Bet. 2003/04:NU4

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU4

Statliga företag

Sammanfattning

Utskottet har inget att erinra mot 2003 års

redogörelse för företag med statligt ägande, vilken

har överlämnats till riksdagen med regeringens

skrivelse 2002/03:120. Skrivelsen bör därmed läggas

till handlingarna. I detta sammanhang avstyrker

utskottet ett antal motionsyrkanden rörande synen på

statligt ägande. Utskottet redovisar sin ståndpunkt

i frågan. I en reservation (m, fp, kd, c) framför

företrädarna för de fyra berörda partierna sin

gemensamma syn på det statliga ägandet.

I betänkandet behandlas - och avstyrks - vidare

förslag från Riksdagens revisorer, 2002/03:RR16,

angående staten som bolagsägare och motionsyrkanden

som berör de olika delarna i revisorernas förslag.

Revisorernas granskning är en uppföljning av en

tidigare rapport av revisorerna från år 1997. Enligt

utskottets mening är det ett värdefullt arbete som

revisorerna nu har utfört. Mycket av det arbete som

har bedrivits inom Regeringskansliet - och då

särskilt inom Näringsdepartementet - med utveckling

av ägarrollen har skett mot bakgrund och med

beaktande av de förslag och påpekanden som

revisorerna gjorde år 1997. Detta arbete fortsätter.

I en reservation (m, fp, kd, c) uttalas stöd för

revisorernas allmänna synpunkter.

Revisorerna lämnar förslag på följande områden:

Regeringskansliet som ägarföreträdare; övergripande

mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål; styrelsernas

effektivitet; insyn, uppföljning och revision;

dotterbolagens verksamhet; bolagsledningarnas löner

och ersättningar. Utskottet redovisar hur de olika

frågorna hanteras av Regeringskansliet, främst

Näringsdepartementet som har huvudansvaret för

ägarförvaltningen. Många av de aspekter som

aktualiseras av revisorerna och i de berörda

motionerna är redan föremål för aktiv behandling

inom Näringsdepartementet. När det gäller löner och

ersättningar till ledningen i statliga bolag

hänvisar utskottet till de förändrade riktlinjer för

företagsledande personers anställningsvillkor och

för anställdas incitamentsprogram som regeringen

nyligen beslutat om (riktlinjerna framgår av bilaga

2). Genom de nya riktlinjerna uppnås, enligt

utskottets mening, den uppstramning vad gäller

bolagsledningarnas löner och ersättningar som

efterfrågas såväl i revisorernas förslag som i de

aktuella motionerna. I anslutning till de nämnda

förslagen från revisorerna har reservationer

avlämnats av företrädarna i utskottet för Moderata

samlingspartiet, Folkpartiet, Kristdemokraterna och

Centerpartiet i varierande konstellationer.

Slutligen behandlas i betänkandet motionsyrkanden

rörande könsfördelningen bland styrelserna och

ledningarna för de statliga bolagen. Utskottet

förväntar sig att regeringen tillser att den

målsättning rörande jämställdhet i fråga om

representation, lön och inflytande som riksdagen vid

ett flertal tillfällen uttalat nu uppnås även när

det gäller ledningarna för de statliga företagen och

styrelseordförandena och avstyrker därmed de

aktuella motionerna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Regeringens skrivelse och synen på

statligt ägande

Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2002/03:120

till handlingarna och avslår motionerna 2002/03:N21

yrkandena 1-4, 2002/03:N22 yrkande 1, 2002/03:N23

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N1 yrkande 2, 2003/04:N2

yrkande 1, 2003/04:N3 yrkande 1, 2003/04:N286,

2003/04:N293 yrkande 5, 2003/04: N316 yrkandena 3

och 4, 2003/04:N327 yrkandena 1-4 och 8,

2003/04:N328 yrkande 22 och 2003/04:N412 yrkande 28.

Reservation 1 (m, fp, kd, c)

2. Vårbehandling av regeringens skrivelse

Riksdagen avslår motion 2002/03:N22 yrkande 3.

Reservation 2 (kd)

3. Riksdagens revisorers allmänna

synpunkter

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 1.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Regeringskansliet som ägarföreträdare

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 2 och motion 2003/04:N2 yrkande

3.

Reservation 4 (m, fp, c)

Reservation 5 (kd)

5. Övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 3 och motionerna 2002/03:N22

yrkandena 2, 6 och 10, 2003/04:Fi218 yrkandena 4 och

5, 2003/04:N1 yrkande 1, 2003/04:N2 yrkandena 2, 5

och 7, 2003/04:N3 yrkandena 2 och 3, 2003/04:N295

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N314, 2003/04:N327

yrkande 6 och 2003/04:N365.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

6. Styrelsernas effektivitet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 4 och motionerna 2003/04:N2

yrkande 6, 2003/04:N3 yrkande 6 och 2003/04:N327

yrkande 7 i denna del.

Reservation 7 (m, fp, c)

Reservation 8 (kd)

7. Insyn, uppföljning och revision

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 5 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 4, 8 och 9,

2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,

2003/04:N2 yrkandena 4 och 8 och 2003/04:N327

yrkande 5.

Reservation 9 (m, fp, c)

Reservation 10 (kd)

8. Dotterbolagens verksamhet

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkandena

9 och 10. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:N1 yrkande 5.

Reservation 11 (fp, c)

Reservation 12 (kd)

9. Bolagsledningarnas löner och

ersättningar

Riksdagen avslår Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 7 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 7-9, 2002/03:N22 yrkande 7, 2003/04: N1

yrkandena 6 och 7, 2003/04:N2 yrkande 11, 2003/04:N3

yrkande 4, 2003/04:N203, 2003/04:N259 och

2003/04:N327 yrkande 7 i denna del.

Reservation 13 (m, kd, c)

Reservation 14 (fp)

10. Könsfördelningen bland styrelserna och

ledningarna för de statliga bolagen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N3 yrkande 5,

2003/04:N394 och 2003/04:N399.

11. Kapitalomstruktureringar

Riksdagen avslår motion 2002/03:N22 yrkande 5.

Reservation 15 (m, fp, c) - motiv.

Reservation 16 (kd)

Stockholm den 30 oktober 2003

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie

Granlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen

(mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren (s),

Maria Larsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav

Abramsson (s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson

Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Anne Ludvigsson

(s), Stefan Hagfeldt (m), Lars Johansson (s),

Reynoldh Furustrand (s), Nyamko Sabuni (fp) och

Håkan Larsson (c).

2003/04

NU4

Redogörelse för ärendet

I detta betänkande behandlas

dels regeringens skrivelse 2002/03:120 med 2003

års redogörelse för företag med statligt ägande,

dels Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR16

angående staten som bolagsägare,

dels 3 motioner som väckts med anledning av

regeringens skrivelse,

dels 3 motioner som väckts med anledning av

Riksdagens revisorers förslag,

dels 14 motioner från allmänna motionstiden.

Utskottets överväganden

Regeringens skrivelse och synen på

statligt ägande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse om

statliga företag till handlingarna och

samtidigt avslå ett antal motionsyrkanden

rörande synen på statligt ägande. Utskottet

redovisar sin ståndpunkt i frågan. Jämför

reservation 1 (m, fp, kd, c).

Riksdagen bör också avslå ett motionsyrkande

om vårbehandling av regeringens skrivelse.

Jämför reservation 2 (kd).

Skrivelsen om statliga företag

Inledning

I skrivelse 2002/03:120 lämnar regeringen sin årliga

redogörelse för förvaltningen av statens

företagsägande samt för verksamheten i företagen med

statligt ägande och i affärsverken. I redogörelsen

lämnas uppgifter om utvecklingen i fråga om

förvaltningen av statens företagsägande under år

2002 och fram t.o.m. april 2003. I redovisningen

ingår dels aktiebolag vars aktier förvaltas av

departementen, dels de affärsdrivande verken

Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Affärsverket

svenska kraftnät. Statens järnvägar (SJ) ombildades

till aktiebolag den 1 januari 2001.

Systemet med årliga redogörelser från regeringen

baseras på ett beslut av riksdagen våren 1981 (prop.

1980/81:22, bet. 1980/81:NU29). Från och med år 1999

utger regeringen också en mer lättillgänglig version

av skrivelsen. I regeringens redogörelse redovisas

mer fullständiga resultat- och balansräkningar. I

sammanställningarna följer Regeringskansliet

sedvanliga regler rörande redovisningsinformation.

Sedan år 2001 redovisas även en konsoliderad balans-

och resultaträkning. Redovisningen ger en bild av

statens samlade företagsengagemang och de totala

värdena i denna företagssfär. I avsnittet om

Regeringskansliets ägarförvaltning finns en

redovisning av Regeringskansliets

förvaltningskostnader, och i avsnittet om den

statliga företagssfären finns uppgifter om de

viktigaste orsakerna bakom resultatutvecklingen i

den statliga företagssfären.

I den siffermässiga presentationen och i analysen

av den statliga företagssfären samt i avsnittet med

företagspresentationerna har företagen delats upp i

två huvudgrupper, nämligen företag som verkar under

marknadsmässiga villkor och krav och företag som har

särskilda samhällsintressen. Uppdelningen avses ge

underlag för en mer rättvisande bild, samtidigt som

analysen av såväl hela portföljen som de enskilda

företagens resultat och måluppfyllelse underlättas.

Olika förbättringar och förtydliganden har gjorts

i den nu aktuella redogörelsen. I avsnittet om

statens ägarpolitik redovisas - när det gäller

genomlysning - regeringens syn på bolagsstämmor i de

statliga företagen. Genom att bereda medier och

allmänhet möjlighet att ställa frågor till

företagsledningarna i de statligt ägda företagen

avses insynen förbättras ytterligare i företagen.

Beträffande revisorernas roll i de statligt ägda

bolagen har regeringens syn ytterligare

förtydligats. Fördelningen mellan revisionsarvoden

och övriga arvoden som utbetalats till revisorer i

de statligt ägda företagen redovisas, liksom en

sammanställning av arvodesnivåer för

styrelseledamöter i de statligt ägda företagen.

I syfte att tydliggöra bakgrunden och därmed även

syftet till att staten för närvarande äger de

enskilda bolagen inleds varje företagspresentation

med en ingress som ger en översiktlig bild av

bolagets historik och verksamhet. Som ett komplement

lämnas propositionsförteckningar för respektive

bolag i en särskild förteckning. Härigenom skall

läsaren ges en bild av de ursprungliga motiven för

statens ägande i de riksdagsbeslut som ligger till

grund för bolagens verksamhet. I

företagspresentationerna lämnas informationen under

rubrikerna Verksamhet, Mål och Utvärdering samt

Ekonomi, Mål och Utvärdering samt redovisas vissa

branschspecifika nyckeltal. För bolag med fler än

tio anställda och där statens ägarandel överstiger

20 % lämnas uppgift om personalens sjukfrånvaro. I

företagspresentationerna finns också uppgift om

styrelser som utsetts på bolagsstämmorna eller genom

regeringsbeslut under år 2002 och våren 2003.

Statens ägarpolitik

Den svenska staten är Sveriges största

företagsägare. Genom Regeringskansliet förvaltas 59

företag eller koncerner, varav 44 ägs helt och 15

tillsammans med andra. Totalt är ca 200 000 personer

anställda i dessa bolag. Staten är den största

ägaren på Stockholmsbörsen. Statens ägarroll är

komplex då staten äger företag inom verksamheter som

spänner från gruvindustri och fastigheter till opera

och spel. Regeringen har värdeskapande som

övergripande mål. Näringsdepartementet bedömer -

utan någon ingående värdering - att det sammanlagda

värdet av statens företagsinnehav uppgår till

350-410 miljarder kronor. Företagen har, som nämnts,

delats in i två grupper, nämligen företag som verkar

under marknadsmässiga villkor och krav samt företag

som främst har särskilda samhällsintressen att

uppfylla. Som ägare har regeringen tillgång till

olika verktyg för att nå de uppsatta målen, varvid

genomlysning, styrelsesammansättning och revisorer

är tre viktiga verktyg.

I skrivelsen anges uppdragets mål och

förutsättningar i följande punkter:

- Uppdraget är att professionellt förvalta de

tillgångar de statligt ägda företagen utgör.

- Målet är att skapa värde för ägaren.

- De konkurrensutsatta statligt ägda företagen

skall ges samma förutsättningar och har samma krav

på sin verksamhet som andra aktörer.

- Ett antal statligt ägda företag har främst till

uppgift att uppfylla särskilda samhällsintressen. I

dessa företag skapas värde framför allt genom den

samhällsnytta företagen åstadkommer.

Ägarförvaltningens ramverk och verktyg redovisas i

följande punkter:

- Aktiebolagslagen (1975:1385) ger ramen för

företagen och i bolagsordningen anges företagets

allmänna inriktning.

- Styrelserna har fullt ansvar för företagens

verksamhet.

- Företagens särskilda uppdrag beslutas av

riksdagen, regleras i lag eller i avtal mellan

företaget och staten.

- För att få till stånd en enhetlig förvaltning

ger regeringen riktlinjer för extern rapportering,

anställningsvillkor, m.m.

- Regeringskansliet värderar fortlöpande

styrelsernas prestationer och hanterar de ägarfrågor

som uppkommer.

Beträffande verktyget genomlysning anser regeringen

att företagen med statligt ägande skall vara minst

lika genomlysta som börsnoterade företag. Ur statens

synvinkel är företagens rapportering av speciell

vikt eftersom den är ett viktigt styrinstrument i

uppföljningen och utvärderingen av företaget. Den

ekonomiska informationen är grunden för företagens

offentliga rapportering och bör kompletteras med

beskrivningar om marknadsutveckling,

känslighetsanalyser, etc. för att ge vägledning i

tolkningen av de faktorer som skapar värde i

företaget. I vilken mån de berörda särskilda

samhällsintressena uppfyllts bör betraktas som lika

väsentlig som annan redovisning. Även den miljö-,

jämställdhets- och mångfaldsrelaterade

rapporteringen bör i möjligaste mån integreras i

årsredovisningen. Regeringen beslöt i mars 2002 om

riktlinjer för den externa ekonomiska rapporteringen

för företag med statligt ägande (se vidare i det

följande). Regeringens ambition är att de statligt

ägda företagen skall lämna bokslutskommuniké före

den 31 januari fr.o.m. 2004 års bokslut.

När det gäller bolagsstämmor sägs att dessa - i

aktiebolag - syftar till att bereda aktieägarna

möjlighet att besluta i företagets angelägenheter. I

aktiebolagslagen görs ingen skillnad mellan statligt

ägda aktiebolag och privata aktiebolag.

Bolagsstämman är således i första hand en

sammankomst för aktieägarna, men det finns inga

hinder, om bolagsstämman medger det, att stämman

öppnas för allmänheten. Därför är det lämpligt, sägs

det, att de helstatliga företagen erbjuder någon

form av utåtriktad aktivitet i samband med

bolagsstämman där även allmänheten bereds möjlighet

att ställa frågor till företagsledningen. Hur

stämman praktiskt skall genomföras är en fråga för

företagets ledning och styrelse. Av planeringsskäl

är det rimligt att de som önskar komma till stämman

eller den i anslutning till stämman utåtriktade

aktiviteten måste anmäla sin närvaro till företaget

i god tid. Det finns flera aktiviteter som i olika

former kan rikta sig till allmänheten, medier eller

andra intressenter inom det aktuella företagets

intressesfär. Hänsyn måste dock tas till företaget

storlek och förekommande allmänintresse, då en

bolagsstämma och anslutande aktiviteter är

resurskrävande. Regeringen anser att det normalt

sett inte bör begäras av företag med färre än tio

anställda eller mindre än 24 miljoner kronor i

omsättning att de skall ordna särskilda aktiviteter

i samband med bolagsstämmorna. Motsvarande kan även

gälla för större företag i de fall det saknas ett

direkt allmänintresse.

Beträffande riksdagsledamöters rätt att närvara

vid bolagsstämmor konstateras att det är styrelsens

ansvar att kallelse till bolagsstämman skickas till

riksdagen senast fyra veckor och tidigast sex veckor

före bolagsstämman. Riksdagsledamöters önskan att

närvara på stämman skall anmälas till företagets

styrelse senast två veckor i förväg. Detta gäller

samtliga företag i vilka staten äger minst 50 % av

aktierna och som har fler än 50 anställda.

När det gäller det andra verktyget,

styrelsesammansättning, sägs i avsnittet Effektiva

styrelser att regeringens mål är att styrelserna

skall innehålla hög kompetens, anpassad till

respektive företags verksamhet, situation och

framtida utmaningar. Varje nominering skall utgå

från kompetensbehovet i respektive företags

styrelse. Under åren 1999-2002 har drygt 200 nya

styrelseledamöter utsetts av regeringen. Styrelsens

uppgifter är enligt aktiebolagslagen (8 kap. 3 §)

att svara för företagets organisation och

förvaltningen av företagets angelägenheter.

Styrelsen skall se till att organisationen är

utformad så att bokföringen, medelsförvaltningen och

företagets ekonomiska situation i övrigt

kontrolleras på ett betryggande sätt. Ledamöter i

statligt ägda företag har samma oinskränkta ansvar

som ledamöter i privat ägda företag. Nomineringen

och tillsättningen av nya ledamöter föregås av en

löpande dialog mellan ansvarigt departement,

styrelseordförande, andra ledamöter och eventuellt

andra delägare. Det är styrelsens ordförande som

skall tillförsäkra att styrelsearbetet håller en hög

kvalitet och sker med viss enhetlighet.

Sammansättningen av styrelserna skall också ske så

att en balans uppnås avseende kompetens, bakgrund,

ålder och kön. Målet för de statligt ägda företagen

är en jämn könsfördelning, och ett delmål är att

andelen kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. Den

16 maj 2003 uppgick andelen kvinnor av de av

bolagsstämman valda ledamöterna och suppleanterna i

de statliga bolagsstyrelserna till 39 %. Vid

årsskiftet 2002/03 var andelen 37 %. I de av staten

helägda företagen uppgick andelen kvinnor till 42 %

per den 16 maj 2003. Regeringens bedömning är att

målet om 40 % kommer att nås även beträffande den

utvidgade gruppen företag där statens ägarandel

överstiger 20 % när samtliga företag haft

bolagsstämma. Enligt aktiebolagslagen är ansvaret

mellan verkställande direktören (vd) och styrelsen

fördelat så att vd skall sköta den löpande

förvaltningen enligt styrelsens riktlinjer och

anvisningar. I syfte att tydliggöra denna

ansvarsfördelning bör vd normalt inte sitta i

styrelsen. Regeringen kommer därför inte att välja

in nya vd:ar i styrelsen.

För att uppnå effektiva styrelser bör dessa inte

vara för stora, sägs det i skrivelsen - normalt 6-8

ledamöter. År 2002 bestod styrelserna i företag med

statligt ägande i snitt av 7,7 ledamöter inklusive

suppleanter (motsvarande antal var 7,3 år 2001).

Styrelsernas storlek varierar från 3 till 14

ledamöter. Regeringens avsikt är att endast ha

ordinarie ledamöter i styrelserna, om inte särskilda

skäl kräver annat. Ägarrepresentationen i

styrelserna utgörs normalt av att ansvarig

förvaltare är ordinarie ledamot. Under år 2002 var

ca 40 tjänstemän ledamöter i de statligt ägda

företagens styrelser. Styrelsenomineringar i

börsnoterade företag där staten är delägare skall

ske i samråd med övriga huvudägare i en

nomineringskommitté. I de noterade företag där

staten har en stor ägarandel bör minst en ledamot av

nomineringskommittén representera staten.

Nomineringskommittén bör bestå av 3 till 5

ledamöter, och majoriteten skall representera

huvudägarna. Styrelseledamöternas arvoden bestäms av

bolagsstämman. Historiskt har styrelsearvodena i

statligt ägda företag varit relativt låga i

jämförelse med privatägda företag av motsvarande

storlek. I skrivelsen lämnas en översikt över

arvodesnivåer i de statligt ägda företagen. Enligt

aktiebolagslagen (8 kap. 5 §) skall styrelsen

årligen fastställa en skriftlig arbetsordning. Med

syfte att främja tydlighet och enhetlighet i

ansvars- och informationsfrågor mellan bolagsorganen

i företag med statligt ägande har

Näringsdepartementet utarbetat ett förslag till stöd

för styrelserna vid upprättande och revidering av

arbetsordningar och för handläggningen av vissa

informationsfrågor. Regeringen har ingen uttalad

policy för användning av kommittéer i styrelsen. En

revisionskommitté kan inrättas, varvid vägledande

bör vara att det skall finnas ett särskilt behov,

att det skall effektivisera styrelsearbetet och att

en skriftlig arbetsordning utarbetas och godkänns av

styrelsen.

Beträffande det tredje verktyget som staten som

ägare disponerar - revisorerna - sägs att deras

uppdrag att oberoende granska styrelsens och vd:s

förvaltning, företagets årsredovisning och bokföring

är av central betydelse. Ansvaret för valet av

revisorer för företag med statligt ägande ligger hos

ägaren, vilket inte hindrar att det praktiska

arbetet med upphandlingen hanteras av företagets

ekonomiavdelning, en revisionskommitté eller annan

lämplig funktion. Regeringskansliets

ägarrepresentanter följer dock hela

upphandlingsprocessen. Det slutliga beslutet fattas

alltid av ägaren på bolagsstämman. Revisorer väljs

på mandatperioder om fyra år. Innan de kan bli

föremål för omval skall de utvärderas. Dessutom bör

löpande utvärderingar göras. Det är lämpligt att

styrelsen och revisorerna träffas minst två gånger

per år för att diskutera redovisningen,

förvaltningen och riskhanteringen i företagen. De

tjänstemän inom Regeringskansliet som ansvarar för

förvaltningen av de helägda statliga företagen skall

ha en god relation med revisorerna och föra en

löpande dialog med dessa. Med hänvisning till

revisorslagen (1995:528) och det ansvar som åläggs

revisorerna är det lämpligt att styrelsen bildar sig

en egen uppfattning om revisorernas oberoende.

Styrelsen bör bevaka de fristående

rådgivningsuppdrag som revisorerna kan få av

företagsledningen och därvid ta del av de

bedömningar som revisorerna gör i enlighet med

revisorslagens analysmodell. I de fall andra

konsulttjänster utgör en betydande andel av

revisorernas ersättning bör detta förhållande

förklaras och motiveras i noten som redogör för

ersättningar till revisorer. Revisorerna bör även

vara ett stöd för styrelsen i utvärderingen av hur

de av regeringen utgivna riktlinjerna avseende

incitamentsprogram, anställningsvillkor och extern

ekonomisk rapportering efterlevs. I skrivelsen

redovisas en översikt över revisionsarvoden och

övriga arvoden till revisorer i företag med statligt

ägande.

I skrivelsen noteras att den nyinrättade

myndigheten Riksrevisionen bl.a. skall ha rätt att

inom ramen för sin effektivitetsrevision granska

sådan verksamhet som staten bedriver i form av

aktiebolag. Granskning kan genomföras om

verksamheten är reglerad i lag eller i annan

författning eller om staten har bestämmande

inflytande över verksamheten. Riksrevisionen kommer

även att kunna förordna en eller flera revisorer att

delta i den årliga revisionen i de aktuella

företagen.

I ett avsnitt med rubriken Effektiv

kapitalstruktur sägs att det historiskt har funnits

två problem inom den statliga företagssfären,

nämligen ineffektiv kapitalbalans och expansion

utanför kärnverksamheten. En anledning till att

statligt ägda företag tenderar att vara

överkapitaliserade är en osäkerhet om ägaren,

staten, är beredd att skjuta till nytt kapital om

det uppstår ett investeringsbehov. I skrivelsen

redogörs för det förslag om förbättrad

kapitalstruktur i statliga företag som regeringen

lade fram våren 2003 i tilläggsbudget i den

ekonomiska vårpropositionen (prop. 2002/03:100).

Riksdagen fattade i juni 2003 - med vissa

modifieringar - beslut om förslaget (bet. 2002/03:

FiU21).

Det andra nämnda problemet, bristande fokus på

kärnverksamheten, har uppkommit genom att vissa

företag med statligt ägande tidigare har expanderat

inom verksamheter som legat utanför företagets

kärnverksamhet. Generellt sett ökar detta risken i

företaget, eftersom företaget konkurrerar inom

områden där det har ringa eller ingen erfarenhet.

Ledningen förlorar fokus på kärnverksamheten, och

ägaren löper risken att företagets mål inte uppfylls

eller åsidosätts. Flera företag med statligt ägande

har dock under de senaste åren ökat fokuseringen på

kärnverksamheten.

Regeringen redogör i ett särskilt avsnitt för sin

policy i vissa frågor av principiell karaktär och

hur de berör företagen med statligt ägande. Det är

styrelsens och ledningens ansvar att de företag där

staten har ägarintressen sköts på föredömligt sätt

och väl inom gällande lagstiftning, sägs det. Miljö-

och etikhänsyn bör vara självklara

utvärderingsparametrar för de beslut som rör

förvaltningen av företag med statligt ägande.

Regeringen presenterade våren 2002 initiativet

Globalt Ansvar, som syftar till att främja god

praxis för företag vad avser respekt för mänskliga

rättigheter och grundläggande arbetsvillkor,

bekämpning av korruption och en bättre miljö.

Initiativet bygger på OECD:s riktlinjer för

multinationella företag och FN:s "The Global

Compact". Att ansluta sig till Globalt Ansvar sägs

vara ett bra mål för företagens arbete inom det

aktuella området, och det är regeringens ambition

att fler företag, inte minst statligt ägda företag,

skall ansluta sig till initiativet. I skrivelsen

erinras om att det i regeringsförklaringen anges att

Sverige skall fortsätta att gå i spetsen för

omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle.

Företag med miljöpåverkan behöver ha ett seriöst

miljöarbete och god miljökompetens för att undvika

miljörelaterade risker och kostnader. Kostnaderna

kan bestå dels i höga åtgärds- eller

saneringskostnader, dels i kostnader på grund av

försämrat anseende hos leverantörer, kunder och

allmänhet. Miljöanpassning är i många fall en

förutsättning för lönsamhet, varför företag med

statligt ägande bör, i likhet med näringslivet i

övrigt, sträva mot en ekologisk hållbar utveckling

och bidra till att de nationella miljömålen

uppfylls. Styrelserna bör aktivt följa företagens

insatser i frågor som rör ekologiskt hållbar

utveckling.

Regeringens mål avseende könsfördelningen i de

statliga bolagsstyrelserna är, som tidigare nämnts,

en jämn fördelning, och ett delmål är att andelen

kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. Uppgifter om

hur könsfördelningen ser ut har redovisats i det

föregående. Regeringens bedömning är att målet om 40

% kommer att nås när samtliga företag haft

bolagsstämma. Regeringen ser det som en fortlöpande

och angelägen uppgift att ta till vara den kompetens

och erfarenhet som kvinnor representerar, inte minst

genom tillsättningar på chefsnivå. Regeringens

möjligheter att detaljstyra och direkt påverka

utvecklingen på detta område är dock begränsade,

utom i de fall där regeringen själv beslutar om

anställning. De statligt ägda företagens ledningar

och styrelser bör vara ett föredöme i

jämställdhetsarbetet. Detta gäller inte minst när

nya ledande befattningshavare skall tillsättas.

När det gäller mångfald säger regeringen att

erfarenheten från företag i såväl Sverige som

utomlands visar att mångfald lönar sig.

Mångfaldsarbetets övergripande mål är att alla

medarbetares kompetens och erfarenheter skall

tillvaratas i verksamheten. Handlingsplaner kan

upprättas för hur företagen skall ta till vara det

humankapital som finns hos personer som kommer från

skilda kulturella, etniska och sociala miljöer.

Handlingsplanerna skall användas som verktyg för att

kunna rekrytera de bäst lämpade genom att bredda

basen för rekrytering. Regeringen anser att arbetet

med mångfald är viktigt och förutsätter att

företagen med statligt ägande beaktar detta bl.a. i

sin verksamhet och personalpolitik.

Regeringen redovisade i regeringsförklaringen

hösten 2002 ett mål om att halvera antalet sjukdagar

fram till år 2008. Strategier för att skapa

arbetsplatser där människor kan arbeta, prestera och

samtidigt må bra är en viktig diskussion för

företagsledningar, sägs det. Denna diskussion bör

också föras in i styrelserummen på motsvarande sätt

som gäller för andra frågor av strategisk natur. Det

finns många goda exempel på vidtagna åtgärder, och

det är regeringens förhoppning att de statligt ägda

företagen kan bli föredömen när det gäller att

reducera sjukfrånvaron. Regeringen avser därför att

redogöra för hur sjukfrånvaron utvecklas i de

statligt ägda företagen. Den 1 juli 2003 träder en

ny bestämmelse i årsredovisningslagen (1995:1554) i

kraft, med innebörd att samtliga företag skall lämna

uppgift om de anställdas frånvaro på grund av

sjukdom under räkenskapsåret. I skrivelsen lämnas

uppgifter om sjukfrånvaro under redovisningen för de

olika företagen.

Slutligen redovisas i avsnittet om policyfrågor

regeringens syn på statliga företag i IT-samhället

och omnämns det av riksdagen beslutade

handlingsprogrammet för arkitektur, formgivning och

design.

I ett särskilt avsnitt redogörs för de riktlinjer

som beslutats av regeringen avseende

incitamentsprogram, anställningsvillkor och den

externa ekonomiska rapporteringen för företag med

statligt ägande. Regeringen beslöt i november 1999

om riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i

statliga företag, dvs. ett system för belöning av

arbetstagarens arbetsinsats där belöningen är

beroende av insatsens värdeskapande i företaget. Det

ankommer på företagets styrelse att säkerställa att

regeringens riktlinjer för incitamentsprogram följs

om ett sådant program införs. Riktlinjerna avser

företag som är helägda av staten. I företag där

staten är delägare bör riktlinjerna, efter en dialog

med övriga aktieägare, tillämpas så långt möjligt.

Det förhållandet att regeringen beslutat om

riktlinjer för incitamentsprogram skall inte

uppfattas som att regeringen rekommenderar att det

införs sådana program. Syftet med incitamentsprogram

för anställda är att bidra till att stimulera alla i

företaget att arbeta för de övergripande

verksamhetsmål som ställts upp för företaget.

Incitamentsprogram är ofta kopplade till s.k.

värdebaserade styrsystem, vilka är ett instrument

för att rikta uppmärksamheten mot värdeökning genom

effektivare kapitalutnyttjande. Riktlinjerna anger

även att samtliga anställda skall omfattas av

incitamentsprogrammet samt att företaget skall

redovisa samtliga beslutade incitamentsprogram i

årsredovisningen.

Beträffande anställningsvillkor sägs att

förhandling om vd:s anställningsvillkor i första

hand är en fråga för styrelseordförande i förening

med ytterligare personer från styrelsen. Företagets

styrelse skall dock i sin helhet ta ställning till

anställningsvillkoren för vd och även ta ställning

till om villkoren överensstämmer med de riktlinjer

som regeringen utfärdade i december 1996. Styrelsen

och vd skall säkerställa att dessa riktlinjer även

tillämpas för övriga personer med företagsledande

eller därmed jämförliga uppgifter och att de

tillämpas på motsvarande sätt i övriga

koncernföretag om sådana finns. I regeringens

riktlinjer sägs bl.a. att löner och andra förmåner

till företagsledare skall vara konkurrenskraftiga,

men att företag som ägs av staten inte skall vara

löneledande jämfört med motsvarande privatägda

företag. Vid uppsägning från företagets sida kan

avgångsersättning utgå. Denna ersättning får

motsvara högst 24 månadslöner inklusive

uppsägningstid och skall utbetalas månadsvis. Vid ny

anställning eller inkomst från annan

förvärvsverksamhet skall avgångsersättningen

reduceras med belopp motsvarande ny inkomst under

24-månadersperioden. En genomgång av ca 500

anställningsavtal gjordes år 1996, och ytterligare

en uppföljning genomfördes vid årsskiftet 1997/98

för att fastställa om riktlinjerna följdes. I

skrivelsen omnämns näringsutskottets beslut från

februari 2002 om att låta Riksdagens revisorer

genomföra en ny utvärdering av bonus- och

pensionsförmåner hos företagsledningar i statliga

företag. Revisorernas rapport och förslag redovisas

i det följande. I skrivelsen erinras om den av

Regeringskansliet planerade översynen av

riktlinjerna under år 2003.

När det gäller den externa ekonomiska

rapporteringen i företag med statligt ägande beslöt

regeringen i mars 2002 om riktlinjer för denna.

Syftet med riktlinjerna är att förbättra

genomlysningen så att företag med statligt ägande

blir minst lika genomlysta som börsnoterade företag.

Riktlinjerna innebär bl.a. att företagen skall

offentliggöra kvartalsrapporter inom två månader

från verksamhetsperiodens utgång. Alla företag bör

även publicera företagets finansiella information på

sin hemsida. Det är styrelsens ansvar att tillse att

riktlinjerna tillämpas senast från den 1 januari

2003. Under år 2002 har flera statligt ägda företag

förbättrat sin externa ekonomiska rapportering.

Regeringskansliet avser att återkomma i nästa års

skrivelse till riksdagen med en utvärdering av

efterlevnaden av riktlinjerna under år 2003.

Regeringskansliets ägarförvaltning

Statens medel och dess övriga tillgångar står till

regeringens disposition enligt regeringsformen (9

kap. 8 §). Riksdagen skall fastställa grunderna - i

den omfattning som behövs - för förvaltningen av

statens egendom och förfogandet över den (RF 9 kap.

