Bet. 2003/04:NU8

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU8

Torv och elcertifikat

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag (prop. 2003/04:42) om att

elproduktion som sker med användning av torv i godkända kraftvärmeverk skall

vara elcertifikatsberättigande. Förslaget är ett direkt svar på den begäran

som riksdagen, på utskottets förslag, framförde våren 2003. Skälen för

utskottets ståndpunkt att torv bör berättiga till elcertifikat är

miljömässiga. Om torv inte skulle vara certifikatberättigande skulle torven

som bränsle i kraftvärmeverken komma att konkurreras ut av kol. Effekten

av en ökad kolanvändning blir ökade miljöstörande utsläpp. I en reservation

(m, fp, mp) avvisas regeringens förslag, med hänvisning till att torv är

ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle.

Även regeringens förslag om att elleverantörerna skall åläggas att till

Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av mindre elförbrukare

för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa ersättningar skall

offentliggöras tillstyrks av utskottet. Enligt vad utskottet erfarit kan

de avgifter elleverantörerna tar ut variera relativt kraftigt. Utskottet

utgår från att det inom ramen för ett uppdrag som Energimyndigheten givits

skall gå att få ett underlag för en analys av om konsumenternas ersättningar

till elleverantörerna ligger på en rimlig nivå. I en reservation (m, fp)

avvisas regeringens förslag. I en annan reservation (kd), där regeringens

förslag tillstyrks, argumenteras för att riksdagen skall anmoda regeringen

att ge Konsumentverket i uppdrag att tillse hur elfakturor skall kunna

göras begripliga för konsumenterna.

Utskottet avstyrker också ett par motionsyrkanden om en utökning av kretsen

av elintensiva industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten.

Ställningstagande i denna fråga bör anstå till översynen av

elcertifikatssystemet,

som skall ske i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken senare

under år 2004. I en reservation (kd) förordas att kretsen av elintensiva

industrier skall utökas med växthusnäringen och smidesföretagen. Slutligen

avstyrks motionsyrkanden rörande kvotnivåer och kvotpliktsavgifter i

elcertifikatssystemet. Utskottet kan inte se någon anledning att nu göra

några ändringar i dessa båda hänseenden. Båda områdena omfattas av

Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas i två omgångar senare under

år 2004. I en reservation (mp) följs yrkandena upp.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Torv som certifikatberättigande bränsle

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:113)

om elcertifikat såvitt avser 1 kap. 1 och 2 §§ och 2 kap. 1 a och 5 §§.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:42 i denna del och avslår

motionerna 2003/04:N8, 2003/04:N9 yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:N10

och 2003/04:N11.

Reservation 1 (m, fp, mp)

2. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m.

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2003:113)

om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets förslag i det

föregående. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:42 i denna del

och avslår motionerna 2003/04:N7 yrkande 1 och 2003/04:N9 yrkande 1 i

denna del.

Reservation 2 (m, fp)

Reservation 3 (kd)

3. Elintensiv industri

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sk401 yrkande 4 och 2003/04:N7 yrkande

2.

Reservation 4 (kd)

4. Kvotens utveckling över tiden

Riksdagen avslår motion 2003/04:N319 yrkandena 2 och 3.

Reservation 5 (mp)

Stockholm den 3 februari 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per

Bill (m)1Deltar ej under punkt 3 och 4, Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran

Holmqvist (s), Eva Flyborg (fp)2Deltar ej under punkt 3 och 4, Sylvia

Lindgren (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria Larsson (kd), Lennart Beijer

(v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren (m)3Deltar ej under punkt 3

och 4, Carina Adolfsson Elgestam (s), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson

(s), Anne-Marie Pålsson (m)4Deltar ej under punkt 3 och 4, Lars Johansson

(s) och Nyamko Sabuni (fp)5Deltar ej under punkt 3 och 4.

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas

dels proposition 2003/04:42 om torv och elcertifikat,

dels fem motioner som väckts med anledning av propositionen,

dels två motioner från allmänna motionstiden.

Upplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av

företrädare för smidesföretagen. Vidare har skrivelser inkommit från bl.a.

Karlshamns kommun och företaget Karlshamns AB.

Bakgrund

Riksdagen beslöt våren 2003 att ett elcertifikatssystem skulle införas

den 1 maj 2003 (prop. 2002/03:40, bet. 2002/03:NU6). Enligt systemet skall

den som producerar förnybar el kostnadsfritt tilldelas elcertifikat av

staten. Samtidigt ålades elanvändarna en skyldighet att förvärva elcertifikat

i förhållande till elförbrukningen (kvotplikt). Eftersom det blir ekonomiskt

fördelaktigt att förvärva elcertifikat uppstår en marknad där elcertifikaten

åsätts ett pris. Inkomsterna från försäljningen av elcertifikaten skall

täcka merkostnaderna för produktion av förnybar el. Utskottet såg positivt

på elcertifikatssystemet och ansåg att det skulle komma att skapa möjligheter

för en fortsatt utbyggnad av elproduktionen från förnybara energikällor,

samtidigt som det skulle stimulera en marknadsdynamik som främjar

kostnadseffektivitet och teknikutveckling. Enligt utskottets uppfattning

fanns det behov av en kraftfull satsning på att främja investeringar i

elproduktion från förnybara energikällor. Elcertifikatssystemet förväntades

komma att ge långsiktiga och stabila förutsättningar så att investeringar

i förnybar elproduktion genomförs. I en reservation (m, fp, kd) avvisades

regeringens förslag.

När det gällde den konkreta utformningen av elcertifikatssystemet föreslog

utskottet några förändringar i förhållande till förslaget i propositionen.

En gällde kvotpliktens omfattning, varvid utskottet föreslog vissa

utökningar och förtydliganden vad avser de industrigrenar inom den elintensiva

industrin som regeringen hade föreslagit skulle undantas från kvotplikt.

Utskottet förordade att även träskiveindustrin skulle undantas och att

vissa förtydliganden skulle göras avseende vilka näringsgrenar som bör

avses med de i elcertifikatslagen angivna industrigrenarna cementindustri

och gruvindustri. Riksdagen följde utskottet.

Riksdagen beslöt vidare, i enlighet med regeringens förslag, att el

producerad med användning av vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk

energi, biobränslen och viss vattenkraft skall utgöra certifikatberättigande

elproduktion. När det gällde torv uttalade riksdagen, på utskottets förslag,

att även detta bränsle bör berättiga till elcertifikat. I sitt

ställningstagande anförde utskottet följande:

Utskottet har övervägt frågan om huruvida torv skall vara berättigat till

elcertifikat och kommit till slutsatsen att torv bör berättiga till

elcertifikat. Skälen för denna slutsats är miljömässiga. Om torv inte blir

certifikatberättigande kommer torven som bränsle i kraftvärmeverken att

konkurreras ut av kol. Effekten av en ökad kolanvändning blir ökade

miljöstörande utsläpp. Enligt utskottets bedömning föreligger ingen risk

för att torv skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom torv

inte utgör något alternativ till biobränslen. Alternativet till torv är

som nämnts ökad kolanvändning.

EG-kommissionen har, som tidigare redovisats, nyligen gjort bedömningen

att elcertifikatssystemet - med den uppläggning som anges i propositionen

- är förenligt med EG-fördraget. Om torv skall vara certifikatberättigande

krävs en förnyad prövning av kommissionen. Enligt utskottets mening bör

regeringen omgående göra en anmälan härom till kommissionen. Därefter bör

regeringen - senast hösten 2003 i budgetpropositionen för år 2004 -

återkomma till riksdagen med förslag om att torv skall utgöra

elcertifikatsberättigande bränsle.

Riksdagen bör genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att vidta

åtgärder i enlighet med vad utskottet anfört.

I reservationer (mp) framfördes synpunkter på utformningen av olika delar

av elcertifikatssystemet och lämnades förslag till förändringar.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till ändringar i lagen (2003:113) om

elcertifikat. Förslaget innebär att torv blir ett certifikatberättigande

bränsle när den används för elproduktion i kraftvärmeverk. Vidare innebär

förslaget att elleverantörerna fortlöpande, till tillsynsmyndigheten,

skall anmäla den ersättning de tar ut för att hantera kvotplikten åt

elanvändare som förbrukar mindre än 50 000 kilowattimmar el per år.

Myndigheten skall offentliggöra information om de ersättningar som

elleverantörerna tillämpar. Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.

Utskottets överväganden

Torv som certifikatberättigande bränsle

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att elproduktion som sker med

användning av torv i godkända kraftvärmeverk skall vara

elcertifikatsberättigande.

Förslaget är ett direkt svar på den begäran som riksdagen, på utskottets

förslag, framförde våren 2003. Jämför reservation 1 (m, fp, mp).

Propositionen

Regeringen föreslår, som redovisats, att elproduktion som sker med användning

av torv i godkända kraftvärmeverk skall vara certifikatberättigande.

Riksdagens tillkännagivande våren 2003 rörande torv som

elcertifikatsberättigande

bränsle innebär att det finns en politisk majoritet för att torv skall

omfattas av certifikatssystemet, konstaterar regeringen.

