Bet. 2003/04:SFU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU1

Anslag inom socialförsäkringsområdet(utgiftsområdena 10, 11 och 12)

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

och samarbetspartiernas (v, mp) förslag till anslag

m.m. inom utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid

sjukdom och handikapp, utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom och utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn.

Utskottet behandlar flertalet motioner från den

allmänna motionstiden 2003 som gäller

socialförsäkringsområdet. Motionerna gäller anslagen

eller anslutande frågor men även allmänna principer

för socialförsäkringarna och socialavgifter.

Propositionen

Såvitt gäller utgiftsområde 10 föreslår regeringen

att riksdagen skall besluta om fördelning av medel

på de olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås

att riksdagen sammanlagt anvisar 123 981 miljoner

kronor. Vidare föreslås att riksdagen antar

regeringens lagförslag om fortsatt lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst i vissa fall. Därtill föreslås att

regeringen bemyndigas att under 2004 ingå vissa

ekonomiska förpliktelser.

Inom utgiftsområde 11 föreslår regeringen att

riksdagen skall besluta om fördelning av medel på de

olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås att

riksdagen sammanlagt anvisar 50 656 miljoner kronor.

Inom utgiftsområde 12 föreslås att den grundnivå i

föräldraförsäkringen som ersätter dagar med belopp

motsvarande förälderns sjukpenning höjs från 150 kr

till 180 kr per dag från och med den 1 januari 2004.

Vidare lämnas förslag om fördelning av medel på de

olika anslagen. För utgiftsområdet föreslås att

riksdagen sammanlagt anvisar 53 852 miljoner kronor.

Utskottet

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsfördelning för utgiftsområdena 10, 11 och 12.

Vidare tillstyrks det begärda bemyndigandet,

regeringens lagförslag om fortsatt lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning i vissa

fall liksom förslaget om höjd grundnivå i

föräldraförsäkringen fr.o.m. den 1 januari 2004.

Samtliga motionsyrkanden med förslag om annan

medelsanvisning för anslagen inom utgiftsområdena

avstyrks.

Såvitt gäller aktivitetsersättning föreslår

utskottet att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna att regeringen bör utreda

tillämpningen av de nya bestämmelserna om

aktivitetsersättning ur vissa aspekter. Därmed

tillstyrker utskottet delvis de motionsyrkanden (fp

och v) som väckts i frågan.

Övriga motioner väckta under den allmänna

motionstiden avstyrks.

M-, fp-, kd- och c-ledamöterna har i särskilda

yttranden redovisat sina respektive partiers

budgetförslag.

I ärendet finns 75 reservationer och 9 särskilda

yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Socialförsäkringarna

1. Allmänna principer för

socialförsäkringarna

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf327

yrkandena 1, 2 och 6, 2003/04:Sf340 och

2003/04:Sf397 yrkande 1.

Reservation 1( fp)

Reservation 2 (kd)

Reservation 3 (v) - motiv.

Reservation 4 (c)

2. Ökande privata försäkringar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf242 yrkande

1.

Reservation 5 (v)

3. Utlandsstuderandes

försäkringstillhörighet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf285 och

2003/04:Sf362.

Reservation 6 (m)

4. Gränshinder i Norden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf284,

2003/04:Sf324 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:A240

yrkandena 1 och 2.

Reservation 7 (m)

5. SGI under uppbyggnadsskedet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf382,

2003/04:N348 yrkande 2 och 2003/04:N414 yrkande

2.

6. Bruttoinkomst som beräkningsgrund för

egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234

yrkande 1, 2003/04:N329 yrkande 12 i denna del

och 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del.

Reservation 8 (m, fp, c)

7. SGI och sexmånadersgränsen för

egenföretagare m.fl.

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf234 yrkande

3.

Reservation 9 (m)

8. Egenföretagares karenstid

Riksdagen avslår motion 2003/04:N414 yrkande 3.

9. Tillfällig föräldrapenning för

egenföretagare

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf234

yrkande 2, 2003/04:Sf385, 2003/04:N329 yrkande 12

i denna del, 2003/04:N411 yrkande 2 i denna del

och 2003/04:A307 yrkande 18.

Reservation 10 (m, fp, c)

10. Makars SGI

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf235.

Reservation 11 (m)

11. Konstnärers socialförsäkringsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Kr264

yrkande 14 samt 2003/04:Kr254 yrkandena 8, 9 och

14.

Reservation 12 (m)

12. Studiesociala utredningen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ub390

yrkandena 10 och 24, 2003/04:Ub463, 2003/04:Ub513

yrkande 1 samt 2003/04:Ub516 yrkandena 1 och 2.

Reservation 13 (kd)

Reservation 14 (c)

13. Postdoktorala studier

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf232 och

2003/04:Ub385 yrkande 8.

Reservation 15 (m)

14. Studier och deltidssjukskrivning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf205,

2003/04:Sf256 och 2003/04:Sf290.

Reservation 16 (m)

Utgiftsområde 10

15. Mål för ökad hälsa i arbetslivet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289

yrkande 2, 2003/04:Sf327 yrkande 4 och

2003/04:Sf358 yrkande 5.

Reservation 17 (m)

Reservation 18 (fp)

Reservation 19 (c)

16. Orsaker till ohälsan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf287,

2003/04:Sf289 yrkande 1, 2003/04:Sf358 yrkande 15

och 2003/04:Sf397 yrkande 6.

Reservation 20 (m)

Reservation 21 (fp)

Reservation 22 (kd)

17. Anslag inom utgiftsområde 10 Ekonomisk

trygghet vid sjukdom och handikapp

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2003/04:1

utgiftsområde 10 punkt 1 till lag om fortsatt

försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst i vissa fall.

Därmed avslår riksdagen motion 2003/04:Sf405

yrkande 6.

b) Bemyndigande

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget

19:6 Riksförsäkringsverket ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare åtaganden

medför utgifter på högst 12 000 000 kr efter

2004.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 10 punkt 2.

c) Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under

utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom

och handikapp enligt utskottets förslag i bilaga

3. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:1 utgiftsområde 10 punkt 3 samt avslår

motionerna 2003/04:Sf265 yrkandena 4 och 5,

2003/04:Sf289 yrkandena 3, 8, 9, 11-14 och 16,

2003/04:Sf327 yrkandena 3, 7-12, 14, 16 och 17,

2003/04:Sf353, 2003/04:Sf358 yrkandena 1, 2, 6-11

och 13, 2003/04:Sf359 yrkandena 2-4,

2003/04:Sf366 yrkandena 1-15, 2003/04:Sf389

yrkandena 1-3, 2003/04:Sf397 yrkandena 3-5,

15-17, 19, 26, 28, 29 och 31-33, 2003/04:Fi240

yrkande 19 i denna del, 2003/04:So497 yrkande 4,

2003/04:So503 yrkande 2, 2003/04:So505 yrkande 2,

2003/04:So637 yrkande 2, 2003/04:N329 yrkande 16,

2003/04:N346 yrkande 11, 2003/04:N348 yrkande 5,

2003/04:N412 yrkande 20, 2003/04:A308 yrkandena 7

och 8 samt 2003/04:A309 yrkande 10.

18. Sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf336

yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf363 och

2003/04:So312 yrkande 1.

19. Sjukpenning vid skönhetsoperationer

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf237,

2003/04:Sf262 och

2003/04:So416 yrkande 2.

Reservation 23 (v)

20. Friskbonus

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf386.

21. Steglös ersättningsnivå

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf207,

2003/04:Sf223, 2003/04:

Sf228 och 2003/04:Sf397 yrkande 22.

Reservation 24 (kd)

22. Karensdag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf312 och

2003/04:Sf397 yrkande 27.

Reservation 25 (kd)

23. Övriga sjukpenningfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf345,

2003/04:Sf355 yrkande 2, 2003/04:Sf374 samt

2003/04:Sf397 yrkandena 20 och 21.

Reservation 26 (kd)

24. Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf227,

2003/04:Sf240 yrkandena 1 och 2 , 2003/04: Sf289

yrkandena 10, 17 och 21 samt 2003/04:Sf381.

Reservation 27 (m)

25. Kvinnoperspektiv i folkhälsoarbetet

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande

5.

Reservation 28 (c)

26. Medel till Fontänhusen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf216 och

2003/04:Sf241.

27. Rehabiliteringsbegreppet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf220 och

2003/04:Sf258.

Reservation 29 (kd, c)

28. Rehabiliteringsfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf203,

2003/04:Sf204, 2003/04:Sf238, 2003/04:Sf250,

2003/04:Sf260, 2003/04:Sf270, 2003/04:Sf330,

2003/04:Sf335, 2003/04:Sf355 yrkandena 6 och 7,

2003/04:Sf361, 2003/04:Sf370, 2003/04:Sf376,

2003/04:Sf377, 2003/04:Sf399 yrkandena 1 och 2,

2003/04:So212, 2003/04:So409 yrkande 5 samt

2003/04:So644 yrkande 2.

Reservation 30 (m)

Reservation 31 (kd)

29. Närståendepenning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So505 yrkande

3.

Reservation 32 (fp)

30. Åtgärder för återgång i arbete vid

aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande

25.

Reservation 33 (kd)

31. Aktivitetsersättningens grundnivå

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf291 i denna

del.

32. Vilande aktivitets- och sjukersättning

vid studier

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf397 yrkande

24.

Reservation 34 (kd)

33. Flexibel aktivitets- och

sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf327 yrkande

18.

Reservation 35 (c)

34. Vissa frågor om

aktivitetsersättningen

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om att regeringen bör

utreda tillämpningen av de nya bestämmelserna om

aktivitetsersättning ur vissa aspekter. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna

2003/04:Sf225 och 2003/04:Sf291 i denna del .

35. Bisyssla vid partiell sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf276.

36. Möjlighet att bedriva studier under tid

med aktivitets- och sjukersättning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Kr330 yrkande

2.

37. Övriga frågor om aktivitets- och

sjukersättning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf289

yrkande 15, 2003/04:Sf355 yrkande 8 och

2003/04:Sf397 yrkande 23.

Reservation 36 (m)

Reservation 37 (kd)

38. Handikappersättning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf217,

2003/04:Sf273, 2003/04:Sf349 och 2003/04:So642

yrkande 5.

Reservation 38 (kd)

39. Privatisering av

arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf265

yrkandena 1-3, 2003/04:Sf371 och 2003/04:Sf384.

Reservation 39 (m)

Reservation 40 (kd)

40. Elöverkänslighet som arbetsskada

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:MJ410

yrkande 6 och 2003/04:Bo262 yrkande 4.

Reservation 41 (v, c, mp)

41. Övriga frågor om

arbetsskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf280

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf329.

Reservation 42 (v)

42. Försäkringsläkare och utbildning i

försäkringsmedicin

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf275,

2003/04:Sf289 yrkande 4, 2003/04:Sf358 yrkandena

12 och 14 samt 2003/04:Sf401 yrkandena 1-3 och 5.

Reservation 43 (m)

Reservation 44 (fp)

Reservation 45 (kd)

43. Dröjsmålsränta m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf206 och

2003/04:Sf359 yrkande 9.

Reservation 46 (fp)

44. Missbruk och fusk

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf338

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf355 yrkande 9.

45. Frågor rörande

socialförsäkringsadministrationen i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf202,

2003/04:Sf218, 2003/04:Sf278, 2003/04:Sf321,

2003/04:Sf339, 2003/04:Sf373, 2003/04:Sf392 och

2003/04:Sf397 yrkande 18.

Reservation 47 (kd)

Reservation 48 (mp)

Utgiftsområde 11

46. Anslag inom utgiftsområde 11 Ekonomisk

trygghet vid ålderdom

Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under

utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

enligt utskottets förslag i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 11 och avslår motionerna

2003/04:Sf359 yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf369

yrkandena 1-4, 2003/04:Sf390, 2003/04:Sf398

yrkandena 1-3, 5 och 8 samt 2003/04:Fi240 yrkande

19 i denna del.

47. Flexibel pensionsålder m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf252 yrkandena

1 och 2.

Reservation 49 (kd)

48. Samordning av engångsbelopp inom

yrkesskadeförsäkringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf261 yrkandena

1 och 2.

Reservation 50 (v)

49. Återställande av pensionerna till 1990

års värde

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande

13.

Reservation 51 (v)

50. Bostadstillägg i särskilt boende

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf210 och

2003/04:Sf315.

Reservation 52 (m, fp, c)

51. Förbättrat bostadstillägg

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf360 yrkande

14.

Utgiftsområde 12

52. Anslag inom utgiftsområde 12 Ekonomisk

trygghet för familjer och barn

a) Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag i proposition 2003/04:1

utgiftsområde 12 punkt 1 till lag om ändring i

lagen (1962:381) om allmän försäkring.

b) Anslag

Riksdagen anvisar för budgetåret 2004 anslagen under

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer

och barn enligt utskottets förslag i bilaga 3.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:1

utgiftsområde 12 punkt 2 och avslår motionerna

2003/04:Sf316 yrkandena 1-6, 2003/04:Sf343,

2003/04:Sf356 yrkande 3, 2003/04:Sf359 yrkandena

7 och 8, 2003/04:Sf367 yrkandena 1-10,

2003/04:Sf391, 2003/04:Sf400 yrkande 6,

2003/04:Sf404 yrkandena 16, 22 i denna del,

29-31, 37 och 38, 2003/04:Fi240 yrkande 19 i

denna del, 2003/04:So500 yrkandena 10-13,

2003/04:A4 yrkande 8, 2003/04:A307 yrkande 14 och

2003/04:A371 yrkande 20.

53. Familjepolitikens inriktning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf243

yrkandena 1, 2 och 4, 2003/04:Sf288 yrkandena

1-3, 2003/04:Sf356 yrkande 1, 2003/04:Sf397

yrkande 8, 2003/04:Sf400 yrkandena 2 och 8,

2003/04:Sf404 yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19, 22 i

denna del och 28 samt 2003/04:So500 yrkande 7.

Reservation 53 (fp)

Reservation 54 (kd)

Reservation 55 (v)

Reservation 56 (c)

54. Delat barnbidrag

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf213,

2003/04:Sf277, 2003/04:Sf288 yrkande 7 samt

2003/04:Sf311 yrkandena 1 och 2.

Reservation 57 (m, v)

55. Samtidigt uttag av

föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288

yrkande 5, 2003/04:Sf308 yrkande 3,

2003/04:Sf344, 2003/04:Sf356 yrkande 4 och

2003/04:A307 yrkande 17.

Reservation 58 (fp)

Reservation 59 (v)

56. Flerbarnsfödsel

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf221 och

2003/04:Sf322 yrkande 2.

57. 240-dagarsregeln

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf288 yrkande

6.

Reservation 60 (v)

58. Individualiserad föräldraförsäkring

m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf214,

2003/04:Sf281, 2003/04:Sf288 yrkande 4,

2003/04:Sf295 samt 2003/04:Sf308 yrkandena 1 och

2.

Reservation 61 (v)

59. SGI-skydd och 2,5-årsregeln

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf317

yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf322 yrkande 1 samt

2003/04:Sf404 yrkande 32.

Reservation 62 (m)

Reservation 63 (kd)

60. Förstärkt försäkringsskydd för

föräldrar med barn yngre än 240 dagar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf301.

Reservation 64 (m, fp, c)

61. Överlåtelse m.m. av

föräldrapenningförmåner

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf269 och

2003/04:A307 yrkande 16.

Reservation 65 (fp)

62. Kontaktdagar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf255 och

2003/04:Sf268.

63. Föräldrapenningfrågor i övrigt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf226,

2003/04:Sf404 yrkandena 33 och 35 samt

2003/04:A371 yrkande 14.

Reservation 66 (kd)

64. Underhållsstöd

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf288

yrkande 8, 2003/04:Sf352,

2003/04:Sf372 yrkandena 1-3, 2003/04:Sf400

yrkande 10 och

2003/04:Sf404 yrkande 34.

Reservation 67 (kd)

Reservation 68 (v)

65. Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Riksdagen avslår motion 2003/04:L221 yrkande 6.

Reservation 69 (m)

66. Barnpension och efterlevandestöd till

barn

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf246.

Reservation 70 (v)

67. Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf251 och

2003/04:Sf350.

Socialavgifter

68. Sänkta socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf229,

2003/04:Sf383, 2003/04:Fi304 yrkande 24,

2003/04:Fi305 yrkande 9, 2003/04:Fi308 yrkande 5

och 2003/04:N345 yrkande 5.

Reservation 71 (fp)

Reservation 72 (kd)

69. Regional nedsättning av

socialavgifter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf292,

2003/04:Sf342 och 2003/04:Ub397 yrkande 5.

70. Socialavgifter för företag med

säsongsanställd personal

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sk401

yrkande 5.

Reservation 73 (kd, c)

71. Avgiftsskyldighet för andra föreningar

än idrottsförening

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf274,

2003/04:Sf333, 2003/04:Sk256 yrkande 3,

2003/04:Kr232 yrkande 9, 2003/04:Kr326 yrkande 2

och 2003/04:Kr329 yrkande 10.

Reservation 74 (kd)

Reservation 75 (c)

Stockholm den 25 november 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd)*, Ronny Olander (s), Bo

Könberg (fp)*, Mona Berglund Nilsson (s), Kalle

Larsson (v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén

(m)*, Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp)*,

Birgitta Carlsson (c)*, Anna Lilliehöök (m)*, Göte

Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt Kvarnström

(s) och Lilian Virgin (s).

*) Har ej deltagit i beslutet under

förslagspunkterna 17, 46 och 52

2003/04

SfU1

Utskottets överväganden

Socialförsäkringarna

Allmänna principer för socialförsäkringarna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

allmänna principer för socialförsäkringarna,

behov av socialförsäkringsreformer och risken

för ökad privatisering.

Jämför reservationerna nr 1 (fp), 2 (kd), 3

(v), 4 (c) och 5 (v).

Gällande ordning

Centrala delar i det svenska

socialförsäkringssystemet är sjukförsäkringen,

föräldraförsäkringen, arbetsskadeförsäkringen och

det allmänna pensionssystemet.

Från och med den 1 juli 2003 är kompensationsnivån

i sjukförsäkringen 77,6 % av arbetsinkomster upp

till 7,5 prisbasbelopp. För arbetslösa finns därtill

begränsningen att hel sjukpenning utges med högst

521 kr per dag. Den lagstadgade sjuklönen, som utges

av arbetsgivaren, har samtidigt förlängts till tre

veckor. I föräldraförsäkringen är kompensationsnivån

även fortsättningsvis 80 % av arbetsinkomster upp

till 7,5 prisbasbelopp och med en grundnivå om 150

kr per dag. Grundnivån, som avser de dagar som utges

med sjukpenningbelopp, föreslås nu höjas till 180

kr. För de dagar som tidigare betecknades

garantidagar är ersättningsnivån fortfarande 60 kr

om dagen, nu kallad lägstanivå. En höjning av taket

i sjuk- och föräldraförsäkringen till 10

prisbasbelopp har tidigare aviserats, och i

budgetpropositionen anges att inriktningen är att

förslaget skall genomföras före mandatperiodens

slut.

Förtidspensioneringen har fr.o.m. innevarande år

ersatts av förmånerna sjukersättning och, för

personer i åldern 19-29 år, aktivitetsersättning.

Förmånerna, som tillhör sjukförsäkringen, är

inkomstrelaterade men garantiförmåner finns också.

Förmåner från arbetsskadeförsäkringen utges främst

i form av livränta som i princip skall täcka 100 %

av inkomstförlusten till följd av en arbetsskada.

Även här är förmånstaket 7,5 prisbasbelopp.

Beviskravet i arbetsskadeförsäkringen har sänkts för

skador som inträffar den 1 juli 2002 eller senare.

Livräntan skall fr.o.m. 2003 till viss del följa den

allmänna löneutvecklingen.

Det allmänna pensionssystemet har nyligen

reformerats med omfattande övergångsregler. Syftet

har varit att skapa ett pensionssystem som är

följsamt mot den samhällsekonomiska och demografiska

utvecklingen. Enligt de helt reformerade reglerna

kommer inkomstgrundad ålderspension att vara

avgiftsdefinierad och grundas på de under livet

sammanlagda förvärvsinkomsterna. Pensionsrätten

motsvarar 18,5 % av den årliga förvärvsinkomsten upp

till 7,5 inkomstbasbelopp (efter avdrag för den

allmänna pensionsavgiften). Förmånerna i det

reformerade inkomstgrundade fördelningssystemet

anpassas bl.a. till den allmänna

inkomstutvecklingen, men avvikelse skall ske vid

ekonomisk obalans i systemet. Grundskyddet utgörs av

garantipension. Även efterlevandeförmånerna har

anpassats till det nya pensionssystemet. Ett

äldreförsörjningsstöd har införts som innebär att

personer som är bosatta i Sverige och som är 65 år

eller äldre garanteras en viss lägsta levnadsnivå.

Till begreppet socialförsäkring hänförs i många

sammanhang andra förmånssystem av socialpolitisk

art. Någon definition av begreppet finns inte i den

svenska lagstiftningen. I socialförsäkringslagen

(1999:799), som trädde i kraft den 1 januari 2001,

har en avgränsning skett utifrån ett praktiskt

betingat synsätt. Socialförsäkringslagen omfattar

således trygghetssystem som administreras av

Riksförsäkringsverket (RFV), försäkringskassorna och

Premie-pensionsmyndigheten. Lagen omfattar dock inte

förmåner som enbart avser vissa särskilda angivna

persongrupper eller ligger under den

landstingskommunala självbestämmanderätten. Förmåner

från arbetslöshetsförsäkringen omfattas inte heller

av socialförsäkringslagen bl.a. på grund av att

arbetslöshetsförsäkringen till väsentliga delar är

frivillig.

Genom socialförsäkringslagen har förmånerna delats

in i bosättningsbaserade respektive arbetsbaserade

förmåner. I förhållande till andra EU/EES-länder

gäller förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpning av

systemen för social trygghet när anställda,

egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar

inom gemenskapen. Ett flertal konventioner om social

trygghet har dessutom träffats mellan Sverige och

andra länder. Genom EU-medlemskapet är Sverige också

bundet av avtal om social trygghet mellan

gemenskapen och tredje land.

Socialförsäkringarna finansieras med

arbetsgivaravgifter, egenavgifter och allmän

pensionsavgift. Det gäller inkomstgrundad

ålderspension och efterlevandepension, sjukpenning,

rehabiliteringsersättning, inkomstrelaterad sjuk-

och aktivitetsersättning, arbetsskadeersättning och

föräldrapenningförmån. Den allmänna pensionsavgiften

tas endast ut på inkomster upp till 8,07

inkomstbasbelopp, vilket motsvarar 7,5

inkomstbasbelopp efter avdrag för den allmänna

pensionsavgiften, medan arbetsgivar- och

egenavgifter även tas ut på inkomster över denna

nivå. Däremot är det endast den del av

ålderspensionsavgiften i form av arbetsgivaravgift

och egenavgift som motsvarar inkomster under

förmånstaket 7,5 inkomstbasbelopp som förs till

premiepensionssystemet eller AP-fonderna. I

socialavgiftslagen (2000:980), som trädde i kraft

den 1 januari 2001, har skyldigheten att betala

socialavgifter anpassats till socialförsäkringslagen

så att avgifter betalas på arbetsinkomster för

personer som omfattas av den arbetsbaserade

socialförsäkringen. Bestämmelser om avgifternas

fördelning har samlats i lagen (2000:981) om

fördelning av socialavgifter.

Lagen om allmän försäkring (AFL) intog tidigare den

centrala platsen i det svenska

socialförsäkringssystemet. I och med

ålderspensionsreformen och efterföljande anpassning

och reformering av efterlevande- och

förtidspensioneringen har dock AFL:s ställning

ändrats. En särskild utredare har fått i uppdrag att

göra en teknisk översyn av AFL och andra

författningar på socialförsäkringsområdet (dir.

2001:70). Huvudsyftet med översynen är att göra

socialförsäkringslagstiftningen mer tydlig och

överskådlig och därmed lättare att tillämpa.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december

2005.

Motioner

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf340 ett

tillkännagivande om att en parlamentarisk

arbetsgrupp med företrädare för de sju

riksdagspartierna bör tillsättas för att gå igenom

problem kring socialförsäkringarna. Avsikten skall

vara att eftersträva en samsyn kring hållbara

principer för en stor socialförsäkringsreform som

omfattar främst sjukförsäkring och

arbetslöshetsförsäkring.

I motionen redovisas också bl.a. följande som

bidrag till diskussionen om hur socialförsäkringarna

kan utformas.

Det skall vara obligatoriska försäkringar mot

inkomstbortfall som innebär en fördelning av

riskkostnader. Försäkringarna skall utformas så att

de främjar arbete och företagande. Det bör så långt

som möjligt finnas ett direkt samband mellan

inbetalda avgifter och förmåner. Det är viktigt att

taket i socialförsäkringarna sätts så att det stora

flertalet inkomsttagares inkomster ligger under

taket. Vidare bör en övergång till "lönebasbelopp"

övervägas så att taket kan räknas upp med

standardhöjningen i samhället.

Kostnaderna för fördelningspolitiska inslag bör

finansieras med anslag över statsbudgeten.

Avgifterna skall vara oberoende av den enskilda

människans risk, men skillnader i kollektiva risker

kan motivera särskilda avgiftsuttag eller

nedsättningar. Försäkringarna förses med mekanismer

som gör att deras finansiella stabilitet

upprätthålls. De bör få buffertfonder.

De tre stora socialförsäkringssystemen - för

ålderspensioner, för arbetslöshetsförsäkring och för

sjukförsäkring (sjukpenning, rehabilitering och

motsvarigheten till förtidspension) - ges en

fristående ställning med egna styrelser och

redovisas vid sidan av statsbudgeten.

Kristdemokraterna

I motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 1

begärs ett tillkännagivande om

socialförsäkringssystemets utformning.

Huvudtanken är ett statligt generellt system som

ger utrymme för egna lösningar och personligt

ansvarstagande. Det gäller i första hand vid

sjukdom, arbetslöshet, barnafödande och pension. Med

undantag för pensionssystemet är dagens

socialförsäkringar dock varken särskilt robusta,

överskådliga eller träffsäkra och behöver därför

reformeras.

I ett kortare perspektiv bör socialförsäkringarna,

utöver pensionssystemet, renodlas och samordnas. Ett

bättre samband mellan avgifter och förmåner måste

upprättas. I ett längre perspektiv är det önskvärt

att hela skatte-, avgifts- och

transfereringssystemet effektiviseras.

Genom trygghetssystemet skall de flesta garanteras

en större del av ett eventuellt inkomstbortfall, men

trygghetssystemet skall även ge utrymme för

kompletterande lösningar och personligt

ansvarstagande.

Vänsterpartiet

I motion Sf242 av Rolf Olsson m.fl. (v) yrkande 1

anförs att det finns utvecklingstendenser som kan

hota legitimiteten och de grundläggande principerna

för socialförsäkringssystemet. Sedan ett antal år

tillbaka växer inslagen av privata försäkringar på

socialpolitikens område. Som exempel nämns en snabbt

växande andel privata sjukvårdsförsäkringar och att

det finns mer kollektiva former av privata

sjukförsäkringar. Det har dessutom från

regeringshåll framkommit idéer om att låta den

privata trafikförsäkringen ta över den allmänna

sjukförsäkringens åtaganden vid trafikskador.

Motionärerna anser det nödvändigt att regeringen

låter utreda och belysa riskerna med en fortsatt

framväxt av olika typer av privatiserade

försäkringar på detta område. En sådan utredning bör

också innefatta förslag till åtgärder ägnade att

förbättra de offentliga socialförsäkringarna vad

avser ersättningsnivåer, tak, fler steg i

sjukpenningen och andra tänkbara åtgärder så att

intresset för privata försäkringar minskar. I

motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf327

(yrkandena 1, 2 och 6) att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning, med företrädare för ett

flertal partier från de båda politiska blocken, om

de ekonomiska trygghetssystemen. Motionärerna anför

att socialförsäkringarna inte är anpassade efter

dagens anställnings- och sysselsättningsformer och

att de som inte kommit in på arbetsmarknaden inte

har rätt till vare sig sjukpenning, a-kassa eller

tjänstepension. Motionärerna anser att

trygghetssystemet bör bygga på bl.a. följande

principer:

Trygghetssystemet skall vara långsiktigt hållbart

och klara svängningar i konjunkturen liksom

förändringar i demografin. Det skall syfta till att

hjälpa människor som på grund av sjukdom eller

arbetslöshet förlorar sin arbetsinkomst tillbaka

till arbetslivet. Genom att renodla

trygghetssystemets olika ersättningsnivåer och skapa

ett enhetligt system blir det också mer förutsägbart

såväl för den enskilde som för staten.

Alla människor skall garanteras en ekonomisk

grundtrygghet. Människor måste kunna lita på

systemet och samtidigt kunna påverka sin egen

situation genom aktivitet. Riskerna måste spridas så

att människor kan delta på lika villkor. Inom

systemet skall kunna ske en rimlig omfördelning

mellan individer men också över livet.

Både rättvisa och effektivitet talar för

införandet av en samordnad arbetslivsförsäkring, där

sjukförsäkring, arbetsskadeförsäkring och

arbetslöshetsförsäkring ingår och där

ersättningsnivåerna harmoniseras och

myndighetsstrukturerna slås ihop.

Utskottets ställningstagande

Vad gäller utskottets syn på principerna för

socialförsäkringarna och de förslag som tas upp i

motionerna vill utskottet, i enlighet med sitt

ställningstagande senast i betänkande 2002/03:SfU1,

anföra följande.

Villkoren på arbetsmarknaden utvecklas och

förändras liksom samhället i övrigt, och

trygghetssystemen måste därför ständigt utvecklas

och förnyas. Socialförsäkringarna skall enligt

utskottet vara trygga, rättvisa och effektiva,

vilket bäst uppnås genom en generell offentlig

försäkring. Socialförsäkringarna skall dels ge

standardtrygghet genom att ersätta inkomstbortfall

upp till en viss nivå, dels ge ett grundläggande

skydd vid varaktig ohälsa för grupper som inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Försäkringssystem som i

första hand ersätter bortfall av inkomst har stora

fördelar framför försäkringar som enbart bygger på

en ren grundtrygghetsprincip. Genom

inkomstbortfallsprincipen garanteras individen en

bestämd standardnivå när han eller hon av olika skäl

inte kan försörja sig själv genom arbete, och denna

princip bör enligt utskottets mening vara

utgångspunkten för försäkringsskyddet även

framdeles. Förmåner från socialförsäkringarna skall

ges på lika villkor för alla och innehålla ett

betydande mått av utjämning mellan grupper som löper

olika risk att drabbas av sjukdom och skada. Det

förhållandet att i princip alla är med och

finansierar försäkringsskyddet möjliggör enligt

utskottets mening omfördelningar mellan olika

grupper och över livet. Vidare skall det finnas

möjligheter att kontrollera och begränsa samhällets

kostnader för försäkringen. Arbetslinjen är central.

Angeläget är också att försäkringsskyddet är

utformat så att det inte motverkar jämställdhet

mellan könen.

Beträffande frågan om huruvida socialförsäkringen

skall bestå av skilda delar eller av en samlad

försäkring vill utskottet påpeka att de olika

delarna av trygghetssystemet samspelar med varandra

vad gäller såväl finansiering som regelverk. Detta

har inte minst förändringarna på arbetsmarknaden

till följd av lågkonjunkturen i början av 1990-talet

tydliggjort. Kostnaderna för

arbetslöshetsförsäkringen ökade då kraftigt

samtidigt som kostnaderna för sjukförsäkringen

minskade. Vidare har de besparingar som under denna

tid var nödvändiga att göra i systemen visat att

ingrepp i en del av systemen utan samtidig

anpassning av regelverket i andra delar kan medföra

överströmningseffekter.

Utskottet anser emellertid att det är nödvändigt

att tydliggöra gränserna för de olika

försäkringssystemen och vad som bör ersättas från

socialförsäkringen respektive från andra

trygghetssystem, t.ex. arbetslöshetsförsäkringen.

Ett led i renodlingen är de fr.o.m. den 1 januari

1997 skärpta kriterierna för sjukpenning och

dåvarande förtidspension innebärande att sådan

ersättning som huvudregel endast utges vid

arbetsoförmåga som har sin grund i medicinska

orsaker. Enligt utskottets mening kan mycket vinnas

på att göra socialförsäkringssystemet tydligare och

mer lättöverskådligt. Det är också viktigt att

samverkan sker mellan dem som administrerar olika

delar av välfärdssystemen. En proposition med

förslag till utformning av en permanent finansiell

samordning inom rehabiliteringsområdet (prop.

2002/03:132) behandlas i betänkande 2003/04:SfU4. I

detta sammanhang kan även tilläggas att SGI-

utredningen i sitt slutbetänkande

Sjukpenninggrundande inkomst - Skydd och anpassning

(SOU 2003:50) anser att man bör gå vidare med en ny

försäkringsstruktur som innebär en sjukförsäkring

som är en i princip renodlad

inkomstbortfallsförsäkring, en fristående

föräldraförsäkring, en standardförsäkring för

studerande samt en fristående arbetsskadeförsäkring.

Utredningen anger att en ny försäkringsstruktur

kräver ytterligare utredningar, fördjupade analyser

och kostnadsberäkningar. Utredningen lämnar därför

inte några förslag till färdiga lösningar.

Vad gäller förmånstaket inom socialförsäkringarna

har utskottet redan hösten 2000 (bet. 2000/01:SfU1)

framhållit att utformningen av intjänande

taket inte får leda till att alltfler försäkrade

genom en normal löneutveckling med tiden delvis

hamnar utanför försäkringsskyddet och att en höjning

av förmånstaket borde ske så snart det finns

ekonomiskt utrymme, som inte behöver utnyttjas för

andra, mer angelägna reformer. Regeringen har

härefter aviserat en höjning av taket i sjuk- och

föräldraförsäkringen till 10 prisbasbelopp och i

årets budgetproposition anges att inriktningen är

att förslaget skall genomföras före mandatperiodens

slut.

Beträffande sambandet mellan förmåner och avgifter

vill utskottet påpeka att stora förändringar har

skett i strukturen för socialavgifter och

avgiftsuttag i avsikt att skapa bättre samstämmighet

mellan inkomster och utgifter i

socialförsäkringarna. Särskilt har genomförandet av

det nya ålderspensionssystemet medfört stora

förändringar. Finansieringen av de olika

försäkringsgrenarna har blivit mer renodlad. Genom

att inkomster och utgifter för olika försäkringar

lättare kan följas ökar trovärdigheten för

socialförsäkringssystemen. Någon exakt samstämmighet

mellan förväntade inkomster och utgifter för t.ex.

sjukförsäkringen har inte eftersträvats. Smärre och

tillfälliga skillnader mellan inkomster och utgifter

bör kunna finnas utan att det föranleder justeringar

av avgiftsnivån.

Vad gäller frågan om huruvida socialförsäkringarna

skall göras fristående från statsbudgeten är det

endast det nya inkomstgrundade

ålderspensionssystemet som redovisas utanför

statsbudgeten. För övriga delar av

försäkringssystemet gäller numera att utgifterna

skall bruttoredovisas i statsbudgeten. Senast

gjordes denna förändring för arbetsskadeförsäkringen

och delpensionsförsäkringen. Det pågående

reformarbetet av olika delar av

socialförsäkringssystemet kan dock få betydelse i

denna fråga. Utskottet har tidigare noterat att

såväl Sjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121) som

HpH-utredningen (SOU 2002:5) har föreslagit att

sjukförsäkringen finansieras vid sidan av

statsbudgeten.

En annan fråga som behöver övervägas noga är

socialförsäkringarnas förhållande till utgiftstak

m.m. i budgetprocessen. Frågan om hur

ålderspensionsutgifterna bör hanteras i budgeten och

i förhållande till utgiftstaken har aktualiserats i

och med att det inkomstgrundade

ålderspensionssystemet gjorts finansiellt stabilt

genom regler för automatisk balansering. Enligt

regeringen (prop. 2000/01:70) kräver frågan ett

helhetsperspektiv på den statliga budgetprocessen.

Regeringen hänvisade till att det inom

Regeringskansliet övervägs slutsatser och eventuella

åtgärder med anledning av vad Utredningen om

utvärdering av budgetprocessen föreslagit samt att

det inom det s.k. Vestaprojektet pågår ett arbete

med att i vissa avseenden ändra

redovisningsprinciperna för statsbudgeten. Hur

utgiftstak och saldomål kommer att anpassas till de

nya principerna är ännu inte avgjort. Mot bakgrund

av detta föreslog regeringen ingen förändring av

nuvarande ordning. Här kan nämnas att Utredningen om

utvärdering av budgetprocessen i betänkande SOU

2000:61 har ansett att såväl ålderspensionssystemet

som övriga socialförsäkringar bör omfattas av

utgiftstaket och det av utredningen föreslagna

utgiftsmålet. Vid behandlingen av propositionen om

automatisk balansering tillade utskottet (bet.

2000/01:SfU13) i denna fråga att det nya

ålderspensionssystemet är ett s.k. avgiftsdefinierat

system, som är fristående från statsbudgeten och i

sin helhet finansieras med en specialdestinerad och

fast pensionsavgift. Med föreslagna regler för

automatisk balansering skulle pensionssystemet

därtill bli långsiktigt finansiellt stabilt. Varken

den allmänna ekonomiska utvecklingen eller

demografiska förändringar skulle därutöver kunna

föranleda politiska beslut som begränsar

pensionsutgifternas storlek. Det var enligt

utskottets mening därför viktigt att osäkerhet inte

i något sammanhang uppkommer om det

inkomstrelaterade ålderspensionssystemets autonomi.

För den händelse denna del av pensionssystemet även

fortsättningsvis skulle ingå under ett utgiftstak

var det enligt utskottets mening viktigt att

innebörden av ett sådant utgiftstak i förhållande

till pensionssystemet tydligt klargörs.

Statsministern har i frågestund i riksdagen den 13

november 2003 aviserat en kommande översyn av

socialförsäkringssystemen. Utskottet välkomnar en

sådan översyn i syfte att långsiktigt säkra en

gemensamt finansierad, generell offentlig

försäkring. Något tillkännagivande från riksdagen i

frågan är sålunda inte påkallat, och utskottet

avslår därmed motionerna Sf327 yrkandena 1, 2 och 6,

Sf340 och Sf397 yrkande 1.

Med hänvisning till det ovan anförda är något

tillkännagivande med anledning av motion Sf242

yrkande 1 heller inte påkallat.

Internationella aspekter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden dels om

utlandsstuderandes tillhörighet till den

svenska socialförsäkringen, dels om

gränshinder i Norden.

Jämför reservationer nr 6-7 (m).

Gällande ordning

I socialförsäkringslagen (1999:799), SofL, finns

bestämmelser om vem som omfattas av den svenska

socialförsäkringen. Där anges också att EG-rätten

eller avtal om social trygghet som ingåtts med andra

stater kan medföra begränsningar i tillämpligheten.

I 2 kap. 1 § SofL anges att den som kommer till

Sverige och kan antas komma att vistas här under

längre tid än ett år skall anses bosatt här om inte

synnerliga skäl talar mot det. Där anges också att

den som lämnar Sverige fortfarande skall anses

bosatt här om utlandsvistelsen kan antas vara längst

ett år. I lagen finns särskilda bestämmelser om

utlandsstuderande. I 2 kap. 5 § anges att en i

Sverige bosatt person som lämnar landet för att

studera i ett annat land fortfarande skall anses

bosatt här så länge han eller hon genomgår en

studiestödsberättigad utbildning eller har

utbildningsbidrag för doktorander. I samma lagrum

anges att den som kommer till Sverige för att

studera inte skall anses vara bosatt här. Detta

gäller dock inte den som har utbildningsbidrag för

doktorander. Enligt 6 § samma kapitel gäller

bestämmelserna om bosättning även medföljande make

och därmed likställd samt barn som inte fyllt 18 år.

De nämnda bestämmelserna får betydelse för den

bosättningsbaserade försäkringen, enligt vilken

rätten till vissa förmåner gäller den som är bosatt

i Sverige. För utbetalning av bosättningsbaserade

förmåner under en utlandsvistelse finns därtill

ytterligare begränsningar. För rätt till förmåner

som hör till den arbetsbaserade försäkringen är

huvudregeln att personen arbetar i Sverige.

För att den som utnyttjar den fria rörligheten

inom EU inte skall missgynnas när det gäller rätten

till social trygghet finns regler som samordnar de

nationella socialförsäkringssystemen. De närmare

bestämmelserna finns i förordningen (EEG) nr 1408/71

om tillämpningen av systemen för social trygghet när

anställda, egenföretagare eller deras

familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen. I

förordningen finns bestämmelser om bl.a.

likabehandling av EU-medborgare, bestämmande av

tillämplig lagstiftning, sammanläggning av

kvalifikationstider, export av förmåner och

proportionell beräkning av pensioner. En

grundläggande princip är att den för vilken

förordningen gäller skall omfattas av lagstiftningen

i bara en stat, i regel arbetslandets lagstiftning.

Det ankommer på den nationella lagstiftningen att

ange närmare villkor för att tillhöra det landets

system för social trygghet och förutsättningarna för

att få förmåner. Den nationella lagstiftningen får

dock inte avvika från gemenskapsrättsliga principer

och regler. För enskilda fall eller för definierade

grupper är det möjligt för länderna att sluta

överenskommelser om undantag från de allmänna

reglerna i EG-rätten om vilket lands lagstiftning om

social trygghet som skall tillämpas i olika

situationer.

