Bet. 2003/04:NU2

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU2

Utgiftsområde 19 Regional utveckling

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen (totalt ca 3,1 miljarder kronor) och

bemyndigandena för budgetåret 2004 inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling. Samtliga

motioner som tar upp anslagsfrågor avstyrks av

utskottet. Företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet deltar inte i beslutet om anslag. De

erinrar i särskilda yttranden om de budgetförslag

som framlagts av respektive parti. I förhållande

till regeringens förslag för utgiftsområdet ville

Moderata samlingspartiet minska utgiftsramen med 550

miljoner kronor, Folkpartiet med 512 miljoner kronor

och Kristdemokraterna med 250 miljoner kronor.

Centerpartiet ville höja utgiftsramen med 592

miljoner kronor.

I fråga om den allmänna inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken anser utskottet att

det är värdefullt att den kan följas upp på ett mer

systematiskt sätt, bl.a. när det gäller ekonomisk

tillväxt, sysselsättning och nystartade företag.

Beträffande frågan om samband mellan den regionala

utvecklingspolitiken och landsbygdspolitiken vill

utskottet avvakta med ställningstagande i sak till

dess att frågan är färdigberedd. Enligt utskottets

mening bör liksom tidigare år den uthålliga

tillväxtens betydelse och därmed även miljöpolitiken

och jämställdhetspolitiken betonas. Vidare står

utskottet kvar vid sin uppfattning att det på sikt

är angeläget att minska användningen av olika bidrag

inom den regionala utvecklingspolitiken. I en

reservation (m, fp, kd, c) framhålls att en

framtidsinriktad regional utvecklingspolitik bör

inriktas på att skapa förutsättningar för

utveckling, bl.a. när det gäller företagande.

Reservanterna markerar vikten av att

landsbygdspolitiken och skärgårdspolitiken skall

syfta till en allsidig utveckling av landsbygden

respektive skärgården. För de företagsstöd som trots

alls behövs bör enligt reservanterna tonvikten ligga

på generella stöd.

Vidare avstyrker utskottet liksom tidigare förslag

om inrättande av en glesbygdsombudsman.

Utskottet behandlar i betänkandet även frågor om

EG:s nuvarande struktur- och regionalpolitik och

avstyrker förslag om regeländringar.

Beträffande EG:s framtida sammanhållningspolitik

anser utskottet att strukturfondsfrågorna inte kan

ses isolerat; lösningen av dessa frågor är också

beroende av gemenskapens jordbruks- och

konkurrenspolitik. Den utstakade linjen innebär

budgetrestriktivitet. Utskottet understryker

betydelsen av förenklade arbetssätt och en

insiktsfull användning av subsidiaritetsprincipen

(närhetsprincipen). Vidare ansluter sig utskottet

till regeringens uppfattning att det är rimligt att

utgå från länders snarare än regioners behov. Om

denna linje inte får stöd i EU anser utskottet att

gleshetskriteriet starkt måste hävdas vid

förhandlingar om ett nytt mål 1. I en reservation

(kd, c) hävdas att sammanhållningen kring en

europeisk dimension är det viktigaste målet och att

gleshetskriteriet är mycket väsentligt.

Vidare tas ansvaret för företagsstöd upp i

betänkandet. Utskottet anser att det är av stort

värde ur demokratisk synpunkt att pröva nya modeller

för lokalt engagemang i den regionala

utvecklingspolitiken. Sådana försök görs nu inom

ramen för självstyrelseorgan och vissa kommunala

samverkansorgan. I en reservation (kd, c) förordas

att makten omfördelas så att direktvalda regionala

organ ansvarar för de företagsstöd och de olika

utvecklingsmedel som tillförs det regionala

utvecklingsarbetet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N210,

2003/04:N255 yrkande 1, 2003/04:N271,

2003/04:N278, 2003/04:N322, 2003/04:N328

yrkandena 2, 4, 6, 9, 12 och 25, 2003/04:N330

yrkandena 5, 6 och 8, 2003/04:N336 yrkande 4,

2003/04:N338 yrkande 1, 2003/04:N344 yrkande 1,

2003/04: N345 yrkande 1, 2003/04:N362,

2003/04:N378 och 2003/04:A341 yrkande 2.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Glesbygdsombudsman

Riksdagen avslår motion 2003/04:N288 yrkande 6.

3. EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N246 och

2003/04:N385.

4. EG:s framtida sammanhållningspolitik

Riksdagen avslår motion 2003/04:N328 yrkande 3.

Reservation 2 (kd, c)

5. Ansvar för företagsstöd inom den

regionala utvecklingspolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N215

yrkandena 1 och 2, 2003/04: N328 yrkande 1 och

2003/04:N335 yrkande 8.

Reservation 3 (kd, c)

6. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utveckling

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004, i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder, göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst

3 200 000 000 kr under åren 2005-2012. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 19 punkt 1.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004, i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006,

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 500

000 000 kr under åren 2005-2008. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 19

punkt 2.

c) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen

under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt

regeringens förslag i bilaga 2. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 19

punkt 3.

d) Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi240

yrkande 25 i denna del, 2003/04:N236,

2003/04:N267 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N289

yrkande 1, 2003/04:N345 yrkande 7, 2003/04:N370,

2003/04:N389 yrkande 1 och 2003/04:N409.

Stockholm den 20 november 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran

Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia Lindgren

(s), Ann-Marie Fagerström (s), Karl Gustav Abramsson

(s), Ulla Löfgren (m)*, Carina Adolfsson Elgestam

(s), Yvonne Ångström (fp)*, Åsa Torstensson (c)*,

Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m)*, Lars

Johansson (s), Henrik von Sydow (m)*, Lars Lindén

(kd)* och Gunilla Wahlén (v).

* Har avstått från att delta i beslutet under

punkt 6.

2003/04

NU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 19 Regional utveckling,

dels 26 motioner från den allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för

Näringsdepartementet samt för Svenska Riksförbundet

Nationellt Resurscentrum för kvinnor (NRC). Vidare

har utskottet vid besök hos Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet fått information om och

diskuterat med företrädare för förbunden om EG:s

framtida sammanhållningspolitik.

Förslagen i propositionen och i motionerna återges

i bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2004 inom utgiftsområde

19 redovisas i bilaga 2.

Utskottets överväganden

Inledning

Utgångspunkten för detta betänkande är att ramen för

utgiftsområde 19 är fastställd för år 2004.

Finansutskottets majoritet tillstyrkte den 10

november 2003 regeringens förslag till utgiftsram

för år 2004 för utgiftsområde 19 Regional utveckling

(prop. 2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1). Riksdagen

fattade den 19 november 2003 beslut om ramarna för

de olika utgiftsområdena för år 2004 i enlighet med

finansutskottets förslag. Av tabellen i bilaga 2

framgår regeringens och de olika partiernas förslag

till anslag under utgiftsområdet.

En nyhet är att utgiftsområdets benämning ändrats

från Regional utjämning och utveckling till Regional

utveckling enligt en ändring i riksdagsordningen.

Ändringen trädde i kraft den 1 oktober 2003 och

tillämpas första gången i fråga om statsbudgeten för

år 2004 (prop. 2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21).

Betänkandet disponeras på följande sätt. Först

behandlas frågor om den allmänna inriktningen av den

regionala utvecklingspolitiken. Därefter tar

utskottet upp frågor om inrättande av en

glesbygdsombudsman, om EG:s strukturfonder och om

ansvar för företagsstöd samt slutligen frågan om

anslagen för budgetåret 2004.

Övriga frågor om åtgärder för att utveckla olika

regioner kommer utskottet att behandla under våren

2004. Dessa frågor rör bl.a. tillväxtprogram,

kapitalförsörjning, landsbygd och storstad samt

frågor om lokalisering av statlig verksamhet och om

disposition av del av vattenkraftsvinsterna.

Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken. Utskottet står fast vid

den politik som har gällt under de senaste

åren och anser inte att motionskraven kan

ligga till grund för en förändrad inriktning.

Jämför reservation 1 (m, fp, kd, c).

Propositionen

Målet för den regionala utvecklingspolitiken är

sedan år 2002 väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet. Den regionala utvecklingspolitiken

bedrivs i gles- och landsbygd, i små och medelstora

städer samt i storstadsområden. Motivet är att den

nationella tillväxten utgörs av summan av den

tillväxt som skapas lokalt och regionalt.

Anpassningen till de regionala skillnaderna innebär

dock att det behövs riktade åtgärder för geografiskt

avgränsade områden även fortsättningsvis.

Med väl fungerande lokala arbetsmarknadsregioner

avses att regionerna är så attraktiva för människor

och företag att det är möjligt att ta till vara den

potential och den livskraft som finns i alla

regioner. Hållbara regioner innebär att politiken

skall bidra till att nuvarande och kommande

generationer kan erbjudas sunda ekonomiska, sociala

och ekologiska förhållanden. Hållbar tillväxt är

tillväxt som bidrar till hållbar utveckling. Med en

god servicenivå avses att det skall finnas

kommersiell och offentlig service i tillräcklig

omfattning. Kommersiell service avser främst

tillgång till dagligvaror och drivmedel. Offentlig

service omfattar såväl statlig som kommunal service.

Effekterna bör kunna avläsas utifrån ekonomiskt,

ekologiskt och socialt perspektiv. Måtten utgörs

främst av ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning

samt uppnående av nationella jämställdhetsmål och

miljökvalitetsmål. Enligt regeringen bör det i

framtiden bli möjligt att redovisa effekterna i

förhållande till de statliga insatserna inom

politikområdet.

Statens viktigaste roll är att skapa goda

grundförutsättningar för en utveckling mot hållbar

tillväxt och en god servicenivå i alla delar av

landet. Enligt regeringens uppfattning är arbete i

gemensamma partnerskap i hög grad bidragande till en

lokal mobilisering. Lokal och regional

handlingsfrihet är viktig för en god regional

utveckling. Regionala tillväxtprogram kan ses som

delprogram inom ramen för en bred samlad

utvecklingsstrategi för hållbar regional utveckling.

Det gäller att ta till vara lokala och regionala

förutsättningar i de regionala tillväxtprogrammen.

Ett syfte med programarbetsformen är att lärandet

skall öka och goda resultat spridas. Olika delar av

landet skall inte ställas mot varandra. Både problem

i tillväxtregioner och i regioner med geografiska

lägesnackdelar eller med stora strukturproblem måste

tas på allvar. Politiken skall inriktas på att

förstärka de lokala arbetsmarknadsregionerna så att

de utvecklas. Vidare är det enligt regeringen

viktigt att myndigheternas lokalisering får en

större spridning över landet. Strukturfondsfrågorna

kommer att tas upp separat i senare avsnitt i

betänkandet.

Lokala och regionala resurscentrum för kvinnor

finns på ca 130 platser i Sverige. Dessutom finns

ett 50-tal nätverk för kvinnor med skilda fokus men

med kopplingar till lokala och regionala

resurscentrum för kvinnor. Verksamheten vid

resurscentrumen är främst inriktad på att utveckla

och öka kunskaperna om kvinnors företagande och på

att bedriva utvecklingsprojekt. Vidare skall

centrumen bidra till att utveckla

jämställdhetsperspektivet i de regionala

tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen. Under perioden

1999-2002 erhöll centrumen ca 207 miljoner kronor

som bidrag från Verket för näringslivsutveckling

(Nutek), länsstyrelser, kommuner, landsting m.fl.

Den regionala utvecklingspolitiken indelas fr.o.m.

år 2002 i tre verksamhetsområden, nämligen

Programlagda utvecklingsprojekt, Kapitalförsörjning

och Kommersiell service. Generellt skall

utvecklingen i landets regioner följas genom

statistik avseende den regionala lönesumman för

kvinnor och män och andelen förvärvsarbetande i

åldern 20-64 år för kvinnor och män, uppdelade på

lokala arbetsmarknadsregioner. De

resultatindikatorer som redovisas i

budgetpropositionen avser regeringen att ytterligare

utveckla.

Programlagda utvecklingsprojekt innefattar

regionala tillväxtavtal (från år 2004

tillväxtprogram) och projekt inom EG:s

strukturfonder under perioderna 1995-1999 respektive

2000-2006. Målet för verksamhetsområdet Programlagda

utvecklingsprojekt är att medverka till ökad

samverkan mellan olika politikområden för att uppnå

hållbar regional utveckling. För de regionala

tillväxtavtalen grundas resultatindikatorer på

samverkan mellan olika parter och det mervärde som

förväntas bli resultatet. Resultatindikatorer för

projekten inom EG:s strukturfonder under perioden

2000-2006 är antal nya och bevarade arbetstillfällen

uppdelade på kvinnor och män samt antal nystartade

företag uppdelade på kvinnor och män.

Kapitalförsörjning innefattar regionalt

utvecklingsbidrag, landsbygdsstöd,

sysselsättningsbidrag, såddfinansiering och

transportbidrag. Målet för verksamhetsområdet

Kapitalförsörjning skall fr.o.m. år 2004 vara en

hållbar tillväxt i stödföretagen, som därmed bidrar

till fler nya arbetstillfällen för kvinnor och män.

Resultatindikatorer för landsbygdsstöd,

sysselsättningsbidrag och regionalt

utvecklingsbidrag skall utgöras av:

- förväntat antal nya arbetstillfällen, uppdelade

på kvinnor och män,

- genomsnittlig subvention per förväntad ny

årsarbetskraft för kvinnor respektive män,

- (gäller ej sysselsättningsbidrag) investeringar

som beräknas delfinansieras av stöden,

- antal kvinnor respektive män som finns anställda

respektive antal kvinnor och män på ledningsnivå på

arbetsstället och i styrelsen i organisationen,

- (gäller enbart för regionalt utvecklingsbidrag)

förädlingsvärde, omsättning och vinstmarginal.

För såddfinansiering och transportbidrag skall

fr.o.m. år 2004 resultatindikatorn antal kvinnor

respektive män som finns anställda samt antal

kvinnor och män på ledningsnivå på arbetsstället och

i styrelsen i organisationen följas upp. För

såddfinansiering finns därutöver den nya indikatorn

antal anställda och överlevnadsgrad fem år efter

beslutstidpunkten. För transportbidrag bedrivs

ytterligare utvecklingsarbete avseende redovisning

av stödformens effekter.

Området Kommersiell service omfattar stöden till

kommersiell service. Målet skall fr.o.m. år 2004

vara en god tillgång till kommersiell service för

kvinnor och män. Resultatindikatorer är fr.o.m. år

2004 utveckling av tillgången till kommersiell

service för kvinnor och män samt antal kvinnor

respektive män som finns anställda och antal kvinnor

och män som finns på ledningsnivå på arbetsstället

och i styrelsen i organisationen.

Vidare erinras i budgetpropositionen om att

regeringen i 2001 års proposition om regional

utvecklingspolitik (prop. 2001/02:4) har redovisat

sin bedömning att inriktningar och beslutsordningar

bör ses över och utvecklas för de regionala

stödformer som bibehålls. Som ett resultat av en

översyn inom Näringsdepartementet år 2002 har

regeringen uppdragit åt Nutek att utforma ett

kvalitetssäkringssystem för arbetet med i första

hand de selektiva företagsstöden.

Motionerna

I motionerna 2003/04:A341 (s) och 2003/04:N322 (s)

diskuteras behovet av uppföljning och utvärdering av

det s.k. regionala tillväxtkapitalet. De statliga

åtagandena inom sysselsättnings- och

tillväxtpolitiken ger en splittrad bild, anförs det.

Betydelsen av sektorssamverkan är mycket viktig för

att uppnå en helhetssyn och en samordning av

resurserna. I motionerna förordas att utbytet av de

offentliga resurserna klargörs på ett mer tydligt

sätt.

Motionärerna till motion 2003/04:N362 (s) menar

att landsbygdspolitiken skall ses som en

komplettering till den regionala

utvecklingspolitiken. De anser att den

landsbygdsdimension som fanns i den tidigare

regionalpolitiken har tonats ned i den nya regionala

utvecklingspolitiken vilken har lokala

arbetsmarknader som grund. Nu behövs insatser som

riktas speciellt mot landsbygden, bl.a. när det

gäller företagande och kommunikationer. Framför allt

bör en ökad inflyttning av barnfamiljer underlättas.

Enligt vad som hävdas i motion 2003/04:N378 (s)

måste Sverige ta upp frågan om en levande kust och

skärgård på ett mer fokuserat sätt och sikta på att

få till stånd en nationell strategi. Det bör enligt

motionärerna observeras att skärgården har helt

andra förutsättningar än glesbygden i övrigt, bl.a.

genom att det i ett antal kustkommuner sker en

omvandling av åretruntfastigheter till

fritidsbostäder. Utvecklingsmöjligheterna hänger

samman med att miljön måste vara attraktiv för

turism men också för åretruntboende, samtidigt som

fiskepolitiken och politiken för småskalig industri

m.m. anpassas för skärgårdarna.

I motion 2003/04:N344 (m) anförs att villkoren för

landsbygden måste förbättras för att utveckling

skall kunna komma till stånd. Bland annat bör

transporterna förenklas om det skall vara möjligt

att bo på landet. Vidare måste reglerna inom social

omsorg, miljöområdet, skolområdet m.m. bli mer

flexibla.

I motion 2003/04:N271 (kd) krävs en ny regional

utvecklingspolitik. Tre Norrbottenskommuner

(Övertorneå, Pajala och Överkalix) föreslås bli

försöks- och modellkommuner för en ny politik, som

inkluderar sänkta arbetsgivaravgifter och skatter,

satsning på turismen, friare arbetskraftsinvandring

m.m.

Enligt motionären till motion 2003/04:N278 (kd)

bör staten verka för att lokala nav upprättas.

Syftet är att samordna resurserna för att med

utgångspunkt i de lokala förutsättningarna garantera

en grundservicenivå inom rimligt avstånd. Detta bör

ske i samarbete mellan lokalbefolkning,

bygderörelse, näringsliv, kommun och länsstyrelse.

Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N330 (kd) bör

Folkrörelserådets förslag om ett grundservicepaket

för landsbygds- och glesbygdsområden beaktas. Syftet

är att förhindra ytterligare serviceindragningar.

Flera modeller av samordnad service bör prövas.

Kristdemokraternas förslag om servicepunkter innebär

en samordning av tillgångar för att garantera en

grundservicenivå inom rimligt avstånd.

Folkrörelserådet och de lokala utvecklingsgruppernas

arbete är ett bra exempel på lokal demokrati i ett

underifrånperspektiv. I fortsättningen handlar det

om att stimulera alla krafter i arbetet med att

skapa tillväxt även på landsbygden och de mindre

orterna.

I motion 2003/04:N338 (kd) gör motionärerna

gällande att om kust- och skärgårdssamhällena

långsiktigt skall kunna överleva som

rekreationsområden krävs att det också finns en

bofast befolkning. Förutom skatte- och

transportfrågor begärs rimliga villkor för

näringsverksamheten i skärgårdarna, samtidigt som

den unika miljön för turism och rekreation kan tas

till vara.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta

uppgift är att bidra till utvecklingen av

livskraftiga regioner i hela landet, framhålls det i

kommittémotion 2003/04:N345 (kd). Enligt

motionärerna byggs livskraftiga regioner när

människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett

underifrånperspektiv. Politiken bör underlätta

sådana processer, i första hand genom generella

åtgärder som syftar till att ge goda förutsättningar

för näringslivet. Lands- och glesbygdens kännemärke

är småföretagande. Avgörande för välfärd och

tillväxt är ett näringslivsklimat som uppmuntrar

företagande. Regelverken måste bli enklare och

kommunikationerna förbättras. Målet är att hela

Sverige skall leva och att människor i alla kommuner

kan få sina grundläggande behov av bostad, arbete,

service, kultur m.m. tillgodosedda.