Några remissinstanser har avstyrkt förslaget, uppger regeringen. Svenska

naturskyddsföreningen har särskilt pekat på att syftet med elcertifikatssystemet

åsidosätts om torven blir ett certifikatberättigande bränsle. Som framgår

av det följande anser regeringen att det finns starka skäl som talar för

att torven inte bör inordnas under begreppet förnybar energikälla. Detta

ställningstagande leder i sin tur till att systemet, genom det nu aktuella

förslaget, kommer att få två syften - dels att främja produktion av el

med användning av förnybara energikällor, dels att främja produktion av

el med användning av torv. Elcertifikatssystemets huvudsakliga ändamål

skall dock även fortsättningsvis vara att främja produktion av el med

användning av förnybara energikällor.

Enligt utskottets bedömning våren 2003 finns det ingen risk för att torv

skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom torven inte utgör

något alternativ till sådana bränslen, påpekar regeringen. Bland

remissinstanserna finns det olika synpunkter på konkurrensen mellan dessa

bränslen. Användningen av torv och biobränslen i kraftvärmeverk regleras

på olika sätt, bl.a. genom de villkor som uppställs för tillstånd till

verksamheten. Innehavare av anläggningar som fått investeringsstöd enligt

1997 års energipolitiska program har förbundit sig att under minst fem år

använda biobränslen i en omfattning som motsvarar minst 70 % av den totala

bränsleförbrukningen. Regeringen delar utskottets bedömning att det inte

finns risk för att torven tränger ut biobränslen som certifikatberättigande

bränslen. Om det ändå skulle visa sig att torven tränger ut biobränslen

ur elcertifikatssystemet finns det, enligt regeringens uppfattning,

anledning att på nytt överväga torvens roll i elcertifikatssystemet. Regeringen

avser att noga följa utvecklingen och vid behov återkomma till riksdagen.

Svenska gruvföreningen har i sitt remissvar pekat på att konkurrensen kan

snedvridas om torv, men inte sorterat avfall, skall vara ett

certifikatberättigande

bränsle i fjärrvärmeanläggningar som producerar både värme och el. Regeringen

konstaterade våren 2003 i propositionen med förslaget om lag om elcertifikat

att synen på vilka biobränslen som är godtagbara i elcertifikatssystemet

kan förändras över tiden. I propositionen om ett samhälle med giftfria

och resurssnåla kretslopp (prop. 2002/03:117) redogjorde regeringen för

inriktningen på avfallspolitiken och ansåg att det är viktigt att

möjligheterna till elproduktion övervägs vid förbränning av avfall. Vid

beredningen av EG-kommissionens förslag till direktiv om främjande av

kraftvärme är denna bedömning utgångspunkt vad avser alla bränslen. Regeringen

har vidare beslutat om tillsättande av en särskild utredare (kammarrättslagman

Curt Rispe) med uppgift att lämna förslag till hur en skatt på avfall som

förbränns lagtekniskt kan utformas (dir. 2003:96). Utredningsarbetet skall

vara avslutat senast den 31 december 2004. Ett delbetänkande skall lämnas

senast den 30 juni 2004. Då avfallsbränslena har ett väsentligt lägre

marknadspris än torv bedömer regeringen att avfallsbränslenas konkurrenskraft

kommer att bestå, även om torv blir ett certifikatberättigande bränsle.

Regeringen avser att noga följa utvecklingen, så att möjligheterna till

elproduktion övervägs och används vid förbränning av avfall.

Hur torvbränsle kan klassificeras har betydelse inte bara för hur

elcertifikatlagens ändamål skall definieras utan även för var torven skall

behandlas i lagen. Vid bedömningen av dessa frågor är Europaparlamentets

och rådets direktiv (2001/77/EG) om främjande av elproduktion från förnybara

energikällor på den inre marknaden för el, det s.k. RES-direktivet, och

Torvutredningens slutsatser i betänkandet Uthållig användning av torv

(SOU 2002:100) viktiga utgångspunkter. RES-direktivet upptar inte torv i

definitionen av vad som är förnybara energikällor. Torvutredningen

konstaterade bl.a. att torv i flertalet internationella energisammanhang

betraktas som ett fossilt bränsle, eller i vart fall inräknas den inte

uttryckligen bland förnybara bränslen eller biobränslen. Enligt

Naturvårdsverket kan energitorv i allt väsentligt likställas med fossila

bränslen,

och verket ser positivt på förslaget att inte inordna torven under

begreppet förnybar energikälla i lagen om elcertifikat. Ändamålet med lagen

om elcertifikat är att främja produktion av elektricitet med användning

av förnybara energikällor (1 kap. 1 §). I lagen (2 kap. 1 §) anges de

förnybara energikällor som, när de används vid elproduktion i en godkänd

anläggning, berättigar anläggningens innehavare att tilldelas elcertifikat

enligt följande: vindkraft, solenergi, vågenergi, geotermisk energi och

biobränslen. Vattenkraften regleras särskilt i lagen (2 kap. 2-3 §§).

Lagens avgränsning är förenlig med RES-direktivets definition av förnybara

energikällor. Regeringen anser att det finns starka skäl för att torven

inte bör likställas med och därmed inordnas under begreppet förnybar

energikälla, såsom det avgränsats i lagen om elcertifikat. Utskottets

ställningstagande våren 2003 indikerar dessutom att avsikten inte varit

att klassificeringsmässigt likställa torv med biobränslen, framhåller

regeringen.

Att inordna torven i elcertifikatssystemet, så att produktion av el med

användning av torv kommer att vara certifikatberättigande, innebär, som

tidigare nämnts, att lagen kommer att få två ändamål - att främja produktion

av elektricitet dels med användning av förnybara energikällor, dels med

användning av torv. Detta bör återspeglas i ändamålsparagrafen, genom att

torven omnämns redan där. Den el som produceras med användning av förnybara

energikällor har i samma paragraf fått beteckningen förnybar el. Begreppet

återfinns även i andra bestämmelser i lagen, liksom i lagen (2003:437) om

ursprungsgarantier avseende förnybar el. Att av lagtekniska skäl använda

begreppet förnybar el även för sådan el som producerats med användning av

torv bedöms vara acceptabelt, varför begreppet inte bör ändras eller

kompletteras i lagen om elcertifikat. Däremot bör definitionen i lagen om

elcertifikat förtydligas (1 kap. 2 § 1) genom att explicit ange de förnybara

energikällor som avses i lagen, nämligen vindkraft, solenergi, vågenergi,

geotermisk energi samt biobränslen och vattenkraft.

En ny bestämmelse som anger förutsättningarna för att tilldelas elcertifikat

vid elproduktion som sker med användning av torv bör vidare tas in i lagen

(2 kap. 1 a §). Den användning av torvbränsle som utskottet har ansett

skall vara certifikatberättigande äger rum i kraftvärmeverk. Den föreslagna,

nya bestämmelsen stadgar att innehavaren av ett godkänt kraftvärmeverk

där el produceras med användning av torv skall vara berättigad att tilldelas

elcertifikat. Vid förbränning av torv utgår ingen energi- eller koldioxidskatt,

men däremot svavelskatt. Riksskatteverket har i sitt remissyttrande pekat

på risken att företag kan komma att betrakta torven som ett biobränsle i

skattemässigt hänseende. De skäl som anförts bedöms dock på ett tillräckligt

tydligt sätt klargöra att torven inte skall likställas med biobränslen,

såvitt avser lagen om elcertifikat.

Lagen om ursprungsgarantier avseende förnybar el, som innebar ett

genomförande i svensk lagstiftning av det tidigare nämnda RES-direktivet och

som trädde i kraft den 1 oktober 2003, innehåller bestämmelser om en rätt

för elproducenter att få s.k. ursprungsgarantier för el som producerats

med användning av förnybara energikällor (förnybar el). Dessa bestämmelser

bygger i viss utsträckning på lagen om elcertifikat. Torv omfattas inte

av RES-direktivet och följaktligen är torv inte heller en sådan energikälla

som omfattas av den förstnämnda lagens bestämmelser. Att föra in torven

som ett certifikatberättigande bränsle innebär enligt regeringen inga

komplikationer som bör föranleda förslag till ändringar i lagen om

ursprungsgarantier avseende förnybar el.

Syftet med det nyssnämnda RES-direktivet är bl.a. att främja en ökning av

de förnybara energikällornas bidrag till elproduktionen på den inre

marknaden för el. Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att

främja en sådan ökning i enlighet med vägledande nationella mål, som för

Sveriges del bestämts som en ökning med 10 TWh från 2002 års nivå till år

2010 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). EG-kommissionen har gjort

bedömningen att elcertifikatssystemet är förenligt med EG-fördraget. Om

torv skall vara certifikatberättigande krävs ett godkännande av kommissionen.

Den föreslagna ändringen anmäldes av regeringen i juli 2003 för prövning

av kommissionen. Eftersom torven inte skall inordnas under begreppet

förnybara energikällor i lagen om elcertifikat, betonade regeringen bl.a.

de miljöfördelar som uppstår genom att samtliga kraftvärmeanläggningar

som kommer att använda torv uppfyller de kriterier för högeffektiv kraftvärme

som för närvarande diskuteras inom EU.