9 §). Detta förvaltningsmandat innebär att

regeringen skall höra riksdagen vid väsentliga

ändringar av ett statligt företags inriktning,

utspädning av ägandet, kapitaltillskott,

bolagisering samt försäljningar och köp av aktier. I

lagen (1996:1059) om statsbudgeten anges att

regeringen får sälja statens aktier i företag där

staten har mindre än hälften av rösterna för

samtliga aktier eller andelar om inte riksdagen

beslutat annat. Riksdagsbeslut krävs inte för

extrautdelningar eller nedläggningar, eftersom det

ingår i den normala förvaltningen. Det krävs inte

heller riksdagsbeslut avseende förvärv eller

avyttringar som företag genomför inom den

verksamhetsinriktning som aktuell grundproposition

anger. Statsministern har givit näringsministern

ansvar i frågor som gäller statens företagsägande

och som ställer krav på en enhetlig ägarpolitik

eller avser styrelsenomineringar.

Regeringen har fr.o.m. årsskiftet 2002/03 samlat

resurser och kompetens för förvaltningen av det

statliga ägandet inom en särskild ägarenhet på

Näringsdepartementet. Denna enhet ansvarar för

merparten av de statligt ägda företag som förvaltas

av Regeringskansliet. Regeringskansliet har i

uppdrag att aktivt följa och förvalta statens

tillgångar så att värdeutvecklingen blir den bästa

möjliga och - i förekommande fall - de särskilda

samhällsintressena uppfylls. Uppföljning och

utvärdering sker såväl genom ekonomiska analyser och

branschanalyser som genom styrelsearbete och dialog

med styrelsens ordförande. I de fall företagen har

särskilda mål - förutom ekonomiskt värdeskapande -

följs dessa upp särskilt. Målen och deras

uppföljning anges för varje företag i

verksamhetsberättelsen. Statens förvaltningskostnad

för företag med statligt ägande uppgick år 2002 till

55,7 miljoner kronor (motsvarande belopp var 35,2

miljoner kronor år 2001), varav 40 miljoner kronor

avser externt köpta tjänster. Sammantaget motsvarar

den totala förvaltningskostnaden ca 0,015 % (0,01 %

år 2001) av värdet på företagssfären, vilken

Näringsdepartementet bedömer är värd 350-410

miljarder kronor.

Den statliga företagssfären år 2002

I skrivelsen redovisas utvecklingen inom den

statliga företagssfären under år 2002. Därefter

lämnas en redogörelse för vart och ett av de

statliga företagen, grupperade i företag med

marknadsmässiga krav och företag med särskilda

samhällsintressen. Som tidigare nämnts har

redovisningarna för de olika företagen strukturerats

om i årets skrivelse. Företagspresentationerna

inleds med en kort redovisning av bolagets historik.

Därefter redogörs för bolagets verksamhet och

ekonomi samt - för de flesta bolagen - mål och

utvärdering för verksamheten respektive ekonomin.

Dessutom redovisas (i förekommande fall) följande

parametrar: resultaträkning, balansräkning,

kassaflöde, nyckeltal, övriga uppgifter (t.ex.

anställda, sjukfrånvaro och statens ägarandel),

räntabilitet, styrelse, verkställande direktör och

revisorer.

Resultatet efter skatt för företagen med statligt

ägande minskade med 8,9 miljarder kronor mellan åren

2001 och 2002 till 8,6 miljarder kronor. Det

försämrade resultatet förklaras delvis av stora

nedskrivningar. Omsättningen ökade med 43,3

miljarder kronor till 337,5 miljarder kronor, främst

till följd av att Vattenfall AB konsoliderade nya

verksamheter. Företagens samlade egna kapital ökade

från 176 till 195,2 miljarder kronor, och

räntabiliteten på det egna kapitalet sjönk från 10,3

till 4,6 %. Bruttoinvesteringarna halverades nästan

och minskade från 129 till 67,6 miljarder kronor.

Den minskade investeringsnivån medförde att

företagens kassaflöden förbättrades avsevärt -

kassaflödet från löpande verksamhet ökade med 47 %

och uppgick till 75 miljarder kronor.

År 2002 var totalt 199 302 personer sysselsatta i

företag med statligt ägande. Av de anställda

utgjorde kvinnor 40 %, vilket var samma andel som år

2001. Statliga företag bidrar av flera skäl till en

hög servicenivå och likvärdighet över hela landet,

sägs det i skrivelsen. De statliga företagens

anställda fördelade på län skiljer sig från

fördelningen av det totala antalet sysselsatta i

landet. De statliga företagen är mer representerade

i regioner som t.ex. Norrbotten, Västerbotten,

Jämtland, Gotland och Östergötland.

Motionerna

Frågan om synen på det statliga ägandet av företag

tas upp i motioner väckta med anledning av

skrivelsen, i motioner väckta med anledning av

Riksdagens revisorers förslag och i motioner från

allmänna motionstiden.

I motion 2002/03:N21 (m) begärs tillkännagivanden

av riksdagen om att det statliga företagandet

snedvrider konkurrensen och om avveckling av sådan

myndighetsverksamhet som snedvrider konkurrensen.

Vidare begärs att regeringen skall redovisa motivet

till varför vart och ett av bolagen med statlig

ägarinblandning även framgent bör ha sådan.

Slutligen föreslås ett tillkännagivande om renodling

av rollerna och privatisering av statliga företag.

Statlig kommersiell verksamhet utgör ett betydande

problem för en fri och rättvis konkurrens, anför

motionärerna. De påpekar att fyra av fem statliga

bolag verkar på fullt konkurrensutsatta marknader

och anser att dessa bolag i praktiken agerar med den

statliga beskattningsrätten som eget kapital. I

Konkurrensverkets statistik över företag som

missbrukat sin dominerande ställning återfinns SAS

AB, Telia AB, SJ och Posten AB och av

domstolsavgöranden angående missbruk av dominerande

ställning som Konkurrensverket redovisar på sin

hemsida rör över 60 % företag med statlig

ägarinblandning, uppger motionärerna. Även

beträffande ifrågasatt konkurrensbegränsande

beteende är de statliga och kommunala bolagen

överrepresenterade. Dessutom bedriver en rad

myndigheter konkurrensutsatt verksamhet, vilket

leder till att konkurrenssituationen på marknaden

påverkas, säger motionärerna. De föreslår att

regeringen snarast skall återkomma till riksdagen

med förslag om att avveckla denna typ av

konkurrenssnedvridning.

I många fall är skälen till det statliga

företagandet ytterligt oklara och motiven har

varierat, anför motionärerna. De pekar på att det i

industrialismens barndom ansågs viktigt att staten

kunde utöva inflytande över användningen av

naturresurserna och att motiveringarna senare ofta

har varit av regionalpolitisk eller beredskapsmässig

karaktär. I vissa fall har staten även ansett det

angeläget att ta över nedläggningshotade företag,

säger motionärerna. De framhåller att en ny syn på

statligt företagsägande dock har vuxit fram med

början under 1980-talet, med innebörd att

privatiseringar mer är en praktisk än en ideologisk

fråga. Skälen till förändringen är flera, t.ex.

starkare krav på tydliga och aktiva ägare i

företagen, ansträngda statsfinanser och krav på

högre effektivitet. Det har länge rått oklarhet

kring vilken strategi den socialdemokratiska

regeringen har med sitt ägande, hävdar motionärerna.

De föreslår att regeringen i skrivelsen, i

anslutning till varje bolag med statlig

ägarinblandning, skall motivera varför staten även

fortsättningsvis skall inneha ägandet. De företag

vars koppling till staten inte kan motiveras bör

ingå i den privatiseringsplan som motionärerna

föreslår att regeringen omgående skall presentera.

Under det gångna året har resultaten försämrats

kraftigt i den statliga företagssektorn, konstaterar

motionärerna och hänvisar till att de statliga

företagen uppvisade en förlust på ca 4-5 miljarder

kronor om vinsterna från verksamhet med spel samt

försäljning av vin, sprit och el exkluderas.

Dessutom har två företag upprättat

kontrollbalansräkning enligt bestämmelserna i

aktiebolagslagen. Staten skall ange spelreglerna och

de legala förutsättningarna för näringverksamhet men

inte agera som en stor aktör på marknaden, anser

motionärerna. De föreslår - i syfte att förbättra

konkurrenssituationen, arbetsmiljön i berörda

företag och öka allmänhetens aktieägande - att ett

trettiotal statligt ägda bolag inledningsvis skall

privatiseras. Privatiseringarna skall ske på ett

ansvarsfullt sätt och så att företagens

framtidsförutsättningar stärks. Dessutom anses det

viktigt att privatiseringarna genomförs på ett

sådant sätt att staten får bra betalt och att

försäljningarna bidrar till att sprida aktieägandet.

Hänsyn måste också tas till läget på de finansiella

marknaderna, och försäljningen skall ske i en takt

som inte riskerar att få negativa återverkningar på

de finansiella marknaderna, anför motionärerna.

I motion 2003/04:N1 (m) begärs att regeringen

under innevarande riksmöte skall lägga fram förslag

till privatiseringsplan för bolag där fortsatt

koppling till staten inte kan motiveras.

Motiveringen är likartad den som redovisats för

nyssnämnda motion 2002/03:N21 (m) avseende

privatisering av statliga företag.

Ett tillkännagivande om privatisering av de

statliga företagen begärs i motion 2003/04:N316 (m).

Där föreslås också att riksdagen skall bemyndiga

regeringen att privatisera och omstrukturera de i

motionen uppräknade statliga företagen. Det statliga

ägandet av företag innebär en maktutövning som är

till ondo för det svenska näringslivsklimatet, anför

motionärerna. De menar att en viktig förutsättning

för en fungerande och effektiv konkurrens är att det

gäller lika villkor för privata och offentliga

aktörer. Offentligt ägda företag kan påverkas

negativt av sin ägarstruktur, anser motionärerna och

hänvisar till följande: Företagen riskerar att bli

redskap för politiska ambitioner som kan komma att

gå ut över rent affärsmässiga prioriteringar;

statligt ägande kan vara ett hinder för tillväxten

på exportmarknaderna eftersom andra länder kan

uppfatta det statliga ägandet som en dold

subvention. Även annan internationell expansion -

t.ex. företagsuppköp, sammanslagningar och s.k.

joint ventu-res - kan hindras på grund av statligt

ägande.

Statens främsta uppgift inom näringspolitiken

skall vara att skapa ramar och regler för företagens

verksamhet och bidra till att skapa gynnsamma

förutsättningar för långsiktig tillväxt, fler

företag, fler arbetstillfällen och god konkurrens,

anför motionärerna vidare. De föreslår som nämnts

att de statliga företagen skall privatiseras. Genom

försäljning av statliga företag avlastas staten

uppgifter och kan ägna sig åt andra, viktiga

uppgifter som ingen annan än staten kan ta ansvar

för, säger motionärerna. De anser att de statliga

företagen genom privatiseringar kan ges mer

konkurrenskraftig struktur, kompetenta ägare och

tillgång till riskkapitalmarknaden via börsen.

Försäljningen av de statliga företagen måste ske på

ett ansvarsfullt sätt, vilket innebär att hänsyn

måste tas till företagens intressen, bl.a. vid valet

av tidpunkt för försäljning, ägarstrukturen och

metoderna för genomförande, anför motionärerna. De

påpekar att många statliga företag innehar monopol

eller är dominerande aktörer på berörd marknad och

att en privatisering skulle kunna innebära att ett

statligt monopol ersätts med ett privat monopol,

vilket inte är önskvärt. För att undvika detta kan

det ibland vara lämpligt att dela upp statliga

företag före en privatisering, anför motionärerna.

De framhåller att det dock är viktigt att varje

enskilt företag är starkt och konkurrenskraftigt

efter slutförd privatisering, vilket innebär att

hänsyn måste tas till företagens intressen, bl.a.

vid valet av tidpunkt för försäljning,

ägarstrukturen och metoderna för genomförande.

Motionärerna anser att staten skall sträva efter

att öka intresset för svenska aktier genom breda

spridningar av aktierna i de statliga företagen till

allmänheten och till de anställda. De vill också att

privatiseringarna skall bidra till att göra ett

svenskt ägande av näringslivet möjligt. Trenden med

placeringar av svenskt sparkapital i utländska

fonder, försäkringar eller investmentbolag med

utländsk beskattning motverkar det svenska ägandet i

Sverigebaserade företag, vilket är olyckligt, anser

motionärerna. Alla privatiseringar av statliga

företag kan dock inte genomföras som breda

aktiespridningar till börs och allmänhet, utan

företagen måste behandlas individuellt, sägs det. I

vissa fall, såsom när det gäller OM AB eller Telia,

kan det vara aktuellt att sälja börsposter, medan

det i andra fall kan gälla försäljning till

folkrörelser, t.ex. AB Svenska Spel till

idrottsrörelsen, och när det gäller företag som

Apoteket AB handlar det om att bryta monopol och

genomföra strukturförändringar, anför motionärerna.

I motionen anges följande bolag vara aktuella för

omstruktureringar i ett inledande skede: Apoteket

AB, Arlanda och Landvetter flygplatser, Assi Domän

AB, Lernia AB, LKAB, Nordea AB, OM AB, Posten AB,

SAS AB, Statens Bostadsfinansieringsaktiebolag

(SBAB), SJ AB, Sveaskog AB, Svenska

Lagerhusaktiebolaget, Svenska rymdaktiebolaget, AB

Svenska Spel, AB Svensk Bilprovning, Svensk-Danska

Broförbindelsen AB, Sveriges Provnings- och

Forskningsinstitut AB, Sveriges Rese- och Turistråd

AB, Telia Sonera AB, Teracom AB, Vasakronan AB,

Vattenfall AB, Vin & Sprit AB och Vägverket

Produktion.

Staten bör helt gå ur ägandet i Telia Sonera,

anförs det i motion 2003/04: N286 (m). Svenska

staten äger 45,3 % av Telia Sonera, den finska

staten äger 19,1 % och den största icke-offentliga

ägaren - Robur Fonder - äger 2,7 %, konstaterar

motionären. Staten är inte en kompetent ägare av

kommersiella företag och statsägda bolag har sämre

förutsättningar för tillväxt än sina konkurrenter,

hävdar motionären. Han anser att regeringens

hantering av Telia har visat detta med övertydlighet

och att det är en illustration till varför staten

inte skall äga företag.

Två tillkännagivanden begärs i motion 2002/03:N23

(fp), nämligen om en systematisk försäljning av de

statligt ägda företagen och om att statligt ägda

företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

Folkpartiet liberalerna anser att staten inte, annat

än i undantagsfall, skall driva företag, säger

motionärerna. De framhåller att staten i en väl

fungerande marknadsekonomi fyller en oundgänglig

funktion som stiftare av lagar och regler och som

beslutsfattare vad gäller skatter men att staten

också som rättsvårdande och marknadsvårdande

myndighetsutövare skall se till att reglerna följs.

Att dessutom på samma gång vara aktör på marknaden

blir en orimlig sammanblandning av roller, menar

motionärerna. De anser att en privatisering av

statens ägande erbjuder en möjlighet att sprida

privat ägande av företag till flera och att privat

företagande i längden är effektivare. Det finns

många exempel på att statligt och kommunalt ägande

av företag snedvrider konkurrensen genom en öppen

eller dold subvention och diskriminerande offentlig

upphandling, hävdar motionärerna. De anser att

regeringen tar ytterligare ett steg i denna riktning

genom tillskapandet av det särskilda kontot i

Riksgäldskontoret, genom vilket medel kommer att

slussas från vinstgivande företag till

förlustföretag. Den osunda konkurrensen leder till

att privata företag riskerar få sämre lönsamhet och

expansionsmöjligheter, befarar motionärerna. De

menar att man med statligt ägande aktualiserar andra

mål än företagsekonomisk lönsamhet - antingen

tvingas det statliga företaget acceptera sämre

företagsekonomisk lönsamhet på grund av politiska

önskemål eller uppstår misstankar om att

företagsledningen måste ta politiska hänsyn. Det

finns en risk att staten skjuter till medel för att

täcka förluster eller inför konkurrensbegränsningar

som gynnar statliga företag, hädar motionärerna.

Staten har en rad viktiga uppgifter som ingen

annan i samhället kan eller bör utföra, säger

motionärerna vidare. De anser att regering och

riksdag skulle fungera bättre om de koncentrerade

sig på dessa uppgifter och bl.a. avbördade sig

ägande av företag som dessutom privata ägare sägs

sköta bättre. Det offentligas huvuduppgift är,

enligt motionärerna, att tillhandahålla en god vård,

ett bra utbildningssystem, ett väl fungerande

försvar, ett säkert rättssystem och en generell

politik för att främja tillväxt och sysselsättning.

Det har tidigare anförts som skäl mot en försäljning

av statliga företag att kapitalmarknaden inte kan

absorbera det aktuella utbudet av tillgångar,

påpekar motionärerna. De menar att detta med en

globaliserad kapitalmarknad dock inte längre är

något hållbart argument. De flesta av de statliga

företagen bör säljas, anser motionärerna.

Försäljningsintäkterna bör användas för att minska

statsskulden, varvid de minskade räntebetalningarna

blir en långsiktig besparing. Försäljningen bör ske

successivt, säger motionärerna. De anser att det

nuvarande konjunkturläget gör det svårt att göra en

prioritering av vilka företag som bör säljas först,

men erinrar om att Folkpartiet tidigare har pekat ut

följande företag som lämpliga för försäljning: hela

det statliga innehavet i Telia Sonera AB, innehavet

i Nordea AB, Civitas Holding AB (bl.a. Vasakronan),

Vin & Sprit AB, Assi Domän AB (dotterbolag till

Sveaskog AB), SBAB, Vattenfall AB, LKAB, SAS AB, SJ

AB, Apoteket AB, Luftfartsverket (affärsverk) och

Teracom AB.

I motion 2003/04:N3 (fp), som väckts med anledning

av Riksdagens revisorers förslag 2002/03:RR16, och i

motion 2003/04:N293 (fp), från allmänna

motionstiden, föreslås tillkännagivanden om att det

arbete med att minska statens företagsägande som

påbörjades under fyrpartiregeringen i början av

1990-talet skall återupptas. Statens viktigaste

uppgift inom näringspolitiken är att ange ramar och

regler för näringslivets verksamhet och skapa

förutsättningar för långsiktig tillväxt, anför

motionärerna. De menar att konkurrensen hotas när

staten även uppträder som ägare på den marknad som

man bestämmer reglerna för. Grundprincipen måste,

enligt motionärernas mening, vara att

konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas i privat

regi och att det statliga ägandet skall begränsas

till företag som har ett tydligt samhällsintresse i

sin verksamhet. De anser dessutom att sådan

verksamhet bedrivs bättre i myndighetsform. Det

arbete med att minska statens företagsägande som

påbörjades under fyrpartiregeringen i början av

1990-talet bör därför, enligt motionärernas

uppfattning, återupptas. En privatisering av

statliga företag kommer att skapa en tydligare

ägarroll, kommersiellt mer kompetenta företag och en

spridning av aktieägandet i befolkningen, sägs det.

Intäkterna från försäljningarna kommer även att

minska statens skuldsättning. En försäljning av de

statliga företagen bör ske successivt i en takt som

marknaden medger, säger motionärerna. De menar att

vissa bolag kan säljas omgående och utan några

speciella riktlinjer, medan det vore värdefullt att

sälja andra till många små ägare. En tredje grupp av

bolag måste först bli av med sitt monopol innan de

kan säljas, säger motionärerna.

I motionerna 2002/03:N22 (kd), som väckts med

anledning av regeringens skrivelse, och 2003/04:N2

(kd), som väckts med anledning av Riksdagens

revisorers förslag 2002/03:RR16, begärs

tillkännagivanden om grunderna för statligt ägande -

med likartade motiveringar. Statens roll i

samhällsekonomin skall vara att sätta ramar och

övervaka spelreglerna på marknaden, ansvara för

samhällsplanering och infrastruktur samt att skapa

förutsättningar för långsiktig tillväxt, anför

motionärerna. De anser att när staten agerar såväl

domare som spelare på marknaden är risken stor att

konkurrensen snedvrids och att investeringar inte

görs på ett optimalt sätt i de företag som har de

bästa förutsättningarna. Eftersom staten sätter

spelreglerna inom näringspolitiken bör staten,

enligt motionärerna, inte själv äga företag, utom

när det finns särskilda skäl för det. Statens dubbla

roller inom näringspolitiken hindrar

förutsättningarna för en sund och rättvis

konkurrens, säger motionärerna. De menar att det

statliga ägandet är till nackdel för ekonomins

funktionssätt, för företagen och deras anställda och

innebär en orimlig inlåsning av statens förmögenhet.

Ett skäl för försäljning av statens aktier är,

enligt motionärerna, att renodla statens roll. Ett

annat är att ägandet bör spridas. Ett tredje skäl är

att det förbättrar förutsättningarna för de berörda

företagen - en ägarspridning ger företaget kapital

för framtida investeringar, vilket enligt

motionärerna inte bör finansieras via statsbudgeten.

Försäljningen skall ske till marknadsmässiga priser

och i den takt som är möjlig med hänsyn till bl.a.

andra introduktioner på aktiemarknaden, säger

motionärerna. De anser dock att vissa företag skall

behållas av sociala eller hälsopolitiska skäl. Till

de företag som motionärerna menar snart kan säljas

hör bl.a. Civitas Holding, Vin & Sprit, resterande

delar av SAS, Telia Sonera, Nordea och OM. De

företag som är aktuella är sådana som är verksamma

inom konkurrensutsatt verksamhet, anser

motionärerna. Monopolföretag kan dock inte säljas

innan omstrukturering skett. Vid utförsäljning bör

allmänheten och de anställda i företagen vara en

viktig målgrupp, anför motionärerna. Liknande

synpunkter utvecklas i motion 2003/04:N412 (kd) från

allmänna motionstiden.

Det är viktigt att de statligt ägda bolagen

debatteras offentligt och blir noggrant genomlysta

av riksdagen, anförs det vidare i tidigare nämnda

motion 2002/03:N22 (kd). I syfte att skapa en större

aktualitet kring regeringens skrivelse och

utskottets behandling av den samt den efterföljande

debatten i kammaren bör regeringen i fortsättningen

lämna redogörelsen i så god tid att riksdagen kan

behandla den under vårriksdagen, anför motionärerna.

Fyra tillkännagivanden föreslås i motion

2003/04:N327 (c), nämligen om att en ökad spridning

av det statliga ägandet skulle bidra positivt till

tillväxten och den ekonomiska utvecklingen, om att

felaktig politisk styrning av de statliga företagens

verksamheter har skadliga demokratiska och

ekonomiska effekter, om att statliga företag verkar

på andra villkor än privata aktörer, vilket

snedvrider konkurrensen, och om möjligheten för nya

småföretag vid en kontrollerad avveckling av

Sveaskog i självbärande enheter skog. Vidare begärs

i motionen att regeringen tydligt skall motivera

varför vart och ett av de statligt ägda företagen

skall förbli statligt ägda och i övriga fall

förbereda försäljning. En ökad spridning av ägandet

och ett ökat enskilt ägande vore positivt för

tillväxten och den ekonomiska utvecklingen, anser

motionärerna och vill därför se ett minskat statligt

ägande till förmån för privata alternativ. Det stora

inslaget av statligt ägande har haft en hämmande

effekt på nyföretagande och småföretagande,

samtidigt som det i stor utsträckning har resulterat

i det svenska storföretagsberoendet, anför

motionärerna. De menar att nya tekniska, idémässiga

och organisatoriska lösningar har sämre

förutsättningar att uppstå i statliga företag och

att statligt ägande inte är kostnadseffektivt eller

bra på att generera innovationer. Politiker kan

antas använda statliga företag för att behålla och

stärka sin makt, vilket ofta förklarar

regeringspartiers motstånd till privatiseringar,

hävdar motionärerna. Problematiska relationer sägs

kunna uppstå till följd av de politiska

dimensionerna hos det statligt ägandet. Detta

förhållande står, enligt motionärerna, i strid med

ett av regeringens mål med sin ägarpolitik, nämligen

att professionellt förvalta de tillgångar som de

statligt ägda företagen utgör.

De konkurrensutsatta statligt ägda företagen

skall, enligt Regeringskansliet, ges samma

förutsättningar och ha samma krav på sin verksamhet

som andra aktörer, erinrar motionärerna om. De anser

dock att detta knappast kan sägas vara fallet.

Majoriteten av de statliga företagen drivs som

aktiebolag, vilket innebär att risken begränsas till

det insatta kapitalet. Eftersom staten via skatten

förfogar över medborgarnas inkomster och

förmögenheter behöver den egentligen inte

aktiebolagets riskbegränsning, säger motionärerna.

De påpekar att även om det i sig är positivt att

staten inte tar risker med medborgarnas pengar

kvarstår det faktum att statligt ägda företag har

andra förutsättningar än övriga aktörer, vilket

snedvrider konkurrensen.

Så kallade marknadsmässiga villkor existerar inte

för statliga företag, anför motionärerna. Det

statliga företaget har tillgång till statskassan,

säger motionärerna och hänvisar till SJ, Teracom,

Svenska Skogsplantor, m.fl., som erhållit

kapitaltillskott under senare tid. De ställer frågan

hur detta rimmar med ett annat av Regeringskansliets

mål för det statliga ägandet, nämligen att skapa

värde för ägaren. Målen om att professionellt

förvalta de tillgångar de statligt ägda företagen

utgör, skapa värde för ägarna, det svenska folket,

och ge de konkurrensutsatta statligt ägda företagen

samma förutsättningar och ställa samma krav som på

övriga aktörer uppfylls inte för närvarande, anser

motionärerna. De menar att grundproblemet är att

statligt ägande är en ekonomisk paradox som inte kan

fungera på likvärdiga villkor som enskilt ägda

företag. Staten bör oavsett detta ha ett rimligt mål

för det existerande statliga ägandet, säger

motionärerna. De föreslår att regeringen tydligt

skall motivera varför det statliga ägandet i

respektive företag bör kvarstå och att i de fall

inga motiv föreligger förbereda försäljning.

Ambitionsnivån för försäljning av statlig

verksamhet bör öka de kommande åren, varvid

försäljningen bör ske efter analys av marknadsläget

för att maximera utfallet för skattebetalarnas

räkning, anför motionärerna. De föreslår att

försäljningar det kommande året bör koncentreras

till statligt skogsinnehav, fastigheter och företag

som inte är särskilt konjunkturkänsliga, såsom Vin &

Sprit AB. I samband med försäljning av företag är

det angeläget att betona samhällets ansvar för

infrastruktur, vilket t.ex. kan innebära att vissa

bolag bör omstruktureras innan den affärsmässiga

delen bjuds ut till försäljning, säger motionärerna.

De anser att en utgångspunkt kan vara att företag

som verkar på konkurrensutsatta marknader och som

saknar samhällsåtagande och myndighetsfunktioner är

lämpliga att börja med. Centerpartiet är, enligt

motionärerna, berett att diskutera försäljning av

t.ex. följande företag: Vin & Sprit AB, AB

Swedcarrier, Green Cargo AB, Kasernen Fastigheter

AB, Telia Sonera AB, Sweroad AB, Civitas Holding AB

(Vasakronan), SBAB, Teracom AB, Apoteket AB, SAS AB,

Luftfartsverket (affärsmässiga delen), Nordea AB

(hela statens andel), Lernia AB, SJ AB, Svenska

Rymdaktiebolaget, Svenska Skogsplantor, Vasallen AB

och Sveaskog AB.

Kapital bundet i de stora skogsbolagens innehav av

skog är lågavkastande relativt marknadsvärdet,

varför dessa borde säljas då aktieägarna borde

förvänta en betydligt högre avkastning på detta

dolda kapital, anför motionärerna vidare.

Motsvarande sägs sannolikt gälla i minst lika hög

grad för Sveaskog. En avveckling av Sveaskog måste

dock ske i kontrollerade former och ett skapande av

självbärande enheter skog skulle ge möjlighet till

start av tusentals nya småföretag inom

skogsbranschen, anser motionärerna.

I motion 2003/04:N328 (c) - i vilken begärs ett

tillkännagivande om att ett spritt ägande är

positivt för skogsnäringen - hänvisas till

nyssnämnda motion 2003/04:N327 och vad som där sägs

om att en kontrollerad avveckling av statligt

skogsinnehav till självbärande enheter skulle öka

förutsättningarna för nya småföretag. Det spridda

ägandet är en styrka då många får del av skogens

avkastning, samtidigt som det privata ägandet

innebär att människor "känner" mer för sin skog,

anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

I april 2003 behandlade utskottet 2002 års

redogörelse för företag med statligt ägande (bet.

2002/03:NU9). I betänkandet behandlades också

motioner väckta med anledning av redogörelsen och

motioner från allmänna motionstiden 2002 rörande

statliga företag. På utskottets förslag lade

riksdagen skrivelsen till handlingarna och samtliga

motionsyrkanden i betänkandet avslogs. Yrkandena

gällde synen på statligt ägande av företag och

försäljning av statliga företag, statens

ägarutövning och könsfördelningen i de statliga

bolagsstyrelserna. När det gällde försäljning sade

utskottet att det i vissa fall kan vara motiverat

med försäljning av del av eller hela det statliga

ägandet i ett bolag. Den ordning som för närvarande

gäller och som innebär att regeringen - i det fall

den inte redan har beslutsmöjlighet - lägger fram

förslag till riksdagen om försäljning, ansåg

utskottet vara ändamålsenlig. I en reservation (m,

fp, kd, c) begärdes en plan för försäljning av

statliga företag och en redovisning av syftet med

det statliga ägandet för respektive bolag.

I fråga om statens ägarutövning hänvisade

utskottet till pågående arbete inom

Regeringskansliet avseende riktlinjer, offentliga

bolagsstämmor, etisk policy, m.m. En annan

uppfattning redovisades i en reservation (m, fp, kd,

c), där det föreslogs ett tillkännagivande av

riksdagen i dessa frågor. Beträffande

könsfördelningen i de statliga bolagsstyrelserna

utgick utskottet från att regeringen ökar sina

ansträngningar för att uppfylla den målsättning

rörande jämställdhet i fråga om representation, lön

och inflytande som riksdagen vid ett flertal

tillfällen uttalat, och som en bred opinion klart

ställt sig bakom. Detta måste, påpekade utskottet,

leda till en ökande andel kvinnor i både styrelserna

och ledningarna för de statliga företagen, liksom

bland styrelseordförandena. I en reservation (m, fp,

kd, c) underströks vikten av en allmän vidgning av

kompetensen i styrelserna för de statliga företagen.

Riksdagen beslöt våren 1996 om riktlinjer för

statens företagsägande (prop. 1995/96: 141, bet.

1995/96:NU26), enligt vilka följande huvudprinciper

skall gälla för förvaltningen av statliga företag:

- Statligt ägda företag skall arbeta under krav på

effektivitet, avkastning på det kapital företaget

representerar och strukturanpassning.

- Den som utövar förvaltningen av ett statligt ägt

företag skall med utgångspunkt i uppsatt

verksamhetsmål aktivt följa företagets utveckling

och vidta erforderliga åtgärder för att företaget

skall uppfylla kraven på effektivitet, avkastning

och strukturanpassning.

Härutöver beslöt riksdagen att bemyndiga regeringen

att - med vissa givna restriktioner - kunna minska

statens ägande i åtta angivna företag, nämligen Assi

Domän AB, Celsius AB, Enator AB, Pharmacia & Upjohn

Inc., SAQ Kontroll AB, AB Svensk Exportkredit, SBL

Vaccin AB och Lantbrukskredit AB. Detta bemyndigande

ersatte det bemyndigande som riksdagen lämnat år

1991 (prop. 1991/92:69, bet. 1991/92:NU10).

Samtidigt angavs att av riksdagen tidigare lämnade

bemyndiganden avseende Nordbanken, Securum AB och

Svenska Skogsplantor AB skulle fortsätta att gälla.

Våren 1998 behandlade utskottet ett förslag från

Riksdagens revisorer (1997/98:RR9, bet.

1997/98:NU15) om statens roll som ägare av bolag.

Förslaget avstyrktes med hänvisning till pågående

utvecklingsarbete inom Regeringskansliet. I en

reservation (m, fp, kd) tillstyrktes förslaget.

Riksdagen beslöt våren 1999, på regeringens

förslag, att godkänna ett samgående mellan svenska

Telia och norska Telenor (prop. 1998/99:99, bet.

1998/99:NU14). I två reservationer (m, kd; c)

accepterades sammanslagningen med vissa förbehåll

och i en reservation (fp) avstyrktes propositionen

och förordades att hela Telia skulle privatiseras. I

december 1999 meddelade de svenska och norska

regeringarna att fusionen mellan Telia och Telenor

skulle avbrytas. Företrädarna för Moderata

samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet

och Folkpartiet väckte i januari 2000 frågan om

initiativ av utskottet i ärendet om Telia, med

innebörd att riksdagen skulle ge regeringen fullmakt

att sälja Telia. Företrädarna för

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

avvisade detta förslag. Våren 2000 beslöt riksdagen

att ge regeringen bemyndigande att minska statens

ägande i Telia till lägst 51 % av samtliga aktier

(prop. 1999/2000:84, bet. 1999/2000:NU18). I en

reservation (m, kd, c, fp) förordades att det

aktuella bemyndigandet inte skulle begränsas till 49

% av aktierna, utan avse hela det statliga ägandet i

Telia. Riksdagen beslöt därefter i juni 2001 - efter

ett initiativ av näringsutskottet - att bemyndiga

regeringen att utan begränsningar kunna förändra

statens ägande i Telia (bet. 2000/01:NU11). I en

reservation (v) föreslogs att riksdagen skulle avslå

utskottets begäran.

