Bet. 2003/04:SFU11

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU11

Åtgärder för att klarlägga asylsökandes identitet

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens

proposition 2003/04:50 Åtgärder för att klarlägga

asylsökandes identitet, m.m. jämte sex motioner som

väckts med anledning av propositionen, två

motionsyrkanden väckta med anledning av skrivelse

2003/04:37 Migration och asylpolitik samt några

motionsyrkanden väckta under allmänna motionstiden

2002 och 2003.

I propositionen föreslås att det i utlänningslagen

införs bestämmelser om att det i beslut om avvisning

eller utvisning skall anges till vilket land eller

vilka länder verkställighet av ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut skall genomföras och att det är

till detta land eller dessa länder som

verkställighet skall ske. En utlänning som skall

avvisas eller utvisas får dock alltid sändas till

ett land som han eller hon visar att mottagande kan

ske i.

Dag- och bostadsersättning enligt lagen om

mottagande av asylsökande m.fl. föreslås kunna

sättas ned helt eller delvis för en utlänning som

fyllt 18 år om han eller hon försvårar utredningen i

ärendet om uppehållstillstånd genom att inte

medverka till att klarlägga sin identitet.

Möjligheten att sätta ned dagersättning för en

ensamstående person som fyllt 16 men inte 18 år

skall tas bort.

Propositionen behandlar vidare genomförandet i

svensk rätt av rådets direktiv om komplettering av

bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet, det s.k.

transportörsansvarsdirektivet.

I propositionen föreslås att transportörers

skyldighet att kontrollera att utlänningar innehar

pass och andra tillståndshandlingar som krävs för

att resa in i landet regleras. Genom denna

grundläggande kontroll skall transportörerna kunna

upptäcka avsaknad av handlingar eller uppenbart

falska eller förfalskade handlingar. Vidare regleras

transportörens skyldighet att kontrollera att

utlänningar har medel för sin hemresa.

I propositionen föreslås även att transportörer

som inte uppfyller sin kontrollskyldighet skall

betala en särskild avgift. Den särskilda avgiften

skall för varje utlänning bestämmas till högst

46 000 kr. Avgift skall tas ut sedan ett beslut om

avvisning på grund av att utlänningen saknar pass

eller de tillstånd som krävs för inresa vunnit laga

kraft eller verkställts även om det inte vunnit laga

kraft. Utgångspunkten är således att om

uppehållstillstånd beviljas skall någon avgift inte

tas ut. Transportörer skall inte behöva betala

avgift om de visar att de har haft skälig anledning

att anta att en utlänning hade rätt att resa in i

Sverige, eller om det framstår som uppenbart

oskäligt att ta ut avgiften.

Slutligen föreslås att transportörer skall vara

skyldiga att svara för kostnader för utlänningens

uppehälle i de fall där en utlänning vägrats inresa

och omedelbar vidaretransport inte är möjlig.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2004.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag.

I betänkandet föreslår utskottet att riksdagen med

anledning av ett motionsyrkande tillkännager att

regeringen inom kort bör genomföra en förnyad

översyn av transportörsansvaret. Regeringen bör

därefter återkomma till riksdagen med en redovisning

och analys, varvid även möjligheterna att inom EU på

nytt behandla frågan om transportörsansvaret bör

belysas.

Utskottet avstyrker övriga motionsyrkanden.

I ärendet finns fem reservationer och ett särskilt

yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Verkställighet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser

4 kap. 12 och 12 a §§ samt 8 kap. 5 §. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:50 i denna

del och avslår motion 2003/04:Sf29 yrkandena 1

och 2.

Reservation 1 (v, mp)

2. Möjligheter att sätta ned dag- och

bostadsersättning

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande m.fl. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:50 i denna del och avslår

motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 12, 2003/04:Sf6

yrkande 1, 2003/04:Sf28 i denna del, 2003/04:Sf29

yrkandena 5 och 6, 2003/04:Sf31 yrkandena 2 och 3

samt 2003/04:Sf33 yrkande 3.

Reservation 2 (kd, v, mp)

Reservation 3 (fp, c)

3. Ersättning efter motprestation

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf30

yrkande 1 och 2003/04:Sf32 yrkande 4.

Reservation 4 (m, fp, c)

4. Transportörsansvar

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) till den del

det inte omfattas av punkt 1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad

utskottet anfört om en analys rörande

transportörsansvaret. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:50 i denna del och bifaller

delvis motion 2003/04:Sf32 yrkande 1 samt avslår

motionerna 2002/03:Sf239 yrkande 3, 2002/03:Sf256

yrkande 15, 2002/03:Sf334 yrkande 4,

2002/03:Sf367 yrkande 28, 2003/04:Sf28 i denna

del, 2003/04:Sf29 yrkandena 3, 4 och 7,

2003/04:Sf30 yrkande 2, 2003/04:Sf31 yrkande 1,

2003/04:Sf32 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf33

yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf249 yrkande 16,

2003/04:Sf257 yrkande 7, 2003/04:Sf357 yrkande 27

och 2003/04:Sf403 yrkande 4.

Reservation 5 (fp, kd, v, c, mp)

Stockholm den 22 april 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Bo

Könberg (fp), Anita Jönsson (s), Mona Berglund

Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m),

Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta

Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona

Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Bakgrund

Regeringen tillkallade år 2002 en särskild utredare

med uppdrag att utreda vissa frågor beträffande

verkställighet av beslut om avvisning eller

utvisning, särskilt när det gäller ärenden där

utlänningens identitet är oklar. Utredningen, som

antog namnet Utredningen om översyn av regler och

praxis vid verkställighet av avvisnings- och

utvisningsbeslut, överlämnade i mars 2003

betänkandet Verkställighet vid oklar identitet m.m.

(SOU 2003:25). I betänkandet föreslogs vissa

ändringar i utlänningslagen och lagen om mottagande

av asylsökande m.fl. för att bl.a. underlätta

myndigheternas möjligheter att kunna bedriva ett

effektivt verkställighetsarbete och för att komma

till rätta med de problem som uppstår i utredningen

i ärenden om uppehållstillstånd i de fall

utlänningen inte medverkar till att klarlägga sin

identitet när denna är oklar.

Europeiska unionens ministerråd antog den 28 juni

2001 direktivet 2001/51/EG om komplettering av

bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985.

Medlemsstaterna skulle senast den 11 februari 2003

ha satt i kraft de bestämmelser i lagar och andra

författningar som är nödvändiga för att följa

direktivet. Under hösten och vintern 2001 upprättade

en arbetsgrupp i Regeringskansliet en

departementspromemoria med förslag till hur

direktivet kan genomföras i svensk rätt (Ds 2001:74

Transportörsansvaret i utlänningslagen). I

departementspromemorian föreslogs ändringar i

utlänningslagen.

2003/04

SfU11

Utskottets överväganden

Verkställighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till ändringar i utlänningslagen vad avser

dels att i beslut skall anges till vilket

land utlänningen skall avvisas eller utvisas

och att vid särskilda skäl får mer än ett

land anges, dels att verkställighet kan ske

genom att personen sänds till det land eller

till något av de länder som anges i beslutet

och dels att en person kan sändas till ett

land som personen kommer att tas emot i och

själv vill åka till. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om till vilket land en

avvisning eller utvisning skall kunna ske och

om schablonmässig bedömning av säkra

ursprungsländer.

Jämför reservation 1 (v, mp).

Gällande bestämmelser

Enligt huvudregeln i 8 kap. 5 § utlänningslagen

(1989:529), UtlL, gäller att avvisning eller

utvisning av en utlänning skall ske till hemlandet

eller, om möjligt, till det land från vilket

personen kom till Sverige. En förutsättning för att

verkställighet skall kunna ske är att det inte

föreligger några hinder härför enligt 8 kap. 1-4 §§

UtlL.

Enligt 8 kap. 5 § andra stycket UtlL får

utlänningen sändas till något annat land om

verkställighet inte kan ske enligt huvudregeln eller

det finns andra särskilda skäl. Paragrafen gäller i

tillämpliga delar även lagen (1991:572) om särskild

utlänningskontroll.

Av 4 kap. 12 § första stycket UtlL framgår att

redan när en fråga om avvisning eller utvisning

prövas skall hänsyn tas till om utlänningen på grund

av bestämmelserna i 8 kap. 1-4 §§ UtlL inte kan

sändas till ett visst land eller om det annars finns

särskilda hinder mot att avgörandet verkställs. I

beslut av regeringen, Utlänningsnämnden eller

Migrationsverket skall ges de anvisningar i fråga om

verkställigheten som denna prövning kan föranleda.

Av 8 kap. 11 § första stycket UtlL framgår att ett

beslut om avvisning eller utvisning skall

verkställas av Migrationsverket.

Polismyndigheten skall dock verkställa en

polismyndighets beslut om avvisning, domstols dom

eller beslut om utvisning på grund av brott enligt

4 kap. 7 § UtlL, eller beslut om avvisning eller

utvisning i ärenden där frågor om rikets säkerhet

eller allmän säkerhet prövats, om regeringen eller

Utlänningsnämnden bestämmer det (8 kap. 11 § andra

stycket UtlL). Polismyndigheten verkställer även ett

avvisnings- eller utvisningsbeslut i de fall

Migrationsverket enligt 8 kap. 17 § UtlL har lämnat

över ärendet till polismyndigheten för

verkställighet. Sådant överlämnande får ske om den

som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och

inte kan anträffas utan polismyndighetens medverkan,

eller om det kan antas att tvång kommer att behövas

för att genomföra verkställigheten.

Propositionen

I propositionen föreslås att regeringen,

Utlänningsnämnden eller Migrationsverket i beslut om

avvisning eller utvisning skall ange det land till

vilket utlänningen skall avvisas eller utvisas. Om

det finns särskilda skäl får mer än ett land anges i

beslutet. Vidare föreslås att ett beslut om

avvisning eller utvisning som meddelats av

regeringen, Utlänningsnämnden eller Migrationsverket

skall verkställas genom att utlänningen sänds till

det land eller till något av de länder som anges i

beslutet.

I propositionen anges att den verkställande

myndigheten aldrig bör kunna fatta beslut om

verkställighet till ett annat land än vad som anges

i beslutet om avvisning eller utvisning eftersom det

skulle kunna leda till ett beslut om verkställighet

till ett land gentemot vilket en utlännings

eventuella skyddsbehov inte har prövats. Vidare

skall det i beslutet om avvisning eller utvisning

inte regelmässigt anges mer än ett land.

Myndigheterna kan dock behöva ta ställning till

vilket land eller vilka länder ett beslut skall

verkställas till om personen endast kan knytas till

en region i ett eller flera länder. Regeringen,

Utlänningsnämnden eller Migrationsverket skall ge

anvisningar i fråga om verkställigheten i vissa

fall, exempelvis vid avvisning av ensamkommande barn

eller andra underåriga personer. Ibland kan

särskilda anvisningar krävas beträffande

verkställighet till viss provins eller region i det

land som anvisats i beslutet.

När det gäller en polismyndighets beslut om

avvisning eller en domstols dom eller beslut om

utvisning skall, liksom hittills, verkställighet ske

genom att utlänningen sänds till sitt hemland eller,

om möjligt, till det land från vilket han eller hon

kom till Sverige. Om verkställighet ändå inte kan

genomföras till något av dessa länder får

utlänningen i stället sändas till ett land som han

eller hon har anknytning till. Ett avvisnings- eller

utvisningsbeslut får alltid verkställas till ett

land som utlänningen visar att mottagande kan ske i.

Det bör enligt propositionen kunna vara möjligt att

verkställa till ett annat land än hemlandet om

utlänningen exempelvis har dubbla medborgarskap, har

uppehållstillstånd i ett annat land, är gift med

någon från ett annat land eller har annan

familjeanknytning till ett land och mottagande

skulle kunna ske där.

Förslagen beräknas inte medföra några större

ekonomiska eller andra konsekvenser.

Ändringarna i utlänningslagen föreslås träda i

kraft den 1 juli 2004.

Motion

I motion 2003/04:Sf29 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkandena 1 och 2 motsätter sig motionärerna

förslaget om att en person skall få sändas till ett

land som han eller hon har anknytning till i de fall

verkställighet av polismyndighets beslut om

avvisning eller domstols dom eller beslut om

utvisning inte kan verkställas till hemlandet eller

till det land från vilket utlänningen kom till

Sverige. Motionärerna varnar också för att en

schablonmässig bedömning av säkra ursprungsländer

och tredje länder medför att EU-länderna lämpar över

ansvaret för flyktingmottagandet till fattigare

länder. I motionen begärs tillkännagivanden om

detta.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att regeringens förslag

innebär att det inte skall vara möjligt för den

verkställande myndigheten att besluta om

verkställighet till ett annat land än som angetts i

avvisnings- eller utvisningsbeslutet. De problem som

tidigare förekommit i samband med att nya uppgifter

om utlänningens identitet kommer fram under

verkställighetsstadiet torde sålunda undanröjas

genom förslagen. Utskottet anser att den

verkställande myndigheten aldrig skall kunna fatta

ett beslut om verkställighet till ett land gentemot

vilket en persons eventuella skyddsbehov inte har

prövats. Ett avvisnings- eller utvisningsbeslut

skall dock alltid kunna verkställas till ett land

som utlänningen visar att mottagande kan ske i och

som han eller hon vill åka till. Vidare delar

utskottet regeringens bedömning att det bör finnas

en möjlighet att i vissa fall ange fler än ett land.

När det gäller domstols dom, beslut om utvisning

på grund av brott eller polismyndighets beslut om

omedelbar verkställighet delar utskottet regeringens

bedömning att verkställigheten skulle bli alltför

snävt begränsad om den inte kan genomföras till ett

land som personen har anknytning till.

Utskottet tillstyrker med det anförda regeringens

förslag och avstyrker motion 2003/04:Sf29 yrkandena

1 och 2.

Möjligheter att sätta ned dag- och

bostadsersättning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till ändringar i utlänningslagen vad avser

dels införande av en möjlighet att sätta ned

dagersättning och bostadsersättning för

utlänningar som försvårar utredningen i

ärenden om uppehållstillstånd genom att inte

medverka till att klarlägga sin identitet,

dels borttagande av möjligheten att sätta ned

dagersättning för en ensamstående person

mellan 16 och 18 år. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om avslag på

propositionen, om medverkan i utredningen och

om ersättning efter prestation.

Jämför reservationerna 2 (kd, v, mp), 3 (fp,

c) och 4 (m, fp, c).

Gällande bestämmelser

Migrationsverket har enligt lagen (1994:137) om

mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) ett

huvudansvar för mottagandet. Verket skall ordna

lämpligt boende i anläggningar för dem som inte kan

ordna boendet på egen hand och lämna dagersättning

och särskild ersättning till dem som är registrerade

i verkets mottagandesystem och som inte genom eget

arbete eller med egna tillgångar kan tillgodose sin

försörjning.

Av 19 § LMA framgår att grunderna för beräkning av

bl.a. dag- och bostadsersättning läggs fast av

regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.

Den som har rätt till bistånd enligt LMA har inte

rätt till försörjningsstöd enligt 4 kap. 1 §

socialtjänstlagen.

I förordningen (1994:361) om mottagande av

asylsökande m.fl. (FMA) anges storleken på dag- och

bostadsersättningen (6 §) och vad ersättningen avser

att täcka.

Enligt 18 § LMA finns rätt till särskilt bistånd

(särskilt bidrag) som enligt 7 § FMA lämnas för

kostnader som uppstår på grund av särskilda behov

och avser kostnader som är nödvändiga för en dräglig

livsföring, t.ex. kostnader för vinterkläder,

glasögon, kosttillskott, handikapputrustning och

spädbarnsutrustning.

Av 10 § LMA framgår att dagersättningen kan sättas

ned för den som fyllt 18 år och som utan giltigt

skäl vägrar att delta i den organiserade

verksamheten eller som genom att hålla sig undan

försvårar utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd. Nedsättningen får dock inte avse

den del som är avsedd att täcka utgifter för egen

mathållning. Nedsättning kan även göras för

ensamstående person som fyllt 16 men inte 18 år.

Även efter det att nedsättning av dagersättning

skett kan bostadsersättning och dagersättning sättas

ned helt om plats på en förläggning erbjuds och om

fri kost ingår i den erbjudna inkvarteringen.

Bestämmelserna om nedsättning av bostadsersättning

och dagersättning tillämpas också i de fall en

utlänning utan giltigt skäl vägrar att medverka till

åtgärd som är nödvändig för att ett beslut om

avvisning eller utvisning skall kunna verkställas.

Den som håller sig undan så att ett beslut om

avvisning eller utvisning inte kan verkställas har

enligt 12 § LMA inte rätt till bistånd enligt LMA

över- huvudtaget.

Genèvekonventionen förutsätter att den asylsökande

medverkar till att så långt som möjligt klarlägga om

han eller hon uppfyller kriterierna för

flyktingstatus. Av UNHCR:s handbok om förfarandet

och kriterierna vid fastställandet av flyktingars

rättsliga ställning (punkt 195) framgår att den

sökande bör bistå utredningen så att alla fakta i

ärendet fullständigt klarläggs. Den sökande bör

dessutom anstränga sig att underbygga sina uppgifter

genom att lägga fram all tillgänglig bevisning och,

i förekommande fall, ge tillfredsställande

förklaringar till varför bevis saknas. Den sökande

bör lämna all relevant information om sig själv samt

redogöra för sina tidigare upplevelser så detaljerat

att man i utredningen kan fastställa alla väsentliga

fakta. Skyldigheten att säkerställa att alla

relevanta fakta kommer fram och att värdera dem

ligger både på den sökande och på utredaren.

EG-direktivet (2003/9/EG) om miniminormer för

mottagande av asylsökande (mottagandedirektivet) är

tillämpligt på asylsökande. För utlänningar som har

beviljats uppehållstillstånd med tillfälligt skydd

gäller direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att

ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av

fördrivna personer och om åtgärder för att främja en

balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta

emot dessa personer och bära följderna av detta

(massflyktsdirektivet).

De minimivillkor som en asylsökande har rätt till

enligt mottagandedirektivet rör bosättning och

rörelsefrihet, hälso- och sjukvård, underårigas

skolgång och utbildning, sysselsättning och

yrkesutbildning m.m. Medlemsstaterna skall

tillhandahålla materiella mottagningsvillkor för att

garantera en levnadsstandard som täcker de

asylsökandes behov i fråga om hälsa och uppehälle.

Medlemsstaterna får ange att det endast gäller de

sökande som inte har tillräckliga medel för att

själva garantera en levnadsstandard som täcker dessa

behov och att om de sökande har tillräckliga medel

skall de bidra till kostnaderna för hälsa och

uppehälle. Förmånerna i mottagandet kan helt eller

delvis dras in bl.a. om en asylsökande underlåter

att uppfylla sin anmälningsplikt eller att följa

uppmaningar att tillhandahålla information samt om

sökanden inte kommer till en personlig intervju

angående asylförfarandet under en rimlig period som

fastställs i nationell lagstiftning. Medlemsstaterna

får vidare vägra förmåner i de fall där en

asylsökande inte kan visa att asylansökan lämnades

in så snart det var praktiskt möjligt efter

ankomsten till medlemsstaten. Beslut om indragning

m.m. skall grundas på den berörda personens

särskilda situation med beaktande av

proportionalitetsprincipen. Vid genomförandet av

vissa bestämmelser skall beaktas den speciella

situationen för utsatta personer, t.ex. underåriga

eller underåriga utan medföljande vuxen.

Utredningen om mottagandevillkor för asylsökande har

i betänkande EG-rätten och mottagande av asylsökande

(SOU 2003:89), lämnat förslag som rör genomförandet

i Sverige av mottagandedirektivet. Beträffande

indragning av förmåner anges att under förutsättning

att den som blir föremål för hel nedsättning av

dagersättning och/eller bostadsersättning kan få

sina behov av hälsa och uppehälle täckta på annat

sätt är det förenligt med direktivet.

Propositionen

I propositionen föreslås att det i LMA införs en

möjlighet att sätta ned dagersättning och

bostadsersättning för utlänningar som försvårar

utredningen i ärenden om uppehållstillstånd genom

att inte medverka till att klarlägga sin identitet.

Vidare föreslås att möjligheten att sätta ned

dagersättning för en ensamstående person mellan 16

och 18 år skall tas bort.

I propositionen anges att identiteten är en av

flera viktiga delar i underlaget att bedöma

personens skyddsskäl, exempelvis när det gäller i

förhållande till vilket land eventuella skyddsskäl

skall prövas. Avsaknaden av handlingar försvårar

avsevärt utredningen i ärendet och utgör en starkt

bidragande orsak till att handläggningstiden blir

onödigt lång. Det drabbar såväl dem som har verkliga

skyddsskäl och som får vänta längre än nödvändigt på

att få sin sak prövad som dem som inte bedöms ha

skyddsskäl och som slutligen får ett

avvisningsbeslut. En oklar identitet kan påverka

individen även på längre sikt bl.a. vid ansökan om

svenskt medborgarskap och vid återkallande av

beviljat uppehållstillstånd.

Det betonas i propositionen att utlänningar inte

alltid råder över orsakerna till svårigheterna med

att klarlägga sin identitet. Förhållandena i

hemlandet kan t.ex. vara sådana att personen inte

har några möjligheter att få fram dokument som

styrker identiteten. I dessa fall bör ersättningen

aldrig kunna sättas ned. Vid en systematisk brist på

medverkan, t.ex. genom att personen inte medverkar

till åtgärder eller förtiger omständigheter

avgörande för att identiteten klarläggs, torde dock

i allmänhet utredningen i ärendet om

uppehållstillstånd anses försvåras så att en

nedsättning bör kunna komma i fråga, likaså om det

är uppenbart att vederbörande inte talar sanning om

det förhållandet att han eller hon saknar pass eller

annan identitetshandling. De föreslagna åtgärderna

avser således asylsökande som själva valt att inte

medverka. Förslaget ger enligt propositionen ett

tydligt incitament till att medverka. Det framhålls

också att Genèvekonventionen förutsätter att den

asylsökande medverkar till att så långt som möjligt

klarlägga om han eller hon uppfyller kriterierna för

flyktingstatus.

Förslaget innebär att möjligheterna att bevilja

särskilt bidrag inte påverkas och att den del av

dagersättningen som rör barn inte skall reduceras.

Den sammanlagda disponibla ersättningen för en

barnfamilj kan emellertid bli lägre än för andra

barnfamiljer. Utifrån barnets perspektiv är det dock

enligt propositionen särskilt viktigt att

handläggningstiden inte blir onödigt långvarig och

att det är den vuxnes ansvar att inte försvåra

utredningen.

Av propositionen framgår att antalet asylsökande i

Sverige har ökat under senare år. Under år 2002

sökte ca 33 000 personer asyl i Sverige, vilket är

en ökning med 40 % jämfört med år 2001. Vidare

saknade år 2002 88 % av de asylsökande

passhandlingar, jämfört med år 1996 då andelen var

34 %. Allt färre personer söker asyl vid gränserna

och andelen personer som sökte asyl efter inresa i

Sverige uppgick år 2002 till 93 %.

När det gäller ekonomiska konsekvenser anges i

propositionen att förslagen sammantaget leder till

minskade årliga kostnader. Regeringen gör

bedömningen att förslaget om nedsättning av dag- och

bostadsersättning på kort sikt bör leda till att

utbetalningarna av denna ersättning minskar

betydligt och att den ökade administrationen för

Migrationsverket påverkar verket marginellt.

Förslagen bedöms inte heller nämnvärt påverka

förvaltningsdomstolarnas resursbehov till följd av

överklagade ersättningsbeslut. Regeringen avser dock

att noga följa utvecklingen hos berörda domstolar

och myndigheter samt effekterna av förslagen för att

vid behov återkomma med nödvändiga åtgärder.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli

2004. De nya bestämmelserna om nedsättning av dag-

och bostadsersättning bör dock tillämpas i fråga om

sådan bristande medverkan att klarlägga sin

identitet som ägt rum först sedan lagen trätt i

kraft.

Motioner

I motion 2003/04:Sf5 av Per Westerberg m.fl. (m)

yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om att

identitetshandlingar inte får vara ett orubbligt

krav för asyl. I motionen anges att den som flyr

från förföljelse och förtryck kan ha svårt att få

med sig relevanta handlingar.

I motion 2003/04:Sf32 av Per Westerberg m.fl. (m)

yrkande 4 begärs att regeringen ytterligare utreder

Migrationsverkets förslag som bygger på att

ersättning till asylsökande utöver miniminivå skall

vara behovsprövad och utgå endast efter viss

prestation. Motionärerna anser att det är viktigt

att mot-tagningssystemet motverkar passivitet och

bidragsberoende. Den motprestation som kan krävas

kan exempelvis bestå av deltagande i utbildning

eller arbetspraktik.

I motion 2003/04:Sf6 av Bo Könberg m.fl. (fp)

yrkande 1 anges att många personer som verkligen har

behov av skydd saknar erforderliga dokument och

identitetshandlingar och att vissa länder inte

utfärdar dessa dokument. Motionärerna anser att barn

till asylsökande som inte har giltiga handlingar

inte får drabbas. I motionen begärs ett

tillkännagivande om dokumentlöshet.

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:Sf30

yrkande 1 ett tillkännagivande om att införa ett

ersättningssystem för asylsökande som är kopplade

till prestation. Motionärerna anser att det skall

löna sig att arbeta och att anstränga sig. Ur

rättssäkerhetssynpunkt är det enligt motionärerna

bättre att belöna den som samarbetar i asylärendet

än att straffa den som inte gör det.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:Sf33

yrkande 3 avslag på förslaget om att sänka dag- och

bostadsersättning för utlänningar som inte kan

klarlägga sin identitet. Enligt motionärerna

påverkas handläggningstiden i få fall av att de

sökande inte kunnat bevisa sin identitet. Det finns

också länder som inte utfärdar några dokument och

det finns en risk för repressalier mot anhöriga om

den asylsökande måste vända sig till myndigheterna i

hemlandet. Motionärerna anser att en sänkning av en

redan låg ersättning drabbar barnen och att det inte

är sannolikt att en nedsättning utgör ett incitament

till att medverka.

I motion 2003/04:Sf28 i denna del av Ulla Hoffmann

m.fl. (v) begärs avslag på förslaget om nedsättning

av ersättning. Motionärerna anser att det är

oacceptabelt med straff för den som inte medverkar

till att klarlägga sin identitet. Asylskälen måste

först prövas slutligt i två instanser. Den som söker

asyl på grund av fruktan för förföljelse från

hemlandets myndigheter kan inte rimligen vända sig

till dessa myndigheter. Enligt motionärerna skulle

det även kunna innebära en risk för repressalier mot

anhöriga i hemlandet. Förslaget medför också enligt

motionen en ökad risk för svartarbete eftersom den

legala försörjningsmöjligheten inskränks.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion

2003/04:Sf31 yrkande 2 ett tillkännagivande om att

det skall vara möjligt att begränsa dag- och

bostadsersättningen endast för de asylsökande som

uppenbart motsätter sig att medverka till att få

identiteten klarlagd. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om att barnfamiljers ersättning

inte skall kunna sättas ned och att nedsättningen

inte skall gälla personer under 18 år.

I motion 2003/04:Sf29 av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 5 begärs avslag på förslaget om indragning

av dagbidrag och bostadsbidrag för utlänningar som

inte medverkar till att klarlägga sin identitet.

Motionärerna anser att förslaget lämnar öppet för

godtycke. Asylsökande som i rädsla för repressalier

inte vill kontakta hemlandets ambassad kan komma att

straffas. Vidare är motionärerna emot att barn

drabbas genom att föräldrarna förlorar sina bidrag.

Förslaget får enligt motionärerna troligen inte

heller avsedd effekt. I yrkande 6 begärs att

regeringen återkommer med förslag om att avskaffa de

nuvarande bestämmelserna i LMA som tillåter att

dagbidrag och bostadsbidrag dras in helt i vissa

fall.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det av flera skäl är angeläget

att en asylsökandes identitet klarläggs tidigt i

asylprocessen. Är inte identiteten klarlagd

försvåras möjligheten att bedöma personens

skyddsskäl. Avsaknaden av nödvändiga handlingar

bidrar också till längre handläggningstid i

asylärendet och därmed sämre rättssäkerhet för

individen och höga kostnader för samhället. Den tid

det tar innan ett lagakraftvunnet beslut om

avvisning kan verkställas innebär också en lång tid

i ovisshet där många människor, inte minst barnen,

kommer att leva under mycket pressade förhållanden.

Enligt utskottets mening medför avsaknaden av

identitetshandlingar också att möjligheterna att

bedriva en human och rättssäker flyktingpolitik

försvåras. Ett pass eller annan identitetshandling

är dock inte i sig ett krav för att

uppehållstillstånd skall ges.

Det är enligt utskottets mening viktigt att ge

tydliga signaler om att en asylsökandes eget

handlande, eller underlåtenhet att handla, som

syftar till att undanhålla relevanta handlingar som

kan underlätta fastställandet av identiteten inte är

önskvärt. Den enskilde måste anses ha ett stort

ansvar för att försöka få sin identitet klarlagd.

Utskottet vill emellertid understryka att de

åtgärder som föreslås avser asylsökande som själva

valt att inte medverka till att klarlägga sin

identitet. En asylsökande råder inte alltid över

orsakerna till svårigheterna med att klarlägga sin

identitet. Som anförs i propositionen kan exempelvis

förhållandena i hemlandet vara sådana att personen

inte har några möjligheter att få fram dokument som

styrker identiteten. I dessa fall bör ersättningen

således aldrig sättas ned. Som anges i propositionen

finns det också goda möjligheter att - under

förutsättning att personen själv medverkar - genom

utredningsinsatser klarlägga hans eller hennes

identitet. Migrationsverket kan t.ex. söka efter

personen i nationella databaser eller vid den

inledande utredningen med den asylsökande ställa

kunskapsfrågor för att försöka klarlägga

identiteten. Det kan röra sig om frågor om

födelseort, bostadsort, familjeförhållanden och

adress i hemlandet.

När det gäller nivån på dag- och

bostadsersättningen kan utskottet konstatera att den

sammanlagda disponibla ersättningen för en

barnfamilj i de fall en nedsättning görs kan bli

lägre än för andra barnfamiljer. Utskottet anser

emellertid att det med hänsyn till barnets bästa

ändå är viktigare att handläggningstiden blir kort.

Det måste ankomma på den vuxne att inte försvåra

utredningen och därmed bidra till förlängd

handläggningstid och lägre ersättning för familjen.

Utskottet delar bedömningen i propositionen att

det inte längre skall vara möjligt att sätta ned

dagersättning för en ensamstående person mellan 16

och 18 år.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag och avstyrker motionerna 2003/04:Sf28 i

denna del, 2003/04:Sf29 yrkandena 5 och 6,

2003/04:Sf31 yrkande 2 och 2003/04:Sf33 yrkande 3.

Motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 12, 2003/04:Sf6

yrkande 1 och 2003/04:Sf31 yrkande 3 får anses i

huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Utskottet delar regeringens bedömning att en

ordning med en generellt lägre ersättning och där

ytterligare ersättning skall utges först efter en

motprestation av den asylsökande fordrar en rad

överväganden. Utskottet, som vill understryka vikten

av att den nu föreslagna ordningen följs upp, kan

inte ställa sig bakom motionerna 2003/04:Sf30

yrkande 1 och 2003/04:Sf32 yrkande 4. Motionerna

avstyrks.

Transportörsansvar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag

till ändringar i utlänningslagen vad avser

dels transportörers kontrollskyldighet av om

personer har erforderliga dokument och

tillräckliga medel för hemresa, dels

sanktionsavgift i vissa fall och dels

transportörers skyldighet att svara för

kostnader för uppehälle för den som vägrats

inresa. Riksdagen bör vidare med anledning av

ett motionsyrkande göra ett tillkännagivande

om att regeringen bör återkomma till

riksdagen med en redovisning och analys av

transportörsansvaret, varvid även

möjligheterna att inom EU på nytt behandla

frågan om transportörsansvaret bör belysas.

Riksdagen bör avslå övriga motioner om avslag

på regeringens förslag och om

transportörsansvarsdirektivet.

Jämför reservation 5 (fp, kd, v, c, mp).

Gällande bestämmelser

I utlänningslagen (1989:529), UtlL finns

bestämmelser om passkrav, visering och

uppehållstillstånd för en utlänning som reser in i

eller vistas i Sverige. Undantag finns i

utlänningsförordningen (1989:547), UtlF.

Med stöd av 8 kap. 6 § UtlL kan avvisning ske på

grund av avsaknad av pass, tillstånd för inresa

eller medel för hemresa genom att utlänningen förs

tillbaka till det fartyg eller luftfartyg

utlänningen kom med eller sätts ombord på ett annat

fartyg eller luftfartyg som tillhör transportören.

Enligt 9 kap. 1 § första stycket UtlL gäller att

en utlänning som avvisas eller utvisas är skyldig

att betala kostnaden för sin egen resa till den ort

dit utlänningen sänds eller åläggs att resa genom

myndighets försorg.

Beträffande transportörers betalningsskyldighet

anges i 9 kap. 2 § första stycket UtlL att den som

med fartyg eller luftfartyg transporterar en

utlänning, som avvisas för att han eller hon saknar

pass eller de tillstånd som krävs för inresa i

Sverige eller medel för sin hemresa, är skyldig att

ersätta staten för utlänningens resa från Sverige

och för bevakningspersonals resa från och tillbaka

till Sverige.

Betalningsskyldighet beslutas enligt 7 kap. 8 §

UtlF av den myndighet som verkställer avvisningen

och beslutet kan enligt 22 a § förvaltningslagen

överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (7 kap. 9

§ UtlF).

Enligt 9 kap. 2 § andra stycket UtlL kan

transportören helt eller delvis befrias från

ersättningsskyldighet om transportören visar att det

fanns skälig anledning att anta att utlänningen hade

rätt att resa in i Sverige.

Schengensamarbetet är, genom ett särskilt protokoll

som genom Amsterdamfördraget fogades till EG-

fördraget och Unionsfördraget, en del av EU och

styrs av EG-regler. Sverige deltar operativt i

samarbetet sedan den 25 mars 2001. Av EU-länderna

deltar alla fullt ut i Schengensamarbetet utom

Storbritannien och Irland som deltar i alla delar av

Schengenregelverket utom de delar som rör den fria

rörligheten för personer, dock med undantag för

bl.a. transportörsansvaret.

I Schengenkonventionen, artikel 26, föreskrivs

följande angående följdåtgärder för transportörer.

1. Om inte annat följer av förpliktelser i samband

med anslutning till Genèvekonventionen skall de

avtalsslutande parterna förplikta sig att införa

följande regler:

a) Om en utlänning vägras inresa till någon

avtalsslutande parts territorium, skall den

transportör som ombesörjt luft-, sjö- eller

landtransport fram till den yttre gränsen vara

skyldig att utan dröjsmål återta ansvaret för denne.

På anmodan av gränsövervakande myndigheter skall

transportören ombesörja utlänningens återresa till

det tredje land där han påbörjat sin resa, eller det

tredje land som utfärdat det resedokument med vilket

resan företagits, eller något annat tredje land som

med säkerhet tillåter inresa.

b) Transportören är skyldig att vidta alla

nödvändiga åtgärder för att försäkra sig om att en

utlänning, som transporteras luft- eller sjövägen,

är innehavare av de dokument som krävs för inresa

till de avtalsslutande parternas territorium.

2. Om inte annat följer av förpliktelser i samband

med anslutning till Genèvekonventionen, samt med

hänsyn till sin egen grundlag skall de

avtalsslutande parterna förbinda sig att införa

sanktioner mot transportörer som luft- eller

sjövägen från tredje land till deras territorium

befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument.

3. Bestämmelserna i 1 b och 2 avser även

transportörer som ansvarar för grupptransporter i

samband med internationella bussförbindelser,

gränstrafik undantagen.

Europeiska unionens ministerråd antog den 28 juni

2001 direktivet 2001/51/EG om komplettering av

bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985

(transportörsansvaret). Medlemsstaterna skulle

senast den 11 februari 2003 ha satt i kraft de

bestämmelser i lagar och andra författningar som är

nödvändiga för att följa direktivet.

Genom direktivet skall en harmonisering ske av

staternas lagar om ekonomiska sanktioner för

transportörer som försummar sin skyldighet att

kontrollera att de medborgare i tredje land som de

befordrar till staternas territorium har giltiga

resehandlingar. Transportören är enligt direktivet

skyldig att omedelbart återföra personen eller om

han inte kan sörja för återresan stå för kostnaderna

härför. Om återresan inte kan ske omedelbart skall

transportören dessutom ta ansvar för den som vägrats

inresa. Medlemsstaterna skall fastställa ekonomiska

sanktioner som skall vara avskräckande, effektiva

och proportionerliga.

Chicagokonventionen, antagen av Internationella

civila luftfartsorganisationen (ICAO), reglerar

internationell civil luftfart och syftar till att

upprätthålla säkerhet under internationell

lufttrafik och att underlätta och befrämja

luftfarten. Så gott som alla världens länder har

anslutit sig till konventionen, som för svensk del

trädde i kraft den 4 april 1947. Bland annat åläggs

transportörer att kontrollera att passagerare vid

ombordstigningen innehar pass och tillstånd för

transit och inresa. Vidare skall myndigheterna utan

dröjsmål informera transportören när en person inte

tillåts inresa och rådgöra med transportören

angående möjligheterna till återförande.

Propositionen

I propositionen föreslås att det i utlänningslagen

uttryckligen regleras att transportörer skall vara

skyldiga att kontrollera att utlänningar innehar

pass och andra tillstånd som krävs för att resa in i

landet. Genom denna grundläggande kontroll skall

transportörerna kunna upptäcka om handlingar saknas

eller om de är uppenbart falska eller förfalskade.

Kontrollskyldigheten skall gälla utlänningar som

reser till Sverige med ett fartyg eller luftfartyg

direkt från en annan stat än en stat som omfattas av

Schengenkonventionen (tredje land).

Vidare föreslås att transportörer skall vara

skyldiga att kontrollera att utlänningar har medel

för sin hemresa. Om transportören skulle bryta mot

denna del av kontrollskyldigheten skall han dock

inte åläggas någon sanktionsavgift.

Kontrollskyldigheten skall avse åtgärder som

ligger inom transportörernas kompetens och som inte

kräver några större utredningsinsatser. Det skall

inte vara någon mer ingående kontroll som kräver

expertkunskap i fråga om förfalskningar.

Kontrollskyldigheten bör inte bli mer omfattande än

vad som redan gäller. Det kan därför antas att det,

liksom hittills har varit fallet, inte blir aktuellt

att ålägga ett kostnadsansvar i något större antal

fall. Skyldigheten att kontrollera pass och andra

erforderliga handlingar får inte riskera att

äventyra några av staten gjorda internationella

åtaganden. Transportörerna skall inte göra någon

egen bedömning av huruvida en utlänning har

skyddsbehov, och bedömningen av en persons rätt att

resa får naturligtvis enligt propositionen inte

grundas på omständigheter såsom hudfärg,

språkfärdighet, utseende i övrigt m.m. med den risk

för diskriminering detta innebär.

Med begreppet myndighetsutövning avses enligt

propositionen utövning av offentlig makt i form av

befogenhet att bestämma om bl.a. skyldigheter för

enskild. Relationen transportör-resenär vilar helt

på civilrättslig grund. Den myndighetsutövning som

är aktuell med avseende på resa till Sverige riktar

sig mot transportören och innebär en

kontrollskyldighet för denne. I förhållande till

resenären sker myndighetsutövning enligt

propositionen först genom den prövning av hans eller

hennes rätt att resa in i Sverige som äger rum då

vederbörande har anlänt hit.

Vad gäller ekonomiska sanktioner föreslås i

propositionen att transportörer som inte uppfyller

sin kontrollskyldighet skall, om utlänningar avvisas

för att de saknar de handlingar som behövs, betala

en särskild avgift. Denna skall för varje utlänning

bestämmas till högst 46 000 kr. Frågan om avgift

skall, liksom kostnadsansvaret för återförande, vara

kopplad till att en avvisning verkställs.

Vidare föreslås att transportörer inte skall

behöva betala någon särskild avgift, om de visar att

de har haft skälig anledning att anta att

utlänningen hade rätt att resa in i Sverige, eller

om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut

avgiften. Beslutet om avgift skall kunna överklagas

till allmän förvaltningsdomstol, med

prövningstillstånd i kammarrätt.

Enligt propositionen bör det bli aktuellt att

besluta om avgift först i samband med att ett

avvisningsbeslut verkställs, dvs. vid såväl

lagakraftvunna avvisningsbeslut som vid avvisning

med omedelbar verkställighet där beslutet inte

inhiberats. Om uppehållstillstånd på någon grund

beviljas, blir det inte aktuellt att ålägga någon

avgift eftersom avvisning inte skall ske i de

fallen. Emellertid skall beslut om avgift fattas

även om en ny ansökan om uppehållstillstånd lämnas

in och det lagakraftvunna avlägsnandebeslutet på

grund av en sådan ansökan inhiberas eller ändras och

i de fall då ett lagakraftvunnet beslut om avvisning

föreligger men verkställighet av praktiska skäl inte

har kunnat ske. Även om ett uppehållstillstånd

senare ges är det grundat på omständigheter som inte

är intressanta för bedömningen av vilken kontroll

transportören bort göra vid resan till Sverige.

Detsamma skall enligt propositionen gälla om

verkställighetshinder eller inhibition enligt 8 kap.

UtlL har uppkommit eller om utlänningen håller sig

undan verkställighet.

Befrielse från avgiftsansvar kan komma i fråga om

transportören haft goda grunder att anta att

utlänningen hade rätt till uppehållstillstånd eller

det av praktiska skäl varit omöjligt för

transportören att företa en ordentlig kontroll av

passagerarnas handlingar. Det kan undantagsvis komma

att te sig uppenbart oskäligt att ta ut avgift från

det bolag som endast har svarat för sista delen av

en resa. I allmänhet bör det dock kunna krävas att

erforderlig kontroll företas just inför den sista

sträckan. Det är transportören som får bedöma om och

när det finns anledning att dokumentera de

resehandlingar som förevisas.

Ett generellt undantag för asylsökande skulle

enligt propositionen innebära att det i ytterst få

fall av bristande kontroll skulle gå att påföra

transportörer någon sanktion eftersom de flesta som

anländer utan erforderliga resehandlingar ansöker om

asyl.

Avgifter som motsvarar eller ligger i närheten av

maximibeloppet skall tas ut när omständigheterna är

försvårande såsom vid upprepade överträdelser eller

de grava fallen, som exempelvis rört ett stort antal

personer och där ingen rimlig förklaring finns till

att personerna tillåtits följa med till Sverige. För

ett fall av normalgraden bör en betydligt lägre

avgift kunna fastställas.

I propositionen föreslås att transportören skall

vara skyldig att svara för kostnader för uppehälle

för en tredjelandsmedborgare i de fall där denne

vägrats inresa och omedelbar vidaretransport inte är

möjligt.

Vidare anges att förutsättningen för att

transportören skall kunna åläggas betalningsansvar

för kostnad för uppehälle måste vara att denne på

något sätt kan lastas för dröjsmålet.

När det gäller ekonomiska konsekvenser anges att en

mindre effekt på statens intäkter respektive

kostnader kan påräknas. Regeringen avser att noga

följa utvecklingen hos berörda domstolar och

myndigheter och vid behov återkomma med nödvändiga

åtgärder. Kontrollskyldigheten i sig bör enligt

propositionen inte innebära några utökade kostnader

för transportörerna.

Bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli

2004.

Motioner

I motion 2003/04:Sf32 av Per Westerberg m.fl. (m)

yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om att

regeringen bör genomföra en översyn av

transportörsansvaret. I motionen anförs att om

Schengensamarbetet till någon del kan anses stå i

strid med värnet om den enskilda människans rätt att

söka asyl bör detta utvärderas och omprövas. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

myndighetsutövning inte bör åläggas enskilda

rättssubjekt. Motionärerna är kritiska till att en

transportör åläggs att kontrollera handlingar som

berättigar till resa inte bara till utan även in i

Sverige. I motionen anförs att eftersom

sanktionsavgift inte tas ut om uppehållstillstånd

beviljas kan en transportör låta en person som

saknar handlingar åka med, om transportören gör

bedömningen att uppehållstillstånd kan komma att

beviljas. Detta innebär enligt motionärerna att ett

ansvar läggs på transportören att göra en bedömning

av resenärens möjligheter att erhålla ett

uppehållstillstånd i destinationslandet. I enlighet

med internationell rätt skall stater, inte privata

bolag, göra denna bedömning. Motionärerna pekar

också på att det saknas rättsmedel mot

transportörers bedömningar.

I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om mer

effektiva metoder att bekämpa dokumentlöshet bland

dem som söker uppehållstillstånd i Sverige. I

motionen efterfrågas en utredning om ytterligare

alternativ i syfte att bekämpa dokumentlösheten.

Vissa länder ställer enligt motionärerna krav på att

transportföretagen fotograferar olika handlingar.

Bo Könberg m.fl. (fp) yrkar i motion 2003/04:Sf30

avslag på förslaget om transportörsansvar.

Motionärerna anser att det finns starka argument för

att Sverige bryter mot internationell rätt genom att

införa ett transportörsansvar på sätt som föreslås i

propositionen. Motionärerna anser att det vore

intressant att få prövat om direktivet strider mot

Genèvekonventionen och välkomnar en rättslig

prövning härom (yrkande 2).

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motionerna

2003/04:Sf249 yrkande 16 och 2002/03:Sf256 yrkande

15 tillkännagivanden om att direktivet om

transportörsansvar måste bli föremål för

omförhandling. Motionärerna anser att direktivet

strider mot Genèvekonventionen.

I motion 2003/04:Sf33 yrkande 1 av Sven Brus m.fl.

(kd) begärs avslag på förslaget om ytterligare

kontrollansvar samt sanktioner mot transportörerna.

Enligt motionärerna är det fråga om

myndighetsutövning då transportören på avreseorten

avgör om utlänningen har de resehandlingar som krävs

inte bara för resa till utan även in i Sverige.

Stater varken kan eller bör enligt motionärerna

frånta sig det ansvar som åligger dem att pröva en

persons behov av skydd. Förslagen kan också komma

att leda till diskriminering av resenärerna.

Motionärerna anser att direktivet inte är förenligt

med Genèvekonventionen varför Sverige skall hävda

rätten att inte implementera det. I yrkande 2 begärs

ett tillkännagivande om behovet av ett förbättrat

visumsystem. Den som får ett visum har möjlighet att

ta sig till ett annat land för att söka skydd där.

Detta är enligt motionärerna i princip den enda

legala resvägen en asylsökande har i dag.

I motionerna 2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkande 4 och 2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd)

yrkande 4 begärs tillkännagivanden om

transportörsansvaret. I motionerna anförs att genom

införande av sanktionsavgifter för transportörer

tvingas privata flygbolag och deras anställda att ta

ansvar för bedömningen av vem som kan vara i behov

av skydd.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motion 2003/04:Sf28

i denna del avslag på förslagen om

transportörsansvar. Enligt motionärerna omfattar

kontrollskyldigheten resa till och in i Sverige

vilket medför att myndighetsutövning läggs ut på

privata rättssubjekt. Att så är fallet visar sig

också i att transportören kan slippa böter för

passagerare som vid ankomsten söker och får asyl i

Sverige, oavsett kvaliteten eller förekomsten av

nödvändiga resehandlingar. Transportörernas

urvalsprocess kan också bli diskriminerande. Enligt

motionärerna minskar genom förslagen möjligheten att

på legal väg ta sig till ett land för att söka asyl.

Motionärerna anser vidare att om Sverige ställs

inför EG-domstolen för bristande genomförande av

direktivet bör det hävdas att sanktionerna står i

strid med Genèvekonventionen.

I motionerna 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl.

(v) yrkande 7 och 2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman

m.fl. (v) yrkande 3 begärs tillkännagivanden om att

regeringen bör påkalla nya förhandlingar om

direktivet om transportörsansvar. Motionärerna anser

att direktivet strider mot Genèvekonventionen.

I motion 2003/04:Sf31 av Birgitta Carlsson m.fl. (c)

yrkande 1 begärs avslag på förslaget om att utöka

transportörsansvaret med bötesstraff. Motionärerna

anser att förslagen innebär att myndighetsutövning

läggs på transportörerna och att asylrätten

undergrävs varmed människosmugglingen kan komma att

öka. Vidare finns enligt motionärerna en ökad risk

för diskriminering.

Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkar i motion 2003/04:Sf29

yrkande 3 avslag på förslagen om ytterligare

kontrollansvar för transportörer och sanktioner

riktade mot dessa. Genom förslagen inskränks

ytterligare möjligheten för flyktingar att ta sig

till ett säkert land. Kontrollen kan också enligt

motionärerna komma att diskriminera efter utseende

och ras. Motionärerna menar att förslaget om att

transportörer inte behöver betala den särskilda

avgiften om den resande får rätt att stanna i

Sverige visar att transportörerna gör en

asylbedömning. Motionärerna anser att direktivet

strider mot Genèvekonventionen. I yrkande 4 begärs

att regeringen inom EU:s beslutande organ och

Schengenländernas gemensamma kommitté verkar för ett

upphävande av Schengenregelverkets påbud om

transportörsansvar. Motionärerna anser att direktiv

2001/51/EG står i strid med Genèvekonventionen. I

yrkande 7 begär motionärerna att regeringen inom

EU:s beslutande organ skall verka för en

visumpolitik som tillåter flyktinginvandring på

legala vägar. Visumtvånget leder till att legala

resvägar saknas för asylsökande. De

flyktingmottagande länderna har därutöver vidtagit

en rad åtgärder som hindrar legala inresor.

I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) yrkande 27 begärs ett tillkännagivande om

transportörsansvaret. Motionärerna anser att

personal på flygbolag m.m. inte skall åläggas ansvar

att bedöma personers flyktingskäl. Vidare finns det

enligt motionärerna en stor risk för diskriminering

och rasism i systemet.

I motion 2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) yrkande 28 begärs att regeringen tar tillbaka

förslaget om att ytterligare stärka

transportörsansvaret.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis beträffande samarbetet

inom EU peka på följande. Frågor om gränskontroller,

fri rörlighet för personer, asyl och invandring

omfattas av EG-fördraget och ingår därmed i det

överstatliga samarbetet. Den 1 maj 2004 skall i

princip personkontrollerna vid EU:s inre gränser

vara avskaffade och rådet skall ha beslutat om

åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre

gränser. Beträffande Schengenstaterna gäller att

kontroll skall ske bl.a. om personen har godtagbara

resehandlingar, erforderlig visering samt

tillräckliga medel för sitt uppehälle. En stat som

finner det nödvändigt av humanitära skäl, i eget

intresse eller på grund av internationella

förpliktelser kan göra undantag från denna

kontrollskyldighet. Av Schengenkonventionen framgår

att de deltagande staterna förbinder sig att införa

sanktioner mot de transportörer som transporterar

passagerare utan erforderliga dokument till

Schengenområdet.

Utskottet kan konstatera att det sedan länge

ålegat transportörer att kontrollera att

passagerarna har erforderliga handlingar. En

betalningsskyldighet har funnits i svensk rätt sedan

1900-talets början för den som transporterar

personer som avvisas för att de saknar pass eller de

tillstånd som krävs för inresa i Sverige. Reglerna

om transportörsansvar har tagit sikte på situationer

då det ansetts att transportören på något sätt

kunnat bidra till att undvika problemen med att

personer försöker resa in i Sverige utan

erforderliga handlingar. Genom 1989 års

utlänningslag infördes för transportörer ett

kostnadsansvar för bl.a. återtransport. I samband

därmed uttalades att ett ökat ansvar för

transportören kan ses som ett medel att på ett

relativt tidigt stadium motverka en ytterligare

spridning av dokumentlösheten. Utskottet delade

bedömningen i propositionen att kraftfulla åtgärder

mot dokumentlösheten behövs och att utökade

sanktionsregler mot transportörer, som genomförts i

andra länder, inte ansetts bryta mot internationella

konventioner. Utskottet angav också att Lagrådet

inte haft några erinringar mot förslaget (prop.

1988/89:86, bet. 1988/89:SfU19 och bet.

1988/89:SfU22, rskr. 1988/89:129).

Riksdagen godkände i april 1998 med stor majoritet

regeringens förslag om Sveriges anslutning till

Schengensamarbetet. Regeringen gjorde därvid

bedömningen att nuvarande bestämmelser om

transportörsansvar uppfyllde Schengenkonventionens

krav men påpekade samtidigt att detta inte hindrade

att det i ett senare skede kunde finnas anledning,

särskilt när större erfarenhet fanns av

konventionens praktiska tillämpning, att på nytt ta

upp frågan till diskussion. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag och uttalade i sitt yttrande

till justitieutskottet bl.a. att de gällande

reglerna för transportörsansvar var nödvändiga för

att upprätthålla det migrationspolitiska syftet att

reglera invandringen och ge skydd åt dem som

verkligen behöver det (prop. 1997/98:42, bet.

1997/98:JuU15, rskr. 1997/98:181). Sverige deltar

operativt i Schengensamarbetet sedan den 25 mars

2001. Vidare har Sverige undertecknat den så kallade

Chicagokonventionen, enligt vilken transportörer

åläggs en kontrollskyldighet av passagerare vid

ombordstigningen. Kontrollen skall avse att

passagerarna har pass och tillstånd för transit och

inresa.

Avtalet om Sveriges inträde i Schengensamarbetet

innebär att Sverige fullt ut måste efterleva

Schengenkonventionen. Konventionens artikel 26 är

utformad på ett sådant sätt att den omfattar regler

om såväl kostnadsansvar för återförande som

sanktioner mot otillåtet passerande av yttre gräns.

Artikeln anses numera inte ge något utrymme för att

välja antingen betalningsansvar för återförande

eller sanktioner. År 2001 antogs

transportörsansvarsdirektivet som en komplettering

av bestämmelserna i artikel 26 i konventionen.

Direktivet syftar till en harmonisering när det

gäller medlemsstaternas lagar om ekonomiska

sanktioner för transportörer som inte uppfyller sin

kontrollskyldighet. I direktivet anges dels att

tillämpningen av direktivet inte påverkar de

åtaganden som följer av Genèvekonventionen, dels att

medlemsstaternas skyldigheter beträffande

tredjelandsmedborgare som ansöker om internationellt

skydd inte skall påverkas av bestämmelsen om

sanktionsavgifter.

Med anledning av direktivet föreslår regeringen nu

att kontrollskyldigheten lagregleras och att

transportörer som inte uppfyller sin

kontrollskyldighet skall kunna påföras en

sanktionsavgift. Utskottet delar regeringens

bedömning att avgifts- och betalningsskyldigheten i

princip skall vara kopplad till att en avvisning

sker. Om transportören visar att det funnits skälig

anledning att anta att en person hade rätt att resa

in i Sverige eller om det framstår som uppenbart

oskäligt att ta ut avgift, exempelvis om det av

praktiska skäl varit omöjligt att företa en

ordentlig kontroll av passagerarnas handlingar,

skall avgift inte behöva betalas. Utskottet vill

också här peka på att det för transportörernas och

de resandes säkerhet är viktigt att känna till

identiteten på de personer som befordras. Huruvida

transportören har gjort den kontroll som kan krävas

kommer, liksom i dag, att få bedömas när frågan om

åläggande av kostnadsansvar eller avgift prövas. Den

kontrollskyldighet som nu lagregleras bör i enlighet

med vad som anges i propositionen inte bli mer

omfattande än vad som gäller i dag och skall avse

åtgärder som ligger inom transportörernas kompetens

och som inte kräver några större utredningsinsatser.

Utskottet vill här poängtera att kontrollen av pass

och andra erforderliga handlingar inte får utföras

på ett sådant sätt att den strider mot

internationella åtaganden och att bedömningen av en

persons rätt att resa naturligtvis inte får grundas

på exempelvis hudfärg eller språkfärdighet eller på

något sätt vara diskriminerande.

Från UNHCR:s sida har framförts, enligt vad som

framgår av departementspromemorian

Transportörsansvaret i utlänningslagen (Ds 2001:74),

att det inte får ställas orimliga krav på

transportörernas personal när det gäller att

upptäcka falska och förfalskade dokument. UNHCR

anser också att det är viktigt att regler om

transportörsansvar utformas så att sanktioner inte

krävs ut omedelbart i samband med inresan och att

skyddssökande först måste få möjlighet att få sin

asylansökan prövad.

När det gäller frågan om en reglerad

kontrollskyldighet innebär myndighetsutövning av

privata rättssubjekt vill utskottet understryka att

transportörerna inte skall göra någon egen bedömning

av huruvida en person har skyddsbehov eller ej och

att, vilket även anges i propositionen, relationen

mellan transportör och resenär helt vilar på

civilrättslig grund. Regeringsrätten har i ett antal

fall prövat frågan om det nuvarande

transportörsansvaret. Av Ds 2001:74 framgår att

Regeringsrätten ansett att en transportör har ett

visst ansvar för att kontrollera resehandlingar och

att domstolen därvid inte haft någon invändning att

detta innebar myndighetsutövning. Lagrådet har inte

heller haft några invändningar mot regeringens nu

framlagda förslag i dessa delar.

Enligt utskottets mening kan inskränkningar i

rätten att söka asyl aldrig accepteras. Utskottet

utgår från att regeringen i de fortsatta

diskussionerna inom EU om utformningen av

asylpolitiken kommer att fortsatt värna asylrätten.

Regeringen har följt upp de konsekvenser som det

operativa Schengensamarbetet inneburit bl.a. för

viseringspolitiken och den individuella

tillståndsprocessen, vilket redovisas i

departementspromemorian Sveriges tillträde till det

operativa Schengensamarbetet - en migrationspolitisk

utvärdering ett år senare (Ds 2002:64). Utskottet

anser att det är viktigt att den fortsatta

tillämpningen av lagen och EG-regelverket i Sverige

blir på avsett sätt. Regeringen bör därför som anges

i motion Sf32 inom kort genomföra en förnyad översyn

av transportörsansvaret. Regeringen bör därefter

återkomma till riksdagen med en redovisning och

analys, varvid även möjligheterna att inom EU på

nytt behandla frågan om transportörsansvaret bör

belysas. Vad utskottet anfört om en analys rörande

transportörsansvaret bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

I motion Sf32 anförs att det kan finnas ett

intresse hos transportörerna att kunna bevisa att

kontrollskyldigheten utförts och att detta i vissa

länder har lösts genom att transportföretagen

fotograferar olika handlingar. Utskottet anser att

det bör ankomma på transportörerna att avgöra när

det finns anledning att dokumentera de

resehandlingar som förevisas.

Med det anförda tillstyrks delvis motion

2003/04:Sf32 yrkande 1. Motionerna 2003/04:Sf29

yrkande 3, 2002/03:Sf239 yrkande 3, 2003/04:Sf249

yrkande 16, 2002/03:Sf256 yrkande 15 och

2003/04:Sf257 yrkande 7 får anses delvis

tillgodosedda och avstyrks. Utskottet avstyrker med

det anförda även motionerna 2003/04:Sf28 i denna

del, 2003/04:Sf29 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf30

yrkande 2, 2003/04:Sf31 yrkande 1, 2003/04:Sf32

yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf33 yrkandena 1 och 2,

2002/03:Sf334 yrkande 4, 2003/04:Sf357 yrkande 27,

2002/03:Sf367 yrkande 28 och 2003/04:Sf403 yrkande

4.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Verkställighet (punkt 1)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 4

kap. 12 och 12 a §§ samt 8 kap. 5 § och tillkännager

för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:50 i denna del och motion 2003/04:Sf29

yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Det är positivt att det enligt propositionens

förslag nu förutsätts att verkställighet skall ske

till det land som anges i beslutet om avvisning

eller utvisning, eller till ett land som personen

själv väljer. Om verkställighet inte kan ske till

det angivna landet skall emellertid i vissa fall

personen kunna sändas till ett land som han eller

hon "har anknytning till". Denna formulering får

inte medföra att verkställighet sker med något som

helst inslag av godtycke eller att den som skall

avvisas eller utvisas överförs till ett land där han

eller hon aldrig varit. Vidare måste en utveckling

motarbetas där EU-länderna gör en schablonmässig

bedömning av säkra ursprungsländer och säkra

tredjeländer, och därmed lämpar över ansvaret för

flyktingmottagande till fattigare länder. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

2. Möjligheter att sätta ned dag- och

bostadsersättning (punkt 2)

av Sven Brus (kd), Mona Jönsson (mp) och Kalle

Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande m.fl. Därmed bifaller riksdagen

motionerna 2003/04:Sf28 i denna del, 2003/04:Sf29

yrkande 5 samt 2003/04:Sf33 yrkande 3 och avslår

proposition 2003/04:50 i denna del samt motionerna

2003/04:Sf5 yrkande 12, 2003/04:Sf6 yrkande 1,

2003/04:Sf29 yrkande 6 och 2003/04:Sf31 yrkandena 2

och 3.

Ställningstagande

Handläggningstiderna i ärenden om uppehållstillstånd

torde i få fall påverkas av att de sökande inte

kunnat bevisa sin identitet. Det är inte heller

sannolikt att en nedsättning utgör ett incitament

till att medverka.

Det finns länder som inte utfärdar några dokument,

och den som söker asyl på grund av fruktan för

förföljelse från hemlandets myndigheter skall inte

behöva vända sig till dessa myndigheter. Det finns

också en risk för repressalier mot anhöriga om den

asylsökande måste vända sig till myndigheterna i

hemlandet. En sänkning av en redan låg ersättning

kan vidare drabba barnen i en familj genom att

föräldrarna får sänkta bidrag. Förslaget kan också

medföra en ökad risk för svartarbete eftersom den

legala försörjningsmöjligheten inskränks.

Förslaget om möjlighet att sätta ned dag- och

bostadsersättning för personer som inte medverkar

till att klarlägga sin identitet bör avslås.

3. Möjligheter att sätta ned dag- och

bostadsersättning (punkt 2)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och

Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1994:137) om mottagande av

asylsökande m.fl. och tillkännager för regeringen

som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:50 i

denna del och motionerna 2003/04:Sf5 yrkande 12,

2003/04:Sf6 yrkande 1 och 2003/04:Sf31 yrkandena 2

och 3 samt avslår motionerna 2003/04:Sf28 i denna

del, 2003/04:Sf29 yrkandena 5 och 6 samt

2003/04:Sf33 yrkande 3.

Ställningstagande

Vissa länder utfärdar inte identitetshandlingar

eller andra nödvändiga dokument. Vidare saknar många

personer som verkligen är i behov av skydd av olika

anledningar erforderliga dokument. Endast

asylsökande som uppenbart motsätter sig att medverka

till att få identiteten klarlagd skall därför kunna

få nedsatt dag- och bostadsersättning. Det är också

mycket viktigt att följa upp förslaget så att barn

till asylsökande utan giltiga handlingar inte

drabbas. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Ersättning efter motprestation (punkt 3)

av Bo Könberg (fp), Anita Sidén (m), Linnéa

Darell (fp), Birgitta Carlsson (c) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf30 yrkande 1 och

2003/04:Sf32 yrkande 4.

Ställningstagande

Passivitet och bidragsberoende i mottagningssystemet

måste motverkas och det skall löna sig att arbeta

och att anstränga sig. Det är från

rättssäkerhetssynpunkt bättre att belöna den som

samarbetar i asylärendet än att straffa den som inte

gör det. Migrationsverket har lagt fram ett förslag

som bygger på att ersättning till asylsökande utöver

miniminivå skall vara behovsprövat och utgå endast

efter viss prestation. Den motprestation som kan

krävas kan exempelvis vara att delta i

svenskundervisning, annan utbildning eller

arbetspraktik. Vidare bör den som samarbetar i

utredningen av asylärendet kunna beviljas en högre

ersättning på den grunden. Regeringen bör snarast

utreda frågan om ett ersättningssystem för

asylsökande som är kopplat till prestation. Det

anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

5. Transportörsansvar (punkt 4)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell

(fp), Birgitta Carlsson (c), Mona Jönsson (mp)

och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529) till den del

det inte omfattas av punkt 1 och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:Sf239 yrkande 3, 2002/03:Sf256 yrkande 15,

2002/03:Sf334 yrkande 4, 2002/03:Sf367 yrkande 28,

2003/04:Sf28 i denna del, 2003/04:Sf29 yrkandena 3,

4 och 7, 2003/04:Sf30 yrkande 2, 2003/04:Sf31

yrkande 1, 2003/04:Sf33 yrkandena 1 och 2,

2003/04:Sf249 yrkande 16, 2003/04:Sf257 yrkande 7,

2003/04:Sf357 yrkande 27 och 2003/04:Sf403 yrkande 4

samt avslår proposition 2003/04:50 i denna del och

motion 2003/04:Sf32 yrkandena 1-3.

Ställningstagande

Stark kritik har riktats från många håll mot EG-

direktivet om transportörsansvar. Det kan

ifrågasättas om direktivet står i överensstämmelse

med Genèvekonventionen och en rättslig prövning

inför EG-domstolen vid ett bristande genomförande av

direktivet välkomnas. Inom EU bör Sverige verka för

att nya förhandlingar tas upp rörande bestämmelserna

om transportörsansvar.

Genom införande av sanktionsavgifter för

transportörer som inte fullföljer sin

kontrollskyldighet tvingas privata rättssubjekt att

ta ansvar för bedömningen av vem som är i behov av

skydd. Om transportören på avreseorten skall avgöra

om en person har de resehandlingar som krävs inte

bara för resa till utan även in i Sverige måste

detta anses utgöra myndighetsutövning. Att så är

fallet visar sig också i att transportören kan

slippa böter för passagerare som vid ankomsten söker

och får asyl i Sverige, oavsett kvaliteten eller

förekomsten av nödvändiga resehandlingar. Förslagen

om transportörsansvar kan leda till att asylrätten

undergrävs. Transportörernas urvalsprocess medför

också en ökad risk för diskriminering av

resenärerna, exempelvis efter utseende eller etnisk

tillhörighet. De flyktingmottagande länderna har

vidtagit en rad åtgärder som hindrar legala inresor,

exempelvis transportörsansvaret. För att inte detta

skall leda till en ökad människosmuggling finns det

behov av bl.a. ett förbättrat visumsystem.

Förslaget om kontrollansvar och sanktioner mot

transportörer bör avslås och riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna vad som anförts om

nya förhandlingar om transportörsansvarsdirektivet.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Transportörsansvar (punkt 4)

Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m) anför:

Vi har i vår motion 2003/04:Sf32 riktat kritik mot

propositionen i flera avseenden. Vi har bl.a.

påpekat att det aldrig får läggas ett ansvar på

transportören att göra en bedömning av resenärens

möjligheter att erhålla ett uppehållstillstånd i

destinationslandet. I enlighet med internationell

rätt skall stater, inte privata bolag, göra denna

bedömning. Vi anser vidare att det är en brist att

det saknas rättsmedel mot transportörers bedömningar

i dessa fall. Vidare har vi anfört att det hos

transportörerna finns ett intresse av ytterligare

alternativa metoder för att bekämpa dokumentlöshet

bland dem som söker uppehållstillstånd i Sverige.

Exempelvis ställer vissa länder krav på att

transportföretagen fotograferar olika handlingar. Vi

har också ansett att regeringen bör göra en översyn

av transportörsansvaret.

Utskottets majoritet föreslår nu ett

tillkännagivande om att regeringen skall återkomma

till riksdagen med en redovisning och analys av

transportörsansvaret samt om möjligheterna att på

nytt inom EU behandla denna fråga. Vi utgår från att

de frågor vi tagit upp i motionen kommer att beaktas

inom ramen för regeringens analys.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:50 Åtgärder för att klarlägga

asylsökandes identitet, m.m. har regeringen

(Utrikesdepartementet) föreslagit att riksdagen

antar de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1994:137) om mottagande

av asylsökande m.fl.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2003/04:Sf5 av Per Westerberg m.fl. (m):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

identitetshandlingar inte får vara ett orubbligt

krav för asyl.

2003/04:Sf6 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om regeringens

aviserade förslag om dokumentlöshet.

2003/04:Sf28 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen avslår förslaget i propositionen

2003/04:50 om ändrad lydelse av 5, 7, 9 och 10

kap. utlänningslagen och 10, 16 och 17 §§ lagen om

mottagande av asylsökande m.fl.

2003/04:Sf29 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad anförs i motionen om vilket land en

avvisning eller utvisning kan verkställas till.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om schablonmässig

bedömning av säkra ursprungsländer och tredje

länder.

3. Riksdagen avslår förslagen om ytterligare

kontrollansvar för transportörer och sanktioner

riktade mot dessa.

4. Riksdagen begär att regeringen inom EU:s

beslutande organ och Schengenländernas gemensamma

kommitté verkar för upphävande av

Schengenregelverkets påbud om transportörsansvar.

5. Riksdagen avslår förslagen om indragning av

dagbidrag och bostadsbidrag för utlänningar som

inte medverkar till att klarlägga sin identitet.

6. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om att avskaffa bestämmelserna i lagen om

mottagande av asylsökande som tillåter att

dagbidrag och bostadsbidrag dras in helt i vissa

fall.

7. Riksdagen begär att regeringen inom EU:s

beslutande organ verkar för en visumpolitik som

tillåter flyktinginvandring på legala vägar.

2003/04:Sf30 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa ett

ersättningssystem för asylsökande som är kopplade

till prestation.

2. Riksdagen avslår regeringens förslag såvitt avser

bestämmelserna om s.k. transportörsansvar.

2003/04:Sf31 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om att utöka

transportörsansvaret med bötesstraff.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att begränsa

dag- och bostadsersättningen för de asylsökande

som inte medverkar till att klargöra sin

identitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

begränsningen av dag- och bostadsersättningen för

de asylsökande som inte medverkar till att

klargöra sin identitet inte skall gälla

barnfamiljer eller personer under 18 år.

2003/04:Sf32 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om en översyn av

direktivet 2001/51/EG om komplettering av

bestämmelserna i artikel 26 i konventionen om

tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni

1985.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

myndighetsutövning inte bör åläggas enskilda

rättssubjekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om mer effektiva

metoder att bekämpa dokumentlöshet bland dem som

söker uppehållstillstånd i Sverige.

4. Riksdagen begär att regeringen ytterligare

utreder Migrationsverkets förslag som bygger på

att ersättning till asylsökande utöver miniminivå

skall vara behovsprövat och utgå endast efter viss

prestation.

2003/04:Sf33 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag om

ytterligare kontrollansvar samt sanktioner mot

transportörerna.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ett

förbättrat visumsystem.

3. Riksdagen avslår regeringens förslaget om att

sänka dag- och bostadsersättning för utlänningar

som inte kan klarlägga sin identitet.

Motioner från allmänna motionstiden

2002

2002/03:Sf239 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen bör

påkalla nya förhandlingar om

transportörsansvarsdirektivet.

2002/03:Sf256 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EG-direktivet

om transportörsansvar måste bli föremål för

omförhandling.

2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

transportörsansvaret.

2002/03:Sf367 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

28. Riksdagen begär att regeringen tar tillbaka

förslaget om att ytterligare stärka

transportörsansvaret.

Motioner från allmänna motionstiden

2003

2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att EG-direktivet

om transportörsansvar måste bli föremål för

omförhandling.

2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om påkallande av nya

förhandlingar om direktivet om transportörsansvar.

2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

transportörsansvaret.

2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

transportörsansvaret.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag