Bet. 2003/04:NU9

Näringsutskottets betänkande

2003/04:NU9

Vissa frågor om regional utvecklingspolitik

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet 121 motionsyrkanden rörande olika frågor

inom den regionala utvecklingspolitiken. Bland annat behandlas förslag om

regionala tillväxtprogram, kapitalförsörjning, återförande av vattenkraftsmedel,

landsbygds- och skärgårdsfrågor, utlokalisering av statlig verksamhet,

storstadspolitik och Östersjöfrågor. Samtliga yrkanden avstyrks av utskottet.

När det gäller motioner om bl.a. klusterbildning anser utskottet att

riksdagen bör avslå dessa med hänvisning till pågående arbete m.m. I en

reservation (c) framförs att klusterutveckling bör stödjas. I fråga om

regionala tillväxtprogram avstyrker utskottet motionsyrkanden med åberopande

av den utveckling som är på gång. I en reservation (m, fp, kd, c) förordas

att det lokala perspektivet ges en ökad vikt. När det gäller kapitalförsörjning

anser utskottet att samtliga motionsyrkanden bör avslås av riksdagen bl.

a. mot bakgrund av att nya åtgärder inom kapitalförsörjningsområdet kommer

att implementeras inom kort. Utskottet har därför förhoppningar om att

situationen kommer att förbättras. Motionsyrkanden som rör åtgärder i

samband med kreditgarantiföreningar och statliga kreditgarantier får stöd

i en reservation (m, fp, kd, c).

Vidare avstyrker utskottet ett antal motionsyrkanden om återförande av

vattenkraftsmedel till de vattenkraftsproducerande regionerna eller om en

utredning av ett sådant system; utskottet hänvisar till gällande principer

för statens budgethantering. I en reservation (kd, v, c, mp) begärs att

en ny utredning tillsätts för att studera frågan om vilken modell som

lämpligen kan användas för att återföra vattenkraftsmedel. När det gäller

landsbygds- och skärgårdsfrågor bör riksdagen, enligt utskottets mening,

avslå samtliga yrkanden med hänvisning bl.a. till att ytterligare

underlagsmaterial väntas. Regeringens beredningsarbete i olika frågor bör

avvaktas. I en reservation (m, fp, kd, c) påpekas att vissa grundförutsättningar

i infrastruktur - exempelvis farbara vägar året runt - måste föreligga

för att livskraft i hela Sverige skall uppnås. Strandskyddsfrågan bör

också lösas, enligt reservanterna.

Med hänvisning till att nu gällande principer för utlokalisering av

statliga myndigheter bör följas föreslår utskottet att riksdagen avslår

samtliga motionsyrkanden i fråga om sådan utlokalisering. I en motivreservation

(fp, kd) förutsätts att de samhällsekonomiska konsekvenserna av koncentrationen

av statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet utreds. I en annan

reservation (v, c, mp) uttalas åsikten att de gällande principerna bör

tillämpas men att en ny och mer kraftfull metodik bör användas för att nå

målen.

Slutligen avstyrker ett enigt utskott motioner om storstadspolitik och

Östersjöfrågor samt motioner med krav på åtgärder i speciella län och

regioner.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Vissa bakgrundsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N225 yrkande 1, 2003/04:N237,

2003/04:N328 yrkande 30 och 2003/04:N383.

Reservation 1 (c)

2. Regionala tillväxtprogram

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ474 yrkande 1 och 2003/04:N345

yrkande 2.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

3. Kapitalförsörjning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N218, 2003/04:N283, 2003/04:N305,

2003/04:N328 yrkande 11, 2003/04:N330 yrkande 1, 2003/04:N386, 2003/04:N400

och 2003/04:N414 yrkande 7.

Reservation 3 (m, fp, kd, c)

4. Återförande av vattenkraftsmedel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N206, 2003/04:N220, 2003/04:N245,

2003/04:N264, 2003/04:N270, 2003/04:N315, 2003/04:N328 yrkande 27,

2003/04:N335 yrkande 6 och 2003/04:N336 yrkande 3.

Reservation 4 (kd, v, c, mp)

5. Landsbygds- och skärgårdsfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N249 yrkande 3, 2003/04:N289 yrkande

2, 2003/04:N329 yrkande 28, 2003/04:N336 yrkande 6, 2003/04:N338 yrkande

4 och 2003/04:N356.

Reservation 5 (m, fp, kd, c)

6. Utlokalisering av statlig verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N201, 2003/04:N213, 2003/04:N214,

2003/04:N217 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N221 yrkandena 1-3, 2003/04:N231

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N244 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N255 yrkande

2, 2003/04:N299, 2003/04:N301, 2003/04:N328 yrkandena 31 och 33, 2003/04:N332

yrkande 7, 2003/04:N335 yrkande 4, 2003/04:N336 yrkande 2, 2003/04:N377,

2003/04:N379, 2003/04:N387 och 2003/04:N402.

Reservation 6 (fp, kd) - motiv

Reservation 7 (v, c, mp)

7. Storstadspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N310 yrkandena 1-4, 2003/04:N325

yrkandena 1, 2 och 8, 2003/04:N341 yrkande 1, 2003/04:N368 och 2003/04:N405.

8. Östersjöfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:N260, 2003/04:N317, 2003/04:N332

yrkande 6, 2003/04:N396 och 2003/04:N410 yrkande 1.

9. Utvecklingen i län och regioner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Kr389 yrkande 2, 2003/04:N225 yrkande

3, 2003/04:N233, 2003/04:N235, 2003/04:N262 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N288

yrkandena 1 och 12, 2003/04:N332 yrkande 2, 2003/04:N349, 2003/04:N357,

2003/04:N359, 2003/04:N363 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N367, 2003/04:N375,

2003/04:N401, 2003/04:N404, 2003/04:N410 yrkandena 2-34 och 2003/04:N416

yrkandena 1 och 5.

Stockholm den 17 februari 2004

På näringsutskottets vägnar

Marie Granlund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Per

Bill (m), Ingegerd Saarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Sylvia Lindgren

(s), Ann-Marie Fagerström (s), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson

(s), Ulla Löfgren (m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström

(fp), Anne Ludvigsson (s), Anne-Marie Pålsson (m), Lars Johansson (s),

Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlas 64 motioner från den allmänna motionstiden

om vissa regionala utvecklingsfrågor.

Genom uppdrag till riksdagens utredningstjänst har utskottet fått utförlig

information när det gäller utlokalisering av statliga myndigheter i Finland

och Norge, dels genom en föredragning, dels i en rapport (dnr 2003:2140).

Utskottets överväganden

Vissa bakgrundsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till bl.a. pågående arbete avslå motionsyrkanden

om klusterbildning, tillväxtpolitik och krav på kollektivavtal. Jämför

reservation 1 (c).

Motionerna

De stödformer som för närvarande finns i den regionalpolitiska arsenalen

bör finnas kvar även under den överblickbara framtiden, menar motionärerna

som står bakom motion 2003/04:N383 (s). Enbart generella åtgärder från

samhällets sida kommer inte att räcka till; det behövs ibland extra

insatser för att en företagsetablering skall komma till stånd. Det krävs en

kraftfull regional utvecklingspolitik som ger en jämnare fördelning av

tillväxtens effekter i fråga om service, arbete och miljö. En sådan politik

innebär utökade resurser för högskoleutbildning, bättre tillgång till

riskkapital, bättre kommunikationer m.m., anser motionärerna. Sverige bör

också se till att EU:s strukturfondsmedel finns kvar efter nuvarande

programperiods utgång. Motionärerna understryker att stödet är ett viktigt

tillskott till den nationellt bedrivna regionalpolitiken.

I motion 2003/04:N237 (s) understryks att det är oacceptabelt att det

inte finns någon koppling mellan beviljade etableringsstöd för företag

och krav på kollektivavtal. Enligt motionärerna är det rimligt att krav

ställs på att kollektivavtal skall vara tecknat innan bidrag eller stöd

beviljas till företaget. Utan kollektivavtal kan osund konkurrens uppstå

genom t.ex. lönedumpning, befarar motionärerna.

I motion 2003/04:N225 (fp) begärs att regeringen i samband med

budgetpropositionen lägger fram en skrivelse om regionernas växtkraft. Enligt

motionärerna behövs både en nationell tillväxtpolitik med bättre

företagarklimat och en regional tillväxtpolitik som tar till vara lokal

växtkraft

och entreprenörskap.

Centerpartiet uppmanar i motion 2003/04:N328 regeringen att stödja

utvecklingen av s.k. kluster. Klusterbildning kan vara en strategi för att

uppnå god tillväxt på en liten arbetsmarknad och erbjuder gemensam uppbyggnad

och kunskapsspridning inom produktionsfältet, enligt motionärerna. Det

betonas att klusterbygge inte är en administrativ process - perspektivet

får inte inskränkas av regionala indelningar, administrativa rutiner och

ett ensidigt fokus på tillväxtföretag.

Vissa kompletterande uppgifter

I Näringsdepartementets rapport Benchmarking av näringspolitiken (Ds

2003:62), vilken ges ut för fjärde gången, rapporteras sammanfattningsvis

inga större förändringar jämfört med förgående års rapport. Nyföretagandet

har generellt sett gått ned i alla (jämförda) länder, och Sveriges position

är i princip oförändrad. Samtidigt har Sverige den högsta överlevnadsgraden

för nystartade företag i en jämförelse med tio europeiska länder (se tabell

nedan). Enligt rapporten är tillgången på privat riskkapital i Sverige

god utom i det allra tidigaste skedet, den s.k. såddfinansieringsfasen.

Sverige är också en ledande IT-nation och har näst högst andel forskare

bland de jämförda länderna.

Sveriges position enligt indikatorer för näringsliv och företagande

Position Indikator Placering(antal länder)

Bättre änmedelnivå Överlevnadsgrad förnystartade företag 1 (10)

" Antal administrativaprocedurer vidanställning 4 (18)

Medelnivå Nystartade företag 7 (11)

" Nettotillskott avföretag 6 (10)

" Statligt stöd tillnäringslivet 6 (15)

Sämre änmedelnivå Andel företagare iarbetskraften 18 (23)

" Nyföretagaraktivitet ibefolkningen 16 (19)

" Omsättning avföretag 10 (10)

" Relativ prisnivå 14 (17)

Frågor som rör det svenska företagsklimatet kommer att tas upp i utskottets

betänkande 2003/04:NU10 om vissa näringspolitiska frågor. Strukturfondsfrågorna,

som berörs i en av motionerna, har utskottet nyligen behandlat i betänkande

2003/04:NU2, till vilket hänvisas.

Frågan om etableringsstöd för företag och krav på kollektivavtal behandlades

av utskottet föregående år (bet. 2002/03:NU8). Upplysningsvis nämndes att

det finns vissa regler som berör denna koppling. Såväl i förordningen

(2000:279) om regionalt utvecklingsbidrag som i förordningen (1998:996)

om sysselsättningsbidrag stadgas att de anställdas lön och andra

anställningsförmåner åtminstone skall vara likvärdiga med vad som följer av

tillämpligt kollektivavtal. Regionalt utvecklingsbidrag får bara lämnas

om verksamheten också tillförsäkrar de anställda en tillfredsställande

arbetsmiljö samt en tillfredsställande yttre miljö.

Det finns således inget krav på kollektivavtal men däremot på att förmånerna

åtminstone skall vara likvärdiga.

Utskottet ansåg för sin del att en förutsättning för att stöd inom ramen

för den regionala utvecklingspolitiken skall lämnas är att arbetsvillkoren

på företaget minst uppgår till den nivå som anges i motsvarande kollektivavtal.

I en motion redovisas önskemål om stödjande av klusterbildning. Ett exempel

på klusterutveckling i ett annat land ges i rapporten Snabbväxande kluster

i Italien - Från fattigdom till spridd välfärd (2003:016), som publicerats

av Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS).

Rapportens slutord innebär att de italienska klustrens snabba uppkomst

och tillväxt i första hand baseras på den "talang" och de kulturella

betingelser som råder på lokalt plan. Den lokala dimensionen fortsätter

således att ha en central roll även i dagens globala ekonomi. En viktig

iakttagelse är att företagsnäten i södra Italien delvis går i norra

Italiens fotspår, men att annorlunda betingelser har skapat en "syditaliensk"

väg till klusterbildning. Den största skillnaden är avsaknaden av den

primära tillgång som finns bakom de livskraftiga industriella distrikten

i norr, nämligen det "sociala kapitalet". Imitationsbeteenden, återvändande

entreprenörer från utlandet, en ny generation som vägrar att emigrera,

krismedvetenhet och drivkraften hos några samhällsentreprenörer har varit

ingredienserna i de södra regionernas ekonomiska utveckling. De företagskluster

som har vuxit upp i södra Italien uppvisar i princip samma struktur och

dynamik som i norr.

Vad gäller statliga insatser för att stödja ekonomin i svaga regioner,

visar de italienska erfarenheterna att vissa åtgärder (förmånliga lån,

skattelättnader för unga företagare m.m.) kan göra nytta, men att direkta

bidrag är skadliga, eftersom de leder till ett förlamande beroende. Vidare

stimuleras inte entreprenörskap genom bidrag. Den kanske största lärdomen

är dock att norra Italien inte är ensamt om att uppvisa de "rätta"

förutsättningarna vad gäller kluster- och nätverksekonomi. Exemplen från

södra Italien visar att både entreprenörskap och företagskluster kan skapas

i regioner där människor inte har traditioner av detta. Dessutom framgår

det av rapporten att det inte finns en "bästa lösning".

Det är enligt rapportförfattaren troligt att även svaga regioner i Sverige

kan genomgå den kulturella process som krävs för att ge upphov till en

kluster-ekonomi. Att få svenska företag att inse värdet av att samarbeta

är kanske den svåraste utmaningen. Här kan lokala offentliga institutioner,

tillsammans med opinionsbildare och andra aktörer, främja utvecklingen

i rätt riktning.

I ITPS-rapporten Ex ante-bedömning av de regionala tillväxtprogrammen

(2003), som överlämnats till Näringsdepartementet, redovisas att frågor

om kluster och innovationssystem har uppmärksammats i praktiskt taget

samtliga förslag om tillväxtprogram. Det finns dock relativt stora

variationer mellan regionerna. En tendens är att regionerna lyft fram

existerande kluster liksom embryon till kluster inom vad som anses vara

framtidsinriktade branscher. Få regioner analyserar vilka framgångsfaktorerna

för kluster är och vilka insatser som kan påverka detta.

Utskottets ställningstagande

Den omfattande omprövning som gjorts av den tidigare regionalpolitiken

har lett fram till dagens regionala utvecklingspolitik. Bakgrunden är bl.

a. de stora förändringar som ägt rum i samhället, framför allt när det

gäller den snabba internationaliseringen av ekonomin, EU-medlemskapet,

avregleringen av olika marknader, IT-utvecklingen m.m.

Liksom motionärerna anser utskottet att det behövs en kraftfull politik

för hållbar tillväxt. Nya metoder och angreppssätt prövas och utvärderas

kontinuerligt. Klusterbildning är ett angreppssätt, som visat sig vara

positivt i andra sammanhang. Exemplet från södra Italien, vilket redovisas

ovan, innebär att både entreprenörskap och företagskluster kan skapas i

regioner där traditioner och kultur inte i första hand varit företagsinriktade.

Ett annat förhållandevis nytt angreppssätt, de regionala tillväxtprogrammen,

tas upp i följande avsnitt. Med hänsyn till att tillväxtfrågorna är en

av de prioriterade frågorna för regeringen och att politiken utformas

därefter anser inte utskottet att det finns behov av en skrivelse till

riksdagen om regionernas växtkraft.

Självklart måste också jämställdhetsaspekterna beaktas när det är fråga

om åtgärder för att öka tillväxten och sysselsättningen inom de olika

regionerna. Särskilt viktigt är att utvecklingen i regioner, kommuner och

på lokal nivå följs upp och kontinuerligt utvärderas med avseende på såväl

kvinnornas medverkan som medverkan från ungdomar, invandrare och

funktionshindrade.

När det gäller frågan om en koppling mellan etableringsstöd för företag

och krav på kollektivavtal anser utskottet för sin del att en förutsättning

för att stöd inom ramen för den regionala utvecklingspolitiken skall lämnas

är att arbetsvillkoren på företaget minst uppgår till den nivå som anges

i motsvarande kollektivavtal. Utskottet vill understryka att social

dumpning i fråga om arbetsförhållanden är oacceptabel - inte minst i samband

med företag som får etableringsstöd.

Därmed avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.

Regionala tillväxtprogram

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till bl.a. pågående arbete avslå motionsyrkanden

om regionala tillväxtprogram. Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Motionerna

Enligt kommittémotion 2003/04:N345 (kd) blev det regionala partnerskapet,

trots näringslivets deltagande, alltför avlägset för de personer och de

små företag som bäst skulle kunna ta till vara tillväxtavtalens intentioner.

I de kommande tillväxtprogrammen måste tillväxtkapitalet göras synligare

och bli mer lättillgängligt, hävdar motionärerna. De anser att kommunernas

näringslivsansvariga står närmare företagsamheten än tjänstemännen på

länsstyrelserna. Om kommunerna skall åta sig att ta ansvaret för regional

planering inom ramen för kommunala samverkansorgan bör uppgiften dock

finansieras av staten. Motionärerna avvisar inte tanken på ett kommunalförbund

som samverkansorgan under en övergångsperiod.

I partimotion 2003/04:MJ474 (c) förordas att miljöperspektivet redan från

början integreras i tillväxtprogrammets olika delar. För att styra mot en

hållbar samhällsutveckling krävs, enligt motionärerna, att hänsyn även

tas till den sociala aspekten.

Vissa kompletterande uppgifter

För att åstadkomma en hållbar regional utveckling krävs att strategier

för de viktigaste samhällsområdena utvecklas på lokal och regional nivå.

Enligt förordningen (2003:595) om regionalt utvecklingsarbete har

länsstyrelser respektive samverkansorgan och regionala självstyrelseorgan

att utarbeta regionala utvecklingsprogram. Dessa skall bl.a. utifrån en

analys av de särskilda utvecklingsförutsättningarna ange inriktning och

prioriteringar av arbetet för en hållbar regional utveckling. En bred

samlad utvecklingsstrategi kan sedan ligga till grund för delprogram inom

de olika sektorer som skall bidra till att uppnå för regionen gemensamma

mål. Regionala tillväxtprogram är sådana delprogram, vid sidan av t.ex.

infrastrukturplaner, strukturfondsprogram, regionala miljöprogram och

lokala utvecklingsavtal.

Institutet för tillväxtpolitiska studier (ITPS) har av regeringen uppdragits

att genomföra en förhandsbedömning (en s.k. ex ante-bedömning) av samtliga

förslag till regionala tillväxtprogram. Syftet med bedömningen var att

ITPS skulle kunna lämna synpunkter som möjliggjorde för regionerna att

förbättra programmens utformning innan de slutligen lämnades in till

regeringen för godkännande. ITPS har i den tidigare nämnda rapporten Ex

ante-bedömning av de regionala tillväxtprogrammen i första hand granskat

hur regionerna har uppfattat och följt såväl regeringens riktlinjer för

som intentionerna bakom tillväxtprogrammen. Inför detta granskningsarbete

tillsatte ITPS i februari 2003 en referensgrupp bestående av representanter

för Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Arbetsmarknadsstyrelsen,

Naturvårdsverket och Integrationsverket.

ITPS har bl.a. gjort en bedömning av huruvida programmen följer en logisk

kedja och om de slutsatser som regionernas analys resulterat i också

återspeglas i insatsområden, partnerskap och finansiering. Särskild vikt

har ITPS lagt vid en bedömning av hur den ekologiska och sociala aspekten

av hållbar tillväxt har behandlats i programförslagen. Framför allt har

inriktningen när det gäller jämställdhet mellan könen undersökts. I viss

utsträckning har även integrationen av nya svenskar berörts. När det gäller

finansieringsförslagen har bedömningsarbetet till stor del inte kunnat

fullföljas eftersom nästan inget av programmen innehöll förslag till

finansiering. Däremot påpekades i rapporten att ITPS inte har uppfattat

det som sin uppgift att värdera de olika programmens faktiska tillväxtpotential.