Våren 2000 beslöt riksdagen att ge regeringen

bemyndigande att sälja statens samtliga A-aktier i

Celsius (prop. 1999/2000:29, bet. 1999/2000:NU9).

Hösten 2001 beslöt riksdagen att staten - genom

Sveaskog - skulle få öka sitt ägande av Assi Domän

till att avse samtliga aktier (prop. 2001/02:39,

bet. 2001/02:NU7). Inrättandet av det statliga

företaget Sveaskog syftade till att skapa en mer

rationell förvaltning av skogen, en bättre

fungerande virkesmarknad och en ökad naturhänsyn,

erinrade utskottet om. Genom förvärvet införlivades

Assi Domäns skogsmark i Sveaskog, vilket förbättrade

förutsättningarna avsevärt för Sveaskog att uppfylla

statens ambitioner beträffande förvaltning av

skogsmark, anförde utskottet. Riksdagen upphävde

samtidigt sitt tidigare bemyndigande till regeringen

att sälja statens aktier i Assi Domän. I en

reservation (m, kd, fp) föreslogs att riksdagen

skulle avslå förslaget om förvärv av aktier i Assi

Domän, med hänvisning till att konkurrensutsatt

verksamhet skall bedrivas i privat regi och att

staten bör främja ett ökat privat ägande av

skogsmark. I en annan reservation (c) efterfrågades

ett nytt förslag från regeringen med en annan

inriktning rörande det statliga skogsinnehavet.

Riksdagen beslöt också hösten 2001 att bemyndiga

regeringen att - vid lämplig tidpunkt och i den takt

som är affärsmässigt fördelaktig - sälja aktierna i

Svenska Lagerhus AB och vidta de åtgärder som krävs

för genomförandet av försäljningen (prop.

2001/02:39, bet. 2001/02:NU8).

I februari 2003 beslöt riksdagen att samtliga

aktier i det av staten helägda Svenska Skogsplantor

skall överlåtas till Sveaskog (prop. 2002/03:24,

bet. 2002/03:NU4). Utskottet utgick från att

regeringen följer den pågående rekonstruktionen av

Svenska Skogsplantor och att Sveaskog, under

innevarande mandatperiod, påbörjar ett

försäljningsförfarande av Svenska Skogsplantor. I

två reservationer avstyrktes förslaget. I den ena

(m, fp) yrkades på en likvidering av Svenska

Skogsplantor, och i den andra (kd) förordades att

regeringen skulle ges i uppdrag att tillse att

Svenska Skogsplantors verksamhet snarast avyttras

till privata intressenter.

Riksdagen beslöt i juni 2003 om åtgärder för att

stärka den finansiella ställningen i SJ (prop.

2002/03:86, bet. 2002/03:NU13). Bakgrunden var att

SJ hade förbrukat mer än hälften av det registrerade

aktiekapitalet och att aktiekapitalet, i enlighet

med bestämmelser i aktiebolagslagen, måste vara

återställt senast den 15 september 2003. Åtgärderna

omfattade bl.a. ett tillskott om högst 1 855

miljoner kronor och en låneram i Riksgäldskontoret

om 2 000 miljoner kronor under perioden 2004-2007.

Liksom trafikutskottet - som hade yttrat sig i

ärendet - delade näringsutskottet regeringens

bedömning att åtgärder måste vidtas för att reda upp

den ekonomiska krisen i SJ. Framtidsutsikterna för

järnvägen som sådan får sägas vara goda, och därmed

bör det finnas förutsättningar för att SJ som

företag skall kunna få en gynnsam utveckling,

anförde utskottet. Med hänvisning till den s.k.

marknadsekonomiska investerarprincipen anser

regeringen att de föreslagna åtgärderna inte är att

betrakta som statsstöd i EG-fördragets mening.

Utskottet fann ingen anledning att ifrågasätta denna

bedömning. Syftet med åtgärderna är ju att SJ - när

företagets finansiella ställning har stärkts - skall

ge utdelning till staten. Staten agerar alltså på

motsvarande sätt som en privat investerare med en

långsiktig syn på sitt ägande skulle ha agerat. När

det gäller frågan om risken för att åtgärderna skall

leda till konkurrenssnedvridning underströk

utskottet att SJ självfallet inte skall inta någon

särställning på de marknader där andra tågoperatörer

är verksamma - SJ och andra transportföretag

omfattas av samma strikta konkurrensregler.

Avkastningskraven skall upprätthållas. I en

reservation (m, fp, kd, c) föreslogs att

propositionen skulle avslås. Det av regeringen

presenterade beslutsunderlaget var, enligt

reservanternas mening, otillräckligt som grund för

ett riksdagsbeslut.

I juni 2003 beslöt riksdagen också om förändrat

ägande av AB Svensk Exportkredit (SEK), med innebörd

att staten förvärvar ABB Structured Finance

Investment AB:s samtliga aktier i SEK (prop.

2002/03:142, bet. 2002/03: NU14). Vidare

bemyndigades regeringen dels att vidta de övriga

åtgärder som krävdes för att genomföra affären, dels

att ställa ut en garantiförbindelse gentemot SEK om

högst 600 miljoner kronor med en löptid på upp till

30 år. I en reservation (fp) yrkades avslag på

propositionen. I två motivreservationer (m; kd)

godtogs regeringens förslag trots anförda brister.

Vidare avslogs motionsyrkanden rörande

beredningsfrågor. Utskottet konstaterade att det

förelegat tidsbrist inför en försäljning av ABB:s

aktier till staten, men menade att tidsbristen i

första hand var en konsekvens av omsorgen om SEK och

ABB. I en reservation (m, fp, kd, c) påtalades stora

brister i beslutsunderlaget i den aktuella

propositionen - liksom i flera andra propositioner

under riksdagsåret 2002/03. I fråga om det framtida

ägandet av aktier i SEK ansåg utskottet enhälligt

att det är av stor vikt att det skapas lugn och

klarhet kring ägarbilden med hänsyn till att bolaget

skall kunna behålla sin höga kreditvärdighet och

trovärdighet på de finansiella marknaderna. Om en

seriös och lämplig partner till staten i framtiden

blir intresserad av ett delägarskap i SEK bör staten

självfallet vara öppen för en diskussion om en sådan

lösning, påpekade utskottet.

Delårsrapport

Enligt delårsrapporten för företag med statligt

ägande, som nyligen presenterats, uppgick resultatet

före skatt till 15,7 miljarder kronor för första

halvåret 2003, jämfört med 12 miljarder kronor för

motsvarande period 2002 - en ökning med 31 %.

Resultatförbättringen förklaras huvudsakligen av att

Telia Sonera och Vattenfall redovisade kraftiga

resultatförbättringar. Sammanlagt redovisade 32

företag ett bättre eller oförändrat resultat, medan

15 redovisade ett sämre resultat. Bland de företag

som redovisar förlust finns bl.a. Posten,

Swedcarrier AB, Samhall AB och Svensk-Danska

Broförbindelsen (SVEDAB). Marknadsvärdet på de

börsnoterade företagen där staten är delägare har

utvecklats sämre än Affärsvärldens generalindex från

årsskiftet 2002/03 till den 4 september 2003.

Statens noterade innehav steg under denna period med

8 %, medan generalindex steg med 27 %.

Marknadsvärdet på statens aktier uppgick per den 4

september 2003 till 99,5 miljarder kronor.

Sammantaget visade de statliga företagen en

avkastning på 4,6 % på det egna kapitalet år 2002,

och för tolvmånadersperioden juli 2002-juni 2003 var

motsvarande siffra 6,1 %. I en kommentar i medierna

sade näringsminister Leif Pagrotsky att de statliga

företagen är en vinstaffär för skattebetalarna så

länge avkastningen ligger över statens kostnader för

att låna upp pengar.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet behandlar först frågan om regeringens

skrivelse och synen på statligt ägande av företag

och därefter separat frågan om vårbehandling av

skrivelsen.

Regeringens skrivelse och synen på statligt

ägande

Utskottet har i olika sammanhang redovisat sin syn

på statligt ägande av företag. Det kan i vissa fall

vara motiverat med ett statligt ägande. De statligt

ägda företagen kan t.ex. bidra till en hög

servicenivå och likvärdighet över hela landet.

De statliga företagen har i flertalet fall sitt

ursprung i en infrastruktur som en gång byggts upp

med offentliga medel. Som regel har bolagen varit

myndigheter eller verkat under monopol i bolagsform

som genom den tekniska och marknadsmässiga

utvecklingen omvandlats till konkurrensutsatta

företag, vilka numera i många fall arbetar på en

internationell marknad. Staten är Sveriges största

företagsägare och arbetsgivare. Totalt är ca 200 000

personer, fördelade över hela landet, anställda i

företag med statligt ägande. Detta medför ett stort

ansvar och ställer krav på en långsiktig och

professionell förvaltning för att säkerställa

tillväxten och därmed sysselsättningen.

Utskottet intar en pragmatisk hållning i frågan om

huruvida staten skall äga vissa företag eller inte.

Det kan i vissa fall vara motiverat med försäljning

av del av eller hela det statliga ägandet i ett

bolag. Den ordning som för närvarande gäller och som

innebär att regeringen - i det fall den inte redan

har beslutsmöjlighet - lägger fram förslag till

riksdagen om försäljning, anser utskottet vara

ändamålsenlig.

I den nu aktuella skrivelsen från regeringen har,

som tidigare redovisats, ytterligare förbättringar

genomförts vad gäller redogörelsen om den statliga

företagssektorn. Sålunda redovisas i avsnittet om

statens ägarpolitik - när det gäller genomlysning -

regeringens syn på bolagsstämmor i de statliga

företagen. Genom att bereda medier och allmänhet

möjlighet att ställa frågor till företagsledningarna

i de statligt ägda företagen avses insynen

förbättras ytterligare i företagen. Beträffande

revisorernas roll i de statligt ägda bolagen har

regeringens syn ytterligare förtydligats.

Fördelningen mellan revisionsarvoden och övriga

arvoden som utbetalats till revisorer i de statligt

ägda företagen redovisas, liksom en sammanställning

av arvodesnivåer för styrelseledamöter i de statligt

ägda företagen.

I syfte att tydliggöra bakgrunden och därmed även

syftet till att staten för närvarande äger de

enskilda bolagen har varje företagspresentation

försetts med en ingress som ger en översiktlig bild

av bolagets historik och verksamhet. Som ett

komplement lämnas uppgift, i en särskild

förteckning, om de propositioner som ligger till

grund för respektive bolag, varigenom läsaren skall

ges en bild av de ursprungliga motiven för statens

ägande, såsom de kom till uttryck i berörda

riksdagsbeslut. I företagspresentationerna lämnas

information om företagets verksamhet och ekonomi

samt redovisas vissa branschspecifika nyckeltal. För

bolag med fler än tio anställda och där statens

ägarandel överstiger 20 % lämnas uppgift om

personalens sjukfrånvaro. I företagspresentationerna

finns också uppgift om styrelser som utsetts på

bolagsstämmorna eller genom regeringsbeslut under år

2002 och våren 2003.

Utskottet ser positivt på de förbättringar av

redogörelsen som gjorts. Sett över några år har

innehållet i skrivelsen utvecklats avsevärt.

Redogörelsen är ett viktigt redskap för att förmedla

information om den statliga företagssektorn till

både riksdagen och allmänheten. Arbetet med

utformningen av innehållet i skrivelsen bör ses som

en ständigt pågående process, inte minst gäller

detta beskrivningarna av målet med ägandet.

Utskottet utgår från att regeringen med kraft kommer

att driva detta arbete vidare.

Med det anförda föreslår utskottet att riksdagen

skall lägga regeringens skrivelse till handlingarna.

Samtliga här aktuella motioner avstyrks samtidigt i

berörda delar.

Vårbehandling av regeringens skrivelse

Beträffande önskemålet i motion 2002/03:N22 (kd) om

att skrivelsen skall lämnas i sådan tid att

riksdagen skall kunna behandla den under våren kan

noteras att skrivelsen innehåller uppgifter som

bygger på årsbokslut från ett sextiotal bolag.

Normalt är dessa uppgifter beslutade och reviderade

under perioden den 28 februari - den 15 april.

Regeringskansliet arbetar med att förbättra de

administrativa rutinerna så att rapporterna skall

kunna avges i närmare anslutning till

rapportperiodens slut. Om skrivelsen skall bygga på

reviderade bokslut finns det, enligt

Näringsdepartementet, för närvarande inga

möjligheter att hinna med att färdigställa

skrivelsen före ca den 20 mars - vilket krävs om

skrivelsen skall kunna behandlas under vårriksdagen.

Enligt regeringens riktlinjer för extern ekonomisk

information skall de statligt ägda företagen fr.o.m.

år 2003 publicera kvartalsrapporter. En konsekvens

av riktlinjerna är att företagen skall publicera en

bokslutskommuniké för verksamhetsåret 2003 före den

28 februari 2004.

Utskottet kan se fördelar med en

riksdagsbehandling av regeringens skrivelse under

vårriksdagen i mer direkt anslutning till

avlämnandet av skrivelsen. Det är dock viktigare att

skrivelsen innehåller aktuella uppgifter, baserade

på beslutade och reviderade årsbokslut för det

aktuella året. För närvarande är det då sålunda inte

möjligt för regeringen att lämna skrivelsen till

riksdagen i sådan tid att vårbehandling kan äga rum.

Utskottet avstyrker därmed den här aktuella motionen

i berörd del.

Riksdagens revisorers förslag

Inledning

Riksdagens revisorer granskade år 1997 statens roll

som bolagsägare. Granskningen resulterade i flera

förslag som syftade till att förstärka ägarrollen

(förs. 1997/98:RR9).

Den nu föreliggande granskningen har omfattat

styrningen och uppföljningen av de statliga bolagens

verksamheter samt ägarföreträdaren

Regeringskansliets roll i det avseendet. En särskild

studie har gjorts av bolagsledningarnas löner och

pensioner. Revisorernas iakttagelser, överväganden

och förslag redovisades i rapporten Staten som

bolagsägare (2002/03:10), vilken har remitterats

till myndigheter, bolag och organisationer.

Yttranden har inkommit från Statskontoret,

Konkurrensverket, Vasakronan AB, Vin & Sprit AB,

Akademiska Hus AB, Landsorganisationen samt

Föreningen Auktoriserade Revisorer.

Riksdagens revisorers allmänna synpunkter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser allmänna synpunkter.

Revisorernas granskning av statens roll som

bolagsägare är en uppföljning av en rapport

som revisorerna gjorde år 1997. Mycket av det

arbete som har bedrivits inom

Regeringskansliet - och då särskilt inom

Näringsdepartementet - med utveckling av

ägarrollen har skett mot bakgrund och med

beaktande av de förslag och påpekanden som

revisorerna gjorde år 1997. Detta arbete, som

får ses som en ständigt pågående process,

fortsätter. Jämför reservation 3 (m, fp, kd,

c).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om allmänna synpunkter. Det bör vara en

prioriterad uppgift för regeringen och

Regeringskansliet att ta itu med de i rapporten

omnämnda bristerna i styrningen, förvaltningen och

uppföljningen av de statliga bolagens verksamheter,

anser revisorerna. Det är främst under de senaste

två åren som regeringen tycks ha intensifierat

utvecklingsarbetet, sägs det. De åtgärder som nu

vidtas eller nyligen har vidtagits kunde ha

genomförts tidigare, menar revisorerna. Flera av de

iakttagelser som revisorerna gjorde år 1997

kvarstår. Åtminstone de närmaste åren anses det

behövas en återkommande granskning av

ägarföreträdarens arbete med de aktuella frågorna.

Även om ägarrollen utvecklats återstår det, enligt

revisorernas uppfattning, en hel del arbete för att

komma till rätta med återstående brister, avseende

t.ex. avsaknaden av konkreta mål för flera statliga

bolag, oklara styrdokument och eftersatt uppföljning

av bolagens verksamheter. Revisorerna föreslår att

regeringen årligen till riksdagen skall lämna en

utförlig redovisning av vilka åtgärder som vidtagits

för att förbättra styrningen, förvaltningen och

uppföljningen av de statliga bolagens verksamheter.

Regeringskansliets fortsatta utvecklingsarbete bör

följas noggrant, och regeringen bör årligen

rapportera till riksdagen hur arbetet bedrivs.

Redovisningen bör, enligt revisorernas mening,

inbegripa samtliga åtgärder som vidtagits och de

resultat som uppnåtts på olika områden.

Utskottets ställningstagande

Revisorernas granskning av statens roll som

bolagsägare är, som nämnts, en uppföljning av en

rapport som revisorerna gjorde år 1997. Enligt

utskottets mening är det ett värdefullt arbete som

revisorerna nu har utfört. Revisorerna konstaterar

bl.a. att aktiviteten inom Regeringskansliet har

ökat för att utveckla ägarrollen och att den

statliga ägarrollen har stärkts.

Mycket av det arbete som har bedrivits inom

Regeringskansliet - och då särskilt inom

Näringsdepartementet - med utveckling av ägarrollen

har skett mot bakgrund och med beaktande av de

förslag och påpekanden som revisorerna gjorde i sin

förra granskning år 1997. Detta arbete, som får ses

som en ständigt pågående process, fortsätter. Den

samordning av ansvaret för ägarfrågorna till

Näringsdepartementet som genomfördes vid årsskiftet

2002/03 utgör, enligt utskottets mening, en god

grund för det fortsatta utvecklingsarbetet.

Utskottet återkommer i det följande till

revisorernas förslag på olika områden.

När det gäller revisorernas förslag om att

regeringen årligen till riksdagen skall lämna en

utförlig redovisning av vilka åtgärder som vidtagits

för att förbättra styrningen, förvaltningen och

uppföljningen av de statliga bolagens verksamheter,

anser utskottet att detta redan sker genom den

årliga skrivelsen. Som tidigare sagts ser utskottet

redogörelsen som ett viktigt redskap för att

förmedla information om den statliga företagssektorn

till både riksdagen och allmänheten och anser att

arbetet med utformningen av innehållet i skrivelsen

bör ses som en ständigt pågående process,

Med hänvisning till det anförda kan utskottet inte

se något behov av ett riksdagsuttalande med

anledning av revisorernas allmänna synpunkter -

förslaget avstyrks därmed i berörd del.

Regeringskansliet som ägarföreträdare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser Regeringskansliet som

ägarföreträdare och tillhörande

motionsyrkande. Utskottet hänvisar till den

samordning till Näringsdepartementet som

beslutades om under hösten 2002 och som

innebär att detta departement nu har

huvudansvaret för ägarfrågorna. Denna nya

ordning kan förväntas ge goda möjligheter

till en effektiv samordning. Jämför

reservationerna 4 (m, fp, c) och 5 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om Regeringskansliet som ägarföreträdare.

De remissinstanser som yttrat sig delar revisorernas

iakttagelser om att Regeringskansliet under de

senaste åren utvecklat och stärkt sin ägarroll.

Förhoppningar framförs om att den nyligen genomförda

koncentrationen av ägarutövningen till färre

departement skall ge förutsättningar till en större

enhetlighet i regeringens styrning, förvaltning och

uppföljning av bolagens olika verksamheter.

Revisorerna föreslog i den förra granskningen en

sådan koncentration av ägarutövningen. Det är dock

fortfarande flera departement som ansvarar för

statliga bolag, varav några har en betydande

omsättning, konstaterar revisorerna. De anser därför

att behovet av att utveckla samarbetsformerna inom

Regeringskansliet för att få till stånd en mer

enhetlig förvaltning och styrning av de statliga

bolagen kvarstår. Uppdelningen av ägarutövningen på

flera departement kan, enligt revisorernas mening,

leda till fortsatt splittring av resurser och

kompetens. Den utbildningsinsats som

Regeringskansliet anordnat för de bolagsansvariga

under våren 2003 bör, enligt revisorerna, följas upp

av flera och bli ett återkommande inslag för de

departementstjänstemän som har berörda uppgifter.

Revisorerna föreslår att regeringen årligen till

riksdagen skall lämna en redovisning av hur

utvecklingsarbetet avseende ägarutövningen inom

Regeringskansliet bedrivs.

Motionen

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att

förvaltningen av samtliga statligt ägda bolag skall

samlas hos ett departement, anförs det i motion

2003/04:N2 (kd). Att flera olika departement arbetar

med bolagsfrågor gör att staten inte använder sina

resurser på bästa sätt och att den kompetens som

byggts upp på Näringsdepartementet inte utnyttjas

fullt ut, menar motionärerna. För att

Regeringskansliets resurser skall utnyttjas på bästa

sätt och för att enhetlighet och en större överblick

av statens förvaltning av bolagen skall skapas bör

samtliga bolag med statligt ägande förvaltas av ett

departement, anser motionärerna. De erinrar om att

en sådan omorganisation av regeringens

bolagsförvaltning länge har efterlysts av Riksdagens

revisorer och menar att det nu är hög tid att den

genomförs.

Utskottets ställningstagande

Revisorerna konstaterar att Regeringskansliet under

de senaste åren har utvecklat och stärkt sin

ägarroll. De noterar också den samordning till

Näringsdepartementet som har skett men finner inte

detta tillräckligt. Utskottet delar inte denna

uppfattning. Den samordning till

Näringsdepartementet som beslutades om under hösten

2002 och som innebär att Näringsdepartementet har

huvudansvaret för ägarfrågorna stöder utskottet till

fullo. Denna nya ordning kan förväntas ge goda

möjligheter till en effektiv samordning. I

verksamhetsberättelsen redogörs i avsnittet om

Regeringskansliets ägarförvaltning för de

förändringar och förbättringar som skett. Utskottet

vill i detta sammanhang understryka vikten av att

regeringen även framöver i verksamhetsberättelsen

redovisar utvecklingen av ägarförvaltningen.

Revisorerna tar också upp frågan om

utbildningsbehovet av berörda handläggare inom

Regeringskansliet. Som redovisats har en mycket

omfattande utbildning bedrivits under hösten 2002

och våren 2003. Utskottet kan konstatera att en stor

del av den kompetens som erfordras för förvaltning

av bolag i första hand är tillgänglig på marknaden

och ser därför för närvarande inget behov av

ytterligare intern utbildning inom

Regeringskansliet. Det som erfordras är snarare ett

effektivt utnyttjande av befintliga resurser inom

Regeringskansliet och en ytterligare samordning. Det

är också väsentligt att Regeringskansliet rekryterar

tjänstemän med intresse för de aktuella uppgifterna

och som har en relevant utbildning och ett intresse

för bolagsfrågor.

I motion 2003/04:N2 (kd) föreslås att riksdagen

skall uttala sig för att förvaltningen av alla

statligt ägda företag skall samlas hos ett

departement. Utskottet kan inte se någon anledning

för att riksdagen skall göra ett sådant uttalande.

Den samordning och koncentration till

Näringsdepartementet som har skett anser utskottet

är positiv och främjar effektiviteten i statens

ägarförvaltning. Det kan dock finnas skäl att i

vissa fall, vilket sker för närvarande, låta

förvaltningen av ett bolag ligga på ett departement

som också har ansvar för det sakområde inom vilket

det berörda bolaget är verksamt. Behovet av en

enhetlig ägarpolitik kan, enligt utskottets mening,

anses bli tillgodosett genom det ansvar som

näringsministern har när det gäller frågor som rör

statens företagsägande och som ställer krav på en

enhetlig ägarpolitik eller avser

styrelsenomineringar.

Med det anförda avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag i här aktuellt avseende och den

nyssnämnda motionen i berörd del.

Övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser övergripande mål,

ekonomiska mål och verksamhetsmål och här

aktuella motionsyrkanden. Utskottet anser - i

likhet med revisorerna - att det är mycket

viktigt med tydliga och klara

målformuleringar för de statliga företagen.

Det är också av avgörande betydelse att

Regeringskansliet, som ägarföreträdare,

kommunicerar de aktuella målen på ett

entydigt sätt. Beträffande etiska frågor och

frågor om miljöstyrning hänvisar utskottet

till att dessa frågor redan är föremål för

aktiv hantering inom Regeringskansliet.

Jämför reservation 6 (m, fp, kd, c).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål. Revisorernas granskning visar att

det inte finns någon enhetlig syn inom

Regeringskansliet på vilka dokument som bör användas

i styrningen av de statliga bolagen. På den

övergripande nivån finns aktiebolagslagen som anger

att bolagsordningen skall ange det övergripande

syftet med bolagets verksamhet. På verksamhetsnivån

är det en fråga för ägaren att finna lämpliga

styrdokument. Ett departement, Finansdepartementet,

har använt sig av ägardirektiv för att ange de mer

precisa kraven på bolagen. Ett annat departement,

Näringsdepartementet, anser att bolagsordningen är

det enda skriftliga styrdokument som bör användas

och ifrågasätter användningen av skriftliga

ägardirektiv. Revisorerna har även i några andra

granskningar av statliga bolag funnit brister i

ägarstyrningen, t.ex. avseende Almi Företagspartner

AB och SJ. Revisorerna gör bedömningen att bristerna

i återrapporteringen, bl.a. i fråga om

måluppfyllelsen, till stor del beror på förekomsten

av flera olika styrdokument och på att målen och

kraven inte har varit tillräckligt preciserade.

För bolagen med särskilda samhällsintressen är det

enligt revisorerna särskilt viktigt med tydliga och

konkreta mål. Det är otillfredsställande att flera

bolag fortfarande uppger att de inte har något krav

på att redovisa hur samhällsåtagandet uppfyllts,

anser revisorerna. De menar att även om det kan vara

svårt att formulera målen bör det vara en

prioriterad uppgift för ägaren att formulera mål som

är tillräckligt konkreta för att kunna följas upp.

Det är också viktigt att ägaren alltid preciserar

hur samhällsåtagandet skall finansieras. Detta

gäller även bolag som är anslagsberoende eller har

en monopolställning. För bolag som skall gå med

vinst bör avkastningskrav alltid formuleras och en

utdelningspolicy anges, anför revisorerna.

Resultatet bör också återfinnas i redovisningen till

riksdagen. Granskningen visar att så inte alltid har

varit fallet. Regeringen bör verka för att

avkastningskrav fastställs för bolagen och att dessa

redovisas i den årliga redogörelsen för statliga

företag, anser revisorerna.

Det är, enligt revisorerna, positivt att

regeringen i sina riktlinjer för den externa

rapporteringen nu anger att bolagen skall lämna en

redogörelse över såväl beslutade finansiella mål som

samhällsmål och hur de uppfyllts. Det bör ge

regeringen möjlighet att göra en sammanställning

över de beslut och dokument i vilka bolagen bedömer

att ägaren ställt krav på verksamheten, varefter

regeringen har möjlighet att begränsa antalet

styrdokument och formulera mer precisa mål och krav

på bolagens verksamhet. Regeringen bör, enligt

revisorernas mening, se till att alla statliga bolag

har en aktuell bolagsordning, där bl.a. syftet med

verksamheten tydligt anges och där det också framgår

om verksamheten syftar till något annat än att gå

med vinst.

Motionerna

I motion 2003/04:N365 (s) föreslås att regeringen

skall göra en utredning om statlig ägarpolitik. Det

finns starka skäl för att utveckla en mer aktiv

statlig ägarpolitik, som kan ges möjlighet att ta

ett större samhällsansvar, anför motionären. Han

menar att det statliga ägandet bättre än för

närvarande bör kunna användas för att ta till vara

arbetsmarknads-, närings- och regionalpolitiska

intressen. Den miljö i vilken de statliga företagen

verkar har dramatiskt förändrats under de senaste

åren, konstaterar motionären och pekar på följande:

internationaliseringen har inneburit en hårdare

konkurrens; monopol har brutits ned eller helt

försvunnit; den tekniska utvecklingen har tagit nya

språng. Avregleringar och bolagiseringar av statlig

verksamhet har i många fall inneburit att

samhällsintressen har fått vika undan för

vinstintressen, vilket på många sätt är en olycklig

utveckling, anser motionären. Han menar att det

krävs en grundlig utvärdering av de förändringar som

skett under senare år och hur de påverkat

samhällsutvecklingen. Det i verksamhetsberättelsen

angivna målet - att skapa värde - kan vara

tillräckligt för något av de statliga företagen men

otillräckligt för andra, säger motionären. Han anser

att det är tveksamt att företag som t.ex. Posten och

SJ skall ha värdeskapande som ett av de främsta

målen för sin verksamhet, eftersom det riskerar att

tränga undan dessa företags samhällsuppgifter. I den

föreslagna utredningen bör följande frågeställningar

analyseras: Är det möjligt att kombinera

vinstintressen med ett större samhällsansvar och i

vilka företag är detta möjligt? Kan rent

företagsekonomiska mål kombineras med och balanseras

av andra mål? Vilka åtgärder kan och bör staten som

ägare vidta? Vilka statliga företag skall fortsätta

drivas vidare i bolagsform och vilka är lämpliga att

ha i myndighetsform?

Riksdagen bör begära att regeringen i den årliga

redogörelsen för statliga företag för varje bolag

redovisar vilka samhällsintressen som motiverar att

staten även fortsättningsvis upprätthåller ägandet,

anförs det i motion 2003/04:N1 (m). Revisorerna

kritiserar att staten fortfarande blandar

övergripande mål, verksamhetsmål och ekonomiska mål

i olika dokument, såsom bolagsordningar,

ägardirektiv, avtal, riksdagsbeslut, propositioner,

etc., erinrar motionärerna om. I rapporten

konstateras också att bolagsordningarna inte alltid

tydligt anger syftet med verksamheten. Inte heller

framgår det om verksamheten syftar till något annat

än att gå med vinst. Revisorerna ger en bild av

betydande förvirring inom delar av den statliga

bolagssektorn, anser motionärerna. De påpekar att

det förekommer att bolag utvecklar affärsidéer och

mål utan att det finns nämnvärd täckning i

officiella styrdokument. Andra bolag expanderar

sidoverksamheter som saknar egentlig grund i

bolagsordningen. Tydliga avkastningskrav och en

fastställd utdelningspolicy finns inte alltid

angiven för statliga företag som skall gå med vinst,

säger motionärerna. De påpekar att regeringen för

bolag med samhällsåtaganden missar att ställa krav

på återredovisning av hur dessa åtaganden uppfylls.

Den kritik som revisorerna anför är, enligt

motionärerna, berättigad och föreslagna åtgärder bör

vidtas.

Dessa åtgärder är dock inte tillräckliga, anser

motionärerna. De menar att ett av skälen till den

beskrivna otydligheten kan vara att motiven för

statlig bolagsverksamhet har varierat över tiden. Av

revisorernas rapport framgår att någon strategi

knappast är urskiljbar i de nuvarande

styrdokumenten, säger motionärerna. De föreslår att

regeringen i den årliga redogörelsen för företag

med statligt ägande på bolagsnivå skall redovisa

dels vilka motiv som har funnits för det statliga

engagemanget, dels vilka samhällsintressen som nu

motiverar att staten upprätthåller ägandet. De

företag vars koppling till staten inte kan motiveras

bör ingå i den privatiseringsplan som Moderata

samlingspartiet, som tidigare redovisats, föreslår

att regeringen skall lägga fram för riksdagen under

innevarande riksmöte.

I motion 2003/04:N3 (fp) begärs tillkännagivanden

i två avseenden, nämligen om att målen för varje

statligt företags verksamhet skall framgå i ett enda

styrdokument och om att varje statligt företag skall

ha en aktuell bolagsordning. Den granskning av hur

staten sköter sin uppgift som bolagsägare som gjorts

av Riksdagens revisorer visar de problem och

oklarheter som uppstår när staten äger närmare 60

företag med olika verksamheter och där det i de

flesta fall är oklart vad det statliga ägandet

syftar till, anser motionärerna. De påpekar att

kostnaderna för det statliga ägandet av företag

ibland blir extra tydliga, som när regeringen våren

2003 begärde - och fick - ett kapitaltillskott av

riksdagen på 1 855 miljoner kronor till SJ. Att SJ

fick ett kapitaltillskott skapade en bild av att ett

statligt bolag kan bete sig oansvarigt och ändå kan

få hjälp för att lösa de ekonomiska problem det

självt orsakat, hävdar motionärerna.

Folkpartiet delar i allt väsentligt den kritik

revisorerna riktar mot bristerna i styrningen,

förvaltningen och uppföljningen av de statliga

bolagen, sägs det. Det gäller bl.a. bristen på

konkreta mål för flera statliga bolag, oklara

styrdokument och eftersatt uppföljning av företagens

verksamheter. Folkpartiet anser att offentlig

verksamhet skall bedrivas öppet med full insyn för

medborgarna, varför aktiebolag är en olämplig form

för offentlig verksamhet, säger motionärerna. De

menar dock att målen för bolagen och de krav som

staten ställer på deras verksamhet så länge staten

äger aktiebolag bör vara klara och tydliga. Varje

statligt företag skall ha ett tydligt styrdokument

som innehåller de mål som ställs på företaget och de

krav som ställs på verksamheten. Motionärerna stöder

revisorernas förslag att alla statliga bolag skall

ha en aktuell och genomarbetad bolagsordning där

syftet med verksamheten anges (särskilt om syftet är

något annat än att gå med vinst). Genom att tvingas

ange syftet med statliga ägandet av varje bolag

måste regeringen ta aktiv ställning till om det

verkligen finns ett motiv för fortsatt statligt

ägande, anser motionärerna. De menar att en sådan

prövning bör vara till fördel, både för staten och

de berörda företagen. Motionärerna anför att en

sådan prövning bör leda till att staten avvecklar

sitt ägande i de företag där det inte finns ett

uttryckligt samhällsintresse av ett fortsatt

statligt ägande.

