Bet. 2003/04:NU3

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU3

Utgiftsområde 21 Energi

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker de av regeringen föreslagna

anslagen (totalt ca 1,7 miljarder kronor) och

bemyndigandena för budgetåret 2004 inom

utgiftsområde 21 Energi. Likaså tillstyrks

regeringens förslag om investeringsplan för perioden

2004–2006 och finansiella befogenheter för år 2004

för Affärsverket svenska kraftnät. Vidare biträder

utskottet förslag i budgetpropositionen om fortsatt

stöd åt landsbygdens elförsörjning under år 2004 och

finansieringen av denna verksamhet. Företrädarna i

utskottet för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

och Kristdemokraterna deltar inte i beslutet om

anslag. De erinrar i särskilda yttranden om de

budgetförslag som framlagts av respektive parti. I

förhållande till regeringens förslag för

utgiftsområdet ville Moderata samlingspartiet minska

utgiftsramen med 382 miljoner kronor, Folkpartiet

med 904 miljoner kronor och Kristdemokraterna med

125 miljoner kronor.

I betänkandet behandlas även motioner som rör den

allmänna inriktningen av energipolitiken, kärnkraft,

naturgas, kraftvärme, vindkraft, effektivare

energianvändning samt forskning och utveckling.

Samtliga motionsyrkanden på dessa områden avstyrks

av utskottet. Därtill behandlas yrkanden om åtgärder

för att minska risken för strömavbrott. Även dessa

yrkanden bör avslås av riksdagen menar utskottet.

När det gäller den allmänna inriktningen av

energipolitiken hänvisar utskottet till de

energipolitiska beslut som riksdagen fattade våren

1997 och våren 2002, vilka enligt utskottets

uppfattning utgör grundstommen för den svenska

energipolitikens utformning och inriktning. I

reservationer (m, fp; kd; mp) redogör företrädare

för dessa partier för sin syn på energipolitikens

inriktning.

Beträffande kärnkraftens avveckling pekar

utskottet på de riktlinjer som antagits och de

beslut som riksdagen tidigare fattat. De motioner

som avstyrks rör bl.a. krav på att beslutet om att

avveckla kärnkraften skall rivas upp, att

förhandlingsuppdraget med kraftindustrin för den

fortsatta avvecklingen skall avbrytas och att lagen

om kärnkraftens avveckling skall upphävas. Dessa

krav får stöd i en reservation (m, fp). I en annan

reservation (kd) sägs att regeringens hantering av

frågan om kärnkraftens avveckling skötts mycket illa

och att regeringen för riksdagen måste redovisa

konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av

kärnkraften. I en tredje reservation (mp) anförs att

kärnkraften helt bör avvecklas inom en

tolvårsperiod.

Utskottet avstyrker även motioner vari begärs att

vissa bestämmelser i den s.k. kärntekniklagen skall

upphävas av riksdagen. Det gäller dels förbudet mot

uppförande av kärnkraftsreaktorer, dels förbudet mot

vissa förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

reaktor. När det gäller den förstnämnda bestämmelsen

framhåller utskottet att det alltjämt är viktigt att

statsmakterna markerar att uppförandet av nya

kärnkraftsreaktorer inte är aktuellt. En annan

uppfattning framförs i en reservation (m, fp).

Rörande den sistnämnda bestämmelsen i

kärntekniklagen påpekar utskottet att bestämmelsen

endast begränsar aktiviteter som har direkt koppling

till planer på att uppföra en kärnkraftsreaktor i

Sverige. Att förbudet skall avskaffas krävs i en

reservation (m, fp, kd).

Utskottets enhälliga syn beträffande naturgas är

att denna energikälla skall konkurrera av egen kraft

och att staten inte skall engagera sig i ekonomiskt

stöd till en naturgasutbyggnad. Enligt utskottets

uppfattning är det inte heller aktuellt med någon

storskalig introduktion av naturgas i Sverige.

Motionsyrkanden om kraftvärmens situation avstyrks

av utskottet med hänvisning till bl.a. de av

riksdagen nyligen beslutade ändrade villkoren för

kraftvärmebeskattningen. I en reservation (m, fp,

kd) förordas en reformering av energiskattesystemet.

I en annan reservation (mp) framhålls det som

angeläget med en utfasning av kondenskraftverk till

förmån för kraftvärmeverk.

Utskottet behandlar med anledning av

motionsyrkanden om vindkraften frågor rörande bl.a.

ekonomiskt stöd till vindkraften och det nationella

planeringsmålet. Även i detta sammanhang pekar

utskottet på de beslut som riksdagen tidigare fattat

och ser inga skäl för riksdagen att tillmötesgå

motionärernas krav. I reservationer (m, fp; kd; mp)

redogör företrädare för dessa partier för sin syn

när det gäller vindkraften. Med anledning av de

motioner som rör effektivare energianvändning och de

förslag som därigenom framlagts pekar utskottet på

det arbete som pågår och avstyrker de yrkanden som

behandlas i denna del. Andra uppfattningar framförs

i reservationer (m, fp, kd; mp). Även motioner om

forskning och utveckling avstyrks av utskottet med

hänvisning till det arbete som bedrivs. Också i

denna del framförs avvikande meningar i form av

reservationer (kd; mp).

Utskottet har härutöver haft att ta ställning till

olika yrkanden som rör leveranssäkerheten och

åtgärder för att motverka risken för strömavbrott

och dess följder. I detta sammanhang framhåller

utskottet att Sverige, i jämförelse med många andra

länder, har ett i grunden robust system för

elförsörjning. Vidare påpekar utskottet att

branschen har ett stort ansvar när det gäller att

lösa problemen med leveransavbrott. Motionsyrkandena

avstyrks med hänvisning till bl.a. vidtagna åtgärder

och pågående insatser. I betänkandet refereras bl.a.

Svenska kraftnäts rapport om orsakerna till

elavbrottet i Sydsverige och Danmark den 23

september 2003. I en reservation (m, fp, kd)

framförs krav på att regeringen mer genomgripande

skall utreda driftssäkerheten samt se över samtliga

kommuners reservkapacitet.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmän inriktning av energipolitiken

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254

yrkande 10, 2003/04:N219, 2003/04:N290 yrkande

11, 2003/04:N300 yrkande 1, 2003/04:N312,

2003/04:N319 yrkande 1, 2003/04:N324 yrkandena 1

och 8, 2003/04: N333 yrkandena 1 och 7,

2003/04:N342 yrkandena 1, 8, 14, 15 och 17,

2003/04:N380, 2003/04:N384, 2003/04:N407 och

2003/04:N413 yrkandena 1, 2, 7, 10 och 18.

Reservation 1 (m, fp)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (mp)

2. Avvecklingen av kärnkraften

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N261,

2003/04:N282, 2003/04: N287 yrkande 1,

2003/04:N290 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N313

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N324 yrkandena 2–4,

2003/04:N342 yrkandena 9, 10 och 13, 2003/04:N343

yrkande 1, 2003/04:N413 yrkande 3 och

2003/04:N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Reservation 4 (m, fp)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (mp)

3. Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N324

yrkande 5 och 2003/04: N342 yrkande 11.

Reservation 7 (m, fp)

4. Förbudet mot vissa förberedande

åtgärder

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N204,

2003/04:N242, 2003/04: N313 yrkande 3,

2003/04:N324 yrkande 6, 2003/04:N342 yrkande 12

och 2003/04:N413 yrkande 20.

Reservation 8 (m, fp, kd)

5. Naturgas

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N223

yrkandena 1 och 2, 2003/04: N224 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N238, 2003/04:N263 yrkande 2,

2003/04:N273, 2003/04:N281, 2003/04:N290

yrkande 5, 2003/04:N300 yrkande 2,

2003/04:N302 och 2003/04:N393.

6. Kraftvärme

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N290

yrkande 4 och 2003/04: N308.

Reservation 9 (m, fp, kd)

Reservation 10 (mp)

7. Vindkraft

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N241,

2003/04:N290 yrkandena 9 och 10, 2003/04:N296

yrkandena 1 och 2 och 2003/04:N333 yrkandena 2, 6

och 8.

Reservation 11 (m, fp)

Reservation 12 (kd) – motiv.

Reservation 13 (mp)

8. Effektivare energianvändning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U254

yrkande 11, 2003/04:N311 yrkandena 1-3 och

2003/04:N353.

Reservation 14 (m, fp, kd)

Reservation 15 (mp)

9. Forskning och utveckling

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ474

yrkande 13, 2003/04:N251 och 2003/04:N413 yrkande

11.

Reservation 16 (kd)

Reservation 17 (mp) - motiv.

10. Åtgärder för att motverka risken för

strömavbrott

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N250

yrkandena 2–4, 2003/04: N298 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N324 yrkande 7 och 2003/04:N413 yrkande

19.

Reservation 18 (m, fp, kd)

11. Affärsverket svenska kraftnät

Riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverket svenska kraftnät för perioden

2004–2006 och bemyndigar regeringen de

finansiella befogenheter avseende Affärsverket

svenska kraftnät för år 2004 som föreslås i

propositionen. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21 punkterna

7 och 8.

12. Stöd åt landsbygdens elförsörjning

Riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om

fortsatt stöd åt landsbygdens elförsörjning och

om finansieringen av denna verksamhet. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 21 punkt 9.

13. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

a) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och

marknadsintroduktion besluta om åtgärder som,

inklusive tidigare gjorda åtaganden, medför

utgifter på högst 211 000 000 kr under åren

2005–2007. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 1.

b) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av vindkraft besluta om

åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 240 000 000

kr under åren 2005–2007. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21

punkt 2.

c) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 810 000 000

kr under åren 2005–2008. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21

punkt 3.

d) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd

besluta om åtgärder som, inklusive tidigare

gjorda åtaganden, medför utgifter på högst

300 000 000 kr under åren 2005–2008. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 21 punkt 4.

e) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:7 Introduktion av ny

energiteknik besluta om åtgärder som, inklusive

tidigare gjorda åtaganden, medför utgifter på

högst 400 000 000 kr under åren 2005–2008. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 21 punkt 5.

f) Riksdagen bemyndigar regeringen att under år

2004 för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser besluta

om åtgärder som, inklusive tidigare gjorda

åtaganden, medför utgifter på högst 60 000 000 kr

under åren 2005–2008. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 6.

g) Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt regeringens

förslag i bilaga 2. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:1 utgiftsområde 21 punkt 10.

h) Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Fi240

yrkande 25 i denna del, 2003/04:N207 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N326 yrkande 1, 2003/04: N389

yrkandena 2–7, 2003/04:N413 yrkande 21 och

2003/04:Bo218 yrkande 4.

Stockholm den 25 november 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Per Bill (m)*, Ingegerd Saarinen (mp),

Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)*, Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria

Larsson (kd)*, Karl Gustav Abramsson (s), Ulla

Löfgren (m)*, Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne

Ångström (fp)*, Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson

(s), Anne-Marie Pålsson (m)*, Lars Johansson (s) och

Gunilla Wahlén (v).

* Har avstått från att delta i beslutet under punkt

13.

2003/04

NU3

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:1 (budgetpropositionen)

såvitt gäller utgiftsområde 21 Energi,

dels 43 motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför

utskottet lämnats av företrädare för Affärsverket

svenska kraftnät. Vidare har utskottet mottagit en

skrivelse från Vattenfall AB med information om

verksamheten i Tyskland.

Bakgrund

Ramen för utgiftsområde 21 Energi

Utgiftsområde 21 Energi omfattar politikområdet

Energipolitik, som i sin tur innesluter frågor

avseende tillförsel, distribution och användning av

energi. De myndigheter som ingår i politikområdet är

Statens energimyndighet och Affärsverket svenska

kraftnät.

I budgetpropositionen för år 2004 föreslår

regeringen att riksdagen dels godkänner den

föreslagna fördelningen av anslag inom

utgiftsområdet, dels bemyndigar regeringen att fatta

beslut om åtgärder som medför utgifter under

perioden 2005–2008 under sex anslag. Därtill begärs

riksdagens godkännande av regeringens förslag dels

beträffande investeringsplan och finansiella

befogenheter för Affärsverket svenska kraftnät, dels

avseende ett fortsatt stöd åt landsbygdens

elförsörjning.

Riksdagen har nyligen godkänt regeringens förslag

om ramarna för de olika utgiftsområdena (prop.

2003/04:1, bet. 2003/04:FiU1). För utgiftsområde 21

Energi innebär det en utgiftsram för år 2004 på ca

1 663 miljoner kronor. I Moderata samlingspartiets

partimotion 2003/04:Fi239 föreslogs en minskad

utgiftsram med ca 382 miljoner kronor i förhållande

till regeringens förslag. Folkpartiet har i sin

partimotion 2003/04:Fi240 förordat en minskning av

utgiftsramen med ca 904 miljoner kronor i jämförelse

med regeringens förslag, medan Kristdemokraterna i

partimotion 2003/04:Fi241 föreslagit en minskad ram

med 125 miljoner kronor. Centerpartiets förslag i

partimotion 2003/04:Fi242 för utgiftsområde 21

Energi avvek inte från regeringens förslag. Beslut

om anslag inom ett utgiftsområde skall, enligt

budgetprocessens regler, fattas genom ett beslut. De

olika anslagen skall alltså fastställas i ett och

samma beslut.

Förslagen i propositionen och motionerna återges i

bilaga 1. Regeringens och oppositionspartiernas

förslag till anslag för år 2004 inom utgiftsområde

21 Energi redovisas i bilaga 2.

Vissa tidigare energipolitiska beslut

Riksdagen beslutade våren 2002 om riktlinjerna för

energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17). Beslutet baserade sig, i likhet med

den energipolitiska uppgörelse som träffades år

1997, på en överenskommelse mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och

Centerpartiet. 2002 års energipolitiska beslut

innebar, enligt vad som angavs, en bekräftelse på

att 1997 års energipolitiska riktlinjer låg fast.

Målet för den svenska energipolitiken är, enligt

vad riksdagen fastställt, att på kort och lång sikt

trygga tillgången på el och annan energi på gentemot

omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Vidare skall energipolitiken

bidra till ett breddat energi-, miljö- och

klimatarbete i Östersjöregionen.

Enligt 1997 års energipolitiska beslut (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97: NU12) skulle de två

kärnkraftsreaktorerna i Barsebäck – varav den andra

under vissa villkor – ställas av. Beslutet innebar

även att år 2010 inte längre skulle gälla som slutår

för kärnkraftens avveckling. 1997 års

energiöverenskommelse omfattade ett program för

omställningen av energisystemet. Programmet bestod

av ett kortsiktigt och ett långsiktigt program. Det

kortsiktiga programmet omfattade åtgärder för att

öka tillförseln av förnybar energi och minska

elanvändningen och löpte under perioden 1998–2002.

Kostnaderna för dessa insatser beräknades uppgå till

ca 3,1 miljarder kronor under perioden. Syftet med

programmet var att ersätta bortfallet av

elproduktion från Barsebäcks andra reaktor. Det

långsiktiga programmet innehåller insatser för

forskning och teknisk utveckling inom energiområdet

och omfattar stöd till energiforskning,

energiteknikstöd, introduktion av ny energiteknik

och energipolitiskt motiverade klimatinsatser.

Programmet löper under perioden 1998–2004 och

omfattar ca 5,6 miljarder kronor.

Den första reaktorn i Barsebäcksverket ställdes av

i november 1999, sedan ett avtal om ersättning till

kraftverkets ägare hade slutits mellan företrädare

för staten, Vattenfall AB och Sydkraft AB. De

åtaganden som följde av avtalet godkändes av

riksdagen våren 2000 (prop. 1999/2000:63, bet.

1999/2000: NU11).

Regeringen redovisade i skrivelser till riksdagen

dels i september 2000 (skr. 2000/01:15), dels i

oktober 2001 (skr. 2001/02:22) sin bedömning att

riksdagens villkor för en stängning av Barsebäcks

andra reaktor inte var uppfyllda. Riksdagen delade

vid båda dessa tillfällen regeringens bedömning

(bet. 2000/01:NU3 och bet. 2001/02:NU3).

Den energipolitiska överenskommelse som träffades

våren 2002 omfattade bl.a. åtgärder som avsåg att

ersätta de åtgärder som i 1997 års kortsiktiga

program skulle upphöra vid utgången av år 2002. I

syfte att stimulera effektivare energianvändning

initierades bl.a. satsningar på information,

utbildning, kommunal energirådgivning,

teknikupphandling och marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik. Vidare infördes ett mål för

el producerad med förnybar energi. Enligt det beslut

som togs är målet att användningen av el från

förnybara energikällor skall öka med 10 TWh från

2002 års nivå till år 2010. I detta sammanhang

presenterades även ett nytt stödsystem med

elcertifikat för att främja miljövänlig

elproduktion. Därtill beslöts om särskilda åtgärder

för vindkraften, nämligen dels ett stöd för

teknikutveckling och marknadsintroduktion för

storskaliga vindkraftstillämpningar, dels ett

nationellt planeringsmål för vindkraften. Det

nationella planeringsmålet för vindkraften

fastställdes till en årlig produktionskapacitet på

10 TWh år 2015. I detta sammanhang gjordes även

bedömningen att vindkraften var i behov av ett

övergångsstöd och att den s.k. miljöbonusen skulle

behållas under en övergångsperiod. För den fortsatta

avvecklingen av kärnkraften skulle möjligheten att,

i likhet med vad som gjorts i Tyskland, träffa avtal

med kraftindustrin undersökas.

Våren 2003 beslöt riksdagen (prop. 2002/03:40,

bet. 2002/03:NU6) att införa ett elcertifikatssystem

den 1 maj 2003. Enligt det nya systemet tilldelas

den som producerar förnybar el elcertifikat av

staten. Samtidigt har elanvändarna ålagts en

skyldighet att förvärva elcertifikat i förhållande

till elförbrukningen (kvotplikt). Enligt riksdagens

beslut skall el producerad med användning av

vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk energi,

biobränslen och viss vattenkraft utgöra

certifikatberättigande elproduktion. Riksdagen

uttalade även, på näringsutskottets initiativ, att

regeringen skulle återkomma med ett förslag till

riksdagen om att också torv skall utgöra

elcertifikatsberättigande bränsle.

Riksdagen prövade även våren 2003 (prop. 2002/03:85,

bet. 2002/03: NU11), för tredje gången, huruvida de

villkor riksdagen ställt upp för en stängning av

Barsebäcks andra reaktor var uppfyllda. Också denna

gång fann en riksdagsmajoritet att villkoren ej var

uppfyllda. Riksdagen beslöt dock, i linje med

regeringens uppfattning, att frågan om en stängning

av Barsebäck 2 skall ingå i den pågående

förhandlingen mellan staten och kraftindustrin om

avvecklingen av de övriga svenska

kärnkraftsreaktorerna. Riksdagen gjorde även, på

initiativ av näringsutskottet, ett uttalande för att

klargöra den fortsatta hanteringen av frågan om

Barsebäck 2. Enligt uttalandet bör det vara

regeringen som, på grundval av den eventuella

överenskommelse som uppnås i förhandlingarna med

kraftindustrin eller i annat fall i enlighet med

lagen om kärnkraftens avveckling (1997:1320), avgör

när en stängning av Barsebäck 2 är möjlig. De av

riksdagen uppställda villkoren för en stängning

gäller dock alltjämt.

Utskottets överväganden

Allmän inriktning av energipolitiken

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

energipolitikens inriktning. Utskottet står

fast vid tidigare uttalanden och de beslut

riksdagen fattat om energipolitikens

inriktning. Jämför reservationerna 1 (m, fp),

2 (kd) och 3 (mp).

Propositionen

Energipolitiken är, enligt regeringens redogörelse i

budgetpropositionen för år 2004 (prop. 2003/04:1

utgiftsområde 21), inriktad på att skapa

förutsättningarna för effektiva energimarknader, god

försörjningstrygghet och långtgående hänsyn till

miljö, hälsa och klimat. Detta görs i huvudsak genom

insatser inom de tre verksamhetsområdena som

politikområdet Energipolitik omfattar, dvs.

Elmarknadspolitik, Övrig energimarknadspolitik och

Politik för ett uthålligt energisystem.

Verksamhetsområdet Elmarknadspolitik syftar till

att skapa goda ramvillkor för en effektiv och väl

fungerande elmarknad. Målet för elmarknadspolitiken

är att åstadkomma en effektiv elmarknad som

genererar en säker tillgång på el till

internationellt konkurrenskraftiga priser. Viktiga

förutsättningar för en effektiv elmarknad är enligt

vad som anförs i budgetpropositionen en väl

fungerande konkurrens på lika villkor, inga eller

mycket få marknadshinder samt öppen och

lättillgänglig marknadsinformation. Även långsiktiga

stabila marknadsinstrument för att hantera

effektbalansen och skapa incitament för en säker

överföring av el med få avbrott framhålls som

viktiga. Vidare betonar regeringen betydelsen av en

effektiv tillsyn av nätverksamheten för att se till

att nätavgifterna är skäliga och att olika aktörer

inte diskrimineras, t.ex. vad gäller tillträde till

näten eller villkoren för överföring av el. I syfte

att förbättra tillsynen av nätverksamheten infördes

vissa nya bestämmelser i ellagen (1997:857) i juli

2002. Nättariffernas skälighet skall nu bedömas i

förhållande till den prestation nätföretagen utför,

inte i förhållande till nätföretagets faktiska

kostnader för att bedriva verksamheten. Regelverket

på elmarknaden har successivt utvecklats sedan år

1996 då produktion av och handel med el

konkurrensutsattes.

För att skapa goda marknadsförutsättningar

inriktas elmarknadspolitiken även på att främja

utvecklingen av den nordiska elmarknaden samt en

fortsatt integrering med övriga elmarknader i

Europa. Regeringen framhåller i budgetpropositionen

det EG-direktiv för el (2003/54/EG) som antogs i

juni 2003 och den nya förordningen om

gränsöverskridande handel med el (nr 1228/2003) som

syftar till att utveckla den gemensamma inre

marknaden för el. Regeringen menar att det genom en

fortsatt integrering skapas en elmarknad med fler

aktörer, vilket stimulerar till ökad konkurrens

samtidigt som gemensamma produktionsresurser

utnyttjas så effektivt som möjligt. Av stor

betydelse för att en integrerad elmarknad skall

fungera väl är en harmonisering av regler och

förutsättningar på medlemsländernas marknader.

Insatserna inom verksamhetsområdet Övrig

energimarknadspolitik är i första hand inställda på

annan ledningsburen energi än el, dvs. på naturgas

och fjärrvärme. De insatser som görs syftar till att

utveckla effektiva och väl fungerande marknader för

dessa energiformer. Därtill bedrivs insatser för att

följa och analysera utvecklingen inom bränsle- och

drivmedelsmarknaderna. Målet för verksamhetsområdet

är att energipolitiken skall utformas så att

energimarknaderna ger en säker tillgång på energi –

värme, bränslen och drivmedel – till rimliga priser.

Enligt vad som sägs i propositionen bör

naturgasmarknaden på sikt vara öppen för alla

aktörer. En naturgasmarknad som möjliggör inhemsk

och internationell handel med naturgas leder bl.a.

till betydande miljövinster, jämfört med

användningen av fossila bränslen, samt till att

produktionsresurserna kan utnyttjas bättre, sägs det

i propositionen. Naturgasmarknadspolitiken inriktas

på att främja en fortsatt integrering med övriga

gasmarknader inom Europa och vårt närområde för att

skapa goda marknadsförutsättningar. Beträffande

värmemarknaden gör regeringen bedömningen att

konkurrenssituationen, strukturförändringarna på

fjärrvärmemarknaden och fjärrvärmens betydelsefulla

roll i energiomställningen medför att en ökad

pristransparens bör eftersträvas. För att närmare

belysa konkurrenssituationen på värmemarknaden

tillsatte regeringen i december 2002 en utredning om

fjärrvärme på värmemarknaden (dir. 2002:160).

Verksamhetsområdet Politik för ett uthålligt

energisystem bygger dels på 1997 års energipolitiska

beslut, vilket innefattar ett program för ett

ekologiskt och ekonomiskt uthålligt energisystem för

perioden 1998–2004, dels på 2002 års energipolitiska

beslut om åtgärder för den fortsatta omställningen

av energisystemet. Målet för verksamhetsområdet är

att energin skall användas så effektivt som möjligt

med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Det

program som beslöts år 1997 kan indelas i

energipolitiska åtgärder på kort sikt (1998–2002),

åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem

(1998–2004) samt energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser (1998–2004). Enligt

vad regeringen anför i propositionen ligger

tyngdpunkten i 1997 års energipolitiska program på

forskning, utveckling och demonstration av ny

energiteknik för effektivare tillförsel och

användning av energi, medan det kortsiktiga

programmet varit inriktat på att kompensera

bortfallet av elproduktion inför en stängning av

Barsebäcks andra reaktor. Det beslut riksdagen

fattade i juni 2002 med anledning av regeringens

förslag innebar en delvis ny inriktning rörande

åtgärder för att främja förnybar elproduktion och

effektivare energianvändning. Riksdagen fastställde

målet att användningen av el producerad från

förnybara energikällor skall öka med 10 TWh från

2002 års nivå till år 2010. Vidare godkände

riksdagen i april 2003 regeringens förslag till lag

om elcertifikat. Syftet med det nya systemet med

elcertifikat är att uppnå målet om en ökad

användning av förnybar energi samtidigt som

teknikutvecklingen stimuleras och kostnaderna hålls

nere.

Beträffande de energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatserna betonar regeringen

nödvändigheten av internationellt samarbete för att

effektivt och uthålligt motverka klimatförändringar.

Vidare redogörs för arbetet med bl.a.

Kyotoprotokollets flexibla mekanismer och

Östersjöländernas energisamarbete (Baltic Sea Region

Energy Cooperation).

Motionerna

Vikten av energiförsörjningen för basindustrin

betonas i motion 2003/04: N300 (s). Motionärerna

framhåller att industrin visat en oro för stigande

energikostnader. Vidare anförs att Dalarnas län

behöver en bättre långsiktighet beträffande

villkoren när det gäller energiskatterna och

klimatpolitiken. Regeringens mål för

energipolitiken, dvs. att på kort och lång sikt

trygga tillgången på el och annan energi på gentemot

omvärlden konkurrenskraftiga villkor, måste därför

enligt motionärerna uppnås.

Ett riksdagsuttalande om den svenska basindustrins

behov av en ansvarsfull och långsiktig energipolitik

begärs i motion 2003/04:N384 (s). Motionärerna

framhåller att energiförsörjningen är en viktig

förutsättning för konkurrenskraften eftersom

energikostnaden ofta är en stor utgiftspost för

basindustrin. Energipolitiken måste därför dels

främja en tilltro till energiförsörjningen på lång

sikt, dels verka för att energikostnaderna hålls på

en rimlig nivå. Därtill måste beskattning av

energiproduktionen hanteras så att konsekvenserna

för basindustrin beaktas.

Avregleringen av elmarknaden och

kärnkraftsavvecklingen kräver ett omfattande

samhälleligt engagemang, enligt vad som anförs i

motion 2003/04: N407 (s). Därav följer, menar

motionärerna, att det är naturligt att Vattenfall AB

förblir i statlig ägo och att företaget används som

ett verktyg i energiomställningsarbetet. Genom sitt

ägande av Vattenfall borde staten medverka till att

företaget blir en föregångare för omställningen av

det svenska energisystemet i enlighet med riksdagens

beslut. Ett tillkännagivande av riksdagen begärs

därom.

I Moderata samlingspartiets motion 2003/04:N342

anförs att det övergripande målet för

energipolitiken bör vara en säker och

konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i hela

Sverige där all energiproduktion skall klara högt

ställda miljö- och säkerhetskrav. De mål för

energipolitiken som i dag gäller är inte samordnade,

och det finns motsättningar mellan de olika målen.

Det gäller bl.a. å ena sidan målet att avveckla

kärnkraften och å andra sidan målet att på kort och

lång sikt trygga tillgången på el och annan energi

till villkor som är konkurrenskraftiga med

omvärldens. Vidare är det omöjligt att samtidigt

uppfylla miljömålen och målet om trygg tillgång på

el till konkurrenskraftiga priser om kärnkraften

avvecklas. Motionärerna menar att den osäkerhet som

dagens energi- och skattepolitik medför måste

undanröjas så att kraftföretagen vågar investera i

ny produktionskapacitet. Det finns heller inga

godtagbara skäl att behålla stora subventionssystem

för produktion av viss el, varken i form av stöd via

statsbudgeten eller genom tvingande subventioner via

elcertifikat. Sådana subventioner bör således

avvecklas. Motionärerna pläderar även för att

Vattenfall AB skall börsintroduceras och

privatiseras. Skälet är att Vattenfall bör ges

möjlighet att konkurrera på likvärdiga villkor med

andra företag på den alltmer internationellt

integrerade energimarknaden. På en avreglerad

energimarknad är en statlig aktör som Vattenfall

bakbunden, inte minst finansiellt, sägs det i

motionen.

I motion 2003/04:N219 (m) framförs att

kärnkraftsavvecklingen och effektskatten på

kärnkraft hotar investeringsklimatet i Sverige.

Motionärerna menar att Sverige behöver en bättre

politik som tryggar fortsatta investeringar i den

för landet så viktiga basindustrin. Kärnkraften och

frågan om effektskatten på kärnkraft måste hanteras

så att det främjar en positiv utveckling.

Behovet av mångfald på energimarknaden och i

Skånes framtida energiförsörjning lyfts fram i

motion 2003/04:N290 (m). Då Sverige inte längre är

en isolerad elmarknad måste den svenska energi- och

skattepolitiken syfta till att skapa de

förutsättningar som behövs för en effektiv och

miljövänlig produktion av el och värme, anför

motionärerna. En reformering av det svenska

energiskattesystemet efterlyses av detta skäl.

Samtidigt betonas att det är viktigt med bredd i

utbudet av energikällor.

I motion 2003/04:N333 (m) anförs att en bra och

sund energiförsörjning i Sverige bygger på att de

olika energislagen får konkurrera på lika villkor

och stå för sina egna kostnader. Vidare framhåller

motionärerna att marknaden bör vara diversifierad

och utan monopol.

Att den politiska styrningen av energiproduktionen

måste förändras betonas i Folkpartiets motion

2003/04:N324. En rationell energipolitik främjas

bäst genom fri energiproduktion inom de ramar för

krav om hälsa, säkerhet och miljö som statsmakterna

ställer upp. Valet av energiproduktion skall således

inte styras genom politiska beslut, utan

konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda

inom de ramar som staten fastställer. Det svenska

energisystemet bör successivt ställas om till att

bli ekologiskt hållbart, sägs det i motionen.

Omställningen av energisystemet måste dock ske med

hänsyn till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning. De energipolitiska riktlinjer som

riksdagen antog år 1997 och som fullföljs genom 2002

års energipolitiska beslut skadar Sverige

allvarligt, som både industri- och miljönation.

Särskilt allvarlig menar motionärerna att den

förtida kärnkraftsavvecklingen är. Resultatet av den

förda politiken har blivit att elpriserna stigit och

att samhällets hela energiförsörjning hotas vid

stark kyla eller vid avbrott i någon del av elnätet.

Vidare framhålls i motionen att de koldioxidutsläpp

som genereras vid elproduktion i utländska

kolkraftverk för export till Sverige osynliggörs i

statistiken. Regeringen bör därför ändra sina

beräkningsmetoder så att även dessa utsläpp

synliggörs i statistiken, sägs det.

Ett riksdagsuttalande om att regeringen med kraft

skall driva frågan om minskad kol-, gas- och

oljebaserad energiproduktion i Danmark begärs i

motion 2003/04:N312 (fp). Danmarks val att låta de

fossila bränslena dominera landets energiförsörjning

leder till stora utsläpp av framför allt koldioxid.

Dessa drabbar inte bara Danmark utan även Sverige

och övriga Europa. Den svenska regeringen har därför

ett miljöpolitiskt ansvar att driva frågan om en

omställning av det danska energisystemet från

förbränning av kol och olja till miljömässigt

hållbara alternativ.

Sveriges energiförsörjning skall, enligt vad som

anförs i Kristdemokraternas motion 2003/04:N413,

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler, där inhemska

förnybara energikällor utgör en växande bas. Målet,

sägs det, bör vara ett ekologiskt uthålligt

energisystem utan drastiska prisförändringar,

elbrist eller andra betydande påfrestningar på

välfärd och sysselsättning. Tillförseln av ny el

måste bygga på förnybara energislag, och

motionärerna vill på sikt avveckla kärnkraften.

Därtill påpekas i motionen att den svenska

regeringen saknar en samlad klimatpolitisk linje och

att stängningen av Barsebäck bidrar till

växthuseffekten. För att begränsa klimatutsläppen

krävs olika åtgärder inom ramen för samarbetet i EU,

framför allt olika insatser för bättre

energihushållning samt en övergång till alternativa

energikällor, främst då förnybara. Transporternas

roll måste även beaktas. EU bör också göras mer

handlingskraftigt på miljöområdet. Vidare bör EU

gemensamt satsa på att främja omställningen till

förnybara bränslen. För svensk del bör strävan vara

hög när det gäller att öka andelen förnybar energi;

i motionen förespråkas att ambitionsnivån bör vara

att öka andelen förnybar energi med totalt 25 TWh

fram till år 2010. Regeringen bör även vidta

åtgärder för att se till att elbrist inte uppstår.

Sverige är en nettoimportör av energi, och den

kortsiktighet som präglar den svenska

energipolitiken har lett till att investeringar i

nya produktionsanläggningar har uteblivit.

I motion 2003/04:U254 (kd) förordas olika insatser

rörande det internationella miljösamarbetet.

Motionärerna framhåller i sammanhanget att frågan om

hur energin används är en ödesfråga. En viktig del

av lösningen för Europas del ligger i gemensamma

satsningar och mer samordning på energiområdet. I

detta avseende begärs ett riksdagsuttalande.

Motionärerna menar att EU bör gå i spetsen för att

skapa en koalition av likasinnade länder som vill

sätta upp kvantifierbara, tidsbundna mål för en ökad

användning av förnybar energi och att den svenska

regeringen aktivt bör arbeta för en sådan utveckling

inom EU.

Att riksdagen av regeringen skall begära förslag

om en samlad energipolitisk strategi efterfrågas i

motion 2003/04:N380 (c). Riksdagen bör enligt

motionären beredas möjlighet att, parallellt med de

förhandlingar som nu sker mellan staten och

kraftindustrin, diskutera energipolitiken på lång

sikt i form av en samlad strategi för svensk

energiförsörjning. Utgångspunkterna för en sådan

strategi bör vara att Sverige skall trygga

elproduktionen inom landet, att kraftindustrin får

goda förutsättningar att investera i ny

produktionskapacitet och att fossila bränslen skall

fasas ut ur det svenska energisystemet.