Motionerna

Förslaget om att torv skall bli ett elcertifikatsberättigande bränsle

avvisas i fyra motioner.

I motion 2003/04:N9 (m) föreslås dels att propositionen skall avslås,

dels att riksdagen skall göra ett tillkännagivande om behovet av en översyn

av skyddet för våtmarker vid torvbrytning. Motionärerna erinrar om att

Moderata samlingspartiet motsatte sig införandet av systemet med elcertifikat

av olika skäl. Argumenten har inte försvagats anser motionärerna och menar

att systemet med elcertifikat bör avskaffas.

Givet att elcertifikatssystemet existerar anser de dock att det är viktigt

att den elproduktion som är berättigad till elcertifikat är sådan som det

på någon miljömässig grund kan hävdas bör gynnas av staten. Detta är inte

fallet med torv, anför motionärerna. De motsätter sig därför att torv

blir ett certifikatberättigande bränsle när den används för elproduktion

i kraftvärmeverk. Vid förbränning av torv avges koldioxid på motsvarande

sätt som vid eldning med andra bränslen. Biobränslen förnyas kontinuerligt,

varför det kan hävdas att förbränning av biobränslen är koldioxidneutralt,

dvs. att upptaget av koldioxid vid nybildning av biologiskt material

motsvarar koldioxidutsläppen vid förbränning, vilket dock inte gäller för

torv eftersom torv nybildas i mycket långsam takt, säger motionärerna

vidare.

Den viktigaste negativa miljöeffekten som följer med användning av torv

som bränsle är dock de skador som torvtäkt innebär, påpekar motionärerna.

Våtmarker kan vara känsliga miljöer av stor ekologisk betydelse, säger

motionärerna och anser att en avvägning alltid måste göras mellan miljövärden

och andra samhällsmål. Torvtäkt kan och bör tillåtas efter sedvanlig

miljöprövning, men det finns ingen anledning att subventionera ett bränsle

som inte har några uppenbara miljöfördelar framför t.ex. fossila bränslen,

anför motionärerna och erinrar om att Naturvårdsverket har framfört att

skyddet av våtmarker vid torvbrytning kan behöva stärkas. De anser att

regeringen - i stället för att i praktiken subventionera miljöförstöring

- bör utreda om så är fallet.

Även i motion 2003/04:N10 (fp) föreslås att riksdagen skall avslå regeringens

förslag att torv skall bli ett certifikatberättigande bränsle när den

används för elproduktion i kraftvärmeverk. Folkpartiet var kritiskt till

elcertifikatssystemet när det infördes, erinrar motionärerna om. De anser

att systemet är administrativt krångligt och kostnaderna höga. Att köpa

certifikat är inget fritt val och ger inte automatiskt grön el, anför

motionärerna. De menar att systemet inte heller innebär någon lösning på

klimatproblemen. Regeringen föreslår att även torv skall inkluderas i

elcertifikatssystemet, trots att den tillstår att torv inte är en förnybar

energikälla, säger motionärerna. Enligt deras mening luckrar detta upp

syftet med elcertifikatssystemet. Torv klassificeras i FN:s klimatpanel

som ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle, konstateras det. Till

skillnad från andra fossila bränslen som gas, olja och kol förnyas visserligen

torv, men förnyelsen tar minst 200 år. En övergång från andra fossila

bränslen till torvförbränning kommer därför inte att minska mängden

koldioxid i atmosfären inom överskådlig tid, anför motionärerna. De anser

att torvutvinning dessutom helt ödelägger den ursprungliga naturmiljön i

områden där det finns många sällsynta och hotade arter. Motionärerna ser

därför inget skäl till att främja ytterligare brytning av torv genom att

inkludera torvförbränning i elcertifikatssystemet.

I motion 2003/04:N8 (v) begärs ett tillkännagivande om att torv inte bör

ingå i systemet för elcertifikat, med hänvisning till att torv enligt

Kyotoprotokollet är klassificerat som fossilt bränsle. Torv förnyas i

mycket långsam takt, vilket leder till att känsliga landskap och ekosystem

rubbas och att den biologiska mångfalden riskerar att utarmas, anför

motionärerna. De anser att om torv skall berättiga till elcertifikat ger

detta en signal om att torv är en miljövänlig energikälla och att det

därmed finns en stor risk för att brytningen av torv ökar. Då torveldning

bidrar kraftigt till påverkan på klimatet är torv enligt såväl Kyotoprotokollet

som EU och FN:s klimatpanel klassificerat som ett fossilt bränsle, säger

motionärerna. De konstaterar att denna definition tilämpas även i det

föreslagna systemet avseende handel med utsläppsrätter. Motionärerna

noterar att torven står för 2 % av Sveriges samlade växthusgasutsläpp,

samtidigt som den bidrar till endast 0,5 % av energitillförseln. Utsläppen

av koldioxid från torveldning är större per energienhet än för de bränslen

som vanligen klassificeras som fossila, säger motionärerna. De erinrar om

att Sverige har varit starkt drivande i klimatarbetet inom EU och

internationellt och anser att om de riktlinjer för en hållbar klimatpolitik

som beslutats genom ett internationellt engagemang inte följs hamnar

Sverige i en situation där trovärdigheten kan ifrågasättas.

Slutligen föreslås även i motion 2003/04:N11 (mp) ett tillkännagivande om

att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat. Torv bedöms av EU,

FN:s klimatpanel och internationella energiorganet IEA som jämställt med

fossila bränslen, säger motionären. Koldioxidutsläpp från torv räknas

därför med i den utsläppsstatistik som redovisas till EU och enligt

klimatkonventionen. Torv är inte koldioxidneutralt, utan varje terawattimme

torv som eldas ger ett utsläpp av ca 386 000 ton, vilket är högre än för

olja, stenkol och brunkol, anför motionären. Hon menar att även om det

skulle finnas argument för att klassificera torv som förnybart eller

miljövänligt är det inte en fråga som bör beslutas av ett nationellt

parlament. Inom EU:s handel med utsläppsrätter från år 2005 är det sannolikt

att torveldning kommer att kräva utsläppsrätter, påpekar motionären vidare.

Hon anser att det är inkonsekvent att genom elcertifikaten gynna samma

utsläpp som handeln med utsläppsrätter syftar till att hålla nere. Nationella

särregler hindrar också certifikatshandel över gränserna när den införs

i andra länder, säger motionären. Hon hänvisar till att importen, enligt

Torvutredningens betänkande (SOU 2002:100), svarade för ca 20 % av

användningen av torv år 2001 och finner det egendomligt att svenska

elkonsumenter

skall betala för en verksamhet som leder till naturförstörelse i Estland

och Vitryssland och till ökade utsläpp av koldioxid i Sverige. Torvens

utsläpp kan, enligt Torvutredningens uppgifter, uppskattas till ca 1,4

miljoner ton koldioxid år 2001, motsvarande 2 % av de totala

växthusgasutsläppen,

vartill kommer utsläpp av metan och dikväveoxid samt utsläpp från maskiner,

transporter och beredning, uppger motionären. Hon säger att torven under

20 års tid har erhållit stora direkta och indirekta subventioner och att

befrielse från koldioxidskatt och energiskatt har varit en förutsättning

för att torv skall kunna brytas. Att nu ge torven ytterligare en ekonomisk

förmån är minst sagt omotiverat, anför motionären avslutningsvis.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Regeringens förslag om att torv skall vara elcertifikatsberättigande är,

som tidigare redovisats, ett direkt svar på riksdagens beställning våren

2003 (bet. 2002/03:NU6). Företrädarna för Moderata samlingspartiet,

Folkpartiet och Kristdemokraterna, som i en gemensam reservation hade yrkat

avslag på förslaget om införande av ett elcertifikatssystem, avstod från

att delta i beslutet om vilken elproduktion som skall vara

certifikatberättigande.

I en reservation (mp) anfördes att torv inte bör vara certifikatberättigande;

reservanten konstaterade att det rör sig om ett fossilt bränsle, som enligt

OECD, internationella energiorganet IEA, EU och FN:s klimatpanel (IPCC)

avger koldioxid vid förbränning. Dessutom innebär torvtäkter ofta att

stora naturvärden förstörs, anförde reservanten.

EG-kommissionens beslut

EG-kommissionen har, som nämnts, tidigare gjort bedömningen att

elcertifikatssystemet i sin nuvarande utformning är förenligt med EG-fördraget.

Kommissionens beslut innebär att den förmån som tilldelas producenter av

s.k. grön el genom försäljning av elcertifikat på marknaden inte anses

utgöra statligt stöd. Garantipriset, som finns tillgängligt som ett

alternativ för producenter av grön el, anses, enligt kommissionen, utgöra

statligt stöd till dessa producenter när det utnyttjas men vara förenligt

med EG-fördraget.

När det gäller förslaget om att torv skall vara elcertifikatsberättigande

anmälde regeringen detta för prövning till EG-kommissionen i juli 2003.