En av ITPS sammanfattande kommentarer var att institutet ville göra

regeringen uppmärksam på att modellen med regionala tillväxtprogram behöver

vidareutvecklas för att den skall kunna fungera som det är tänkt. Bakgrunden

var att många regioner hade en bristande tilltro till modellen som sådan

men också en konkret kritik bl.a. mot de alltför detaljrika riktlinjerna

och frånvaron av nya finansiella resurser. ITPS delade regionernas

uppfattning att riktlinjerna för programmen varit alltför detaljerade,

eftersom möjligheterna till en mer självständig analysansats därigenom

begränsats.

Enligt ITPS återstod tre frågor att lösa när det gäller arbetet med de

regionala tillväxtprogrammen:

Hur skapas bäst en ökad statlig sektorssamordning på regional nivå?

Vilka roller skall de olika aktörerna ha i en sådan process?

Hur skall mervärdet av processen kunna definieras?

Två framtida vägar syntes möjliga enligt ITPS. Ett angreppssätt var en

fortsatt sektorsbunden modell, där nationella mål och planer styr arbetet;

en annan möjlig väg var en struktur där regionerna själva svarar för hur

strategiska medel används. Tillväxtprogrammen är ett sätt att försöka

förena modellernas goda sidor, men ITPS menade att det finns behov av en

ökad tydlighet från regeringens sida. Introduktionen av programmen innebar

önskemål om en regional variation, medan alltför detaljerade riktlinjer

verkar i motsatt riktning, motiverade institutet. Vidare ställde ITPS

frågan om varför programmen skall godkännas av regeringen. Slutligen

hävdades att tillväxtprogrammens legitimitet är avhängigt av dess förmåga

att skapa mervärde, dvs. frågan om huruvida ett bättre resultat uppnås

med än utan program eller att samma resultat uppnås till en lägre kostnad

med hjälp av tillväxtprogrammen.

I december 2003 fattade regeringen beslut om uppdrag till regionerna att

genomföra regionala tillväxtprogram. Samtliga programförslag hade godkänts

med vissa förbehåll. Bland annat innebär regeringsbeslutet att samtliga

län omfattas av förbehåll avseende de sociala hållbarhetsaspekterna

integration och jämställdhet samt ekologisk hållbarhet. Dessa perspektiv

måste utvecklas och tydliggöras enligt regeringen. Vidare behövdes i ett

flertal av regionerna en komplettering av programmen med en finansieringsplan

samt med utvärderingsbara, konkreta och tidsatta mål samt tillhörande

indikatorer, där sådana saknades.

I samband med beslut om uppdrag till regionerna att genomföra tillväxtprogrammen

uppdrog regeringen till Nutek att ansvara för årliga uppföljningar av hur

programmen genomförs i alla län. Vidare aviserade regeringen ett uppdrag

till ITPS att utvärdera genomförandet efter halva programtiden. En process-

och effektutvärdering av tillväxtprogramarbetet i hela landet skall

genomföras efter programperiodens slut.

Utskottets ställningstagande

Helt i enlighet med den planering som redovisades av utskottet föregående

år (bet. 2002/03:NU8) har arbetet fortskridit med utarbetande av de

regionala tillväxtprogrammen, förhandsbedömning av ITPS, korrigeringar av

programmen och beslut av regeringen om uppdrag till regionerna att genomföra

regionala tillväxtprogram. Programmen har nu börjat löpa, och utskottet

kommer att med intresse följa såväl tillväxtaspekterna som de av ITPS

aktualiserade frågorna om ökad statlig sektorssamordning, de olika aktörernas

roller och det mervärde som processen kan skapa.

Det är viktigt att ambitionerna med tillväxtprogrammen kommer att tillgodoses.

En av de frågor som utskottet särskilt vill ta upp gäller de förbehåll

regeringen gjort i samband med beslut om genomförande av programmen

avseende de sociala hållbarhetsaspekterna jämställdhet och integration samt

ekologisk hållbarhet. I partnerskapen skall företrädare för den privata,

den offentliga och den ideella sektorn inklusive arbetsgivar- och

arbetstagarorganisationer ingå. Utskottet vill liksom föregående år understryka

vikten av att andelen kvinnor ökar i partnerskapen för att en jämn fördelning

mellan könen skall uppnås. Vidare stöder utskottet tanken att den kommunala

nivåns medverkan bör utvecklas för att åstadkomma ett fördjupat lokalt

perspektiv i näringslivsfrågor.

Från utskottets utgångspunkter är det väsentligt att såväl miljöperspektivet

som de sociala perspektiven, bl.a. jämställdhet, verkligen kommer till

uttryck i det fortsatta arbetet på ett bättre sätt än tidigare. Medvetenheten

om miljön som tillväxtfaktor måste också finnas med redan från början.

Regeringens uppfattning att dessa perspektiv måste utvecklas och tydliggöras

delas av utskottet. Såväl årliga uppföljningar av programmen som en

utvärdering efter halva programtiden förutses. Om uppföljning eller utvärdering

visar att det finns brister i programmens genomförande utgår utskottet

från att korrigeringar genomförs.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Kapitalförsörjning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om kapitalförsörjning med hänvisning

till redan vidtagna åtgärder på området. Jämför reservation 3 (m, fp, kd,

c).

Motionerna

För att åstadkomma regional utjämning bör ett svenskt system för

kapitalförsörjning utformas med regionala fonder som bas, hävdas det i motion

2003/04:N386 (s). Fonderna skall verka i de områden där företagen har

svårigheter att hitta riskkapital.

I motion 2003/04:N400 (s) befarar motionärerna att det kommer att bli

svårare att starta och driva företag i glesbygd, när de av riksdagen

beslutade nya förmånsrättsreglerna med försvagning av företagshypotekets

ställning kommer att börja tillämpas. Beträffande den utvärdering av

kreditförsörjningen till små och medelstora företag som regeringen sagt

sig vara beredd till, vill motionärerna betona vikten av att särskilt

granska regelverket för regionalpolitiskt stöd utifrån effekterna av

förändringen av förmånsrätten i hypotek.

Problemet med kapitalförsörjning för företag växer starkt utanför

tillväxtregionerna enligt vad som sägs i motion 2003/04:N283 (m). Motionären

anser att utredningsarbetet rörande kreditgarantier bör påskyndas och att

riksdagen snarast bör få ett förslag att behandla.

Kraftansträngningar måste göras för att förbättra tillgången på riskvilligt

kapital, sägs det i motion 2003/04:N218 (kd). En möjlighet är att inom

mindre geografiska områden bilda ekonomiska föreningar byggda på engagemang

för bygdens och företagens utveckling. Genom det lokala engagemanget från

företag och enskilda kan ett grundkapital garanteras, vilket kan ökas

genom att staten och kreditinstituten tillskjuter medel.

I motion 2003/04:N330 (kd) framhålls att tillgången till riskkapital är

en viktig förutsättning för att skapa ytterligare arbetstillfällen. Det

är viktigt att frågor om riskkapitalförsörjningen på landsbygden belyses

på ett allsidigt sätt i syfte att uppnå en lösning, säger motionären.

Även socialt företagande, dvs. samverkan mellan privat/ideell sektor och

offentlig verksamhet, ingår i den framtida utvecklingspotentialen, påpekas

det i motionen.

Enligt uppfattningen i motion 2003/04:N305 (c) upplever företag i landets

glesare bebyggda områden växande problem med kapitalförsörjningen, inte

minst i Jämtlands län. Det är viktigt att statens ansvar för kapitalförsörjning

och kreditgarantier omsätts i handling. Utredningsarbetet på detta område

bör påskyndas så att riksdagen snarast får ett konkret förslag att behandla.

En möjlig väg för att förbättra tillgången på kapital är att staten stöder

kreditgarantiföreningar.

Centerpartiet kräver i motion 2003/04:N328 att regeringen skyndsamt utreder

och lämnar förslag till ett system med kreditgarantier, främst riktat mot

glesbygden. Där är bankens utlåning till investeringar i regel mycket

restriktiv, vilket utgör ett stort hinder för många företagare, anser

motionärerna. De ser företagande som en nyckel till minskad social och

regional klyvning.

I motion 2003/04:N414 (mp) föreslås att lagstiftningen ändras för att

stimulera människor att bilda kreditgarantiföreningar. I en

kreditgarantiförening

bygger föreningens medlemsföretag upp egna riskfonder och kan därigenom

garantera delar av det lån som en medlem beviljats. En viss procentandel

av lånet får den enskilde företagaren själv svara för. Ett annat sätt kan

enligt motionärerna vara att stimulera upprättandet av lokala börser eller

banker. Exempel på lokala banker finns i Australien och exempel på fungerade

kreditgarantiföreningar finns i södra Europa.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Kapitalförsörjning och riskkapitalförsörjning från allmänna utgångspunkter

behandlas under våren 2004 i utskottets betänkande om vissa näringspolitiska

frågor (bet. 2003/04:NU10). I här föreliggande betänkande lämnas information

om kapitalförsörjning främst ur aspekten regional utvecklingspolitik.

Beträffande de bidrags- och låneformer som nyligen behandlats av utskottet

i samband med budgetarbetet för utgiftsområde 19 Regional utveckling

hänvisas till betänkande 2003/04:NU2.

Nutek och Svenska Riskkapitalföreningen inledde ett samarbete i början av

år 2001 för att kvartalsvis undersöka utvecklingen på den formella

riskkapitalmarknaden. (Med formellt riskkapital menas organiserade bolag som

specialiserat sig på riskkapitalinvesteringar.) Syftet med undersökningen

är att

öka transparensen i marknaden och ge riskkapitalbolagen samt investerare

i riskkapitalfonder uppdaterad marknadsinformation,

ge entreprenörer och andra som behöver finansiell förstärkning en bättre

förståelse för marknaden,

medverka till att medierna får kontinuerlig information,

ge politiker och andra beslutsfattare ökade kunskaper om marknaden och

därmed bättre beslutsunderlag.

Undersökningen som avser tredje kvartalet 2003 har genomförts med en

webbenkät, som riktades till 116 riskkapitalföretag med verksamhet i Sverige.

Svarsfrekvensen uppgår till 63 % av de kontaktade riskkapitalföretagen,

motsvarande 93 % av den svenska riskkapitalmarknaden (totalt 213 miljarder

kronor). Undersökningen registrerade 392 investeringsansvariga, varav 30

kvinnor. 69 % av respondenterna hade inga kvinnliga investeringsansvariga

över huvud taget.

Resultatet från tredje kvartalet år 2003 var bl.a. att hela 82 % trodde

att konjunkturläget kommer att förbättras inom de tolv kommande månaderna.

Ingen respondent förutsåg en försämring av konjunkturläget. Totalt

investerades 1 938 miljoner kronor, vilket var betydligt mindre än motsvarande

kvartal år 2002. Sett till antalet investeringar var Stockholm mest

attraktivt med nästan hälften av alla investeringar under kvartalet; därefter

kom Göteborg, Malmö/Lund och Uppsala. I de därnäst följande regionerna,

Västerbotten och Norrbotten, låg antalet investeringar stabilt i förhållande

såväl till andra kvartalet år 2003 som till genomsnittet för föregående

år.

Enligt Nutek innebär dagens brist på riskkapital i de tidiga skedena ett

allvarligt problem för en entreprenör och därmed ett hinder för tillväxt.

De privata riskkapitalbolagens investeringar i tidiga skeden har avtagit

markant och dessutom har den offentliga såddfinansieringen minskat kraftigt.

Nutek har uppfattningen att entreprenörerna har behov av både riskkapital

och en riskvillig finansiering.

Nutek har i samarbete med Svenska Riskkapitalföreningen publicerat en

rapport om utvecklingen för riskkapitalbolagens portföljbolag (R 2003:11),

vari redovisas ett antal uppgifter om antal anställda, berörda branscher,

tillväxt, länstillhörighet m.m. I detta sammanhang skall nämnas att

Stockholms län har en stark dominans eftersom 46 % av portföljbolagen har

sitt säte där. Därefter kommer Västra Götalands län, Skåne län, Uppsala

län, Östergötlands län och på sjätte och sjunde plats Västerbottens och

Norrbottens län. Därpå följande län är Kalmar, Värmlands och Hallands län,

medan Blekinge, Örebro, Södermanlands och Gotlands län ligger i botten.

Det sistnämnda länet är det enda län som helt saknar portföljbolag.

Det bör erinras om att förändringar kommer att aktualiseras inom

kapitalförsörjningsområdet. Enligt uppgift från Näringsdepartementet har

departementet påbörjat uppgiften att se över Almi Företagspartner AB

tillsammans med de regionala ägarna. Den departementsinterna utredningen

(under ledning av direktör Peter Nygårds) inriktas på att se över

verksamhetsinriktningen inom Almibolagen och att överväga samordning med andra

företagsfrämjande verksamheter på regional nivå. Nya avtal skall arbetas

fram med de regionala delägarna i Almibolagen; avsikten är att arbetet

skall vara klart under våren 2004.

Statsminister Göran Persson framhöll i sin regeringsförklaring hösten

2003 att Stiftelsen Industrifonden skall utvecklas med syfte att öka

tillgången på riskkapital i tidiga skeden. Vid den allmänpolitiska debatten

i oktober 2003 anförde näringsminister Leif Pagrotsky att staten kommer

att ta ansvar för att stärka försörjningen av s.k. såddkapital. Han räknade

med att ett par hundra miljoner kronor per år med början den 1 juli år

2004 skall kunna mobiliseras (prot. 2003/04:14). Näringsministern utsåg

i början av november 2003 en förhandlingsman (direktör Claes de Neergaard),

vilken tillsammans med Industrifonden, Teknikbrostiftelserna, Almi

Företagspartner AB och Stiftelsen Innovationscentrum skall utarbeta detaljerna

kring statens kommande satsning på riskkapital. Enligt uppgift är målet

att skapa utrymme för en kraftfull satsning på projekt med hög

utvecklingspotential i tidiga skeden, s.k. försådd och såddfinansiering. Siktet

är inställt på att utredningsförslagen skall presenteras under våren 2004

och att ett nytt system skall föreligga vid halvårsskiftet 2004.

Inom Regeringskansliet pågår vidare en översyn av de regionala företagsstöden

med syfte att bl.a. analysera hur dessa fungerar och om det är lämpligt

att ersätta dem med andra typer av verktyg.

Ulla Löfgren (m) ställde i januari 2004 en fråga (fr. 2003/04:660) om

vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att säkra kapitalförsörjningen

för företag i glesbygd. Enligt svaret från näringsminister Leif Pagrotsky

avser regeringen att återkomma med förslag under år 2004 och år 2005 om

effektivisering av de statliga kapitalförsörjningsinsatserna.

Almi Företagspartner AB

Företagarlånet till de som startar eller driver mindre företag har ändrats

under år 2003. Förordningen (1994:1100) om statlig finansiering genom

regionala utvecklingsbolag, vilken styr Almis låneverksamhet, har reviderats

och nya regler trädde i kraft i februari 2003. Dels har de nya reglerna

jämkats ihop med EU-perspektivet och EU:s statsstödsbestämmelser, dels

har reglerna anpassats efter nya krav. Enligt de nu införda reglerna skall

företagarlån på högst 250 000 kr kunna lämnas till den som startar eller

driver mindre företag. För krediter under 50 000 kr kan Almi Företagspartner

finansiera hela kapitalbehovet utan krav på medfinansiering. Under högst

två år kan företagarlånet löpa utan ränta. Vid handläggningen av lånen

skall särskild prioritet ges till kvinnor och ungdomar. Almi har enligt

sitt ägardirektiv i uppgift att följa upp småföretagarlånet, särskilt i

förhållande till de tidigare låneformerna. Enligt uppgift kommer det att

bli en årlig uppföljning med bedömning av utfallet för olika grupper.

Småföretagarlånet har dock inte funnits så länge att en extern utvärdering

anses motiverad.

Norrlandsfonden

Norrlandsfonden erbjuder lån för nyetablering, utveckling och expansion

till främst små och medelstora företag inom samtliga län i Norrland. Vid

utgången av år 2002 hade Norrlandsfonden 345 kunder och ett totalt

finansiellt engagemang i dessa kunder med 502 miljoner kronor.

Affärsänglar

Vidare finns det regionala nätverk av s.k. affärsänglar, dvs. privatpersoner

som har erfarenheter av och kunskaper i företagande, tid och intresse att

delta i företagsutveckling samt utrymme i sin ekonomi för att investera

i helt nya projekt. Det informella kapitalet, dvs. kapital som investeras

i onoterade företag utan att det finns familjerelationer med i bilden,

härrör från en relativt stor andel invånare, uppskattningsvis minst 200

000 personer (Nuteks uppgift). En del av dessa personer är affärsänglar.

Uppskattningsvis finns det 3 000-5 000 affärsänglar i Sverige.

Grunden för verksamheten ligger enligt Nutek i skapandet av regionala

nätverk, som tar ansvar för sin närmiljö men även arbetar med större

geografisk spridning där det finns behov. Nätverkens uppgift är bl.a.

rekrytering av affärsänglar, matchning av entreprenörsföretag med affärsänglar,

genomförande av investeringsforum och utbildningsinsatser.

Nutek verkar för att det skall finnas aktiva och väl fungerande nätverk

med affärsänglar över hela landet. Dessa nätverk bidrar till att entreprenörer

kan starta nya företag samt att existerande företag kan växa. Totalt har

Nutek satsat runt 3,5 miljoner kronor för att under en begränsad period

bygga upp verksamheten. Vid två tillfällen har blivande nätverk kunnat

söka bidrag från Nutek. För närvarande finns det totalt i landet nära 30

nätverk, de flesta fortfarande under uppbyggnad. Nutek har fram till

årsskiftet 2003/04 lämnat stöd till 18 organisationer för att starta

regionala nätverk.

Nutek bedriver en aktiv utvecklingsprocess tillsammans med nätverken och

ett antal sidoprojekt för att stötta utvecklingen, bl.a. forskningsuppdrag

till Lunds universitet för att följa den informella marknaden med tonvikt

på affärsänglarnas aktiviteter och en undersökning av utbredningen av

informella investeringar. I samarbete med Forum för småföretagsforskning

har i Lund påbörjats en flerårig studie om det informella riskkapitalets

omfattning och utveckling i Sverige. Under slutet av år 2003 och början

av år 2004 intervjuas 20 000 slumpmässigt utvalda personer i Sverige om

sina investeringar i onoterade företag enligt planeringen för

forskningsprojektet.

De personer som verkligen har investerat i onoterade företag kommer att

djupintervjuas senare under år 2004.

Nutek driver också projekt för att främja kvinnliga affärsänglar och för

att utarbeta en handbok för affärsänglar. Vidare görs en förstudie för

att i samverkan med det europeiska affärsängelsnätverket och Europeiska

investeringsfonden bilda en fond för saminvestering med affärsänglar.

Lånegarantisystem

Ett införande av ett statligt lånegarantisystem med start under hösten

2003 hade tidigare aviserats från Näringsdepartementet. Enligt uppgift

föreligger dock svårigheter att hitta en modell som innebär rimliga

kostnader för låntagaren. Därför är frågan fortfarande under beredning och

siktet är inställt på att under år 2004 återkomma med besked till riksdagen.

Kreditgarantiföreningar

Ett system med kreditgarantiföreningar - liknande det som finns i södra

Europa - är under uppbyggnad i Sverige. Det vanliga är att en förening

verkar över ett geografiskt avgränsat område, men även branschmässig

avgränsning förekommer i Europa. Syftet med föreningarna är att förbättra

förutsättningarna för näringsverksamhet i föreningens område. Föreningarna

har ett öppet medlemskap för alla som är intresserade av en positiv

näringslivsutveckling och kan tänkas bidra till detta. Föreningarna erbjuder

sina företagsmedlemmar dels tillgång till kapital, dels tillgång till

stöd och rådgivning av andra medlemmar med erfarenhet av affärsutveckling.

Den lokala föreningen har ett eget kapital som står som säkerhet för en

del av medlemmarnas lån.

Vid årsskiftet 2003/04 fanns det i Sverige lokala kreditgarantiföreningar

i norra Småland, Värmland, Örnsköldsvik, Dalarna, Norrbotten, Västerbotten,

Jämtland, Blekinge och Kronoberg. De fyra förstnämnda föreningarna står

bakom en central paraplyorganisation, Sveriges kreditgarantiförening för

lokal utveckling, ekonomisk förening. Sommaren 2002 begärde föreningen

Finansinspektionens tillstånd för att bedriva finansieringsverksamhet.