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N319 (mp)

är omställningen av det svenska energisystemet till

långsiktigt hållbara energikällor en av vår tids

viktigaste politiska uppgifter. Det svenska målet

när det gäller förnybara energikällor måste enligt

motionären stå i samklang med det mål som EU ställt

upp, vilket för svensk del innebär att

årsproduktionen av el från förnybara energikällor

skall öka med ca 25 TWh.

Vissa kompletterande uppgifter

Utskottet behandlade energipolitikens inriktning

hösten 2002 (bet. 2002/03: NU3) i anslutning till

beredningen av 2003 års budget och med anledning av

då väckta motioner. Vid detta tillfälle anförde

utskottet att det inte ändrat uppfattning i

förhållande till det godkännande av riktlinjerna för

energipolitiken som utskottet gjorde i maj 2002 i

samband med behandlingen av regeringens proposition

om samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig

energiförsörjning (prop. 2001/02:143, bet.

2001/02:NU17). Frågan om energipolitikens inriktning

aktualiserades även i samband med behandlingen av

regeringens förslag om lag för elcertifikat våren

2003. I detta sammanhang hänvisade utskottet (bet.

2002/03:NU6) ånyo till det beslut riksdagen fattade

våren 2002.

När det gäller målet för el producerad med

förnybar energi, dvs. att användningen av el från

förnybara energikällor skall öka med 10 TWh fram

till år 2010 i förhållande till nivån år 2002, kan

påminnas om att utskottet vid behandlingen av detta

förslag (bet. 2001/02:NU17) gjorde bedömningen att

regeringens förslag om 10 TWh var väl avvägt med

hänsyn till bl.a. miljömässiga, ekonomiska och

tekniska intressen. Vidare påpekades att

ambitionsnivån kan höjas, om det visar sig att det

finns förutsättningar för att ytterligare öka

elproduktionen med förnybara energikällor, i samband

med den granskning som skall göras av klimatarbetet

år 2004. Målet kan i detta fall sättas till 15 TWh

fram till år 2012 i förhållande till 2002 års nivå.

I reservationer (m, fp; mp) uttryckte företrädare i

utskottet för dessa partier sin ståndpunkt.

Beträffande de motioner som rör Vattenfall AB kan

erinras om Ewa Larssons (mp) fråga våren 2003 (fr.

2002/03:1171) till näringsminister Leif Pa-grotsky

om Vattenfall och omställningen av energisystemet.

Frågan gällde om ministern avsåg att verka för ett

ägarkrav på Vattenfall vad gäller ekologisk

hållbarhet så att bolaget kan få en betydande roll

för omställningen av energisystemet. I sitt svar

betonade näringsministern att Vattenfall spelar en

betydande roll för omställningen av det svenska

energisystemet. Bolaget investerar stora summor i

forskning och utveckling av nya produktionstekniker

och investerar även i elproduktion från förnybara

resurser. Från år 1997 räknat uppgår Vattenfalls

investeringar i förnybar energi till ca 4,3

miljarder kronor. När det gäller forskning och

utveckling har bolaget koncentrerat insatserna till

bl.a. vindkraft, bioenergi och decentraliserad el-

och värmeproduktion och solenergi. Dessa satsningar

uppgår till ca 320 miljoner kronor sedan år 1997.

Vidare framhöll statsrådet att det bara är genom att

kontinuerligt stärka sin konkurrenskraft som

Vattenfall kan skapa ekonomiska förutsättningar för

att driva utvecklingen mot ett ekologiskt hållbart

energisystem. Vattenfall bedriver en

konkurrensutsatt verksamhet på en avreglerad marknad

och måste därför styras av affärsmässighet, precis

som riksdagen beslutat. Näringsministern menade att

det inte fanns någon anledning att formulera några

nya direktiv för Vattenfall, utöver vad riksdagen

redan fastställt. Riksdagsbesluten föreskriver,

påpekade han, att bolaget skall medverka i

omställningen av det svenska energisystemet och att

det skall ske under villkor av affärsmässighet. Det

ligger i bolagets intresse att ligga i framkanten

när det gäller utveckling, underströk

näringsministern och lyfte fram sin övertygelse om

att bara ett konkurrenskraftigt Vattenfall kan

fortsätta att driva utvecklingen mot ett ekologiskt

hållbart energisystem i Sverige.

Näringsministern har även nyligen besvarat en

fråga (fr. 2003/04:163) av Åsa Torstensson (c) om

vilka åtgärder ministern avsåg vidta för att utöva

en korrekt ägarstyrning av Vattenfall AB som ligger

i linje med de beslut riksdagen fattat. Även i detta

svar betonade näringsministern att han inte såg

någon anledning till att formulera nya direktiv för

Vattenfall, utöver de riksdagsbeslut som är fattade

om att bolaget skall medverka i omställningen av det

svenska energisystemet samt att det skall ske på

affärsmässiga villkor.

Det kan också erinras om att Riksrevisionen

nyligen inlett en granskning av Vattenfall AB efter

beslut av riksrevisor Kjell Larsson. Granskningen

beräknas vara avslutad i maj 2004. De frågor

Riksrevisionen kommer att arbeta med är följande:

· Har ägarens styrning av Vattenfall samt bolagets

agerande i Sverige förbättrat möjligheterna att

uppnå svenska miljö- och energipolitiska mål?

·

· Finns det för Vattenfall betydande

motstridigheter mellan svenska miljö- och

energipolitiska mål och bolagets verksamhet i

andra länder?

·

· Har bolagets utveckling i Tyskland redovisats –

utöver krav enligt lagar och god redovisningssed

– på ett tydligt och transparent sätt?

·

Våren 2003 avstyrkte utskottet (bet. 2002/03:NU11)

en motion vari begärdes att den svenska regeringen

borde driva frågan om en omställning av det danska

energisystemet. Enligt utskottets uppfattning är

Danmark, liksom Sverige, en aktiv part i det

internationella arbetet med att begränsa utsläppen

av växthusgaser. Utskottet såg därför ingen

anledning att ifrågasätta de danska insatserna för

att uppfylla åtaganden om utsläppsminskningar enligt

Kyotoprotokollet. Även reservanterna (m, fp)

avstyrkte motionärens krav.

När det gäller energipolitiskt motiverade

internationella klimatinsatser påpekar utredningen

om det långsiktiga energipolitiska programmet (dir.

2001:122) i sin slutrapport om energirelaterad

forskning, utveckling och demonstration (SOU

2003:80) att kostnaderna för koldioxidreducering är

avsevärt lägre i länder som Energimyndigheten

samverkar med än i Sverige. Mot den bakgrunden och

med hänsyn till att regelverken för de

projektbaserade mekanismerna först på senare tid

börjat komma in i en fas då det blir möjligt att

teckna avtal om projekt med projektägare och

ramavtal med länder med vilka Sverige kan vilja

samarbeta, lämnade utredningen följande förslag:

· Sverige bör arbeta vidare med att genomföra

projekt inom de projektbaserade mekanismerna.

·

· Energimyndigheten bör fortsatt ha en aktiv roll

via initiering och genomförande av sådana

projekt.

·

· Ett ökat samarbete bör ske mellan

Energimyndigheten och övriga svenska myndigheter

som är engagerade i tangerande verksamhet på

området, dvs. främst Sida. Detta kan bl.a.

innebära att Energimyndigheten bör inhämta råd

från Sida när det gäller samarbeten i

utvecklingsländer och att kapacitetsuppbyggande

insatser kan övervägas i anslutning till

projekten.

·

Vidare påpekas i slutrapporten att hur arbetet med

de projektbaserade mekanismerna mer konkret bör

bedrivas behöver analyseras ytterligare. Utredningen

föreslår att Energimyndigheten ges i uppdrag att

genomföra en sådan analys. I detta uppdrag, vilket

bör göras i samråd med Sida, bör även ingå att

överväga om arbetet med de projektbaserade

mekanismerna bör inrymmas i ett långsiktigt

energipolitiskt program eller inte.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen sin

avsikt att återkomma med ett förslag under år 2004

om utformningen av det långsiktiga energipolitiska

programmet inför en fortsättning år 2005.

Frågan om hur Sverige redovisar sin statistik

beträffande koldioxidutsläpp behandlades av

utskottet våren 2002 (bet. 2001/02:NU17) med

anledning av en då väckt motion. Utskottet påpekade

att den svenska utsläppsstatistiken bygger på

internationellt vedertagna principer och såg inget

skäl till att detta skulle frångås. I detta

sammanhang redogjordes för att den svenska

utsläppsstatistiken bygger på den internationellt

vedertagna princip som återspeglas i bl.a.

klimatkonventionen och Kyotoprotokollet samt

beskrevs de riktlinjer som gäller. Den underliggande

principen i dessa riktlinjer är att utsläppen av

växthusgaser skall fördelas till den part där

utsläppen uppstår. I princip samtliga parter i

klimatkonventionen redovisar med jämna mellanrum i

sina klimatrapporter till konventionen de utsläpp av

växthusgaser som uppstår inom det egna landets

gränser.

När det gäller frågan om att öka användningen av

förnybar energi inom EU kan nämnas att

ambitionsnivån enligt vitboken om förnybara

energikällor (KOM/1997/599) är att andelen förnybara

energikällor av den totala energianvändningen skall

öka från 6 % till 12 %. I ett direktiv (2001/77/EG)

om främjande av el från förnybara energikällor anges

det indikativa målet att elproduktionen från

förnybara energikällor i gemenskapen som helhet

skall uppgå till 22 % år 2010. Även när det gäller

transportsektorn har mål ställts upp. Enligt

direktivet (2003/30/EG) om främjande av användningen

av biodrivmedel eller andra förnybara drivmedel har

en referensnivå på 2 % för år 2005 och 5,75 % för år

2010 antagits avseende energiinnehåll av på

marknaden ersatt bensin och dieselolja för

transporter.

Utskottets ställningstagande

När det gäller energipolitikens inriktning vill

utskottet inledningsvis understryka att den syn

utskottet har överensstämmer med de beslut som

riksdagen fattade våren 1997 och våren 2002. Dessa

beslut, vilka grundar sig på uppgörelser mellan

företrädare för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet

och Centerpartiet, utgör grundstommen för den

svenska energipolitikens utformning och inriktning.

Som anges i budgetpropositionen och som riksdagen

fastställt är den svenska energipolitikens mål att

på kort och lång sikt trygga tillgången på el och

annan energi på villkor som är konkurrenskraftiga

med dem som gäller i omvärlden i övrigt.

Energipolitiken skall skapa villkoren för en

effektiv och hållbar energianvändning och en

kostnadseffektiv svensk energiförsörjning med låg

negativ påverkan på hälsa, miljö och klimat samt

underlätta omställningen till ett ekologiskt

samhälle. Vidare skall energipolitiken bidra till

att skapa stabila förutsättningar för ett

konkurrenskraftigt näringsliv och en förnyelse och

utveckling av den svenska industrin. Sveriges

elförsörjning skall tryggas genom ett energisystem

som baseras på varaktiga, helst inhemska och

förnybara, energikällor samt en effektiv

energianvändning. Kärnkraften skall ersättas med

effektivisering av elanvändningen, konvertering till

förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel

elproduktionsteknik. I ökande utsträckning skall

energiförsörjningen baseras på förnybara

energikällor samtidigt som användningen av fossila

bränslen skall hållas på en låg nivå.

Utskottet finner inga skäl för riksdagen att göra

något avsteg från de av riksdagen tidigare fattade

besluten när det gäller energipolitikens inriktning

med anledning av de motioner som här behandlas.

Därmed övergår utskottet till att närmare

kommentera några i detta avsnitt aktuella

motionsyrkanden.

I ett antal motioner har frågan om basindustrins

energiförsörjning lyfts fram. Enligt utskottets

mening är en av de viktigaste förutsättningarna för

konkurrensförmågan hos industrin en god tillgång på

energi till konkurrenskraftiga villkor. Detta

betonas särskilt i de mål som fastställts för

energipolitiken.

Det krav på en privatisering och börsintroduktion

av Vattenfall AB som framförs i motion 2003/04:N342

(m) är en återkommande fråga som utskottet vid flera

tidigare tillfällen behandlat. Som utskottet betonat

vid dessa tillfällen är Vattenfall en viktig

nationell resurs på energiområdet, inte minst när

det gäller omställningen av energisystemet. På denna

punkt har utskottet inte ändrat uppfattning och

delar således flera av de synpunkter som framförs i

motion 2003/04:N407 (s). Ett riksdagsuttalande därom

anser utskottet dock kan undvaras.

I några motioner berörs systemet med elcertifikat

som riksdagen våren 2003 beslöt att införa. Det

begärs i en motion att systemet skall avvecklas.

Utskottet vill härvid erinra om att utskottet, vid

behandlingen av införandet av elcertifikatssystemet,

framhöll att det såg mycket positivt på systemet och

att systemet kommer att skapa möjligheter för en

fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara

energikällor, samtidigt som det stimulerar

marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet och

teknikutveckling. I två motioner förordas att målet

för el producerad med förnybara energikällor skall

höjas. Som tidigare redovisats beslöt riksdagen

våren 2002 om ett mål för förnybara energikällor som

innebär att användningen av el från sådana

energikällor skall öka med 10 TWh till år 2010. Vid

införandet av detta mål bedömde utskottet att nivån

för målet var väl avvägt med hänsyn tagen till bl.a.

miljömässiga, ekonomiska och tekniska intressen.

Samtidigt framhölls att ambitionsnivån kan höjas, om

det visar sig att det finns förutsättningar för att

ytterligare öka elproduktionen med förnybara

energikällor, i samband med den granskning som skall

göras av klimatarbetet år 2004. Målet kan i detta

fall sättas till 15 TWh fram till år 2012 i

förhållande till 2002 års nivå. Vid detta står

utskottet fast.

När det gäller den danska energiproduktionen som

tas upp i motion 2003/04:N312 (fp) vill utskottet

erinra om att Danmark, liksom Sverige, är en aktiv

part i det internationella arbetet med att begränsa

utsläppen av växthusgaser. Utskottet ser ingen

anledning att ifrågasätta de danska insatserna för

att uppfylla åtagandena om utsläppsminskningar

enligt Kyotoprotokollet.

Beträffande vad som i en motion anförs om

redovisning av utsläppen vill utskottet påpeka att

den svenska utsläppsstatistiken bygger på

internationellt vedertagna principer som utskottet

inte ser något skäl att frångå.

Utskottet vill även erinra om den översyn av de

energipolitiskt motiverade klimatinsatser som

utredningen om det långsiktiga energipolitiska

programmet omfattat och motser att regeringen

återkommer i dessa frågor till riksdagen.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrker

utskottet samtliga här aktuella motioner i berörda

delar.

Kärnkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med krav på att

beslutet om kärnkraftsavvecklingen skall

upphävas och att de pågående förhandlingarna

med kraftindustrin i frågan skall avbrytas.

Utskottet hänvisar till de riktlinjer som

fastställts och de beslut riksdagen fattat.

Jämför reservationerna 4 (m, fp), 5 (kd) och

6 (mp).

Riksdagen bör även avslå två motionsyrkanden om att

förbudet i den s.k. kärntekniklagen mot

uppförande av kärnkraftsreaktorer skall

avskaffas. Det är utskottets mening att det

är naturligt att statsmakterna markerar att

uppförande av nya kärnkraftsreaktorer inte är

aktuellt. Jämför reservation 7 (m, fp).

Riksdagen bör därtill avslå motionsyrkanden om att

förbudet i nyssnämnda lag mot vissa

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor skall upphävas. Utskottet

påpekar att den aktuella bestämmelsen inte

begränsar möjligheten till forskning och

energitekniskt utvecklingsarbete. Jämför

reservation 8 (m, fp, kd).

Motionerna

Riksdagens beslut om en förtida avveckling av

kärnkraften bör återkallas enligt vad som anförs i

Moderata samlingspartiets motion 2003/04:N342. Varje

slag av kraftproduktion har sina för- respektive

nackdelar, sägs det i motionen. Om man, liksom

regeringen, anser att kärnkraftens nackdelar inte

går att bemästra borde alla svenska reaktorer, inte

bara reaktorerna i Barsebäck, stängas snarast. Om

man å andra sidan, anför motionärerna instämmande,

anser att dessa nackdelar är hanterbara är det

logiskt att dra nytta av kärnkraftstekniken så länge

den med uppfyllda säkerhetskrav är ekonomiskt

lönsam. Ovanstående innebär även att de politiska

hindren för en återstart av Barsebäcks första

reaktor avlägsnas. Vidare bör riksdagen verka för

att upphäva lagen om kärnkraftens avveckling. Lagen

har visserligen aldrig använts men den tjänar inget

syfte, och den uppfyller heller inte – anser

motionärerna – grundläggande rättssäkerhetskrav.

Regeringen bör även återkalla sitt

förhandlingsuppdrag rörande kärnkraftens framtid.

Industrin bör ta det fulla ansvaret för beslut om

såväl investeringar som nedläggningar, sägs det.

Avvikelser från denna linje leder till

samhällsekonomiska kostnader. Vidare bidrar de

politiska ingripandena till att skapa osäkerhet om

spelreglerna för kraftindustrins verksamhet och om

industrins elförsörjning. I motionen pläderas även

för att bestämmelserna i den s.k. kärntekniklagen om

förbud mot uppförande av kärnkraftsreaktorer (5 a §)

och om förbud mot vissa förberedande åtgärder i

syfte att uppföra en kärnkraftsreaktor (6 §) bör

upphävas. När det gäller den förstnämnda

bestämmelsen är motionärerna av den uppfattningen

att lagstiftningen inte bör utesluta möjligheten att

bygga nya reaktorer i Sverige även om det i

dagsläget inte finns några intressenter. Beträffande

den andra bestämmelsen framhålls dess oförenlighet

med de principer om yttrande- och tankefrihet som

bör ligga till grund för all lagstiftning samt att

den försvårar och skadar svensk forskning.

Att 6 § kärntekniklagen bör upphävas anförs även i

motionerna 2003/04: N204 (m) och 2003/04:N242 (m).

I båda motionerna framhålls att bestämmelsen hämmar

den akademiska friheten. I den sistnämnda motionen

sägs vidare att bestämmelsen saknar någon funktion

då det av 5 a § kärntekniklagen framgår att

tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor inte får

meddelas.

En ny folkomröstning i frågan om kärnkraftens

ställning bör hållas enligt vad som anförs i motion

2003/04:N282 (m). Motionärerna hänvisar till att det

har gått närmare ett kvartssekel sedan beslutet om

kärnkraftens avveckling fattades och att det därför

är angeläget att de nya väljargrupperna får

möjlighet att avge sin syn på frågan. Arvet från

1980 års folkomröstning verkar förlamande på svensk

energiförsörjning, anför motionärerna och menar det

reser den principiellt viktiga frågan om hur länge

riksdagen skall se sig som bunden av ett utslag i en

formellt rådgivande folkomröstning.

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N290 (m)

bör 1997 års energipolitiska uppgörelse rivas upp

med innebörden att Barsebäcks första reaktor åter

tas i drift och att det inte blir någon förtida

stängning av Barsebäcks andra reaktor. Motionärerna

menar att Sverige måste bygga upp en trygg

energiförsörjning. Kärnkraften, som tillsammans med

vattenkraften utgör stommen i elförsörjningen, måste

bibehållas.

Folkpartiet framhåller i motion 2003/04:N324 att

kärnkraften bör utnyttjas under hela sin tekniska

och ekonomiska livslängd. Motionärerna menar att

reaktorer skall stängas när en behörig myndighet

konstaterar att de inte längre uppfyller gällande

säkerhets- och miljökrav. Politiker är inte bäst på

att avgöra när en avstängning kan äga rum. Därtill

förordas att Barsebäcks första reaktor tas i bruk

igen så snart det är möjligt. Den nu pågående

avvecklingen, där en väl fungerande

kärnkraftsreaktor i Barsebäck har ställts av, har

bidragit till den senaste vinterns effektproblem och

till en betydande osäkerhet inom industrin

beträffande den framtida tillgången på el. Den

handlingslinje regeringen har, dvs. att överlåta

kärnkraftens avveckling till en förhandlare, ser

motionärerna som tvivelaktig, inte minst i ett

demokratiskt perspektiv. Vidare ifrågasätts om

regeringens möjligheter att tillämpa lagen om

kärnkraftens avveckling verkligen lägger en god

grund för dessa förhandlingar. Denna lag, menar

motionärerna, borde aldrig att tillkommit och bör nu

omedelbart avskaffas. I motionen framhålls även att

de politiska hindren för en fortsatt och utvecklad

användning av kärnenergin måste bort. Motionärerna

anser att det inte finns några skäl att behålla 5 a

§ kärntekniklagen, som förhindrar byggandet av

kärnkraftsreaktorer i Sverige. Därtill påpekas att

en omprövning av 6 § kärntekniklagen bör göras.

Detta s.k. tankeförbud kan kritiseras både för att

vara oförenligt med principer för yttrande- och

tankefrihet och för att vara hämmande för den

akademiska friheten i landet.

Riksdagen bör, enligt vad som uttrycks i motion

2003/04:N287 (fp), säga ifrån och avbryta den nu

pågående kärnkraftsavvecklingen. Motionärerna menar

att den svenska energipolitiken hamnat i en

återvändsgränd, med tydliga målkonflikter. Samtidigt

som klimatpåverkan skall minskas skall kärnkraften

avvecklas. Regeringen borde därför gå samman med de

tillväxtorienterade partierna på den borgerliga

sidan för att föra en realistisk energipolitik

syftande till att säkra energiförsörjningen för

hushåll och industrier till rimliga priser, sägs

det.

För att klara elförsörjningen på ett miljömässigt

acceptabelt sätt bör, enligt vad som anförs i motion

2003/04:N313 (fp), stängningen av Barsebäcks andra

reaktor skrinläggas samtidigt som Barsebäcks första

reaktor åter tas i drift. Återstarten måste enligt

motionärerna göras innan det av tekniska och

ekonomiska skäl är för sent. Därtill sägs det att

Sverige i praktiken har ett förbud mot forskning och

planering kring ny kärnkraft och att detta

förhindrar att ny och viktig kunskap genereras

samtidigt som det försvårar Sveriges möjligheter att

utvärdera internationell forskning.

Kritik mot hur regeringen handlagt frågan om

kärnkraftens avveckling förs fram i

Kristdemokraternas motion 2003/04:N413. Beslutet om

Barsebäcks nedläggning togs utan att de ekonomiska

effekternas omfattning var kända. Vidare saknades

miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska

analyser. Motionärerna menar därför att det i en

prövning av villkoren inför stängningen av

Barsebäcks andra reaktor även skall ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys och

en samhällsekonomisk analys. I motionen framhålls

även att 6 § kärntekniklagen bör upphävas.

Bestämmelsen har en hämmande effekt på den

akademiska friheten och det kan ifrågasättas om det

över huvud taget är möjligt att – utan lagbrott –

presentera genomarbetade och kostnadsberäknade

alternativ till prövning i den energipolitiska

debatten, sägs det i motionen.

I motion 2003/04:N415 (mp) sägs det att

Miljöpartiet vill införa som mål för kärnkraften att

tre reaktorer skall avvecklas inom två år och

resterande reaktorer skall därefter avvecklas inom

en tioårsperiod. För att minska beroendet av

kärnkraft och riskerna för en förödande olycka

föreslås olika former av styrmedel i motionen.

Motionären vill bl.a. införa en lag mot

effekthöjningar på befintliga kärnkraftverk.

Effekthöjningar innebär ökat kärnkraftsberoende,

sägs det i motionen. Vidare bör säkerhetskraven för

kärnkraftverk höjas. Motionären menar att det varit

oproportionerligt många allvarliga incidenter i

svenska kärnkraftverk som pekar på brister i

säkerhetskultur och på brister i själva hårdvaran.

Konsekvenserna av höjda ambitioner för säkerheten är

troligen att några reaktorer kommer att stängas

relativt snart eftersom det blir för dyrt att

genomföra de föreskrivna åtgärderna. Även för de

nyare reaktorerna får ett krav på bevarad och

förbättrad säkerhet konsekvenser, även om det kan ta

tid. Kärnkraftbolagens ekonomi behöver även göras

mer transparent. Åtminstone av de företag där staten

är majoritetsägare bör man kräva en redovisning i

årsredovisningarna av ekonomin för varje reaktor,

eftersom det är av central betydelse för ägaren att

ha denna information. Därtill bör regeringen avbryta

förhandlingarna med kraftbolagen om kärnkraftens

framtid. Så länge kraftindustrin kan hoppas på

direkt kompensation för att stänga reaktorer, kommer

den att fortsätta driva dessa även om de går med

förlust.

Frågan om hur länge en folkomröstning kan anses

vara legitim ställs också i motion 2003/04:N261 (m,

kd, fp). Ett stort antal väljare har tillkommit

sedan folkomröstningen om kärnkraft år 1980. Dessa

har inte fått vara delaktiga i beslutet om

avveckling av kärnkraften. Med anledning av detta

efterfrågar motionärerna en förnyad miljö- och

energidebatt mellan de folkvalda och de medborgare

som framgent berörs av utvecklingen, dvs. hänsyn

måste tas till vad dagens medborgare anser om

kärnkraften och inte till utgången av

folkomröstningen år 1980.

Barsebäck 2 bör inte stängas innan det finns annan

ny produktionskapacitet i tillräcklig omfattning,

anförs det i motion 2003/04:N343 (kd, m). Den

svenska produktionskapaciteten har visat sig

otillräcklig, och under den senaste vintern har

tidvis mycket el fått importeras. Detta leder i sin

tur till ökade koldioxidutsläpp eftersom den el

Sverige importerar framför allt är kolbaserad.

Regeringen och dess samarbetspartier borde enligt

motionärerna i stället ta intryck av den utbyggnad

av kärnkraften som sker i vår omvärld, sägs det i

motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Om kärnkraftens avveckling

Enligt gällande riktlinjer för energipolitiken

skall, som redan beskrivits, kärnkraftsreaktorerna i

Barsebäck ställas av. Den 30 november 1999 stängdes

den första reaktorn i Barsebäck. Den andra reaktorn

skulle enligt 1997 års energipolitiska beslut

ställas av före den 1 juli 2001. Ett villkor för

stängningen är dock att bortfallet av elproduktion

kan kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion

och minskad elanvändning. Vidare får stängningen

inte medföra påtagligt negativa effekter i fråga om

elpriset, tillgången på el för industrin,

effektbalansen eller miljön och klimatet. Regeringen

redovisade hösten 2000 i en skrivelse (skr.

2000/01:15) sin bedömning att riksdagens villkor

inte var uppfyllda för en stängning av den andra

reaktorn i Barsebäck före den 1 juli 2001.

Regeringen bedömde emellertid att en stängning

skulle kunna genomföras senast före utgången av år

2003 efter det att erforderliga åtgärder fått

genomslag. Riksdagen (bet. 2000/01:NU3) instämde i

regeringens bedömning. Regeringen redovisade hösten

2001 ånyo i en skrivelse (skr. 2001/02: 22) sin

bedömning. Den förnyade prövning som regeringen

gjorde under år 2001 visade att förutsättningarna

för en stängning inte hade förändrats sedan

prövningen året innan. Även denna gång delade

riksdagen (bet. 2001/02: NU3) regeringens bedömning.

Våren 2002 meddelade regeringen sin avsikt (prop.

2001/02:143) att söka nå en överenskommelse med

industrin om en långsiktigt hållbar politik för den

fortsatta kärnkraftsavvecklingen och omställningen

av energisystemet. Regeringen beslutade i juni 2002

att utse en förhandlingsman (generaldirektör Bo

Bylund) med uppdrag att för statens del genomföra

överläggningar med industrin i syfte att förbereda

en sådan överenskommelse.

Regeringen presenterade våren 2003 en ny bedömning

(prop. 2002/03:85) avseende villkorsuppfyllelsen för

en stängning av den andra reaktorn i Barsebäck.

Enligt regeringens bedömning var inte riksdagens

villkor för en stängning helt uppfyllda vad avser

effektbalanssituationen och påverkan på miljön och

klimatet. Vidare ansåg regeringen att frågan om

stängningen av Barsebäck 2 bör hanteras tillsammans

med förhandlingarna om de övriga kvarvarande

reaktorerna och frågan om energiomställningen i sin

helhet. Möjligheterna till en snabb stängning av

Barsebäck 2 inom ramen för en förhandlingslösning

skall särskilt prövas. Regeringen beslutade i mars

2003 om ett särskilt tilläggsuppdrag till

förhandlingsmannen i denna del. En särskild

redovisning avseende Barsebäck 2 skall lämnas senast

den 30 april 2004. Vidare har regeringen uppdragit

åt Svenska kraftnät att vid skapandet av en

effektreserv beakta den planerade stängningen av

Barsebäck 2. Uppdraget skall redovisas senast den 1

februari 2004.

Riksdagen beslöt i juni 2003 (bet. 2002/03:NU11) i

enlighet med regeringens uppfattning. Samtidigt

gjorde riksdagen ett uttalande om att det bör vara

regeringen som på grundval av den eventuella

överenskommelsen som uppnås i förhandlingarna med

kraftindustrin, eller i annat fall i enlighet med

lagen om kärnkraftens avveckling, avgör när en

stängning av Barsebäck 2 är möjlig. Riksdagen

framhöll emellertid att de av riksdagen uppställda

villkoren för en stängning alltjämt gäller. I

reservationer (m, fp; kd; mp) framförde företrädare

för dessa partier sin syn på stängningen av

Barsebäck 2.

I juni 2003 ställde Maria Larsson (kd) en fråga

(fr. 2002/03:1144) till näringsminister Leif

Pagrotsky om hur denne avsåg informera de folkvalda

om förhandlingarna rörande en överenskommelse mellan

staten och kärnkraftsägarna. I sitt svar påpekade

näringsministern att regeringen anser det angeläget

att den kommande överenskommelsen har bredast

möjliga förankring. Samtidigt måste man ha respekt

för att det ligger i sakens natur att en

förhandlingsprocess inte kan bedrivas helt öppet.

Ministern påpekade att förhandlarens förslag till

överenskommelse kommer att föreläggas riksdagen för

sedvanlig behandling.

Med anledning av vad som i en motion anförs om

säkerheten vid de svenska kärnkraftverken kan

erinras om den av regeringen tillsatta

Kärnsäkerhetsutredningen (dir. 2002:33), vilken

bl.a. har haft till uppgift att föreslå

författningsändringar på kärnsäkerhetsområdet samt

analysera förutsättningarna för kärnsäkerhet och

strålskydd vid de svenska kärnkraftverken mot

bakgrund av utvecklingen i omvärlden.

Kärnsäkerhetsutredningen redovisade i november 2003

sina överväganden i betänkandet om kärnkraftverkens

säkerhet och strålskydd (SOU 2003:100). Utredningen

konstaterar sammanfattningsvis att den inte sett

några tekniska omvärldsfaktorer som på ett avgörande

sätt skulle hota säkerhets- eller

strålskyddsarbetet. Det påpekas dock att en

förutsättning för denna bedömning är en fortsatt

aktiv utrednings- och tillsynsverksamhet hos både

Statens kärnkraftinspektion (SKI) och Statens

strålskyddsinstitut (SSI) när det gäller

kärnkraftverken. Vidare föreslår utredningen vissa

krav beträffande rapportering samt vissa

författningsändringar.

När det gäller säkerhetsnivån vid de svenska

kärnkraftverken kan även nämnas att kärnteknisk

verksamhet enligt 3 § lagen (1984:3) om kärnteknisk

verksamhet (den s.k. kärntekniklagen) skall bedrivas

på ett sådant sätt att kraven på säkerhet

tillgodoses och att de förpliktelser uppfylls som

följer av Sveriges överenskommelser i syfte att

förhindra spridning av kärnvapen och obehörig

befattning med kärnämne och sådant kärnavfall som

utgörs av använt kärnbränsle.

Beträffande vad i några motioner förordas rörande

ett upphävande av lagen (1997:1320) om kärnkraftens

avveckling kan nämnas att enligt denna lag får

regeringen besluta att rätten att med stöd av

tillstånd enligt kärntekniklagen driva en

kärnkraftsreaktor för att utvinna kärnenergi skall

upphöra att gälla vid en viss tidpunkt. Vid

riksdagsbehandlingen av ovan nämnda lag betonade

utskottet (bet. 1997/98:NU5) bl.a. de villkor för

avställningen som tidigare nämnts samt att

riksdagen, innan en stängning av reaktorn kan

genomföras, skall ges möjlighet att pröva om dessa

villkor är uppfyllda. I reservationer (m, fp; kd)

yrkades avslag på förslaget till lag om kärnkraftens

avveckling.

Vissa bestämmelser i kärntekniklagen

Enligt 5 a § kärntekniklagen får det inte meddelas

tillstånd att uppföra en kärnkraftsreaktor. Beslutet

om ett förbud mot att uppföra en kärnkraftsreaktor

fattades av riksdagen år 1986 (prop. 1986/87:24,

bet. 1986/87:NU13). Beslutet innebar i praktiken ett

förbud för regeringen att använda den rätt att ge

tillstånd till nya kärnkraftsreaktorer som

regeringen innan införandet av denna bestämmelse

formellt hade enligt lagen. Utskottet påpekade i

detta sammanhang att det var väl befogat att

riksdagen bringar kärntekniklagens bestämmelser om

möjlighet att erhålla tillstånd till kärnteknisk

verksamhet i överensstämmelse med riktlinjerna för

den långsiktiga energipolitiken. Vidare anfördes att

det var naturligt att statsmakterna tydligt markerar

att nya kärnkraftsreaktorer är ett avslutat stadium

i den svenska energipolitiken. I reservationer (m;

fp) argumenterades mot att bestämmelsen skulle

införas. Senast utskottet behandlade förbudet mot

att uppföra en kärnkraftsreaktor var våren 2003 med

anledning av en då aktuell motion. Utskottet

framhöll (bet. 2002/03:NU11) att skälen för att

införa bestämmelsen i allra högsta grad fortfarande

är giltiga.

I 6 § kärntekniklagen stipuleras att ingen får

utarbeta konstruktionsritningar, beräkna kostnader,

beställa utrustning eller vidta andra sådana

förberedande åtgärder i syfte att inom landet

uppföra en kärnkraftsreaktor. I samband med

införandet av detta förbud diskuterade utskottet

först innebörden av den föreslagna bestämmelsen.

Härvid framhöll utskottet (prop. 1986/87:13, bet.