Kommissionen meddelade sitt beslut den 20 november 2003, efter det att

regeringen avlämnat den nu aktuella propositionen. Beslutet innebär att

åtgärden delvis inte utgör stöd och delvis utgör stöd som är förenligt

med artikel 87.3 c i EG-fördraget, eftersom det uppfyller villkoren i

gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön. Kommissionen

anser att stödet uppfyller de allmänna villkoren av följande skäl:

Enligt de svenska myndigheterna är stödet till elproduktion i kraftvärmeverk

som använder torv, främst i kombination med andra bränslen, nödvändigt

för att hindra att användningen av kol ökar i kraftvärmeverken. Dessutom

har de svenska myndigheterna visat att även med ett relativt högt beräknat

marknadspris på el och med det högsta garanterade priset för certifikat,

kommer producenterna inte att överkompenseras i förhållande till sina

merkostnader för produktionen efter avdrag för inkomsterna av

värmeförsäljningen.

Det garanterade priset täcker högst 46 % av merkostnaderna under det första

året. Dessutom sänks den genomsnittliga stödnivån linjärt under en period

på fem år och stämmer därför överens med artikel 45 i riktlinjerna.

Uppdrag till Statens energimyndighet

Regeringen gav i december 2003 i uppdrag till Energimyndigheten att göra

en översyn av elcertifikatssystemet. Uppdraget skall redovisas i två

etapper, varvid den första etappen som särskilt omfattar torv, den elintensiva

industrin och kvotpliktsavgiftens utformning skall redovisas senast den

1 maj 2004. Uppdragets övriga delar (etapp 2) skall slutredovisas senast

den 1 november 2004.

En del av Energimyndighetens uppdrag avser en allmän översikt av

elcertifikatssystemet (etapp 2). Enligt uppdraget bör Energimyndigheten redovisa

en första översikt av hur väl elcertifikatssystemet uppfyller de fastlagda

målen för systemet. I det fall brister identifieras bör förslag lämnas på

förändringar som gör systemet mer ändamålsenligt. Redovisningen bör ge en

beskrivning av utvecklingen under det första året systemet varit i drift

- vad som har fungerat väl och vad som fungerat mindre väl i systemet.

Redovisningen bör vidare innehålla en bedömning av hur systemet inverkat

på berörda aktörers agerande vad avser nyinvesteringar och kapacitetsökningar

m.m.

Vidare bör Energimyndigheten redovisa statistik för den förnybara

elproduktionen under kvotåret 2003 (etapp 2). Statistiken bör bl.a. innehålla

sammanställningar av den befintliga förnybara elproduktionskapaciteten,

uppdelad på kraftslag. För biobränsleeldade kraftvärmeverk bör använda

biobränslen redovisas. Uppgifter från tidigare år bör inkluderas för att

möjliggöra jämförelser av variationer mellan år, t.ex. vad avser nederbörd

och temperatur. Energimyndigheten bör vidare redovisa en prognos för den

möjliga förnybara elproduktionskapaciteten fram till år 2012. Bedömningar

av faktisk och planerad utbyggnad bör redovisas liksom en bedömning av

produktionskostnaderna för olika kraftslag som är berättigade till

elcertifikat. Vidare bör göras en bedömning av de framtida

produktionskostnaderna

i relation till den prognostiserade elprisutvecklingen. Redovisningen bör

också omfatta uppgifter om hur stor andel av den totala elförbrukningen

som den från kvotplikt undantagna elintensiva industrin står för, uppdelad

på relevanta industribranscher.

Beträffande torvens roll inom elcertifikatssystemet (etapp 1) sägs det

att det i översynen bör ingå att värdera både effekterna för

elcertifikatssystemet

och för kvotnivåerna av att torv blir ett certifikatberättigande bränsle.

Energimyndigheten bör analysera vilken nivå på torvanvändning som kan

vara rimlig att anta när kvotnivåerna för år 2005 och framåt skall

fastställas. Energimyndigheten bör vidare belysa om det finns mer ändamålsenliga

sätt att främja användningen av torv som bränsle i det svenska energisystemet.

I anslutning till regeringens uppdrag till Energimyndigheten om översyn

av elcertifikatssystemet kan nämnas att det pågår diskussioner mellan

Näringsdepartementet och det norska Olje- og Energidepartementet kring

förutsättningarna för ett gemensamt svensk-norskt elcertifikatssystem.

Uppdrag till Naturvårdsverket

I anslutning till yrkandet i motion 2003/04:N9 (m) om behovet av en översyn

av skyddet för våtmarker vid torvbrytning kan nämnas att Naturvårdsverket

i sitt regleringsbrev för år 2004 getts i uppdrag att, i samråd med

Skogsstyrelsen, Jordbruksverket och Riksantikvarieämbetet, ta fram en

nationell strategi för skydd och skötsel av våtmarker och sumpskogar.

Uppdraget skall genomföras efter samråd med länsstyrelserna och övriga

berörda myndigheter och redovisas till regeringen senast den 1 oktober

2005.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag om att elproduktion som sker med användning av torv

i godkända kraftvärmeverk skall vara elcertifikatsberättigande är ett

direkt svar på den begäran som riksdagen, på utskottets förslag, gjorde

våren 2003. Skälen för utskottets ståndpunkt att torv bör berättiga till

elcertifikat är, som tidigare redovisats, miljömässiga. Om torv inte skulle

vara certifikatberättigande skulle torven som bränsle i kraftvärmeverken

komma att konkurreras ut av kol. Effekten av en ökad kolanvändning blir

ökade miljöstörande utsläpp. Enligt utskottets bedömning föreligger ingen

risk för att torv skall tränga ut användningen av biobränslen, eftersom

torv inte utgör något alternativ till biobränslen. Alternativet till torv

är, som nämnts, ökad kolanvändning.

I några motioner avvisas regeringens förslag om att torv skall vara

elcertifikatsberättigande, med hänvisning till olika miljöskäl. Utskottet

vill härvid erinra om att, som nyss nämnts, bevekelsegrunderna för utskottets

ställningstagande för ett år sedan var miljömässiga. Någon ny information

eller några nya synpunkter som skulle motivera ett annat ställningstagande

kan utskottet inte se att motionärerna anför.

Utskottet vill också erinra om att Energimyndighetens uppdrag särskilt

omfattar en utvärdering av torvens roll inom elcertifikatssystemet. I

denna del av uppdraget, som skall redovisas redan den 1 maj 2004, ingår,

som nämnts, bl.a. att värdera effekterna av att torv blir ett

certifikatberättigande bränsle och att belysa om det finns mer ändamålsenliga

sätt att främja användningen av torv som bränsle i det svenska energisystemet.

När det gäller frågan om skyddet av våtmarker vill utskottet hänvisa

till det tidigare omnämnda uppdraget till Naturvårdsverket att ta fram en

nationell strategi på området.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i berörd del och

avstyrker de här aktuella motionerna i motsvarande delar.

Information om elleverantörernas ersättningar, m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör anta regeringens förslag om att elleverantörerna skall

åläggas att till Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av mindre

elförbrukare för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa ersättningar

skall offentliggöras. Enligt vad utskottet erfarit kan de avgifter

elleverantörerna tar ut variera relativt kraftigt. Utskottet utgår från att

det inom ramen för ett uppdrag som Energimyndigheten givits skall gå att

få ett underlag för en analys av om konsumenternas ersättningar till

elleverantörerna ligger på en rimlig nivå. Jämför reservationerna 2 (m,

fp) och 3 (kd) samt särskilt yttrande 1 (m, fp).

Propositionen

Regeringen föreslår att elleverantörerna fortlöpande till tillsynsmyndigheten

(Energimyndigheten) skall anmäla den ersättning de tar ut för att hantera

kvotplikten åt elanvändare som förbrukar mindre än 50 000 kilowattimmar

el per år. Energimyndigheten skall offentliggöra de ersättningar som

elleverantörerna tillämpar.

Att kunna jämföra priser och andra villkor är viktigt på alla marknader,

inte minst på elmarknaden vid val av elleverantör, sägs det. Elanvändarna

bör därför ges förbättrade möjligheter att jämföra de priser som

elleverantörerna tillämpar när det gäller att hantera kvotplikten. Detta är

angeläget när möjligheten att frivilligt hantera kvotplikten blir aktuell

avseende år 2004. Behovet av att få tillgång till sådan information är

särskilt stort för elanvändare med en mindre förbrukning av el, t.ex.

privatpersoner som bor i villor eller lägenheter samt småföretagare. Det

finns för närvarande ingen offentlig redovisning över vilka ersättningar

elleverantörerna tar ut av elanvändarna. Energimyndighetens offentliggörande

av vilka ersättningar som elleverantörerna tillämpar kan ske genom att

myndigheten publicerar sådan information på sin hemsida eller på annat

sätt offentliggör uppgifterna. En bestämmelse om anmälningsskyldigheten

bör enligt regeringen tas in i det kapitel i lagen om elcertifikat som

behandlar tillsyn m.m. (6 kap.).