Efter att föreningen lämnat olika kompletterande uppgifter till inspektionen

erhölls tillståndet i november 2003. Tillståndet innebär att de formella

hindren är övervunna. Enligt Finansinspektionen krävs dock ytterligare 1

miljon euro eller ca 10 miljoner kronor innan den operativa verksamheten

kan påbörjas.

Från det särskilda bidrag på 3 miljoner kronor som regeringen har beräknat

för främjande av kreditgarantiföreningsverksamhet har i början av år 2003

i en första omgång 500 000 kr utbetalats till Sveriges kreditgarantiförening.

Enligt regeringens beslut har bidraget getts i syfte att främja tillkomsten

av kreditgarantiföreningar i Sverige och att upprätta en plan för det

fortsatta informationsarbetet. Vidare har regeringen uppdragit till Nutek

att fördela 2,5 miljoner kronor för fortsatta informationsinsatser m.m.

För att Nutek skall bevilja medel till sådan verksamhet krävs en

medfinansiering om minst 50 %. Nutek skall senast i slutet av februari 2004

respektive i slutet av februari 2005 avge delrapport respektive slutrapport

med redovisning av genomförande, finansiering och effekter till

Regeringskansliet.

Enligt uppgift från Nutek har beslut fattats om fördelning av 2,25 miljoner

kronor till Sveriges kreditgarantiförening och till föreningarna i

Västerbotten, norra Småland, Blekinge, Värmland och Kronoberg. Summan av

utbetalda medel uppgick vid årsskiftet 2003/04 till cirka en halv miljon

kronor. Dessa medel har använts till informationsinsatser av olika slag,

internutbildning m.m. för att främja systemet med kreditgarantiföreningar

i Sverige.

Företagshypotek

Den nya lagen (2003:528) om företagsinteckning trädde i kraft den 1 januari

2004. De övergripande syftena med lagen är att underlätta för företag att

genomföra företagsrekonstruktion i stället för att gå i konkurs och att

förbättra arbetstagarnas löneskydd vid konkurs. Reformens effekter för

små och medelstora företag när det gäller att få tillgång till krediter

har ägnats uppmärksamhet under beslutsprocessen.

I lagutskottets betänkande med anledning av propositionen om nya

förmånsrättsregler (prop. 2002/03:49, bet. 2002/03:LU17) förutsattes - bl.a.

mot bakgrund av näringsutskottets yttrande till lagutskottet - att en

utvärdering av reformen skall komma till stånd:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att det är angeläget med en

grundlig utvärdering av reformens olika effekter. Utskottet vill därmed,

i likhet med näringsutskottet, understryka vikten av att den i propositionen

aviserade utvärderingen kommer till stånd omgående. Det är därvid särskilt

angeläget att effekterna för små och medelstora företag kontinuerligt

blir föremål för särskild uppmärksamhet. Även effekterna i olika delar av

landet, särskilt glesbygdsområden, skall analyseras, liksom kreditsituationen

för entreprenörer som är i färd med att starta, expandera eller utveckla

företag. Som näringsutskottet framhållit är det vidare angeläget att

regeringen redan nu förbereder ytterligare åtgärder för att underlätta

mindre företags kapitalförsörjning om konsekvensanalyserna skulle visa

att förändringen av företagshypoteket haft negativa effekter i detta

avseende. Utskottet utgår från att regeringen återkommer med en redovisning

av utvärderingsarbetet senast inom ett år och med förslag till konkreta

åtgärder om så skulle vara erforderligt. Reformens positiva effekter får

dock inte gå förlorade.

Enligt uppgift från Näringsdepartementet syntes redan i slutet av år 2003

en tendens till att belastningen på både Almi och Norrlandsfonden ökade.

Information från Justitiedepartementet innebär att den av riksdagen

förutsatta utvärderingen av reformens effekter för små och medelstora

företag kommer att genomföras under år 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill i likhet med tidigare år betona att frågan om

kapitalförsörjningen

är av central betydelse inom den regionala utvecklingspolitiken - liksom

inom näringspolitiken i stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är

en grundförutsättning för skapandet av nya företag och för tillväxt i

befintliga företag. Som den ovan redovisade informationen visar finns det

- vid sidan om bankerna - en mängd olika organisationer som på olika sätt

står för kreditfunktioner och rådgivning m.m. Nya former som

kreditgarantiföreningar och regionala nätverk av affärsänglar kan innebära nya

möjligheter för speciella grupper.

Ändå kan det konstateras att det finns svårigheter att få tillgång till

krediter och riskkapital i den egna regionen, vilket motionerna vittnar

om. Svårigheterna har ett antal orsaker, bl.a. att företagare utanför

storstadsregionerna har mindre värden i byggnader som säkerhet för lån.

Vidare är den ordinarie riskkapitalmarknaden i högre grad än tidigare

koncentrerad på företag som har kommit en bit i sin utveckling, vilket

kan medföra att intressanta affärsidéer inte kan utvecklas på grund av

kapitalbrist. Enligt utskottets mening är det särskilt oroande att det

inte finns tillräckliga medel till såddfinansieringen, dvs. företagens

kapitalbehov i tidiga skeden av utveckling av en produkt eller affärsidé.

Motionärernas oro delas därför av utskottet.

Vid sidan av den ordinarie kapitalmarknaden har staten en viktig funktion

att fylla när det gäller att komplettera denna marknad på vissa områden,

såväl geografiska som organisatoriskt eller företagsmässigt betingade

områden. Det statliga stödet för att främja kreditgarantiföreningarna är

exempel på sådan komplettering av marknaden. Det är enligt utskottets

uppfattning mycket tillfredsställande att kreditgarantiföreningarna nu

har legala förutsättningar att starta sin verksamhet. Samtidigt finns det

risker att andra hinder hämmar kreditgarantiföreningsverksamheten.

Utvecklingen kommer noga att följas av utskottet.

Det utrednings- och beredningsarbete som pågår inom Näringsdepartementet

rörande kapitalförsörjningsområdet, särskilt översynen av de regionala

företagsstöden och såddfinansieringen, är enligt utskottets mening den

mest väsentliga ansatsen för att lösa de konstaterade problemen. Med hänsyn

till att nya åtgärder enligt Näringsdepartementet kommer att implementeras

inom kort har utskottet förhoppningar om att situationen kommer att

förbättras. Även frågan om statliga lånegarantier är under beredning och

besked från regeringen kan väntas under år 2004. Enligt utskottets

uppfattning bör det nämnda beredningsarbetet avvaktas.

Även när det gäller kapitalförsörjningen anser utskottet att genusaspekten

måste tas med i bilden. Utskottet har noterat att Nutek driver ett projekt

för att främja kvinnliga affärsänglar och att särskild prioritet skall

ges till kvinnor och ungdomar vid handläggning av de nya företagarlånen.

När dessa verksamheter har pågått under viss tid utgår utskottet från

att statistik och uppföljning kommer att redovisas.

Med det anförda avstyrker utskottet samtliga här behandlade motioner i

aktuella delar.

Återförande av vattenkraftsmedel

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till gällande principer för statens

budgethantering avslå samtliga motionsyrkanden om återförande av

vattenkraftsmedel

till de producerande regionerna eller om en utredning av ett sådant system.

Jämför reservation 4 (kd, v, c, mp).

Motionerna

I ett antal motioner begärs att det blir utrett på vilket sätt vattenkraftsmedel

skulle kunna återföras till de vattenkraftsproducerande regionerna eller

att regeringen lägger fram förslag på området. Sådana yrkanden finns i

motionerna 2003/04:N220 (kd), 2003/04:N270 (kd), 2003/04:N264 (v), 2003/04:

N206 (c), 2003/04:N245 (c, fp kd, v, mp), 2003/04:N315 (c), 2003/04:N328

(c), 2003/04:N336 (c) och 2003/04:N335 (mp).

Ett argument för en sådan ordning är att utbyggnaden av vattenkraften har

exploaterat naturresurser, vilket har medfört att det lokala näringslivet

och invånarna inte längre kan nyttja dessa. Ett annat argument är att

vattenkraftskommunerna felaktigt ses som bidragsmottagare, trots att det

är dessa kommuner som i själva verket bidrar till välfärden i landet. I

några motioner begärs en utredning om förutsättningarna för återförande

av vattenkraftsmedel enligt norsk modell. I ett par motioner föreslås att

vattenkraftsregionerna skall få behålla 1,3 miljarder kronor per år.

Vissa kompletterande uppgifter

I den regionalpolitiska utredningen redovisas olika argument rörande

återföring av vattenkraftsmedel (SOU 2000:87 s. 311). Kommittén hade i

sitt utredningsarbete kommit in på frågan huruvida det är lämpligt att

koppla vissa statliga skatteintäkter till geografisk användning. Vare sig

det är fråga om en areell råvaruresurs eller en lokal naturresurs strider

idén om att de som råkar bo i närheten av en lönsam produktionsanläggning

skall få en särskild rätt till avkastningen helt mot den nationella

solidaritetstanken, menade kommittén.

Utskottets principiella uppfattning i denna fråga har varit att nu gällande

principer för statens budgethantering även fortsättningsvis bör gälla (se

bet. 2001/02:NU4 s. 89 och bet. 2002/03:NU8 s. 32). Detta innebär att

statliga inkomster från ett geografiskt område eller från en

produktionsanläggning

baserade på naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i

samma område. Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar

behöva göras till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem

eller via andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till en

svårgenomtränglig statlig budgethantering.

Samtidigt är det otvivelaktigt så att det lokala näringslivet och invånarna

kan ha vissa nackdelar från turistföretagandesynpunkt, rekreationssynpunkt

m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk med tillhörande uppdämda områden.

Kompensationstanken finns inbyggd i förordningen (1998:928) om bygde-

och fiskeavgifter. Enligt denna förordning skall bygdemedel användas till

"investeringar för ändamål som främjar näringsliv eller service i bygden

eller annars är till nytta för denna".

Med hänsyn till att bestämmelserna om bygdemedlens användning har ansetts

"stelbenta" har regeringen - liksom utskottet - uttryckt att det finns

skäl att göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan

komma berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt än i dag. Enligt

uppgift har Näringsdepartementet under år 2003 tagit initiativ till att

göra en översyn av användningen av bygdemedel. I syfte att få en kunskapsgrund

att stå på har översynen inletts genom en skrivelse med förfrågan till

länsstyrelserna om vilka slags näringslivsinriktade aktiviteter de i dag

stöder med hjälp av bygdemedel. Avsikten är att se närmare på möjligheterna

till flexibilitet inom ramen för EG:s statsstödsregler (i första hand

reglerna för försumbart stöd).

I november 2003 tog Håkan Larsson (c) upp bl.a. frågan om återföring av

vattenkraftsmedel i en interpellation (ip. 2003/04:70) angående helhetssyn

på Sverige. Statsrådet Ulrica Messing ansåg att ett system där statens

inkomstkällor skulle öronmärkas till utgifter i de regioner de hämtats

från skulle blir mycket krångligt. Enligt statsrådets uppfattning vore

det lika fel att öronmärka inkomster från fastighetsskatten till utgifter

i områden med höga taxeringsvärden. Därför var hon övertygad om att de

delar av Sverige som är mest beroende av den nationella politiken skulle

förlora på en sådan regional återkoppling.

Föreningen Sveriges Vattenkraftskommuner bildades år 1999 med syftet att

skapa opinion för att vattenkraftskommunerna får del i det värde som

vattenkraften genererar (naturresursåterbäring). Kommunerna skall därvid

tillförsäkras stabila och förutsägbara intäkter. Föreningen består numera

av 45 kommuner. Föreningen skall vara partipolitiskt neutral och skall

inte ta ställning för eller emot utbyggnad av vattenkraften. Det krav som

föreningen ställer är att minst 600 miljoner kronor per år skall återföras

till vattenkraftskommunerna och berörda regioner från befintliga energiskatter.

Utskottets ställningstagande

Frågan om återföring av vattenkraftsmedel eller i vissa fall del av

intäkter från andra naturresurser till de bygder där de genereras har

diskuterats under lång tid.

Utskottet har inte ändrat ståndpunkt i denna fråga. Den principiella

uppfattningen från utskottets sida står fast sedan ett antal år. Således

anser utskottet att nu gällande principer även fortsättningsvis skall

gälla för statens budgethantering. Detta innebär att statliga inkomster

från ett geografiskt område eller från en produktionsanläggning baserade

på naturresurser inte skall kopplas till statliga utgifter i samma område.

Om sådana kopplingar skulle införas skulle korrigeringar behöva göras

till dessa kommuner via ett nytt kommunalt utjämningssystem eller via

andra statliga budgetposter, vilket sammantaget leder till en svårgenomtränglig

statlig budgethantering.

Med hänsyn till att det lokala näringslivet och invånarna kan ha vissa

nackdelar från rekreationssynpunkt m.m. av exempelvis ett vattenkraftverk

med tillhörande uppdämda områden har emellertid kompensationstanken förts

fram i samband med det ovan nämnda regelverket om bygde- och fiskeavgifter.

Utskottet har tidigare, liksom regeringen, uttryckt att det finns skäl

att göra en översyn av användningen av bygdemedel, så att de kan komma

berörd bygd till del på ett mer flexibelt sätt än i dag. I den nu inledda

översynen undersöks vilka slags näringslivsinriktade aktiviteter som stöds

med hjälp av bygdemedel. Enligt utskottets uppfattning kan bygdemedlen

komma att betyda att det finns tillgång till en mer flexibel åtgärd för

företagen - beroende bl.a. på vad EU-reglerna möjliggör. Den inledda

översynen emotses således med intresse.

Därmed avstyrks samtliga här berörda motioner i aktuella delar.

Landsbygds- och skärgårdsfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till vidtagna åtgärder och pågående arbete

avslå motionsyrkanden om landsbygds- och skärgårdsfrågor. Jämför reservation

5 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2003/04:N249 (s) konstateras att det primärt är ungdomar som

flyttar ut från landsbygd och småorter. Framför allt är det från små

tätorter inom mindre arbetsmarknadsområden som människor flyttar. De mindre

tätorterna kan vara länken mellan landsbygden och kommunernas huvudorter,

påpekar motionären. Alla krafter måste samverka för att stärka de små

lokalsamhällena. Bland annat måste företagandet stärkas och arbetspendling

underlättas.

Vikten av att skärgårdstrafiken värnas betonas i motion 2003/04:N338 (kd).

Det måste skapas förutsättningar för människor att kunna bo i skärgården

men arbeta på fastlandet, menar motionärerna, som anser att Vägverket och

Glesbygdsverket bör se över reglerna för färjetrafiken och klargöra statens

ansvar för färjetrafiken i skärgårdarna.

I motion 2003/04:N289 (c) framhålls regeringens ansvar för att se till

att servicen i hela landet fungerar. Också de statliga bolagen måste ta

sitt ansvar för att förbättra servicen på landsbygden. Regeringen bör

genom ägardirektiv till de statliga bolagen se till att exempelvis

apoteksvaror och alkoholhaltiga drycker tillhandahålls utanför tätorterna.

Även AB Svenska Spel och Posten AB nämns.

Centerpartiet understryker i motion 2003/04:N329 att tillväxtförutsättningarna

ser olika ut på olika orter och att den regionala utvecklingen måste

utformas därefter. Det poängteras i motionen att varaktig tillväxt inte

kan skapas med hjälp av bidrag och stöd. För att skapa livskraft och

tillväxt i hela Sverige måste det finnas vissa grundförutsättningar, såsom

bra utbildning, decentraliserad forskning, väl utbyggd infrastruktur,

närhet till sjukvård m.m. I södra och mellersta delarna av Sverige - men

knappast i de norra delarna av landet - har det under de senaste åren

skett en betydande regionförstoring.

Motionärerna bakom motion 2003/04:N336 (c) vill inspirera människor att

flytta till Norrland. De konkreta förslag som nämns med detta syfte är

att avskriva studieskulder för dem som bosätter sig i Norrlands inland,

att ge turistnäringen goda förutsättningar för utveckling och att delegera

rätten att besluta om strandskydd och skoterleder till kommunerna.

I motion 2003/04:N356 (c) förordas en ny modell för en myndighet som direkt

skall tjäna landsbygdens intressen. (Denna myndighet är tänkt att ersätta

Glesbygdsverket.) Ett nytt verk bör ha en pådrivande och förändringsinriktad

roll. För att få en genuin förankring på lokal nivå bör verket ha ett

nära samarbete med olika lokala aktörer. Motionärerna för fram olika

förslag till hur den lokala förankringen kan skapas, bl.a. genom seminarier

och konferenser med befolkningen i aktuella regioner.

Vissa kompletterande uppgifter

Landsbygdsfrågor

Landsbygdspolitikens och Glesbygdsverkets roll har noggrant redovisats i

utskottets betänkande 2003/04:NU2 (s. 15), till vilket hänvisas. Som

framgår av nämnda betänkande har utredningen Mot en ny landsbygdspolitik

(SOU 2003:29) remissbehandlats och Regeringskansliets beredningsarbete

inletts.

Det kan vidare nämnas att regeringen vid årsskiftet 2003/04 har gett

samtliga län i uppdrag att redovisa för Glesbygdsverket hur landsbygdsfrågor

behandlas i det regionala utvecklingsarbete som länsstyrelser,

självstyrelseorgan

och kommunala samverkansorgan ansvarar för. Länens redovisningar skall bl.

a. innehålla en precisering av vilka program som behandlar landsbygdens

förutsättningar för hållbar tillväxt. Samordningsfrågor skall också tas

upp. Glesbygdsverket har fått i uppdrag att sammanställa och analysera

inkomna redovisningar från länen. Betydelsen för kvinnors och mäns villkor

när det gäller arbete, företagande och service skall genomgående belysas.

Glesbygdsverket skall i sin tur lämna en delrapport till Regeringskansliet

i september 2004. Slutredovisning skall efter samråd med Jordbruksverket

ske i februari 2005.

I september 2003 höll ITPS ett seminarium i Östersund över temat En växande

landsbygd - en konferens om välfärd och tillväxt. Enligt konferensrapporten

(docent Erik Westholms inlägg) är landsbygdsfrågorna definitivt på frammarsch

i ett europeiskt perspektiv. Det redovisas att Jordbruksverkets program

för landsbygdsutveckling för innevarande sexårsperiod omfattar nästan

lika mycket pengar (22 miljarder kronor) som den regionala utvecklingspolitiken.

Med dagens regler kan landsbygdsutvecklingspengarna enbart gå till

innehavare av jordbruk, medan andra EU-länder i större utsträckning kan

utnyttja pengarna inom andra sektorer på landsbygden, sägs det i rapporten.

Servicefrågor

Som utförligt redovisats i betänkande 2003/04:NU2 (s. 13) är en parlamentarisk

kommitté (ordförande: landshövding Mats Svegfors), den s.k. Ansvarskommittén,

tillsatt för att utreda strukturen och uppgiftsfördelningen mellan staten,

landstingen och kommunerna. Enligt direktiven (dir. 2003:10) skall arbetet

bedrivas i två etapper. I den första etappen skall kommittén identifiera,

belysa och övergripande analysera de samhällsförändringar som inverkar

på och skulle kunna föranleda förändringar av nuvarande strukturer.

I den andra etappen skall kommittén göra en fördjupad analys och bedömning

av strukturen och uppgiftsfördelningen. Kommittén skall också i de delar

där den finner det motiverat föreslå förändringar. Regeringen avser

återkomma med tilläggsdirektiv för denna del av uppdraget.

Ansvarskommittén har i december 2003 redovisat ett delbetänkande om

utvecklingskraft för hållbar välfärd (SOU 2003:123). Kommittén föreslår

regeringen att det fortsatta utredningsarbetet utgår från en strävan att

åstadkomma en likvärdig samhällsservice i en samhällsorganisation med hög

demokratisk legitimitet och närhet till medborgarna. Minskad ekonomisk

tillväxt i kombination med en ökande andel äldre innebär utmaningar för

välfärden. Enligt Ansvarskommittén kommer det att krävas stora förändringar

för att bevara välfärden. I avvaktan på tilläggsdirektiv avser kommittén

att inleda fördjupade analyser av bl.a. den offentliga sektorns ekonomi

på längre sikt, medborgarnas eget ansvar i välfärdsproduktionen och

användningen av nya driftsformer.

Ett av målen för den regionala utvecklingspolitiken är en god servicenivå

i alla delar av landet. I Glesbygdsverkets årsbok 2003 sammanfattas

situationen vad gäller kommersiell och offentlig service i landet. Med

kommersiell service avses främst tillgång till dagligvaror och drivmedel,

medan offentlig service definieras som servicefunktioner som tillhandahålls

av statliga och kommunala aktörer.

På uppdrag av regeringen utreder Glesbygdsverket vad som skall betecknas

som en god servicenivå och hur detta mål bör följas upp och utvärderas.

Enligt uppgift skall en slutredovisning lämnas i maj 2004.

En god servicenivå uppfattas av stora delar av allmänheten som mycket

viktig. Sifo har på uppdrag av Glesbygdsverket gjort en undersökning om

vilka åtgärder som är viktigast för att utveckla landsbygden. Att behålla

lokal service bedömdes högst av alla alternativ. I arbetet med att

upprätthålla en god servicenivå spelar ett stort antal aktörer viktiga roller.

Ansvaret åvilar statliga bolag, kommunala servicegivare, dagligvarukedjor

och myndigheter.

För att åstadkomma en god servicenivå i alla delar av landet är det enligt

Glesbygdsverket nödvändigt att alla aktörer intar en sektorsövergripande

hållning och att regeringen förändrar ägardirektiven till de statliga

bolagen på så vis att kraven på lönsamhet tydligare balanseras med ett

betonande av ansvaret för att uppnå målet om en god servicenivå. Det är

vidare viktigt att de bolag som tillhandahåller sin service via

lanthandlarombud ger dessa en rimlig ersättning för det arbete de utför.

Enligt sin instruktion (2001:1259) skall Konsumentverket medverka i

genomförandet av politiken för regional utveckling. Bland annat har

Konsumentverket driftsansvaret för servicedatabasen, som under hösten 2003

systemmässigt har vidareutvecklats. Inledningsvis kommer testkörningar

att äga rum med aktuella data för dagligvaror. I ett senare skede kommer

testerna att omfatta drivmedel. Enligt planeringen kommer servicetyperna

dagligvaror och drivmedel att vara helt implementerade före sommaren 2004.

Målsättningen är att senare även komplettera med aktuella data för post,

apotek, systembolag, spel och ATG. Inom ramen för samarbetsavtalet med

Glesbygdsverket kommer Konsumentverket under våren 2004 att inbjuda

Glesbygdsverket till diskussioner om det framtida användandet av och samarbetet

kring servicedatabasen.

Regeringen har i oktober 2003 tillkallat en särskild utredare (civilekonom

Susanne Lindh) för att utreda dels postverksamhetens reglering, dels

behovet av statliga insatser för den grundläggande kassaservicen. Bland

annat skall utredaren göra en samhällsekonomisk analys av liberaliseringen

av postmarknaden, där även förekommande skillnader i effekter för olika

regioner, glesbygds- och landsbygdsområden skall uppmärksammas. Vidare

skall utredaren särskilt ta ställning till problemen med dagskassehantering

i gles- och landsbygd och föreslå vilka åtgärder som kan vidtas för att

lösa dessa problem. Ett delbetänkande om den grundläggande kassaservicen

skall redovisas senast den 1 maj 2004 och ett slutbetänkande senast den

1 november 2004.

Instrument inom regional utvecklingspolitik

Olika instrument inom den regionala utvecklingspolitiken tas upp i ovan

redovisade motionsyrkanden. Bland annat berörs frågan om relationen mellan

varaktig tillväxt och företagsstöd. Samtidigt som en kontinuerlig uppföljning

pågår av stödformerna skall också ett par särskilda utvärderingar redovisas

i det följande.

Sysselsättningsbidraget har på uppdrag av regeringen utvärderats av ITPS.

I rapporten Sysselsättningsbidraget, Utvärdering av ett regionalpolitiskt

företagsstöd (A2003:006), analyseras bidragets effekter. Att sysselsättningen

ökar är en självklarhet eftersom endast sysselsättningsökning kan ge bidrag.

Sammanfattningsvis har stödföretagen ökat sysselsättningen mer än

jämförelseföretagen, men de har inte ökat förädlingsvärdet i samma utsträckning.

Utredarnas slutsats är att det selektiva sysselsättningsbidraget i än

större utsträckning bör användas för att ge incitament till nyetableringar.

Därvid kan företag utanför stödområdet förmås att överväga en lokalisering

inom stödområdet. Är det fråga om ett befintligt företag som utvecklar

verksamheten bör beloppen vara lägre eftersom bidraget i dessa fall mer

har karaktären av ett företagsstöd. För att förenkla den administrativa

hanteringen av bidraget bör emellertid stödperioden vara kortare och en

större andel av stödet utbetalas under de första åren, anser utredarna.

Stödgivande myndigheter bör vara särskilt uppmärksamma och restriktiva i

de fall sökande företag tidigare har fått bidrag för nyetablering i en

annan del av stödområdet är en annan slutsats som dras av utredningen.

Vidare har ITPS utvärderat de näringspolitiska effekterna av stöd till

start av näringsverksamhet (A2003:003). Syftet är att uppmuntra arbetslösa

att bli egenföretagare och därmed trygga sin försörjning. De näringspolitiska

effekterna av stödet är osäkra enligt rapporten. En del av tillväxten i

de företag som mottar stödet sker sannolikt på bekostnad av andra företags

utveckling. I rapporten föreslås bl.a. att stödet inte skall kunna förlängas.

En minskning av stödets omfattning skulle minska förluster som

undanträngningseffekter m.m.

Stödet till kommersiell service är ett annat instrument som bör nämnas.

För att åstadkomma en samordning på central nivå har Konsumentverket

inrättat ett centralt samordningsforum, där dagligvarukedjor, statliga

servicebolag, Föreningen landsbygdshandlarnas främjande, Folkrörelserådet

Hela Sverige skall leva m.fl. ingår. Forumet har träffats sju gånger (varav

tre möten under år 2003), vilket bl.a. har resulterat i att den samlade

kunskapen om olika lokala villkor har ökat bland berörda aktörer. Ett

annat resultat är att Konsumentverket har tagit upp att de statliga

bolagens ansvar bör förtydligas för att medverka till att målen om en god

servicenivå uppnås. Verket har gjort bedömningen att ersättningsnivån och

principerna för ersättning till ombud bör ses över.

Statens ansvar för färjetrafiken

När det gäller ansvaret för färjetrafiken, vilket tas upp i en av ovanstående

motioner, kan nuläget beskrivas på följande sätt. Staten är genom Vägverket

väghållare för allmänna vägar. Till väg hör enligt väglagen (1971:948)

vägbana och övriga väganordningar: "Väganordning är också sådan till väg

ansluten brygga eller färja med färjläge som behövs för allmän samfärdsel

eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna ." Vid

utgången av år 2002 fanns 36 allmänna färjeleder i det statliga vägnätet

(Vägverkets årsredovisning 2002 s. 19). En affärsenhet på Vägverket svarar

för drift, underhåll och investeringar på de statliga färjorna. Vidare

lämnar Vägverket statsbidrag till de enskilda väghållares vägar och färjor

som är öppna för allmän trafik (SFS 1989:891). Enligt förordningen lämnas

bidrag för enskilda vägar som inte är av obetydlig längd och som tillgodoser

ett kommunikationsbehov för de fast boende, näringslivet eller det rörliga

friluftslivet.

Gränsdragningen mellan allmän och enskild väg behandlas i utredningsbetänkandet

Enskild eller allmän väg? (SOU 2001:67). Den s.k. BREV-utredningen föreslog

att gränsdragningen mellan allmän och enskild väg främst skulle avgöras

av vägens trafikmängd. Beträffande färjor föreslogs att flertalet enskilda

färjor skulle överföras till staten med bibehållen avgift. Betänkandet

gick ut på en bred remiss. Flertalet remissinstanser var starkt emot en

överföring av lågtrafikerade vägar från allmänt till enskilt underhåll.

Däremot var många positiva till statligt övertagande av färjor (och broar).

Materialet har kompletterats av Vägverket beträffande färjor och broar

i december 2002 och beträffande konsekvenser för glesbygdsbefolkningen i

april 2003 (dnr N2002/12415/IR). I den sistnämnda kompletterande skrivelsen

redovisar Vägverket att de regionalpolitiska argumenten mot BREV-förslaget

var mycket uttalade, förutom möjligen då det gällde vägar som ligger i

områden med pendlingsavstånd till större kommuncentrum med utvecklingspotential.

Förmågan eller oförmågan att ta hand om en större väg påtalades, särskilt

av företagarna och av de presumtiva väghållarna. Enligt Vägverket går det

att tydligt skönja en dimension av upplevd rättvisa-orättvisa som dessutom

har en stad-land-dimension. Vidare har flera kommuner påpekat att de

sannolikt måste minska sitt engagemang i de enskilda vägarna. En mer

djupgående analys skulle dock behövas enligt Vägverkets bedömning.

Också Vägverkets kompletteringar har remitterats. Därefter har ytterligare

information beträffande bl.a. kostnaderna för ett eventuellt statligt

övertagande av 7 av de 13 enskilda färjorna med statsbidrag lämnats av

Vägverket. Ärendet är fortfarande under beredning.

Avslutningsvis kan rapporteras om ett nytt infrastrukturprojekt som innebär

att en obemannad linstyrd färja mellan Nord- och Sydkoster skall gå året

runt och styras av att den färdande sätter ett kort i en kortläsare. Det

är en modell som anses kunna fungera på många ställen i skärgården.

Strandskydd

Strandskyddet har tagits upp i motion 2003/04:N336 (c). Frågan om lättnader

i strandskyddet med hänsyn till regional utveckling har varit aktuell

under en längre tid. År 2001 uppdrog regeringen åt Naturvårdsverket att

göra en kartläggning och bedömning av befintliga regler och - om så

bedömdes lämpligt - att lämna förslag till åtgärder. Våren 2002 redovisade

Naturvårdsverket sin utredning, i vilken det bl.a. föreslogs vissa lättnader

i strandskyddsreglerna i glesbygdsområden i syfte att underlätta regional

utveckling såsom turism och friluftsliv. Området för lättnader borde enligt

utredningen vara detsamma som mål 1-området för EU:s strukturfonder. I

detta område ansågs att behovet av regional utveckling varit särskilt

stort samtidigt som exploateringstrycket mestadels varit lågt. Ett annat

förslag var att de allra minsta sjöarna och vattendragen inte skall

omfattas av det generella strandskyddet. Vidare föreslogs att det införs en

ny möjlighet till ett starkare skydd för att upprätthålla strandskyddets

syften.

Utredningen skickades ut på remiss till ca 130 olika remissinstanser. En

remissammanställning färdigställdes inom Miljödepartementet under sommaren

2003.

74 remissinstanser har haft synpunkter på hela eller delar av förslaget.

En gemensam synpunkt var att lättnader i strandskyddet för att underlätta

regional utveckling inte enbart skall gälla i mål 1-området utan i hela

landet eftersom glesbygd även finns i södra Sverige. En remissinstans

menade att de under senare tid rikligt förekommande översvämningarna i

strandnära bebyggelse i sig är ett skäl till att vara restriktiv vad gäller

bebyggelse i strandnära områden.

För närvarande pågår beredningsarbete inom Regeringskansliet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den regionala utvecklingspolitik som riksdagen beslutade

om för ett par år sedan utgör en god grund för utveckling i alla delar av

landet. Enligt utskottets uppfattning är det av högsta vikt att de regionala

drivkrafterna tas till vara. Företagande, entreprenörskap och tillgången

till arbete är grundläggande för utvecklingen. Utskottet vill också erinra

om de regionala tillväxtprogrammens roll för att stimulera företagande

och arbetsskapande i olika delar av landet.

Som utskottet har påpekat förut kommer det dock även fortsättningsvis att

behövas riktade åtgärder för geografiskt avgränsade områden, som ur ett

nationellt perspektiv bedöms ha särskilda behov. Sådana riktade åtgärder

förekommer för närvarande såväl genom EU:s strukturfonder som genom

nationella insatser.

När det gäller frågan om en annan myndighetsstruktur rörande landsbygdspolitiken

vill utskottet erinra om att frågan är under beredning i Regeringskansliet.

Utskottet ser positivt på att ytterligare underlagsmaterial kommer att

tas fram. Som nämnts i det föregående har Regeringskansliet gett

Glesbygdsverket i uppdrag att redovisa en sammanställning av hur

landsbygdsfrågorna

behandlas i det regionala utvecklingsarbetet hos länsstyrelser m.fl. organ.

Utskottet vidhåller den uppfattning i frågan som redovisats i betänkande

2003/04:NU2, nämligen att ett ställningstagande i sak bör vänta till dess

att ett fullständigt beslutsunderlag kan presenteras.

Tillgång till grundläggande samhällsservice är en förutsättning för

utveckling och god livsmiljö i glesbygdsområden. Utskottet kan förstå de

farhågor som finns för försämrade möjligheter att erhålla viktig offentlig

service i kommuner och län med vikande befolkningstal. Glesbygdsverkets

tidigare ovan omnämnda uppdrag att utreda vad som skall betecknas som en

god servicenivå och hur detta mål bör följas upp och utvärderas emotses

således med stort intresse. För utvecklingen på längre sikt är det viktigt

att grundligt ta upp frågan om hur offentlig service skall kunna tryggas

även i delar av landet där befolkningen sjunker. Denna fråga aktualiseras

såväl inom området för det kommunala utjämningssystemet - där regeringen

har aviserat en proposition under våren 2004 - som inom den s.k.

Ansvarskommitténs arbete, vilket beskrivits ovan.

När det gäller motionssynpunkterna i fråga om färjetrafiken respektive

strandskyddet anser utskottet att det är positivt att det finns

utredningsunderlag beträffande dessa frågor och att beredning pågår inom

Regeringskansliet. Utskottet menar att beredningsarbetet bör avvaktas.

Angående avskrivning av studieskulder för att locka personer att bosätta

sig i Norrland finns det inga sådana förslag som bereds inom Regeringskansliet.

Däremot vill utskottet peka på ett annat beredningsarbete där utredningens

syfte var att öka rörligheten på arbetsmarknaden (SOU 2003:37). Ett av

förslagen i utredningen rörde skattelättnader för nyckelpersoner som

flyttar till vissa delar av de nationella stödområdena. En proposition om

arbetsmarknadspolitik är aviserad till maj 2004.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen avslå samtliga här

behandlade motionsyrkanden.

Utlokalisering av statlig verksamhet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motionsyrkanden med hänvisning till att nu

gällande principer för utlokalisering av statliga myndigheter bör följas.

Jämför reservationerna 6 (fp, kd) och 7 (v, c, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:N301 (s) betonas vikten av att regeringen tar regionala

hänsyn vid beslut om lokalisering av myndigheter. Motionärerna uppmärksammar

de problem som nedläggningen av kriminalvårdsanstalten i Dalarnas län har

medfört. Den lagstadgade närhetsprincipen kan inte längre uppfyllas för

de intagna, vilket innebär ökade svårigheter för deras integration i

samhället.

Det som är bra för landsbygden är även bra för storstaden, hävdas det i

motion 2003/04:N377 (s). En möjlighet för staten att utjämna regionala

skillnader är att skapa nya kvalificerade arbetstillfällen i glesbygden

genom ny- och omlokalisering av statlig verksamhet, anser motionärerna.

I

verksamheter där staten har ett ägarinflytande måste regionalpolitiska

hänsyn sättas i första rummet, understryks det i motion 2003/04:N387 (s).

Etablering av statliga verk och styrelser på mindre orter ute i landet

innebär ökad sysselsättning, möjlighet för personer med högskoleutbildning

att slippa flytta till storstäder och högre skatteunderlag.

I motion 2003/04:N402 (s) krävs det tydligare direktiv för statliga

myndigheter beträffande det regionalpolitiska ansvaret. När det gäller

statliga affärsdrivande verk borde huvudkontoren i mycket högre grad

lokaliseras till orter inom de regioner där verksamheten har sitt ursprung.

Motionärerna anser att staten genom att använda sitt ägarinflytande skulle

kunna påverka den regionala obalansen i positiv riktning.

I motion 2003/04:N201 (m) påpekas att riksdagens beslut om lokaliseringspolicy

år 1996 inte har följts. Inte minst för att minska överhettningen och

bostadsbristen i Stockholm krävs att statlig verksamhet utlokaliseras

från huvudstaden.

I motion 2003/04:N213 (m) yrkas att ett nationellt miljöteknikcentrum bör

förläggas till Västra Götaland med hänvisning till att regionen har en

tydlig miljöprofil, bl.a. genom den akademiska miljöforskningen och de

många miljöindustriföretagen.

Motionärerna bakom motion 2003/04:N231 (fp) understryker att Sveriges

regioner inte fått samma förutsättningar när det gäller lokalisering av

statliga verk och myndigheter. Om ett statligt verk lokaliseras till en

ort medför detta inte bara ett ökat inflytande beroende på närhet utan

också arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Enligt motionärerna

måste de samhälleliga konsekvenserna av en koncentration av statliga verk

till Stockholmsområdet utredas.

I motion 2003/04:N214 (kd) förordas att statliga myndigheter lokaliseras

till Västerås därför att staden har goda kommunikationer dels till Stockholm,

dels till hela världen via närheten till flera flygplatser.

I en annan motion, 2003/04:N332 (kd), föreslås att ett statligt verk eller

myndighet flyttas till norra Kalmar län för att öka utbudet av arbetstillfällen

för administrativ personal.

Omlokalisering av statlig verksamhet kan vara ett verktyg för att främja

både en myndighets utveckling och den regionala utvecklingen i Sverige,

anförs det i motion 2003/04:N299 (v). Motionärerna understryker att varje

beslut om omlokalisering av befintlig verksamhet eller lokalisering av

nya myndigheter skall föregås av noggranna överväganden. Kartläggningar,

analyser och bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar

arbetstillfällen liksom för de regioner som skulle dra nytta av

omlokaliseringen måste ske. En nationell plan för omlokalisering måste vidare

kombineras med både medflyttarstöd och stöd för dem som väljer att inte

flytta med, anser motionärerna.

Motionären bakom motion 2003/04:N217 (c) begär att statsmakterna följer

de riktlinjer som riksdagen vid flera tillfällen upprepat i fråga om

lokalisering av statlig verksamhet. Kalmar län skall enligt tidigare

riksdagsbeslut vara ett prioriterat län för utlokalisering. Målsättningen

bör nu vara att minst fem statliga myndigheter, motsvarande 2 000

årsarbetstillfällen, lokaliseras till länet under den kommande femårsperioden.

I motion 2003/04:N221 (c) förordas en jämnare fördelning av den statliga

verksamheten över landet, vilket innebär att Västernorrlands län som

tidigare förlorat många statliga arbetstillfällen nu ges företräde. Regeringen

bör verkställa sitt löfte i samband med försvarsuppgörelsen om att lokalisera

300 statliga ersättningsjobb till Sollefteå, anser motionären. Vidare

begärs att myndigheten för radiokommunikation för effektiv ledning, den

s.k. Rakelmyndigheten, placeras i Sollefteå.

Motionären bakom motion 2003/04:N244 (c) anser att staten bör gå från ord

till handling och lokalisera nytillkommande statlig verksamhet i första

hand till orter utanför Stockholmsområdet. Vidare bör det genomföras en

omfattande omlokalisering av statliga verk till andra delar av landet.

Utlokaliseringen kommer, enligt motionären, att ge betydande positiva

effekter både för Stockholm och för den ort där verksamheten placeras.

I motion 2003/04:N255 (c) begärs en översyn av statens etableringspolitik

beträffande lokaliseringen av statlig verksamhet. Under perioden 1992-2002

har 80 % av de nya statliga myndigheterna lokaliserats till storstadsområden

vilket, enligt motionären, påskyndar en olycklig urbanisering i

landet.

Enligt vad Centerpartiet anför i motion 2003/04:N328 är det oförsvarligt

att konsekvent förlägga statliga myndigheter till Stockholm trots

riksdagsbeslutet att annan lokaliseringsort skall övervägas i varje enskilt

fall. I motionen krävs att regeringen följer riksdagens beslut. En genomgång

bör göras av den statliga verksamheten i Stockholmsregionen för att

undersöka vilka myndigheter, verk och bolag som kan omlokaliseras till andra

delar av landet. Motionärerna anser att det är en fullt realistisk

målsättning att flytta ut 50 000 statliga årsarbetstillfällen från

huvudstadsområdet till andra regioner under den kommande tioårsperioden.

Fler arbetstillfällen behövs i Norrland, framhålls det i motion 2003/04:N336

(c). De statliga myndigheterna är till för hela Sverige och samhällsservicen

måste fungera även på små orter. Motionären anser att statliga arbetstillfällen

måste flyttas från Stockholmsregionen till Norrland.

I motion 2003/04:N379 (c, s) anförs att förutsättningarna under senare år

har ökat för att bedriva statlig verksamhet över i stort sett hela landet

med minst samma krav på kvalitet och snabbhet som ställs i Stockholmsområdet.

Enligt motionärerna är det därför dags att leva upp till de direktiv och

riktlinjer som gång på gång formulerats av riksdag och regering i fråga

om lokalisering av statlig verksamhet. Målsättningen bör vara att tillföra

regioner med sviktande befolkningsunderlag 100 000 jobb under en tioårsperiod.

Detta kan ske dels genom omlokaliseringar, dels genom nyetableringar av

statliga verk och myndigheter, anser motionärerna.

Motionärerna bakom motion 2003/04:N335 (mp) hänvisar till en rapport från

Glesbygdsverket där det konstateras att de statliga verken inte tar

regionalpolitiskt ansvar vid lokaliseringen av egna verksamheter. Det krävs

tydligare direktiv för att statliga verk och bolag inte skall överge mindre

orter och glesbygd vid åtstramningar.

Vissa kompletterande uppgifter

Inledning

Principerna för lokalisering av statliga myndigheter från år 1990 och

framåt finns noggrant redovisade i utskottets betänkande 2002/03:NU8 (s.

38), till vilket hänvisas.

Utlokaliseringsfrågor har aktualiserats i interpellationer och frågor i

riksdagen. I november 2003 svarade statsrådet Ulrica Messing på

interpellationer (ip. 2003/04:70 resp. 2003/04:73) av Håkan Larsson (c) och av

Sven Bergström (c) om bl.a. en helhetssyn på Sverige. Statsrådet delade

interpellanternas syn på de stora möjligheter till utveckling som finns

i alla delar av Sverige. Regeringen driver därför en aktiv politik för

att ta till vara möjligheterna att öka den ekonomiska tillväxten och uppnå

en mer positiv regional utveckling, ansåg statsrådet. Lokalisering av

statliga myndigheter är en mindre men, enligt statsrådet, viktig fråga i

detta sammanhang. Regeringen arbetar utifrån de allmänna principer som

riksdagen uttalat sig om för både ny- och omlokaliseringar av statliga

verksamheter, bl.a. att varje beslut om omlokalisering skall föregås av

noggranna överväganden, konstaterade statsrådet. En viktig utgångspunkt

för regeringens arbete är att myndigheten effektivt skall kunna bedriva

sitt arbete på tilltänkt lokaliseringsort, förklarades det.

Statsrådet betonade också att det är viktigt att alla statliga myndigheter

tar sitt ansvar för regional utveckling. Enligt en ny förordning om

regionalt utvecklingsarbete skall de statliga myndigheterna, vid överväganden

om verksamhetsminskningar, undersöka möjligheten att genom samordning

eller samverkan upprätthålla eller utveckla verksamheten inom området,

informerade statsrådet.

Även på en fråga (fr. 2003/04:207) från Håkan Juholt (s) om ökad statlig

verksamhet i Kalmar län och på en fråga (fr. 2003/04:61) från Christer

Nylander (fp) om myndigheters lokalisering har statsrådet Ulrica Messing

under hösten 2003 svarat genom att hänvisa till de av riksdagen fastlagda

allmänna principerna för om- och nylokalisering. Statsrådet betonade dels

att andra lokaliseringsorter än Stockholm och andra storstäder som regel

skall väljas för nya verksamheter, dels att myndigheten skall kunna bedriva

sitt arbete effektivt på lokaliseringsorten. Bland de orter som under

senare år fått nya statliga verksamheter finns t.ex. Kiruna, Boden, Umeå,

Sollefteå, Kramfors, Härnösand, Sundsvall, Söderhamn, Falun, Katrineholm,

Karlskoga, Visby, Karlsborg och Hässleholm, informerade statsrådet.

Gunilla Tjernberg (kd) ställde i slutet av år 2003 en interpellation (ip.

2003/04:170) till kulturminister Marita Ulvskog om utlokalisering av

statliga myndigheter. Med exempel från Norge frågade interpellanten om

vilka åtgärder statsrådet avser att vidta för att på sitt ansvarsområde

uppfylla riksdagens intentioner om utlokalisering av statliga myndigheter.

I en interpellationsdebatt i januari 2004 sade kulturministern att

regeringen fortlöpande arbetar efter de principer som riksdagen uttalat när

det gäller lokalisering av statlig verksamhet och att ambitionen är att

stödja en positiv utveckling i hela landet. Beträffande två i debatten

aktuella myndigheter är utrednings- och beredningsarbetet emellertid inte

avslutat.

Vidare kan nämnas att regeringen nyligen beslutat att en väsentlig del av

Krisberedskapsmyndighetens arbete med radiokommunikationssystemet för

skydd och säkerhet (RAKEL-systemet) senast år 2007 skall vara förlagd

till Sollefteå. Verksamheten skall genomföras i nära samverkan med berörda

användare och användarorganisationer samt Regeringskansliet.

När det gäller motionsönskemålet om ett miljöteknikcentrum har regeringen

nyligen beslutat att tillsätta en utredning om en lämplig organisation

för ett centrum för miljödriven näringslivsutveckling och miljöteknikexport.

I partiledardebatten den 21 januari 2004 aviserade statsminister Göran

Persson att han under våren 2004 kommer att presentera särskilda satsningar

för Norrbotten, södra Norrlandskusten samt Gotland.

Kostnadseffektivitet vid utlokalisering

Vidare skall informeras om en rapport som tar upp frågan om kostnadseffektivitet

vid utlokalisering, i detta fall med exempel från den privata sektorn. I

rapporten Prestationsförändringar vid utlokalisering av s.k. contact

centres från Stockholm till norra Sverige (A2003:013) av ITPS beskrivs

ett forskningsprojekt där produktivitetsutvecklingen studerats för företag

som utlokaliserats till norra Sverige. Forskarna hade valt att renodla

studien till contact centres eftersom verksamheten helt utgörs av en

telekopplad verksamhet, där det är möjligt att mäta prestationer. (Med

contact centres avses informationsgivning som är mer komplex och innehåller

mer problemlösning än s.k. call centres, som hanterar relativt enkla,

återkommande uppdrag.) Sammanfattningsvis konstaterade forskarna (vilka

själva svarar för rapportens slutsatser) att produktiviteten i samband

med utlokaliseringen för majoriteten av de undersökta företagen steg till

en nivå som låg över storstadsnivån. Efter en tid planade kurvan ut och

produktiviteten steg inte längre. Enligt författarna är det viktigt att

notera att ökningen i produktivitet är kvarstående över en längre tidrymd.

Den mest framträdande faktorn som samvarierar med prestationsförändringarna

är den markant sänkta personalomsättningen. Detta tog forskarna till intäkt

för ett antagande om att den lägre personalomsättningen starkt bidrar

till de ökade prestationerna. Även kvalitativt steg prestationerna för de

flesta företagen till en nivå som låg betydligt över storstadsnivån.

Situationen i Sveriges grannländer

Med hänsyn till att Sveriges grannländer ibland framhålls som exempel i

utlokaliseringsdiskussionen har situationen när det gäller mål, regler

och resultat i Norge och Finland undersökts av riksdagens utredningstjänst

(dnr 2003:2140). Utredningsresultaten sammanfattas i de två följande

avsnitten.

Norge

I Norge antogs riktlinjer för utlokalisering i mars 2001 av Kommunal- och

regionaldepartementet. Målen är

en jämnare regional fördelning av statliga arbetsplatser,

säkerställande av att befolkningen i alla delar av landet har god tillgång

till statlig tjänsteproduktion,

starka professionella yrkesmiljöer utanför större tätortsbebyggelse,

lokalisering av nationella uppgifter till orter utanför Osloområdet,

antingen genom nya enheter eller genom att förstärka regionkontor med

nationella uppgifter.

Med statlig verksamhet avses institutioner som är direkt underställda

staten såsom statliga förvaltningsorgan, myndigheter och förvaltningsrörelser.

Statliga stiftelser och statligt ägda företag omfattas inte av de nämnda

riktlinjerna. Dessa gäller vid etablering av nya statliga institutioner,

större omorganisationer, rationaliseringar, utvidgningar, omlokaliseringar

eller etablering av nya enheter inom befintliga institutioner. Följande

kriterier skall utredas och ligga till grund för valet av

lokaliseringsort:

allmänhetens krav på tjänstens tillgänglighet,

kompetenskrav för dem som skall utföra arbetsuppgifterna,

verksamhetens krav på infrastruktur, närhet till annan fackmiljö, offentliga

myndigheter etc.,

krav på kostnadseffektivitet,

förhållande till regional planering.

Fackdepartementen har att informera Kommunal- och regionaldepartementet

om pågående och planerad verksamhet som kan ha betydelse för lokaliseringen

av arbetsplatser och tjänsteproduktion. Totalt sett beräknas ca 2 000

arbetstillfällen ha utlokaliserats (brutto) sedan den nuvarande regeringen

tillträdde i oktober 2001, dvs. inkluderande såväl nya arbetstillfällen

som utflyttning av befintliga arbetstillfällen. (Uppgiften anges dock

vara något osäker, bl.a. eftersom vissa beslut ännu inte är helt verkställda.

) Som jämförelse kan nämnas att totalantalet statsanställda i Norge uppgår

till drygt 120 000 personer.

Finland

Även i Finland har utlokaliseringspolitiken lagts fast i början av 2000-talet,

bl.a. genom lagen om behörighet vid placering av statliga enheter och

funktioner (362/2002). Vid den finska riksdagens antagande av lagen

bifogades följande text:

Riksdagen förutsätter att regeringen ser till att det alltid utreds om

statens centralförvaltningsenheter och sådana statliga funktioner som

sköts på riksnivå eller centraliserat kan placeras i andra delar av landet

i stället för i huvudstadsregionen när en ny enhet inrättas eller en

befintlig verksamhet byggs ut i väsentlig omfattning eller omorganiseras

i betydande grad och att särskild hänsyn tas till regionala synpunkter

och effekter i placeringsbeslutet (46/2002 RD).

Målet i Finland är att uppnå balans i befolkningsstruktur och flyttningsmönster

och att trygga servicestrukturen i hela landet. Tillämpningsområdet gäller

placering av statens förvaltningsenheter och sådana funktioner som sköts

på riksnivå. Vid indragning eller nedskärning omfattas även de regionala

och lokala statliga enheter och funktioner som är belägna utanför

huvudstadsregionen. Lagen tillämpas dock inte på Finlands utrikesrepresentation

eller organ som är underställda riksdagen och inte heller på universitet

och affärsverk m.fl. Enligt en förordning (567/2002) skall möjligheterna

till regionalisering utredas när en ny enhet inrättas eller funktion skapas,

existerande verksamhet väsentligen utvidgas eller omorganiseras.

Statsrådets kansli har tillsatt en koordineringsgrupp för regionalisering,

vars mandatperiod är tre år. Koordineringsgruppen bereder enskilda beslut

enligt lagstiftningen och skall även utarbeta en långsiktig strategi för

omlokalisering av statliga funktioner. Regeringen beslutade i maj 2003 om

regionalisering. Ett fullständigt genomförande av detta beslut skulle

innebära utlokalisering av ca 1 000 årsarbetstillfällen. (På lång sikt

sträcker sig målsättningen dock längre.) I huvudstadsregionen uppgår

antalet anställda inom central förvaltning till ungefär 27 000

personer.

Utskottets ställningstagande

De nu gällande principerna för utlokalisering av statliga myndigheter

utgår enligt utskottets uppfattning från kriterier som bör ge vägledning

vid överväganden om lokalisering av nya myndigheter eller enheter. Bland

annat bör alltid en annan lokaliseringsort än Stockholm övervägas. Orter

där statlig verksamhet läggs ned eller som i övrigt är mindre välförsedda

med statliga arbeten skall övervägas inför varje beslut när nya myndigheter

skall lokaliseras eller befintliga myndigheter omlokaliseras. När det är

fråga om en omlokalisering innebär kriterierna vidare att myndigheten

också efter omlokaliseringen skall kunna utföra sina arbetsuppgifter

effektivt. Enligt utskottets mening är principerna ändamålsenliga.

En utgångspunkt är att riksdagen kan förvänta sig att regeringen underställer

riksdagen ärenden om lokalisering av statlig verksamhet som är av större

vikt eller på annat sätt av principiellt intresse för bedömning och beslut.

Självklart föreligger alltid möjligheten för utskott och riksdag att

göra bedömningen att det inte finns skäl för riksdagen att ta ställning

i ett lokaliseringsärende.

I flera här aktuella motioner finns önskemål som på olika sätt skulle

leda till förändringar i lokaliseringsfrågorna. Utskottet är medvetet om

att det finns ett stort intresse för ut- och omlokalisering och anser att

lokaliseringsfrågan är en viktig framtidsfråga. Situationen i grannländerna,

särskilt Norge, ger nya infallsvinklar. I Norge har krav på de statliga

tjänsternas tillgänglighet varit en huvudfråga och i Finland har

arbetskraftsförsörjningsfrågor varit en avgörande fråga.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu gällande principerna för

utlokalisering av statliga myndigheter bör följas i överensstämmelse med

de grunder som riksdagen uttalat. Samtidigt måste det finnas en öppenhet

för att nya utredningsresultat på sikt kan visa på nya vägar.

Med hänvisning till vad som anförts anser inte utskottet att det finns

behov av något uttalande från riksdagens sida med anledning av de nu

aktuella motionsyrkandena. De avstyrks således.

Storstadspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå olika motionsyrkanden om storstadspolitik, vilka i

stor utsträckning ligger i linje med den förda politiken.

Motionerna

I motion 2003/04:N310 (s) förordas en aktiv storstadspolitik för att främja

tillväxten i storstadsregionerna. Motionären pekar på brister i den

proposition om storstadspolitik som lades fram år 1998 (prop. 1997/98:165)

där det, enligt motionärens uppfattning, huvudsakligen fokuserades på

sociala frågor medan tillväxtmålet inte fick samma uppmärksamhet och inte

heller särskilt avsatta medel. Dessutom saknades en tydlig koppling mellan

regionala tillväxtavtal och lokala utvecklingsavtal, anförs det. Motionären

förespråkar en vidareutveckling av den nationella storstadspolitiken med

en tydlig koppling mellan tillväxt och social utveckling. Vidare hävdas

att storstadspolitiken också bör omfatta arbetsmarknadspolitik,

integrationspolitik, transportpolitik m.m. Samverkan är nödvändig mellan lokal,

regional och nationell nivå.

Förslag till hur tillväxten i Stockholmsregionen skall stimuleras redovisas

i motion 2003/04:N405 (s). Motionärerna menar att Stockholm är landets

viktigaste tillväxtmotor men att denna riskerar att stanna om inte

infrastrukturen förbättras, bostadsbyggandet ökar, antalet högskoleplatser

ökar och skatteutjämningssystemet reformeras.

I motion 2003/04:N341 (m) anklagas Socialdemokraterna för att föra en

Stockholmsfientlig politik där tillväxten i regionen bromsas. Motionärerna

betonar vikten av åtgärder för att främja fortsatt tillväxt i

Stockholmsregionen.

Utvecklingen i Sverige är beroende av att det går bra för Stockholmsregionen.

Enligt uppfattningen i motion 2003/04:N325 (kd) behöver Sverige utveckla

starka regioner för att klara den globala konkurrensen. Länsstyrelserna

i Mälardalen har nu inlett ett gemensamt arbete med att ta fram underlag

till en storstadspolitik. Mälarregionen, som är Sveriges starkast växande

region, bör stärkas ytterligare, menar motionären. Vidare förespråkas en

regionförstoring som innebär att Stockholms, Södermanlands, Uppsala,

Västmanlands och Örebro län blir en storstadsregion. IT-utveckling i samband

med goda möjligheter till arbetspendling har gett en bredare bas för

rekrytering av arbetskraft. Motionären begär också att regeringen tillsätter

en Mälardalsberedning med uppgift att ta fram ett tillväxtfrämjande program

som innefattar frågor om bl.a. infrastruktur, boende och högre utbildning.

Flera tecken tyder på att Stockholm håller på att förlora sin kraft som

motorn i svensk ekonomi, anför motionärerna bakom motion 2003/04:N368

(kd). De föreslår åtgärder på en rad områden, bl.a. att fler bostäder

byggs, skatteutjämningssystemet justeras, fastighetsskatten slopas, skatten

för hushållsnära tjänster sänks, kollektivtrafiken byggs ut m.m.

Vissa kompletterande uppgifter

Tillkomst av storstadspolitiken

En ny nationell storstadspolitik kom till stånd i slutet av 1990-talet.

De av riksdagen (prop. 1997/98:165, bet. 1998/99:AU2) beslutade övergripande

målen för storstadspolitiken är

att ge storstadsregionerna goda förutsättningar för långsiktigt hållbar

tillväxt och därmed kunna bidra till att nya arbetstillfällen skapas såväl

inom regionerna som i övriga delar av landet (tillväxtmålet),

att bryta den sociala, etniska och diskriminerande segregationen i

storstadsregionerna och att verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor

för storstädernas invånare (integrationsmålet).

Storstadspolitikens tillväxtmål tar sikte på att ge goda förutsättningar

i samtliga kommuner i storstadsregionerna. För arbetet med att bryta

segregationen föreslogs att lokala utvecklingsavtal skulle tecknas mellan

staten och vissa storstadskommuner. Vidare inrättades en storstadsdelegation,

bestående av ett antal statssekreterare med uppgift att utveckla den

nationella storstadspolitiken. Vid riksdagsbehandlingen betonades att den

principiella utgångspunkten för storstadspolitiken skall vara densamma

som för den dåvarande regionalpolitiken, dvs. att utjämna de strukturella

orättvisor som finns mellan olika områden.

Näringsutskottet, som från arbetsmarknadsutskottet övertagit beredningsansvaret

på detta område, utvecklade sina synpunkter på storstadsfrågorna hösten

2001 och anförde bl.a. följande (bet. 2001/02:NU4 s. 47):

Likheten mellan den regionala utvecklingspolitiken och storstadspolitiken

är uppenbar. I båda fallen är det fråga om att finna de bästa instrumenten

för att uppnå en hållbar tillväxt och goda sociala förhållanden. I den

allmänna debatten framförs ibland synpunkten att det skulle finnas en

motsättning mellan tillväxt i storstäder och tillväxt i övriga regioner.

En sådan tanke är främmande för utskottets sätt att se. Utskottet är

tvärtom av den bestämda uppfattningen att tillväxt och goda levnadsvillkor

med trygghet, jämlikhet och jämställdhet inte ingår i ett s.k. nollsummespel,

där en uppgång för en region motsvaras av en nedgång för en annan region.

Storstadsdelegationen är det beredningsorgan inom Regeringskansliet som

har i uppdrag att samordna och utveckla storstadspolitiken. Vid årsskiftet

2002/03 flyttades storstadsfrågorna från Näringsdepartementet till

Justitiedepartementet med hänsyn till integrationsfrågornas vikt.

Regeringens skrivelse

I december 2003 överlämnade regeringen en skrivelse till riksdagen med

information och bedömningar angående lokalt utvecklingsarbete i storstäderna

(skr. 2003/04:49). Skrivelsen är inriktad på insatserna inom politikområdets

segregationsmål och på de lokala utvecklingsavtalen. Det redogörs inte

för tillväxtmålet i sin helhet med motiveringen att tillväxtmålet också

omfattar andra storstadsregioner än de som omfattas av de lokala

utvecklingsavtalen. Skrivelsen behandlas av socialförsäkringsutskottet under

våren 2004 (bet. 2003/04:SfU9).

Följande information redovisas i skrivelsen.

Utvecklingsavtalen omfattar överenskommelser om insatser i socialt utsatta

bostadsområden i sju kommuner: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge,

Malmö, Stockholm samt Södertälje. 24 geografiska områden inom de sju

kommunerna är avgränsade enligt kommunernas egna principer. Gemensamt för

områdena är att de - jämfört med omgivande områden - har en befolkning

med stor andel låginkomsttagare och personer med behov av försörjningsstöd,

en relativt sett ung befolkning och en hög andel utrikes födda. Andelen

utrikes födda varierar relativt mycket men är i genomsnitt 50 %.

Fyra centrala metoder har tillämpats vid framtagning av stadsdelarnas

lokala åtgärdsplaner och kommunens lokala utvecklingsavtal. Dessa metoder

är: målstyrning, samverkan, långsiktighet och underifrånperspektiv.

Målstyrningsmodellen ger utrymme för att länka ihop de storstadspolitiska

målen på nationell nivå med dem på lokal nivå i en sammanhängande målkedja.

Flera nya samverkansformer har utvecklats. Regeringen gav inom ramen för

den regionala utvecklingspolitiken i mars 2002 ett antal myndigheter i

uppdrag att identifiera potentiella områden för samordning inom sex

utpekade politikområden (regional utvecklingspolitik, näringspolitik,

arbetsmarknadspolitik, utbildningspolitik, forskningspolitik och

transportpolitik).

27 myndigheter samt ett tiotal samrådsaktörer deltog i arbetet, som

avslutades i oktober 2003. Långsiktighet prioriteras i förhållande till

fokusering på projektidéer. Det har betonats att underifrånperspektivet

är nödvändigt för att insatserna skall leda till långsiktiga effekter.

Enligt regeringens bedömning har det tvärsektoriella storstadsarbetet

bidragit till en positiv utveckling. Bland annat har arbetet visat att

det går att vända en långvarig negativ trend. Fortfarande är glappet till

nationella genomsnittsnivåer för sysselsättning, utbildningsnivå m.m.

stort. Utvecklingsarbetet för att bryta segregationen går enligt regeringen

nu in i en andra fas, vilket innebär att framgångsrika insatser skall

göras permanenta och inordnas i ordinarie strukturer. Under år 2004 avser

regeringen att anordna regionala tillväxtkonferenser, där tillfälle ges

att diskutera frågan om hur kopplingen mellan lokala utvecklingsavtal och

regionala tillväxtprogram kan vidareutvecklas.

Utvärdering är enligt regeringens bedömning i skrivelsen en viktig del i

utvecklingsprocessen. Integrationsverket har redovisat utvecklingen i fem

rapporter under perioden 2000-2002. Även andra myndigheter såsom Nutek,

ITPS, Statskontoret, Brottsförebyggande rådet och Mångkulturellt centrum

har studerat storstadsarbetet. Därutöver ansvarar kommunerna för att

genomföra lokala utvärderingar av utvecklingsavtalen. Vidare har regeringen

i oktober 2003 utsett en särskild utredare (socionom Helene Lahti Edemark)

för att utvärdera de insatser som hittills genomförts inom ramen för de

lokala utvecklingsavtal som regeringen sedan år 1999 träffat med sju

storstadskommuner. Utredaren skall inventera, sammanställa och analysera

rapporterna i syfte att omvandla gjorda erfarenheter till kunskap (dir.

2003:136). Syftet är att åstadkomma en kunskapsuppbyggnad och att sprida

erfarenheter till de samverkande parterna m.fl. Slutligen skall utredaren

lämna förslag till ett nationellt utvärderingsprogram för lokala

utvecklingsavtal. Utredningen skall lämna sitt slutbetänkande i mars 2005.

Regionförstoring

I anslutning till storstadspolitiken skall även frågan om regionförstoring

beröras.

Den regionala utvecklingspolitiken bygger på en syn där de synergieffekter

som kan uppstå i en miljö med många integrerade verksamheter tas till

vara. Regionförstoring, dvs. att tidigare separata arbetsmarknader knyts

ihop till en större region, är en process som möjliggör ökad specialisering

av arbetskraft och näringsliv, samtidigt som det är möjligt att upprätthålla

ett spritt boendemönster.

Ett exempel på regionförstoring är utvecklingen i Stockholm - Mälardalsregionen,

som är ett resultat av satsningar för att integrera storstadsområdet med

städer och tätorter i Mälardalen i en sammanhängande bostads- och

arbetsmarknad. Inte minst utbyggnaden av kommunikationssystemen har möjliggjort

arbetspendling och annat utbyte över ett allt större geografiskt område.

När det gäller Mälardalsregionen bör nämnas att strategiskt viktiga

projekt för tillväxten, bl.a. bygget av Citybanan i Stockholm, skall

tidigareläggas enligt en överenskommelse mellan Socialdemokraterna,

Vänsterpartiet och Miljöpartiet i december 2003. I en rapport från den tidigare

nämnda ITPS-konferensen hösten 2003 om en växande landsbygd beskrivs

utvecklingen mot regionförstoring och även problemen med denna. Bland annat

redovisas att det inte är lätt att skapa dessa större regioner i ett så

glest land som Sverige och att det tar lång tid att uppnå ett mer

koncentrerat bosättningsmönster. Regionförstoring ger människor möjligheter

att bo kvar samtidigt som storskalighetens fördelar tas till vara. I olika

studier har slutsatsen varit - bl.a. rörande Mälardalsregionen - att fler

grupper borde pendla över större avstånd. Enligt docent Erik Westholm

kunde dock den kraftiga betoningen på ekonomisk hållbarhet ifrågasättas.

Det var i första hand de högutbildade männen som drog nytta av den

förstorade lokala arbetsmarknaden. Frågor som ställs i rapporten gäller bl.

a. hur stor en region lämpligen skall vara och hur de lokala sociala

nätverken påverkas i det regionförstorade samhället med pendlare.

Catharina Elmsäter-Svärd (m) har i en interpellation (ip. 2003/04:34)

frågat statsrådet Ulrica Messing om vilka åtgärder statsrådet avsåg att

vidta för att bristen på infrastruktur inte skall motverka möjligheten

till tillväxt i Stockholmsregionen. Bland annat anförde statsrådet att

efterfrågan på infrastrukturåtgärder alltid överstiger tillgången på medel,

både på nationell och regional nivå. Vid granskningen av förslag till

långsiktsplaner måste enligt statsrådet speciella länsintressen beaktas

och förutsättningarna för både lokal och regional tillväxt underlättas.

Samtidigt måste blicken höjas och resurserna satsas på bästa sätt för att

Sverige i sin helhet skall utvecklas.

Rigmor Stenmark (c) har i en interpellation (ip. 2003/04:72) till statsrådet

Lars-Erik Lövdén frågat om vilka åtgärder statsrådet avsåg att vidta för

att utjämna situationen för kommunerna i Mälardalsregionen när det gällde

bostäder, kommunikationer och arbetsplatser. Enligt statsrådet försöker

regeringen på olika sätt att främja kommunal samverkan, vilket även skulle

kunna omfatta bostadsförsörjningen. Redan i dag finns det ett etablerat

samarbete mellan länsstyrelserna med koppling till Mälardalen. Projektets

övergripande syfte är att ta fram ett kunskapsunderlag om regionens

långsiktiga utvecklingsmöjligheter. Statsrådet höll med interpellanten om

att det är nödvändigt att bredda bostads- och arbetsmarknadsfrågorna för

att klara tillväxten och få en balanserad utveckling i landet. För detta

krävs det infrastrukturinvesteringar. Tillväxten i Stockholm - men också

tillväxten i Umeå, Luleå och Skåne - har betydelse för hela Sverige.

Jörgen Johansson (c) ställde i december 2003 en fråga (fr. 2003/04:453)

till finansminister Bosse Ringholm angående vilka åtgärder finansministern

avsåg att vidta för att medverka till att göra Mälardalen till en fungerande

och integrerad bostads- och arbetsmarknad. Enligt finansministern avsåg

regeringen att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att göra en

översyn av reglerna om avdrag för ökade levnadsomkostnader vid dubbel

bosättning. I detta uppdrag skall ingå att lämna förslag till förändringar

i avdragsmöjligheterna, vilket kan leda till en ökad rörlighet på

arbetsmarknaden och i övrigt förstärka den regionala utvecklingspolitiken.

I det svenska ordförandeprogrammet för det nordiska regionalpolitiska

samarbetet avseende år 2003 betonades vikten av att ytterligare utveckla

arbetet med att öka kunskaperna om städernas roll för den regionala

utvecklingen, särskilt i det nordiska perspektivet. Ett förslag till närmare

utredning om städernas betydelse ur ett europeiskt och ett nordiskt

perspektiv har under hösten 2003 behandlats, bl.a. vid ett möte med de

nordiska regionalministrarna. Nordregio (ett centrum för forskning m.m.,

inrättat av Nordiska ministerrådet) har därefter fått i uppdrag att närmare

föreslå hur en sådan utredning bör genomföras.

Utskottets ställningstagande

Tillväxten i Sverige är beroende av alla regioners samlade utveckling och

av att alla regioners särskilda möjligheter tas till vara. Storstadsregionerna

har på samma sätt som andra regioner sina specifika förutsättningar för

utveckling. Det är på den lokala och regionala nivån som behoven kan

identifieras och förutsättningar för utveckling skapas. Statens viktigaste

roll är att skapa goda förutsättningar för en sådan process. Utskottet

vill sammanfattningsvis erinra om sitt tidigare framförda synsätt att

tillväxt och goda levnadsvillkor med trygghet, jämlikhet och jämställdhet

inte ingår i ett s.k. nollsummespel, där en uppgång för en region motsvaras

av en nedgång för en annan region. En tillväxtregion kan tvärtom förväntas

"spilla över" utvecklingsmöjligheter till närliggande regioner.

Den samlade avstämning och utvärdering som nu har gjorts av den hittillsvarande

storstadspolitiken i regeringens skrivelse om lokalt utvecklingsarbete i

storstäderna behandlas nu av socialförsäkringsutskottet. Den ovan nämnda

initierade utredningen om utvärdering av lokala utvecklingsavtal innebär

att framsteg kan göras när det gäller att omvandla gjorda erfarenheter

till kunskap i ett nationellt perspektiv. Utskottet noterar att ett

jämställdhetsperspektiv skall anläggas i utredningen. Det kan också förutsättas

att tillväxt-aspekterna kommer att beröras i utredningen.

Samtidigt bör det noteras att tillväxtarbetet inom ramen för storstadspolitiken

gäller hela storstadsregionerna och inte bara för de stadsdelar som

omfattas av lokala utvecklingsavtal. Liksom tidigare anser utskottet att

förhållandet och erfarenhetsutbytet mellan den regionala utvecklingspolitiken

och storstadspolitiken är av stort intresse.

När det gäller regionförstoring har det visat sig att större regioner med

mer differentierad näringsstruktur har större förmåga att möta

konjunkturnedgångar än mindre regioner som är beroende av ett fåtal branscher.

Såväl arbetsgivare som arbetstagare kan ha fördelar av en regionförstoring.

Förutsättningarna för att åstadkomma regionförstoring varierar dock i

olika delar av landet beroende på avstånd, befolkningsstorlek och

kommunikationssystem. Vidare kan det - som ovan redovisats - finnas vissa

frågetecken inom området för social hållbarhet, bl.a. jämställdhet, om

arbetspendlingen blir allt längre och ökar i volym.

Med hänvisning till vad som anförts avstyrks motionerna i aktuella delar.

Östersjöfrågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör med hänvisning till den pågående utvecklingen och till

behovet av att invänta kommande beredningsarbete avslå motionsyrkanden om

Östersjöfrågor.

Motionerna

I motion 2003/04:N260 (s) framförs uppfattningen att Östersjöområdet utgör

ett av Europas mest spännande områden med Gotland i centrum. Ett särskilt

Östersjöcentrum kan enligt motionärerna stärka tillväxten både i Sverige

och i Östersjöområdet. Från geografisk och historisk synpunkt är det

naturligt att placera ett Östersjöcentrum på Gotland.

Argumenten för en etablering av ett särskilt Östersjöcentrum är mycket

starka och av stor betydelse för Sverige enligt vad som sägs i motion

2003/04:N396 (s). Vid lokaliseringsbeslut om ett sådant centrum bör

uppmärksammas att Norrköping och Östergötland har unika fördelar, bl.a. när

det gäller Norrköpings hamn.

I motion 2003/04:N317 (m) hävdas att utvecklingen inom EU kommer att

medföra ökad handel inom Östersjöregionen. Enligt motionären är en

lokalisering mitt i Östersjön, dvs. på Gotland, det bästa och mest naturliga

valet, med hänsyn till såväl den svenska historien som näringspolitiska

och regionalpolitiska synpunkter.

I motion 2003/04:N410 (fp) framhålls att Stockholm med sitt läge både

mitt i Norden och mitt i Östersjöområdet har goda möjligheter att bli det

nav som en framgångsrik Östersjöutveckling behöver.

Kalmar län bör bli centrum för ett Östersjösamarbete, anförs det i motion

2003/04:N332 (kd). Verksamheten vid Baltic Business School i Kalmar bör

byggas ut till ett kunskapscentrum med internationell prägel.

Vissa kompletterande uppgifter

I regeringsförklaringen i september 2003 anförde statsminister Göran

Persson att de nya tillväxtmöjligheterna i Östersjöregionen skall tas till

vara. För att stärka svenskt näringslivs position och möjligheter att

bedriva handel i regionen kommer ett särskilt Östersjöcentrum att etableras.

Vidare informerade statsministern om att den svenska handelsrepresentationen

skall byggas ut och förstärkas i hela regionen. En offensiv satsning på

stöd och rådgivning till företag med intresse och potential för handel

med Östersjöländerna skall göras enligt statsministern.

På en fråga (fr. 2003/04:58) från Marietta de Pourbaix-Lundin (m) svarade

näringsminister Leif Pagrotsky i oktober 2003 att det är angeläget att

satsningen på ökad handel och fler affärer mellan svenska företag och

företag i EU:s nya medlemsstater intensifieras. En del i denna satsning

är etablerandet av ett särskilt Östersjöcentrum. Dess utformning och

uppgifter bereds enligt näringsministern inom Regeringskansliet. Han ansåg

därför att det är för tidigt att ta ställning till centrumets lokalisering.

Den funktion som skall inrättas måste kunna bedriva sitt arbete i mycket

nära samspel med de aktörer som redan är engagerade i näringslivsfrämjande

verksamhet i Östersjöregionen.

Frågan om ett särskilt Östersjöcentrum bereds alltså inom Regeringskansliet.

Ambassadör John-Christer Åhlander har genom beslut i Regeringskansliet

(Utrikesdepartementet) i slutet av oktober 2003 fått i uppdrag att genomföra

en utredning som skall resultera i förslag avseende utformning och hantering

av framtida insatser för näringslivsutveckling i Östersjöregionen. En

redovisning av uppdraget skall ske i en skriftlig rapport senast den 1

mars 2004.

Nutek rapporterar att Östersjöregionens tillväxtpotential har uppmärksammats

i de tidigare regionala tillväxtavtalen. Regeringen beslöt därför att 105

miljoner kronor från Östersjömiljard 2 skall användas för att stimulera

näringslivsutvecklingen i Östersjöregionen med syfte att öka det svenska

näringslivets aktivitet i regionen. Målsättningen är att främja svensk

tillväxt och öka handelsutbytet mellan länder och regioner runt Östersjön.

Inom programmet Näringslivsutveckling i Östersjöregionen 2000-2003 har

Nutek uppdragits att fördela resurserna på tillväxtfrämjande projekt

utifrån regionernas tillväxtavtal. Projekten skall ingå i något av följande

temaområden och bör helst omfatta fler än ett län: miljöteknik och

miljödriven tillväxt, hälso- och sjukvård, turism, livsmedel, kunskap och

kompetens, IT och affärs- och marknadsutveckling.

Näringslivsutveckling i Östersjöregionen avser samarbetsprojekt mellan

svenska aktörer och länderna Estland, Lettland, Litauen, Polen samt att

antal ryska regioner. Projekten får inte vara av biståndskaraktär.

Målsättningen är att insatserna skall stimulera tillväxt och sysselsättning

i Sverige. Projektens inriktning är av karaktären förstudier, kontaktmässor,

mentorskap och nätverksaktiviteter. Vid slutet av år 2003 hade 76

projektansökningar bifallits (inga nya ansökningar kommer att behandlas).

Projektaktiviteterna skall vara avslutade senast i mars 2005.

I detta sammanhang kan redovisas att verksamheten kring Östersjömiljard

2 på regeringens uppdrag har granskats av Statskontoret, som i början av

år 2004 har presenterat rapporten Östersjömiljard 2 - mer än företagsfrämjande

(2004:3). Statskontoret drar bl.a. slutsatsen att programmet i någon mån

bidragit till att stödja det svenska näringslivet i Östersjöregionen.

Vidare anser Statskontoret att programmet hade vunnit i både tids- och

kostnadseffektivitet om Östersjömiljardsekretariatet hade styrt mer aktivt

i stället för att främst koncentrera arbetet till de administrativa

funktionerna.

Agenda 21 för Östersjöregionen, Baltic 21, är ett långsiktigt mellanstatligt

samarbete i Östersjöregionen med syfte att nå en hållbar utveckling.

Arbetet omfattar Danmark, Estland, Finland, Island, Lettland, Litauen,

Norge, Polen, Tyskland, Ryska Federationens nordvästra del och Sverige

samt EU. Verksamheten är uppdelad i nio sektorer, vilka betraktas som

avgörande för den ekonomiska och miljömässiga utvecklingen i regionen.

Sektorerna omfattar näringsliv, jordbruk, energi, fiske, skog, turism,

transporter, utbildning och fysisk planering. Baltic 21 Näringsliv är en

satsning för att stimulera svenskt näringsliv att bidra till att uppnå en

hållbar utveckling i samarbete med övrigt näringsliv i Östersjöregionen.

I Sverige har Näringsdepartementet gett Nutek i uppdrag att leda arbetet

inom Baltic 21 Näringsliv. Medel från Östersjömiljard 2 kan ges som

finansiellt stöd till projekten men utgår inte automatiskt.

Inom gemenskapsinitiativet Interreg IIIB Östersjön inom EG:s strukturfonder

2000-2006 har hittills 49 Östersjöanknutna projekt beviljats, varav 47

har svenskt deltagande. Projekten berör samarbete mellan kommuner och

regioner i olika länder på ett stort antal områden som exempelvis transport-

och kommunikationssystem, turism, miljöfrågor, stadsplanering,

livsmedelsförsörjning, skogsindustri, kulturarv, ekosystem, högteknologi och

industriell utveckling.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets uppfattning är det av stort värde att Östersjöregionen

får en hållbar utveckling. En sådan utveckling innebär att politiken skall

bidra till att nuvarande och kommande generationer kan erbjudas sunda

ekonomiska, sociala och ekologiska förhållanden. Hållbar tillväxt är

tillväxt som bidrar till hållbar utveckling. EU:s utvidgning i Östersjöregionen

är naturligtvis ett stort steg i detta sammanhang.

Som framgår ovan har långsiktiga och stora satsningar gjorts eller inletts

i fråga om Östersjöområdets utveckling. Inom kort kommer att redovisas

förslag om utformning och hantering av framtida insatser för

näringslivsutveckling

i Östersjöregionen. Med hänsyn till Östersjöregionens potential ser

utskottet positivt på att ett Östersjöcentrum eller motsvarande etableras.

Till skillnad från uppfattningen i vissa motionsyrkanden vill emellertid

utskottet invänta en sedvanlig beredning av frågorna innan ställning kan

tas till uppgifter och lokalisering av ett Östersjöcentrum.

Därmed avstyrker utskottet här aktuella motionsyrkanden.

Utvecklingen i län och regioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som är inriktade på utvecklingen i specifika

landsdelar. Statliga åtgärder som begärs för olika delar av landet bör

prövas inom ramen för den generella politik som beslutas av riksdag och

regering.

Motionerna och vissa kompletterande uppgifter

De motioner som berör åtgärder i särskilda län eller regioner har förtecknats

i bilaga 2, tillika med vissa kompletterande uppgifter och hänvisningar

till ytterligare information om de frågor som tas upp i respektive motion.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill peka på att den regionala utvecklingspolitiken enligt de

gällande målen skall inriktas på att uppnå en hållbar regional utveckling

i alla delar av landet. Målet för den politik som förs är väl fungerande

och hållbara lokala arbetsmarknadsregioner med en god servicenivå i alla

delar av landet. Utskottet konstaterar att de regionalpolitiska problemen

inte kan lösas enbart genom de åtgärder som vidtas inom utgiftsområde 19

Regional utveckling. Insatser krävs inom många olika politikområden, såsom

exempelvis arbetsmarknads-, närings-, utbildnings- och kommunikationsområdena.

Riksdagen beslutade för ett par år sedan i enlighet med förslagen i

propositionen om en politik för tillväxt och livskraft i hela landet (prop.

2001/02:4, bet. 2002/03:NU4). Ett genomförande av de förslag som då

beslutades kommer att få återverkningar för bygder och regioner i hela

landet.

Utskottets principiella uppfattning är att åtgärder och insatser som begärs

för olika delar av landet skall prövas inom ramen för de möjligheter som

av riksdag och regering anförtros de regionala organen samt i förekommande

fall Nutek, Glesbygdsverket, Vinnova m.fl. Även EG:s strukturfondsstöd

bör nämnas i detta sammanhang.

Beträffande vissa yrkanden hänvisas endast till det riksdagsutskott som

har behandlat eller kommer att behandla likartade frågor som den aktuella

motionsfrågan.

Mot denna bakgrund avstår utskottet från att i detta sammanhang göra en

mer detaljerad bedömning av de här aktuella motionsyrkandena, vilka med

det sagda avstyrks.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Vissa bakgrundsfrågor, punkt 1 (c)

av Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N328

yrkande 30 och avslår motionerna 2003/04:N225 yrkande 1, 2003/04:N237 och

2003/04:N383.

Ställningstagande

Inledningsvis vill jag understryka att goda allmänna villkor för företagande

är en grundläggande förutsättning för att svenska företag skall kunna

upprätthålla en internationell konkurrenskraft. Inga åtgärder inom den

regionala utvecklingspolitiken kan kompensera ett bristfälligt lokalt

näringsklimat. Framför allt de små företagens förutsättningar är eftersatta.

En kraftfull tillväxtpolitik kräver ett antal olika åtgärder. I detta

sammanhang vill jag föra fram klusterbildning som en strategi för att

uppnå god tillväxt också på en relativt liten arbetsmarknad. Välfungerande

kluster kan erbjuda gemensam uppbyggnad och spridning av kunskaper inom

produktionsfältet. Att utveckla kluster handlar om att stödja ett system,

vilket omfattar kärnproducenterna, deras underleverantörer och andra

aktörer. Det är inte fråga om en administrativ process, och perspektivet

får inte inskränkas av administrativa indelningar. I linje med vad som

föreslås i motion 2003/04: N328 (c) anser jag att klusterutveckling bör

stödjas. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i denna del. Övriga

motionsyrkanden avstyrks.

2. Regionala tillväxtprogram, punkt 2 (m, fp, kd, c)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie

Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:MJ474

yrkande 1 och 2003/04:N345 yrkande 2.

Ställningstagande

När det gäller de regionala tillväxtprogrammen anser vi liksom tidigare

att större vikt måste läggas vid det lokala perspektivet. Det avgörande

är att konkreta åtgärder i syfte att uppnå hållbar utveckling i regionerna

diskuteras lokalt. Enligt vår uppfattning utvecklas mångfald och kreativitet

bättre inom ramen för lokala initiativ; t.ex. står kommunen och de kommunalt

ansvariga närmare problemen än länsstyrelserna och staten.

Inför starten av de nya tillväxtprogrammen anser vi i likhet med uppfattningen

i motion 2003/04:N345 (kd) att näringslivet och särskilt de små företagen

måste bli mer delaktiga i programmens genomförande. De små företagen är

nämligen mycket viktiga aktörer för att uppnå den önskade utvecklingen.

Det förefaller dock som om aktiva företagare känner sig främmande inför

kulturen och arbetsformerna kring tillväxtprogrammen.

Vidare måste - såsom föreslås i motion 2003/04:MJ474 (c) - miljöperspektivet

beaktas i tillväxtprogrammens olika delar redan från start. För att

tillväxtarbetet skall styra mot en hållbar samhällsutveckling krävs att

även den sociala dimensionen, bl.a. jämställdhetsperspektivet, integreras

från början.

Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna. Därmed tillstyrks motionerna 2003/04:MJ474 (c) och 2003/04:N345

(kd) i berörda delar.

3. Kapitalförsörjning, punkt 3 (m, fp, kd, c)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie

Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:N218,

2003/04:N305, 2003/04:N328 yrkande 11 och 2003/04:N330 yrkande 1 och

avslår motionerna 2003/04:N283, 2003/04:N386, 2003/04:N400 och 2003/04:N414

yrkande 7.

Ställningstagande

Vi vill betona att frågan om kapitalförsörjningen är av central betydelse

inom den regionala utvecklingspolitiken - liksom inom näringspolitiken i

stort. En effektivt fungerande kapitalmarknad är en grundförutsättning

för skapandet av nya företag och för tillväxt i befintliga företag.

Enligt vår uppfattning är kapitalförsörjningen ett särskilt stort problem

i glesbygden, där låga fastighetsvärden innebär en brist på realsäkerhet

för t.ex. en företagare som har behov av att låna pengar till en investering.

Trots att problemen har varit uppenbara under flera år har regeringen

inte vidtagit åtgärder förrän i ett alldeles för sent skede. Nu måste

kraftansträngningar göras för att förbättra tillgången på riskvilligt

kapital, även till företagande med samverkan mellan privat/ideell och

offentlig sektor.

Kreditgarantiföreningar, som är en ganska ny företeelse i Sverige, kan

enligt vår mening ha en viktig funktion. Verksamheten har emellertid inte

fått något större genomslag ännu. Ett snabbare och mer bestämt statligt

stöd skulle ha kunnat medföra en påskyndad utveckling. Med hänsyn till

angelägenheten av att frågorna om riskkapitalförsörjningen på landsbygden

verkligen blir lösta, bör samtliga aspekter av kreditgarantiverksamheten

belysas i enlighet med vad som anförs i motionerna 2003/04:N330 (kd) och

2003/04:N218 (kd).

Regeringens senfärdighet har också drabbat utvecklingen av statliga

kreditgarantier i glesbygd. Redan den regionalpolitiska utredningen (SOU

2000: 87) hade uppmärksammat kapitalförsörjningsproblemen och bristerna

i fråga om kreditgarantier. Sedan utredningen redovisade sina förslag har

förutsättningarna för företagen att få lån ytterligare försämrats.

Utrednings- och beredningsarbetet angående kreditgarantier måste nu påskyndas

så att riksdagen snarast får ett förslag att behandla. I likhet med

uppfattningen i motionerna 2003/04:N305 (c) och 2003/04:328 (c) anser vi

att detta bör ges regeringen till känna.

4. Återförande av vattenkraftsmedel, punkt 4 (kd, v, c, mp)

av Ingegerd Saarinen (mp), Lennart Beijer (v), Lars Lindén (kd) och Håkan

Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2003/04:N206, 2003/04:N220, 2003/04:N245, 2003/04:N264, 2003/04:N270,

2003/04:N315, 2003/04:N328 yrkande 27, 2003/04:N335 yrkande 6 och 2003/04:N336

yrkande 3.

Ställningstagande

Flera regioner som har vattenkraft av betydelse inom sina gränser sviktar

i dag under ekonomiska problem, ofta i samband med utflyttning av företag

och personer. För att stoppa och på sikt vända denna utveckling behöver

dessa regioner särskilda insatser för att kunna utvecklas utifrån sina

egna förutsättningar. Bland annat råder det brist på riskkapital.

Såsom framgår av här behandlade motioner är det hög tid att

vattenkraftskommunerna

får en rimlig ersättning för de ingrepp och den exploatering som utbyggnaden

inneburit. I Norge har stortinget i bred enighet slagit fast att vattenkraften

är en nationell resurs med stark lokal tillhörighet. Denna grundsyn har

lett till levande bygder och framtidstro i många landsbygds- och fjällkommuner

i vårt västra grannland. Enligt vår mening bör en utredning få i uppdrag

att skapa en modell för återförande av medel som genereras av vattenkraften

till regional och lokal nivå. Regeringen bör därefter återkomma till

riksdagen i frågan.

Samtidigt som vi är positivt inställda till en mer flexibel användning av

bygdemedlen kan detta inte tas till intäkt för att underlåta att utreda

en modell för återförande av vattenkraftsmedel enligt ovan.

Med ett beslut i riksdagen i enlighet med detta ställningstagande tillgodoses

i väsentlig mån förslagen i motionerna 2003/04:N220 (kd), 2003/04:270

(kd), 2003/04:N264 (v), 2003/04:N206 (c), 2003/04:N245 (c, fp, kd, v, mp),

2003/04:N315 (c), 2003/04:328 (c), 2003/04:N336 (c) och 2003/04:N335

(mp).

5. Landsbygds- och skärgårdsfrågor, punkt 5 (m, fp, kd, c)

av Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie

Pålsson (m), Nyamko Sabuni (fp), Lars Lindén (kd) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:N329

yrkande 28 och avslår motionerna 2003/04:N249 yrkande 3, 2003/04:N289

yrkande 2, 2003/04:N336 yrkande 6, 2003/04:N338 yrkande 4 och 2003/04:N356.

Ställningstagande

I likhet med uppfattningen i motion 2003/04:N329 (c) anser vi att Sveriges

tillväxt är direkt beroende av potentialen i regionerna. Bidraget till

tillväxten sker genom att företagen i hela Sverige blir mer lönsamma och

att fler människor går från arbetslöshet till sysselsättning. Politiken

måste utformas i enlighet med de olika regionernas förutsättningar. Vidare

är det viktigt att slå fast att lokala och regionala organ har ett bättre

beslutsunderlag än centrala myndigheter och att större effektivitet kan

uppnås om beslut kan fattas på rätt nivå.

För att skapa livskraft i hela Sverige måste vissa grundförutsättningar

föreligga såsom framkomliga vägar året runt, ett utbyggt bredbandsnät,

bra utbildning, decentraliserad forskning, närhet till sjukvård m.m.

Tillväxt kommer emellertid inte varaktigt kunna skapas genom bidrag och

stöd. I stället bör det kommunala statsbidrags- och utjämningssystemet

ändras.

När det gäller strandskyddet vill vi understryka vikten av att denna fråga

kan lösas. Förbudet mot strandnära bebyggelse har medfört svårigheter för

människor som vill bosätta sig nära en insjö eller ett vattendrag. Det

finns i Sverige mycket obebyggd tillgänglig strandmark med restriktioner

för byggande. Detta är ett problem för stora delar av glesbygden. En ökad

möjlighet att bygga strandnära i glesbygden skulle höja attraktiviteten

och stimulera till inflyttning. Samtidigt behövs en lagstiftning som

skyddar flora och fauna samt garanterar tillgången till bad- och friluftsliv,

särskilt i folktäta områden, men vi anser att det generella förbudet att

bygga i närheten av vatten bör avskaffas.

Med hänvisning till vad som anförts bör riksdagen ställa sig bakom motion

2003/04:N329 (c) i denna del. Övriga motionsyrkanden bör avslås.

6. Utlokalisering av statlig verksamhet, punkt 6 - motiveringen (fp,

kd)

av Yvonne Ångström (fp), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd).

Ställningstagande

När det gäller lokalisering av statliga myndigheter m.m. delar vi den

uppfattning som kommer till uttryck i flera av de här aktuella motionerna,

nämligen att syftet med riktlinjerna inte uppnås. Till exempel är det

fullt möjligt att placera nya myndigheter utanför Stockholm men i stadens

omedelbara närhet. Misstanken att reglerna kringgås kan inte undvikas.

Lokaliseringen av statliga myndigheter är onekligen en viktig framtidsfråga

och det måste bli självklart att ta till vara möjligheten att lokalisera

fler statliga arbeten utanför Stockholm. En sådan politik medför inte

bara ökat inflytande utan också ett större utbud av kvalificerade

arbetstillfällen och ett ökat skatteunderlag. Vi förutsätter i linje med

önskemålet i motion 2003/04: N231 (fp) att de samhälleliga och

samhällsekonomiska

konsekvenserna av koncentrationen av statliga verk och styrelser till

Stockholmsområdet utreds.

Med det anförda avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.

7. Utlokalisering av statlig verksamhet, punkt 6 (v, c, mp)

av Ingegerd Saarinen (mp), Lennart Beijer (v) och Håkan Larsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 7. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna

2003/04:N299, 2003/04:N328 yrkandena 31 och 33 och 2003/04:N335 yrkande 4

och avslår motionerna 2003/04:N201, 2003/04:N213, 2003/04:N214, 2003/04:N217

yrkandena 1 och 2, 2003/04:N221 yrkandena 1-3, 2003/04:N231 yrkandena 1

och 2, 2003/04:N244 yrkandena 1 och 2, 2003/04:N255 yrkande 2, 2003/04:N301,

2003/04:N332 yrkande 7, 2003/04:N336 yrkande 2, 2003/04:N377, 2003/04:N379,

2003/04:N387 och 2003/04:N402.

Ställningstagande

I enlighet med uppfattningen i bl.a. motionerna 2003/04:N299 (v) och

2003/04:N328 (c) anser vi att de gällande principerna för utlokalisering

av statliga myndigheter även fortsättningsvis bör tillämpas. Tyvärr följs

inte alltid de fastlagda principerna, varför resultaten av den förda

politiken är alltför blygsamma. Därför bör en ny och mer kraftfull metodik

användas för att nå målen. I första hand krävs att regeringen lägger fast

en långsiktig och strategisk plan för omlokalisering av statlig verksamhet.

Det måste beaktas att ny- och omlokalisering både kan vara ett verktyg

för att främja en myndighetsutveckling och ett verktyg i arbetet för

regional utveckling. Besluten måste föregås av kartläggningar, analyser

och bedömningar av konsekvenserna för de regioner som tappar arbetstillfällen

liksom för de regioner som tillförs arbetstillfällen. Stor hänsyn måste

visas de anställda och deras familjer i en omlokaliseringssituation. Med

hänsyn till att befolkningen bör kunna ställa samma effektivitetskrav på

en myndighet som omlokaliseras och med hänsyn till att de berörda familjerna

har att ta ställning till svåra frågor om medflyttning, bostad och

arbetstillfälle för övriga vuxna i familjen, bör en nationell plan för

omlokalisering omspänna en tioårsperiod. Under den kommande tioårsperioden

är det fullt realistiskt att flytta ut tiotusentals statliga årsarbetstillfällen

från huvudstadsområdet till andra regioner.

Med ett beslut i riksdagen i enlighet med detta ställningstagande tillgodoses

väsentligen kraven i motionerna 2003/04:N299 (v), 2003/04:N328 (c) och

2003/04:N335 (mp) i aktuella delar. Övriga motionsyrkanden avstyrks.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.

I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

Vissa bakgrundsfrågor, punkt 1 (m, fp, kd)

Per Bill (m), Ulla Löfgren (m), Yvonne Ångström (fp), Anne-Marie Pålsson

(m), Nyamko Sabuni (fp) och Lars Lindén (kd) anför:

Vi anser att tillväxtfrågorna är ytterst väsentliga. Goda allmänna villkor

för företagande är en grundläggande förutsättning för att svenska företag

skall kunna upprätthålla en internationell konkurrenskraft. Inga åtgärder

inom den regionala utvecklingspolitiken kan kompensera ett bristfälligt

lokalt näringsklimat. Framför allt de små företagens förutsättningar är

viktiga. Däremot är vi starkt skeptiska till selektiva företagsstöd i

olika former.

När det gäller regionalpolitiken vill vi prioritera de insatser som är

viktiga för människor som bor i glesbygd. Vi anser att åtgärder för att

minska avståndshandikappen och för att en godtagbar servicenivå skall

kunna upprätthållas är de viktigaste. Det gäller bl.a. stöd till kommersiell

service, goda kommunikationsmöjligheter, sänkta arbetsgivaravgifter och

transportstöd.

En angelägen regionalpolitisk insats skulle vara att lagar och regler ses

över. Många lagar och regler, t.ex. i fråga om miljöbalken och plan- och

bygglagen, gäller likformigt över hela landet, trots att förhållandena i

glesbygd avviker kraftigt från förhållandena i våra storstäder. Det bör

kunna göras vissa lättnader just i glesbygd.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Kr389 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka den regionala klusterutvecklingen.

2003/04:MJ474 av Maud Olofsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tidigt integrera miljöperspektivet i de regionala

tillväxtprogrammen samt förstärka den sociala aspekten för att nå en hållbar

utveckling.

2003/04:N201 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utlokalisering av statlig verksamhet från det överhettade

Stockholm.

2003/04:N206 av Kenneth Johansson och Viviann Gerdin (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen till kommuner och

regioner där den produceras.

2003/04:N213 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att nationella

miljöteknikcentrum bör förläggas till Västra Götaland.

2003/04:N214 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att lokalisera statliga myndigheter och arbetstillfällen till Västerås.

2003/04:N217 av Agne Hansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riksdagens målsättning att låta regionalpolitiska hänsyn påverka

besluten när olika verksamheter skall placeras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om målsättningen att inom den kommande femårsperioden utlokalisera

minst fem statliga myndigheter och verk till Kalmar län motsvarande 2 000

årsarbetstillfällen.

2003/04:N218 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.

2003/04:N220 av Erling Wälivaara och Gunilla Tjernberg (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om återbäring

av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras

skall utredas.

2003/04:N221 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utlokalisering av statliga jobb till Västernorrlands län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att placera Rakelmyndigheten (med start den 1 januari 2004) i

Sollefteå.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen skall verkställa utlokaliseringen av de statliga

jobben till Sollefteå, som utlovades vid försvarsuppgörelsen.

2003/04:N225 av Christer Nylander m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en särskild skrivelse om regionernas växtkraft bör framläggas

i samband med budgetpropositionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en vitbok för Öresundsintegrationen.

2003/04:N231 av Eva Flyborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nyetablering, utlokalisering eller avknoppning av statliga

styrelser, myndigheter eller verk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utredning om de samhälleliga konsekvenserna av koncentrationen

av statliga verk och styrelser till Stockholmsområdet bör tillsättas.

2003/04:N233 av Christer Engelhardt och Lilian Virgin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om insatser för att utveckla Gotland.

2003/04:N235 av Johan Linander (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att kraftfullt påskynda arbetet för att undanröja hinder för integration,

företagande och utveckling i Öresundsregionen.

2003/04:N237 av Hans Stenberg och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kollektivavtal vid företagsetableringar.

2003/04:N244 av Håkan Larsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att nytillkommande statlig verksamhet i första hand skall

lokaliseras utanför Stockholm.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en omfattande omlokalisering av statliga verk, myndigheter och

bolag från huvudstadsregionen till andra delar av landet.

2003/04:N245 av Håkan Larsson m.fl. (c, fp, kd, v, mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en utredning om återförande av pengar från vattenkraftsproduktionen

till kommuner/regioner där produktionen sker.

2003/04:N249 av Lars Wegendal (s):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

i övrigt anförs om de mindre tätorternas situation.

2003/04:N255 av Jörgen Johansson (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av statens etableringspolitik för myndigheter

och övriga statliga verksamheter.

2003/04:N260 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ett särskilt Östersjöcentrum med placering på Gotland.

2003/04:N262 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättrade förutsättningar för integrationsarbetet i

Öresundsregionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att skyndsamt presentera konkreta förslag om regionens

regler för socialförsäkringarna och skatterna.

2003/04:N264 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om hur en del av

vattenkraftsvinsterna skall kunna återföras till de vattenkraftsproducerande

regionerna enligt vad i motionen anförs.

2003/04:N270 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att frågan om återbäring

av en del av vattenkraftsvinsterna till de län där vattenkraften produceras

utreds.

2003/04:N283 av Ola Sundell (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kreditgarantier.

2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om människors rätt att bo där de vill.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om gränshinder i regelsystemet för gränsgångare beträffande

arbete, tjänster, arbetsmarknadsförsäkringar, sjukförsäkringsförmåner och

varor mellan Sverige och övriga nordiska länder.

2003/04:N289 av Margareta Andersson och Birgitta Carlsson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de statliga bolagens service på landsbygden bör förbättras.

2003/04:N299 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en nationell plan för lokalisering av statliga verk och

myndigheter.

2003/04:N301 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att öka den regionalpolitiska betydelsen i beslut om förläggning

av myndigheter i landet.

2003/04:N305 av Håkan Larsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om statens ansvar för kapitalförsörjning i glesbygd och stöd till

kreditgarantiföreningar som en möjlig väg att gå för att förbättra försörjningen

av kapital.

2003/04:N310 av Joe Frans (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begreppet storstads- eller urbanpolitik bör definieras

utifrån ett bredare perspektiv samt med hänsyn till tillväxtperspektivet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om långsiktighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en ökad grad av samverkan är nödvändig mellan insatser på

lokal, regional och nationell nivå.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att även samverkan mellan olika politikområden och olika kommunala,

regionala och nationella myndigheter är en grundläggande förutsättning

för framgång, inte minst på det lokala planet.

2003/04:N315 av Birgitta Sellén och Sven Bergström (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utreda en modell för återföring av delar av resurserna som genereras

av vattenkraften till regional och lokal nivå.

2003/04:N317 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Östersjöcentrum bör placeras på Gotland.

2003/04:N325 av Sven Gunnar Persson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en storstadspolitik för Stockholm -Mälardalsregionen

(Stockholm, Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro) inom alla

berörda politikområden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en regionförstoring till fem län (Stockholm,

Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro).

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tillsätta en Mälardalsberedning.

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utredningen om kreditgarantier för landsbygden måste

påskyndas så att riksdagen snarast får ett förslag att behandla.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att utreda en modell för återföring av delar av de

resurser som genereras av vattenkraften till regional och lokal nivå.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att stödja utvecklingen av kluster.

31. Riksdagen begär att regeringen följer tagna riksdagsbeslut och

överväger annan lokaliseringsort än Stockholm i varje enskilt fall av ny-

eller ombildning av statliga myndigheter.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att en utflyttning av 50 000 statliga årsarbetstillfällen

från huvudstadsområdet till andra regioner är en fullt realistisk målsättning

under den kommande tioårsperioden.

2003/04:N329 av Maud Olofsson m.fl. (c):

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att vissa grundförutsättningar såsom bra utbildning,

decentraliserad forskning, väl utbyggd infrastruktur, närhet till sjukvård

m.m. är en förutsättning för tillväxt i hela landet.

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riskkapitalförsörjning för utveckling av landsbygdsföretag.

2003/04:N332 av Chatrine Pålsson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om fortsatta satsningar på Kalmar län som turistlän.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att Kalmar län blir centrum för Östersjösamarbete.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om förenklad byråkrati för nya företagare och fler statliga

jobb till länet, särskilt norra länsdelen.

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om starkare styrning av statliga verk och att tydligare direktiv

skall krävas av statliga verk och bolag för att dessa inte skall överge

mindre orter och glesbygd.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vattenkraften.

2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att flytta ut statliga arbetstillfällen till Norrland.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att återlämna mer pengar till kommunerna.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skapa bättre förutsättningar för att flytta till Norrland.

2003/04:N338 av Rosita Runegrund och Sven Brus (båda kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Vägverkets och Glesbygdsverkets samlade ansvar för att utarbeta

förslag om enhetliga regler för färjetrafiken.

2003/04:N341 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av åtgärder för att främja fortsatt tillväxt i

Stockholmsregionen.

2003/04:N345 av Lars Lindén m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillväxtavtalen/tillväxtprogrammen.

2003/04:N349 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av tillväxt i hela Västsverige.

2003/04:N356 av Håkan Larsson och Sven Bergström (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att förankra nya statliga verk och myndigheter i den svenska

verkligheten.

2003/04:N357 av Luciano Astudillo m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att arbetet för att undanröja de kvarvarande hindren för integrationen

mellan Danmark och Skåne måste påskyndas och intensifieras.

2003/04:N359 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Grensetjänsten.

2003/04:N363 av Runar Patriksson (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för fler jobb och företag i Värmland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om infrastruktur i Värmland, som vägar farbara året om, järnväg,

flyg, båt och IT.

2003/04:N367 av Kent Härstedt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om integrationsarbetet i norra Öresund.

2003/04:N368 av Stefan Attefall m.fl. (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om en satsning på att utveckla Stockholmsregionen som en motor för

hela Sveriges utveckling.

2003/04:N375 av Anders Sundström och Maria Öberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ett kunskapscentrum för bil- och komponenttestverksamheten i Norrlands

inland.

2003/04:N377 av Gunnar Sandberg och Marie Nordén (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om omlokalisering av statlig verksamhet.

2003/04:N379 av Sven Bergström och Kenth Högström (c, s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en rimligare geografisk lokalisering av statliga verk och myndigheter.

2003/04:N383 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en kraftfull regional utvecklingspolitik.

2003/04:N386 av Göran Norlander och Agneta Lundberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om regionala riskkapitalbolag, eller fonder.

2003/04:N387 av Birgitta Ahlqvist och Lennart Klockare (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utlokalisering av statliga verk.

2003/04:N396 av Billy Gustafsson och Louise Malmström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om etablering och lokalisering av ett särskilt Östersjöcentrum.

2003/04:N400 av Anders Sundström och Kristina Zakrisson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om investerings- och rörelsekapital för små och medelstora företag i

glesbygd.

2003/04:N401 av Anders Sundström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om arbetsmarknad i Norrbottens inland.

2003/04:N402 av Kristina Zakrisson och Lennart Klockare (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om det regionalpolitiska ansvaret inom statlig verksamhet.

2003/04:N404 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om försvarsbeslutets konsekvenser för sysselsättningen i Sollefteå.

2003/04:N405 av Niclas Lindberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ökade tillväxtmöjligheter för Stockholmsregionen.

2003/04:N410 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Stockholmsregionens roll för kontakterna med Östersjöregionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av fler poliser i Stockholms län.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge polisen i Stockholms län resurser för att omgående kunna

anställa 500 tjänstemän som kan ta över administrativa uppgifter från

polisutbildade tjänstemän.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bevakning av idrottsevenemang med mera.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om småföretagares möjligheter till försäkringar.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om brottslighet med politiska förtecken i Stockholmsregionen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om turistnäringen i Stockholmsregionen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nationalscener och nationella museer i Stockholmsregionen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av en ny småföretagarpolitik för att skapa fler jobb i

bl.a. servicesektorn i Stockholms län och i synnerhet i skärgården.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fler grönområden i Storstockholm behöver skydd som

t.ex. naturreservat.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om miljölotsar på fartyg och sanktioner mot rederier som

överträder miljöbestämmelserna i svenska vatten.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att se över vistelsebegreppet i socialtjänstlagen vad

gäller vilken kommun som skall betala för hemtjänst m.m. på semesterorterna.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en bättre kollektivtrafik i Stockholms län.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att Stockholms län måste få en rättvis andel av statsbidragen

till investeringar i vägar och kollektivtrafik.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att öka kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet

för både bil- och tågtrafiken.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av en komplett ringled runt Stockholms innerstad.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av att snabbt rusta upp väg 73 mellan Fors och

Älgviken.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utbyggnad av riksvägarna 77 och 76 i Roslagen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av tvärförbindelser i Stockholmsregionen, bl.a.

Kymlingelänken, Huvudstaleden och Södertörnsleden.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om trängselavgifter i Stockholmsregionen.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en reformerad bostadspolitik för fler bostäder.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med friare

hyressättning vid nyproduktion av hyreslägenheter.

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om byggande av studentbostäder på statligt ägd mark.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om vikten av att börja avveckla fastighetsskatten.

25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med skärpt beaktande

av konkurrensintresset i den kommunala planprocessen.

26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en nationell skolpeng och öronmärkta resurser till

särskilda insatser för skolor i invandrartäta och segregerade områden.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om ett generellt bemyndigande för de kommuner i

Stockholmsregionen

som så önskar att bedriva förnyelseverksamhet på skolans område.

28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att fördelningen av platser på högskolorna skall ske

efter studenternas önskemål.

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om Södertörns högskolas ansökan om att bli universitet.

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om behovet av ett reformerat skatteutjämningssystem som är

både tillväxtfrämjande och tar hänsyn till det höga kostnadsläget i

Stockholmsregionen.

31. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en ny integrationspolitik.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om arbete mot strukturell diskriminering.

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om jobbgaranti och socialbidrag.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om försöksverksamhet i Stockholmsregionen med förenklade

deklarationsregler för småföretag.

2003/04:N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förändra lagar för att stimulera människor att bilda

kreditgarantiföreningar.

2003/04:N416 av Per Erik Granström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om regional utveckling i Dalarna.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om internationaliseringens betydelse för regional utveckling.

Bilaga 2

Motioner som berör åtgärder i särskilda regioner och vissa kompletterande

uppgifter

LÄN/REGION MOTION ÖNSKADEÅTGÄRDER VISSA KOMPLETTERANDE UPPGIFTER

Stockholms län 2003/04:N410 (fp)(yrk. 2) Fler poliser i Stockholms län.

Se

betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 3) 500 tjänstemän bör anställas vid polisen.

Se

betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 4) Bevakning av idrottsevenemang bör finansieras

av arrangörerna. Se betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 5) Problemet med småföretagares svårigheter att

få teckna försäkringar måste lösas. Svensk Handel har inlett kontakter

och samarbete med försäkringsbolagen.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 6) Brottslighet med politiska förtecken måste

uppmärksammas mer av regeringen. Se betänkande 2003/04:JuU1, s. 23.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 7) Stockholm bör bli en mer attraktiv besöksregion

än i dag. Planerad behandling i betänkande 2003/04:NU10.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 8) Nationalscener kan bidra till att öka

Sverigeintresset. Se betänkande 2003/04:KrU1, s. 30.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 9) Vikten av att skapa en ny småföretagarpolitik

för att skapa arbetstillfällen i bl.a. tjänstesektorn betonas. Se skriftligt

svar på fråga 2003/04:412.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 10) Fler områden måste ges skydd som naturreservat

eller på annat sätt skyddas. Se betänkande 2003/04:MJU3, s. 17.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 11) Motionärerna vill verka för miljölotsar på

alla lastfartyg som trafikerar Östersjön. Sanktioner bör införas mot

överträdelser. Se betänkande 2003/04:MJU7, s. 23.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 12) Vistelsebegreppet i socialtjänstlagen bör ses

över så att boendekommunen och inte semesterkommunen betalar för hemtjänst

på semesterorten. Planerad behandling i betänkande 2003/04:SoU4.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 13) Kollektivtrafiken måste bli bättre i länet.

Se

betänkande 2003/04:TU1, s. 132.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 14) Stockholm måste få en rättvis andel av

statsbidragen till investeringar i vägar och kollektivtrafik. Se betänkande

2003/04:TU1, s. 31.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 15) Spår- och vägkapaciteten över

Saltsjö-Mälarsnittet

måste ökas. Se betänkande 2001/02:TU2, s. 52.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 16) En ringled runt Stockholms innerstad bör

påbörjas omedelbart. Se yrkande 15.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 17) Väg 73 mellan Fors och Älgviken måste byggas

ut. Se yrkande 15.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 18) Utbyggnad av riksvägarna 77 och 76 i Roslagen

är angelägen. Se betänkande 2001/02:TU2, s. 117.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 19) Bättre tvärförbindelser behövs, bl.a.

Kymlingelänken, Huvudstaleden och Södertörnsleden. Se yrkande 15.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 20) Trängselavgifter bör vara en kommunal och

regional fråga och inte en statlig trängselskatt. Aviserad proposition om

vissa trängselskattefrågor under våren 2004. Planerad behandling i

skatteutskottet.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 21) För att få fler bostäder krävs en reformerad

bostadspolitik. Se betänkande 2003/04:BoU1, s. 36.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 22) Fri hyressättning i nyproducerade hyresrätter

bör prövas regionalt. Se betänkande 2003/04:BoU3, s. 8.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 23) Lämplig statlig mark bör upplåtas till kommuner

för att studentbostäder skall kunna byggas. Se betänkande 2003/04:BoU1,

s. 67.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 24) Fastighetsskatten bör successivt avvecklas.

Se

betänkande 2003/04:SkU11, s. 7.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 25) Länet bör bli försöksregion med skärpt beaktande

av konkurrensintresset i den kommunala planprocessen. Se betänkande

2003/04:BoU4, s. 13.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 26) Rätten till likvärdig skolgång stärks genom

en nationell skolpeng. Öronmärkta resurser behövs till skolor i invandrartäta

områden. Planerad behandling i betänkande 2003/04:UbU6.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 27) De kommuner i regionen som så önskar bör få

bli föregångare när det gäller att förnya skolan. Planerad behandling i

betänkande 2003/04:UbU11.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 28) Studenternas eget val bör avgöra fördelningen

av platser på högskolorna. Se betänkande 2003/04:UbU1, s. 49.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 29) Bedömningen av om Södertörns högskola skall

bli universitet bör baseras på akademiska grunder och inte på antalet

befintliga universitet i regionen. Se betänkande 2003/04:UbU1, s. 49.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 30) Det behövs ett skatteutjämningssystem som

dels är tillväxtbefrämjande, dels tar hänsyn till det höga kostnadsläget

i regionen. Se betänkande 2003/04:FiU3, s. 16. Aviserad prop. om kommunala

statsbidrags- och utjämningssystemet under våren 2004.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 31) En ny integrationspolitik behövs eftersom

storstadssatsningarnas projektpengar mer stjälpt än hjälpt de drabbade

områdena. Se betänkande 2003/04:SfU2, s. 8. Planerad behandling under

våren i betänkande 2003/04: SfU9.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 32) Den strukturella diskrimineringen måste brytas,

bl.a. genom att avskaffa byråkratiska regelverk. Se betänkande

2002/03:AU3,

s. 38. Direktiv (2000:57) om utredning av fördelning av makt och inflytande

ur ett integrationspolitiskt perspektiv.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 33) En jobb- och utvecklingsgaranti bör införas,

så att invandrare kan kombinera samhällsnyttigt arbete med språkinlärning.

Passivt socialbidrags-mottagande måste undvikas. Se betänkande

2003/04:AU1,

s. 64.

2003/04:N410 (fp)(yrk. 34) Försöksverksamhet med förenklade

deklarationsregler

för småföretag bör inledas i länet. Se betänkande 2003/04:FiU1, s. 85.

Kalmar

län 2003/04:N332 (kd)(yrk. 2) Fortsatt satsning på Kalmar län som

turistlän

föreslås. Planerad behandling i betänkande 2003/04:NU10.

Gotland 2003/04:N233 (s) Förslag om statliga insatser för Gotland,

exempelvis

förstärkning av högskolan och förbättring av kommunikationerna mellan ön

och fastlandet. Se betänkande 2003/04:TU1, s. 138.

Skåne/Öresunds-regionen 2003/04:N262 (kd) Motionären framhåller att

regeringen förhindrar integrationsarbetet genom att skapa osäkerhet kring

förutsättningarna för kommunikationerna i norra Öresund. Motionären betonar

vikten av en välfungerande infrastruktur såsom goda kommunikationer, regler,

skatter och transfereringssystem. Aviserad proposition om avtal med

Danmark och vissa skattefrågor under våren 2004 med förslag om ett nytt

skatteutjämningssystem som innebär att för personer som tjänar minst

motsvarande 150 000 Dkr om året i det ena landet och som beskattas i det

andra kommer ett utjämningsbelopp beräknas. Beloppet baseras på genomsnittlig

kommunalskatt och beräknas ge Sverige ett överskott på 200 miljoner kronor;

se svar på fråga 2003/04:199.

2003/04:N357 (s) Arbetet med att riva hinder mot integrationen mellan

Danmark och Skåne måste påskyndas och intensifieras.Bland annat måste

skattesituationen lösas för pendlarna. Samarbetet mellan olika myndigheter

och system måste öka. Se motion 2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6,

s. 11.

2003/04:N367 (s) Harmonisering av olika regelverk mellan nordvästra Skåne

och norra Själland efterlyses. Trafiken över Öresundsbron och färjeförbindelsen

måste utvecklas. Se motion 2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6,

s. 11.

2003/04:N225 (fp)(yrk. 3) En vitbok med konkreta åtgärder för att riva

hindren inom Öresundsregionen, bl.a. på skatteområdet, föreslås. Se

motion

2003/04:N262. Se även betänkande 2003/04:UU6, s. 11.

2003/04:N235 (c) Hindren mot Öresundsintegration på bl.a. skatte- och

socialförsäkringsområdet måste rivas. Se motion 2003/04:N262. Se även

betänkande 2003/04:UU6, s. 13.

Västsverige 2003/04:N349 (s) Större regional och lokal

handlingsfrihet

när det gäller tillväxtpolitiken samt bättre förutsättningar för att driva

näringsverksamhet beträffande bl.a. kommunikationer, IT-infrastruktur,

kommunal service och turism efterfrågas. Se betänkande 2003/04:TU1, s.

132.

Ett mål för Turistdelegationen är att bidra till ökad kompetens och

skapande av goda möjligheter för företagsutveckling och företagande.

2003/04:Kr389 (s) Kulturlivet i Västsverige har vitaliserats. Den

regionala

klusterutvecklingen inom kultursektorn bör stärkas. Nyföretagande och

kompetensutveckling bidrar till ökad tillväxt. Klusterbegreppet behandlas

tidigare i betänkandet (s. 8).

Dalsland/Värmland 2003/04:N288 (fp)(yrk. 1, 12) I enlighet med

Folkpartiets

program "Bo där du vill" ses Dalsland/Värmland som en region med stora

möjligheter. Vidare betonas vikten av samarbete med Norge. Gränspassering

av varor och tjänster måste förenklas liksom hanteringen av

socialförsäkringarna.

Nordiska rådets session i oktober 2003 har lett till bl.a. förenklade

tullprocedurer och förändring i folkbokföringsavtalet vilket innebär att

personer snabbt kan få nytt personnummer vid flytt inom Norden. Se skriftligt

svar på fråga 2003/04:323.

2003/04:N363 (fp)(yrk. 1, 2) Insatser för att stimulera utvecklingen i

Värmland föreslås, bl.a. förbättrad lokal service och minskat krångel för

småföretag. Vidare bör infrastrukturen förbättras med bl.a. farbara vägar

året om. Se betänkande 2003/04:NU1, s. 25.

Dalarna 2003/04:N416 (s)(yrk. 1, 5) Regional utveckling måste förankras

i vardagen vilket kräver en hög grad av lokal och regional handlingsfrihet.

Dalarna har en minskande befolkning och en näringsstruktur som genomgår

omfattande omstruktureringar. Vikten av att länet anpassar sig till den

ökande internationaliseringen betonas. Se betänkande 2003/04:NU2,

s. 8.

Västernorrland 2003/04:N404 (s) Fler insatser bör göras för att nå upp

till de 600 arbetstillfällen som gick förlorade vid nedläggningen av den

militära verksamheten i Sollefteå. Försvarsmakten lokaliserar

avelsverksamhet

för tjänstehundar till Sollefteå, vilken på sikt beräknas sysselsätta

20-25 personer.Folke Bernadotteakademin förläggs till Sandö i Kramfors

kommun. Se skriftligt svar på fråga 2003/04:179.

Norrbotten 2003/04:N375 (s) Statliga insatser krävs för att

förbättra

förutsättningarna för att bygga upp ett kunskapscentrum för bil- och

komponenttestverksamhet i Arjeplog. Stöd till högre utbildning och forskning,

kommunikationer, IT och telefoni samt till regionala företag

behövs. Omsättningen i regionen har ökat med närmare 700 % under en

tioårsperiod.

En högskoleutbildning med inriktning på biltest planerades starta hösten

2003, men den har blivit uppskjuten till hösten 2004.Se rapport Ds 2003:18,

s. 7.Regeringen anvisar 10 miljoner kronor till stöd för kollektivtrafik

i de fyra nordliga länen. Se betänkande 2003/04:TU1, s. 137.

2003/04:N401 (s) För att förbättra arbetsmarknaden i inlandet behövs

bättre infrastruktur, eftergymnasial utbildning och utlokalisering av

statliga myndigheter till drabbade kommuner. Se betänkande 2003/04:TU1,

s. 137. Se även avsnittet om utlokalisering tidigare i texten.

Sverige/Norge 2003/04:N359 (s) Projektet Grensetjänsten (inom EU:s

Interregprogram) bör finansieras nationellt i stället för regionalt.

Grensetjänsten ger service när det gäller gränsfrågor såsom arbetspendling,

flytt, företagsetablering m.m. Se betänkande 2003/04:UU6, s. 10.