerna, som

börjar gälla den 1 maj 2004, samtidigt som de nya

medlemsstaterna träder in i EU. Syftet med de nya

reglerna är att effektivisera tillämpningen av EG:s

konkurrensregler och möjliggöra övervakning av

allvarligare konkurrensbegränsningar såsom

karteller. EU-reformen innebär bl.a. att EG-

kommissionen och alla nationella

konkurrensmyndigheter inom EU kommer att samarbeta

inom ett nätverk. Genom detta samarbete kommer

hanteringen av EU-ärenden i större utsträckning än

för närvarande att delegeras till nationella

konkurrensmyndigheter och domstolar.

Enligt förslaget skall den svenska konkurrenslagen

kunna tillämpas parallellt med EG:s

konkurrensregler. Systemet med förhandsbesked -

individuella undantag och icke-ingripandebesked -

föreslås, efter mönster från EG-rätten, avvecklas. I

stället skall det gälla ett generellt undantag i

konkurrenslagen, och det är företagens ansvar att

bedöma om deras avtal är förenliga med

konkurrensreglerna. Regeringen föreslår att systemet

med de svenska gruppundantagen skall bibehållas

tills vidare. Lagändringarna föreslås träda i kraft

den 1 juli 2004.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) sägs allmänt -

utan förslag till riksdagsbeslut - att motionärerna

välkomnar den moderniseringsreform av tillämpningen

av konkurrenslagstiftningen som genomförs inom EU.

En väl fungerande konkurrensövervakning är viktig

för att den inre marknadens potential skall kunna

förverkligas, sägs det. Motionärernas bedömning är

att de reformer som nu genomförs kommer att göra att

kommissionen kan verka effektivare för att förhindra

konkurrensbegränsande beteenden samtidigt som

företagens regelbörda lättas. Bedömningen är också

att regeringens förslag i huvudsak är väl övervägda.

Förhållandet mellan EG-rätten och nationell

rätt

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att möjligheten till

parallell tillämpning av konkurrenslagen och

artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget bör bibehållas.

Rådets förordning om tillämpning av

konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i

fördraget (1/2003) ger inte anledning till

följdändringar i svensk sektorslagstiftning när det

gäller ensidiga förfaranden.

Regeringen understryker att moderniseringsarbetet

avseende en ny tillämpningsförordning utgör en

genomgripande omdaning av EG:s konkurrensrättsliga

system för företagen, med vittgående organisations-

och arbetsfördelningsfrågor. De nationella

konkurrensmyndigheterna och domstolarna får kraftigt

ökade roller. Ett nätverk skapas, omfattande

kommissionen och konkurrensmyndigheterna. För

närvarande finns det betydande oklarheter i fråga om

hur nätverket och systemet i övrigt kommer att se ut

i sina detaljer och till sitt verkningssätt.

Regeringen ser detta inte som en sådan brist i

moderniseringsarbetet som hade kunnat avhjälpas. Det

kan inte uteslutas att nätverkets funktionssätt kan

påverkas av hur olika medlemsstater förfar i valet

mellan att behålla system med parallell tillämpning

av nationella konkurrensregler för företagen

respektive att ha en annan ordning. Det krävs därför

tid för att vinna konkreta erfarenheter av det nya

systemet. Till detta kommer osäkerheten om hur

samhandelsbegreppet kommer att uttolkas. Vidare

konstaterar regeringen att det inte finns några EG-

rättsliga hinder mot en samtidig tillämpning av EG-

rätten och nationell rätt. Lagrådet har inte motsatt

sig att systemet med parallell tillämpning behålls.

Regeringen finner alltså att övervägande skäl

talar för att inte nu genom en lagändring avskaffa

möjligheten till samtidig tillämpning av artiklarna

81 respektive 82 i EG-fördraget och förbudsreglerna

i konkurrenslagen. Samtidigt avses erfarenheterna av

nyordningen följas. Det är en naturlig uppgift för

Konkurrensverket att uppmärksamma utvecklingen i

dessa avseenden och att rapportera till regeringen

när så är befogat, sägs det.

De nationella domstolarnas roll

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i konkurrenslagen så

att ett yttrande från kommissionen eller från

Konkurrensverket skall få beaktas av rätten utan

åberopande av part. Parterna skall beredas tillfälle

att yttra sig över yttrandet. En viktig nyhet med

moderniseringsreformen är att de nationella

domstolarna nu får tillämpa EG-fördragets artikel

81.3. Detta innebär att en domstol får avgöra när

kriterierna för undantag i artikeln är uppfyllda

beträffande ett visst avtal eller förfarande som

kommer under domstolens prövning. Genom artikel 15 i

den nya tillämpningsförordningen har också formerna

för samarbetet mellan kommissionen och de nationella

domstolarna - till skillnad från i den tidigare

förordningen - fått en uttrycklig reglering. Syftet

är att tillämpningen av EG-rätten skall bli enhetlig

och få ett effektivt genomslag inom hela EU. Detta

har kommissionen velat säkerställa främst genom att

kommissionen på eget initiativ skall kunna avge

yttranden i mål inför nationella domstolar. Även de

nationella konkurrensmyndigheterna ges en sådan rätt

att yttra sig till domstolarna i respektive

medlemsstat.

Regeringen anser, i likhet med den tidigare nämnda

Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.,

att det är lämpligt med en lagreglering som innebär

att ett yttrande av kommissionen eller

Konkurrensverket i dess helhet kan läggas till grund

för domen i ett dispositivt mål även utan parternas

åberopande. Det bör också vara möjligt att i

nationell lag föreskriva hur ett yttrande av

aktuellt slag får behandlas av domstolen. Genom en

uttrycklig bestämmelse i konkurrenslagen bör således

klargöras att domstolen får beakta innehållet utan

parts åberopande, oavsett om artiklarna 81 eller 82

måste tillämpas redan på grund av EG-rätten, menar

regeringen.

Individuella undantag och icke-ingripandebesked

Propositionen

Hörnstenar i reformeringen av konkurrensrätten vid

införandet av 1993 års konkurrenslag var övergången

till den s.k. förbudsprincipen och det system som

infördes med ansökan om icke-ingripandebesked och

anmälan för undantag. När det gäller individuella

undantag finns regler om undantag från förbudet i 6

§ konkurrenslagen i 8 § samma lag. Konkurrensverket

får i det särskilda fallet besluta om undantag från

förbudet för ett avtal som 1. bidrar till att

förbättra produktionen eller distributionen eller

till att främja tekniskt eller ekonomiskt

framåtskridande, 2. tillförsäkrar konsumenterna en

skälig andel av den vinst som därigenom uppnås, 3.

bara ålägger de berörda företagen begränsningar som

är nödvändiga för att uppnå målet i 1, och 4. inte

ger de berörda företagen möjlighet att sätta

konkurrensen ur spel för en väsentlig del av

nyttigheterna i fråga.

Icke-ingripandebesked regleras för närvarande i 20

§ konkurrenslagen. Denna bestämmelse innebär att

Konkurrensverket efter ansökan av ett företag får

förklara att ett avtal eller ett förfarande inte

omfattas av något av förbuden i 6 § eller 19 §

enligt de uppgifter som lämnats av företaget eller

som annars är tillgängliga för verket och att det

därför inte finns anledning för verket att ingripa

enligt konkurrenslagen. Den grundläggande skillnaden

mellan icke-ingripandebesked och undantag är att ett

icke-ingripandebesked förutsätter att förfarandet

inte är förbjudet enligt konkurrenslagen, medan

undantag beviljas för ett avtal som i och för sig är

konkurrensbegränsande men beträffande vilket

förutsättningarna i 8 § är uppfyllda. En annan

skillnad är att ett icke-ingripandebesked innefattar

en prövning av om avtalet eller förfarandet strider

mot förbuden i såväl 6 som 19 §§, medan undantag kan

medges endast från förbudet i 6 §.

Regeringen föreslår nu att möjligheten att efter

anmälan till Konkurrensverket få ett individuellt

undantag skall ersättas av en generell, alltid

tillämplig undantagsregel. Möjligheten att ansöka om

icke-ingripandebesked skall avskaffas. Företagen

skall själva bedöma om deras avtal och förfaranden

är förenliga med konkurrensreglerna.

Regeringens samlade bedömning är att

förhandskontrollen har haft betydelse för den

svenska konkurrensrätten. Starka skäl talar dock nu

för att den skall slopas, anser regeringen. En

övervakning av allvarliga konkurrensbegränsningar

kräver stora resurser och en förhandskontroll binder

resurser hos Konkurrensverket, varför också

effektivitetsskäl talar för att den svenska

förhandskontrollen skall slopas. Därtill kommer att

en svensk förhandskontroll kan komma att motverka en

effektiv resursallokering inom nätverket och störa

det nya systemets funktion. Vidare finns en risk för

att företag med svag eller ingen anknytning till den

svenska marknaden i brist på annan möjlighet till

vägledning inom EU skulle belasta Konkurrensverket

med anmälningar. Mot bakgrund av det anförda finner

regeringen att övervägande skäl talar för att nu

slopa den svenska förhandskontrollen. Det sagda bör

gälla både när EG-rätten och när konkurrenslagen är

tillämplig.

Regeringen finner vidare att - med den föreslagna

ordningen - undantagsregeln i 8 § konkurrenslagen

behöver ändras och göras direkt tillämplig, utan

föregående beslut av Konkurrensverket. Dock bör den

- liksom motsvarande regler inom EG-rätten -

fortsatt ha samma materiella innehåll i form av de

tidigare nämnda fyra kumulativa kriterierna som

uppställs för undantagets tillämplighet.

Samtliga bestämmelser rörande anmälningar för

undantag, ansökningar om icke-ingripandebesked,

automatiska undantag samt immunitet vid

handläggningen av ansökningar eller anmälningar

föreslås alltså utgå. Det inkluderar även icke-

ingripandebeskeden enligt lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregeler såvitt avser

artiklarna 81 och 82.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås

tillkännagivanden om vikten av att säkerställa en

rättssäker tillämpning av undantagen i

konkurrenslagen efter att systemet med

förhandsanmälan avskaffas och om behovet av att

Konkurrensverket, åtminstone under en

övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur

villkoren för undantag från konkurrenslagens förbud

skall uppfyllas. Regeringen har föreslagit att

möjligheterna att efter anmälan till

Konkurrensverket få ett individuellt undantag skall

ersättas av en generell, alltid tillämplig

undantagsregel, erinrar motionärerna om. De

konstaterar att detta innebär en förändring av den

nationella konkurrensrätten i linje med den

förändring som sker på EU-nivå och finner detta

naturligt. För att slå vakt om rättstryggheten och

underlätta tillämpningen av lagen är det dock

viktigt att Konkurrensverket, åtminstone under en

övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur

villkoren skall uppfyllas, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket har en allmän serviceskyldighet som

kommer till uttryck i verkets instruktion

(1996:353). Där sägs (6 §) att verket i lämplig

omfattning skall informera företag och andra berörda

om avgöranden i konkurrensärenden. Konkurrensverket

skall vidare informera om tillämpningen av

konkurrenslagen och om EU:s konkurrensregler och i

övrigt främja ett konkurrensinriktat synsätt.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet kommer

företagen på motsvarande sätt som för närvarande att

ha möjlighet att kontakta Konkurrensverket för

information och vägledning om de nya reglerna och

hur de skall tillämpas. Konkurrensverket kommer dock

inte att kunna ge annat än generell vägledning i det

enskilda fallet.

På Konkurrensverkets hemsida finns information om

det nya regelverket. Verket har vidare under åren

2003 och 2004 deltagit i ett antal seminarier som

behandlat tillämpningen av det nya regelverket. I

seminarierna har företrädare för företagen deltagit,

dvs. advokater, jurister och branschorganisationer

och även enskilda företag. I september 2004 kommer

Konkurrensverket att arrangera ett seminarium för

branschorganisationer och företag för att ge

information och svara på frågor om den praktiska

tillämpningen av det nya regelverket. Verket

planerar också att kontakta vissa länsstyrelser för

att inbjuda dem att, med medverkan från verket,

ensamma eller i samarbete med regionala

företagsorganisationer anordna seminarier som riktas

till företag.

Gruppundantag

Propositionen

Beträffande den nuvarande ordningen avseende EG:s

gruppundantag redovisas i propositionen att inom EU

har rådet bemyndigat kommissionen att i

förordningsform undanta vissa typer av avtal från

förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete. För

närvarande har kommissionen sålunda befogenhet att

anta gruppundantagsförordningar på områdena

vertikala avtal, immateriella rättigheter,

specialisering, forskning och utveckling,

försäkringar samt vissa transportområden.

Kommissionen har utnyttjat denna befogenhet och

utfärdat ett antal gruppundantagsförordningar. Genom

dessa undantas vissa typer av avtal från

tillämpningen av förbudet i artikel 81. Det gäller

avtal som till sin karaktär kan strida mot

bestämmelserna i artikel 81.1, men som allmänt sett

uppfyller kraven för undantag enligt artikel 81.3. I

december 1999 antog kommissionen ett nytt

gruppundantag för vertikala avtal och samordnade

förfaranden. Det nya gruppundantaget ersatte fr.o.m.

den 1 juni 2000 de tre tidigare gruppundantagen för

ensamåterförsäljaravtal, exklusiva inköpsavtal och

franchiseavtal. När det gäller horisontella avtal

har tidigare gruppundantag för avtal mellan företag

om forskning och utveckling samt

specialiseringsavtal ersatts med nya, vilka trädde i

kraft den 1 januari 2001. Eftersom horisontellt

samarbete, särskilt om priser, generellt sett har en

mer konkurrensbegränsande effekt än vertikal

samverkan, har inte något generellt gruppundantag

införts, utan kommissionen har i stället i

riktlinjeform angett i vilka fall ingripanden inte

kommer att ske mot ett sådant samarbete.

När det gäller den nuvarande ordningen avseende

gruppundantag i svensk konkurrensrätt noteras i

propositionen att när konkurrenslagen trädde i kraft

den 1 juli 1993 infördes svenska, tidsbegränsade

gruppundantag på motsvarande sätt som i EU. En

ordning med undantag för grupper av avtal ansågs

viktig, bl.a. av det skälet att det nya systemets

förutsebarhet ansågs öka och att den administrativa

hanteringen av ärenden om individuella undantag

begränsades. Gruppundantag ger undantag bara från

förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete i 6 §

och hindrar alltså inte en tillämpning av förbudet i

19 § konkurrenslagen mot missbruk av en dominerande

ställning. Vid tillkomsten av konkurrenslagen

infördes - efter mönster från EG-rätten -

gruppundantag för ensamåterförsäljaravtal, exklusiva

inköpsavtal, försäljnings- och serviceavtal för

motorfordon, patentlicensavtal,

specialiseringsavtal, forsknings- och

utvecklingsavtal, franchiseavtal och know-how-

licensavtal. Dessa har efter hand ersatts med nya

motsvarigheter till kommissionens senare utfärdade

förordningar. Ett motsvarande gruppundantag för

försäkringssektorn infördes några år efter

konkurrenslagens ikraftträdande. Vid lagens

ikraftträdande infördes även ett gruppundantag för

kedjor i detaljhandeln. Detta undantag upphörde att

gälla vid utgången av år 2001. Ett gruppundantag för

taxiavtal tillkom år 2001 och bygger på den relativt

omfattande svenska praxis som fram till dess

utvecklats vid prövningen av individuella undantag

enligt konkurrenslagen. Bortsett från taxiavtalen

bygger således de svenska gruppundantagen på

motsvarigheter i EG-rätten.

För närvarande finns förordningar om gruppundantag

för följande grupper av avtal: vertikala avtal i

allmänhet; vertikala avtal inom motorfordonssektorn;

specialiseringsavtal; avtal om forskning och

utveckling; avtal inom försäkringssektorn; avtal om

tekniköverföring; avtal om viss taxisamverkan.