Närmare föreskrifter om vid vilka tidpunkter leverantörerna skall göra

anmälningar och vilka uppgifter som skall lämnas i anmälningarna kommer

att meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,

tillsynsmyndigheten. Utgångspunkten bör vara att anmälningarna skall göras

kvartalsvis och att anmälan skall omfatta den totala ersättning som

elleverantören tar ut av kunden. Den anmälda ersättningen skall därför

inkludera elcertifikatskostnad, eventuella påslag och mervärdesskatt, så

att jämförelser mellan olika leverantörers debitering blir möjliga att

göra. Regeringens bedömning är att anmälningsskyldigheten inte kommer att

ställa några omfattande krav på företagens administration och att företagens

kostnader för rapporteringen kommer att bli begränsade. Energimyndighetens

ansvar för elmarknadens funktioner har under de senaste åren förstärkts.

Myndigheten har också givits en mer operativ roll som expertmyndighet

avseende elhandelsfrågor. Vidare har Energimyndigheten uppgiften att

informera om elcertifikatssystemet och följa utvecklingen på

elcertifikatsmarknaden.

Myndigheten hanterar också flera administrativa uppgifter i

elcertifikatssystemet.

Regeringen anser att den nya uppgiften att svara för information om den

ersättning elleverantörerna tar ut för att hantera kvotplikten åt

elanvändarna ligger naturligt inom ramen för Energimyndighetens ansvar.

Hanteringen av anmälningarna och offentliggörandet av ersättningarna bedöms

inte bli omfattande och bör därför kunna ske inom ramen för myndighetens

nuvarande resurser.

Motionerna

I motion 2003/04:N9 (m) yrkas avslag på propositionen i dess helhet, dvs.

således även på förslaget om information om elleverantörernas ersättningar.

Någon särskild motivering avseende denna del lämnas dock inte i motionen.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om att elräkningarna skall vara

överskådliga för konsumenterna, anförs det i motion 2003/04:N7 (kd).

Motionärerna erinrar om att Kristdemokraterna vid elcertifikatssystemets

införande ansåg att det var förenat med en rad osäkerheter kring vilka

kostnaderna skulle bli för konsumenterna. De menar att allt pekade på att

systemet skulle bli onödigt dyrt för konsumenterna i förhållande till

miljönyttan, och de hävdar att den nu aktuella propositionen med önskvärd

tydlighet visar att så också blev fallet. Elpriset är alltför sammansatt

och svårbegripligt för den enskilde elkonsumenten, och elräkningen är i

allmänhet mycket svår att förstå, vilket gör det svårt för de enskilda

hushållen att överblicka och påverka sina elkostnader, anför motionärerna.

De anser att riksdagen skall anmoda regeringen att ge Konsumentverket i

uppdrag att verka för att elfakturor skall göras begripliga för konsumenterna,

varigenom konsumenterna också ges möjlighet att agera mer aktivt i syfte

att spara el.

Vissa kompletterande uppgifter

I Energimyndighetens tidigare nämnda uppdrag ingår, under rubriken Villkor

för konsumenten (etapp 2), att Energimyndigheten bör kartlägga och analysera

hur konsumentpriserna på elcertifikat utvecklats. Myndigheten bör bedöma

om det behövs kompletterande åtgärder för att förbättra konsumentens

villkor och information vad avser elcertifikatssystemet. Fakturans roll

som informationsbärare för kunden bör särskilt belysas. Resultat från

arbetet med kvotpliktens utformning bör därvid vara en viktig utgångspunkt

(se avsnitt i det följande om kvotens utveckling över tiden).

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar regeringens förslag om att elleverantörerna skall

åläggas att till Energimyndigheten anmäla den ersättning de tar ut av

mindre elförbrukare för att hantera kvotplikten åt dem samt att dessa

ersättningar skall offentliggöras. För att en marknad skall kunna fungera

effektivt är det nödvändigt att kunderna har tillgång till jämförbara

priser. Först då går det att jämföra en leverantör med en annan.

Enligt vad utskottet erfarit kan de avgifter elleverantörerna tar ut

variera relativt kraftigt. Vid årsskiftet 2003/04 redovisades i ett program

i Sveriges radio överslagsmässiga beräkningar av konsumenternas kostnader

för elcertifikatssystemet år 2004, baserade på olika antaganden avseende

priser och kvotpliktig förbrukning. Enligt dessa beräkningar skulle knappt

hälften av de totala kostnaderna, som beräknades till ca 3,5 miljarder

kronor, komma att gå till de producenter som skall stödjas av

elcertifikatssystemet, en femtedel till skatter och drygt en tredjedel till

elleverantörerna. Utskottet vill inte tillmäta dessa schabloniserade uppgifter

alltför stor betydelse i sig. Samtidigt anser utskottet att det är

utomordentligt viktigt för allmänhetens tilltro till elmarknaden och dess

funktion att ett system som har till syfte att främja produktion av

förnybar el också verkligen gör detta - utan att kringkostnaderna blir

onödigt höga. Enligt utskottets mening hör den här berörda frågan naturligt

hemma i Energimyndighetens uppdrag, och utskottet utgår från att den kommer

att behandlas där. En redovisning av hur det faktiska utfallet har blivit

bör - inom ramen för Energimyndighetens uppdrag - lämnas så snart som

möjligt. I en sådan redovisning vore det önskvärt att få ett underlag för

en analys av om konsumenternas ersättningar till elleverantörerna ligger

på en rimlig nivå.

Frågan om hur elräkningarna skall kunna bli överskådliga för konsumenterna

tas upp i motion 2003/04:N7 (kd). Utskottet känner stor sympati för de

tankegångar som förs fram i motionen och menar att det finns en hel del

kvar att göra på området för olika aktörer. Som redovisats innefattar

Energimyndighetens uppdrag ett särskilt avsnitt som avser villkor för

konsumenten, i vilket ingår att speciellt belysa fakturans roll som

informationsbärare för kunden. Något behov av ett ytterligare uppdrag till

Konsumentverket, vilket förordas i den nämnda motionen, kan utskottet

därför inte se.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuell del.

Motion 2003/04:N9 (m), i vilken propositionen - utan särskild motivering

- avvisas, avstyrks samtidigt i motsvarande del. Även motion 2003/04:N7

(kd), som i sak kan anses tillgodosedd, avstyrks.

Elintensiv industri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om en utökning av kretsen av elintensiva

industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten. Ställningstagande

i denna fråga bör anstå till översynen av elcertifikatssystemet som skall

ske i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken senare under år

2004. Jämför reservation 4 (kd) och särskilt yttrande 2 (m, fp).

Propositionen

Regeringen gör bedömningen att det inte är lämpligt att nu utöka kretsen

av elintensiva industrier som omfattas av undantaget från kvotplikten.

Denna fråga bör behandlas i den kommande översynen av elcertifikatssystemet,

vilken är planerad att göras i samband med 2004 års kontrollstation för

klimatpolitiken. Vid översynen kan då en helhetsbedömning av den

internationellt konkurrensutsatta industrins villkor göras.

Om undantaget från kvotplikten nu skulle utökas, innan ett förslag till

utformning av regler för nedsättning av skatt på energi är framlagt, skulle

detta kunna skapa osäkerhet både för den elintensiva industrin och för de

aktörer som skall hantera kvotplikten, anser regeringen. En utökning av

undantaget från kvotplikten fr.o.m. beräkningsåret 2004 skulle kunna

medföra att förutsättningarna för den elintensiva industrin skulle ändras

både år 2004 och år 2005. Det är angeläget att ett långsiktigt hållbart

system för undantag från kvotplikten skapas, så att den elintensiva

industrin får stabila förutsättningar. Regeringen anser det därför lämpligt

att avvakta den fortsatta beredningen av Skattenedsättningskommitténs

betänkande Svåra skatter! (SOU 2003:38). Regeringens bedömning är vidare

att det är väsentligt att hålla elcertifikatssystemet så stabilt som

möjligt under systemets inledande fas och att ge samtliga aktörer rimliga

möjligheter att förutse utvecklingen över tiden.

Motionerna

I två motioner - 2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd) - begärs, med

likartade motiveringar, att regeringen skall återkomma med förslag om

lagstiftning som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt i

elcertifikatssystemet. I ett flertal statliga utredningar har slagits

fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren som är

utsatt för en stark internationell konkurrens, framhåller motionärerna

och påpekar att energikostnaden i de flesta växthusföretag enligt

Skattenedsättningskommitténs beräkningar (SOU 2003:3) ligger på 15-30 % av

produktionsvärdet. Motionärerna anser vidare att EU:s rådsdirektiv

(2003/96/EG) ger stöd för att undanta växthusnäringen från kvotplikten inom

elcertifikatssystemet.