Förbindelserna på socialförsäkringsområdet mellan

Sverige och de övriga nordiska länderna regleras

även av den nordiska konventionen om social

trygghet. Den nordiska konventionen har i huvudsak

betydelse för personer som inte omfattas av EG-

rätten om social trygghet, dvs. personer som inte

har utnyttjat den fria rörligheten, som inte har

eller har haft arbete, eller som inte är medborgare

i EU/EES-land men är bosatta i Norden.

Motioner

I motion Sf362 av Majléne Westerlund Panke (s) anges

att svenska forskare med forskarstipendium som regel

stannar utomlands under två år. Det medför problem

eftersom t.ex. barnbidraget endast betalas ut under

sex månader. Ett annat problem är

kvalifikationskravet i föräldraförsäkringen och

utförsäkringen från a-kassan. Motionären föreslår

ett tillkännagivande om att problematiken måste

uppmärksammas.

I en annan motion, Sf285 av Anita Sidén och Anna

Lilliehöök (m), begärs en översyn av reglerna för

det sociala skyddet för medföljande till utländska

studenter och forskare. Problemen gäller särskilt

personer från länder utanför EU. Varken den

studerande/forskaren eller familjen anses bosatta

här i landet. Det gäller även en anhörig som lyckas

få arbete och arbetstillstånd.

I en motion om arbetskraftens rörlighet i

Öresundsregionen, Sf324 av Tobias Billström m.fl.

(m), anges att en icke EU-medborgare, varaktigt

bosatt i ett av länderna, inte kan ta arbete i det

andra landet annat än om personen tillhör en

bristyrkesgrupp. Ett annat problem är visumreglerna

för den som skall besöka båda länderna. När det

gäller utformningen av socialförsäkringssystemet kan

det bli besvärliga effekter när en person arbetar i

såväl Sverige som Danmark. Vidare är föräldrapenning

och dagisplats dåligt synkroniserade. Andra exempel

är pensionsintjänande vid kortare arbete än tolv

månader samt situationen för den som är

långtidssjukskriven. I yrkandena 1 och 2 begärs

tillkännagivanden härom.

Även i motion Sf284 av Marietta de Pourbaix-Lundin

(m) tas upp gränshinder i Öresundsregionen. I

motionen begärs att regeringen tar upp förhandlingar

inom EU i syfte att lösa problematiken när det

gäller föräldraförsäkringen.

I motion A240 av Viviann Gerdin (c) yrkandena 1

och 2 begärs tillkännagivanden om att hinder för

arbetspendlare över svensk-norska gränsen bör

undanröjas. Motionären anser att arbetslandets

lagstiftning bör gälla vid alla ersättningar. Ett

sätt att lösa övergångsproblem är att ha en

karenstid då hemlandet garanterar utbetalningar vid

sjukdom, föräldraledighet m.m.

Utskottets ställningstagande

I socialförsäkringslagen regleras, som ovan

redovisats, när en utlandsstuderande skall omfattas

av svensk socialförsäkring. I proposition

1998/99:119, där förslaget till

socialförsäkringslagen lades fram, anges bl.a. att

studerande som saknar förvärvsinkomster, inte minst

de som studerar utomlands, ofta har ett svagt

socialförsäkringsskydd. De kan åberopa sig på flera

av samordningsreglerna i förordning (EEG) nr 1408/71

men förordningen saknar regler om i vilket land en

studerande skall vara försäkrad. I propositionen

anges att det får anses vara internationell praxis

att utgå från att utlandsstuderande inte skall

omfattas av studielandets lagstiftning om social

trygghet. Utlandsstuderande från Sverige bör dock

inte ställas utan försäkringsskydd utan omfattas av

viss svensk försäkring, i första hand de

bosättningsbaserade förmånerna. Den grupp som skall

omfattas av denna specialreglering bör avgränsas

till dem som normalt kan antas ha så stark

anknytning till Sverige att det motiverar svensk

försäkringstillhörighet. Reglerna skall även gälla

medföljande familjemedlemmar.

I propositionen angavs vidare att principen att

utlandsstuderande i första hand skall vara

försäkrade där de har sitt egentliga hemvist måste

tillämpas även på utlandsstuderande som kommer till

Sverige för att studera. Den som kommer till Sverige

för att studera skall anses bosatt här endast om han

eller hon är berättigad till utbildningsbidrag för

doktorander. Även dessa bestämmelser gäller

medföljande familjemedlemmar.

Vid behandlingen av den nämnda propositionen angav

utskottet (bet. 1999/2000:SfU3) bl.a. att den

sociala tryggheten för svenska forskare som arbetar

utomlands är av stor vikt men att den, i de fall där

den generella ettårsregeln inte är tillämpbar, måste

tillgodoses på annat sätt än genom den svenska

socialförsäkringen.

Utskottet är inte berett att föreslå någon ändring

i dessa grundläggande bestämmelser i

socialförsäkringslagen. Utskottet vill dock tillägga

att en särskild utredare har i uppdrag (dir.

2002:148) att utreda vissa frågor rörande

forskarutbildningen och perioden efter

doktorsexamen. I uppdraget ingår bl.a. att närmare

studera hur rörligheten ser ut och föreslå åtgärder

för att ytterligare öka den internationella

mobiliteten. Uppdraget skall redovisas senast den 31

december 2003.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf285 och Sf362.

När det gäller nordiska frågor har utskottet

tidigare (bet. 2002/03:SfU1) redovisat att en

särskild utredare haft i uppdrag av Nordiska

ministerrådet att utreda de rättigheter en

medborgare i ett nordiskt land har vid bosättning,

arbete, studier, besök eller liknande i ett annat

nordiskt land. En slutrapport har avlämnats i april

2002, Nordbornas rättigheter (ANP 2002:719). I

rapporten anges att det av många skäl krävs en

bättre samordning av lagar och regelverk. Det

växande gränsregionala samarbetet, som då var

synligast kring Öresund och i Tornedalen, gör

behovet av samordning akut. Behovet förstärks

dessutom av att alltfler kommer att arbeta och bo i

mer än ett land som en följd av globaliseringen, den

europeiska integrationen och det växande samarbetet

mellan företag i Norden. I rapporten anges bl.a. att

nya gemensamma nordiska regler som berör EU/EES:s

kompetensområde även bör gälla EU-länders

medborgare. Bilaterala överenskommelser mellan

nordiska länder som reglerar nordbors rättigheter

bör undvikas. Skillnader mellan länderna i

beskattningen, i de sociala välfärdsstrukturerna,

särskilt när det gäller pensioner och familjepolitik

och inom utbildningen, anges ha skapat de flesta

problemen.

Utskottet har tidigare även redovisat att en

rapport "Öresund - en region blir till" i maj 1999

gemensamt getts ut av de svenska och danska

regeringarna. I rapporten anförs om det sociala

området bl.a. följande.

Reglerna är desamma för alla gränsöverskridande

aktiviteter i hela EU, och några bestämmelser

särskilt anpassade för förhållandena mellan Danmark

och Sverige finns inte. Reglerna i förordning

1408/71 får enligt rapporten i vissa avseenden

särskilt komplicerade effekter i de fall Danmark är

inblandat, eftersom Danmark skiljer sig från övriga

medlemsstater vad gäller den sociala trygghetens

finansiering såtillvida att socialavgifter knappast

existerar.

I rapporten anges att de danska och svenska

regeringarna bl.a. skall verka för att tillämpningen

av gällande regler så långt möjligt sker på ett sätt

som främjar integrationen, och de kommer att ta

initiativ till att utarbeta en gemensam tolkning av

EG-reglerna om social trygghet.

Sverige är ordförande för det nordiska

regeringssamarbetet under 2003 och prioriterar

därvid bl.a. arbetet med att underlätta rörligheten

över gränserna för nordiska medborgare. Det kan även

nämnas att en utredning pågår till december 2003 om

den nordiska arbetsmarknaden. Utgångspunkten är att

den utvidgas till att omfatta tredjelandsmedborgare

med permanenta uppehållstillstånd. Här noteras att

Danmark inte omfattas av EU-samarbetet när det

gäller rättsliga och inrikes frågor. Vidare har den

nordiska socialförsäkringsgruppen tillsatt en

arbetsgrupp som skall granska frågor om

familjeförmåner, bl.a. vilket land som betalar

föräldraledighet vid flyttning under graviditet. Det

kan också nämnas att en ny nordisk konvention om

social trygghet har undertecknats den 18 augusti

2003. En proposition för riksdagens godkännande av

konventionen har beslutats av regeringen den 20

november 2003. Det har även gjorts möjligt för

studenter som flyttar inom Norden att få bostads-

och barnbidrag.

Utskottet konstaterar att det redan pågår mycket

arbete med att undanröja gränshinder inom Norden och

att gränshindersfrågor har blivit en högt

prioriterad uppgift i det nordiska samarbetet. Även

det isländska ordförandeskapet i Nordiska

ministerrådet kommer att prioritera detta arbete

under 2004.

När det gäller visum noterar utskottet att alla de

nordiska länderna ingår i Schengensamarbetet och att

huvudregeln är att ett visum utfärdat för ett land

även gäller övriga Schengenländer.

Något uttalande från riksdagens sida med anledning

av motionerna Sf324 yrkandena 1 och 2, Sf284 samt

A240 yrkandena 1 och 2 är således inte påkallat.

Motionerna avstyrks.

Företagare

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

företagares sjukpenninggrundande inkomst och

om kalenderdagsberäkning av tillfällig

föräldrapenning till företagare.

Jämför reservationerna nr 8 (m, fp c), 9 (m),

10 (m, fp, c) och 11 (m).

Motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf234 yrkande

1 förslag till ändring så att beräkning av SGI ger

egenföretagare en inkomsttrygghet som är likvärdig

den som gäller för löntagare. Motionärerna anser att

beräkningen av SGI bör utgå från taxerad inkomst

justerad för resultatreglerande poster. Därefter bör

den framräknade inkomsten korrigeras för skäliga

fasta kostnader för lokaler, räntor m.m.

Motionärerna påpekar att sjukförsäkringsavgiften för

egenföretagare är högre än för anställda. I yrkande

2 begärs ett tillkännagivande om att arbetstiden bör

beräknas på samma sätt för egenföretagare som för

löntagare vid tillfällig föräldrapenning. Vidare

begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att

egenföretagare eller visstidsanställda inte skall

riskera att stå utan inkomstbortfallsförsäkring i

händelse av sjukdom eller föräldraskap och att det

s.k. sexmånaderskravet vid fastställande av SGI

därför bör slopas.

I motionerna N411 av Eva Flyborg m.fl. (fp)

yrkande 2 och N329 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 12 påpekas brister i det sociala

trygghetssystemet för företagare. Motionärerna anför

att en egenföretagare har fasta kostnader vid

sjukdom och föräldraledighet. Samtidigt som

företaget tillfälligt är stängt med bortfall av

inkomster riskeras även ett mer långsiktigt

inkomstbortfall genom att kunderna söker sig till

andra företag. Detta är särskilt känsligt för de

företag som verkar inom tjänstesektorn. Motionärerna

kritiserar även att den tillfälliga

föräldrapenningen för en egenföretagare beräknas per

kalenderdag, vilket innebär att egenföretagare får

lägre ersättning än anställda när han eller hon är

hemma och tar hand om sjuka barn. Även i motion A307

yrkande 18 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) anges att

villkoren i föräldraförsäkringen för företagare bör

jämställas med villkoren för anställda.

I motion Sf382 av Yvonne Ångström m.fl. (fp, m,

kd, c) begärs ett tillkännagivande om att även den

som startar ett aktiebolag bör kunna få en högre SGI

under ett uppbyggnadsskede.

I motion N348 av Viviann Gerdin och Roger

Tiefensee (c) yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om att nya företagare bör få ta med sig

socialförsäkringsskyddet från en tidigare

anställning in i det nya företaget under de två

första åren.

I motion N414 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp)

begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om att ur

ett rättviseperspektiv utreda företagarnas

ekonomiska situation vid sjukdom. Aktiebolagsägare

bör enligt motionärerna få samma regler under

uppbyggnadsskedet som andra företagare. I samma

motion yrkande 3 begärs att de ekonomiska

konsekvenserna av att ändra karenstiden för

företagare utreds. Motionärerna anser att

företagaren maximalt skall kunna välja 14 dagars

karenstid men med samma avgift som vid 30-

dagarskarens.

I flerpartimotionen Sf385 av Annika Qarlsson m.fl.

(c, m, fp, kd) begärs ett tillkännagivande om att

egenföretagare bör få rätt till ersättning vid

tillfällig föräldraledighet på samma villkor som för

anställda, dvs. att den skall beräknas utifrån

årsarbetstiden.

I motion Sf235 av Ulla Löfgren och Anita Sidén (m)

anges att det finns regler som diskriminerar

närstående till företagare. I motionen anges ett

exempel då en kvinna deklarerat hälften av

inkomsterna från ett lantbruk men att SGI:n och

därmed föräldrapenningen blivit lägre på grund av

att maken gjort skattemässiga avsättningar. SGI:n

har beräknats med utgångspunkt i den sammanlagda

deklarerade inkomsten, varefter den delats lika

mellan makarna. Motionärerna begär ett

tillkännagivande om att alla diskriminerande regler

bör slopas.

Utskottets ställningstagande

För en person som driver näringsverksamhet i form av

ett aktiebolag beräknas SGI:n på den lön som tas ut

från bolaget (SGI på grund av inkomst av

anställning). Personen likställs således med en

anställd. Det innebär också att när han eller hon

blir sjuk är bolaget skyldigt att betala sjuklön

enligt lagen (1991:1047) om sjuklön. Socialavgifter

betalas på lönesumman i form av arbetsgivaravgifter.

När det gäller personer som driver

näringsverksamhet som fysisk person eller i form av

bl.a. handelsbolag, s.k. egenföretagare, räknas

SGI:n med utgångspunkt i den taxerade

nettoinkomsten, dock högst motsvarande skälig lön

för liknande arbete som anställd (SGI på grund av

inkomst av annat förvärvsarbete). Under

uppbyggnadsskedet kan SGI:n sättas högre än den

skatterättsliga nettointäkten, dock även här högst

vad som motsvarar skälig lön för liknande arbete som

anställd. Rätt till sjuklön enligt sjuklönelagen

gäller inte sådan egenföretagare. Vidare gäller att

socialavgifter betalas i form av egenavgifter och i

huvudsak på den taxerade nettoinkomsten.

Det är således skillnader i regleringen av

socialförsäkringsskyddet för egenföretagare och

personer som driver verksamhet i aktiebolagsform.

Den som genom en anställning redan har ett

upparbetat socialförsäkringsskydd men slutar

anställningen för att starta egen verksamhet i

aktiebolagsform får inte någon SGI och därmed inte

sjukpenning om han eller hon under uppbyggnadsskedet

inte anser sig kunna ta ut lön från företaget. I

normalfallet får han eller hon då inte heller

föräldrapenning över grundnivån. För den som driver

verksamheten som egenföretagare finns däremot

särregler under uppbyggnadsskedet som innebär att

sjukpenning och föräldrapenningförmåner kan beräknas

på ett högre underlag än den skatterättsliga

nettointäkten.

Utredningen för översyn av inkomstbegreppet inom

bidrags- och socialförsäkringssystemen (IBIS) har i

betänkandet Förmån efter inkomst (SOU 1997:85)

föreslagit att den som startar ett eget företag,

oberoende av i vilken företagsform som företaget

startas, under vissa förutsättningar skall ha rätt

till sjukpenning m.m. även om företagaren under

uppbyggnadsskedet inte kan redovisa någon inkomst av

eget förvärvsarbete. Under tre år av verksamhetens

uppbyggnadsskede skall SGI enligt förslaget beräknas

till lägst den SGI som skulle ha beräknats om

sjukfallet inträffat omedelbart innan den försäkrade

började arbeta i verksamheten.

Efter beredning inom Socialdepartementet

redovisades därefter i departementspromemorian

Beräkningsunderlag för dagersättning - sjukpenning,

föräldrapenning m.m. (Ds 1999:19) ett liknande

förslag. Dessutom föreslogs att beräkningsunderlaget

för dagersättning under tre år inte skulle uppgå

till ett lägre årligt belopp än 250 % av

prisbasbeloppet. Regeringen ansåg efter överväganden

att förslagen i Ds 1999:19 inte borde genomföras

(prop. 2000/01:1 utgiftsområde 10).

Vid behandlingen av motioner om SGI under

uppbyggnadsskedet i ett aktiebolag under förra

riksmötet, bet. 2002/03:SfU1, angavs att det enligt

utskottets mening kan ifrågasättas om det är rimligt

att en person, särskilt när han eller hon redan har

ett upparbetat socialförsäkringsskydd, skall riskera

att ställas utan försäkringsskydd under

uppbyggnadsskedet av en verksamhet bara av det

skälet att vederbörande valt aktiebolagsformen för

verksamheten. Utskottet avstyrkte då behandlade

motioner med hänvisning till att SGI-utredningen

enligt utskottets mening hade möjlighet att överväga

hur den som driver verksamhet i ett aktiebolag skall

kunna få ett tryggare socialförsäkringsskydd under

verksamhetens uppbyggnadsskede, i vart fall när det

gäller personer som tidigare har ett

försäkringsskydd.

SGI-utredningen har i sitt slutbetänkande SOU

2003:50 inte särskilt tagit upp denna fråga.

Utredningen föreslår dock en ny försäkringsstruktur

enligt det tidigare redovisade.

Utskottet noterar att Näringsdepartementet i

promemorian Företags- och anställningsformer i

förändring (Ds 2003:27) beskriver de hinder som kan

finnas för individer att gå över från att vara

anställd till att vara företagare. I promemorian

belyses skillnaderna i befintliga regelsystem vad

avser företagare respektive anställda, särskilt när

det gäller de sociala trygghetssystemen samt de

eventuella problem som dessa skillnader medför. I

promemorian redovisas bl.a. de ovan nämnda SGI-

reglerna och tidigare utredningsförslag.

Sammanfattningsvis anges att kartläggningen visar

att vissa problem finns i reglerna om sjukförsäkring

och om arbetslöshetsersättning för företagare och

att det därför kan finnas skäl att se närmare på

vissa av dessa frågor.

Eftersom ifrågavarande SGI-bestämmelser redan

uppmärksammats inom Regeringskansliet förutsätter

utskottet att socialförsäkringsskyddet under

uppbyggnadsskedet för den som driver verksamhet i

aktiebolagsform närmare granskas. Utskottet anser

det angeläget att regeringen skyndsamt återkommer

med förslag beträffande företagarnas ekonomiska

situation. Med det anförda avstyrker utskottet

motionerna Sf382 och N414 yrkande 2. Utskottet

avstyrker även motion N348 yrkande 2.

Utskottet motsätter sig däremot en sådan

principiell förändring av socialförsäkringens

konstruktion att SGI:n för en egenföretagare skulle

kunna täcka även kostnader i verksamheten och

således mer eller mindre beräknas på verksamhetens

bruttoinkomst. Utskottet anser att riksdagen bör

avslå motionerna Sf234 yrkande 1, N411 yrkande 2 i

denna del och N329 yrkande 12 i denna del.

Vid beräkning av SGI skall enligt RFV:s

föreskrifter RFFS 1998:12 endast sådan inkomst

beaktas som en försäkrad kan antas komma att tills

vidare åtnjuta av eget arbete under minst sex

månader i följd. Av RFV:s Vägledning 2002:4 framgår

att denna bestämmelse inte innebär att en person i

realiteten måste ha ett arbete som varar minst sex

månader i sträck för att inkomsten skall kunna ingå

i beräkningen av årsinkomsten, utan den försäkrades

framtida avsikt med sitt förvärvsarbetande skall

vägas in i bedömningen. Denna avsikt kan beaktas i

alla tänkbara situationer, t.ex. vid nytillträde,

återinträde efter förvärvsavbrott oavsett orsak till

avbrottet, arbetsbyte eller vid utökad arbetstid.

Mot bakgrund av det anförda anser utskottet att

motion Sf234 yrkande 3 är tillgodosedd.

Utskottet motsätter sig att karenstiden för

egenföretagare förkortas utan att detta följs av en

anpassning i uttaget av sjukförsäkringsavgift.

Motion N414 yrkande 3 avstyrks därmed.

Flera motioner tar upp det förhållandet att

tillfällig föräldrapenning till egenföretagare

beräknas efter kalenderdag. Tidigare beräknades

tillfällig föräldrapenning per kalenderdag för alla.

Reglerna ändrades 1987 (prop. 1986/87:69, bet. SfU

1986/87:12) så att tim- eller dagberäknad tillfällig

föräldrapenning enligt huvudregeln gäller för

försäkrad med inkomst av anställning. För

egenföretagare kalenderdagsberäknas således

fortfarande den tillfälliga föräldrapenningen,

vilket i praktiken innebär att företagare i regel

får en lägre ersättning per dag. Som motiv till

detta angavs bl.a. att den som arbetar som

egenföretagare inte omfattas av arbetstidslagen och

därför själv har möjlighet att förlägga sina

arbetstider på ett lämpligt sätt. Det kunde för den

försäkrade vara svårt att avgöra hur han eller hon

skulle ha arbetat om han eller hon inte hade vårdat

sjukt barn, och därför ansågs det inte möjligt att

utge ersättning för det antal timmar som

egenföretagaren skulle ha arbetat.

IBIS-utredningen påpekade i ovannämnda betänkande

SOU 1997:85 att tillfällig föräldrapenning till egna

företagare enbart utges för dagar då föräldern

annars skulle ha förvärvsarbetat, varför bl.a. någon

utjämning över tiden inte kan göras. Utredningens

uppfattning var att det inte finns någon möjlighet

att timberäkna ersättningen till egna företagare av

de skäl som motiverade 1987 års ändring. Utredningen

ansåg emellertid att kalenderdagsberäkningen skulle

kunna ersättas med s.k. dagberäkning. Med en sådan

beräkning skulle ersättningen anpassas efter

årsinkomsten fördelad på arbetsdagar beräknade efter

en femdagarsvecka. Med hänsyn till de besparingar

utredningen skulle göra inom sjukförsäkringen ansåg

sig utredningen dock inte kunna föreslå några

ytterligare förändringar som medförde

kostnadsökningar.

Utskottet konstaterar liksom vid behandling av

liknande motioner under föregående riksmöte (bet.

2002/03:SfU1) att kalenderdagsberäkningen medför att

egenföretagare missgynnas vid uttag av tillfällig

föräldrapenning. IBIS-utredningen har redovisat en

teknisk lösning på problemet men har av kostnadsskäl

inte kunnat lägga fram något förslag. Av

kostnadsskäl anser sig inte heller utskottet kunna

föreslå en sådan regeländring.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf234 yrkande 2, Sf385, N411 yrkande 2 i denna del,

N329 yrkande 12 i denna del och A307 yrkande 18.

När det gäller reglerna för beräkning av SGI när

makar gemensamt driver förvärvsverksamhet, eller den

ena maken driver sådan verksamhet med biträde av den

andre, finner utskottet inte anledning för riksdagen

att göra något uttalande i frågan. Utskottet

avstyrker motion Sf235.

Konstnärers socialförsäkringsskydd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

konstnärers socialförsäkringsskydd.

Jämför reservation nr 12 (m).

Motioner

I motion Kr254 av Kent Olsson m.fl. (m) yrkandena 8

och 9 framhålls att det karaktäristiska för

konstnärsyrket är att det tar lång tid att etablera

sig som konstnär och att inkomsterna är ojämna över

tiden. För konstnärerna behövs därför mer

individanpassade socialförsäkringssystem. För en

konstnär som är egenföretagare gäller i nuvarande

system att sjukpenningen grundas på nettoinkomsten.

Kostnader som t.ex. ateljéhyra ersätts således inte.

Konstnären bör därför få möjlighet att komplettera

sjukpenningen med en tilläggsförsäkring.

Tilläggsförsäkringen skall även täcka inkomstförlust

vid föräldraförsäkring, havandeskapspenning och

arbetsskadeförsäkring.

I yrkande 14 föreslås ett tillkännagivande om

behovet av att utveckla försäkringsalternativ.

Inbetalda egenavgifter bör i så fall tillfalla den

försäkringslösning konstnären valt. Ett sådant

yrkande har också framställts i motion 2002/03:Kr264

av Kent Olsson m.fl. (m) yrkande 14.

Utskottets ställningstagande

En särskild utredare har haft i uppdrag att

kartlägga hur gällande trygghetssystem inom bl.a.

socialförsäkringsområdet förhåller sig till

konstnärlig verksamhet. I betänkandet Konstnärerna

och trygghetssystemen (SOU 2003:21) anger utredaren

bl.a. att analysen visar att merparten av de problem

konstnärer möter i de olika trygghetssystemen ligger

i tillämpningen och mera sällan i lagar och

förordningar. Orsaken till problemen har att göra

med en brist på samsyn och samordning av

konstnärernas ärenden i de olika systemen. Bland

annat därför borde stat och myndigheter på området

överväga en mer samlad hantering av konstnärernas

ärenden. I avsnittet om det generella

välfärdssystemet och inkomstbortfallsprincipen anges

att inkomstskillnaderna mellan konstnärer och

konstnärskategorier är betydande, men för stora

grupper av konstnärligt yrkesverksamma är

inkomsterna låga. Det innebär att deras

inkomstbortfall i händelse av sjukdom m.m. också är

lågt - dvs. ersättningsnivåerna är låga. Detta

grundproblem går i det stora hela inte att lösa i

socialförsäkringssystemen, så länge

inkomstbortfallsprincipen ligger fast. Utredaren

konstaterar att alltför låga inkomster är ett

kulturpolitiskt problem.

Utskottet vidhåller att inkomstbortfallsprincipen

även fortsättningsvis bör gälla i

socialförsäkringssystemet. Utskottet vill emellertid

hänvisa till att regeringen i budgetpropositionen

(utgiftsområde 17 s. 48) anger att de statliga

stöden och ersättningarna ger många yrkesverksamma

konstnärer ekonomisk grundtrygghet och möjlighet att

försörja sig på konstnärligt arbete. Fortfarande är

det dock svårt för många etablerade konstnärer att

försörja sig på sitt konstnärliga arbete. Därför är

det enligt regeringen viktigt att utveckla

konstnärernas arbetsmarknad.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Kr254 yrkandena 8, 9 och 14 samt 2002/03:Kr264

yrkande 14.

Studerande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om den

studiesociala utredningen, om postdoktorala

studier samt om studier och

deltidssjukskrivning.

Jämför reservationerna nr 13 (kd), 14 (c),

15-16 (m).

Motioner

I motionerna Ub513 yrkande 1 och Ub516 yrkande 1 av

Torsten Lindström m.fl. (kd) anförs att direktiven

till den studiesociala utredningen är alltför

begränsade. Motionärerna anser att en parlamentarisk

utredning i stället bör tillsättas för att se över

studiemedelssystemet och dess sociala konsekvenser

för studerande. I motion Ub516 begärs i yrkande 2

ett tillkännagivande om att gränsdragningen mellan

studiestödssystemet och samhällets trygghetssystem

särskilt bör ses över.

Håkan Larsson m.fl. (c) anser i motion Ub390

yrkande 10 att en parlamentarisk

studiesocialutredning bör tillsättas i vilken även

studenterna skall vara representerade. I yrkande 24

anförs att även distansstudenters studiesociala

situation bör utredas.

I motion Ub463 av Susanne Eberstein och Kerstin

Kristiansson Karlstedt (s) begärs ett

tillkännagivande om ekonomiska förutsättningar för

ensamstående föräldrar som studerar och att den

studiesociala utredningen ges hög prioritet så att

det innebär konkreta förbättringar inom kort.

En översyn av studiesociala förhållanden för s.k.

postdoktorander begärs i motionerna Ub385 av Gunilla

Carlsson i Tyresö m.fl. (m) yrkande 8 och Sf232 av

Per Bill (m). Motionärerna tar särskilt upp rätten

att behålla SGI samt kvalifikationskraven i

föräldraförsäkringen.

Möjligheterna att kombinera deltidssjukskrivning

med studier på deltid tas upp i tre motioner, Sf205

av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m), Sf256 av

Maria Larsson (kd) och Sf290 av Kurt Kvarnström

m.fl. (s).

Utskottets ställningstagande

När det gäller studerandes ekonomiska och sociala

situation är två utredningar av särskilt intresse.

Studiesociala utredningen har i uppdrag (dir.

2002:120) att göra en samlad analys av den

ekonomiska och sociala situationen för studerande på

olika utbildningsnivåer under den samlade

studietiden, inklusive studieuppehåll. Utredaren

skall, mot bakgrund av de studerandes skiftande

sociala situation, kartlägga samspelet mellan

studiestödssystemet och andra förmånssystem inkl.

bostadsbidrag, ekonomiskt bistånd enligt

socialtjänstlagen och arbetslöshetsförsäkringen.

Grundstrukturen i de befintliga förmånssystemen

skall ligga fast. Dit hör bl.a.

inkomstbortfallsprincipen.

Genom tilläggsdirektiv har Studiesociala

utredningen fått i uppdrag att även analysera

förutsättningarna för att införa ett barntillägg

till studerande (dir. 2003:13). Syftet med analysen

skall vara att undersöka vilka möjligheter det finns

att på ett effektivt sätt underlätta den ekonomiska

situationen för studerande med barn. Om utredaren

finner att förutsättningar finns för att införa ett

barntillägg skall kostnaden beräknas och förslag

till finansiering lämnas.

Utredningen skall avslutas senast den 31 december

2003.

Den tidigare nämnda SGI-utredningen, som haft i

uppdrag att göra en analys och föreslå ändringar i

reglerna om skyddstider för SGI, anser i sitt

slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst - Skydd

och anpassning (SOU 2003:50) att en justering av

skyddsreglerna genom ytterligare utvidgningar inte

är en framkomlig väg. Man bör i stället på sikt

bygga om skyddssystemet och gå vidare med en ny

försäkringsstruktur som innebär en sjukförsäkring

som är en i princip renodlad

inkomstbortfallsförsäkring, en fristående

föräldraförsäkring, en standardförsäkring för

studerande samt en fristående arbetsskadeförsäkring.

Standardförsäkringen för studerande skall vara en

obligatorisk försäkring med inkomstbaserad

ersättning i kombination med en grundersättning. Den

inkomstbaserade ersättningen bör grundas på

kvalifikationstid och tidigare förvärvsinkomster

medan grundersättningens nivå bör motsvara det

nuvarande totalbeloppet i studiemedelssystemet.

Försäkringen skall ersätta nuvarande system med

vilande SGI och studietids-SGI samt systemet med

avskrivning av studielån. Också andra grupper som

för närvarande saknar försäkringsskydd bör kunna

omfattas, t.ex. de som bedriver postdoktorala

studier.

Eftersom en ny försäkringsstruktur kräver

ytterligare utredningar lämnar utredningen inte

några förslag till färdiga lösningar. Enligt

utredningen (s. 73) bör det vara möjligt att inom

ramen för Studiesociala utredningen fortsätta det

arbete som nu påbörjats avseende

studerandekollektivet och deras

sjukförsäkringsskydd.

När det gäller de nuvarande skyddsreglerna anges

beträffande postdoktorala studier att dessa i regel

utförs utomlands och finansieras för flertalet med

stipendier som inte är SGI-grundande. Postdoktorala

studier kan omfattas av SGI-skydd om de bedöms som

studier inom eget yrkesområde. Rättsläget är dock

oklart. Sammantaget finns risken att de s.k. postdoc

riskerar att förlora sin SGI. Därtill gäller SGI-

skydd högst ett år om personen inte är ledig från

någon anställning för postdoktorala studier inom det

egna yrkesområdet. Utredningen anser att det finns

skäl som talar såväl för som mot att

skyddsbestämmelserna utvidgas till att omfatta

personer som bedriver postdoktorala studier.

När det gäller deltidsstudier och

deltidssjukskrivning anger utredningen att reglerna

om SGI och reglerna om sjukförsäkringsskydd inom

studiemedelssystemet är konstruerade för personer

som antingen är sjuka eller studerar. Kombinationer

är inte möjliga, vilket medför flera negativa

konsekvenser. Det är i första hand två grupper som

hamnar mellan systemen. Den första gruppen är

personer som är sjukskrivna och antingen anställda

eller arbetslösa men vill förena fortsatt

sjukskrivning på deltid med deltidsstudier.

Problemen för denna grupp kan lösas genom att

reglerna i lagen om allmän försäkring ändras. Det

finns både för- och nackdelar med en sådan ändring.

Den andra gruppen är personer som t.ex. studerar på

heltid men blir halvt sjukskrivna och vill och kan

studera på halvtid. För denna grupp sammanhänger

problemen närmast med utformningen av reglerna för

rätt till studiestöd vid sjukdom och bör kunna lösas

inom detta system. En särskild studerandeförsäkring

skulle på sikt - helt eller delvis - kunna lösa

problemen för dessa grupper.

Utskottet anser att Studiesociala utredningens

betänkande, som skall avlämnas senast den 31

december 2003, bör avvaktas liksom beredningen av

SGI-utredningens förslag. Utskottet vill understryka

vikten av att frågan om möjligheterna att kombinera

deltidssjukskrivning med deltidsstudier så snart som

möjligt får en lösning, inte minst från

rehabiliteringssynpunkt. Det kan även nämnas att den

särskilda utredare, som enligt ovan har i uppdrag

(dir. 2002:148) att utreda vissa frågor rörande

forskarutbildningen och perioden efter

doktorsexamen, bl.a. skall kartlägga hur situationen

för de nydisputerade doktorerna ser ut samt föreslå

hur dessa personers möjligheter till meritering och

karriär kan förbättras. Utredaren kan även lämna

andra förslag till förändringar som har samband med

uppdraget. Uppdraget skall redvisas senast den 31

december 2003.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf232, Sf205, Sf256, Sf290, Ub385 yrkande 8, Ub390

yrkandena 10 och 24, Ub463, Ub513 yrkandet 1 och

Ub516 yrkandena 1 och 2.

Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet

vid sjukdom och handikapp

Utgiftsområdet omfattar politikområdet Ersättning

vid arbetsoförmåga. Politikområdet omfattar

sjukpenning, rehabilitering, närståendepenning,

aktivitets- och sjukersättning (f.d.

förtidspension), ersättning vid handikapp och

arbets- och kroppsskador samt socialförsäkringens

administration, dvs. Riksförsäkringsverket (RFV) och

de allmänna försäkringskassorna.

Riksdagen har för budgetåret 2004, i enlighet med

regeringens förslag, fastställt ramen för

utgiftsområde 10 till 123 981 miljoner kronor (bet.

2003/04:FiU1, rskr. 2003/04:42).

Orsaker till ohälsan och mål för ökad hälsa i

arbetslivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om bl.a.

orsakerna till ohälsan, ändring och

komplettering av mål för att minska ohälsan i

arbetslivet samt bristande

sjukfallsstatistik.

Jämför reservationerna nr 17 (m), 18 (fp), 19

(c), 20 (m), 21 (fp) och 22 (kd).

Propositionen

Det nationella målet för ökad hälsa i arbetslivet

lyder fr.o.m. 2003: Frånvaron från arbetslivet på

grund av sjukskrivning skall i förhållande till 2002

halveras fram till 2008. Parallellt skall antalet

nya aktivitets- och sjukersättningar minska och

hänsyn tas till den demografiska utvecklingen under

perioden.

I budgetpropositionen anges att sjukfrånvaron i

första hand är ett mänskligt problem, men att den

också har betydande ekonomiska konsekvenser för både

den enskilde och samhället. Den har inneburit en

mycket hård belastning på socialförsäkringssystemen

för sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning.

Om inte utvecklingen kan vändas snart kommer de

ökade samhällskostnaderna för ohälsan att tränga

undan viktiga välfärdssatsningar.

I propositionen anges att det är flera faktorer

som samspelar när det gäller orsakerna till den

ökade ohälsan såsom hårdare krav i arbetslivet,

vilket bl.a. medfört sämre psykosocial arbetsmiljö,

brister i försäkringskassornas och arbetsgivarnas

rehabiliteringsarbete, väntetider inom hälso- och

sjukvården, ändrade attityder till sjukskrivning, en

åldrande arbetskraft samt bristande incitament för

arbetsgivare, hälso- och sjukvård och sjukskrivna

att motverka sjukfrånvaro.

En första avstämning av regeringens mål för

minskad ohälsa har gjorts i budgetpropositionen.

Avstämningen avser i första hand utvecklingen av

från sjukförsäkringen ersatta nettodagar under 2003.

Härvid noteras att de senaste årens utveckling mot

alltfler sjukskrivningar har vänt under det senaste

halvåret. Såväl antalet ersatta nettodagar som

antalet sjukfall har minskat under 2003. Regeringen

räknar med en viss fortsatt nedgång under hösten och

även under nästa år. Nedgången gäller i första hand

sjukfall som är kortare än ett år. Andelen

deltidssjukskrivningar har ökat. Detta kan tyda på

att aktörerna - den sjukskrivne, försäkringens

administration, arbetsgivare och läkare - nu verkar

på ett mer aktivt sätt än tidigare för att den

sjukskrivne skall kunna ta tillvara arbetsförmågan

och återgå till arbete på deltid. Vidare framhåller

regeringen att sjukfall som överstiger ett år

fortsätter att öka, särskilt de sjukfall som pågått

längre än två år. Kvinnor är överrepresenterade

bland de sjukskrivna och svarar för cirka två

tredjedelar av alla sjukskrivningsdagar. Dagens

sjukskrivningsnivå för män är inte särskilt hög i

ett långt tidsperspektiv, medan skillnaderna mellan

kvinnor och män tenderar att öka. Kvinnor är mer

sjukskrivna än män oavsett om man tar hänsyn till

ålder, utbildning, familjetyp eller bransch.

Sjukskrivningarna har under lång tid varit och är i

växande grad en jämställdhetsfråga. Yrken och

sektorer inom framför allt den primärkommunala

sektorn har en förhållandevis hög sjukskrivning,

även om man tar hänsyn till ålders- och

könssammansättningen. Det finns även regionala

skillnader. Regioner med hög arbetslöshet har ofta

även en hög andel sjukskrivna och personer med

aktivitets- och sjukersättning.

Regeringen framhåller att ett antal åtgärder har

genomförts för att minska ohälsan och bryta

kostnadsutvecklingen. Arbetet med regeringens breda

åtgärdsprogram i 11 punkter har fortsatt, och bl.a.

har ett nationellt mål för att öka hälsan i

arbetslivet uppställts. Obligatorisk redovisning av

sjukfrånvaron i årsredovisningar har införts.

Precisionen vid sjukskrivning skall öka genom att

heltidssjukskrivning undviks. Avstämningsmöten med

den försäkrade och berörda parter införs.

Beslutsunderlagen förbättras. Utbildningen i

försäkringsmedicin förstärks, och försäkringsläkarna

blir fler och ges en förändrad roll.

Rehabiliteringsutredning från arbetsgivaren görs

obligatorisk, och tiden med vilande sjukersättning

vid arbete har förlängts från ett till två år.

Sjukpenningens storlek har sänkts, och sjukpenningen

till arbetslösa har justerats så att den inte

överstiger den högsta arbetslöshetsersättningen.

Sjuklöneperioden har förlängts med 7 dagar till 21

dagar. Beslut har därvid tagits om att införa ett

högkostnadsskydd för mindre företag.

Anställningsstöd för långtidssjukskrivna inrättas.

Huruvida det finns förutsättningar för att ge den

försäkrade sjukersättning eller aktivitetsersättning

i stället för sjukpenning skall utredas senast ett

år efter sjukanmälningsdagen. Vården och

försäkringskassorna har fått extra ekonomiska

resurser. Arbetet med att förnya den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen har kommit i

gång.

Regeringen framhåller vidare att de åtgärder som

redan genomförts bidrar till att klara målet att

halvera antalet sjukdagar till 2008. Målet är dock

ambitiöst, och det står klart att det krävs

ytterligare åtgärder.

Förutom att fortsätta och fullfölja arbetet med

åtgärder inom ramen för bl.a. regeringens 11-

punktsprogram samt arbeta vidare med de punkter i

det s.k. 121-punktsprogrammet som rör hälsan i

arbetslivet, avser regeringen att inom

sjukförsäkringsområdet inrikta sina insatser under

återstoden av 2003 och under 2004 på främst följande

områden: förstärka arbetsgivarnas ekonomiska

drivkrafter att minska ohälsan, genomföra en översyn

av bestämmelserna om indragning och nedsättning av

sjukförsäkringsförmåner i lagen om allmän

försäkring, pröva möjligheterna att tidsbegränsa

rätten till sjukersättning till längst tre år i

taget, fortsätta den tekniska översynen av reglerna

om karensdagen och undersöka möjligheterna att vidta

åtgärder för att öka rättvisan i regelverket, följa

upp och utvärdera effekterna av de åtgärder som

vidtas med anledning av regeringens proposition

2002/03:132 om finansiell samordning på

rehabiliteringsområdet, förlänga den befintliga

försöksverksamheten med lokal finansiell samordning

mellan försäkringskassa, landsting och kommun

(Socsam) i ytterligare tre år, tillföra medel till

ytterligare informationsaktiviteter under 2003 om

sjukförsäkringen för att minska ohälsan och förändra

socialförsäkringens administration. Vidare bör

åtgärder vidtas mot fusk och missbruk, förebyggande

arbetsmiljöarbete utvecklas och bättre stöd till och

uppföljning av personer med sjukersättning

genomföras.

Motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf289 yrkande 1

ett tillkännagivande om orsakerna till ohälsan.