Riksdagen bör göra tillkännagivanden i tre

avseenden, anförs det i motion 2003/04:N2 (kd) - om

behovet av en etisk policy för regeringens

ägarförvaltning och för företag med statligt ägande,

om att begränsa antalet styrdokument och att

förtydliga och förbättra målbeskrivningar och

uppföljning samt om behovet av en enhetlig

redovisning för de olika företagen med statligt

ägande. Statens agerande på marknaden och

regeringens förvaltning av de statliga bolagen måste

stå på en etisk grund, och staten skall som ägare

agera som föredöme på marknaden, anser motionärerna.

De hänvisar till att många privata företag har

insett behovet av att utveckla etiska och sociala

principer för verksamheten och att ställa krav på

underleverantörerna. Även Stockholmsbörsen gör

etiska avvägningar. För närvarande saknas en

övergripande etisk policy både för regeringens

ägarförvaltning och för de statliga företagens

verksamhet, säger motionärerna. De föreslår att

regeringen snarast skall utarbeta en sådan policy

och ansvara för att den omsätts i praktiken.

Regeringen bör sedan redogöra för innehållet i denna

etiska policy i den årliga redogörelsen och för

varje enskilt företag ange om företaget har en etisk

policy på motsvarande sätt som gäller för

miljöarbete, mångfald och jämställdhet, anför

motionärerna.

Revisorernas granskning visar att staten

fortfarande använder flera olika dokument i

ägarstyrningen, konstaterar motionärerna. De anser

att det måste finnas ett tydligt formulerat skäl

till varför staten skall äga ett visst bolag och att

regeringens styrning av bolaget skall utgå från

anledningen till ägandet, varvid bolaget skall

fokusera på sin kärnverksamhet. Den omfattande flora

av styrdokument som finns för närvarande måste

begränsas till ett minimum och bolagets övergripande

mål och syfte skall redovisas i bolagsordningen,

anför motionärerna. De föreslår att regeringen i

övrigt skall förmedla statens målsättningar genom

ägardirektiv som fastställs på bolagsstämman.

Bolagens mål skall, enligt motionärerna, redovisas

dels i kvartalsrapporter och årsredovisningar, dels

i regeringens årliga skrivelse till riksdagen. De

uppsatta målen måste följas upp bättre än vad som

sker för närvarande, anser motionärerna. De menar

att regeringen - när ett mål kommuniceras till ett

bolag - samtidigt skall klargöra hur

återrapporteringen skall gå till, varvid i princip

all återrapportering skall göras skriftligen i

kvartalsrapporter eller årsredovisningar.

Trots regeringens högt ställda mål för

genomlysning av de statligt ägda företagen finns det

mycket övrigt att önska när målsättningarna omsätts

i praktisk handling, anser motionärerna vidare. De

menar att redovisningen för de statliga företagen

måste göras tydligare och mer enhetlig. En bristande

enhetlighet över tiden och mellan olika företag sägs

försvåra för riksdagen, medierna och allmänheten att

granska företagen och regeringens förvaltning av dem

- som exempel anförs att det i skrivelsen finns tre

olika sätt att redovisa ohälsotal. De avtal som

finns om löner och andra förmåner,

avgångsersättningar och pensioner för personer i

företagsledande ställning bör vidare redovisas per

person, i enlighet med de riktlinjer regeringen

fastställde i december 1996, för varje enskilt

företag, föreslår motionärerna. De anser att alla

statliga bolag skall följa Stockholmsbörsens regler,

vilket bl.a. innebär att de skall ha en egen hemsida

och publicera kvartalsrapporter senast två månader

efter kvartalets slut. På motsvarande sätt som

börsbolagen har en skyldighet att rapportera viss

information till börsen skall de statliga bolagen

rapportera till näringsutskottet, i förekommande

fall under sekretesslöfte, anför motionärerna.

I motion 2002/03:N22 (kd), som väckts med

anledning av regeringens skrivelse 2002/03:120,

återfinns två likartade yrkanden om etisk policy och

enhetlig redovisning som i nyssnämnda motion

2003/04:N2 (kd). Motiveringarna är också likartade.

Regeringen bör utarbeta etiska och miljömässiga

riktlinjer för de statliga företagen, anförs det i

motion 2003/04:N327 (c). För att stimulera

näringslivet att arbeta förebyggande med miljöfrågor

och sociala frågor är det viktigt att de statliga

företagen fungerar som föregångare, anser

motionärerna. De menar att företag som inte kan

bedrivas utifrån ambitiösa miljömässiga och sociala

riktlinjer bör säljas. Det finns, enligt

motionärerna, många exempel på när statligt ägda

företag skulle behöva en tydligare etisk och

miljömässig handlingslinje och nämner följande två

exempel: Vin & Sprits lansering i Förenta staterna

av produkten OP Anderson Aquavit med hjälp av en

pornografisk tidning och Vattenfalls köp av

kolkraftverk.

I motion 2003/04:N314 (c) föreslås ett

tillkännagivande om att tillgänglighet skall beaktas

vid ägarstyrning av statliga företag. Våren 2000

antog riksdagen en ny handlingsplan för

handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14), i vilken sägs att samhället skall

utformas så att människor med funktionshinder kan

bli fullt delaktiga, erinrar motionären om. Hon

anser att staten har ett ansvar för att på olika

områden gå före som ett gott exempel, såväl i egna

myndigheter som i företag. Myndigheternas ansvar när

det gäller tillgänglighet anges i en förordning

(2001:526), varvid det klargörs bl.a. att det är

viktigt att dessa frågor ingår i myndigheternas

reguljära upphandlingsarbete. Vidare pekas på att

personer med funktionshinder skall kunna besöka

myndigheten och kunna arbeta där. I riktlinjer för

en tillgänglig statsförvaltning ställs krav på att

publika lokaler och arbetslokaler som används i

myndighetens verksamhet skall göras tillgängliga,

säger motionären. Hon anser att det som gäller för

statliga myndigheter också bör gälla för statliga

bolag, inte minst avseende bolag som erbjuder sina

tjänster till allmänheten. Postservicen har

genomgått stora förändringar under de senaste åren,

och en avsikt har varit att säkerställa att den kan

ske med fortsatt god tillgänglighet, konstaterar

motionären. Hon påpekar att många personer dock

upptäcker att det inte är möjligt att få tillträde

till posten med en permobil eller med en rullator

och ifrågasätter i vilken utsträckning som

upphandlingen av tjänster skett med beaktande av att

tjänsterna skall vara tillgängliga även för

funktionshindrade. Med hänvisning till vad som

redovisats anser motionären att det finns skäl att

se över direktiven till de statliga företagen, så

att de i sin verksamhet, inklusive upphandling,

skall följa de mål som riksdagen antagit i berörd

del.

Två tillkännagivanden föreslås i motion

2003/04:Fi218 (mp), nämligen om att statliga företag

och myndigheter skall ha ett fungerande

miljöledningssystem och om att statliga företag och

myndigheter i möjligaste mån skall miljöcertifiera

sig enligt internationellt erkänd standard. Ett bra

sätt för företag att sätta miljöarbetet högre på

dagordningen är att införa ett miljöledningssystem

och att miljöcertifiera sig, anser motionärerna. Ett

miljöledningssystem är ett verktyg för att

systematisera miljöarbetet i ett företag eller en

organisation och som gör det lättare att kommunicera

miljöarbetet, att prioritera bland miljömål och att

utarbeta en ansvarsfördelning. På så sätt "tvingas"

företaget att ställa högre krav på sin egen

verksamhet, påpekar motionärerna.

Miljöledningssystemet kan användas till egenkontroll

men kan också ligga till grund för en certifiering

enligt systemen ISO 14001 eller EMAS (EU:s

miljöstyrnings- och miljörevisionsordning). Att ha

ett miljöledningssystem är en minsta garanti för ett

miljötänkande i företaget eller organisationen,

säger motionärerna. De anser därför att det är

självklart att samtliga statliga företag och verk

skall ha ett fungerande miljöledningssystem.

Statliga företag bör även i tillämpliga fall

miljöcertifiera sig enligt de tidigare nämnda

standarderna ISO 14001 eller EMAS, anför

motionärerna.

I motion 2003/04:N295 (mp) begärs två

tillkännagivanden, nämligen om styrning och

uppföranderegler för statligt ägda företag och om

att ett statligt ägande alltid skall utövas med

klara ägardirektiv och ett aktivt ägarinflytande

samt uppfylla vissa uppföranderegler. Statligt

ägande har tyvärr ibland kommit att förknippas med

osunt uppförande när det gäller att värna miljön,

skattemoralen, konkurrensneutraliteten och värnandet

av mänskliga rättigheter, hävdar motionärerna. De

påstår vidare att statligt ägande också ibland har

kommit att förknippas med dålig service och med ett

osunt utnyttjande av kundernas beroendeställning. De

hänvisar till följande fyra exempel som stöd för sin

tes:

- Vattenfall har gått in som ägare av ett

kraftföretag i Tyskland som är engagerat i brytning

och förbränning av brunkol. Detta bryter mot de

miljökrav som ställs i Sverige och har lett till en

fördrivning av invånarna i byn Horno.

- Ett dotterföretag till det statligt helägda

Posten genomförde en företagsförsäljning utomlands

för att kringgå den svenska skattelagstiftningen och

minska sin skatt till svenska staten.

- Det statligt helägda SJ (och Banverket) har i

ett flertal fall inte drivit tågtrafiken enligt

gällande tidtabell.

- Vattenfall har, tillsammans med Affärsverket

svenska kraftnät, misslyckats både med att hjälpa

sina kunder att effektivisera sin energianvändning

och med att bygga ut förnybara energikällor samt med

att se till att det finns tillräckligt med

reservkraft för att täcka energi- och effektbehoven

under torrår. Vattenfall medverkar vidare till stora

prishöjningar på el och tjänar därigenom pengar på

sin försumlighet. Detta exempel visar också att

staten varit slapp, försumlig eller oskicklig i sin

ägarroll i Vattenfall och att staten ökar sin

avkastning från företaget och sina skatteintäkter,

på bekostnad av medborgarnas intressen, bl.a. av en

trygg och miljöanpassad energiförsörjning som

riksdagen beslutat om.

Staten måste vara mycket mer aktiv, både genom

ägardirektiv och genom medverkan i styrelserna,

anser motionärerna, varvid ägardirektiven bör

utformas så att varje företag, utan tricksande,

följer och lever upp till svenska lagar och

direktiv, EU:s direktiv och de konventioner och

internationella överenskommelser som Sverige har

ingått. Företagens agerande måste också leva upp

till de demokratiska, moraliska, personalpolitiska

och sociala mål som riksdagen antagit, säger

motionärerna och förordar att det skall tas fram

förslag till uppföranderegler för statligt ägda

företag. Den statliga revisionen bör kontrollera och

årligen rapportera hur reglerna följs. Dessutom

måste staten för varje statligt ägt företag ge

direktiv om att företaget skall uppfylla särskilda

motiv och skäl för att staten startat företaget

eller gått in som ägare, anför motionärerna. De

menar att statens representanter i de statliga

företagens styrelser aktivt måste verka för att de

statliga ägardirektiven efterlevs och att även

företagets ledning uppfyller ägardirektiven och har

den kompetens, moral och ledarstil som erfordras.

Vissa kompletterande uppgifter

I anslutning till förslaget i motion 2003/04:N365

(s) om en utvärdering av avregleringar och

bolagiseringar av statlig verksamhet kan noteras att

Marie Granlund (s) ställde en fråga beträffande om-

och avregleringar till näringsminister Leif

Pagrotsky (prot. 2003/04:9) vid riksdagens

frågestund den 2 oktober 2003. Hon frågade om

näringsministern var beredd att vidta några åtgärder

för att se över dessa frågor. I sitt svar sade

näringsministern att det på många av de områden där

avregleringar har genomförts under de senaste 15-20

åren har gått ganska bra. Men han sade sig vara

medveten om att det på en del andra områden har

uppstått problem som inte var förväntade. Det kanske

mest kända exemplet är kreditmarknaden på 1980-

talet. Det finns också en del andra exempel, bl.a.

taxiområdet, där löftena var väldigt stora men

leveranserna dröjde länge och där det har varit

mycket krångel, sade näringsministern.

Näringsdepartementet planerar att genomföra en

studie över vad som har analyserats på olika håll,

uppgav han. På många av de aktuella områdena har

noggranna utvärderingar gjorts, och avsikten är att

försöka anlägga ett brett horisontellt perspektiv

för att få överblick över de utförda studierna.

Departementet vill se om det finns lärdomar att dra

som kan komma till användning om motsvarande

politiska beslut skall fattas framgent.

Frågan om det praktiska genomförandet av den av

näringsministern aviserade studien bereds, enligt

uppgift, för närvarande inom Näringsdepartementet.

Beslut i frågan kommer att fattas senare under

hösten 2003.

Frågor om miljö- och etikhänsyn hos de statliga

företagen berörs i några motioner. I

verksamhetsberättelsen tas dessa frågor upp i

avsnittet om viktiga policyfrågor. I det föregående

har redovisats - i avsnittet om statens ägarpolitik

- vad som sägs i verksamhetsberättelsen.

Miljöfrågornas hantering och ställning hos företagen

med statligt ägande redovisas i

verksamhetsberättelsen i följande tabell:

-------------------------------------------------------

Antal %-andel %-andel

företag ja, ja,

2002 beräknad beräknad

som som

berört tillgångar

antal i de

företag i berörda

förhållandeföretagen

till i

totala

förhållande

antalet till

företag tillgångar

i totala

antalet

företag

-------------------------------------------------------

Ja Nej 2001 2002 2001 2002

-------------------------------------------------------

Miljöpolicy 38 14 70 73 92 97

-------------------------------------------------------

Ställer miljökrav på 37 15 57 71 74 95

leverantörer

-------------------------------------------------------

Miljöutbildar de 27 25 57 52 60 74

anställda

-------------------------------------------------------

Lämnar separat 12 40 19 23 21 56

miljöredovisning

-------------------------------------------------------

Har ett 33 19 53 63 71 75

miljöledningssystem

-------------------------------------------------------

I verksamhetsberättelsen sägs följande i anslutning

till tabellen:

En genomgång av de statligt ägda företagen visar

att 38 företag och 97 % av de totala tillgångarna

i företag med statligt ägande omfattas av en

miljöpolicy. Miljöledningssystem har införts av 33

företag med 75 % av de totala tillgångarna. Av de

företag som inte har ett miljöledningssystem har

fyra beslutat att införa ett miljöledningssystem

och ett flertal företag har en verksamhet som är

av en sådan karaktär eller omfattning att de har

en mycket begränsad miljöpåverkan. Styrelserna i

de statligt ägda företagen har visat att

miljöfrågor är viktiga, då 46 % av de statligt

ägda företagens miljöpolicys är beslutade av

styrelsen. I 14 av företagen är miljöpolicyn

reviderad efter den 1 januari 2002.

Frågan om statens - i egenskap av ägare av företag -

roll i miljöarbetet behandlades i propositionen om

svenska miljömål - miljöpolitik för ett hållbart

Sverige (prop. 1997/98:145, bet. 1998/99:MJU6). I

propositionen angavs att ett aktivt miljöarbete är

en förutsättning för ett välskött företag. Staten

bör därför särskilt uppmärksamma miljöfrågor av

skilda slag i sin roll som ägare av fastigheter och

statliga bolag och i den statliga fondförvaltningen.

Som ett resultat av att miljöfrågorna mer och mer

uppfattas som affärsmässiga och strategiska,

uppmärksammas allt oftare ägarnas möjligheter att

påverka företagens miljöarbete, sades det. Välskötta

företag behöver ha ett seriöst miljöarbete och god

miljökompetens för att undvika miljörelaterade

risker och kostnader. Kostnaderna kan bestå dels i

höga åtgärds- eller saneringskostnader, dels i

kostnader på grund av försämrat anseende hos

leverantörer, kunder och allmänhet. Miljöanpassning

är i många fall en förutsättning för lönsamhet,

vilket är ännu ett skäl för att staten som ägare

skall vidareutveckla sitt arbete med dessa frågor.

Det finns skäl för staten att på liknande sätt som

inom näringslivet uppmärksamma miljöfrågorna för

sina företag och i sitt ägande. Särskilt för de

företag som har en monopolliknande ställning och som

är relativt okänsliga för signaler från marknaden är

det angeläget att staten som ägare ger miljöfrågorna

särskild uppmärksamhet, framhölls det i

propositionen.

Beträffande frågan om handikappanpassning i

statliga företag, som tas upp i motion 2003/04:N314

(c), kan noteras att det inte finns några särskilda

direktiv riktade till statligt ägda bolag angående

handikappanpassning. Allmänna regelverk och

lagstiftning på området gäller även för statligt

ägda bolag. Avseende Postens policy för

handikappanpassning av servicenätet gäller följande:

- Verksamhet i egen regi är handikappanpassad,

både i gamla och nya lokaler.

- Posten väljer i första hand större kedjor som

partner, då dessa har en bättre handikappolicy.

- När Posten planerar en butikslösning för post-

eller kassaverksamhet hos en partner skall följande

handikappkrav finnas med vid val av butik och

lösning: möjlighet att ta sig till lokalen (läge,

kommunikationer, m.m.); möjlighet att ta sig in i

lokalen (ramp för trappor, öppningsknapp, dörrbredd,

m.m.); möjlighet att förflytta sig i lokalen

(varumoduls placering, gångbredd, skyltning, m.m.).

- Hjälp till partner som har bristfällig

handikappanpassning kan lämnas enligt följande:

bidrag till byggande av ramp; i butiker i

lågfrekventa lägen ordna ringklocka vid entrén för

att påkalla personal; i den mån handikappanpassning

inte kan göras på kort sikt görs lokala lösningar,

t.ex. hemkörning av paket.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser - i likhet med revisorerna - att det

är mycket viktigt med tydliga och klara

målformuleringar för de statliga företagen. Det är

också av avgörande betydelse att Regeringskansliet,

som ägarföreträdare, kommunicerar de aktuella målen

på ett entydigt sätt.

Revisorerna konstaterar i sin granskning att målen

för bolagens verksamhet återfinns i flera olika

dokument och att de är formulerade på ett sådant

sätt att det finns svårigheter att följa upp dem.

Enligt uppgift är Näringsdepartementet medvetet om

denna typ av brister och bedriver därför ett arbete

med att utveckla målbeskrivningarna och

utvärderingen. I samband med bolagsstämmorna våren

2003 har de bolag som förvaltas av

Näringsdepartementet erhållit en sammanställning av

de regerings- och riksdagsbeslut som ligger till

grund för bolagets verksamhet samt de policyfrågor

och riktlinjer som rör statligt ägda bolag. I den nu

aktuella verksamhetsberättelsen för år 2002 har

också ytterligare steg tagits för att förbättra

utvärderingen av bolagens verksamhet. För de olika

bolagen redovisas mål för verksamheten och en

utvärdering av dessa, liksom ekonomiska mål och

motsvarande utvärdering. Utskottet vill dock i detta

sammanhang påpeka att det finns stora skillnader i

möjligheter att formulera mål och utforma

uppföljningar mellan bolag och statliga myndigheter.

Det är inte möjligt att styra och utvärdera

verksamheten i ett aktiebolag på motsvarande sätt

som i en statlig myndighet.

I några av de här aktuella motionerna efterfrågas

ökad styrning av de statliga företagen i olika

avseenden genom ägardirektiv, uppföranderegler, e.d.

I den årliga verksamhetsberättelsen redovisas de

allmänna riktlinjer, etc. som regeringen vill att

bolag, såsom varande statligt ägda, tillämpar.

Näringsdepartementets erfarenhet är, enligt uppgift,

att dessa riktlinjer får ett mycket bra genomslag.

Särskilda ägardirektiv används inte av

Näringsdepartementet, beroende på att denna typ av

direktiv anses oklar och otydlig - en uppfattning

som utskottet delar. Särskilda direktiv kan ges till

en myndighet, men styrningen av bolag skall ske

genom bolagsordning, lag och avtal.

Frågor rörande etiska och miljömässiga riktlinjer

för företagen med statligt ägande tas upp i några

motioner. I regeringens skrivelse finns, som

tidigare redovisats, ett särskilt avsnitt om viktiga

policyfrågor. När det gäller etik, moral och globalt

ansvar sägs där att det är styrelsens och ledningens

ansvar att de företag där staten har ägarintressen

sköts på ett föredömligt sätt och väl inom gällande

lagstiftning. Miljö- och etikhänsyn bör vara

självklara utvärderingsparametrar för de beslut som

rör förvaltningen av företag med statligt ägande.

OECD utformade år 1976, tillsammans med 35

regeringar, gemensamma rekommendationer avseende god

praxis för företag i en mängd viktiga frågor, såsom

t.ex. mänskliga rättigheter, information, konkurrens

och beskattning. Dessa riktlinjer riktas främst till

multinationella företag men kan i stor utsträckning

även vara till stöd för företag som verkar

nationellt, sägs det i skrivelsen. FN lanserade år

1999 "The Global Compact" där näringslivet

uppmanades att stödja och respektera nio principer

som rör mänskliga rättigheter, arbete och miljö.

Regeringen har i ett öppet brev uppmanat svenska

företag att stödja och efterleva OECD:s riktlinjer

och FN:s Global Compact.

Etiska frågor och frågor om miljöstyrning är

således redan föremål för aktiv hantering inom

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening finns

det därmed inte något behov av ett uttalande av

riksdagen i frågan. Det är styrelsernas ansvar att

tillse att företagens ageranden i olika avseenden

står i överensstämmelse med regeringens riktlinjer.

Beträffande synpunkten i en motion om bristande

enhetlighet i regeringens skrivelse vid redovisning

av ohälsotal kan noteras att det var första gången

som en sådan redovisning lämnades, vilket förklarar

att vissa skillnader i rapporteringen föreligger.

Näringsdepartementet gjorde, enligt uppgift,

bedömningen att det var bättre att publicera den

information som fanns att tillgå än att avvakta mer

enhetligt framställda uppgifter. Utskottet vill

också poängtera att frågan om ohälsa är ett ansvar

för bolagen och att styrelserna bör säkerställa att

företagen aktivt arbetar med att få ned ohälsotalen.

När det gäller frågan om en översyn av effekterna

av genomförda avregleringar och bolagiseringar, som

tas upp i en motion, vill utskottet hänvisa till att

Näringsdepartementet, som redovisats, planerar att

genomföra en studie av de olika analyser som har

gjorts. Frågan om det praktiska genomförandet av

studien bereds för närvarande inom departementet,

och beslut väntas senare under hösten 2003.

Utskottet anser att det vore värdefullt att få en

strukturerad överblick över det aktuella området och

välkomnar den aviserade studien.

Frågan om handikappanpassning, som berörs i en

motion, anser utskottet bör uppmärksammas i alla

sammanhang. Utskottet ser den dock i ett mer

generellt perspektiv och som inte bör hanteras i

särskild ordning för statliga företag.

Med det anförda avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag i berörd del och samtliga här

aktuella motioner i motsvarande delar.

Styrelsernas effektivitet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser styrelsernas effektivitet

och här aktuella motionsyrkanden. Utskottet

anser att styrelsesammansättningen är ett

betydelsefullt verktyg för Regeringskansliets

ägarstyrning och att ledamöter skall väljas

på grundval av den kompetens de tillför

styrelsen. Detta är också regeringens

inställning. Jämför reservationerna 7 (m, fp,

c) och 8 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om styrelsernas effektivitet. I rapporten

pekas på flera åtgärder som syftar till att utveckla

bolagsstyrelserna, bl.a. att regeringen bättre bör

följa upp i vilken utsträckning de riktlinjer om

styrelserna och styrelsearbetet som lämnas verkligen

följs av bolagen. Revisorerna anser vidare att det

behövs riktlinjer inom Regeringskansliet för hur

nomineringen av nya styrelseledamöter bör gå till.

Det förekommer fortfarande att nya ledamöter

nomineras utan någon egentlig dialog med bolaget

eller dess styrelse. Revisorerna anser att

departementens arbete med att finna lämpliga

kandidater bör bli mer enhetligt. Även formerna och

motiven för när ägarföreträdare bör nomineras till

styrelseuppdrag bör ses över. Utnämningar bör alltid

ske i dialog mellan ägare, företagsledning och

övriga styrelseledamöter, anser revisorerna.

Regeringen bör vidare förorda att styrelserna prövar

användning av nomineringskommittéer. Revisorerna

anser dessutom att regeringen bör se över formerna

för bestämning av ledamöternas styrelsearvoden och

arvodenas storlek. Granskningen visar att arvodenas

storlek varierar betydligt mellan bolagen, men också

mellan bolag och statliga verk och myndigheter av

liknande storlek. Regeringen föreslås fastställa

riktlinjer för hur och efter vilka grunder

styrelsearvodena skall beräknas. Andra frågor som

regeringen bör klarlägga i riktlinjerna är vad som

skall gälla för arvoden till fackliga företrädare

som också uppbär lön från bolaget och suppleanters

rätt till arvoden, anför revisorerna.

Motionerna

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att

regeringen bör utse fler styrelseledamöter med

bakgrund utanför Sverige i de statliga bolagen,

anförs det i motion 2003/04:N3 (fp). Motionärerna

vill lyfta fram vikten av att styrelserna för

statens företag får en allsidig kompetens. Inte bara

svenska män och kvinnor bör komma i fråga vid

tillsättningen av styrelserna utan även personer

från andra länder, anser motionärerna. De menar att

personer med erfarenheter från verksamheter utanför

Sverige kan tillföra ny kunskap och se på frågor och

problem på ett delvis annat sätt än personer med

enbart erfarenhet från svenska förhållanden.

I motion 2003/04:N2 (kd) föreslås ett

tillkännagivande om de statliga bolagsstyrelsernas

sammansättning. År 1997 utgjordes hälften av

ledamöterna i styrelserna för de statliga bolagen av

politiker och politiska tjänstemän, konstaterar

motionärerna. De påpekar att det enligt den

genomgång av samtliga bolags årsredovisningar som

revisorerna har gjort framgår att tjänstemän från

departementen, riksdagsledamöter och politiska

tjänstemän fortfarande utgör en stor andel av

bolagstyrelserna. Regeringskansliet har

representation i närmare 70 % av bolagens styrelser,

varvid departementsföreträdaren ofta har uppgiften

att förmedla ägarens inställning i olika frågor och

ge bidrag till arbetet i departementets bolagsgrupp.

Riksdagsledamöternas roll i styrelser är mer oklar,

säger motionärerna. Visserligen representerar även

riksdagsledamöterna ägaren, staten, men de kommer

till skillnad från departementsföreträdarna inte

från den myndighet som svarar för ägarförvaltningen.

I likhet med revisorerna anser motionärerna att

ägarrepresentanter som tillsätts på politiska

meriter kan öka risken för målkonflikter mellan

ägare och bolag. Nominering av riksdagsledamöter och

politiska tjänstemän till styrelseuppdrag i statligt

ägda bolag får inte ske rutinmässigt, utan ledamöter

i statliga bolagsstyrelser skall utses efter

förtjänst och skicklighet, anför motionärerna. De

menar att när det gäller bolag med särskilda

samhällsintressen eller bolag som ålagts

samhällsåtaganden, såsom t.ex. Posten, Systembolaget

och AB Svenska Spel, är det viktigt med en viss

politisk representation i styrelsen. I de fall

riksdagsledamöter eller andra politiker skall ingå i

en bolagsstyrelse, skall det finnas en representant

från regeringen och en från oppositionen, föreslår

motionärerna.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att

statliga företag skall företräda medborgarnas

intressen vid styrelsenomineringar, anförs det i

motion 2003/04:N327 (c). Statliga företag bör

fungera som föregångare vid tillsättningar av

styrelser etc., anser motionärerna. De erinrar om

att Riksdagens revisorer framför stark kritik mot

regeringens bristande uppföljning av styrelsernas

arbete och nomineringen till styrelserna. Statliga

företag tillåts tyvärr ofta gå katastrofalt dåligt

under lång tid utan att riskera att försättas i

konkurs, och en statlig bolagsledning behöver sällan

eller aldrig ta konsekvenserna av sina

misslyckanden, säger motionärerna. De menar att

problemet grundar sig i att mellan aktieägarna,

medborgarna, och styrelsen finns en stor byråkrati,

bestående av Regeringskansliet, olika departement,

tjänstemän och politiker.

Vissa kompletterande uppgifter

I Riksrevisionens projektlista för andra halvåret

2003 ingår ett projekt som berör det här aktuella

området. Det avser statens representation i bolag

med statligt ägande. Det erinras om att regeringens

mål är att styrelserna skall innehålla hög

kompetens, anpassad till respektive företags

verksamhet, situation och framtida utmaningar, att

sammansättningen skall ändras i takt med att

företaget utvecklas och omvärlden förändras samt att

varje nominering skall utgå från kompetensbehovet i

respektive företags styrelse. Granskningen skall mot

denna bakgrund visa huruvida beredningsprocessen

skiljer sig åt inom Regeringskansliet och vilka

konsekvenser som uppstår till följd av de olika

roller som departementsföreträdare i styrelserna

har. Även ägarens riktlinjer och uppföljning skall

granskas. Granskningen beräknas vara slutförd under

första kvartalet 2004.

Utskottets ställningstagande

Som ägare av företag har staten, som tidigare

redogjorts för, olika verktyg för att nå de mål som

satts upp för ägandet, varvid styrelsesammansättning

är ett betydelsefullt verktyg. Utskottet anser att

frågan om de statliga bolagens styrelser och deras

effektivitet, som revisorerna tar upp i sin

granskning, är en mycket viktig fråga.

I regeringens skrivelse sägs i avsnittet Effektiva

styrelser att regeringens mål är att styrelserna

skall innehålla hög kompetens, anpassad till

respektive företags verksamhet, situation och

framtida utmaningar. Varje nominering skall utgå

från kompetensbehovet i respektive företags

styrelse. Styrelsens uppgifter är enligt

aktiebolagslagen (8 kap. 3 §) att svara för

företagets organisation och förvaltningen av

företagets angelägenheter. Ledamöter i statligt ägda

företag har samma oinskränkta ansvar som ledamöter i

privatägda företag. Nomineringen och tillsättningen

av nya ledamöter föregås av en löpande dialog mellan

ansvarigt departement, styrelseordförande, andra

ledamöter och eventuellt andra delägare. Det är

styrelsens ordförande som skall tillförsäkra att

styrelsearbetet håller en hög kvalitet och bedrivs

med viss enhetlighet. Sammansättningen av

styrelserna skall också ske så att en balans uppnås

avseende kompetens, bakgrund, ålder och kön.

Utskottet delar revisorernas syn att ledamöter

endast skall väljas på grundval av den kompetens de

tillför styrelsen. Detta är också, som redovisats,

regeringens inställning.

Revisorerna tar vidare upp frågan om särskild

utbildning av ledamöter. Utskottet anser, som nyss

nämnts, att ledamöter i första hand skall väljas

utifrån den kompetens de kan tillföra styrelsen och

som också är väl förtrogna med styrelsearbete.

Därmed blir frågan om särskild utbildning av

ledamöter inte aktuell på det sätt som revisorerna

menar. Samtidigt kan noteras att

Näringsdepartementet, enligt uppgift, på ett

systematiskt sätt ger ledamöter i de statligt ägda

bolagen information om de särskilda riktlinjer som

gäller i olika avseenden.

I en motion tas upp frågan om att fler

styrelseledamöter med bakgrund utanför Sverige bör

ingå i styrelserna för de statliga företagen.

Utskottet anser att det är en fördel om personer med

olika bakgrunder finns representerade i styrelserna.

Regeringen strävar också, som nämnts, efter att

uppnå balans i olika avseenden, bl.a. i fråga om

bakgrund. I en annan motion efterfrågas ett

uttalande av riksdagen om att, i det fall att

politiker skall ingå i en styrelse, det skall finnas

en representant för vardera regeringen och

oppositionen. Något skäl för en sådan ordning kan

utskottet dock inte se. Det måste vara kompetensen

hos den berörda personen som är avgörande, inte den

politiska tillhörigheten.

Med det anförda avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag i berörd del och de tre här

aktuella motionerna i motsvarande delar.

Insyn, uppföljning och revision

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser insyn, uppföljning och

revision och här aktuella motionsyrkanden.

Utskottet anser att kravet på genomlysning av

de statliga bolagens verksamhet är en

demokratifråga, eftersom de statliga

företagen ytterst ägs av svenska folket, och

konstaterar att genomlysning och revisorer är

två viktiga verktyg för regeringen att nå de

mål som sätts upp för de statliga företagen.

Enligt regeringens ägarpolicy skall de

statliga företagen hålla öppna bolagsstämmor

fr.o.m. år 2004. Jämför reservationerna 9 (m,

fp, c) och 10 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om insyn, uppföljning och revision.

Revisorernas granskning visar på fortsatta brister i

regeringens uppföljning av bolagens verksamhet. De

riktlinjer och krav som regeringen ställer på

bolagen bör, enligt revisorerna, följas upp bättre

av regeringen. Det gäller inom en rad olika områden

såsom styrelsernas arbete, utbytet med revisorerna i

bolagen samt bolagsledningarnas löner och

ersättningar. Revisorerna anser dessutom att

regeringens information till riksdagen om bolagens

verksamhet och deras resultat behöver förbättras.