Vissa kompletterande uppgifter

Översyn av elcertifikatssystemet

I Energimyndighetens uppdrag om översyn av elcertifikatssystemet ingår,

under rubriken Den elintensiva industrins undantag från kvotplikt (etapp

1), att Energimyndigheten bör göra en helhetsbedömning av den internationellt

konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt och lämna förslag till

lämpliga undantagsregler för den elintensiva industrins kvotplikt. Reglerna

bör ta hänsyn till rådets direktiv om energibeskattning (2003/96/EG;

artikel 17 om nedsättning av energiskatt för energiintensiv industri) och

det förslag om definition av elintensiva företag som framläggs i

departementspromemorian Förslag till program för energieffektivisering i

energiintensiva företag (Ds 2003:51). Undantagsreglerna bör beakta behovet

av att över tiden förutse hur stor andel av den totala elförbrukningen

som kommer att undantas kvotplikt.

Kontrollstationen för klimatpolitiken

Regeringen gav i mars 2003 i uppdrag till Naturvårdsverket och Energimyndigheten

att gemensamt utarbeta underlag inför utvärderingen av klimatpolitiken

vid kontrollstationen år 2004. Arbetet skall göras i samarbete med

Statskontoret, Statens institut för kommunikationsanalys, Konjunkturinstitutet

och andra berörda myndigheter. I uppdraget ingår att utveckla en ny

projektion för utsläppen av växthusgaser och att genomföra en utvärdering

av nuvarande styrmedel och åtgärder med avseende på kostnader, effekter

på utsläpp och konsekvenser för andra samhällsmål. Med utgångspunkt i den

nämnda projektionen och de bedömningar myndigheterna gör av möjligheterna

att med nuvarande åtgärder och styrmedel nå delmålet för perioden 2008-2012,

skall myndigheterna vid behov bedöma effekter för miljön, kostnader och

samhällsekonomiska konsekvenser av ytterligare utökade kostnadseffektiva

åtgärder för att nå delmålet. Vidare skall myndigheterna kartlägga nya

kunskaper om klimatproblemet och analysera ekonomiska och miljömässiga

effekter av att integrera mekanismerna i delmålet för perioden 2008-2012.

Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.

Effekter på den energiintensiva industrins konkurrenskraft av klimatpolitiska

beslut

Regeringen gav i december 2003 i uppdrag åt Institutet för tillväxtpolitiska

studier (ITPS) att analysera effekterna på den svenska energiintensiva

industrins konkurrenskraft vid införande av klimatpolitiska beslut.

Analysen skall i första hand fokusera på de branscher som omfattas av EU:s

system för handel med utsläppsrätter. Uppdraget består av två delar, dels

en kvalitativ analys, dels metodutveckling och simulering. Samråd bör ske

med Naturvårdsverket och Energimyndigheten med avseende på deras nyssnämnda

uppdrag inför utvärderingen av klimatpolitiken vid kontrollstationen år

2004. Uppdraget skall redovisas senast den 30 juni 2004.

Skattenedsättningskommitténs betänkande

I propositionen sägs, som nämnts, att det är angeläget att den elintensiva

industrin får stabila förutsättningar och att den pågående beredningen av

Skattenedsättningskommitténs betänkande är av betydelse i det sammanhanget.

Enligt uppgift är en proposition med anledning av Skattenedsättningskommitténs

förslag planerad till augusti 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens åsikt att det inte är lämpligt att nu göra

några förändringar vad avser den krets av elintensiva industrier som

omfattas av undantaget från kvotplikten. Ställningstagande i denna fråga

bör anstå till översynen av elcertifikatssystemet som skall ske i samband

med kontrollstationen för klimatpolitiken senare under år 2004.

Energimyndigheten skall, som nämnts, redovisa en helhetsbedömning av den

internationellt konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt och lämna

förslag till lämpliga undantagsregler för den elintensiva industrins

kvotplikt senast den 1 maj 2004. I detta sammanhang vill utskottet framhålla

vikten av att eventuellt förändrade undantagsregler får en ändamålsenlig

och entydig utformning, så att exempelvis inte gränsdragningsproblem mellan

företag inom olika näringsgrenar skall behöva uppstå.

Med det anförda avstyrker utskottet de båda här aktuella yrkandena i

motionerna 2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd), i vilka föreslås att

växthusnäringen skall undantas från kvotplikt.

Kvotens utveckling över tiden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden rörande kvotnivåer och kvotpliktsavgifter

i elcertifikatssystemet. Utskottet kan inte se någon anledning att nu

göra några ändringar i dessa båda hänseenden. Båda områdena omfattas av

Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas i två omgångar senare

under år 2004. Jämför reservation 5 (mp) och särskilt yttrande 3 (m, fp).

Propositionen

Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning att kvotplikten inte

bör ändras inför år 2004. Torvens nya ställning som ett certifikatberättigande

bränsle i kraftvärmeverk påverkar inte påtagligt den tidigare fastställda

kvotnivån för beräkningsåret 2004. I den översyn av elcertifikatssystemet

som planeras ske under år 2004 bör dock torvens inträde i detta system

särskilt beaktas när kvotnivåerna för år 2005 och framåt fastställs.

Den nu gällande kvotnivån grundar sig på beräkningar utifrån målet om en

ökning av användningen av el från förnybara energikällor med 10 TWh från

2002 års nivå till år 2010. Kvotplikten är det krav som ställs på de

kvotpliktiga att inneha ett visst antal elcertifikat på sitt certifikatkonto

den 1 april varje år för att undvika att påföras en kvotpliktsavgift.

Kvotpliktsnivån lades fast för perioden 2003-2010 genom riksdagens beslut

om att införa elcertifikatssystemet. Torvutredningen har gjort bedömningar

av nuvarande och planerad torvanvändning i kraftvärmeanläggningar. Under

år 2002 producerades ca 0,1 TWh el i kraftvärmeanläggningar. Utredningen

bedömde att elproduktionen från torv skulle öka till ca 0,2 TWh år 2003

om torven skulle omfattas av elcertifikatssystemet. Utgående från

utredningens bedömning och från tidpunkten för ikraftträdande av det här

aktuella förslaget - den 1 april 2004 - bedömer regeringen att tillskottet

till den certifikatberättigande elproduktionen i kraftvärmeverk för år

2004 kan förväntas uppgå till ca 0,2 TWh. Det nu aktuella förslaget om

att elproduktion som sker med torv i kraftvärmeverk skall vara

certifikatberättigande bedöms inte påtagligt påverka beräkningsunderlaget för

kvotplikten för år 2004. Regeringen anser, i likhet med Svensk Energi m.

fl., att det är viktigt för elcertifikatssystemets stabilitet och

tillförlitlighet att kvotnivån fastställs för en längre tidsperiod. En känd

och stabil kvotnivå medför att elproducenterna och de som hanterar

kvotplikten har möjlighet att förutse kvotpliktens utveckling över tiden och

att agera efter givna förutsättningar. En översyn av elcertifikatssystemet

och kvotnivåerna skall, som tidigare nämnts, äga rum år 2004. Det finns

starka skäl som talar för att avvakta med förändringar av kvotnivåerna m.

m. tills denna översyn har genomförts. Regeringens bedömning är därför

att kvotnivåerna inte bör ändras inför år 2004.

Målet om att öka produktionen av el med förnybara energikällor med 10 TWh

till år 2010 står fast. Kvoten bör därför fr.o.m. beräkningsåret 2005

ökas med den beräknade elproduktionsvolym som torven beräknas medföra.

Som tidigare sagts avser regeringen att göra en översyn av elcertifikatssystemet

i samband med kontrollstationen för klimatpolitiken år 2004. I denna

översyn skall en första utvärdering av systemets funktion och effekter

göras, och det nationella målet för el producerad med förnybara energikällor

skall utvärderas. Vidare skall en helhetsbedömning av den internationellt

konkurrensutsatta elintensiva industrins kvotplikt då göras. I översynen

bör ingå att värdera både de långsiktiga effekterna av att torv är ett

certifikatberättigande bränsle och vilken nivå på torvanvändningen som

bör inkluderas när kvotnivåerna för år 2005 och framåt fastställs.

Motionen

I motion 2003/04:N319 (mp) föreslås tillkännagivanden om kvotnivåer och

om kvotpliktsavgifter i elcertifikatssystemet. Det är positivt att regeringen

och riksdagen säger sig vilja öka takten i utbyggnaden av förnybar el

genom elcertifikatssystemet, men tyvärr är ambitionsnivån alldeles för

låg, säger motionären. Han befarar att såväl vindkraft som solenergi med

gällande kvoter och kvotpliktsavgifter kommer att få svårt att hävda sig

och att resultatet kommer att bli bränslebyten i befintliga kraftverk men

få nya produktionsanläggningar. Kvotnivån i elcertifikatssystemet ligger

väsentligt under de krav som ställs av EU genom det tidigare nämnda

RES-direktivet, påpekar motionären och uppger att EG-direktivet för Sveriges

del innebär krav på en ökning av årsproduktionen av el från förnybara

energikällor med ca 25 TWh. Kvoterna i elcertifikatssystemet ligger runt

hälften av detta. Målet när det gäller utbyggnad av förnybar el i Sverige

måste självklart stå i samklang med EU:s krav, varför en uppgradering av

kvoterna till en nivå som motsvarar EG-direktivet måste göras snarast,

säger motionären. Han menar att även priset på elcertifikaten måste ligga

så högt att investeringar blir lönsamma. Ett sätt att åstadkomma detta är

genom höjda kvotpliktsavgifter, varför regeringen måste anmodas att tillse

att det sker en översyn av kvotnivåer och kvotpliktsavgifter i

elcertifikatssystemet, anför motionären.