Motionärerna anser inte att sjukfrånvaron förklaras

av dålig arbetsmiljö och inte heller att

arbetsgivarna saknar incitament till att minska

sjukfrånvaron. Däremot brister tillgängligheten till

vård och rehabilitering. Attityderna till

sjukskrivning har även förändrats. Sjukskrivning har

blivit det enda andningshålet för många människor,

när de samlade livsvillkoren är för betungande.

Många sjukskrivna har dock arbetsförmåga och

sjukskrivningar och förtidspensioner kan ha

arbetsmarknadsskäl som grund. Incitamenten för den

enskilde att hålla kostnaderna nere har minskat,

dvs. den erhållna ersättningen är för hög. I yrkande

2 begärs ett tillkännagivande om att regeringen

måste anamma fler moderata förslag för att uppnå

målsättningen att halvera sjukfrånvaron.

I motion Sf287 av Magdalena Andersson (m) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om en utredning av

långtidsfriska. Motionären anser att det behövs en

ordentlig analys av de bakomliggande faktorer som

gör att personer är långtidsfriska. I yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om en handlingsplan för

att få fler långtidsfriska.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358

yrkande 5 ett tillkännagivande om att ersätta

tidigare angivna mål för sjukpenningdagar och

sjukersättningsbeslut med ett mål som inte får en

snabb överflyttning av kostnaderna från sjukpenning

till sjukersättning att framstå som måluppfyllelse.

Det bör, förutom ett mål om att antalet nya längre

sjukskrivningar skall minska, sättas upp ett mål om

att hålla nere det sammanlagda antal personer som

under längre tid - förslagsvis mer än sex månader -

har sjukpenning, sjukersättning och närbesläktade

förmåner. I samma motion yrkande 15 begärs ett

tillkännagivande om brister i statistiken som

försvårar åtgärder mot förvärrad ohälsa bland

kvinnor. Motionärerna anser att redovisningen av

sjukdomarna som orsakar sjukskrivningarna är så

bristande att sjukdomsorsakerna fördunklas. Inte

minst har de allvarliga försämringarna av kvinnors

hälsotillstånd under senare år blir otillräckligt

uppmärksammade och klarlagda.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande

6 ett tillkännagivande om ett vidgat perspektiv på

ohälsans orsaker. Motionärerna framhåller - utan att

förringa arbetsplatsens betydelse - att det finns

ett flertal orsaker till den ökade sjukfrånvaron och

att människors svårigheter att få hela livspusslet

att gå ihop skapar en betydande del av ohälsan.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf327

yrkande 4 ett tillkännagivande om att målet att

halvera sjukskrivningarna till 2008 bör kompletteras

med delmål om minskning med 10 % till 2004 och 30 %

2006.

Utskottets ställningstagande

Sjukfrånvaron och kostnaderna härför har ökat

dramatiskt under senare år. Det är särskilt de långa

sjukfallen (365 dagar eller mer) som har ökat.

Utskottet har vid flera tillfällen, senast i

yttrande 2003/04:SfU1y till finansutskottet,

konstaterat att orsakerna till sjukfrånvaron är

komplexa med flera faktorer som samspelar och att

någon enkel lösning på problemet inte står att

finna. Förutom de av regeringen ovan framförda

faktorerna har utskottet även lyft fram andra, såsom

ersättningssystemens utformning, den ökande

förvärvsfrekvensen bland kvinnor kombinerat med att

männen inte tar sin del av ansvaret för barn och hem

samt läkarnas roll i sjukskrivningsprocessen,

konjunkturläget och verkningar av saneringen av

statsfinanserna som ägde rum under 1990-talet.

Utredningen om analys av hälsa och arbete (AHA-

utredningen), som bl.a. haft i uppdrag att redovisa

utvecklingen av hälsa och ohälsa i arbetslivet, har

i sitt delbetänkande Kunskapsläge sjukförsäkringen

(SOU 2002:62) lyft fram förändringar i

ålderssammansättning, administrativa

tillkortakommanden och förändringar i

förtidspensionssystemet som förklaringsfaktorer.

Vidare pekar utredningen på en mer komplex faktor.

Under 1990-talet har arbetslivet blivit mer pressat

och det psykiska välbefinnandet har minskat.

Utredningen framför hypotesen att något har hänt i

samspelet mellan individ, arbetsplats och läkare.

Sjukskrivning har blivit ett alltmer accepterat sätt

att hantera press och påfrestningar som drabbar

människor i deras liv.

I november 2003 har Riksförsäkringsverket lämnat

följande statistiska uppgifter om ohälsan.

Sjukpenning. Antalet personer som erhåller

ersättning i form av sjukpenning från

sjukförsäkringen fortsätter att minska. Under

oktober månad 2003 utbetalades sjukpenning till 301

000 personer, vilket var 22 000 färre än under

oktober 2002. Under den senaste tolvmånadersperioden

har knappt 818 000 personer fått en utbetalning,

vilket är en påtaglig minskning från 867 000

personer år 2002.

Deltidssjukskrivning. Omkring 30 % av

sjukskrivningarna är sjukskrivningar på deltid.

Andelen, som sedan hösten/vintern 2002/03 successivt

ökat från 25 %, har under de senaste månaderna varit

oförändrad.

Korta sjukfall. Antalet personer som varit

sjukskrivna kortare tid än ett halvår minskade

mellan augusti 2002 och augusti 2003 med 22 800

personer, eller 23,8 %.

Långa sjukfall. Av de sjukskrivna i slutet av

augusti 2003 hade 135 300 varit sjukskrivna i mer än

1 år. Det var samma antal som månaden innan men 15

100 fler än i augusti 2002. Vartannat pågående

sjukfall (50,4 %) i slutet av augusti 2003 hade

pågått längre än 1 år. Vid motsvarande tid 2002 var

motsvarande andel 41,7 %. Av de långtidssjukskrivna

i augusti 2003 var 65 % kvinnor och 35 % män.

Sjukpenningdagar. Under årets första tio månader

har antalet dagar med ersättning varit något lägre

än under motsvarande tid föregående år. Ersättning

för drygt 76 miljoner nettodagar sjukpenning har

betalats ut, en minskning med 2,8 miljoner dagar

(3,5 %) jämfört med föregående år.

Ohälsotalet. Ohälsotalet i oktober uppgick till

43,3 dagar, varav 16,9 dagar avsåg sjukpenning och

26,4 sjukersättning/aktivitetsersättning Sedan

oktober 2002 har ohälsotalet ökat med 0,6 dagar.

Sjukpenningdelen minskade medan sjukersättningsdelen

ökade.

Sjukpenningkostnader. Sedan juli 2003 har varje

månad haft lägre kostnader än motsvarande månad

förra året. Kostnaderna för årets första tio

månader, inklusive kostnaderna för statlig

ålderspensionsavgift (SÅP), uppgick till 37,8

miljarder kronor. Jämfört med motsvarande tid förra

året är det en ökning med 0,3 %. Årets kostnader

bedöms inte komma att överstiga kostnaderna för

2002.

Aktivitets- och sjukersättning omfattar nu 502 300

personer. Det är 19 400 personer eller 4,0 % fler än

de som hade förtidspension/sjukbidrag för ett år

sedan. Ökningen skall bland annat ses i ljuset av

försäkringskassans arbete att säkerställa att

enskilda försäkrade uppbär rätt förmån och rätt

ersättning.

Hittills i år (10 november) har det tillkommit 61

000 nya försäkrade i sjuk- och aktivitetsersättning,

vilket i stort motsvarar nivån för samma period

förra året.

Kostnader för aktivitets- och sjukersättning.

Kostnaderna under årets första tio månader uppgick

till 48,7 miljarder kronor, en ökning med 17,8 %

jämfört med förtidspension/sjukbidrag samma tid

förra året. Dessa värden inkluderar uppskattade

kostnader för statlig ålderspensionsavgift (SÅP).

Totala kostnader. Sjukförsäkringens kostnader

(inklusive SÅP) för sjukpenning och aktivitets- och

sjukersättning för de första tio månaderna 2003 kan

beräknas till 86,5 miljarder kronor vilket är en

ökning med 7,5 miljarder kronor eller 9,5 % jämfört

med motsvarande ersättningar och period år 2002.

Utskottet noterar att antalet nettodagar med

sjukpenning minskar och att det finns indikationer

på att kostnaderna för sjukskrivningarna är på väg

att vända. Kostnaderna för sjuk- och

aktivitetsersättning stiger dock, och de sammantagna

kostnaderna stiger oroväckande. Utvecklingen på

området är således fortfarande mycket allvarlig.

Utskottet konstaterar dock att under 2003

påbörjades och genomfördes på regeringens initiativ

flera olika åtgärder på sjukförsäkringsområdet för

att minska ohälsan i arbetslivet. Inriktningen på de

flesta av dessa är sådana att effekterna inte

omedelbart kan utläsas utan de syftar till att på

sikt bidra till att ohälsan minskar. Även om

regeringen genomfört flera olika åtgärder mot

ohälsan som med tiden kan förväntas bidra till att

motverka den sammantagna negativa utvecklingen,

anser utskottet att det är nödvändigt med initiativ

till ytterligare åtgärder för att det uppsatta

nationella målet för sjukfrånvaro och aktivitets-

och sjukersättning skall kunna nås till 2008.

Av propositionen framgår att regeringen fortsätter

att fullfölja arbetet med åtgärder bl.a. inom ramen

för regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar man

initiativ till ytterligare ett antal åtgärder som

har redovisats ovan.

Enligt utskottets mening är såväl inriktningen på

regeringens arbete som dess omfattning och bredd

sådant att det finns goda skäl att anta att arbetet

på sikt kommer att ge önskat resultat i form av

färre antal sjukskrivna och färre nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar. Utskottet hyser

således goda förhoppningar om att det av regeringen

föreslagna målet kommer att uppnås och finner inte

anledning att ändra eller komplettera detta.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf289 yrkandena 1 och 2, Sf287, Sf327 yrkande 4,

Sf358 yrkande 5 och Sf397 yrkande 6.

Beträffande brister i statistiken gör RFV årliga

enkätundersökningar hos försäkringskassorna om bl.a.

diagnoser som orsakar sjukskrivningar. Vidare anger

RFV i årsredovisningen för budgetåret 2002 att i

takt med att sjukfrånvaron ökat kraftigt de senaste

fem åren har kraven på sjukförsäkringsstatistik

vuxit. Bristerna i nuvarande

sjukförsäkringsstatistik försvårar möjligheterna att

i grunden följa sjukfrånvarons utveckling och dess

bestämningsfaktorer. Det nya

ärendehanteringssystemet för sjukpenning har dock

gett nya möjligheter att samla in uppgifter. Sedan

november 2002 är det också möjligt att registrera

uppgift om den försäkrades diagnos och arbetsgivare

i sjukpenningärenden. Den 1 december 2003 träder

lagen om behandling av personuppgifter inom

socialförsäkringens administration i kraft. Enligt

25 § gäller att utan hinder av begränsningarna för

sökning i lagen skall personuppgifter som rör hälsa

få användas som urvalskriterium vid

sammanställningar om regeringen har meddelat

föreskrifter om det. Motionsyrkande Sf358 yrkande 15

får därmed anses delvis tillgodosett.

Med det anförda avslår utskottet motionsyrkandet i

fråga.

19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:1

Sjukpenning och rehabilitering m.m. Vidare

bör riksdagen anta regeringens lagförslag om

fortsatt lokal försöksverksamhet med

finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst i vissa fall. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget och om

förlängning av ovannämnda försöksverksamhet

utan begränsningar.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden

om bl.a. reform av systemen för sjuklön,

differentierade arbetsgivaravgifter för

småföretag, steglös sjukpenningnivå, flexibel

sjukpenning, sjuk- och friskskrivningsrätt

för sjukgymnaster, bildtelefon till döva och

andra rehabiliteringsfrågor,

närståendepenning och sjukpenninggrundande

inkomst.

Jämför reservationerna nr 23 (v), 24-26 (kd),

27 (m), 28 (c), 29 (kd, c), 30 (m), 31 (kd)

och 32 (fp).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för sjukpenning,

rehabilitering och närståendepenning inklusive

statlig ålderspensionsavgift. Anslagsposten

Rehabilitering har fr.o.m. år 2003 delats upp i två

poster, Rehabiliteringspenning och Köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster m.m.

Från och med 2003 finns ytterligare en anslagspost -

Förnyelse av den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen.

Den 1 januari 1992 infördes en sjuklöneperiod

genom lagen (1991:1047) om sjuklön (SjLL).

Enligt SjLL har arbetstagare fr.o.m. den 1 juli

2003 under de första 21 dagarna av ett sjukfall rätt

till sjuklön från arbetsgivaren. Rätten till sjuklön

gäller fr.o.m. den första dagen av

anställningstiden. Är den avtalade anställningstiden

kortare än en månad inträder dock rätten till

sjuklön endast om arbetstagaren tillträtt

anställningen och därefter varit anställd 14

kalenderdagar, i princip i följd.

För den första dagen i sjuklöneperioden betalas

ingen ersättning (karensdag). För de återstående

dagarna behåller den anställde 80 % av lön och andra

anställningsförmåner.

Antalet karensdagar är begränsat till tio under en

tolvmånadersperiod (allmänt högriskskydd). För en

arbetstagare som lider av sjukdom som kan antas

medföra ett större antal sjukperioder med sjuklön

under en tolvmånadersperiod kan försäkringskassan

besluta om s.k. särskilt högriskskydd. Då utges

sjuklön för första dagen och arbetsgivaren får

ersättning från sjukförsäkringen. Vidare gäller ett

utökat särskilt högriskskydd för den som har en

sjukdom som medför risk för en eller flera längre

sjukperioder under en tolvmånadersperiod. Även i

dessa fall får arbetsgivaren ersättning från

sjukförsäkringen. Däremot utges inte sjuklön för

karensdag.

I samband med beslut om förlängning av

sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 från 14

till 21 dagar beslutades även att det skulle införas

ett obligatoriskt högkostnadsskydd mot

sjuklönekostnader för arbetsgivare som har en årlig

lönesumma som högst uppgår till 160 prisbasbelopp.

Eftersom högkostnadsskyddet aktualiserar frågan om

det kan stå i strid med EG:s regler om statligt stöd

till näringslivet, vilken fråga för närvarande är

föremål för kommissionens granskning, skall de

föreslagna reglerna om högkostnadsskydd träda i

kraft den dag regeringen bestämmer men med verkan på

sjukdomsfall som börjat efter den 1 juli 2003.

Eftersom det inte kan uteslutas att kommissionens

prövning leder till att reglerna om högkostnadsskydd

måste modifieras i något avseende, får regeringen

föreskriva de begränsningar i rätten till ersättning

för sjuklönekostnader som kan följa av EG-fördragets

regler om statligt stöd.

Efter sjuklöneperioden utges sjukpenning enligt

lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL). Sedan

den 1 juli 2003 utgör sjukpenningen 80 % av 97 % av

den sjukpenninggrundande inkomsten (SGI), vilket

motsvarar 77,6 % av hel SGI. Om den sjukskrivne är

arbetslös kan dock sjukpenning utgå högst med det

belopp som motsvarar det högsta beloppet inom

arbetslöshetsförsäkringen (för närvarande 521

kr/dag). För den som inte omfattas av SjLL, t.ex.

egenföretagare och uppdragstagare, utges sjukpenning

enligt AFL från sjukperiodens början. Sjukpenning

utges dock inte för den första dagen i sjukperioden

(karensdag). Antalet karensdagar är begränsat till

högst tio under en tolvmånadersperiod.

SGI är den årliga inkomst i pengar som en

försäkrad kan antas komma att tills vidare få för

eget arbete, antingen som arbetstagare i allmän

eller enskild tjänst (inkomst av anställning) eller

på annan grund (inkomst av annat förvärvsarbete).

För rätt till sjukpenning krävs att den försäkrade

har en SGI som uppgår till 24 % av prisbasbeloppet.

Vid beräkning av SGI bortses från inkomster som

överstiger 7,5 prisbasbelopp.

Försäkringskassan har sedan 1992 års

rehabiliteringsreform ett ansvar för att samordna

samhällets resurser för att återge en sjukskriven

person möjlighet att förvärvsarbeta.

Rehabiliteringsersättning utges under vissa

förutsättningar när en försäkrad, vars arbetsförmåga

till följd av sjukdom är nedsatt med minst en

fjärdedel, deltar i en arbetslivsinriktad

rehabilitering. Rehabiliteringsersättning består av

rehabiliteringspenning, som utges med 80 % av SGI,

och ett särskilt bidrag. För samverkan, köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringstjänster och

arbetstekniska hjälpmedel m.m. avsätts särskilda

medel.

Närståendepenning utges enligt lagen (1988:1465)

om ersättning och ledighet för närståendevård till

den som avstår från förvärvsarbete för att vårda en

närstående svårt sjuk person. Ersättning kan utges

även om vården sker på sjukvårdsinrättning. Antalet

ersättningsdagar är begränsat till 60 dagar för

varje person som vårdas. Närståendepenning utges med

80 % av SGI och kan utges som hel, halv eller

fjärdedels förmån.

Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverksamhet

med finansiell samordning mellan socialförsäkring,

hälso- och sjukvård och socialtjänst får, om

regeringen medger det, en försäkringskassa, ett

landsting och en kommun, som har kommit överens om

det, bedriva sådan försöksverksamhet i syfte att

pröva möjligheterna till en effektivare användning

av tillgängliga resurser (Socsam).

Försöksverksamheten, som är begränsad till högst tio

försöksområden, startade den 1 juli 1994 och skall

avslutas senast vid utgången av 2003.

Sedan den 1 januari 1998 får försäkringskassan

träffa överenskommelse med kommun, landsting och

länsarbetsnämnd om att samverka i syfte att uppnå en

effektivare användning av tillgängliga resurser

(Frisam). Från och med den 1 januari 2003 får högst

5 % av de beräknade utgifterna för sjukpenning

användas för denna samverkan.

Från och med den 1 januari 2003 utges aktivitets-

eller sjukersättning vid långvarig eller varaktig

medicinskt grundad nedsättning av arbetsförmågan.

Dessa förmåner, som har ersatt förmånerna

förtidspension och sjukbidrag, utgör en del av

sjukförsäkringen och utges som inkomstrelaterad

förmån eller garantiersättning. Frågor om sjuk- och

aktivitetsersättning behandlas nedan i avsnittet

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Från och med den 1 juli 2003 genomfördes olika

förändringar inom sjukförsäkringen som syftar till

att öka hälsan i arbetslivet. Bland annat gäller

detta åtgärder för att öka precisionen vid

sjukskrivning. Deltidssjukskrivning skall användas i

ökad utsträckning. De medicinska skälen för

sjukskrivning skall preciseras och tydliggöras. Fler

s.k. avstämningsmöten skall komma till stånd.

Försäkringskassan skall vid behov kunna inhämta ett

särskilt läkarutlåtande för att kunna bedöma i

vilken utsträckning den försäkrades arbetsförmåga

fortfarande är nedsatt. De intygsskrivande läkarnas

utbildning i försäkringsmedicin förstärks.

Försäkringsläkarnas arbetsuppgifter skall preciseras

ytterligare, varvid uppgifterna i ökad utsträckning

skall inriktas mot mer direkta insatser för att

minska sjukfrånvaron. Dessutom anställs fler

försäkringsläkare hos försäkringskassorna för att

öka kvaliteten vid den medicinska bedömningen.

Vidare har arbetsgivarens skyldighet att göra

rehabiliteringsutredningar skärpts.

Försäkringskassan skall även senast ett år efter

sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns

förutsättningar för att ge den försäkrade sjuk-

eller aktivitetsersättning i stället för

sjukpenning.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 19:1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. anvisar ett ramanslag på

44 424,4 miljoner kronor.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att

sjukfrånvaron har inneburit en mycket hård

belastning på socialförsäkringssystemen för

sjukpenning och sjuk- och aktivitetsersättning. Om

inte utvecklingen kan vändas snart kommer de ökade

samhällskostnaderna för ohälsan att tränga undan

viktiga välfärdssatsningar.

För det framtida arbetets inriktning - förutom

bl.a. en förstärkning av de förebyggande insatserna

- krävs både nya och bättre insatser på

rehabiliteringsområdet för att sjukskrivna, men även

personer som uppbär sjuk- eller

aktivitetsersättning, skall kunna återgå till

arbetslivet i högre grad än vad som har skett.

Alltför många är sjukskrivna alltför länge, vilket

ofta leder till passivisering och beviljande av

sjuk- eller aktivitetsersättning. Det krävs därför

en ökad satsning på arbetslivsinriktade

rehabiliteringsinsatser så tidigt som möjligt.

Målet för politikområde 19 Ersättning vid

arbetsoförmåga har bl.a. formulerats så att en

större andel av befolkningen i arbetsför ålder skall

ha förmågan att arbeta. Detta gäller i hög grad på

rehabiliteringens område. För att mäta

måluppfyllelsen har RFV satt upp riksmålet för 2002

att minst 65 % av dem som varit föremål för

samordnad rehabilitering ett halvår efter

avslutningstidpunkten skall ha en ökad arbetsförmåga

jämfört med vid starttidpunkten. Eftersom denna

andel har ökat från 61 % till 65 % är riksmålet

uppfyllt. Andelen personer som fått del av samordnad

rehabilitering under 2002 har dock varit relativt

liten, eller ca 9 % av antalet personer som varit

sjukskrivna mer än 60 dagar.

Försäkringskassorna har möjlighet att med hjälp av

särskilt avsatta medel köpa de utredningar som

behövs för att kassan skall kunna ta ställning till

bl.a. behovet av rehabilitering. Trots att antalet

långtidssjukskrivna och därmed behovet av

rehabilitering har ökat har dessa medel inte använts

fullt ut. Under 2002 disponerades drygt 1 025

miljoner kronor för köp av rehabiliteringstjänster.

Vid årets slut återstod cirka 192 miljoner kronor.

Regeringen framhåller att detta inte är

tillfredsställande. Förutom det faktum att alltför

få personer blivit föremål för utredningar har

situationen också inneburit att producenterna av

sådana tjänster dragit ned på sina

utredningsresurser till följd av bristande

efterfrågan på tjänsterna.

Den fortsatta inriktningen på politiken är bl.a.

att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för

11-punktsprogrammet.

Bland annat skall arbetet fortsätta med att ta

fram ett system med ekonomiska drivkrafter för

arbetsgivare i syfte att minska sjukfrånvaron och

systemet utformas så att det långsiktigt stärker

både företagande och individer och därigenom hela

samhällsekonomin. Det skall omfatta hela

arbetsmarknaden och inriktningen är att

arbetsgivarna skall betala en del av ersättningen

vid sjukdom även utöver sjuklöneperioden. Ett

viktigt komplement till ett system med ekonomiska

drivkrafter skall vara ett obligatoriskt

högkostnadsskydd för småföretag.

Som nämnts ovan måste politiken i högre grad än

tidigare även inriktas på att förstärka de

förebyggande och rehabiliterande insatserna. Bland

annat kommer pågående arbete med att förnya och

utveckla den arbetslivsinriktade rehabiliteringen

att intensifieras under det närmaste året.

En viktig åtgärd innebär även den föreslagna lagen

om finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet

(prop. 2002/03:132). Samordnade

rehabiliteringsinsatser skall således komma till

stånd mellan allmän försäkringskassa,

länsarbetsnämnd, kommun och landsting. Vidare har

regeringen föreslagit förlängning i tre år av

försöksverksamhet inom Socsam i vissa fall.

Regeringen anser det vidare angeläget att

fortsatta informationsinsatser görs till

arbetsgivare, berörda vårdgivarkategorier,

arbetstagarna och allmänheten bl.a. för att öka

medvetenheten och kunskaperna om sjukfrånvaro och

sjukskrivning.

Det är också regeringens avsikt att en pågående

översyn av administrationen av socialförsäkringen

snabbt skall kunna leda fram till en organisation

som blir ett effektivt instrument bl.a. för att

bryta den negativa ohälsotrenden.

Ytterligare åtgärder som planeras av regeringen

finns redovisade ovan i avsnittet Orsaker till

ohälsan och mål för ökad hälsa i arbetslivet.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande

11 att riksdagen beslutar att anvisa 11 250 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 1 liksom även i motion

Sf289 yrkande 13 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

upphävande av beslutet att SGI skall multipliceras

med faktorn 0,97 vid beräkning av sjukpenning.

I motion Sf366 yrkande 2 begärs att SGI skall

beräknas på de två föregående årens inkomst. Ett

likalydande yrkande finns i motion Sf289 yrkande 14.

Vidare begärs i motionerna Sf366 yrkandena 3 - 6

och Sf289 yrkandena 9, 11, 12 och 16 att

ersättningsnivån i sjukförsäkringen skall sänkas

dels till 75 % av SGI från den 15 till den 360

sjukdagen, dels till 65 % av SGI fr.o.m. den 361

sjukdagen. Vidare begärs att en andra karensdag

införs den åttonde sjukdagen. Motionärerna

framhåller att det är nödvändigt att höja

självrisken i sjukförsäkringen och att den ökande

förtidspensioneringen måste stoppas. Någon

automatisk prövning av rätten till aktivitets- och

sjukersättning skall således inte göras inom ett års

sjukskrivning. Därtill krävs att den tredje

sjuklöneveckan avskaffas. Motionärerna anser att

införandet av denna har samma effekt som en

skattehöjning och att den dessutom medför att

arbetsgivare blir ännu mer återhållsamma med att

anställa arbetskraft i allmänhet och personer med

högre risk att bli sjuka i synnerhet

I motion Sf366 begärs i yrkande 7 ett

tillkännagivande om att sjukskrivningarna på grund

av trafikolyckor skall överföras från den allmänna

sjukförsäkringen till den obligatoriska

trafikskadeförsäkringen.

Vidare begärs i motion Sf289 yrkande 3 ett

tillkännagivande om ändringar i AFL. Motionärerna

framhåller att sjukdom skall bedömas "i enlighet med

vetenskap och beprövad erfarenhet" i syfte att

sjukskrivning endast skall tillåtas vid sjukdom.

Vidare skall skyldighet för den sjukskrivne att

intyga nedsatt arbetsförmåga återinföras.

Deltidssjukskrivning bör även göras mer flexibel.

Det bör således vara möjligt att bl.a. vara

sjukskriven endast en timme om dagen, från vissa

arbetsuppgifter eller genom att vara på jobbet på

heltid men med halv arbetstakt. I yrkande 8 begärs

ett tillkännagivande om en förtydligad

ansvarsfördelning för rehabilitering. Motionärerna

anser att försäkringskassan skall ha ansvaret för

att en rehabiliteringsutredning initieras och kommer

till stånd.

I motion So503 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs i yrkande 2 ett beslut om att låta

försäkringskassorna köpa vård. Motionärerna

framhåller att särskilda medel avsätts för att

påskynda försäkringskassans rehabiliteringsinsatser.

Köp av rehabiliteringsinsatser bör därvid kunna

göras från olika sjukvårdshuvudmän samt från

vårdgivare utomlands.

Slutligen begär Sten Tolgfors m.fl. (m) i motion

Sf405 yrkande 6 att de pågående Socsamförsöken skall

ges möjlighet att fortsätta i ytterligare tre år

utan begränsningar.

Folkpartiet

I motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) och Sf359 yrkande 2 av Bo

Könberg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar att

anvisa 2 590 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit.

I motion Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs i yrkandena 1, 2, 8-11 och 13 följande.

Regeringen måste vidta åtgärder mot missbruk av

sjukförsäkringen i form av att ett med gällande lag

oförenligt sjukdomsbegrepp används i tillämpningen.

Sjukdomsbegreppet har förskjutits så att

sjukförsäkringen har kommit att användas i annat

syfte än den är avsedd för. Vidare skall beslutet om

införandet av den tredje sjuklöneveckan upphävas

fr.o.m. den 1 januari 2004. Beslutet motverkar

nyanställningar, försvårar för dem som är lite

svagare på arbetsmarknaden att bli anställda och

ökar de direkta kostnaderna för företagen. Samtidigt

finns det inget som talar för att den totala

sjukfrånvaron påverkas nämnvärt. Det är

långtidssjukskrivning och övergång i sjukersättning

som är det stora problemet. Regeringen bör även

återkomma med förslag om att

rehabiliteringsersättning skall kunna utgå under

längre tid än 12 månader. En rehabiliteringsgaranti

skall införas så att alla sjukskrivningar som kan

bli långvariga snabbt leder till prövning av

rehabiliteringsbehovet av en annan läkare än den som

först sjukskrev. De beslutade skärpta kraven på

medicinskt underlag för heltidssjukskrivning bör

även komma till uttryck i AFL. Vidare bör en allmän

genomgång av lagar, föreskrifter m.m. göras med

avseende på intygsskrivandet och med inriktning på

att detta skall innebära medicinska bedömningar av

vad som bäst kan leda till tillfrisknande. Slutligen

begärs ett tillkännagivande om begränsning av

behörigheten för en läkare med viss

specialistutbildning att för längre tids sjukpenning

skriva sjukintyg som grundas på diagnoser inom en

annan medicinsk specialitet.

I motion So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 2 att närståendepenning från den 1

januari 2004 skall kunna betalas ut i upp till 120

dagar.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33

i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 3 070

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

I samma motion yrkande 15 liksom även i motion

A308 yrkande 8 av Annelie Enochson m.fl. (kd) begärs

att en ny rehabiliteringsförsäkring införs i

enlighet med den modell som föreslagits av Gerhard

Larsson i utredningsbetänkandet SOU 2000:78, och med

en offentlig aktör. Motionärerna anser att

rehabiliteringen har varit eftersatt och föreslår

därför att den nya rehabiliteringsförsäkringen i

alla väsentliga huvuddrag genomförs från den 1

januari 2004 med en utbyggnad den 1 januari 2005. En

ökad totalkostnad under det första året reformen

genomförs balanseras åren därefter med en nettovinst

i form av lägre utbetalningar av sjukpenning och

förtidspension.

I motion Sf397 yrkande 4, 5, 16, 26, 28, 29 och

31 begärs att regeringen påbörjar det nödvändiga

lagstiftningsarbete som krävs för att införa den nya

rehabiliteringsförsäkringen. Vidare begärs att

regeln om att en rehabiliteringsutredning alltid

skall göras av arbetsgivarna upphör till förmån för

införandet av rehabiliteringsförsäkringen. Därtill

begärs ett upphörande av regeln om att

försäkringskassan regelmässigt inom ett år skall

utreda om sjukpenning skall övergå till sjuk- eller

aktivitetsersättning. Motionärerna anför att

regeringens förslag riskerar att leda till att

sjukpenning rutinmässigt övergår till sjuk- eller

aktivitetsersättning efter ett år i stället för att

fokus läggs på rehabiliteringsinsatser. Motionärerna

anser även att ytterligare en karensdag med

bibehållet högriskskydd på 10 dagar skall införas.

Arbetsgivaravgiften skall i stället höjas något för

företagen. Vidare begärs att ersättningsnivån i

sjukförsäkringen höjs till 80 % och att SGI beräknas

på ett genomsnitt av de senaste två årens inkomster.

Skattepliktiga förmåner samt semesterersättning

skall även vara SGI-grundande. En ny modell för

trafikförsäkringen bör införas som innebär att

samtliga personskadekostnader i samband med

trafikolyckor förs över från sjukförsäkringen till

trafikförsäkringen från och med den 1 juni 2004.

Slutligen begärs i motion Sf397 yrkande 3 att

sjuklöneperioden för arbetsgivarna skall återgå till

14 dagar. Motionärerna menar att det saknas

forskning som tyder på att ett utvidgat

arbetsgivaransvar har någon som helst effekt på

sjuktalen. Likalydande yrkanden har framställs i

motionerna N412 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkande

20, A308 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande 7,

A309 av Annelie Enochson m.fl. (kd) yrkande 10 samt

N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 11.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389

yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 6 332 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. Motionärerna framhåller

minskade sjukpenningkostnader med anledning av

satsningar på rehabilitering och en historisk

beräkning av den sjukpenninggrundande inkomsten. I

samma motion yrkande 2 begärs att av anslaget skall

3,3 miljarder kronor användas till

rehabiliteringsersättning och rehabiliteringsstöd

och i motsvarande grad skall medlen för

sjukpenningen minskas.

I Sf389 yrkande 3 begärs att av anslaget skall 500

miljoner kronor avsättas för finansiell samordning

och för rehabiliteringsinsatser m.m. i syfte att

förstärka arbetet kring personer med social

utslagningsproblematik såsom hemlösa, psykiskt sjuka

samt personer med alkohol- och drogberoende. Även

Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So637

yrkande 2 att 500 miljoner kronor inom utgiftsområde

10 skall reserveras för deltagande i finansiell

samordning för rehabilitering av psykiskt sjuka.

I motion Sf327 begär Birgitta Carlsson m.fl. (c) i

yrkande 3 att en grundnivå införs i sjukpenningen om

200 kr per dag. I yrkande 8 begärs att en

rehabiliteringsgaranti införs. En preliminär

rehabiliteringsplan skall normalt föreligga inom sex

veckor efter sjukskrivningen. Även i motion So497 av

Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande 4 begärs att en

rehabiliteringsgaranti införs.

Vidare begärs i motion Sf327 yrkande 12 att den

sjukskrivne skall undersökas av försäkringsläkare

efter omkring fyra veckor. I yrkande 9 begärs

införande av en rehabiliteringslots. Innebörden är

att efter sex veckors sjukskrivning skall en

kontaktperson samordna rehabiliteringsinsatserna,

lotsa den enskilde mellan olika aktörer och ansvara

för att rehabiliteringsplanen fullföljs. I yrkande

10 begärs att en rehabpeng införs. Om

rehabiliteringsgarantin inte uppfylls skall den

sjukskrivne ha möjlighet att få kostnadsteckning för

relevanta rehabiliteringstjänster från t.ex. privata

aktörer. Sjukskrivna skall också ha möjlighet att

efter ansökan förfoga över vissa resurser för köp av

rehabiliteringstjänster. Beträffande företag med

färre än 15 anställda begärs i yrkande 11 att dessa

skall befrias från skyldigheten att genomföra en

rehabiliteringsutredning. Vidare begärs i yrkande 14

ett tillkännagivande att karensdagen skall motsvara

en hel dag oavsett vid vilken tidpunkt på dagen som

sjukskrivningen inleds. Slutligen begärs i yrkande

16 ett tillkännagivande om att adekvata

rehabiliteringsåtgärder även skall riktas till dem

som har sjuk- och aktivitetsersättning.

I motionerna N329 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 16, N348 av Viviann Gerdin och Roger

Tiefensee (c) yrkande 5 och Sf353 av Annika

Qarlsson och Birgitta Carlsson (c) begärs att en

sjuklönemodell med storleksrelaterat

arbetsgivaransvar införs. Motionärerna anser att det

är antalet anställda som skall avgöra omfattningen

av detta ansvar. Detta efter principen att t.ex. fem

anställda motsvarar fem sjuklönedagar per anställd

upp till maximalt 30 dagar. Genom en likformig

nedsättning av arbetsgivaravgifterna kommer en viss

överkompensation att ges åt småföretagare.

Övriga motioner

Arbetsgivarnas kostnadsansvar

Claes Västerteg (c) begär i motion Sf227 ett

tillkännagivande om att arbetsgivare inte skall

betala sjuklön vid sjukskrivning på grund av olyckor

i samband med idrottsutövande och övriga

fritidsaktiviteter. Sjuklön skall bara utges vid

ordinär och arbetsrelaterad sjukfrånvaro.

I motion Sf240 av Barbro Feltzing (mp) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att låta utreda

möjligheten till differentierade

sjukförsäkringsavgifter för småföretag som ett led i

arbetet med att få ned ohälsotalet. Differentierade

avgifter bör kunna användas både som ett slags bonus

till företagen för deras låga antal sjukskrivna och

som en uppmuntran till arbetsmiljöförbättringar. I

samma motion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om en utredning om lägre sjukförsäkringsavgifter för

småföretag. Småföretagens kostnader för

sjukfrånvaron är enligt motionären två till tre

gånger högre i procent räknat av lönesumman än för

de större företagen.

I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i

yrkande 10 ett tillkännagivande om att

avtalslösningar som innebär ersättning över en viss

nivå skall kunna medföra att arbetsgivaren får bära

hela sjukpenningkostnaden. Beträffande incitament

för arbetsgivare att minska sjukfrånvaron kritiserar

motionärerna i yrkande 17 det förhållandet att de

arbetsgivare som har störst behov av att påverka

sjukfrånvaron, dvs. kommunerna, skyddas från de

ökade incitamenten genom särskilda statsbidrag.

Slutligen begär motionärerna i yrkande 21 ett

tillkännagivande om att låta utreda förslag om

förändrad sjukförsäkring från Svenskt Näringsliv,

Reforminstitutet och Företagarna. De olika förslagen

avser privat försäkring genom arbetsgivaren, s.k.

friskpeng respektive sjuklöneansvar som varierar

efter antalet anställda på företaget.

Holger Gustafsson m.fl. (kd, m) begär i motion

Sf381 ett tillkännagivande om att reformera systemen

för sjuklön och sjukpenning i linje med förslaget

"Sjuklön efter storlek". Förslaget innebär bl.a. att

varje arbetsgivare skall ansvara för så många

sjuklönedagar per år och anställd som det finns

anställda i verksamheten. Vidare skall arbetsgivaren

betala sjukförsäkringsavgift efter hur många

sjuklönedagar som verksamheten bär. Fler dagar ger

en lägre avgift. Arbetsgivaren kan dock välja att

ansvara för fler dagar än vad antalet anställda

motiverar och får då en sänkt avgift.

Sjukförsäkringsfrågor

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkandena

20-22 och 27 olika tillkännagivanden. Motionärerna

anser att eftersom en förskjutning av attityderna

till bl.a. sjukförsäkringen synes ha skett är

information om försäkringens syfte viktig.

Motionärerna framhåller även att det är mycket

viktigt att precisionen ökar i

sjukskrivningsprocessen, inte minst för att den

enskilde skall få adekvat behandling och

rehabilitering. Sjukskrivningen måste bedömas ur ett

helhetsperspektiv och den intygslämnande läkaren

måste så långt möjligt undvika heltidssjukskrivning.

Vidare bör en tydligare koppling mellan läkarnas

sjukskrivning och kostnadsansvaret finnas.

Motionärerna anser slutligen att en individanpassad

ersättning mellan 25 och 100 % i sjukförsäkringen

bör införas och en regeländring göras så att vissa

anställda inte missgynnas av den nuvarande

bestämmelsen om karensdag.

I motion Sf207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs ett tillkännagivande om en steglös

sjukpenningnivå.

Helene Petersson och Margareta Sandgren (s) begär

i sin motion Sf223 ett tillkännagivande om möjlighet

till sjukskrivning på vilken nivå som helst.

Motionärerna menar att sådan sjukskrivning bättre

anpassas till den sjukskrivnes behov.

Även Inger Lundberg m.fl. (s) begär i motion Sf228

ett tillkännagivande om utformningen av

sjukpenningen. Hon anser att det finns goda skäl för

att öppna en möjlighet till sjukskrivning också på

t.ex. 40 eller 60 % och särskilt för människor som

är på väg tillbaka till arbetsmarknaden.

I motion Sf345 av Helena Bargholtz (fp) begärs ett

tillkännagivande om att deltidssjukskrivning bör

kunna innebära möjlighet att arbeta fullt ut under

en tid för att sedan få en återhämtningsperiod osv.

Flera motionärer har begärt tillkännagivanden om

sjukskrivningar som är föranledda av operationer som

inte är betingade av medicinska skäl. Tina Acketoft

(fp) anser i motion Sf237 att rätten till

sjukpenning och sjuklön endast skall avse tillfällig

arbetsoförmåga av sjukdomskaraktär efter medicinsk

bedömning. Sjukpenning skall således inte utgå vid

ingrepp av icke medicinsk art, t.ex. vid

skönhetsoperationer. Även Nina Lundström och Martin

Andreasson (fp) anser i motion Sf262 att sjukpenning

inte bör utgå vid sådana operationer. Rolf Olsson

m.fl. (v) anser i motion So416 yrkande 2 att RFV bör

göra analys av sjukskrivningar som är föranledda av

estetisk intimkirurgi.

Martin Andreasson (fp) begär i motion Sf312 ett

tillkännagivande om att de som kombinerar två eller

flera deltidsanställningar kan bli orättvist

behandlade genom att få fler karensdagar än andra.

I flera motioner begärs tillkännagivanden om sjuk-

och friskskrivningsrätt för sjukgymnaster. Ingrid

Burman m.fl. (v) anser i motion So312 yrkande 1 att

ett projekt med sjukskrivningsrätt för sjukgymnaster

av patienter med långvariga problem från

rörelseapparaten bör initieras. Även Carina Moberg

(s) begär i motion Sf336 yrkande 1 att en

försöksverksamhet med rätt för sjukgymnaster att

utfärda intyg om sjukskrivning inleds. Vidare begärs

i samma motion yrkande 2 att frågan om sjukgymnaster

skall kunna utföra sjuk- och friskskrivningar bör

utredas. Motionären anser detta vara rimligt i vissa

fall, främst vid belastnings- och stressrelaterade

besvär från rörelseapparaten. Slutligen anser Anna

Lilliehöök och Anita Sidén (m) i motion Sf363 att

sjukgymnaster bör ges rätt att friskskriva så att

detta kan ske så snart som möjligt.

I motion Sf355 av Mia Franzén (fp) yrkande 2

begärs ett tillkännagivande om att

sjukdomsdiagnoserna inom psykiatrin behöver

definieras och att läkarunderlagen måste bli mer

likvärdiga och informativa. Motionären anför att

begreppsanvändningen inom psykiatrin behöver

renodlas för att få ökad förståelse och färre

missförstånd mellan framför allt försäkringskassan,

arbetsgivaren och sjukvården men även mellan dessa

aktörer och den sjukskrivne.