Ambitionen med de svenska gruppundantagen är att

avtal som från allmän synpunkt är övervägande

positiva till sina verkningar bör omfattas av

gruppundantag. Dessa avtal skall inte behöva anmälas

för undantag hos Konkurrensverket. Det har också

eftersträvats en rättslig likhet med kommissionens

gruppundantag, varför en generell återhållsamhet med

avvikelser från EG-rätten har ansetts motiverad. När

det gäller avtal om viss taxisamverkan gäller,

enligt 18 e § första stycket konkurrenslagen,

förbudet i 6 § samma lag inte för ett skriftligt

avtal mellan taxiföretag eller mellan en

beställningscentral och taxiföretag under följande

förutsättningar: 1. om avtalet avser gemensam

transportverksamhet genom samverkan i en

beställningscentral eller på annat sätt i syfte att

uppnå effektivitetsvinster eller andra sådana

ekonomiska fördelar, 2. om avtalet behövs för att

tillgodose det samhälleliga intresset av tillgång

till taxiservice, och 3. om avtalet omfattar högst

40 taxifordon. Vidare finns, som tidigare nämnts,

ett särskilt gruppundantag för avtal om viss

taxisamverkan (SFS 2000:1029). Detta undantag är

tillämpligt i den mån undantag inte är föreskrivet

enligt den generella regeln i 18 e § och gäller

följande: gemensam marknadsföring; uppsägningstid

som inte överstiger sex månader från

uppsägningstillfället eller i fråga om en ekonomisk

förening att uppsägning inte får göras förrän efter

viss tid efter inträdet, om tiden inte uppgår till

sex månader eller mer; skyldighet för ett anslutet

taxiföretag att utföra köruppdrag och ställa bilar

till förfogande i enlighet med fastställd

servicenivå; skyldighet för ett anslutet taxiföretag

att under avtalstiden inte konkurrera med den

gemensamma transportverksamheten samt att överlåta

sina affärsförbindelser, inklusive rätten att

fastställa priset till kund, till

beställningscentralen.

Regeringens bedömning är att systemet med

gruppundantag från förbudet i 6 § konkurrenslagen

bör behållas tills vidare. Utredningen om

effektivisering av det konkurrensrättsliga

regelverket för företagen m.m. föreslog att de

svenska gruppundantagen skall avskaffas. Regeringen

konstaterar att det inte finns någon EG-rättslig

skyldighet för medlemsstaterna att avskaffa

nationella gruppundantag. Regeringen delar

utredningens uppfattning att företagens behov av

vägledning ökar genom införandet av ett ständigt

gällande, generellt undantag från förbudet i 6 §

konkurrenslagen. Detta beror på att företagen genom

den slopade förhandskontrollen i form av

individuella undantag och icke-ingripandebesked

själva får ta ansvaret för bedömningen av frågan om

huruvida deras ekonomiska dispositioner ligger inom

ramen för det konkurrensrättsliga regelverket.

Regeringen konstaterar att slopandet av

förhandskontrollen innebär att gruppundantagens

funktion att avlasta företagen från anmälningar för

individuell prövning upphör. I den meningen har ett

motiv som åberopats för de svenska

gruppundantagsreglerna fallit bort. Emellertid

avlöses den bördan av en ny, genom att den lättnad

för företagen som uppkommer om förhandskontrollen

avskaffas troligen inte uppväger andra

extrakostnader som företagen ådrar sig. Företagen

kan förväntas komma att behöva juridisk och

ekonomisk rådgivning för att få tillförlitliga

bedömningar av tillåtligheten av sina ekonomiska

dispositioner. En slopad förhandskontroll kan

därför, enligt regeringen, inte motiveras med att

det skulle innebära en regelförenkling som lättar

bördan för företagen. Samtidigt innebär det anförda

att behov av administrativ lättnad kvarstår för

företagen, åtminstone under en övergångsperiod.

Regeringen konstaterar vidare att det när det nya

systemet träder i funktion kommer att saknas en

sådan normgivning i gruppundantagens detaljerade

föreskriftsform som avgränsar förbudsområdet i 6 §

konkurrenslagen. Tillämpning av de EG-rättsliga

gruppundantagsreglerna, utan den direkta, rättsliga

koppling till konkurrenslagen som finns i det

nuvarande systemet, framstår för regeringen som en

försvagning för företagen i fråga om förutsebarhet

och rättslig säkerhet. Särskild betydelse får detta

i ett skede när en nyordning införs som innebär att

icke-ingripandebesked och individuella undantag

avskaffas. EG:s gruppundantag binder ju inte de

svenska rättstillämpande organen när samhandeln inte

är berörd. Regeringen finner att systemet med

bindande föreskrifter om gruppundantag ger större

rättssäkerhet och förutsebarhet för företagen än

utredningsförslaget när nyordningen skall inledas.

Betydelsen av de svenska gruppundantagen är i det

moderniserade systemet starkt beroende av hur

gränsen för påverkan på samhandeln dras.

Kommissionen planerar att ta fram ett

tillkännagivande om hur den tolkar detta begrepp.

Ytterst avgörande blir dock EG-domstolens framtida

ställningstaganden. Till detta kommer att stora

systemförändringar nu är aktuella, bl.a. slopandet

av icke-ingripandebesked och individuella undantag.

Regeringen anser att företagens behov av

förutsebarhet är särskilt markant vid ett sådant

systemskifte med övergång till ett ständigt

gällande, generellt undantag från förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag. De

nu anförda omständigheterna innebär, enligt

regeringens mening, att det föreligger övervägande

materiella skäl för att åtminstone tills vidare

behålla systemet med gruppundantag. Lagrådet har

uttalat att det inte har anledning att motsätta sig

den bedömningen.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) framläggs inget

förslag till riksdagsbeslut avseende gruppundantag,

men regeringens bedömning i frågan kommenteras.

Motionärerna ser med tillfredsställelse på att

regeringen frångått förslaget att avskaffa systemet

med gruppundantag från förbudet i 6 §

konkurrenslagen som lades fram av Utredningen om

effektivisering av det konkurrensrättsliga

regelverket för företagen m.m. Motionärernas

bedömning är att gruppundantagen för närvarande

tjänar att öka rättssäkerheten för företagen, utan

att de har några avsevärda negativa effekter på

konkurrensen.

Ålägganden och åtaganden

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att nuvarande regel om

att Konkurrensverket skall få ålägga företag att

upphöra med överträdelser av förbuden i 6 och 19

§§ konkurrenslagen och artiklarna 81 och 82 i EG-

fördraget bör behållas. Vidare föreslår regeringen

att en kompletterande regel skall införas i

konkurrenslagen om att Konkurrensverket får godta

åtaganden från företag. Ett sådant beslut får

förenas med vite. Beslut om vite skall fattas av

Stockholms tingsrätt på talan av Konkurrensverket.

Undersökningar

Propositionen

Regeringen föreslår under rubriken Undersökningar

följande:

- Lagen (1994:1845) om tillämpningen av Europeiska

gemenskapernas konkurrens- och statsstödsregler

skall inte tillämpas på undersökningar enligt den

nya tillämpningsförordningen. De bestämmelser som

behövs till följd av förordningen införs i stället i

konkurrenslagen.

- Frågor om förhandsgodkännande enligt artikel

21.3 i förordningen skall prövas av Stockholms

tingsrätt på ansökan av Konkurrensverket.

- Stockholms tingsrätt får efter ansökan besluta

att Konkurrensverket får genomföra en undersökning

hos ett företag för att utreda om företaget har

överträtt artikel 81 eller 82 i EG-fördraget,

förutom enligt vad som gäller för närvarande, även

efter begäran av en konkurrensmyndighet i annan

medlemsstat i EU.

- Förfarandereglerna i konkurrenslagen görs

tillämpliga på undersökningar som Konkurrensverket

genomför på begäran av kommissionen.

- Ålägganden enligt 45 § konkurrenslagen skall

kunna utfärdas av Konkurrensverket på begäran av en

konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i EU.

När det gäller kommissionens undersökningar hos

företag i Sverige gäller enligt artikel 20 i

förordningen att kommissionen har rätt att genomföra

alla nödvändiga inspektioner hos företag och

företagssammanslutningar. Dessa bestämmelser gäller

direkt i Sverige och någon svensk lagreglering

behövs inte, sägs det i propositionen. Om emellertid

ett företag motsätter sig en inspektion som har

beslutats enligt artikel 20, skall den berörda

medlemsstaten lämna nödvändigt bistånd för att

inspektionen skall kunna genomföras och begära

handräckning av verkställande myndighet när det är

lämpligt.

Beträffande undersökningar hos andra än det

berörda företaget innehåller förordningen den

nyheten att kommissionens undersökning kan ske även

i privata utrymmen. Ett beslut om detta av

kommissionen gäller direkt i medlemsstaterna och får

enligt artikel 21.3 andra stycket inte ifrågasättas

av en nationell rättslig myndighet. Myndigheten

skall emellertid kontrollera att kommissionens

beslut är fattat i vederbörlig ordning och att de

planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga

eller alltför långtgående i förhållande till framför

allt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är,

men också med avseende på betydelsen av den

bevisning som avses, det berörda företagets

medverkan och den rimliga sannolikheten för att de

räkenskaper och affärshandlingar som inspektionen

avser förvaras i de lokaler för vilka bemyndigande

begärs.

När det gäller undersökning på begäran av en

konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat i EU får,

enligt artikel 22.1 i förordningen, medlemsstaternas

konkurrensmyndigheter företa inspektioner eller

andra undersökningsåtgärder enligt nationell lag på

uppdrag av en myndighet i en annan medlemsstat inom

EU för att konstatera om det föreligger en

överträdelse av artikel 81 eller artikel 82 i EG-

fördraget.

Slutligen gäller beträffande undersökning på

begäran av kommissionen enligt artikel 22.2 i den

nya tillämpningsförordningen att medlemsstaternas

konkurrensmyndigheter skall genomföra de

inspektioner som kommissionen anser nödvändiga

enligt artikel 20.1 eller som den har beslutat om

enligt artikel 20.4.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) begärs ett

tillkännagivande om vikten av att slå vakt om hög

rättssäkerhet vid undersökningar i samband med

utredningar om överträdelser av förbud, i synnerhet

vid undersökningar i privata utrymmen. Vad avser

regeringens förslag om undersökningar,

förhandsgodkännande, förfaranderegler, m.m. anser

sig motionärerna inte ha någon anledning att i sak

göra någon annan bedömning än regeringen. De betonar

dock starkt vikten av att slå vakt om

rättssäkerheten, i synnerhet vid undersökningar i

privata utrymmen. Den nya förordningen ger inget

utrymme för nationella rättsliga myndigheter att

ifrågasätta kommissionens beslut att genomföra en

sådan undersökning, konstaterar motionärerna.

Däremot krävs ett godkännande från en nationell

rättslig myndighet. Denna myndighet får, som nämnts,

inte pröva om en inspektion skall ske men kan pröva

om de planerade tvångsåtgärderna är proportionerliga

och om kommissionens beslut är formellt korrekt.

Regeringen, liksom utredningen, anser att Stockholms

tingsrätt skall utfärda sådana förhandsgodkännanden.

Inte heller på denna punkt finner motionärerna

anledning att göra någon annan bedömning.

Vissa kompletterande uppgifter

Frågan om rättssäkerhet vid den typ av

undersökningar hos företag som här är aktuell -

enligt artikel 21.3 i tillämpningsförordning 1/2003

- har behandlats i proposition 1993/94:211 om

handräckning vid Eftas övervakningsmyndighets

undersökningar hos företag i Sverige. Där

refererades (s. 14) till ett i sammanhanget centralt

rättsfall inom EG-rätten - mål 46/87 Hoechst m.fl.

(REG 1989 s. 2859). I Hoechstfallet uttalade EG-

domstolen att berörda nationella regler skall vara

sådana att varje fysisk och juridisk person skall

vara tillförsäkrad skydd mot godtyckliga och

oproportionerliga ingrepp av offentliga myndigheter

i den privata sfären. Domstolen gjorde dock den

begränsningen att den nationella myndigheten inte

får göra någon egen prövning av behovet av

undersökningen. Den nationella myndighetens ansvar

får mot denna bakgrund anses vara inskränkt till att

hindra vad som närmast kan betraktas som

myndighetsmissbruk, sades det i den nyssnämnda

propositionen. Vidare framhöll regeringen att svensk

rätts regler om ansvar för felaktig

myndighetsutövning och allmänna principer för

tvångsmedelsanvändning är tillräckliga i detta

avseende.

Samarbete inom nätverket

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att skyldigheten enligt

EG-förordningen för konkurrensmyndigheter att

underrätta kommissionen om planerade beslut inte bör

föranleda någon lagstiftningsåtgärd. Vidare anses

nuvarande regler i sekretesslagen vara tillräckliga,

också när den nya förordningen träder i kraft.

Regeringen föreslår vidare ett par ändringar i

konkurrenslagen. En innebär att regeringen skall

utse de organ som skall vara konkurrensmyndigheter

enligt förordningens olika artiklar och att en

upplysning om detta skall tas in i konkurrenslagen.

En annan ändring innebär att särskild talerätt,

enligt nuvarande 23 § andra stycket konkurrenslagen,

inte skall finnas när Konkurrensverket har skrivit

av ett ärende på grund av att en annan

konkurrensmyndighet inom EU handlägger eller har

handlagt samma ärende.

I propositionen redovisas skälen för regeringens

bedömning och förslag under följande fyra rubriker:

Konkurrensmyndigheter enligt artikel 35, Samarbetet

inom nätverket, Sekretess och Den särskilda

talerätten. Här återges vad som sägs i avsnittet om

sekretess, eftersom denna fråga är föremål för

yrkande i motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c).

Samarbetet mellan medlemsstaternas

konkurrensmyndigheter innefattar informationsutbyte

mellan dem och undersökningar som en

konkurrensmyndighet genomför på uppdrag av en annan

konkurrensmyndighet. Flera remissinstanser har pekat

på behovet av sekretess vid detta utbyte av

information. Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

har gjort bedömningen att sådana uppgifter som

Konkurrensverket får från kommissionen eller andra

konkurrensmyndigheter i EU omfattas av sekretess

enligt 8 kap. 6 § andra stycket sekretesslagen

(1980:100). När det gäller uppgifter som

Konkurrensverket inhämtar på uppdrag av kommissionen

eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat

har utredningen föreslagit att sekretesskydd bör

beredas dessa uppgifter genom en komplettering av 4

kap. 5 § sekretesslagen. Av förarbetena till 8 kap.

6 § andra stycket sekretesslagen framgår dock att

sistnämnda lagrum omfattar uppgifter om enskildas

ekonomiska eller personliga förhållanden som

Konkurrensverket dels får från utlandet, dels

inhämtar inom landet med tillämpning av förordning

17/62 (prop. 1992/93:120 s. 17), påpekar regeringen.

Den nya tillämpningsförordningen innebär ingen

förändring härvidlag. Sekretess enligt 8 kap. 6 §

andra stycket kommer således att gälla för uppgifter

som finns hos Konkurrensverket oavsett om de, inom

ramen för förordningen, erhållits från - eller

inhämtats på uppdrag av - kommissionen eller en

annan medlemsstats konkurrensmyndighet. Detsamma

torde, enligt regeringens bedömning, gälla för

sådana uppgifter hos en länsstyrelse som biträder

Konkurrensverket. Någon ändring i 4 kap. 5 §

sekretesslagen är därför inte påkallad.

I propositionen redovisas Lagrådets yttrande över

lagrådsremissen avseende de aktuella lagförslagen, i

vilket Lagrådet har berört frågan om behovet av en

ändring i sekretesslagen enligt följande:

I betänkandet SOU 2003:73 föreslogs vissa

ändringar i 4 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100).

Ändringarna var föranledda av de nya bestämmelser

som enligt utredningsförslaget skulle föras in i

45 § andra stycket och 47 § andra stycket

konkurrenslagen.

I remissprotokollet (avsnitt 13.3, under

rubriken "Sekretess") anförs att någon ändring i

4 kap. 5 § sekretesslagen inte är påkallad. Det

hänvisas härvid till 4 kap. 1 § och 8 kap. 6 §

andra stycket sekretesslagen.

Lagrådet har för sin del inte övertygats om att

det inte behöver göras någon ändring i 4 kap. 5 §

sekretesslagen. Lagrådet har emellertid inte

underlag för något bestämt ställningstagande.

Enligt Lagrådets mening bör bestämmelserna om

sekretess i konkurrensmyndigheternas verksamhet -

som i dag är både komplicerade och svårtolkade -

bli föremål för förnyade överväganden. Härvid bör

bl.a. betydelsen av artikel 28 i

tillämpningsförordningen beaktas.

Regeringen delar dock inte - med hänvisning till vad

som nyss redogjorts för - den tveksamhet som

Lagrådet givit uttryck för. I sammanhanget vill

regeringen också erinra om bestämmelserna i 4 kap. 1

§ sekretesslagen om sekretess med hänsyn till

förestående inspektioner etc. (jfr prop. 1992/93:120

s. 18 och prop. 1993/94:211 s. 13).

En annan fråga är om Konkurrensverket kan lämna ut

uppgifter som inhämtats med stöd av konkurrenslagen

till andra nationella konkurrensmyndigheter i EU och

kommissionen med tillämpning av artikel 12 i den nya

förordningen. Regeringen menar att Konkurrensverket

har en sådan möjlighet med stöd av 1 kap. 3 § tredje

stycket sekretesslagen.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås att

riksdagen skall besluta att anta det förslag till

lag om ändring i sekretesslagen som framläggs i

motionen. Motionärerna anser att regeringen utan

goda skäl intagit en annan ståndpunkt än såväl

Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

och Lagrådet som flera remissinstanser när det

gäller frågan om hur godtagbar sekretess skall

garanteras vid utbyte av information mellan svenska

konkurrensmyndigheter och antingen

konkurrensmyndigheter i andra länder eller

kommissionen. Den moderniserade

konkurrensövervakningen kräver ökat utbyte av

information mellan konkurrensmyndigheter och

domstolar i medlemsländerna och kommissionen, en

information som kan röra affärshemligheter eller

andra för berörda företag känsliga uppgifter,

påpekar motionärerna. De anser att det därför är av

stor vikt att noggrann sekretessprövning sker i

varje enskilt fall. Den nyssnämnda utredningen

menade att sekretesslagen bör ändras så att där

klart framgår att sekretess gäller uppgifter som

Konkurrensverket inhämtar på uppdrag av kommissionen

eller en konkurrensmyndighet i en annan medlemsstat,

erinrar motionärerna om. Regeringen menar däremot

att en sådan ändring inte är nödvändig, trots att

Lagrådet uttryckt tveksamhet inför regeringens

ståndpunkt, konstaterar motionärerna. De anser att

detta är anmärkningsvärt, särskilt som regeringen i

propositionen inte anses ha redovisat grunden för

sin bedömning, och de föreslår att sekretesslagen

skall ändras i enlighet med vad som föreslagits av

utredningen.

Vissa kompletterande uppgifter

Offentlighets- och sekretesskommittén (dir. 1998:32)

ser för närvarande över utrikessekretessen,

däribland EG-relaterade frågor. Kommittén skall,

enligt direktiven, göra en kartläggning av

myndigheternas hantering av frågor om

utrikessekretess. En sådan kartläggning skall ta

sikte på frågor om sekretess såväl i EU-samarbetet

som i annat internationellt samarbete.

Kartläggningen skall utmynna i en bedömning av om

det behövs ändringar i reglerna om utrikessekretess

eller andra åtgärder, t.ex. en särreglering för EU-

samarbetet, samt i så fall förslag till sådana

ändringar. De frågor beträffande 4 kap. 5 § och 8

kap. 6 § andra stycket sekretesslagen som här är

aktuella kommer att ingå i underlaget för kommitténs

ställningstaganden. Kommittén skall redovisa sitt

arbete senast den 31 augusti 2004.

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) finns ett

konkret förslag till lag om ändring i

sekretesslagen, vilket helt överensstämmer med det

förslag som Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

lade fram i sitt delbetänkande. Det bör dock noteras

att motionärernas lagförslag inte direkt kan

användas som underlag för ett förslag till

riksdagsbeslut. I regeringens förslag till ändring i

konkurrenslagen omnämns inte kommissionen i 45 §

andra stycket eller 47 § andra stycket

konkurrenslagen, vilket är fallet i utredningens

förslag. Detta får följdverkningar på den i motionen

föreslagna lydelsen av 4 kap. 5 § sekretesslagen.

Det kan vidare noteras att enligt motionärerna skall

den föreslagna lagändringen träda i kraft den 1 maj

2004. De övriga aktuella lagförslagen i

propositionen har dock den 1 juli 2004 som

ikraftträdandedatum. Riksdagen planeras fatta beslut

i ärendet i mitten av maj 2004.

Ny företagskoncentrationsförordning

Propositionen

Regeringen föreslår en ändring i lagen (1994:1845)

om tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler, genom vilken

hänvisningen i 5 § till rådets förordning 4064/89

ersätts av en hänvisning till rådets förordning

139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av

företagskoncentrationer.

Konsekvenser av förslagen

Propositionen

Propositionens avsnitt om konsekvenser av förslagen

innehåller inget förslag till riksdagsbeslut eller

särskild bedömning av regeringen. I propositionen

sägs bl.a. följande:

Sammanfattningsvis kommer Konkurrensverket att

behöva förändra sin verksamhet och självt aktivt

söka upp konkurrensbegränsningar, vilket kommer

att ta resurser i anspråk. Därtill kommer att

betydande resurser kommer behöva avsättas för

verkets medverkan i det europeiska samarbetet. Å

andra sidan kommer resurser att frigöras till

följd av att förhandskontrollen avskaffas. Till

detta kommer att verket redan nu i betydande

utsträckning deltar i arbete på europeisk nivå.

Regeringen har inte nu underlag för att bedöma om

Konkurrensverkets behov av resurser förändras med

anledning av de nu framlagda förslagen.

Eventuella anslagsbehov som följer av ovanstående

förändringar föreslås finansieras inom

utgiftsområdesramen.

När det gäller länsstyrelserna bedömer

regeringen att dessa inte kommer att belastas av

den nya ordningen i någon omfattning som har

betydelse.

I vad mån Marknadsdomstolen och Stockholms

tingsrätt påverkas av utredningens förslag blir

givetvis beroende av utvecklingen hos

Konkurrensverket. Företagens framtida

processbenägenhet kan påverka resursbehovet hos

dessa domstolar och även hos de allmänna

domstolarna i övrigt. Eventuella merkostnader

anser regeringen bör kunna finansieras inom

befintliga ramar.

Motionen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) framläggs inte

något förslag till riksdagsbeslut i här aktuellt

avseende, men propositionens avsnitt om konsekvenser

av förslagen kommenteras i motivtexten. Där sägs att

motionärerna anser sig återigen ha anledning att

peka på bristerna i det beslutsunderlag som

regeringen tillställer riksdagen. Regeringen anser,

som redovisats, att den inte har underlag för att

bedöma om Konkurrensverkets behov av resurser

förändras med anledning av de nu framlagda

förslagen. Motionärerna menar att det är regeringens

uppgift att tillse att ett sådant underlag tas fram

och tillställs riksdagen som underlag för riksdagens

beslut. Deras bedömning är att Konkurrensverkets

behov av resurser sammanhänger med vilka uppgifter

som verket åläggs. När regeringen föreslår att

verket skall åläggas ytterligare arbetsuppgifter är

det därför inte orimligt att anta att detta kräver

ytterligare resurser, anför motionärerna. De erinrar

om att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet,

Kristdemokraterna och Centerpartiet i sina

respektive budgetmotioner för år 2004 föreslog högre

anslag än regeringen till Konkurrensverket. Detta

förefaller mot bakgrund av den föreliggande

propositionen som än mer välmotiverat, säger

motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Konkurrensverket disponerar för år 2004 ett anslag

på 82,5 miljoner kronor (prop. 2003/04:1 utg.omr.

24, bet. 2003/04:NU1). Ökningar av Konkurrensverkets

anslag för år 2004 föreslogs i respektive partiers

budgetförslag enligt följande: Moderata

samlingspartiet: + 5 miljoner kronor; Folkpartiet:

+ 12 miljoner kronor; Kristdemokraterna:

+ 9 miljoner kronor; Centerpartiet: + 3 miljoner

kronor.

Inför budgetberedningen av Konkurrensverkets

anslag för år 2005 kommer regeringen att ha tillgång

till ett mer komplett underlag för att kunna bedöma

verkets resursbehov med anledning av dels de här

aktuella förändringarna, dels även eventuellt andra

tillkommande uppgifter, sägs det från

Näringsdepartementets sida.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först propositionen om

moderniserad konkurrensövervakning i dess helhet.

Därefter behandlas frågan om behovet av ändring i

sekretesslagen till följd av samarbetet inom

nätverket, bestående av EG-kommissionen och de

nationella konkurrensmyndigheterna inom EU, vilken

aktualiserats i motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c).

Moderniserad konkurrensövervakning

Utskottet har i föregående avsnitt om

konkurrenspolitikens inriktning framhållit vikten av

en effektiv konkurrens. Den är en förutsättning för

en väl fungerande samhällsekonomi och syftar till

att ge konsumenterna en starkare ställning på

marknaden.

Den nu aktuella propositionen om en moderniserad

konkurrensövervakning ser utskottet som ett led i

strävandena att effektivisera konkurrensen. Detta

gäller t.ex. förslaget om att slopa individuella

undantag och icke-ingripandebesked. Hos

Konkurrensverket kommer därigenom att frigöras

resurser, vilka kan användas för övervakning och

bekämpning av allvarliga konkurrensstörningar.

Vidare är det en fördel med överensstämmelse mellan

svensk konkurrensrätt och EG-rätt i detta avseende.

Inom EG-rätten kommer, som redovisats, individuella

undantag och icke-ingripandebesked att avskaffas den

1 maj 2004.

Enligt den nya ordningen kommer företagen själva

att få ta ställning till om det aktuella avtalet

eller förfarandet är övervägande positivt för

konsumenterna och därmed förenligt med

konkurrensrätten. I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd,

c) framhålls vikten av en rättssäker tillämpning av

undantagen i konkurrenslagen efter att systemet med

förhandsanmälan avskaffas. Vidare betonas att

Konkurrensverket bör hjälpa företagen med råd om hur

villkoren för undantag från konkurrenslagens förbud

skall uppfyllas. Motionärerna har rätt i att

slopandet av systemet med förhandsanmälan innebär en

förändring för företagen. Samtidigt bör det dock

noteras att företagen sedan konkurrenslagen har

varit i kraft i tio år har erhållit kunskaper om och

erfarenheter av lagens innehåll och hur den skall

tillämpas. Som redovisats kommer företagen även

framöver att ha möjlighet att kontakta

Konkurrensverket för information och vägledning om

gällande regler. Verket har också deltagit i

seminarier kring de nya reglerna och skall under

hösten 2004 arrangera ett seminarium för

branschorganisationer och företag för att ge

information och svara på frågor om den praktiska

tillämpningen av det nya regelverket. Med detta

anser utskottet att det inte finns något behov för

riksdagen att göra ett tillkännagivande i saken, och

den nämnda motionen avstyrks följaktligen i berörda

delar.

När det gäller gruppundantagen delar utskottet

regeringens bedömning att dessa bör behållas tills

vidare. Systemet med bindande föreskrifter om

gruppundantag ger rättssäkerhet och förutsägbarhet

för företagen. Detta är särskilt viktigt vid det

förestående systemskiftet med slopande av

individuella undantag och icke-ingripandebesked och

övergång till ett ständigt gällande, generellt

undantag från förbudet mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag. I motion 2003/04:N14 (m,

fp, kd, c) görs - utan något förslag till

riksdagsbeslut - motsvarande bedömningar beträffande

gruppundantagen.

Ett inslag i den moderniserade

konkurrensövervakningen är det utökade samarbetet

mellan kommissionen och medlemsstaternas

konkurrensmyndigheter i ett nybildat nätverk

(European Competition Network, ECN). Inom ramen för

detta nätverk kommer att skapas mekanismer för

information och samråd. Utskottet ser positivt på

detta arbete och ser det som en del av

effektiviseringen av konkurrensövervakningen.

I anslutning till det samarbete som kommer att ske

inom nätverket tas i den nyssnämnda motionen upp en

fråga som rör rättssäkerhet. Det gäller de

situationer då nationella rättsliga myndigheter

skall genomföra undersökningar på uppdrag av EG-

kommissionen vid utredningar om överträdelser av

förbud och då i synnerhet vid undersökningar i

privata utrymmen. Som tidigare redovisats har

motsvarande frågor behandlats våren 1994 i en

proposition om handräckning vid Eftas

övervakningsmyndighets undersökningar hos företag i

Sverige. Den bedömning som då gjordes var att svensk

rätts regler om ansvar för felaktig

myndighetsutövning och allmänna principer för

tvångsmedelsanvändning var tillräckliga för att

hindra sådant som närmast kan betraktas som

myndighetsmissbruk. Enligt utskottets mening är det

möjligt att tillämpa motsvarande resonemang i det

här aktuella fallet. Utskottet förutsätter att

regeringen följer utvecklingen och vidtar de

åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa

rättssäkerheten. Något tillkännagivande av riksdagen

i frågan är sålunda inte erforderligt, och motionen

avstyrks i berörd del.

När det gäller konsekvenserna av de här aktuella

förändringarna i konkurrensrätten sägs i

propositionen att regeringen inte nu har underlag

för att bedöma om Konkurrensverkets resursbehov

förändras med anledning av dem. Detta kritiseras i

motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) - dock utan något

förslag till riksdagsbeslut. Motionärerna förmodar

att förslagen i propositionen kommer att medföra

ökade arbetsuppgifter för Konkurrensverket och att

verket därmed kan komma att behöva ytterligare

resurser. Utskottet nöjer sig i detta sammanhang med

att konstatera att frågan om Konkurrensverkets

anslag för budgetåret 2005 kommer att beredas på

sedvanligt sätt under hösten 2004 inför

budgetpropositionen för år 2005.

Sammantaget tillstyrker utskottet alltså

propositionen och avstyrker den nämnda motionen i

berörda delar.

Ändring i sekretesslagen

I motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) föreslås - i

anslutning till regeringens bedömningar avseende

samarbetet inom nätverket mellan EG-kommissionen och

medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter -

att riksdagen skall besluta om en ändring i

sekretesslagen för att garantera sekretess vid

utbyte av information mellan svenska

konkurrensmyndigheter och konkurrensmyndigheter i

andra EU-länder eller EG-kommissionen.

Utskottet vill inledningsvis framhålla att

utskottet tillmäter frågan om sekretess i här

aktuella avseenden lika stor vikt som motionärerna.

Eftersom den information och de uppgifter som kan

komma att bli föremål för utbyte genom den nya

ordningen kan röra sig om affärshemligheter eller

andra för de berörda företagen känsliga uppgifter är

det en fullständig självklarhet att dessa uppgifter

skall behandlas med tillbörlig sekretess. Det

föreligger således ingen skillnad mellan utskottets

bedömning och motionärernas när det gäller själva

sakfrågan om sekretess.

Utskottet vill också erinra om, som redogjorts

för, att frågan om utrikessekretess, inklusive EG-

relaterade frågor, för närvarande är föremål för

översyn av Offentlighets- och sekretesskommittén.

Kommittén skall redovisa sitt arbete senast den 31

augusti 2004. Utskottet förutsätter att frågan

belyses i kommitténs arbete.

Med det anförda avstyrker utskottet motion

2003/04:N14 (m, fp, kd, c) även i denna del.

Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden som tar

upp olika aspekter av konkurrens på lika

villkor mellan offentlig och privat sektor.

Sammantaget anser utskottet att regeringens

arbete på området styrs av en klar vilja att

uppnå och upprätthålla konkurrensneutralitet

mellan offentlig och privat verksamhet.

Utskottet förutsätter att frågan ges hög

prioritet och att regeringen återkommer till

riksdagen i frågan. Jämför reservation 3 (m,

fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N248 (m) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om att öka

etableringsfriheten och att uppmuntra

privatiseringar och konkurrensutsättning inom den

offentliga sektorn. Stat, landsting och kommuner bör

koncentrera sig på sådana verksamheter där

offentliga insatser kan förväntas vara överlägsna

enskilda och kooperativa initiativ, anför

motionärerna. De säger att kommunerna många gånger

bedriver verksamhet som kan och bör skötas av

privata aktörer. Många små företag har kommuner,

landsting och myndigheter som sina kunder, påpekar

motionärerna vidare. De menar att det finns

anledning att se över lagen om offentlig upphandling

men även konkurrenslagen, lagen om otillbörligt

upphandlingsbeteende och kommunallagen för att

förverkliga de principer om affärsmässighet,

konkurrens och icke-diskriminering som skall gälla

för offentlig upphandling. I vissa fall är också

ansvarsfördelningen oklar, påstår motionärerna. De

inblandade myndigheterna är Nämnden för offentlig

upphandling, Konkurrensverket, Kammarkollegium och

Kommerskollegium. Motionärerna vill se över denna

splittrade myndighetsbild och anser att nämnden bör

slås samman med Konkurrensverket, vilket tydligare

skulle visa att upphandlingslagen i första hand är

en konkurrenslagstiftning.

Riksdagen bör begära att regeringen skall lägga

fram förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande

offentlig verksamhet, anförs det - med likartade

motiveringar - i motionerna 2003/04:N316 (m) och

2002/03:Fi236 (m). Staten, landstingen och

kommunerna bedriver en omfattande näringsverksamhet,

vilken medför betydande problem för en fri och

rättvis konkurrens, säger motionärerna. De anser att

när staten eller en kommun engagerar sig som ägare i

företag betyder det i praktiken att dessa företag

kan agera på marknaden med den statliga respektive

den kommunala beskattningsrätten som eget kapital.

De finansiella riskerna blir betydligt mindre än för

de privata konkurrenterna och i praktiken tillåts

aldrig statliga eller kommunala företag att gå i

konkurs, vilket får till följd att de offentligt

ägda företagen indirekt subventioneras i förhållande

till företag som får söka sitt riskkapital på

marknadens villkor, säger motionärerna. De menar att

konkurrensförhållandena snedvrids ytterligare av att

en rad myndigheter bedriver konkurrensutsatt

verksamhet. Statligt och kommunalt ägande kan aldrig

fullt ut förenas med en sund och rättvis konkurrens,

även om riktlinjerna är att företagen skall drivas

under strikt kommersiella villkor, eftersom

politiker kan påverkas av motstridiga intressen i

sin dubbla roll som ägare och lagstiftare respektive

lokal myndighetsutövare, anför motionärerna. De

påpekar att en stor del av de anmälningar som kommer

till Konkurrensverket riktar sig mot kommuner,

landsting och statliga organ. Den statliga,

kommersiella verksamheten utgör också ett betydande

problem, säger motionärerna. I Konkurrensverkets

statistik över företag som missbrukat sin

dominerande ställning återfinns SAS AB, Telia Sonera

AB, SJ AB och Posten AB, och nästan häften av alla

domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande

ställning rör företag med statlig ägarinblandning.

Även beträffande ifrågasatt konkurrensbegränsande

beteende, där medborgarnas anmälningar registreras,

utgör de statliga och kommunala bolagen en stor del,

påpekar motionärerna. När det gäller myndigheternas

konkurrensbegränsande verksamhet har

Konkurrensverket närmast obefintliga möjligheter att

ingripa med hjälp av konkurrenslagen, eftersom den

avser företag och därmed inte är tillämplig på den

offentliga sektorns konkurrenssnedvridning. De stora

bristerna i konkurrensneutralitet mellan offentlig

näringsverksamhet och privata bolag behöver åtgärdas

genom skärpta krav på upphandlingar, redovisningar

och affärsmässighet, anför motionärerna.

Statskontoret kartlade i rapporten Staten som

kommersiell aktör (2000:16) den verksamhet som

statliga myndigheter och bolag bedrev i konkurrens

med privata företag, erinrar motionärerna om. I

rapporten redovisades en lista över myndigheter som

hade konkurrenspåverkande verksamhet. Av de 99

myndigheter och affärsverk som fanns på listan sålde

70 något i konkurrens medan 53 konkurrerade med

småföretag. Myndigheter skall inte syssla med

verksamhet som snedvrider konkurrensen och som inte

är myndighetsutövning, och regeringen bör snarast

återkomma till riksdagen med förslag om att avveckla

denna typ av konkurrenssnedvridning, anför

motionärerna.

I motion 2003/04:N208 (m) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om att regeringen

skyndsamt skall lägga fram förslag till beslut om

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor. Trots förslag från Konkurrensrådet

och i en remissbehandlad departementspromemoria (Ds

2001:17) har regeringen hittills inte varit beredd

att skrida till handling i den nämnda frågan, säger

motionären. Hon noterar att regeringen intar

ståndpunkten att frågan bör utredas vidare och att

den hänvisar bl.a. till att ett förslag skall ha

uppslutning från både offentlig och privat sektor.

Att sådan enighet ställs som villkor för

regeringsförslag är inget motionären har lagt märke

till tidigare.

Följande tre tillkännagivanden begärs i motion

2003/04:N293 (fp): om att införa åtgärder för att

reda ut konkurrenssituationen mellan privata och

offentliga utförare; om åtgärder för att underlätta

tillträde till olika marknader; om att ta bort

selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala

stöd till företag. Kraftfulla åtgärder måste vidtas

från regeringens sida för att driva på

avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för

privata initiativ i kommuner och landsting, anför

motionärerna. De påpekar samtidigt att det privata

utbudet på vissa håll kan vara mycket begränsat.

Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om

ändringar i de lagar som styr den obligatoriska,

kommunala verksamheten vad gäller sådana

bestämmelser som förhindrar uppkomsten av

konkurrerande alternativ till det rådande monopolet

i det allmännas regi, anser motionärerna. Detta

skulle skapa möjligheter för många småföretagare att

utveckla egna verksamheter inom tjänstesektorn.

Konkurrensbegränsande förfaranden från olika

kommunala aktörers sida måste påtalas och åtgärdas,

säger motionärerna och menar att regeringen har

intagit en alltför avvaktande hållning. Inrättandet

av Konkurrensrådet har inte räckt. Liksom i

föregående motion noteras att regeringen ännu inte

har lagt fram något förslag om införande av en

konfliktlösningsregel i konkurrenslagen. Regeringen

måste omedelbart vidta åtgärder för att reda upp

konkurrenssituationen mellan offentlig och privat

sektor, anför motionärerna. De hänvisar vidare till

en rapport av Konkurrensverket, Vårda och skapa

konkurrens (2002:2), i vilken en rad åtgärder har

föreslagits och som motionärerna anser omedelbart

bör genomföras. Det rör sig om följande: Inför

särskilda bestämmelser i lag som gör det möjligt att

ingripa mot andra slag av konkurrenssnedvridande

förfaranden än de som omfattas av konkurrenslagen;

avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt

myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt

verksamhet; ändra kommunallagen så att företag ges

bättre möjligheter att få prövat i domstol om det är

förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar

driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader; ge

den myndighet som har tillsynen över den offentliga

upphandlingen rätt att föra talan om en

marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit

mot lagen om offentlig upphandling; integrera

tillsynen av den offentliga upphandlingen med övriga

myndighetsuppgifter på konkurrensområdet; ersätt

successivt nuvarande form av

inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade

inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter

emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;

klargör att kommunernas och landstingens inköp från

egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;

komplettera upphandlingsreglerna för att komma till

rätta med avbrutna anbudstävlingar; inför

bestämmelser om att myndigheterna skall beakta

effekterna på konkurrensen vid stödgivning och att

företagen skall få bättre möjligheter att få

lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

I motion 2003/04:N226 (fp) begärs

tillkännagivanden om vikten av att en ökad andel av

den offentliga sektorns verksamhet läggs ut på

entreprenad och om att Konkurrensverket bör granska

välfärdssektorn. En större del av såväl kommunernas

som landstingens verksamhet måste läggas ut på

entreprenad, vilket skulle öppna marknader för inte

minst kvinnors nyföretagande inom välfärdssektorn,

anför motionären. Han anser att vård, skola och

omsorg naturligtvis skall vara offentligt

finansierade via skattsedeln och ges till människor

utifrån deras behov, men denna princip innebär inte

att all verksamhet också måste utföras i offentlig

regi. Konkurrensverket har under senare år i

särskilda räder slagit till mot bl.a. bensinbolag

som har försökt begränsa konkurrensen, konstaterar

motionären och undrar varför inte verket också kan

göra tillslag mot t.ex. de landsting som har en

andel av marknaden som överstiger 95 % och som

därigenom försätter privata företagare i en omöjlig

konkurrenssituation.

I en annan motion - 2003/04:N227 (fp) - av samme

motionär begärs ett tillkännagivande av riksdagen om

att det för all kommunal verksamhet som erbjuder

kommersiellt gångbara varor eller tjänster åt

allmänheten bör krävas tillstånd från länsstyrelsen.

Detta är nödvändigt för att komma till rätta med att

kommunernas förvaltningar eller kommunalt ägda

företag erbjuder tjänster åt allmänheten som

konkurrerar ut privata företag.

Turistnäringens konkurrensförhållanden i relation

till offentlig näringsverksamhet är föremål för

yrkande i motion 2003/04:N337 (fp). Konkurrensverket

avlämnade år 1998 en rapport, Konkurrenshinder för

småföretag (1998:2), i vilken verket framförde

uppfattningen att myndigheter inte bör bedriva

verksamhet på väl fungerande konkurrensmarknader och

efterlyste en precisering från statsmakternas sida

under vilka förutsättningar som sådant skall få ske,

säger motionärerna. Verket efterlyste också regler

som säkerställer att stöd inte snedvrider

konkurrensen, hämmar eller omöjliggör verksamhet i

företagen. De missförhållanden som Konkurrensverket

påtalade har relevans även inom turistnäringen, där

ett stort antal kommuner bedriver näringsverksamhet

inom ramen för sina turistbyråer, i kommunala

stiftelser och i hel- eller delägda bolag, menar

motionärerna. De påpekar att regelrätta bidrag till

privata företag också förekommer, bl.a. inom ramen

för den svenska regionalpolitiken och EU:s

regionalpolitik. Även annan offentlig

näringsverksamhet förekommer inom området, framför

allt i form av turistanläggningar av olika slag,

bl.a. campingplatser, hotell och restauranger.

Kommuner har på detta sätt i flera fall lyckats

uppnå marknadsdominerande ställning, vilket har

försvårat nyetableringar och förhindrat uppkomsten

av privata verksamheter, anför motionärerna.

I motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om kommunernas roll i

näringspolitiken. Kommuner och myndigheter bedriver

i ökad utsträckning näringsverksamhet på

konkurrensmarknader, t.ex. i form av

tvätteritjänster, fastighetsskötsel, gym, städning

och catering, säger motionärerna. De anser att

kommunalt och statligt ägande bör avvecklas på

marknader där privata företag konkurrerar, eller

skulle kunna konkurrera, och där inte sociala eller

hälsomässiga restriktioner motiverar ett offentligt

ägande. Många småföretag har problem med att

offentligt stöd i olika former ges till deras

konkurrenter, uppger motionärerna och hänvisar till

att Konkurrensverket har kartlagt problemet och

funnit en rad exempel på kommuner som verkar

konkurrenssnedvridande. Det handlar om kommuner som

gett penningbidrag, tillhandahållit gratis eller

subventionerad arbetskraft, nedsatta lokalhyror,

m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt

kommunallagen, men förekommer ändå, hävdar

motionärerna. Det är främst små företag som råkar

illa ut och det är mycket svårt att överklaga ett

kommunalt stöd som innebär stöd till en konkurrent,

säger motionärerna. De anser att den offentliga

sektorn måste reformeras och att stat, landsting och

kommuner bör koncentrera sig på sådana verksamheter

där offentliga insatser kan förväntas vara

överlägsna enskilda och kooperativa initiativ

bedrivna i små, decentraliserade företag. En del av

den kommunala verksamheten kan med fördel skötas på

entreprenad, och politikerna måste i högre grad än

hittills renodla sin roll som konsumentföreträdare

och inte samtidigt ta på sig dubbelrollen som

producentföreträdare, anför motionärerna.

Två tillkännagivanden begärs i motion 2003/04:N346

(kd) - om rättvis konkurrens mellan offentlig och

privat sektor och om avveckling av snedvridande

företagsstöd. Motiveringen bakom är likartad den i

nyssnämnda motion 2003/04:N412 (kd). Dessutom anser

motionärerna att Konkurrensverket bör ges ett vidgat

uppdrag att övervaka också kommunallagens

efterlevnad. Om det framkommer att en kommun brutit

mot lagen avseende otillbörlig näringsverksamhet bör

någon form av marknadsstörningsavgift kunna dömas

ut, anför motionärerna.

Ett tillkännagivande om konkurrenssnedvridande

kommunal verksamhet begärs i motion 2003/04:N347

(kd). En kommun skall inte engagera sig i sådana

aktiviteter som privata företag kan sköta lika bra,

menar motionärerna. De anser att det kommunala

engagemanget på turismens område skapar svårigheter

såväl för redan etablerade företag som för företag

som vill komma in på marknaden. Det är fel om den

kommunala turistverksamhetens uppbyggnad finansieras

med skattemedel och den fortsatta driften sker med

kommunala driftsbidrag, vilket ger en annan

kostnadsbild än för de privata aktörerna, anför

motionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag

eller fördelaktiga lån till en av företagarna på

orten eller ett kommunägt bolag förfogar över

resurser som inte konkurrerande aktörer får utnyttja

på samma villkor, snedvrids konkurrensen. Inga

sysselsättningsaspekter kan berättiga ett sådant

beteende, anser motionärerna.

I motion 2003/04:N327 (c) begärs ett

tillkännagivande om att staten har ett ansvar i fall

när konkurrensen mellan privata entreprenörer på en

offentligt tillhandahållen tjänst är så svag att

konsumenterna inte enkelt kan välja bort företag som

tummar på kvaliteten. Vidare föreslås ett

tillkännagivande om att de speciella

samhällsintressen som det statliga utförandet i

vissa fall skall representera kan, i fall av väl

genomförd reglering eller kontraktering, tillgodoses

lika bra av privata entreprenörer till både lägre

kostnader och högre kvalitet. Centerpartiet anser

att det finns områden då statligt ägande är att

föredra framför enskilt, t.ex. tillhandahållandet av

grundläggande infrastruktur som vägar, järnvägar,

el- och bredbandsnät, m.m., vilka representerar

strategiska nationella intressen, säger

motionärerna. De anser att en fri konkurrens mellan

operatörerna ligger i konsumenternas intresse. Väl

använd kan reglering eller kontraktering av

marknader som ställs till förfogande för privata

entreprenörer vara ett bättre instrument än ett

statligt utförande, anför motionärerna. Det kan

handla om att post skall delas ut i hela landet, att

naturliga monopol inte får ta ut för höga priser

eller att friskolor inte får avvisa vissa elever.

Riksdagen bör begära att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag till åtgärder

i syfte att förbättra möjligheterna att driva

företag inom vårdsektorn, anförs det i motion

2003/04:N329 (c). Jämställdhetsarbete handlar ofta

mer om att förändra normer och strukturer än att

använda politiska instrument som kvotering, säger

motionärerna. De anser dock att det finns områden

där politiken på ett enkelt sätt skulle kunna bidra

till att bryta upp sociala konstruktioner om

begreppen kvinnligt och manligt genom att slå hål på

gamla maktstrukturer och därmed släppa fram kvinnor

som vill bli företagare. Ett sådant område är hälso-

och sjukvården, där kvinnorna är fler än männen vad

gäller att driva företag, men där allt färre tillåts

att starta eget, anför motionärerna. De menar att

detta är ytterligare en faktor som håller tillbaka

både kvinnors utvecklingsmöjligheter som företagare

och en bättre mångfald och kvalitet i vården.

Vårdentreprenörer vittnar om svårigheterna att

arbeta långsiktigt och om de stora risker som är

förbundna med att försöka driva företag inom

välfärdssektorn, säger motionärerna avslutningsvis.

Vissa kompletterande uppgifter

Olika lagar reglerar de offentliga aktörernas

agerande när det offentliga uppträder som antingen

köpare eller säljare - främst lagen (1992:1558) om

offentlig upphandling, lagen (1994:615) om

ingripande mot otillbörligt beteende avseende

offentlig upphandling, kommunallagen (1991:900) och

konkurrenslagen (1993:20). Ansvaret för dessa lagar

ligger på tre olika utskott, nämligen finans-,

konstitutions- och näringsutskotten.

Riksdagen avslog våren 2003 motionsyrkanden som

tog upp olika aspekter av konkurrens på lika villkor

mellan offentlig och privat sektor (bet. 2002/03:

NU10). Sammantaget ansåg utskottet att regeringens

arbete på området styrs av en klar vilja att uppnå

och upprätthålla konkurrensneutralitet mellan

offentlig och privat verksamhet och att arbetet har

hög prioritet. I en reservation (m, fp, kd, c)

efterfrågades kraftfulla åtgärder från regeringens

sida för att driva på avregleringsarbetet i syfte

att skapa utrymme för privata initiativ i kommuner

och landsting.

Regeringen tillsatte år 1997 ett råd för

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor (Konkurrensrådet). Rådet, som har

bestått av representanter från såväl offentlig som

privat sektor, har haft två huvudsakliga uppgifter.

Den första har gällt att rådet skulle belysa

enskilda fall och försöka undanröja

konkurrenskonflikter genom dialog och kontakter

mellan berörda parter. Rådets andra uppgift har

varit att försöka åstadkomma en samsyn mellan

företrädare för offentlig och privat sektor om hur

de långsiktiga spelreglerna på området bäst skall

formuleras. Konkurrensrådet redovisade sina samlade

erfarenheter och de resultat som uppnåtts i

betänkandet Konkurrens på lika villkor mellan

offentlig och privat sektor (SOU 2000:117). De

problem som rådet redovisade uppstår främst när

privata och offentliga aktörer möts på samma

marknad, dvs. när det allmänna bedriver

säljverksamhet som är konkurrensutsatt. Enligt rådet

har verksamheter där privata och offentliga aktörer

konkurrerar med varandra ökat påtagligt under senare

tid. Rådet ansåg att problemen kan lösas antingen

genom att den offentliga sektorn drar sig tillbaka

eller genom att konkurrensförutsättningarna görs så

lika som möjligt. I fråga om lagreglering anfördes

att parterna i rådet i grunden har olika uppfattning

om behovet av lagändringar. Det bedömdes därför inte

vara möjligt att finna lösningar som fullt ut

tillgodoser alla krav och önskemål som framförts.

Rådet enades dock om att i betänkandet presentera

ett sätt att åstadkomma mer konkurrensneutrala

villkor, nämligen att i konkurrenslagen införa en

bestämmelse som tar sikte på att korrigera

konkurrenssnedvridande beteenden från offentliga

aktörer. Rådets rekommendation är en

missbruksbestämmelse där de offentliga aktörerna i

händelse av lagöverträdelse inte drabbas av

ekonomiska sanktioner för redan inträffat agerande,

utan enbart vitesbelopp om den berörda aktören inte

rättar sig efter ett beslut. Rådet ansåg att

möjligheten för en enskild att föra en

skadeståndstalan i sådana sammanhang bör utredas.

Enligt rådet kan vidare många av de identifierade

konkurrensproblemen lösas på lokal nivå.

Rådet hade ursprungligen en begränsad

verksamhetstid på tre år, t.o.m. år 2000, men fick

förlängning i olika omgångar (dir. 2002:157). Vid

årsskiftet 2003/04 upphörde rådets verksamhet.

Konkurrensverket fick inför Konkurrensrådets

upphörande, i sitt regleringsbrev för år 2004, i

uppdrag att i avvaktan på eventuella nya lagregler

särskilt följa de frågor som rör konkurrens på lika

villkor mellan privat och offentlig verksamhet som

beretts inom ramen för Konkurrensrådets verksamhet

fram till den 31 december 2003. I detta ligger bl.a.

att verket skall följa utvecklingen på marknaden

samt uppmärksamma eventuella nya

konkurrenskonflikter i ljuset av det befintliga

konkurrensrättsliga regelverket.

Regeringen beslöt vidare i februari 2004 att ge

Konkurrensverket i uppdrag att, med utgångpunkt i de

erfarenheter som gjorts i Konkurrensrådets arbete

med frågor angående konkurrens på lika villkor

mellan privat och offentlig sektor, analysera och

föreslå åtgärder som kan behövas för att ytterligare

förbättra marknadens funktionssätt beträffande

konkurrensen mellan privata och offentliga aktörer.

Konkurrensverket skall inom ramen för uppdraget

sprida information om goda exempel på en fungerande

konkurrens och om hur konkurrenssnedvridande

förfaranden kan undvikas. Uppdraget skall

rapporteras till Näringsdepartementet senast den 1

oktober 2004.

Med utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har

en departementspromemoria utarbetats, Konkurrens på

lika villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds

2001:17). I promemorian har lämnats förslag om att

en konfliktlösningsregel skall införas i

konkurrenslagen. Enligt förslaget skall förbud i

enskilda fall kunna meddelas mot offentlig

konkurrenshämmande verksamhet som bedöms vara

skadlig från allmän synpunkt. Sådana förbud skall

meddelas av Marknadsdomstolen, på talan av

Konkurrensverket, och föreslås kunna förenas med

vite. Promemorian innehöll även förslag om att

Konkurrensrådet skulle knytas till Konkurrensverket.

Vidare föreslogs att Marknadsdomstolen skall

förstärkas med en expert som har särskilda insikter

i den berörda offentliga verksamheten. Såväl

betänkandet som departementspromemorian har

remissbehandlats.

Regeringen uttalade våren 2002 i proposition

2001/02:167 om ändringar i konkurrenslagen för

effektivare kartellbekämpning, m.m. att en

lagreglering av konkurrensproblem mellan offentlig

och privat näringsverksamhet, som ytterst innebär

prövning i domstol, bör grundas på bredast möjliga

uppslutning från berörda aktörer. Regeringen

konstaterade att departementspromemorians förslag

till särskild regel i konkurrenslagen hade givit

upphov till ytterligare diskussioner och synpunkter

från olika utgångspunkter om hur en eventuell

lagreglering bör utformas. Det är angeläget att

dessa frågor analyseras, och beredningen av

lagförslaget kommer därför att fortsätta, sades det

i propositionen. Inriktningen i det arbetet angavs

vara att ett förslag till lagregel som har en

uppslutning både från offentlig och privat sektor

skulle kunna presenteras före utgången av år 2002.

Våren 2003 noterade utskottet i betänkande

2002/03:NU10 om vissa konkurrenspolitska frågor att

enligt uppgift från Näringsdepartementet pågick

beredningsarbetet, då med inriktning på att ett

förslag till lagregel skulle kunna presenteras i en

lagrådsremiss under våren 2003.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet pågår

fortsatt beredningsarbete inom Regeringskansliet.

När det gäller lagen om offentlig upphandling (som

finansutskottet ansvarar för) beslöt riksdagen våren

2002 om vissa ändringar i lagen (prop. 2001/02:142,

bet. 2001/02:FiU12). Riksdagen anmodade regeringen

att göra en förnyad prövning av ställningen för

Nämnden för offentlig upphandling i samband med en

av regeringen aviserad översyn av

myndighetsstrukturen när det gäller konsument- och

konkurrensfrågor. Riksdagen beslöt vidare att

upphandlande enheter får hänvisa till kriterier för

miljömärken, om kriterierna för märket har

utarbetats på grundval av vetenskaplig information.

Regeringen uppmanades därvid att fortsätta sitt

arbete med att verka för att EU:s regler och andra

internationella regler på sikt ändras så att det

blir möjligt att ta större hänsyn till miljön vid

upphandling. Riksdagen avslog regeringens förslag om

att direktupphandling skall medges när

upphandlingens värde understiger fem prisbasbelopp.

Beslut fattades också om en förbättring av

möjligheterna för leverantörer att ansöka om

överprövning av en upphandlande enhets beslut om att

en viss leverantör skall tilldelas

upphandlingskontraktet, med innebörd att en

upphandlande enhet skall vara skyldig att på eget

initiativ lämna upplysningar till anbudssökande och

anbudsgivare om tilldelningsbeslutet och att enheten

skall vara skyldig att lämna sådana uppgifter till

varje leverantör som så begär. I budgetpropositionen

för år 2003 (prop. 2002/03:1) angavs att regeringen

inte har för avsikt att vidta några åtgärder när det

gäller myndighetsstrukturen inom konkurrensområdet,

men att det kan finnas anledning att återkomma till

frågan om organisationen för Nämnden för offentlig

upphandling i samband med att regeringen tar

ställning till hur sanktionssystemet inom den

offentliga upphandlingen skall vara utformat. I

budgetpropositionen angavs tidpunkten för denna

proposition till våren 2003. Någon proposition har

dock ännu inte lagts fram.

När det gäller lagen om ingripande mot

otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling

gavs Konkurrensverket i 2003 års regleringsbrev i

uppdrag att kartlägga hur lagen har tillämpats och

huruvida det finns skäl att se över lagen.

Konkurrensverket redovisade uppdraget i februari

2003. I rap-porten dras följande slutsatser: Lagens

räckvidd är mycket begränsad, vilket innebär litet

eller inget incitament för företag att klaga på

otillbörliga beteenden; lagen är komplicerad och

oklar på flera punkter; den institutionella

strukturen på upphandlingsområdet, med två

myndigheter och tre domstolsordningar som har att

tillämpa två lagar på det som kan vara ett och samma

förfarande, är splittrad; få klagomålsärenden har

blivit ännu färre under de senaste åren, varvid en

viktig förklaring är lagens oklarheter och

ineffektiva sanktionssystem, snarare än att

problemen på upphandlingsområdet skulle ha minskat.

Rapporten analyseras inom Näringsdepartementet.

Kommunernas möjlighet att selektivt stödja

företag, som berörs i några motioner, begränsas av

kommunallagens bestämmelser. I den mån en kommun

skulle utnyttja de undantagsvisa möjligheter som

finns att bevilja stöd är den skyldig att beakta

EU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som

regel ett godkännande av kommissionen innan ett stöd

kan utbetalas. EU:s statsstödsregler har även s.k.

direkt effekt, vilket innebär att ett enskilt

företag kan vända sig till svensk domstol eller till

kommissionen med klagan om statligt stöd som

misstänks vara otillåtet. Stöd som konstateras vara

otillåtet skall återbetalas. EG-kommissionen har

också på egen hand initierat granskningsförfarande i

några fall av icke anmälda kommunala stöd och prövar

då förenligheten med EG-rätten.

Konkurrensverket presenterade våren 2002 rapporten

Vårda och skapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av

statsmakternas uttalande hösten 2000 (prop.

1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4) om att andelen av

den samlade ekonomin där konkurrens råder bör öka

gjorde Konkurrensverket en analys av erfarenheterna

av konkurrenslösningar inom den offentliga sektorn

och bedömningar av förutsättningarna för att öka den

konkurrensutsatta delen av den svenska ekonomin. I

rapporten föreslogs bl.a. att uppdragsverksamhet,

stödfunktioner m.m. som inte tillhör statliga

myndigheters kärnverksamhet skall

konkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas och

att den offentliga upphandlingen skall

effektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner

som anger konkreta mål, områden och tidsplaner för

konkurrensutsättning skall upprättas. Erfarenheterna

talar för att man inte bör börja med att

konkurrensutsätta vård och omsorg, utan att man

först måste lära av entreprenader på "hårda"

områden, såsom lokalvård och transporter, sades det.

Att ha viss verksamhet kvar i egen regi är ett sätt

att behålla beställarkompetensen. All offentlig

verksamhet som gäller myndighetsutövning kan inte

eller får inte konkurrensutsättas. Det måste också

finnas reella förutsättningar för konkurrens när man

börjar tillämpa konkurrenslösningar. I rapporten

föreslogs en lång rad åtgärder på olika områden.

Konkurrensverket har också, på regeringens

uppdrag, analyserat konkurrensen på marknaden för

tandvård och belyst skillnader i konkurrenshänseende

mellan den offentligt drivna tandvården och

privattandvården. I rapporten Tandvård och

konkurrens (2004:1), som presenterades i januari

2004, redovisas konkurrenshinder på marknaden och

lämnas förslag om hur konkurrensen skall förbättras.

Rapporten kommer att analyseras inom

Regeringskansliet, där olika departement är berörda.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i mars

2004 en fråga (fr. 2003/04:822) av Lars Lindén (kd)

om vilka åtgärder han avser att vidta för att

offentlig skattefinansierad näringsverksamhet inte

fortsättningsvis skall tillåtas konkurrera ut

privata företag. Han hänvisade i sitt svar till att

det av regeringen tillsatta Konkurrensrådet har

uppmärksammat en rad problem som uppkommer då

offentliga aktörer bedriver konkurrensutsatt

verksamhet, och rådet har vid olika tillfällen

uttalat sig kritiskt mot sådan verksamhet. Sådan

offentlig verksamhet kan innebära kännbara problem

särskilt för småföretagarna som ofta är de som

bedriver verksamhet inom de sektorer där offentliga

aktörer också agerar. Enligt näringsministerns

mening är det viktigt att offentliga aktörer har en

väl genomtänkt konkurrenspolicy för den del av

verksamheten som de avser att konkurrensutsätta. Han

erinrade vidare om att Konkurrensrådets mandat

upphörde vid årsskiftet 2003/04 och att

Konkurrensverket har fått i uppdrag att, i avvaktan

på eventuella nya lagregler, särskilt följa de

frågor som rör konkurrens på lika villkor mellan

privat och offentlig verksamhet, som hittills har

beretts inom ramen för Konkurrensrådet.

Konkurrensverket har även fått regeringens uppdrag

att följa upp Konkurrensrådets verksamhet och att

informera om goda exempel. Dessa uppgifter har

uttryckligen lagts på Konkurrensverket just för att

regeringen vill förvissa sig om att frågorna

fortsatt uppmärksammas och tas om hand, uppgav

näringsministern. Därtill bereds inom

Regeringskansliet fortsatt frågan om en eventuell

lagreglering på detta område, sade han.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade vidare i

mars 2004 en fråga (fr. 2003/04:919) av Maria

Larsson (kd) om vilka åtgärder han avser att vidta

för att underlätta för kvinnor att starta och driva

företag inom vård och omsorg. Det har blivit allt

vanligare att arbeta med välfärdstjänster i privat

regi i stället för i kommun och landsting, sade

näringsministern. År 2002 hade 12 % av de anställda

inom välfärdstjänsterna en privat arbetsgivare,

vilket är en kraftig ökning jämfört med år 1995, då

motsvarande andel var 7 %. Kommunerna och

landstingen köper i allt större utsträckning

verksamhet från privata företag och organisationer i

stället för att utföra tjänsterna i egen regi,

uppgav näringsministern. Sedan 1990-talets början

har antalet företagare, både med och utan anställda,

ökat kraftigt inom vård och omsorg. Bland

företagarna utan anställda inom vård och omsorg är

de flesta kvinnor. I den nationella handlingsplanen

för utveckling av hälso- och sjukvården har

regeringen klart uttalat att alternativa

driftsformer i den öppna vården och omsorgen skall

stimuleras genom att fler kooperativa, privata och

ideella vårdgivare ges möjlighet att sluta avtal med

sjukvårdshuvudmännen, sade näringsministern vidare.

Regeringen följer noga landstingens arbete med att

följa intentionerna i den nationella

handlingsplanen. För åren 2002-2004 har 42 miljoner

kronor anslagits för att främja företagande bland

kvinnor och invandrare. Med stöd av dessa medel

arbetar Verket för näringslivsutveckling (Nutek) med

att stödja kvinnors företagande genom rådgivning och

kompetensutvecklingsinsatser i projekt som drivs av

Almi Företagspartner AB:s regionala bolag och

nyföretagarcentrum. Aktiviteterna har varit mycket

uppskattade, och regeringen avser att fortsätta med

insatser för att främja kvinnors företagande även

efter år 2004, sade näringsministern.

Utskottets ställningstagande

En bärande princip inom näringspolitiken är att

likvärdiga villkor skall gälla för olika aktörer på

marknaden. I det fall att offentliga aktörer agerar

på konkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på

ett sådant sätt att det privata företagandet hämmas;

myndighetsuppgifter skall hållas isär från

kommersiell verksamhet. Enligt de riktlinjer för

konkurrenspolitiken som riksdagen fattat beslut om

skall andelen av den samlade ekonomin där konkurrens

råder öka, och på nya marknader skall strukturer och

regler stödja uppkomsten av en balanserad och väl

fungerande konkurrens. Vidare gäller att statligt

stöd inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt

stöd till svenska företag får inte innebära att

andra företag konkurreras ut. Policyn för det

svenska statsstödet skall stödja Sveriges arbete i

EU mot subventioner som skadar svensk industri.

I vissa av de här aktuella motionerna begärs

tillkännagivanden om avveckling av snedvridande

företagsstöd. Utskottet har tidigare i avsnittet om

konkurrenspolitikens inriktning angett att en av

grundpelarna i konkurrenspolitiken är att statligt

stöd inte får snedvrida konkurrensen. Det bör också

noteras att EU:s statsstödsregler även gäller

kommunalt stöd.

Beträffande förhållandet mellan småföretag och den

offentliga sektorn vill utskottet framhålla - i

linje med det tidigare sagda - att en självklar

utgångspunkt är att sund konkurrens skall råda

mellan privat och offentlig verksamhet. Samtidigt

vill utskottet betona att förhållandena i olika

kommuner och landsting kan variera påtagligt. På

vissa håll kan det privata utbudet vara mycket

begränsat. Utskottet vill också framhålla att vissa

aktiviteter inom den kommunala verksamheten kan ha

olika sociala funktioner, t.ex. aktiviteter där

funktionshindrade får en meningsfull sysselsättning.

När det gäller frågan om införande av en

konfliktlösningsregel i konkurrenslagen, som

efterfrågas i några motioner, bereds denna fråga,

som redovisats, inom Regeringskansliet. Utskottet

förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen

i frågan. Utskottet vill i detta sammanhang erinra

om det uppdrag som Konkurrensverket har när det

gäller konkurrens på lika villkor mellan privat och

offentlig verksamhet. Verket skall följa

utvecklingen, uppmärksamma eventuella

konkurrenskonflikter, föreslå åtgärder för att

förbättra marknadens funktionssätt m.m. Uppdraget

skall redovisas till Näringsdepartementet senast den

1 oktober 2004. Utskottet tillmäter

Konkurrensverkets arbete på detta område stor vikt.

Sammantaget anser utskottet att regeringens arbete

på området styrs av en klar vilja att uppnå och

upprätthålla konkurrensneutralitet mellan offentlig

och privat verksamhet. Utskottet förutsätter att

frågan ges hög prioritet och att regeringen vidtar

erforderliga åtgärder utifrån Konkurrensverkets

rapport. Mot denna bakgrund finner utskottet inte

anledning till något tillkännagivande av riksdagen

av det slag som föreslås i de här aktuella

motionerna. De avstyrks därmed i berörda delar.

Utvärdering av om- och avregleringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med krav på att

regeringen skall anmodas att tillsätta en

utredning med uppgift att göra en utvärdering

av genomförda om- och avregleringar.

Regeringen beslöt i december 2003 att

tillsätta en särskild utredare med uppdrag

att genomföra en sådan utvärdering.

Motionerna

I motion 2003/04:T458 (s) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om nödvändigheten av

en utvärdering av de avregleringar som genomförts i

Sverige. Ett väl fungerande samhälle måste ha högt

ställda krav när det gäller den grundläggande

infrastrukturen och samhällsservicen, säger

motionärerna. De konstaterar att Sverige under 1900-

talet, via i huvudsak statliga insatser, har byggt

upp en grundstruktur för samhällsservice när det

gäller transporter, kommunikationer och

energiförsörjning, men att det under de senaste

15-20 åren har skett stora förändringar beträffande

utformningen av systemen. I skenet av utvecklingen

såväl i Sverige som internationellt är tiden inne

för uppföljning, utvärdering och eftertanke, anför

motionärerna. De påpekar att Sverige tillhör de

europeiska länder som ligger i framkant när det

gäller att omsätta liberaliseringsintentionerna i

EG-lagstiftningen med avseende på avregleringar och

den inre marknadens realiserande. Resultatet av

konkurrensutsättning har bl.a. blivit färre svenska

aktörer och fler utländska, säger motionärerna. De

anser att det finns starka invändningar mot

utvecklingen i infrastrukturbranscherna under 1990-

talet i avregleringarnas spår. En kärnfråga för dem

är att personalen anses ha kommit att pressas på ett

ibland oacceptabelt sätt. En annan viktig fråga är,

enligt motionärerna, att kvaliteten och

långsiktigheten i företagens agerande emellanåt

hamnat i kläm på ett betänkligt sätt. Riksdag och

regering har ett ansvar för samhällsservice och

infrastruktur, anför motionärerna. De anser att det

är hög tid att de omfattande förändringarna inom

samhällsservicen och infrastrukturen utvärderas med

avseende på kvalitet, service och de anställdas

villkor i syfte att skapa en långsiktigt hållbar

verksamhet.

Även i motion 2003/04:N306 (s) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om utvärdering av

avregleringar - i detta fall avseende de statliga

bolagen. De senaste åren har avregleringar skett

inom posten, taxibranschen, tele, energi, flyget och

järnvägen, konstaterar motionärerna. De påpekar att

avregleringar kan vara ett medel för staten att lösa

strukturella och ekonomiska problem och kanske också

ett sätt att nå likvärdig, god och fungerande

service i hela landet för medborgarna. För att ta

reda på detta bör de avregleringar som har

genomförts under 1980- och 1990-talen utvärderas,

anför motionärerna. De anser att det är angeläget,

inte minst utifrån konsumenternas perspektiv, att

utvärdera servicen, kvaliteten, tillgängligheten och

prisutvecklingen. Järnvägssektorn i Sverige, som är

ett strategiskt instrument i samhällsbyggandet och

därmed kräver ett långsiktigt planeringstänkande,

har genomgått en kraftig och snabb förändring, säger

motionärerna. De hänvisar vidare till undersökningar

av fackförbundet SEKO som visar att det bl.a.

beträffande Posten finns en vilsenhet hos kunderna

över en försämrad servicenivå. Inom elbranschen

dominerar ett fåtal bolag, och

produktionskapaciteten har minskat med 10 %, uppger

motionärerna avslutningsvis.

I motion 2003/04:N355 (c) begärs att riksdagen

skall anmoda regeringen att tillsätta en utredning

om de regionala konsekvenserna av avreglering och

bolagisering i syfte att eliminera de negativa

följderna för främst landsbygden. Utöver allmänna

effekter har avreglering och bolagisering av statlig

verksamhet under 1990-talet medfört regionala

konsekvenser, vilka inneburit att dessa som regel

varit större och mer negativa i landsbygdsregionerna

än i andra områden, säger motionärerna. De hävdar,

med hänvisning till telemarknaden, flygsektorn och

elmarknaden, att den typ av problem som

avregleringarna och bolagiseringarna skapat inom den

tidigare statliga företags- och infrastruktursektorn

i första hand ger landsbygdsregionerna sämre

service, ökad sårbarhet och dålig säkerhet. Detta

kan i förlängningen leda till att företag, men även

hushåll, avstår från nyetablering i eller

inflyttning till landsbygden på grund av de risker

och nackdelar som avregleringarna och

bolagiseringarna skapat, befarar motionärerna. De

vill mot denna bakgrund att riksdagen skall ställa

sig bakom ett krav på att de nämnda problemen skall

analyseras närmare och att de aktuella

avregleringarnas och bolagiseringarnas regionala

effekter skall kartläggas i syfte att åstadkomma en

utveckling av den statliga servicen i landsbygden

och ett eliminerande av de risker som det nuvarande

systemet fört med sig.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen tillsatte i december 2003 en särskild

utredare (chefsekonom Dan Andersson) med uppgift

(dir. 2003:151) att, utifrån de utvärderingar som

gjorts av regelreformeringar inom tele-, el-, post-,

inrikesflyg-, taxi- och järnvägsmarknaderna,

utvärdera och göra en samlad analys av de

långsiktiga effekterna för konsumenterna,

näringslivet, arbetsmarknaden och samhällsekonomin i

olika delar av Sverige. Utredaren skall även,

utifrån de genomförda utvärderingarna, föreslå de

åtgärder som kan behövas för att ytterligare

förbättra marknadernas funktion.

Utvärderingen skall bl.a. belysa konkurrens-,

pris- och kvalitetsutveckling samt medborgarservice.

Utredaren bör genomföra uppdraget huvudsakligen

genom en analys av redan gjorda utvärderingar samt

genom att belysa frågeställningar i övrigt som kan

ha betydelse för uppdraget. Utredaren skall även

föreslå åtgärder som kan öka de positiva effekterna

av genomförda regelreformeringar. En ökad konkurrens

har bl.a. inneburit ändrade förutsättningar för

samverkan mellan offentlig och privat sektor.

Utredaren skall analysera möjligheten att främja

tekniskt framåtskridande, forskning och utveckling

genom nya samverkansmodeller. Förslagens olika

förväntade effekter skall också redovisas. Förslagen

skall beakta EU:s regelverk och den pågående

utvecklingen inom EU för berörda sektorer.

Möjligheterna att utnyttja effekterna av

internationaliseringen och EU:s inre marknad skall

beaktas. Utredaren skall i sitt arbete och inför

framtagandet av eventuella förslag på postområdet

samråda med Post- och kassaserviceutredningen.

Utredaren skall, vad gäller redovisning av

eventuella förslags konsekvenser för små företag,

samråda med Näringslivets regelnämnd.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 november

2004.

Utskottets ställningstagande

Som konstateras i de tre här aktuella motionerna

2003/04:T458 (s), 2003/04: N306 (s) och 2003/04:N355

(c) genomfördes främst under 1990-talet om- och

avregleringar av ett antal marknader. Enligt

utskottets mening är det befogat att - som förordas

i de nämnda motionerna - nu göra en utvärdering av

dessa om- och avregleringar.

Regeringen tillsatte, som redovisats, i december

2003 en särskild utredare med uppdrag att utifrån de

utvärderingar som gjorts av regelreformeringar inom

tele-, el-, post-, inrikesflyg-, taxi- och

järnvägsmarknaderna, utvärdera och göra en samlad

analys av de långsiktiga effekterna för

konsumenterna, näringslivet, arbetsmarknaden och

samhällsekonomin i olika delar av Sverige. Utredaren

skall även föreslå de åtgärder som kan behövas för

att ytterligare förbättra marknadernas funktion.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet

att de tre aktuella motionerna är tillgodosedda, och

de avstyrks därmed.

Kriminalisering av karteller

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

kriminalisering av karteller. Regeringen

fattade i november 2003 beslut om

tilläggsdirektiv till Utredningen om en

effektivisering av det konkurrensrättsliga

regelverket för företagen m.m., som innebär

att frågan om kriminalisering av förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan

företag respektive förbud mot missbruk av

dominerande ställning skall utredas.

Utskottet avser att aktivt följa frågan och

förutsätter att regeringen hösten 2004 lämnar

en lägesrapport i budgetpropositionen för år

2005. Jämför reservation 4 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I fyra motioner tas frågan om en kriminalisering av

karteller upp.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om

kriminalisering av karteller, anförs det i motion

2003/04:MJ432 (fp). Eftersom dagligvaruhandeln

kontrolleras av få aktörer ökar risken för

karteller, säger motionärerna. De anser att

karteller skall kriminaliseras och att

Konkurrensverket skall få större möjligheter att

kontrollera marknaden.

Även i motion 2003/04:N293 (fp) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om en utredning av

kriminalisering av kartellsamarbete. Kartellbildning

är mycket skadlig för samhällsekonomin och måste

betraktas som en brottslig handling. Det finns ett

starkt konsumentintresse av att olagliga karteller

bekämpas effektivt, eftersom det i slutändan alltid

är konsumenterna som får stå för kostnaderna för en

ineffektiv konkurrens i form av högre priser eller

sämre utbud, anför motionärerna. De anser att

karteller också innebär en orättmätig

förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet

till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Privata monopol och kartellbildningar hör inte hemma

i en marknadsekonomi, varför tendenser till detta

måste bekämpas med kraft, säger motionärerna. De

menar att kartellsamarbete skall kriminaliseras och

beläggas med höga böter. De tar också avstånd från

det "tjallerisystem" som riksdagen beslutade om

våren 2002 (det s.k. leniencyprogrammet) och som

innebär bl.a. att konkurrensskadeavgiften för det

företag som avslöjar en kartellbildning kan sättas

ned. Riksdagen gjorde våren 2002 ett

tillkännagivande om att regeringen skall utreda

frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och

återkomma till riksdagen i frågan, erinrar

motionärerna om. De konstaterar - ett och ett halvt

år efter riksdagens beslut - att regeringen har

negligerat att tillsätta den begärda utredningen. En

mycket viktig princip i det demokratiska systemet är

att riksdagens beställningar skall efterkommas av

regeringen, anför motionärerna. De påpekar att om

regeringen av någon anledning inte anser att detta

är möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i

en proposition. Tillkännagivanden är ett instrument

som riksdagen förfogar över för att anmoda

regeringen att vidta åtgärder i en fråga, och det

får inte uppstå en situation där det kan skapas

intryck av att regeringen inte tillmäter detta

instrument dess rättmätiga betydelse, säger

motionärerna. De anser att det därför är nödvändigt

att riksdagen återigen anmodar regeringen att utan

vidare tidsspillan tillsätta nämnda utredning.

Också i motion 2003/04:N412 (kd) begärs ett

tillkännagivande av riksdagen om kriminalisering av

karteller. Den senaste tiden har det uppdagats

alltfler olagliga karteller, där företag inom flyg-,

olje- och byggbranscherna ertappats med

prissamarbete och uppdelning av marknader i syfte

att ge sig själva ekonomiska fördelar på andras

bekostnad, säger motionärerna. De menar att den

gällande konkurrenslagstiftningen, där enbart

företagsböter utdöms, är otillräcklig och att

lagstiftningen bör vässas genom en kriminalisering

av karteller. Riksdagen har, på förslag av

Kristdemokraterna tillsammans med övriga borgerliga

partier och Miljöpartiet, anmodat regeringen att

utreda kriminalisering av karteller, vilket skedde

mot Socialdemokraternas och Vänsterpartiets vilja,

erinrar motionärerna om. De förutsätter att ett

förslag till ändrad lagstiftning snarast föreläggs

riksdagen.

Slutligen föreslås även i motion 2003/04:Bo297

(kd) att riksdagen skall begära att regeringen skall

återkomma till riksdagen med förslag till

lagstiftning som innebär en kriminalisering av

kartellsamverkan. Den risk som företag för

närvarande tar att upptäckas och belastas med

konkurrensskadeavgift har inte visat sig vara

tillräckligt avskräckande, anför motionärerna. De

drar en parallell till den insiderlagstiftning som

tillkom i mitten av 1980-talet, vilken innefattar

straff i stället för sanktionsavgift. Regeringen har

tidigare hävdat att rättsväsendet inte har

tillräckliga resurser för att klara den ytterligare

belastning som kriminalisering innebär, säger

motionärerna. De anser att det rimligtvis bör

ankomma på regeringen att tillförsäkra

rättsmyndigheter sådana resurser att brott kan

utredas och lagföras.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen beslöt våren 2002, på förslag av

regeringen, om införande av ett program - det s.k.

leniencyprogrammet - för eftergift och nedsättning

av konkurrensskadeavgift, med syfte att främja

avslöjandet och bekämpandet av skadliga karteller

(prop. 2001/02: 167, bet. 2001/02:NU16). Beslutet

innebar att konkurrensskadeavgift får efterges för

ett företag som har överträtt förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag om

företaget anmäler överträdelsen till

Konkurrensverket, innan verket har fått tillräckligt

underlag för att ingripa mot överträdelsen och något

annat företag som deltagit i överträdelsen inte har

gjort anmälan tidigare. Det berörda företaget skall

också lämna Konkurrensverket all information om

överträdelsen som företaget har tillgång till.

Förutsättningar för eftergift skall vidare vara att

företaget samarbetar fullt ut med Konkurrensverket

under utredningen av överträdelsen och att det har

upphört eller snarast efter sin anmälan upphör att

medverka i överträdelsen. Konkurrensskadeavgift

skall dock inte få efterges om företaget har haft

den ledande rollen i överträdelsen och det med

hänsyn till omständigheterna därför är uppenbart

oskäligt med eftergift. Konkurrensskadeavgiften får

vidare sättas ned om ett företag i väsentlig mån har

underlättat utredningen inte bara av den egna

överträdelsen utan även av andras medverkan. Har

detta skett i högst väsentlig mån får avgiften

efterges helt. Syftet är att alla kartellmedlemmar

skall ha ett incitament att medverka i

Konkurrensverkets utredning. I två reservationer (c;

fp) avvisades regeringens förslag.

Frågan om kriminalisering av kartellsamarbete

behandlades också i nyssnämnda sammanhang. Riksdagen

gjorde därvid, på förslag av utskottet, ett

tillkännagivande om att regeringen skall utreda

frågan om kriminalisering av kartellsamarbete och

återkomma till riksdagen i frågan (bet.

2001/02:NU16). I en reservation (s, v) avvisades

kravet på en utredning.

Våren 2003 gjorde riksdagen - genom att ställa sig

bakom en reservation (m, fp, kd, c, mp) - ett

förnyat tillkännagivande i frågan om kriminalisering

av kartellsamarbete och anmodade regeringen att

omedelbart tillsätta den av riksdagen tidigare

begärda utredningen och återkomma till riksdagen i

frågan (bet. 2002/03:NU10, rskr. 2002/03:194). I

reservationen - som alltså blev riksdagens beslut -

erinrades om riksdagens nyssnämnda tillkännagivande

från våren 2002. Kriminalisering kan vara ett

verksamt instrument vid bekämpningen av

kartellsamarbete och att förlita sig till enbart en

administrativ sanktionsavgift, som programmet för

nedsättning av konkurrensskadeavgift,

leniencyprogrammet, innebär, kan leda till att

företagen kalkylerar med risk för upptäckt och

eventuell konkurrensskadeavgift och ställer det mot

den vinst som kartellsamarbetet väntas ge, sades

det. Olagligt kartellsamarbete bör jämställas med

annan ekonomisk brottslighet. Med en kriminalisering

av olagligt kartellsamarbete blir lagen också mer

tydlig och kan därmed ha en preventiv effekt. Den

begärda utredningen bör också noga följa

utvecklingen av leniencyprogrammet och ta med

erfarenheterna av detta i utredningsarbetet. I

reservationen, vilken som nämnts blev riksdagens

beslut, konstaterades att regeringen hade negligerat

att tillsätta den våren 2002 begärda utredningen.

Det framhölls att en mycket viktig princip i det

demokratiska systemet är att riksdagens

beställningar skall efterkommas av regeringen. Om

regeringen av någon anledning inte anser att detta

är möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i

en proposition. Tillkännagivanden är ett instrument

som riksdagen förfogar över för att anmoda

regeringen att vidta åtgärder i en fråga, och det

får inte uppstå en situation där det kan skapas ett

intryck av att regeringen inte tillmäter detta

instrument dess rättmätiga betydelse, sades det.

Utskottsmajoriteten (s, v) ansåg inte att det

behövdes något förnyat tillkännagivande i frågan

våren 2003. Karteller är till stor skada för

samhällsekonomin och för konsumenterna, anförde

utskottsmajoriteten och framhöll att en effektiv

kartellbekämpning är mycket angelägen och att

leniencyprogrammet är ett led i en sådan

effektivisering. Mot bakgrund av att programmet

trädde i kraft den 1 augusti 2002 och att

erfarenheterna av det därmed av naturliga skäl var

mycket begränsade kunde utskottsmajoriteten inse

problemen med ett utredningsarbete om

kriminalisering av kartellsamarbete.

Utskottsmajoriteten menade dock att det är en viktig

princip i det demokratiska systemet att riksdagens

beställningar skall efterkommas av regeringen.

Utredning

Regeringen gav i november 2003 tilläggsdirektiv till

Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

Uppdraget utvidgades därmed (dir. 2003:175) efter

ställningstaganden av riksdagen till att omfatta

frågan om kriminalisering av förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning. I uppgiften ingår det tekniska uppdraget

att ta fram en konkret lagstiftningsmodell och att

göra en fördjupad lagteknisk analys. Utvecklingen

inom EG-rätten behöver följas liksom utvecklingen

inom andra EU-stater m.fl. när det gäller

kriminalisering på konkurrensrättens område.

Kriminaliseringens inverkan på det befintliga

programmet för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift skall ingå i analysen. Också

processuella frågor skall analyseras.

Särskilda utgångspunkter vid fullgörandet av

uppdraget skall enligt direktiven vara följande. Det

är naturligt att lagstiftningsmodellen inte kan

omfatta alla överträdelser av förbuden i artiklarna

81 och 82 EG-fördraget respektive 6 och 19 §§

konkurrenslagen. Kriminaliseringsmodellen skall

därför inriktas på vad som bör betecknas som

särskilt allvarliga fall och gälla ett kärnområde av

sådana skadliga beteenden. En jämförelse skall ske

med vad som tillämpas i fråga om grova

förmögenhetsbrott. Här får utredaren bl.a.

uppmärksamma karteller av konspiratorisk art, vilka

är instrument för att manipulera marknaden i syfte

att ekonomiskt gynna de samverkande på ett sätt som

leder till eller är ägnat att leda till stor skada

för konkurrensen. Den utveckling inom EG-rätten som

följer av att EU:s råd i december 2002 antog

förordningen (EG) nr 1/2003 om tillämpning av

konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 behöver

uppmärksammas av utredaren, som bör pröva om

utvecklingen inverkar på kriminaliseringsaspekterna.

I bilden ingår bl.a. samarbetet inom det nätverk av

konkurrensmyndigheter som har bildats.

Utredaren skall vidare noga följa utvecklingen av

programmet för eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift samt ta med de praktiska

erfarenheterna i bilden. I analysen skall ingå

kriminaliseringens inverkan på programmet.

Utgångspunkten måste vara att något system med s.k.

kronvittnen inte är aktuellt för svenskt

vidkommande. Ett sådant system innebär att den som

anger en medbrottsling går fri från straffrättsligt

ansvar. Utredaren bör överväga om det på något sätt

går att åstadkomma en ordning där en kriminalisering

inte motverkar syftet med programmet för eftergift

och nedsättning. Kan så inte ske på lämpligt sätt,

får utredaren överväga vilka slutsatser

lagstiftningsmodellen för kriminalisering föranleder

i fråga om nämnda program. Det krävs även en

fördjupad analys av de processuella frågorna, såsom

förutsättningarna för brottsutredningar och

lagföring. Marknadsförhållandena och

konsumentbehoven är föränderliga över tid. I

uppdraget ingår att överväga hur detta förhållande

påverkar ett system som bygger på kriminalisering. I

fråga om den framtagna modellen skall det göras en

konsekvensanalys som omfattar också beräknad

resursåtgång för alla berörda. Utredaren skall vad

gäller redovisning av förslagets konsekvenser för

små företag samråda med Näringslivets regelnämnd.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den

31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Ett av de två principiella förbuden i

konkurrenslagen är förbudet mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag, dvs.

mot kartellbildning. Karteller är till stor skada

för samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt

allvarliga är karteller som rör prisbildning,

anbudsgivning eller marknadsuppdelning. Under senare

tid har avslöjanden och misstankar om olagligt

samarbete mellan företag varit aktuella inom olika

branscher, t.ex. bensinbranschen, flygbranschen och

byggsektorn. Att olagliga karteller fortsätter är

ett uttryck för de stora vinster som företagen gör

på konsumenternas, konkurrenternas och

skattebetalarnas bekostnad. Riksdagen beslöt våren

2002, som redovisats, om införande av ett program

med regler om eftergift och nedsättning av

konkurrensskadeavgift med syfte att främja

avslöjandet och bekämpandet av skadliga karteller.

Riksdagen har, som redogjorts för, vid två

tillfällen - genom tillkännagivanden våren 2002 och

våren 2003 - anmodat regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete. Utskottet

konstaterar nu att regeringen i november 2003 gav

Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

tilläggsdirektiv, genom vilket utredningsuppdraget

har utvidgats till att omfatta frågan om

kriminalisering av förbud mot konkurrensbegränsande

samarbete mellan företag respektive förbud mot

missbruk av dominerande ställning. Detta innebär en

utvidgning i förhållande till riksdagens

beställning, som enbart avsåg karteller.

Utredningsuppdraget avser alltså också frågan om

kriminalisering av missbruk av dominerande

ställning, vilket utskottet finner lämpligt.

Å andra sidan har en viss avgränsning gjorts i

förhållande till rikdagens beställning. I direktiven

sägs att kriminaliseringsmodellen skall inriktas på

vad som bör betecknas som särskilt allvarliga fall

och gälla ett kärnområde av sådana skadliga

beteenden. En jämförelse skall ske med vad som

tillämpas i fråga om grova förmögenhetsbrott.

Utskottet finner den angivna avgränsningen rimlig.

Härigenom undviks olika svåra problem som - enligt

vad utskottet erfarit - tidigare (ej genomförda)

utredningsförslag var behäftade med genom att

förbudsområdet gjordes för stort. En grundläggande

svårighet är att marknadsdelning eller prissamarbete

mellan små eller medelstora företag kan öka deras

konkurrenskraft gentemot de stora företagen, vilket

kan bli till nytta för konsumenterna genom lägre

priser m.m. Detta problem kan inte lösas genom att

dagsböter utdöms för mindre allvarliga fall, utan i

stället skulle det krävas ett dispenssystem för

sådan fall som kan betecknas som nyttiga. Problemen

som kan uppstå om förbudsområdet görs för stort

beskrivs i utredningsdirektiven, varvid bl.a. nämns

trögheter och beslutssvårigheter för företagen samt

en betydande administrativ resursåtgång. Utskottet

anser att frågan om kriminalisering är av största

vikt och avser aktivt att följa densamma. Utskottet

förutsätter att regeringen hösten 2004 lämnar en

lägesrapport i budgetpropositionen för år 2005.

Med det anförda avstyrker utskottet de här aktuella

motionerna i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko

Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ432 yrkande

7, 2003/04:MJ476 yrkande 1, 2003/04:N248 yrkande 12,

2003/04:N293 yrkande 1 och 2003/04:N412 yrkande 7

och bifaller delvis motion 2003/04: K419 yrkande 15.

Ställningstagande

Vår syn på inriktningen av konkurrenspolitiken

överensstämmer med den som kommer till uttryck i de

här aktuella motionerna från företrädare för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna, liksom i tidigare motioner från

Centerpartiet. Likartade synpunkter framfördes också

i en reservation (m, fp, kd, c) våren 2003 i det

tidigare nämnda betänkandet 2002/03:NU10. En vital

konkurrens skärper effektiviteten och ökar

välståndet, varför insatser för att främja

konkurrensen är viktiga inslag i en politik som

stärker Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin

förutsätter en effektiv konkurrenspolitik, som

förhindrar marknadsdelning och prissamverkan samt

utövar fusionskontroll. En fungerande och sträng

konkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv

konkurrens skall råda i det privata näringslivet.

Konkurrensutsättning medför ökad effektivitet och

gynnar konsumenterna. En sund konkurrens på alla

marknadsområden är en förutsättning för gott

konsumentinflytande. En självständig och kunnig

konsument är grunden för en väl fungerande marknad

och verkligt inflytande.

Fri konkurrens på lika villkor inom de ramar som

sätts upp av etiska principer och lagstiftning är

det bästa verktyget för att tillgodose

konsumenternas efterfrågan och hushålla med

begränsade resurser. En effektiv konkurrens gynnar

alltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen

är den kanske viktigaste drivkraften till teknisk

och ekonomisk utveckling. Väl fungerande konkurrens

stimulerar en kontinuerlig förnyelse av

produktionsapparaten och leder därmed till en

effektiv användning av samhällets resurser, dvs.

graden av konkurrens på olika marknader spelar en

central roll för marknadsekonomins funktionssätt och

för den ekonomiska tillväxten. Det avgörande för en

fungerande konkurrens är fritt tillträde till

marknaderna. Många offentliga regleringar som införs

för att upprätthålla konkurrens skulle inte behövas

om det rådde fritt tillträde till marknaden. I

kombination med den tekniska och ekonomiska

utvecklingen utgör det fria tillträdet det främsta

botemedlet mot tendenser till

konkurrensbegränsningar och monopol.

Statens roll i samhällsekonomin skall vara att

sätta ramar och övervaka spelreglerna på marknaden,

ansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt

att skapa förutsättningar för långsiktig tillväxt.

När staten agerar såväl domare som spelare på

marknaden är risken stor att konkurrensen snedvrids

och att investeringar inte görs på ett optimalt sätt

i de företag som har de bästa förutsättningarna.

En viktig orsak till att Sverige placerar sig

dåligt i den s.k. välfärdsligan är det höga

prisläget, till följd av bristande konkurrens och

delvis omfattande regleringar. En strategi för att

öka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse

med andra länder måste innehålla ett antal reformer

för att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det

allmänna prisläget, som också i stor utsträckning

beror på höga skatter. En hel del viktiga

avregleringar har redan gjorts i Sverige, men inom

en del sektorer är konkurrensen fortfarande

bristfällig. Det gäller framför allt i fråga om de

marknader där hushållen är köpare, exempelvis

detaljhandel och tjänsteproduktion. Ett tydligt

exempel på det nyss sagda utgör de rapporter som

Konkurrensverket presenterade i december 2002.

Enligt en rapport - De svenska priserna kan pressas!

(2002:5) - låg den svenska prisnivån för den privata

konsumtionen år 2001 nästan 20 % över den

genomsnittliga nivån inom EU (17 % exklusive

mervärdesskatt). Regeringen bör inte fördröja

beredningen av dessa rapporter utan så snart som

möjligt vidta åtgärder och lägga fram förslag så att

de svenska konsumenterna inte skall behöva drabbas

av onödigt höga priser. En angelägen förändring är

att ändra bestämmelserna i plan- och bygglagen

avseende reglering av handelsändamålet i detaljplan.

För att göra konkurrensen mer effektiv krävs det

konkreta åtgärder på olika områden. En ökad

avreglering bör ske för att ge utrymme för

konkurrens. Samtidigt bör konkurrenslagen skärpas

och övervakningen bli effektivare. Konkurrensverket

bör ges ökade resurser och en mer framträdande roll.

Nya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån

ett småföretagsperspektiv, utan också utifrån ett

konkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande

regleringar i den privata sektorn bör identifieras

och avvecklas. Småföretagsdelegationens förslag bör

snarast genomföras.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna. Därmed

tillstyrker vi samtliga här aktuella

motioner i berörda delar, med undantag för

den del av yrkandet i motion 2003/04:K419

(fp) i vilken en samordning med Förenta

staternas konkurrenslagstiftning förordas.

2. Moderniserad konkurrensövervakning (punkt 2)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko

Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. a) (= utskottet)

b) (= utskottet)

c) (= utskottet)

d) Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs

i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:N14 yrkandena

2-4.

Ställningstagande

Vi välkomnar - i likhet med vad som görs i motion

2003/04:N14 (m, fp, kd, c) - den

moderniseringsreform av tillämpningen av

konkurrenslagstiftningen som genomförs inom EU. En

väl fungerande konkurrensövervakning är viktig för

att den inre marknadens potential skall kunna

förverkligas. Vår bedömning är att de reformer som

nu genomförs kommer att göra att EG-kommissionen kan

verka effektivare för att förhindra

konkurrensbegränsande beteende samtidigt som

företagens regelbörda lättas.

Vår bedömning är också att regeringens förslag i

huvudsak är väl övervägda. Vi ser med

tillfredsställelse på att regeringen frångått det

förslag om att avskaffa systemet med gruppundantag

från förbudet i 6 § konkurrenslagen som lades fram

av Utredningen om effektivisering av det

konkurrensrättsliga regelverket för företagen m.m.

Vår bedömning är att gruppundantagen för närvarande

tjänar syftet att öka rättssäkerheten för företagen,

utan att de har några avsevärda negativa effekter på

konkurrensen.

Regeringen har, som redovisats, föreslagit att

möjligheterna att - efter anmälan till

Konkurrensverket - få ett individuellt undantag

ersätts av en generell, alltid tillämplig

undantagsregel. Detta innebär en förändring av den

nationella konkurrensrätten i linje med den

förändring som sker på EU-nivå, vilket förefaller

naturligt. För att slå vakt om rättstryggheten och

underlätta tillämpningen av lagen är det dock

viktigt att Konkurrensverket, åtminstone under en

övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur

villkoren skall uppfyllas. Att så blir fallet bör

riksdagen genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att tillse. Motion 2003/04:N14 (m, fp,

kd, c) blir därmed tillgodosedd i berörda delar och

tillstyrks.

Vad avser regeringens förslag om undersökningar,

förhandsgodkännande, förfaranderegler, m.m. har vi

ingen anledning att i sak göra någon annan bedömning

än regeringen. Den aktuella förordningen ger inget

utrymme för nationella rättsliga myndigheter att

ifrågasätta kommissionens beslut att genomföra en

sådan undersökning. Däremot krävs ett godkännande

från en nationell rättslig myndighet. Denna

myndighet får då inte pröva om en inspektion skall

ske men kan pröva om de planerade tvångsåtgärderna

är proportionerliga och om kommissionens beslut är

formellt korrekt. Regeringen, liksom utredningen,

anser att Stockholms tingsrätt skall utfärda sådana

förhandsgodkännanden. Inte heller på denna punkt har

vi anledning att göra någon annan bedömning.

Vi vill dock betona vikten av att kraftfullt slå

vakt om rättssäkerheten. Detta gäller i synnerhet

vid undersökningar i privata utrymmen, som blir

möjliga i och med den nya förordningen. Som tidigare

redovisats har likartade frågor behandlats våren

1994 i en proposition om handräckning vid Eftas

övervakningsmyndighets undersökningar hos företag i

Sverige. Den bedömning som då gjordes var att svensk

rätts regler om ansvar för felaktig

myndighetsutövning och allmänna principer för

tvångsmedelsanvändning var tillräckliga för att

hindra sådant som närmast kan betraktas som

myndighetsmissbruk. Detta är dock, enligt vår

mening, inget som innebär att det i det nu aktuella

fallet skulle vara obehövligt med ett uttalande av

riksdagen i frågan. Riksdagen bör sålunda genom ett

tillkännagivande anmoda regeringen att vidta

åtgärder så att rättssäkerheten garanteras. Motion

2003/04:N14 (m, fp, kd, c) tillstyrks därmed i

berörd del.

Slutligen har vi återigen anledning att peka på

bristerna i det beslutsunderlag som regeringen

tillställer riksdagen. Regeringen skriver att den

inte har underlag för att bedöma om

Konkurrensverkets behov av resurser förändras med

anledning av de aktuella förslagen. Vi menar att det

är regeringens uppgift att tillse att ett sådant

underlag tas fram, och tillställs riksdagen som

underlag för riksdagens beslut. Vår bedömning är att

Konkurrensverkets behov av resurser sammanhänger med

vilka uppgifter som verket åläggs. När regeringen

föreslår att verket skall åläggas ytterligare

arbetsuppgifter är det därför inte orimligt att anta

att detta kommer att kräva ytterligare resurser. Vi

vill erinra om att Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

hösten 2003 i sina respektive budgetmotioner

föreslog högre anslag till Konkurrensverket än vad

regeringen gjorde. Detta förefaller mot bakgrund av

den föreliggande propositionen som än mer

välmotiverat.

Sammantaget tillstyrker vi alltså propositionen

och motion 2003/04:N14 (m, fp, kd, c) i berörda

delar.

3. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig

och privat sektor (punkt 4)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko

Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:Fi236 yrkande

2, 2003/04:N208, 2003/04:N226 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N248 yrkande 13, 2003/04:N293 yrkandena 2, 4

och 6, 2003/04:N316 yrkande 2, 2003/04: N327

yrkandena 10 och 11, 2003/04:N329 yrkande 4,

2003/04:N337 yrkande 2, 2003/04:N346 yrkandena 8 och

9, 2003/04:N347 yrkande 8 och 2003/04: N412 yrkande

4 och avslår motion 2003/04:N227 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi anser i likhet med vad som anförs i de här

aktuella motionerna att kraftfulla åtgärder måste

vidtas från regeringens sida för att driva på

avregleringsarbetet i syfte att skapa utrymme för

privata initiativ i kommuner och landsting.

De stora offentliga monopol som för närvarande

svarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,

åldringsvård, etc. bör stegvis avregleras så att en

privat tjänsteproduktion inom dessa områden

skyndsamt kan utvecklas. Det är viktigt att kommunal

eller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut

jobb eller hindrar tillväxt i privat verksamhet.

Samtidigt kan det privata utbudet på vissa håll vara

mycket begränsat. Riksdagen bör hos regeringen

begära förslag om ändringar i de lagar som styr den

obligatoriska, kommunala verksamheten vad gäller

sådana bestämmelser som förhindrar uppkomsten av

konkurrerande alternativ till det rådande monopolet

i det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter

för en mängd småföretagare att utveckla och

expandera egna verksamheter inom tjänstesektorn i

form av kooperativ och egna företag. Inte minst för

de kvinnor som nu till stor del svarar för den

offentliga välfärdsproduktionen vore det positivt

att övergå från att vara anställd till att bli egen

företagare. Om flera aktörer tillåts komma in på

områden som nu är stängda för privata alternativ

kommer det att leda till nya arbetstillfällen,

samtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare

användning av skattemedel. Enligt vår uppfattning

skulle det dessutom leda till en mer småskalig

företagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och

en förbättrad välfärd för medborgarna.

Vidare vill vi betona betydelsen av att

konkurrensbegränsande förfaranden från olika

kommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt

vår uppfattning har regeringen intagit en alltför

avvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin

frånvaro. Inrättandet av Konkurrensrådet har inte

räckt. Rådet, som nu har avvecklats, har inte haft

några sanktionsmöjligheter till sitt förfogande för

att komma till rätta med missbruk från företrädare

för stat, kommuner och landsting riktat mot privata

entreprenörer i syfte att gynna den egna

produktionen. Vi anser att det inte räcker att genom

diskussion och informationsspridning om goda exempel

söka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata

entreprenörer kan konkurrera på samma villkor som

offentliga producenter.

Regeringens hantering av frågan om införande av en

konfliktlösningsregel i konkurrenslagen utgör ett

flagrant exempel på den avvaktande attityd och brist

på handling som har kännetecknat regeringens

agerande. Trots förslag från Konkurrensrådet i

december 2000 och i en departementspromemoria

utarbetad inom Näringsdepartementet år 2001 har

regeringen ännu inte lagt fram något förslag för

riksdagen. Vagheten i regeringens avsikt och

planering åskådliggörs med all önskvärd tydlighet av

de uppgifter om beredningsläget som erhålls från

Näringsdepartementet. Våren 2003, när motsvarande

fråga behandlades av utskottet (bet. 2002/03:NU10),

uppgavs att beredningsarbetet bedrevs med inriktning

på att ett förslag till lagregel skulle kunna

presenteras i en lagrådsremiss under våren 2003. Nu

sägs endast att beredning pågår, utan någon närmare

precisering av när regeringen avser att lägga fram

ett förslag till riksdagen. Detta är inte

acceptabelt. Riksdagen bör därför anmoda regeringen

att skyndsamt till riksdagen lägga fram förslag om

införande av en konfliktlösningsregel i

konkurrenslagen.

Riksdagen bör vidare anmoda regeringen att senast

under riksmötet 2004/05 vidta åtgärder för att reda

upp konkurrenssituationen mellan offentlig och

privat sektor. Konkurrensverket har i den tidigare

nämnda rapporten Vårda och skapa konkurrens, liksom

i andra rapporter, föreslagit en rad åtgärder som vi

anser omedelbart bör genomföras. Det rör sig om

följande:

- Inför särskilda bestämmelser i lag som gör det

möjligt att ingripa mot andra slag av

konkurrenssnedvridande förfaranden än dem som

omfattas av konkurrenslagen.

- Avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt

myndighetsuppgifter från konkurrensutsatt

verksamhet.

- Ändra kommunallagen så att företag ges bättre

möjligheter att få prövat i domstol om det är

förenligt med lagen att kommunala aktörer börjar

driva näringsverksamhet på konkurrensmarknader.

- Ge den myndighet som har tillsynen över den

offentliga upphandlingen rätt att föra talan om en

marknadsskadeavgift om en upphandlande enhet brutit

mot lagen om offentlig upphandling.

- Integrera tillsynen av den offentliga

upphandlingen med övriga myndighetsuppgifter på

konkurrensområdet.

- Ersätt successivt nuvarande form av

inköpssamordning/ramavtal och ej preciserade

inköpsvolymer med frivilligt samarbete myndigheter

emellan om inköp utifrån förutbestämda volymer.

- Klargör att kommunernas och landstingens inköp

från egna företag omfattas av upphandlingsreglerna.

- Komplettera upphandlingsreglerna för att komma

till rätta med avbrutna anbudstävlingar.

- Inför bestämmelser om att myndigheterna skall

beakta effekterna på konkurrensen vid stödgivning

och att företagen skall få bättre möjligheter att få

lagligheten av ett kommunalt stöd prövat.

Det vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna. Med det sagda tillstyrker vi

de här aktuella motionerna i berörda delar, dock med

undantag för motion 2003/04:N227 (fp), där det

föreslås att det för all kommunal verksamhet som

erbjuder kommersiellt gångbara varor eller tjänster

åt allmänheten bör krävas tillstånd från

länsstyrelsen.

4. Kriminalisering av karteller (punkt 6)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson (m), Nyamko

Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson

(c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ432 yrkande

8, 2003/04:N293 yrkande 3, 2003/04:N412 yrkande 8

och 2003/04:Bo297 yrkande 17.

Ställningstagande

Kartellbildning är enligt vår mening mycket skadlig

för samhällsekonomin. Det finns ett starkt

konsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas

effektivt. I slutändan är det alltid konsumenterna

som får svara för kostnaderna för en ineffektiv

konkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.

Karteller innebär också en orättmätig

förmögenhetsöverföring från konsumentkollektivet

till de företag som bryter mot konkurrenslagen.

Riksdagen har, som redovisats, vid två tillfällen

- genom tillkännagivanden våren 2002 och våren 2003

- anmodat regeringen att utreda frågan om

kriminalisering av kartellsamarbete. Regeringen har

- i november 2003 - gett Utredningen om

effektivisering av det konkurrensrättsliga

regelverket för företagen m.m. tilläggsdirektiv,

genom vilket utredningsuppdraget har utvidgats till

att omfatta frågan om kriminalisering av förbud mot

konkurrensbegränsande samarbete mellan företag

respektive förbud mot missbruk av dominerande

ställning. Att det har krävts två tillkännagivanden

av riksdagen innan regeringen har skridit till

handling är flagrant. Vi menar att en mycket viktig

princip i det demokratiska systemet är att

riksdagens beställningar skall efterkommas av

regeringen. Tillkännagivanden är ett instrument som

riksdagen förfogar över för att anmoda regeringen

att vidta åtgärder i en fråga. Det får inte uppstå

en situation där det kan skapas ett intryck av att

regeringen inte tillmäter detta instrument dess

rättmätiga betydelse.

Regeringens beslut om tilläggsdirektiv innebär

emellertid inte att riksdagens beställning har

effektuerats på ett adekvat sätt. En avgränsning har

gjorts, genom att det i direktiven sägs att

kriminaliseringsmodellen skall inriktas på vad som

bör betecknas som särskilt allvarliga fall och gälla

ett kärnområde av sådana skadliga beteenden. En

jämförelse skall ske med vad som tillämpas i fråga

om grova förmögenhetsbrott. Riksdagens beslut avsåg

dock en generell kriminalisering av

kartellsamarbete. Den avgränsning som har gjorts i

utredningsuppdraget står, enligt vår mening, inte

helt i överensstämmelse med andan i riksdagens

beslut. Riksdagen bör därför i ett nytt

tillkännagivande anmoda regeringen att ge

utredningen kompletterande direktiv så att uppdraget

belyser såväl en generell som en partiell

kriminalisering av kartellbildning. Med detta blir

motionerna 2003/04:MJ432 (fp), 2003/04:N293 (fp),

2003/04:N412 (kd) och 2003/04:Bo297 (kd)

tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks.

BILAGA 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:80

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens

förslag till

1. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),

2. lag om ändring i lagen (1994:1845) om

tillämpningen av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler,

3. lag om ändring i lagen (1970:417) om

marknadsdomstol m.m.

Motion med anledning av proposition

2003/04:80

2003/04:N14 av Per Bill m.fl. (m, fp, kd, c):

1. Riksdagen beslutar anta motionens förslag till

lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

säkerställa en rättssäker tillämpning av

undantagen i konkurrenslagen efter att systemet

med förhandsanmälan avskaffas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

Konkurrensverket, åtminstone under en

övergångsperiod, bistår företagen med råd om hur

villkoren för undantag från konkurrenslagens

förbud skall uppfyllas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att slå

vakt om hög rättssäkerhet vid undersökningar vid

utredningar om överträdelser av förbud, i

synnerhet vid undersökningar i privata utrymmen.

Motion från allmänna motionstiden

2002/03

2002/03:Fi236 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande

offentlig verksamhet i enlighet med vad som anförs i

motionen.

Motioner från allmänna motionstiden

2003/04

2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en moderniserad

konkurrenslagstiftning, samordnad med Förenta

staternas.

2003/04:T458 av Krister Örnfjäder m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om nödvändigheten av en

utvärdering av de avregleringar som genomförts i

Sverige.

2003/04:MJ432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektivare

konkurrenspolitik för dagligvaruhandeln.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriminalisering av

karteller.

2003/04:MJ476 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i

motionen anförs om konkurrens på lika villkor.

2003/04:N208 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att regeringen

skyndsamt framlägger förslag till beslut om

konkurrens på lika villkor mellan offentlig och

privat sektor.

2003/04:N226 av Tobias Krantz (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att en

ökad andel av den offentliga sektorns verksamhet

läggs ut på entreprenad.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Konkurrensverket bör granska välfärdssektorn.

2003/04:N227 av Tobias Krantz (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det för all

kommunal verksamhet som erbjuder kommersiellt

gångbara varor eller tjänster åt allmänheten bör

krävas tillstånd från länsstyrelsen.

2003/04:N248 av Bo Lundgren m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att bekämpa

monopol (avsnitt 5.4.1).

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att öka

etableringsfriheten och att uppmuntra

privatiseringar och konkurrensutsättning inom den

offentliga sektorn (avsnitt 5.4.2).

2003/04:N293 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra

konkurrenslagen effektivare.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa

åtgärder för att reda ut konkurrenssituationen

mellan privata och offentliga utförare.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda en

kriminalisering av kartellsamarbete.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

underlätta tillträde till olika marknader.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta bort

selektiva företagsstöd och snedvridande kommunala

stöd till företag.

2003/04:N306 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att utvärdera

avregleringarna av de statliga bolagen.

2003/04:N316 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om avveckling av konkurrenssnedvridande

offentlig verksamhet i enlighet med vad i motionen

anförs.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten har ett

ansvar i fall när konkurrensen mellan privata

entreprenörer på en offentligt tillhandahållen

tjänst är så svag att konsumenterna inte enkelt

kan välja bort företag som tummar på kvaliteten.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de speciella

samhällsintressen som det statliga utförandet i

vissa fall skall representera kan, i fall av väl

genomförd reglering/kontraktering, tillgodoses

lika bra av privata entreprenörer till både lägre

kostnader och högre kvalitet.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

4. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt

återkommer till riksdagen med förslag på åtgärder i

syfte att förbättra möjligheterna att driva företag

inom vårdsektorn.

2003/04:N337 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om turistnäringens

konkurrensförhållanden i relation till offentlig

näringsverksamhet.

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rättvis konkurrens

mellan offentlig och privat sektor.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avveckling av

snedvridande företagsstöd.

2003/04:N347 av Lars Lindén m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

konkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.

2003/04:N355 av Håkan Larsson och Sven Bergström

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en utredning om de

regionala konsekvenserna av avreglering och

bolagisering i syfte att eliminera de negativa

följderna för främst landsbygden.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kommunernas roll i

näringspolitiken.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en effektivare

konkurrenspolitik.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kriminalisering av

karteller.

2003/04:Bo297 av Göran Hägglund m.fl. (kd):

17. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till lagstiftning som innebär

en kriminalisering av kartellsamverkan.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

1. Förslag till lag om ändring i

konkurrenslagen (1993:20)

2. Förslag till lag om ändring i

lagen (1994:1845) om tillämpningen

av Europeiska gemenskapernas

konkurrens- och statsstödsregler

3. Förslag till lag om ändring i

lagen (1970:417) om marknadsdomstol

m.m.