I motion 2003/04:N210 (c) förordas att

landsbygdsföreträdare med stöd av statsmakterna tar

fram ett landsbygdspolitiskt framtidsprogram. Det

behövs en samlad syn på landsbygdens alla

möjligheter. Att få fler boende i

landsortsregionerna är en av utmaningarna. Enligt

motionärerna bör regionerna och kommunerna få ökad

frihet att själva lösa problemen, bl.a. när det

gäller arbetsmarknadspolitikens regler samt

planfrågor. Tillgången till lokal service är den

viktigaste frågan enligt en undersökning.

I motion 2003/04:N255 (c) anförs att det behövs en

samlad syn på utvecklingen av landsbygden i syfte

att uppnå tillväxt i hela Sverige. En grund för en

aktiv regional utvecklingspolitik är att det finns

en vision för landsbygdspolitiken.

I en statlig utredning om en ny landsbygdspolitik

har föreslagits att regionala utvecklingsfrågor

organisatoriskt skall höra till

Jordbruksdepartementet, erinrar Centerpartiet om i

sin motion 2003/04:N328. Partiet instämmer inte i

detta förslag utan anser att det är principiellt

riktigt att landsbygdsfrågorna även fortsättningsvis

behandlas i Näringsdepartementet, eftersom

landsbygden inrymmer många fler aspekter än

jordbruk. Dock bör det hållas i minnet att

reformeringen av EG:s jordbrukspolitik inom en snar

framtid kan leda till att stora delar av

jordbrukspolitiken kommer att inriktas på just

landsbygdspolitik, anför motionärerna. Målet för en

landsbygdspolitik bör bl.a. vara att utveckla

näringsverksamheten på landsbygden, såväl när det

gäller de traditionella näringarna som när det är

fråga om nya företag inom turism och tjänster, anser

motionärerna. Närheten till en fungerande service är

en förutsättning för en livskraftig landsbygd.

Skärgårdarna har en speciell situation, påpekar

motionärerna vidare och anför att det därför bör

finnas en politik som särskilt tar hänsyn till de

stora skillnaderna mellan åretruntlivet i skärgården

och fritidslivet där. Obalansen kan leda till döda

vintersamhällen och konstgjorda sommarmiljöer, om

inga åtgärder vidtas. Det krävs sådana

planeringsförutsättningar att lokala traditioner och

kultur i samverkan med tillväxtfaktorer kan skapa

livskraftiga skärgårdssamhällen.

Enligt motionärerna bör det finnas ett formulerat

könsperspektiv på all regional utvecklingspolitik.

Det är också nödvändigt att utvärdera politiken ur

denna aspekt. Ett första steg är att all statistik

bör vara uppdelad på kön. Även invandrarperspektivet

bör särskilt tas upp, bl.a. när det gäller bankers

och myndigheters service, företagande m.m.

En översyn behövs av hur det regionalpolitiska

stödet fungerar och betalas ut, menar motionärerna.

En sådan översyn bör kunna leda till att resurser

frigörs för regionala och lokala

utvecklingsresurser. Bland annat bör de frivilliga

utvecklingsgrupperna stödjas genom ytterligare

resurser, som skall användas till dels en regional

pott, dels en pott för lokala utvecklingspengar. De

senare medlen bör också kunna användas för EU-

projekt som de lokala utvecklingsgrupperna

initierar.

För mindre städer och landsbygden är

jämställdheten särskilt viktig, hävdas det i motion

2003/04:N336 (c). Fler kvinnliga företagare måste få

möjlighet att förverkliga sina affärsidéer, bl.a.

genom utbyggd affärsrådgivning och fler kvinnliga

resurscentrum.

Vissa kompletterande uppgifter

Befolkningsutveckling

Upplysningsvis kan redovisas att folkmängden i

Sverige ökade med ca 32 000 personer under år 2002

till ca 8 941 000 personer. Vad avser Sveriges 21

län minskade befolkningen i nio län.

Befolkningsminskningen i landets glesbygder

fortsätter. I skogslänen (Värmland, Dalarna,

Gävleborg, Västernorrland, Jämtland, Västerbotten

och Norrbotten) minskade befolkningen i alla län

utom Västerbottens län under år 2002. Orsaken är

framför allt att antalet avlidna överstiger antalet

födda. I tätortsnära landsbygder har de senaste

årens befolkningsminskning förbytts till en svag

befolkningsökning. Också i dessa områden är antalet

avlidna högre än antalet födda, men ett positivt

flyttnetto har under det senaste året lett till en

befolkningsökning totalt sett.

Strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen

När det gäller strukturen och uppgiftsfördelningen

mellan staten, landstingen och kommunerna har en

parlamentarisk kommitté (under ordförandeskap av

landshövding Mats Svegfors) tillkallats i januari

2003. Enligt direktiven (dir. 2003:10) skall arbetet

bedrivas i två etapper. I den första etappen skall

kommittén identifiera, belysa och övergripande

analysera de samhällsförändringar som inverkar på

och skulle kunna föranleda förändringar av

strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen

mellan staten, landstingen och kommunerna. Kommittén

skall även identifiera, belysa och övergripande

analysera de samhällsförändringar som inverkar på

och skulle kunna föranleda förändringar av

strukturen och uppgiftsfördelningen i relationen

mellan regeringen och de statliga

förvaltningsmyndigheterna. Kommittén skall i sitt

arbete utgå från en övergripande beskrivning av

rådande struktur och uppgiftsfördelning, där såväl

brister som förtjänster med nuvarande ordning

identifieras. För den första etappen skall kommittén

redovisa ett delbetänkande senast den 15 december

2003.

I den andra etappen skall kommittén göra en

fördjupad analys och bedömning av strukturen och

uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de

delar där den finner det motiverat föreslå

förändringar. Regeringen avser återkomma med

tilläggsdirektiv för denna del av uppdraget.

Enligt direktiven är bakgrunden till utredningen

de stora förändringar som samhället i dag genomgår

och de utmaningar och möjligheter som detta innebär.

Ekonomiska, demografiska och tekniska faktorer

liksom EU-medlemskapet och internationaliseringen i

stort har inneburit att den rådande

uppgiftsfördelningen mellan staten, kommunerna och

landstingen allt oftare kommit att ifrågasättas.

Befolkningsminskningen i stora delar av landet

tillsammans med en allt högre genomsnittsålder

påverkar skatteintäkter, statsbidrag och kostnader.

Uppgiften att upprätthålla grundläggande

samhällsservice i glesbefolkade områden innebär en

betydande utmaning för staten, kommunerna och

landstingen. Målet för politiken måste vara att

välfärden, i form av goda levnadsvillkor och en

fungerande service med likvärdig kvalitet, säkras i

hela landet, sägs det i direktiven.

Behovet av samplanering över de administrativa

gränserna har ökat rent allmänt. Det finns också

exempel på ett mer formaliserat gräns- och nivå-

övergripande samarbete, såsom de regionala

tillväxtavtalen och de lokala utvecklingsavtalen

inom storstadspolitiken samt inom kommunala

samverkansorgan. Inom EU har framlagts olika förslag

som innebär en ökad roll för de regionala och lokala

nivåerna i EU-arbetet. En annan förändring är att

rättighets- och ramlagstiftning samt EU-medlemskapet

har gett förvaltningsmyndigheter, domstolar och EU

ett större inflytande över lagstiftningen och dess

tillämpning.

I sitt arbete skall kommittén särskilt

uppmärksamma bl.a. följande frågor:

- Hur klarar kommuner och landsting sina

välfärdsåtaganden utifrån demografiska,

samhällsekonomiska och tekniska förändringar?

- Hur väl anpassad är den nuvarande kommun- och

länsindelningen till dessa förändrade

förutsättningar?

- Hur påverkar internationaliseringen, särskilt

samarbetet inom EU, det svenska politiska och

administrativa systemet?

- Hur påverkas förutsättningarna för riksdagen och

regeringen att ta och utkräva ansvar?

- På vilket sätt påverkar strukturen inom

samhällsorganisationen förutsättningarna att

identifiera och åtgärda bristande jämställdhet?

Landsbygdspolitik

Inom politikområdet Landsbygdspolitik under

utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med

anslutande näringar hanteras åtgärder som i stor

utsträckning riktas till lantbruksföretag men också

till andra företag på landsbygden. Målet för

politikområdet Landsbygdspolitik är en ekologiskt,

ekonomiskt och socialt hållbar utveckling av

landsbygden. I detta mål innefattas en hållbar

livsmedelsproduktion, sysselsättning på landsbygden,

hänsyn till regionala förutsättningar och uthållig

tillväxt. Åtgärderna inom ramen för

landsbygdspolitiken skall - tillsammans med åtgärder

inom andra politikområden - bidra till att uppfylla

den regionala utvecklingspolitikens mål. Regional

utveckling inbegriper således landsbygdsutveckling.

Regeringens skrivelse om landsbygdspolitik (skr.

2002/03:111), som avlämnades i maj 2003 och som

behandlas av miljö- och jordbruksutskottet,

innehåller en fördjupad redovisning av uppnådda

resultat och hur de ingående åtgärderna bidrar till

att nå en hållbar utveckling på landsbygden.

Betänkande 2003/04:MJU2, där dessa frågor ingår,

slutjusteras av miljö- och jordbruksutskottet den 25

november 2003.

Det kan noteras att inom ramen för

strukturfonderna gemenskapsinitiativet Leader+

hanteras inom Näringsdepartementet, medan Miljö- och

landsbygdsprogrammet för Sverige 2000-2006 hanteras

av Jordbruksdepartementet.

Utredning om Glesbygsverkets roll och uppdrag

År 2002 tillkallades en särskild utredare (docent

Erik Westholm) med uppgift att genomföra en översyn

av Glesbygdsverkets roll och uppdrag inom den nya

regionala utvecklingspolitiken. Utredningens

slutbetänkande Mot en ny landsbygdspolitik (SOU

2003:29) överlämnades till regeringen i april 2003.

I utredningens betänkande föreslås ett antal

förändringar av Glesbygdsverkets roll men också när

det gäller landsbygdspolitiken i stort. Utredningen

föreslår att en särskild utvecklingsinriktad

landsbygdspolitik införs, frikopplad från den

regionala utvecklingspolitiken. Utgångspunkten för

landsbygdspolitiken föreslås vara det nationella

intresset av en landsbygd som är ekonomiskt

livskraftig, som har höga natur- och kulturvärden

och som består av socialt välfungerande och levande

byar, bygder och orter. Glesbygdsverket föreslås

byta namn till Landsbygdsverket och dess anslag bör

flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till

politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar (under ett departement som skulle kallas

Landsbygds- och jordbruksdepartementet). En ny

utredning bör tillsättas för att djupare analysera

den framtida landsbygdspolitiken med utgångspunkt i

två frågor: landsbygden som livsmiljö och den glesa

strukturens problem. Bakgrunden till förslaget om en

sådan utredning är att det - enligt vad som står i

betänkandet - finns en stor brist på

överensstämmelse mellan landsbygdens behov och

jordbrukspolitiken, som inte omprövats på lång tid.

I väntan på den föreslagna nya utredningen

förordas att det nya Landsbygdsverket skall ha till

uppdrag att verka för goda levnadsförhållanden och

utvecklingsmöjligheter för gles- och

landsbygdsbefolkningen i olika delar av landet.

Verkets roll som tillhandahållare av kunskaper om

landsbygdens utvecklingsprocesser stärks medan

uppgiften att bedriva analysverksamhet får relativt

sett mindre utrymme. Enligt utredaren har verkets

samordningsroll visat sig vara problematisk och bör

tas bort. När det gäller den geografiska

prioriteringen föreslås en flexibel definition av

lands- och glesbygd. Den särskilda geografiska

prioriteringen av Norrlands inland och

skärgårdsområden skall enligt förslaget slopas.

Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Remissynpunkter på utredningen om

Glesbygdsverkets roll och uppdrag

Glesbygdsverket redovisar i sitt remissvar till

regeringen att verket delar utredningens slutsatser

om behovet av en särskild politik för landsbygdens

utveckling. Glesbygdsverket understryker att det

finns en tydlig utvecklingslinje i EG:s

jordbrukspolitik att se landsbygden mer i sin helhet

och inte enbart ur agrar synvinkel. Vidare vill

verket att de av utredningen föreslagna perspektiven

om landsbygden som livsmiljö och de glesa

strukturernas problem skall kompletteras med ett

fokus på landsbygdens tillväxt- och

utvecklingsmöjligheter.

Nutek anför i sitt remissvar att begreppet

landsbygd inte är en enhetlig kategori som är

lämplig för politikutformning på territoriell nivå.

Det finns därför inte motiv för ett särskilt

statligt verk för detta, inom varken

näringspolitiken, den regionala utvecklingspolitiken

eller jordbrukspolitiken. Landsbygdsfrågor bör

naturligen hanteras inom befintliga myndigheter och

samordnas med de regionala tillväxtprogrammen. I

konsekvens därmed avvisar Nutek utredningens förslag

när det gäller mål för landsbygdspolitik, eftersom

dessa skulle skapa oklarhet i förhållande till målen

för den regionala utvecklingspolitiken.

Samtliga remissinstansernas yttranden över

betänkandet har sammanfattats av

Näringsdepartementet. En översiktlig bild redovisas

i det följande.

En återkommande synpunkt från de remissinstanser

som valt att kommentera utredningsuppdraget är att

utredaren avvikit från regeringens

utredningsdirektiv och i stället ägnat stort utrymme

åt att motivera behovet av en bredare

landsbygdspolitik.

Vad gäller den del av utredningen som behandlar

Glesbygdsverket har en stor del av remissinstanserna

valt att ge sina synpunkter utifrån ett bredare

perspektiv än det som tas upp i utredningens

förslag. Generellt kan sägas att flertalet av

remissinstanserna delar utredningens kritiska syn på

Glesbygdsverkets förutsättningar och problem vad

gäller bl.a. verkets roll och uppdrag.

Nästan trettio remissinstanser tillstyrker

utredningens förslag om Glesbygdsverkets uppdrag i

stort men har vissa synpunkter på deluppgifterna.

Motsvarande antal instanser avstyrker förslaget

eller väljer att varken tillstyrka eller avstyrka

förslaget. En hel del av instanserna ger även

förslag på ytterligare uppgifter som verket kan

tilldelas.

Flera instanser pekar på vikten av att någon

myndighet tilldelas sektorssamordningsansvar. Vidare

menar många att en bättre samverkan med övriga

myndigheter bör vara en central uppgift för

Glesbygdsverket. Några remissinstanser pekar också

på att rollfördelningen mellan verket och andra

aktörer måste konkretiseras. Ett antal instanser

anser att det är viktigt att någon central myndighet

analyserar och följer hur olika politiska beslut

påverkar glesbygden och vilken effekt

sektorspolitiken har. Några instanser har även

påpekat att det finns behov av ett organ med

samordnande funktion för aktiv erfarenhets- och

kunskapsspridning kring landsbygdsutveckling.

Allmänt kan sägas att det finns skilda

uppfattningar vad gäller Glesbygdsverkets

påverkansroll. Även vad gäller Glesbygdsverkets

operativa uppgifter skiljer instansernas sig åt.

Närmare hälften av instanserna har valt att inte

alls beröra utredningens förslag om Glesbygdsverkets

nuvarande geografiska prioriteringar och

indelningar. Av de instanser som berört förslaget

har en övervägande majoritet ställt sig positiva.

Flera av dem har dock valt att lägga mindre vikt vid

denna punkt och har tillstyrkt förslaget utan

angivande av motiv. Av de remissinstanser som yttrat

sig i ämnet delar många utredningens kritiska syn på

de lokala arbetsmarknadsregionernas svagheter och

brister men är trots kritiken överens om att det

krävs en flexibel indelning.

En samlad bild av instansernas ställningstaganden

till hur utredningens förslag om Glesbygdsverkets

organisatoriska tillhörighet mottagits är inte

möjlig att ge. Generellt kan sägas att en övervikt

av instanserna som berört punkten om att flytta

Glesbygdsverket från Näringsdepartementet till

Jordbruksdepartementet avstyrker förslaget. En

majoritet av de instanser som valt att beröra

förslaget om namnbyte på Glesbygdsverket tillstyrker

det. Punkten om namnbyte på Jordbruksdepartementet

har många instanser valt att lämna utan kommentarer.

Flertalet remissinstanser tar inte heller aktivt

ställning i frågan om medel på anslaget 33:4

Glesbygdsverket under utgiftsområde 19 Regional

utveckling skall överföras till utgiftsområde 23

Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar.

Av de instanser som tagit ställning i resursfrågan

är flertalet mot utredarens förslag.

Många remissinstanser har valt att kommentera

Glesbygdsverkets myndighetsstruktur samt kommit med

egna förslag på förändringar. Av

förändringsförslagen kan utläsas att det anses

finnas ett behov av nationell samordning och

samverkan mellan Glesbygdsverket och andra

myndigheter, organ och verk. Några instanser har

fört fram synpunkter på en myndighetsstruktur där

Glesbygdsverket avvecklas eller förs samman med

andra redan befintliga myndigheter. En grupp

instanser har framfört förslag på att bilda en ny

samordningsfunktion inom Regeringskansliet i form av

t.ex. en landsbygdsdelegation.

Huvuddelen av remissinstanserna, däribland nästan

samtliga länsstyrelser, ställer sig positiva till

utredningens förslag om att en politik för

landsbygdens utveckling bör formuleras. En del

instanser har även valt att kommentera EG:s

jordbrukspolitik och dess kopplingar till en

kommande landsbygdspolitik.

Merparten av remissinstanserna ser det som

positivt om en utredning tillsätts för att fördjupa

kunskapen inom områden som är strategiskt viktiga

för landsbygdens framtid i Sverige.

Skärgårdspolitik

Skärgårdsbegreppet avser normalt öarna längs

kusterna liksom angränsande fastlandsområden samt

öar i våra större insjöar, enligt vad som sägs i

Glesbygdsverkets årsbok 2003. När det gäller

statistik som redovisas för svenska skärgårdar har

det emellertid enligt Glesbygdsverket varit

nödvändigt med en relativt snäv avgränsning av

skärgårdsbegreppet, nämligen öar utan

fastlandsförbindelse. I dessa sammanhang indelas

skärgårdsområdena i sex olika områden, nämligen

1. Norrlandskusten,

2. Uppsala, Stockholms och Södermanlands skärgårdar,

3. Östergötlands och Kalmar skärgårdar,

4. Blekinge och Skåne skärgårdar,

5. skärgården på västkusten,

6. öarna i sex insjöar.

Därutöver sker en indelning i öar med god

tillgänglighet (möjlighet till daglig

arbetspendling), öar med låg tillgänglighet (dagliga

kommunikationer men lång restid) och öar med dålig

tillgänglighet (arbetspendling omöjlig).

Baserat på dessa definitioner kan konstateras att

skärgårdsregionernas totala befolkning har ökat med

3 % mellan åren 1997 och 2002. Det är dock relativt

stora variationer mellan Stockholmsgruppens

skärgårdar som haft en befolkningsökning på 8,2 %

och Blekinge-Skånes skärgård som haft en

befolkningsminskning på 5,4 %. I Stockholmsgruppens

skärgård har öar med god tillgänglighet haft en

befolkningsökning på 21,9 % under perioden 1997-2002

medan exempelvis västkustens öar med låg

tillgänglighet haft en befolkningsminskning på 2,9

%.