I motion Sf374 av Lennart Axelsson (s) begärs ett

tillkännagivande om att konsekvenserna som uppstår

vid retroaktiva lönepåslag bör uppmärksammas.

Motionären menar att även sjukskrivna och

föräldralediga bör få del av retroaktiva lönepåslag.

I flerpartimotionen Sf386 av Annika Qarlsson m.fl.

(c, m, fp, kd) begärs ett tillkännagivande om att

reformera sjukförsäkringen så att den försäkrade som

håller nere sin sjukfrånvaro belönas med en

friskbonus i form av ett skatteavdrag.

Rehabilitering

I motion So409 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs i yrkande 5 ett tillkännagivande om vård

i tid och snar rehabilitering. Motionärerna

framhåller att det vanligtvis är mycket billigare

att erbjuda rehabilitering omedelbart än att låta

människor vänta.

Vidare begärs i motion Sf327 av Birgitta Carlsson

m.fl. (c) yrkande 5 ett tillkännagivande om

kvinnoperspektivet i folkhälsoarbetet. Motionärerna

framhåller att kunskapen är sämre vad gäller

prevention, rehabilitering och behandling av

kvinnors ohälsa och att det kan bidra till

utslagning eller längre sjukskrivningar än vad som

annars skulle vara möjligt.

Carl-Axel Johansson (m) begär i motion Sf203 ett

tillkännagivande om att sjukförsäkrings-,

arbetsmarknads- och arbetsskadeavgiften i

arbetsgivaravgifterna bör slås samman till en

rehabiliteringsavgift och utgöra grunden för en

rehabiliteringsförsäkring med försäkringsbolag som

försäkringsgivare.

Vidare begär Carl-Axel Johansson (m) i motion

Sf204 ett tillkännagivande om läkarintygets framtida

roll i rehabiliteringen. Motionären anser att

läkarintyg inte skall behöva företes för rätt till

sjukpenning vid långa sjukfall där avstämningsmöten

inletts och den sjukskrivne har flera orsaker till

sin arbetsoförmåga utöver de medicinska.

Jan Ertsborn (fp) begär i motion Sf216 ett

tillkännagivande om regelförändringar så att

statliga medel hos försäkringskassorna och

arbetsförmedlingarna kan användas till att stödja

den verksamhet med rehabilitering av långtidssjuka

som pågår på Fontänhusen i Sverige.

Även i motion Sf241 av Birgitta Carlsson och

Birgitta Sellén (c) begärs ett tillkännagivande om

att medel för rehabilitering av psykiskt

långtidssjuka skall kunna användas för att starta

och driva fler klubbhus enligt Fountain-

housemodellen i Sverige. De klubbhus som redan finns

i Sverige har enligt motionärerna lyckats väl med

rehabilitering av denna grupp.

Annika Qarlsson och Lars-Ivar Ericson (c) begär i

motion Sf220 ett tillkännagivande om att regeringen

utvidgar rehabiliteringsbegreppet till att innefatta

både social, medicinsk och arbetslivsinriktad

rehabilitering. Rehabilitering skall ses ur ett

livslångt perspektiv och inte bara vara

yrkesinriktad.

Även Sven Brus (kd) begär i motion Sf258 ett

tillkännagivande med innebörd att

rehabiliteringsbegreppet ges en definition som

innefattar både social, medicinsk och

arbetslivsinriktad rehabilitering. De som i dag står

utanför arbetsmarknaden skall således ha samma rätt

till insatser som övriga medborgare.

I motion Sf250 av Billy Gustafsson (s) begärs ett

tillkännagivande om att det bör vara möjligt att

uppbära både partiell sjukpenning och partiellt

aktivitetsstöd.

Mikael Odenberg (m) begär i motion Sf260 ett

tillkännagivande om möjlighet för försäkringskassan

att direktfinansiera medicinsk rehabilitering för

sjukskrivna där den snabbast finns att tillgå.

I motion Sf270 av Chatrine Pålsson och Sven Brus

(kd) begärs ett tillkännagivande om att inrätta en

delegation mot stress och utbrändhet. Motionärerna

anser att det finns behov av att föra samman

personer som har kunskap om stress och utbrändhet i

en delegation.

I motion Sf330 av Allan Widman (fp) begärs ett

tillkännagivande om att skapa ekonomiska incitament

för arbetsgivarna att återfå långtidssjukskrivna i

arbete. Arbetsgivaren bör premieras om en

långtidssjuk kan fås att återgå i arbete.

Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (c) begär i

motion Sf335 ett tillkännagivande om att tillsätta

en arbetsgrupp med uppgift att bl.a. lägga fram

förslag i syfte att minska ohälsan på grund av

sjukdomar i rörelseorganen.

Mia Franzén (fp) begär i motion Sf355 yrkande 6

ett tillkännagivande om att försäkringskassan bör

erbjuda rehabilitering även för dem med psykiska

besvär. Samtalsterapi skall finnas som en

rehabiliteringsinsats. I samma motion yrkande 7

begär motionären ett tillkännagivande om att den som

är långtidssjukskriven på grund av psykiska besvär

och arbetslös i större utsträckning än i dag skall

erbjudas rehabiliteringsinsatser för själen.

I motion Sf370 av Siw Wittgren-Ahl (s) begärs ett

tillkännagivande om att den s.k. steg-för-steg-

modellen i praktiken innebär att många som på grund

av sjukdom inte kan fortsätta i sitt arbete inte

kommer i fråga för arbetslivsinriktad

rehabilitering.

I motion Sf376 av Louise Malmström och Fredrik

Olovsson (s) begärs ett tillkännagivande om att

pröva möjligheten att för långtidssjukskrivna öka

möjligheterna till utbildning som ett led i

rehabiliteringen för att snabbare kunna återvända

till arbetslivet.

Majléne Westerlund Panke m.fl. (s) begär i motion

Sf399 yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om en ökad

utvecklad samverkan mellan arbetsförmedlingen och

försäkringskassorna vad avser sjuka arbetslösa och

även andra parter och om att minska antalet

långtidssjukskrivningar. Motionärerna anför att det

behövs en omfattande förnyelse av

rehabiliteringsverksamheten där den enskilde

tydligare sätts i centrum.

I motion Sf361 av Anne Marie Brodén och Lena

Adelsohn Liljeroth (m) begärs ett tillkännagivande

om att alla döva som förvärvsarbetar skall kunna få

bildtelefon som arbetshjälpmedel. Likalydande

yrkanden finns i motionerna So212 av Marietta de

Poubaix-Lundin (m) och Sf377 av Nils-Göran Holmqvist

(s). Motionärerna anför att en åtgärd som ger döva

möjlighet att kommunicera på sitt modersmål måste

anses bidra till att förebygga ohälsa som exempelvis

stress och utbrändhet hos döva.

Heli Berg (fp) begär i motion Sf238 ett

tillkännagivande om ersättning för utbildning

tillsammans med ledarhund. En väl fungerande

ledarhund är ofta en förutsättning för den

synskadade att kunna fungera i arbetslivet, såväl på

arbetsplatsen som under resor till och från arbetet.

För detta krävs en bra grundutbildning samt

återkommande vidareutbildningar. Det är därför

rimligt att den enskilde för dessa utbildningar

skall vara berättigad till ledighet och ersättning

motsvarande exempelvis sjukpenningen.

Anne Marie Brodén (m) begär i motion So644 yrkande

2 ett tillkännagivande om att en avgränsad del av de

anslagna medlen till rehabiliterande verksamhet

används för stöd till försöksverksamheter med

medicinska hälsoklubbar, s.k. Medical Health Clubs.

Närståendepenning

I motion So505 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs i yrkande 3 ett tillkännagivande om att

regeringen återkommer med förslag till vidgade

möjligheter att få närståendepenning i form av lägre

krav på den närståendes sjukdom och en vidgning av

den berättigade kretsen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet redovisar i de olika avsnitten om

arbetsgivarnas kostnadsansvar,

sjukpenningförsäkringen, rehabilitering m.fl. frågor

dels skälen för utskottets ställningstaganden till

motionsyrkanden som har betydelse för

medelsanvisningen, dels utskottets

ställningstaganden till övriga motionsyrkanden.

Utskottets ställningstaganden till motionsyrkanden

med betydelse för medelsanvisningen liksom till

regeringens förslag till medelsanvisning redovisas

nedan i avsnittet Förslag rörande medelsanvisning

till anslag 19:1 Sjukpenning och rehabilitering m.m.

Arbetsgivarnas kostnadsansvar m.m.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att

arbetet med att ta fram ett system med ekonomiska

drivkrafter för arbetsgivare i syfte att minska

sjukfrånvaron skall fortsätta och systemet utformas

så att det långsiktigt stärker både företagande och

individer och därigenom hela samhällsekonomin. Det

skall omfatta hela arbetsmarknaden, och inriktningen

är att arbetsgivarna skall betala en del av

ersättningen vid sjukdom även utöver

sjuklöneperioden. Särskild uppmärksamhet måste

riktas mot de grupper som redan i dag har svårt att

komma in på arbetsmarknaden så att en ökad selektion

inte uppstår på denna. Ett viktigt komplement till

ett system med ekonomiska drivkrafter skall vara ett

obligatoriskt högkostnadsskydd för småföretag.

Enligt utskottets mening är det viktigt att det

finns ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare att

genom förebyggande insatser och

rehabiliteringsåtgärder minska sjukfrånvaron på

arbetsplatsen. Genom sjuklöneperioden har

arbetsgivare fått ett ansvar för och en möjlighet

att påverka kostnaderna för sjukfrånvaron på

arbetsplatsen. Utskottet har i yttrande

2002/03:SfU3y ställt sig bakom förlängningen av

sjuklöneperioden fr.o.m. den 1 juli 2003 med

motiveringen att både arbetsgivare och enskilda bör

bidra till att minska utgifterna för ohälsan.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.

Beträffande de mindre arbetsgivarna framstår det

dock som osäkert vilken innebörd det beslutade

högkostnadsskyddet kommer att få. Regeringen har

vidare i budgetpropositionen angett att

arbetsgivarna bör ta ett finansieringsansvar för

anställda som är sjukskrivna. Hur detta lämpligen

bör utformas utreds för närvarande. På grund härav

finns det inte skäl att föreslå riksdagen att nu

göra ett uttalande i frågan om arbetsgivares

kostnadsansvar. Utskottet avstyrker med det anförda

motionerna Sf240 yrkandena 1 och 2, Sf289 yrkandena

10, 17 och 21 samt Sf381.

Beträffande motionen att från sjuklönesystemet

utesluta ersättning vid olyckor i samband med

idrottsutövande och andra fritidsaktiviteter

behandlade utskottet frågan i betänkande

2002/03:SfU1. Utskottet anförde att en sådan lösning

skulle kunna få vissa oönskade effekter, t.ex. ett

framtvingande av privata lösningar med en samtidig

risk för underförsäkring liksom vissa

gränsdragningsproblem i förhållande till av

arbetsgivare, helt eller delvis, bekostade

aktiviteter. Utskottet kunde vidare förutse att krav

skulle kunna komma att resas på att även andra

kategorier skulle undantas. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande och avstyrker därmed motion Sf227.

Sjukpenningförsäkringen

Beträffande sjukdomsbegreppet enligt AFL noterar

utskottet att sjukpenning i princip inte skall kunna

utges i andra fall än vid medicinsk nedsättning av

arbetsförmågan. I praxis har dock i vissa begränsade

fall godtagits att sjukpenning kan utgå vid

tillstånd som är jämställda med sjukdom, som

exempelvis sorg- och trötthetstillstånd. Vidare

anges i 3 kap. 7 § AFL att vid bedömningen av om

sjukdom föreligger skall bortses från

arbetsmarknadsmässiga, ekonomiska, sociala och

liknande förhållanden. Sjukförsäkringsutredningen

har i sitt slutbetänkande (SOU 2000:121 s. 163-164)

inte funnit anledning att lämna något förslag om ett

inskränkande sjukdomsbegrepp. Enligt utskottets

mening kommer även de i våras av riksdagen beslutade

åtgärderna för att öka precisionen i

sjukskrivningsprocessen att medföra att

tillämpningen av sjukdomsbegreppet kommer att bli

mer korrekt. Utskottet kan därmed inte ställa sig

bakom en förändring av gällande sjukdomsbegrepp.

Utskottet kan förstå motionärernas betänkligheter

beträffande förhållandet att sjukpenning kan

utbetalas vid inte medicinskt betingade

skönhetsoperationer och liknande ingrepp. Utskottet

förutsätter dock att även denna fråga ryms i

regeringens fortsatta överväganden om åtgärder som

syftar till att minska sjukpenningskostnaderna m.m.

Motionerna Sf237 och Sf262 avstyrks därmed.

Utskottet finner inte heller skäl att föreslå ett

tillkännagivande om en analys av

sjukskrivningsfrekvensen med anledning av estetisk

intimkirurgi.

Utskottet avstyrker därmed motion So416 yrkande 2.

Beträffande frågan om förändringar i attityder

till sjukförsäkringen och vikten av att information

ges om sjukförsäkringens syfte anser utskottet att

de s.k. attitydfrågorna måste tas på stort allvar.

Det är naturligtvis inte bra om rätten till

sjukpenning uppfattas kunna fylla andra syften än

att vara ersättning vid arbetsoförmåga på grund av

sjukdom. Utskottet noterar att regeringen i

budgetpropositionen framhåller att det är angeläget

att fortsatta informationsinsatser görs som riktar

sig till bl.a. arbetstagarna och allmänheten för att

öka medvetenheten och kunskaperna om sjukfrånvaro

och sjukskrivning. Yrkande 20 i motion Sf397 får

därmed anses tillgodosett.

Med det anförda avstyrker utskottet

motionsyrkandet i fråga.

Beträffande frågan om en särskild försäkran har

RFV:s uppföljningar visat att en sådan inte tillför

ärendet några nya uppgifter utöver dem som redan

finns. Från och med den 1 juli 2003 upphörde

skyldigheten för en försäkrad att vid en viss

tidpunkt inkomma med en skriftlig särskild

försäkran. I stället skall en sådan försäkran ges in

om försäkringskassan begär det. Utskottet behandlade

frågan i betänkande 2002/03:SfU10 och ansåg att det

saknades skäl att ha kvar ett krav på att den

försäkrade vid en viss tidpunkt skall inkomma med

försäkran. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande.

I motion Sf358 yrkande 10 framförs att de skärpta

kraven på det medicinska underlaget för

heltidssjukskrivning bör lagregleras. Även denna

fråga behandlades av utskottet i betänkande

2002/03:SfU10. Utskottet ansåg att det inte var

rimligt att tynga AFL med detaljregler om t.ex.

vilka typer av läkarutlåtanden som skall finnas och

hur dessa skall utformas. Den närmare regleringen

härav borde i stället ske i förordning eller i

myndighets föreskrifter. Utskottet vidhåller sitt

ställningstagande.

Riksdagen beslutade i våras om ett antal åtgärder

som syftar till att stärka sjukskrivningsprocessen.

Således skall deltidssjukskrivning användas i ökad

utsträckning, de medicinska skälen för sjukskrivning

preciseras och tydliggöras, fler avstämningsmöten

hållas, försäkringskassan vid behov inhämta ett

särskilt läkarutlåtande, de intygsskrivande läkarnas

utbildning i försäkringsmedicin förstärkas och

försäkringsläkarnas arbetsuppgifter preciseras

ytterligare varvid uppgifterna i ökad utsträckning

skall inriktas mot mer direkta insatser för att

minska sjukfrånvaron. Dessutom skall fler

försäkringsläkare anställas hos försäkringskassorna

för att öka kvaliteten vid den medicinska

bedömningen. Utskottet anser att

sjukskrivningsprocessen med dessa åtgärder förstärks

och görs mer precis. Utskottet anser vidare att det

inte finns anledning att göra en översyn av

bestämmelser som är styrande för läkares

ställningstaganden till utfärdande av sjukintyg.

Motionsyrkandena Sf397 yrkande 21 och Sf355 yrkande

2 får därmed anses tillgodosedda.

Med det anförda avstyrker utskottet sistnämnda

motionsyrkanden.

En näraliggande fråga är frågan om begränsning av

möjligheterna för en läkare med viss

specialistutbildning att skriva sjukintyg för längre

tids sjukpenning. Sjukförsäkringsutredningen har i

sitt slutbetänkande (s. 189) föreslagit att alla

läkare skall ha rätt att utfärda läkarintyg men att

dessa mera regelmässigt skall kompletteras av annat

underlag om försäkringskassan så bedömer nödvändigt.

Det skall även vara en läkare med fördjupad

utbildning i försäkringsmedicin som skall utfärda

det särskilda läkarutlåtande som försäkringskassan

skall kunna kräva att den försäkrade ger in t.ex.

när ett avstämningsmöte inte ger ett tillräckligt

beslutsunderlag. Som utskottet anförde i betänkande

2002/03:SfU10 kommer det härigenom att skapas

garantier för att försäkringskassan i fortsättningen

kommer att kunna få ett fullgott beslutsunderlag.

Utskottet anser således inte att det finns skäl att

begränsa läkares rätt att utfärda läkarintyg för

sjukskrivning.

En annan närliggande fråga är om sjukgymnast skall

kunna sjuk- eller friskskriva. Utskottet vill betona

att de medicinska bedömningarna vid sjukskrivningar

måste göras av läkare. Utskottet anser dock att

sjukgymnaster kan fylla en viktig funktion inom

sjukskrivningsprocessen och att en försöksverksamhet

kan ge värdefull kunskap. Det ankommer dock på

regeringen att överväga frågan om försöksverksamhet.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

So312 yrkande 1, Sf336 yrkandena 1 och 2 samt Sf363.

Beträffande ersättningsnivån inom sjukpenningen

finner utskottet inte anledning att föreslå någon

förändring av förevarande nivå. Inte heller kan

utskottet ställa sig bakom att införa en grundnivå

om 200 kr/dag.

När det gäller frågan om att införa ytterligare en

karensdag i sjukförsäkrings- och sjuklönesystemen

har Sjukförsäkringsutredningen i ovannämnda

slutbetänkande (s. 167) inte funnit anledning att

ifrågasätta att en karensdag är en rimlig initial

självrisk för den försäkrade. Utredningen föreslår

dock att fördjupade studier skall göras av

eventuella samband mellan sjuknärvaro och därav

betingad efterföljande sjukfrånvaro. Utskottet anser

att det bör ingå en viss självrisk i systemet och

att uppbyggnaden med en karensdag kombinerat med

olika högriskskydd, bl.a. vid upprepade sjukfall,

utgör en rimlig avvägning. Som utskottet anförde,

senast i yttrande 2003/04:SfU1y, skulle en

ytterligare karensdag innebära alltför stora

påfrestningar för redan utsatta gruppers

försörjningssituation. Utskottet finner således inte

anledning att föreslå riksdagen att ytterligare en

karensdag införs.

Vad avser frågan om den nuvarande

karensdagsbestämmelsen kan slå orättvist mot vissa

försäkrade, t.ex. anställda med mer än en

arbetsgivare, har utskottet vid flera tillfällen

avstyrkt motionsyrkanden avseende denna fråga, men

förutsatt att regeringen skulle återkomma i frågan

om det visade sig vara möjligt att finna en lämplig

åtgärd. Utskottet konstaterar, liksom i betänkande

2002/03:SfU1, att regeringen håller på att göra en

teknisk översyn av reglerna om karensdag, bl.a. mot

bakgrund av de orättvisa konsekvenser som reglerna

kan få just för personer med ovannämnda

anställningsförhållanden. Utskottet anser att

översynen bör avvaktas och avstyrker därmed

motionerna Sf397 yrkande 27 och Sf312.

Vad därefter avser frågan om flexiblare

deltidssjukskrivning har olika möjligheter framförts

i motionerna. Beträffande alternativet att vistas på

arbetsplatsen på heltid men endast arbeta i halv

takt har utskottet tidigare uttalat (bet.

2002/03:SfU10) att det för försäkringskassan skulle

innebära svårigheter att kontrollera omfattningen på

det arbete som utförs. En närliggande problematik

uppkommer vid arbete på heltid en period med en

efterföljande viloperiod. Även i ett sådant fall

anser utskottet att kontrollsvårigheter uppstår, i

detta fall under viloperioden. Vidare är det möjligt

för den som inte kan arbeta att vara helt

sjukskriven. Beträffande frågan om att bli

sjukskriven från vissa arbetsuppgifter pekade

utskottet i sistnämnda betänkande på att detta

hänger samman med om arbetsgivaren kan anpassa en

anställds arbete eller omplacera honom eller henne

till andra arbetsuppgifter samt att arbetsgivarens

rehabiliteringsutredning skall innehålla uppgifter

om möjligheten att vidta sådana åtgärder.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf345.

Sjukförsäkringsutredningen lämnade i sitt

slutbetänkande (s. 169-170) ett förslag att partiell

ersättning skall kunna utgå efter en individuell

prövning, dock med lägst 20 %. Enligt utredningen

får emellertid förslaget konsekvenser för en rad

andra system, och en förutsättning för genomförandet

är därför att berörda systems villkor harmoniseras i

samband med genomförande av utredningens förslag.

Utskottet utgår från att frågan är föremål för

regeringens överväganden.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf207, Sf223, Sf228 och Sf397 yrkande 22.

Beträffande frågan om att införa en friskbonus i

form av en skattesänkning innebär förslaget bl.a. en

skattelättnad för dem som är friska och starka.

Utskottet kan inte ställa sig bakom en sådan

lösning.

Med det anförda avstyrker utskottet motion Sf386.

Frågan om en modell där kostnaderna för sjukfall

och skador till följd av trafiken överförs till

trafikförsäkringen behandlade utskottet senast i

betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet pekade på att

effekten av en sådan skulle bli att vissa sjukdoms-

och skadetyper inte längre skulle handhas inom den

allmänna försäkringen. Det i sin tur skulle innebära

att försäkringskassans ansvar för den samordnade

rehabiliteringen skulle urholkas. Med hänsyn härtill

är det enligt utskottet inte aktuellt att låta

trafikförsäkringen ta över nu nämnda kostnader.

Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.

Sjukpenninggrundande inkomst (SGI)

I en av motionerna kritiseras det förhållandet att

sjukpenning inte utges från tidpunkten för ett nytt

löneavtal utan först från den dag avtalet skrevs

under. Utskottet konstaterar att i de fall löneavtal

träffas under pågående sjukpenningperiod och avtalet

samtidigt ger rätt till retroaktiv utbetalning av

lön för kanske en avsevärd tid, kan sjukpenning

grundad på det nya avtalet endast utges från det att

avtalet undertecknades. I grunden beror detta

förhållande på att löneförhandlingarna dragit ut på

tiden. I betänkande 2001/02:SfU1 uttalade utskottet

förståelse för att den som är sjukskriven invänder

mot en sådan ordning, inte minst eftersom bl.a.

sjukförsäkringsavgiften tas ut på löneutbetalningar

för hela den retroaktiva tiden. Utskottet ansåg det

rimligt att sjukpenning utges retroaktivt från den

tidpunkt avtalet börjar gälla under förutsättning

att försäkringskassorna rent administrativt kan

hantera en sådan ordning. Utskottet ansåg också att

regeringen lämpligen borde överväga en sådan ändring

i samband med frågan om höjning av taket i

sjukförsäkringen och att detta borde kunna ske utan

något särskilt tillkännagivande från riksdagens

sida.

SGI-utredningen (SOU 2003:50 s. 112-113) har inte

ansett sig kunna förorda någon ändring, bl.a. på

grund av mer komplicerad och kostnadskrävande

administration och en tämligen kraftig ökning av

försäkringskostnaderna. Utredningen pekar även på

att problemet endast uppstår om

avtalsförhandlingarna drar ut på tiden och menar att

de avtalsslutande parterna bör kunna hantera denna

fråga. Frågan om retroaktiv sjukpenning är således

föremål för regeringens beredning. Utskottet finner

inte anledning att föreslå något tillkännagivande i

frågan och avstyrker motion Sf374.

Övriga SGI-frågor som tas upp i motionerna är att

SGI skall beräknas på historisk inkomst respektive

att skattepliktiga förmåner och semesterersättning

skall göras sjukpenninggrundande. Utskottet har vid

flera tillfällen avstyrkt liknande motionsyrkanden,

senast i betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet finner

inte anledning att nu inta en annan ståndpunkt i

dessa frågor.

Rehabilitering

Som redovisats ovan har RFV:s riksmål uppfyllts att

minst 65 % av dem som varit föremål för samordnad

rehabilitering skall ha ökat sin arbetsförmåga ett

halvår efter avslutad rehabilitering. Utskottet

noterar dock att endast 9 % av de försäkrade som

varit sjukskrivna längre än 60 dagar har varit

föremål för samordnad rehabilitering, vilket är en

oacceptabelt låg siffra.

Regeringens fortsatta arbete med att förbättra

hälsan i arbetslivet rymmer dock satsningar på

rehabiliteringsområdet som på sikt bedöms komma att

bidra till att ohälsan minskar.

Beträffande rehabilitering kan allmänt sägas att

det är viktigt att denna kommer i gång så snart som

möjligt. Utskottet noterar att det fr.o.m. den 1

juli 2003 föreligger en obligatorisk skyldighet för

arbetsgivare att göra rehabiliteringsutredningar som

skall lämnas till försäkringskassan senast när

sjukfallet pågått i åtta veckor. Därmed underlättas

påbörjandet av rehabiliteringen.

Avstämningsmöten, som är ett viktigt instrument

för att klarlägga hur den försäkrades arbetsförmåga

skall kunna tas till vara, skall användas i ökad

utsträckning. Försäkringskassan kan även komplettera

utredningen med ett särskilt läkarutlåtande. Genom

dessa åtgärder fördjupas beslutsunderlaget.

Regeringen har i 2003 års ekonomiska

vårproposition föreslagit ett särskilt

anställningsstöd för långtidssjukskrivna för att de

lättare skall komma ut på arbetsmarknaden. Det är

fråga om en tidsbegränsad subvention av lönen för de

långtidssjukskrivna som får en anställning hos annan

arbetsgivare och det gäller för långtidssjukskrivna

vars arbetsgivares rehabiliteringsansvar har

överförts till försäkringskassan.

Regeringen har vidare vidtagit särskilda åtgärder

för att arbetslösa och personer som inte kan återgå

till sin tidigare arbetsgivare skall kunna få hjälp

och rehabilitering tillbaka till ett arbete. Under

2002-2004 har avsatts 70 miljoner kronor per år för

tre projekt för att förnya den arbetslivsinriktade

rehabiliteringen. Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) och

RFV har i uppdrag att genomföra projekten. Samtliga

projekt skall slutredovisas i februari 2005.

Därtill har AMS och RFV i juni 2003 på regeringens

uppdrag lämnat ett principförslag om inrättande av

en ny permanent verksamhet inom Arbetsmarknadsverket

för att effektivt stödja sjukskrivna, så att de kan

komma tillbaka i arbete. Det skall främst vara stöd

i samband med anställning och praktik i arbetslivet,

men också vägledning och andra insatser för dem som

behöver byta arbete. Till exempel föreslås ett nytt

anställningsstöd, rätt till tjänstledighet för den

sjukskrivne anställde, stöd till utbildning och

högriskskydd för arbetsgivare. Regeringen bereder

frågan vidare innan ställning tas till ett

genomförande.

Utskottet noterar således att den

arbetslivsinriktade rehabiliteringen håller på att

vidareutvecklas. Som angivits ovan fick 65 % av de

försäkrade som genomgick samordnad rehabilitering

2002 en ökad arbetsförmåga. Enligt regeringen skall

den arbetslivsinriktade rehabiliteringen

intensifieras.

Samverkan inom rehabiliteringsområdet är enligt

utskottet också av stor betydelse för att kunna

skapa förutsättningar för en väl fungerande

rehabiliteringsverksamhet. Regeringens förslag till

finansiell samordning inom socialförsäkringen,

hälso- och sjukvården, socialtjänsten och

arbetsmarknadsmyndigheterna är således viktigt i

sammanhanget. Samverkan skall inrikta sig på

människor som är i behov av samordnade

rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande

parterna för att uppnå eller förbättra deras förmåga

att utföra förvärvsarbete.

Utskottet är även positivt till regeringens

förslag i budgetpropositionen till förlängning av

Socsamförsöken t.o.m. 2006 med vissa begränsningar.

I likhet med regeringen anser utskottet att det

inte är tillfredsställande att försäkringskassan

inte använt tillgängliga medel för köp av

arbetslivsinriktade rehabiliteringsutredningar.

Utskottet förutsätter dock att det intensifierade

rehabiliteringsarbetet kommer att innebära att

försäkringskassan bättre utnyttjar dessa resurser.

Utskottet vill även peka på att försäkringskassorna

för sin administration fått ökade resurser 2003 och

även föreslås få detta 2004.

Nya metoder och arbetssätt håller således på att

utvecklas inom ramen för arbetet med att förnya och

intensifiera rehabiliteringsarbetet. Mot bakgrund av

regeringens satsningar på rehabiliteringsområdet

finns det enligt utskottets mening inte skäl att nu

föreslå riksdagen att ta ställning i olika

rehabiliteringsfrågor, såsom införande av en

rehabiliteringsgaranti.

Såvitt gäller motionsyrkanden om en ny

rehabiliteringsförsäkring noterar utskottet att

regeringen i budgetpropositionen för 2003 har

förklarat sin avsikt att förutsättningslöst studera

möjligheterna att införa en sådan försäkring.

Utskottet anser liksom i betänkande 2002/03:SfU1 att

regeringens beredning av frågan bör avvaktas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

So409 yrkande 5, Sf327 yrkande 5, Sf203, Sf204,

Sf216, Sf241, Sf220, Sf250, Sf238, Sf258, Sf260,

Sf270, Sf330, Sf335, Sf355 yrkandena 6 och 7, Sf370,

Sf376, Sf399 yrkandena 1 och 2 och So644 yrkande 2.

Bidrag till arbetshjälpmedel kan lämnas som ett

led i rehabiliteringen av en förvärvsarbetande

försäkrad. Bland annat kan arbetshjälpmedel fylla en

funktion som en förebyggande åtgärd. Enligt

utskottets mening får frågan om en bildtelefon utgör

ett sådant arbetshjälpmedel som kan berättiga till

bidrag bedömas från fall till fall. Utskottet kan

inte ställa sig bakom en generell rätt för döva som

förvärvsarbetar att få ett sådant bidrag.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf361, Sf377 och So212.

Närståendepenning

Närståendepenning utges till den som avstår från

förvärvsarbete för att vårda en närstående svårt

sjuk person. Utskottet har tidigare avstyrkt förslag

både om att förlänga rätten till närståendepenning

från 60 till 120 dagar och om att vidga kretsen för

rätt till förmånen (se bl.a. bet. 2002/03:SfU1).

Utskottet finner inte skäl att nu göra annan

bedömning. Motion So505 yrkande 3 avstyrks därmed.

Förslag rörande medelsanvisningen till anslag 19:1

Sjukpenning och rehabilitering, m.m.

Beträffande regeringens förslag till medelsanvisning

noterar utskottet att regeringen under 2003 påbörjat

och genomfört flera olika åtgärder på

sjukförsäkringsområdet för att minska ohälsan i

arbetslivet. Inriktningen på de flesta av dessa är

sådan att effekterna inte omedelbart kan utläsas

utan de syftar till att på sikt bidra till att

ohälsan minskar. Utskottet noterar vidare att den

positiva utvecklingen fortsätter med att antalet

nettodagar med sjukpenning minskar. Eftersom den

genomsnittliga dagersättningen ökar mer än antalet

nettodagar minskar, fortsätter ändå de totala

utgifterna för sjukpenning under året att öka även

om ökningen har minskat under slutet av året. Det

finns således indikationer på att utgifterna för

sjukskrivningarna är på väg att vända. För att nå

det uppsatta målet att halvera sjukfrånvaron fram

till 2008 anser utskottet dock att det är nödvändigt

att regeringen tar initiativ till ytterligare

åtgärder.

Av propositionen framgår att regeringen fortsätter

att fullfölja arbetet med åtgärder inom ramen för

bl.a. regeringens 11-punktsprogram. Vidare tar

regeringen initiativ till ytterligare ett antal

åtgärder som har redovisats ovan. Utskottet noterar

även intensifierade insatser på

rehabiliteringsområdet med en ökad satsning på

arbetslivsinriktade rehabiliteringsinsatser.

Det är enligt utskottets mening angeläget att

regeringen noga följer utvecklingen och fullföljer

de åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet som

regeringen presenterat i budgetpropositionen.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet

regeringens förslag till medelsanvisning för

anslaget 19:1 för budgetåret 2004.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf366

yrkandena 1-7 och 11, Sf289 yrkandena 3, 8, 9, 11-14

och 16, So503 yrkande 2, Fi240 yrkande 19 i denna

del, Sf359 yrkande 2, Sf358 yrkandena 1, 2, 8-11 och

13, So505 yrkande 2, Sf397 yrkandena 3-5, 15, 16,

26, 28, 29, 31 och 33 i denna del, N412 yrkande 20,

A308 yrkandena 7 och 8, A309 yrkande 10, N346

yrkande 11, Sf389 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3,

So637 yrkande 2, Sf327 yrkandena 3, 8-12, 14 och 16,

So497 yrkande 4, N329 yrkande 16, N438 yrkande 5 och

Sf353.

19:2 Aktivitets- och sjukersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:2

Aktivitets- och sjukersättningar m.m. Därmed

bör riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Riksdagen bör göra ett tillkännagivande om

att regeringen bör utreda tillämpningen av de

nya bestämmelserna om aktivitetsersättning ur

vissa aspekter. Därmed bifalls delvis två

motioner.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om flexibla ersättningsnivåer,

möjlighet att bedriva studier under tid med

aktivitets- och sjukersättning och

arbetsgivares sjuklönekostnader för anställd

med vilande aktivitets- och sjukersättning.

Jämför reservationerna nr 33-34 (kd), 35 (c),

36 (m) och 37 (kd).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas utgifter för aktivitets- och

sjukersättning, barntillägg till förtidspension och

statlig ålderspensionsavgift. Från och med 2004

ingår i anslaget även kostnader för sysselsättning

av vissa personer med aktivitets- och

sjukersättning,

Ett nytt ersättningssystem har trätt i kraft den 1

januari 2003 och innebär att förtidspension och

sjukbidrag har ersatts av aktivitets- och

sjukersättning (prop. 2000/01:96, bet.

2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). De nya förmånerna

utges till personer som drabbats av långvarig eller

varaktig medicinskt grundad nedsättning av

arbetsförmågan. Reglerna innebär att försäkrade som

är under 30 år kan få aktivitetsersättning, dock

tidigast fr.o.m. den 1 juli det år de fyller 19 år.

Ersättningen kan beviljas för längst tre år i taget.

Försäkringskassan är skyldig att erbjuda den som

beviljats aktivitetsersättning möjlighet att delta i

aktiviteter. Sjukersättning kan utges till personer

i åldern 30-64 år. Både aktivitets- och

sjukersättning utges dels i form av en

inkomstrelaterad ersättning, dels i form av

garantiersättning för den som har haft inga eller

låga förvärvsinkomster. Förmånerna kan utges som

hel, tre fjärdedels, halv eller en fjärdedels

förmån.

Alla de som vid årsskiftet 2002/03 uppbar

förtidspension eller sjukbidrag fick förmånen

omvandlad till sjukersättning eller tidsbegränsad

sjukersättning.

Sedan den 1 juli 2003 gäller att försäkringskassan

senast ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha

utrett om det finns förutsättningar för att

tillerkänna den försäkrade aktivitets- eller

sjukersättning i stället för sjukpenning, trots att

denne inte har ansökt härom.

Den 1 januari 2000 infördes regler om vilande

förtidspension. Reglerna syftar till att stimulera

till återgång i arbetslivet och ett i övrigt aktivt

liv och innebär följande. En försäkrad som uppburit

sjuk- eller aktivitetsersättning minst ett år får

behålla förmånen under högst tre månader under en

tolvmånadersperiod, samtidigt som denne prövar på

att arbeta. Om den försäkrade därefter fortsätter

att arbeta skall, enligt de regler som gäller

fr.o.m. den 1 juli 2003, sjukersättningen förklaras

vilande under den tid som återstår av en

tjugofyramånadersperiod utan att förmånen får dras

in eller sättas ned. Aktivitetsersättningen får

vilandeförklaras längst till utgången av den period

som beslutet om aktivitetsersättning omfattar.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 19:2 Aktivitets- och

sjukersättningar m.m. anvisar ett ramanslag på 64

855,4 miljoner kronor.

Utgiftsutvecklingen för de nya förmånerna

aktivitetsersättning och sjukersättning är, på samma

sätt som förtidspensionerna var, beroende av ett

flertal olika faktorer. De viktigaste är

utvecklingen av de långa sjukskrivningarna, de

demografiska förhållandena, regeltillämpningen,

praxisutvecklingen samt inkomstutvecklingen och

utvecklingen av prisbasbeloppet.

I propositionen anges att det har skett en

successiv och tilltagande ökning av antalet

nybeviljade förtidspensioner och sjukbidrag sedan

slutet av 1999. Under 2002 skedde en markant ökning

och i slutet av året uppgick antalet personer med

nämnda förmåner till ca 488 600. Ökningen har i

huvudsak varit en följd av den kraftiga uppgången av

antalet långa sjukfall under de senaste åren och

kvinnorna har svarat för en stor del av ökningen.

Den utvecklingen är jämte den demografiska

situationen, med relativt sett många personer i

arbetskraften som är födda på 1940-talet, de främsta

orsakerna till att ett stort antal nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar kan förväntas även

under de kommande åren. I praktiken bedöms detta

bl.a. innebära att antalet personer som uppbär sjuk-

eller aktivitetsersättning kommer att öka successivt

till över 500 000 i slutet av 2003.

Det nationella målet som regeringen satt upp för

ökad hälsa i arbetslivet - och som riksdagen ställt

sig bakom - innebär bl.a. att antalet nya

aktivitetsersättningar och sjukersättningar skall

minska fram till 2008 i förhållande till 2002.

Regeringen framhåller i budgetpropositionen att även

om den prognostiserade utvecklingen för närvarande

pekar på att målet för ökad hälsa i arbetslivet går

att uppnå, krävs fortsatta kraftfulla åtgärder inte

minst för att motverka de successivt stigande

försäkringsutgifterna för dessa förmåner. Det är

därför angeläget att olika åtgärder vidtas som

påverkar utvecklingen även på kort sikt och som

riktar sig till dem som har beviljats sjuk- eller

aktivitetsersättning för att de skall kunna helt

eller delvis återgå till arbetslivet.

Beträffande åtgärder inom anslaget bereds för

närvarande frågan om att begränsa rätten till

sjukersättning till längst tre år i taget inom

Regeringskansliet. En inom Regeringskansliet

utarbetad promemoria har remissbehandlats under

vintern, och med anledning av remissynpunkter på de

arbetsrättsliga konsekvenserna av den föreslagna

ordningen är frågan föremål för ytterligare

överväganden.

För att öka intresset för att pröva möjligheten

att förvärvsarbeta har RFV under 2002 genomfört

särskilda informationsinsatser för att de försäkrade

skall få god kännedom om reglerna om vilande

förtidspension. Uppföljningar visar att under 2002

fördubblades antalet förtidspensionärer som

utnyttjade möjligheten att pröva att förvärvsarbeta

med sin förmån vilande till ca 2 600. Denna ökning

är givetvis glädjande, men antalet ligger ännu långt

från vad som ursprungligen förväntades. Regeringen

har därför genomfört utvidgningen av möjligheten

till vilande sjukersättning från 12 till längst 24

kalendermånader fr.o.m. den 1 juli 2003.

Vidare bereds inom Regeringskansliet frågan om att

införa en möjlighet till vilande sjuk- eller

aktivitetsersättning vid studier.

Regeringen har tidigare framhållit det angelägna i

att alla förtidspensionärer skall kunna utnyttja sin

återstående arbetsförmåga fullt ut och att en

aktivare uppföljning och efterkontroll av beviljade

förtidspensioner behöver göras. För att få underlag

för detta gav regeringen i regleringsbrevet för 2002

RFV i uppdrag att redovisa hur försäkringskassorna

bedriver sin verksamhet med att följa upp tidigare

beviljade förtidspensioner och sjukbidrag, dvs.

numera aktivitets- och sjukersättningar.

Försäkringskassornas arbete med detta har dock haft

låg prioritet. Genomgående anses bristande resurser

vara det främsta hindret för att kunna genomföra

effektiva efterkontroller. Regeringen finner, i

likhet med RFV, att det är otillfredsställande att

uppföljningen av beviljade förmåner har låg

prioritet. Under 2003 kommer verket att genomföra

ett projekt för utveckling av kvaliteten i ärenden

om sjuk- och aktivitetsersättning. Häri ingår

efterkontroller som ett område som behöver åtgärdas.

Det innebär att RFV kommer att arbeta med åtgärder

för att förbättra arbetet med efterkontrollen av dem

som uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.

Regeringen utgår från att verket årligen i samband

med årsredovisningen kommer att informera regeringen

om arbetet med att stärka efterkontrollen på detta

område.