Den årliga redogörelsen för statliga företag som

regeringen lämnar till riksdagen är ett mycket

viktigt dokument för insyn och öppenhet i

förvaltningen av bolagen, menar revisorerna.

Respektive bolags mål och verksamhet samt

måluppfyllelse och den finansiella situationen bör

därför så långt möjligt återfinnas i dokumentet.

Redogörelsen har utvecklats, men de brister som

revisorerna uppmärksammat i sin rapport bör snarast

åtgärdas. Kvaliteten i redovisningen, främst när det

gäller utvärdering och redovisning av måluppfyllelse

för bolagens olika verksamheter, varierar påtagligt,

sägs det. För att möjliggöra jämförelser måste

redovisningen under respektive bolag göras mer

likartad. Rubriksättningen i dokumentet är t.ex.

inte konsekvent och utdelningskrav eller

utdelningspolicy redovisas inte för alla bolag med

marknadskrav. Revisorerna anser vidare att det är

viktigt att de bolag som berörs av EU:s s.k.

transparensdirektiv utformar sin redovisning enligt

direktivets regler. Det bör ankomma på regeringen

att följa upp och bevaka att de statliga bolagen

följer direktivet.

Revisorernas förstudie om SJ visar att regeringens

information i officiella dokument varit relativt

knapphändig. Det gäller även den utvärdering av SJ

som redovisas i regeringens redogörelse. Den

försämrade soliditeten för bolaget har t.ex. inte

redovisats på ett tydligt sätt. Det är, enligt

revisorerna, av stor vikt att sådan information

återfinns i redovisningen till riksdagen.

Revisorerna förutsätter att regeringen tillser att

denna information rörande de statliga bolagen lämnas

i den årliga redogörelsen. Utbytet mellan

bolagsrevisorerna och ägaren bör, enligt

revisorerna, utvecklas ytterligare. En metod som

några bolagsföreträdare och bolagsrevisorer

rekommenderat för ett ökat utbyte är användning av

revisionskommittéer. Revisorerna anser att

regeringen bör verka för att revisionskommittéer

används oftare i styrelsearbetet. Vidare bör

regeringen utarbeta en policy för

revisionskommittéernas verksamhet i statliga bolag.

Regeringen bör också ta initiativ till att,

tillsammans med Riksrevisionen, finna arbetsformer

som främjar ett bättre utbyte mellan ägaren och

bolagsrevisorerna.

Motionerna

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om ett stopp

för hemlighetsmakeriet vid förvaltningen av de

statliga bolagen, anförs det i motion 2003/04:N1

(m). Riksdagen bör också besluta om att offentliga

bolagsstämmor skall hållas i företag där staten har

ett dominerande ägande. Motionärerna delar

revisorernas kritik mot regeringen för de fortsatta

bristerna i uppföljningen av de statliga bolagens

verksamhet. Också bolagens återrapportering till

regeringen måste förbättras avsevärt, bl.a. i fråga

om redovisning av bolagens måluppfyllelse, sägs det.

Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet -

det finns betydande brister i form av mörkläggning

och hemligstämpling, anför motionärerna. De erinrar

om att när Teracom hade extra bolagsstämma i

november 2001 hemligstämplade Kulturdepartementet

dagordningen till bolagsstämman. Riksdagsledamöter,

som har rätt att närvara, visste alltså inte i

förväg vilka frågor stämman skulle behandla, och

allmänhet och journalister hade inte rätt att

närvara. När SJ tvingades att upprätta en

kontrollbalansräkning per den 30 september 2003 fick

riksdagens ledamöter tillgång till den först den 13

december, säger motionärerna. De påpekar vidare att

när regeringen i november 2001 föreslog en

kreditgaranti på 2 miljarder kronor till Teracom

gjordes bedömningen att bolagets ekonomiska

ställning inte kunde redovisas i propositionen

(prop. 2001/02:76) och heller inte var nödvändig för

riksdagens beslut. Allt underlag var hemligstämplat.

Motsvarande hemlighållande har under våren 2003

gällt när regeringen i fyra propositioner föreslagit

rekonstruktioner rörande Svenska Skogsplantor AB

(prop. 2002/03:24), Teracom (prop. 2002/03:64), SJ

(prop. 2002/03:86) och Svensk Exportkredit AB (prop.

2002/03:142), påpekar motionärerna. Inga

beslutsunderlag har redovisats i propositionerna och

departementets akter har hemligstämplats i sin

helhet, säger motionärerna. De menar att i

privatägda, börsnoterade företag skulle ett likartat

hemlighållande vara otänkbart. Att inte redovisa

viktiga ärenden på bolagsstämman strider mot

börsreglerna. Att hemlighålla bolagets ekonomi för

dem som skall ställa en garanti vore helt

verklighetsfrämmande. Att utestänga journalister

från att närvara vid bolagsstämman i ett börsnoterat

företag skulle vara lika märkligt. Öppenheten i

statliga företag måste öka, anser motionärerna. De

föreslår att allmänhet och journalister skall ges en

ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor, att

dagordningar skall vara utan hemligstämpling och att

underlag för större beslut på bolagsstämmorna skall

vara offentliga.

I motion 2002/03:N21 (m), som väckts med anledning

av regeringens skrivelse 2002/03:120, återfinns två

likartade yrkanden om stopp för hemlighetsmakeri vid

förvaltningen av statliga företag och offentliga

bolagsstämmor som i nyssnämnda motion 2003/04:N1

(m). Motiveringarna är också likartade.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om

redovisning för riksdagen av samarbete med privata

företag i form av samägande, anförs det i motion

2002/03:N23 (fp). Det statliga företagandet leder

till oheliga allianser med delar av det privata

näringslivet, säger motionärerna. De påpekar att

staten är en betydande markägare, som i

storstadsregioner har stora markinnehav, vilka

lämpar sig för bostadsbyggande. I vissa områden har

det statliga markinnehavet sålts till

utvecklingsbolag som staten har inrättat genom det

statliga bolaget Vasakronan tillsammans med de två

största byggföretagen i Sverige, NCC och Skanska,

uppger motionärerna. De menar att i Stockholms län

skulle tusentals bostäder kunna komma till stånd

genom att statlig mark bebyggs. Det finns en stor

risk att de berörda utvecklingsbolagen har bidragit

till utvecklingen av höga markpriser och därigenom

ökade produktionskostnader, befarar motionärerna. De

anser att det faktum att staten har bildat bolag med

de största byggföretagen leder till att staten som

aktör bidrar till att minska konkurrensen och

förhindrar möjligheten för andra företag att

etablera sig. Om regeringen eftersträvar

genomlysning är det ett rimligt krav att sådant

samarbete med privata företag redovisas öppet, anför

motionärerna.

I motion 2003/04:N2 (kd) föreslås att riksdagen

skall begära att regeringen, i samråd med riksdagens

partier, utarbetar en ny modell för hur frågor

rörande företag med statligt ägande skall hanteras i

framtiden. Vidare begärs ett tillkännagivande om

revisorernas roll i företag med statligt ägande.

Genom regeringens - som det sägs - rutinmässiga

hemligstämpling av alla handlingar som berör de

statligt ägda företagen och dess vägran att, ens

under överenskommelse om bevarad sekretess, delge

riksdagens partier dokument som är av avgörande

betydelse för att riksdagens ledamöter och partier

skall kunna bilda sig en uppfattning om företagens

situation omöjliggörs den uppgift att vara folkets

främsta företrädare som enligt grundlagen vilar på

riksdagen, hävdar motionärerna. Som exempel nämns

regeringens handläggning av Kristdemokraternas

begäran att ta del av handlingar rörande SJ. Det

finns påtagliga problem med statligt ägande av

företag som agerar på en konkurrensutsatt marknad,

anför motionärerna. Å ena sidan har riksdagen ett

legitimt intresse av insyn, å andra sidan kan

bolagets affärsmässiga intressen skadas av den

öppenhet och tidsåtgång som en riksdagsbehandling

innebär. Regeringen har inte på ett acceptabelt sätt

förmått att hantera någon av de akuta frågor rörande

statliga bolag som varit aktuella under det senaste

riksdagsåret, anser motionärerna. De föreslår att

regeringen, i samförstånd med riksdagen, snarast

skall utforma en modell för hur frågor rörande

statliga bolag skall hanteras i framtiden, så att

såväl riksdagens legitima krav på insyn och

delaktighet som bolagens affärsmässiga intressen kan

tillgodoses.

Motionärerna anser vidare att staten som ägare och

regeringen som förvaltare av de statligt ägda

bolagen skall föregå med gott exempel när det gäller

att säkerställa revisorernas oberoende. Därför bör

samma revisorsfirma inte kunna utföra uppdrag som

revisor och rådgivare till ett och samma bolag,

menar motionärerna. Dessutom bör revisorernas

mandatperioder begränsas till ett år i taget. Det

bör också finnas en gräns för hur många år en

revisor får tjänstgöra för ett och samma företag, en

gräns som bör överensstämma med rekommendationer av

EU:s revisionskommitté och som innebär att avlösning

av en revisor som intar en nyckelroll bör ske inom

sju år från tidpunkten för valet till uppdraget,

anför motionärerna.

I motion 2002/03:N22 (kd), som väckts med

anledning av regeringens skrivelse 2002/03:120,

återfinns två likartade yrkanden om en ny modell för

hur frågor rörande företag med statligt ägande skall

hanteras i framtiden och om revisorernas roll i

företag med statligt ägande som i nyssnämnda motion

2003/04:N2 (kd). Motiveringarna är också likartade.

Riksdagen bör begära att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till skärpt ägarstyrning

av de statliga företagen, anförs det i motion

2003/04: N327 (c). Det är inte bara målsättningen

som är problematisk i det svenska statliga ägandet,

utan även regeringens användning av de verktyg som

finns för att nå uppsatta mål, anser motionärerna.

De konstaterar att regeringens styrmedel framför

allt består av styrelsesammansättning, genomlysning

och revisorer och att det i Riksdagens revisorers

förslag framförs kritik mot Regeringskansliets

styrning av de statliga företagen. Svagheterna

består enligt revisorerna bl.a. i att det saknas

konkreta mål för flera bolag, att uppföljningen av

företagens verksamhet är bristfällig och att

regeringen inte tydliggör tillräckligt klart om

syftet med verksamheten är att gå med vinst eller

ifall särskilda samhällsintressen föreligger. Ur

företagens och aktieägarnas/med-borgarnas synvinkel

är effekterna för verksamheten allvarligare än vad

som framgår av revisorernas rapport, menar

motionärerna dock. De påpekar att företagsledning

och styrelse är centrala för verksamheten och skall

ge kraft åt övriga delar, och om dessa brister eller

saknar mål tappar företaget väsentlig kraft i sitt

agerande.

Vissa kompletterande uppgifter

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i april

2003 en interpellation (ip. 2002/03:278) av Mikael

Odenberg (m) med bl.a. följande frågor om

regeringens ägarförvaltning rörande insyn: Kommer

ministern att vidta åtgärder för att öppna alla

statliga företags bolagsstämmor för journalister och

allmänhet? Vilka åtgärder avser ministern att vidta

för att öka riksdagsledamöternas insyn i de statliga

bolagen? I sitt svar redovisade näringsministern

några grundprinciper för regeringens ägarstyrning.

Öppenhet har varit ett av regeringens viktigaste och

mest prioriterade verktyg i dess ägarutövning. När

det gäller frågan om öppna bolagsstämmor uppgav

näringsministern att detta redan praktiseras av

flera statligt ägda företag. Detta är något som

regeringen har uppmuntrat och uttryckt bl.a. i 2002

års redogörelse. Näringsministern beklagade

samtidigt att riksdagsledamöterna sällan utnyttjar

sin möjlighet att vara med vid bolagsstämmorna i de

statligt ägda företagen. Beträffande frågan om

riksdagsledamöternas insyn i de statliga bolagen

sade näringsministern att riksdagen och dess utskott

kan ta del av alla uppgifter hos Regeringskansliet

rörande statliga bolag, inklusive sådana uppgifter

som omfattas av sekretess. Regeringskansliet

ansvarar för förvaltningen av aktiebolag som lyder

under aktiebolagslagen. Flertalet bolag är

konkurrensutsatta och måste därför ges möjlighet att

verka på samma villkor som sina konkurrenter,

noterade näringsministern. Därför förekommer det att

handlingar som innehåller affärshemligheter

hemligstämplas. Han sade sig inte ha för avsikt att

verka för att denna ordning skall ändras.

I Riksrevisionens projektlista för andra halvåret

2003 ingår två projekt som berör det här aktuella

området. Det ena avser information om ekonomiska

risker som kan medföra stora framtida ekonomiska

problem, med exemplet Arlandabanan. Ett långsiktigt

ägar- och huvudmannaskap förutsätter att information

om de ekonomiska riskerna, tolkningen av

informationen och redovisningen av alternativa

handlingsplaner är klar och tydlig samt förmedlas

till behörig beslutsnivå hos ägaren, sägs det. Med

Arlandabanan och eventuellt ytterligare projekt som

exempel skall en granskning göras av problematiken

med otillräcklig information om sådana ekonomiska

risker som kan medföra stora framtida ekonomiska

problem och huruvida det finns handlingsplaner

baserade på befintlig information. Granskningen

beräknas vara slutförd under första kvartalet 2004.

Det andra projektet gäller Vattenfall. Det erinras

om riksdagens beslut våren 1991 (prop. 1990/91:87,

bet. 1990/91:NU38) om att verksamheten vid

Vattenfall skall bedrivas i aktiebolagsform, varvid

avsikten var att så länge staten äger en betydande

del av aktierna skall staten ha en tydlig och klar

ägarroll i bolaget. I en förstudie skall frågan

ställas huruvida staten, genom sin ägarstyrning,

fullföljer de mål och riktlinjer som riksdagen

beslöt om i samband med Vattenfalls bildande och

därefter. Förstudien beräknas vara klar senare under

hösten 2003, varefter beslut om eventuell fortsatt

granskning fattas.

Till konstitutionsutskottet inlämnades i juni 2003

två granskningsanmälningar som rör statliga företag.

Båda anmälningarna har lämnats in av fyra ledamöter

i näringsutskottet, nämligen Mikael Odenberg (m),

Eva Flyborg (fp), Maria Larsson (kd) och Åsa

Torstensson (c). Den ena anmälan avser en granskning

av näringsminister Leif Pagrotskys handläggning av

vissa frågor rörande statens ägande i SJ samt hans

beredning av följande propositioner: proposition

2002/03:24 om överlåtelse av aktier i Svenska

Skogsplantor till Sveaskog, proposition 2002/03:64

om kapitaltillskott till Teracom, proposition

2002/03:86 om åtgärder för att stärka den

finansiella ställningen i SJ och proposition

2002/03:142 om vissa ägarfrågor m.m. rörande Svensk

Exportkredit. I anmälan sägs att

konstitutionsutskottet bör granska om

näringsministern har handlagt beredningen av de fyra

propositionerna i enlighet med bestämmelserna i

regeringsformen (7 kap. 2 § RF),

tryckfrihetsförordningen (2 kap. 1, 2, 12 och 15 §§

TF) och sekretesslagen (1980:100). Följande

frågeställningar önskar anmälarna få belysta:

- Är det förenligt med regeringsformen att i

ärenden av betydande ekonomsik omfattning konsekvent

underlåta att inhämta yttranden och hemligstämpla

allt beslutsunderlag?

- Är regeringens handläggning av ärenden som rör

allmänna handlingar förenlig med bestämmelserna i

sekretesslagen och i tryckfrihetsförordningen (2

kap.)?

- Är den tid som regeringen har tagit på sig för

att handlägga ärenden om allmänna handlingar

förenlig med bestämmelserna i

tryckfrihetsförordningen (2 kap. 12 § TF) om att en

allmän handling skall lämnas ut genast eller så

snart som möjligt?

- Fanns det laglig grund för regeringen att

hemligstämpla den sedermera offentliggjorda

missivskrivelsen rörande SJ till EG-kommissionen?

- Skedde sekretessbeläggningen av sagda skrivelse

i sådant fall med hänvisning till rätt lagrum?

Den andra granskningsanmälan till

konstitutionsutskottet avser näringsminister Leif

Pagrotskys upphandling av externa konsulttjänster i

fallet SJ. I anmälan sägs att granskningen bör

omfatta såväl förfarandet som dokumentationen. Det

är angeläget att konstitutionsutskottet också

undersöker om Näringsdepartementet sökt kringgå

upphandlingsreglerna genom att hänföra upphandlade

tjänster till det tillämpningsområde (vissa

finansiella tjänster) som är undantaget från lagen

(1992:1528) om offentlig upphandling (LOU). Följande

frågeställningar önskar anmälarna få belysta:

- Är det möjligt att i avtal av denna

storleksordning frångå bestämmelserna i 5 kap. LOU

och det bakomliggande EG-direktivet (92/50/EEG)?

- Har upphandlingen dokumenterats i enlighet med

gällande regler?

- Har ramavtalen med konsultfirmorna Öhrlings

PricewaterhouseCoopers samt Mannheimer och Swartling

tillkommit i enlighet med gällande lagregler?

De båda nämnda granskningsanmälningarna planeras bli

behandlade av konstitutionsutskottet under våren

2004 i granskningsbetänkande 2003/04:KU30.

Frågan om statens styrning av de statliga bolagen

kan också komma att tas upp i

konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU10 om

granskning av statsrådens tjänsteutövning och

regeringsärendenas handläggning. Ett

beredningsarbete pågår för närvarande hos

konstitutionsutskottet.

Utskottets ställningstagande

Frågan om insyn, uppföljning och revision som

revisorerna tar upp är, enligt utskottets mening, av

yttersta vikt. I regeringens skrivelse anges att

genomlysning och revisorer är två viktiga verktyg

för regeringen som ägarföreträdare att nå de mål som

sätts upp för de statliga företagen. Kravet på

genomlysning är en demokratifråga, eftersom

företagen ytterst ägs av svenska folket.

I en motion framförs krav på öppna bolagsstämmor.

Utskottet vill erinra om att det i skrivelsen anges,

som tidigare redovisats, att regeringen anser att

det är lämpligt att de helstatliga företagen

erbjuder någon form av utåtriktad aktivitet i

samband med bolagsstämman där även allmänheten

bereds möjlighet att ställa frågor till

företagsledningen. Enligt regeringens ägarpolicy

skall företag med statligt ägande hålla öppna

bolagsstämmor fr.o.m. år 2004. Ett antal företag

har, enligt uppgift, redan hållit öppna

bolagsstämmor i flera år.

När det gäller förslaget i en motion om att

revisorernas mandatperioder skall begränsas till ett

år i taget konstaterar utskottet att enligt

aktiebolagslagen (10 kap. 20 §) skall uppdraget som

revisor gälla till slutet av den bolagsstämma som

hålls under det fjärde räkenskapsåret efter

revisorsvalet. Således anger aktiebolagslagen att

revisorer skall väljas på fyra år. Beträffande

förslaget i samma motion om att revisorer inte skall

ha möjlighet att vara både revisor och rådgivare i

ett bolag vill utskottet peka på att det av

regeringens ägarpolicy framgår att revisorernas roll

är mycket viktig och att revisorernas oberoende är

en fråga som skall hanteras av styrelsen. En revisor

skall enligt revisorslagen (21 §) för varje nytt

uppdrag pröva om det finns omständigheter, t.ex.

rådgivning, som kan rubba förtroendet för dennes

opartiskhet eller självständighet. Denna prövning

skall enligt revisorslagen (24 §) dokumenteras.

Styrelsen bör enligt statens ägarpolicy ta del av

revisorernas bedömningar i enlighet med

revisorslagens analysmodell ifall bolaget vill

anlita revisorerna även som rådgivare/konsulter.

Därutöver skall, i de fall där konsulttjänsterna

utgör en betydande andel av revisorernas ersättning,

detta förhållande förklaras och motiveras. En

översyn av aktiebolagslagens bestämmelser om

revisorsval och mandattider görs för närvarande inom

Justitiedepartementet. Så snart aktiebolagslagen

harmonieras med EG-bestämmelserna på området kan nya

regler komma att gälla för samtliga företag i

Sverige. I avvaktan på sådana ändringar finns

följande bestämmelse om revisorsrotation i de

yrkesetiska regler som Föreningen Auktoriserade

Revisorer (FAR) ger ut: Det är inte förenligt med

god revisorssed att i ett företag av allmänt

intresse acceptera val som revisor för mer än två

sammanhängande mandatperioder.

Beträffande riksdagsledamöternas möjligheter att

få tillgång till dokument från Näringsdepartementet

som rör statliga företag som tas upp i ett par

motioner vill utskottet hänvisa till att

departementet, enligt uppgift, strävar efter att ha

en öppen ägarförvaltning. Flera av de bolag som

staten äger bedriver dock verksamhet på

konkurrensutsatta marknader, vilket innebär att

stora delar av den information som bolagen lämnar

till Näringsdepartementet är av sådan karaktär att

det från ett affärsmässigt perspektiv kan vara till

skada för bolagen om den sprids. Regeringens strävan

om en öppen förvaltning måste sålunda balanseras mot

bolagens behov av att affärshemlig information inte

sprids. I arbetet med att lämna ut olika

bolagshandlingar krävs det ofta att bolagen

kontaktas för bedömning av vilken information som

kan lämnas ut. Enligt utskottets mening fungerar det

nuvarande systemet för kontakter mellan

Regeringskansliet och utskottet väl.

Utskottet vill återigen, även i detta sammanhang,

framhålla den stora betydelse som regeringens

skrivelse har för insyn och uppföljning i de

statliga företagen, såväl för riksdagen som för

allmänheten.

Med det anförda avstyrker utskottet Riksdagens

revisorers förslag i berörd del och samtliga här

aktuella motioner i motsvarande delar.

Dotterbolagens verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser dotterbolagens verksamhet

och tillhörande motionsyrkande. Utskottet

anser att det bör ankomma på styrelserna i de

statliga företagen att tillse att

verksamheter som är avgörande för att

uppfylla de av statsmakterna beslutade målen

inte avyttras utan riksdagens hörande,

oavsett om de bedrivs i dotterbolagsform

eller ej. Därmed blir också ett annat här

aktuellt motionsyrkande tillgodosett. Jämför

reservationerna 11 (fp, c) och 12 (kd).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om dotterbolagens verksamhet. Revisorerna

upprepar sitt förslag från den förra granskningen om

att regeringen bör göra en översyn av vilka

dotterbolag till de statliga bolagen som inte skall

få säljas utan riksdagens medgivande. Vasakronans

synpunkt, framförd vid remissbehandlingen, att ett

sådant förslag bör utformas med hänsyn till de

statliga bolagens olika verksamhet och

förutsättningar bör därvid, enligt revisorerna,

beaktas. Riksdagen bör erhålla information om

resultatet av översynen, säger revisorerna.

Motionerna

Revisorernas förslag om att det skall göras en

inventering av vilka dotterbolag som inte bör

avyttras utan riksdagens hörande bör avslås, anförs

det i motion 2003/04:N1 (m). Motionärerna delar

Näringsdepartementets uppfattning att frågan om

avyttring av dotterbolag måste sättas i samband med

de övergripande mål som regeringen beslutar om och

bolagens huvudsakliga inriktning och mål. Det bör

alltså ankomma på styrelserna att tillse att

verksamheter som är avgörande för att uppfylla de av

statsmakterna beslutade målen inte avyttras, oavsett

om de bedrivs i dotterbolagsform eller ej, anser

motionärerna.

I motion 2003/04:N2 (kd) begärs att regeringen

skall upprätta en förteckning över dotterbolag till

statligt ägda bolag med en beskrivning av deras

verksamhet och yttrande över huruvida verksamheten

är hänförlig till moderbolagets kärnverksamhet eller

inte. Vidare begärs att regeringen skall utarbeta

ett förslag till lagstiftning och riktlinjer för

hanteringen av dotterbolag till statligt ägda bolag

i enlighet med vad som anförs i motionen. De

statligt ägda bolagen har enligt revisorernas

granskning ungefär 250 dotterbolag, konstaterar

motionärerna. De framhåller att flera dotterbolag

har sådana verksamheter som riksdagen tidigare

fattat beslut om skall drivas i statlig regi och

andra har samhällsåtaganden att uppfylla eller andra

mål som kan vara av politisk karaktär. Det finns

även flera dotterbolag vars verksamhet inte är en

del av moderbolagets kärnverksamhet, säger

motionärerna. De anser att riksdagen för närvarande

inte har någon samlad bild av de olika dotterbolagen

i den statliga bolagssfären, varför regeringen bör

ges i uppdrag att upprätta en förteckning över

dotterbolag till statligt ägda bolag, med en

beskrivning av dotterbolagens verksamhet och

yttranden över huruvida verksamheten är hänförlig

till moderbolagens kärnverksamhet eller inte. En

sådan förteckning kan, enligt motionärerna, anses

uppfylla syftet med revisorernas förslag om en

översyn av vilka dotterbolag som inte skall få

säljas utan riksdagens medgivande. De dotterbolag

som är hänförliga till bolagets kärnverksamhet eller

som har samhällsåtaganden bör inte få säljas utan

riksdagens medgivande, föreslår motionärerna. För

att förtydliga vilka bolag som inte kan säljas utan

riksdagens medgivande och i vilken utsträckning

statligt ägda bolag får ha dotterbolag som inte är

hänförliga till moderbolagets kärnverksamhet bör

riksdagen ge regeringen i uppdrag att utarbeta ett

förslag till lagstiftning och riktlinjer, anför

motionärerna.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar inte revisorernas syn när det gäller

frågan om dotterbolagens verksamhet och om huruvida

regeringen bör uppmanas att göra en inventering av

vilka dotterbolag som inte bör avyttras utan

riksdagens hörande. Frågan om avyttring av

dotterbolag måste, enligt utskottets mening, ses i

samband med de övergripande målen för bolagen. Ett

dotterbolag är en juridisk form för att driva en del

av ett bolags verksamhet. Den relevanta frågan att

ställa när det gäller om riksdagens medgivande skall

krävas eller ej är om det rör sig om en strategisk

verksamhet, snarare än om det rör sig om ett

dotterbolag. Är det fråga om en strategisk

verksamhet som vid det ursprungliga riksdagsbeslutet

bedömdes som en viktig uppgift för bolaget eller om

en försäljning av dotterbolaget skulle ge en

radikalt annan inriktning av moderbolagets

verksamhet bör en försäljning underställas riksdagen

för beslut. Ett typexempel på det nämnda är Postens

försäljning av Postgirot, som underställdes

riksdagen för beslut.

Utskottet anser alltså att det bör ankomma på

styrelserna att tillse att verksamheter som är

avgörande för att uppfylla de av statsmakterna

beslutade målen inte avyttras utan riksdagens

hörande, oavsett om de bedrivs i dotterbolagsform

eller ej. Utskottet avstyrker sålunda revisorernas

förslag i denna del. Motion 2003/04:N1 (m) blir

därmed tillgodosedd i berörd del och tillstyrks,

medan här aktuella yrkanden i motion 2003/04:N2 (kd)

- i vilken revisorernas förslag får stöd - avstyrks

av utskottet.

Bolagsledningarnas löner och ersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå Riksdagens revisorers

förslag vad avser bolagsledningarnas löner

och ersättningar och här aktuella

motionsyrkanden. Utskottet hänvisar till de

förändrade riktlinjer för företagsledande

personers anställningsvillkor och för

anställdas incita-mentsprogram som regeringen

nyligen beslutat om. Genom dessa riktlinjer

uppnås, enligt utskottets mening, den

uppstramning vad gäller löner och

ersättningar till ledningen för statliga

bolag som efterfrågas såväl i revisorernas

förslag som i de aktuella motionerna. Jämför

reservationerna 13 (m, kd, c) och 14 (fp).

Revisorernas förslag

Revisorerna föreslår att riksdagen skall göra ett

tillkännagivande i enlighet med vad de anfört i

avsnittet om bolagsledningarnas löner och

ersättningar. Regeringen bör undersöka orsakerna

till löneskillnaderna mellan verkställande

direktörer i bolag som har i princip samma

marknadssituation och struktur samt monopolföretag

och statliga myndigheter och affärsverk. De statliga

bolagsledningarnas löner och andra förmåner bör

enligt revisorerna fortlöpande följas upp och

granskas av Regeringskansliet. I stället för att ge

ut nya riktlinjer till stöd för bolagen för hur de

skall redovisa bolagsledningarnas löner och

ersättningar i årsredovisningen bör regeringen

överväga att göra ändringar i eller komplettera

årsredovisningslagen, säger revisorerna. Regeringen

bör vidare förbättra kontrollen av vilka

pensionsavtal som ingås i de statliga bolagen.

Revisorerna föreslår att en funktion eller resurs

skall tillföras Regeringskansliet som, tillsammans

med styrelsen och styrelseordföranden, skall bevaka

att erforderlig kompetens finns när nya

pensionsavtal för den verkställande direktören skall

bestämmas.

Motionerna

Regeringen bör fastlägga en policy för löner och

anställningsförmåner i statliga bolag, med

inriktning att minska skillnaderna i villkor mellan

chefer och de stora löntagargrupperna, anförs det i

motion 2003/04:N259 (s). Motionärerna refererar till

Sekos förbundsordförande Janne Rudén som i en

kommentar, i förbundets tidning Sekomagasinet, till

lönen för vd i Vattenfall sade följande: "Hans lön

motsvarar vad en vanlig arbetare kanske får arbeta i

30 år för att få ihop. Och ju mer han höjer elpriset

desto högre bonus får han. Varken summan eller

sättet att beräkna hans lön kan vara rimlig." Med

stöd från uppgifter i tidningen redovisas i motionen

följande chefslöner i några statliga bolag: Lars G

Josefsson, Vattenfall - 6,2 miljoner kronor, Anders

Igel, Telia - 6,1 miljoner kronor, Erik Olsson,

Posten - 4,7 miljoner kronor, Håkan Bryngelsson,

Vasakronan - 3,3 miljoner kronor, Martin Ivert, LKAB

- 3,2 miljoner kronor, Jan Forsberg, SJ -

2,3 miljoner kronor, Lars Sköld, Sveaskog -

2,2 miljoner kronor, Anitra Steen, Systembolaget -

1,8 miljoner kronor och Arne Berggren, Swedcarrier -

1,6 miljoner kronor. Snittlönen för dessa direktörer

ligger på nästan 3,5 miljoner kronor per år,

konstaterar motionärerna. De uppger att de flesta

dessutom har 60 år som pensionsålder,

pensionsförsäkring och 18-24 månadslöner i

avgångsvederlag. Av lönen på 6,2 miljoner kronor för

Vattenfalls vd var drygt 1,1 miljoner kronor bonus,

påpekar motionärerna. De säger sig vara väl medvetna

om att direktörslönerna i statliga bolag inte kan

avvika alltför mycket från lönenivåerna i privata

företag, men av den lämnade redovisningen framgår

att så inte heller är fallet. Det är anmärkningsvärt

att den väl tilltagna lönen kombineras med bonus,

pensionsförsäkring och andra förmåner, anser

motionärerna. De menar att det faktum att företagen

drivs i bolagsform inte kan få innebära att det

skall överlämnas åt bolagen själva och deras

styrelser att hantera den här frågan.

I motion 2003/04:N1 (m) begärs två

tillkännagivanden i frågan, nämligen om utbetalning

av avgångsvederlag och om fast lön utan bonustillägg

för företagsledningarna i statliga bolag.

Revisorerna konstaterar att de statliga företagen

tenderar att utnyttja det för vd mest förmånliga

löne- respektive pensionsavtalet, säger

motionärerna. De påpekar att vissa bolag - trots

regeringens riktlinjer - träffar avtal om betydligt

högre löner än vad som gäller för generaldirektörer

för affärsverk eller statliga myndigheter av

motsvarande storlek. Fem bolag har en ordning som

innebär att en avgången vd samtidigt kan uppbära

både avgångsvederlag och lön. Motionärerna anser att

detta är oacceptabelt. De kräver att regeringen

vidtar åtgärder i syfte att säkerställa att det sker

en avräkning från avgångsersättningen om vd erhåller

en ny anställning. Revisorerna har vidare påpekat

att flera pensionsavtal uppvisar oklarheter eller

saknar uppgifter, vilket ger utrymme för tolkningar

i fråga om vilka pensioner som bolaget har att

betala, erinrar motionärerna om. De finner det djupt

otillfredsställande att staten inte har bättre

kontroll över vilka pensionsavtal som ingås i de

statliga bolagen.

Motionärerna menar att staten bör gå längre än vad

revisorerna föreslår och avskaffa bonuslöner för

ledningarna i de statliga bolagen. Bonussystem är i

teorin utmärkta, genom att de ger företagsledningar

och medarbetare goda incitament att agera på det

sätt som bäst gagnar företaget och dess utveckling,

men i praktiken är det emellertid inte lika enkelt,

anser motionärerna. För det första är det inte lätt

att konstruera bonussystem som verkligen ger de

rätta incitamenten, sägs det. En svårighet är att

fastställa parametrar som passar företaget i alla

utvecklingsskeden och konjunkturfaser, en annan att

säkerställa att incitamentsstrukturen blir sådan att

ledningens åtgärder gagnar företagets långsiktiga

lönsamhetsutveckling och inte mer kortsiktiga

ambitioner. Motionärerna hänvisar till avskräckande

exempel från det privata näringslivet. Ett annat

problem med bonussystem är att det är svårt att leva

upp till krav på insyn, öppenhet och transparens,

anför motionärerna. De exemplifierar med att

Vattenfall i sin årsredovisning ger en utförlig

beskrivning av sitt bonussystem, men bolaget kan

inte offentliggöra de träffade bonusavtalen,

eftersom bonusparametrarna innefattar nyckeltal som

företaget inte vill redovisa för sina konkurrenter.

I såväl statliga som privata företag är den

verkställande ledningens löner, pensioner,

fallskärmar och andra anställningsvillkor en

styrelsefråga, framhåller motionärerna. De avvisar

näringsminister Leif Pagrotskys i medier uttalade

tanke att styrelsernas mellanhavanden med sina

direktörer skall regleras i lag. Enligt deras mening

föreligger det dock en betydelsefull skillnad mellan

statliga bolag och privata företag, genom att en

privat aktieägare kan sälja sina aktier om denne

inte anser att företagets styrelse i sina relationer

till den verkställande ledningen tillvaratar

företagets och aktieägarnas intressen. Mot denna

bakgrund anser motionärerna att särskilda krav bör

ställas på företag som helt eller delvis ägs av

staten. De verkställande ledningarna i statligt ägda

bolag skall därför betalas med fast lön, och

incitamentsprogram skall inte användas för

företagsledningarna, anför motionärerna. De föreslår

att regeringens riktlinjer om anställningsvillkor

för personer i företagsledande ställning

kompletteras med en sådan bestämmelse. Av staten

utsedda representanter i delägda företagsstyrelser

förutsätts agera i samma anda.

I motion 2002/03:N21 (m), som väckts med anledning

av regeringens skrivelse 2002/03:120, återfinns

likartade yrkanden som i nyssnämnda motion

2003/04:N1 (m). Det gäller ett förslag om att

riksdagen skall begära att regeringen vidtar

åtgärder i syfte att säkerställa att en avgången vd

i ett statligt företag inte samtidigt kan uppbära

lön och avgångsvederlag samt förslag om två

tillkännagivanden - om statens kontroll över vilka

pensionsavtal som ingås i statliga bolag och om att

bonussystem inte skall tillämpas för

företagsledningarna i statligt ägda bolag.

Motiveringarna i de båda motionerna är också

likartade.

Ett tillkännagivande om att statsministerns lön

bör vara tak för chefslöner i den statliga

verksamheten, föreslås i motion 2003/04:N203 (m).

Motionären konstaterar att 150 000 kr i månaden och

en tjänstebil är löneförmånen för vd i Systembolaget

och att Sveriges Radios nyanställde vd också har

150 000 kr i månadslön. Att statliga verkschefer och

personer där skatter eller avgifter finansierar

verksamheten skall ha högre lön än t.ex.

statsministern måste vara felaktigt, anser

motionären. Han förvånas över av att t.ex. Vin &

Sprits vd, efter endast fem års tjänst, kommer att

erhålla en pension som kommer att kosta

skattebetalarna 32 miljoner kronor.

Regeringen bör undersöka motiven till

löneskillnader mellan ledningarna i vissa statliga

företag och verk, anförs det i motion 2003/04:N3

(fp). Motionärerna erinrar om att revisorerna funnit

att de verkställande direktörerna i vissa statliga

företag hade betydligt högre löner än

generaldirektörerna i statliga verk av motsvarande

storlek trots regeringens egna riktlinjer.

Motionärerna anser vidare, i likhet med revisorerna,

att det är otillfredsställande att staten inte har

kontroll över vilka pensionsavtal som ingås för

ledningarna i de statliga företagen. Att så inte har

varit fallet har framgått tydligt, inte minst genom

det pensionsavtal Vin & Sprit slöt med sin vd, säger

motionärerna. De konstaterar att även eventuella

bonusavtal hör till anställningsvillkoren för

företagsledningarna. Revisorernas granskning visar

att bonusavtal är relativt sällsynta hos statens

bolag, men att sådana förekom i sex företag år 2001.

Motionärerna anser att företag som verkar på en

marknad - även statliga företag - skall kunna betala

sina ledningar marknadsmässiga ersättningar och även

bonuslöner när så är motiverat. Avtalen måste dock

vara på en rimlig nivå, och villkoren för avtalen

bör framgå på ett öppet och tydligt sätt, anför

motionärerna.

I motion 2003/04:N2 (kd) föreslås att riksdagen

skall begära att regeringen ser över och omarbetar

riktlinjerna för incitamentsprogram samt

riktlinjerna för anställningsvillkor för vd och

övriga personer i företagsledande ställning i

enlighet med vad som anförs i motionen. Revisorerna

uppmärksammar att det finns en bristande kontroll

över vilka pensionsavtal som ingås i de statligt

ägda bolagen och att flera bolag bryter mot de

riktlinjer som finns för s.k. fallskärmsavtal,

erinrar motionärerna om. De konstaterar att det

under de senaste åren förts en bred debatt om

ersättningar, bonusar och fallskärmar för

företagsledare och att incitamentsprogram och

avgångsersättningar förekommer även inom statligt

ägda företag. Mest omdiskuterade under det senaste

året har kanske bonusarna i Telia Sonera och

Vattenfall varit, sägs det. Vattenfalls vd har fått

den högsta bonusen av de verkställande direktörerna

i de stora elbolagen - förutom en lön på 5,1

miljoner kronor fick han en bonus på 1,7 miljoner

kronor. Det är beklämmande att regeringen, trots

allt tal om excesser i näringslivet vad gäller löner

och bonusar, inte gjort något för att komma till

rätta med problemen i statens egna företag, anser

motionärerna. De föreslår att detta system skall

avskaffas i de statligt ägda bolagen och att

företagsledarnas löner bör bli föremål för

återkommande förhandlingar där utrymmet bestäms

efter respektive företags ekonomiska förutsättningar

på motsvarande sätt som är fallet vid förhandlingar

för övriga anställda. Även fallskärmar i form av

avgångsersättning bör ses över. För närvarande kan

en sådan ersättning, enligt regeringens riktlinjer,

motsvara 24 månadslöner inklusive uppsägningstid.

Trots riktlinjerna förekommer det dock att

ersättning betalas ut i 36 månader och att

ersättningen inte minskas ifall den tidigare vd:n

får andra inkomster, säger motionärerna. De påpekar

att Vattenfalls vd t.o.m. får bonus ifall han sägs

upp - förutom 24 månadslöner betalas då en tredjedel

av summan av de senaste tre årens bonusar ut. Den

längsta uppsägningstiden enligt lagen (1982:80) om

anställningsskydd är sex månader, den längsta period

man har möjlighet att få ersättning från

arbetslöshetsförsäkringen är enligt lagen (1997:238)

om arbetslöshetsförsäkring 300 dagar, vilket

motsvarar ungefär 14 månader och den

inkomstrelaterade ersättningen uppgår till 80 % av

tidigare inkomst upp till ett visst tak, uppger

motionärerna. Via försäkringar som kan tecknas genom

arbetstagarorganisationerna kan man även få

ersättning upp till 80 % för inkomster som

överstiger taket. Den avgångsersättning som betalas

ut till personer i företagsledande ställning bör

motsvaras av den som erbjuds på arbetsmarknaden i

övrigt, anser motionärerna. De föreslår därför att

ersättning som utgår utöver uppsägningstiden skall

begränsas till 14 månader och till 80 % av lönen och

att ersättningen skall utbetalas månadsvis.

I motion 2002/03:N22 (kd), som väckts med

anledning av regeringens skrivelse 2002/03:120,

återfinns ett likartat yrkande som i nyssnämnda

motion 2003/04:N2 (kd). Motiveringen är också

likartad.

Statliga företag bör fungera som föregångare vad

gäller sunda och rimliga avtal om pensioner,

bonusar, avgångsvederlag och arvoden, anförs det i

motion 2003/04:N327 (c). Enligt Riksdagens revisorer

är arvoderingar, förmåner och kontroll av

pensionsavtal områden där statens ägarstyrning

fallerar och skapar godtyckligheter som i värsta

fall kan leda till oegentligheter, säger

motionärerna. De hävdar att statliga företag tyvärr

ofta tillåts gå dåligt under lång tid utan att

riskera att försättas i konkurs och att en statlig

bolagsledning således sällan eller aldrig behöver ta

konsekvenserna av sina misslyckanden. Problemet

grundar sig i att mellan aktieägarna, medborgarna,

och styrelsen finns en stor byråkrati bestående av

Regeringskansliet, olika departement, tjänstemän och

politiker, menar motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagens revisorers granskning avseende

bolagsledningarnas löner och ersättningar har sitt

upphov i ett förslag från näringutskottet. Utskottet

beslöt våren 2002 att som granskningsärende hos

Riksdagens revisorer föreslå en granskning av regler

och utställda utfästelser i fråga om bonus- och

pensionsförmåner för företagsledningarna i statliga

bolag. Revisorerna beslöt att den granskning av

staten som bolagsägare som de just vid den aktuella

tidpunkten planerade att starta även borde omfatta

anställningsvillkoren för personer i företagsledande

ställning i de statliga bolagen, bl.a. vad gäller

bonus- och pensionsförmåner.

Näringsminister Leif Pagrotsky besvarade i april

2003 en interpellation (ip. 2002/03:278) av Mikael

Odenberg (m) med bl.a. följande frågor om

regeringens ägarförvaltning rörande

ersättningsnivåer: Vad avser ministern att göra för

att förbättra kontrollen över de statliga bolagens

pensionsavtal och för att tillse att samtliga

statliga bolag tillämpar samordning av

avgångsvederlag och andra inkomster? Kommer

ministern att vidta åtgärder för att göra alla

incitamentsavtal och andra förmånsavtal med de

verkställande ledningarna i statliga bolag

offentliga? Avser ministern att vidta några åtgärder

med anledning av de omfattande bonusutbetalningarna

i det förlusttyngda flygföretaget SAS?

I sitt svar redovisade näringsministern några

grundprinciper för regeringens ägarstyrning.

Öppenhet har varit ett av regeringens viktigaste och

mest prioriterade verktyg i dess ägarutövning, och

näringsministerns mening är att de statligt ägda

företagen såväl när det gäller att teckna

anställningsavtal enligt regeringens riktlinjer som

när det gäller att redovisa detaljerad och tydlig

information om dessa avtalade ersättningar sköter

detta väl. Näringsministern erinrade om att han

tidigare under året meddelat att befintliga

riktlinjer skall utvärderas och att riktlinjerna för

anställningsvillkor skall ses över först. Han menade

att utvecklingen på många håll i näringslivet gått

alltför långt - med ledande befattningshavare som

beviljats alltför höga löner, bonus om det går bra

och fallskärm om det går dåligt. Näringsministerns

bild är att de statliga bolagen har skött sig väl på

den här punkten och att gällande riktlinjer har

varit viktiga för att åstadkomma detta men framhöll

att ännu viktigare är en öppen diskussion om vilka

ersättningar som styrelser beviljar. Beträffande

frågan om bonus i SAS betonade näringsministern att

det är styrelsen som ansvarar för de avtal den

träffar och att den måste vara beredd att motivera

och försvara de avtalen. Från år 2002 skall de

statligt ägda företagen, i likhet med börsbolag,

lämna kvartalsrapporter, noterade näringsministern.

Hans åsikt är dock att det inte räcker med att de

statliga bolagen är lika bra som börsbolagen. Därför

har styrelserna i de statliga bolagen uppmanats att

lämna bokslut före den 31 januari, förhoppningvis

fr.o.m. bokslutet för år 2004.

Bonusavtal med chefer i statligt ägda företag togs

också upp i en fråga (fr. 2002/03:1125) av Henrik S

Järrel (m) till näringsminister Leif Pagrotsky i

juni 2003. Frågeställaren undrade vilka åtgärder

näringsministern är beredd att vidta för att mönstra

ut bonusavtal o.d. ur statens ägarpolicy. I sitt

svar erinrade näringsministern om de tidigare nämnda

riktlinjerna rörande anställningsvillkor för

personer i företagsledande ställning i statligt ägda

bolag och som innebär att löner och övriga förmåner

till ledande befattningshavare skall vara

konkurrenskraftiga men inte löneledande på

marknaden. Förhandlingar och beslut om de

verkställande direktörernas anställningsvillkor är

ytterst ett ansvar för bolagens styrelser, och

ersättningsvillkoren bör utformas utifrån respektive

bolags situation, sade näringsministern. Han

redovisade sin uppfattning att ersättningsnivåerna

till de verkställande direktörerna i de statligt

ägda bolagen skall vara väl motiverade, tydliga och

relaterade till faktisk och förväntad prestation.

Han ställde sig dock i grunden skeptisk till

användning av bonusavtal och menade att det finns

all anledning till stark återhållsamhet inom detta

område. I det fall ett statligt ägt bolag tillämpar

ett incitaments-program - ett system för belöning av

arbetstagares arbetsinsatser där belöningen är

beroende av att arbetsinsatsen höjer värdet på

bolaget - har regeringen utfärdat särskilda

riktlinjer för vilka principer som skall vara

vägledande, konstaterade näringsministern.

Sammanfattningsvis skall dessa system bl.a. omfatta

all anställd personal och inte enbart ledande

befattningshavare, de skall vara målstyrda, utformas

med tydligt samband mellan prestation och mål,

präglas av rimlighet avseende belöningens storlek

och vara långsiktigt inriktade. Bolagens

årsredovisningar skall innehålla uppgifter om

eventuellt tillämpade incitamentsprogram.

Avslutningsvis påpekade näringsministern att han

hade tagit initiativ till en översyn av regeringens

nuvarande riktlinjer för ersättningsvillkor för

personer i företagsledande ställning i de statligt

ägda bolagen och att han hade för avsikt att

återkomma i denna fråga hösten 2003.

Regeringen beslöt nyligen vid ett

regeringssammanträde om nya riktlinjer för

företagsledande personers anställningsvillkor i

statliga bolag och för anställdas

incitamentsprogram. Riktlinjerna, som återges i sin

helhet i bilaga 2, avser företag som är helägda av

staten. I företag där staten är delägare bör

riktlinjerna, enligt regeringsbeslutet, så långt

möjligt tillämpas efter en dialog med övriga

aktieägare. Som ett led i arbetet med översynen av

riktlinjerna har konsultföretaget Öhrlings

PricewaterhouseCoopers, på regeringens uppdrag,

gjort en kartläggning av gällande

anställningsvillkor m.m. för verkställande

direktörer i statliga bolag där statens direkta

ägande överstiger 20 %. Kartläggningen omfattar 43

vd-avtal. Av dessa innehåller tio avtal regler om

bonus.

I de nu beslutade riktlinjerna sägs allmänt

beträffande anställningsvillkor för personer i

företagsledande ställning att företagets styrelse, i

sin helhet, har ansvaret för anställning av

verkställande direktören och beslutar om

anställningsvillkoren. Styrelsen skall därvid beakta

om villkoren överensstämmer med de av regeringen

beslutade riktlinjerna. Det ankommer på styrelsen

och verkställande direktören att säkerställa att

regeringens riktlinjer för anställningsvillkor även

tillämpas för andra personer i företagsledande och

därmed jämförlig ställning i statliga företag och

deras dotterbolag. Löner och övriga förmåner till

personer i företagsledande och därmed jämförlig

ställning i statliga företag skall vara

konkurrenskraftiga, men inte löneledande i

förhållande till jämförbara företag. Företagens

styrelser skall vid beslut om anställningsvillkor ta

ställning till företagsledarens totala ersättning

inklusive pensionsvillkor och övriga förmåner.

Tjänstebostad bör inte ingå som anställningsförmån.

Om incitamentsprogram finns skall koncernchefen

eller verkställande direktören inte omfattas av

programmet.

Incitamentsprogram bör i de allra flesta fall

undvikas i de statliga bolagen, sägs det i

riktlinjerna. Det förhållandet att regeringen

beslutat om riktlinjer för incitamentsprogram skall

alltså inte uppfattas som att regeringen

rekommenderar sådana program i företag som helt

eller delvis ägs av staten. I det fall ett företags

styrelse trots allt anser det befogat att införa

sådana program skall följande principer vara

vägledande:

- Ett incitamentsprogram bör omfatta all anställd

personal i företaget utom koncernchefen eller

verkställande direktören.

- Särskilda incitamentsprogram som enbart riktas

till personer i företagsledande ställning skall inte

införas.

- Det skall finnas en direkt koppling mellan de

mål som skall ligga till grund för belöningen i

incitamentsprogrammet och företagets övergripande

verksamhetsmål. Företaget skall ha en väl fungerande

verksamhetsstyrning som incitamentsprogrammet

kopplas till. Incitamentsprogrammets mål skall vara

objektiva, definierbara och mätbara på både kort och

lång sikt. Belöningen kan - beroende av företagets

verksamhet - vara kopplad till såväl kvantitativa

som kvalitativa mål.

- Det skall finnas ett tydligt samband mellan

incitamentsprogrammets mål och den anställdes

arbetsinsats. Vid programmets utformning skall

beaktas att yttre faktorer, t.ex. allmänna

förändringar av börskurser, råvaru- och

fastighetspriser, ränta samt valutakurser, inte

skall påverka belöningen. Företagsspecifika eller

individuella förändringar kan däremot inverka på

belöningen.

- Belöningen skall präglas av rimlighet och stå i

rimlig balans med företagets resultat. Belöning

skall ej utgå för det år företaget redovisar

förlust. Incitamentsprogrammens belöningar skall

inte utfalla till ett högre belopp till individen än

motsvarande två månadslöner.

- Det skall klargöras vilka regler som gäller för

att erhålla belöning vid olika anställningsformer.

Vidare skall det regleras hur nyanställda skall

introduceras i programmet och hur belöningen skall

beräknas i samband med anställningens upphörande.

- Incitamentsprogrammet skall tidsbegränsas för

att kunna revideras eller avskaffas om

förutsättningarna ändras.

- Företagets årsredovisning skall innehålla alla

väsentliga uppgifter om incitamentsprogrammet.

Beträffande pensionsvillkor sägs att dessa skall ses

som en del i de samlade anställningsvillkoren och

skall ställas i relation till lön och övriga

förmåner. Styrelsens beslut om villkor för och

avsättning till pension till företagsledaren skall

grundas på beräkningar om sannolik och maximal

kostnad för företaget. Regeringen förordar

avgiftsbestämda pensionslösningar. Pensionsvillkoren

skall ha som utgångspunkt en pensionsålder i

intervallet 62-65 år. En lägre pensionsålder än 65

år skall motsvaras av en lägre pensionsnivå.

Viktigast är att se till de totala

pensionskostnaderna. Regeringen förordar

avgiftsbestämda pensionslösningar. Avgiften skall

stå i rimlig proportion till den fasta grundlönen

och bör inte överstiga 30 % av den fasta lönen. I de

särskilda fall när styrelsen ändå avtalar om

förmånsbestämd pension skall i avtalet finnas en

begränsningsregel om hur stor den framtida pensionen

kan bli.

När det gäller uppsägningstid och avgångsvederlag

sägs att uppsägningstiden vid uppsägning från

företagets sida inte skall överstiga sex månader och

avgångsvederlag kan utgå. Avgångsvederlaget skall

garantera företagsledaren trygghet under en

övergångsperiod och får motsvara högst 18

månadslöner, exklusive uppsägningstid. Denna

ersättning skall utbetalas månadsvis och grundas på

den fasta månadslönen, exklusive förmåner. Vid ny

anställning eller inkomst från annan

förvärvsverksamhet skall avgångsersättningen

reduceras med belopp motsvarande ny inkomst under

24-månadersperioden. Vid uppsägning från den

anställdes sida skall inget avgångsvederlag utgå.

De nya riktlinjerna innebär också ökad öppenhet. I

årsredovisningen skall ersättningar för koncernchef,

vd och ledningsgruppen redovisas per person. Även

för styrelsens ledamöter skall arvoden redovisas.

Styrelsen skall dessutom på bolagsstämman redovisa

och motivera den totala ersättningen till vd. I en

kommentar till beslutet om nya riktlinjer säger

näringsminister Leif Pagrotsky att statliga bolag

bör vara föredömen när det gäller öppenhet och klara

spelregler. Med de nya riktlinjerna sänds en tydlig

signal till styrelserna i de statliga bolagen att

undvika incitamentsprogram och otydliga

pensionsavtal, säger näringsministern.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis uttrycka sin stora

tillfredsställelse med att regeringen nu har

beslutat om nya riktlinjer för företagsledande

personers anställningsvillkor i statliga bolag och

för anställdas incitamentsprogram. De tidigare

gällande riktlinjerna var i vissa avseenden otydliga

och lämnade utrymme för alltför vidlyftiga förmåner

i vissa fall. De nu beslutade riktlinjerna innebär

en klar uppstramning.

En utförlig redovisning av innehållet i

riktlinjerna har nyss lämnats. Dessutom återfinns

riktlinjerna i sin helhet i en bilaga (2) i

betänkandet. Utskottet anser att det är värdefullt

att riktlinjerna, genom att ingå i riksdagstrycket,

ges en allmän spridning.

I de nya riktlinjerna sägs att företagets

styrelse, i sin helhet, har ansvaret för anställning

av vd och beslutar om anställningsvillkoren.

Styrelsen skall därvid beakta om villkoren

överensstämmer med de av regeringen beslutade

riktlinjerna. Det ankommer på styrelsen och vd att

säkerställa att regeringens riktlinjer även

tillämpas för andra personer i företagsledande och

därmed jämförlig ställning i statliga företag och

deras dotterbolag. Löner och övriga förmåner skall

vara konkurrenskraftiga, men inte löneledande i

förhållande till jämförbara företag. Tjänstebostad

bör inte ingå som löneförmån.

Beträffande incitamentsprogram klargörs att

sådana, i de allra flesta fall, bör undvikas i de

statliga bolagen. I det fall ett företags styrelse

trots allt anser det befogat att införa sådana

program skall bl.a. följande gälla: Programmet får

inte omfatta vd, bonus kan maximalt uppgå till två

månadslöner och en förutsättning för bonus är att

bolaget redovisar ett positivt resultat. Andra

förändringar i riktlinjerna är att regeringen

förordar avgiftsbestämda pensioner (en fast

pensionspremie) och att tidigaste pensionsålder höjs

från 60 till 62 år.

De nya riktlinjerna innebär också ökad öppenhet. I

årsredovisningen skall ersättningar för koncernchef,

vd och ledningsgruppen redovisas per person. Även

för styrelsens ledamöter skall arvoden redovisas.

Styrelsen skall dessutom på bolagsstämman redovisa

och motivera den totala ersättningen till vd. Detta

kommer, enligt utskottets bedömning, att utgöra ett

effektivt hinder för oacceptabla lönehöjningar.

Med de nu beslutade nya riktlinjerna uppnås,

enligt utskottets mening, den uppstramning vad

gäller bolagsledningarnas löner och ersättningar som

efterfrågas såväl i Riksdagens revisorers förslag

som i de här aktuella motionerna. Därmed avstyrker

utskottet dessa i berörda delar.

Utskottet vill samtidigt understryka vikten av att

regeringen noga följer hur riktlinjerna tillämpas av

de statliga företagen i praktiken. Regeringen bör

också tillse att de statliga företagen, i enlighet

med regeringens riktlinjer, klart och tydligt

redovisar anställningsvillkor och incitamentsprogram

i årsredovisningarna. I kommande skrivelser till

riksdagen bör regeringen lämna en utförlig

redovisning av utfallet.

Vissa övriga frågor

Könsfördelningen bland styrelserna och

ledningarna för de statliga bolagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande

könsfördelningen bland styrelserna och

ledningarna för statliga bolagen. Utskottet

förväntar sig att regeringen tillser att den

målsättning rörande jämställdhet i fråga om

representation, lön och inflytande som

riksdagen vid ett flertal tillfällen uttalat,

och som en bred opinion klart ställt sig

bakom, nu uppnås även när det gäller

ledningarna för de statliga företagen och

styrelseordförandena.

Motionerna

I motion 2003/04:N394 (s) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder för att uppnå bättre

jämställdhet vad gäller ordföranden och vice

ordföranden i de statliga bolagens styrelser. Ett av

delmålen för jämställdhetspolitiken är att andelen

kvinnor i styrelserna för de statliga bolagen år

2003 skall uppgå till minst 40 %, konstaterar

motionärerna. Detta mål har uppnåtts och regeringen

redovisade i skrivelsen i maj 2003 att andelen

kvinnor i helägda statliga bolag uppgick till i

genomsnitt 42 % den 16 maj 2003. Regeringen gjorde

bedömningen att när årets samtliga bolagsstämmor

hållits skulle styrelserna i hela gruppen bolag där

staten äger mer än 20 % ha 40 % kvinnor - en

målsättning som även den nu har uppnåtts.

Motionärerna tycker att det är utmärkt att staten på

detta sätt går före och visar för det privata

näringslivet att det är fullt möjligt att rekrytera

kvinnor till bolagsstyrelser. Fortfarande har dock

de statliga företagen en bit kvar till att de når 40

% i representation när det gäller posterna som

ordförande och vice ordförande i bolagens styrelser.

På dessa poster är bara 16 respektive 31 % kvinnor.

Motionärerna anser att det är naturligt och

nödvändigt att målet om kvinnors representation

också skall gälla för ordföranden och vice

ordföranden.

Ett tillkännagivande om ökad jämställdhet i de

statliga företagen föreslås också i motion

2003/04:N399 (s). Den svenska arbetsmarknaden

utmärks av en tydlig uppdelning mellan kvinnor och

män i olika yrken, i olika sektorer och beträffande

olika chefspositioner, konstaterar motionären. Han

påpekar att det grundläggande motivet för

jämställdhetsarbetet är att slå vakt om principen om

alla människors lika värde, men anser att det också

finns ekonomiska argument. Den statliga

företagsverksamheten är omfattande, varför det är av

stor vikt att de statliga företagen agerar som

föregångare inom jämställdhetsarbetet, menar

motionären. Han framhåller att regeringen, som nyss

redovisats, vad gäller könsfördelningen i de

statliga bolagsstyrelserna har kommit en bra bit på

väg, framför allt jämfört med den privata sektorn.

Utvecklingen bör dock drivas vidare och nästa mål

bör vara att åstadkomma en jämnare könsfördelning

avseende ordförandeposterna i de statliga företagen,

anför motionären. På motsvarande sätt anser han att

det är viktigt att det blir fler kvinnor bland de

verkställande direktörerna och att staten även här

bör vara ett föredöme.

I motion 2003/04:N3 (fp) föreslås ett

tillkännagivande om en jämnare könsfördelning bland

de verkställande direktörerna för statliga företag.

Riksdagens revisorers granskning visar att staten

ännu inte uppfyllt målet att 40 % av ledamöterna i

styrelserna skall vara kvinnor, men att målet är

nära att uppfyllas, säger motionärerna. De påpekar

att fortfarande har dock bara 6 av de ca 60 statliga

bolagen en kvinna som vd. Motionärerna anser att det

är viktigt att könsfördelningen blir jämnare även

bland företagens verkställande direktörer.

Vissa kompletterande uppgifter

Riksdagen avslog våren 2003 motioner om åtgärder för

att öka andelen kvinnor i styrelserna för de

statliga företagen (bet. 2002/03:NU9). Utskottet

fann det oacceptabelt att det finns mycket få

kvinnor på posten som styrelseordförande i statliga

företag, och regeringen uppmanades att öka sina

ansträngningar för att åstadkomma en jämnare

könsfördelning även på dessa poster. Utskottet

utgick från att regeringen skulle öka sina

ansträngningar för att uppfylla den målsättning om

jämställdhet i fråga om representation, lön och

inflytande som riksdagen vid ett flertal tillfällen

uttalat och som en bred opinion klart ställt sig

bakom. Detta måste leda till en ökande andel kvinnor

i både styrelserna och ledningarna för de statliga

företagen, liksom bland styrelseordförandena,

anförde utskottet. Något riksdagsuttalande i saken

erfordrades dock inte ansåg utskottet. I en

reservation (m, fp, kd, c) föreslogs ett

tillkännagivande om vikten av en allmän vidgning av

kompetensen i styrelserna för de statliga företagen.

Riksdagen följde utskottet.

Könsfördelningen i företag med statligt ägande

redovisas i verksamhetsberättelsen och framgår av

den övre tabellen på nästa sida.

-----------------------------------------------------------

Befattning Antal 16 maj 2003 Andel kvinnor i %

----------------------------------------------------------

KvinnorMän Totalt31 31 31 16

dec. dec. dec. maj

2000 2001 2002 2003

-----------------------------------------------------------

Ledamöter

utsedda av

bolagsstämman

----------------------------------------------------------

Ordförande 8 43 51 7 13 13 16

----------------------------------------------------------

Vice 3 10 13 11 24 22 23

ordförande

----------------------------------------------------------

Övriga 135 169 304 36 43 43 44

ordinarie

ledamöter

----------------------------------------------------------

Suppleanter 6 15 21 27 27 25 29

----------------------------------------------------------

Summa 152 237 389 30 37 37 39

ledamöter

----------------------------------------------------------

Arbetstagarrepresentanter

----------------------------------------------------------

Ordinarie 17 22 21 -

161 601 761

----------------------------------------------------------

Suppleanter 28 22 23 -

151 491 641

----------------------------------------------------------

Vd och

ledningsgrupp

----------------------------------------------------------

Vd/gen.dir. 12 15 12 -

61 451 511

----------------------------------------------------------

Ledningsgrupp 2571 us 25 23 -

761 3331

----------------------------------------------------------

1 Uppgifterna avser förhållandet 31 december 2002.

us = uppgift saknas.

Könsfördelningen i statligt helägda företag per den

16 maj 2003 redovisas också i verksamhetsberättelsen

och framgår av följande tabell:

-----------------------------------------------------

Befattning Kvinnor Män Totalt Andel

kvinnor i %

-----------------------------------------------------

Ordförande 8 32 40 20

-----------------------------------------------------

Vice ordförande 3 8 11 27

-----------------------------------------------------

Övriga ordinarie 111 128 239 46

ledamöter

-----------------------------------------------------

Suppleanter 5 10 15 33

-----------------------------------------------------

Summa ledamöter1 127 178 305 42

-----------------------------------------------------

1 Utsedda av bolagsstämman.

Utskottets ställningstagande

Utskottet instämmer i de uppfattningar som förs

fram i de tre här aktuella motionerna om att det

måste bli en bättre balans ur jämställdhetssynpunkt

när det gäller styrelseordförandena och de

verkställande direktörerna i de statliga företagen.

Regeringen har, som tidigare redovisats, satt upp

ett mål för de statliga företagens styrelser som

innebär en jämn könsfördelning. Ett delmål är att

andelen kvinnor skall vara minst 40 % år 2003. Den

16 maj 2003 uppgick andelen kvinnor till 39 %, och i

de av staten helägda företagen var andelen 42 %.

Regeringen gör bedömningen att målet om 40 % kommer

att nås beträffande den grupp av delägda företag där

statens ägarandel överstiger 20 % när samtliga

företag haft bolagsstämma år 2003. Utskottet anser

att det är positivt att målsättningen om en jämn

könsfördelning i styrelserna nu ser ut att uppnås.

Att ha en jämn könsfördelning i styrelserna är

dock inte tillräckligt ur ett

jämställdhetsperspektiv. När det gäller makt och

inflytande är det helt avgörande att det också är en

jämn könsfördelning bland styrelseordförandena och

de verkställande direktörerna. Beträffande den

sistnämnda kategorin vill utskottet framhålla vikten

av att jämställdhetsaspekter vägs in även vid

tillsättning av operativa chefer på nivån närmast

under den verkställande direktören. En jämn

könsfördelning bör prägla ledningsstrukturerna

generellt.

Utskottet vill sammantaget med kraft understryka

att regeringen förväntas tillse att den målsättning

rörande jämställdhet i fråga om representation, lön

och inflytande som riksdagen vid ett flertal

tillfällen uttalat, och som en bred opinion klart

ställt sig bakom, nu uppnås även när det gäller

ledningarna för de statliga företagen och

styrelseordförandena. Utskottet kommer att noga

följa hur regeringen hanterar frågan och utgår från

att en jämnare könsfördelning beträffande

ledningarna för de statliga företagen och

styrelseordförandena kommer att kunna redovisas i

nästa års skrivelse. Något riksdagsuttalande i saken

anser utskottet dock inte erfordras i nuläget och

avstyrker därmed de tre här aktuella motionerna i

berörda delar.

Kapitalomstruktureringar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande

rörande kapitalomstruktureringar vad gäller

de statliga bolagen. Utskottet ser ingen

anledning att i detta sammanhang åter ta upp

till behandling den fråga avseende förbättrad

kapitalstruktur i statliga företag som

riksdagen fattade beslut om våren 2003.

Jämför reservationerna 15 (m, fp, c) och 16

(kd).

Motionen

I motion 2002/03:N22 (kd) föreslås att riksdagen

skall begära att regeringen utformar ett lagförslag

för att reglera kapitalomstruktureringar i statligt

ägda företag. Med hänvisning till regeringens

förslag i tilläggsbudgeten för år 2003 om en

förbättrad kapitalstruktur i statliga bolag (prop.

2002/03:100) sägs att Kristdemokraterna tidigare har

uttalat att bristsituationer i statligt ägda bolag

bör avhjälpas antingen genom en omfördelning av

statliga tillgångar genom extrautdelningar eller

försäljningar eller genom att privata investerare

skjuter till kapital och att denna typ av

överföringar av statliga tillgångar måste göras inom

statsbudgeten. Regeringens modell bidrar till att

ytterligare försvåra genomlysningen av statsbudgeten

och regeringens förvaltning av de statliga bolagen,

menar motionärerna. De föreslår - i syfte att öka

öppenheten och att inordna modellen för förändringar

i statliga bolags kapitalstruktur i statsbudgeten -

att riksdagen skall stifta en lag som avgränsar

kontots användning och beskriver hur de medel som

använts skall redovisas i statsbudgeten. En sådan

lag bör tydligt avgränsa regeringens befogenhet att

göra kapitalinsatser utan att i förväg ha inhämtat

riksdagens godkännande. I samband med

riksdagsbehandlingen av tilläggsbudgeten framhöll

konstitutionsutskottet (yttr. 2002/03: KU6y) att

regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag för hur en permanent ordning för

kapitalomstrukturering i den statliga företagssfären

bör regleras, erinrar motionärerna om.

Finansutskottet (bet. 2002/03:FiU21) delade

konstitutionsutskottets åsikt och anförde att det är

angeläget att ett tydligt regelverk skapas och att

det i sammanhanget bör utredas hur förslaget

förhåller sig till den s.k. budgetlagen och gällande

praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser

skall beslutas och redovisas. Riksdagen bör nu ge

regeringen i uppdrag att utforma den lagstiftning

som både konstitutionsutskottet och finansutskottet

efterfrågat, anför motionärerna.

Vissa kompletterande uppgifter

Som framgått av motionsreferatet behandlade

riksdagen våren 2003 regeringens förslag i

tilläggsbudgeten för budgetåret 2003 avseende

förbättrad kapitalstruktur i statliga företag (prop.

2002/03:100, bet. 2002/03:FiU21). Finansutskottet

tillstyrkte, i enlighet med ett yttrande från

konstitutionsutskottet, att särskilda åtgärder skall

vidtas för att underlätta finansiella

omstruktureringar inom den statliga bolagssfären.

Finansutskottet ansåg att riksdagens inflytande över

åtgärderna borde tydliggöras i förhållande till

regeringens förslag. Vidare redovisade

finansutskottet i betänkandet hur förslaget bör

kunna inordnas i riksdagens rambeslutsmodell för

hanteringen av budgetpropositionen. I likhet med

konstitutionsutskottet ansåg finansutskottet att det

finns goda skäl att skapa en ordning som underlättar

kapitalomstruktureringar i den statliga

företagssfären genom att tillämpa

specialdestination. Staten bör kunna agera på samma

sätt som ett moderbolag som ger koncernbidrag till

vissa dotterbolag och finansiera detta med medel

från andra dotterföretag. Finansutskottet underströk

dock att modellen bör ges en sådan form att

riksdagens inflytande garanteras på ett rimligt sätt

och att riksdagen också ges möjlighet att utöva

finansmakten på ett korrekt sätt.

Sammanfattningsvis innebar finansutskottets

förslag följande:

- Ett konto inrättas i Riksgäldskontoret dit extra

utdelningar i de statliga bolagen förs.

- Riksdagen beslutar för ett år i taget om hur

stort belopp som skall tillföras kontot. För 2003

tillförs kontot högst 3 miljarder kronor.

- Från kontot förs utgifter för kapitaltillskott

eller utnyttjande av hembudsavtal i den statliga

företagssfären. Riksdagen beslutar om utgifterna i

varje enskilt fall.

- Lån till statliga bolag hanteras ej över kontot.

- Om behoven av kapitaltillskott överstiger

tillgängliga medel på kontot får skillnaden

tillskjutas genom att anslag anvisas över

statsbudgeten. Underskott får ej uppkomma på kontot.

- Regeringen förutsätts göra en tydlig

presentation varje år i budgetpropositionen av hur

kontot skall finansieras och utnyttjas.

Huvudprincipen bör vara att riksdagen i anslutning

till det s.k. rambeslutet på hösten fattar beslut om

ramarna för verksamheten genom att ange hur stort

belopp som beräknas tillföras kontot nästa budgetår.

Därefter fattar riksdagen beslut i varje enskilt

fall i budgetprocessens andra steg eller senare på

tilläggsbudget under det löpande budgetåret om

tillskotten till de statliga bolagen.

Riksdagen beslöt i enlighet med vad finansutskottet

hade förordat. I reservationer (m, fp, c; kd)

avvisades regeringens förslag och framfördes andra

förslag till lösningar.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen behandlade våren 2003, som nämnts,

regeringens förslag i tilläggsbudgeten för

budgetåret 2003 avseende förbättrad kapitalstruktur

i statliga företag (prop. 2002/03:100, bet.

2002/03:FiU21). Innehållet i riksdagens beslut har

nyss redogjorts för. Utskottet ser ingen anledning

att i detta sammanhang åter ta upp frågan till

behandling. Motion 2002/03:N22 (kd) avstyrks därmed

i berörd del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Regeringens skrivelse och synen på statligt

ägande (punkt 1)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Håkan

Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 1. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N21 yrkandena

1-4, 2002/03:N22 yrkande 1, 2002/03:N23 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N1 yrkande 2, 2003/04:N2 yrkande 1,

2003/04:N3 yrkande 1, 2003/04:N286, 2003/04:N293

yrkande 5, 2003/04:N316 yrkandena 3 och 4,

2003/04:N327 yrkandena 1-4 och 8, 2003/04:N328

yrkande 22 och 2003/04:N412 yrkande 28 och lägger

regeringens skrivelse 2002/03:120 till handlingarna.

Ställningstagande

När det gäller frågan om statliga företag

överensstämmer vår syn med den som kommer till

uttryck i de här aktuella motionerna från

företrädare för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet liberalerna, Kristdemokraterna och

Centerpartiet. Likartade synpunkter har genom åren

framförts i reservationer från företrädare för dessa

fyra partier.

Statens främsta näringspolitiska uppgift är att

ange ramar och regelsystem för näringslivets

verksamhet och bidra till att skapa förutsättningar

för långsiktig tillväxt. Om staten samtidigt

uppträder som ägare och som utformare av de regler

som gäller för näringslivets verksamhet uppstår en

rad problem, bland vilka följande kan nämnas: risk

för konkurrenssnedvridning, risk för inoptimala

investeringsbeslut samt svårigheter att tillföra

kapital till företag som behöver kapital för

expansion. Grundprincipen måste, enligt vår mening,

vara att konkurrensutsatt verksamhet skall bedrivas

i privat regi.

En privatisering av statliga företag kommer att

leda till följande:

- renodling av statens roll som lagstiftare och

normgivare,

- stärkande av de privatiserade företagen,

- spridning av intresset för sparande i aktier

till nya grupper och breddning av

riskkapitalmarknaden,

- tillskott av statsinkomster som kan användas

till andra, mer angelägna ändamål,

- sundare konkurrens.

Det arbete med att minska statens företagsägande som

påbörjades under fyrpartiregeringen i början av

1990-talet bör, enligt vår uppfattning, återupptas.

Med en privatisering av statliga företag uppnås en

tydligare ägarroll, kommersiellt mer kompetenta

företag och en ökad aktiespridning. Sammanlagt

inbringade de försäljningar som gjordes under den

borgerliga regeringen ett betydande belopp till

statskassan, vilket minskade statens upplåningsbehov

med motsvarande summa. Försäljningen ledde också

till en spridning av aktieägandet till grupper som

inte tidigare innehaft aktier och därmed till en

breddning av riskkapitalmarknaden. Riksdagen bör

således begära att regeringen lägger fram en plan

för försäljning av statliga företag i enlighet med

vad som här har angetts.

En ökad spridning av ägandet och ett ökat enskilt

ägande är, enligt vår mening, positvt för tillväxten

och den ekonomiska utvecklingen. Det stora inslaget

av statligt ägande har haft en hämmande effekt på

nyföretagande och småföretagande. Nya tekniska och

organisatoriska lösningar har sämre förutsättningar

att uppstå i statliga företag.

Försäljningen av de statliga företagen skall ske

på ett ansvarsfullt sätt. Det berörda företaget

skall bli starkare och mer konkurrenskraftigt efter

slutförd privatisering. Hänsyn måste därför tas till

företagens intressen, bl.a. vid valet av tidpunkt

för försäljningen och hur ägarstrukturen skall se ut

samt vid valet av metoderna för genomförandet av

försäljningen. Vi anser vidare, som nämnts, att en

strävan bör vara att stärka riskkapitalmarknadens

funktion vid försäljningarna genom att bredda

aktiesparandet till en bredare allmänhet och därmed

öka den långsiktiga kapaciteten för tillförsel av

inhemskt riskkapital. Detta innebär att hänsyn måste

tas till det allmänna marknadsläget och att

försäljning skall ske i den takt som är möjlig med

beaktande av andra introduktioner på aktiemarknaden.

Härutöver menar vi att riksdagen skall anmoda

regeringen att i skrivelsen med redogörelse för

företag med statligt ägande redovisa syftet med det

statliga ägandet för varje företag. Genom att

tvingas formulera syftet med det statliga ägandet

måste regeringen ta aktiv ställning till vilka motiv

det finns för ett fortsatt statligt ägande av alla

de berörda företagen. Detta måste vara till fördel

både för staten som ägare och för de olika

företagen, i stället för att, som för närvarande, av

ren slentrian låta ägandet fortgå i statlig regi.

Det finns vidare anledning att analysera och

överväga om huruvida det är lämpligt med statligt

ägda företag på marknader där en sund och fungerande

konkurrens föreligger. En omprövning av det statliga

ägandet kan förväntas medföra effektivitetsvinster

såväl på det samhällsekonomiska planet som för de

enskilda företagen.

Statens olämplighet som företagsägare har under

det senaste året tydligt framgått i fallen med

kapitaltillskotten till SJ och Teracom. Det är

orimligt att tala om marknadsmässiga villkor eller

konkurrensneutralitet när de statliga företagen i

princip har hela skattebetalarkollektivet som

riskkapitalbas.

Vi vill också något kommentera vad som sägs i ett

par motioner om försäljning av statligt ägd skog

till enskilda. Det statligt ägda skogsinnehavet bör

användas bl.a. för att tillhandahålla

omarronderingsmöjligheter och tillköpsmöjligheter

för att förstärka det enskilda privata skogsbruket.

Ett spritt privat ägande av skogsmark är viktigt för

att människor skall kunna få utkomstmöjligheter i

glesbygden.

Riksdagen bör anmoda regeringen att vidta åtgärder

i enlighet med vad som här anförts. Därmed blir alla

här aktuella motionsyrkanden tillgodosedda i berörda

delar och tillstyrks.

2. Vårbehandling av regeringens skrivelse

(punkt 2)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 2. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N22 yrkande 3.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N22 (kd) - att det vore av stort värde om

riksdagen skulle kunna behandla regeringens

redogörelse för statliga företag under vårriksdagen.

Det är viktigt att de statligt ägda bolagen

debatteras offentligt och blir noggrant genomlysta

av riksdagen. Om skrivelsen behandlas under

vårriksdagen får skrivelsen, utskottets behandling

och den efterföljande debatten i kammaren större

aktualitet.

Som redovisats föreligger det vissa praktiska

problem för regeringen att färdigställa skrivelsen

före ca den 20 mars, vilket är den tidsgräns som

gäller för propositioner och skrivelser som skall

behandlas av riksdagen under våren. Problemen

sammanhänger med möjligheterna att basera skrivelsen

på reviderade bokslut för de statliga företagen. Jag

anser dock att regeringen i samråd med riksdagen

skall söka finna en modell så att en vårbehandling i

riksdagen av regeringens skrivelse blir möjlig.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir den nämnda motionen

tillgodosedd i berörd del och tillstyrks.

3. Riksdagens revisorers allmänna synpunkter

(punkt 3)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Håkan

Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 3. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 1.

Ställningstagande

Regeringen har under de två senaste åren tagit olika

initiativ för att stärka sin roll som

ägarföreträdare. Mer tid och resurser avsätts för

bolagsfrågorna i Regeringskansliet och chefen för

Näringsdepartementet har inom regeringen givits ett

mer samlat ansvar för de statliga bolagen.

Vi anser att det är bra att regeringen har

intensifierat utvecklingsarbetet, men många av de

åtgärder som nu vidtas eller nyligen har vidtagits

kunde ha genomförts tidigare. Flera av de

iakttagelser som revisorerna gjorde vid 1997 års

granskning visar sig nu kvarstå. Det rör sig om

sådant som avsaknaden av målangivelser för flera

bolag, oklara styrdokument och otillräcklig

uppföljning av bolagens verksamheter. Vi biträder

därför revisorernas förslag i avsnittet om allmänna

synpunkter om att regeringen årligen skall återkomma

till riksdagen med en utförlig redovisning av vilka

åtgärder som vidtagits för att förbättra styrningen,

förvaltningen och uppföljningen av de statliga

bolagens verksamheter. Vi tillstyrker alltså

revisorernas förslag i här aktuell del.

4. Regeringskansliet som ägarföreträdare

(punkt 4)

av Mikael Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 4. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 2 och avslår motion 2003/04:N2

yrkande 3.

Ställningstagande

Vi delar revisorernas bedömning om behovet av en

utveckling av samarbetsformerna inom

Regeringskansliet för att få till stånd en mer

enhetlig förvaltning och styrning av de statliga

bolagen. Uppdelningen av ägarutövningen på flera

departementet kan leda till fortsatt splittring av

resurser och kompetens. Vi anser dock inte - i

motsats till vad som anförs i motion 2003/04:N2 (kd)

- att riksdagen skall uttala sig för att

förvaltningen av alla statligt ägda företag skall

samlas hos ett departement. Det kan finnas skäl att

i vissa fall låta förvaltningen av ett bolag ligga

på ett departement som också har ansvar för det

sakområde inom vilket det berörda bolaget är

verksamt. Ett exempel på detta är Kungliga Operan

AB.

Vidare instämmer vi i revisorernas förslag om att

regeringen årligen till riksdagen skall lämna en

redovisning av hur utvecklingsarbetet bedrivs inom

Regeringskansliet när det gäller ägarutövningen. En

sådan redovisning bör vara väsentligt mer fyllig och

uttömmande än den nuvarande skrivelsen.

Med det anförda tillstyrker vi Riksdagens

revisorers förslag i här aktuellt avseende. Den

nyssnämnda motionen avstyrks samtidigt i motsvarande

del.

5. Regeringskansliet som ägarföreträdare

(punkt 4)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 5. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 2 och motion 2003/04:N2 yrkande

3.

Ställningstagande

Jag delar revisorernas bedömning om behovet av en

utveckling av samarbetsformerna inom

Regeringskansliet för att få till stånd en mer

enhetlig förvaltning och styrning av de statliga

bolagen. Revisorerna varnar för den uppdelning av

statligt ägda företag som gjorts på olika

departement.

Att flera olika departement arbetar med

bolagsfrågor medför - som sägs i motion 2003/04:N2

(kd) - att staten inte använder sina resurser på

bästa sätt och att den kompetens som byggts upp på

Näringsdepartementet inte utnyttjas fullt ut.

Revisorernas granskning har visat att det finns

stora variationer mellan hur de olika departementen

förvaltar de bolag de ansvarar för. I syfte att

utnyttja Regeringskansliets resurser på bästa sätt

och att skapa enhetlighet och en större

överblickbarhet i statens förvaltning av de egna

bolagen bör samtliga bolag med statligt ägande

förvaltas av ett och samma departement. En sådan

omorganisation av regeringens bolagsförvaltning har

länge efterlysts av revisorerna och det är nu hög

tid att den genomförs.

Vidare instämmer jag i revisorernas förslag om att

regeringen årligen till riksdagen skall lämna en

redovisning av hur utvecklingsarbetet bedrivs inom

Regeringskansliet när det gäller ägarutövningen. En

sådan redovisning bör vara väsentligt mer fyllig och

uttömmande än den nuvarande skrivelsen.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande ställa

sig bakom vad som här anförts. Med detta

tillstyrker jag Riksdagens revisorers

förslag i här aktuellt avseende och den

nyssnämnda motionen i motsvarande del.

6. Övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål (punkt 5)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Stefan

Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni (fp) och Håkan

Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 6. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 3 och motionerna 2002/03:N22

yrkandena 2, 6 och 10, 2003/04:N1 yrkande 1,

2003/04:N2 yrkandena 2, 5 och 7, 2003/04:N3

yrkandena 2 och 3 och 2003/04:N327 yrkande 6 och

avslår motionerna 2003/04: Fi218 yrkandena 4 och 5,

2003/04:N295 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N314 och

2003/04:N365.

Ställningstagande

Vi instämmer - i likhet med vad som anförs i

motionerna 2003/04:N1 (m), 2003/04:N3 (fp),

2003/04:N2 (kd), 2002/03:N22 (kd) och 2003/04:N327

(c) - i den kritik som Riksdagens revisorer framför

i avsnittet om övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål. Revisorerna kritiserar att staten

fortfarande blandar dessa olika typer av mål i olika

dokument, såsom bolagsordningar, ägardirektiv,

avtal, riksdagsbeslut och propositioner. I rapporten

konstaterar revisorerna också att bolagsordningarna

inte alltid tydligt anger syftet med verksamheten

och att det inte heller framgår huruvida

verksamheten syftar till något annat än att gå med

vinst.

Revisorerna ger en bild av betydande förvirring

inom delar av den statliga bolagssektorn. De olika

departementen har ingen enhetlig linje när det

gäller vilka styrdokument som bör användas. Det

förekommer att bolag utvecklar affärsidéer och mål

utan att det finns nämnvärd täckning i officiella

styrdokument. Andra bolag expanderar

sidoverksamheter som saknar egentlig grund i

bolagsordningen. Tydliga avkastningskrav och en

fastställd utdelningspolicy finns inte alltid

angiven för statliga företag som skall gå med vinst.

För bolag med samhällsåtaganden förekommer det att

regeringen underlåter att ställa krav på

återredovisning av hur dessa åtaganden uppfylls.

Den kritik som revisorerna framför är berättigad

och de föreslagna åtgärderna bör vidtas. Det innebär

bl.a. att antalet styrdokument skall begränsas, att

alla statliga bolag skall ha aktuella och

genomarbetade bolagsordningar och att

bolagsordningarnas ändamålsparagrafer skall ses över

och stramas upp.

I några motioner tas upp frågor rörande etiska och

miljömässiga riktlinjer för företagen med statligt

ägande. De stora svenska privata företagen har för

länge sedan insett behovet av att utveckla etiska

och sociala principer för verksamheten och ställer

också krav på underleverantörerna. Även

Stockholmsbörsen gör etiska avvägningar. Vi anser

att det bör finnas en etisk policy i vart och ett av

de statliga företagen och att varje företags etiska

policy skall redovisas i årsberättelsen. I

regeringens årliga redogörelse för företag med

statligt ägande bör anges om företaget har en etisk

policy, på motsvarande sätt som för närvarande görs

beträffande miljöarbete, mångfald och jämställdhet.

Vi vill också något beröra frågan om ohälsa i de

statliga företagen och regeringens rapportering av

denna fråga. Mot bakgrund av regeringens fokusering

på arbetsgivarnas ansvar för att få bukt med ohälsan

är det anmärkningsvärt att så många av företagen med

statligt ägande - nästan 25 % av företagen med 65 %

av det totala antalet anställda - har en

sjukfrånvaro som överstiger genomsnittet på

arbetsmarknaden. Det är också anmärkningsvärt att

regeringen så hårt ansätter det privata näringslivet

utan att först förbättra förhållandena hos de

statliga bolagen. Regeringen bör utarbeta en policy

för hur företag med statligt ägande kan arbeta för

att de inte skall ha en högre sjukfrånvaro än

genomsnittet på svensk arbetsmarknad. En sådan

policy kan innehålla riktlinjer för ett mer aktivt

arbetsmiljöarbete, ökade möjligheter till flexibel

arbetstid och distansarbete samt ökade möjligheter

till tjänstledighet för att pröva ett nytt arbete

eller för vidareutbildning.

Frågan om handikappanpassning, som berörs i en

motion, anser vi bör uppmärksammas i alla

sammanhang. Vi ser den dock i ett mer generellt

perspektiv och som inte bör hanteras i särskild

ordning för statliga företag.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

aktuell del och de inledningsvis nämnda motionerna i

sak tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks.

Övriga här aktuella motioner avstyrks samtidigt i

motsvarande delar.

7. Styrelsernas effektivitet (punkt 6)

av Mikael Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 7. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 4 och motionerna 2003/04:N3

yrkande 6 och 2003/04: N327 yrkande 7 i denna del

och avslår motion 2003/04:N2 yrkande 6.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i Riksdagens

revisorers förslag och i motion 2003/04:N327 (c) -

att det behövs olika åtgärder för att effektivisera

de statliga företagens styrelser. Således bör

regeringen utarbeta riktlinjer för nominering och

arvodering av styrelseledamöter i statliga bolag

samt ägna utbildningsfrågorna ökad uppmärksamhet.

Vi menar vidare att regeringen på ett helt annat

sätt än hittills måste sträva efter att styrelserna

för statliga företag får en allsidig kompetens. Det

innebär t.ex. att inte bara svenska kvinnor och män

utan också personer från andra länder bör komma i

fråga vid tillsättning av styrelserna. Personer med

erfarenheter från verksamheter utanför Sverige kan,

som anförs i motion 2003/04:N3 (fp), anlägga ett

annat synsätt på olika frågor och problemställningar

än personer med erfarenhet från enbart svenska

förhållanden. Det viktiga är således att få en

allmän vidgning av kompetensen i styrelserna för de

statliga företagen.

I motion 2003/04:N2 (kd) efterfrågas ett uttalande

av riksdagen om att, i det fall att politiker skall

ingå i en styrelse, det skall finnas en representant

för vardera regeringen och oppositionen. Något skäl

för en sådan ordning kan vi dock inte se. Det måste

vara kompetensen hos den berörda personen som är

avgörande, inte den politiska tillhörigheten.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

aktuell del och de två förstnämnda motionerna i

berörda delar tillgodosedda och tillstyrks. Den

sistnämnda motionen avstyrks samtidigt i motsvarande

del.

8. Styrelsernas effektivitet (punkt 6)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 8. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 4 och motionerna 2003/04:N2

yrkande 6, 2003/04:N3 yrkande 6 och 2003/04:N327

yrkande 7 i denna del.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i Riksdagens

revisorers förslag och i motionerna 2003/04:N2 (kd)

och 2003/04:N327 (c) - att det behövs olika åtgärder

för att effektivisera de statliga företagens

styrelser. Således bör regeringen utarbeta

riktlinjer för nominering och arvodering av

styrelseledamöter i statliga bolag samt ägna

utbildningsfrågorna ökad uppmärksamhet.

År 1997 utgjordes hälften av ledamöterna i

styrelserna för de statliga bolagen av politiker och

politiska tjänstemän. Av revisorernas genomgång av

bolagens årsredovisningar framgår att tjänstemän

från departement, riksdagsledamöter och politiska

tjänstemän fortfarande utgör en stor andel av

bolagsstyrelserna. Regeringskansliet har

representation i närmare 70 % av bolagens styrelser.

Departementsföreträdaren i styrelsen har ofta

uppgiften att förmedla ägarens inställning i olika

frågor och dessutom att återföra kunskap till

arbetet i departementets bolagsgrupp.

Riksdagsledamöternas roll i styrelsen är mer oklar.

Visserligen representerar även riksdagsledamöterna

ägaren, staten, men dessa kommer inte från

Regeringskansliet som svarar för den direkta

ägarförvaltningen.

Jag anser, i likhet med Riksdagens revisorer, att

ägarrepresentanter som tillsätts på politiska

meriter kan öka risken för målkonflikter mellan

ägare och bolag. Det får inte gå rutin i att

nominera riksdagsledamöter och politiska tjänstemän

till styrelseuppdrag i statligt ägda bolag.

Ledamöterna i de statliga bolagsstyrelserna skall

alltid utses efter förtjänst och skicklighet. När

det gäller bolag med särskilda samhällsintressen

eller bolag som ålagts samhälls-åtaganden, såsom

t.ex. Posten, Systembolaget och Svenska Spel, är det

viktigt med en viss politisk representation i

styrelsen. I de fall riksdagsledamöter eller andra

politiker skall ingå i en bolagsstyrelse skall det -

enligt min mening och som anförs i motion 2003/04:N2

(kd) - finnas en representant för vardera regeringen

och oppositionen.

Jag menar vidare att regeringen på ett helt annat

sätt än hittills måste sträva efter att styrelserna

för statliga företag får en allsidig kompetens. Det

innebär t.ex. att inte bara svenska kvinnor och män

utan också personer från andra länder bör komma i

fråga vid tillsättning av styrelserna. Personer med

erfarenheter från verksamheter utanför Sverige kan,

som anförs i motion 2003/04:N3 (fp), anlägga ett

annat synsätt på olika frågor och problemställningar

än personer med erfarenhet från enbart svenska

förhållanden. Det viktiga är således att få en

allmän vidgning av kompetensen i styrelserna för de

statliga företagen.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

berörd del och de tre här aktuella motionerna i

motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

9. Insyn, uppföljning och revision (punkt 7)

av Mikael Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 9. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 5 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 8 och 9,

2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,

2003/04:N2 yrkande 4 och 2003/04:N327 yrkande 5 och

avslår motionerna 2002/03:N22 yrkande 4 och

2003/04:N2 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi instämmer i den kritik avseende insyn,

uppföljning och revision som framförs av Riksdagens

revisorer och i motionerna 2002/03:N21 (m),

2003/04:N1 (m), 2002/03:N23 (fp), 2002/03:N22 (kd),

2003/04:N2 (kd) och 2003/04: N327 (c). Kritik kan

riktas mot regeringen för fortsatta brister i

uppföljningen av de statliga bolagens verksamhet.

Också bolagens återrapportering till regeringen

måste förbättras avsevärt bl.a. i fråga om

redovisningen av bolagens måluppfyllelse.

Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Hanteringen av många statliga bolag visar att det

finns betydande brister i form av mörkläggning och

hemligstämpling. Exempel på detta under det senaste

halvåret utgör de tidigare nämnda fyra propositioner

i vilka regeringen föreslagit rekonstruktioner

rörande Svenska Skogsplantor, Teracom, SJ och Svensk

Exportkredit. Beslutsunderlagen i propositionerna

har varit näst intill obefintliga, och

Näringsdepartementets akter i ärendena har

hemligstämplats i sin helhet. Som tidigare

redovisats har en granskningsanmälan rörande

regeringens beredning av dessa fyra propositioner

lämnats till konstitutionsutskottet. I privatägda,

börsnoterade företag skulle ett likartat

hemlighetsmakeri vara fullständigt otänkbart.

Öppenheten i statliga företag måste generellt sett

öka. Allmänhet och journalister måste ges en

ovillkorlig rätt att närvara vid bolagsstämmor, och

dagordningar måste självklart vara utan

hemligstämplar. Underlag för större beslut på

bolagsstämmorna måste även de vara offentliga.

När det gäller förslaget i motionerna 2002/03:N22

(kd) och 2003/04:N2 (kd) om att revisorernas

mandatperioder skall begränsas till ett år i taget

kan konstateras att uppdraget som revisor enligt

aktiebolagslagen (10 kap. 20 §) skall gälla till

slutet av den bolagsstämma som hålls under det

fjärde räkenskapsåret efter revisorsvalet. Således

anger aktiebolagslagen att revisorer skall väljas på

fyra år. Beträffande förslaget i samma motion om att

revisorer inte skall ha möjlighet att vara både

revisor och rådgivare i ett bolag vill vi peka på

att det av regeringens ägarpolicy framgår att

revisorernas roll är mycket viktig och att

revisorernas oberoende är en fråga som skall

hanteras av styrelsen. En revisor skall enligt

revisorslagen (21 §) för varje nytt uppdrag pröva om

det finns omständigheter, t.ex. rådgivning, som kan

rubba förtroendet för dennes opartiskhet eller

självständighet. Denna prövning skall enligt

revisorslagen (24 §) dokumenteras. Styrelsen bör

enligt statens ägarpolicy ta del av revisorernas

bedömningar i enlighet med revisorslagens

analysmodell i fall bolaget vill anlita revisorerna

även som rådgivare/konsulter. Därutöver skall, i de

fall där konsulttjänsterna utgör en betydande andel

av revisorernas ersättning, detta förhållande

förklaras och motiveras. En översyn av

aktiebolagslagens bestämmelser om revisorsval och

mandattider görs för närvarande inom

Justitiedepartementet. Så snart aktiebolagslagen

harmonieras med EG-bestämmelserna på området kan nya

regler komma att gälla för samtliga företag i

Sverige. I avvaktan på sådana ändringar finns

följande bestämmelse om revisorsrotation i de

yrkesetiska regler som Föreningen Auktoriserade

Revisorer (FAR) ger ut: Det är inte förenligt med

god revisorssed att i ett företag av allmänt

intresse acceptera val som revisor för mer än två

sammanhängande mandatperioder.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

berörd del och de här aktuella motionerna - med

undantag för yrkandena rörande revisorer i

motionerna 2002/03:N22 (kd) och 2003/04:N2 (kd) - i

motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

10.Insyn, uppföljning och revision (punkt 7)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 10. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 5 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 5 och 6, 2002/03:N22 yrkandena 4, 8 och 9,

2002/03:N23 yrkande 3, 2003/04:N1 yrkandena 3 och 4,

2003/04:N2 yrkandena 4 och 8 och 2003/04:N327

yrkande 5.

Ställningstagande

Jag instämmer i den kritik avseende insyn,

uppföljning och revision som framförs av Riksdagens

revisorer och i motionerna 2002/03:N21 (m),

2003/04:N1 (m), 2002/03:N23 (fp), 2002/03:N22 (kd),

2003/04:N2 (kd) och 2003/04:N327 (c). Kritik kan

riktas mot regeringen för fortsatta brister i

uppföljningen av de statliga bolagens verksamhet.

Också bolagens återrapportering till regeringen

måste förbättras avsevärt bl.a. i fråga om

redovisningen av bolagens måluppfyllelse.

Insynsfrågorna måste ägnas särskild uppmärksamhet.

Hanteringen av många statliga bolag visar att det

finns betydande brister i form av mörkläggning och

hemligstämpling. Exempel på detta under det senaste

halvåret utgör de tidigare nämnda fyra propositioner

i vilka regeringen föreslagit rekonstruktioner

rörande Svenska Skogsplantor, Teracom, SJ och Svensk

Exportkredit. Beslutsunderlagen i propositionerna

har varit näst intill obefintliga, och

Näringsdepartementets akter i ärendena har

hemligstämplats i sin helhet. Som tidigare

redovisats har en granskningsanmälan rörande

regeringens beredning av dessa fyra propositioner

lämnats till konstitutionsutskottet. I privatägda,

börsnoterade företag skulle ett likartat

hemlighetsmakeri vara fullständigt otänkbart.

Öppenheten i statliga företag måste vidare

generellt sett öka. Allmänhet och journalister måste

ges en ovillkorlig rätt att närvara vid

bolagsstämmor och dagordningar måste självklart vara

utan hemligstämplar. Underlag för större beslut på

bolagsstämmorna måste även de vara offentliga.

Jag vill också beröra frågan om revisorerna i de

statliga företagen, som tas upp i motionerna

2002/03:N22 (kd) och 2003/04:N2 (kd). De revisorer

som är satta att granska styrelsens och den

verkställande direktörens förvaltning samt

företagets årsredovisning och bokföring har en

central betydelse för varje ägare av ett företag.

Det går inte att nog understryka betydelsen av

revisorernas oberoende gentemot styrelsen och

företagets verkställande ledning. Den s.k.

Enronaffären i Förenta staterna och andra liknande

finansskandaler under åren 2001 och 2002 tjänar som

avskräckande exempel på vad som kan hända ifall

revisorernas oberoende inte säkerställs.

Dessutom är det högst anmärkningsvärt att

revisorerna väljs på mandatperioder om fyra år.

Ägaren bör alltid ha möjlighet att ompröva sitt

förtroende för revisorerna och göra de förändringar

den finner nödvändiga för att säkerställa en

oberoende, god och högkvalitativ revision. Det är

min uppfattning att staten som ägare av bolag måste

föregå med gott exempel vad gäller att hålla en hög

standard för att säkerställa revisorernas oberoende.

Därför bör samma revisorsfirma inte kunna utföra

uppdrag som revisor och rådgivare till samma bolag.

Dessutom bör revisorernas mandatperioder begränsas.

Därutöver bör det finnas en tydlig gräns för hur

många år en revisor får tjänstgöra för ett och samma

företag. Denna övre gräns bör överensstämma med de

rekommendationer som utarbetats av EU:s

revisionskommitté, dvs. sjuåriga valperioder bör

utgöra gräns.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

berörd del och alla de här aktuella motionerna i

motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

11.Dotterbolagens verksamhet (punkt 8)

av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp) och

Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 11. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkande 9

och avslår motionerna 2003/04:N1 yrkande 5 och

2003/04:N2 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi delar revisorernas synpunkter när det gäller

dotterbolagen till de statliga bolagen. Detta är ett

förslag som revisorerna framförde redan vid sin

förra granskning. Det är rimligt att regeringen gör

en översyn av vilka dotterbolag till de statliga

bolagen som inte skall få säljas utan riksdagens

medgivande. Det finns enligt revisorerna ca 250

dotterbolag, varav flera har sådana verksamheter som

riksdagen tidigare har fattat beslut om. Riksdagen

har dock ingen samlad bild av de olika dotterbolagen

och deras verksamheter. Vi instämmer i de synpunkter

som förs fram i motion 2003/04:N1 (m) om att det är

verksamheter, snarare än i vilken juridisk form som

en verksamhet bedrivs i, som är den relevanta

frågan. Samtidigt ser vi ingen nackdel med att

regeringen uppmanas att göra en översyn av

dotterbolagen. Riksdagen behöver allmänt sett en

bättre och mer täckande information om den statliga

företagssektorn och dess verksamheter. Detta

framförs också i motion 2003/04:N2 (kd). Däremot

anser vi inte - i motsats till vad som föreslås i

den sistnämnda motionen - att riksdagen skall begära

att regeringen skall utarbeta ett förslag till

lagstiftning rörande hanteringen av dotterbolagen.

Med det anförda tillstyrker vi revisorernas

förslag i här aktuell del och motion 2003/04:N2 (kd)

i motsvarande del. Den andra delen av denna motion,

liksom motion 2003/04:N1 (m) i berörd del, avstyrks

samtidigt.

12.Dotterbolagens verksamhet (punkt 8)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 12. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 6 och motion 2003/04:N2 yrkandena

9 och 10 och av-slår motion 2003/04:N1 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med Riksdagens revisorer och

vad som anförs i motion 2003/04:N2 (kd) - att

riksdagen bör begära att regeringen skall upprätta

en förteckning över dotterbolag till statligt ägda

bolag med en beskrivning av deras verksamhet och

yttrande över huruvida verksamheten är hänförlig

till moderbolagets kärnverksamhet eller inte. Vidare

bör riksdagen begära att regeringen skall utarbeta

ett förslag till lagstiftning och riktlinjer för

hanteringen av dotterbolag till statligt ägda bolag

i enlighet med vad som här anförs.

De statligt ägda bolagen har ca 250 dotterbolag,

varav flera har sådana verksamheter som riksdagen

tidigare fattat beslut om skall drivas i statlig

regi. Andra har samhällsåtaganden att uppfylla eller

andra mål som kan vara av politisk karaktär. Det

finns även flera dotterbolag vars verksamhet inte är

en del av moderbolagets kärnverksamhet. Riksdagen

har för närvarande ingen samlad bild av de olika

dotterbolagen i den statliga bolagssfären. Därför

bör regeringen, som nyss nämnts, ges i uppdrag att

upprätta en förteckning över dotterbolag till

statligt ägda bolag. En sådan förteckning kan vara

till nytta både för Regeringskansliet och för

riksdagen i arbetet med att förbättra ägarstyrningen

och genomlysningen i statens bolag.

Den föreslagna förteckningen kan anses uppfylla

syftet med revisorernas förslag om en översyn av

vilka dotterbolag som inte skall få säljas utan

riksdagens medgivande. De dotterbolag som är

hänförliga till bolagets kärnverksamhet eller som

har samhällsåtaganden bör inte få säljas utan

riksdagens medgivande. För att förtydliga vilka

bolag som inte skall få säljas utan riksdagens

medgivande och i vilken utsträckning statligt ägda

bolag får ha dotterbolag som inte är hänförliga till

moderbolagets kärnverksamhet bör riksdagen ge

regeringen i uppdrag att utarbeta ett förslag till

lagstiftning och riktlinjer.

Med det anförda tillstyrks revisorernas förslag i

här aktuell del och motion 2003/04:N2 (kd) i

motsvarande delar. Motion 2003/04:N1 (m) avstyrks

samtidigt i berörd del.

13.Bolagsledningarnas löner och ersättningar

(punkt 9)

av Mikael Odenberg (m), Maria Larsson (kd), Ulla

Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och Håkan

Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 13. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 7 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 7-9, 2002/03:N22 yrkande 7, 2003/04:N1

yrkandena 6 och 7, 2003/04:N2 yrkande 11 och

2003/04:N327 yrkande 7 i denna del, bifaller delvis

motion 2003/04: N3 yrkande 4 och avslår motionerna

2003/04:N203 och 2003/04:N259.

Ställningstagande

Vi delar de synpunkter som framförs i Riksdagens

revisorers förslag, liksom i motionerna 2002/03:N21

(m), 2003/04:N1 (m), 2002/03:N22 (kd), 2003/04: N2

(kd) och 2003/04:N327 (c), när det gäller

bolagsledningarnas löner och ersättningar. Liknande

principiella synpunkter framförs också i motion

2003/04:N3 (fp).

Regeringen har, som redovisats, nyligen fattat

beslut om förändrade riktlinjer för företagsledande

personers anställningsvillkor i statliga bolag och

för anställdas incitamentsprogram. Vi finner det

anmärkningsvärt att regeringen, parallellt med att

riksdagen behandlar revisorernas förslag och förslag

i motioner rörande bolagsledningarnas löner och

ersättningar, bedriver ett översynsarbete och fattar

beslut om nya riktlinjer. Det ger ett intryck av

självtillräcklighet hos regeringen. Samtidigt är

regeringens beteende i högsta grad avslöjande:

regeringsbeslutet om riktlinjerna fattas en knapp

vecka före utskottets preliminära behandling av de

aktuella förslagen. Det är först när regeringen ser

framför sig ett tillkännagivande av riksdagen i

frågan som regeringen förmår besluta om uppstramade

riktlinjer.

Vi kan konstatera att de nya riktlinjerna innebär

ett steg i den riktning som förordas av Riksdagens

revisorer och i de nämnda motionerna. Riktlinjerna

innebär att det i princip skall bli ett stopp för

bonuslöner till de verkställande direktörerna. Detta

är bra. Bonussystem är en ordning som inte bör

tillämpas i statliga företag. Det finns en stor,

principiell skillnad mellan privata och statliga

företag: Om man är privat aktieägare och inte är

nöjd med hur styrelsen i det berörda företaget

hanterar lönesättningen för direktörerna i

företaget, så kan man sälja aktierna. Som medborgare

- och därmed delägare i de statliga företagen - har

man inte den valfriheten.

Även om de nya riktlinjerna således innebär steg i

rätt riktning är de inte tillräckliga. Riksdagen bör

anmoda regeringen att vidta ytterligare åtgärder i

enlighet med revisorernas och motionernas förslag.

Det gäller sådant som undersökning av löneskillnader

mellan vd för statliga företag och generaldirektörer

i affärsverk eller statliga myndigheter av

motsvarande storlek, kontroll av

avgångsersättningar, bl.a. att det sker en avräkning

från avgångsersättning om berörd vd erhåller ny

anställning, samt kontroll av pensionsavtal.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har

anförts. Därmed blir Riksdagens revisorers förslag i

berörd del och de tidigare nämnda motionerna i

motsvarande delar tillgodosedda och tillstyrks.

Motion 2003/04:N3 (fp) blir också till en del

tillgodosedd, medan övriga här aktuella motioner

avstyrks.

14.Bolagsledningarnas löner och ersättningar

(punkt 9)

av Yvonne Ångström (fp) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 14. Därmed

bifaller riksdagen Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16 punkt 7 och motionerna 2002/03:N21

yrkandena 7 och 8, 2003/04:N1 yrkande 6, 2003/04:N3

yrkande 4, 2003/04:N327 yrkande 7 i denna del,

bifaller delvis motionerna 2002/03:N22 yrkande 7 och

2003/04:N2 yrkande 11 och avslår motionerna

2002/03:N21 yrkande 9, 2003/04:N1 yrkande 7,

2003/04:N203 och 2003/04:N259.

Ställningstagande

Vi delar de synpunkter som framförs i Riksdagens

revisorers förslag, liksom i motion 2003/04:N3 (fp),

när det gäller bolagsledningarnas löner och

ersättningar. Liknande principiella synpunkter

framförs också i motionerna 2002/03:N21 (m),

2003/04:N1 (m), 2002/03:N22 (kd), 2003/04:N2 (kd)

och 2003/04:N327 (c).

Regeringen har, som redovisats, nyligen fattat

beslut om förändrade riktlinjer för företagsledande

personers anställningsvillkor i statliga bolag och

för anställdas incitamentsprogram. Vi finner det

anmärkningsvärt att regeringen, parallellt med att

riksdagen behandlar revisorernas förslag och förslag

i motioner rörande bolagsledningarnas löner och

ersättningar, bedriver ett översynsarbete och fattar

beslut om nya riktlinjer. Det ger ett intryck av

självtillräcklighet hos regeringen. Samtidigt är

regeringens beteende i högsta grad avslöjande:

regeringsbeslutet om riktlinjerna fattas en knapp

vecka före utskottets preliminära behandling av de

aktuella förslagen. Det är först när regeringen ser

framför sig ett tillkännagivande av riksdagen i

frågan som regeringen förmår besluta om uppstramade

riktlinjer.

Vi noterar att de nya riktlinjerna innebär ett

steg i den riktning som förordas av Riksdagens

revisorer och i de nämnda motionerna. Samtidigt kan

vi konstatera att det rör sig om just riktlinjer,

som alltså inte är tvingande. Det är fortfarande upp

till bolagens styrelser att besluta om eventuella

incitaments-program. Enligt uppgift av

näringsminister Leif Pagrotsky i medierna kommer

inte heller de nya riktlinjerna att innebära någon

minskning av de totala lönekostnaderna för de

berörda personerna.

Riktlinjerna är alltså inte tillräckliga och

kommer inte att innebära att de avarter som

förekommer och som påvisats av revisorerna

försvinner. Därför behövs det ytterligare åtgärder.

Revisorerna fann bl.a. att de verkställande

direktörerna i vissa statliga företag hade betydligt

högre löner än generaldirektörerna i statliga verk

av motsvarande storlek. Vi delar revisorernas

bedömning att regeringen bör undersöka motiven bakom

dessa löneskillnader. Vi anser vidare, i likhet med

revisorerna, att det är otillfredsställande att

staten inte har kontroll över vilka pensionsavtal

som ingås för ledningarna i de statliga företagen.

Att staten i flera fall inte har haft det har

framgått tydligt, inte minst genom det pensionsavtal

som Vin & Sprit slöt med sin nuvarande vd. Till

anställningsvillkoren för ledningarna i företagen

hör även eventuella bonusavtal. När det gäller

bonusavtal visar revisorernas granskning att sådana

är relativt sällsynta hos statens bolag, men att de

förekom i sex företag år 2001. Vi vill inte utfärda

något generellt förbud mot bonuslöner utan anser att

företag som verkar på en marknad - även statliga

företag - skall kunna betala sina ledningar

marknadsmässiga ersättningar och även bonuslöner när

så är motiverat. Avtalen måste dock vara på en

restriktiv och rimlig nivå. Villkoren för avtalen

bör också framgå på ett öppet och tydligt sätt.

Med hänvisning till det anförda bör riksdagen

genom ett tillkännagivande anmoda regeringen

att vidta åtgärder i enlighet med vad som

här har anförts. Därmed blir Riksdagens

revisorers förslag i berörd del och den

nämnda motionen i motsvarande del

tillgodosedda och tillstyrks. Motionerna

2002/03: N21 (m), 2003/04:N1 (m),

2002/03:N22 (kd), 2003/04:N2 (kd) och

2003/04: N327 (c) blir också till en del

tillgodosedda, medan övriga här aktuella

motioner avstyrks.

15.Kapitalomstruktureringar (punkt 11,

motiveringen)

av Mikael Odenberg (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne

Ångström (fp), Stefan Hagfeldt (m), Nyamko Sabuni

(fp) och Håkan Larsson (c).

Ställningstagande

Riksdagen behandlade våren 2003, som nämnts,

regeringens förslag i tilläggsbudgeten för

budgetåret 2003 avseende förbättrad kapitalstruktur

i statliga företag (prop. 2002/03:100, bet.

2002/03:FiU21). Innehållet i riksdagens beslut har

redogjorts för. Våra synpunkter i frågan

överensstämmer med dem som framfördes i en

reservation (m, fp, c) i finansutskottets betänkande

2002/03:FiU21. Vi ser ingen anledning att i detta

sammanhang åter ta upp frågan till behandling.

Motion 2002/03:N22 (kd) avstyrks därmed i berörd

del.

16.Kapitalomstruktureringar (punkt 11)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 11

borde ha följande lydelse:

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservation 16. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:N22 yrkande 5.

Ställningstagande

Jag anser - i likhet med vad som anförs i motion

2002/03:N22 (kd) - att riksdagen skall begära att

regeringen utformar ett lagförslag för att reglera

kapitalomstruktureringar i statligt ägda företag. I

anslutning till regeringens förslag i

tilläggsbudgeten för år 2003 om en förbättrad

kapitalstruktur i statliga bolag (prop. 2002/03:100,

bet. 2002/03:FiU21) framförde Kristdemokraterna i en

reservation sina synpunkter på hur bristsituationer

i statligt ägda bolag bör avhjälpas. Detta bör ske

antingen genom en omfördelning av statliga

tillgångar genom extrautdelningar eller

försäljningar eller genom att privata investerare

skjuter till kapital. Denna typ av överföringar av

statliga tillgångar måste göras inom statsbudgeten.

Regeringens modell bidrar till att ytterligare

försvåra genomlysningen av statsbudgeten och

regeringens förvaltning av de statliga bolagen. För

att öka öppenheten och för att inordna modellen för

förändringar i statliga bolags kapitalstruktur i

statsbudgeten bör riksdagen stifta en lag som

avgränsar kontots användning och beskriver hur de

medel som använts skall redovisas i statsbudgeten.

En sådan lag bör tydligt avgränsa regeringens

befogenhet att göra kapitalinsatser utan att i

förväg ha inhämtat riksdagens godkännande. I samband

med riksdagsbehandlingen av tilläggsbudgeten

framhöll konstitutionsutskottet (yttr. 2002/03:KU6y)

att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett

förslag för hur en permanent ordning för

kapitalomstrukturering i den statliga företagssfären

bör regleras. Finansutskottet (bet. 2002/03:FiU21)

delade konstitutionsutskottets åsikt och anförde att

det är angeläget att ett tydligt regelverk skapas

och att det i sammanhanget bör utredas hur förslaget

förhåller sig till den s.k. budgetlagen och gällande

praxis om hur kapitalutdelningar och kapitalinsatser

skall beslutas och redovisas.

Riksdagen bör nu ge regeringen i uppdrag att utforma

den lagstiftning som både konstitutionsutskottet och

finansutskottet efterfrågat. Med ett sådant beslut

blir den nämnda motionen tillgodosedd och

tillstyrks.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelse 2002/03:120

I regeringens skrivelse 2002/03:120 lämnas en

redogörelse för förvaltningen av statens

företagsägande samt för verksamheten i de företag

och affärsverk som Regeringskansliet förvaltade vid

årsskiftet 2002/03.

Riksdagens revisorers förslag

2002/03:RR16

1. Allmänna synpunkter

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet Allmänna

synpunkter.

2. Regeringskansliet som ägarföreträdare

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet

Regeringskansliet som ägarföreträdare.

3. Övergripande mål, ekonomiska mål och

verksamhetsmål

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Rikdagens revisorer anfört i avsnittet Övergripande

mål, ekonomiska mål och verksamhetsmål.

4. Styrelsernas effektivitet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet Styrelsernas

effektivitet.

5. Insyn, uppföljning och revision

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet Insyn,

uppföljning och revision.

6. Dotterbolagens verksamhet

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet

Dotterbolagens verksamhet.

7. Bolagsledningarnas löner och ersättningar

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

Riksdagens revisorer anfört i avsnittet

Bolagsledningarnas löner och ersättningar.

Motioner med anledning av skrivelsen

2002/03:N21 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det statliga

företagandet snedvrider konkurrensen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om avveckling av

sådan myndighetsverksamhet som snedvrider

konkurrensen.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en

motivering till varför vart och ett av bolagen med

statlig ägarinblandning även framgent bör ha

sådan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om renodling av

rollerna och privatisering av statliga företag.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om stopp för

hemlighetsmakeriet vid förvaltningen av de

statliga företagen.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om helt offentliga bolagsstämmor i alla

statliga företag.

7. Riksdagen begär att regeringen vidtar åtgärder i

syfte att säkerställa att en avgången vd i ett

statligt företag inte samtidigt kan uppbära lön

och avgångsvederlag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens kontroll

över vilka pensionsavtal som ingås i statliga

bolag.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att bonussystem

inte skall tillämpas för företagsledningarna i

statligt ägda bolag.

2002/03:N22 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grunderna för

statligt ägande (avsnitt 4).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

enhetlig redovisning för de olika företagen med

statligt ägande (avsnitt 5).

3. Riksdagen begär att regeringen i fortsättningen

lämnar sin redogörelse för företag med statligt

ägande i så god tid att riksdagen med normala

rutiner kan behandla den under vårriksdagen

(avsnitt 5).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om revisorernas roll

i företag med statligt ägande (avsnitt 6).

5. Riksdagen begär att regeringen utformar ett

lagförslag för att reglera

kapitalomstruktureringar i statligt ägda företag

(avsnitt 7).

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

etisk policy för regeringens ägarförvaltning samt

för företag med statligt ägande (avsnitt 8).

7. Riksdagen begär att regeringen ser över och

omarbetar riktlinjerna för incitamentsprogram samt

riktlinjerna för anställningsvillkor för vd och

övriga personer i företagsledande ställning i

enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt

9).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens

handläggning av frågor rörande företag med

statligt ägande (avsnitt 10).

9. Riksdagen begär att regeringen, i samråd med

riksdagens partier, utarbetar en ny modell för hur

frågor rörande företag med statligt ägande skall

hanteras i framtiden (avsnitt 10).

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ohälsan och

arbetsmiljön i företag med statligt ägande

(avsnitt 11).

2002/03:N23 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en systematisk

försäljning av de statligt ägda företagen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statligt ägda

företag snedvrider konkurrensen på marknaden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om redovisning av

samarbete med privata företag i form av samägande

för riksdagen.

Motioner med anledning av Riksdagens

revisorers förslag

2003/04:N1 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen i den årliga

redogörelsen för bolag med statligt ägande för

varje bolag redovisar vilka samhällsintressen som

motiverar att staten även fortsättningsvis

upprätthåller ägandet (avsnitt 2.3).

2. Riksdagen begär att regeringen under riksmötet

lägger fram förslag till privatiseringsplan för

bolag där fortsatt koppling till staten inte kan

motiveras (avsnitt 2.3).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett stopp för

hemlighetsmakeri vid förvaltningen av de statliga

bolagen (avsnitt 2.5)

4. Riksdagen beslutar om offentliga bolagsstämmor i

företag där staten har ett dominerande ägande

(avsnitt 2.5).

5. Riksdagen avslår vad Riksdagens revisorer anfört

om dotterbolagens verksamhet (avsnitt 2.6).

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbetalning av

avgångsvederlag (avsnitt 2.7).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om fast lön utan

bonustillägg för företagsledningarna i statliga

bolag (avsnitt 2.7).

2003/04:N2 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om grunderna för

statligt ägande (avsnitt 4).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

etisk policy för regeringens ägarförvaltning samt

för företag med statligt ägande (avsnitt 4).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samla

förvaltningen av samtliga statligt ägda bolag hos

ett departement (avsnitt 5).

4. Riksdagen begär att regeringen, i samråd med

riksdagens partier, utarbetar en ny modell för hur

frågor rörande företag med statligt ägande skall

hanteras i framtiden (avsnitt 5).

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att begränsa

antalet styrdokument samt förtydliga och förbättra

målbeskrivningar och uppföljning (avsnitt 6).

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de statliga

bolagsstyrelsernas sammansättning (avsnitt 7).

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

enhetlig redovisning för de olika företagen med

statligt ägande (avsnitt 8).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om revisorernas roll

i företag med statligt ägande (avsnitt 8).

9. Riksdagen begär att regeringen upprättar en

förteckning över dotterbolag till statligt ägda

bolag med en beskrivning av deras verksamhet samt

yttrande över huruvida verksamheten är hänförlig

till moderbolagets kärnverksamhet eller inte

(avsnitt 9).

10. Riksdagen begär att regeringen utarbetar ett

förslag till lagstiftning och riktlinjer för

hanteringen av dotterbolag till statligt ägda

bolag i enlighet med vad som anförs i motionen

(avsnitt 9).

11. Riksdagen begär att regeringen ser över och

omarbetar riktlinjerna för incitamentsprogram samt

riktlinjerna för anställningsvillkor för vd och

övriga personer i företagsledande ställning i

enlighet med vad som anförs i motionen (avsnitt 10).

2003/04:N3 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att återuppta

privatiseringen av statliga företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att målen för

varje statligt företags verksamhet skall framgå i

ett enda styrdokument.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att varje statligt

företag skall ha en aktuell bolagsordning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att undersöka

motiven till löneskillnader mellan ledningarna i

vissa statliga företag och verk.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en jämnare

könsfördelning bland de verkställande direktörerna

för statliga företag.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utse fler

styrelseledamöter med bakgrund utanför Sverige.

Motioner från allmänna

motionstiden

2003/04:Fi218 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statliga

företag och myndigheter skall ha ett fungerande

miljöledningssystem.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statliga

företag och myndigheter i möjligaste mån

miljöcertifierar sig enligt internationellt erkänd

standard.

2003/04:N203 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om lönenivån för chefer i

statliga bolag och statliga förvaltningar.

2003/04:N259 av Margareta Sandgren m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en policy för löner och

anställningsvillkor i statliga bolag.

2003/04:N286 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att staten bör

privatisera aktierna i Telia Sonera.

2003/04:N293 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att minska statens

företagsägande.

2003/04:N295 av Ulf Holm och Yvonne Ruwaida (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om styrning och

uppföranderegler för statligt ägda företag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett statligt

ägande alltid skall utövas med klara ägardirektiv

och ett aktivt ägarinflytande samt uppfylla vissa

uppföranderegler.

2003/04:N314 av Kerstin Lundgren (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ägarstyrning för

tillgänglighet i statliga företag.

2003/04:N316 av Mikael Odenberg m.fl. (m):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om privatisering av

de statliga företagen.

4. Riksdagen bemyndigar regeringen att privatisera

och omstrukturera de i motionen uppräknade

statliga företagen i enlighet med vad i motionen

anförs.

2003/04:N327 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en ökad

spridning av det statliga ägandet skulle bidra

positivt till tillväxten och den ekonomiska

utvecklingen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att felaktig

politisk styrning av de statliga företagens

verksamheter har skadliga demokratiska och

ekonomiska effekter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statliga

företag verkar på andra villkor än privata

aktörer, vilket snedvrider konkurrensen.

4. Riksdagen begär att regeringen tydligt motiverar

varför vart och ett av de statligt ägda företagen

skall förbli statligt ägt, och att regeringen i

övriga fall förbereder försäljning.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag till skärpt ägarstyrning av

de statliga företagen.

6. Riksdagen begär att regeringen utarbetar etiska

och miljömässiga riktlinjer för de statliga

företagen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att statliga

företag skall företräda medborgarnas intressen vid

styrelsenomineringar samt genom att tillämpa sunda

och rimliga avtal om pensioner, bonusar,

avgångsvederlag etc.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om möjligheten för

nya småföretag vid en kontrollerad avveckling av

Sveaskog i självbärande enheter skog.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ett spritt

ägande är positivt för skogsnäringen.

2003/04:N365 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om statlig ägarpolitik.

2003/04:N394 av Fredrik Olovsson och Louise

Malmström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att uppnå bättre

jämställdhet vad gäller ordförande och vice

ordförande i de statliga bolagens styrelser.

2003/04:N399 av Johan Andersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad jämställdhet i de

statliga företagen.

2003/04:N412 av Alf Svensson m.fl. (kd):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökad ägarspridning

genom utförsäljning av statliga företag.

Bilaga 2

Riktlinjer för anställningsvillkor i statliga

företag

Riktlinjerna ersätter tidigare riktlinjer rörande

anställningsvillkor för personer i företagsledande

ställning i statliga bolag (1996-12-05) samt

riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i

statliga bolag (1999-11-25). Riktlinjerna avser

företag som är helägda av staten. I företag där

staten är delägare bör riktlinjerna enligt

regeringsbeslutet så långt möjligt tillämpas efter

en dialog med övriga aktieägare.

ANSTÄLLNINGSVILLKOR FÖR PERSONER I FÖRETAGSLEDANDE

STÄLLNING

Företagets styrelse, i sin helhet, har ansvaret för anställning

av verkställande direktören och beslutar om

anställningsvillkoren. Styrelsen skall därvid beakta

om villkoren överensstämmer med de av regeringen

beslutade riktlinjerna. Det ankommer på styrelsen

och verkställande direktören att säkerställa att

regeringens riktlinjer för anställningsvillkor även

tillämpas för andra personer i företagsledande och

därmed jämförlig ställning (se definition nedan) i

statliga företag och dess dotterbolag.

Löner och övriga förmåner till personer i

företagsledande och därmed jämförlig ställning i

statliga företag skall vara konkurrenskraftiga men

inte löneledande i förhållande till jämförbara

företag.

Företagens styrelser skall vid beslut om

anställningsvillkor ta ställning till

företagsledarens totala ersättning inklusive

pensionsvillkor och övriga förmåner. Tjänstebostad

bör inte ingå som anställningsförmån. Om

incitamentsprogram finns skall

koncernchefen/verkställande direktören inte omfattas

av programmet.

Pensionsvillkor

Pensionsvillkoren skall ses som en del i de samlade

anställningsvillkoren. Pensionsvillkoren skall

ställas i relation till lön och övriga förmåner.

Styrelsens beslut om villkor för och avsättning till

pension till företagsledaren skall grundas på

beräkningar om sannolik och maximal kostnad för

företaget. Regeringen förordar avgiftsbestämda

pensionslösningar.

Pensionsvillkoren skall ha som utgångspunkt en

pensionsålder i intervallet 62-65 år. En lägre

pensionsålder än 65 år skall motsvaras av en lägre

pensionsnivå. Viktigast är att se till de totala

pensionskostnaderna.

Avgiftsbestämda pensioner

Regeringen förordar avgiftsbestämda pensionslösningar. Avgiften

skall stå i rimlig proportion till den fasta

grundlönen. Avgiften bör inte överstiga 30 procent

av den fasta lönen. Pensionsvillkoren skall ses som

en del i de samlade villkoren.

Förmånsbestämda pensioner

I de särskilda fall när styrelsen ändå avtalar om

förmånsbestämd pension skall i avtalet finnas en

begränsningsregel om hur stor den framtida pensionen

kan bli. Ålderspension på lönedelar över 20

inkomstbasbelopp bör uppgå till högst 32,5 procent.

Avsättning till företagsledarens pension skall göras

under den tid företagsledaren är verksam i

företaget. Av avtalet om pension skall framgå

tydliga bestämmelser om intjänandetid samt på vilken

ersättning den slutliga pensionen skall beräknas.

Förmånsbestämd pension skall normalt intjänas enligt

de regler som gäller för den tillämpliga kollektiva

pensionsplanen. Vid annan pensionsplan intjänas

pensionen linjärt från den tidpunkt vd-avtalet

träffas. Även pensionsförmåner som utgör tillägg

till en kollektiv pensionsplan skall intjänas

linjärt.

Pensionen skall beräknas på den genomsnittliga fasta

lönen under de senaste fem åren före

företagsledarens avgång. Om incitamentsprogram finns

skall dessa ersättningar inte ingå i

beräkningsunderlaget. Om en kollektiv pensionsplan

tillämpas skall istället dess regler gälla inom de

inkomstnivåer som täcks av planen.

Avtalet om pension skall även innehålla tydliga

samordningsbestämmelser avseende andra inkomster och

pensioner.

I avtal om pension skall sjukförsäkringsskydd och

nivå på efterlevandeskydd tydligt regleras. Det är

lämpligt att tillämpa ITP-planens bestämmelser vid

reglering av dessa förmåner.

Uppsägningstid och avgångsvederlag

Vid uppsägning från företaget skall uppsägningstiden

inte överstiga sex månader. Vid uppsägning från

företagets sida kan avgångsvederlag utgå.

Avgångsvederlaget skall garantera företagsledaren

trygghet under en övergångsperiod. Det får motsvara

högst 18 månadslöner exklusive uppsägningstid. Denna

ersättning skall utbetalas månadsvis och grundas på

den fasta månadslönen exklusive förmåner. Vid ny

anställning eller inkomst från annan

förvärvsverksamhet skall avgångsersättningen

reduceras med belopp motsvarande ny inkomst under

24-månadersperioden.

Vid uppsägning från den anställdes sida skall inget

avgångsvederlag utgå.

Vidare bör avtalet om avgångsvederlag innehålla

bestämmelser som gör det möjligt att - tills

rättslig prövning skett eller överenskommelse

träffats - helt eller delvis hålla inne

avgångsersättning, om det före eller under

vederlagsperioden upptäcks oegentligheter eller

försummelser som kan leda till ansvar för brott

eller till skadeståndsskyldighet.

Styrelsens arvoden

Ägaren tillsätter styrelse och beslutar om arvoden till

styrelsens ledamöter på bolagsstämman. Även arvoden

till styrelseledamöter som arbetar i särskilt

inrättade kommittéer under styrelsen skall bestämmas

av ägaren genom beslut på bolagsstämma.

Personer i företagsledande eller därmed jämförlig

ställning skall inte uppbära arvode för

styrelseuppdrag i företaget eller andra företag inom

koncernen.

Redovisning - Årsredovisning

För koncernchef samt verkställande direktör

(specificerat per person) samt för ledningsgruppen i

övrigt skall i årsredovisningen lämnas uppgift

enligt följande:

a) Specifikation och summan av samtliga

ersättningar; lön, pensionskostnad samt övriga

förmåner för respektive funktion.

b) Villkoren i avtal om pension.

c) Villkoren i avtal om avgångsvederlag.

Om företaget ingår i en koncern skall uppgifterna

avse förmåner från samtliga koncernföretag.

För styrelsens ledamöter skall redovisas arvode för

ordförande, vice ordförande och ledamot. Dessutom

skall särskilt redovisas om ersättning till dessa

utgår utöver vad bolagsstämman beslutat om till

följd av uppdrag eller anställning i företaget eller

annat koncernföretag.

Bolagsstämma

Styrelsen skall på bolagsstämman redovisa och

motivera den totala ersättningen till verkställande

direktören.

Skiljeklausul

Företagets anställningsavtal med företagsledare

skall innehålla en klausul om att tvister i

anledning av avtalet avgörs enligt lagen (1999:416)

om skiljeförfarande.

Incitamentsprogram för anställda

I de allra flesta fall bör statligt ägda företag undvika

incitamentsprogram. Det förhållandet att regeringen

beslutat om riktlinjer för incitamentsprogram skall

alltså inte uppfattas som att regeringen

rekommenderar sådana program i företag som helt

eller delvis ägs av staten.

Det ankommer på bolagets styrelse att säkerställa

att - om ett incitamentsprogram införs - regeringens

riktlinjer för incitamentsprogram för anställda i

statliga företag följs.

Följande principer skall vara vägledande i de

särskilda fall incitamentsprogram införs:

Ett incitamentsprogram bör omfatta all anställd

personal i företaget utom

koncernchefen/verkställande direktören.

Särskilda incitamentsprogram som enbart riktas till

personer i företagsledande ställning skall inte

införas.

Det skall finnas en direkt koppling mellan de mål

som skall ligga till grund för belöningen i

incitamentsprogrammet och företagets övergripande

verksamhetsmål. Företaget skall ha en väl fungerande

verksamhetsstyrning som incitamentsprogrammet

kopplas till. Incitamentsprogrammets mål skall vara

objektiva, definierbara och mätbara på både kort och

lång sikt. Belöningen kan - beroende av företagets

verksamhet - vara kopplad till såväl kvantitativa

som kvalitativa mål.

Det skall finnas ett tydligt samband mellan

incitamentsprogrammets mål och den anställdes

arbetsinsats. Vid programmets utformning skall

beaktas att yttre faktorer, t.ex. allmänna

förändringar av börskurser, råvaru- och

fastighetspriser, ränta samt valutakurser, inte

skall påverka belöningen. Företagsspecifika eller

individuella förändringar kan däremot inverka på

belöningen.

Belöningen skall präglas av rimlighet. Belöningen

skall även stå i rimlig balans med företagets

resultat. Belöning skall ej utgå för det år

företaget redovisar förlust. Incitamentsprogrammens

belöningar skall inte utfalla till ett högre belopp

till individen än motsvarande två månadslöner.

Det skall klargöras vilka regler som gäller för att

erhålla belöning vid olika anställningsformer.

Vidare skall det regleras hur nyanställda skall

introduceras i programmet och hur belöningen skall

beräknas i samband med anställningens upphörande.

Incitamentsprogrammet skall tidsbegränsas för att

kunna revideras eller avskaffas om förutsättningarna

ändras.

Företagets årsredovisning skall innehålla alla

väsentliga uppgifter om incitamentsprogrammet.

Definitioner

Med personer i företagsledande och därmed jämförlig ställning

avses verkställande direktör, ställföreträdare för

verkställande direktör och, i större företag,

direktionsmedlem och personer med självständig

ställning som chef för en större gren av företagets

verksamhet [jämför 1 § lagen (1982:80) om

anställningsskydd].

Anställningsvillkor som regleras av SFS 2003:55, SFS

2003:56 omfattas inte av dessa riktlinjer.

Med förmånsbestämd pension avses att pensionens

storlek är bestämd som en viss procent av lönen.

Pensionspremierna ändras därför mellan åren när

lönen ändras för att den kommande pensionen skall

kunna betalas ut enligt den nivå som är bestämd.

Med avgiftsbestämd (premiebestämd) pension avses att

pensionspremien är bestämd och att man inte i förväg

vet hur stor pensionen blir. Storleken avgörs bl.a.

av hur stora premierna är och vilken avkastning

dessa ger.

Ett incitamentsprogram är ett system för belöning av

personers arbetsinsats där belöningen är beroende

av att arbetstagarens arbetsinsats höjer värdet i

företaget. I dessa riktlinjer jämställer

regeringen rörlig lönedel och bonus med

incitamentsprogram. Detta skall dock inte

jämställas med sedvanlig provisionsbaserad lön.