1986/87:NU13) att förbudets funktion skulle vara att

motverka att personer i en åsyftad begränsad krets –

ansvariga för kraftföretag vilka är tänkbara som

reaktorinnehavare – vidtar något slags

resurskrävande, förberedande åtgärder med avsikt att

uppföra en viss kärnkraftsreaktor. Ett enigt utskott

underströk att ett sådant förbud inte skulle

förhindra personer i nämnda krets att t.ex.

muntligen eller skriftligen plädera för fortsatt och

ökad kärnkraftsanvändning, inklusive uppförande av

ytterligare kärnkraftsaggregat. Det skulle inte

heller, betonade utskottet, inkräkta på

möjligheterna till forskning och utvecklingsarbete

på det kärntekniska området och till svenskt

deltagande i internationellt samarbete inom detta

område. Därefter tog utskottet ställning till frågan

om införandet av förbudet. Med vissa redaktionella

ändringar tillstyrkte utskottet att förbudet skulle

införas, medan en motsatt uppfattning fördes fram i

en reservation (m, fp).

I en översyn av lagstiftningen på

kärnenergiområdet i början av 1990-talet (SOU

1991:95) föreslogs att paragrafen om förbud mot

vissa förberedande åtgärder skulle avskaffas. Enligt

utredningen kunde bestämmelsen inte anses vara

motiverad av säkerhetsskäl och borde därför inte

höra hemma i nämnda lag, vilken är att betrakta som

en säkerhetslag. Utredningens förslag beträffande

6 § berördes dock inte i den därpå följande

propositionen (prop. 1992/93:98).

Som tidigare nämnts tillsatte regeringen i

februari 2002 en utredning om kärnsäkerheten. I en

skrivelse till Kärnsäkerhetsutredningen (daterad den

8 maj 2003) har Statens kärnkraftinspektion (SKI)

föreslagit ett antal författningsändringar på

kärnsäkerhetsområdet. Det gäller bl.a. 6 §

kärntekniklagen som SKI inte anser fylla någon

funktion och därför bör slopas. SKI framhåller att

myndigheten ofta får förfrågningar från forskare som

är verksamma inom det kärntekniska området som

undrar om det är förbjudet att bedriva forskning på

det kärntekniska området som rör kärnsäkerheten.

Vidare sägs det i skrivelsen att SKI vid varje sådan

fråga får förklara att det i 6 § kärntekniklagen

inte finns något förbud i bestämmelsen mot att

forska om ny kärnkraft, bedriva tekniskt

utvecklingsarbete, delta i internationellt samarbete

eller att projektera och konstruera nya

kärnkraftverk för försäljning utomlands.

Kärnsäkerhetsutredningen förordar i sitt

betänkande om kärnkraftverkens säkerhet och

strålskydd att 6 § kärntekniklagen stryks. Detta

motiveras med att det ur kärnsäkerhetssynpunkt är

angeläget att forskning i syfte att främja

säkerheten vid kärnkraftverken bedrivs så länge det

finns reaktorer. Det bör enligt utredningen därför

inte finnas något som leder till tveksamheter kring

denna forskning. Vidare framhålls att innebörden av

6 § ofta misstolkas som ett förbud mot att bedriva

forskning eller utveckling, även då det gäller

kärnsäkerhet. Därtill påpekas att det finns en

bestämmelse (5 a §) som förbjuder att tillstånd ges

för att uppföra kärnkraftsreaktorer.

När riksdagen senast – våren 2003 – behandlade

frågan om 6 § kärntekniklagen betonade utskottet

(bet. 2002/03:NU11) att den enda begränsningen

bestämmelsen gäller är sådana aktiviteter som har

direkt koppling till planer på att uppföra en

kärnreaktor i Sverige. Vidare förutsatte utskottet

att Kärnsäkerhetsutredningen beaktade SKI:s

synpunkter och emotsåg regeringens ställningstagande

med anledning av utredningens slutsatser. Dessa

bedömningar borde enligt utskottets mening rimligen

inväntas innan några förändringar av kärntekniklagen

genomfördes. I en reservation (m, fp, kd) förordades

att riksdagen skulle upphäva bestämmelsen.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först motionsyrkanden rörande

avvecklingen av kärnkraften och därefter kraven på

upphävande av dels förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer, dels förbudet mot vissa

förberedande åtgärder.

Avvecklingen av kärnkraften

En central del i den energipolitiska uppgörelse som

träffats mellan företrädare för Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Centerpartiet är avvecklingen av

kärnkraften. Enligt de riktlinjer som riksdagen

fastställt skall kärnkraften ersättas med

effektivisering av elanvändningen, konvertering till

förnybara energislag samt miljömässigt acceptabel

elproduktionsteknik.

Riksdagen har genom tidigare fattade beslut ställt

sig bakom den ordning som innebär att de två

reaktorerna i Barsebäck skall stängas. Den första

reaktorn i Barsebäck stängdes i november 1999.

Stängningen av Barsebäcks andra reaktor är villkorad

såtillvida att bortfallet av elproduktion skall

kompenseras genom tillförsel av ny elproduktion och

minskad användning av el. Enligt riksdagens beslut

får en stängning heller inte medföra negativa

effekter i fråga om elpriset, tillgången på el för

industrin, effektbalansen eller miljön och klimatet.

Riksdagen har vid tre tillfällen prövat frågan om en

stängning av Barsebäck 2, utan att en

riksdagsmajoritet funnit att villkoren för en

stängning varit uppfyllda. Senast riksdagen prövade

denna fråga var våren 2003. Riksdagen beslöt vid

detta tillfälle att frågan om en stängning av

Barsebäck 2 skall ingå i de pågående förhandlingarna

mellan staten och kraftindustrin. Vidare uttalade

riksdagen, på utskottets initiativ, att det bör vara

regeringen som på grundval av den eventuella

överenskommelse som uppnås i förhandlingarna med

kraftindustrin avgör när en stängning av Barsebäck 2

är möjlig. Utskottet underströk dock att de av

riksdagen uppställda villkoren för en stängning

alltjämt gäller.

Utskottet har på dessa punkter inte någon annan

uppfattning än vad riksdagen tidigare beslutat om.

I några motioner begärs att de pågående

förhandlingarna med kraftindustrin om kärnkraftens

avveckling skall avbrytas. Utskottet vill därvid

framhålla sin avvikande uppfattning. Genom att

kraftindustrin involveras i förhandlingarna kan en

långsiktighet och trovärdighet skapas som är till

gagn för hela omställningsprocessen. Utskottet

finner heller inget skäl för riksdagen att

tillmötesgå kraven på en ny folkomröstning i

kärnkraftsfrågan.

När det gäller vad i motion 2003/04:N415 (mp)

anförs om krav på årsredovisningar vill utskottet

framhålla att samma regler beträffande redovisning

m.m. gäller för statliga företag som för övriga

företag.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

aktuella motioner i berörda delar.

Förbudet mot uppförande av kärnkraftsreaktorer

Som utskottet vid tidigare tillfällen anfört är

förbudet i kärntekniklagen (5 a §) mot att uppföra

nya kärnkraftsreaktorer riktat mot regeringen. Vid

införandet av bestämmelsen betonade utskottet bl.a.

att det var naturligt att statsmakterna tydligt

markerar att uppförandet av nya kärnkraftsreaktorer

inte är aktuellt. Detta är enligt utskottets

uppfattning i allra högsta grad alltjämt giltigt.

Utskottet ser således inget skäl för riksdagen att

tillmötesgå de här aktuella motionsyrkandena. De

avstyrks alltså.

Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

Förbudet i kärntekniklagen (6 §) mot vissa

förberedande åtgärder i syfte att uppföra en

kärnkraftsreaktor har behandlats av utskottet vid

ett flertal tillfällen. Vid införandet av denna

bestämmelse underströk utskottet – enhälligt – att

den inte innebar ett förbud mot forskning,

tankeutbyte etc. kring kärntekniska frågor. Den enda

begränsningen gäller sådana aktiviteter som har

direkt koppling till planer på att uppföra en

kärnreaktor i Sverige. I detta sammanhang betonade

utskottet att bestämmelsen inte heller skall

inkräkta på möjligheterna till svenskt deltagande i

internationellt samarbete på det aktuella området.

Utskottet står fast vid tidigare ställningstaganden

i denna fråga.

Som tidigare redovisats har

Kärnsäkerhetsutredningen nyligen förordat att 6 §

kärntekniklagen tas bort. Utredningen motiverar

detta med att bestämmelsen ofta misstolkas som ett

förbud mot att bedriva forskning eller

utvecklingsarbete, även då det gäller

kärnsäkerheten. Enligt utskottets uppfattning bör

utredningens slutsatser i sedvanlig ordning beredas.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga i

denna del behandlade motionsyrkanden.

Naturgas

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en

ökad användning av naturgas i Sverige och om

en utbyggnad av det svenska naturgasnätet.

Utskottet menar bl.a. att naturgasen skall

konkurrera av egen kraft på den svenska

energimarknaden och att staten inte skall

engagera sig i ekonomiskt stöd till en

naturgasutbyggnad.

Motionerna

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N273 (s) är

det viktigt att statsmakterna sänder sådana signaler

som gör att energimarknadernas aktörer vågar

genomföra projekt som möjliggör att även Dalarna och

övriga Mellansverige får tillgång till naturgas.

Mellansverige och den industri som finns där har ett

stort energibehov. För denna region skulle

tillgången på naturgas innebära en rad fördelar.

Utbudet på energimarknaderna i Dalarna bör breddas

genom en utbyggnad av ledningsnätet för naturgas

till de viktigaste basindustrierna, anförs det i

motion 2003/04:N300 (s). Detta är en förutsättning

för ökad elproduktion i kraftvärme och mottryck. På

sikt kan naturgas även bidra till att bredda

näringslivet och underlätta ökad förädlingsgrad,

sägs det.

Naturgasens roll för energiförsörjningen lyfts

fram även i motion 2003/04: N302 (s). En utbyggnad

av naturgasnätet ger svenska företag möjlighet att

gå över från kol, olja och gasol till naturgas som

har lägre miljöbeskattning. Därigenom kan företagen

minska sina kostnader och utsläpp samt förbättra

arbetsmiljön. Detta skulle leda till att företagens

konkurrenskraft stärks. Motionärerna ser det därför

som viktigt att riksdagen uttalar att naturgasen har

en viktig roll i den framtida svenska

energiförsörjningen.

Konkurrenskraftiga alternativ när det gäller

energiutbudet i Södermanlands län efterfrågas i

motion 2003/04:N393 (s). Motionärerna förordar

naturgas vilket är en uthållig, effektiv och

miljöanpassad energikälla. En etablering av

naturgas, som i dag inte finns tillgänglig för

industrin i Södermanland, skulle bidra till

regionens utveckling och konkurrenskraft och

innebära avsevärda miljöförbättringar, sägs det i

motionen.

I motion 2003/04:N223 (m) framhålls att det finns

starka skäl för en fortsatt utbyggnad av

naturgasnätet norr om Gislaved. Motionärerna påtalar

att erfarenheterna visar att en ökad

naturgasanvändning främst har ersatt kol, olja och

gasol. Detta har lett till en minskning av utsläppen

av många miljö- och hälsopåverkande ämnen, sägs det.

Vidare framhålls att naturgasen ger möjlighet till

högre elutbyte i kraftvärmeverk jämfört med

alternativen. Kraftvärme baserad på naturgas kan

ersätta kolkraft, vilket leder till minskade utsläpp

av koldioxid. För att en utbyggnad av naturgasnätet

skall ske krävs det enligt motionärerna att

statsmakterna sänder tydliga signaler om att

naturgasen är en viktig del av det samlade

energiutbudet.

Att Sverige bör ompröva sin inställning till

naturgas anförs också i motion 2003/04:N238 (m).

Motionärerna menar att energipolitiken bör

formuleras så att en utbyggnad av naturgasnät på

kommersiella grunder i Mellansverige välkomnas.

Frånvaron av naturgas i Mellansverige kan på sikt

bidra till en svagare industriell utveckling i denna

region jämfört med andra konkurrerande regioner.

Vidare leder ett utbyggt naturgasnät och en ökad

användning av gasteknik till nya hållbara

energilösningar.

Avsaknaden av naturgas i Mellansverige

uppmärksammans även i motion 2003/04:N281 (m). Den

nu förda politiken hotar enligt motionärerna att

förr eller senare spoliera basindustrins förtroende

när det gäller att fortsätta att investera i

Sverige. Energipolitiken måste i stället välkomna

initiativ som kan öka utbudet på elmarknaden och

bränslemarknaden. Naturgas kan bidra till såväl ökad

konkurrens på bränslemarknaden som ökat utbud på

elmarknaden genom byggandet av små,

kostnadseffektiva kraftvärmeanläggningar.

Lokaliseringen av naturgasledningar bör ske så att

naturgas blir tillgängligt för företag i

Mellansverige som behöver få tillgång till fler

bränslealternativ, sägs det i motionen. Utbyggnaden

av naturgasnätet bör ske utan subventioner, men bör

välkomnas av statsmakterna.

En ytterligare utbyggnad av naturgasnätet i Skåne

skulle förbättra möjligheterna till investeringar i

små kraftvärmeanläggningar, sägs det i motion

2003/04:N290 (m). En fortsatt utbyggnad av

naturgasnätet i östra Skåne möjliggör att naturgas

kan ersätta andra fossila bränslen. Vidare riskeras,

utan ett utbyggt naturgasnät, att biogas endast blir

ett begränsat lokalt initiativ med småskalig och dyr

infrastruktur.

Energiförsörjningen i Östergötlands län saknar i

dag den mångfald och flexibilitet som andra regioner

i landet åtnjuter, anförs det i motion 2003/04:N224

(kd). Regionen behöver få tillgång till nya

energislag för att kunna förlita sig på en

långsiktig och uthållig energiförsörjning. Det

gäller framför allt tillgången till naturgas enligt

motionärerna. Naturgasen skulle med fördel kunna

användas inom industrin och för att tillgodose

behovet av lokalt producerad el.

Tillgång till en utbyggd infrastruktur för

naturgas kan underlätta en introduktion av biogas i

stor skala, sägs det i motion 2003/04:N263 (kd). Det

finns i dag redan exempel på att biogas distribueras

i ledningsnät som är avsedda för naturgas.

Motionärerna menar därför att biogasanvändningen

måste ges ökade möjligheter att utnyttja en

utbyggnad av naturgasnätet.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt de riktlinjer som riksdagen beslutade år 1988

skall naturgasen av egen kraft konkurrera på den

svenska marknaden (prop. 1987/88:90, bet. NU

1987/88:40). Investeringar i rörledningar och inköp

av naturgas bör ske efter kommersiella principer,

vilket innebär att staten inte skall engagera sig i

ekonomiskt stöd till naturgasprojekt.

När utskottet våren 2003 senast behandlade

motionsyrkanden om ökad användning av naturgas

framhöll ett enigt utskott att enligt gällande

riktlinjer skall naturgasen konkurrera av egen kraft

på den svenska energimarknaden och att staten inte

skall engagera sig i ekonomiskt stöd till

naturgasutbyggnaden. Vidare anfördes att utskottet,

mot denna bakgrund, inte såg någon storskalig

introduktion av naturgas framför sig. Det finns dock

inget som hindrar ett effektivare utnyttjande av

befintlig infrastruktur för naturgas. Vikten av att

naturgasmarknaden fungerar väl framhölls även och

att den pågående utredningen om konkurrensen på

området kan förväntas resultera i förslag till

förbättringar. Samtliga då aktuella yrkanden

avstyrktes av utskottet.

Energimyndigheten gjorde under år 2002, efter ett

uppdrag i regleringsbrevet, en översyn av

naturgaslagen (2000:599). Myndigheten föreslog vissa

ändringar för att en effektiv naturgasmarknad med

reell konkurrens skall kunna utvecklas.

Europaparlamentets och rådets direktiv

(2003/55/EG) om gemensamma regler för den inre

marknaden för naturgas trädde i kraft i augusti

2003. Medlemsstaterna skall senast den 1 juli 2004

ha genomfört direktivet i nationell rätt, med

undantag för öppnande av marknadskunder, som får

skjutas upp till den 1 juli 2007. I februari 2003

tillkallade regeringen en utredare (direktör Sten

Kjellman) för att analysera den fortsatta

utvecklingen på el- och naturgasmarknaderna (dir.

2003:22). Utredaren skall i en första etapp

analysera vilka åtgärder som krävs i svensk

lagstiftning för att genomföra EG-direktiven om en

inre marknad för el och naturgas. Denna del av

uppdraget skall redovisas den 1 december 2003.

Utredaren skall vidare analysera vissa frågor om

konkurrensen och den vidare utvecklingen av el- och

naturgasmarknaderna. Denna redovisning skall ske

senast den 14 september 2004. Utredare har även att

ta ställning till de bedömningar som

Energimyndigheten har gjort i den ovan nämnda

översynen av naturgaslagen.

I budgetpropositionen för år 2004 (utg. omr. 21 s.

48) framhåller regeringen att naturgasmarknaden på

sikt bör vara helt öppen för alla aktörer. En

naturgasmarknad som möjliggör inhemsk och

internationell handel med naturgas leder bl.a. till

betydande miljövinster, jämfört med användningen av

andra fossila bränslen, och även till att

produktionsresurserna kan utnyttjas bättre.

Naturgasmarknadspolitiken inriktas på att främja en

fortsatt integrering med övriga gasmarknader inom

Europa och i Sveriges närområde för att därigenom

skapa goda marknadsförutsättningar, sägs det. Det

befintliga naturgasnätet bidrar till att öka

försörjningstryggheten och kan, på sikt, möjliggöra

distribution och användning av andra gasbränslen som

biogas och vätgas.

Utskottets ställningstagande

Som redovisats i det föregående skall naturgasen

enligt gällande riktlinjer konkurrera av egen kraft.

Som även tidigare sagts skall staten inte engagera

sig i ekonomiskt stöd till en naturgasutbyggnad. Vid

detta står utskottet fast.

Naturgasen har en roll att fylla när det gäller

att ersätta andra fossila bränslen i form av olja

eller kol. Det är dock utskottets mening att

naturgasen skall få växa på egna meriter och att det

är upp till energibolagen att avgöra vad de vill

satsa på. Enligt utskottets uppfattning är det inte

aktuellt med en storskalig introduktion av naturgas

i Sverige. Det finns dock inget som hindrar ett

effektivare utnyttjande av befintlig infrastruktur

för naturgas. Detta får emellertid ske på

kommersiella grunder på en konkurrensutsatt marknad,

då staten inte har för avsikt att ge något särskilt

stöd för en utbyggnad av naturgasnätet.

Samtidigt är det angeläget att den befintliga

naturgasmarknaden fungerar effektivt. Den utredning

som har till uppgift att se över konkurrensen på

området kan förväntas lämna förslag till

förbättringar. Utredningens slutsatser bör avvaktas

och utskottet motser eventuella förslag till

åtgärder.

Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att

förslaget om en ändring i beskattningen av

kraftvärme som innebär att skattereglerna jämställs

med dem som gäller för industrin främjar

användningen av naturgas.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här

behandlade motioner i berörda delar.

Kraftvärme

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden

beträffande kraftvärme med hänvisning till av

riksdagen beslutade åtgärder och pågående

arbete. Jämför reservationerna 9 (m, fp, kd)

och 10 (mp).

Motionerna

Den svenska kraftvärmeproduktionen är

underutvecklad, hävdas det i motion 2003/04:N290

(m). Enligt motionärerna kan detta förklaras genom

dels det skattesystem som hittills missgynnat

kraftvärme, dels bristen på lämpliga bränslen när

det gäller kraftvärmeproduktion. Naturgasen har

stora fördelar i kraftvärmeproduktion, eftersom

elutbytet blir dubbelt så stort med naturgas som med

biobränsle eller kol, sägs det. Vidare krävs

långsiktigt stabila skatteregler för kraftvärme.

För att åstadkomma en energieffektivisering bör en

utfasning av ineffektiva kondenskraftverk till

förmån för effektiva kraftvärmeverk med samtidig

produktion av el och värme underlättas, sägs det i

motion 2003/04:N308 (mp). Motionärerna menar att

det är viktigt att det ges tydliga och långsiktiga

garantier för kraftvärmens konkurrenskraft i syfte

att underlätta genomförandet av satsningen på

effektiva kraftvärmeanläggningar. Sverige har de

nödvändiga förutsättningarna för en utbyggnad av

kraftvärmen, men en förvånansvärt liten andel

kraftvärme jämfört med omvärlden. Genom att utnyttja

denna potential kan Sverige bidra till att

effektivisera energianvändningen i Europa. Där

förutsättningarna finns bör det därför underlättas

för byggande av kraftvärme.

Vissa kompletterande uppgifter

I 2002 års energiproposition (prop. 2001/02:143)

framhöll regeringen att möjligheterna bör undersökas

att införa ändringar i energibeskattningen för

kraftvärmeanläggningar som innebär att

skattereglerna likställs med dem som gäller för

industriellt mottryck. I kraftvärmeverk får i dag

avdrag göras för hälften av energiskatten på den del

av bränsleförbrukningen som hänförs till

värmeproduktion. Om i stället industrins

avdragsregler införs för denna bränsleförbrukning

innebär det att hela energiskatten och 79 % av kol-

dioxidskatten på bränslen får dras av.

Näringsutskottet, som beredde nämnda proposition,

påpekade i detta sammanhang att det såg flera

fördelar med att öka andelen kraftvärme i

energisystemet (bet. 2001/02:NU17). Då inget konkret

förslag förelåg från regeringen ansåg utskottet att

ett ställningstagande kunde anstå. Vidare erinrades

om att EG-kommissionen skulle pröva förslagets

förenlighet med reglerna för statsstöd.

Förslaget om ändrad kraftvärmebeskattning lades

fram av regeringen i budgetpropositionen för år

2003, men riksdagen antog inte förslaget med

hänvisning till att kommissionens godkännande inte

förelåg när riksdagen behandlade förslaget (bet.

2002/03:FiU1). EG-kommissionen beslutade i juni 2003

att den inte hade några invändningar mot förslaget.

I budgetpropositionen för år 2004 lämnar

regeringen ånyo förslag till vissa förändringar

rörande kraftvärmebeskattningen. Regeringen föreslår

bl.a. att bränslen som förbrukas för värmeproduktion

i kraftvärmeverk skall berättiga till avdrag för

hela energiskatten och 79 % av koldioxidskatten. För

att minska risken för en ökad fossilanvändning på

bekostnad av biobränsleanvändningen föreslås att de

regler som gäller för beräkningen av skatteavdragen

ändras. Regeringen föreslår att de nuvarande

reglerna ersätts med en proportioneringsregel.

Slutligen föreslås att avdraget för energiskatt på

el som produceras i kraftvärmeverk och som används i

egen verksamhet som består av el-, gas-, värme-

eller vattenförsörjning slopas.

Riksdagens finansutskott har hanterat nämnda

regeringsförslag och skatteutskottet har beretts

möjlighet att yttra sig över förslaget.

Skatteutskottet anför i sitt yttrande (yttr.

2003/04:SkU1y) att den tekniska utformningen av

skattestimulansen för kraftvärmeverken medfört att

denna produktionsform kommit att förlora i

konkurrenskraft under senare år. Höjda energi- och

koldioxidskatter har inneburit en förbättring av

biobränslenas konkurrenskraft medan

förutsättningarna för kraftvärmen försämrats. Av

bl.a. dessa skäl finns det enligt skatteutskottets

mening anledning att genomföra en omläggning som

innebär att kraftvärmeverk får samma skatteregler

som gäller för industriellt mottryck. När det gäller

kraftvärmeverkens elavdrag vid produktion av el som

används i egen verksamhet har skatteutskottet inte

funnit anledning till någon erinran mot regeringens

förslag. Beträffande regeringens förslag om

proportionering finns det enligt skatteutskottets

mening starka skäl som talar för att möjligheten att

fritt välja turordningen bör avskaffas. Samtidigt,

framhålls det, står det klart att en övergång till

proportionering innebär att principen om

konkurrensneutralitet mellan industrins egen

värmeproduktion och fjärrvärmens leveranser överges

och att detta kan leda till en avveckling av verkens

industrikunder med ökad användning av fossilbränsle

i industrin som följd. Med anledning av risken för

en negativ utveckling när det gäller

fjärrvärmeverkens leveranser till industrin

förordades att beslutet i denna del skulle

uppskjutas. Skatteutskottet menade därför att

möjligheten att fritt välja turordning bör behållas

vid urvalet av bränslen som använts för

industrileveranser och motsvarande. Det uppskov som

ges bör enligt skatteutskottets mening användas för

att närmare bedöma risken för att fjärrvärmeverken

förlorar industrikunder vid en övergång till

proportionering och för att finna ett sätt att

slutföra övergången även i dessa fall.

Finansutskottet delade skatteutskottets bedömning

(2003/04:FiU1) och föreslog därför att regeringens

förslag skulle bifallas med den justeringen att

möjligheten att fritt välja turordningen behålls vid

urvalet av bränslen som använts för

industrileveranser och motsvarande. Riksdagen biföll

finansutskottets förslag.

I sammanhanget kan även nämnas det förslag till

direktiv om främjande av kraftvärme (KOM/2002/405)

som EG-kommissionen presenterade i juni 2002, vilket

har som syfte att upprätta ramar som kan främja och

underlätta investeringar i och effektiv användning

av kraftvärmeverk. Utgångspunkten för direktivet är

att mer kraftvärme inte är ett mål i sig, utan kan

vara ett effektivt redskap för att uppnå

energibesparingar och bidra till minskade

koldioxidutsläpp. En allmän riktlinje om förslaget

nåddes vid energiministermötet i maj 2003.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är av den uppfattningen att kraftvärmens

fördelar måste beaktas. Mot den bakgrunden delar

utskottet regeringens uppfattning att den

energieffektiva el- och värmeproduktionen som sker i

kraftvärmeverk bör underlättas.

Enligt de riktlinjer som fastställdes genom 2002

års energipolitiska överenskommelse skall

energibeskattningen ge goda förutsättningar för den

svenska industrins, inklusive kraftindustrins,

internationella konkurrenskraft. Det skall vara

lönsamt att investera i varu- och tjänsteproduktion

i Sverige och det skall vara fördelaktigt att

investera i ekologisk energiteknik, bl.a.

elproduktion från förnybara energislag och

effektivare energianvändning. Samtidigt påpekades

att en reformering av dagens energiskattesystem är

angelägen.

Som tidigare redovisats har riksdagen fattat

beslut om vissa ändringar rörande

kraftvärmebeskattningen i syfte att förbättra

kraftvärmeverkens situation. Utskottet menar att de

av riksdagen godkända förändringarna när det gäller

kraftvärmebeskattningen sannolikt leder till högre

elproduktion i befintliga kraftvärmeverk samtidigt

som de förbättrar förutsättningarna för

investeringar i ny kraftvärme. Utskottet vill även

framhålla att det elcertifikatssystem som infördes i

maj 2003 efter beslut av riksdagen bidrar till att

stärka biobränslenas konkurrenskraft vid

kraftvärmeproduktion.

Reglerna för nedsättning av energiskatter har

varit föremål för översyn av en parlamentarisk

kommitté – Skattenedsättningskommittén. Förslag till

åtgärder har kommittén redovisat i betänkandet Svåra

skatter! (SOU 2003:38). I budgetpropositionen

meddelar regeringen att den ännu inte tagit

ställning till de framlagda förslagen. Utskottet ser

inga skäl för riksdagen att föregripa regeringens

arbete.

Med det ovan sagda avstyrker utskottet de aktuella

motionsyrkandena.

Vindkraft

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden om

vindkraften. Utskottet framhåller att Sverige

skall vara ett föregångsland när det gäller

omställningen till hållbar utveckling och

hänvisar till de beslut som riksdagen

tidigare fattat på detta område. Jämför

reservationerna 11 (m, fp), 12 (kd) och 13

(mp).

Motionerna

I motion 2003/04:N290 (m) anförs att en viss

utbyggnad av vindkraften i Sverige bör kunna ske men

att denna utbyggnad skall ske på egna meriter.

Motionärerna menar att det inte behövs något

nationellt planeringsmål för vindkraftens utbyggnad.

Etablering av vindkraft skall inte heller främjas

genom att vissa områden hävdas som riksintressen. På

sikt är det ohållbart att ha en allt större andel av

energiproduktionen som är beroende av stöd eller

kvoter för att leverera elström. Rimligen bör

vindkraften vara ett komplement till andra

energialternativ och inte lösningen på den framtida

energiförsörjningen, sägs det.

Planerna på en vindkraftsutbyggnad i stor skala

måste stoppas av såväl miljömässiga som

energipolitiska och ekonomiska skäl, enligt vad som

anförs i motion 2003/04:N241 (m). Motionären menar

att vindkraften har många fördelar, men den lämpar

sig bäst småskaligt och inte i stora

vindkraftsparker.

Att subventioner till vindkraften bör avskaffas

förordas i motion 2003/04: N333 (m). Detta gäller

oavsett om subventionerna finansieras av

konsumenterna genom elcertifikat eller genom

statsbudgeten. Vindkraften subventioneras i dag på

flera sätt, och en utbyggnad av vindkraften i

enlighet med regeringens mål skulle innebära att

kostnaden för subventionerna skulle fördubblas

mellan 20 och 30 gånger. Det statliga stödet till

vindkraften skall inte utgå som etablerings- eller

driftsbidrag, utan stödet skall riktas till

forskning och utveckling, sägs det. Därtill bör

ansvaret för nedmontering och bortforsling av

uttjänta vindkraftverk utredas.

För att det nationella planeringsmålet rörande

vindkraftsutbyggnaden i Sverige skall kunna uppnås

krävs, enligt vad som anförs i motion 2003/04: N296

(mp), att åtminstone följande två faktorer uppfylls

av regeringen. För det första måste det säkerställas

att de vindkraftsprojektörer som investerat under

tidigare stödformer inte drabbas av införandet av

elcertifikatssystemet. Regeringen måste förvissa sig

om att elcertifikaten, den nedtrappade miljöbonusen

och stödet till marknadsintroduktion av storskaliga

vindkraftstillämpningar är tillräckliga åtgärder.

För det andra måste de stora aktörerna på

elmarknaden ta ansvar för den storskaliga

introduktionen av vindkraft. Regeringen bör därför

ta sitt ansvar och se till, genom att utöva sitt

ägarinflytande, att Vattenfall AB går i spetsen för

en storskalig introduktion av vindkraft i Sverige.

Vissa kompletterande uppgifter

Våren 2003 beslutade riksdagen (prop. 2002/03:40,

bet. 2002/03:NU6) om införande av ett

elcertifikatssystem i syfte att främja produktionen

av förnybar el. Det nya systemet, vilket infördes i

maj 2003, omfattar bl.a. vindkraft. Utskottet

framhöll i samband med beredningen av regeringens

förslag sin uppfattning att systemet kommer att

skapa möjligheter för en fortsatt utbyggnad av

elproduktionen från förnybara energikällor,

samtidigt som det stimulerar en marknadsdynamik som

främjar kostnadseffektivitet och teknikutveckling.

Andra uppfattningar gavs uttryck för i reservationer

(m, fp, kd; mp).

Därförinnan, i samband med behandlingen av 2002

års energipolitiska överenskommelse, hade riksdagen

beslutat (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02: NU17) om

vissa särskilda åtgärder för vindkraften. Dessa

åtgärder består av tre delar: ett stöd till

teknikutveckling och marknadsintroduktion, ett

nationellt planeringsmål för vindkraft och ett

avtrappande övergångsstöd.

Stödet till teknikutveckling och

marknadsintroduktion syftar till att, i samverkan

med näringslivet, på sikt minska kostnaderna för

nyetablering av vindkraft i havs- och fjällområdena.

År 2003 anslogs 50 miljoner kronor för denna

verksamhet. Stödet har anmälts till och godkänts av

EG-kommissionen. I augusti 2003 beslutade regeringen

om förordningen (2003:564) om bidrag till en

effektiv och miljöanpassad energiförsörjning, i

vilken bl.a. stödet till marknadsintroduktion till

vindkraft ingår.

Det nationella planeringsmålet fastställdes till

en årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015.

Regeringen betonade i nämnda proposition att

planeringsmålet skall ses som ett uttryck för

ambitionsnivån när det gäller att skapa

förutsättningar för en framtida vindkraftsutbyggnad

men att det inte skall betraktas som ett

utbyggnadsmål eller som en del av målet för

utvecklingen av den förnybara energiproduktionen.

Vid beredningen av regeringens förslag framhöll

utskottet att Sverige skall vara ett föregångsland i

omställningen till hållbar utveckling. Genom ett

kvantitativt planeringsmål för vindkraften ges

större möjligheter att synliggöra vindkraften i den

fysiska planeringen och vid prövningen av tillstånd.

Vidare ansåg utskottet att planeringsmålet om en

årlig produktionskapacitet på 10 TWh år 2015 var väl

avvägt. I reservationer (m, fp; kd; mp) framförde

företrädarna för dessa partier sin syn på de

särskilda åtgärderna för vindkraften.

Beträffande övergångsstödet för vindkraften

föreslås i budgetpropositionen för år 2004 en

påbörjad avtrappning av det nuvarande avdraget för

energiskatt på el som produceras i vindkraftverk,

den s.k. miljöbonusen. För landbaserade

vindkraftverk sänks avdraget från motsvarande 18,1

öre till 12 öre per kWh, och för havsbaserad

vindkraft sänks avdraget till 17 öre per kWh. Enligt

förslaget skall även en begränsningsregel införas

som innebär att elproduktionen i ett vindkraftverk

inte berättigar till avdrag när produktionen,

omräknad till full last, har pågått under längre tid

än 20 000 timmar.

Frågan bereddes av finansutskottet, och

skatteutskottet gavs möjlighet att yttra sig.

Skatteutskottet tillstyrkte i sitt yttrande (yttr.

2003/04:SkU1y) regeringens förslag och anförde att

det finns anledning att införa en gräns för hur

länge vindkraftsproduktionen i ett kraftverk kan

berättiga till skatteavdrag och att anpassa

avtrappningen till drifttiden så att verket kan vara

avskrivet när gränsen uppnås. Vidare sades att med

den av regeringen föreslagna utformningen får

avtrappningen en lämplig längd. Finansutskottet

(bet. 2003/04:FiU1) delade skatteutskottets

bedömning och tillstyrkte därmed regeringens

förslag. Riksdagen biföll finansutskottets förslag.