Med anledning av att nya beräkningsregler infördes

fr.o.m. 2003 för de nya förmånerna aktivitets- och

sjukersättning, fick de personer som före utgången

av 2002 uppbar förtidspension eller sjukbidrag sina

förmåner automatiskt omvandlade till sjukersättning

eller tidsbegränsad sjukersättning. Denna omvandling

skulle innebära att dessa personer i princip fick

oförändrad nettoersättning efter justering med

hänsyn till effekterna av att det särskilda

grundavdraget för pensionärer (SGA) samtidigt

slopades. I budgetpropositionen anges att RFV har

fått i uppdrag att utvärdera effekterna av

övergången till det nya systemet. Om det därvid

framkommer att oförutsedda effekter har uppkommit

vid omvandlingen kommer regeringen att pröva

möjligheterna att åtgärda dessa.

Oavsett påbörjade, vidtagna och aviserade åtgärder

för att minska ohälsan i arbetslivet finns det

mycket som talar för att utvecklingen av de långa

sjukfallen i kombination med de demografiska

förhållandena leder till att antalet nybeviljade

aktivitets- och sjukersättningar kommer att ligga på

en fortsatt mycket hög nivå under hela

budgetperioden, dvs. t.o.m. 2006. Det innebär att

antalet personer som uppbär dessa förmåner

successivt kommer att öka ytterligare under ett

antal år. Utvecklingen därefter beror i hög grad på

vad det pågående arbetet mot ohälsan i arbetslivet

leder till för resultat. Med de demografiska

förhållandena avses dels att de stora

åldersgrupperna som är födda på 1940-talet under de

närmaste åren uppnår den ålder då risken att helt

eller delvis förlora arbetsförmågan av medicinska

skäl är som störst, dels att förhållandevis få

personer med sjukersättning övergår till

ålderspension under de närmaste åren.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande

12 att riksdagen beslutar att anvisa 1 700 miljoner

kronor mindre än vad regeringen har föreslagit.

Motionärerna anser att ökade rehabiliteringsinsatser

och kontrollåtgärder, ökad självrisk samt

borttagande av regeln om en automatisk prövning inom

ett år av rätten till aktivitets- och sjukersättning

medför minskade utgifter inom anslaget.

Folkpartiet

Lars Leijonborg m.fl. (fp) och Bo Könberg m.fl. (fp)

begär i motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del

respektive Sf359 yrkande 3 att riksdagen beslutar

att anvisa 550 miljoner kronor mindre än vad

regeringen har föreslagit. Motionärerna anser att

ökade rehabiliteringsinsatser och kontrollinsatser

och undvikande av svagt grundade beslut vid

beviljande av aktivitets- och sjukersättning medför

minskade utgifter inom anslaget.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358

yrkande 6 ett tillkännagivande om vikten av

arbetslinjen och rehabiliteringsmöjligheterna samt

undvikande av svagt grundade beslut om

sjukersättning i stället för sjukpenning. För

beviljande av varaktig sjukersättning måste en

medicinskt betingad arbetsoförmåga vara

förutsättningen. Reglerna om sjukersättning får inte

missbrukas för att hålla nere antalet pågående

sjukpenningfall.

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33

i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 1 850

miljoner kronor mindre än vad regeringen har

föreslagit. Motionärerna anser att införande av en

rehabiliteringsförsäkring, ökad efterkontroll av

beviljade aktivitets- och sjukersättningar och

borttagande av regeln om automatisk prövning av

rätten till aktivitets- och sjukersättningar inom

ett år samt undvikande av svagt grundade beslut vid

beviljande av dessa förmåner medför minskade

utgifter inom anslaget. I yrkande 19 begärs att

äldre beviljade aktivitets- och sjukersättningar

successivt skall omprövas. Motionärerna framhåller

att de som först bör komma i fråga är de som

förtidspensionerats under de senaste åren där en

ordentlig rehabiliteringsutredning inte har gjorts.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389

yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 1 160 miljoner kronor mindre än vad

regeringen har föreslagit. Motionärerna framhåller

att ökade satsningar på aktiva

rehabiliteringsåtgärder m.m. ger minskade utgifter

inom anslaget.

I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs i yrkande 17 att regeringen återkommer med

förslag till förtydligande av 7 kap. 3 § AFL så att

sjuk- och aktivitetsersättning bara skall kunna

beviljas om arbetsförmågan av medicinska eller

psykiatriska skäl bedöms förhindra återgång till

något arbete eller till utbildning som kan leda till

anställbarhet.

Övriga motioner

I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs i

yrkande 15 ett tillkännagivande om att stoppa den

orimliga förtidspensioneringen av

arbetshandikappade. Motionärerna anser att alla som

vill och kan skall få arbeta. Ett regelverk och

föreskrifter måste tydliggöra vem som skall anses

vara arbetshandikappad och därmed i behov av stöd.

I motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i

yrkande 23 ett tillkännagivande om arbetsgivarnas

sjuklönekostnader för anställda personer med vilande

aktivitets- eller sjukersättning. Motionärerna

framhåller att det inte finns något skydd om

eventuella sjuklönekostnader uppkommer, vilket kan

medföra att arbetsgivare tvekar att anställa dessa

personer. I yrkande 24 begärs ett tillkännagivande

om möjlighet till vilande aktivitets- och

sjukersättning vid studier. Vidare begärs i yrkande

25 ett tillkännagivande om villkoren för personer

med aktivitets- eller sjukersättning som vill stå

till arbetsmarknadens förfogande. Motionärerna anser

att det bör konkretiseras hur de med aktivitets- och

sjukersättning som skall återgå i arbete

tillförsäkras en smidig övergång.

I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

begärs i yrkande 18 ett tillkännagivande om att

sjuk- och aktivitetsersättningen bör kunna beviljas

på ett mer flexibelt sätt.

Linnéa Darell (fp) begär i motion Sf225 ett

tillkännagivande om aktivitetsersättningen.

Motionären framhåller att en kartläggning bör göras

av reformens effekter med anledning av att vissa

försäkrade har drabbats av sänkt ersättningsnivå

jämfört med tidigare regler.

I motion Sf276 av Sonja Fransson (s) begärs ett

tillkännagivande om att även den som har partiell

sjukersättning i vissa fall skall kunna behålla sitt

förtroendeuppdrag eller annan bisyssla.

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf291 att

regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att

undersöka möjligheter till förbättringar av

regelsystemet inom handikappområdet. Motionärerna

framhåller att aktivitetsersättning bör kunna utgå

även för tid då eftergymnasiala studier bedrivs, att

rätt till aktivitetsersättning vid återupptagande av

studier efter studieavbrott inte skall vara beroende

av orsaken till studieavbrottet samt att

aktivitetsersättningen till unga personer som aldrig

kommit ut på arbetsmarknaden bör ses över. Vidare

anser motionärerna att med anledning av reformen om

förtidspensioner bör möjligheten att beviljas

merkostnadsersättningen i vårdbidraget vara densamma

som för den lägsta nivån inom handikappersättning,

dvs. merkostnader om 28,5 % av prisbasbeloppet.

I motion Sf355 av Mia Franzén (fp) begärs i

yrkande 8 ett tillkännagivande om att se över

rutinerna för förtidspensioneringar som utgår med

anledning av förslitningsskador och andra kroppsliga

arbetshinder. Motionären anför att det inte är

rimligt att personer i arbetsför ålder avskrivs från

allt hopp om att komma tillbaka till arbetslivet.

Slutligen begärs i motion Kr330 av Anita Brodén

och Gunnar Nordmark (fp) yrkande 2 ett

tillkännagivande om att de som uppbär sjuk- eller

förtidspension bör ges möjlighet att studera.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets mening måste det finnas ett

rimligt ekonomiskt skydd vid långvarigt nedsatt

arbetsoförmåga av medicinsk art. De nya förmånerna

sjuk- och aktivitetsersättning utges i form av en

inkomstrelaterad ersättning och ett grundskydd.

Utskottet anser att de reformerade reglerna fyller

kravet på att ge en långsiktig ekonomisk trygghet.

Den förväntade utvecklingen mot en fortsatt

successiv ökning av antalet aktivitets- och

sjukersättningar är emellertid otillfredsställande.

Möjligheterna att på kort sikt motverka denna

utveckling synes begränsade. Utskottet hyser dock

vissa förhoppningar att den utsträckta vilandetiden

med bibehållen förmånsrätt till två år och det

aviserade förslaget om vilande aktivitets- och

sjukersättning vid studier skall kunna få genomslag.

Regeringens fortsatta arbete för att öka hälsan i

arbetslivet med bl.a. en förstärkt

sjukskrivningsprocess, ökade rehabiliteringsinsatser

och samverkan inom rehabiliteringsområdet bedöms på

sikt få positiva effekter också vad gäller antalet

aktivitets- och sjukersättningar, även om detta

således kan ta en viss tid. Även den aviserade

tidsbegränsningen om tre år för beviljad

sjukersättning bör få betydelse liksom arbetet med

att aktivt följa upp redan beviljade förmåner.

Utskottet kan inte ställa sig bakom en höjning av

grundskyddet. Med det anförda avstyrker utskottet

motion Sf291 till den del den avser grundskyddet.

Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SfU10

regeringens förslag om att försäkringskassan senast

ett år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett om

det finns förutsättningar för att tillerkänna den

försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning.

Utskottet instämde därvid i uppfattningen att en

sådan prövning inte får leda till att människor

slentrianmässigt överförs från sjukpenning till

aktivitets- eller sjukersättning. Det är inte

rimligt att personer t.ex. i åldern 30-40 år eller

ännu yngre förklaras så arbetsoförmögna att

sjukersättning för resten av livet är det enda

alternativet. Detta är särskilt allvarligt eftersom

ett beslut om sjukersättning många gånger innebär

att aktiva rehabiliteringsåtgärder inte längre sätts

in. Utskottet ansåg det emellertid inte heller

rimligt att personer år efter år fortsätter att

uppbära sjukpenning trots att de uppfyller villkoren

för rätt till sjuk- eller aktivitetsersättning, utan

att det är viktigt att de försäkrade får rätt

ersättning såväl till belopp som ersättningsslag.

Med hänsyn härtill tillstyrkte utskottet regeringens

förslag. Utskottet vidhåller sitt ställningstagande.

Utskottet vill dock betona att alla möjligheter till

rehabilitering måste vara uttömda innan sjuk- eller

aktivitetsersättning kan beviljas.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf289 yrkande 15 och Sf355 yrkande 8.

Beträffande frågan om efterkontroll av sjuk- och

aktivitetsersättningar som tas upp i motion Sf397

yrkande 19 vill utskottet hänvisa till att RFV har

fått i uppdrag att arbeta med åtgärder för att

förbättra arbetet med efterkontrollen av dem som

uppbär sjuk- och aktivitetsersättning.

Beträffande möjligheterna att få studera med

bibehållen sjuk- eller aktivitetsersättning finns

det inga formella hinder för eller begränsningar mot

detta. En förutsättning för att försäkringskassan

skall dra in eller minska sjuk- och

aktivitetsersättning är att arbetsförmågan

väsentligt har förbättrats. Bedrivna studier kan

således medföra att frågan om den fortsatta rätten

till sjuk- eller aktivitetsersättning utreds och

prövas på nytt. Utskottet kan inte ställa sig bakom

regler om att studier skall få bedrivas med

bibehållen ersättning. Som nämns i nästa stycke

utreder regeringen även frågan om vilande sjuk-

eller aktivitetsersättning under studier.

Utskottet avstyrker därmed motion Kr330 yrkande 2.

När det gäller frågan om att införa en rätt till

vilande sjuk- eller aktivitetsersättning under

studier konstaterar utskottet att regeringen i

budgetpropositionen anger att frågan bereds inom

Regeringskansliet. Eftersom frågan således redan är

föremål för regeringens överväganden avstyrker

utskottet motion Sf397 yrkande 24.

Beträffande frågan om att avskaffa fasta steg inom

sjuk- och aktivitetsersättningen har utskottet i

betänkande 2000/01:SfU15 avstyrkt ett likartat

yrkande. Utskottet delade dock uppfattningen i

motionen att det var viktigt att uppmuntra till ökad

arbetsinsats även i begränsad omfattning. Utskottet

utgår från att frågan är föremål för regeringens

fortsatta överväganden. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf327 yrkande 18.

Vidare finner utskottet inte skäl att ändra

kriterierna i 7 kap. 3 § AFL vid bedömningen av

arbetsförmågans nedsättning.

Beträffande bisysslor vid partiell sjukersättning

skall vid bedömningen av arbetsförmågan bortses från

aktiviteter som kan jämställas med sådana

fritidsaktiviteter som en yrkesverksam person i

normalfallet utför på sin fritid. Deltagande i

sådant föreningsliv eller kursverksamhet m.m. som

motsvarar vad en yrkesverksam person vanligen utför

på sin fritid, bör därför inte tas hänsyn till vid

bedömningen av arbetsförmågan. Rätten till sjuk- och

aktivitetsersättning påverkas däremot om den

försäkrades aktiviteter motsvarar sådana

arbetsinsatser som vanligen utförs av

förvärvsarbetande (prop. 1997/98:111 s. 37).

Utskottet finner inte anledning att göra något

uttalande beträffande förtroendeuppdrag eller andra

bisysslor vid partiell sjukersättning och avstyrker

därmed motion Sf276.

För den som efter att ha uppburit t.ex.

sjukersättning ställer sig till arbetsmarknadens

förfogande, dock utan att få förmånen

vilandeförklarad, kan problem uppstå om personen i

fråga inte omedelbart kommer in på arbetsmarknaden.

Reglerna inom arbetsmarknadsområdet är inte

anpassade till den situation som en person som haft

sjukersättning kan ställas inför vid återgång, helt

eller delvis, till arbetsmarknaden när denne väntar

på att få ett arbete eller en arbetsmarknadsåtgärd.

HpH-utredningen har i utredningsbetänkandet SOU

2002:5 föreslagit att arbetsmarknadspolitikens

ansvarsområde skall vidgas i syfte att skapa en

kompletterande arbetsmarknad för människor med

begränsad arbetsförmåga på grund av sjukdom.

Utredningen har sammanfattningsvis anfört att det är

ytterst angeläget att regeringen vidtar åtgärder för

att skapa en arbetsmarknadspolitik som i ökad

utsträckning inriktas på att stödja personer med

begränsad arbetsförmåga att ta del av arbetslivet.

Utskottet anser, i likhet med i betänkande

2002/03:SfU1, att regeringens fortsatta beredning av

förslaget bör avvaktas. Motion Sf397 yrkande 25

avstyrks därmed.

I samma motion framförs farhågor om att

arbetsgivare med hänvisning till avsaknad av skydd

mot sjuklönekostnader inte skulle vara intresserade

av att anställa personer med vilande sjuk- eller

aktivitetsersättning. Utskottet kan dock konstatera

att sjuklönelagen innehåller en bestämmelse (13 §)

som innebär att försäkringskassan efter skriftlig

ansökan kan besluta om särskilt högriskskydd för en

arbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt

AFL. Ett sådant beslut får meddelas om den sökande

har en sjukdom som under en tolvmånadersperiod kan

antas medföra ett större antal sjukperioder eller

medför risk för en eller flera längre sjukperioder.

Enligt 16 § sjuklönelagen har en arbetsgivare hos

vilken ett beslut enligt 13 § gäller rätt till

ersättning från sjukförsäkringen för de kostnader

för sjuklön som han har haft för arbetstagaren.

Eftersom den som har t.ex. sin sjukersättning

vilande har rätt att bli försäkrad för sjukpenning

enligt AFL på grundval av det förvärvsarbete som

utförs under vilandetiden kan utskottet inte dela

motionärernas farhågor. Utskottet avstyrker därmed

motion Sf397 yrkande 23.

I motionerna Sf225 och Sf291 (delvis) tas upp

vissa aspekter på de nya bestämmelserna om

aktivitetsersättning.

Beträffande den fråga som tas upp i motion Sf225

om att vissa personer med aktivitetsersättning har

kommit att få en lägre ersättningsnivå jämfört med

den tidigare omvandlade förmånen, har utskottet i

betänkande 2000/01:SfU15 med anledning av att

förmånen föreslogs, uttalat att utskottet

förutsätter att den som uppbär aktivitetsersättning

tillsammans med bostadstillägget kommer att få en

ersättning som motsvarar den omvandlade förmånen. I

budgetpropositionen anges även att RFV har fått i

uppdrag att utvärdera effekterna av övergången till

det nya systemet. Om det därvid framkommer att

oförutsedda effekter har uppkommit vid omvandlingen

kommer regeringen att pröva möjligheterna att

åtgärda dessa.

Beträffande försäkrade i åldern 19-29 år som till

följd av funktionshinder inte har avslutat sin

utbildning på grundskole- och gymnasienivå, oavsett

skolform, har dessa rätt till hel

aktivitetsersättning utan att arbetsförmågan prövas

i särskild ordning. I betänkande 2000/01:SfU15

delade utskottet regeringens bedömning att denna

ersättning endast bör utges om det finns ett direkt

samband mellan behovet av förlängda studier och ett

klart påvisat funktionshinder. Utskottet kunde inte

förorda ett försörjningsstöd som utgår vid förlängd

studietid beroende på andra orsaker, t.ex. sociala

problem, skoltrötthet och liknande.

Beträffande frågan om att öppna möjlighet för

personer med aktivitetsersättning att studera vid

t.ex. högskola har utskottet i betänkande

2000/01:SfU15 avstyrkt motionsyrkanden om att

aktivitetsersättning skall kunna utges även vid

eftergymnasiala studier. Utskottet delade

regeringens bedömning i proposition 2000/01:96 att

frågan, inte minst mot bakgrund av att

studiestödssystemet nyligen hade reformerats,

behövde utredas. Enligt utskottets mening borde

därvid en avvägning göras mellan å ena sidan

möjligheten att finansiera studier inom ramen för

ohälsoförsäkringen och å andra sidan hur övriga

studerande klarar försörjningen under studietiden.

Frågan var också om ett eventuellt ökat ansvar för

försäkringen borde medföra en motsvarande skärpning

av kraven på den enskilde att uppnå egen försörjning

genom arbete. Vidare framhöll utskottet att

rehabiliteringsåtgärder, under vissa

förutsättningar, kan innefatta studier och att det

kommer att gälla även för dem som har aktivitets-

eller sjukersättning. Utskottet förutsatte att

regeringen skulle bereda frågan vidare och återkomma

med förslag.

Vad avser frågan om den lägsta nivån för att

erhålla merkostnadsersättning inom vårdbidraget har

utskottet i betänkande 2000/01:SfU15 uttalat att

enligt utskottets mening bör alla de merkostnader

som kan grunda rätt till handikappersättning kunna

ersättas genom vårdbidrag i form av en skattefri

merkostnadsdel eller merkostnadsersättning.

Utskottet pekade på att vårdbidraget utgår till den

unges föräldrar. Motsvarande ersättning för

merkostnader utgick för närvarande som

handikappersättning till den unge. Förslagen i den

aktuella propositionen om att höja åldersgränsen för

handikappersättningen kunde således komma att

medföra att en ung person som inte sammanlevde med

någon av sina föräldrar, inte kunde få ersättning

för merkostnader till följd av sitt funktionshinder.

Utskottet utgick från att regeringen skulle beakta

det anförda och att en acceptabel lösning kunde

utformas i den fortsatta tillämpningen av de olika

regelsystemen, i dessa situationer.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

regeringen utreder tillämpningen av de nya

bestämmelserna om aktivitetsersättningen ur de

aspekter som tagits upp i de båda motionerna.

Utskottet har redan vid systemets införande dels

förutsatt att regeringen skall återkomma med förslag

om aktivitetsersättning kan utges vid

eftergymnasiala studier, dels ansett att regeringen

bör beakta frågan om merkostnadsersättning inom

vårdbidraget. Utskottet anser att riksdagen med

delvis bifall till motionerna Sf225 och Sf291 i

denna del bör som sin mening ge regeringen till

känna vad utskottet nu anfört.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning till

anslaget 19:2. Utskottet tillstyrker därmed

regeringens förslag och avstyrker motionerna Sf327

yrkande 17, Sf358 yrkande 6, Sf359 yrkande 3, Sf366

yrkande 12, Sf389 yrkande 1 i denna del, Sf397

yrkandena 19 och 33 i denna del och Fi240 yrkande 19

i denna del.

19:3 Handikappersättningar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:3

Handikappersättningar.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden

om en allmän översyn av handikappersättning

och om ersättningsnivåerna.

Jämför reservation nr 38 (kd).

Gällande bestämmelser

Enligt de bestämmelser som gäller fr.o.m. den 1

januari 2003 utges handikappersättning tidigast

fr.o.m. juli månad det år den försäkrade fyller 19

år (prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.

2000/01:257). För rätt till handikappersättning

krävs att försäkrad före 65 års ålder för avsevärd

tid fått sin funktionsförmåga nedsatt i sådan

omfattning att han eller hon i sin dagliga

livsföring behöver mera tidskrävande hjälp av annan

eller behöver hjälp av annan för att förvärvsarbeta

eller har betydande merutgifter på grund av sitt

handikapp.

Handikappersättning utbetalas med belopp som per

år motsvarar 69 %, 53 % eller 36 % av

prisbasbeloppet, alltefter hjälpbehovets omfattning

eller merutgifternas storlek.

Propositionen

Antalet personer med handikappersättning uppgick

2002 till drygt 60 000, vilket är en ökning jämfört

med tidigare år. Enligt regeringen beräknas antalet

minska som en följd av att den nedre åldersgränsen

för rätt till ersättning höjts fr.o.m. den 1 januari

2003.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 19:3

Handikappersättningar anvisar ett ramanslag på 1 224

miljoner kronor.

Motioner utan anslagseffekt budgetåret 2004

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion Sf217

ett tillkännagivande om en steglös

handikappersättning med en nedre gräns på exempelvis

25 % av prisbasbeloppet. Motionären anser detta vara

ett mer rättvist individanpassat system.

Sven Brus (kd) begär i motion Sf273 ett

tillkännagivande om att en översyn snarast behöver

göras av handikappersättningens nivåer. Motionären

anser att dagens nivåer bör ändras till 25 %, 50 %,

75 % och 100 % av prisbasbeloppet för att bättre

motsvara de faktiska merkostnader som den enskilde

har.

Även Catherine Persson (s) begär i motion Sf349

att andra ersättningsnivåer än de nuvarande bör

övervägas. Motionären anser även att åtgärder bör

vidtas för att minska antalet felaktiga beslut om

handikappersättning.

I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om att

handikappersättningen görs till föremål för en

övergripande översyn. Motionärerna framhåller att

regelverket inte på ett optimalt sätt medför att den

enskilde får ersättning för sina merkostnader. Om

handikappersättning skall bli den ersättning för

merkostnader och hjälpbehov som från början var

riksdagens avsikt måste handikappersättningen ses

över.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser inte att det är aktuellt att göra en

allmän översyn av handikappersättningen eller att

överväga andra nivåer i förmånen. Beträffande

eventuella felbeslut pågår arbete med att förbättra

rättssäkerheten inom

socialförsäkringsadministrationen. Administrationen

är även föremål för utredning bl.a. i syfte att öka

rättssäkerheten.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf217, Sf273, Sf349 och So642 yrkande 5. Utskottet

tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning

till anslaget 19:3.

19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 19:4

Arbetsskadeersättningar m.m. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om att privatisera

arbetsskadeförsäkringen och om att överföra

arbetssjukdomarna till

sjukpenningförsäkringen och färdolycksfallen

till trafikförsäkringen.

Jämför reservationerna nr 39 (m), 40 (kd), 41

(v, c, mp) och 42 (v).

Gällande bestämmelser

Den som förvärvsarbetar här i riket är enligt

socialförsäkringslagen (1999:799) försäkrad för

arbetsskada. Detsamma gäller den som genomgår

utbildning i den mån utbildningen är förenad med

särskild risk för arbetsskada. Lagen (1976:380) om

arbetsskadeförsäkring (LAF) omfattar skador till

följd av olycksfall eller annan skadlig inverkan i

arbetet. Även olycksfall vid färd till och från

arbetet räknas som olycksfall i arbetet, om färden

föranleddes av och stod i nära samband med arbetet.

Reglerna för ersättning enligt LAF genomgick

omfattande förändringar under 1993. Den 1 januari

1993 höjdes beviskravet vid prövning av en

arbetsskada, och den 1 juli samma år slopades rätten

till arbetsskadesjukpenning för den som är försäkrad

enligt AFL.

Under 2002 har riksdagen beslutat om flera

ändringar i arbetsskadeförsäkringen (prop.

2001/02:81, bet. 2001/02:SfU10, rskr. 2001/02:213).

Beviskravet har sänkts för skador som inträffar den

1 juli 2002 eller senare. Vid en helhetsbedömning

skall en skada anses ha uppkommit av ett olycksfall

eller annan skadlig inverkan i arbetet om

övervägande skäl talar för det. För den som ådragit

sig en arbetsskada utges i regel endast ersättning i

form av arbetsskadelivränta. Enligt bestämmelser som

gäller från den 1 januari 2003 utges livränta om

nedsättningen av arbetsförmågan är varaktig eller

kan antas bestå under minst ett år. Ersättningen

skall i princip utgöra skillnaden mellan den inkomst

som den försäkrade haft som oskadad och den inkomst

som han eller hon trots skadan kan beräknas få.

Livräntan ersätter en årlig inkomstförlust upp till

7,5 prisbasbelopp. Livräntan, som tidigare räknats

om med förändringarna i prisbasbeloppet, skall för

personer födda 1938 eller senare från och med 2004

årligen räknas om med ett tal som motsvarar hälften

av inkomstindexets reala förändring med tillägg för

inkomstindexets hela prisförändring. Därtill har den

som fått sin skada godkänd som arbetsskada fr.o.m.

den 1 januari 2003 även fått rätt till kompensation

för det inkomstbortfall som systemet med karensdag

medför. Ersättning utges för två karensdagar, om

inte den försäkrade visar att inkomstbortfall har

uppstått för flera karensdagar.

Arbetsskadeförsäkringen finansieras med

arbetsgivaravgifter och egenavgifter, 0,68 % av

avgiftsunderlaget sedan den 1 januari 2003.

Propositionen

I propositionen föreslås att riksdagen anvisar ett

ramanslag på 6 473 miljoner kronor.

Anslaget för arbetsskadeersättning uppgick 2002

till 7 607 miljoner kronor. Det faktiska utfallet

blev knappt 7 133 miljoner kronor. För innevarande

år beräknas utgifterna understiga fastställt anslag

med närmare 170 miljoner kronor.

Kvaliteten i handläggningen av arbetsskadeärenden

har enligt propositionen förbättrats sedan 2001. Det

uppsatta riksmålet 98 % korrekt handlagda ärenden

överträffades med 1 procentenhet. För ärenden om

arbetsskadelivränta är dock genomströmningstiden

fortfarande oacceptabelt lång och har ökat med

ytterligare fem dagar sedan 2001. Den uppgick 2002

till hela 456 dagar. Spridningen mellan

försäkringskassorna var likaledes fortsatt mycket

stor och varierade mellan 261 och 947 dagar.

Det kan antas att antalet nybeviljade livräntor

kommer att fortsätta öka, bl.a. på grund av de nya

bevisreglerna som bedöms göra det lättare för främst

kvinnor att få sina besvär godkända som arbetsskada.

Trots detta beräknas antalet utbetalade livräntor

minska eftersom personer födda 1938 eller senare

fr.o.m. 2003 inte längre har rätt till

arbetsskadelivränta efter 65 års ålder.

Medelbeloppet för livränta beräknas öka ganska

kraftig framöver, huvudsakligen beroende på de nya

indexeringsreglerna som trädde i kraft den 1 januari

2003.

Enligt propositionen har RFV fått i uppdrag att

följa förändringarna i arbetsskadeförsäkringens

ersättningsmönster och mäta försäkringens effekter

för kvinnor och män. En detaljerad analys skall

lämnas i samband med årsredovisningen för 2004.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366 yrkande

13 att riksdagen beslutar att anvisa 300 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 8 begärs att tidigare bevisregler i

arbetsskadeförsäkringen återinförs.

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf265 i

yrkande 4 att färdolycksfall till och från arbetet

lyfts ur försäkringen för arbetsolycksfall och

betalas genom trafikförsäkringen. I yrkande 5 begärs

att 1992 års bevisregler i arbetsskadeförsäkringen

återinförs.

Folkpartiet

I motionerna Sf359 yrkande 4 av Bo Könberg m.fl.

(fp) och Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar

att anvisa 350 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. Skador till följd av

trafikolyckor bör enligt motionärerna betalas av den

obligatoriska trafikförsäkringen. Arbetsolycksfallen

däremot bör brytas ut till en separat försäkring som

är obligatorisk för arbetsgivaren.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389

yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 1 000 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit. De sänkta beviskraven i

arbetsskadeförsäkringen bör återkallas i avvaktan på

en samlad översyn av socialförsäkringssystemet.

Övriga motioner

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf265

yrkandena 1-3 förslag om en riskdifferentierad

arbetsskadeförsäkring, om att arbetsolycksfall

skiljs från arbetssjukdomar och arbetssjukdomarna på

sikt överförs till sjukförsäkringen samt om att

övergången från en offentlig arbetsskadeförsäkring

till ett arbetsskadeobligatorium för arbetsgivare

utreds.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf371 ett

tillkännagivande om att utreda konsekvenserna av att

privatisera arbetsskadeförsäkringen.

Arbetsskadeförsäkringen bör enligt motionärerna

överföras till arbetsmarknadens parter.

I motion Sf384 av Jeppe Johnsson m.fl. (m, fp, kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av att

utforma en ny försäkring för arbetsskador som

hanteras av privata försäkringsbolag. En sådan

ordning skulle leda till en mer kompetent och

försäkringsmässig hantering.

Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v) begär i motion Sf280

yrkande 1 ett tillkännagivande om koncentrerad

handläggning av arbetsskadeärenden. Handläggningen

bör koncentreras till minst en arbetsskadeenhet per

län. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

utvärdera reformeringen av bevisreglerna i

arbetsskadeförsäkringen vad gäller diskrimineringen

av kvinnor. Motionärerna anser att reformen den 1

juli 2002 bör utvärderas.

I motion Sf329 av Siw Wittgren-Ahl och Inger

Segelström (s) begärs ett tillkännagivande om att

arbetsgivaren bör stå för halva kostnaden för

rehabilitering av arbetsskadade och att detta bör

gälla oavsett om den enskilde kan återgå till

tidigare arbete eller inte.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion MJ410

yrkande 6 ett tillkännagivande om att symtomen på

elöverkänslighet bör betraktas som grund för

bedömning av arbetsskada. Elöverkänsliga personer

tvingas övertala läkaren att sätta annan diagnos än

elöverkänslighet på läkarintyget för att inte

riskera att stå utan sjukpenning. Detta är inte

acceptabelt eftersom det från miljösynpunkt är

viktigt att läkarintyget visar den rätta diagnosen.

Elöverkänslighet bör kunna läggas till grund för

bedömning av arbetsskada.

I motion Bo262 av Lotta N Hedström (mp) begärs i

yrkande 4 ett tillkännagivande om att

försäkringskassan och RFV åläggs en riksnormerande

hanteringsprocess för bedömning och ersättning för

elskador/elöverkänslighet.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 19:4 Arbetsskadeersättningar m.m.

Som framgår ovan har riksdagen under 2002 beslutat

om förändringar av arbetsskadeförsäkringen. Bland

annat har beviskravet vid prövning av en arbetsskada

sänkts. I samband med riksdagens behandling av

förslaget om ändrade bevisregler m.m. slog utskottet

i betänkande 2001/02:SfU10 fast att en

arbetsskadeförsäkring i offentlig regi som bygger på

ett generellt arbetsskadebegrepp, som även

innefattar arbetssjukdomar och färdolycksfall, och

där beviskravet är mindre strikt ger ett bra skydd

vid arbetsskada för både kvinnor och män och en

tillräcklig avgränsning mot skador som har andra

uppkomstorsaker än arbete. Utskottet avstyrkte med

hänvisning härtill motionsyrkanden om att

privatisera arbetsskadeförsäkringen och om att lyfta

ut färdolycksfall och arbetssjukdomar ur

arbetsskadeförsäkringen. Utskottet finner inte

anledning att frångå sitt tidigare ställningstagande

i dessa frågor.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker därmed motionerna, Sf359 yrkande 4, Sf265

yrkandena 4 och 5, Sf366 yrkandena 8 och 13, Sf389

yrkande 1 i denna del och Fi240 yrkande 19 i denna

del.

Övriga motioner

Utskottet anser att även motionerna Sf265 yrkandena

1-3, Sf371 och Sf384 bör avslås med hänvisning till

vad utskottet anfört ovan och avstyrker därför

motionsyrkandena i fråga.

När det gäller frågan om att utvärdera

bevisreglerna har regeringen i proposition

2001/02:81 förklarat dels att en kontrollstation

skall införas 2004, då bl.a. effekten av

regeländringarna och kostnadsutvecklingen skall

analyseras, dels att ett system för ärendehantering

skall skapas som ger tillgång till detaljerad

statistik för arbetsskadeärenden. I regleringsbrevet

för 2002 fick RFV i uppdrag att inom ramen för det

befintliga statistiksystemet vidta åtgärder som gör

det möjligt att följa förändringar i

arbetsskadeförsäkringens ersättningsmönster och mäta

försäkringens effekter för kvinnor och män. Av

årsredovisningen för 2002 framgår att RFV påbörjat

detta arbete och att det kommer att fortsätta under

2003. I regleringsbrevet för 2003 har RFV fått i

uppdrag att analysera dels vilka effekter

ändringarna i arbetsskadeförsäkringen den 1 juli

2002 och den 1 januari 2003 haft för de försäkrade,

dels den kostnadsutveckling som kan hänföras till

regeländringarna. En detaljerad analys skall lämnas

i samband med årsredovisningen för 2004. Mot

bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att

motion Sf280 yrkande 2 inte påkallar någon åtgärd

från riksdagens sida. Motionsyrkandet avstyrks

därmed.

Utskottet ser positivt på det förhållandet att

kvaliteten i handläggningen har förbättrats men

anser att handläggningstiden är oacceptabelt lång.

Det går dock inte att bortse från det förhållandet

att arbetsskadeförsäkringen är både komplicerad och

ställer krav på omfattande kunskaper i olika

avseenden och att en lång handläggningstid i vissa

fall inte går att undvika. Dagens situation är

emellertid inte tillfredsställande.

Ett sätt att komma till rätta med problemet med

för långa handläggningstider kan vara att

koncentrera handläggningen till en eller flera

försäkringskassor. En särskild utredare har haft i

uppdrag att lämna förslag till utformning av en

koncentrerad arbetsskadehandläggning samt till hur

en kunskapsbank för frågor om samband mellan

arbetsmiljö och sjukdom kan byggas upp och

organiseras. Utredaren har lämnat delbetänkandet

Koncentrerad arbetsskadehandläggning för

likformighet och rättvisa (SOU 2002:80) och

slutbetänkandet Att samla och sprida kunskap om

skadlig inverkan och framgångsrik rehabilitering

(SOU 2003:1). Delbetänkandet har remissbehandlats.

Därefter har det överlämnats till utredningen om

översyn av socialförsäkringsadministrationen, ANSA-

utredningen. Denna utredning har i tilläggsdirektiv

(dir. 2003:62) fått i uppdrag att i samband med

översynen av socialförsäkringsadministrationen lämna

förslag till beslutsfunktion vid koncentrerad

handläggning av socialförsäkringsärenden samt till

hur koncentrerad handläggning av t.ex.

arbetsskadeärenden kan inordnas i den framtida

organisationsstrukturen. ANSA-utredningen har den 18

november 2003 lämnat sitt slutbetänkande

Försäkringskassan - Den nya myndigheten (SOU

2003:106). Frågan om handläggningen av arbetsskador

skall koncentreras och i så fall till en eller flera

försäkringskassor är således fortfarande föremål för

beredning. Utskottet anser att resultatet av

beredningen bör avvaktas och avstyrker motion Sf280

yrkande 1.

I en av motionerna framförs att arbetsgivaren bör

stå för halva kostnaden vid rehabilitering av

arbetsskadade. Förutsättningen för att få livränta

enligt LAF vid arbetslivsinriktad rehabilitering är

att rehabiliteringsåtgärden är föranledd av

arbetsskadan. Det innebär att fram till den tidpunkt

då skadan uppfyller kraven för prövning enligt LAF

skall frågan om rehabilitering bedömas enligt AFL. I

regel beviljas inte rehabiliteringsersättning enligt

AFL för längre tid än ett år. Om rehabiliteringen är

föranledd av en arbetsskada finns det däremot inte

något hinder mot att bevilja livränta under

arbetslivsinriktad rehabilitering som är längre än

ett år. I regeringens arbete för att öka hälsan i

arbetslivet ingår bl.a. åtgärder för att förstärka

arbetsgivarnas ekonomiska drivkrafter att minska

ohälsan i samhället. Enligt propositionen skall ett

system baserat på sådana drivkrafter införas under

2004. Huruvida ett sådant system även kommer att ta

sikte på arbetsgivares ansvar för rehabilitering av

arbetsskadade är för närvarande inte känt. Om

kostnaderna för sådan rehabilitering har sin grund i

arbetsförhållandena på den aktuella arbetsplatsen är

det enligt utskottet logiskt att arbetsgivaren har

ett särskilt ansvar härvidlag. I avvaktan på ett

system för ekonomiska drivkrafter för arbetsgivare

att minska ohälsan anser utskottet emellertid att

det saknas skäl för riksdagen att göra något

uttalande i frågan. Med det anförda avstyrker

utskottet motion Sf329.

I ovan nämnda slutbetänkande, SOU 2003:1, har

förslag lämnats om inrättande av en kunskapsbank där

kunskap om arbetsmiljöfaktorers eventuella

skadlighet samlas, sammanställs och publiceras.

Kunskapsbanken skall ha som sitt primära syfte att

fungera som ett hjälpmedel och tillhandahålla

underlag för bedömningar i arbetsskadeärenden. När

det gäller sjukdomsbesvär som är mycket svårbedömda

i arbetsskadehänseende, t.ex. elöverkänslighet, kan

förekomsten av en kunskapsbank vara av stor

betydelse vid arbetsskadebedömningen. Utskottet

anser att beredningen av utredningsförslaget bör

avvaktas och avstyrker därmed motion MJ410 yrkande

6. Även motion Bo262 yrkande 4 avstyrks med det

anförda.

19:5 Ersättning för kroppsskador

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 19:5 Ersättning

för kroppsskador.

Propositionen

Från anslaget bekostas bl.a. ersättningar enligt

lagen (1977:265) om statligt personskadeskydd i de

fall en skada inträffar under militär verksamhet,

vid tjänstgöring inom civilförsvaret, vid medverkan

i räddningstjänst, vid vård på kriminalvårdsanstalt

m.m. Även krigsskadeersättningar till sjömän samt

kostnader för vissa yrkesskadeersättningar bekostas

från anslaget.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 19:5 anvisar ett

ramanslag på 58,6 miljoner kronor.

Utskottets ställningstagande

Regeringens förslag till medelsanvisning har inte

föranlett några motionsyrkanden. Utskottet

tillstyrker förslaget.

19:6 Riksförsäkringsverket och 19:7 Allmänna

försäkringskassor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning dels till anslaget 19:6

Riksförsäkringsverket, dels till anslaget

19:7 Allmänna försäkringskassor.

Därmed bör riksdagen avslå motionsyrkanden

om annan medelsanvisning till anslagen 19:6

och 19:7.

Riksdagen bör bemyndiga regeringen att

under 2004 för anslaget 19:6 ingå ekonomiska

förpliktelser som, inklusive tidigare

åtaganden, medför utgifter på högst 12

miljoner kronor efter 2004.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om krav på försäkringsläkare,

utbildning av läkare i försäkringsmedicin,

myndighetskontroll av försäkringsläkare,

förstatligande av försäkringskassorna,

dröjsmålsränta samt missbruk inom

socialförsäkringen.

Jämför reservationerna nr 43 (m), 44 (fp), 45

(kd), 46 (fp), 47 (kd) och 48 (mp).

Propositionen

Försäkringskassorna ansvarar för handläggning och

utbetalning av socialförsäkringsersättningar och

bidrag samt att förebygga och minska ohälsa och

aktivt arbeta med rehabilitering.

Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt

utrymme för att stödja och medverka till att

forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.

Med anledning härav föreslås att regeringen

bemyndigas att under 2004 i fråga om ramanslaget

19:6 ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 12

miljoner kronor efter 2004.

I propositionen anges att socialförsäkringens

administration (SFA) måste fungera väl för att

tilltron till den allmänna försäkringen skall

bibehållas och stärkas. Nödvändiga förutsättningar

för detta är att försäkringen handläggs rättssäkert

och kompetent i en effektiv organisation. SFA är ett

av regeringens viktigaste verktyg i arbetet för att

uppnå det nationella målet att halvera sjukfrånvaron

från arbetslivet till 2008. Den stora utmaningen

för administrationen under kommande år ligger därför

i att uppnå framgång i arbetet inom ohälsoområdet.

Det kräver en utvecklad samverkan med andra

myndigheter och organisationer samt en optimal

användning av tillgängliga resurser.

Förändringar som genomfördes den 1 juli 1998 och

den 1 januari 1999 i socialförsäkringens

administration syftade till att utveckla

organisationens effektivitet samt tydliggöra ansvar

och befogenheter. Det har dock, enligt regeringens

uppfattning, visat sig att trots förändringarna

kvarstår många problem. I budgetpropositionen för

2003 konstaterar regeringen att förklaringen till de

stora skillnader i resultat som fortfarande kan

påvisas mellan försäkringskassorna i huvudsak finns

i interna faktorer hos

socialförsäkringsadministrationen, nämligen ledning,

kontroll och styrning. Till detta kommer också

behovet av kraftfulla åtgärder för att bryta

ohälsoutvecklingen och för att använda samhällets

samlade resurser på bästa sätt för den försäkrade.