Den regionala utvecklingspolitiken omfattar alla

delar av landet, inklusive skärgården. Instruktionen

för Glesbygdsverket (SFS 1990:1008) är mer fokuserad

genom att verket har till uppgift att genom påverkan

på olika samhällssektorer verka för goda

levnadsförhållanden och utvecklingsmöjligheter för

glesbygds- och landsbygdsbefolkningen i olika delar

av landet med tyngdpunkten i skogslänens inre delar

samt i skärgårdsområdena.

Som tidigare redovisats föreslås i betänkandet Mot

en ny landsbygdspolitik att den särskilda

prioriteringen av bl.a. skärgårdsområden skall

slopas. Enligt Glesbygdsverkets ovan nämnda

remissvar stöder verket detta förslag, eftersom den

regionala utvecklingspolitiken är generell för hela

landet och redskapen för denna politiks genomförande

till största delen formas på den regionala nivån.

Därför fyller den nuvarande prioriteringen inte

längre något syfte enligt verket.

Regeringen beslutade i februari 2003 att bevilja

Skärgårdarnas riksförbund 500 000 kronor för år 2003

för att främja samverkan mellan olika organisationer

i skärgården samt till förbundets övriga verksamhet.

Jämställdhets- och integrationsfrågor

Enligt riktlinjerna för de regionala

tillväxtprogrammen, vilka beslutades under hösten

2002, skall såväl jämställdhetsaspekterna som

integrations- och mångfaldsperspektivet beaktas.

Under hösten 2003 kommer de regionala

tillväxtprogrammen att redovisas till regeringen.

Vidare kan nämnas att uppmärksamhet har riktats mot

behoven av att bredda de regionala partnerskapen, så

att kompetens finns inom områdena miljö och

jämställdhet samt integration och mångfald.

Som redovisats i det föregående skall

jämställdhetsperspektivet integreras i ett flertal

av resultatindikatorerna inom regional

utvecklingspolitik. Resultaten kommer att kunna

redovisas könsuppdelat när det gäller förväntat

antal nya arbetstillfällen, genomsnittlig subvention

per förväntad ny årsarbetskraft, antal anställda,

antal personer på ledningsnivå och i styrelsen för

berörda företag samt tillgång till kommersiell

service.

Enligt den ideella föreningen Svenska

Riksförbundet Nationellt Resurscentrum för kvinnor

(NRC) skall organisationen bedriva opinion och

sprida kunskap om kvinnors livssituation. NRC skall

genom påverkan och samarbete med organisationer och

myndigheter nationellt och internationellt verka för

ett samhälle där kvinnors möjligheter, rättigheter

och skyldigheter tas till vara. Riksförbundet

bildades i slutet av år 1999 som en efterföljare

till det nationella resurscentrum som tidigare fanns

inom Nutek.

Lokala och regionala resurscentrum skall bl.a.

stimulera kvinnors företagande. Eftersom varje

resurscentrum har utformats från de lokala behoven

och förutsättningarna, kan det se olika ut i olika

delar av landet. I enlighet med regleringsbrevet har

Nutek år 2003 avsatt 10 miljoner kronor i

basfinansiering och 26 miljoner kronor till

projektverksamhet vid lokala och regionala

resurscentrum för kvinnor. Enligt uppgift har Nutek

initierat en utvärdering av verksamheten vid

regionala och lokala resurscentrum för kvinnor.

Utvärderingsprojektet fokuserar dels på i vilken

utsträckning bidragen har lett till hållbar

tillväxt, dels på frågan om hur resurscentrum för

kvinnor bidrar till hållbar tillväxt. Projektet

skall avslutas i mars 2004.

Integrationspolitikens inriktning (prop. 2003/04:1

utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar, s. 12) är

att skapa förutsättningar för invandrares egen

försörjning och delaktighet samt att värna

grundläggande demokratiska värden. Alla verksamheter

skall på alla nivåer och inom alla områden

genomsyras av detta integrationspolitiska

perspektiv.

Uppsala län är ett län som har formulerat

integration som ett särskilt insatsområde i sitt

regionala tillväxtavtal. I rapporten

Uppsalamodellen, Samverkan för integration inom det

regionala tillväxtavtalet (Integrationsverkets

stencilserie 2003:07) redovisas erfarenheterna från

den särskilda modell för effektivare integration som

pågår inom ramen för det regionala tillväxtavtalet.

I ledningsgruppen för modellen återfinns

representanter för Uppsala kommun, länsstyrelsen,

landstinget och Migrationsverket m.fl. I rapporten

tas upp samverkan mellan olika aktörer,

näringslivets medverkan och anpassningen till lokala

och regionala behov ur ett introduktions-,

integrations- och mångfaldsperspektiv. Det regionala

tillväxtavtalet och Uppsalamodellen rapporteras ha

bidragit till ett antal positiva

utvecklingstendenser på olika plan inom Uppsala

kommun och län. Det gäller dels samverkan mellan

myndigheter, dels att integrationsfrågan kommit upp

på dagordningen med en perspektivförskjutning som

innebär ett större fokus på integration till arbete

och ett mer individanpassat angreppssätt. Dessutom

börjar insikten växa om att det kan finnas flera

fördelar med att på ett mer direkt sätt än hittills

beakta företagens efterfrågan samt att se nyanlända

som en resurs i ljuset av regionala och lokala

behov.

Utvärderingar av regionalpolitiska företagsstöd

m.m.

Sysselsättningsbidraget har på uppdrag av regeringen

utvärderats av Institutet för tillväxtpolitiska

studier (ITPS). Från att tidigare ha varit generellt

gjordes bidraget år 1998 om till ett selektivt

bidrag. Numera lämnas bidrag efter prövning av

främst berörda länsstyrelser och Nutek. I rapporten

Sysselsättningsbidraget, Utvärdering av ett

regionalpolitiskt företagsstöd (A2003:006),

analyseras bidragets effekter. Att sysselsättningen

ökar är en självklarhet eftersom endast

sysselsättningsökning kan ge bidrag.

Sammanfattningsvis har stödföretagen ökat

sysselsättningen mer än jämförelseföretagen, men de

har inte ökat förädlingsvärdet i samma utsträckning.

Företag som fått selektivt bidrag har en

överlevnadssannolikhet som är sex procentenheter

högre än för övriga företag. Utredarnas slutsats är

att det selektiva sysselsättningsbidraget i än

större utsträckning bör användas för att ge

incitament till nyetableringar. Därvid kan företag

utanför stödområdet förmås att överväga en

lokalisering inom stödområdet. Är det fråga om ett

befintligt företag som utvecklar verksamheten bör

beloppen vara lägre eftersom bidraget i dessa fall

mer har karaktären av ett företagsstöd. För att

förenkla den administrativa hanteringen av bidraget

bör emellertid stödperioden vara kortare och en

större andel av stödet utbetalas under de första

åren, anser utredarna. Stödgivande myndigheter bör

vara särskilt uppmärksamma och restriktiva i de fall

sökande företag tidigare har fått bidrag för

nyetablering i en annan del av stödområdet är en

annan slutsats av utredningen.

I sammanhanget kan också redovisas att ITPS haft i

uppdrag att utvärdera programmet för regional

näringspolitik och särskilda regionalpolitiska

åtgärder, det s.k. 500-miljonersprogrammet.

Utvärderingen har gjorts utifrån programmets

övergripande syfte att medverka till att förbättra

den ekonomiska tillväxten och förutsättningarna för

att skapa nya arbetstillfällen, dels i hela landet,

dels i de mest utsatta regionerna. I rapporten 500

miljoner för regional utveckling och tillväxt

(A2003:007) från april 2003 görs bedömningen att de

flesta projekten kan förväntas ha positiva effekter

på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

En annan bedömning var att programmet i stor

utsträckning levt upp till ambitionen att stödja

åtgärder som på grund av begränsade medel annars

inte skulle ha kommit till stånd. Vissa kritiska

synpunkter redovisas också, bl.a. att många

projektmålsättningar var otydliga. Vidare

rapporteras att de redovisningar som lämnats in till

regeringen som uppföljning av de olika projekten var

av väldigt ojämn kvalitet. Det saknades också en

strategi för hur programmet skulle följas upp. Den

sammantagna redovisningen av programmet anses

bristfällig, vilket försvårar uppföljning och

utvärdering enligt ITPS.

Nationell samordning för regional utveckling

Regeringen gav i mars 2002 ett antal myndigheter i

uppdrag att identifiera potentiella områden för

samordning inom och mellan sex politikområden.

Syftet med uppdraget var att öka den sammanlagda

effektivitet i de insatser som genomförs och

därigenom förstärka lokala arbetsmarknadsregioners

långsiktiga utveckling och bidra till hållbar

tillväxt. Detta arbete har letts och koordinerats av

Nutek, som i oktober 2003 redovisade slutrapporten

Nationell samordning för regional utveckling (R

2003:13).

Regeringens uppdrag infattade i första hand 27

myndigheter samt ett tiotal samrådsaktörer. Eftersom

myndigheternas redovisningar är av olika karaktär

präglas den generella bilden av osäkerhet enligt

Nutek. Trots ett flertal konstruktiva förslag är

Nuteks intryck att uppdraget inte har fått det

allmänna genomslag som eftersträvats. Det stora

antalet förslag från myndigheterna kan emellertid

också tolkas som ett nödvändigt första steg i en mer

effektiv sektorssamordning.

Målet om väl fungerande och hållbara lokala

arbetsmarknadsregioner förutsätter enligt Nutek

följande:

- Respektive myndighet skall identifiera hur dess

politikområde förhåller sig till den samlade

utvecklingen.

- Ökad samverkan mellan politikområden bör

utvecklas inom ramen för den kommande processen med

regionala utvecklingsprogram.

- Effektiva metoder måste utvecklas. En

grundförutsättning för ett kvalitativt

metodutvecklingsarbete för de regionala

utvecklingsprogrammen är att de utgår från och

engagerar på regional och lokal nivå.

Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva

Folkrörelserådets arbetsuppgifter är att vara

bygderörelsens nationella röst, skapa opinion,

stödja och stimulera samt underlätta erfarenhetsbyte

och sprida goda exempel. Arbetet skall ha en

integrerande, miljövänlig och jämställd inriktning.

Det kan nämnas att Folkrörelserådet har erhållit 8

miljoner kronor i bidrag under år 2003 och att 7

miljoner kronor har beslutats av regeringen i bidrag

för år 2004 (N2003/73201/RUT).

Utskottets ställningstagande

De senaste årens omfattande omprövning av

regionalpolitiken, vilken resulterat i en regional

utvecklingspolitik för hela landet, har välkomnats

av utskottet. År 2002 började den nya regionala

utvecklingspolitiken genomföras. Utskottet har

ställt sig positivt till såväl det nya målet som de

nya resultatindikatorerna. I de grundläggande

inriktningsfrågorna, vilka refererats ovan, står

utskottet fast vid denna positiva uppfattning.

I budgetpropositionen för år 2004 kan för första

gången resultaten avseende den nya politiken

avläsas. De resultatindikatorer som redovisas i

propositionen kommer att utvecklas ytterligare. I

slutet av år 2002 fick ITPS i uppdrag av regeringen

att påbörja ett utvecklingsarbete om hur det nya

området Regional utvecklingspolitik bör följas upp

och effektutvärderas. Uppdraget skall slutredovisas

senast den 31 maj 2004. När det gäller den del av

målet som avser en god servicenivå i alla delar av

landet har Glesbygdsverket fått i uppdrag att lämna

förslag till uppföljning och effektutvärdering.

Uppdraget skall slutredovisas till

Näringsdepartementet senast den 31 december 2003.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att den

regionala utvecklingspolitiken på ett mer

systematiskt sätt kan följas upp, bl.a. när det

gäller ekonomisk tillväxt, sysselsättning,

nystartade företag m.m. och avläsas genom

indikatorer som kan stämmas av mot de nationella

jämställdhetsmålen och miljökvalitetsmålen.

I ett par av de aktuella motionerna berörs

jämställdhetsperspektivet inom den regionala

utvecklingspolitiken. Utskottet har inte någon annan

uppfattning än motionärerna när det gäller vikten av

att anlägga ett jämställdhetsperspektiv inom den

regionala utvecklingspolitiken - bl.a. i fråga om

statistik och utvärdering. Enligt riktlinjerna för

de regionala tillväxtprogrammen skall

jämställdhetsaspekterna beaktas i programmen. De nya

resultatindikatorerna skall ge underlag för

redovisning av resultatuppgifter uppdelade på

kvinnor respektive män och möjliggör därigenom en

mer noggrann uppföljning av jämställdhetsmålen inom

ramen för de regionala tillväxtprogrammen.

Enligt uppgift skall verksamheten inom regionala

och lokala resurscentrum för kvinnor utvärderas.

Motionskravet om ett integrationsperspektiv inom

den regionala utvecklingspolitiken ligger i linje

med den utveckling som är på gång. Enligt

riktlinjerna för de regionala tillväxtprogrammen

skall ett integrations- och mångfaldsperspektiv

beaktas i programmen. Utöver den ovan refererade

Uppsalamodellen för integrationsinsatser i nu

löpande tillväxtavtal ser utskottet fram emot att

även nya initiativ kan komma till stånd.

När det gäller frågan om sambandet mellan den

regionala utvecklingspolitiken och

landsbygdspolitiken vill utskottet framhålla att

frågan är under beredning och att ett

ställningstagande i sak bör vänta till dess att ett

fullständigt beslutsunderlag kan presenteras. Även

utvecklingen inom EU har betydelse för ett framtida

ställningstagande liksom den ovan nämnda utredningen

om strukturen och uppgiftsfördelningen inom

samhällsorganisationen. Denna utredning har bl.a.

att ta ställning till hur befolkningsminskningen i

stora delar av landet tillsammans med en allt högre

genomsnittsålder kan påverka grundläggande

samhällsservice i glesbefolkade områden. Kommittén

skall i den senare etappen göra en analys och

bedömning av strukturen och uppgiftsfördelningen

mellan staten, landstingen och kommunerna. Om

kommittén finner det motiverat kan den föreslå

förändringar i strukturen och uppgiftsfördelningen.

Enligt utskottets uppfattning finns det inte skäl

att påskynda frågan om landsbygdspolitikens

ställning och därmed relaterade frågor om

prioriterade områden och organisatoriska frågor på

bekostnad av kvaliteten i beslutet.

I likhet med de uppfattningar som framförs i ett

par motioner anser utskottet att företagsamheten är

ytterst väsentlig för den regionala utvecklingen och

för att främja sysselsättningen på landsbygden. Det

kan härutöver erinras om att regeringen fattat

beslut om ett nationellt program för entreprenörskap

bland unga. Programmet, som genomförs mellan åren

2002 och 2004, skall bidra till att det skapas

positiva attityder till entreprenörskap och till

nyföretagande. Regeringen har även fattat beslut om

ett program för entreprenörskap och lokalt

utvecklingsarbete under perioden 2002-2004. Vidare

kan påminnas om den särskilda regionala stimulansen

för småföretag i stödområde A, vilken syftar till

att stimulera småföretagandet i de delar av landet

som har de största geografiska lägesnackdelarna

(prop. 2001/02:45, bet. 2001/02:SkU12). Även EG:s

strukturfondsprogram, regional projektverksamhet och

de regionalt utvecklingspolitiska företagsstöden

syftar till att främja nyföretagande,

företagsutveckling och företagens

innovationsförmåga. Administrativa och andra

förenklingar för i första hand småföretagen tar

utskottet upp i sitt betänkande 2003/04:NU1. Enligt

utskottet bör liksom tidigare år den uthålliga

tillväxtens betydelse - och därmed även

miljöpolitiken och jämställdhetspolitiken - betonas.

I ett par motioner diskuteras behov av uppföljning

och utvärdering av det s.k. regionala

tillväxtkapitalet samt betonas betydelsen av

sektorssamverkan för att uppnå en helhetssyn och en

samordning av resurserna. Det ovan redovisade

uppdraget om nationell samordning för regional

utveckling kan, enligt utskottets mening, vara ett

första steg i en mer effektiv sektorssamordning.

Den av utskottet tidigare framförda uppfattningen

att alla nu befintliga stödformer kontinuerligt bör

ifrågasättas, och med vissa intervaller utvärderas,

är alltjämt giltig. Utskottet vidhåller den syn på

företagsstöden som redovisats tidigare - senast i

betänkande 2002/03:NU2 - nämligen att det på sikt är

angeläget att minska användningen av olika bidrag

inom den regionala utvecklingspolitiken. Som

redovisats ovan har bl.a. sysselsättningsbidraget

utvärderats. I likhet med vad som anförs i motion

2003/04:N328 (c) anser utskottet att det är

väsentligt att inriktningen och beslutsformerna

avseende de regionala utvecklingspolitiska

företagsstöden löpande följs upp.

Utskottet vill slutligen erinra om att det inte i

första hand är åtgärderna inom utgiftsområde 19

Regional utveckling som bidrar till att uppfylla

målen inom den regionala utvecklingspolitiken, utan

regionalpolitiska hänsynstaganden inom andra

politikområden.

Med hänvisning till vad som anförts anser

utskottet att riksdagen bör avslå här behandlade

motionsyrkanden.

Glesbygdsombudsman

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

inrättande av en glesbygdsombudsman med

hänvisning till pågående beredningsarbete

angående landsbygdspolitiken och

Glesbygdsverket.

Bakgrund

Riksdagens revisorer redovisade år 2001 en

granskning av Glesbygdsverkets roll i

regionalpolitiken. Revisorerna ansåg att verkets

uppdrag är otydligt och att målen för verksamheten

är svåra att följa upp. Med anledning av

granskningen föreslog revisorerna att regeringen

skulle ta initiativ till en översyn av

Glesbygdsverkets roll i den regionalpolitiska

myndighetsorganisationen. I 2001 års proposition om

regional utvecklingspolitik (prop. 2001/02:4)

bedömde regeringen att Glesbygdsverkets roll inom

den nya regionala utvecklingspolitiken borde

utvecklas och tydliggöras. Som nämnts i det

föregående har en översyn av Glesbygdsverkets roll

och uppdrag inom den regionala utvecklingspolitiken

genomförts. Utredningens slutbetänkande Mot en ny

landsbygdspolitik (SOU 2003:29) har remissbehandlats

och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En

sammanfattning av remissinstansernas yttranden över

betänkandet återfinns i föregående avsnitt om den

allmänna inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken, till vilket hänvisas.

En annan utredning som bör nämnas utgår från

behoven av effektivisering och organisering av

statens insatser för företagsutveckling på regional

nivå. Utredaren (f.d. landshövding Ulf Lönnqvist)

lämnade sitt betänkande, Företagsutveckling på

regional nivå (SOU 2002:101), till regeringen i

november 2002. Utredningen har remissbehandlats.

Regeringen delar utredningens analys att systemet

för insatserna bör förenklas och effektiviseras.

Beredningen angående lämpliga former för samverkan

och samordning fortsätter.

Motionen

I syfte att stärka Glesbygdsverket föreslås i motion

2003/04:N288 (fp) inrättande av en

glesbygdsombudsman. Denne skulle utgöra ett stöd för

glesbygdens invånare, företagare och anställda och

garantera den service som varje ort i Sverige har

rätt att kräva.

Vissa kompletterande uppgifter

Som tidigare utförligt beskrivits föreslås i

betänkandet Mot en ny landsbygdspolitik ett antal

förändringar av såväl Glesbygdsverkets roll som

politikområdet i stort. I korthet föreslås att en

särskild utvecklingsinriktad landsbygdspolitik

införs, frikopplad från den regionala

utvecklingspolitiken. Glesbygdsverket skall byta

namn till Landsbygdsverket och dess anslag flyttas

från utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till

politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar (under ett departement som kallas

Landsbygds- och jordbruksdepartementet).

Utredningsbetänkandet, som har remissbehandlats,

bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har flera gånger tidigare - senast hösten

2002 i betänkande 2002/03:NU2 - framhållit att det

är av stor vikt att myndighetsorganisationen inom

regionalpolitiken, numera den regionala

utvecklingspolitiken, fungerar effektivt. Utskottet

har inte ändrat uppfattning på denna punkt.

Politiken har genomgått stora förändringar sedan

Glesbygdsverket inrättades i början av 1990-talet,

och myndighetens roll har efterhand kommit att

ändras utan att en mer djupgående genomgång av

myndighetens verksamhet tidigare har genomförts. Mot

denna bakgrund anser utskottet att det är positivt

att en genomlysning av Glesbygdsverkets roll nu har

ägt rum i samband med utrednings- och

beredningsarbete. Som nämnts fortgår

beredningsarbetet. Utskottet anser att det pågående

beredningsarbetet bör inväntas innan något

ställningstagande kan göras i fråga om den framtida

organisationen. Med det sagda avstyrker utskottet

det här aktuella motionsyrkandet.

EG:s nuvarande struktur- och

regionalpolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om EG:s

nuvarande struktur- och regionalpolitik med

hänvisning till vidtagna åtgärder och

pågående arbete.

Bakgrund

Nuvarande programperiod för EG:s strukturfonder

inleddes år 2000 och skall pågå till och med år

2006. Under hösten 2003 skall den s.k.

halvtidsöversynen genomföras. Översynen kan

resultera i förändringar i programdokumenten likaväl

som åtgärder för att effektivisera och förbättra

genomförandet av befintliga program.

Mål 1 syftar till att stödja de mest glesbefolkade

områdena i Sverige. De två mål 1-programmen benämns

Norra Norrland respektive Södra Skogslänsregionen.

Mål 2 syftar till att stimulera

näringslivsutvecklingen i utsatta industri- och

landsbygdsregioner. De fyra mål 2-programmen utgörs

av programmen Norra, Västra, Södra och Öarna. I

enlighet med lagen (2002:34) om samverkansorgan i

länen ligger ansvaret för beredning av ansökningar

om bidrag avseende mål 1 och 2 på de kommunala

samverkansorganen i de län där dessa bildas.

EG-kommissionen har accepterat att

samverkansorganen kan ta över beredningsuppgiften

den 1 januari 2004. I de län där detta blir aktuellt

(Uppsala, Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge,

Hallands, Dalarnas och Södermanlands län) skall en

överenskommelse om resursöverföringen mellan berörd

länsstyrelse och kommunalt samverkansorgan inlämnas

till regeringen under hösten 2003. Därefter kommer

regeringen, utifrån en schablonersättning per

årsarbetskraft, att besluta om de anslagsmedel som

skall användas från anslaget (32:1) Länsstyrelserna

m.m. inom utgiftsområde 18.

Det övergripande syftet med gemenskapsinitiativet

Interreg III är att stärka samarbetet över

nationsgränserna. Programmen inom statsbudgeten

benämns Öresund, Sverige-Norge och

Kvarken-Mittskandia.

Gemenskapsinitiativet Urban II syftar till social

förnyelse av städer och genomförs i delar av

Göteborgs stad. Leader+ syftar till att förstärka

landsbygdens utvecklingsmöjligheter.

Motionerna

I motion 2003/04:N246 (s) konstateras att Sveriges

kommuner ofta är medfinansiärer vid beviljande av

medel för strukturfondsprojekt. Eftersom

strukturfondspengarna betalas ut i efterskott mot

specificerad redovisning kan medfinansieringen

innebära en stor likviditetsförsämring för en liten

kommun. Motionärerna utgår från att regeringen

följer frågan och vidtar erforderliga åtgärder.

I motion 2003/04:N385 (s) tar motionärerna upp

problem vid ansökan om pengar ur EU:s

strukturfonder. Byråkratin kring

ansökningsförfarandet och mångfalden av

beslutsnivåer m.m. gör att många små föreningar,

småföretag och även kommuner inte klarar att driva

projekten till slutförande. Därför bör en översyn

göras med inriktning på förenkling av

ansökningsförfarandet.

Vissa kompletterande uppgifter

Kommunerna är en viktig medfinansiär av EU-projekt i

mål 1- och mål 2-programmen. Enligt Nutekrapporten

Samlad lägesrapport per den 7 november 2003 avseende

strukturfondsprogram och fonder för programperioden

2000-2006 står kommunerna för ca 30 % av

medfinansieringen i mål 1-program-men och ca 42 % i

mål 2-programmen.

Förfarandet att EU-bidraget inte betalas ut förrän

projektägaren har upparbetat kostnader och redovisat

dessa styrs av en EU-förordning från juni 2003

(EG/1145/2003). Om projektägarna lämnar in sina

rekvisitioner till utbetalande myndighet flera

gånger under projektets gång, kan ett jämnare flöde

av medel erhållas. En jämn och hög utbetalningstakt

gynnar också systemet i sin helhet.

I den ovan nämnda Nutekrapporten konstateras att

de stora målprogrammen och även flertalet

gemenskapsinitiativ nu när halva programperioden har

gått har uppnått en tillfredsställande takt när det

gäller beslutsfattande och utbetalningar. För mål 1

har i slutet av september 2003 beslut fattats

motsvarande 84 % av EU-ramen; för mål 2 är

motsvarande andel 75 %.

När det gäller projekt vars stödtagare består av

ideella föreningar, lokala kooperativ, allmännyttiga

utvecklingsgrupper samt lokala utvecklingsgrupper är

det under innevarande programperiod möjligt att

betala ut förskott av EU-medlen.

I kommissionens andra lägesrapport (KOM/2003/34)

om den ekonomiska och sociala sammanhållningen

konstateras att det finns diskussioner om hur

förvaltningen av strukturfondsarbetet kan förenklas

under den innevarande perioden. Medlemsstaterna

önskar se ett förenklat system med en mycket högre

grad av decentraliserat ansvar när det gäller alla

aspekter av ekonomisk förvaltning och kontroll av

EU-programmen. EG-kommissionen har tillsammans med

medlemsstaterna under åren 2002 och 2003 vidtagit

vissa åtgärder för förenkling av genomförandet av

nuvarande strukturfondsprogram.

Enligt uppgift har utvärderingarna i samband med

halvtidsöversynen av strukturfondsarbetet i Sverige

omfattat kontakt med många projektägare i mål 1 och

mål 2. De synpunkter som utvärderarna har fått i

fråga om genomförandet av strukturfondsprojekten

kommer att diskuteras i övervakningskommittéerna

under hösten 2003. Det kan förutsättas att även

förenklingssynpunkter kommer att tas upp under dessa

möten.

Utskottets ställningstagande

Det i motion 2003/04:N385 (s) uppmärksammade

problemet med byråkrati vid ansökan om pengar ur

EU:s strukturfonder och det framförda kravet på en

översyn med inriktning på förenkling av förfarandet

har utskottet sympati för. Det kan i sammanhanget

informeras om att det i den (ovan redovisade)

nyligen utkomna EU-förordningen, som gäller regler

för stödberättigade utgifter, uttryckligen

konstateras att tillämpningen av dessa regler har

visat på behovet av att ändra och förtydliga dem i

flera avseenden. Utskottet förutsätter för sin del

att de förenklingssynpunkter som redovisats vid

utvärderingar i samband med halvtidsöversynen

noggrant kommer att gås igenom.

Som beskrivits styrs EU-bidragens utbetalningar av

en EU-förordning. Samtidigt som kravet på att t.ex.

en kommuns kostnader skall redovisas innan medel

betalas ut, finns det möjligheter för en

projektägare (t.ex. en kommun) att lämna in

rekvisitioner till utbetalande myndighet flera

gånger under projektets gång och därigenom få ett

jämnt flöde av pengar under projektets gång. I fråga

om problemet med likviditetssvaga kommuner, vilket

tagits upp i motion 2003/04:N246 (s), vill utskottet

än en gång erinra om möjligheterna för kommunerna

att få betalt för erlagda utgifter successivt under

projekttidens gång. Dessa möjligheter bör utnyttjas

bättre.

Med det anförda avstyrker utskottet de här

aktuella motionerna.

EG:s framtida sammanhållningspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande om

EG:s framtida sammanhållningspolitik med

hänvisning till att motionen går utanför den

av riksdagen och regeringen utstakade

förhandlingslinjen. Jämför reservation 2 (kd,

c).

Bakgrund

I diskussionen om den framtida

strukturfondspolitiken, dvs. perioden efter år 2006,

har regeringen enligt vad som sägs i

budgetpropositionen (s. 20) en budgetrestriktiv

grundinställning. Den förestående utvidgningen av

unionen ställer krav på en reformering av såväl

sammanhållningspolitikens innehåll som dess

finansiering. En utgångspunkt för regeringens

ställningstagande har varit riksdagens uttalande i

samband med behandlingen av budgetpropositionen för

år 2003 (prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:NU2).

Huvuddelen av strukturfondsmedlen bör gå till de nya

medlemsstaterna, vilka har störst behov av stöd.

Detta kan enligt regeringen bäst uppnås genom att

fokus i sammanhållningspolitiken ändras från

utjämning mellan regioner till utjämning mellan

länder. Relativt välmående medlemsstater bör i

första hand själva kunna utjämna regionala

skillnader inom respektive land.

Om nuvarande system skulle tillämpas även under

nästa programperiod anser regeringen att

avgränsningen av mål 1-regioner skall ske enligt

nuvarande regelverk. Utanför mål 1 - och med en

begränsad budget - kan regeringen tänka sig insatser

för gränsöverskridande och transnationellt samarbete

samt ett nytt reformerat mål 2 med tonvikt på

tillväxtfrämjande inslag.

Motionen

För att påverka utformningen av EU:s framtida

sammanhållningspolitik krävs ett aktivt och

engagerat medlemskap från Sveriges sida, menar

Centerpartiet i motion 2003/04:N328. Den framtida

sammanhållningspolitiken bör enligt partiets

uppfattning mer inriktas på att förstärka

sammanhållningen och den europeiska dimensionen inom

unionen i stället för att detaljstyra medel för

regional utveckling. Centerpartiet är kritiskt

inställt till ovanifrånperspektivet i den

finansiella styrningen, exempelvis att direktstöd

från EU fördelas via statsbudgeten. Nationella medel

för regionalt och lokalt utvecklingsarbete bör inte

skickas runt som i dag utan betalas ut direkt,

exempelvis till ett byalag. Motionärerna stöder idén

att Sveriges och Finlands synnerligen glest bebyggda

områden skall erkännas specialstatus i fördraget om

en framtida konstitution inom Europeiska unionen.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller inriktningen av EG:s framtida

sammanhållningspolitik gjorde riksdagen föregående

år ett tillkännagivande till regeringen (bet.

2002/03: NU2; reservation 2 vann riksdagens bifall).

Reservanterna (m, fp, kd, c, mp) menade att stödet

till de nuvarande medlemsländerna tydligt måste

reduceras till förmån för kandidatländerna. I de

fall EU ekonomiskt skall stödja olika regioner för

att därigenom gynna uthållig tillväxt och hållbar

utveckling bör det vara fråga om regioner som ligger

väsentligt under genomsnittet i unionen vad gäller

levnadsstandard och medelinkomst.

Vidare uttalades att ett enkelt och robust system

skulle kunna åstadkommas om medlemsländerna

kompenseras genom en avräkning på medlemsavgiften i

stället för att som i det nuvarande systemet betala

in medel till EU för att sedan få tillbaka dem i

form av strukturstöd. Det bör därför i första hand

vara medlemsstaterna själva som ansvarar för sina

regioner. En reformering av regelverket bör även

innefatta förenklingsarbete; byråkrati och

ineffektivitet måste motverkas.

I det nämnda betänkandet pläderade

utskottsmajoriteten (s, v) för en allmän

budgetrestriktivitet samt ifrågasatte om det var

rimligt att EU skall spendera stora summor på att

åtgärda skillnader i levnadsstandard och

sysselsättning inom ett land. Utskottsmajoriteten

anförde också att det är väsentligt att

beslutsprocessen stegvis går framåt. Vidare bör

kontrollen förbättras och fusk med

strukturfondsmedel bekämpas. Som framgår ovan

förlorade utskottsmajoriteten omröstningen i

riksdagens kammare.

I det föregående har nämnts att regeringen i

budgetpropositionen har berört EG:s framtida

sammanhållningspolitik mot bakgrund av riksdagens

uttalande.

Nedan redovisas vissa underlagsmaterial, vilka har

publicerats eller presenterats under det senaste

året, de flesta av dem helt nyligen.

I kommissionens andra lägesrapport om den

ekonomiska och sociala sammanhållningen från januari

2003 (KOM/2003/34) redovisas ett antal faktorer som

måste beaktas i den framtida politiken. Bland annat

innebär EU:s utvidgning att det blir en mer än

fördubblad ekonomisk klyfta mellan de rikaste och de

svagaste regionerna jämfört med situationen nu.

Enligt rapporten finns det en bred konsensus kring

behovet av att fortsätta att koncentrera resurserna

till de områden som ligger mest efter i

utvecklingen, i synnerhet i de nya medlemsstaterna.

Det påpekas att den tredje sammanhållningsrapporten

särskilt måste ta upp de mest avlägsna regionerna,

de minst gynnade öarna samt regioner med mycket låg

befolkningstäthet, framför allt de områden i de

nordiska länderna som för närvarande ingår i mål 1.

Idén att ansvaret skulle återgå till

medlemsstaterna, s.k. åternationalisering, verkar

inte ha vunnit mark. Vidare sägs i rapporten att

medlemsstaterna önskar se ett förenklat system med

en mycket högre grad av decentraliserat ansvar när

det gäller alla aspekter av ekonomisk förvaltning

och kontroll av EU-programmen. Den allmänna

inställningen är att utvidgningen kommer att öka

spänningen mellan behovet av ett mer decentraliserat

administrativt system, å ena sidan, och behovet av

effektiv kontroll av fondmedlen från kommissionens

sida, å den andra. I rapporten informeras också om

att det finns planer på att i början av år 2004

organisera konsultationer rörande förslagen i den

tredje sammanhållningsrapporten.

På uppdrag av kommissionens ordförande Romano

Prodi har vissa visioner för ett framtida

strukturfondssystem skisserats i en rapport från en

oberoende högnivågrupp under ledning av André Sapir

(An Agenda for a Growing Europe, Making the EU

Economic System Deliver). I den s.k. Sapirrapporten,

som publicerades i juli 2003, konstateras att det

nuvarande EU-systemet har misslyckats med att få

till stånd en tillfredsställande ekonomisk tillväxt.

I ett framtida mer dynamiskt EU måste den ekonomiska

tillväxten få den högsta prioriteten. Tillväxt,

stabilitet och hållbarhet måste gå tillsammans, men

bl.a. den demografiska utvecklingen i Europa kan

utgöra ett hot, påpekas det. Översikten inleds med

en bedömning av nuläget, bl.a. när det gäller

tillväxt, stabilitet, sammanhållning och ekonomisk

styrning. Efter en beskrivning av utmaningar i form

av bl.a. låg tillväxt och en åldrande befolkning,

följer ett avsnitt med rekommendationer i syfte att

uppnå en högre tillväxt. Bland annat ges följande

rekommendationer:

- Marknaderna för arbetskraft, kapital, varor och

tjänster måste fungera bättre.

- Det är bättre att en politisk åtgärd formuleras

så att den skall uppnå ett mål i stället för flera

mål.

- I budgetpolitiken behövs inte bara "piskor" utan

också "morötter".

- Forskning och utbildning måste stimuleras mer.

- EU:s utjämningspolitik bör koncentreras till

låginkomstländer snarare än till låginkomstregioner.

Stödet till låginkomstländerna bör fokusera på

institutionsuppbyggnad och investeringar i mänskligt

och fysiskt kapital.

- EU:s beslutsprocess bör effektiviseras.

- Det bör göras en omprioritering inom EU:s

budget, genom en ny uppdelning i en tillväxtfond, en

utjämningsfond och en återuppbyggnadsfond och genom

en samtida kraftig minskning i jordbruksbudgeten.

En annan men delvis likartad vision presenterades i

september 2003 i en rapport om en ny

sammanhållningspolitik (Reinventing Cohesion, The

Future of European Structural Policy) av professor

Daniel Tarschys, Svenska Institutet för europeiska

studier. Den nuvarande strukturfondspolitiken

kritiseras på bl.a. följande grunder:

- De regionala skillnaderna bland de nuvarande EU-

länderna är mindre än vad som normalt rapporteras.

- Strukturfondspolitiken har en mycket begränsad

effekt på utjämning.

- Utjämningen har en mycket begränsad effekt på

sammanhållning.

Det finns enligt rapporten tre olika utvägar i

samband med översynen inför nästa programperiod som

startar år 2007. En lösning är s.k.

åternationalisering, vilket betyder att

medlemsstaterna tar hand om sina egna regionala

problem. Eftersom det redan finns nationella program

innebär denna lösning inte så stor extra börda för

länderna enligt rapporten. En annan lösning är en

omfördelning inom EU:s budget till förmån för

underfinansierade politikområden. Eftersom EU hela

tiden har utvecklats har budgetbegränsningen blivit

ett allvarligt hinder på sådana områden som intern

säkerhet, forskning, externa relationer m.m. En

tredje möjlig väg för framtiden är att reformera

strukturfondspolitiken så att sammanhållningsmålet

och inte utjämningsmålet ges störst vikt. Målet

sammanhållning genom ekonomisk utjämning ändras till

sammanhållning på det mest kostnadseffektiva sättet.

I ett sådant system ges inte stöd till projekt med

enbart lokala effekter; satsningarna går i stället

till gränsöverskridande projekt, där EU-resurserna

kan ge ett klart mervärde ur europeisk synpunkt.

Politiska institutioner, utbytesprogram, utbildning,

kultur och masskommunikation blir viktiga områden i

en lösning med denna riktning.

Vidare kan nämnas rapporten En

sammanhållningspolitik för hela unionen,

Ställningstagande inför den tredje

sammanhållningsrapporten av Svenska Kommunförbundet

och Landstingsförbundet. Förbunden representerar

alla kommuner, landsting och regioner i Sverige.

Sammanfattningsvis anges följande ställningstaganden

i rapporten (som publicerades i april 2003):

- En stark sammanhållningspolitik som omfattar

hela unionen behövs.

- Sammanhållningspolitiken får inte föras över

till den nationella nivån.

- Samarbetet över gränser innebär ett starkt

mervärde av EU:s politik. Därför skall Interreg

stärkas. Andra gränsöverskridande samarbeten måste

öka inom alla former av strukturstöd.

- De fattigaste regionerna i unionen skall

prioriteras i ett nytt mål 1. Stödet skall även

fortsättningsvis riktas till de extremt glest

befolkade områdena i norra Sverige och Finland.

- Ett nytt mål 2 skall göra det möjligt för

regionerna att välja och kombinera teman som

definierats av unionen.

- EU måste ta hänsyn till nationella och regionala

skillnader i mål och genomförande av

sammanhållningspolitiken.

- Verklig förenkling är nödvändig i den framtida

sammanhållningspolitiken. Det måste uppnås en bättre

balans mellan kontroll, effektivitet och insatser.

- En ökad samordning mellan EU:s olika

politikområden måste komma till stånd för att stödja

unionens mål om ekonomisk och social sammanhållning

samt ambitionerna om konkurrenskraft i enlighet med

den s.k. Lissabonagendan.

- Samverkan mellan unionens, medlemsländernas och

regionernas utvecklingspolitik måste bli tydligare.

- Sammanhållningspolitiken måste bygga på

flexibilitet, transparens, decentralisering och

effektivitet.

- När det gäller samarbete över gränserna anser

förbunden att gränser över vatten bör likställas med

landgränser. Speciellt viktigt blir detta i

Östersjön, som i det närmaste kommer att bli ett

innanhav inom EU.

Sveriges position när det gäller

sammanhållningspolitiken bereds löpande i

Regeringskansliet. Enligt uppgift är den svenska

grundpositionen inför kommande förhandlingar den

inställning som redovisas i budgetpropositionen, i

vilken en utgångspunkt har varit riksdagens tidigare

ställningstagande i frågan (se ovan).

Budgetrestriktivitet betonas. Sammanhållningsmedlen

bör gå till de länder som har lägst levnadsstandard

och störst behov av hjälp. Relativt rika

medlemsstater bör motiveras att sträva efter

regional utveckling i de egna länderna, vilket

ligger i linje med subsidiaritetsprincipen. Om den

av riksdagen förordade positionen emellertid inte

vinner anslutning kommer - enligt vad utskottet

erfarit - bl.a. gleshetskriteriet att drivas med

kraft.

Näringsdepartementet har redovisat följande

tidtabell för processen som skall leda fram till den

nya sammanhållningspolitiken.

2003

- Anslutningsfördragen ratificeras under året av

medlemsstaterna och ansökningsländerna.

- Det italienska ordförandeskapet anordnade den 20

oktober ett informellt ministermöte om regional- och

strukturpolitiken.

- I slutet av året lägger kommissionen fram den

tredje sammanhållningsrap-porten med konkreta

förslag för den framtida sammanhållningspolitiken.

(Enligt information i mitten av november 2003 kan

dock sammanhållningsrapporten bli försenad.)

- Regeringskonferensen startade den 4 oktober.

Eventuellt tas frågor upp under konferensen vilka

kan ha betydelse för den framtida

sammanhållningspolitiken.

2004-2006

- I mitten eller under senare delen av år 2004 lägger

kommissionen fram förslag till regelverk för

strukturfonderna och förslag till ett nytt

finansiellt perspektiv som inkluderar den allmänna

jordbrukspolitiken.

- Nya stater blir medlemmar i unionen.

- Val sker till Europaparlamentet.

- Den 1 november 2004 tillträder en ny kommission.

- Vid årsskiftet 2004/05 börjar förhandlingar om det

nya regelverket och budgeten (Agenda 2007) för nästa

programperiod. Beslut om Agenda 2007 tas vid något

av toppmötena i slutet av år 2005 eller i början av

år 2006.

2007

- Ett nytt finansiellt perspektiv startar och den nya

programperioden för strukturfonderna börjar.

Vid det informella ministermötet i Rom den 20

oktober 2003 togs upp frågor om bl.a.

sammanhållningspolitiken och regionernas

konkurrenskraft samt sammanhållningspolitiken och

samverkan. Några slutsatser från mötet var att

sammanhållningspolitiken starkt kan bidra till målen

om tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft

(Lissabon- och Göteborgsagendan). Alla länder ansåg

att målen sammanhållning och tillväxt, solidaritet

och konkurrenskraft går att förena. Utmaningen för

det utvidgade EU är att använda hela potentialen för

tillväxt. De flesta länderna var av meningen att

sammanhållningspolitiken måste inbegripa alla EU:s

regioner, medan några länder ville fokusera på de

fattigaste medlemsstaterna. Storbritannien,

Nederländerna och Sverige framförde att politiken

skulle avse utjämning mellan länder i stället för

utjämning mellan regioner för att kunna koncentrera

resurserna till de länder som har de största

behoven. Nästan alla länder samtyckte till att

sammanhållningspolitiken skulle orienteras mer åt

tillhandahållande av infrastruktur, förutom den

fysiska även den icke-fysiska, dvs. forskning och

innovationer m.m. Det gränsöverskridande samarbetet

måste fortsätta, både bilateralt och multilateralt.

Såväl landgränser som sjögränser omfattas. Vidare

kom mötet fram till att definitionen av det

finansiella utrymmet måste skjutas upp tills den

totala budgetstrukturen och målen m.m. har

beslutats.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening står det klart att det

kommer att krävas reformer av EG:s

sammanhållningspolitik i samband med nästa

programperiod. En viktig faktor är självfallet den

planerade utvidgningen av unionen. I detta ligger

inte minst att beakta den stora ökningen av sociala,

ekonomiska och regionala skillnader som följer av

utvidgningen. EG-kommissionens andra lägesrapport

visar att de ekonomiska klyftorna mellan de svagaste

och de rikaste regionerna kommer att fördubblas

genom utvidgningen. Dessa problem måste nogsamt

beaktas. Behovet av en ökad effektivitet när det

gäller användningen av strukturfondsmedlen är en

annan faktor i detta sammanhang. Beslutsfattandet

måste dessutom präglas av förenkling och långtgående

decentralisering, vilket bl.a. innefattar att ett

underifrånperspektiv i högre utsträckning bör

anläggas. Som en följd av detta kan behovet av

effektiv kontroll av fondmedlen från kommissionens

sida blir mer markerat.

Enligt uppgift kommer kommissionen inom kort att

lägga fram den tredje sammanhållningsrapporten med

konkreta förslag inför nästa programperiod. Den

diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en

förberedelse för de steg i beslutsprocessen som

väntar under kommande år.

Enligt utskottets mening är regeringens linje,

vilken har beskrivits ovan, en bra utgångspunkt för

positioneringen i fråga om den framtida

sammanhållningspolitiken. Som utskottet ser det kan

inte strukturfondsfrågorna ses isolerat; lösningarna

blir också beroende av EG:s jordbruks- och

konkurrenspolitik. Den utstakade linjen innebär för

det första budgetrestriktivitet. Som nettobetalare

har Sverige en stark röst i den frågan. Ett

grundkrav är givetvis att EU:s strukturfonder bidrar

till ett mervärde. Betydelsen av förenklade

arbetssätt och en insiktsfull användning av

subsidiaritetsprincipen (närhetsprincipen) kan inte

nog understrykas, anser utskottet.

Med hänsyn till ett begränsat budgetutrymme är det

naturligt att i första hand prioritera de nya och

fattigaste medlemsländerna, där de största behoven

finns. Ur sammanhållningssynpunkt är det också

mycket viktigt att peka på betydelsen av

gränsöverskridande projekt. Det är av intresse ur

svensk synpunkt att betrakta våra sjögränser som

vanliga landgränser.

Utskottet stöder också uppfattningen att det är

rimligt att utgå från länders behov snarare än

regioners behov. Således bör rika länder ta ett

större ansvar för sina fattiga regioner. I

sammanhanget bör det påpekas att

sammanhållningspolitiken inte på något sätt hindrar

EU-länderna från att samtidigt föra en nationell

regional utvecklingspolitik.

Om förhandlingar i enlighet med dessa linjer

emellertid inte skulle leda framåt, måste en

alternativ strategi arbetas fram. Som utskottet ser

saken bör - förutom budgetrestriktivitet -

gleshetskriteriet starkt hävdas vid förhandlingar om

ett nytt mål 1.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

avslå den här aktuella motionen i berörd del.

Ansvar för företagsstöd inom den

regionala utvecklingspolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om ansvar

för företagsstöd inom den regionala

utvecklingspolitiken med hänvisning till

pågående försöksverksamhet. Jämför

reservation 3 (kd, c).

Bakgrund

Riksdagen har beslutat att det skall kunna bildas

kommunala samverkansorgan för regional utveckling

(prop. 2001/02:7, bet. 2001/02:KU7). Ett

samverkansorgan skall utgöras av ett kommunalförbund

som har samtliga kommuner i länet som medlemmar och

där även landstingen kan ingå som medlem. Även

Gotlands kommun kan utgöra ett samverkansorgan.

Riksdagens beslut innebär, enligt lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen, att det fr.o.m. den 1

januari 2003 är möjligt för samverkansorganen att ta

över en del av länsstyrelsernas uppgifter när det

gäller regional utveckling. I Uppsala,

Östergötlands, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Hallands

och Dalarnas län har kommunala samverkansorgan

ansvaret för vissa regionala utvecklingsfrågor från

år 2003. Detta kommer att gälla även i Södermanlands

län från år 2004.

Länsstyrelserna i de nämnda länen tillförs medel

för regionala utvecklingsbidrag, landsbygdsbidrag,

småföretagsstöd, sysselsättningsbidrag,

såddfinansiering, stöd till kommersiell service,

regional projektverksamhet samt uppföljning och

utvärdering. Inom ramen för de nyssnämnda ändamålen

får medel inom anslaget användas till

medfinansiering av EG:s strukturfondsprogram och

regionala tillväxtprogram.

De medel som regeringen tilldelar

samverkansorganen (utom i Kalmar och Gotlands län,

se nedan) avser medel för regional projektverksamhet

inklusive medel för medfinansiering av EG:s

strukturfondsprogram och regionala tillväxtprogram

samt medel för uppföljning och utvärdering.

Bakgrunden är följande. Från och med den 1 juli

1997 övertog Gotlands kommun samt Regionförbunden i

Kalmar och Skåne län ansvaret för att utarbeta

regionala utvecklingsstrategier och besluta om

huvuddelen av de regionalpolitiska åtgärdsmedel som

berörda länsstyrelser disponerar i en

försöksverksamhet (prop. 1996/97:36, bet.

1996/97:KU4). Regionförbundet i Skåne län

avvecklades vid utgången av år 1998, och från år

1999 övertog det nybildade Skåne läns landsting

regionförbundets uppgifter enligt

försökslagstiftningen. Från januari 1999 ingår också

Västra Götalands län i försöksverksamheten. I detta

län utgör landstinget det regionala

självstyrelseorganet (prop. 1996/97:108, bet.

1996/97:BoU13). Enligt regeringen är syftet med

försöksverksamheten att utveckla former för

fördjupad demokratisk förankring av det regionala

utvecklingsarbetet. Enligt riksdagens beslut skall

försöksverksamheten i Skåne och Västra Götalands län

förlängas till utgången av år 2006 (prop. 2001/02:7,

bet. 2001/02:KU7). Huvuddelen av de medel som

regeringen fördelar till Skåne län respektive Västra

Götalands län (inom anslag 33:1) skall enligt

riksdagens beslut i tillämpliga delar tillföras

självstyrelseorganen.

Gotlands län och Kalmar län omfattas från år 2003

av lagen om samverkansorgan. Samverkansorganet

utgörs i Gotlands län av Gotlands kommun och i

Kalmar län av ett nybildat kommunalförbund. Dessa

båda samverkansorgan bör enligt regeringen ha samma

beslutanderätt inom anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1) som tidigare

självstyrelseorgan.

Motionerna

Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N215 (c, fp,

kd) har regeringen beslutat att överföra 25 % av

medlen inom anslaget Allmänna regionalpolitiska

åtgärder (33:1) till samverkansorganen, medan

således huvuddelen tilldelas länsstyrelserna.

Eftersom samverkansorganen har ansvaret för de

regionala tillväxtprogrammen är det av avgörande

betydelse att det finns projektmedel, hävdar

motionärerna. Regeringens beslut har medverkat till

att ansvarsfördelningen har blivit otydlig, hävdas

det i motionen. Samtliga medel inom anslaget 33:1

utom företagsstöden bör tilldelas samverkansorganen

från år 2004. Vidare bör det övervägas om inte även

företagsstöd skall vara en uppgift för

samverkansorganen från år 2005.

Enligt Centerpartiets uppfattning i motion

2003/04:N328 har regionalpolitiken traditionellt

kännetecknats av omfattande centralstyrning.

Motionärerna menar att lokala och regionala organ

har ett betydligt bättre beslutsunderlag än centrala

myndigheter; därför kan de arbeta med större

effektivitet när det gäller lokala och regionala

frågor. En varaktig tillväxt kan inte skapas med

hjälp av bidrag, sägs det. Centerpartiet menar att

staten skall svara för att ge förutsättningar för

självbärande och livskraftiga regioner. Enligt

motionärerna bör makten omfördelas så att

direktvalda regionala organ ansvarar för de

företagsstöd och olika utvecklingsmedel som tillförs

det regionala utvecklingsarbetet.

I motion 2003/04:N335 (mp) beklagas att många

medborgare upplever att de inte kan påverka

politiken. Fler element av självorganisering och

decentralisering måste utvecklas enligt

motionärerna. Ett sätt att stödja decentraliseringen

är att ge regionens invånare ökad makt över de

regionalpolitiska medlen, anförs det.

Vissa kompletterande uppgifter

De kommunala organ som beslutar att bilda ett

samverkansorgan skall anmäla detta till regeringen.

Därefter är det regeringen som beslutar från vilken

tidpunkt som samverkansorganet skall få ansvar för

uppgifterna enligt lagen (2002:34) om

samverkansorgan i länen. Ett samverkansorgan har

nyligen bildats i Södermanlands län och anmälan

avseende ett övertagande av uppgifter fr.o.m. år

2004 har tillställts regeringen. I oktober 2003 har

regeringen fattat ett sådant beslut.

Det är regeringen som fördelar anslagsmedlen

mellan län i enlighet med en fördelningsnyckel som

utgörs av de långsiktiga regionala problemens

svårighetsgrad och med särskilt beaktande av

medfinansieringsbehov inom EG:s strukturfondsprogram

och regionala tillväxtprogram. Regeringen fördelar

även anslagsmedlen mellan länsstyrelse och

samverkansorgan.

Som framgår ovan är det de regionala

självstyrelseorganen i Skåne och i Västra Götalands

län samt samverkansorganen i Kalmar och Gotlands län

som beslutar om regionala företagsstöd och regional

projektverksamhet. Motsvarande länsstyrelser har

beslutsrätt i fråga om regional projektverksamhet.

I övriga län med samverkansorgan, dvs. i Uppsala,

Östergötlands, Blekinge, Hallands och Dalarnas län,

har samverkansorganen rätt att besluta om medel till

regional projektverksamhet. I dessa län, liksom i de

län där kommunala samverkansorgan ej har bildats,

beslutar länsstyrelserna om regionala företagsstöd

och regional projektverksamhet.

Enligt uppgift planeras en utvärdering av

försöksverksamheten med ändrad regional

ansvarsfördelning i Skåne och i Västra Götalands

län, vilken bl.a. kommer att omfatta effektivitet

och samordning inbegripet också hanteringen av

företagsstöden. Regeringens avsikt är att besluta om

uppdrag avseende utvärdering före årsskiftet

2003/04. Utvärderingen skall genomföras under år

2004.

Utskottets ställningstagande

När det gäller synen på den regionala

utvecklingspolitiken anser utskottet, i likhet med

regeringen, att engagemanget på den lokala och

regionala nivån är en avgörande faktor för en

positiv utveckling. Regioner blir livskraftiga när

människor med kraft och vilja samverkar lokalt i ett

underifrånperspektiv. Denna inställning gäller också

försöksverksamheten med regionala självstyrelseorgan

och kommunala samverkansorgan. Såväl

självstyrelseorganen som samverkansorganen skall

besluta om användningen av anslagsmedel enligt samma

riktlinjer som gäller för länsstyrelserna. Som

redovisas i det följande är den närmare uppdelningen

av uppgifter mellan samverkansorganen och

länsstyrelserna inom ramen för anslaget Allmänna

regonalpolitiska åtgärder (33:1) inte helt avgjord

(se avsnittet Allmänna regionalpolitiska åtgärder).

Självklart är en uppföljning av dessa nya arbets-

och beslutsformer av stor vikt.

Det vanliga förhållandet, nämligen att

länsstyrelserna har beslutsrätt i fråga om

företagsstöden, motiveras av önskemålet att

säkerställa nationella perspektiv i fråga om

konkurrens, näringspolitik och likformighet.

Samtidigt är det av stort värde ur demokratisk

synpunkt att pröva nya modeller för lokalt

engagemang i den regionala utvecklingspolitiken.

Sådana försök görs nu inom ramen för

självstyrelseorgan och vissa kommunala

samverkansorgan. Självstyrelseorganen Skåne läns

landsting och Västra Götalands läns landsting och

samverkansorganen i Kalmar och på Gotland har till

skillnad från övriga kommunala samverkansorgan

möjlighet att fatta beslut om företagsstöd.

Motionskravet att direktvalda regionala organ

skall svara för företagsstöden är en ordning som

prövas inom ramen för självstyrelseorganen Skåne

läns landsting och Västra Götalands läns landsting.

Denna försöksverksamhet skall pågå till utgången av

år 2006. Utskottet anser för sin del att det är

viktigt att försöksverksamheten i Skåne och Västra

Götaland fullföljs och att en bred utvärdering

kommer att göras.

När det gäller den i motion 2003/04:N215 (c, fp,

kd) upptagna frågan om de kommunala

samverkansorganens ansvar för tillväxtprogrammen är

situationen sådan att ansvars- och

uppgiftsfördelningen mellan samverkansorganen och

länsstyrelserna regleras i förordningen (2003:505)

om regionalt utvecklingsarbete. När ett

samverkansorgan (eller ett regionalt

självstyrelseorgan) har fastställt ett regionalt

utvecklingsprogram skall detta organ samordna

insatserna för genomförande av programmet och därvid

samverka med kommuner och landsting. Länsstyrelserna

skall i samtliga fall samordna de statliga

myndigheternas insatser i det regionala

utvecklingsprogrammet.

De regionala tillväxtprogrammen är en del av de

regionala utvecklingsprogrammen. Regeringen har i

besluten om uppgiftsöverföring fr.o.m. år 2003 från

berörda länsstyrelser till samverkansorganen

uppdragit åt de senare att utarbeta regionala

tillväxtprogram. Samverkansorganens ansvar omfattar

också att genomföra de kommande regionala

tillväxtprogrammen (se prop. 2002/03:1 utg.omr. 19,

s. 16).

Enligt utskottets uppfattning är det en riktig

ordning att det är regeringen som fördelar

anslagsmedlen mellan länsstyrelse och

samverkansorgan.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

avslå de här aktuella motionsyrkandena.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 19

Regional utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna

bemyndigandena m.m. för budgetåret 2004 inom

utgiftsområde 19 Regional utveckling i

enlighet med vad regeringen föreslagit.

Samtliga motionsyrkanden bör avslås.

Inledning

Regeringens förslag till anslag under utgiftsområde

19 Regional utveckling redovisas i bilaga 2

tillsammans med övriga partiers förslag. Sammanlagt

tas sex anslag upp i bilagan (varav ett är ett

förslag till nytt anslag från Centerpartiet). En

närmare redogörelse för de olika anslagen följer

under respektive anslagsrubrik.

Det skall noteras att anslaget IT-infrastruktur:

Regionala transportnät m.m. (37:1), vilket tidigare

hört till utgiftsområde 19, fr.o.m. år 2004

redovisas under utgiftsområde 22 Kommunikationer.

Andra förändringar som påverkat utgiftsområdet är

att det föreslagna anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1) är minskat med 10

miljoner kronor som i stället läggs på anslaget

Turistfrämjande (38:4) under utgiftsområde 24.

Vidare har från utgiftsområde 19 överförts 0,5

miljoner kronor till utgiftsområde 18 - till

anslaget Länsstyrelserna m.m. (32:1) - och 5

miljoner kronor till utgiftsområde 24 - till

anslaget Konsumentverket (40:2).

Utgiftsramen för utgiftsområde 19 har av

regeringen föreslagits till ca 3 106 miljoner kronor

för budgetåret 2004. Övriga partiers förslag till

utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram

några budgetförslag som avviker från

regeringsförslaget. Övriga partiers förslag innebär

i tre fall en lägre ram än regeringsförslaget,

nämligen 550 miljoner kronor lägre (m), 512 miljoner

kronor lägre (fp) och 250 miljoner kronor lägre

(kd). Centerpartiets förslag innebär att ramen skall

ökas med 592 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1) och

Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden

2000-2006 (33:5) med bemyndiganden för regeringen

att ingå ekonomiska förpliktelser, vilka leder till

utgifter under kommande år.

I det följande redovisas regeringens förslag till

anslag och bemyndiganden inom utgiftsområdet och

motsvarande förslag i aktuella motioner.

Allmänna regionalpolitiska åtgärder (33:1)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna, Nutek,

Delegationen för delar av Bergslagen, Dalsland och

Värmland, Delegationen för norra Sveriges inland

samt regeringen. Nutek disponerar även medel för

beslut som fattas av regionala självstyrelseorgan

och kommunala samverkansorgan. Anslaget föreslås

uppgå till 1 514,8 miljoner kronor.

Till anslaget finns ett bemyndigande. Riksdagen

har bemyndigat regeringen att under år 2003 låta

staten ta på sig ekonomiska åtaganden i samband med

regionalpolitiska åtgärder som innebär utgifter om

högst 3 200 miljoner kronor under åren 2004-2011

(bet. 2002/03:NU2). Regeringen föreslår nu att

riksdagen bemyndigar regeringen att under år 2004

göra ekonomiska åtaganden som - inklusive tidigare

gjorda åtaganden - innebär utgifter på högst 3 200

miljoner kronor under åren 2005-2012.

Regeringen föreslår att medel från detta anslag

anvisas till följande ändamål:

- regionala utvecklingsbidrag,

- landsbygdsbidrag,

- småföretagsstöd,

- sysselsättningsbidrag,

- såddfinansiering,

- stöd till kommersiell service,

- regional och central projektverksamhet,

- viss administration, uppföljning och utvärdering

av de regionalpolitiska företagsstöden, m.m.,

- äldre regionalpolitiska åtgärder,

- retroaktiva nedsatta socialavgifter samt

- viss central utvecklingsverksamhet, m.m.

I jämförelse med de ändamål som gällde för anslaget

tidigare har småföretagsstödet upphört vid utgången

av år 2001; beslut om sådant stöd får endast avse

ansökningar som inkommit före den 1 januari 2002.

Medel inom anslaget får, inom ramen för de nämnda

ändamålen, användas för medfinansiering av EG:s

strukturfondsprogram och åtgärder inom ramen för

regionala tillväxtprogram. Medfinansiering av

strukturfondsprogram väntas enligt regeringen ta i

anspråk en ökad del av anslaget under innevarande

programperiod 2000-2006 jämfört med föregående

programperiod.

Som framgår av tidigare avsnitt innebär riksdagens

beslut om kommunala samverkansorgan för regional

utveckling (bet. 2001/02:KU7) möjligheter för

samverkansorganen att fr.o.m. år 2003 ta över en del

av länsstyrelsens uppgifter. Enligt regeringen bör

samverkansorganens kostnader för uppföljning av

utvecklingsarbetet i länen täckas av staten. Med

hänsyn till att omfattningen av detta arbete inte

kan bedömas i nuläget avser anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1)

uppföljningsinsatser avseende verksamhet som

finansierats av detta anslag.

För de län där länsstyrelserna har det regionala

utvecklingsansvaret föreslås inte några förändringar

i förhållande till tidigare. Uppgiftsfördelningen

mellan länsstyrelser, samverkansorgan och

självstyrelseorgan har behandlats i föregående

avsnitt.

En mindre del av anslaget föreslås liksom för

närvarande disponeras av regeringen och Nutek. Av

anslaget avses 36 miljoner kronor användas för att

finansiera verksamhet inom lokala och regionala

resurscentrum för kvinnor, varav 10 miljoner kronor

skall användas för centrumens basverksamhet.

Även fortsättningsvis bör det vara en uppgift för

regeringen att fördela anslaget mellan län och

anslagsposter och utfärda de föreskrifter som

behövs. Vid fördelningen mellan länen bör, liksom

hittills, svårighetsgraden av de långsiktiga

regionala problemen utgöra den huvudsakliga

fördelningsnyckeln, med särskilt beaktande av

medfinansieringsbehovet för åtgärder inom EG:s

strukturfondsprogram och inom ramen för de regionala

tillväxtprogrammen.

Motionerna

Enligt vad som framförs i kommittémotion

2003/04:N389 (m) bör anslaget till allmänna

regionalpolitiska åtgärder för år 2004 minska med

550 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag. Enligt motionärerna bör prioriteras dels

sådana insatser som är av betydelse för människor i

glesbygd, främst stöd till kommersiell service, dels

insatser som öppnar nya marknader för företag, t.ex.

transportbidraget, och dels medfinansiering till

projekt inom ramen för unionens

sammanhållningspolitik. Besparingar inom anslaget

bör främst göras på områden som fungerar som rena

driftstöd, som inte skapar förutsättningar för

långsiktig regional tillväxt. Motionärerna förordar

att lagar och regler ses över och görs mer flexibla

med hänsyn till att förhållandena är olika i

storstäder och glesbygd. Detta gäller exempelvis

reglerna inom miljöbalken och plan- och bygglagen.

Vidare förordas sänkta socialavgifter för fler

företag i stödområde A inom ramen för s.k.

försumbart stöd och i enlighet med EU:s

statsstödsregler.

Folkpartiet anser i motion 2003/04:Fi240 att den

regionala utvecklingspolitiken måste läggas om i en

riktning mot mer generella åtgärder. I motionen

förordas därför att de selektiva regionalpolitiska

stöden minskas.

I motion 2003/04:N345 (kd) påpekas att ca 130

miljoner kronor av det aktuella anslaget på ca 1,5

miljarder kronor skall disponeras av regeringen.

Eftersom regeringen inte redovisat vad pengarna

skall användas till föreslår motionärerna att

anslaget minskas med 130 miljoner kronor. Vidare

föreslås att anslaget minskas med ytterligare 100

miljoner kronor som i stället bör läggas på

turistfrämjande åtgärder under utgiftsområde 24.

Enligt vad som sägs i motion 2003/04:N370 (c) bör

direktvalda regionala organ ansvara för de medel som

anslås under det här berörda anslaget. Den extra

satsning på 492 miljoner kronor som Centerpartiet

föreslår bör användas till program för utveckling av

alternativa bränslen, program för utveckling av

landsbygdsturism, småskalig livsmedelsproduktion,

fiskerinäringen samt till utveckling av kvinnors och

invandrares företagande.

Bemyndigandesystemet är generellt välmotiverat,

hävdas det i motion 2003/04:N267 (c, fp). När det

gäller anslaget till allmänna regionalpolitiska

åtgärder har systemet emellertid fungerat mindre

bra. Ett betydande osäkerhetsmoment har införts

eftersom det tänkta sambandet mellan

bemyndigandenivå och anslag har brutits upp. Ett

projekt pågår normalt under tre år och ofta sker

rekvisition av medel sent i projektet. Det är i

varje enskilt ärende omöjligt att veta när pengar

kommer att rekvireras, argumenterar motionärerna.

Anslagssparandet får högst uppgå till 3 %.

Resultatet kan bli att företag som beviljats stöd

för att genomföra en investering i slutfasen inte

kan få det beslutade beloppet, eftersom myndigheten

inte har tillräckligt med medel inom sitt anslag för

att kunna göra utbetalningen. Regeringen bör därför

se över bemyndigandesystemet och därvid beakta

myndigheternas möjligheter att effektivt stödja

företagen.

I motion 2003/04:N289 (c) hävdas att regeringen

har ett ansvar att se till att servicen fungerar i

hela landet. Bland annat måste lanthandeln i de små

orterna stöttas. Stödet till hemsändning bör ökas,

eftersom kostnaderna stiger och många kunder behöver

hjälp med flera moment vid hemsändning av varor.

Vissa kompletterande uppgifter

När det gäller den i motion 2003/04:N345 (kd)

aktualiserade frågan om regeringens disposition av

det aktuella anslaget kommer beloppet att framgå av

regleringsbrevet för år 2004. Enligt

regleringsbrevet för år 2003 stod ca 122 miljoner

kronor till regeringens disposition.

Motivet för att införa bemyndigandesystemet var

bl.a. att förbättra förutsättningarna för

myndigheternas långsiktiga planering av medlen och

att anslagen skulle kunna utnyttjas effektivare.

Vidare var det önskvärt att undvika stora

anslagssparanden samt att förbättra uppföljningen

och prognoserna.

Stora ackumulerade anslagssparanden, som det

tidigare budgetsystemet medförde, innebar problem

eftersom utfallet av anslagssparandet var svårt att

prognostisera. Genom bemyndigandesystemet

tillgodoses behovet av en bättre kontroll av

utgifterna på anslaget. Bemyndigandesystemet ställer

krav på myndigheternas planering av medlens

användning och på uppföljningen av medlens

användning. Om det trots myndigheternas planering

och uppföljning av medlen uppstår ett

anslagssparande skall myndigheterna uppge orsakerna

till detta anslagssparande. Förklaringarna utgör ett

underlag inför regeringens prövning av

anslagssparandet. Myndigheterna får genom

regeringens beslut om tilldelat anslag för kommande

budgetår även planeringsramar för de två

nästkommande åren.

När det gäller kommersiell service och det i

motion 2003/04:N289 (c) berörda hemsändningsbidraget

finns de aktuella bestämmelserna i förordningen

(2000:284) om stöd till kommersiell service. Enligt

den nämnda förordningen (19 §) kan stöd till sådan

service lämnas som hemsändningsbidrag till kommuner

som helt eller delvis bekostar hemsändning av

dagligvaror till hushåll. Enligt reglerna (20 §) kan

hemsändningsbidrag lämnas med ett belopp som

motsvarar högst 50 % av kommunens nettoutgift för

hemsändningen. Bidraget kan efter den 1 november

2003 maximalt uppgå till 60 kr - jämfört med 45 kr

tidigare - per hushåll och hemsändningstillfälle.

Bidrag lämnas även i samband med kommunens direkta

kostnader för att anordna inköpsturer.

Landsbygdslån (33:2)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek. Landsbygdslån beviljas

av länsstyrelserna och de regionala

självstyrelseorganen. Medel inom anslaget får, inom

ramen för anslagets ändamål, användas som

medfinansiering av åtgärder inom de regionala

tillväxtprogrammen.

Under år 2002 utbetalades ca 4,5 miljoner kronor i

landsbygdslån. Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår

till 10,5 miljoner kronor. Regeringen har beslutat

att dra in hela anslagssparandet på 107 miljoner

kronor.

Anslaget föreslås uppgå till 20 miljoner kronor

för år 2004, vilket innebär en minskning med 40

miljoner kronor jämfört med föregående år. Skälet

till minskningen är att efterfrågan på landsbygdslån

beräknas bli lägre än tidigare beräknat.

Motionen

I motion 2003/04:N345 (kd) sägs att nuvarande

landsbygdslån kan vara viktiga för utveckling av

gles- och landsbygden. Låneverksamheten bör därför

fortsätta i nuvarande omfattning. Eftersom

efterfrågan på landsbygdslån under de gångna åren

varit liten, kan dock anslaget minskas med 10

miljoner kronor utöver regeringens förslag om

minskning.

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att detta anslag har en något

annorlunda konstruktion än anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1), där det finns ett

bemyndigande att göra ekonomiska åtaganden som

kommer att innebära utgifter under senare år.

Anslaget till landsbygdslån har inget bemyndigande

utan de olika länen (länsstyrelser, Skåne läns

landsting, Västra Götalands läns landsting,

Regionförbundet i Kalmar län, Gotlands kommun)

erhåller beslutsramar, vilka sammantaget uppgår till

ett högre belopp än det aktuella anslaget. Därigenom

ges möjligheter till alla län att utnyttja anslaget,

även om endast vissa län kommer att göra så.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet bör

anslagsnivån för år 2004 ligga på nivån 20 miljoner

kronor med hänvisning bl.a. till att belastningen på

anslaget kan komma att öka - jämfört med år 2003 - i

samband med en konjunkturuppgång.

Det kan också erinras om att andra förändringar

kan aktualiseras inom kapitalförsörjningsområdet.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

departementet påbörjat uppgiften att se över

verksamhetsinriktningen inom Almi Företagspartner AB

tillsammans med de regionala ägarna. Vidare nämnde

statsminister Göran Persson i sin

regeringsförklaring hösten 2003 att Stiftelsen

Industrifonden skall utvecklas med syfte att öka

tillgången på riskkapital i tidiga skeden. Vid den

allmänpolitiska debatten i oktober 2003 anförde

näringsminister Leif Pagrotsky att staten kommer att

ta ansvar för att stärka försörjningen av s.k.

såddkapital. Han räknade med att ett par hundra

miljoner kronor per år med början den 1 juli år 2004

skall kunna mobiliseras (prot. 2003/04:14).

Näringsministern har i början av november 2003

utsett en förhandlingsman, direktör Claes de

Neergaard, vilken tillsammans med Industrifonden,

Teknikbrostiftelserna, Almi Företagspartner AB och

Stiftelsen Innovationscentrum skall utarbeta

detaljerna kring statens kommande satsning på

riskkapital.

Transportbidrag (33:3)

Propositionen

Anslaget disponeras av Nutek enligt förordningen

(2000:81) om regionalt transportbidrag.

Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 346

miljoner kronor. Anslaget för år 2004 föreslås uppgå

till samma belopp, 346 miljoner kronor.

Motionerna

I motion 2003/04:N236 (s) påpekas att

transportbidrag inte utgår till tjänsteföretag. Även

om tekniken tillåter att ett företag lokaliseras var

som helst, måste de som arbetar i företagen göra

resor för att träffa kunder och uppdragsgivare. För

ett tjänsteproducerande företag i glesbygden kan

reskostnaderna ta i anspråk en stor del av

företagets budget. Vid överläggningar om en framtida

utformning av transportbidraget bör de

tjänsteproducerande företagens behov uppmärksammas.

I motion 2003/04:N409 (s) begärs en översyn av

reglerna för transportbidraget. Enligt motionärerna

är detta stöd utformat i samklang med 1970-talets

lokaliseringspolitik med i huvudsak varuproduktion i

inlandet. Med den nuvarande utvecklingen av främst

tjänsteproducerande företag bör inriktningen av

transportbidraget ses över så att det stämmer bättre

överens med det näringsliv som i dag utvecklas inom

skogslänens inland.

Vissa kompletterande uppgifter

Ett persontransportstöd inrättades år 1986 och

upphörde år 1991. Syftet med stödet var att minska

Norrlandsföretagens kostnader för nödvändiga

personkontakter med Mellan- och Sydsverige. Stödet

omfattade tjänsteresor med flyg och järnväg för

personal anställd vid industriföretag inom

stödområdet. Företagets produktion skulle vara sådan

att företaget var berättigat till godstransportstöd

eller hade en verksamhet inriktad på

uppdragsverksamhet av teknisk eller ekonomisk natur.

Stödområdet utgjordes av Norrbottens,

Västerbottens och Jämtlands län samt Örnsköldsviks,

Sollefteå och Kramfors kommuner i Västernorrlands

län. Stöd utgick med 20-40 % av de

bidragsberättigade kostnaderna. Stöd lämnades enbart

för den del som översteg 10 000 kr. Ett högsta tak

för de bidragsberättigade kostnaderna fastställdes

till 200 000 kr.

Stödet utnyttjades i långt mindre utsträckning än

vad regering och riksdag förutsatt. Från en beräknad

ram på 24 miljoner kronor år 1986 minskade anslaget

successivt till 10 miljoner kronor per år. Stödet

kritiserades också för byråkrati och krångel. Ett

riksdagsbeslut om att persontransportstödet skulle

upphöra ingick i en större besparing (prop.

1990/91:100 bilaga 8, bet. 1990/91:TU21).

I EG-kommissionens riktlinjer för statligt stöd

för regionala ändamål anges att regionalstöd som är

avsedda att minska ett företags löpande kostnader

(driftstöd) i princip är förbjudna. Driftstöd kan

endast lämnas inom ramen för s.k. försumbart stöd.

Detta innebär att ett företag får ta emot högst 100

000 euro i sammanlagt stöd under en treårsperiod.

Kommissionen har godkänt de nuvarande reglerna för

transportbidrag t.o.m. år 2006.

Det är Nutek som prövar ansökningar om

transportbidrag enligt förordningen om regionalt

transportbidrag. Nutek kan också lämna ytterligare

föreskrifter för tillämpningen av förordningen.

Enligt en skrivelse från Nutek till

Näringsdepartementet från oktober 2003 (N

2003/7698/NL) bidrar transportbidraget till många

små företags överlevnad i stödområdet. Bidragets

tillväxteffekter bedöms dock av verket som mycket

oklara. För närvarande utreder Nutek om stödet efter

år 2006 kan göras mer utvecklingsorienterat,

speciellt för små och medelstora företag. Uppgiften

att hantera transportbidraget hör enligt verket

bättre hemma hos en annan myndighet.

Glesbygdsverket (33:4)

Propositionen

Anslaget disponeras av Glesbygdsverket. Myndigheten

har till uppgift att genom påverkan på olika

samhällssektorer verka för goda levnadsförhållanden

och utvecklingsmöjligheter för glesbygds- och

landsbygdsbefolkningen med tyngdpunkten i

skogslänens inre delar samt i skärgårdsområdena.

Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 26,5

miljoner kronor. Regeringen föreslår ett anslag på

25,6 miljoner kronor för år 2004.

Motionen

Folkpartiet anser i motion 2003/04:Fi240 att regionalpolitiken

måste läggas om i riktning mot mer generella

åtgärder. Glesbygdsverket som har en

opinionsbildande uppgift bör avvecklas.

Vissa kompletterande uppgifter

Som redovisats i det föregående föreslås i

betänkandet Mot en ny landsbygdspolitik (SOU

2003:29) ett antal förändringar av såväl

Glesbygdsverkets roll som politikområdet i stort (se

avsnittet Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken). I korthet förordas att en

särskild utvecklingsinriktad landsbygdspolitik

införs, frikopplad från den regionala

utvecklingspolitiken. Glesbygdsverket föreslås byta

namn till Landsbygdsverket och dess anslag bör

flyttas från utgiftsområde 19 Regional utjämning och

utveckling (från år 2004 Regional utveckling) till

politikområdet Landsbygdspolitik under utgiftsområde

23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande

näringar (under ett departement som kallas

Landsbygds- och jordbruksdepartementet).

Utredningsbetänkandet har remissbehandlats och

bereds för närvarande inom Regeringskansliet. En

sammanfattning av remissinstansernas yttranden över

betänkandet återfinns i avsnittet Allmän inriktning

av den regionala utvecklingspolitiken, till vilket

hänvisas.

Europeiska regionala utvecklingsfonden perioden

2000-2006 (33:5)

Propositionen

Anslaget disponeras av länsstyrelserna i Jönköpings,

Örebro, Gävleborgs, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens län samt Nutek för utbetalningar från

Europeiska regionala utvecklingsfonden avseende

programperioden 2000-2006. Regionalfonden

finansierar delvis programmen inom målen 1 och 2

(inklusive områden som får bidrag under en

övergångsperiod) samt finansierar helt

gemenskapsinitiativen Urban och Interreg III.

Utfallet för år 2002 var högre än anslaget

beroende på att genomförandet av

strukturfondsprogrammen kom i gång väl och på att

utbetalningarna för åren innan varit lägre än

beräknat. Anslagssparandet fick därmed tas i

anspråk. Utgiftsprognosen för år 2003 uppgår till 1

420 miljoner kronor, vilket är högre än anslaget på

1 200 miljoner kronor. Även under innevarande

budgetår väntas därför anslagssparandet tas i

anspråk.

Regionalfondsramen för programperioden 2000-2006

beräknas till ca 7 900 miljoner kronor för de

svenska programmen. Till och med april 2003 har 27 %

av regionalfondsramen utbetalats och 77 % intecknats

i beslut. Prognosen är att cirka 35 % av ramen skall

vara utbetald vid årets slut.

Anslaget föreslås uppgå till 1 200 miljoner kronor

år 2004. Till anslaget finns ett bemyndigande.

Regeringen föreslår att riksdagen bemyndigar

regeringen att under år 2004 besluta om åtaganden

som innebär utgifter på högst 3 500 miljoner kronor

under åren 2005-2008. Syftet är att anpassa anslaget

till ett långsiktigt planerande för de beslutande

myndigheterna enligt de intentioner som ligger till

grund för EG:s fleråriga strukturfondsprogram.

Inga motioner har väckts på detta område.

Regionalt och lokalt utvecklingsarbete

Motionen

I motion 2003/04:N370 (c) anförs att Centerpartiet

vill tillföra ytterligare resurser till

utvecklingsarbetet, fördelat i två delar - en del

för regionala behov och en del för lokal utveckling.

Den regionala delen skall kunna användas till

åtgärder som regionala myndigheter, näringsliv och

ideell sektor gemensamt avtalar om. Den lokala delen

av utvecklingspengarna skall kunna betalas ut direkt

till lokalt utvecklingsarbete, t.ex. till byalag,

och kunna användas som medfinansiering i olika typer

av EU-projekt, som lokala utvecklingsgrupper

initierar. I ett första steg föreslås 100 miljoner

kronor till detta nya anslag för lokalt

utvecklingsarbete. (Centerpartiets motionskrav om en

översyn av de regionalpolitiska stöden i syfte att

frigöra resurser har tagits upp i avsnittet Allmän

inriktning av den regionala utvecklingspolitiken.)

Vissa kompletterande uppgifter

Det kan erinras om att frågor om lokalt program för

lokal utveckling och entreprenörskap behandlades

utförligt hösten 2001 i utskottets betänkande

2001/02:NU4 (s. 84). Regeringen bedömde (prop.

2001/02:4) att det fanns behov av ett program för

lokal utveckling och entreprenörskap inom ramen för

breda partnerskap på lokal nivå. Programmet har två

insatsområden, nämligen utvecklingsarbete med

tyngdpunkt mot den ideella sektorns möjligheter att

bidra till den lokala utvecklingen och

entreprenörsfrämjande åtgärder med tyngdpunkt mot

personer och företagare med utvecklingsidéer.

Särskild vikt skall läggas vid ungdomars och

kvinnors deltagande.

Enligt regeringsbeslut i september 2002 har

regeringen uppdragit åt berörda länsstyrelser och

självstyrelseorgan att utarbeta och genomföra lokala

program för lokalt utvecklingsarbete och

entreprenörskap. Högst 30 miljoner kronor beviljas

för perioden 2002-2004. Programmet finansieras via

det tidigare redovisade anslaget Allmänna

regionalpolitiska åtgärder (33:1). Medlen skall

användas för att främja lokalt utvecklingsarbete

inom ramen för ideella organisationers verksamhet.

Högst 10 % av medlen får, efter behovsprövning,

användas för utgifter hos ideella organisationer i

samband med deras medverkan i mötesaktiviteter på

regional nivå under programmens utarbetande m.m.

Programmen kommer genom annan medfinansiering att ha

en större omfattning än de av regeringen beslutade

medlen om 30 miljoner kronor. Länen har under det

första halvåret 2003 beslutat om program på området

och redovisat dessa till Regeringskansliet. Den

övervägande delen av pengarna fokuserar på området

lokal utveckling där en viktig del är samverkan,

nätverk, skapande av arenor för erfarenhetsutbyte,

idédiskussioner och utvecklingsprojekt.

Inom Nutek pågår arbete med en sammanställning av

de olika länens lokala program. Av dessa skall ett

par exempel redovisas i detta sammanhang.

Stockholms län

I Stockholms län syftar programmet till att

- uppmuntra nya lokala och gränsöverskridande

nätverk som inte är så etablerade i befintliga

projektformer,

- på lokal nivå upptäcka den idéutveckling och

kreativitet som finns,

- utveckla möten och arenor för idéutbyte,

- utveckla gränsöverskridande arbete mellan privat

sektor, offentlig sektor och social ekonomi,

- frigöra kraft för lokal utveckling,

- bidra till hållbar lokal utveckling, trygghet,

jämställdhet och mångfald genom en ständig

lärprocess.

Målet är att synliggöra lokal utveckling och ge

möjligheter för personer och grupper med idéer om

utveckling att komma vidare och testa sina idéer.

Programmet skall i första hand uppmuntra och

stimulera de utvecklingsidéer som kan betraktas som

"steget innan" det är ett färdigt projekt eller

affärsidé och prioritera nya lokala nätverk med

entreprenörsfrämjande åtgärder.

Västernorrlands län

Programmet gäller för hela länet, men tätortsnära

landsbygd, glesbygd och skärgård har högst

prioritet. Västernorrland har två insatsområden,

dels lokalt utvecklingsarbete där medel för

exempelvis planer, inventeringar och analyser kan

beviljas, dels lokalt entreprenörskap där syftet är

att främja ökat entreprenörskap genom

inspirationsstöd till personer, föreningar eller

företag. Programmet skall ses som en del i

tillväxtarbetet och syfta till att förstärka det

lokala inflytandet, skapa och utveckla mötesplatser

och ge möjlighet till lokala satsningar.

Länen skall redovisa en slutrapport till Nutek

senast den 30 april 2005. Nutek skall i sin tur

redovisa en samlad uppföljning av programarbetet

till Regeringskansliet senast den 1 augusti 2005.

Enligt uppgift från den ideella föreningen

Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva finns det

numera ca 4 000 lokala utvecklingsgrupper, vilket

kan jämföras med ungefär 1 000 grupper år 1990.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag m.m. i

budgetpropositionen.

I motionerna 2003/04:Fi240 (fp), 2003/04:N345

(kd), 2003/04:N370 (c) och 2003/04:N389 (m) förordas

andra belopp än regeringen föreslagit för olika

anslag inom utgiftsområdet. Motionsyrkandena innebär

att Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna förordat en lägre ram än den som

regeringen föreslagit, medan Centerpartiet förordat

en högre ram än regeringsförslaget. Näringsutskottet

har i ett yttrande (i form av ett protokollsutdrag)

över proposition 2003/04:1 såvitt gäller

utgiftsramar m.m. jämte motioner meddelat

finansutskottet att utskottet tillstyrker

regeringens förslag till ram för utgiftsområdet och

avstyrker motsvarande motionsyrkanden. Av

protokollsutdraget framgår att företrädarna i

näringsutskottet för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet, Kristdemokraterna och Centerpartiet

tillstyrker förslagen i respektive motion.

Finansutskottet har nyligen tillstyrkt regeringens

förslag till ram för utgiftsområde 19 (bet.

2003/04:FiU1). Riksdagen beslutade den 19 november

2003 om fördelning av utgifter på utgiftsområden för

år 2004 och godkände beräkningen av utgifter på

utgiftsområden för åren 2005 och 2006.

Av särskilda yttranden till detta betänkande

framgår att företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet vidhåller sina förslag till ramar för

olika utgiftsområden.

När det gäller hemsändningsbidraget inom ramen för

stödet till kommersiell service, vilket tagits upp i

motion 2003/04:N289 (c), ser utskottet positivt på

att nya regler har införts fr.o.m. november 2003. De

nya mer generösa reglerna innebär att statens bidrag

kan uppgå till högst 60 kr per hushåll och

hemsändningstillfälle i stället för tidigare 45 kr.

Enligt utskottets uppfattning, vilken motsvarar

regeringens förslag, bör anslaget för landsbygdslån

minska avsevärt från nivån 60 miljoner kronor under

år 2003 till 20 miljoner kronor under år 2004.

Förslaget i motion 2003/04: N345 (kd) att minska

anslaget ytterligare biträds inte av utskottet mot

bakgrund av de skäl som tagits upp i det föregående.

Efterfrågan på landsbygdslån kan komma att öka

utöver den nivå som motsvarar utgiftsprognosen för

år 2003, dvs. drygt 10 miljoner kronor.

I fråga om Glesbygdsverkets roll och uppgifter

inom den regionala utvecklingspolitiken anser

utskottet att den nu pågående beredningen av

landsbygdspolitiska frågor inklusive Glesbygdsverket

(se avsnittet Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken) bör inväntas. Enligt

utskottets uppfattning är det av utomordentligt stor

vikt att ett fullgott beslutsunderlag kommer att

ligga till grund för eventuella förslag angående

Glesbygdsverket. I väntan på att allt material

föreligger anser inte utskottet att det är aktuellt

att diskutera förändringar.

Kommissionen godkände relativt nyligen de

nuvarande reglerna för transportbidraget. Liksom

tidigare utgår utskottet från att den myndighet som

har till uppgift att pröva frågor om

transportbidrag, Nutek, noggrant följer utvecklingen

och - såsom också har skett helt nyligen - ger sina

synpunkter i fråga om behov av eventuella

förändringar. De aktuella motionerna bör därför inte

föranleda någon åtgärd.

När det gäller det i motion 2003/04:N370 (c)

begärda nya anslaget för regionalt och lokalt

utvecklingsarbete vill utskottet erinra om att

motsvarande ändamål till viss del föreligger inom

anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder.

I detta sammanhang bör särskilt nämnas de lokala

programmen för lokalt utvecklingsarbete och

entreprenörskap, vilka nu är utarbetade och

beslutade inom länen samt redovisade till

Regeringskansliet. Beträffande det lokala

utvecklingsarbetet anser utskottet att det är

positivt att så många initiativ har tagits av lokala

utvecklingsgrupper, hembygdsföreningar och

kulturföreningar för att få den egna bygden att

överleva och utvecklas och för att skapa

förutsättningar för sysselsättning.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2004

inom utgiftsområde 19 (se bilaga 2). Likaså

tillstyrks de övriga här berörda förslagen till

riksdagsbeslut som framlagts i budgetpropositionen.

Samtliga aktuella motionsyrkanden avstyrks därmed.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av den regionala

utvecklingspolitiken (punkt 1)

av Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Åsa Torstensson (c), Stefan

Hagfeldt (m), Henrik von Sydow (m) och Lars

Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N328 yrkandena

2, 4, 6, 9, 12 och 25 och 2003/04:N345 yrkande 1 och

avslår motionerna 2003/04:N210, 2003/04:N255 yrkande

1, 2003/04:N271, 2003/04:N278, 2003/04:N322,

2003/04:N330 yrkandena 5, 6 och 8, 2003/04:N336

yrkande 4, 2003/04:N338 yrkande 1, 2003/04:N344

yrkande 1, 2003/04:N362, 2003/04:N378 och

2003/04:A341 yrkande 2.

Ställningstagande

Liksom föregående år instämmer vi i målet för den

regionala utvecklingspolitiken men vi vill lägga

tyngdpunkten på andra strategier än regeringen.

Statsmakterna bör stå för de legala och ekonomiska

ramarna för den regionala utvecklingspolitiken; i

övrigt bör inriktningen vara decentralisering i

syfte att uppnå en hållbar tillväxt i alla delar av

Sverige. Regioner blir livskraftiga när människor

med kraft och vilja samverkar lokalt i ett

underifrånperspektiv. Vi förordar en politik som

mobiliserar och uppmuntrar människor att ta egna

initiativ och ta ansvar för både sig själva och sin

bygd. Varje region och varje bygd har sin styrka och

sina möjligheter som bäst kan tas till vara genom

lokala initiativ. Tillgång till kultur, service och

bra fritidsaktiviteter är en viktig förutsättning

för att skapa en anda av gemenskap på landsbygden,

vilket är väsentligt för att attrahera invånarna.

Frågan om landsbygds- och skärgårdspolitikens

ställning i relation till den regionala

utvecklingspolitiken är under utredning. När det

gäller de organisatoriska frågorna menar vi att

beslutsunderlaget, inte minst från EU:s sida, bör

inväntas. Däremot anser vi att det finns skäl att

markera vikten av att landsbygdspolitiken och

skärgårdspolitiken skall syfta till en allsidig

utveckling av landsbygden respektive skärgården,

trots skillnaderna mellan dessa båda slags områden

när det gäller åretruntboende och fritidsboende.

Utvecklingsfrågorna omfattar exempelvis företagande,

bredbandsutbyggnad, tillgång till utbildning och

offentlig service samt utveckling av de areella

näringarna och anslutande verksamheter.

En framtidsinriktad regional utvecklingspolitik

bör inriktas på att skapa förutsättningar för

utveckling. Enligt vår syn handlar det i första hand

om att förbättra möjligheterna för företagande och

arbete och att förstärka landsbygdsregionernas

konkurrenskraft och utvecklingsmöjligheter. För

detta krävs en genuin förståelse för företagandets

villkor. I överensstämmelse med uppfattningen i

motion 2003/04:N345 (kd) anser vi att strävan bör

vara att näringslivet skall ges mer generella

villkor, ägnade åt att ge goda förutsättningar för

tillväxt i hela landet. Den nuvarande inriktningen

på olika - och komplicerade - bidragsformer måste

brytas. Då elimineras riskerna för att företagsstöd

och bidrag snedvrider konkurrensen, vilket minskar

effektiviteten i samhällsekonomin.

För de företagsstöd som trots allt behövs anser vi

i likhet med den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) att inriktningen i huvudsak bör ligga på

generella stöd. I budgetpropositionen håller

regeringen tyvärr fast vid en föråldrad politik med

bidrag, delegationer, utredningar och stark statlig

styrning.

Det är ett oavvisligt krav att alla insatser inom

den regionala utvecklingspolitiken utvärderas så att

de instrument som kan behövas inom den nationella

politiken och inom de prioriterade områdena

successivt kan effektiviseras.

Särskilt viktigt är det att skapa förutsättningar

som gör att små företag, ofta med kvinnor och

invandrare som drivande kraft, stimuleras att växa

liksom att nya företag startas. En bredare öppning

för konkurrens inom den offentliga sektorn skulle i

många fall gynna kvinnors företagande. Vi ser

positivt på att jämställdhetsaspekterna beaktas inom

ramen för den regionala utvecklingspolitiken, bl.a.

genom att resultatuppgifterna kommer att anges för

kvinnor respektive män - i enlighet med kravet i

motion 2003/04:N328 (c). Integrationsaspekternas

inlemmande i den regionala utvecklingspolitiken är

ett område som bör belysas bättre.

Ett mer dynamiskt företagande och fler arbeten i

privat sektor kräver insatser i huvudsak på andra

områden än inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling, nämligen i första hand i fråga om

skatterna, arbetsmarknaden, kunskapsutvecklingen och

transportsektorn. Vi tror också att mångfald och

kreativitet utvecklas bättre inom ramen för lokala

initiativ och med ett minskat statligt inflytande.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla här behandlade yrkanden i motionerna

2003/04:N345 (kd) och 2003/04:N328 (c). Övriga

motionsförslag bör avslås av riksdagen.

2. EG:s framtida sammanhållningspolitik

(punkt 4)

av Åsa Torstensson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande 3.

Ställningstagande

Enligt vår mening står det klart att det kommer att

krävas reformer av EG:s sammanhållningspolitik i

samband med nästa programperiod. En viktig faktor är

självfallet den planerade utvidgningen av unionen. I

detta ligger inte minst att beakta den stora

ökningen av sociala, ekonomiska och regionala

skillnader som följer av utvidgningen. EG-

kommissionens andra lägesrapport visar att de

ekonomiska klyftorna mellan de svagaste och de

rikaste regionerna kommer att fördubblas genom

utvidgningen. Dessa problem måste nogsamt beaktas.

Behovet av en ökad effektivitet när det gäller

användningen av strukturfondsmedlen är en annan

faktor i detta sammanhang. Beslutsfattandet måste

dessutom präglas av förenkling och långtgående

decentralisering, vilket bl.a. innefattar att ett

underifrånperspektiv i högre utsträckning bör

anläggas. Som anförs i motion 2003/04:N328 (c) kan

kritik riktas mot det nuvarande

ovanifrånperspektivet på den finansiella styrningen

inom EU. Helt klart enligt vår uppfattning är att EU

inte bör få detaljstyra medel för regional

utveckling.

Enligt uppgift kommer kommissionen inom kort att

lägga fram den tredje sammanhållningsrapporten med

konkreta förslag inför nästa programperiod. Den

diskussion som nu äger rum är ägnad att utgöra en

förberedelse för de steg i beslutsprocessen som

väntar under kommande år. För att påverka

utformningen av den framtida

sammanhållningspolitiken krävs ett aktivt och

engagerat medlemskap från Sveriges sida.

Sammanhållningen kring en europeisk dimension är

enligt vår uppfattning det viktigaste målet.

Med hänsyn till att det nu visat sig att Sverige

har svårt att få med sig andra länder på den

förhandlingslinje som riksdagen stakade ut

föregående år anser vi att det är mycket viktigt att

Sverige och Finland starkt hävdar gleshetskriteriet.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen

ställa sig bakom vad som ovan anförts. Därvid

bifalls motion 2003/04:N328 (c) i aktuell del.

3. Ansvar för företagsstöd inom den regionala

utvecklingspolitiken (punkt 5)

av Åsa Torstensson (c) och Lars Lindén (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N328 yrkande 1 och

avslår motionerna 2003/04:N215 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:N335 yrkande 8.

Ställningstagande

Som beskrivs i motion 2003/04:N328 (c) har

regionalpolitiken traditionellt kännetecknats av

omfattande centralstyrning. Enligt vår mening är det

emellertid så att lokala och regionala organ har ett

betydligt bättre beslutsunderlag än centrala

myndigheter. Om fler människor kan påverka

utvecklingen på sin ort kan den lokala utvecklingen

påskyndas. Växtkraft skapas bäst underifrån, men en

förutsättning för självbärande och livskraftiga

regioner är att den lokala nivån kan stärkas genom

ökat självbestämmande. Därför anser vi att makten

bör omfördelas så att direktvalda regionala organ

ansvarar för de företagsstöd och olika

utvecklingsmedel som tillförs det regionala

utvecklingsarbetet.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen

bifalla här behandlat yrkande i motion 2003/04:N328

(c).

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Anslag m.m inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling

av Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och

Henrik von Sydow (m).

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken skall

vara att möjliggöra ökad tillväxt, att människor

skall kunna leva på sin lön och stärkt trygghet.

Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade måste

minskas genom att sjukvård och rehabilitering

förbättras. Detta kräver bl.a. en målmedveten

politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla satsningar

på kunskap och forskning samt påtagliga

förbättringar av klimatet för företagande. För att

möjliggöra allt detta krävs en politik som

innehåller lägre skatter för både löntagare och

företagare, en skärpning av bidragssystemen,

avregleringar och ökad konkurrens samt en ökad

trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna

och syfta till att skapa de bästa förutsättningarna

för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla

större möjligheter till ett rikare liv. Genom en

större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Vi

vill att fler, inte färre, kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

och självkänslan ökar också genom att hushållen får

en större ekonomisk självständighet. Friheten och

rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en

bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en växling från subventioner och

bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar

vi om de människor som är i störst behov av

gemensamma insatser och som har små eller inga

möjligheter att påverka sin egen situation. Vi slår

också fast att det allmänna skall tillföras resurser

för att på ett tryggt sätt kunna genomföra de

uppgifter som skall vara gemensamma. Exempelvis

tillförs betydande resurser för att bryta den ökade

sjukfrånvaron och de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ - med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar

samt finanspolitiska ramverk - präglas av ordning

och reda och skall ses som en helhet där inte någon

eller några delar kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra. Eftersom riksdagens

majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar

för de olika utgiftsområdena i enlighet med

finansutskottets förslag och därmed valt en annan

inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 19.

I det följande redovisar vi i korthet det moderata

alternativet till politik inom utgiftsområde 19. Vår

politik finns närmare utvecklad i motionerna

2003/04:Fi239 (m) och 2003/04:N389 (m) och beloppen

framgår av bilaga 2. Våra principiella ståndpunkter

framgår av de nämnda motionerna och av våra

reservationer i näringsutskottets betänkande

2001/02:NU4 i samband med utskottets beredning av

regeringens proposition om den regionala

utvecklingspolitiken. Vår uppfattning om vissa

grunddrag beträffande inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken framgår dessutom av reservation

1 (m, fp, kd, c) i detta betänkande.

För budgetåret 2004 har vi förordat en minskning

av anslaget (33:1) Allmänna regionalpolitiska

åtgärder med 550 miljoner kronor jämfört med

regeringens förslag.

Den regionalpolitiska utredningen (SOU 2000:87)

påvisade företagsstödens negativa effekter, och då

särskilt de selektiva stödformernas, samt att de

hanteras på ett sådant sätt att de bidrar till en

konservering och därmed utgör ett hinder för

utveckling. Vidare visade utredningen tydligt att

företagsstöd aldrig kan ersätta entreprenörskap,

företagande och dynamik. I enlighet med dessa

slutsatser vill vi minska de selektiva stödformerna

och ersätta dem med generella åtgärder som

förbättrar förutsättningarna i regionerna.

Budgetpropositionen visar att regeringen håller

fast vid en föråldrad och kontraproduktiv politik.

Det är vår uppfattning att den regionala

utvecklingspolitiken i stället bör inriktas på att

skapa förutsättningar för olika regioners och

människors möjligheter till utveckling. Genom att

bl.a. förbättra och bygga ut vägnätet, skapa en

utbyggd IT-infrastruktur, sänka drivmedelsskatter

och sociala avgifter och i övrigt förbättra

villkoren för företagande vill vi lägga grunden för

tillväxt i hela Sverige.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling

av Eva Flyborg (fp) och Yvonne Ångström (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2004

innebär i sina huvuddrag strategiska

skattesänkningar på arbete och företagande inom

ramen för en ansvarsfull budgetpolitik. Syftet är

att uppnå en långsiktig och uthållig tillväxt. Våra

utgiftsökningar avser främst förbättringar inom

hälsovård, sjukvård och social omsorg, rättsväsende

och ökat internationellt bistånd.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för

utgiftsområde 19 Regional utveckling har emellertid

avvisats i budgetprocessens första steg. Då vårt

budgetförslag är en helhet är det inte meningsfullt

att delta i fördelningen på anslag inom

utgiftsområdet. Vi väljer således att inte delta i

utskottets beslut avseende moment 6 om anslag m.m.

inom det aktuella utgiftsområdet för budgetåret

2004.

För utgiftsområde 19 har vi förordat ett anslag

för år 2004 som är 512 miljoner kronor lägre än

Socialdemokraternas, Vänsterpartiets och

Miljöpartiets förslag. I partimotion 2003/04:Fi240

(fp) redovisas Folkpartiets syn på de

regionalpolitiska anslagen. Vår syn på den regionala

utvecklingspolitiken genomsyras liksom tidigare år

av ett underifrånperspektiv och tar sin utgångspunkt

i den enskilde individen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat skulle de traditionella

regionalpolitiska stöden kunna reduceras. De

selektiva stödformerna inom den regionala

utvecklingspolitiken bör enligt vår uppfattning

minskas för att på sikt avvecklas. För år 2004 har

Folkpartiet därför föreslagit att anslaget (33:1)

Allmänna regionalpolitiska åtgärder skulle minskas

med 500 miljoner kronor i förhållande till vad

regeringen föreslår i budgetpropositionen. På två

års sikt vill vi avveckla Glesbygdsverket, som

främst ägnar sig åt opinionsbildning. Därför

föreslogs för år 2004 en minskning av verkets anslag

med 12 miljoner kronor.

Vår principiella uppfattning om hur den regionala

utvecklingspolitiken skall utformas framgår av

reservationer i näringsutskottets betänkande

2001/02:NU4. Folkpartiets uppfattning om vissa

grunddrag beträffande inriktningen av politiken kan

dessutom utläsas i reservation 1 (m, fp, kd, c) i

här föreliggande betänkande. Utöver vad som

redovisas i dessa sammanhang vill vi erinra om vår

syn på politiken, vilken beskrivs i Folkpartiets

motion 2002/03:Fi240 i fråga om behovet av en

långsiktig skattereform, avveckling av det statliga

bolagsinnehavet, en omläggning av

arbetsmarknadspolitiken, mer investeringar i

vägnätet m.m.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling

av Lars Lindén (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den

Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och

strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.

Därtill bör infrastrukturen och de långsiktiga

förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande

kraftigt förbättras. Därigenom skapas

förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna

öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas

för alla.

Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste

göras mer flexibel och där de rekordhöga sjuktalen

måste mötas med en kraftigt förbättrad

rehabilitering, förebyggande åtgärder och en

förbättrad arbetsmiljö. Det handlar om skatterna på

arbete och företagande som måste sänkas och på sikt

anpassas till omvärldens lägre skattetryck. Det

handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste

förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas

behov och bättre tillvarata personalens kompetens

och idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,

pensionärernas ekonomiska situation stärkas och

infrastrukturen förbättras. Kristdemokraternas

ekonomiska politik sammanfattas i motion

2003/04:Fi241.

Målet med våra reformer på dessa områden är att

skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på

åtminstone 3 % per år över en konjunkturcykel, där

sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar

fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar

och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,

där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta

ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser

och där statens finanser blir mindre

konjunkturkänsliga. Den "utveckling" som pågår under

socialdemokratiskt styre är den omvända:

sysselsättningen minskar, tillväxten väntas bli

lägre än i omvärlden, statsskulden ökar,

detaljstyrningen ökar och i stora delar av

kommunsektorn erbjuds sämre vård och omsorg till

högre skatt.

Riksdagsmajoriteten - bestående av företrädare för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

- har nu genom beslut om ramar för de olika

utgiftsområdena samt godkännande av beräkningen av

statens inkomster för år 2004 ställt sig bakom en

annan inriktning av politiken i det första

rambeslutet om statsbudgeten. Därför redovisar jag i

detta särskilda yttrande (i stället för i en

reservation) den del av vår politik som rör

utgiftsområde 19 och som jag skulle ha yrkat bifall

till om Kristdemokraternas förslag till ramar hade

vunnit riksdagens bifall i den första

beslutsomgången.

Den regionala utvecklingspolitikens främsta

uppgift är enligt min mening att bidra till

utvecklingen av livskraftiga regioner i hela landet.

Målet för den politik vi förordar är att hela

Sverige skall leva och att varje kommun skall vara

ett fungerande samhälle, där människor kan få sina

grundläggande behov av arbete och service

tillgodosedda.

I Kristdemokraternas partimotion 2003/04:Fi241 och

kommittémotion 2003/04:N345 redovisas vår syn på

anslagen inom den regionala utvecklingspolitiken.

Våra förslag innebar att ramen för utgiftsområde 19

skulle minskas med 250 miljoner kronor jämfört med

det förslag som presenteras i budgetpropositionen.

Som bl.a. den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000:87) visat kan de traditionella

regionalpolitiska stöden minskas. Den ståndpunkten

delas av Kristdemokraterna. Anslaget (33:1) Allmänna

regionalpolitiska åtgärder omfattar 1 515 miljoner

kronor, varav en viss del disponeras av regeringen.

Vi anser att regeringen bör redovisa vad pengarna

skall användas till. Enligt vår uppfattning borde

anslaget minskas med 240 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag.

100 miljoner kronor av denna besparing, på totalt

240 miljoner kronor, skulle vi vilja överföra till

utgiftsområde 24, Turistfrämjande (38:4). Vi skulle

då kunna fördubbla statens marknadsföring av vårt

land som det attraktiva och unika turistland som det

i verkligheten är. (Se vidare vår turistmotion

2003/04:N347.)

Detta skulle ge kraftiga, bestående,

regionalpolitiska effekter. Turistnäringen

uppskattar att över 17 000 nya arbetstillfällen inom

några år skulle skapas om vi fördubblade

marknadsföringen på turism. De flesta av dessa

arbetstillfällena skulle skapas i landsbygden.

I dag omsätter svensk turistnäring mindre än

hälften av EU-genomsnittet per capita. Regeringens

marknadsföring av turism är bland de lägsta i EU och

exempelvis bara en tredjedel så stor som våra

nordiska grannars satsningar. Det är mycket

anmärkningsvärt att regeringen avstår från att göra

denna lönsamma satsning på turism. Endast med en

halv procents ökning av de internationella

turisterna i Sverige skulle dessa 100 miljoner

kronor vara finansierade. Det realistiska resultatet

är dock att de internationella turisterna i landet

skulle öka rejält, på några års sikt, med en

fördubblad turistmarknadsföring. Statens inkomster

av detta skulle då öka med många miljarder kronor

per år och många arbetstillfällen skulle skapas i

gles- och landsbygden, där behoven av

arbetstillfällen är som störst. Man kan svårligen

hitta ett verkningsfullare sätt att få positiva,

bestående, regionalpolitiska effekter av en satsning

på 100 miljoner kronor.

När det gäller anslaget (33:2) Landsbygdslån, som

under år 2003 omfattar 60 miljoner kronor, menar jag

att nuvarande landsbygdslån är viktiga för

utveckling av gles- och landsbygden och att

verksamheten borde fortgå i den nuvarande

omfattningen. Det kan dock konstateras att

efterfrågan på landsbygdslånet under de gångna åren

varit liten. Resultatet har blivit att ett betydligt

anslagssparande har byggts upp. Kristdemokraterna

har därför bedömt att en fortsatt verksamhet på

området kan fortgå på samma nivå med ett anslag som

uppgår till 10 miljoner kronor i stället för 20

miljoner kronor, som regeringens förslag innebär.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 19 Regional

utveckling

av Åsa Torstensson (c).

Centerpartiets förslag till ram för utgiftsområde 19

Regional utveckling för år 2004, vilket är 592

miljoner kronor högre än Socialdemokraternas,

Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag, har inte

vunnit riksdagens bifall i budgetprocessens första

steg. Då Centerpartiets budgetförslag är en helhet

är det i detta andra steg inte meningsfullt att

delta i beslut avseende fördelning och storlek av

olika anslag inom ramen. Jag väljer således att inte

delta i utskottets beslut avseende moment 6 om

anslag m.m. inom utgiftsområde 19 för budgetåret

2004.

Centerpartiets syn på de regionalpolitiska

anslagen har redovisats i partimotion 2003/04:Fi242

och i kommittémotion 2003/04:N370.

Växtkraft skapas bäst underifrån, anser

Centerpartiet. När många människor är med och bygger

samhället underifrån kan den lokala utvecklingen ta

fart. Stabil och långsiktig tillväxt skapas när hela

landet får vara med och bidra. Det förutsätter att

bidragstänkandet inom den regionala

utvecklingspolitiken bryts. För att skapa livskraft

i hela Sverige måste det finnas vissa

grundförutsättningar som t.ex. ökat regionalt och

kommunalt självstyre, ett förbättrat företagsklimat

för små och medelstora företag, välutbyggd

infrastruktur, en stärkt rättstrygghet och en väl

fungerande kommunal skatteutjämning. Ett rättvist

skatteutjämningssystem ger möjligheter för den

offentliga sektorn att hålla hög kvalitet i hela

landet.

Sverige är rikt på naturresurser som kan

vidareutvecklas samtidigt som en satsning på

småskalig livsmedelsproduktion, landsbygdsturism och

förbättringar för fiskenäringen ger resurser och

möjligheter för livskraftiga företag och bygder. Vi

vill också satsa på ett program för utveckling av

alternativa drivmedel ur spannmål och skogsråvara. I

utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart samhälle

har de agrara näringarna en nyckelroll.

Jämfört med regeringens förslag till anslaget

(33:1) Allmänna regionalpolitiska åtgärder har

Centerpartiet velat göra ytterligare satsningar på

olika regionala utvecklingsinsatser. Vi har därför

velat tillföra 492 miljoner kronor under detta

anslag.

Vidare vill Centerpartiet stärka den lokala nivån

genom ökat självbestämmande. Livskraft kommer

underifrån, och det är i de tusentals frivilliga

utvecklingsgrupperna som den lokala utvecklingen

främst skapas. Vi har förordat att ytterligare

resurser tillförs utvecklingsarbetet, fördelat på

två delar - en regional del och en del till den

lokala utvecklingen. Därför ville vi på ett nytt

anslag för regionalt och lokalt utvecklingsarbete

föra upp 100 miljoner kronor. De lokala

utvecklingspengarna borde betalas ut genom

regionmyndigheter eller kommuner direkt till lokalt

utvecklingsarbete som t.ex. byalag.

Utvecklingspengen skulle även kunna användas som

medfinansiering i olika typer av EU-projekt som de

lokala utvecklingsgrupperna initierar.

Centerpartiets uppfattning om vissa grunddrag

beträffande inriktningen av den regionala

utvecklingspolitiken framgår dessutom av reservation

1 (m, fp, kd, c) i detta betänkande.

bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:1 (utgiftsområde

19 Regional utveckling)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 i fråga om ramanslaget 33:1 Allmänna

regionalpolitiska åtgärder göra ekonomiska

åtaganden som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, innebär utgifter på högst 3 200 000 000

kronor under åren 2005-2012 (avsnitt 3.9.1),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 i fråga om ramanslaget 33:5 Europeiska

regionala utvecklingsfonden perioden 2000-2006

göra ekonomiska åtaganden som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, innebär utgifter på högst 3 500

000 000 kronor under åren 2005-2008 (avsnitt

3.9.5),

3. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar

anslagen under utgiftsområde 19 Regional

utveckling i enlighet med uppställningen under

avsnitt 1 i propositionen.

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. (delvis) Riksdagen anvisar för 2004 anslagen

under utgiftsområde 19 Regional utveckling enligt

uppställningen i tabell 12 i motionen.

2003/04:N210 av Viviann Gerdin m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta fram ett

landsbygdspolitiskt framtidsprogram.

2003/04:N215 av Kenneth Johansson m.fl. (c, fp, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samtliga medel

för allmänna regionalpolitiska åtgärder, förutom

de som avser företagsstöd, av regeringen skall

tilldelas samverkansorgan i län där sådana finns.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att frågan om att

överföra beslut om företagsstöd till

samverkansorganen skall prövas snarast för

eventuellt genomförande till år 2005.

2003/04:N236 av Hans Stenberg och Göran Norlander

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om transportstöd till

tjänsteföretag.

2003/04:N246 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om EU:s strukturfonder.

2003/04:N255 av Jörgen Johansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utarbeta en

samlad syn för utvecklingen av landsbygden i syfte

att uppnå tillväxt i hela Sverige.

2003/04:N267 av Birgitta Sellén och Solveig

Hellquist (c, fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

se över bemyndigandesystemet när det gäller anslag

33:1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

möjligheterna att införa ett budgetsystem som inte

riskerar att försvåra myndigheternas möjligheter

att effektivt stödja företag inom ramen för det

regionalpolitiska stödsystemet.

2003/04:N271 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att göra vissa kommuner i

Norrbotten till försöks- och modellkommuner för en

ny regionalpolitik.

2003/04:N278 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förutsättningarna för en

levande landsbygd.

2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén

(fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inrättandet av en

glesbygdsombudsman.

2003/04:N289 av Margareta Andersson och Birgitta

Carlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

hemsändningsbidraget.

2003/04:N322 av Jan-Olof Larsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om uppföljning och

utvärdering av användningen av offentliga resurser

till stöd för sysselsättning och tillväxt.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en omfördelning av

makt så att direktvalda regionala organ ansvarar

för de företagsstöd och olika utvecklingsmedel som

tillförs det regionala utvecklingsarbetet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den framtida

behandlingen av landsbygdsfrågor och regionala

utvecklingsfrågor.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU:s framtida

sammanhållningspolitik borde rikta in sig på att

förstärka sammanhållningen och den "europeiska

dimensionen" inom unionen i stället för att

detaljstyra medel för regional utveckling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om målet för en

landsbygdspolitik.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn av

hur det regionalpolitiska stödet fungerar och

betalas ut bör kunna leda till att rejäla resurser

frigörs för regionala och lokala

utvecklingsresurser.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvärdering och

förändringar av regionalpolitiken utifrån ett

jämställdhetsperspektiv.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

analysera invandrares villkor ur ett

regionalpolitiskt perspektiv.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att formulera en

särskild skärgårdspolitik.

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utveckling av

lokal demokrati.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en

vidareutveckling av Folkrörelserådets verksamhet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grundservicepaket

och servicepunkter.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N

Hedström (mp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

lokalbefolkningen och regionens invånare ökad makt

över de regionalpolitiska medlen.

2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

jämställdheten.

2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en samlad politik för utveckling av de

svenska skärgårdsområdena.

2003/04:N344 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bättre villkor för

landsbygdsutveckling.

2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om principer och mål

för regional utveckling.

7. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2004 anvisa

anslagen under utgiftsområde 19 Regional utjämning

och utveckling med förändringar i förhållande till

regeringens förslag enligt uppställning i

motionen.

2003/04:N362 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om landsbygdens särskilda

villkor.

2003/04:N370 av Åsa Torstensson m.fl. (c):

Riksdagen anvisar anslagen under utgiftsområde 19

Regional utveckling med ändringar i förhållande till

regeringens förslag enligt uppställning i motionen.

2003/04:N378 av Jan-Olof Larsson och Ingela Thalén

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att skapa en levande

kust och skärgård.

2003/04:N385 av Agneta Lundberg och Hans Stenberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förenkling av ansökan av

pengar från EU:s strukturfonder.

2003/04:N389 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 19 anslag

33:1 Allmänna regionalpolitiska åtgärder 964 835

000 kr.

2003/04:N409 av Jarl Lander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om transportstödet.

2003/04:A341 av Carina Ohlsson m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om offentliga

resurser som syftar till att främja sysselsättning

och tillväxt.

bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år

2004 inom utgiftsområde

19 Regional utveckling

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning. Företrädarna för

(m), (fp), (kd) och (c) har avstått

från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 1-4).

Belopp i 1 000-tal kronor

---------------------------------------------------------------------------

---------------------

Anslag AnslagstypRegeringens

förslag

(m) (fp) (kd) (c)

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:1Allmänna regionalpolitiska

åtgärder (ram) 1 514 835 -550 000 -

500 000 -240 000 +492 000

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:2Landsbygdslån (ram) 20 000

-10 000

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:3Transportbidrag (ram) 346 000

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:4Glesbygdsverket (ram) 25 612 -

12 000

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:5Europeiska regionala (ram) 1 200 000

utvecklingsfonden perioden

2000-2006

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

33:6Regionalt och lokalt (ram)

+100 000

utvecklingsarbete*

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

Summa 3 106 447 -550 000 -

512 000 -250 000 +592 000

--------------------------------------------------------------------

----------------------------

* = Förslag om nytt anslag