Vad gäller vindkraftens ekonomiska förutsättningar

kan erinras om att utskottet våren 2003 hanterade

motioner rörande dessa frågor, vilka behandlades i

samband med riksdagens behandling av propositionen

om elcertifikat. I detta sammanhang påpekade

utskottet att det erfarit att det finns en oro hos

olika vindkraftsintressenter att det – även med

elcertifikatssystemet – kommer att bli svårt att hos

banksektorn erhålla de lån som erfordras för att den

önskade utbyggnaden av vindkraft skall bli av.

Utskottet menade därför att det är angeläget att

regeringen noga följer vilka effekter

elcertifikatssystemet kommer att få för

verksamhetsförutsättningarna för vindkraften, bl.a.

gällande finansieringsfrågan, och att det finns en

beredskap för att vidta åtgärder om så behövs. I

reservationer (m, fp; kd; mp) redogjorde företrädare

för dessa partier för sin syn i frågan.

Med anledning av vad i en motion anförs om

ansvaret för nedmontering och bortforsling av

vindkraftverk kan erinras om att bostadsutskottet

våren 2002 behandlade (bet. 2001/02:BoU11) ett

likalydande yrkande. I detta sammanhang noterades

att det vid tillåtlighetsprövning kan villkoras att

säkerhet ställs så att området kan återställas vid

upphörande av kraftproduktion. Bostadsutskottet

hänvisade till ett konkret fall där regeringen, som

har att pröva tillåtlighetsfrågan beträffande vissa

större vindkraftsanläggningar, lämnade tillstånd och

föreskrev som villkor att sökandebolaget skulle

ställa säkerhet för erforderliga kostnader i samband

med en nedläggning, inkluderande rivningskostnader.

Miljöbalken ger regeringen möjligheter att

föreskriva motsvarande villkor (17 kap. 7 § MB).

Även övriga prövningsmyndigheter har möjlighet att

villkora tillståndsbeslut. De kan bl.a. föreskriva

att säkerhet skall ställas för kostnaderna för

återställningsåtgärder som verksamheten kan

föranleda (16 kap. 3 § MB). Med hänvisning därtill

fann bostadsutskottet yrkandet i allt väsentligt

redan tillgodosett.

Utskottets ställningstagande

Det är utskottets uppfattning att Sverige skall vara

ett föregångsland när det gäller omställningen till

hållbar utveckling. I några motioner berörs det

nationella planeringsmålet samt vindkraftens

ekonomiska villkor. Med anledning därav vill

utskottet anföra följande. Vindkraften omfattas av

det system med elcertifikat som infördes i maj 2003.

Som redovisats beslöt riksdagen våren 2002 även om

särskilda åtgärder för vindkraften. Beslutet

omfattade, som nämnts, dels ett stöd till

teknikutveckling och marknadsintroduktion, dels ett

nationellt planeringsmål innebärande en årlig

produktionskapacitet på 10 TWh år 2015, dels ett

övergångsstöd i form av en avtrappad miljöbonus. Vid

införandet av det nationella planeringsmålet

påpekade utskottet att ett planeringsmål för

vindkraften ger större möjligheter att synliggöra

vindkraften i den fysiska planeringen och vid

prövningen av tillstånd. I samband med

planeringsmålets införande betonades även att det

inte skall ses som ett utbyggnadsmål eller som en

del av målet för utvecklingen av den förnybara

elproduktionen utan som ett uttryck för

ambitionsnivån när det gäller att skapa

förutsättningar för en framtida vindkraftsutbyggnad.

När det gäller vad i motion 2003/04:N296 (mp)

anförs om vindkraftsprojektörers ekonomiska

förutsättningar vill utskottet erinra om att

utskottet, i samband med elcertifikatssystemets

införande, påpekade att det är angeläget att

regeringen noga följer vilka effekter systemet får

för verksamhetsförutsättningarna för vindkraften,

bl.a. när det gäller finansieringen och att det

finns en beredskap för att vidta åtgärder om så

skulle behövas. Utskottet utgår från att detta

hörsammats av regeringen och ser inget behov av att

riksdagen gör ett uttalande i frågan.

Beträffande vad i sistnämnda motion sägs om

Vattenfall AB vill utskottet referera till vad

utskottet anförde om bolagets roll i det tidigare

avsnittet om den allmänna inriktningen av

energipolitiken. Motionen bör ej heller i denna del

föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

Angående ansvaret för nedmontering och

bortforsling av uttjänta vindkraftverk som framhålls

i motion 2003/04:N333 (m) vill utskottet hänvisa

till vad bostadsutskottet, som redovisats, anfört i

sak.

Med hänvisning till det ovan sagda bör riksdagen

avslå samtliga här behandlade motionsyrkanden.

Effektivare energianvändning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå här aktuella

motionsyrkanden beträffande effektivare

energianvändning. Utskottet hänvisar bl.a.

till de insatser som görs inom ramen för det

femåriga program med åtgärder för effektivare

energianvändning som riksdagen fattade beslut

om våren 2002 och till den översyn av Statens

energimyndighet som genomförs. Jämför

reservationerna 14 (m, fp, kd) och 15 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:U254 (kd) förordas att Sverige och

EU bör utveckla innovativa vägar för

energieffektivisering, vilket kan ge effekter även

för andra länder. I detta sammanhang påtalas också

att en särskild myndighet kommer att etableras på

europeisk nivå för att genomföra EU:s ramprogram

Intelligent energi – Europa. Den svenska regeringen

bör verka för att den nya myndigheten placeras i

Sverige.

Vikten av insatser rörande energieffektivisering

betonas i motion 2003/04: N311 (v). Motionärerna

begär riksdagsuttalanden i tre avseenden. För det

första att energieffektiviseringsåtgärder skall

främjas och prioriteras för att minska utsläppen av

klimatgaser. Motionärerna menar att ett av de mest

effektiva verktygen för att minska

koldioxidutsläppen är effektivisering av

energianvändningen. För det andra bör åtgärder

vidtas för att öka alla medborgares, företags och

organisationers förståelse för energianvändningens

betydelse för miljöbelastningen. Informations- och

rådgivningsinsatser angående energianvändningen

måste vidgas till att omfatta både barn och vuxna,

företag, organisationer och familjer. Arbetet måste

inriktas på både livsstilsfaktorer och

teknikfaktorer, dock med ökad tyngdpunkt på det

förstnämnda, sägs det. För det tredje bör åtgärder

vidtas för att identifiera potentialer för

energieffektivisering samt för att se till att dessa

potentialer resulterar i verkliga utfall i minskad

energianvändning. En större fokusering på

livsstilsfaktorer måste komma till stånd. Detta

arbete måste vara långsiktigt för att lyckas. I

motionen konkretiseras förslagen avslutningsvis

ytterligare.

Att en ny myndighet med ansvar för

energieffektivisering bör inrättas pläderas för i

motion 2003/04:N353 (mp). Konsumtionen av el per

capita i Sverige är högre än i resten av EU, vilket

tyder på att det finns en stor potential för

effektivare elanvändning. Endast en liten del av

denna skillnad kan enligt motionären förklaras av

klimatet och industristrukturen. Den stora

skillnaden ligger i att vi i Sverige har mycket mer

elvärme än i andra länder och att vi använder el

mindre effektivt. Ansvaret för energieffektivisering

vilar i dag i huvudsak på Energimyndigheten.

Erfarenheten visar dock att det kan vara svårt att

kombinera inriktningen på energitillförsel med

inriktningen på effektivisering. Därför bör en ny

myndighet inrättas som enbart ägnar sig åt

energieffektivisering. Den nya myndigheten bör

placeras under Miljödepartementet. Med den

föreslagna ordningen får statsmakterna bättre

beslutsunderlag genom att de två perspektiven, det

tillförselorienterade och det

användningsorienterade, tydligare särskiljs.

Finansieringsmässigt handlar det framför allt om en

omdisponering av medel från andra myndigheter, då

främst Energimyndigheten. På sikt är det dock

motiverat med en förstärkning av den nya

myndighetens budget.

Vissa kompletterande uppgifter

Statliga insatser för hushållning med energi har

varit ett energipolitiskt medel sedan 1970-talet.

Insatserna under 1970- och 1980-talen har innehållit

bl.a. investeringsstöd och informationsspridning.

Det energipolitiska beslut som togs år 1991

innefattade bl.a. stöd till upphandling och

introduktion av energieffektiv teknik, demonstration

av energieffektiv teknik i bostäder och lokaler,

stöd till pilotanläggningar inom industrin samt

generell energiinriktad information. Inom ramen för

det s.k. kortsiktiga programmet i 1997 års

energipolitiska beslut fanns bl.a. åtgärder för en

effektivare energianvändning och en minskad

elanvändning.

Det energipolitiska beslut som riksdagen fattade

våren 2002 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17)

innefattade ett femårigt program med åtgärder för

effektivare energianvändning. Insatserna omfattar

delprogrammen Information, utbildning, provning

m.m., Lokala och regionala initiativ samt

Teknikupphandling och marknadsintroduktion.

Åtgärderna beräknas omfatta ca 1 miljard kronor

under perioden 2003–2007.

Vid riksdagsbehandlingen av den aktuella

propositionen framhöll utskottet bl.a. att

sammanställning och spridning av kunskap och

information, både till allmänheten och till

specifika användargrupper, är en angelägen uppgift.

Därigenom kan kunskapen hos dessa grupper om

ekonomiska och miljömässigt motiverade åtgärder ökas

i syfte att skapa en mer effektiv energianvändning.

Beträffande den kommunala energirådgivningen pekade

utskottet på fördelarna med att de lokala

energirådgivarna kan bryta ned generell information

till den lokala nivån med hänsyn till de

förhållanden som där råder. Därtill framhölls att

stöd för teknikupphandling varit ett sätt att driva

på teknikutvecklingen och få fram mer energisnåla

och miljövänliga produkter. I reservationer under de

olika momenten– (kd; mp), (m) och (mp) – framförde

företrädare för dessa partier sin syn på åtgärderna

för en effektivare energianvändning.

Statens energimyndighet bildades år 1998 för att

ha huvudansvaret för att verkställa merparten av de

energipolitiska programmen och de utökade kraven på

genomförandet av omställningen av energisystemet och

har ett samordningsansvar när det gäller

omställningsåtgärderna. Enligt

verksamhetsförordningen (1997:868) skall

Energimyndigheten verka för att på kort och lång

sikt trygga tillgången på el och annan energi på

gentemot omvärlden konkurrenskraftiga villkor.

Myndigheten skall vidare inom sitt verksamhetsområde

verka för en effektiv och hållbar energianvändning

och en kostnadseffektiv energiförsörjning, båda med

låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat.

Därtill skall myndigheten bidra till omställningen

till ett ekologiskt uthålligt energisystem. Av

nämnda förordning framgår även att Energimyndigheten

särskilt skall

· verka för rationell tillförsel, omvandling,

distribution och användning av energi,

·

· samordna arbetet med omställningen av

energisystemet,

·

· främja forskning, utveckling, demonstration och

introduktion av energiteknik samt planera och

fördela statligt stöd till detta,

·

· utarbeta underlag för utvärdering och omprövning

av de samlade energipolitiska programmen,

·

· bevaka energimarknadernas och energisystemets

utveckling och särskilt energiomvandlingens och

energianvändningens inverkan på och betydelse för

miljö och klimat samt näringslivets

konkurrenskraft och den ekonomiska tillväxten,

·

· inom sitt verksamhetsområde verka för att

elmarknadens funktion förbättras samt följa

utvecklingen på elmarknaden vad avser t.ex.

kapacitetsutveckling, strukturomvandlingar inom

elhandels- och nätverksamhet samt

prisutvecklingen på el och nättjänster,

·

· följa den internationella utvecklingen inom

verksamhetsområdet och främja svenskt deltagande

i internationellt samarbete,

·

· inom sitt verksamhetsområde bedriva en aktiv

informationsverksamhet, i syfte bl.a. att öka

kunskapen hos elanvändarna om den avreglerade

elmarknaden,

·

· ansvara för officiell statistik i enlighet med

vad som anges i förordningen (2001:100) om den

officiella statistiken och

·

· bevaka att Europaparlamentets och rådets

förordning (EG/2422/2001) av den 6 november 2001

om ett gemenskapsprogram för

energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning

följs.

·

Beträffande vad i en motion anförs om

Energimyndighetens ansvar för energieffektivisering

kan erinras om att regeringen i september 2002

uppdrog åt Statskontoret att genomföra en översyn av

Energimyndighetens verksamhet. Statskontoret

redovisade i november 2003 sina slutsatser och

förslag i rap-porten om effektivare tillsyn över

energimarknaderna (2003:27). Mot bakgrund av den

problembild som redovisas i rapporten avseende

energimarknaderna och tillsynen lämnar Statskontoret

förslag dels om förstärkt tillsyn i sak, dels om en

förändrad organisation av tillsynsfunktionen. Bland

annat föreslås effektivare utnyttjande av befintliga

regler och förstärkt tillsyn av myndigheten,

tillförande av nya myndighetsuppgifter och ökad

samverkan med andra myndigheter. När det gäller

förslaget om en ny organisation av

tillsynsfunktionen menar Statskontoret att

tillsynsuppgifterna inte haft en tillräckligt stark

ställning inom Energimyndigheten. Inrättandet av en

fristående tillsynsmyndighet skulle lämpligen kunna

ske genom att dagens myndighet delas i två separata

myndigheter, sägs det i rapporten.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen för år

2004 (utg.omr. 21) sin avsikt att återkomma i 2004

års ekonomiska vårproposition i frågorna om

Energimyndighetens verksamhet och resursbehov med

anledning av Statskontorets uppdrag.

Enligt 2003 års regleringsbrev skall

Energimyndigheten, senast den 30 november 2003,

redovisa en kartläggning över vilka olika

användargrupper som nås av den kommunala

energirådgivningen, bl.a. fördelat på kön och ålder,

samt en analys av hur rådgivningen kan förbättras

för att nå ut till olika användargrupper. Vidare

skall myndigheten, i samverkan med andra

myndigheter, redovisa sitt arbete med att bredda

kompetensen hos energirådgivarna och genomförda

insatser för att ta fram ett

kompetensutvecklingsprogram för energirådgivare. I

redovisningen ingår även att ange förutsättningarna

för att samordna olika kompetenser inom kommuner

samt förutsättningarna för att skapa s.k. lokala

center för hållbar utveckling.

Även ett annat uppdrag som Energimyndigheten

ålagts kan i detta sammanhang nämnas. Regeringen

beslutade i maj 2003 att uppdra åt Energimyndigheten

att närmare utreda och bedöma möjligheterna att

förbättra statistik- och kunskapsunderlaget avseende

bebyggelsens energianvändning. Behoven med anledning

av EG-direktivet (2002/91/EG) om byggnaders

energiprestanda skall särskilt uppmärksammas.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 december

2003.

I augusti 2000 beslutade regeringen att tillsätta

en förhandlare (departementsrådet Hans Christer

Olson) med uppgift att ta fram underlag och förslag

till långsiktiga avtal med syfte att uppnå

effektivare energianvändning i den energiintensiva

industrin. En departementspromemoria presenterades i

oktober 2001 med principförslag till program för

långsiktiga avtal med energiintensiv industri (Ds

2001:65). I oktober 2003 presenterades ett förslag

till program för energieffektivisering i

energiintensiva företag (Ds 2003:51). Förslaget

innebär att företag som är energiintensiva enligt

definitionen i EU:s energiskattedirektiv kan ges

möjlighet att frivilligt delta i särskilda program

för energieffektivisering. I gengäld skall företagen

kunna medges en nedsättning av den energiskatt på el

för industrin, jordbruket och skogsbruket som

regeringen i budgetpropositionen har aviserat skall

införas i juli 2004. Regeringen avser att återkomma

med ett förslag om ett program för

energieffektivisering till riksdagen under våren

2004.

Ett beslut om EU:s ramprogram Intelligent energi –

Europa (1230/2003/ EG) antogs av Europaparlamentet

och rådet i juni 2003 och trädde i kraft i augusti

samma år. Ramprogrammet omfattar åtgärder för

främjande av effektivare energianvändning (Save),

förnybara energikällor (Altener),

transportrelaterade energifrågor (Steer) samt

energiprojekt i utvecklingsländer (Coopener). För

att administrera programmet har kommissionen för

avsikt att upprätta en genomförandemyndighet (enligt

EU-förordningen 58/2003/EG). Genomförandemyndigheten

blir sannolikt den första att inrättas i enlighet

med det nya regelverket. Kommissionen har under

hösten 2003 lagt fram ett förslag vilket bl.a.

innefattar att genomförandemyndigheten skall

benämnas Byrån för intelligent energi och ha sitt

säte i Bryssel. Ett formellt beslut av kommissionen

förväntas enligt uppgift under slutet av år 2003

eller i början av år 2004.

Utskottets ställningstagande

Det är utskottets uppfattning att ett effektivt

utnyttjande av resurser, inklusive energi, är

önskvärt ur ett samhälleligt perspektiv. En effektiv

användning utgör grunden för ekonomisk tillväxt och

är nödvändig för en hållbar utveckling. Att såväl

energianvändningen som energiproduktionen skall vara

så effektiv som möjligt är således en självklar

utgångspunkt. Trots att det sker en kontinuerlig

effektivisering har emellertid den totala

energianvändningen ökat. Därvid vill utskottet

framhålla vikten av långsiktighet i det arbete som

bedrivs. Insatser för att försöka påverka attityder

och beteenden genom ökad kunskap samt relevant och

lättillgänglig information är ett arbete där

effekterna först får genomslag på längre sikt.

Som redovisats beslutade riksdagen våren 2002 om

ett femårigt program (för perioden 2003–2007) med

åtgärder för effektivare energianvändning. Syftet

med insatserna är att stimulera användningen av

befintlig energieffektiv teknik och främja

introduktion av ny energieffektiv teknik. Insatserna

omfattar framför allt informations- och

kunskapsspridning på kommunal, regional och central

nivå samt stöd till miljöanpassad produktutveckling.

När det gäller vad i motion 2003/04:N311 (v)

anförs om åtgärder för energieffektivisering för att

bl.a. minska utsläppen av klimatpåverkande gaser är

det utskottets uppfattning att flera av de

synpunkter som förs fram i motionen ligger i linje

med det arbete som pågår. Utskottet vill samtidigt

hänvisa till det arbete som Energimyndigheten

bedriver och de uppdrag, vilka tidigare redovisats,

som myndigheten ålagts. Ett uttalande bör med

hänvisning till detta kunna undvaras.

Även vad i motion 2003/04:U254 (kd) anförs om att

Sverige tillsammans med EU bör utveckla innovativa

vägar för energieffektivisering stämmer överens med

den förda politiken. Utskottets grundsyn är, i

likhet med regeringens, att Sverige i det

internationella samarbetet skall arbeta för att

främja energieffektiviteten. I detta sammanhang vill

utskottet även erinra om den handlingsplan för ökad

energieffektivitet i Europeiska gemenskapen

(KOM/2000/247) som energiministrarna antog i

december 2000, vilken omfattar vissa kriterier för

val av åtgärder och pekar på vissa styrmedel. Vidare

innefattar handlingsplanen prioriteringar på kort,

medellång och lång sikt.

I motion 2003/04:N353 (mp) förordas inrättandet av

en ny myndighet för energieffektivisering. Ansvaret

för dessa frågor vilar i dag främst på

Energimyndigheten. Utskottet har inget att erinra

mot hur Energimyndigheten sköter detta arbete. I

sammanhanget vill utskottet även peka på den av

Statskontoret nyligen redovisade översynen av

Energimyndigheten, i vilken förslag presenterats som

kan komma att beröra Energimyndighetens verksamhet.

Något initiativ från riksdagen ser utskottet därför

inte skäl till.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella

motioner i berörda delar.

Forskning och utveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

forskning kring solceller och vätgas samt

energi- och drivmedelsframställning ur

skogsråvara. Utskottet framhåller vikten av

forskning och utveckling på det

energipolitiska området och pekar på de

insatser som där görs. Jämför reservationerna

16 (kd) och 17 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:N413 (kd) förespråkas att stora

satsningar görs på energiforskning och energiteknisk

utveckling. Motionärerna förordar bl.a. satsningar

på solcellsforskning och forskning om vätgasbaserad

energi, där de ser en stor potential.

Det påpekas i motion 2003/04:N251 (kd) att Centrum

för solenergiforskning i Borlänge, vilket är knutet

till högskolan, under årens lopp har utvecklats till

att bli ett inofficiellt centrum för

villasolvärmeteknik. För att ytterligare lyfta fram

solenergiforskningens betydelse bör, enligt

motionären, detta centrum ges status av ett

nationellt centrum för villasolvärmeteknik med

ansvar för att genom forskning, utveckling och

informationsinsatser verka för att villasolvärmen

blir en aktiv och betydelsefull del av Sveriges

energiförsörjning.

Ett uttalande om vikten av fortsatt forskning

kring praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning av skogsråvara förordas i

Centerpartiets motion 2003/04:MJ474. Skogen är en

viktig resurs i arbetet med att ställa om Sverige

till ett ekologiskt hållbart samhälle. Det finns en

stor potential till energiutvinning ur den svenska

skogen, samtidigt som Sverige har stora tillgängliga

arealer. Det är därför av yttersta vikt att

forskningen kring, och tillämpningen av,

energiframställning ur skogsråvara fortsätter, sägs

det i motionen.

Vissa kompletterande uppgifter

Vissa frågor rörande forskning och utveckling på

energiområdet behandlades av riksdagen våren 2003 i

samband med behandlingen av motioner från allmänna

motionstiden. I detta sammanhang berördes bl.a.

frågor om syntesgas, acceleratordriven

transmutation, forskning kring energi- och

drivmedelsframställning ur skogsråvara samt

Europagemensamma satsningar. Samtliga då aktuella

yrkanden avstyrktes av utskottet (bet.

2002/03:NU11). Utskottet anförde i sammanhanget att

det är angeläget med satsningar på alternativa

drivmedel. Vidare noterade utskottet, med

tillfredsställelse, den aktivitet som finns kring

forskning och utveckling. I reservationer (m, fp;

kd; mp) framförde företrädare för dessa partier sin

syn på forskning och utveckling.

Som tidigare nämnts omfattade det långsiktiga

programmet i 1997 års energipolitiska beslut (prop.

1996/97:84, bet. 1996/97:NU12) stöd till bl.a.

energiforskning, energiteknikstöd och stöd till

introduktion av ny energiteknik. För denna

verksamhet, inklusive energipolitiskt motiverade

klimatinsatser, avsattes drygt 5,6 miljarder kronor

under en sjuårsperiod (1998–2004).

Den utredning som regeringen tillsatt (dir.

2001:122) om det långsiktiga energipolitiska

programmet (särskild utredare: direktör Peter

Nygårds) presenterade i augusti 2003 sin slutrapport

om energirelaterad forskning, utveckling och

demonstration, EFUD – en del i omställningen av

energisystemet (SOU 2003:80). I rapporten sägs det

inledningsvis att mycket talar för att det i 1997

års energipolitiska beslut fästes för stor tilltro

till möjligheten för energirelaterad forskning,

utveckling och demonstration att driva på

omställningen av energisystemet. Såväl forskning och

utveckling som omställningen av energisystemet tar

tid, sägs det. Förväntningarna på vad som kan

åstadkommas med satsningar på forskning och

utveckling måste därför vara rimliga. På åtminstone

10–20 års sikt har andra samhälleliga styrmedel med

syfte att bl.a. skapa incitament för investeringar

(såsom skatter, allmänna ramvillkor för företagare,

olika former av stöd etc.) större betydelse för

omställningen av energisystemet enligt utredningens

bedömning. Sammantaget menar utredningen att

insatser för forskning, utveckling och demonstration

visserligen utgör en viktig förutsättning för att

möjliggöra en långsiktig omställning av

energisystemet men att dessa insatser inte kan

utgöra den primära motorn för omställningen. Utifrån

detta antagande har utredningen valt att anlägga två

perspektiv, nämligen dels att mer avgränsat värdera

de insatser som gjorts och styrningen av dessa samt

bedöma vilka förbättringar som kan göras, dels att

med ett vidare perspektiv analysera vad som krävs

för att uppnå en mer genomgripande omställning av

energisystemet.

Analysen av de satsningar som gjorts på

energirelaterad forskning, utveckling och

demonstration i 1997 års långsiktiga energipolitiska

program görs utifrån inriktning, kvalitet och

relevans, organisation, programmens administration

samt programmens måluppfyllelse. Beträffande

måluppfyllelsen för 1997 års energipolitiska program

menar utredningen att målen till stor del kan sägas

ha uppfyllts. Verksamheten inom programmet kan sägas

vara av rimlig kvalitet och relevans, samtidigt som

det finns fog för att hävda att denna del inom ramen

för 1997 års långsiktiga energipolitiska program har

bidragit till att sänka kostnaderna för och

introducera ny energiteknik baserad på förnybara

energislag, att bygga upp vetenskaplig och teknisk

kunskap och kompetens inom universiteten,

högskolorna och i näringslivet, att skapa stabila

förutsättningar för ett konkurrenskraftigt

näringsliv, till en förnyelse och utveckling av den

svenska industrin och ett breddat energi-, miljö-

och klimatsamarbete i Östersjöregionen. Däremot,

påpekas det, har inte energirelaterad forskning,

utveckling och demonstration i 1997 års långsiktiga

energipolitiska program i någon större utsträckning

bidragit till Sveriges möjligheter att under de

närmaste tio till femton åren kraftigt öka el- och

värmeproduktionen från förnybara energikällor och

utveckla kommersiellt lönsam teknik för

energieffektivisering. Det framhålls dock att målen

överlag är oskarpt formulerade och därför svåra att

följa upp.

Utredningens förslag är för närvarande ute på

remiss; remisstiden löper ut i december 2003.

Regeringen meddelar i budgetpropositionen sin avsikt

att återkomma till riksdagen våren 2004 med förslag

till inriktning och utformning av programmet från år

2005 och framåt.

Energimyndigheten gör i rapporten om forskning och

utveckling inom energiområdet (ER 5:2003) en

uppföljning av satsningarna på forskning och

utveckling. Syftet med rapporten är att beskriva

forsknings- och utvecklingsläget för ny kunskap och

ny teknik inom skilda områden i dag och på lång

sikt. Rapporten omfattar bl.a. en genomgång av de

olika utvecklingsområdenas kommersiella mognad.

Nedan följer en kort genomgång av

utvecklingsområdena Uthållig produktion av

biobränslen inklusive askåterföring, Vätgasbaserade

energisystem, Produktion av biodrivmedel och

Solcellssystem.

För utvecklingsområdet Uthållig produktion av

biobränslen framhålls att Sverige är ledande i

forskning och utveckling om bioenergins miljö och

kretslopp, askåterföring, ekologiska och tekniska

restriktioner för skogsbränslepotential samt

miljömässiga och ekonomiska förutsättningar för

energiproduktion i intensivodlad skog. Vidare har

forskning och utveckling rörande bioenergins

inverkan på biologisk mångfald nyligen förstärkts.

För en fortsatt expansion av användningen av

skogsbränslen och energigrödor behöver hela systemen

vidareutvecklas mot ökad kostnadseffektivitet, menar

Energimyndigheten. Fortsatt forskning och utveckling

har stor betydelse för att bioenergin skall

expandera på marknaden, sägs det i rapporten.

Samtidigt framhålls det att även miljövärdering,

politiska ställningstaganden och regelverket på både

nationell och internationell nivå är av stor vikt.

Kommande forskning och utveckling bör liksom

tidigare sörja för att all länkar i produktions- och

hanteringskedjorna utvecklas parallellt, enligt

Energimyndigheten.

När det gäller utvecklingsområdet Vätgasbaserade

energisystem påpekas i rapporten att många

framtidsprognoser förutspår att vätgasbaserade

energisystem kommer att spela en betydande roll på

den framtida energimarknaden. Vätgasbaserade

energisystem avser två skilda teknologier,

bränsleceller och artificiell fotosyntes.

Beträffande artificiell fotosyntes menar

Energimyndigheten att det i nuläget krävs en

långsiktig finansiell satsning på grundforskning men

att en beredskap bör byggas upp för att ta om hand

den teknik för vätgasproduktion som nu tas fram.

Inom området bränsleceller har, sägs det, ett starkt

ökande intresse på tillverkarsidan uppkommit de

senaste åren. Satsningarna på området drivs i nära

samarbete med näringslivet. Under år 2002 har flera

svenska bränsleceller i effektklassen 5 kW el tagits

fram.

Beträffande utvecklingsområdet Produktion av

biodrivmedel erinras om att Energimyndigheten

tillsammans med Vägverket, Verket för

innovationssystem (Vinnova) och Naturvårdsverket

lagt fram ett gemensamt första strategidokument för

introduktion av biodrivmedel på marknaden. I

slutsatserna sägs att för att biodrivmedel skall få

genomslag på marknaden krävs en tydlig statlig

ambition att verka för och stödja en långsiktig

övergång från dagens fossila alternativ till

biobaserade drivmedel. För att rimliga

kostnadsnivåer skall kunna nås bör ett fortsatt stöd

ges till forskning men även till utveckling av

produktionstekniken för såväl etanol som metanol och

dimetyleter (DME). Även för produktion av biogas och

biobaserade drivmedelskomponenter krävs stöd till

utveckling, enligt Energimyndigheten.

Av Energimyndighetens rapport framgår vidare att

intresset för solceller har ökat i Sverige under de

senaste åren. Ett antal nya anläggningar har

uppförts i både Stockholm och Malmö, och ett par

stora EU-projekt med solceller har påbörjats. Vidare

har byggföretag och arkitekter börjat visa intresse

för tekniken och möjligheten att integrera

solcellerna i byggnader. Marknaden för

solcellssystem sägs vara växande, och i dag är

solceller konkurrenskraftiga i fristående system,

dvs. system som inte är kopplade till kraftsystemet.

Det största hindret för ökad kommersialisering anges

vara den höga kostnaden. Förutsättningarna för att

utveckla kostnadseffektiva solcellssystem bedöms

dock som mycket goda. För detta behövs satsningar på

att bygga upp en industriell tillverkning av, i

första hand, tunnfilmssolceller. Fortsatt forskning

och utveckling av solceller, både tunnfilmssolceller

och nanostrukturerade solceller, samt utveckling av

produktionsteknik och system- och

installationsteknik kommer även att behövas.

Av en sammanställning som återfinns i

Energimyndighetens rapport (s. 194) framgår att

området Uthållig produktion av biobränsle erhållit

50,4 miljoner kronor, Vätgasbaserade energisystem 6

miljoner kronor, Produktion av biodrivmedel 95,2

miljoner kronor och Solcellssystem 12,7 miljoner

kronor under år 2002. Under perioden 1998–2002 har

anslagits till området Uthållig produktion av

biobränsle 248 miljoner kronor, till området

Vätgasbaserade energisystem 55,5 miljoner kronor,

till området Produktion av biodrivmedel 172,8

miljoner kronor och till området Solcellssystem 40

miljoner kronor.

Riksdagens utredningstjänst har på uppdrag av

utskottet genomfört en förstudie om det statliga

stödet till forskning och utveckling i företag (dnr

2003:1193) med fokus på hur stödet fördelar sig på

företag av olika storlek. I rapporten görs bl.a. en

närmare beskrivning av hur Energimyndigheten har

fördelat sina särskilda anslag för FoU när det

gäller små- och medelstora företag, och en genomgång

har gjorts av hur stöd till företag beviljats under

perioden 2000–2003 per företagsstorlek. Genomgången

av beviljade projekt respektive projekt som fått

avslag inom det långsiktiga programmet under

perioden januari 2000 till oktober 2003 visar att

drygt 2 700 projekt har beviljats medel och att

drygt 680 ansökningar har avslagits. Andelen

beviljade medel till små- och medelstora företag

(0–199 anställda) motsvarar närmare 68 % av

utbetalat FoU-stöd till företag. Slutsatserna har

redovisats inför utskottet.

I detta sammanhang kan även nämnas att regeringen

tillsatt en särskild utredare (generaldirektör Hans

Sandebring) med uppgift att föreslå nationella mål

och strategier för en fortsatt introduktion av

förnybara fordonsbränslen (dir. 2003:89). I

uppdraget sägs att den forsknings-, utvecklings- och

försöksverksamhet med förnybara fordonsbränslen som

pågår inom ramen för Energimyndighetens, Vinnovas

och Vägverkets verksamhet skall belysas och

eventuella behov av förändrad inriktning analyseras.

Utredningsarbetet skall vara avslutat den 31

december 2004. Ett delbetänkande om vägledande

nationella mål för år 2005 och bensinstationers

skyldighet att tillhandahålla minst ett förnybart

fordonsbränsle skall lämnas senast i februari 2004.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget med

forskning och utveckling på energiområdet. För

Sverige är det viktigt att vi kan upprätthålla en

hög teknisk kompetens på energiområdet samtidigt som

det sker en kontinuerlig uppbyggnad av ny kunskap

och teknik som på sikt kan omsättas i praktiskt

användbara energiproduktionslösningar.

Genom 1997 års energipolitiska beslut antogs ett

sjuårigt program för forskning och utveckling.

Beslutet omfattar insatser under åren 1998–2004 till

ett belopp av totalt ca 5,6 miljarder kronor. Den

fria forskningen vid universitet och högskolor och

de olika satsningar som görs inom ramen för det s.k.

långsiktiga energipolitiska programmet utgör stommen

i den svenska energiforskningen. Enligt de

riktlinjer som då fastställdes för insatserna för

forskning och utveckling är målet att sänka

kostnaderna för och introducera ny energiteknik

baserad på förnybara energislag.

När det gäller synen på forskning och utveckling

på energiområdet avviker utskottets uppfattning i

grunden således inte nämnvärt från vad som anförs i

motion 2003/04:N413 (kd), vari sägs att satsningar

måste ske beträffande energiforskning och

energiteknisk utveckling. I motionen betonas bl.a.

vikten av insatser för forskning om solceller och

vätgasbaserade energisystem. Som tidigare redovisats

sker redan i dag olika insatser på dessa båda

områden, varför utskottet menar att ett

tillkännagivande av riksdagen kan undvaras.

Det är även utskottets mening att forskning och

praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning ur skogsråvara är av

väsentlig betydelse för den svenska

energiomställningen som pågår. Därom delar utskottet

den uppfattning som framförs i motion 2003/04:MJ474

(c). Skogen är en viktig resurs i Sverige och kan

bidra till omställningen av energisystemet. I linje

med vad som gäller för energiomställning och i

överensstämmelse med vad som anförs i nyssnämnda

motion ser utskottet det som en fördel om

alternativa drivmedel baseras på inhemska råvaror,

såsom spannmål eller skogsråvaror. I detta

sammanhang vill utskottet även erinra om det program

för forskning om och utveckling av alternativa

drivmedel som Energimyndigheten initierat. Syftet

med programmet, vilket löper under perioden

2003–2006, är att främja en kostnadseffektiv

introduktion av alternativa drivmedel på den svenska

drivmedelsmarknaden samt att utveckla

produktionstekniker som möjliggör en uthållig

produktion av drivmedel.

Beträffande vad i motion 2003/04:N251 (kd) anförs

om ett nationellt centrum för forskning och

utveckling av villasolvärmeteknik anser utskottet

att det inte bör föranleda någon åtgärd från

riksdagens sida.

Avslutningsvis vill utskottet erinra om att

regeringen i budgetpropositionen meddelar sin avsikt

att under våren 2004 återkomma med förslag till

riksdagen om de fortsatta satsningarna på forskning

och utveckling på energiområdet. Därvid kommer

riksdagen att ges möjlighet att ta ställning till

vilken inriktning och omfattning som framgent skall

råda när det gäller forskning och utveckling inom

energiområdet. Utskottet motser regeringens kommande

förslag med intresse.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks

samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

Åtgärder för att motverka risken för

strömavbrott

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med krav

på utredningar kring leveranssäkerheten och

reservkraftslösningar. Vidare bör yrkanden om

ändrad lagstiftning avslås. Utskottet

hänvisar till det utredningsarbete som gjorts

samt till de åtgärder som vidtagits och

kommer att vidtas. Jämför reservation 18 (m,

fp, kd).

Motionerna

Samhällets sårbarhet och beroende av en säker

elförsörjning lyfts fram i motion 2003/04:N298 (s).

Samhället är uppbyggt kring att det finns en god och

stabil tillgång på el. De stora strömavbrotten som

drabbat Sverige gör att leveranssäkerheten kan

ifrågasättas, anför motionären och menar att det

finns anledning att undra hur bristande

investeringar och avregleringen av elmarknaden

generellt gjort elförsörjningen onödigt känslig för

störningar. En översyn rörande avregleringen av

elmarknaden föreslås därför. Enligt motionären är

det riksdagens uppgift att värna om såväl den

enskilde medborgaren som om företagens möjligheter

att bibehålla sin produktion. Lagstiftningen måste

förändras så att säkerheten av elleveranser kan

garanteras till såväl medborgare som företag, sägs

det.

I Folkpartiets motion 2003/04:N324 påtalas den

svenska sårbarheten för avbrott i elförsörjningen

och vikten av reservkraft. I takt med att de

tekniska lösningarna blir alltmer komplicerade, ökar

behovet av reserv- och stödsystem. Den granskning

som Krisberedskapsmyndigheten för närvarande

genomför beträffande kommunernas förmåga till

reservkraft inom äldrevården borde därför, menar

motionärerna, vidgas till att omfatta kommunernas

hela reservkraftskapacitet.

Kristdemokraterna framhåller i motion 2003/04:N413

att regeringen, med hänsyn till sårbarheten i

samhället och de omfattande strömavbrott som

inträffat, måste utreda driftssäkerheten i

elsystemet och återkomma till riksdagen med förslag

på hur den kan förbättras. Utredningen bör omfatta

vilken påverkan den svenska produktionskapaciteten

och överföringskapaciteten till och från Sverige har

på strömavbrotten.

Behovet av reservkraft för telekommunikationer och

andra samhällskritiska verksamheter betonas i motion

2003/04:N250 (c). Motionärerna framhåller

nödvändigheten av att genomföra praktiska fältprov

med nu tillgängliga nya koncept för

reservkraftslösningar. Vidare påpekas att det finns

brister i ellagen och telelagen, i samhällets

tillsyn och i leversanssäkerheten. I motionen anförs

att en översyn av ellagen och telelagen bör

genomföras i syfte att förbättra leveranssäkerheten

och tillgängligheten. Lagstiftningen beträffande

koncessionsplikt bör enligt motionärerna ändras så

att den passar ihop med dagens tekniska

förutsättningar. Undantagen från koncessionsplikt

behöver ändras och moderniseras så att de

överensstämmer med ursprungliga intentioner och

moderna tekniska förutsättningar. Det bör övervägas

att öppna möjligheten för nya aktörer att erhålla

koncession för el för särskilda ändamål. Lagens

syfte bör även vara att sårbarheten minskas.

Telelagen bör ses över och kompletteras med

tillgänglighetskrav för såväl telefonitjänster som

Internet. Vidare bör tillåtlighet ges för byggande

av ett överlagrat elnät vid sidan av det ordinarie

eldistributionsnätet. Motionärerna föreslår att det,

överlagrat på det vanliga elnätet, byggs nya lokala

elnät med fasta centraliserade reservkraftverk för

distribution av el med extra hög tillgänglighet.

Detta, menar de, kan ske genom användande av

befintlig infrastruktur i form av telenätets eller

fiberoptiknätets befintliga undermarkkanaler.

Vissa kompletterande uppgifter

Det svenska elsystemet

Elsystemet består av produktionsanläggningar och ett

rikstäckande överförings- och distributionssystem.

Det sistnämnda kan indelas i tre nivåer: stamnät,

regionnät och lokalnät. Stamnätet omfattar ledningar

på 220 kV och 400 kV samt huvuddelen av

förbindelserna med grannländerna. De regionala

näten, normalt på spänningsnivåerna 70–130 kV och i

vissa fall på 220 kV, transporterar el från

stamnätet till lokalnäten och ibland till

elanvändare med hög förbrukning, t.ex. större

industrier. Från de lokala näten, normalt högst 20

kV, transformeras kraften inom distributionsområdena

till den normala hushållsspänningen. Vid varje

tidpunkt måste balans mellan förbrukning och

produktion av el upprätthållas. I Sverige är

Affärsverket svenska kraftnät ansvarigt för att

upprätthålla denna balans.

Svenska kraftnät driver och förvaltar det svenska

stamnätet och de statligt ägda

utlandsförbindelserna. I Sverige finns ca 15 200 km

220 kV- och 400 kV-ledningar med stationer. För att

knyta ihop nätet finns ca 150 transformator- och

kopplingsstationer. Ägare till kraftverk eller

regionnät kan ansluta sig till stamnätet och

utnyttja det för att transportera el. Svenska

kraftnät skall enligt riksdagens riktlinjer ansvara

för driften av stamnätet, den löpande momentana

elbalansen och det svenska kraftsystemets

övergripande driftsäkerhet. Svenska kraftnät är

systemansvarig myndighet enligt ellagen (1997:857).

I detta ingår bl.a. att utfärda föreskrifter om och

utöva tillsyn över driftsäkerheten i elektriska

anläggningar.

Det finns 13 regionnät i Sverige och dessa ägs av

Sydkraft AB, Fortum AB, Vattenfall AB, Graninge AB

och Jämtkraft AB. De ca 200 lokalnäten ägs av

privata, statliga och kommunala aktiebolag eller

ekonomiska föreningar.

Ansvarsfördelningen är sådan att det är en uppgift

för företagen inom elförsörjningen att vidta de

åtgärder som krävs i elsystemet för att hålla en god

leveranssäkerhet. Ansvaret innefattar åtgärder för

att förebygga och förhindra störningar och åtgärder

för att snabbt återställa elförsörjningen vid

störningar. Under de senaste åren har branschen

gjort olika insatser. Bland annat har

investeringsprogram för elnäten tidigarelagts när

det gäller att göra dessa mer robusta och

leveranssäkra. Nätföretagen arbetar även med att

förbättra sina beredskapsorganisationer för att

snabbare kunna vidta åtgärder vid avbrott och få ut

information fortare till kunderna. Många nätföretag

har vidare på frivillig väg infört en

schablonersättning, s.k. avbrottsgarantier, som

innebär att konsumenterna, oavsett hur mycket de

drabbas, är garanterade en viss ersättning av

nätföretaget. Reglerna varierar mellan företagen men

brukar innebära att man får en bestämd ersättning om

elavbrottet varat mer än 24 timmar. Ersättning

betalas dock inte ut vid exceptionella händelser,

dvs. då avbrottet berott på ett hinder utanför

företagets kontroll som företaget inte skäligen

kunnat räkna med och vars följder företaget inte

heller skäligen kunnat undvika eller övervinna.

I juni 2002 uppdrog regeringen åt Svenska kraftnät

att redovisa fördjupade analyser och förslag

beträffande möjligheterna att förstärka

elförsörjningen (N2002/6128/ESB). Svenska kraftnät

redovisade uppdraget hösten 2002 i rapporten om ett

robust elförsörjningssystem. I rapporten föreslås

att ett antal åtgärder genomförs genom ett

frivilligt åtagande från berörda elföretag.

Förslagen var följande:

· att elnätsföretagen, genom Svensk Energi,

utvecklar en branschrekommendation om baskrav för

regionala och lokala nät,

·

· att elnätsföretagen, genom Svensk Energi,

genomför en utredning i syfte att skapa en

aktuell avbrottsvärdering som underlag för

arbetet med baskrav,

·

· att elnätsföretagen, genom Svensk Energi,

genomför ett fortsatt utvecklingsarbete för att

åstadkomma en tillfredsställande

avbrottsstatistik,

·

· att elproducenter, Svenska kraftnät och

regionnätsföretagen utarbetar en

branschrekommendation för utformning av

driftscentraler och telesystem för kommunikation

till och från dessa och anpassar sina system

efter denna rekommendation,

·

· att ägare till elnät med 70 kV:s spänning eller

högre utarbetar en branschrekommendation för

dimensionering av lokalkraftmatning av ställverk

och anpassar sina system efter denna

rekommendation,

·

· att elproducenter, Svenska kraftnät och

regionnätsföretagen startar ett samarbete

syftande till installation av ett gemensamt

modernt och driftsäkert telekommunikationssystem

för bl.a. störningssituationer,

·

· att elproducenter och regionnätsföretagen inleder

ett samarbete med Svenska kraftnät för att

förbättra driftsstrategier och

driftsinstruktioner samt för utbildning och

träning av driftspersonal för återuppbyggnad av

elsystemet om ett omfattande elavbrott inträffat.

·

Svenska kraftnät redogör i sin årsredovisning för år

2002 för driftsäkerheten. I årsredovisningen sägs

att driftsäkerheten för år 2002 låg i nivå med de

senaste åren, vilket bedöms vara samhällsekonomiskt

rimligt. Antalet driftstörningar på stamnätet var

293 stycken, varav 23 stycken medförde

leveransavbrott för elkunder. Antalet störningar år

2002 berodde främst på omfattande åska under

sensommaren och driftstörningar i en

seriekondensator. Vidare redovisas antalet

driftstörningar på stamnätet under de senaste fem

åren.

Enligt en sammanställning av Energimyndigheten

uppgår den oaviserade medelavbrottstiden uttryckt i

genomsnittlig avbrottstid i minuter per år och kund

till 23 minuter för tätort och 203 minuter för

glesbygd. Uppgiften baserar sig på data för åren

1998–2001. Medelavbrottstiden i stamnätet är 0,2

minuter per år och kund.

Elavbrottet i september 2003

Den 23 september 2003 inträffade en omfattande

störning i det svenska stamnätet. Störningen

mörklade Sydsverige samt Själland och Bornholm i

Danmark.

Svenska kraftnät lämnade en preliminär rapport om

händelseförloppet (rapport 2003-10-03) i oktober.

Enligt rapporten var den primära orsaken till

elavbrottet en kombination av ett dubbelt s.k.

samlingsskenfel i Horred som i sin tur löste ut två

kärnkraftsblock i Ringhals, endast några minuter

efter ett bortfall av kärnkraftverket Oskarshamn 3.

Denna svåra påfrestning ledde till en

spänningskollaps i stamnätet sydväst om

Stockholmsområdet. Återuppbyggnaden av systemet

påbörjades omedelbart efter felet och förbrukningen

började återinkopplas efter ca 1 timme. Så gott som

all förbrukning i Sydsverige var åter inkopplad

efter ca 3 timmar. Den totala bortkopplade

förbrukningen i Sverige uppgick till ca 3 000 MW och

i östra Danmark till 1 850 MW. Normal driftsäkerhet,

frekvens samt systemspänningar förelåg före felet.

Tillåten överföringskapacitet i nord–sydlig riktning

i systemet var begränsad på grund av

underhållsarbeten på två kraftledningar i och

utanför det drabbade området.

Avtalsmässigt skall samtliga synkront anslutna

länder inom Nordel (Norge, Danmark, Finland och

Sverige) momentant hjälpa till att reglera ett

produktionsbortfall oavsett var i systemet det

inträffar. Svenska kraftnät konstaterar att det

nordiska samarbetet fungerade när det gällde att

reglera bortfallet från Oskarshamn 3. Systemet är

emellertid dimensionerat så att man skall kunna ha

15 minuter på sig att återställa systemet till

normal drift efter en störning. I detta fall

inträffande nästa störning redan efter fem minuter i

en underfrekvenssituation, varför en normal

uppreglering med stöd från grannländerna inte kunde

förväntas. Sammanfattningsvis framhåller Svenska

kraftnät att det nordiska samarbetet avseende

momentan störningsreserv fungerade.

I november 2003 framlade Svenska kraftnät en mer

omfattade rapport om elavbrottet (1:2003), i vilken

görs en mer grundlig genomgång av det inträffade

samt presenteras åtgärder som bör vidtas för att

ytterligare stärka stamnätets driftsäkerhet. Enligt

rapporten avser Svenska kraftnät att vidta följande

åtgärder.

· En översyn av regelverket för kraftsystemets

dimensionering och driftsäkerhet inom de nordiska

stamnätsföretagens samarbetsorganisation – Nordel

– genomförs. Översynen kommer att göras mot

bakgrund av konsekvenserna i samhället av

omfattande elavbrott.

·

· En plan för att åtgärda de kritiska ställverken,

i första hand ställverket i Horred, upprättas.

·

· En förstärkning av överföringsförmågan till

Sydsverige genomförs. Svenska kraftnät kommer att

starta projektering av en ny 400 kV-ledning från

Mellansverige i en befintlig ledningsgata.

·

· En översyn av metodik, åtgärder och intervall för

tillsyn och revision av frånskiljare har inletts.

·

· En utredning för att klarlägga behovet av att

förändra metodik och resursbehov för att styra

och följa upp stamnätets underhållsverksamhet

framöver genomförs.

·

· En utredning om vilka ytterligare åtgärder som

kan vidtas för att öka förmågan att klara

övergången till s.k. husturbindrift vid

värmekraftstationer genomförs.

·

· En utredning av orsakerna till bortfallet av

fjärrkontrollen skall göras. Åtgärder skall

vidtas för att eliminera riskerna för att felen

upprepas i andra anläggningar. Vidare skall andra

väsentliga risker för bortfall av

telekommunikationer i enstaka stationer och

driftcentraler kartläggas.

·

· En översyn av informationshanteringen i kritiska

situationer genomförs.

·

Energimyndighetens tillsyn

Energimyndighet är bl.a. nätmyndighet enligt

ellagen. I denna uppgift ingår att utöva tillsyn

över ellagens efterlevnad utom i fråga om

driftsäkerhet och elsäkerhet. Uppgiften innefattar

bl.a. tillsyn av nätverksamheten och

leveranskoncessioner.

Energimyndigheten presenterade i november 2001 en

rapport om ny helhetssyn för elberedskapen efter att

i regleringsbrev för år 2001 fått i uppdrag att

verka för att förbättra berörda myndigheters och

viktiga civila funktioners elberedskap. Arbetet

omfattade bl.a. att skapa en helhetssyn för

beredskapsåtgärder, skapa bättre analyser av

elberoende, se över antaganden om eltillgång och

utveckla former för informationsutbyte. Därtill

presenterades en plan för det fortsatta arbetet.

Beträffande säkerhet och beredskap inom

elförsörjningen sägs i rapporten att det svenska

elnätet är robust, även om reserver av olika slag

och reparationskapaciteten minskat under senare år.

Avbrottsfrekvensen har ökat något under 1990-talet,

främst i region- och lokalnäten på landsbygden, men

minskat något under de senaste två åren. Stamnätet

har en fortsatt mycket låg avbrottsfrekvens.

Samtidigt har beroendet av IT-system, främst för

drift och styrning, ökat. Vidare påpekades att

friledningsnät i icke trädsäker gata är sårbara för

oväder i form av hård vind och blöt snö. Företagen

är väl medvetna om de krav som ställs på dem och ett

omfattande arbete pågår hos flera nätföretag för att

förbättra situationen.

Det kan även nämnas att Energimyndigheten enligt

regleringsbrev för år 2003 har haft i uppdrag att,

efter samråd med Elsäkerhetsverket, följa upp de

satsningar som för närvarande görs inom elbranschen

för att minska elnätets känslighet för snöoväder och

liknande förhållanden samt minska konsekvenserna av

strömavbrott. Myndigheten redovisade uppdraget i maj

2003 i promemorian om uppföljning av elbranschens

satsningar för att minska elnätens känslighet för

snöoväder och liknande förhållanden (dnr 00-03-19).

Utgångspunkten för rapporten är den överenskommelse

som regeringen träffade med Svensk Energi hösten

2001 om förbättrad leveranssäkerhet.

Överenskommelsen ledde till att branschen i november

2001 presenterade ett handlingsprogram om nätkunden

i centrum (NÄTKIC) innehållande åtgärder för

isolering av luftledningar, förbättrad röjning,

storstörningsverksamhet, förbättrad information och

avbrottsersättning. I rapporten redogörs för att

under perioden september 2001 – september 2002 har

3 100 km oisolerade ledningar ersatts. Det påtalas

att Svensk Energi och dess medlemsföretag satsat

betydande resurser för att driva arbetet.

Energimyndigheten påpekar att det med denna

reinvesteringstakt dock skulle ta 20–25 år innan de

känsliga näten är åtgärdade. Under samma period har

ordinarie skogsåtgärder vidtagits på 22 000 km

ledningsgator och extraordinarie åtgärder på 6 000

km. Myndigheten påpekar att detta motsvarar ett

röjningsintervall på 4–5 år jämfört med tidigare 6–8

år. Vidare sägs att storstörningssamverkan är

etablerad inom samtliga samverkansområden och att

förbättringar skett på informationsområdet. Det

erinras även om att det vid årsskiftet 2001/02

infördes som rekommenderad branschpraxis att

nätföretagen skall ersätta elkunder för oaviserade

elavbrott som är längre än 24 timmar. Minst 90 % av

landets elkunder är anslutna till nätföretag som

avser att betala ut avbrottsersättning, sägs det.

Beredskapsåtgärder

Sedan år 1988 har först Överstyrelsen för civil

beredskap (ÖCB), numera Krisberedskapsmyndigheten

(sedan juli 2002), haft regeringens uppdrag att ge

bidrag till reservanordningar för kommunalteknisk

försörjning. I en rapport från ÖCB om

reservanordningar för kommunalteknisk försörjning

(2002) redogörs för att ca 300 miljoner kronor

beviljats i bidrag till ungefär 400 olika projekt

under perioden 1989–2001. Den totala investeringen

för de bidragsstödda projekten uppgår till ca 700

miljoner kronor. Huvuddelen av projekten har

beviljats för investeringar i reservkraft för

vatten- och värmeverk, prioriterade kommunala

fastigheter etc. I rapporten konstateras

sammanfattningsvis att ett ganska stort antal

kommuner, ca 100 stycken, har tillfredsställande

resurser av reservkraft för att nöjaktigt

upprätthålla de viktigaste funktionerna vid

långvariga elavbrott. Ungefär lika många kommuner,

dvs. ca 100 stycken, har reservkraft för att klara

vatten- och värmeförsörjningen men brister vad

gäller reservkraft för de högst prioriterade

fastigheterna. Resterande kommuner har bristande

tillgång på reservkraft för samtliga funktioner, det

gäller inte minst storstadskommunerna och kommuner i

dessas närhet. De områden där generella brister kan

konstateras gäller framför allt fastigheter för vård

och äldreomsorg samt s.k. värmestugor.

Krisberedskapsmyndigheten lyfter i sin

planeringsinriktning för år 2005

(Planeringsprocessen 2003:7) fram sju generella

prioriteringar. Planeringsinriktningen är ett

styrdokument för de samverkansansvariga

myndigheterna och för länsstyrelserna. Ett av de

områden som lyfts fram gäller åtgärder för att öka

säkerheten inom områdena elförsörjning,

telekommunikationer och IT.

Enligt uppgifter som inhämtats från

Krisberedskapsmyndigheten arbetar myndigheten med

att gå igenom försörjningsområdena var för sig på

kommunal nivå. Det finns ingen fastställd tidsplan

för när olika områden skall gås igenom. Vidare har

myndigheten ett register avseende den

kommunaltekniska försörjningen, vilket omfattar de

områden där bidrag getts till kommunerna. Därtill

har Krisberedskapsmyndigheten (tidigare ÖCB) till

uppgift att vart tredje år redovisa tillgången på

reservkraft inom länen. Den senaste redovisningen

skedde hösten 2001 (Redovisning av tillgången på

reservkraft dnr 6-356/2000 enligt regeringsuppdrag

N1999/11479/ ESB). Redovisningen omfattar bl.a.

konsekvenser av elbortfall och effektredovisning per

län. Den länsvisa sammanställningen är emellertid

hemlig.

I detta sammanhang kan även nämnas att Post- och

telestyrelsen (PTS) har haft i uppdrag, enligt 2002

års regleringsbrev, att redovisa en strategi för hur

arbetet med åtgärder för att minska konsekvenserna

av svåra påfrestningar på samhället skall bedrivas.

I den rapport om robusta elektroniska

kommunikationer – strategi för åren 2003–2005

(2003:13), som myndigheten avlämnade i mars 2003,

behandlas bl.a. säkrare elförsörjning och fördjupat

samarbete mellan el- och teleområdena. Det

konstateras att det ömsesidiga beroendet kräver att

samarbetet fördjupas och utvecklas mellan ansvariga

myndigheter och operatörer inom el- och

teleområdena. Därtill sägs det att ytterligare

satsningar skall göras för att minska konsekvenserna

av det ömsesidiga beroendet vid avsiktliga angrepp

och omfattande störningar.

Bestämmelser i ellagen

Enligt ellagen (2 kap. 1 § 1) får en elektrisk

starkströmsledning inte byggas eller användas utan

tillstånd (nätkoncession). Regeringen får (2 kap.

4 § 1) emellertid föreskriva undantag från detta

krav i fråga om vissa slag av ledningar eller i

fråga om ledningar inom vissa områden. Föreskrifter

om sådana undantag har regeringen meddelat i

förordningen (1975:601) om elektriska

starkströmsanläggningar (2 kap 1 §). Undantagen

avser i huvudsak interna nät, som alltså i praktiken

är undantagna från kravet på nätkoncession.

I en departementspromemoria som utarbetats inom

Näringsdepartementet om icke koncessionspliktiga

elnät (Ds 2003:22) presenteras ett förslag till nya

föreskrifter om icke koncessionspliktiga elnät i

form av en ny förordning. I promemorian sägs att de

föreskrifter som föreslås skall ersätta motsvarande

föreskrifter i nyssnämnda förordning om elektriska

starkströmsanläggningar. Vidare påpekas att

föreskrifterna i starkströmsförordningen om undantag

från kravet på koncessionsplikt meddelades för

ganska länge sedan, varför en allmän genomgång var

angelägen. Dessutom, hävdas det, har utvecklingen

lett till att ett antal problem, förknippade med

interna nät, har uppstått. Enligt de uppgifter som

inhämtats från Näringsdepartementet är avsikten att

regeringen under år 2004 skall ta ställning i

ärendet.

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om elförsörjningen och telekommunikationer

behandlades av riksdagen våren 2002 med anledning av

regeringens proposition om samhällets säkerhet och

beredskap (prop. 2001/02:158, bet. 2001/02:FöU10)

och därav väckta motioner. Den bedömning regeringen

gjorde i propositionen var att Sverige, under

normala förhållanden, har ett säkert elsystem.

Samhällets ökade elberoende och elsystemets

känslighet för extrema väderförhållanden och

organiserade våldsangrepp innebär dock att

ytterligare åtgärder bör vidtas för att öka

elsystemets uthållighet. Vidare redogjordes för de

insatser regeringen avsåg att vidta, bl.a. rörande

översyns- och utvärderingsarbete och i fråga om

prioriteringsordningar vid leverans av el.

Försvarsutskottet hade i detta ingen avvikande

uppfattning. Härutöver konstaterade regeringen att

robusta telekommunikationer bör åstadkommas genom

ett långsiktigt och metodiskt förebyggande arbete.

Beträffande telelagen (1993:597) kan erinras om

att denna upphävdes i juli 2003 och ersattes med en

lag (2003:389) om elektronisk kommunikation. Vid

behandlingen av lagförslaget berördes bl.a. frågor

om nätens driftsäkerhet och möjligheten att nå

larmnumret 112. Regeringens förslag i propositionen

var att den som tillhandahåller en allmänt

tillgänglig telefontjänst skall se till att det

allmänna telefonnätet till fast anslutningspunkt

uppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk

säkerhet samt på uthållighet och tillgänglighet vid

extraordinära händelser i fredstid. Vidare föreslogs

att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig

telefonitjänst skall medverka till att nödsamtal

(larmnumret 112) kan förmedlas avgiftsfritt och utan

avbrott samt i den mån det är tekniskt genomförbart

tillhandahålla lokaliseringsuppgifter vid nödsamtal.

Vid behandlingen av propositionen hade

trafikutskottet (bet. 2002/03:TU6) inget att erinra

mot regeringens förslag på detta område.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i

december 2002 en interpellation (ip. 2002/03:49) av

Börje Vestlund (s), med anledning av elavbrotten i

Akallatunneln, om vilka åtgärder näringsministern

avsåg att vidta för att undvika att sådana

situationer uppstår i framtiden. I sitt anförande

påpekade ministern att det är omöjligt att

säkerställa en helt störningsfri elförsörjning.

Avbrott som beror på dåligt underhåll eller

händelser som kunnat förutses menade han dock var

oacceptabla. Vidare framhölls att branschen har ett

stort ansvar när det gäller att lösa problem med

leveransavbrott. Det är i första hand nätföretagen

som ansvarar för att se till att näten är i gott

skick och att de har en beredskap för snabba

åtgärder då elavbrott inträffar. Vidare erinrades om

att leveranskvaliteten satts i fokus genom de

ändringar som gjorts i lagstiftningen.

Näringsministern besvarade även en fråga (fr.

2002/03:400) av Johnny Gylling (kd) i januari 2003

om vilka åtgärder statsrådet avsåg att vidta för att

skärpa kraven på eldistributörerna gällande att

förebygga och avhjälpa brister i elnätet. Även i

detta svar framhöll näringsministern att han ansåg

det oacceptabelt att elkunder skall drabbas av

längre avbrott på grund av eftersatt underhåll av

elnät. Vidare framhöll han leveranskvaliteten som en

viktig fråga. Genom den ändrig i ellagen som trädde

i kraft i juli 2002 har krav införts på att

överföringen av el skall vara av god kvalitet och

att nätföretagens sätt att bedriva verksamheten

skall påverka det pris de tar ut, och

Energimyndigheten har givits i uppdrag att ta fram

förslag till föreskrifter om god kvalitet på

överföring av el.

Utskottets ställningstagande

Det är utskottets uppfattning att Sverige, i

jämförelse med många andra länder, har ett i grunden

robust system för elförsörjning. Under normala

förhållanden är det svenska elsystemet säkert.

Standarden på de svenska ledningsnäten är generellt

sett hög, med låga avbrottsfrekvenser och relativt

korta avbrottstider. Samtidigt kan utskottet

konstatera att Sverige under den senaste tiden

drabbats av allvarliga driftsstörningar i

elsystemet. Det omfattande elavbrott som inträffade

den 23 september 2003 och berörde stora delar av

södra Sverige och östra Danmark visar på hur

beroende vi i vårt moderna samhälle är av en väl

fungerande elförsörjning. Avbrott beroende på fel i

stamnätet är dock mindre vanligt förekommande.

Vanligare är då elavbrott på andra delar av nätet.

Snöoväder har under flera vintrar orsakat stora

störningar i elleveranser i delar av landet.

Utskottet menar att det inte är möjligt att

säkerställa en helt störningsfri elförsörjning.

Avbrott som beror på dåligt underhåll eller på

händelser som kunnat förutses är emellertid

oacceptabla. Utskottet anser att det är angeläget

att åtgärder vidtas i syfte att reducera riskerna

för strömavbrott. Samhällets elberoende och

elsystemets karaktär motiverar fortlöpande aktiva

insatser för att minska sårbarheten. Då

driftstörningar likväl inträffar måste målsättningen

vara att göra alla typer av avbrott så korta som

möjligt. Därtill måste fungerande

reservkraftslösningar finnas för att inte för

samhället viktiga verksamheter skall äventyras.

Branschen har ett stort ansvar när det gäller att

lösa problem med leveransavbrott. Det är i första

hand nätföretagen som ansvarar för att elnäten är i

gott skick och att de har en beredskap för att

snabbt vidta åtgärder då elavbrott inträffar. Som

utskottet tidigare redogjort för arbetar branschen

med att förbättra leveranssäkerheten och minska

elnätets känslighet för snöoväder och liknande

förhållanden. Arbetet omfattar isolering av

luftledningar, förbättrad röjning,

storstörningssamverkan, förbättrad information och

avbrottsersättning. Utskottet vill framhålla vikten

av att detta arbete ges fortsatt prioritet. Det är

utskottets förhoppning att branschorganisationen

Svensk Energi och dess medlemsföretag fullföljer det

påbörjade arbetet och även får med de företag som

hittills valt att inte följa branschens

överenskommelse.

Våren 2002 beslöt riksdagen (prop. 2001/02:56,

bet. 2001/02:NU9) om att införa en bestämmelse i

ellagen som innebär att skälighetsbedömningen av

nättariffer skall ställas mot nätägarens prestation

och inte, som tidigare, dennes kostnader. Vidare

infördes en bestämmelse som stadgar att den el som

överförs skall vara av god kvalitet. Genom dessa

ändringar har leveranskvaliteten satts i fokus, då

bl.a. nätföretagens sätt att bedriva verksamheten

skall påverka det pris de tar ut. Dessa bestämmelser

bidrar enligt utskottets uppfattning till att stärka

incitamenten för investeringar i ökad

leveranssäkerhet. Energimyndigheten övervakar

nätföretagen och deras skyldigheter på detta område.

När det gäller strömavbrottet som inträffade i

september 2003 har, som nämnts, Svenska kraftnät i

en rapport nyligen redogjort för det inträffade samt

för sina slutsatser rörande händelsen. Svenska

kraftnät har framlagt ett omfattande åtgärdspaket i

syfte att motverka risken för att något liknande

framgent skall inträffa. Utskottet är positivt till

att Svenska kraftnät snabbt agerat och vidtagit

åtgärder för att minska risken för ett upprepande av

det inträffade.

I motionerna 2003/04:N298 (s), 2003/04:N324 (fp)

och 2003/04:N413 (kd) förordas att riksdagen tar

initiativ till att olika delar av

elförsörjningssystemet granskas i syfte att motverka

risken för omfattande strömavbrott eller minska

effekterna av sådana. Utskottet delar uppfattningen

att det är angeläget att det skapas klarhet i

rådande förhållanden. Som tidigare redovisats har

det under den senaste tiden genomförts flera olika

studier i syfte att granska och föreslå åtgärder för

att minska risken för leveransavbrott. När det

gäller den förstnämnda motionen vill utskottet

särskilt peka på det uppdrag regeringen gav till

Svenska kraftnät i juni 2002, vilket sedermera

avrapporterades hösten 2002. Uppdraget omfattade att

redovisa fördjupade analyser och förslag beträffande

möjligheterna att förstärka elförsörjningen,

särskilt rörande vilka baskrav som kan ställas.

Skälen för detta uppdrag var, enligt

regeringsbeslutet, bl.a. elmarknadsreformen och de

strukturella och administrativa förändringar som

skett inom elbranschen under de senaste åren.

Därtill har olika åtgärder för att förbättra

leveranssäkerheten och trygga behovet av reservkraft

för telekommunikationer och samhällskritiska

verksamheter föreslagits i motion 2003/04:N250 (c).

Även utskottet är av den uppfattningen att olika

infrastruktursystem som elkraftsförsörjning och

telekommunikationer har blivit alltmer beroende av

varandra. Samhället har därmed blivit mer sårbart

för störningar i den tekniska infrastrukturen.

Samtidigt är det utskottets mening att motionen i

delar redan kan anses tillgodosedd eller kommer att

tillgodoses med anledning av planerade åtgärder.

Beträffande vad som sägs om tillgänglighetskrav vill

utskottet påminna om att riksdagen våren 2003 i

samband med införandet av en ny lag för elektronisk

kommunikation beslöt att den som tillhandahåller en

allmänt tillgänglig telefonitjänst skall medverka

till att nödsamtal kan förmedlas avgiftsfritt och

utan avbrott. Utskottet vill i detta samanhang även

erinra om den strategi för åren 2003–2005 om robusta

elektroniska kommunikationer som Post- och

telestyrelsen presenterade i mars 2003. När det

gäller vad som anförs om undantagen från

koncessionsplikt vill utskottet hänvisa till det

arbete som bedrivs inom Regeringskansliet med att ta

fram nya föreskrifter om icke koncessionspliktiga

nät.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrker

utskottet de här aktuella motionerna i berörda

delar.

Affärsverket svenska kraftnät

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag

till investeringsplan för perioden 2004–2006

och finansiella befogenheter för år 2004 för

Affärsverket svenska kraftnät.

Propositionen

Investeringsplan

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner den

investeringsplan som Affärsverket svenska kraftnät

har föreslagit för perioden 2004–2006.

Svenska kraftnäts förslag till investerings- och

finansieringsplan för åren 2004–2006 för

affärsverkskoncernen innefattar planerade

investeringar inom koncernen till ett belopp om

1 320 miljoner kronor, varav 520 miljoner kronor

avser investeringar under år 2004. Investeringar i

stamnätet skall genomföras dels i befintliga

anläggningar, s.k. reinvesteringar, om 420 miljoner

kronor, dels som nyinvesteringar om 900 miljoner

kronor. Av nyinvesteringarna avser 100 miljoner

kronor investeringar i utrustning för

telekommunikation. Investeringarna beräknas kunna

finansieras med Svenska kraftnäts egna medel under

den kommande treårsperioden. År 2002 genomfördes en

översyn och omformulering av de finansiella målen

för Svenska kraftnät. De nya definitionerna av målen

innebär att Svenska kraftnät skall uppnå en

räntabilitet på justerat eget kapital, efter

schablonmässigt avdrag för skatt, på 6 % inklusive

kostnader för s.k. restelektrificering. Vidare skall

Svenska kraftnät ha en skuldsättningsgrad på högst

55 %, och kostnadseffektiviteten skall vara lika hög

som i jämförbara företag.

Finansiella befogenheter

Regeringen föreslår att riksdagen lämnar

bemyndiganden till regeringen enligt följande:

· att under år 2004 teckna borgen för lån och lämna

kreditgarantier intill ett belopp om

1 500 000 000 kr till förmån för bolag i vilka

Svenska kraftnät förvaltar statens aktier,

·

· att för år 2004 låta Svenska kraftnät ta upp lån

i och utanför Riksgäldskontoret till ett

sammanlagt belopp om 1 500 000 000 kr,

·

· att för år 2004 låta Svenska kraftnät placera

likvida medel i och utanför Riksgäldskontoret,

·

· att för år 2004 låta Svenska kraftnät besluta om

förvärv och bildande av bolag som skall verka

inom Svenska kraftnäts verksamhetsområde intill

ett belopp om 10 000 000 kr samt avyttra aktier

intill ett belopp om 10 000 000 kr,

·

· att för år 2004 ge Svenska kraftnät rätten att

lämna delägarlån och teckna borgen för lån intill

ett belopp om 270 000 000 kr till förmån för

bolag i vilka Svenska kraftnät förvaltar statens

aktier.

·

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inget att erinra och tillstyrker

därmed regeringens framlagda förslag rörande

verksamheten vid Svenska kraftnät.

Stöd åt landsbygdens elförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör godkänna regeringens förslag om

fortsatt stöd åt landsbygdens elförsörjning

under år 2004 och om finansieringen av denna

verksamhet.

Propositionen

Regeringen föreslår att riksdagen godkänner fortsatt

stöd åt landsbygdens elförsörjning under år 2004.

Åren 1999–2003 har Svenska kraftnät beviljat

bidrag till restelektrifiering med sammanlagt 50

miljoner kronor. I dag återstår endast ett fåtal

oelektrifierade hushåll på landsbygden som varit

permanentbostäder en längre tid. Regeringen anser

att bidrag för restelektrifiering bör ges även under

år 2004 i enlighet med förordning (1999:189) om stöd

för viss elektrifiering. Bidrag för

restelektrifiering bör enligt regeringen främst utgå

i form av elproduktionsbidrag. Vidare bör stödet

begränsas till att omfatta sammanlagt 12 miljoner

kronor, vilket beräknas täcka behovet för återstoden

av de bidragsberättigade fastigheterna. Liksom

tidigare skall bidragssystemet finansieras inom

ramen för Svenska kraftnäts resultat.

Vissa kompletterande uppgifter

Enligt nyssnämnda förordning om stöd till viss

elektrifiering får stöd lämnas till installation av

en tillfredsställande elförsörjning av

permanentbebodda fastigheter. Stödet får bara avse

fastigheter som har varit oavbrutet permanentbebodda

sedan den 1 januari 1994. Antingen lämnas stödet

till anslutning av en fastighet till det nationella

elsystemet (nätutbyggnadsbidrag) eller till

anläggande av en elproduktionsanläggning för en

eller flera fastigheter (elproduktionsbidrag). En

förutsättning för att stöd skall beviljas är att den

berörde fastighetsägaren står för minst en tiondel

av kostnaden för elektrifieringsåtgärden, dock minst

25 000 kr. Ansökan om stöd skall lämnas till

länsstyrelsen i det län där fastigheten, eller

huvuddelen av den, är belägen. Länsstyrelsen skall

utreda ärendet och därefter, med ett yttrande,

överlämna ärendet till Svenska kraftnät för

prövning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag

beträffande stöd åt landsbygdens elförsörjning.

Anslag m.m. inom utgiftsområde 21

Energi

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anvisa anslagen och godkänna

bemyndigandena m.m. för budgetåret 2004 inom

utgiftsområde 21 Energi i enlighet med vad

regeringen föreslagit. Samtliga

motionsyrkanden bör av-slås.

Inledning

Regeringens förslag i budgetpropositionen till

anslag för utgiftsområde 21 redovisas i bilaga 2

tillsammans med övriga partiers förslag. Under

utgiftsområdet tas totalt 13 anslag upp, varav 3 av

anslagen utgörs av förslag från Folkpartiet (1

anslag) respektive Kristdemokraterna (2 anslag). En

närmare redogörelse för de olika anslagen följer

under respektive anlagsrubrik. Regeringens förslag

till utgiftsram för budgetåret 2004 uppgår till ca

1 663 miljoner kronor. De övriga partiernas förslag

till utgiftsramar fördelar sig på följande sätt.

Vänsterpartiet och Miljöpartiet har inte lagt fram

några budgetförslag som avviker från

regeringsförslaget. Den utgiftsram som Centerpartiet

föreslagit för utgiftsområdet avviker inte heller

den från vad regeringen föreslagit. Övriga partiers

förslag innebär en lägre ram än regeringsförslaget,

nämligen ca 382 miljoner kronor lägre (m), 904

miljoner kronor lägre (fp) och 125 miljoner kronor

lägre (kd).

Enligt regeringens förslag kompletteras anslagen

(35:3) Teknikupphandling och marknadsintroduktion,

(35:4) Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft,

(35:5) Energiforskning, (35:6) Energiteknikstöd,

(35:7) Introduktion av ny energiteknik och (35:8)

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser med bemyndiganden för regeringen att

ingå ekonomiska förpliktelser, vilka leder till

utgifter under kommande år.

I budgetpropositionen anges (s. 28) att

anslagssparandet inom utgiftsområde 21 Energi

uppgick till ca 2 miljarder kronor vid utgången av

år 2002, vilket är en minskning med ca 0,5 miljarder

kronor jämfört med utgången av år 2001. Regeringen

beslutade i december 2002 att föra bort 0,36

miljarder kronor av anslagsbehållningarna inom

utgiftsområdet som indragningar. Vidare sägs att

drygt hälften av detta anslagssparande är uppbundet

genom fattade beslut om stöd som ännu inte betalats

ut. Anslagssparandet förklaras av regeringen bl.a.

av att ledtiderna mellan beslut och utbetalning av

medel då den bidragsberättigade åtgärden slutförs är

långa. Inom vissa anslag beror anslagssparandet även

på att olika omvärldsfaktorer, exempelvis

utvecklingen av elpriserna och kostnaderna för

åtgärderna, gjort stöden mindre efterfrågade än

beräknat.

När det gäller de beräknade anslagen för år 2005

och år 2006 för utgiftsområde 21 Energi uppgår dessa

till 460,6 respektive 468,9 miljoner kronor.

Regeringen meddelar sin avsikt (s. 18) att, för 9 av

anslagen, återkomma beträffande den fortsatta

finansieringen av energipolitiken i 2004 års

ekonomiska vårproposition.

I det följande redovisas regeringens förslag till

olika anslag inom utgiftsområdet för år 2004 och

motsvarande förslag i aktuella motioner.

Statens energimyndighet: Förvaltningskostnader

(35:1)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 146,3

miljoner kronor.

Anslaget är avsett att finansiera Energimyndighetens

förvaltningskostnader. I dessa kostnader ingår även

nätmyndighetens verksamhet. Kostnader för

Energimyndigheten för uppföljning och utvärdering av

de energipolitiska programmen finansieras genom s.k.

programanknutna kostnader vilka belastar anslagen

för de olika åtgärderna inom de energipolitiska

programmen. De programanslutna kostnaderna har ökat

successivt i takt med att verksamhetsvolymerna ökat,

och prognosen för dessa kostnader uppgår till 90

miljoner kronor år 2003. Det är regeringens

bedömning att Energimyndigheten förvaltat sin

verksamhet på ett kostnadseffektivt sätt. Hösten

2002 uppdrog regeringen åt Statskontoret att

genomföra en verksamhetsöversyn av

Energimyndighetens verksamhet. Enligt vad som sägs i

propositionen skall uppdraget redovisas senast den

31 oktober 2003. Med anledning därav avser

regeringen återkomma i 2004 års ekonomiska

vårproposition i frågorna om Energimyndighetens

verksamhet och resursbehov.

Motionerna

I Moderata samlingspartiets motion 2003/04:N389

förordas omfattande neddragningar av de anslag som

är kopplade till omställningsprogrammet. Som en

följd av dessa neddragningar kan Energimyndighetens

administrativa kostnader minskas, sägs det i

motionen. Förslaget i motionen är att

Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas med 7

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 föreslås en besparing på anslaget med

50 miljoner kronor. Skälet för denna besparing –

vilket även gäller för övriga anslag inom det

energipolitiska omställningsprogrammet – är att

partiet är emot de olika energiprogrammen samt

systemet med elcertifikat och anser att Barsebäck 1

åter skall tas i drift. Vidare erinras om att

Folkpartiet dels vill att 25 miljoner kronor skall

avsättas för energisäkerhet i Östeuropa, dels vill

öka anslaget för energiforskning.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:N413

att Energimyndighetens förvaltningsanslag minskas

med 15 miljoner kronor i förhållande till

regeringens förslag.

Vissa kompletterande uppgifter

Regeringen har som tidigare redovisats uppdragit åt

Statskontoret att göra en översyn av verksamheten

inom Energimyndighetens ansvarsområde. Statskontoret

redovisade uppdraget i november 2003 i rapporten om

effektivare tillsyn över energimarknaderna

(2003:27). Under det tidigare avsnittet om

effektivare energianvändning i detta betänkande har

Statskontorets slutsatser kortfattat återgetts under

rubriken Vissa kompletterande uppgifter.

Insatser för effektivare energianvändning

(35:2)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 136

miljoner kronor.

Anslaget avser att finansiera bidrag för kommunal

energirådgivning, utbildning av och information till

energirådgivare samt stöd till regionala

energikontor. Vidare avser anslaget insatser för

informationsspridning, utveckling och spridning av

verktyg och metoder samt utbildning om

energieffektiv teknik. Anslaget får även användas

för provning, märkning och certifiering av

energikrävande utrustning. Regeringen har för

anslaget beslutat om utgiftsbegränsningar för år

2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst

130 miljoner kronor under året.

Motionerna

Enligt vad som anförs i motion 2003/04:N389 (m)

motsätter sig Moderata samlingspartiet de åtgärder

anslaget avser att finansiera i form av kommunal

energirådgivning, utbildning av och information till

energirådgivare samt stöd till regionala

energikontor. Motionärerna anser inte att det finns

tillräckliga skäl att avsätta statliga medel för

dessa verksamheter, varför det i motionen förordas

att inga medel skall föras upp på anslaget.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 förordas en minskning av anslaget med

68 miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:N413

att anslaget minskas med 50 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag och förordar

samtidigt en översyn av verksamhetens organisation.

Motionärerna framhåller att liknande åtgärder som

finansieras inom ramen för detta anslag inte visat

sig vara framgångsrika. Det betonas dock att det är

angeläget att energirådgivning även fortsatt bedrivs

i kommunerna, och en översyn av de olika

rådgivningsfunktionerna som finns i kommunerna

efterfrågas. Där bör även de regionala

energikontorens roll studeras, sägs det i motionen.

Teknikupphandling och marknadsintroduktion

(35:3)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 49

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag till teknikupphandling för att

utveckla och introducera ny energieffektiv teknik på

marknaden samt kompletterande stöd till

marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. För

att täcka in alla led i detta arbete ges även

kompletterande stöd för marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik, t.ex. för expansion av

fjärrvärmenäten. Vidare omfattar anslaget

informations-, utvecklings- och

demonstrationsinsatser avseende konvertering mellan

olika system för uppvärmning. Regeringen har för

anslaget beslutat om utgiftsbegränsningar för år

2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst

35 miljoner kronor under året.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

211 miljoner kronor för åren 2005–2007.

Motionerna

Enligt förslag i motion 2003/04:N389 (m) skall inga

medel föras upp på anslaget. Motionärerna anser att

det inte finns tillräckliga skäl att använda

statliga medel för att finansiera de insatser som

anslaget innefattar i form av bidrag till

teknikupphandling för att utveckla och introducera

ny energieffektiv teknik på marknaden samt

kompletterande stöd till marknadsintroduktion av

energieffektiv teknik.

I motion 2003/04:N413 (kd) förordas, med

hänvisning till att anslaget inte utnyttjats fullt

ut, en minskning av anslaget med 20 miljoner kronor

i förhållande till regeringens förslag.

Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft

(35:4)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 60

miljoner kronor.

Anslaget får användas till bidrag rörande

teknikutveckling och marknadsintroduktion av

storskaliga vindkraftstillämpningar. Regeringen har

för anslaget beslutat om utgiftsbegränsningar för år

2003 som innebär att utgifterna får uppgå till högst

30 miljoner kronor under året.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

240 miljoner kronor för åren 2005–2007.

Motionerna

Anslaget avvisas i sin helhet i Moderata

samlingspartiets motion 2003/04: N389.

Även i Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.

Anslaget för marknadsintroduktion av vindkraft bör

enligt vad som anförs i motion 2003/04:N326 (fp)

avskaffas. Dagens vindkraft är så pass tekniskt

avancerad att verkningsgraden ligger nära den gräns

som är teoretiskt möjlig att uppnå. De stöd som

statsmakterna i dag ger är nödvändiga för av

vindkraftsproducerad el skall kunna klara

konkurrensen över huvud taget. Anledningen till den

dåliga lönsamheten ligger således inte i forskning

eller teknikutveckling. Den slutsats som kan dras av

detta är att vindkraften kommer att ha mycket svårt

att någonsin bära sina egna kostnader, vilket gör

att det inte finns några starka ekonomiska argument

för vindkraft, sägs det.

I motion 2003/04:Bo218 (kd) anförs – utan att

något belopp anges – att medel bör anslås för

forskning om vindkraft, både beträffande

kostnadseffektivitet och design. Motionären menar

att mer resurser bör satsas på forskning för att

utveckla vindkraftverken och göra dem mer

kostnadseffektiva. Därtill bör designen av

vindkraftverken utvecklas för att minska påverkan på

landskapsbilden.

Energiforskning (35:5)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 445,4

miljoner kronor.

Anslaget används för att finansiera forsknings- och

utvecklingsinsatser på energiområdet. Vidare används

anslaget för vissa utrednings- och

utvärderingsinsatser inom energiområdet samt till

internationellt forsknings- och

utvecklingssamarbete. För år 2002 var utfallet 34

miljoner kronor högre än anslagna resurser för

budgetåret. Anslagssparandet, vilket år 2002 uppgick

till 384,8 miljoner kronor, är i stor utsträckning

uppbundet av fattade beslut där stödet ännu ej

utbetalats. Prognosen för år 2003 visar på ett

fortsatt minskande anslagssparande. Den utvärdering

av de långsiktiga energipolitiska programåtgärderna

(SOU 2003:80) som genomförts skall ligga till grund

för beslutet om de fortsatta energipolitiska

programåtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

810 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 förordas en ökning av anslaget med 25

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Kristdemokraterna förordar i motion 2003/04:N413

en minskning av anslaget med 25 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag med hänvisning

till att ett nytt anslag föreslås för solcells- och

vätgasenergiforskning.

I motion 2003/04:N207 (kd) påtalas behovet av att

Statens energimyndighet, inom den befintliga

ekonomiska ramen, breddar stödet för forskning och

teknikutveckling av geotermisk energiutvinning. En

viktig förutsättning för att kunna avveckla

kärnkraften i enlighet med resultatet av

folkomröstningen och riksdagens intentioner är att

forskningen och teknikutvecklingen för utvinning av

geotermisk energi utökas kraftigt, menar motionären.

Anslagen till forskning och teknikutveckling på

detta område är små, och motionären önskar ett

uttalande från riksdagen med innebörden att anslagen

inom forskning och teknikutveckling av geotermisk

energiutvinning bör öka.

Energiteknikstöd (35:6)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 131,2

miljoner kronor.

Anslaget används för att främja utvecklingen av ny

energiteknik genom stöd till forskning och

utveckling inom enskilda projekt eller program. För

år 2002 var utfallet 88 miljoner kronor högre än

anslagna resurser för budgetåret. Anslagssparandet,

som år 2002 uppgick till 209,9 miljoner kronor,

består i stor utsträckning av beslutade men ännu ej

utbetalade belopp. Utgiftsprognosen för år 2003

pekar på en fortsatt hög verksamhetsnivå och ett

minskat anslagssparande. Den utvärdering av de

långsiktiga energipolitiska programåtgärderna (SOU

2003:80) som genomförts skall ligga till grund för

beslutet om de fortsatta energipolitiska

programåtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

300 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

I motion 2003/04:N389 (m) anförs att Moderata

samlingspartiet inte ser det som statens uppgift att

ge självständiga företag bidrag till teknikbyten

eller marknadsföring av sina produkter. Denna typ av

bidrag bör fasas ut medan statens insatser skall

koncentreras till rena forskningsinsatser, sägs det

i motionen. Som en följd av detta föreslår

motionärerna att anslaget minskas med 40 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:N413

en minskning av anslaget med 30 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag med hänvisning

till att ett nytt anslag föreslås för solcells- och

vätgasenergiforskning. Motionärerna framhåller dock

verksamheten som bedrivs inom ramen för anslaget som

mycket angelägen.

Introduktion av ny energiteknik (35:7)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 230,1

miljoner kronor.

Anslaget avser bidrag för att främja utvecklingen av

teknik som baserar sig på förnybara energislag och

effektiv energianvändning i industriella processer i

försöks- eller fullskaleanläggningar. Vidare är

anslaget avsett för svenskt och internationellt

forsknings- och utvecklingssamarbete. För år 2002

var utfallet ca 55 miljoner kronor lägre än

anslagsbeloppet. Enligt regeringen beror det

hittills låga utfallet på att det krävs lång tid för

att initiera projekt av den karaktär som stöds inom

anslaget. I december 2002 beslutade regeringen att

dra in 175 miljoner kronor av anslagssparandet,

vilket därefter uppgick till 456,7 miljoner kronor.

Den utvärdering av de långsiktiga energipolitiska

programåtgärderna (SOU 2003:80) som genomförts skall

ligga till grund för beslutet om de fortsatta

energipolitiska programåtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

400 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionerna

Med motiveringen att denna typ av bidrag bör fasas

ut föreslås i Moderata samlingspartiets motion

2003/04:N389 att anslaget minskas med 90 miljoner

kronor i förhållande till regeringens förslag.

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.

Kristdemokraterna föreslår i motion 2003/04:N413

en minskning av anslaget med 50 miljoner kronor i

förhållande till regeringens förslag med hänvisning

till det stora anslagssparandet år 2002.

Motionärerna framhåller dock verksamheten som

bedrivs inom ramen för anslaget som mycket

angelägen.

Energipolitiskt motiverade internationella

klimatinsatser (35:8)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 50

miljoner kronor.

Anslaget avser insatser för att förbereda,

genomföra, utvärdera och utveckla metoder för s.k.

gemensamt genomförande och projekt rörande

mekanismen för ren utveckling. För år 2002 var

utfallet 25 miljoner kronor lägre än anslagna

resurser för budgetåret. Anslagssparandet uppgick

samma år till 153,3 miljoner kronor. Enligt

regeringen beror det begränsade utfallet och det

betydande anslagssparandet på att

förhandlingsprocessen för att formalisera regler,

riktlinjer, villkor och avtal för att beräkna och

kreditera utsläppsminskningarna fortsatt under år

2002 och därmed försvårat och fördröjt

investeringsprojekten. Regeringen har för anslaget

beslutat om utgiftsbegränsningar för år 2003 som

innebär att utgifterna får uppgå till högst 43

miljoner kronor under året. Den utvärdering av de

långsiktiga energipolitiska programåtgärderna (SOU

2003:80) som genomförts skall ligga till grund för

beslutet om de fortsatta energipolitiska

programåtgärderna från år 2005.

Regeringen föreslår även att bemyndigandet om

ekonomiska åtaganden under anslaget får uppgå till

60 miljoner kronor för åren 2005–2008.

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2003/04:N413 yrkas

avslag på hela anslagsbeloppet. Motionärernas

förslag baserar sig på det tidigare stora

anslagssparandet och regeringens bristande

redogörelse för verksamheten.

Statlig prisgaranti elcertifikat (35:9)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 100

miljoner kronor.

Anslaget avser statlig prisgaranti för elcertifikat.

Anslaget är nytt och inrättas i enlighet med det

beslut riksdagen fattade i april 2003 rörande lag om

elcertifikat. Elcertifikatssystemet, vilket trädde i

kraft den 1 maj 2003, syftar till att målet om att

öka användningen av förnybar el med 10 TWh till år

2010 uppnås samtidigt som teknikutvecklingen

stimuleras och kostnaderna hålls nere. För att ge

producenterna ett skydd mot alltför låga

certifikatpriser ges under en inledande period

(2003–2007) ett garantipris för elcertifikaten.

Prisgarantin utfaller dock först efter årets slut.

Motionen

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.

Ersättning för vissa kostnader vid avveckling

av en reaktor vid Barsebäcksverket (35:10)

Propositionen

Regeringens förslag till anslag för år 2004 är 315,3

miljoner kronor.

Anslaget avser statens åtaganden om ersättning av

vissa merkostnader som uppstår till följd av att

driften av den första reaktorn i Barsebäcksverken

har upphört enligt det avtal som träffats mellan

staten, Sydkraft AB och Vattenfall AB. Ersättningen

skall täcka merkostnader för dels avställnings- och

servicedrift av den första reaktorn i

Barsebäcksverken, dels singeldrift av den andra

reaktorn. Ersättning kan lämnas längst t.o.m. år

2017. Utfallet år 2002 var 33 miljoner kronor lägre

än anslagna resurser. Att resursförbrukningen var

lägre än beräknat beror på att fastighetsskatten för

Barsebäck 1 har nedsatts till noll.

Motionen

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 yrkas avslag på hela anslagsbeloppet.

Kärnsäkerhet i Östeuropa

Motionen

I Folkpartiets ekonomisk-politiska motion

2003/04:Fi240 föreslås att ett nytt statligt anslag

uppförs och att för år 2004 25 miljoner kronor

anvisas för stöd till kärnsäkerhet i Östeuropa.

Solcells- och vätgasforskning

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2003/04:N413 föreslås

att 50 miljoner kronor anvisas på ett nytt statligt

anslag för forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade system. Motionärerna framhåller att

Sverige har en framskjuten position när det gäller

forskning och utveckling på dessa båda områden och

att dessa tekniker kan komma att bli mycket viktiga

när det gäller den framtida energiförsörjningen.

Stöd för villaägare att byta bort

direktverkande el

Motionen

I Kristdemokraternas motion 2003/04:N413 föreslås

att 65 miljoner kronor anvisas till ett nytt

statligt anslag för stöd till villaägare som vill

byta bort direktverkande el. Anslaget syftar till

att täcka kostnaderna för införandet av ett statligt

bidrag för villaägare som vill byta bort

direktverkande el. Det statliga bidraget skall uppgå

till 15 % av investeringskostnaden i ett nytt eller

kompletterande uppvärmningssystem för husägare med

direktverkande el som enda energikälla. Det statliga

bidraget får ej överstiga 15 000 kr per villa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ansluter sig till de av regeringen

framlagda förslagen till anslag och bemyndiganden i

budgetpropositionen. I motionerna 2003/04:N389 (m),

2003/04:Fi240 (fp) och 2003/04:N413 (kd) förordas

andra belopp än regeringen föreslagit för olika

anslag inom utgiftsområdet. Moderata samlingspartiet

vill göra besparingar på anslagen 35:1–4, 6 och 7

med ca 382 miljoner kronor. Folkpartiet föreslår en

minskning med ca 904 miljoner kronor i jämförelse

med regeringens förslag. De besparingar som förordas

rör anslagen 35:1, 2, 4, 6, 7, 9 och 10 samtidigt

som anslaget 35:5 skulle höjas med 25 miljoner

kronor. Därtill föreslås ett nytt anslag (25

miljoner kronor) för kärnsäkerhet i Östeuropa.

Kristdemokraterna hemställer att besparingar görs på

anslagen 35:1–3 och 5–8 samt förordar att två nya

anslag skall upprättas: dels ett anslag för stöd

till villaägare som vill byta bort direktverkande el

(65 miljoner kronor), dels ett anslag för solcells-

och vätgasforskning (50 miljoner kronor). Sammanlagt

innebär förslagen en minskning med totalt 125

miljoner kronor i förhållande till regeringens

förslag.

Utskottet har genom ett yttrande – i form av ett

protokollsutdrag – till finansutskottet tillstyrkt

regeringens förslag till ramar för utgiftsområdet.

Av protokollsutdraget framgår att företrädarna för

Moderata samlingspartiet, Folkpartiet och

Kristdemokraterna tillstyrkte förslagen i respektive

partimotion. Riksdagen fattade nyligen beslut (bet.

2003/04:FiU1) om ramarna för de olika

utgiftsområdena för nästa budgetår. Utskottets

utgångspunkt är således att ramarna för

utgiftsområdet för år 2004 är fastställda.

Av särskilda yttranden till föreliggande

betänkande framgår att företrädarna för de tidigare

nämnda partierna vidhåller sina förslag till ramar

för olika utgiftsområden och att de därför väljer

att inte delta i beslutet om anslagsfördelning för

utgiftsområde 21 Energi.

Utskottet övergår därmed till att närmare

kommentera några i detta avsnitt berörda motioner.

I motion 2003/04:N207 (kd) förordas bl.a. ökade

anslag för forskning och teknikutveckling av

geotermisk utvinning. Därvid vill utskottet

framhålla att insatser kring geotermi ryms inom

ramen för forskning och utveckling i det

energipolitiska programmet. Som påpekas i motionen

har Energimyndigheten även bidragit med stöd till

sådan verksamhet. Enligt utskottets bedömning

föreligger inget hinder för att satsningar görs på

detta område. Det är emellertid utskottets

uppfattning att prioriteringar mellan olika projekt

bör göras av ansvarig myndighet.

Beträffande förslaget i motion 2003/04:Fi240 (fp)

om att införa ett nytt anslag för kärnsäkerhet i

Östeuropa vill utskottet erinra om att sådan

verksamhet finansieras inom utgiftsområde 7

Internationellt bistånd.

Ett nytt anslag föreslås även i motion

2003/04:N413 (kd) för solcells- och vätgasforskning.

Som redovisats under ett tidigare avsnitt om

forskning och utveckling finansierar

Energimyndigheten redan i dag sådan verksamhet.

Under perioden 1998–2002 har, enligt

Energimyndighetens redovisning, 55,5 miljoner kronor

anslagits till området vätgasbaserade energisystem

medan 40 miljoner kronor anslagits till området

solcellssystem.

Med det anförda tillstyrker utskottet de av

regeringen föreslagna anslagen för budgetåret 2004

för utgiftsområde 21. Likaså tillstyrks de övriga

här berörda förslagen till riksdagsbeslut som

framlagts i budgetpropositionen. Samtliga mot detta

stående motionsyrkanden avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmän inriktning av energipolitiken

(punkt 1)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324 yrkandena

1 och 8 och 2003/04:N342 yrkandena 1, 8, 14, 15 och

17, bifaller delvis motionerna 2003/04:N219,

2003/04:N290 yrkande 11, 2003/04:N333 yrkandena 1

och 7 och 2003/04:N413 yrkandena 1, 2, 7, 10 och 18

och avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande 10,

2003/04:N300 yrkande 1, 2003/04:N312, 2003/04:N319

yrkande 1, 2003/04:N380, 2003/04:N384 och

2003/04:N407.

Ställningstagande

Vi menar att den politiska styrningen av

energipolitiken radikalt måste förändras. Sverige

har ett i grunden väl fungerande energisystem. Genom

landets goda tillgång på vattenkraft och den

framsynta kärnkraftspolitiken på 1950- och 1960-

talen har vi en konkurrenskraftig

elproduktionsindustri. Den av regeringen förda

politiken undergräver emellertid dessa goda

förutsättningar. Regeringens linje, att avveckla

fungerande och miljövänlig elproduktion i svenska

kärnkraftverk, har gjort Sverige till en

nettoimportör av el. Tidigare intäkter av elexport

har bytts mot kostnader för elimport samtidigt som

sårbarheten i det svenska energisystemet ökat.

Resultatet av den förda politiken har blivit att

elpriserna stigit och att hela samhällets

energiförsörjning hotas vid stark kyla eller vid

avbrott i någon del av elnätet. Risken för

effektbrist och driftavbrott har således ökat. Den

osäkerhet som är kännetecknande för energipolitiken

gör samtidigt att kraftbolagen inte vågar investera

i ny produktionskapacitet.

Ambivalensen när det gäller energipolitiken och

regeringens oförmåga att trygga den svenska el- och

energiförsörjningen tydliggörs än mer vid en närmare

granskning av de olika mål som fastställts för

politiken. Flera av de mål som ställts upp kan sägas

vara oförenliga och i vissa fall helt motstridiga.

Det gäller bl.a. målet att avveckla kärnkraften

samtidigt som tillgången på el och annan energi

skall tryggas på kort och lång sikt på villkor som

är konkurrenskraftiga med omvärldens. Även ett

uppfyllande av miljömålen omöjliggörs genom en

avveckling av kärnkraften. Utsläppen av

växthusgaser, inte minst koldioxid, kommer att öka

kraftigt. Kol- och oljebaserad elproduktion både i

och utanför Sveriges gränser kommer att vara det som

kompenserar bortfallet när kärnkraften avvecklas.

Det energipolitiska omställningsprogrammet, vilket

bl.a. innefattar satsningar på information och

åtgärder för att spara energi i hushållen, har visat

magert resultat. Vi menar att det är både

ineffektivt och kontraproduktivt att kombinera

sådana satsningar med ett fastighetsskattesystem som

innebär att investeringar i energisparåtgärder som

villaägare gör ökar boendekostnaderna i form av höjd

fastighetsskatt.

Sverige behöver därför en ny och långsiktig

energipolitik. Vår uppfattning är att

energipolitiken bäst främjas genom en fri

energiproduktion inom ramen för givna miljö- och

säkerhetskrav. Det övergripande målet för den

svenska energipolitiken bör därför reduceras till

att främja en säker och konkurrenskraftig el- och

energiförsörjning i hela landet, samtidigt som all

energiproduktion skall klara högt ställda miljö- och

säkerhetskrav i enlighet med den generella

miljöpolitiken.

Valet av produktionsform skall inte avgöras genom

politiska beslut, utan energipolitiken främjas bäst

genom en fri produktion. Statsmakternas roll bör

därför inskränkas till att fastställa de spelregler

som skall gälla på marknaden i allmänhet och i

synnerhet vad gäller miljö, säkerhet och beredskap.

Utöver att fastställa villkoren för marknadens

aktörer skall staten inte försöka styra vilken

teknik eller produktionsform som skall utvecklas.

Konsumentstyrning och marknadsekonomi skall råda

inom de ramar statsmakterna fastställer. Det sagda

innebär bl.a. att alla typer av

produktionsanläggningar för energi skall tillåtas,

om de uppfyller uppställda generella krav på hälsa,

miljö och säkerhet. Vidare bör energiskattesystemet

i Sverige reformeras och utformas så att det blir

intressant att investera i en utökad elproduktion.

Vi välkomnar en successiv omställning av det

svenska energisystemet till att bli ekologiskt

hållbart. Omställningen måste dock ske med hänsyn

till Sveriges behov av tillväxt och ökad

sysselsättning. Samtidigt menar vi att alla

energislag skall klara konkurrensen på

energimarknaden utan subventioner. Det system med

elcertifikat som regeringen och dess stödpartier

infört för att främja produktionen av förnybar el

anser vi i grunden vara felaktigt. Vi förordar

därför att riksdagen fattar ett beslut som leder

till ett avskaffande av elcertifikaten.

Därtill ser vi det som angeläget att Vattenfall AB

börsintroduceras och privatiseras. Ägandet i form av

en politiserad styrelse och en politisk styrning av

bolaget påverkar både trovärdigheten och

effektiviteten i negativ bemärkelse. Vattenfall är

en ansenlig och viktig aktör i det svenska

energisystemet, och inom bolaget har stora värden

byggts upp. Vi menar att det är angeläget att dessa

värden hanteras på ett effektivt sätt. En statlig

aktör som Vattenfall har en mindre finansiell

handlingsfrihet än sina konkurrenter på den

avreglerade marknaden. Samtidigt vill vi ifrågasätta

förenligheten mellan det uppdrag bolaget sägs ha i

omställningsarbetet av energisystemet med det faktum

att Vattenfall startar upp gamla oljekraftverk i

Sverige och bryter brunkol i Tyskland. Vi välkomnar

därför den tidigare nämnda granskning av Vattenfall

AB som Riksrevisionen nu inlett.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda

regeringen att vidta åtgärder i enlighet med vad som

här förordas. Därmed blir motionerna 2003/04:N324

(fp) och 2003/04:N342 (m) tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks. Det sagda ligger även delvis i

linje med vad som i aktuell del anförs i motion

2003/04:N413 (kd). Även motionerna 2003/04:N219 (m),

2003/04: N290 (m) och 2003/04:N333 (m) kan med det

anförda till viss del anses tillgodosedda. Övriga

här aktuella motioner avstyrks i berörda delar.

2. Allmän inriktning av energipolitiken

(punkt 1)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N413 yrkandena 1,

2, 7, 10 och 18, bifaller delvis motionerna

2003/04:N324 yrkandena 1 och 8 och 2003/04:N342

yrkandena 1, 8, 14, 15 och 17 och avslår motionerna

2003/04:U254 yrkande 10, 2003/04:N219, 2003/04:N290

yrkande 11, 2003/04:N300 yrkande 1, 2003/04:N312,

2003/04:N319 yrkande 1, 2003/04: N333 yrkandena 1

och 7, 2003/04:N380, 2003/04:N384 och 2003/04:N407.

Ställningstagande

Den energipolitik som regeringen tillsammans med

sina stödpartier för präglas av en kortsiktighet som

missgynnar såväl konsumenter som producenter.

Kortsiktigheten har bl.a. bidragit till att

investeringar i nya produktionsanläggningar hittills

uteblivit. Detta har resulterat i höjda elpriser och

elbrist. Regeringen saknar även en samlad

klimatpolitisk strategi. En förändring måste därför

komma till stånd.

Det är min mening att målet för energipolitiken

bör vara att åstadkomma ett ekologiskt uthålligt

energisystem utan drastiska prisförändringar,

elbrist eller andra betydande påfrestningar på

välfärden och sysselsättningen. I likhet med vad som

anförs i Kristdemokraternas motion 2003/04:N413 bör

den svenska energiförsörjningen tryggas genom en

långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler där inhemska förnybara energikällor utgör

en växande bas. Kärnkraften skall fasas ut ur

energisystemet i takt med att den kan ersättas med

förnybar energi. Tillförseln av ny energi måste till

största delen bygga på förnybara energislag. Därför

bör investeringar i biobränslebaserad kraftvärme,

vindkraft, solenergi och småskalig vattenkraft

stödjas.

När det gäller målet om ökad elproduktion baserad

på förnybar energi, anser jag att målet för år 2010

bör varar 25 TWh – i stället för det beslutade målet

om 10 TWh. Det system med elcertifikat som riksdagen

fattade beslut om våren 2003 är emellertid fel väg

att gå. Regelverket är krångligt och systemet

riskerar att slå ut mindre elproducenter samt hindra

nyinvesteringar i förnybar energi som för stunden

inte är kostnadseffektiva. I stället bör möjligheten

att införa ett fastprissystem för förnybar energi

utredas. I ett fastprissystem skulle staten under

ett uppbyggnadsskede garantera ett visst pris.

Fördelen med ett fastprissystem jämfört med

elcertifikaten är att det öppnar för möjligheter

till prisdifferentiering mellan olika förnybara

energislag. Ett fastprissystem skulle även skapa

incitament för nyinvesteringar.

För att begränsa klimatutsläppen krävs olika

åtgärder, framför allt insatser för bättre

energihushållning och en övergång till alternativa

energikällor, företrädesvis förnybara sådana. Detta

gäller självfallet på det nationella planet

samtidigt som den svenska regeringen måste ha ett

tydligare europeiskt perspektiv när det gäller

energipolitiken. Även stängningen av

Barsebäcksreaktorerna bidrar negativt till

växthuseffekten.

Sverige är också i behov av ett nytt

energiskattesystem där skatter och miljöavgifter

utformas med hänsyn till förhållandena i omvärlden.

Ett nytt energiskattesystem behövs för att inte

näringslivets konkurrenskraft skall inskränkas och

för att välfärden och sysselsättningen inte skall

drabbas. Det nya systemet måste vara långsiktigt och

utformas så att miljöbelastningen minimeras. Vidare

måste det säkerställa tillgången på en under trygga

och säkra förhållanden framställd energi till

rimliga priser.

Beträffande Vattenfall AB kan konstateras att

bolaget nu koncentrerar sina resurser till främst

Tyskland och Polen. Bolaget har målsättningen att

bli ett ledande europeiskt energiföretag.

Kapitalbehovet är stort och det är min uppfattning

att en privatisering är att föredra framför ett

eventuellt ägartillskott. Jag menar att delar av

Vattenfall med fördel kan privatiseras.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

nämnda motion i berörda delar. Det sagda ligger även

delvis i linje med vad som i aktuella delar anförs i

motionerna 2003/04:N324 (fp) och 2003/04:N342 (m).

Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks.

3. Allmän inriktning av energipolitiken

(punkt 1)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:N319

yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:U254 yrkande

10, 2003/04:N219, 2003/04:N290 yrkande 11,

2003/04:N300 yrkande 1, 2003/04:N312, 2003/04: N324

yrkandena 1 och 8, 2003/04:N333 yrkandena 1 och 7,

2003/04:N342 yrkandena 1, 8, 14, 15 och 17,

2003/04:N380, 2003/04:N384, 2003/04:N407 och

2003/04:N413 yrkandena 1, 2, 7, 10 och 18.

Ställningstagande

Energipolitiken måste i grunden förändras för att

ett ekologiskt hållbart samhälle skall möjliggöras.

Avgörande för vilka energislag som är att beteckna

som ekologiskt hållbara är om de ingår i det

ekologiska kretsloppet eller inte. Det svenska

energisystemet bör enligt min uppfattning därför

genomgå en total omställning till elproduktion

baserad på förnybara energislag.

Målet för energipolitiken bör vara att, inom ramen

för en ekologiskt bärkraftig utveckling på kort och

lång sikt, skapa förutsättningar för att förse

landet med förnybar energi på ett sätt som medför

att näringslivet ges konkurrenskraftiga villkor och

hushållen får rimliga kostnader. Varje energislag

skall långsiktigt bära sina egna samhällsekonomiska

kostnader, inklusive risk- och miljökostnader. Genom

att anpassa energisystemet till vad som är

långsiktigt, ekologiskt hållbart skapas

förutsättningar i Sverige för såväl en robust

ekonomisk utveckling som en god social utveckling.

Utgångspunkten för energipolitiken måste således

vara ekologisk hållbarhet, småskalighet och

energieffektivisering. Jag menar att kraftfulla

satsningar måste göras på att använda energin mer

effektivt. Dagens konsumtionsmönster när det gäller

energianvändningen är inte långsiktigt hållbart.

Därför måste satsningar göras på modern och effektiv

teknik som minskar energiåtgången. Det är även min

uppfattning att kärnkraften bör avvecklas då den är

en farlig och icke förnybar energikälla som inte hör

hemma i ett modernt och ekologiskt samhälle. För den

fortsatta kärnkraftsavvecklingen skall

marknadsekonomiska styrmedel användas. Vidare bör

samhällets behov av fossila bränslen – kol, olja och

fossilgas (naturgas) – successivt avvecklas och

ersättas med förnybara energikällor. Sverige måste

även tydligare driva denna linje inom ramen för det

europeiska samarbetet och i andra internationella

sammanhang.

Det finns två principiella metoder att förändra

energisystemet så att ohållbara energikällor fasas

ut och mer hållbara fasas in. Den ena metoden är att

statsmakterna prissätter miljöförstöring och övriga

risker och belastar kärnkraft och fossil energi med

dessa kostnader. Det vill säga förorenaren betalar,

t.ex. genom miljöskatter eller genom administrativa

styrmedel. I takt med att den gamla elproduktionen

fasas ut, uppstår en efterfrågestyrd marknad för

förnybar kraft. Den andra metoden är att bestämma

vilka förnybara energikällor staten anser önskvärda,

t.ex. vindkraft, och att en utbyggnad drivs fram

genom reglerade priser eller reglerade kvantiteter.

Systemet med elcertifikat sällar sig till den

sistnämnda metoden och innebär att staten

kommenderar fram ett visst utbud av förnybar el. Det

ligger i linje med en svensk tradition, och det var

så vattenkraften och kärnkraften byggdes ut.

Jag menar att den förstnämnda metoden dock är att

föredra. Den är effektivare ur ett

samhällsekonomiskt perspektiv, eftersom den inte

leder till överutbyggnad av kraftsektorn. Samtidigt

är denna metod rättvisare, då den inte leder till

överdriven ersättning till vissa producenter, och

den står framför allt i tydligare relation till

målet. Mer kärnkraft och fossilkraft fasas ut genom

åtgärder som riktar sig direkt mot dessa än genom

åtgärder som främjar alternativen.

I likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N319

(mp) anser jag att Sveriges mål om ökad elproduktion

baserad på förnybar energi i högre grad bör vara i

paritet med de krav som EU ställt på Sverige. För

Sveriges del innebär EG-direktivet en ökning av

årsproduktionen av el från förnybara energikällor

med ca 25 TWh till år 2010. Det är min uppfattning

att den svenska målsättningen är för lågt satt och

att nivån för målet – utan att jag här direkt tar

ställning till vilken nivå – bör höjas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks delvis

nämnda motion i berörd del. Övriga här aktuella

motionsyrkanden avstyrks.

4. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N290 yrkandena

1 och 2, 2003/04:N324 yrkandena 2–4, 2003/04:N342

yrkandena 9, 10 och 13, 2003/04:N413 yrkande 3,

bifaller delvis motionerna 2003/04:N287 yrkande 1

och 2003/04:N313 yrkandena 1 och 2 och avslår

motionerna 2003/04:N261, 2003/04:N282, 2003/04:N343

yrkande 1 och 2003/04:N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Ställningstagande

Vi anser – i likhet med vad som anförs i motionerna

2003/04:N324 (fp) och 2003/04:N342 (m) – att

beslutet om en förtida avveckling av kärnkraften

skall upphävas. Stängningen av Barsebäcks första

reaktor har medfört stora kostnader för

skattebetalarna, försämrat miljön och försvagat den

svenska försörjningstryggheten. Den har också lett

till en betydande osäkerhet inom industrin

beträffande den framtida tillgången på el.

Kärnkraftsavvecklingen bidrar även till att öka det

svenska behovet av el producerad av fossila

bränslen. Kol- och oljebaserad elproduktion både i

och utanför Sveriges gränser kommer att vara det som

kompenserar bortfallet av el när kärnkraften

avvecklas. Följden av en fortsatt avveckling blir

påtagligt ökade utsläpp av växthusgaser och andra

skadliga ämnen.

Det är vår uppfattning att kärnkraften bör

utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska

livslängd. Avgörande för när kärnkraftsreaktorer

skall ställas av bör inte vara någon politisk

godtycklighet, utan det bör vara industrin själv som

svarar för eventuella nedläggningsbeslut. Detta

skall ske inom de riktlinjer för hälsa, säkerhet och

miljö som statsmakterna ställer upp. Vi anser att

kärnkraften skall tillåtas att vara kvar och

utvecklas så länge de högt ställda kraven på

säkerhet kan garanteras. Riksdagens beslut om en

förtida avveckling av kärnkraften måste således

omprövas. Även de politiska hindren för en återstart

av Barsebäcks första reaktor måste avlägsnas. Vi

vill heller inte utesluta en framtida utbyggnad av

kärnkraften, om riksdagens stränga krav på hälsa,

säkerhet och miljö är uppfyllda. Det kontinuerliga

underhållsarbete som bedrivs vid kärnkraftverken i

form av naturlig skötsel, där olika delar byts ut,

leder till att reaktorerna uppgraderas. Genom att ny

och förbättrad teknik används bidrar detta arbete

dels till att reaktorernas livslängd förlängs, dels

till att de ger en högre effekt.

Vi vill även lyfta fram den kvalificerade

kärntekniska forskning som bedrivs internationellt

och möjligheterna med den nya tekniken, bl.a. när

det gäller acceleratordriven transmutation.

Fördelarna med denna teknik är bl.a. att de

långlivade ämnena i kärnavfallet kan reduceras

kraftigt. Tekniken kan även ge möjlighet att öka den

mängd energi som kan utvinnas ur bränsleråvaran.

Beträffande det förhandlingsuppdrag med

kraftindustrin som initierats är det vår uppfattning

att det inte löser de grundläggande problemen.

Avvikelser från den linje vi förordar, dvs. att

industrin själv skall ta det fulla ansvaret för

olika investerings- och nedläggningsbeslut,

genererar samhällsekonomiska kostnader.

Förhandlingsuppdraget bidrar även till att skapa

osäkerhet om villkoren för kraftindustrins

verksamhet och för industrins elförsörjning.

Dessutom bör framhållas att denna handlingslinje

även är att betrakta som tvivelaktig ur ett

demokratiskt perspektiv. Riksdagen bör därför genom

ett uttalande tillse att dessa förhandlingar

avbryts. Det kan även ifrågasättas om regeringens

hot om att tillämpa lagen om kärnkraftens avveckling

verkligen utgör en god grund för dessa

förhandlingar. Vi menar att denna lag över huvud

taget aldrig borde ha tillkommit och att den därför,

genom riksdagens försorg, omedelbart bör avskaffas.

Därtill anser vi att det är ett rimligt krav,

vilket anförs i motion 2003/04:N413 (kd), att

regeringen åtminstone för riksdagen redovisar

konsekvenserna av en fortsatt förtida avveckling av

kärnkraften innan ytterligare politiska beslut

fattas om att ta elproduktion ur drift. En sådan

redovisning bör i synnerhet omfatta de

samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad

sysselsättning och negativa miljöeffekter som en

avveckling skulle resultera i.

Med hänvisning till det ovan sagda tillstyrks

nämnda motioner i berörda delar. Det sagda ligger

även i linje med vad som i aktuella delar anförs i

motionerna 2003/04:N287 (fp), 2003/04:N290 (m) och

2003/04:N313 (fp) som kan anses helt eller delvis

tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

5. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N413 yrkande 3,

bifaller delvis motionerna 2003/04:N324 yrkandena

2–4 och 2003/04:N342 yrkandena 9, 10 och 13 och

avslår motionerna 2002/03:N261, 2003/04:N282,

2003/04:N287 yrkande 1, 2003/04:N290 yrkandena 1 och

2, 2003/04:N313 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N343

yrkande 1 och 2003/04: N415 yrkandena 1, 2, 6 och 7.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att kärnkraften skall fasas

ut ur energisystemet när motsvarande mängd el kan

tillföras på annat sätt. Den nya tillförseln skall

vara baserad på förnybar elproduktion. Jag motsätter

mig en omställning av energisystemet som innebär att

kärnkraften ersätts med fossilt bränsle.

Regeringens hantering av frågan om kärnkraftens

avveckling har hittills skötts mycket illa. Beslutet

om att stänga Barsebäcks första reaktor fattades

utan att de ekonomiska effekterna var tillräckligt

kända och med en total avsaknad av

miljökonsekvensanalyser och samhällsekonomiska

analyser. Stängningen har resulterat i en ökad

import av el baserad på kolkraft med ökade utsläpp

som följd. Regeringens agerande har även bidragit

till en betydande osäkerhet inom industrin

beträffande den framtida tillgången på el. Det

energipolitiska beslut som riksdagen tog år 1997

omfattade ett åtgärdsprogram för att stimulera till

effektivare energianvändning och användning av

förnybara energislag. De insatser som hittills

genomförts har inte i nämnvärd utsträckning givit

godtagbara resultat.

Jag menar även att det är ett rimligt krav – i

likhet med vad som anförs i Kristdemokraternas

motion 2003/04:N413 – att regeringen för riksdagen

redovisar konsekvenserna av en fortsatt förtida

avveckling av kärnkraften innan ytterligare

politiska beslut fattas om att ta elproduktion ur

drift. En sådan redovisning bör i synnerhet omfatta

de samhällsekonomiska kostnaderna i form av minskad

sysselsättning och negativa miljöeffekter som en

avveckling skulle resultera i.

Jag anser inte heller att den förhandlingsmodell

som initierats av regeringen är lämplig för

kärnkraftens avveckling.

Med det anförda tillstyrks motion 2003/04:N413

(kd) i berörda delar liksom delvis de aktuella

yrkandena i motionerna 2003/04:N324 (fp) och

2003/04:N342 (m). Övriga här behandlade motioner

avstyrks i motsvarande delar.

6. Avvecklingen av kärnkraften (punkt 2)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N415 yrkandena 1,

2, 6 och 7 och avslår motionerna 2002/03:N261,

2003/04:N282, 2003/04: N287 yrkande 1, 2003/04:N290

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N313 yrkandena 1 och 2,

2003/04:N324 yrkandena 2–4, 2003/04:N342 yrkandena

9, 10 och 13, 2003/04:N343 yrkande 1 och

2003/04:N413 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser – i likhet med vad som anförs i motion

2003/04:N415 (mp) – att kärnkraften bör avvecklas

inom en tolvårsperiod. Inom de närmsta två åren bör

tre reaktorer avvecklas, och resterande

kärnkraftsreaktorer skall därefter ställas av inom

en tioårsperiod. Det innebär att kärnkraften kan

vara avvecklade till år 2016. Avvecklingen skall i

huvudsak ske med ekonomiska styrmedel där riskerna

och föroreningarna i alla led prissätts.

Kärnkraften är inte en ekologiskt hållbar

energikälla. Med kärnkraft finns risken för en stor

utsläppsolycka med extremt allvarliga konsekvenser.

Vidare produceras det avfall som är farligt i

hundratusentals år. Ett starkt beroende av

kärnkraften är även ett hot mot

försörjningstryggheten. Kärnkraften är också ett hot

mot internationell säkerhet genom att den är nära

förknippad med kärnvapen.

För den fortsatta avvecklingen av kärnkraften

förordar jag olika former av styrmedel. Däribland

bör en lag mot effekthöjningar i befintliga

kärnkraftverk införas. Effekthöjningar medför ett

ökat beroende av kärnkraft. De innebär till viss del

även ökade utsläpp vid en eventuell olycka och att

mer avfall produceras. Därtill bör säkerhetskraven

för de svenska kärnkraftverken höjas. Sverige har

haft oproportionerligt många allvarliga incidenter

vid kärnkraftverken. Dessa incidenter pekar på

brister både i säkerhetskulturen och i den

maskinella utrustningen. En trolig konsekvens av

höjda säkerhetskrav är att några reaktorer kommer

att ställas av relativt snart då det blir för

kostsamt att genomföra föreskrivna åtgärder. På sikt

kommer detta även att slå igenom för de reaktorer

som är av något nyare årsmodell. Vidare bör

regeringens förhandlingar med kärnkraftsindustrin

avbrytas. Så länge kraftindustrin förväntar sig

direkta ekonomiska kompensationer för att stänga

reaktorer kommer industrin att fortsätta driften av

reaktorerna även om dessa skulle gå med förlust.

Kraftbolagen har även juridiska möjligheter att

övervältra sina kostnader. I bolagens

årsredovisningar är redovisningarna för de olika

reaktorerna alltför begränsade. Åtminstone i de

företag där staten är majoritetsägare bör en

ekonomisk analys av ekonomin för varje reaktor kunna

krävas, då denna information är av central betydelse

för ägarna.

Med det anförda tillstyrker jag ovan nämnda motion

i berörda delar. Övriga här aktuella motionsyrkanden

avstyrks.

7. Förbudet mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer (punkt 3)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen antar det i bilaga 3 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:N324 yrkande 5 och 2003/04:N342

yrkande 11.

Ställningstagande

Den svenska energiförsörjningen kommer under lång

tid framöver att vara tvungen att förlita sig på

kärnkraften. Alternativa energikällor har många

positiva egenskaper, men de kommer inte inom

överskådlig framtid att kunna ersätta kärnkraften.

Samtidigt har Sverige, för att kunna uppfylla de

internationella åtagandena som gjorts på

klimatområdet, inget annat val än att låta en

klimatvänlig energiform som kärnkraften spela en

viktig roll i energisystemet.

Vi anser att det inte finns några skäl till att ha

en bestämmelse som förhindrar byggandet av

kärnkraftsreaktorer i Sverige. Vi menar därför – i

likhet med vad som anförs i motionerna 2003/04:N324

(fp) och 2003/04:N342 (m) – att de politiska hindren

för en fortsatt och utvecklad användning av

kärnenergi måste tas bort. Även om det för

närvarande inte finns några intressenter som har för

avsikt att bygga nya kärnkraftsreaktorer i Sverige

bör inte lagstiftningen begränsa denna möjlighet.

Kärntekniklagens förbud mot uppförande av

kärnkraftsreaktorer bör därför upphävas.

Med det anförda tillstyrker vi nämnda motioner i

berörda delar.

8. Förbudet mot vissa förberedande åtgärder

(punkt 4)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen antar det i bilaga 4 framlagda

förslaget till lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:N204, 2003/04:N242, 2003/04:N313

yrkande 3, 2003/04: N324 yrkande 6, 2003/04:N342

yrkande 12 och 2003/04:N413 yrkande 20.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att riksdagen bör upphäva det

s.k. tankeförbudet (6 §) i kärntekniklagen.

Bestämmelsen har kritiserats från principiella

utgångspunkter alltsedan dess tillkomst och har

uppfattats som oförenlig med de principer om

yttrande- och tankefrihet som bör ligga till grund

för all lagstiftning.

Vi menar att tankeförbudet har skadliga effekter

genom att det – om inte direkt så indirekt –

försvårar forskning på området. Detta anser vi vara

felaktigt. Förutsättningarna i Sverige för forskning

om nya principiella lösningar inom kärnenergiområdet

måste i stället förbättras. Det gäller bl.a.

forskning kring effektivare utnyttjande av

kärnbränsle, minimering av avfallsmängder,

transmutation av befintligt kärnavfall m.m. Svenska

kärntekniker och forskare skall inte tvingas till

att bli enbart passiva betraktare av den utveckling

som kan leda till resultat av stort intresse även

för vårt land. De bör i stället ges möjlighet att

bidra med sin kunskap.

Att tankeförbudet har en hämmande effekt på den

akademiska friheten har bl.a. uppmärksammats genom

det upprop till regeringen om dess avskaffande som

102 svenska professorer och andra framstående

forskare gjorde hösten 1995. Även en utredning i

början av 1990-talet, som gjorde en översyn av

lagstiftningen på kärnenergiområdet (SOU 1991:95),

förordade att förbudet skulle slopas. Bestämmelsen

har därtill ifrågasatts av såväl Statens

strålskyddsinstitut (SSI) och Statens råd för

kärnavfallsfrågor (KASAM) som Statens

kärnkraftinspektion (SKI).

Även Kärnsäkerhetsutredningen, som nyligen har

framlagt sina slutsatser, har som tidigare nämnts

förordat att den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen stryks. Utredningen motiverar detta

med att bestämmelsen ofta misstolkas som ett förbud

mot att bedriva forskning eller utveckling, även då

det gäller kärnsäkerheten. Detta ser vi som mycket

allvarsamt.

Förslag om slopande av tankeförbudet har

behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen.

En bidragande orsak till att förslagen har avvisats

torde vara att frågan har ansetts kopplad till den

vidare energipolitiska frågeställningen om

kärnkraftens framtid i Sverige. Något sådant samband

föreligger emellertid inte.

Riksdagen bör därför, med hänvisning till vad som

anförts, upphäva den aktuella bestämmelsen i

kärntekniklagen. Med detta tillstyrks i denna del

aktuella motionsyrkanden.

9. Kraftvärme (punkt 6)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:N290

yrkande 4 och avslår motion 2003/04:N308.

Ställningstagande

Vi anser att den svenska kraftvärmeproduktionen är

eftersatt och behöver ges villkor som förbättrar

dess konkurrenskraft. Enligt vår mening är det i

första hand skattesystemet som hittills missgynnat

en utbyggnad av kraftvärmen. Det nuvarande

energiskattesystemet måste därför reformeras och

utformas så att det blir intressant att investera i

en utökad produktion av el och värme. Sverige har

under flera års tid upplevt ett lapptäcke utan

motstycke på energiskatteområdet. Regeringens

politik har skapat ett oöverskådligt och obegripligt

system av skatter, regler och lagar. Samtidigt har

arbetet med att se över energibeskattningens

framtida utformning pågått i flera år. Aktörerna på

marknaden har som en följd av regeringens politik

ställts inför den omöjliga uppgiften att försöka

planera och göra långsiktiga investeringar med

vetskapen om att de skattepolitiska

förutsättningarna ständigt kan ändras.

Genom det förslag regeringen framlagt om en

omläggning av kraftvärmebeskattningen, vilket

riksdagen godkänt, förbättras kraftvärmens

situation. Vi är positiva till detta och har inte

heller motsatt oss detta förslag. Det är dock vår

uppfattning att frågan om kraftvärmebeskattningen

kräver en mer övergripande och långsiktig lösning.

Vad vi här anfört bör ges regeringen till känna.

Därmed blir motion 2003/04:N290 (m) tillgodosedd i

berörda delar. Motion 2003/04:N308 (mp) avstyrks.

10. Kraftvärme (punkt 6)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N308 och avslår

motion 2003/04:N290 yrkande 4.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att det bör ges tydliga och

långsiktiga garantier för kraftvärmens

konkurrenskraft i syfte att underlätta satsningar på

effektiva kraftvärmeanläggningar. För att minska de

klimatpåverkande utsläppen måste i första hand en

övergång till förnybara energikällor ske och

energianvändningen minskas. Därutöver måste även

olika insatser övervägas beträffande vilka vinster

som kan göras genom att de fossila bränslena används

effektivare.

För att åstadkomma energieffektivisering bör en

utfasning av ineffektiva kondenskraftverk till

förmån för effektiva kraftvärmeverk med samtidig

produktion av el och värme stimuleras. Med

kraftvärme skulle en stor del av det slöseri som i

dag förekommer när spillvärme från elproduktionen

till ingen nytta kyls ned kunna elimineras.

Där förutsättningarna finns bör därför byggandet

av kraftvärme underlättas. Sverige har de nödvändiga

förutsättningarna för en utbyggnad av kraftvärmen,

men en förvånansvärt liten andel kraftvärme i

jämförelse med omvärlden. Genom att i större

utsträckning utnyttja potentialen för kraftvärme i

Sverige skulle vi bidra till att effektivisera

energianvändningen i Europa.

Vad jag här anfört bör ges regeringen till känna.

Därigenom tillmötesgår riksdagen motion 2003/04:N308

(mp). Motion 2003/04:N290 (m) avstyrks i berörda

delar.

11. Vindkraft (punkt 7)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Yvonne Ångström (fp) och Anne-Marie Pålsson

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N290 yrkandena 9

och 10, bifaller delvis motionerna 2003/04:N241 och

2003/04:N333 yrkandena 2, 6 och 8 och avslår motion

2003/04:N296 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

En utbyggnad av vindkraften måste ske på

vindkraftens egna meriter och inte med hjälp av

löpande driftssubventioner. Det är vår uppfattning

att den svenska energiproduktionen måste baseras på

jämlik konkurrens för redan etablerade

produktionstekniker. Det innebär att vindkraften,

liksom övrig elproduktion, skall bära sina egna

produktionskostnader.

Som övriga energislag har vindkraften sina för-

respektive nackdelar. Det finns olika problem kring

vindkraften som skulle behöva ytterligare belysning.

Därtill kommer att vindkraftens potential är

begränsad. Vindkraften bör rimligen ses som ett

komplement till andra energialternativ och inte som,

vilket regeringen tycks göra, lösningen på den

framtida energiförsörjningen. Vindkraftens

småskalighet är dess styrka, och vi är därför

negativa till uppförandet av storskaliga

vindkraftsparker. Riksdagen bör av nämnda orsaker se

till att det nationella planeringsmålet för

vindkraften avskaffas.

Med hänvisning till vad som ovan anförts

tillstyrker vi motion 2003/04:N290 (m) i berörda

delar. Även motionerna 2003/04:N241 (m) och

2003/04:N333 (m) kan anses tillgodosedda i aktuella

delar. Yrkandena i motion 2003/04:N296 (mp)

avstyrks.

12. Vindkraft (punkt 7, motiveringen)

av Maria Larsson (kd).

Ställningstagande

Som jag tidigare anfört är det min uppfattning att

den svenska energiförsörjningen skall tryggas genom

en långsiktig och medveten energipolitik med fasta

spelregler, där inhemska förnybara energikällor och

bränslen skall utgöra en växande bas. Som jag även

uttryckt skall den svenska kärnkraften fasas ut ur

energisystemet i takt med att den ersätts med

förnybar energi. En utbyggnad av vindkraften måste

ingå som en väsentlig del i en på sikt nödvändig

omställning av det svenska energisystemet. Min

uppfattning är därför att statsmakterna bör stödja

en utbyggnad av vindkraften i Sverige. Strävan bör

dock vara att bygga vindkraftverken på platser där

människor i så liten utsträckning som möjligt blir

störda.

Samtidigt är jag – även på detta område – kritisk

till den brist på långsiktighet som karaktäriserar

regeringens politik. Genom införandet av

elcertifikatssystemet tvingas vindkraften konkurrera

med i nuläget mer kostnadseffektiv biobaserad

elproduktion. Detta hämmar utbyggnaden av vindkraft

i Sverige. Det är min uppfattning att

elcertifikatssystemet genom sin utformning är

kontraproduktivt och att det hotar att slå undan

vindkraftens möjligheter.

Med hänvisning till det ovan sagda avstyrks

samtliga här aktuella motioner i berörda delar.

13. Vindkraft (punkt 7)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N296 yrkandena 1

och 2 och avslår motionerna 2003/04:N241,

2003/04:N290 yrkandena 9 och 10 och 2003/04:N333

yrkandena 2, 6 och 8.

Ställningstagande

Som jag tidigare anfört är det min mening att

energisystemet bör genomgå en total omställning till

elproduktion baserad på förnybara energislag. Jag

anser därför – i likhet med vad som framförs i

motion 2003/04:N296 (mp) – att regeringen måste

förvissa sig om att elcertifikaten, den nedtrappade

miljöbonusen och stödet till marknadsintroduktion av

storskaliga vindkraftstillämpningar är tillräckliga

åtgärder för att trygga vindkraftproducenternas

belägenhet. Det är viktigt att de som investerat

under tidigare stödformer inte tvingas lägga ner sin

verksamhet på grund av införandet av det nya

elcertifikatssystemet. Därom bör riksdagen för

regeringen tydliggöra sin position.

Det är även min uppfattning att riksdagen bör se

till att regeringen agerar när det gäller Vattenfall

AB och bolagets engagemang i utbyggnaden av

vindkraften i Sverige. Regeringen har vid upprepade

tillfällen betonat Vattenfalls roll i omställningen

av energisystemet. Vattenfall borde emellertid ta

ett betydligt större ansvar för omställningen än vad

som nu är fallet, inte minst beträffande

utvecklingen av vindkraft och andra förnybara

energikällor i Sverige. Staten bör därför utöva sitt

ägarinflytande över bolaget och se till att

Vattenfall går i spetsen för detta arbete.

Med det ovan sagda tillstyrks nämnda motion i

berörda delar. Övriga motioner avstyrks i aktuella

delar.

14. Effektivare energianvändning (punkt 8)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 14. Därmed

bifaller riksdagen delvis motion 2003/04:U254

yrkande 11 och avslår motionerna 2003/04:N311

yrkandena 1–3 och 2003/04: N353.

Ställningstagande

Det är vår uppfattning att en effektivare användning

av alla resurser, inklusive energi, är önskvärd ur

ett samhälleligt perspektiv. Genom ett effektivare

resursutnyttjande kan samma produktion eller

konsumtion uppnås till en lägre kostnad. Därigenom

frigörs resurser för andra ändamål, och

effektivisering bidrar på så sätt till tillväxt.

Spontant sker, genom marknadens försorg, en

kontinuerlig utveckling mot effektivare

energianvändning. Konkurrensen driver processen mot

effektivare processer och produkter och fungerar

därigenom som en drivkraft i utvecklingen.

Sedan 1970-talet har åtskilliga energipolitiska

program genomförts i syfte att styra energisystemets

utveckling i önskvärd riktning. Dagens åtgärder för

energieffektivisering ingår i 2002 års

energipolitiska överenskommelse men kan härledas

längre bakåt i tiden. Trots de omfattande

samhälleliga insatserna för effektivisering har den

totala energianvändningen över tiden ökat.

Bedömningar pekar på en fortsatt ökad

energianvändning i framtiden, även vid en fortsatt

effektivisering. Det är, anser vi, lätt att

överdriva förtjänsterna av de statliga insatserna

för energieffektivisering. Vi menar att regeringens

insatser på området inte kan påvisa resultat som

står i paritet med de resurser som avsatts för detta

ändamål. Regeringens politik kan kritiseras dels för

den ryckighet med vilken den förts, dels för att de

satsningar som gjorts har skett på fel områden.

Satsningar på information och åtgärder för att

spara energi är vällovliga, men för att få effekt

måste kontraproduktiva lagar och bestämmelser

elimineras. För att verkningsfulla investeringar

skall komma till stånd är det avgörande att de

investeringar i energisparåtgärder som villaägare

gör inte ökar boendekostnaderna i form av höjd

fastighetsskatt. Även åtgärder för att få villaägare

att byta från direktverkande eluppvärmning bör

övervägas.

Vidare vill vi framhålla att vi delar den

uppfattning som framförs i motion 2003/04:U254 (kd)

om den svenska regeringens passivitet när det gäller

samarbetet inom EU. Sverige bör ha en tydligare

profilering, och den svenska regeringen bör i större

utsträckning tillvarata de svenska intressena när

det gäller såväl energieffektivisering som andra

områden som rör energi.

Med hänvisning till det sagda föreslår vi att

riksdagen, med delvis bifall till nämnda motion,

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

ovan anförts. Övriga här aktuella motionsyrkanden

bör avslås av riksdagen.

15. Effektivare energianvändning (punkt 8)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 15. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N353, bifaller

delvis motion 2003/04:U254 yrkande 11 och avslår

motion 2003/04:N311 yrkandena 1–3.

Ställningstagande

Det är min uppfattning att effektivare

energianvändning är en förutsättning för ekologisk

hållbarhet. I Sverige finns en betydande potential

för energieffektivisering. Då konsumtionen av el är

avsevärt högre i Sverige per person än i resten av

EU finns det en stor potential för effektivare

elanvändning. Jag menar att endast en begränsad del

av skillnaden mellan Sverige och övriga EU kan

förklaras utifrån skillnader i klimat och

industristruktur. Den stora skillnaden ligger i att

vi i Sverige har betydligt mer elvärme än i andra

länder och att vi använder el mindre effektivt.

Jag anser, med fokus på kärnkraftsavvecklingen,

att eleffektivisering är en ytterst angelägen form

av effektivisering. Effektivare användning av

elektricitet är även av stor betydelse för att

förhindra att kraftproduktion baserad på fossila

bränslen kommer in på marknaden och för ett

ohållbart stort utnyttjande av vindkraft eller

biobränslen för elproduktion. Med hänsyn till den

stora men dock begränsade tillgången på biobränslen

och av klimatpolitiska skäl är det också viktigt att

effektivisera användningen av värme, gas, olja och

drivmedel.

För att uppnå energieffektivisering behövs en

aktiv statlig politik. Genom aktiva insatser kan nya

produkter komma ut på marknaden, redan befintliga

produkter få ett snabbare marknadsgenombrott,

kunskap spridas och olika marknadsbarriärer

genombrytas.

Huvudansvaret för statens insatser rörande

energieffektivisering har i dag Statens

energimyndighet. Erfarenheten visar att det är svårt

att förena inriktningen på energitillförsel med

inriktningen på effektivisering. Olika konflikter

och ständiga omorganiseringar har därtill hämmat

arbetet.

Jag menar därför – i likhet med vad som anförs i

motion 2003/04:N353 (mp) – att en ny myndighet bör

inrättas som enbart ägnar sig åt

energieffektivisering. Den nya myndighetens

huvuduppgift bör vara att åstadkomma

energieffektivisering genom aktiv

marknadsbearbetning. Myndigheten bör placeras under

Miljödepartementet och inte under

Näringsdepartementet. Genom att göra en åtskillnad

mellan de två perspektiven – det

tillförselorienterade och det användningsorienterade

– kan inombyråkratiskt kompromissande undvikas.

Därigenom får statsmakterna ett bättre

beslutsunderlag.

Därtill menar jag att Sverige måste vara ett

föregångsland internationellt när det gäller

energieffektivisering. Det gäller inte minst, som

anförs i motion 2003/04:U254 (kd), inom ramen för

samarbetet i Europeiska unionen. Sverige måste där

agera för att ge ökad prioritet åt dessa frågor.

Med det anförda tillstyrks motion 2003/04:N353

(mp). Även motion 2003/04:U254 (kd) tillstyrks

delvis i berörd del. Motion 2003/04:N311 (v)

avstyrks.

16. Forskning och utveckling (punkt 9)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:N413 yrkande 11

och avslår motionerna 2003/04:MJ474 yrkande 13 och

2003/04:N251.

Ställningstagande

För att kunna uppnå målet om ett ekologiskt

uthålligt energisystem menar jag – i likhet med vad

som anförs i motion 2003/04:N413 (kd) – att det

krävs att omfattande satsningar görs på

energiforskning och energiteknisk utveckling. Det

rör inte minst satsningar på solcellssystem och

vätgasbaserade energisystem.

När det gäller solcellssystem menar jag att

Sverige i större utsträckning än vad som i dag sker

bör tillvarata den potential som finns. El baserad

på solceller är en viktig framtida energikälla i ett

decentraliserat och mer småskaligt energisystem än

det vi har i dag. Svenska forskare intar en

tätposition vad gäller solcellsforskning. Tekniken

är utvecklad, men tillverkningskostnaderna är höga.

Ett arbete med s.k. tunnfilmssolceller pågår dock,

och en anläggning för tillverkning i stor skala

planeras.

Även potentialen för vätgasbaserade energisystem

är stor. Många framtidsprognoser förutspår att

vätgasbaserade energisystem kommer att spela en

betydande roll på den framtida energimarknaden. I

Sverige bedrivs forskning kring såväl stationära

bränsleceller som artificiell fotosyntes.

Forskningen kring bränsleceller har pågått i Sverige

sedan många år. Forskningen inom artificiell

fotosyntes, där man med hjälp av vatten och solljus

kan framställa vätgas, befinner sig fortfarande på

grundforskningsstadiet. Den svenska forskningen på

detta område har hög kvalitet och originalitet i ett

internationellt perspektiv, och jag menar att den

bör prioriteras.

Det är min uppfattning att riksdagen genom ett

uttalande bör markera sin ståndpunkt för regeringen

inför att regeringen, som den aviserat, våren 2004

återkommer med förslag rörande forskning och

utveckling på energiområdet.

Med det anförda tillstyrks nämnda motion i berörda

delar. Övriga här behandlade motioner avstyrks i

aktuella delar.

17. Forskning och utveckling (punkt 9,

motiveringen)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Ställningstagande

Jag anser att den del av utskottets

ställningstagande som börjar med ”Det är” och slutar

med ”av drivmedel” borde ha följande lydelse:

I motion 2003/04:MJ474 (c) efterfrågas ett

riksdagsuttalande om vikten av fortsatt forskning

och praktisk tillämpning av energi- och

drivmedelsframställning ur spannmål och skogsråvara.

På denna punkt vill jag anföra följande. Jag menar

att de prioriteringar som regeringen och berörda

myndigheter gör på detta område kan ifrågasättas och

bör omprövas. Ett exempel på detta är den tyngdpunkt

som hittills lagts på utvinningen av etanol ur säd.

Det är min uppfattning att det är nödvändigt med en

omorientering av forskningsinsatserna kring

alternativa drivmedel för att inte de mest lovande

forskningsområdena, som exempelvis

syntesgasproduktion, skall försummas. Ett flerårigt

nationellt forskningsprogram med inriktning på att

utveckla tekniken kring syntesgasproduktion ur

bioråvara bör, som jag i andra sammanhang påpekat,

övervägas.

18. Åtgärder för att motverka risken för

strömavbrott (punkt 10)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson

(kd), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp) och

Anne-Marie Pålsson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 18. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N324 yrkande 7

och 2003/04:N413 yrkande 19 och avslår motionerna

2003/04:N250 yrkandena 2–4 och 2003/04:N298

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Stora delar av södra Sverige och östra Danmark

drabbades den 23 september 2003 av ett omfattande

elavbrott. Det inträffade visar med stor tydlighet

på den sårbarhet som finns i vårt moderna samhälle.

Strömavbrottet innebar att ca 857 000 kunder i

Sverige under en period förlorade sin elförsörjning.

Antalet människor som påverkades i vidare mening var

betydligt fler och kan ha varit 1–1,5 miljoner eller

fler. Därtill kommer de som blev utan ström på

Själland och Bornholm. De uteblivna elleveranserna

uppgick till ca 10 miljoner kWh. Enligt Svenska

kraftnäts egna beräkningar uppgick den

samhällsekonomiska kostnaden till 500 miljoner

kronor.

Detta strömavbrott är dock inte det enda som

drabbat oss under de senaste åren. I december 1999

blev 100 000 människor utan ström efter en kraftig

storm i Sydsverige. På grund av tung blötsnö över

Svealand och Götaland blev ca 70 000 elabonnenter

utan ström i Västsverige år 2001. I Stockholm blev

50 000 personer strömlösa år 2002 efter en

tunnelbrand i Akalla i nordvästra Stockholm.

Varje stort strömavbrott är kostsamt för

samhället. Samtidigt som enskilda individer drabbas

medför avbrotten stora kostnader för företagen, inte

minst industriföretagen. Bland de drabbade i

september 2003 fanns Bravikens pappersbruk utanför

Norrköping, massabruket Södra Cell i Mörrum och

Cloetta Fazers fabrik i Ljungsbro. Störningarna

riskerar även tryggheten i sjukvården och andra

viktiga institutioner. Eftersom hälso- och

sjukvården blivit alltmer tekniskt beroende har dess

sårbarhet i händelse av elavbrott ökat.

Strömavbrottet visade bl.a. att det fanns problem

med reservkraften vid Lunds universitetssjukhus, och

vårdcentralerna i Jönköpings län fick stänga eller

minska sin verksamhet då de stod utan elektrisk

ström. Strömavbrottet i september åskådliggjorde att

den reservkraft (främst diesel och gasturbiner) som

finns dels inte är tillräcklig, dels inte fungerar.

I vissa fall kopplades den helt enkelt inte in på

grund av oklara rutiner.

Som tidigare redovisats har regeringen låtit göra

olika utredningar om den svenska leveranssäkerheten

och hur denna kan förbättras. Såväl Svenska kraftnät

som Energimyndigheten har genomfört utredningar på

området. Regeringen har dock inte vidtagit de

åtgärder som vore önskvärda för att motverka denna

typ av händelser.

Det är vår uppfattning att regeringen måste ta ett

större ansvar för de strömavbrott som sker. De

senaste årens händelser visar med önskvärd tydlighet

att säkerheten i det svenska elsystemet måste

förbättras. Vi menar – i likhet med vad som anförs i

motion 2003/04:N413 (kd) – att regeringen mer

genomgripande bör utreda driftsäkerheten i

elsystemet och återkomma med förslag till riksdagen

om hur den kan förbättras. Härutöver anser vi att

regeringen bör granska om den begränsade

produktionskapaciteten i Sverige och brister i

överföringskapaciteten till och från Sverige har

bidragit till strömavbrotten.

Därtill bör regeringen – i enlighet med vad som

ovan anförs och det som sägs i motion 2003/04:N324

(fp) – tillse att samtliga kommuners reservkapacitet

vid eventuella strömavbrott ses över.

Med det anförda tillstyrks nämnda motioner i

berörda delar. Övriga här aktuella motioner avstyrks

i motsvarande delar.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Naturgas (punkt 5)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Beträffande naturgasens framtid i Sverige har

utskottet påpekat att det inte är aktuellt med någon

storskalig introduktion av naturgas i Sverige. Jag

vill i det sammanhanget understryka att jag inte

kommer att medverka till att naturgasen eller något

annat fossilt bränsle ges någon form av ekonomiskt

stöd eller att en ökad naturgasanvändning uppmuntras

på något annat sätt av statsmakterna. Alla icke

uthålliga energikällor måste förr eller senare

avvecklas och till denna kategori hör naturgasen

(eller fossilgasen som den rätteligen bör benämnas).

Med den utgångspunkten är det, enligt min mening,

oacceptabelt med investeringar i dyr infrastruktur

för naturgasdistribution. Det skulle bli som med

kärnkraften, dvs. att man ”bygger fast sig” i en

långsiktigt ohållbar lösning. Trots

avvecklingsbeslut tycks det vara näst intill

omöjligt för regeringen att avveckla kärnkraften.

Samma problem uppkommer den dag naturgasen skall

fasas ut. Stora infrastrukturinvesteringar är utan

tvekan svåra att backa ur även om det inte är staten

som har stått för investeringskostnaden. Det blir

dyrt ändå om regeringen tvingas ta till tvångsmedel.

2. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 13)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m) och Anne-Marie

Pålsson (m).

Moderata samlingspartiet har i parti- och

kommittémotioner förordat en annan inriktning av den

ekonomiska politiken och budgetpolitiken. Ett

övergripande mål för den ekonomiska politiken skall

vara att möjliggöra ökad tillväxt, att människor

skall kunna leva på sin lön och stärkt trygghet.

Antalet sjukskrivna och förtidspensionerade måste

minskas genom att sjukvård och rehabilitering

förbättras. Detta kräver bl.a. en målmedveten

politik för ett ökat arbetsutbud, rejäla satsningar

på kunskap och forskning samt påtagliga

förbättringar av klimatet för företagande. För att

möjliggöra allt detta krävs en politik som

innehåller lägre skatter för både löntagare och

företagare, en skärpning av bidragssystemen,

avregleringar och ökad konkurrens och en ökad

trygghet för och stärkt självkänsla hos medborgarna.

Våra förslag skall var trygga, väl sammanhållna

och syfta till att skapa de bästa förutsättningarna

för ett ekonomiskt, kulturellt och socialt växande

Sverige. Vi vill satsa på en utbildning som ger alla

större möjligheter till ett rikare liv. Genom en

större enskild sektor och ett starkare civilt

samhälle kan både företag och människor växa. Vi

vill att fler, inte färre, kan komma in på den

ordinarie arbetsmarknaden. Den sociala tryggheten

och självkänslan ökar också genom att hushållen får

en större ekonomisk självständighet. Friheten och

rättigheten att välja bidrar både till mångfald, en

bättre kvalitet och en större trygghet. De enskilda

människorna får ett större inflytande över sina liv.

Vi har föreslagit en växling från subventioner och

bidrag till omfattande skattesänkningar för alla,

främst låg- och medelinkomsttagare. Samtidigt värnar

vi de människor som är i störst behov av gemensamma

insatser och som har små eller inga möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi slår också fast att

det allmänna skall tillföras resurser för att på ett

tryggt sätt kunna genomföra de uppgifter som skall

vara gemensamma. Exempelvis tillförs betydande

resurser för att bryta den ökade sjukfrånvaron och

de ökande förtidspensioneringarna.

Vårt budgetalternativ – med våra förslag till

utgiftstak, anslagsfördelning, skatteförändringar

samt finanspolitiska ramverk – präglas av ordning

och reda och skall ses som en helhet där inte någon

eller några delar kan brytas ut och behandlas

isolerat från de andra. Eftersom riksdagens

majoritet den 19 november 2003 har beslutat om ramar

för de olika utgiftsområdena i enlighet med

finansutskottets förslag och därmed valt en annan

inriktning av politiken, deltar vi inte i det nu

aktuella beslutet om anslagsfördelning inom

utgiftsområde 21 Energi.

I det följande redovisar vi i korthet det moderata

alternativet till politik inom utgiftsområde 21. Den

anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

förordat redovisas i motionerna 2003/04:Fi239 (m)

och 2003/04:N389 (m) samt framgår av bilaga 2. Våra

principiella uppfattningar framgår av våra

reservationer i detta betänkande, bl.a. under

momenten Allmän inriktning av energipolitiken och

Kärnkraften. Synen på vilka anslag som bör anvisas

för energipolitiska ändamål bygger på de

principiella utgångspunkter som Moderata

samlingspartiet anser bör gälla för energipolitiken

och framgår av motion 2003/04:N342 (m). Sammanlagt

har vi föreslagit – med anförda motiveringar under

berörda anslag i detta betänkande – en minskning av

ramen för utgiftsområde 21 Energi med ca 382

miljoner kronor.

3. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 13)

av Eva Flyborg (fp) och Yvonne Ångström (fp).

Folkpartiet liberalernas budgetförslag för år 2004

innebär i sina huvuddrag strategiska

skattesänkningar på arbete och företagande inom

ramen för en ansvarsfull budgetpolitik. Syftet är

att uppnå en långsiktig och uthållig tillväxt. Våra

utgiftsökningar avser främst förbättringar inom

hälsovård, sjukvård och social omsorg, rättsväsendet

och ökat internationellt bistånd.

Folkpartiets förslag till utgiftsram för

utgiftsområde 21 Energi har emellertid avvisats i

budgetprocessens första steg. Då vårt budgetförslag

är en helhet är det inte meningsfullt att delta i

fördelningen på anslag inom utgiftsområdet. Vi

väljer således att inte delta i utskottets beslut

avseende moment 13 om anslag m.m. inom det aktuella

utgiftsområdet för budgetåret 2004.

När det gäller energiområdet menar vi att god

tillgång på energi är en förutsättning för välstånd.

Det svenska energisystemet bör successivt ställas om

till att bli ekologiskt hållbart. Det långsiktiga

målet är att såväl fossilt bränsle som kärnkraft

skall fasas ut ur energisystemet och ersättas av

ekologiskt hållbara energikällor. Omställningen av

energisystemet måste dock ske med hänsyn till

Sveriges behov av tillväxt och ökad sysselsättning.

Folkpartiet anser därför att kärnkraften skall

utnyttjas under hela sin tekniska och ekonomiska

livslängd. Vi säger därför nej till regeringens, och

dess stödpartiers, förtida stängning av

kärnkraftverket i Barsebäck. I det fall det framöver

visar sig nödvändigt för att trygga den svenska

energiförsörjningen och miljön kan vi även tänka oss

en utbyggnad av kärnkraften. Vi oroar oss över

effekterna av att koldioxidutsläppen ökar som en

följd av avställningen av Barsebäcksverket, vilket i

sin tur medfört en ökad import av el från kolbaserad

produktion i Danmark. Det är därför av största vikt

att en omfattande miljökonsekvensbeskrivning av

avvecklingen görs, för att belysa konsekvenserna på

såväl kort som lång sikt. Därtill behöver

utsläppsstatistiken förbättras då den i dag inte ger

en rättvisande bild. Regeringen bör, som vi tidigare

anfört, åläggas att även redovisa de

koldioxidutsläpp som genereras vid elproduktion i

utländska kolkraftverk vid elimport till Sverige.

Våra principiella uppfattningar framgår av de

reservationer vi gjort i detta betänkande, bl.a.

under momenten Allmän inriktning av energipolitiken

och Kärnkraften. Det är mot denna bakgrund som

Folkpartiet i motion 2003/04: Fi240 – med anförda

motiveringar under berörda anslag i detta betänkande

– har föreslagit en sammanlagd minskning av ramen

för utgiftsområde 21 Energi med 904 miljoner kronor

år 2004. Den anslagsfördelning som vi förordat inom

utgiftsområdet framgår även av bilaga 2.

4. Anslag m.m. inom utgiftsområde 21 Energi

(punkt 13)

av Maria Larsson (kd).

Kristdemokraterna har i parti- och kommittémotioner

förordat en annan inriktning av den ekonomiska

politiken och budgetpolitiken än den

Socialdemokraterna och dess stödpartier föreslår.

Kristdemokraternas budgetalternativ tar sikte på

att långsiktigt förbättra Sveriges

tillväxtförutsättningar genom strukturella reformer

för minskad ohälsa, förbättrad lönebildning och

strategiska skattesänkningar på arbete och sparande.

Därtill bör infrastrukturen och de långsiktiga

förutsättningarna för ett ökat bostadsbyggande

kraftigt förbättras. Därigenom skapas

förutsättningar för att sysselsättningen skall kunna

öka i en sådan utsträckning att välfärden tryggas

för alla.

Det handlar bl.a. om arbetsmarknaden, som måste

göras mer flexibel och där de rekordhöga sjuktalen

måste mötas med en kraftigt förbättrad

rehabilitering, förebyggande åtgärder och en

förbättrad arbetsmiljö. Det handlar om skatterna på

arbete och företagande som måste sänkas och på sikt

anpassas till omvärldens lägre skattetryck. Det

handlar om det svenska konkurrenstrycket som måste

förbättras. Vidare måste den offentliga sektorn

förnyas för att bättre möta konsumenternas/brukarnas

behov och bättre tillvarata personalens kompetens

och idéer. Dessutom måste valfriheten inom

familjepolitiken öka, rättsväsendet återupprättas,

pensionärernas ekonomiska situation stärkas och

infrastrukturen förbättras. Kristdemokraternas

ekonomiska politik sammanfattas i motion

2003/04:Fi241.

Målet med våra reformer på dessa områden är att

skapa förutsättningar för en uthållig tillväxt på

åtminstone 3 % per år över en konjunkturcykel, där

sysselsättningen kan öka utan att inflationen tar

fart, där den enskildes valfrihet, personliga ansvar

och välfärd kan öka utan politisk detaljstyrning,

där den offentliga sektorn kan vitaliseras och möta

ökande behov utan att jagas av krympande skattebaser

och där statens finanser blir mindre

konjunkturkänsliga. Den ”utveckling” som pågår under

socialdemokratiskt styre är den omvända:

sysselsättningen minskar, tillväxten väntas bli

lägre än i omvärlden, statsskulden ökar,

detaljstyrningen ökar och i stora delar av

kommunsektorn erbjuds sämre vård och omsorg till

högre skatt.

Riksdagsmajoriteten – bestående av

socialdemokrater, vänsterpartister och

miljöpartister – har nu genom förslag till ramar för

de olika utgiftsområdena samt beräkningen av statens

inkomster ställt sig bakom en annan inriktning av

politiken i det första rambeslutet om statsbudgeten.

Därför redovisar jag i detta särskilda yttrande (i

stället för i en reservation) den del av vår politik

som rör utgiftsområde 21 och som jag skulle ha yrkat

bifall till om Kristdemokraternas förslag till ramar

hade vunnit riksdagens bifall i den första

beslutsomgången.

Kristdemokraterna instämmer i princip i

huvuddragen i omställningsprogrammet, men är starkt

kritiska till regeringens handläggning av frågan om

kärnkraftsavvecklingen. Vår uppfattning är att den

första kärnkraftsreaktorn i Barsebäcksverket borde

ha fasats ut först när motsvarande mängd el

tillförts eller sparats bort.

Jag anser att Sveriges energiförsörjning skall

tryggas genom en långsiktig och medveten

energipolitik med fasta spelregler där inhemska

förnybara energikällor och bränslen utgör en växande

bas. Sverige har en framskjuten position vad gäller

forskning och utveckling av solcells- och

vätgasbaserade energisystem. Dessa tekniker kan

komma att bli mycket viktiga för den framtida

energiförsörjningen. Kristdemokraterna har därför

anslagit 50 miljoner kronor särskilt till dessa båda

forskningsområden. Vidare har vi förordat, för att

underlätta för villaägare att minska sin

elförbrukning, att ett nytt anslag för stöd till

villaägare att byta bort direktverkande el införs.

För detta har vi avsatt 65 miljoner kronor år 2004.

Mina principiella uppfattningar framgår även av de

reservationer jag gjort i detta betänkande, bl.a.

under momenten Allmän inriktning av energipolitiken

och Kärnkraften.

Den anslagsfördelning inom utgiftsområdet som vi

från Kristdemokraternas sida förordat redovisas i

kommittémotion 2003/04:N413 (kd) och i bilaga 2.

Sammanlagt har Kristdemokraterna föreslagit – med

anförda motiveringar under berörda anslag i detta

betänkande – en minskning av ramen för utgiftsområde

21 Energi med 125 miljoner kronor år 2004.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Proposition 2003/04:1 (utgiftsområde

21 Energi)

Regeringen föreslår

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget 35:3 Teknikupphandling och

marknadsintroduktion besluta om åtgärder som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 211 000 000 kronor under

2005–2007 (avsnitt 7.1.3),

2. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget 35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av vindkraft besluta om

åtgärder som inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter på högst 240 000 000 kronor under

2005–2007 (avsnitt 7.1.4),

3. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget 35:5 Energiforskning besluta

om åtgärder som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 810 000 000

kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.5),

4. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget 35:6 Energiteknikstöd besluta

om åtgärder som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 300 000 000

kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.6),

5. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget Introduktion av ny

energiteknik besluta om åtgärder som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på högst

400 000 000 kronor under 2005–2008 (avsnitt

7.1.7),

6. att riksdagen bemyndigar regeringen att under

2004 för ramanslaget 35:8 Energipolitiskt

motiverade internationella klimatinsatser besluta

om åtgärder som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 60 000 000

kronor under 2005–2008 (avsnitt 7.1.8),

7. att riksdagen godkänner investeringsplanen för

Affärsverket svenska kraftnät för perioden

2004–2006 (avsnitt 7.2.1),

8. att riksdagen godkänner vad regeringen föreslagit

om finansiella befogenheter för Affärsverket

svenska kraftnät (avsnitt 7.2.2),

9. att rikdagen godkänner vad regeringen föreslår om

fortsatt stöd åt landsbygdens elförsörjning samt

godkänner finansieringen av verksamheten enligt

vad regeringen förordar i avsnittet 7.2.3,

10. att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar

anslagen under utgiftsområde 21 Energi i enlighet

med uppställningen under avsnitt 1 i

propositionen.

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

25. (delvis) Riksdagen anvisar för 2004 anslagen

under utgiftsområde 21 Energi enligt

uppställningen i tabell 12 i motionen.

2003/04:U254 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sätta upp

kvantifierade, tidsbundna mål för en ökad

användning av förnybar energi.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utveckla

innovativa vägar för att effektivisera

energianvändningen.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av fortsatt

forskning kring och praktisk tillämpning av

energi- och drivmedelsframställning ur

skogsråvara.

2003/04:N204 av Tobias Billström (m):

Riksdagen beslutar att upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3) i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:N207 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för

ökade anslag inom forskning och teknikutveckling

av geotermisk energiutvinning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

Statens energimyndighet (STEM), inom befintlig

ram, breddar sitt stöd för forskning och

teknikutveckling av geotermisk energiutvinning.

2003/04:N219 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att underlätta tillväxt i

regioner med basindustri.

2003/04:N223 av Bengt-Anders Johansson och Magdalena

Andersson (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturgasens

fördelar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fortsatt utbyggnad

av naturgasförsörjningen norr om Gislaveds kommun.

2003/04:N224 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturgasens

betydelse för tillväxten.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om naturgasens

betydelse för energiutbudet i Östergötland.

2003/04:N238 av Patrik Norinder och Henrik Westman

(m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillgång till naturgas i

Mellansverige.

2003/04:N241 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar att avveckla planerna på

storskalig vindkraftsutbyggnad i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2003/04:N242 av Ewa Björling (m):

Riksdagen beslutar tillåta kärnteknisk forskning

genom att ändra lagstiftningen och upphäva 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:N250 av Eskil Erlandsson och Åsa Torstensson

(c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

ellagen och telelagen i syfte att förbättra

leveranssäkerheten och tillgängligheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att lagen om

koncessionsplikt ändras så att den överensstämmer

med moderna tekniska förutsättningar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillåtlighet

ges för byggande av överlagrat elnät vid sidan av

det ordinarie eldistributionsnätet.

2003/04:N251 av Ulrik Lindgren och Sven Gunnar

Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att göra SERC, Centrum för

solenergiforskning vid Högskolan Dalarna, till

nationellt centrum för forskning och utveckling av

villasolvärmeteknik.

2003/04:N261 av Lars Lindblad m.fl. (m, kd, fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förnyad och modern

energipolitik som tar sin utgångspunkt i dagens

verklighet.

2003/04:N263 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samverkan mellan

biogas och naturgas.

2003/04:N273 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om energiförsörjningen i

Dalarnas län.

2003/04:N281 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om basindustrins

energiförsörjning.

2003/04:N282 av Anne-Marie Pålsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en förnyad prövning av

kärnkraftens ställning genom att en ny

folkomröstning i frågan hålls.

2003/04:N287 av Axel Darvik och Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avveckla

kärnkraftsavvecklingen.

2003/04:N290 av Lars Lindblad m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en återstart av

kärnkraftsreaktorn Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en avveckling av

kärnkraftsreaktorn Barsebäck 2.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om villkoren för

kraftvärmeproduktionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbyggnad av

naturgasnätet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationella

planeringsmål och riksintresseområden för

vindkraftens utbyggnad.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vindkraftens

ekonomiska förutsättningar.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

mångfald på energimarknaden och Skånes framtida

energiförsörjning.

2003/04:N296 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ägaren staten

bör verka för att Vattenfall skall gå i spetsen

för storskalig introduktion av vindkraft.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

säkerställa att de vindkraftsprojektörer som

investerat under tidigare stödformer inte drabbas

ekonomiskt när ett nytt system för att främja

elproduktion från vindkraft införs.

2003/04:N298 av Börje Vestlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om leveranssäkerhet

av el.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

avreglering av elmarknaden.

2003/04:N300 av Hans Unander m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om långsiktiga

villkor för energiförsörjningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbyggnad av

infrastruktur för naturgas i Dalarna.

2003/04:N302 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om naturgasens roll för

energiförsörjningen.

2003/04:N308 av Claes Roxbergh och Ingegerd Saarinen

(mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om de långsiktiga

förutsättningarna för nya kraftvärmeverk.

2003/04:N311 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

energieffektiviseringsåtgärder skall främjas och

prioriteras för att minska utsläppen av

klimatgaser.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att åtgärder skall

vidtas för att öka alla medborgares, företags och

organisationers förståelse för energianvändningens

betydelse för miljöbelastningen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att åtgärder skall

vidtas för att de identifierade potentialerna för

energieffektivisering skall resultera i verkliga

utfall i minskad energianvändning.

2003/04:N312 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att med kraft

driva frågan om minskad kol-, gas- och oljebaserad

energiproduktion i Danmark.

2003/04:N313 av Torkild Strandberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en återöppning av

Barsebäck 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om den förtida

stängningen av Barsebäck 2.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om förbudet mot

forskning och planering av ny kärnkraft i Sverige.

2003/04:N319 av Lars Ångström (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mål för el

producerad med förnybara energikällor.

2003/04:N324 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om omställningen av

energisystemet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om den förtida

avstängningen av kärnkraften.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återstarta den

första reaktorn i Barsebäck.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa lagen

om kärnkraftens avveckling.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

bestämmelsen i kärntekniklagen som förhindrar

byggandet av kärnkraftsreaktorer.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

bestämmelsen i kärntekniklagen som förbjuder alla

typer av förberedande åtgärder för att uppföra en

kärnkraftsreaktor – det s.k. tankeförbudet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se över

samtliga kommuners reservkraftskapacitet vid

eventuella strömavbrott.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att redovisa

koldioxidutsläpp för importerad el i den svenska

statistiken.

2003/04:N326 av Axel Darvik m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att dra in det

statliga stödet för marknadsintroduktion av

vindkraft.

2003/04:N333 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de olika

energislagen skall konkurrera på lika villkor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att avskaffa

subventioner för vindkraften, oavsett om de

finansieras av konsument eller stat.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statligt stöd

för forskning och utveckling av vindkraft inte får

utgå som drifts- och etableringsbidrag.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att varje

energislag skall bära sina egna kostnader.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ansvaret för

nedmontering och bortforsling av uttjänta

vindkraftverk bör utredas.

2003/04:N342 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mål för

energipolitiken.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ny

energiproduktion.

9. Riksdagen beslutar att upphäva sitt tidigare

beslut om avveckling av kärnkraften i enlighet med

vad i motionen anförs.

10. Riksdagen beslutar att upphäva lagen om

kärnkraftens avveckling i enlighet med vad i

motionen anförs.

11. Riksdagen beslutar att upphäva 5 §

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

12. Riksdagen beslutar att upphäva 6 §

kärntekniklagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

13. Riksdagen begär att regeringen återkallar sitt

förhandlingsuppdrag rörande kärnkraften i enlighet

med vad i motionen anförs.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt stöd på

energiområdet.

15. Riksdagen beslutar om avveckling av systemet med

elcertifikat i enlighet med vad i motionen anförs.

17. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till börsintroduktion av Vattenfall AB.

2003/04:N343 av Yvonne Andersson och Anna Lindgren

(kd, m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kärnkraften och

den planerade stängningen av Barsebäck 2.

2003/04:N353 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att en ny myndighet för

energieffektivisering inrättas.

2003/04:N380 av Claes Västerteg (c):

Riksdagen begär hos regeringen förslag till en

samlad energipolitisk strategi i enlighet med vad i

motionen anförs.

2003/04:N384 av Hans Stenberg och Agneta Lundberg

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om svensk basindustris behov

av ansvarsfull och långsiktig energipolitik.

2003/04:N389 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

2. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:1 Statens energimyndighet:

Förvaltningskostnader 139 252 000 kr.

3. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:2 Insatser för effektivare energianvändning 0

kr.

4. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:3 Teknikupphandling och marknadsintroduktion 0

kr.

5. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:4 Stöd för marknadsintroduktion av vindkraft 0

kr.

6. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:6 Energiteknikstöd 91 196 000 kr.

7. Riksdagen anvisar till utgiftsområde 21 anslag

35:7 Introduktion av ny energiteknik 140 147 000

kr.

2003/04:N393 av Michael Hagberg och Christin Nilsson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om naturgasen som en del

av Sörmlands positiva utveckling.

2003/04:N407 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om Vattenfall.

2003/04:N413 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

energipolitiken.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energipolitiska

insatser på klimatområdet, såväl nationella som

internationella.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det i

prövningen av villkoren inför stängningen av

Barsebäcks andra reaktor också skall ingå en

ekonomisk redovisning, en miljökonsekvensanalys

och en samhällsekonomisk analys.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

vidta erforderliga åtgärder för att tillse att

elbrist inte uppstår.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om inhemska förnybara

energikällor.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om energiforskning

och energiteknisk utveckling.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EU bör satsa

gemensamt på att främja omställningen till

förnybara bränslen.

19. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda möjligheten för en

ökad driftsäkerhet och minskade strömavbrott i

enlighet med vad som anförs i motionen.

20. Riksdagen beslutar upphäva 6 § kärntekniklagen

(1984:3).

21. Riksdagen beslutar att för budgetåret 2004

anvisa anslagen under utgiftsområde 21 Energi med

ändringar i förhållande till regeringens förslag

för budgetåret 2004 enligt uppställning i

motionen.

2003/04:N415 av Ingegerd Saarinen (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbud mot

effekthöjningar i kärnkraftverk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om höjda

säkerhetskrav för kärnkraftverk.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kärnkraftverken i sina årsredovisningar bör

åläggas att redovisa ekonomin för varje reaktor,

åtminstone för de verk där staten är

majoritetsägare.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

förhandlingarna med kärnkraftsindustrin under

ledning av Bo Bylund genast avbryts.

2003/04:Bo218 av Annelie Enochson (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att medel anslås

för forskning om vindkraft både vad det gäller

kostnadseffektivitet och design.

Bilaga 2

Regeringens och oppositionspartiernas förslag till anslag för år 2004 inom

utgiftsområde 21 Energi

Utskottets förslag överensstämmer med regeringens förslag till

anslagsfördelning. Företrädarna för (m), (fp) och (kd) har avstått

från att delta i beslutet om anslag (se särskilda yttranden 2-4).

Belopp i 1000-tal kronor

-------------------------------------------------------------------

-------------------------

Anslag AnslagstypRegeringens

förslag

(m) (fp) (kd)

-----------------------------------------------------------------------

--------------------------------------------------------------------------

35:1 Statens energimyndighet:

(ram) 146 252 –7 000 –50 000 –15 000

Förvaltningskostnader

--------------------------------------------------------------------------

35:2 Insatser för effektivare

(ram) 136 000 –136 000 –68 000 –50 000

energianvändning

-----------------------------------------------------------------------

35:3 Teknikupphandling och

(ram) 49 000 –49 000 –20 000

marknadsintroduktion

----------------------------------------------------------------------------

35:4 Stöd för

marknadsintroduktion av (ram) 60 000 –60 000 –60

000

vindkraft

----------------------------------------------------------------------------

35:5 Energiforskning

(ram) 445 399 +25 000 –25 000

----------------------------------------------------------------------------

35:6 Energiteknikstöd

(ram) 131 196 –40 000 –131 000 –30 000

---------------------------------------------------------------------------

35:7 Introduktion av ny

energiteknik (ram) 230 147 –90 000 –230 000 –50

000

---------------------------------------------------------------------------

35:8 Energipolitiskt

motiverade (ram) 50 000 –50

000

internationella

klimat-

insatser

----------------------------------------------------------------------------

35:9 Statlig prisgaranti

elcertifikat (ram) 100 000 –100 000

-----------------------------------------------------------------------

35:10 Ersättning för vissa

kostnader vid (ram) 315 350 –315 000

avveckling av en

reaktor vid Barsebäcksverket

----------------------------------------------------------------------------

35:11 Kärnsäkerhet i

Östeuropa* (ram) +25 000

----------------------------------------------------------------------------

35:12 Solcells- och

vätgasforskning* (ram) +50 000

----------------------------------------------------------------------

35:13 Stöd för villaägare att

byta bort (ram) +65 000

direktverkande el*

---------------------------------------------------------------------------

Summa

1 663 344 –382 000 –904 000 –125 000

----------------------------------------------------------------------------

* = Förslag om nytt anslag

Bilaga 3

Reservanternas lagförslag

I reservation 7 framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 5 a § lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Nuvarande lydelse Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

5 a §

-----------------------------------------------------

Tillstånd att uppföra en

kärnkraftsreaktor får

inte meddelas.

-----------------------------------------------------

Det är förbjudet att utan särskilt tillstånd här i

riket slutförvara använt kärnbränsle eller

kärnavfall från en kärnteknisk anläggning eller en

annan kärnteknisk verksamhet i ett annat land.

Detsamma gäller sådan lagring som sker i avvaktan på

slutförvaring (mellanlagring). Tillstånd får medges

endast om det finns synnerliga skäl och

genomförandet av det program som avses i 12 § inte

försvåras.

I fråga om tillstånd till införsel eller utförsel

av kärnavfall gäller de begränsningar som anges i 20

a och 24 §§ strålskyddslagen (1988:220).

-----------------------------------------------------

––––––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

bilaga 4

Reservanternas lagförslag

I reservation 8 framlagt förslag till

lag om ändring i lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet

Härigenom föreskrivs att 6 § lagen (1984:3) om

kärnteknisk verksamhet skall upphöra att gälla.

–––––––––

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.