Enligt regeringen finns fortfarande stora

skillnader mellan hur regler tillämpas och hur de

försäkrade blir bemötta i olika delar av landet.

Utvärderingar visar att medborgarna inte får

tillgång till socialförsäkringen på lika villkor.

För vissa ärenden är handläggningstiderna alltför

långa. Samordningen av rehabiliteringen av

långtidssjuka har totalt sett inte varit

framgångsrik.

Produktiviteten hos försäkringskassorna har ökat

samtidigt som kvaliteten i handläggningen i stort är

oförändrad. Antalet ärenden hos försäkringskassorna

har ökat och då särskilt inom ohälsoområdet. Antalet

årsarbetare hos försäkringskassorna har legat på en

stabil nivå under året samtidigt som volymerna ökat

med 4 %. Resursflexibiliteten har ökat successivt

och omfördelning av personalstyrkan har gjorts mot

ärendeslag med volymökningar, främst

sjukpenningärenden. Trots denna omfördelning

kvarstår problem med handläggningen av långa

sjukskrivningar och bristande insatser inom

rehabiliteringsområdet.

Genomströmningstiderna för ärenden i

socialförsäkringsnämnd, SFN-ärenden, har inte

förändrats nämnvärt jämfört med 2001. Tiderna för

handläggning av assistansersättning,

handikappersättning och vårdbidrag är och har länge

varit oacceptabelt långa. Variationen mellan

försäkringskassorna är stor. Under året har pågått

ett samverkansprojekt mellan RFV och

försäkringskassorna som syftat till att avsluta de

längsta pågående ärendena avseende personer med

funktionshinder. Genomströmningstiden för ärenden om

arbetsskadelivränta är även fortsatt oacceptabelt

lång men varierar mycket mellan de olika

försäkringskassorna.

Regeringen beslutade i december 2002 om en översyn

av socialförsäkringsadministrationen (dir.

2002:166). En särskild utredare har genomfört

översynen och har lämnat ett delbetänkande den 17

juni 2003 (SOU 2003:63). I betänkandet har

föreslagits att de 21 försäkringskassorna och

Riksförsäkringsverket tillsammans bör bilda en ny

statlig myndighet. I slutbetänkandet som har lämnats

den 18 november 2003 (SOU 2003:106) har utredningen

föreslagit en principiell utformning av den nya

myndigheten som bör inrättas den 1 januari 2005.

Regeringen har i budgetpropositionen angivit att

den avser att skyndsamt överväga frågan om att

inordna försäkringskassorna och RFV i en ny

sammanhållen statlig myndighet.

Det nationella målet att öka hälsan i arbetslivet

berör SFA på flera sätt. Framför allt gäller det

rehabiliteringsarbetet, men åtgärder är också

nödvändiga på försäkringskassorna inom

ärendehandläggningen för att höja kvaliteten, stärka

rättssäkerheten, öka effektiviteten och förbättra

servicen.

SFA har sammantaget tillförts och tillförs extra

resurser för arbete mot ohälsan om 441 respektive

458 miljoner kronor för åren 2003 och 2004.

Inriktningen på insatserna har under 2003 - förutom

att ytterligare personal har anställts - varit

utbildnings- och informationsinsatser. RFV har bl.a.

inlett en informationssatsning som riktar sig till

de försäkrade, arbetsgivarna och läkarna.

Utbildningen av läkare och försäkringsläkare i

försäkringsmedicin pågår. Vidare har utbildning av

försäkringskassornas personal, såväl handläggare som

chefer, startat hösten 2003. Utbildningen inriktas

mot bättre styrning och förändrade arbetsmetoder.

Sjukfallen skall bedömas tidigare och

avstämningsmöten mellan den försäkrade och

försäkringskassan, där även t.ex. den

intygsskrivande läkaren och arbetsgivaren deltar,

har successivt införts i handläggningen av sådana

ärenden. De medel som avser anställning av

försäkringsläkare har för 2003 nyttjats helt.

Därutöver har bl.a. ca 300 fler

rehabiliteringshandläggare anställts.

För framgång i arbetet inom ohälsoområdet krävs

att administrationen samverkar med flera aktörer.

Verket har för ändamålet etablerat en plattform för

samverkan på nationell nivå under 2002, för att

komma in i ett operativt skede under 2003. I ett för

SFA gemensamt åtgärdsprogram för att halvera

sjukfrånvaron prioriteras tre insatsområden. Dessa

områden är Attityder och värderingar, Rätt

ersättning - rätt förmån samt Samordning och

samarbete.

RFV har regeringens uppdrag att undersöka

utbildningsbehovet bland läkare i försäkringsmedicin

och ansvara för att utbildningsinsatser genomförs

inom området. Uppdraget genomförs i samråd med

Socialstyrelsen och Försäkringskasseförbundet (FKF).

Under hösten 2003 skall RFV presentera

kontrollstrategi mot fusk och missbruk som baseras

på en ny riskanalys om var fusk kan uppstå och hur

det skall bekämpas. Denna kontrollstrategi skall

implementeras 2004. Regeringen ser allvarligt på

fusk och missbruk inom socialförsäkringen och avser

att noga följa utvecklingen inom detta område.

Sedan budgetåret 1999 har RFV fått ekonomiskt

utrymme för att stödja och medverka till att

forskning bedrivs inom området för socialförsäkring.

Med anledning härav föreslås att regeringen

bemyndigas att under 2004, i fråga om ramanslaget

19:6, ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare åtaganden innebär utgifter om högst 12

miljoner kronor efter 2004.

I propositionen föreslås att riksdagen till

anslaget 19:6 Riksförsäkringsverket anvisar ett

ramanslag på 921,6 miljoner kronor. Vidare föreslås

att riksdagen till anslaget 19:7 Allmänna

försäkringskassor anvisar ett ramanslag på 6 024

miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf366

yrkandena 9 och 14 att riksdagen beslutar att till

anslaget 19:6 anvisa 30 miljoner kronor mer än vad

regeringen föreslagit för utbildning i

försäkringsmedicin. I yrkandena 10 och 15 begär

motionärerna att riksdagen till anslaget 19:7

anvisar 620 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit för köp av rehabiliteringstjänster (520

miljoner kronor) och kontrollåtgärder mot fusk och

missbruk (100 miljoner kronor).

Folkpartiet

I motionerna Fi240 yrkande 19 i denna del och Sf358

yrkande 7 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs att

riksdagen beslutar att till anslaget 19:7 anvisa 550

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Resurstillskottet krävs för inköp av

rehabiliteringstjänster (500 miljoner kronor) och

för åtgärder mot felaktiga utbetalningar (50

miljoner kronor).

Kristdemokraterna

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande 33

i denna del att riksdagen beslutar att till anslaget

19:6 anvisa 85 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit för att öka kvaliteten i besluten, öka

kontrollen samt förkorta handläggningstiderna. I

yrkandena 17 och 32 begärs dels ett tillkännagivande

om att tillföra socialförsäkringsadministrationen

100 miljoner kronor i ytterligare resurser, dels ett

beslut att öka anslaget 19:6 med 10 miljoner kronor

till RFV för administrering av en s.k.

utvecklingspeng som skall utgå till flyktingar.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf389

yrkande 1 i denna del att riksdagen beslutar att

till anslaget 19:6 anvisa 90 miljoner kronor mindre

än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

det finns utrymme för en administrativ besparing.

Vidare begärs att riksdagen beslutar att till

anslaget 19:7 anvisa 1 338 miljoner kronor mer än

vad regeringen föreslagit för bl.a.

rehabiliteringsutredningar.

I motion Sf327 av Birgitta Carlsson m.fl. begärs i

yrkande 7 ett tillkännagivande om att

försäkringskassorna behöver ökade anslag till

rehabiliteringsutredningar och till

försäkringskassans handläggning, inklusive

finansiering av tvåläkarkontrollerna.

Övriga motioner

Bo Lundgren m.fl. (m) begär i motion Sf289 yrkande 4

ett tillkännagivande att det inom ett par år bör

finnas klara riktlinjer för vilka krav på utbildning

m.m. som bör ställas på en försäkringsläkare.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358

yrkande 12 ett tillkännagivande om utbildning av

läkare i försäkringsmedicin som villkor för att få

skriva sjukintyg för utbetalning av sjukpenning. I

yrkande 14 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör ha fortsatt uppmärksamhet på frågan

om antalet försäkringsläkare är tillräckligt.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf401

yrkandena 1-3 och 5 tillkännagivanden om att

försäkringsläkarna skall ställas under

myndighetskontroll, att de måste tillförsäkras en

kontinuerlig och uppdaterad vidareutbildning, att

utbildning i försäkringsmedicin skall ges en

starkare ställning i läkarutbildningen samt att ett

reformerat försäkringsmedicinskt system bör utredas

grundligt. Motionärerna framhåller att Utredningen

om en översyn av processuella regler inom

socialförsäkringen har diskuterat

försäkringsläkarens uppgifter men stannat för att

nuvarande system bör behållas. En ny utredning bör

tillsättas i syfte att göra en grundlig översyn av

systemet.

Även Lars Wegendal och Carina Adolfsson Elgestam

(s) begär i motion Sf275 ett tillkännagivande om att

ställa försäkringsläkare under myndighetskontroll.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande

9 ett tillkännagivande om att försäkringskassan vid

försenad eller felaktig ärendehantering skall vara

skyldig att betala dröjsmålsränta. I motion Sf206 av

Anita Sidén och Cecilia Magnusson (m) finns ett

likalydande yrkande.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande

18 ett tillkännagivande om särskilda resultatenheter

inom försäkringskassan som arbetar med

rehabilitering. Motionärerna framhåller att

resultatenheter behövs för att förhindra att

rehabiliteringsverksamheten skall behöva stå

tillbaka för utbetalning av sjukpenning.

I motion Sf202 av Rolf Gunnarson (m) begärs ett

tillkännagivande om ökade resurser till

försäkringskassorna. Motionären framhåller att det

behövs en samordning av samhällets totala ekonomiska

resurser i kampen mot ohälsan.

Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begär i motion

Sf218 ett tillkännagivande om att inte förstatliga

försäkringskassorna.

I motion Sf339 av Birgitta Carlsson och Agne

Hansson (c) begärs ett tillkännagivande om att

socialförsäkringens administration även i framtiden

måste bygga på en organisation med en starkt

decentraliserad grundstruktur.

Jan Björkman m.fl. (s) begär i motion Sf278 ett

tillkännagivande om att förbättra samordningen

mellan arbetsgivarens och försäkringskassans

utbetalningar vid sjukdom eftersom denna övergång

inte alltid löper friktionsfritt.

Laila Bjurling och Lennart Axelsson (s) begär i

motion Sf321 ett tillkännagivande om att regeringen

bör uppmärksamma problemen med att

försäkringstillämpningen är olika beroende på vilken

försäkringskassa man tillhör. Motionärerna

framhåller att rätten till sjukpenning vid

utlandsvård för psoriasissjuka bedöms olika av olika

försäkringskassor.

Även Sonia Karlsson (s) begär i motion Sf373 ett

tillkännagivande om olika regeltolkning av

försäkringskassorna. Denna gång i samband med

sjukpenning för att förebygga sjukdom med avseende

på dem som arbetar schemalagd arbetstid och

nattjänstgöring.

Beträffande missbruk av socialförsäkringssystemet

begär Else-Marie Lindgren (kd) i motion Sf338

yrkande 1 ett tillkännagivande om att verka för att

fusk och missbruk inom försäkringssystemen beivras.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en

satsning på information om rättigheter och

skyldigheter i försäkringssystemet.

Även Mia Franzén (fp) begär i motion Sf355 yrkande

9 ett tillkännagivande om att stävja missbruk av

socialförsäkringssystemet.

Mona Jönsson m.fl. (mp) begär i motion Sf392 ett

tillkännagivande om att tillsätta en utredning för

att utröna om möjligheter föreligger att slå samman

RFV, Försäkringskassan, Arbetsmarknadsstyrelsen,

Arbetsmarknadsverket och länsarbetsnämnder i syfte

att den enskilde på ett ställe skall kunna få den

hjälp som denne behöver.

Utskottets ställningstagande

Anslagen för socialförsäkringsadministrationen

Ett viktigt verktyg för en väl fungerande

socialförsäkring i allmänhet och ohälsoarbetet i

synnerhet är socialförsäkringens administration.

Enligt vad som anges i propositionen fungerar inte

dagens administration tillfredsställande när det

gäller effektivitet, rättssäkerhet och kvalitet. Det

finns fortfarande stora skillnader mellan

försäkringskassorna beträffande hur regler tillämpas

och hur de försäkrade blir bemötta i olika delar av

landet. Även om produktiviteten har ökat kvarstår

problem med handläggningen av långa sjukfall och

bristande insatser inom rehabiliteringsområdet. Det

är t.ex. allvarligt att endast 9 % av de försäkrade

som varit sjukskrivna längre än 60 dagar varit

föremål för samordnad rehabilitering 2002.

Genomströmningstider för vissa ärendeslag är även

oacceptabelt långa.

I budgetpropositionen för 2003 har regeringen

konstaterat att förklaringen till de stora

skillnader i resultat som fortfarande kan påvisas

mellan försäkringskassorna i huvudsak finns i

interna faktorer hos

socialförsäkringsadministrationen, nämligen ledning,

kontroll och styrning.

Enligt ANSA-utredningen (SOU 2003:106) behöver

förändringar vidtas i organisationsstruktur och

ansvarsfrågor. Utredaren föreslår därför att en ny

sammanhållen statlig myndighet inrättas för

administrationen av socialförsäkringen och att

försäkringskassorna och RFV inordnas i den.

Utskottet konstaterar att

socialförsäkringsadministrationen står inför en

period med stora utmaningar i form av åtgärder mot

den ökande ohälsan, vilket inkluderar en eftersatt

rehabiliteringsverksamhet. Även frågan om en

förändrad organisation har aktualiserats.

För att administrationen skall få en rimlig

möjlighet att klara sitt åtagande framför allt vad

gäller arbetet mot ohälsan krävs resurser.

Socialförsäkringsadministrationen tillfördes för

budgetåret 2003 extra resurser för arbete mot

ohälsan. För 2004 uppgår dessa till 458 miljoner

kronor. Utskottet välkomnar därför regeringens

förslag om fortsatt tilltagna anslag till både RFV

och försäkringskassorna för 2004. Genom de

föreslagna resurserna anser utskottet att

förutsättningar skapas för administrationen både att

höja ambitionsnivån vad gäller kvaliteten och

effektiviteten i handläggningen och att få till

stånd en fungerande rehabiliteringsverksamhet för

det stora antalet långa sjukfall.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag till medelsanvisning till anslagen 19:6 och

19:7 och begärt bemyndigande. Utskottet avstyrker

motionerna Sf327 yrkande 7, Sf358 yrkande 7, Sf366

yrkandena 9, 10, 14 och 15, Sf389 yrkande 1 i denna

del, Sf397 yrkande 17, 32 och 33 i denna del och

Fi240 yrkande 19 i denna del.

Övriga frågor om socialförsäkringens administration

Vad gäller socialförsäkringsadministrationens

organisation är frågan föremål för regeringens

utredning. Enligt utskottets uppfattning är

effektiva styrningsmöjligheter nödvändiga om målet

med ökad hälsa i arbetslivet skall uppnås. Även

rättssäkerhetsaspekten i form av likformig

tillämpning talar för en förbättrad styrning. Mot

bakgrund av att ett utredningsförslag bereds av

regeringen bör utskottet inte göra något uttalande

vare sig för eller emot ett förstatligande av

försäkringskassorna eller dess grundläggande

utformning på annat sätt. Utskottet avstyrker med

det anförda motionerna Sf218, Sf278, Sf321, Sf339,

Sf373 och Sf392.

Sjukförsäkringsutredningen har i sitt

slutbetänkande (s.189) föreslagit att alla läkare

skall ha rätt att utfärda läkarintyg men att dessa

mera regelmässigt skall kompletteras av annat

underlag om försäkringskassan så bedömer nödvändigt.

Utskottet noterar att det skall vara en läkare med

fördjupad utbildning i försäkringsmedicin som skall

utfärda det särskilda läkarutlåtande som

försäkringskassan skall kunna kräva att den

försäkrade lämnar in t.ex. när ett avstämningsmöte

inte ger ett tillräckligt beslutsunderlag. Enligt

beslut av riksdagen i våras skall även de

intygsskrivande läkarnas utbildning i

försäkringsmedicin förstärkas. Det kommer härigenom

att skapas garantier för att försäkringskassan i

fortsättningen kommer att kunna få ett fullgott

beslutsunderlag. Utskottet anser således, i likhet

med i betänkande 2002/03:SfU10, att det inte finns

skäl att begränsa läkares rätt att utfärda

läkarintyg för sjukskrivning. Motion Sf358 yrkande

12 får med det anförda anses tillgodosedd. Utskottet

avstyrker därmed motionsyrkandet.

I betänkande 2002/03:SfU10 uttalade utskottet att

det bör ankomma på regeringen eller den myndighet

regeringen bestämmer att meddela närmare

föreskrifter om behörighetskrav och arbetsuppgifter

för försäkringsläkare och om utbildning av dessa,

och utskottet förutsatte att sådana föreskrifter

kommer att meddelas relativt snart. Utskottet

vidhåller sitt ställningstagande. Motion Sf289

yrkande 4 får anses tillgodosedd och utskottet

avstyrker motionsyrkandet. Även motion Sf401 yrkande

2 avstyrks med det anförda.

När det gäller frågan om antalet försäkringsläkare

är tillräckligt förutsätter utskottet att regeringen

följer denna fråga noga. Motion Sf358 yrkande 14 får

därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

Vad gäller frågan om att ställa försäkringsläkare

under myndighetskontroll har en översyn redan

påbörjats. Socialstyrelsen har således fått i

uppdrag att i samråd med RFV se över om det finns

behov av att göra förändringar av det tillsynsansvar

som gäller försäkringsläkarna. Uppdraget skall

redovisas senast den 31 juli 2004. Med det anförda

avstyrker utskottet motionerna Sf401 yrkande 1 och

Sf275.

Riksdagen beslutade i våras att utbildningen i

försäkringsmedicin skall stärkas under

läkarutbildningens alla delar. Med det anförda får

motion Sf401 yrkande 3 anses tillgodosedd, och

utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet.

Även motion Sf401 yrkande 5 avstyrks då det i

dagsläget inte finns skäl att föreslå en reformering

av det försäkringsmedicinska systemet.

I två av motionerna tas frågan upp om inte

försäkringskassan bl.a. vid försenad utbetalning bör

betala dröjsmålsränta till den försäkrade. Utskottet

konstaterar att försäkringskassan saknar laglig

möjlighet att betala sådan ränta men att ersättning

för ränteförlust kan utges i form av skadestånd

enligt skadeståndsrättsliga principer. Staten kan

åläggas skadeståndsansvar för skada som vållas genom

fel eller försummelse vid myndighetsutövning i

verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Enligt förordningen (1995:1301) om handläggning av

skadeståndsanspråk mot staten handlägger

Justitiekanslern anspråk på ersättning om anspråk

grundas på ett påstående om felaktigt beslut eller

underlåtenhet att meddela beslut. I betänkande

2002/03:SfU1 avstyrkte utskottet liknande

motionsyrkanden. Utskottet vidhåller sina tidigare

ställningstaganden och avstyrker därmed motionerna

Sf206 och Sf359 yrkande 9.

Vad avser frågan om missbruk och fusk inom

socialförsäkringen har regeringen aviserat att en

kontrollstrategi skall implementeras 2004.

Motionerna Sf338 yrkandena 1 och 2 och Sf355 yrkande

9 får därmed anses tillgodosedda. Utskottet

avstyrker därmed dessa motionsyrkanden.

Utskottet anser inte att motionsyrkandena i övrigt

påkallar någon åtgärd från riksdagens sida.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf202 och

Sf397 yrkande 18.

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet

vid ålderdom

Utgiftsområde 11 Ekonomisk trygghet vid ålderdom

omfattar politikområdet Ekonomisk äldrepolitik.

Området omfattar garantipension till ålderspension,

efterlevandepensioner till vuxna, bostadstillägg

till pensionärer m.fl., delpension samt

äldreförsörjningsstöd.

Enligt vad som anförs i propositionen påfördes

utgiftsområdet 2003 markant ökade utgifter. För 2003

beräknas utgifterna till 51 939 miljoner kronor,

vilket är 18 145 miljoner kronor högre än för 2002.

Anledningen till den höjda utgiftsnivån 2003 är

framför allt att garantipension har ersatt

folkpension, pensionstillskott och det särskilda

grundavdraget för folkpensionärer. I och med att det

särskilda grundavdraget avskaffats beskattas

pensionerna fullt ut. För att ingen skall få sänkt

pension efter skatt med anledning av övergången till

de nya reglerna har bruttopensionerna höjts. Detta

innebär en utgiftsökning med ca 15 miljarder kronor.

Det reformerade pensionssystemet, som gäller fullt

ut fr.o.m. den 1 januari 2003, innebär enligt

regeringen att Sverige nu har ett modernt och

politiskt stabilt system som automatiskt följer den

ekonomiska och demografiska utvecklingen. Det ger en

långsiktig trygghet oavsett utveckling där kostnaden

för de inkomstbaserade pensionerna inte riskerar att

vältras över på kommande generationer. Från och med

den 1 januari 2003 har ett äldreförsörjningsstöd

införts, vilket ger en garanti för en miniminivå för

alla över 65 år i Sverige. Ett nytt anslag,

Äldreförsörjningsstöd, ingår från 2003 i

utgiftsområdet. Detta beräknas öka utgifterna med

666 miljoner kronor.

Det reformerade pensionssystemet vilar enligt

regeringen på en bred överenskommelse som är

väsentlig att hålla. Den långsiktiga ambitionen är

att reformen i allt väsentligt skall ligga fast och

att ytterligare förändringar av den grundläggande

strukturen inte är aktuella. Om det visar sig att

systemet i något avseende inte fungerar på avsett

sätt eller om förutsättningar i omvärlden förändras

måste dock justeringar övervägas. Mot bakgrund av

detta, och då reformen är mycket omfattande och

genomgripande, bör politiken under de närmaste åren

ha tydligt fokus på uppföljning och analys av

reformen. En sådan uppföljning bör inriktas på om

reglerna fungerar på avsett sätt och att

drivkrafterna till arbetsstimulans ger de effekter

som avsetts. Uppföljningen skall även belysa

effekterna för kvinnor och män.

Därutöver behöver de studier av pensionärernas

ekonomiska utveckling som återkommande gjorts

fortsätta och utvecklas med avseende på de

förändringar som skett i och med pensionsreformen.

Det reformerade systemet ger människor stora

möjligheter att själva påverka pensionens storlek

genom att i tid planera sitt arbetsliv och sin

pensionstidpunkt. För att fördelarna med det nya

systemet fullt ut skall kunna utnyttjas är det

enligt regeringen angeläget att under de närmaste

åren ägna mer kraft åt att öka kunskapen om bl.a.

sambanden mellan arbete, tillväxt, medellivslängd

och pensionens storlek.

Riksdagen har för 2004, i enlighet med regeringens

förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 11 till

50 656 300 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.

2003/04:42).

20:1 Garantipension till ålderspension

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 20:1

Garantipension till ålderspension. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

om flexibel pensionsålder, om de sämst

ställda pensionärerna och om återställande av

pensionerna till 1990 års värde.

Jämför reservationerna nr 49 (kd) och 50-51

(v).

Propositionen

Det tidigare grundskyddet för ålderspensionärer,

dvs. folkpension, pensionstillskott och särskilt

grundavdrag, har fr.o.m. 2003 ersatts av en

beskattad garantipension. Från och med 2003 omfattar

anslaget garantipension till ålderspension,

barntillägg till ålderspension, hustrutillägg och

särskilt pensionstillägg för långvarig vård av sjukt

eller handikappat barn.

Delpensionen har avskaffats och beviljas inte

efter december 2000. De sista utbetalningarna kommer

att göras i december 2004. Från och med 2004

redovisas de återstående betalningarna av delpension

m.m. under anslaget 20:1.

Utgifterna för anslaget uppgick 2002 till

9 665 miljoner kronor, exklusive delpension.

Anvisade medel var 9 521 miljoner kronor. Anslaget

beräknas underskridas med 759 miljoner kronor 2003.

Cirka 1,6 miljoner personer uppbar folkpension

2002 medan garantipension kommer att betalas ut till

ca 875 000 personer under 2003. Utgifterna väntas

trots detta öka eftersom garantipension är högre än

folkpension och pensionstillskott. För en ogift

person som är född 1938 eller senare kan

garantipension betalas ut med högst 2,13

prisbasbelopp. Motsvarande belopp för en gift person

är 1,9 prisbasbelopp.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 20:1 Garantipension till

ålderspension anvisar ett ramanslag på 23 486

miljoner kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Kristdemokraterna

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf398

yrkande 8 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 600 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit. I yrkandena 2 och 3 begärs en höjning av

den övergångsvisa garantipensionen med 100 kr per

månad och ett tillkännagivande om de sämst ställda

pensionärerna. Cirka en halv miljon pensionärer

lever i dag under mycket knappa förhållanden. Både

skattesänkningar och pensionsuppräkningar behövs för

att åstadkomma en behövlig förbättring för denna

grupp pensionärer.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf390 i

denna del att riksdagen beslutar att anvisa 600

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna föreslår att garantipensionen höjs med

1 500 kr under 2004.

Övriga motioner

I motion Sf252 av Kenneth Lantz (kd) begärs i

yrkandena 1 och 2 tillkännagivanden om åtgärder för

en mer öppen arbetsmarknad för äldre personer och om

att ta bort den av staten fastställda

pensionsåldern. Motionären vill ha en ökad valfrihet

för de äldre på arbetsmarknaden. Pensionsåldern bör

vara mer flexibel samtidigt som deltidstjänster

eller byte av arbetsplats med lägre lön inte bör

försämra pensionsförmånerna.

Socialförsäkringsförmåner bör kunna utges även efter

det att man fyllt 65 eller 67 år.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf261

yrkande 1 att regeringen tillsätter en utredning som

ser över samordningsreglerna mellan

yrkesskadelivränta i form av ett engångsbelopp och

pension i syfte att den yrkesskadade inte skall få

ett större pensionsavdrag än vad denne fått som

engångsbelopp. Motionärerna pekar på att

samordningsreglerna kan få just den effekten att den

yrkesskadade får ett större sammanlagt

pensionsavdrag än vad denne fått i livränta. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

avskaffa möjligheten att erhålla livränta i form av

ett engångsbelopp.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360

yrkande 13 förslag om hur pensionerna bäst

återställs till 1990 års värde. Förbättringar på

skattesidan, av bostadstillägg och pensionstillskott

bör inte ses som ett återställande av pensionen utan

som välbehövliga standardhöjningar.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:1 Garantipension till ålderspension

Under 1990-talet fick alla, även pensionärerna,

bidra till saneringen av statens finanser. Bland

annat skrevs det dåvarande basbeloppet inte upp helt

i linje med inflationen, vilket påverkade

pensionerna åren 1993-1998. Dock prioriterades ett

bibehållet skydd för de sämst ställda pensionärerna.

Samtidigt som samhällsekonomin har förbättrats har

också villkoren för pensionärerna förbättrats. Detta

gäller exempelvis bostadstillägget för pensionärer

m.fl. (BTP). För att kompensera pensionärerna för de

besparingar som tidigare gjorts på basbeloppet har

den särskilda skattereduktionen på förvärvsinkomster

från 2002 utvidgats till att gälla

pensionsinkomster. Därutöver är fr.o.m. 2002

tilläggspensionerna för ålderspensionärer knutna

till den allmänna inkomstutvecklingen i stället för

till prisutvecklingen genom s.k.

följsamhetsindexering. 2003 innebar

följsamhetsindexeringen en uppräkning om 3,64 %.

Detta kan jämföras med prisbasbeloppets höjning om

1,85 %. En väsentlig förbättring genomfördes den

1 januari 2003 i och med att äldreförsörjningsstödet

infördes. Detta stöd garanterar i princip alla över

65 år en skälig levnadsnivå och en skälig

bostadskostnad.

Av en typfallsstudie över utvecklingen under 1990-

talet som RFV gjorde 2002 och som redovisas i

propositionen framgår att BTP och det särskilda

bostadstillägget (SBTP) tillsammans med skatten i

ökad utsträckning verkar utjämnande. Följden har

blivit att pensionärer med inkomster högre än

genomsnittet fått en viss negativ real utveckling

medan pensionärer med de lägsta inkomsterna har fått

sin nettoinkomst realt förbättrad. Huvudförklaringen

till detta är höjda BTP, varför den reala

förbättringen är mest tydlig för dem med relativt

höga boendekostnader.

Utskottet är liksom tidigare (se bet.

2002/03:SfU1) av den uppfattningen att i det fall

det finns ett utrymme för ekonomiska förbättringar

så bör det används selektivt, så att de pensionärer

som har lägst inkomster får en förbättrad standard,

t.ex. genom höjt BTP. Som nämnts har åtskilliga

förbättringar genomförts under senare år och då

särskilt för de pensionärer som har de lägsta

inkomsterna. Med hänsyn härtill och då det för

närvarande inte finns något ekonomiskt utrymme för

ytterligare förbättringar anser utskottet att det

inte är möjligt att föreslå riksdagen att

garantipensionen eller den övergångsvisa

garantipensionen skall höjas 2004. Däremot anser

utskottet att det är väsentligt att pensionärernas

ekonomiska förhållanden fortlöpande uppmärksammas.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf398 yrkandena 2, 3 och

8 i denna del och Sf390 i denna del.

Övriga motioner

I det nya pensionssystemet kan inkomstgrundad

ålderspension tas ut tidigast fr.o.m. 61 års ålder.

Någon högsta åldersgräns för att påbörja uttag finns

inte, men pension betalas senast ut från och med den

månad den pensionsberättigade fyller 70 år om denne

inte begärt något annat. Garantipension får tas ut

fr.o.m. 65 års ålder, och det gäller även om

garantipensionen bara utges som utfyllnad. Rätt till

inkomstgrundad pension kan vidare tjänas in efter 65

års ålder och även efter uttag av hel ålderspension.

Pensionen kan tas ut som hel, tre fjärdedels, halv

och en fjärdedels pension. Enligt en tvingande

bestämmelse i lagen (1982:80) om anställningsskydd

har arbetstagare även rätt men inte skyldighet att

kvarstå i anställning till 67 års ålder.

Delpension har inte kunnat beviljas efter december

2000. De sista utbetalningarna kommer att göras i

december 2004. Det främsta motivet för att avskaffa

delpensionen har varit att det reformerade

ålderspensionssystemet både är flexibelt och medger

individuella lösningar i sådan utsträckning att

behovet av en särskild delpensionsförsäkring inte

längre anses föreligga.

I det nya statliga pensionsavtalet finns det

fr.o.m. 2003 möjlighet för arbetsgivarna att bevilja

delpension för personer som har tio år med

kollektivavtalad pensionsrätt och är i åldern 61-64

år.

Den parlamentariska äldreberedningen, Senior 2005,

har i sitt nyligen framlagda slutbetänkande

Äldrepolitik för framtiden (SOU 2003:91) framfört

vissa förslag i syfte att öka människors vilja och

möjligheter att förvärvsarbeta fram till

pensioneringen och därefter. Enligt beredningen bör

regeringen bl.a. etablera ett femårigt nationellt

projekt med syfte att stärka de äldres (50 +)

ställning i arbetslivet, öka arbetskraftsdeltagandet

bland personer som är 50 år och äldre samt ta

initiativ till forskning om effekter på

arbetskraftsutbudet om fler ges möjlighet till

deltidslösningar i samband med pensioneringen.

Därtill uppmanas parterna på arbetsmarknaden att

granska och överväga förändringar av pensionsavtalen

så att dessa ger större möjligheter till

flexibilitet vid utträdet från arbetslivet och inte

motverkar rörlighet på arbetsmarknaden samt ger

ekonomiskt utbyte för den som vill arbeta efter 65

års ålder.

Av redovisningen ovan framgår att den

inkomstgrundade ålderspensionen är mycket flexibel.

Med hänsyn härtill och mot bakgrund av

Äldreberedningens nyligen presenterade förslag som,

om de genomförs, kan ytterligare öka flexibiliteten

för den äldre arbetskraften anser utskottet att det

saknas skäl för riksdagen att göra något uttalande i

frågan. Utskottet avstryker därmed motion Sf252

yrkandena 1 och 2.

När det gäller utbyte av yrkesskadelivränta mot

engångsbelopp och avdrag på pension har utskottet

tidigare behandlat liknande motionsyrkanden, senast

i betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet anförde bl.a.

följande.

Enligt lagstiftningen om det nya pensionssystemet

skall bl.a. ålderspension i form av inkomstpension,

tilläggspension och garantipension minskas med

yrkesskadelivränta. Minskningen skall ske med tre

fjärdedelar av den del av livräntan som överstiger

en sjättedels prisbasbelopp. Minskning skall även

ske för livränta som har bytts ut mot engångsbelopp

och görs då som om livräntan fortfarande utgick.

Motsvarande regler finns i lagen (1954:243) om

yrkesskadeförsäkring (YFL), som upphört att gälla

fr.o.m. den 1 juli 1977 men som enligt

övergångsbestämmelser fortfarande tillämpas på

skador som inträffat före detta datum. Vidare

framhöll utskottet att utbyte av större livräntor

mot engångsbelopp sker med återhållsamhet medan

kravet på skäl för utbyte är litet när det gäller

låga livräntor, att livräntetagaren får uppgift om

vad engångsutbetalningen kommer att medföra i

framtiden beträffande avdrag från pension, dvs. att

avdrag fortfarande kommer att göras som om livräntan

utgick månadsvis, samt att engångsbeloppet i

huvudsak är beräknat enligt försäkringsmässiga

principer. Utskottet avstyrkte därmed

motionsyrkandet i fråga liksom ett yrkande om att

slopa möjligheten till utbyte av livränta mot

engångsbelopp.

Utskottet finner inte skäl att nu göra någon annan

bedömning och avstyrker därmed motion Sf261

yrkandena 1 och 2.

Beträffande ett återställande av pensionerna till

1990 års värde konstaterar utskottet att

pensionärerna fr.o.m. 2002 har kompenserats för

besparingarna på basbeloppet genom en skattelättnad.

Något skäl att ytterligare kompensera pensionärerna

för detta kan utskottet inte se. Utskottet avstyrker

därför motion Sf360 yrkande 13.

Utskottet vill tillägga att

följsamhetsindexeringen 2003 resulterat i en

uppräkning av tilläggspensionen som är betydligt

bättre än vad en uppräkning med prisbasbeloppet

skulle ha inneburit.

20:2 Efterlevandepensioner till vuxna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anlaget 20:2

Efterlevandepensioner till vuxna. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Gällande bestämmelser

Omställningspension utges sedan den 1 januari 2003

under en tid av tio månader från dödsfallet (före

den 1 januari 1997 var tiden tolv månader och under

perioden januari 1997-december 2002 var tiden sex

månader). Förlängd omställningspension utges under

ytterligare tolv månader om den efterlevande har

vårdnaden om och stadigvarande sammanbor med barn

under arton år som vid dödsfallet stadigvarande

vistades i makarnas hem. Är något eller några av

barnen yngre än tolv år gäller att

omställningspension, utöver den inledande perioden,

utges till dess att det yngsta barnet fyllt tolv år.

Som en utfyllnadsförmån till den inkomstrelaterade

omställningspensionen finns det en garantipension,

som kan utges för samma tid som den

inkomstrelaterade förmånen.

Regeringen har i tidigare sammanhang förklarat att

den inledande omställningspensionen skall förlängas

till tolv månader fr.o.m. 2005.

Särskild efterlevandepension till efterlevande

make med nedsatt förvärvsförmåga kan inte beviljas

om dödsfallet inträffar efter 2002.

Propositionen

Anslaget omfattade t.o.m. 2002 folkpension,

pensionstillskott och ATP i form av

omställningspension, förlängd omställningspension,

särskild efterlevandepension och änkepension.

Från och med den 1 januari 2003 betalas

efterlevandepension ut enligt regler som har

anpassats till det nya ålderspensionssystemet.

Anslaget omfattar fr.o.m. 2003 omställningspension,

förlängd omställningspension, särskild

efterlevandepension, änkepension samt garantipension

till dessa förmåner.

Utgifterna för anslaget uppgick 2002 till 13 444

miljoner kronor medan anvisade medel uppgick till 13

525 miljoner kronor. Anslaget beräknas underskridas

med ca 36 miljoner kronor 2003.

För 2003 uppskattas antalet personer med

garantipension till 37 600, vilket är fler än de som

uppbar folkpension och pensionstillskott 2002. Detta

beror bl.a. på att inkomstprövning av änkepension

tagits bort.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 20:2 Efterlevandepensioner till

vuxna anvisar ett ramanslag på 15 692 miljoner

kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 5

att riksdagen beslutar att anvisa 50 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser

att omställningspensionen skall förlängas från tio

till tolv månader från den 1 juli 2004. Ett liknande

yrkande återfinns i motion Fi240 yrkande 19 i denna

del av Lars Leijonborg m.fl. (fp).

Kristdemokraterna

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf398

yrkande 8 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 50 miljoner kronor mer än vad regeringen

föreslagit. I yrkande 1 begärs beslut om att

förlänga omställningspensionen till tolv månader.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att den tid under vilken

omställningspension kan utges har förlängts från sex

till tio månader fr.o.m. 2003. Regeringen har

dessutom aviserat sin avsikt att återkomma med

förslag som förlänger den inledande

omställningspensionen till tolv månader fr.o.m.

2005. Mot bakgrund härav och då det saknas utrymme

att tidigarelägga reformen anser utskottet att någon

åtgärd inte är påkallad från riksdagens sida.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf359 yrkande 5, Fi240

yrkande 19 i denna del och Sf398 yrkandena 1 och 8 i

denna del.

20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 20:3

Bostadstillägg till pensionärer. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

om BTP vid boende i särskilda boendeformer

och om att utreda förutsättningarna för att

förbättra BTP.

Jämför reservation nr 52 (m, fp, c).

Gällande bestämmelser

I och med ålderspensionsreformen har fr.o.m. 2003

det särskilda grundavdraget för pensionärer

avskaffats. För att kompensera för detta har

bruttopensionerna höjts. Det tidigare systemet för

BTP har anpassats till de höjda bruttopensionerna.

Det nya BTP skall vara tidsbestämt och

utgångspunkten är att beslut om BTP skall gälla

under ett år. Är förhållandena okomplicerade kan

beslutsperioden i stället vara upp till tre år. För

rätt till det nya BTP krävs att den försäkrade har

en huvudsaklig och långsiktig försörjning av pension

eller uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning.

Partiell ålderspension liksom omställningspension

grundar inte längre rätt till BTP. Detsamma gäller

änkepension till kvinnor födda 1945 eller senare om

dödsfallet inträffat efter utgången av 2002.

För ensamstående bidragstagare lämnas BTP med

högst 91 % av bostadskostnaden till den del denna

inte överstiger 4 500 kr per månad. För en gift

bidragstagare lämnas BTP med 91 % av dennes del av

bostadskostnaden till den del denna inte överstiger

2 250 kr per månad. Bostadskostnaden för gift

bidragstagare, vars make inte är berättigad till

BTP, beräknas till hälften av makarnas totala

bostadskostnad - till skillnad mot tidigare regler

där BTP beräknades efter hela bostadskostnaden.

Samtidigt har ett fribelopp införts vid

inkomstberäkningen för den make som saknar rätt till

BTP, vilket delvis neutraliserar denna försämring.

Inkomstbegreppet följer i huvudsak

skattelagstiftningen med vissa tillägg. Bland annat

görs tillägg för förmögenhet beräknad per den 31

december året före det år då ansökan om BTP görs.

Som förmögenhet räknas den skattepliktiga

förmögenheten beräknad med bortseende från värdet av

privatbostadsfastighet eller privatbostadsrätt som

utgör den sökandes permanentbostad samt skulder med

säkerhet i denna egendom.

Förutom BTP kan särskilt bostadstillägg (SBTP)

betalas ut som en utfyllnad om inkomsten understiger

summan av en skälig bostadskostnad och en skälig

levnadsnivå. Som skälig bostadskostnad anses en

kostnad på högst 5 700 kr per månad för ogift och 2

850 kr för gift pensionär. En skälig levnadsnivå

anses motsvara 129,4 % av prisbasbeloppet för ogift

och 108,4 % för gift pensionär.

Propositionen

Utgifterna för anslaget, som omfattar BTP och SBTP,

uppgick 2002 till 10 502 miljoner kronor. Anvisade

medel var 10 211 miljoner kronor. Anslaget för 2003

beräknas överskridas med 256 miljoner kronor.

För rätt till BTP krävs pension i form av

ålderspension, särskild efterlevandepension,

hustrutillägg eller änkepension. Därutöver kan BTP

även betalas till personer med sjuk- eller

aktivitetsersättning. Kostnaden för BTP till den

senare gruppen är en kostnad som hänger samman med

ohälsan i arbetslivet. Det finns därför skäl att

bryta ut dessa kostnader och redovisa BTP till

personer med sjuk- och aktivitetsersättning under

utgiftsområde 10. Regeringen avser att återkomma i

denna fråga i den kommande vårpropositionen.

Antalet pensionärer som uppbär BTP har minskat de

senaste åren och trenden väntas att hålla i sig. Det

är framför allt antalet ålderspensionärer med BTP

som minskar. Anledningen är att de nyblivna

pensionärerna, i genomsnitt, har högre pension

jämfört med dem som redan uppbär pension.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 20:3 Bostadstillägg till

pensionärer anvisar ett ramanslag på 10 788 miljoner

kronor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf369 yrkande

1 beslut om att det generella BTP skall ersätta 90 %

av bostadskostnaden mellan 100 kr och 4 500 kr i

månaden. Utformningen av BTP har verkat

kostnadsdrivande på framför allt kommunernas

hyressättning. För pensionärer med full BTP innebär

förslaget som mest en försämring med 144 kr i

månaden. Detta kompenseras av Moderaternas förslag

om höjning av grundavdraget. I yrkande 3 begärs att

riksdagen beslutar att anvisa 200 miljoner kronor

mindre än vad regeringen föreslagit.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 6

att riksdagen beslutar att anvisa 55 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser

att fritidsfastighet inte skall ingå i underlaget

för inkomstprövning av BTP fr.o.m den 1 januari

2004. Vid inkomstprövningen beaktas inte eventuellt

värde av ett småhus som är den sökandes

permanentbostad, däremot värdet av en

fritidsfastighet. Detta kan ibland stå i strid med

ambitionen att människor med likartade förhållanden

också skall behandlas lika inom olika trygghets-

eller bidragssystem. Det kan också få den olyckliga

effekten att påskynda avyttringen av ett fritidshus

som kan ha stor betydelse för den äldres

livskvalitet. Ett liknande yrkande återfinns i

motion Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp).

Kristdemokraterna

Även Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär, i motion Sf398 yrkande 5,

att riksdagen beslutar att fritidsfastighet inte

skall medräknas i underlaget för inkomstprövat BTP.

Fritidsfastigheter kan ha ett så högt taxeringsvärde

att det omöjliggör BTP. Det är inte rätt att

människor skall tvingas till en försäljning av

fastigheten och därmed till en försämring av

livskvaliteten för att erhålla BTP. I yrkande 8 i

denna del begärs att riksdagen beslutar att anvisa

90 miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) föreslår i motion Sf390 i denna del

att riksdagen anvisar 2 400 miljoner kronor mindre

än vad regeringen föreslagit. Motionärerna anser att

80 % av bostadskostnaden upp till 4 000 kr per månad

skall kunna läggas till grund för BTP.

Övriga motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf315 ett

tillkännagivande om att BTP efter den 1 juli 2006

inte skall kunna utbetalas för icke frivilligt

boende i tvåbäddsrum i särskilda boendeformer för

äldre. Det förekommer fortfarande att äldre

människor i särskilda boendeformer i vissa kommuner

får bo tillsammans med icke anhöriga, trots att de

hellre skulle vilja ha ett eget rum. Regeringen har

givit berörda kommuner en signal om att fortsatt

ofrivilligt tvåbäddsboende kan delfinansieras av

staten med bidrag och att detta därmed erkänns som

en godtagbar boendeform. Riksdagen bör inta

ståndpunkten att de som inte vill bo tillsammans med

andra inte skall tvingas att göra det, och att

bidrag för detta skall vara ett tillfälligt undantag

med den 30 juni 2006 som en klart angiven sista dag.

I motion Sf210 av Torsten Lindström (kd) begärs

ett tillkännagivande om att boende i flerbäddsrum i

bidragsavseende jämställs med boende i en- och

tvåbäddsrum. Motionären påpekar att BTP inte kan

utges för den som bor i rum med fler bäddar än två.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf360

yrkande 14 ett tillkännagivande om att utreda

förbättringar av BTP. Det behövs ytterligare

förbättringar för låginkomstpensionärerna, varav 75

% är kvinnor, och regeringen bör utreda hur en

stegvis höjning av BTP till 95 % kan genomföras.

Utskottets ställningstagande

Anslag 20:3 Bostadstillägg till pensionärer

Den 1 januari 1999 höjdes ersättningsnivån i BTP

från 85 % till 90 %. Det innebar att de pensionärer

som hade de lägsta inkomsterna sattes i främsta

rummet. Då en övervägande del av BTP-tagarna var

kvinnor hade höjningen även den effekten att kvinnor

med låga pensioner gynnades. Den 1 januari 2001

höjdes taket i BTP från 4 000 kr till 4 500 kr och

golvet på 100 kr togs bort. Vidare höjdes den

skäliga levnadsnivån i SBTP med 6 procentenheter

till 129,4 % av prisbasbeloppet för ogift pensionär

och till 108,4 % för gift pensionär.

Den 1 januari 2002 höjdes ersättningsnivån från

90 % till 91 % av bostadskostnaden upp till 4 500 kr

samtidigt som reglerna för fastställande av

bostadskostnad ändrades så att hemmavarande barns

andel av bostadskostnaden under vissa

förutsättningar ingår om barnet inte fyllt 20 år (i

stället för som tidigare 18 år).

Samtliga nu redovisade förbättringar av

bostadstilläggen, som i första hand gynnar den grupp

pensionärer som har de lägsta inkomsterna, däribland

många kvinnor, har utskottet till fullo ställt sig

bakom. Enligt utskottet måste ambitionen även

framdeles vara att förbättra för dem med de lägsta

inkomsterna. Detta synsätt ligger dessutom i linje

med det för politikområdet fastställda målet, som

bl.a. innebär att personer med låg eller ingen

inkomstrelaterad pension skall garanteras ett

värdesäkrat grundskydd. Med hänsyn härtill kan

utskottet inte ställa sig bakom krav på försämringar

av BTP.

När det gäller innehav av fritidsfastighet anser

utskottet att det är rimligt att inte enbart

kapitalavkastningen utan även själva

förmögenhetsinnehavet påverkar den

bidragsberättigades rätt till BTP. I den nya BTP-

lagen, som trätt i kraft den 1 januari 2003, är

stödet utformat som ett individinriktat stöd av

grundskyddskaraktär, där bidragstagarens samlade

ekonomi skall vara avgörande för rätten till stöd.

Värdet av fritidsfastighet är inte undantaget vid

beräkningen av förmögenhetstillägget och därmed inte

heller vid beräkning av den bidragsgrundande

inkomsten. Enligt utskottets mening finns det inte

skäl att undanta värdet av fritidsfastighet vid

beräkningen av den bidragsgrundande inkomsten.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf369 yrkandena 1 och 3,

Sf359 yrkande 6, Fi240 yrkande 19 i denna del, Sf398

yrkandena 5 och 8 i denna del samt Sf390 i denna

del.

Övriga motioner

Enligt såväl tidigare bestämmelser som de

bestämmelser som trätt i kraft den 1 januari 2003

gäller för bostad i särskild boendeform att BTP

endast lämnas för boende i lägenhet eller för boende

i en- och tvåbäddsrum. I proposition 2001/02:119

ansåg regeringen att det är tveksamt om boende i

tvåbäddsrum bör berättiga till BTP. Eftersom alla

inte önskar eget rum, t.ex. två makar som delar rum,

gjorde regeringen dock bedömningen att BTP även

fortsättningsvis bör kunna lämnas för boende i

tvåbäddsrum.

Utskottet ansåg i betänkande 2001/02:SfU17 att det

måste finnas möjlighet att få BTP för boende i

tvåbäddsrum under förutsättning att de boende själva

valt det. Däremot är det i princip inte rimligt att

BTP lämnas för ofrivilligt sådant boende. Att införa

en regel som ger rätt till BTP vid frivilligt boende

i tvåbäddsrum men inte annars var emellertid inte

någon framkomlig väg. Så länge boende i tvåbäddsrum

existerar torde en sådan regel leda till att även

personer som inte valt denna form av boende kommer

att hävda motsatsen för att komma i åtnjutande av

BTP. Emellertid utgjorde det förhållandet att det

fortfarande förekom ofrivilligt boende i tvåbäddsrum

det stora problemet. För att råda bot på detta

problem var det enligt utskottets mening viktigt med

en fortsatt satsning på enbäddsrum i särskilt

boende. Utskottet förutsatte att kommunerna skulle

fortsätta att verka för en minskning av antalet

tvåbäddsrum till förmån för enbäddsrum och framhöll

att om så inte skedde kunde frågan behöva

aktualiseras på nytt.

Utskottet anser alltjämt att det inte finns någon

annan lösning på problemet än en fortsatt satsning

på enkelrum i särskilda boenden och att det därför i

första hand måste ankomma på kommunerna att minska

sitt bestånd av tvåbäddsrum till förmån för

enkelrum. Utskottet avstyrker därmed motion Sf315.

I en motion föreslås att BTP vid boende i särskild

boendeform skall utges även för boende i rum med

fler än två bäddar. Utskottet kan inte ställa sig

bakom förslaget och avstyrker därför motion Sf210.

Utskottet anser som redan nämnts att ambitionen

även i fortsättningen måste vara att förbättra för

dem med de lägsta inkomsterna. Utskottet konstaterar

att det av 121-punktsöverenskommelsen mellan

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet

framgår att villkoren för pensionärer med låga

inkomster skall förbättras genom förbättrat BTP

under den innevarande mandatperioden. Av

budgetpropositionen (volym 1, s. 19) framgår att

regeringen och de två samarbetspartierna avser att i

samband med 2004 års ekonomiska vårproposition och i

samband med budgetpropositionen för 2005 återkomma

med riktlinjer för och förslag till hur återstående

delar av överenskommelsen skall genomföras under

2005 och 2006. Med det anförda får motion Sf360

yrkande 14 anses tillgodosedd.

I övrigt noterar utskottet att omräkningarna av de

gamla bostadstilläggen till det nya BTP har visat på

förändringar som är relativt stora och som lett till

vissa omfördelningar. Flertalet har fått något högre

BTP men enligt RFV, som haft i uppdrag att redovisa

effekterna av omräkningarna, har vissa effekter i en

del fall blivit större än förväntat. Bland annat har

personer med sjukersättning i stor utsträckning fått

minskat BTP. Enligt regeringen är det dock många

förändringar som gjorts, varför helheten måste

analyseras och, när alla effekter är kända, en

samlad bedömning av effekterna genomföras.

RFV har den 26 september 2003 lämnat en

slutrapport, Analys av effekterna av de nya reglerna

för bostadstillägg till pensionärer, som i huvudsak

bekräftar de tidigare redovisade iakttagelserna.

Utskottet utgår från att regeringen i sitt

analysarbete kommer att överväga om resultatet av

slutrapporten ger anledning till förändringar av

reglerna för BTP.

20:4 Äldreförsörjningsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 20:4

Äldreförsörjningsstöd. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Propositionen

Anslaget Äldreförsörjningsstöd är nytt fr.o.m. 2003.

Stödet är helt inkomstprövat och skall garantera de

personer som är bosatta i Sverige och är 65 år eller

äldre en viss skälig levnadsnivå. Dessutom kan

ersättning ges för en skälig bostadskostnad på högst

5 700 kr per månad, dvs. samma nivå som gäller för

SBTP. De som kan beviljas äldreförsörjningsstöd är

personer som har fyllt 65 år och som inte uppfyller

bosättningskravet för oavkortad garantipension. De

personer som är berättigade till

äldreförsörjningsstöd var tidigare i stor

utsträckning hänvisade till socialbidrag.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 20:4

Äldreförsörjningsstöd anvisar ett ramanslag på 690

miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf369 yrkande

4 att riksdagen beslutar att anvisa 14 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 2 begärs beslut om en viss minskning av det

skattefria äldreförsörjningsstödet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som inte finner skäl att minska

äldreförsörjningsstödet, har inte något att erinra

mot regeringens förslag till medelsanvisning.

Utskottet avstyrker därmed motion Sf369 yrkandena 2

och 4.

Utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet

för familjer och barn

Politikområdet Ekonomisk familjepolitik omfattar

utgiftsområde 12 Ekonomisk trygghet för familjer och

barn samt anslaget 21:1 Bostadsbidrag inom

utgiftsområde 18 Samhällsplanering,

bostadsförsörjning och byggande. Statens övriga

ekonomiska stöd till barnfamiljerna är

studiebidragen (utgiftsområde 15) och maxtaxa inom

barnomsorgen (utgiftsområde 16).

I utgiftsområde 12 ingår barnbidrag inklusive

flerbarnstillägg och förlängt barnbidrag,

föräldraförsäkring inklusive havandeskapspenning,

underhållsstöd, bidrag till kostnader för

internationella adoptioner, barnpension och

efterlevandestöd till barn, vårdbidrag för

funktionshindrade barn samt pensionsrätt för barnår.

För perioden 2003-2006 beräknas utgifterna för

politikområdet öka med 4,2 miljarder kronor.

Utgifterna inom politikområdet uppgick 2002 till

53,9 miljarder kronor och överensstämmer i princip

med anvisade medel.

Riksdagen har för 2004, i enlighet med regeringens

förslag, fastställt ramen för utgiftsområde 12 till

53 852 200 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.

2003/04:42 ).

Familjepolitikens inriktning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden bl.a. om

införande av barnomsorgskonto, om ändrad

benämning på politikområdet och om

familjepolitikens inriktning i övrigt.

Jämför reservationerna nr 53 (fp), 54 (kd),

55 (v) och 56 (c).

Propositionen

Målet för den ekonomiska familjepolitiken är att

skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan

familjer med och utan barn skall minska inom ramen

för den generella välfärden.

Den generella välfärden utjämnar ekonomiska

resurser och levnadsförhållanden. Den ger på sikt

goda fördelningseffekter och har hög legitimitet.

Det skapar trovärdighet, trygghet och gynnsamma

förutsättningar för ett ökat barnafödande. Antalet

födda barn beräknas 2003 uppgå till 98 000.

Barnens bästa är en viktig princip som tillsammans

med den generella välfärden utgör grunden för

regeringens arbete inom familjepolitiken. För

barnets bästa är det viktigt att båda föräldrarna är

delaktiga i barnets uppväxt och tar ansvar för

barnet. I detta sammanhang är jämställdheten mellan

kvinnor och män av central betydelse.

I propositionen redovisas olika insatser som har

vidtagits inom utgiftsområdet. För att förbättra för

de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst

eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoret för

föräldrapenning höjdes grundnivån från 120 kr till

150 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2003. Dessutom

har från samma tidpunkt den övre åldersgränsen för

rätt till vårdbidrag höjts från 16 år till det

halvårsskifte då barnet fyller 19 år.

I propositionen föreslås nu ytterligare en höjning

av grundnivån i föräldraförsäkringen, till 180 kr

per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.

En grundläggande strävan är att skapa

förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla

barn. Enligt propositionen har regeringen påbörjat

ett arbete med att fördjupa sina kunskaper i frågor

som rör barn som lever i ekonomiskt utsatta

familjer. Det är en prioriterad uppgift att minska

andelen familjer som lever i utsatta situationer.

Detta arbete måste ske på bred front och omfatta

såväl den ekonomiska familjepolitiken som andra

politikområden.

Motioner

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf356 yrkande 1

ett tillkännagivande om marginaleffekter för

barnfamiljer. Motionärerna anser att det är ett

problem att stödet till familjen helt eller delvis

dras in vid yrkesarbete.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande

22 i denna del att ett barnomsorgskonto införs som

omfattar alla barn. Barnomsorgskontot skall utges

med 80 000 kr för barn som fyller ett år, med en

begränsning av uttaget till maximalt 40 000 kr per

barn och år.

I motionen framhålls familjens oersättliga

ställning och uppgift i samhället samt dess

betydelse i det förebyggande arbetet. Det är

föräldrarna som bäst kan tolka barnets behov och

signaler, och det är därför viktigt att de får mer

tid för sina barn. Föräldrarollen måste uppvärderas

genom politiska beslut och attitydbildning, och

lagstiftningen och de sociala och ekonomiska

stödformerna måste utformas så att de innebär ett

stöd för stabila relationer. Motionärerna föreslår

åtgärder för ett utvecklat stöd i föräldraskapet,

t.ex. genom tillhandahållande av studiematerial om

föräldraskap, barns utveckling m.m. De betonar

vikten av att resultatet av kommunala

folkomröstningar om rätten att välja barnomsorgsform

respekteras. Subsidiaritetsprincipen bör utgöra

utgångspunkten för familjepolitiken så att så många

beslut som möjligt som rör familjen tillåts fattas

av familjen själv. Eftersom nuvarande system har

flera brister ur både fördelnings- och

valfrihetssynpunkt behövs en familjepolitisk reform.

I motionen, yrkandena 1, 2, 5-7, 17, 19 och 28,

begärs tillkännagivanden om ovanstående.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf397 yrkande

8 ett tillkännagivande om att ge föräldrar ansvar

och resurser att själva utforma sin vardag och välja

barnomsorgsform och att de ekonomiska villkoren för

att ta hand om barn måste vara gynnsamma.

Kristdemokraternas förslag om barnomsorgskonto ger

enligt motionärerna föräldrarna denna valmöjlighet.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400

yrkande 2 ett tillkännagivande om barnomsorgskonto

som möjliggör för ensamstående föräldrar att gå ned

i arbetstid. I yrkande 8 begärs ett tillkännagivande

om att familjestödet skall ha en bättre

fördelningspolitisk profil. Stödet bör utformas så

att det gynnar dem som bäst behöver det.

I motion Sf243 av Tuve Skånberg (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att stödja

flerbarnsidealet. Motionären anser att

tvåbarnsidealet måste ersättas av ett trebarnsideal.

Eftersom barnfamiljerna måste få bättre ekonomiska

förutsättningar vid barnafödande begärs i yrkande 2

ett tillkännagivande om resurser till barnfamiljerna

genom bl.a. barnbidrag och barnomsorgskonto. I

yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att låta

konsekvenspröva varje beslut som regering och

riksdag tar för att se hur det gagnar och påverkar

familjen.

Vänsterpartiet

Ulla Hoffmann m.fl. (v ) begär i motion Sf288

yrkande 1 ett tillkännagivande om att politikområdet

bör benämnas Ekonomisk barnpolitik eftersom

familjebegreppet även inkluderar familjer utan barn.

I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om ändrad

målformulering för utgiftsområdet. Politiken bör

även bidra till en utveckling mot ökad jämställdhet

i samhället. Eftersom det är angeläget att mäta mäns

föräldraledighet begärs i yrkande 3 ett

tillkännagivande om att mäns föräldraledighet görs

till resultatindikator inom utgiftsområdet.

Centerpartiet

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500 yrkande

7 ett tillkännagivande om principerna för en ny

familjepolitik. Motionärerna vill se ökat

självbestämmande, valfrihet och bättre möjligheter

att kombinera familj och arbete samt mer tid för

barnen.

Utskottets ställningstagande

Som utskottet tidigare uttalat (senast i bet.

2002/03:SfU1) är föräldrarna i regel de viktigaste

personerna i barnens liv. Hur föräldrarna mår och

hur deras ekonomi ser ut påverkar i hög grad barnens

välbefinnande, och i det sammanhanget är samhällets

stöd till barnfamiljerna av avgörande betydelse.

Enligt utskottets mening måste barnens bästa både

sättas i centrum och vara utgångspunkten för

familjepolitikens utformning. Samhällets insatser

måste inriktas på att skapa förutsättningar för

jämlika uppväxtvillkor för alla barn. Det kan uppnås

dels genom att stödja föräldrarna att klara de

ekonomiska åtaganden som är viktiga under barnens

uppväxttid, dels genom att erbjuda möjligheter att

kombinera föräldraskap med förvärvsarbete eller

studier.

Utskottet anser att barnbidraget med dess

omfördelande effekter och stora träffsäkerhet är en

viktig del av det familjeekonomiska stödet. Det

bidrar till att resurser omfördelas över livscykeln

och mellan familjer med och utan barn. Även

föräldraförsäkringssystemet har en god

fördelningspolitisk effekt samtidigt som det ger

utrymme för flexibla lösningar för olika

familjesituationer. Utrymmet för flexibla lösningar

är betydelsefullt, inte minst mot bakgrund av att

barn växer upp under många olika

familjeförhållanden.

Emellertid framgår av regeringens

resultatbedömning att barnfamiljerna i genomsnitt

har en något lägre ekonomisk standard jämfört med

familjer utan barn. Bilden är dock inte entydig och

skillnaderna är stora vid en jämförelse av olika

typer av hushåll då hänsyn tas till ålder. Vidare

framgår att den ekonomiska standarden för hushåll

med barn är lägre ju fler barn som finns i

hushållet. Ensamstående med barn har den lägsta

ekonomiska standarden, följt av gifta eller

samboende med tre eller flera barn. Den högsta

andelen med låg ekonomisk standard återfinns bland

barnhushåll i kategorin med åtminstone en

utlandsfödd förälder.

Även om bilden inte är entydig är det uppenbart

att det finns barnfamiljer som fortfarande har en

besvärlig ekonomisk situation. Den ekonomiska

familjepolitiken är en viktig faktor för

barnfamiljernas ekonomiska standard. Samtidigt står

det klart att det finns problem som den inte kan

lösa, t.ex. problem som har sin grund i t.ex.

arbetslöshet eller låg utbildning. Den ekonomiska

familjepolitiken måste därför, vilket också

regeringen framhåller i propositionen, ses i ett

större sammanhang. Mot denna bakgrund är det enligt

utskottet positivt att regeringen som ett led i

arbetet med att fördjupa sina kunskaper i frågor som

rör barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer har

tillsatt en arbetsgrupp inom Regeringskansliet med

uppgift att beskriva och analysera situationen för

dessa barn. I uppdraget ingår bl.a. att beskriva

omfattningen av antalet barn som lever i ekonomiskt

utsatta familjer, att beskriva och analysera orsaker

till den ekonomiska utsattheten samt att belysa

skatte- och fördelningspolitikens påverkan på

hushållens ekonomi. Arbetet skall vara slutfört

senast den 1 juni 2004.

Med hänsyn till att det i uppdraget ingår bl.a.

att belysa skatte- och fördelningspolitikens

påverkan på hushållens ekonomi anser utskottet att

motion Sf356 yrkande 1 i huvudsak får anses

tillgodosedd.

Som utskottet tidigare uttalat (bet. 2002/03:SfU1)

är en väl utbyggd familjepolitik ett viktigt medel

för att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män.

Både kvinnor och män skall kunna vara föräldrar och

ta det praktiska ansvaret för sina barn samtidigt

som de arbetar för sin försörjning. I propositionen

klargörs att arbetet med att utforma

familjepolitiken även fortsättningsvis kommer att

inriktas på att uppnå en ökad jämställdhet mellan

kvinnor och män. Dessutom aviserar regeringen sin

avsikt att göra en översyn av föräldraförsäkringen

för att bl.a. se hur den bättre kan bidra till att

barnen får tillgång till bägge sina föräldrar.

Utskottet anser att det är viktigt att

familjepolitiken bidrar till en ökad jämställdhet i

samhället men att detta inte specifikt behöver anges

i målformuleringen. Med det anförda får motion Sf288

yrkande 2 anses tillgodosedd.

Möjligheterna att förena arbete med familj

redovisades som en särskild resultatindikator i

budgetpropositionen för 2003. Denna indikator synes

ha varit avsedd att mäta bl.a. pappornas uttag av

föräldrapenning. I årets budgetproposition återfinns

inte någon sådan resultatindikator. Utskottet

förutsätter dock att pappornas uttag av

föräldrapenningförmåner även fortsättningsvis kommer

att mätas och följas upp och att detta särskilt

kommer att ske inom ramen för nyss nämnda översyn.

Utskottet ser därför inget skäl att föreslå

riksdagen att en särskild resultatindikator införs

för pappornas uttag av föräldrapenningförmåner. Med

det anförda får motion Sf288 yrkande 3 i huvudsak

anses tillgodosedd.

När det gäller frågan om benämning av

politikområdet har utskottet förståelse för

motionärernas uppfattning att den nuvarande

benämningen är mindre lyckad då familjer utan barn

sällan eller aldrig berörs av förmånerna inom

området. Utskottet anser dock att det i första hand

får ankomma på regeringen att avgöra om ett byte av

benämning på politikområdet bör ske. Med detta får

motion Sf288 yrkande 1 anses i vart fall delvis

tillgodosedd.

Utskottet anser att också motion Sf404 yrkandena

1, 2, 5 och 6 i huvudsak får anses tillgodosedd med

vad ovan anförts bl.a. om barnens bästa och

föräldrarnas betydelse.

Något skäl att införa ett särskilt

barnomsorgskonto kan utskottet inte se.

Föräldraförsäkringen med dess tretton månader med

belopp motsvarande förälderns sjukpenning jämte tre

månader med 60 kr per dag i kombination med

maxtaxereformen ger enligt utskottet betydligt

bättre förutsättningar för föräldrar att förena

förvärvsarbete med föräldraskap.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf404 yrkandena 7, 17, 19, 22 i denna del och 28,

Sf397 yrkande 8, Sf400 yrkandena 2 och 8, Sf243

yrkandena 1, 2 och 4 och So500 yrkande 7.

21:1Allmänna barnbidrag

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:1

Allmänna barnbidrag. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

om delat barnbidrag.

Jämför reservation nr 57 (m, v).

Gällande bestämmelser

Från anslaget bekostas barnbidrag, flerbarnstillägg

och förlängt barnbidrag. Från och med den 1 januari

2001 utges barnbidrag med 11 400 kr per barn och år

eller 950 kr per månad. Från och med samma tidpunkt

höjdes flerbarnstillägget till 3 048 kr per år för

det tredje barnet, till 9 120 kr per år för det

fjärde barnet och till 11 400 kr per år för det

femte och varje ytterligare barn.

Förlängt barnbidrag utbetalas med samma belopp som

barnbidraget från och med kvartalet efter det att

barnet har fyllt 16 år om barnet studerar vid

grundskola eller deltar i viss annan motsvarande

utbildning.

Propositionen

Enligt regeringen bidrar barnbidragen till

uppfyllelsen av målet att skillnaderna i de

ekonomiska levnadsvillkoren mellan familjer med och

utan barn skall minska inom ramen för den generella

välfärden. Barnbidraget är ett generellt stöd och

skapar inga marginaleffekter. Barnbidragssystemet är

vidare lätt att överblicka samt enkelt och billigt

att administrera. Barnbidraget har också hög

legitimitet.

Under 2002 uppgick utgifterna för anslaget till

21 018 miljoner kronor. Det innebär att utgifterna

detta år översteg anslaget med 24 miljoner kronor.

Orsaken är ökningen av antalet barn. För innevarande

år beräknas utgifterna till 20 959 miljoner kronor,

vilket är ca 6 miljoner kronor lägre än anvisat

anslag.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 21:1 Allmänna

barnbidrag anvisar ett ramanslag på 20 878 miljoner

kronor.

Enligt vad som anges i propositionen avser

Socialdepartementet att analysera effekterna av en

könsneutral lagstiftning vad gäller barnbidraget och

då noga överväga vilka konsekvenser ett delat

barnbidrag till barnets vårdnadshavare vid barnets

födelse skulle ge för barnet och vilka

administrativa kostnader en sådan förändring skulle

medföra.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf391 i

denna del att riksdagen beslutar att anvisa 1 390

miljoner kronor mer än vad regeringen föreslagit.

Barnbidraget bör enligt motionärerna höjas stegvis

för barn mellan ett och fyra år så att det 2007

uppgår till 1 900 kr per barn och månad. För 2004

föreslås en höjning med 200 kr per månad.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500

yrkande 13 en fördubbling av barnbidraget. Som ett

första steg föreslås en höjning av barnbidraget med

200 kr per månad 2004.

Övriga motioner

I motion Sf311 av Hillevi Engström (m) begärs i

yrkande 1 förslag till ändring i lagen om allmänna

barnbidrag så att pappan får laglig rätt till

hälften av barnbidraget vid växelvis boende. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

ensamstående pappor skall få del av barnbidraget i

den omfattning som motsvarar deras del av umgänget

med barnet.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288

yrkande 7 ett tillkännagivande om delat barnbidrag.

Enligt motionärerna bör en sådan ordning gälla som

huvudregel vid växelvis boende.

I motion Sf277 av Martin Nilsson m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om delat barnbidrag. Av

jämställdhets- och barnpolitiska skäl bör en sådan

ordning gälla när gemensam vårdnad föreligger.

I motion Sf213 av Conny Öhman (s) begärs ett

tillkännagivande om att delat barnbidrag bör gälla

vid delad vårdnad och växelvis boende.

Utskottets ställningstagande

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Enligt utskottets mening fungerar det nuvarande

barnbidragssystemet väl. Administrationskostnaden är

låg och risken för fusk liten.

Barnfamiljernas ekonomi har förbättrats både 2000

och 2001 genom höjningar av barnbidraget och

flerbarnstillägget. Därtill infördes maxtaxa i

barnomsorgen 2002. Som nämnts ovan finns det

fortfarande grupper, t.ex. ensamstående med barn,

som har en besvärlig ekonomisk situation. Utskottet

bedömer dock att det ekonomiska utrymmet för

närvarande inte medger andra reformer inom

utgiftsområdet än den av regeringen föreslagna

höjningen av grundnivån i föräldraförsäkringen.

Utskottet kan därför inte ställa sig bakom förslaget

att höja barnbidraget 2004.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf391 i denna del och

So500 yrkande 13.

Övriga motioner

I några motioner föreslås att barnbidraget som

huvudregel skall delas mellan föräldrarna medan det

i andra motioner föreslås att så skall ske vid

växelvis boende. Eftersom frågan om delat barnbidrag

kommer att övervägas av Socialdepartementet anser

utskottet att det inte är påkallat med någon åtgärd

från riksdagens sida. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf311 yrkandena 1 och 2, Sf288 yrkande 7,

Sf277 och Sf213.

21:2 Föräldraförsäkring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till höjning av grundnivån i

föräldraförsäkringen från 150 kr per dag till

180 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.

Vidare bör riksdagen bifalla regeringens

förslag till medelsanvisning till anslaget

21:2 Föräldraförsäkring. Därmed bör riksdagen

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör även avslå motionsyrkanden

bl.a. om antalet föräldrapenningdagar vid

flerbarnsfödsel, om individualiserad

föräldraförsäkring, 2,5-årsregeln och

överlåtelse av föräldraförsäkringsförmåner

samt om kontaktdagar.

Jämför reservationerna nr 58 (fp), 59-61 (v),

62 (m), 63 (kd), 64 (m, fp, c), 65 (fp) och

66 (kd).

Gällande bestämmelser

Föräldraförsäkringen omfattar föräldrapenning i

samband med barns födelse, tillfällig

föräldrapenning och havandeskapspenning.

Sedan den 1 januari 2002 utges föräldrapenning med

totalt 480 dagar i anslutning till barns födelse

eller adoption. När båda föräldrarna är

vårdnadshavare har de rätt till hälften var av det

totala antalet ersättningsdagar. En förälder kan

överlåta rätten till föräldrapenning till den andra

föräldern med undantag av 60 dagar med

sjukpenningbelopp, de s.k. mamma- och

pappamånaderna.

Ersättning utges med 80 % av den

sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) under 390

dagar. En förutsättning är dock, såvitt gäller de

första 180 ersättningsdagarna, att föräldern under

minst 240 dagar i följd före barnets födelse eller

den beräknade tidpunkten för födelsen har varit

försäkrad för en sjukpenning över lägstanivån (60 kr

per dag) och skulle ha varit det om

försäkringskassan känt till samtliga förhållanden.

Ersättning utges dock alltid lägst enligt

grundnivån, som är 150 kr per dag. Utöver de 390

dagarna utges 90 dagar med ersättning enligt

lägstanivån.

Vid flerbarnsfödsel utges föräldrapenning under

ytterligare 180 dagar för varje barn utöver det

första, varav 90 dagar enligt lägstanivån. För varje

barn utöver det andra utges föräldrapenning med

belopp motsvarande förälderns sjukpenning för

samtliga tillkommande dagar.

Föräldrapenning kan utges som hel, tre fjärdedels,

halv, en fjärdedels och en åttondels förmån.

Tillfällig föräldrapenning kan utges till en

förälder som behöver avstå från förvärvsarbete för

exempelvis vård av sjukt barn under tolv år, i vissa

fall även vid vård av barn över tolv år. Tillfällig

föräldrapenning kan även utges när barnets ordinarie

vårdare är sjuk, när en förälder behöver följa med

barnet till barnavårdscentral m.m. samt till någon

av föräldrarna vid vårdbehov som uppkommer när den

andra föräldern besöker läkare med ett annat barn.

En förälder kan överlåta tillfällig

föräldrapenning till en annan försäkrad som avstår

från förvärvsarbete för att vårda barnet om det är

sjukt eller om den ordinarie vårdaren är sjuk. Även

ensamstående förälder som själv är sjuk kan låta en

annan person vårda det sjuka barnet och få

tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning kan utges under 120

dagar per barn och år, varav högst 60 dagar vid

ordinarie vårdares sjukdom eller smitta.

Förälder till barn som omfattas av lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) har rätt till tillfällig

föräldrapenning i form av tio kontaktdagar per barn

och år från barnets födelse till dess barnet fyller

16 år för besök i barnets skola eller fritidshem.

Pappan har en särskild rätt till tillfällig

föräldrapenning under högst tio dagar i samband med

barns födelse eller adoption. Försäkringskassan kan

i vissa fall besluta att en annan försäkrad än en

fader eller moder som avstår från förvärvsarbete i

samband med barns födelse eller adoption skall få

rätt till tillfällig föräldrapenning.

Tillfällig föräldrapenning utges med 80 % av SGI

och kan, liksom föräldrapenning, utges som hel, tre

fjärdedels, halv, en fjärdedels och en åttondels

förmån.

Havandeskapspenning kan utges till blivande mödrar

som under graviditetens senare del inte kan

fortsätta sitt vanliga arbete och inte heller kan

omplaceras. Förmånen utges tidigast från och med den

sextionde dagen före och längst t.o.m. den elfte

dagen före den beräknade tidpunkten för barnets

födelse. Även havandeskapspenning utges med 80 % av

SGI.

Propositionen

Föräldraförsäkringen, som syftar till att ge båda

föräldrarna möjlighet att förena förvärvsarbete

eller studier med föräldraskap, fyller enligt

regeringen väl målet att bidra till att minska

skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan

familjer med och utan barn genom att underlätta för

båda föräldrarna att kombinera förvärvsarbete med

familj.

Antalet dagar med föräldrapenning som betalas ut

har varit relativt konstant de senaste åren. Under

2002 utbetalades ca 38 miljoner dagar och

medelersättningen uppgick till 370 kr per ersatt

dag.

I syfte att ytterligare förbättra för de föräldrar

som saknar inkomst, har låg inkomst eller inte

uppfyller kvalifikationsvillkoret inom

föräldrapenningen föreslår regeringen att grundnivån

inom föräldrapenningen höjs från 150 kr per dag till

180 kr per dag fr.o.m. den 1 januari 2004.

I propositionen föreslås att riksdagen för

budgetåret 2004 till anslaget 21:2

Föräldraförsäkring anvisar ett ramanslag på 23 212

miljoner kronor.

Regeringen har fastställt målet att andelen män

som tar ut föräldrapenning och antalet uttagna dagar

bland de män som tar ut föräldrapenning skall öka.

Utfallet för 2002 visar att målet har nåtts.

Effekterna av den införda pappa- och mammamånaden

inom föräldraförsäkringen har fått positiva

effekter. Av det antal vuxna som under 2002 fick

föräldrapenning var 41,6 % män, vilket är en ökning

från tidigare år med 1,7 procentenheter. Männens

andel av det totala antalet utbetalda dagar har

också ökat med 1,7 procentenheter och uppgick 2002

till 15,5 %. Ökningen är enligt regeringen den

största hittills i föräldrapenningens historia.

Regeringen bedömer dock att en fortsatt ökning av

männens uttag av föräldrapenning är önskvärd.

Som redan nämnts avser regeringen att tillsätta en

utredning om föräldraförsäkringen. Syftet är att se

över hur föräldraförsäkringen bättre kan bidra till

att barnen får tillgång till bägge sina föräldrar

och hur den kan bli mer flexibel utifrån nya

samhällsstrukturer.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande

7 att riksdagen beslutar att anvisa 2 600 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I

yrkandena 1-3 begärs beslut att SGI skall beräknas

på de två föregående årens inkomst, att

ersättningsnivån i föräldraförsäkringen sänks till

75 % av SGI och att föräldraförsäkringen skall

omfatta tolv månader på sjukpenningnivå för barn som

är födda fr.o.m. den 1 januari 2004.

Folkpartiet

I motionerna Sf359 yrkande 7 av Bo Könberg m.fl.

(fp) och Fi240 yrkande 19 i denna del av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs att riksdagen beslutar

att anvisa 50 miljoner kronor mindre än regeringen.

Besparingen uppnås genom att försäkringskassorna får

50 miljoner kronor för att förebygga felaktiga

underlag och bedrägerier och att de 90 dagar som

betalas med 60 kr per dag avskaffas. Därtill

föreslås att en jämställdhetsbonus införs.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf356 yrkande

3 ett tillkännagivande om en jämställdhetsbonus i

föräldraförsäkringen. För varje månad som tas ut i

föräldraledighet av en förälder och som motsvaras av

en månads uttag av den andre föräldern bör

ersättning utges med 90 % av SGI.

I motion Sf343 av Anna Grönlund och Tobias Krantz

(fp) begärs ett tillkännagivande om

föräldraförsäkringen. En jämställdhetsbonus bör

införas i stället för mamma- och pappamånaderna och

en rabatt på arbetsgivaravgiften ges till

arbetsgivare på vars arbetsplatser mäns uttag ökar.

Även Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion

A307 yrkande 14 att en jämställdhetsbonus införs.

Detsamma begär Tina Acketoft m.fl. (fp) i motion A4

yrkande 8.

Kristdemokraterna

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande

38 i denna del att riksdagen beslutar att anvisa 870

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna anser att de 90 dagar som betalas med

60 kr per dag kan slopas när Kristdemokraternas

förslag om barnomsorgskonto införs den 1 juli 2004.

I yrkandena 16, 29 och 30 begärs beslut att införa

två kontaktdagar per barn och år för barn i åldern 4

till 15 år, att grundnivån i föräldraförsäkringen

höjs till 200 kr per dag samt att taket i

föräldraförsäkringen höjs till 11 prisbasbelopp från

den 1 juli 2004. I yrkande 31 begärs beslut om att

SGI skall beräknas på ett genomsnitt av de senaste

två årens inkomster samt att skattepliktiga förmåner

och semesterersättning skall vara SGI-grundande. I

motionen, yrkande 22 i denna del, begärs beslut om

införande av ett barnomsorgskonto som omfattar alla

barn fr.o.m. den 1 juli 2004 och i yrkande 38 i

denna del att ett nytt anslag, 21:8

Barnomsorgskonto, införs till vilket riksdagen

anvisar 1 800 miljoner kronor.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400

yrkande 6 att två kontaktdagar per barn och år

införs för barn mellan 4 och 15 år.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion A371

yrkande 20 ett tillkännagivande om att en höjning av

taket och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen

kan stimulera män att ta ut mer föräldraledighet.

Centerpartiet

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf391 i

denna del att riksdagen beslutar att anvisa 60

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit.

Motionärerna föreslår att förmånstaket i

föräldraförsäkringen höjs till 11 prisbasbelopp och

att grundnivån höjs till 200 kr per dag. Vidare

föreslås att ersättningen för de 90 dagar som

betalas med 60 kr per dag höjs till 90 kr per dag

samt att SGI beräknas på historisk inkomst.

Maud Olofsson m.fl. (c) begär i motion So500

yrkandena 10 och 11 beslut om att höja grundnivån i

föräldraförsäkringen till 200 kr per dag och om en

höjning av taket i föräldraförsäkringen till 11

prisbasbelopp. I yrkande 12 begärs ett

tillkännagivande om ökad flexibilitet och höjd

ersättning för garantidagarna samt om indragning av

kontaktdagarna. De 90 dagar som betalas med 60 kr

per dag bör kunna användas under barnets första 15

år och ersättningen bör höjas till 90 kr per dag.

Övriga motioner

Samtidigt uttag av föräldrapenningförmåner

I motionerna Sf356 yrkande 4 av Bo Könberg m.fl. (fp) och A307

yrkande 17 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivanden om att de föräldrar som vill skall

kunna ta ut en del av föräldraförsäkringen

samtidigt.

Även i motion Sf308 yrkande 3 av Birgitta Ohlsson

(fp) begärs ett tillkännagivande om att föräldrar

skall kunna vara hemma samtidigt inom dagens omfång

av föräldraledigheten.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288

yrkande 5 ett tillkännagivande om möjligheterna för

vårdnadshavare att vara hemma samtidigt under

barnets första tid. Motionärerna anser att dagens

regler är otillräckliga.

I motion Sf344 av Marina Pettersson (s) begärs ett

tillkännagivande om att föräldrapenningdagarna bör

fördelas om mellan föräldrarna för att göra det

möjligt för dem att vara hemma samtidigt.

Flerbarnsfödsel

I motion Sf322 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i

yrkande 2 ett tillkännagivande om rättvisa villkor

för föräldrar till tvillingar. Föräldrarna bör i

dessa fall få 26 månader med belopp motsvarande

sjukpenningen.

I motion Sf221 av Annika Qarlsson (c) begärs sådan

översyn av föräldraförsäkringen att lika många

föräldrapenningdagar utges för varje barn även vid

flerbarnsfödslar.

240-dagarsregeln

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288 yrkande

6 ett tillkännagivande om jämställt inträde i

föräldraförsäkringen. Frågan om att slopa 240-

dagarsregeln bör utredas eftersom den diskriminerar

kvinnor och troligen leder till onödigt uppskjutande

av barnafödandet.

Individualiserad föräldraförsäkring m.m.

I motion Sf308 av Birgitta Ohlsson (fp) begärs i yrkandena 1

och 2 tillkännagivanden om en individualiserad

föräldraförsäkring inom dagens omfång. Pappapremie

och höjt tak räcker inte för att få kvinnor och män

att ta ett lika stort ansvar för barn och hem.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288

yrkande 4 utredning om hur en förlängd och delad

föräldraförsäkring kan genomföras. Utredningen bör

beakta bl.a. konsekvenserna härav för låg-

respektive höginkomsttagare, framtida pensionsuttag

och barns utveckling och behov.

I motion Sf214 av Luciano Astudillo (s) begärs ett

tillkännagivande om att JämO, RFV,

försäkringskassorna, Barnombudsmannen och

Landstingsförbundet ges i uppdrag att ta fram bl.a.

en strategi för hur man inom ramen för befintlig

föräldrautbildning uppmuntrar till ett jämnare uttag

av föräldraledigheten. Enligt motionären kan mycket

göras genom aktivt informationsarbete.

I motion Sf281 av Luciano Astudillo (s) begärs ett

tillkännagivande om ett jämnare uttag av

föräldraförsäkringen genom en omfördelning av

befintliga resurser med syfte att få föräldrar att

dela lika på föräldraförsäkringen. Båda föräldrarna

bör få nästan full kompensation för lönebortfallet

de första sex månaderna, och ersättningen för de

dagar som inte överlåts till den andra föräldern bör

reduceras.

I motion Sf295 av Veronica Palm (s) begärs ett

tillkännagivande om att föräldrarna bör få hälften

vardera av föräldrapenningdagarna.

SGI-skydd och 2,5-årsregeln

I motion Sf317 av Göran Lindblad (m) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om föräldrars

självklara rätt att själva bestämma om, när och hur

föräldraledigheten tas ut. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om möjligheten att under åtta år

efter senaste barnets födelse eller tills barnet

gått ut första klass behålla SGI-nivån.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404

yrkande 32 förslag till ändring av

föräldraförsäkringen vad gäller tidsgränsen för SGI

och FGI (föräldrapenninggrundande inkomst) samt

dagens s.k. 2,5-årsgräns. Samma tidsgräns bör gälla

för SGI och FGI samt skyddstiden utökas till tre år.

I motion Sf322 av Mikael Oscarsson (kd) begärs i

yrkande 1 ett tillkännagivande om att ändra

föräldrapenningen. En förälder får med nuvarande

regler behålla sin föräldrapenning om nästa barn

föds inom två och ett halv år. Föds däremot barnet

en dag efter det att nämnda tid löpt ut är det inte

möjligt att behålla nivån på föräldrapenningen.

Överlåtelse m.m. av föräldrapenning/tillfällig

föräldrapenning

I motion Sf269 av Cecilia Magnusson och Anita Sidén

(m) begärs förslag till ändring i lagstiftningen om

tillfällig föräldrapenning i samband med barns

födelse. Motionärerna kritiserar det förhållandet

att i de fall en utpekad fader förnekar faderskapet

och process inleds kan, om han inte medger att någon

annan utnyttjar de tio pappadagarna, ingen annan

nyttja dagarna för att bistå mamman i samband med

förlossningen.

I motion Sf301 av Cecilia Magnusson och Anita

Sidén (m) begärs ett tillkännagivande om stärkt

försäkringsskydd för ensamstående föräldrar. En sjuk

mor till ett friskt barn har inte någon möjlighet

att överlåta den tillfälliga föräldrapenningen till

annan i de fall barnet är yngre än 240 dagar.

Åldersgränsen på 240 dagar bör slopas så att

tillfällig föräldrapenning kan överlåtas på annan

vid förälderns egen sjukdom.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion A307

yrkande 16 ett tillkännagivande om att möjliggöra

överlåtelse av dagar med föräldrapenning och

tillfällig föräldrapenning på en annan person.

Överlåtelse bör kunna ske t.ex. för att anlita en

barnvakt.

Kontaktdagar m.m.

I motion Sf255 av Kerstin Lundgren (c) begärs

förslag till ändring av föräldraförsäkringen för att

öka föräldramakten. Föräldrapenningdagarna bör få

tas ut under hela grundskoleperioden så att

föräldrarna ges möjlighet till ökad närvaro i

skolan.

I motion Sf268 Annika Qarlsson (c) begärs ett

tillkännagivande om att utreda kostnaden för

införandet av två kontaktdagar per år för barn upp

till 16 år.

Övrigt om föräldrapenning och tillfällig

föräldrapenning m.m.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande

33 utredning av hur systemet med tillfällig

föräldrapenning slår mot familjer med barn som är

sjuka ofta eller under lång tid. I yrkande 35 begärs

ett tillkännagivande om att från den 1 januari 2005

införa en graviditetspeng med rätt till ledighet och

ersättning de sista 30 dagarna av graviditeten.

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion A371

yrkande 14 ett tillkännagivande om att

semesterersättning till föräldraledig betalas via

försäkringskassan. Arbetsgivares kostnad för

semesterersättning till föräldraledig anställd och

till vikarie motverkar anställning av personer i

fertil ålder.

I motion Sf226 av Tuve Skånberg (kd) begärs

förslag om sådan ändring att tillfällig

föräldrapenning utges oavsett om behandling sker vid

öppenvårdsavdelning i kommunens eller landstingets

regi.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:2 Föräldraförsäkring

Under de senaste åren har riksdagen beslutat om en

rad förbättringar inom föräldraförsäkringen. Den 1

januari 2002 förlängdes föräldrapenningen med 30

dagar med ersättning motsvarande förälderns

sjukpenning. Sammanlagt 60 sådana dagar är därmed

reserverade för vardera mamman och pappan. Efter

förlängningen omfattar föräldrapenningen 480 dagar.

Vidare har en femte förmånsnivå, en åttondels

förmån, införts inom föräldraförsäkringen, vilket

innebär att föräldrar fått möjlighet att reducera

sin arbetstid motsvarande en timme per dag med

ersättning från föräldraförsäkringen.

Riksdagen har även beslutat om en höjning av

grundnivån i föräldrapenningen från 60 kr till 120

kr per dag från och med den 1 januari 2002. Därefter

har ytterligare en höjning av grundnivån skett, till

150 kr per dag, fr.o.m. den 1 januari 2003. I

propositionen föreslås nu att grundnivån höjs till

180 kr per dag från och med den 1 januari 2004.

Därigenom förbättras enligt regeringen situationen

för de föräldrar som saknar inkomst, har låg inkomst

eller inte uppfyller kvalifikationsvillkoret inom

föräldrapenningen. När det ekonomiska läget så

medger avser regeringen att stärka

föräldraförsäkringen ytterligare genom att föreslå

en höjning av inkomsttaket i föräldraförsäkringen.

Enligt vad som anges i propositionen är inriktningen

att före mandatperiodens slut återkomma med förslag.

Utskottet anser att de nu redovisade

förbättringarna av föräldraförsäkringen underlättar

för både kvinnor och män att kombinera föräldraskap

med förvärvsarbete samtidigt som de bidrar till att

minska de ekonomiska skillnaderna mellan familjer

med och utan barn. Utskottet välkomnar den

ytterligare förbättring som förslaget om höjd

grundnivå innebär. Däremot är det enligt utskottets

mening inte möjligt att höja grundnivån utöver vad

regeringen föreslagit eller att återinföra

kontaktdagarna. Det är inte heller möjligt att nu

höja lägstanivån inom föräldrapenningen till 90 kr

per dag. Utskottet, som konstaterar att

samarbetspartierna (s, v och mp) har en

överenskommelse om att höja inkomsttaket, anser

emellertid att en höjning måste anstå i avvaktan på

att det statsfinansiella läget förbättras.

Någon anledning att i nuläget föreslå en särskild

jämställdhetsbonus i föräldraförsäkringen kan

utskottet inte se. Därtill motsätter sig utskottet

krav på sänkt ersättningsnivå, ett slopande av de

dagar som utges med 60 kr per dag och ett förändrat

beräkningssätt för SGI.

När det gäller frågan om barnomsorgskonto har

utskottet ovan motsatt sig införandet av ett sådant,

och utskottet finner inte anledning att inta någon

annan ståndpunkt såvitt avser föräldraförsäkringen.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag dels till ändring i 4 kap. 6 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring, dels till

medelsanvisning för anslaget 21:2.

Utskottet avstyrker därmed motionerna Sf367

yrkandena 1-3 och 7, Sf359 yrkande 7, Fi240 yrkande

19 i denna del, Sf356 yrkande 3, Sf343, A307 yrkande

14, A4 yrkande 8, Sf404 yrkandena 16, 22 i denna

del, 29-31 och 38 i denna del, Sf400 yrkande 6, A371

yrkande 20, Sf391 i denna del och So500 yrkandena

10-12.

Övriga motioner

Utskottet konstaterar att flera av de frågor som

tagits upp i motionerna åtminstone vid något

tidigare tillfälle har behandlats av utskottet,

t.ex. i betänkande 2002/03:SfU1.

När det gäller frågan om samtidigt uttag av

föräldrapenningförmåner kan båda föräldrarna i vissa

situationer uppbära föräldrapenningförmån för samma

barn samtidigt. Det gäller t.ex. i samband med

föräldrautbildning och besök i förskoleverksamhet

samt vid uttag av de tio dagarna med tillfällig

föräldrapenning i samband med barns födelse. Vidare

kan tillfällig föräldrapenning utges till båda

föräldrarna om de följer med ett barn till läkare

när barnet lider av allvarlig sjukdom eller om båda

som en del i behandlingen behöver delta i läkarbesök

eller i någon av läkare ordinerad behandling. Vid

flerbarnsfödsel har föräldrarna rätt att ta ut

föräldrapenning samtidigt för vård av var sitt barn.

Om rätten för föräldrarna att samtidigt uppbära

föräldrapenningförmåner utvidgades - inom ramen för

den nuvarande föräldraförsäkringen - skulle det

enligt utskottets mening i många fall leda till att

tiden tillsammans med barnet minskar. Med hänsyn

härtill och då möjligheten att ta ut föräldrapenning

och tillfällig föräldrapenning samtidigt för båda

föräldrarna är förhållandevis väl tillgodosedd

avstyrker utskottet motionerna Sf356 yrkande 4,

Sf308 yrkande 3, A307 yrkande 17, Sf288 yrkande 5

och Sf344.

I fråga om antalet föräldrapenningdagar vid

flerbarnsfödsel konstaterar utskottet att

föräldrapenning i dessa fall utges under ytterligare

180 dagar för varje barn utöver det första, varav 90

dagar med belopp enligt lägstanivån (60 kr per dag).

Barnen vårdas i regel tillsammans och det

inkomstbortfall som föräldrapenningen är avsedd att

täcka är detsamma oavsett om man vårdar ett eller

flera barn. Däremot är behovet för båda föräldrarna

att vara hemma samtidigt av naturliga skäl större

vid flerbarnsfödslar. Föräldrarna har därför rätt

att ta ut föräldrapenning samtidigt för vård av var

sitt barn. En pappa har vidare rätt till tillfällig

föräldrapenning i samband med barns födelse med tio

dagar för varje barn som föds. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna Sf322 yrkande 2 och

Sf221.

Införandet av en kvalifikationstid i

föräldrapenningen, som ursprungligen bestämdes till

270 dagar, motiverades med att man ville undvika att

föräldrar genom att påbörja förvärvsarbete under

graviditetstiden blir berättigade till en högre

föräldrapenning än annars. Utskottet anser att detta

motiv alltjämt står sig. När det gäller den

nuvarande kvalifikationstiden om 240 dagar vill

utskottet erinra om att den höjda grundnivån i

föräldraförsäkringen bl.a. syftar till att förbättra

situationen för dem som inte uppfyller

kvalifikationskraven inom föräldraförsäkringen.

Utskottet avstyrker med det anförda motion Sf288

yrkande 6.

Enligt utskottets mening har införandet av mamma-

och pappamånaderna utgjort viktiga steg mot en ökad

jämställdhet. Den andra mamma- och pappamånaden

infördes så sent som den 1 januari 2002 och gäller

för barn som är födda den dagen eller senare. Det är

därmed för tidigt att till fullo se effekterna av

den reformen. RFV:s försäkringsstatistik visar dock

att andelen föräldrapenningdagar uttagna av män

uppgick till 16,3 % i juli 2003, vilket motsvarar en

ökning med 0,8 procentenheter sedan årsskiftet

2002/03. Männens andel av utbetalda

föräldrapenningdagar 2002 var 15,5 %, vilket var en

ökning med 1,7 procentenheter jämfört med tidigare

år. Om ökningen från första kvartalet 2003 håller i

sig innebär det att pappornas uttag mellan 2002 och

2003 kommer att öka ungefär lika mycket som mellan

2001 och 2002. Det innebär emellertid att kvinnornas

andel av uttagna dagar fortfarande kommer att var

mycket hög eller ca 83 %.

Frågan är om det som hittills är gjort är

tillräckligt för att förmå männen att ta sin del av

det praktiska ansvaret för sina barn, vilket i sin

tur torde vara en förutsättning för att kvinnorna

skall kunna få samma utgångsläge som männen på t.ex.

arbetsmarknaden. Utskottet, som befarar att det

kommer att krävas ytterligare åtgärder för att få

till stånd en markant ändring, ser därför mycket

positivt på att regeringen avser att tillsätta en

utredning i syfte bl.a. att se hur

föräldraförsäkringen bättre kan bidra till att

barnen får tillgång till bägge sina föräldrar.

Eftersom frågan om hälftendelning av

föräldrapenningdagarna utan överlåtelsemöjlighet kan

komma att aktualiseras i det sammanhanget, saknas

det enligt utskottet skäl för riksdagen att nu göra

något uttalande i frågan. Med det anförda får

motionerna Sf308 yrkandena 1 och 2, Sf288 yrkande 4,

Sf214, Sf281 och Sf295 anses åtminstone delvis

tillgodosedda.

En förälder får i vissa fall behålla sin SGI trots

att han eller hon inte förvärvsarbetar. Detta gäller

bl.a. om föräldern är helt eller delvis ledig från

förvärvsarbete för vård av barn som inte fyllt ett

år (SGI-skyddad tid). Vid ettårsperiodens utgång

fastställs förälderns SGI med hänsyn till den

beräknade framtida inkomsten av förvärvsarbete. Om

SGI sänkts vid barnets ettårsdag har föräldern ändå

rätt till föräldrapenning beräknad lägst efter

tidigare SGI, eller den högre inkomst som

löneutvecklingen medför, till dess barnet fyller två

år. Den s.k. 2,5-årsregeln innebär att föräldern

behåller den ursprungliga föräldrapenningnivån även

om föräldern valt att inte arbeta mellan två barns

födelser, detta under förutsättning att barnen föds

inom två och ett halvt år.

Utredningen om skyddstider för

sjukpenninggrundande inkomst, SGI-utredningen, har i

sitt slutbetänkande Sjukpenninggrundande inkomst -

Skydd och anpassning (SOU 2003:50) föreslagit bl.a.

att SGI-skyddet efter barnets födelse förlängs till

dess barnet är ett och ett halvt år (från dagens ett

år) och att motsvarande ändring görs vid adoption.

Efter det att barnet har uppnått ett och ett halvt

års ålder skall enligt förslaget samtliga förmåner

utom föräldrapenningen beräknas efter den SGI som

kan fastställas på den beräknade framtida inkomsten

av förvärvsarbete. Utredningen föreslår vidare att

den särskilda beräkningsgrunden för föräldrapenning

förlängs till dess barnet fyller två och ett halvt

år (från dagens två år). Betänkandet har

remissbehandlats. Utskottet anser att beredningen av

utredningsförslagen bör avvaktas och avstyrker

motionerna Sf317 yrkandena 1 och 2, Sf404 yrkande 32

och Sf322 yrkande 1.

Pappans tio dagar med tillfällig föräldrapenning i

samband med barns födelse kan inte överlåtas till

någon annan. Däremot kan försäkringskassan sedan den

1 juli 2001 besluta att en annan försäkrad än fader

eller moder skall få rätt till tillfällig

föräldrapenning motsvarande pappans tio dagar om det

t.ex. inte finns någon fader med rätt till

tillfällig föräldrapenning eller om modern är

avliden. Av regeringens proposition

Föräldraförsäkring och föräldraledighet (prop.

2000/01:44, s. 29) framgår att den omständigheten

att det inte finns någon fader med rätt till

tillfällig föräldrapenning omfattar de situationer

då faderskapet inte är fastställt, pappan är

oförsäkrad eller avliden. Den situation som avses i

motion Sf269 är således täckt av de regler som

gäller sedan den 1 juli 2001. Motionen är därför

redan tillgodosedd. Utskottet förutsätter därvid att

om det uppkommer problem i tillämpningen detta

uppmärksammas av RFV, som har att tillse att

socialförsäkrings- och bidragssystemen tillämpas

likformigt och rättvist.

Som redan nämnts kan tillfällig föräldrapenning

utges till en förälder som behöver avstå från

förvärvsarbete när exempelvis barnet är sjukt eller

dess ordinarie vårdare är sjuk. En förälder kan

överlåta tillfällig föräldrapenning till en annan

försäkrad som avstår från förvärvsarbete för att

vårda barnet om barnet är sjukt eller om den

ordinarie vårdaren är sjuk. Även en ensamstående

förälder som själv är sjuk kan låta en annan person

vårda det sjuka barnet och få tillfällig

föräldrapenning. Däremot utges normalt inte

tillfällig föräldrapenning för ett barn som är yngre

än 240 dagar såvida inte barnet vårdas på sjukhus

eller får motsvarande vård i hemmet eller om

tillsynen av barnet är stadigvarande ordnad t.ex.

genom daghem eller dagbarnvårdare. Motivet till att

en förälder normalt inte får tillfällig

föräldrapenning för ett barn som är yngre än 240

dagar är att när föräldern uppbär föräldrapenning är

han eller hon redan är kompenserad för det

inkomstbortfall som föräldraledigheten för med sig.

I de fall barnet t.ex. vårdas i hemmet i stället för

på sjukhus finns emellertid inget hinder mot att få

tillfällig föräldrapenning. För att detta skall vara

möjligt krävs dock enligt nuvarande regler att

barnet är sjukt. Detta gäller även om det finns en

annan förälder som skulle kunna ta hand om barnet.

Det förhållandet att inte barnet utan föräldern

själv är sjuk och därför behöver hjälp med

barntillsynen täcks inte av föräldraförsäkringens

regler. Utskottet anser inte heller att

föräldraförsäkringen bör utvidgas till att omfatta

den nu beskrivna situationen. Därmed avstyrker

utskottet motion Sf301. Även motion A307 yrkande 16

avstyrks med det anförda.

Utskottet vill tillägga att för en förälder som

uppbär föräldrapenning för ett barn som är yngre än

240 dagar är det under pågående föräldraledighet

möjligt att byta ut föräldrapenningen mot

sjukpenning om förmågan att vårda barnet är nedsatt

på grund av sjukdom. Därmed kan en annan förälder,

om en sådan finns, få föräldrapenning för att ta

hand om barnet.

Riksdagen har så sent som våren 2003 ställt sig

bakom regeringens förslag att fr.o.m. den 1 juli

2003 slopa rätten till kontaktdagar som då gällde

för barn mellan sex och elva år (prop. 2002/03:100,

bet. 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235-236).

Kontaktdagar för barn som omfattas av LSS berördes

inte av förslaget. Enligt utskottets mening finns

det inte skäl att föreslå riksdagen ett

återinförande av rätten till kontaktdagar. Inte

heller anser utskottet att föräldrapenning skall

kunna tas ut under hela grundskoleperioden för att

ge föräldrar möjlighet till ökad närvaro i skolan.

Enligt utskottets mening är det angeläget att

merparten av föräldrapenningdagarna tas ut under den

tid barnen är små. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf255 och Sf268.

När det gäller frågan om graviditetspeng noterar

utskottet att RFV i en rapport om gravida kvinnors

situation (RFV analyserar 2003:7) har funnit att det

finns stora regionala skillnader i uttaget av

sjukpenning, föräldrapenning och

havandeskapspenning. Studien visar att tre

fjärdedelar av de gravida kvinnorna får ersättning

från socialförsäkringen någon gång under slutet av

graviditeten. De kvinnor som använder

socialförsäkringen är också borta från arbete under

en sammantaget relativt lång tid. Det genomsnittliga

antalet ersatta dagar under de tre sista

graviditetsmånaderna är 51 dagar. I rapporten

föreslår RFV att ett generellt stöd införs för

gravida kvinnor i slutet av graviditeten. Enligt vad

som anges i budgetpropositionen åligger det dock RFV

att verka för att socialförsäkringen tillämpas

likformigt och rättvist genom tillsyn över

försäkringskassorna samt genom normering. Utskottet

delar denna uppfattning och avstyrker därmed motion

Sf404 yrkande 35.

Utskottet anser inte att semesterersättning till

föräldralediga skall betalas via försäkringskassan

och avstyrker därmed motion A371 yrkande 14. Inte

heller anser utskottet att den tillfälliga

föräldrapenningen bör utredas vad gäller familjer

med barn som är sjuka ofta och/eller länge.

Utskottet avstyrker motion Sf404 yrkande 33.

I en motion föreslås att tillfällig

föräldrapenning skall utges oavsett om behandling

sker vid öppenvårdsavdelning i kommunens eller

landstingets regi. Om den fråga som tas upp i

motionen utgör något problem förutsätter utskottet

att RFV uppmärksammar detta. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf226.

20:3 Underhållsstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:3

Underhållsstöd. Därmed bör riksdagen avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning för

anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om inkomstprövning av boföräldern, om

återbetalningsskyldighet och om

umgängesavdrag.

Jämför reservationerna nr 67 (kd) och 68 (v).

Gällande bestämmelser

Underhållsstöd lämnas till barn vars föräldrar inte

bor tillsammans om barnet varaktigt bor hos endast

en av föräldrarna och är folkbokfört hos denna

förälder. Ett barn som varaktigt bor hos båda

föräldrarna (växelvis boende) och är folkbokfört hos

en av dem har också rätt till underhållsstöd.

Underhållsstöd lämnas med högst 1 173 kr per barn

och månad. Vid växelvis boende har var och en av

föräldrarna rätt till ett halvt underhållsstöd, 586

kr per barn och månad. Från sistnämnda belopp

avräknas det återbetalningsbelopp som skulle ha

fastställts om föräldern hade varit

återbetalningsskyldig enligt lagen (1996:1030) om

underhållsstöd.

Den förälder som barnet inte varaktigt bor

tillsammans med, den bidragsskyldige, är

återbetalningsskyldig gentemot staten för det

underhållsstöd som lämnas till barnet.

Återbetalningsskyldigheten är begränsad till 1 173

kr per barn och månad. Återbetalningsbeloppet

beräknas som en viss procent av den bidragsskyldiges

årliga bruttoinkomst, efter ett avdrag på 72 000 kr.

Procentsatsen varierar med det totala antalet barn

som den bidragsskyldige är underhållsskyldig för.

Procentsatserna uppgår till 14 % för ett barn, 11,5

% för två barn och 10 % för tre barn. Den totala

procentsatsen ökar med 1 procentenhet för varje

ytterligare barn utöver tre.

Återbetalningsskyldigheten omprövas årligen och

fastställs i enlighet med det taxeringsbeslut som

fattats närmast före februari månad det år

återbetalningsskyldigheten avser.

En bidragsskyldig som inte anser sig kunna betala

fastställt återbetalningsbelopp kan ansöka om

anstånd med betalningen. För den skuld som uppstår

under anståndstiden skall ränta betalas.

En förälder som haft barnet hos sig under en

sammanhängande tid av minst fem hela dygn eller

under en kalendermånad haft barnet hos sig i minst

sex hela dygn har, vid återbetalning av

underhållsstöd, rätt att göra avdrag med 1/40 av

stödet för varje helt dygn (umgängesavdrag).

Propositionen

Syftet med underhållsstödet är att barn som inte bor

med båda sina föräldrar skall garanteras en rimlig

ekonomisk standard samtidigt som systemet skall

bidra till att båda föräldrarna tar sitt ekonomiska

ansvar gentemot sina barn.

Under 2002 översteg utgifterna för underhållsstöd

anvisade medel med 99 miljoner kronor. För

innevarande år beräknas utgifterna till

2 170 miljoner kronor, vilket är 317 miljoner kronor

lägre än anvisade medel.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 20:3 Underhållsstöd anvisar ett

ramanslag på 2 128 miljoner kronor.

Enligt vad som anges i propositionen överlämnade

Underhållsstödsutredningen i april 2003

utredningsbetänkandet Ett reformerat underhållsstöd

(SOU 2003:42). Syftet med översynen har varit att få

systemet att fungera bättre. I betänkandet föreslås

en rad ändringar i reglerna om underhållsstöd. Bland

annat har utredningen övervägt ändrade regler vid

umgänge och möjligheten att basera

återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst

än i dag. Betänkandet har remissbehandlats och är

under beredning.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande

8 att riksdagen beslutar att anvisa 500 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. I

yrkande 4 begärs att särlevande föräldrar i högre

utsträckning än i dag skall reglera

underhållsskyldigheten sinsemellan.

Sten Tolgfors m.fl. (m) framhåller i motion Sf316

yrkandena 1-6 att särlevande föräldrar i

normalfallet bör avtala om underhåll enligt

föräldrabalkens regler och att underhåll normalt

skall betalas direkt mellan föräldrarna.

Motionärerna anser att det nuvarande

underhållsstödet bör ersättas med ett särskilt

ensamståendestöd, som bör vara behovsprövat och

utges t.ex. för barn när fadern är okänd eller en

förälder är avliden och barnpension inte utges.

Försäkringskassan bör vara behjälplig med att betala

ut förskott på det avtalade underhållsstödet till

boföräldern för att sedan kräva in underhållsstödet

av den bidragsskyldige föräldern i de fall den

underhållsskyldige missköter sina åtaganden.

Särlevande föräldrar bör kunna få ensamståendestöd i

de fall deras inkomster är för låga, vilket innebär

en form av inkomstprövning av båda föräldrarna.

Dessutom bör en modell för inkomstbegränsning

införas för särlevande föräldrar med låga inkomster

som skall vara berättigade till ensamståendestöd.

Underhållsstöd bör enligt motionärerna inte betalas

ut vid växelvis boende. Stödet är i dessa fall ett

rent bidrag.

Folkpartiet

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf359 yrkande 8

att riksdagen beslutar att anvisa 190 miljoner

kronor mindre än vad regeringen föreslagit. En

besparing kan göras genom mindre bidrag till

vårdnadshavare med goda inkomster och genom att

försäkringskassan får 50 miljoner kronor för att

förebygga felaktiga underlag och bedrägerier.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Fi240

yrkande 19 i denna del att riksdagen beslutar att

anvisa 190 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit. Besparingen uppnås genom en markering av

det gemensamma föräldraansvaret.

Övriga motioner

Alf Svensson m.fl. (kd) begär i motion Sf404 yrkande

34 ett tillkännagivande om underhållsstödet. Bland

annat bör inkomstprövning av boföräldern göras innan

statligt stöd betalas ut.

Inger Davidson m.fl. (kd) begär i motion Sf400

yrkande 10 ett tillkännagivande om att en grundlig

regelförändring behövs vad gäller underhållsstödet.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf372

yrkande 1 ett tillkännagivande om en ny modell för

umgängesavdrag. Hämtande- och lämnandedagen bör

räknas som ett helt dygn i stället för dagens system

med angivande av klockslag. I yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om en ändring av

återbetalningsreglerna med bl.a. ett

förbehållsbelopp och möjlighet till jämkning. Om

inkomsten försämras skall den bidragsskyldige kunna

åberopa aktuell inkomst för att få beloppet sänkt. I

yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om överföring

av fordran till Kronofogdemyndigheten. Tidpunkten

för överlämnande bör ändras till tolv månader och en

beloppsgräns införas på förslagsvis 1/7

prisbasbelopp.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) begär i motion Sf288

yrkande 8 ett tillkännagivande om

återbetalningsskyldighet, umgängesresor och

ungängesbidrag. Återbetalningsskyldigheten bör

bestämmas utifrån dagsaktuell inkomst om inkomsten

ändrats mer än 15 %. Vidare bör man undersöka om ett

ekonomiskt stöd kan utges till den som inte har råd

att resa och träffa sina barn samt umgängesavdrag

utgå från faktisk umgängestid och inte efter dygnet.

I motion Sf352 av Annika Qarlsson och Birgitta

Carlsson (c) begärs förslag på förbättringar för

ensamstående föräldrar. En höjning och indexering av

underhållsbidraget skulle underlätta dessa

föräldrars tillvaro.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 20:3 Underhållsstöd

Som redovisats ovan har Underhållsstödsutredningen

lämnat förslag till ett reformerat underhållsstöd.

Enligt utredningen är det rimligt att en

bidragsskyldig förälder får förbehålla sig ett

skäligt belopp för sin egen försörjning innan han

eller hon åläggs att återbetala underhållsstöd.

Utredningen föreslår därför ett höjt och

differentierat grundavdrag beroende på bostadsort.

Utfyllnadsdelen, dvs. den del av underhållsstödet

som en bidragsskyldig förälder inte är skyldig att

återbetala, skall enligt förslaget prövas mot

boförälderns inkomst. Vidare föreslås att tiden för

överlämnande av fordringar avseende

återbetalningsskyldighet för indrivning skall

förlängas från två till fem månader även i pågående

ärenden. Rätten till s.k. umgängesavdrag vid

återbetalning av underhållsstöd föreslås utvidgas så

att överlämnande- och återlämnandedagen tillsammans

räknas som ett helt dygn. Utredningens förslag

innebär vidare att de bidragsskyldiga som har det

sämst ställt - de som inte är återbetalningsskyldiga

och de som har så låga återbetalningsbelopp att de

inte kan tillgodogöra sig ett umgängesavdrag - skall

ha rätt att få beloppet utbetalat till sig.

Utredningen har även övervägt möjligheten att basera

återbetalningsskyldigheten på en mer aktuell inkomst

än i dag, dock utan att lämna något färdigt förslag.

Enligt utredningen bör frågan övervägas ytterligare.

Mot bakgrund av att utredningsbetänkandet är

föremål för beredning inom Regeringskansliet anser

utskottet att resultatet härav bör avvaktas. Några

ändringar i systemet med underhållsstöd bör därför

inte göras nu.

Utskottet har inte något att erinra mot

regeringens förslag till medelsanvisning. Utskottet

avstyrker därmed motionerna Sf367 yrkandena 4 och 8,

Sf316 yrkandena 1-6, Sf359 yrkande 8 och Fi240

yrkande 19 i denna del.

Övriga motioner

Många av de frågor som tas upp i de olika

motionsyrkandena, t.ex. inkomstprövning av

boföräldern, en ny modell för umgängesavdrag och att

återbetalningsskyldigheten skall baseras på mer

aktuella inkomster, är redan under beredning inom

Regeringskansliet och därmed föremål för regeringens

överväganden. Utskottet anser att även dessa

motionsyrkanden bör avslås med hänvisning till

regeringens beredningsarbete. Utskottet avstyrker

med det anförda motionerna Sf404 yrkande 34, Sf400

yrkande 10, Sf372 yrkandena 1-3, Sf288 yrkande 8 och

Sf352.

21:4 Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till medelsanvisning till anslaget 21:4

Bidrag till kostnader för internationella

adoptioner. Därmed bör riksdagen avslå ett

motionsyrkande om annan medelsanvisning för

anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå ett

motionsyrkande om att adoptionsbidraget skall

följa kostnadsutvecklingen.

Jämför reservation nr 69 (m).

Propositionen

Bidrag till kostnader för internationella adoptioner

utges enligt lagen (1988:1463) om bidrag vid

adoption av utländska barn. Bidrag lämnas för

närvarande med 40 000 kr per barn vid adoption av

barn upp till tio års ålder.

I propositionen anges att antalet adoptivbarn som

kommer till Sverige från utlandet beräknas till 1

000 barn under 2004, vilket är samma antal som 2003.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner anvisar ett ramanslag på

40 miljoner kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

Moderaterna

Sten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf367 yrkande

5 att bidraget till kostnader för internationella

adoptioner höjs till 50 % av kostnaden, enligt en

schablon grundad på varifrån barnet adopteras, dock

till högst 55 000 kr per barn. I yrkande 9 begärs

att riksdagen beslutar att anvisa 8 miljoner kronor

mer än vad regeringen föreslagit.

Övrig motion

I motion L221 yrkande 6 av Sten Tolgfors (m) begärs

ett tillkännagivande om adoptionskostnadsbidragets

storlek. En adoption kan kosta mer än dubbelt så

mycket som det nuvarande bidraget på 40 000 kr.

Möjligheten att adoptera får enligt motionären inte

bli en klassfråga utan måste styras av lämpligheten

hos de blivande adoptionsföräldrarna.

Adoptionsbidraget bör därför följa

kostnadsutvecklingen.

Utskottets ställningstagande

Anslaget 21:4 Bidrag till kostnader för

internationella adoptioner

Efter att adoptionsbidraget varit oförändrat sedan

1991 höjdes det kraftigt den 1 januari 2001, från 24

000 kr till 40 000 kr per barn. Utskottet finner

inte anledning att nu föreslå ytterligare höjning av

bidraget.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker motion Sf367 yrkandena

5 och 9.

Övrig motion

I motion L221 yrkande 6 begärs ett tillkännagivande

om att adoptionsbidraget bör följa

kostnadsutvecklingen. Utskottet anser som nyss

nämnts att det inte är aktuellt med någon ändring av

adoptionsbidraget och avstyrker därmed motionen i

fråga.

21:5 Barnpension och efterlevandestöd till barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 21:5

Barnpensioner och efterlevandestöd till barn.

Riksdagen bör vidare avslå ett

motionsyrkande om ändring av reglerna för

barnpension.

Jämför reservation nr 70 (v).

Gällande bestämmelser

Från och med 2003 gäller nya regler för barnpension.

Barnpension från folkpension och ATP har ersatts med

inkomstgrundad barnpension och efterlevandestöd till

barn.

Barnpension och efterlevandestöd till barn skall

garantera barn under 18 år, vars ena eller båda

föräldrar avlidit, en rimlig ekonomisk standard. För

barn som går i grundskola, gymnasium eller liknande

kan barnpensionen förlängas, längst t.o.m. juni

månad det år barnet fyller 20 år. De barnpensioner

som beviljats t.o.m. 2002 omfattas av

övergångsregler som överensstämmer med de gamla

reglerna.

Barnpension efter en förälder utges med 35 % av

den avlidnes efterlevandepensionsunderlag om den

avlidne efterlämnar ett pensionsberättigat barn som

inte fyllt tolv år. Från och med månaden då barnet

fyller tolv år utges barnpension i stället med 30 %.

Finns det fler barn som är berättigade till

barnpension efter den avlidne föräldern ökas

procenttalen. Barnpension efter båda föräldrarna

utges med 35 % av respektive förälders

pensionsunderlag.

Efterlevandestödet till barn utgör en lägsta

garanterad nivå för barnet och ges därför bl.a. som

en utfyllnadsförmån till barnpensionen.

Efterlevandestöd till barn utges med 40 % av

prisbasbeloppet. Dubbelt efterlevandestöd utges i de

fall då båda föräldrarna avlidit. Barnpension efter

avliden förälder minskar efterlevandestödet till

barn krona för krona.

Propositionen

Från anslaget bekostas fr.o.m. 2003 barnpension i

form av inkomstgrundad barnpension och

efterlevandestöd till barn.

Med anledning av de nya reglerna ökar kostnaderna

från 2003, främst på grund av att det tillkommer ca

2 500 barn som tidigare uppbar underhållsstöd men

som från och med 2003 får efterlevandestöd till barn

i stället.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 21:5 Barnpension och

efterlevandestöd till barn anvisar ett ramanslag på

1 058 miljoner kronor.

Motion utan anslagseffekt budgetåret 2004

Kalle Larsson m.fl. (v) begär i motion Sf246 att

regeringen återkommer med förslag till ändring av

reglerna för efterlevandepension i syfte att

förbättra situationen för skilsmässobarn. Enligt

motionärerna kommer framför allt skilsmässobarn att

få försämrad barnpension med det nya systemet,

samtidigt som de inte får ta del av den förbättrade

omställningspensionen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet avstyrkte föregående riksmöte ett liknande

motionsyrkande (se bet. 2002/03:SfU1). Utskottet

anförde bl.a. följande.

Under remissbehandlingen av

Efterlevandepensionsutredningens betänkande SOU

1998:120 noterade några remissinstanser att det nya

systemet skulle kunna innebära en viss sänkning av

barnpensionerna om ersättningsnivåerna inte

ändrades. Regeringen framhöll i proposition

1999/2000:91 att den förlängda tiden för

omställningspension från sex månader till tio

månader (alternativt till 22 månader) skulle komma

hela den efterlevande familjen till godo och i viss

mån kompensera för den begränsade sänkning av

barnpensionerna som i en del fall kunde bli följden

av det nya systemet. Då efterlevande med barn under

tolv år redan i det nuvarande systemet har rätt till

förlängd omställningspension, skulle dock inte denna

förbättring komma dem till godo varför

ersättningsnivån för dessa höjdes från 30 % till 35

%. Utskottet uttryckte sin förståelse för

motionärernas oro men ansåg att det var för tidigt

att uttala sig om vilka reella effekter den nya

barnpensionen skulle få för efterlevande barn i

förhållande till det tidigare systemet. Utskottet

förutsatte dock att regeringen nogsamt skulle följa

utvecklingen.

Utskottet anser alltjämt att det är för tidigt att

utvärdera effekterna av den nya barnpensionen

jämfört med det tidigare systemet. Utskottet

förutsätter dock att de eventuella problem som finns

när det gäller efterlevandeförmånerna kommer att

uppmärksammas i samband med den uppföljning och

analys av pensionsreformen som kommer att äga rum de

närmaste åren och som redovisats ovan under

utgiftsområde 11.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisning och avstyrker motion Sf246.

21:6 Vårdbidrag för funktionshindrade barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslaget 21:6 Vårdbidrag

för funktionshindrade barn. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning för anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden

bl.a. om att återinföra en månads

retroaktivitet vid ansökan om vårdbidrag, om

rätt till vårdbidrag för biståndsarbetare och

om delat vårdbidrag.

Gällande bestämmelser

Vårdbidrag utges enligt lagen (1998:703) om

handikappersättning och vårdbidrag till föräldrar

med hemmavarande barn som är i behov av särskild

tillsyn eller vård. Den 1 januari 2003 höjdes den

övre åldersgränsen för rätt till vårdbidrag från 16

år till halvårsskiftet det år barnet fyller 19 år

(prop. 2000/01:96, bet. 2000/01:SfU15, rskr.

2000/01:257). Vid bedömning av rätt till vårdbidrag

beaktas även merkostnader på grund av barnets

sjukdom eller funktionshinder. Vårdbidrag kan också

utges med beaktande enbart av merkostnader. För barn

som vistas på institution eller enskilt hem genom

samhällets försorg kan ferievårdbidrag under vissa

förutsättningar utbetalas för den tid barnet vistas

hemma.

Vårdbidrag utbetalas som hel, tre fjärdedels, halv

eller en fjärdedels förmån. Vårdbidraget relateras

till prisbasbeloppet och hel förmån utgör 250 % av

prisbasbeloppet. Vårdbidraget är skattepliktigt och

pensionsgrundande.

Ersättning för merkostnader som motsvarar minst

18 % av prisbasbeloppet kan betalas ut utöver det

annars gällande maximibeloppet för helt vårdbidrag,

under förutsättning att vård- och tillsynsbehovet

för ett barn är så stort att det räcker för att

grunda rätt till helt vårdbidrag. Den del av

vårdbidraget som motsvarar merkostnader är skattefri

och inte pensionsgrundande.

Propositionen

Syftet med vårdbidrag för barn med funktionshinder

är att ge föräldrar möjlighet att i hemmet ta hand

om ett funktionshindrat barn med behov av särskild

tillsyn och vård.

Under 2002 uppgick utgifterna för anslaget till

knappt 2 110 miljoner kronor, varav ca 108 miljoner

kronor bestod av merkostnadsersättningar. Det

innebär att utgifterna detta år understeg anslaget

med 2 miljoner kronor. För innevarande år beräknas

utgifterna till ca 2 260 miljoner kronor.

Antalet vårdbidrag var 2002 ca 1 000 fler än 2001.

Det är främst en fjärdedels vårdbidrag som ökar, de

beräknas vara drygt 600 fler 2002 jämfört med året

innan.

Regeringen föreslår att riksdagen för budgetåret

2004 till anslaget 21:6 Vårdbidrag för

funktionshindrade barn anvisar ett ramanslag på 2

485 miljoner kronor.

Enligt propositionen har RFV och Socialstyrelsen

haft i uppdrag att i samråd med bl.a. Skolverket,

Handikappombudsmannen och Barnombudsmannen fördjupa

kunskaperna om de olika faktorer som kan vara

bidragande till ökningen av antalet

vårdbidragsärenden. I rapporten Ökningen av antalet

vårdbidrag - perspektiv från flera myndigheter (RFV

2003:2) konstaterar RFV att den största gruppen

bland nybeviljade vårdbidrag är psykiska sjukdomar

och syndrom. Den största ökningen inom den gruppen

står diagnosen ADHD/DAMP för. RFV har i sin studie

inte funnit något som tyder på att vårdbidraget

nyttjas på ett icke avsett sätt, snarare att

föräldrar till barn med ADHD/DAMP genomgående

beviljas låga ersättningsnivåer med hänsyn till

vård- och tillsynsbehovet och den ofta stora