Vissa kompletterande uppgifter

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen avslog våren 2003 identiska motionsyrkanden från samma motionär

som i den här aktuella motionen 2003/04:N319 (mp). Utskottet anförde

beträffande höjden på kvotnivåerna (bet. 2002/03:NU6 s. 46) att de förslag

som regeringen lade fram var väl avvägda. Utskottet erinrade om att

regeringen avsåg att noga följa systemets utveckling och dess effekter på

produktionen av förnybar el. Regeringen hade aviserat att en översyn av

kvotnivåerna skall göras vartannat år med start år 2004, varvid omprövningen

år 2004 skulle komma att avse åren 2006-2010. Utskottet påminde också om

att år 2004 skall, vilket kan få betydelse för utvärderingen, genomföras

en uppföljning av klimatpolitiken. I samband med dessa omprövningar kommer

möjligheten till en höjning av ambitionsnivån att övervägas, med syfte

att öka ambitionen i införandet av förnybara energikällor, främst vindkraft,

anförde utskottet. När det gällde nivån på kvotpliktsavgifterna hänvisade

utskottet (bet. 2002/03:NU6 s. 49) till att regeringen avsåg att noga

följa de för åren 2004 och 2005 föreslagna pristakens prisstyrande inverkan.

I samband med den tidigare nämnda, planerade omprövningen av kvotens

storlek år 2004 kommer regeringen att överväga behovet av en förlängning

och eventuell förändring av takets utformning, anförde utskottet. I en

reservation (mp) förordades att regeringen skyndsamt skulle återkomma med

förslag om höjda kvotnivåer. I ytterligare en reservation (mp) föreslogs

att regeringen skulle anmodas att omedelbart se över de föreslagna

kvotpliktsavgifterna och snarast möjligt genomföra de justeringar som krävs

för att investeringar skall komma i gång.

Energimyndighetens uppdrag

I Energimyndighetens uppdrag erinras om att regeringen våren 2003 i

propositionen om elcertifikat för att främja förnybara energikällor gjorde

bedömningen att en översyn av de framtida kvotnivåerna bör göras vartannat

år med start år 2004. Den första översynen avsågs göras i samband med

kontrollstationen för klimatpolitiken år 2004.

Under rubriken De framtida kvotnivåerna (etapp 2) i Energimyndighetens

uppdrag sägs nu att regeringens bedömning i den nyssnämnda propositionen

var att möjligheten till en höjning av ambitionsnivån i elcertifikatssystemet

skall övervägas. Vid en positiv utveckling av systemet skulle en lämplig

justering av målet kunna vara att öka den förnybara elproduktionen från

10 TWh till år 2010 till 15 TWh till år 2012. Energimyndigheten bör bedöma

om det finns förutsättningar att kunna öka ambitionsnivån i

elcertifikatssystemet.

En analys bör ske av hur systemet bör utvecklas över tiden om ambitionsnivån

förändras, bl.a. vad avser kvotnivåer och certifikatberättigande energikällor.

Energimyndigheten bör vidare bedöma det framtida stödbehovet för de

förnybara energikällor som för närvarande ingår i elcertifikatssystemet.

Energimyndigheten bör också analysera olika scenarier för elcertifikatssystemets

utveckling efter den fastlagda kvotperioden.

I Energimyndighetens uppdrag konstateras vidare under rubriken

Kvotpliktsavgiftens utformning (etapp 1) att kvotpliktsavgiften har ett tak

under

åren 2003 och 2004. I propositionen om elcertifikat för att främja förnybara

energikällor angavs att takets prisstyrande inverkan noga skulle följas,

och att också behovet av en förlängning och förändring av takets utformning

skulle övervägas vid översynen år 2004. Energimyndigheten ges nu i uppdrag

att analysera om taket har prisstyrande effekter på prisbildningen av

elcertifikat. En redovisning bör ske av de långsiktiga effekterna av ett

tak för kvotpliktsavgiften. Takets prisstyrande inverkan bör också analyseras

i relation till framtida elprisutveckling och produktionskostnader.

Energimyndigheten bör vidare belysa alternativa modeller för kvotpliktsavgiftens

utformning som minskar risken för påverkan på prisbildningen men som ändå

behåller kvotpliktsavgiftens incitament. I uppdraget ingår också att belysa

om kvotpliktsavgiften kan konstrueras annorlunda för att ytterligare

stimulera investeringar i förnybar elproduktion.

Beträffande Vindkraft (etapp 2) sägs att Energimyndigheten bör göra en

första analys av vilka effekter elcertifikatssystemet har fått för

vindkraftens utveckling i Sverige, i relation till det fastställda

planeringsmålet.

Analysen bör omfatta en fördjupad kartläggning av de ekonomiska villkoren

för befintliga vindkraftsanläggningar och förutsättningarna för framtida

utbyggnad. En analys av vindkraftens specifika förutsättningar i jämförelse

med övriga förnybara energikällor inom elcertifikatssystemet bör också

ske, t.ex. vad gäller frågan om huruvida oprövad teknik medför större

risker eller frågan om huruvida finansieringen av vissa projekt möter

särskilda svårigheter. Baserat på erhållna resultat och utifrån övriga

insatser inom vindkraftsområdet som Energimyndigheten administrerar bör

förslag lämnas om eventuella ytterligare kompletterande insatser som bedöms

relevanta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte se någon anledning att nu göra några ändringar i

elcertifikatssystemet avseende vare sig kvotnivåer eller kvotpliktsavgifter.

Båda områdena omfattas av Energimyndighetens uppdrag, som skall redovisas

i två omgångar senare under år 2004. Därmed avstyrks motion 2003/04:N319

(mp) i berörda delar.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Torv som certifikatberättigande bränsle, punkt 1 (m, fp, mp)

av Per Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren

(m), Anne-Marie Pålsson (m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (2003:113) om elcertifikat såvitt avser 1 kap. 1 och 2 §§ och 2 kap.

1 a och 5 §§ och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs

i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N8, 2003/04:N9

yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:N10 och 2003/04:N11 och avslår

proposition 2003/04:42 i denna del.

Ställningstagande

Vi anser - i likhet med vad som anförs i motionerna 2003/04:N9 (m),

2003/04:N10 (fp) och 2003/04:N11 (mp) - att torv inte bör ingå i

elcertifikatssystemet och att riksdagen således bör avslå det här aktuella

förslaget. Skälet för detta ställningstagande är, som anges i det tre

motionerna, att torv är ett fossilt, koldioxidemitterande bränsle. Torv

klassificeras av EU, FN:s klimatpanel och OECD som ett fossilt

bränsle.

Utskottsmajoritetens försök att utifrån miljömässiga skäl förorda att

torv skall vara elcertifikatsberättigande - genom att kolanvändningen i

kraftvärmeverken annars skulle öka - finner vi krystat.

Ytterligare en omständighet som talar mot att särskilt främja torv som

bränsle genom att göra den elcertifikatsberättigande är de effekter som

kan uppstå i de berörda våtmarkerna. Detta är en fråga som regeringen

inte har ägnat tillbörlig uppmärksamhet. Riksdagen bör därför anmoda

regeringen att göra en översyn av skyddet för våtmarker vid torvbrytning.

Med det anförda avstyrker vi förslaget om att torv skall bli

elcertifikatsberättigande. Därmed blir de nämnda motionerna tillgodosedda i

berörda

delar och tillstyrks. Även motion 2003/04:N8 (v) blir tillgodosedd.

2. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (m,

fp)

av Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson

(m) och Nyamko Sabuni (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (2003:113) om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets

förslag i det föregående. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N9

yrkande 1 i denna del och avslår proposition 2003/04:42 i denna del och

motion 2003/04:N7 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser - i linje med vad som föreslås i motion 2003/04:N9 (m) - att

propositionen bör avslås även i denna del.

Med det anförda avstyrker vi propositionen i här aktuell del och tillstyrker

motion 2003/04:N9 (m) i motsvarande del. Motion 2003/04:N7 (kd) avstyrks

samtidigt i berörd del.

3. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (kd)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

2. Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

lagen (2003:113) om elcertifikat i den mån det inte omfattas av utskottets

förslag i det föregående och tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:42 i denna del och motion 2003/04:N7 yrkande 1 och avslår motion

2003/04:N9 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Jag vill inledningsvis erinra om den synpunkt som Kristdemokraterna

framförde våren 2003, i samband med beslutet om införande av

elcertifikatssystemet,

om att systemet var förenat med en rad osäkerheter kring vilka kostnaderna

skulle bli för konsumenterna. Allt pekade då på att systemet skulle bli

onödigt dyrt för konsumenterna i förhållande till miljönyttan. Den nu

aktuella propositionen visar med önskvärd tydlighet att så också blev

fallet.

Jag anser vidare - i likhet med vad som anförs i motion 2003/04:N7 (kd)

- att elpriset har kommit att bli alltför sammansatt och svårbegripligt

för den enskilde elkonsumenten. Elräkningen är i allmänhet mycket svår

att förstå, vilket gör det svårt för de enskilda hushållen att överblicka

och påverka sina elkostnader. En elräkning består av elbolagets rörliga

och fasta elavgift, vilka tillsammans i allmänhet utgör strax över en

tredjedel av det totala priset. Elkonsumenten betalar också en nätavgift

till nätföretaget som distribuerar elen, en avgift som utgör cirka en

fjärdedel av det totala priset. Även elskatten redovisas på fakturan.

Enligt det nu aktuella förslaget skall också kostnaden för hanteringen av

elcertifikaten redovisas. Slutligen skall det totala beloppet mervärdebeskattas

med 25 %, vilket alltså innebär att 20 % av beloppet på fakturan är

mervärdesskatt. Totalt sett utgörs nästan hälften av konsumentens kostnader

för elförbrukning av skatter eller avgifter till staten, vilket i sig är

orimligt. Jag anser att riksdagen skall anmoda regeringen att ge

Konsumentverket i uppdrag att tillse hur elfakturor skall kunna göras begripliga

för konsumenterna. Då kan också konsumenterna agera mer aktivt i syfte

att spara el.

Riksdagen bör alltså genom ett tillkännagivande anmoda regeringen att

vidta åtgärder i enlighet med vad som här har anförts. Samtidigt bör

riksdagen besluta om den lagändring som regeringen har föreslagit. Med

detta tillstyrks motion 2003/04:N7 (kd) i här aktuell del och propositionen

i berörd del, medan motion 2003/04:N9 (m) avstyrks i motsvarande del.

4. Elintensiv industri, punkt 3 (kd)

av Maria Larsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sk401

yrkande 4 och 2003/04:N7 yrkande 2.

Ställningstagande

Jag vill inledningsvis erinra om att Kristdemokraterna motsatte sig

införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vårt ställningstagande var

motiverat bl.a. av det faktum att det var ett illa genomtänkt och plottrigt

system. Utformningen av de undantag som gjordes för den elintensiva

industrin präglades av ett stort inslag av godtycke. Det system för undantag

som regeringen har valt riskerar att utsätta företag som inte omfattas av

undantag, men som när det gäller elintensitet har likartade villkor som

de branscher som för närvarande omfattas av undantag, för orimliga

konkurrensproblem. Exempel på företag som för närvarande inte omfattas av

undantag men som enligt min mening borde göra det är smidesföretagen och

växthusnäringen.

Jag anser sålunda - i likhet med vad om anförs i de båda motionerna

2003/04:N7 (kd) och 2003/04:Sk401 (kd) - att den bedömning som regeringen

gör att det i nuläget inte bör ske någon utökning av den grupp av industrier

som betraktas som elintensiva och därmed befriade från kvotplikt är

felaktig. Enligt min mening bör riksdagen besluta om att även växthusnäringen

skall inkluderas i undantaget. I ett flertal statliga utredningar har

slagits fast att växthusodlingen är en mycket energiintensiv näringsgren

som är utsatt för en stark internationell konkurrens. I de flesta

växthusföretag ligger energikostnaden på 15-30 % av produktionsvärdet, enligt

Skattenedsättningskommitténs beräkningar (SOU 2003:38). I vissa växthusföretag

med speciell produktionsinriktning kan t.o.m. den totala energikostnaden,

inklusive energiskatter, överstiga 50 % av de totala kostnaderna. Jag

anser att EU:s rådsdirektiv (2003/96/EG) ger stöd för att undanta

växthusnäringen från kvotplikten inom elcertifikatssystemet. Jag anser också

att smidesföretagen bör omfattas av undantaget. Det är sannolikt att det

finns ytterligare branscher och företag som bör omfattas av undantag.

Energimyndighetens uppdrag på området, som skall redovisas senast den 1

maj 2004, bör kunna utgöra underlag för ett genomarbetat förslag om vilka

företag som skall omfattas av undantag.

Riksdagen bör dock redan nu genom ett tillkännagivande anmoda regeringen

att vidta åtgärder så att växthusnäringen och smidesföretagen så snart

som möjligt undantas från kvotplikt. Därmed blir de nämnda motionerna

tillgodosedda i berörda delar och tillstyrks.

5. Kvotens utveckling över tiden, punkt 4 (mp)

av Ingegerd Saarinen (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N319

yrkandena 2 och 3.

Ställningstagande

Jag intar samma ståndpunkt i de frågor som tas upp i motion 2003/04:N319

(mp) och som rör kvotnivåerna och kvotpliktsavgifterna i elcertifikatssystemet

som jag gjorde våren 2003 då riksdagen fattade beslut om införande av

detta system (bet. 2003/04:NU6 reservationerna 7 och 8). Miljöpartiet har

hela tiden framhållit att de kvotnivåer som gäller i elcertifikatssystemet

ligger väsentligt under de krav som ställs i det aktuella EG-direktivet.

Målet för utbyggnad av förnybar el i Sverige bör vara avsevärt högre än

regeringens mål. Riksdagen bör anmoda regeringen att skyndsamt återkomma

med förslag om höjda kvotnivåer.

När det gäller kvotpliktsavgifterna måste dessa ligga på en nivå som gör

investeringar lönsamma. Det är mycket tveksamt om detta är fallet med de

nu gällande avgifterna. Riksdagen bör därför anmoda regeringen att omedelbart

se över kvotpliktsavgifterna och snarast möjligt genomföra de justeringar

som krävs för att investeringar skall komma i gång.

Med ett tillkännagivande av riksdagen av här angiven innebörd blir den

nämnda motionen tillgodosedd i berörda delar och tillstyrks.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden.

I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

1. Information om elleverantörernas ersättningar, m.m., punkt 2 (m,

fp)

Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)

och Nyamko Sabuni (fp) anför:

Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi känner sympati för de synpunkter

som förs fram i motion 2003/04:N7 (kd) om hur elräkningarna skall kunna

bli överskådliga för konsumenterna. Att kunderna får en rak, enkel och

klar information på sina elfakturor är av yttersta vikt för tilltron till

elmarknaden och till dess funktion.

2. Elintensiv industri, punkt 3 (m, fp)

Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)

och Nyamko Sabuni (fp) anför:

Vi vill erinra om att företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet motsatte sig införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vi

avstår därför nu från att ha synpunkter på utformningen av detta system

när det gäller undantagsreglerna för den elintensiva industrin och deltar

sålunda inte i utskottets beslut avseende punkt 3 om elintensiv industri.

Vi vill dock notera att undantagsreglerna för den elintensiva industrin

vad avser kvotplikten rymmer ett stort inslag av godtycke. Det är viktigt

för den allmänna tilltron hos industrin att regler för undantag är förankrade

i de verkliga förhållandena och att de är enkla och entydiga. Så är

uppenbart inte fallet med de nu gällande reglerna. Godtycket i dessa har

framkommit med all önskvärd tydlighet vid en uppvaktning hos utskottet

från företrädare för smidesföretagen och i skrivelser avseende företaget

Karlshamns AB.

3. Kvotens utveckling över tiden, punkt 4 (m, fp)

Per Bill (m), Eva Flyborg (fp), Ulla Löfgren (m), Anne-Marie Pålsson (m)

och Nyamko Sabuni (fp) anför:

Vi vill erinra om att företrädarna för Moderata samlingspartiet och

Folkpartiet motsatte sig införandet av elcertifikatssystemet våren 2003. Vi

avstår därför nu från att ha synpunkter på utformningen av detta system

när det gäller kvotnivåer och kvotpliktsavgifter och deltar följaktligen

inte i utskottets beslut avseende punkt 4 om kvotens utveckling över tiden.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:42 Torv och elcertifikat:

Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (2003:113) om elcertifikat.

Följdmotioner

2003/04:N7 av Maria Larsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att elräkningarna skall kunna bli överskådliga för konsumenterna.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning

som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt i elcertifikatssystemet.

2003/04:N8 av Kjell-Erik Karlsson m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat då torv enligt

Kyotoprotokollet är klassat som fossilt bränsle.

2003/04:N9 av Per Bill m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:42 angående torv

och elcertifikat.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av skyddet för våtmarker vid torvbrytning.

2003/04:N10 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

Riksdagen avslår regeringens förslag att torv skall bli ett

certifikatberättigande

bränsle när den används för elproduktion i kraftvärmeverk.

2003/04:N11 av Ingegerd Saarinen (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att torv inte bör ingå i systemet för elcertifikat.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Sk401 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag på lagstiftning

som innebär att växthusnäringen undantas från kvotplikt vad avser den

från den 1 maj 2003 införda elcertifikatsavgiften.

2003/04:N319 av Lars Ångström (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om kvotnivåer i det föreslagna systemet med gröna elcertifikat.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nivån på sanktionerna i det föreslagna systemet med gröna

elcertifikat.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag