Bet. 2003/04:SFU13

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU13

En ny statlig myndighet för socialförsäkringensadministration

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:69 En ny statlig myndighet för

socialförsäkringens administration jämte fyra

motioner som väckts med anledning av propositionen.

Propositionen har tagits fram i samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

I propositionen föreslås att de allmänna

försäkringskassorna och Riksförsäkringsverket

avvecklas den 31 december 2004 och att en ny samman-

hållen statlig myndighet för socialförsäkringens

administration inrättas den 1 januari 2005 under

namnet Försäkringskassan.

Avsikten är att den nya myndigheten skall ledas av

en styrelse med fullt ansvar och att en

generaldirektör skall ansvara för och leda den lö-

pande verksamheten enligt styrelsens direktiv och

riktlinjer. Ett förtroendemannaorgan, benämnt

försäkringsdelegation, inrättas på länsnivå.

Försäkringsdelegationerna bör bl.a. svara för

bevakning av att myndighetens verksamhet på länsnivå

bedrivs effektivt och med god service åt allmänheten

samt fatta beslut i frågor om och medverka i

samverkan med andra myndigheter på

rehabiliteringsområdet. I försäkringsdelegationernas

uppgift bör även ligga att årligen till regeringen

rapportera resultaten av de utvärderingar

delegationen gjort i sitt bevakningsuppdrag.

Någon ändring av socialförsäkringsnämnderna och

deras uppgifter skall inte ske. Däremot anser

regeringen att ledamöterna i nämnderna bör utses av

försäkringsdelegationerna.

Syftet med reformen är att ge nya och bättre

förutsättningar för social-

försäkringsadministrationen att fullgöra de uppdrag

som ges av riksdag och regering. Reformen avses

vidare ge en mer enhetlig rättstillämpning på

socialförsäkringsområdet, en bättre styrning av IT-

verksamheten, och en ökad flexibilitet och samsyn

inom organisationen.

I propositionen lämnas bl.a. förslag till en lag

med anledning av inrättande av Försäkringskassan

samt om upphävande av 18 kap. lagen (1962:381) om

allmän försäkring. Regeringen avser att återkomma

till riksdagen senare under våren 2004 med de

lagförslag som behövs för att den nya myndigheten

skall kunna bedriva den verksamhet som i dag bedrivs

av försäkringskassorna och RFV.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag men

föreslår att riksdagen som sin mening ger regeringen

till känna att sammansättningen i en

försäkringsdelegation bör återspegla de olika

riksdagspartiernas styrkeförhållanden i respektive

län. Utskottet avstyrker därmed motionsyrkanden om

avslag på propositionen. Vidare klargör utskottet

att antalet ledamöter i en försäkringsdelegation

skall vara lägst fem och högst elva och förutsätter

att detta tillgodoses utan något tillkännagivande

från riksdagens sida.

Motionsyrkandena i övrigt, bl.a. om en bred

socialförsäkringsreform och om finansiell

samordning, avstyrks.

I ärendet finns åtta reservationer, varav en

avseende motiveringen, och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. En ny socialförsäkringsadministration

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med anledning av inrättande av

Försäkringskassan,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:69

och avslår motionerna

2003/04:Sf34, 2003/04:Sf35 yrkande 1,

2003/04:Sf36 yrkande 1 och

2003/04:Sf37.

Reservation 1 (fp, c)

Reservation 2 (kd)

2. Socialförsäkringsreform

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf35

yrkande 2 och 2003/04:Sf36 yrkande 2.

Reservation 3 (fp, kd, c)

Reservation 4 (v) - motiv.

3. Finansiell samordning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf36 yrkande 3.

Reservation 5 (fp, c)

4. Fusk och missbruk

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf35

yrkande 3 och

2003/04:Sf36 yrkande 4.

Reservation 6 (fp, kd, c)

5. Försäkringsdelegationernas

tillsättande

Riksdagen tillkännager som sin mening

regeringen att sammansättningen i en

försäkringsdelegation bör återspegla de olika

riksdagspartiernas styrkeförhållanden i

respektive län.

6. Försäkringsdelegationernas storlek

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf35 yrkande 4.

Reservation 7 (kd, c)

7. Socialförsäkringsnämnder

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf36 yrkande 5.

Reservation 8 (fp)

Stockholm den 20 april 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Ronny Olander (s), Bo Könberg (fp),

Anita Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Ulla

Hoffmann (v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén

(m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök

(m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt

Kvarnström (s), Kenneth Lantz (kd) och Carl-Axel

Johansson (m).

2003/04

SfU13

Utskottets överväganden

Allmänt om

socialförsäkringsadministrationen

Socialförsäkringens administration består av

Riksförsäkringsverket (RFV) som central

förvaltningsmyndighet och de 21 allmänna försäk-

ringskassorna, en i varje landsting och en på

Gotland, samt Premiepensionsmyndigheten.

Riksförsäkringsverket

RFV:s mål, ansvar och uppgifter är primärt reglerade

i förordningen (1998:739) med instruktion för

Riksförsäkringsverket samt i regleringsbrev. Det

övergripande målet för RFV, liksom för hela

socialförsäkringsadministrationen, är att

försäkringen skall administreras rättssäkert och

effektivt. Systemen skall tillämpas likformigt och

rättvist och åtgärder skall vidtas för att förebygga

och minska ohälsa.

RFV är central förvaltningsmyndighet för

socialförsäkringen och anslutande bidragssystem men

verket är inte chefsmyndighet för

försäkringskassorna. RFV har dock ett uttalat ansvar

i relation till kassorna inom områdena normering,

tillsyn, systemägarskap och ekonomistyrning. Syftet

med normeringen är att förbättra likformigheten,

rättssäkerheten och kvaliteten i

ärendehandläggningen. Tillsynen omfattar löpande

tillsyn över kassornas tillämpning av aktuella

författningar liksom tillsyn i enskilda ärenden.

Systemägarskapet för

socialförsäkringsadministrationens gemensamma IT-

stöd innebär ett ansvar för produktion, förvaltning

och utveckling av IT-stödet. Ekonomistyrningen

består av resultatstyrning och finansiell styrning

av försäkringskassorna.

Vidare har RFV till uppgift att följa och

utvärdera socialförsäkringen och dess effekter för

individ och samhälle samt utföra uppdrag som löpande

läggs på myndigheten. RFV ansvarar också för den

officiella statistiken på socialförsäkringens

område.

Vid årsskiftet 2002/03 var drygt 1 100 personer

anställda hos RFV. Av dessa arbetade ca 660 vid RFV

Data.

Försäkringskassorna

Försäkringskassorna är självständiga

offentligrättsliga juridiska personer. De är inte

formellt statliga myndigheter och är därför inte

inordnade i den statliga myndighetsstrukturen.

Försäkringskassorna jämställs dock med statliga

förvaltningsmyndigheter i flera viktiga avseenden.

Såväl förvaltningslagen (1986:223) som

tryckfrihetsförordningen (1949:105) och

sekretesslagen (1980:100) gäller för

försäkringskassornas ärendehandläggning.

I 18 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring,

AFL, regleras försäkringskassornas organisation och

verksamhet. Försäkringskassornas viktigaste uppgift

är att handlägga enskilda ärenden inom

socialförsäkrings- och bidragssystemen på regional

och lokal nivå samt att svara för samhällets

samordning av arbetslivsinriktad rehabilitering.

Vid försäkringskassorna fanns 2003 cirka 15 100

anställda, varav huvuddelen, cirka 12 000, var

kvinnor.

Premiepensionsmyndigheten

Premiepensionsmyndigheten omfattas inte av de

förslag som läggs fram i propositionen.

En sammanhållen statlig myndighet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att

RFV och de allmänna försäkringskassorna

avvecklas den 31 december 2004 och ersätts av

en ny sammanhållen statlig myndighet. Den nya

myndigheten skall bildas den 1 januari 2005

under namnet Försäkringskassan. Riksdagen bör

därmed anta de framlagda lagförslagen samt

avslå motionsyrkanden om avslag på

propositionen och om tidpunkten för

införandet av den nya organisationen.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om en

bredare socialförsäkringsreform, om

finansiell samordning och om ökad prioritet

åt åtgärder mot fusk och missbruk.

Jämför reservationerna 1 (fp, c), 2 (kd), 3 (fp, kd,

c), 4 (v, motiveringen), 5 (fp, c) och 6 (fp,

kd, c).

Propositionen

Från juridisk synpunkt finns det enligt regeringen

inte något som talar för bibehållande av en

fristående ställning för försäkringskassorna.

Verksamheten är helt reglerad i lag och kopplingen

till privaträttsliga subjekt är obefintlig. Det

finns därför inte någon rimlig anledning till att

administrationen av socialförsäkringen, som har

mycket stor nationell politisk betydelse och är helt

statligt reglerad och finansierad, i princip skulle

undandras regeringens styrning.

Den nuvarande ansvarsfördelningen medför att

riksdagen inte till fullo kan ställa regeringen till

svars för försäkringskassornas verksamhet och

resultat och att regeringens handlingsutrymme i

styrningsfrågorna är begränsat. Ingen har ansvar för

helheten. Dessutom skapar den nuvarande

ansvarsfördelningen hinder vid utveckling av

verksamheten. Den nuvarande ansvarssituationen

försvårar gemensamma förhållningssätt när det gäller

samverkan med andra myndigheter och organisationer.

Det kan inte fattas generella beslut om

försäkringskassornas medverkan utan varje kassa

beslutar var för sig om sådan medverkan.

De motiv som tidigare funnits för att behålla en

från staten fristående offentligrättslig

organisation samt att låta verksamheten styras av

förtroendevalda har enligt regeringen inte längre

bärkraft. Förutsättningarna för styrning och ledning

av verksamheten blir tydligare och bättre om

socialförsäkringsadministrationen i dess helhet

inordnas i den statliga förvaltningen. Det är även

till gagn för de försäkrade, t.ex. i samband med

insatser för att minska sjukfrånvaron. Behovet av

regionalt och lokalt inflytande kan tillgodoses med

tillämpning av de decentraliserade styrprinciper som

sedan länge tillämpas inom statlig förvaltning.

Också förutsättningarna för att nå de mål som

regeringen satt upp för socialförsäkringens

administration förbättras om en ny sammanhållen

statlig myndighet inrättas. En sammanhållen

myndighet ger även bättre förutsättningar att

utkräva ansvar. Även möjligheterna att få genomslag

för gemensamma värderingar och förhållningssätt blir

bättre. Dessutom kan frågor om gemensam

personalpolitik och kompetensutveckling drivas

effektivare.

Regeringen föreslår att RFV och försäk-

ringskassorna avvecklas den 31 december 2004 och

ersätts av en ny sammanhållen statlig myndighet. Den

nya myndigheten bildas den 1 januari 2005 under

namnet Försäkringskassan och bestämmelserna härom

tas in i en ny lag, lag med anledning av inrättande

av Försäkringskassan, med ikraftträdande den 1

januari 2005. Vidare föreslås att 18 kap. AFL

upphävs från och med samma tidpunkt och att vissa

konsekvensändringar görs i 1 kap. 2 § AFL och i 1

kap. 3 § socialförsäkringslagen (1999:799).

För att den nya myndigheten skall kunna fullgöra

sina uppgifter fr.o.m. den 1 januari 2005 krävs

ytterligare författningsändringar. Regeringen avser

att återkomma till riksdagen senare under våren 2004

med de lagförslag som behövs för att den nya

myndigheten skall kunna bedriva den verksamhet som i

dag bedrivs av försäkringskassorna och RFV.

Motioner

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf36 yrkande 1

avslag på propositionen. Ett avskaffande av

försäkringskassorna gör hindren högre för de andra

lösningar som kan bli följden bl.a. av en

övergripande socialförsäkringsreform. I samma motion

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om behovet av

en bredare socialförsäkringsreform. Den av

regeringen utlovade utredningen måste enligt

motionärerna komma i gång med sitt arbete inom några

månader. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om

finansiell samordning med bl.a. sjukvården för att

minska sjukförsäkringens kostnader. Idén bakom

finansiell samordning bygger på att det inte finns

en hård central styrning från Stockholm som hindrar

att arbetet bedrivs på olika sätt efter de lokala

förutsättningarna. Lagstiftningen om finansiell

samordning bör ändras så att utrymmet för lokala

initiativ kraftigt vidgas. I yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om att regeringen skall ge ökad

prioritet åt åtgärder mot missbruk och

felutnyttjande av socialförsäkringar. Dagens brister

är i allt väsentligt en följd av regeringens

tidigare prioriteringar och inte av

försäkringskassornas grad av självständighet.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf35

yrkande 1 ett tillkännagivande om att tidpunkten för

den föreslagna organisationsförändringen är direkt

olämplig med tanke på pågående utredningar, t.ex.

Ansvarskommittén, och den kraftsamling av resurser

som nu krävs för att nedbringa de höga sjuktalen. I

yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om en

utredning om en övergripande

socialförsäkringsreform. Motionärerna påpekar att

regeringen utlovat en sådan reform. I yrkande 3

begärs ett tillkännagivande om att ge stöd och

tydliga signaler om krafttag mot överutnyttjande av

och fusk med socialförsäkringsförmåner. En

förändring av socialförsäkringens administration

förbättrar inte försäkringskassornas arbete med att

komma åt felaktiga ansökningar och medvetet fusk.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion Sf37

avslag på propositionen. En centralisering av

beslutsfattandet kan utgöra ett hinder för

genomförandet av finansiell samordning eftersom

försäkringsdelegationerna får en för svag ställning

för att kunna göra sig gällande. Därtill kommer att

regeringen utlovat en parlamentarisk utredning om

socialförsäkringssystemen. Mot bl.a. denna bakgrund

anser motionärerna att det är fel att genomföra den

föreslagna förändringen.

I motion Sf34 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m)

begärs avslag på propositionen. Ett förstatligande

av försäkringskassorna löser inte problemen med

sjukskrivningarna. Inte heller uppnår man

likformighet och rättssäkerhet i tillämpningen. I

stället skapas oro och osäkerhet i organisationen.

Utskottets ställningstagande

Inledningsvis noterar utskottet att den föreslagna

organisationsförändringen är avsedd att åstadkomma

en rättssäker tillämpning av socialförsäkringens

regler men inte att i materiellt hänseende förändra

försäkringens innehåll.

Försäkringskassornas självständiga ställning

innebär att styrningen av kassorna blir otydlig och

komplicerad och leder till att ingen tar ansvar för

helheten. Varje försäkringskassa har ansvar för att

tillse att socialförsäkringens regler tillämpas

likformigt och rättvist men det säger sig självt att

en försäkringskassa inte kan ta det fulla ansvaret

för annat än det egna verksamhetsområdet. Kritik har

också framförts vad gäller bristande likformighet

såtillvida att samma slags ärenden har kunnat bli

bedömda på olika sätt i olika delar av landet och

att handläggningstiderna varierat kraftigt mellan de

olika försäkringskassorna. Det bör dock nämnas att

det är RFV:s uppgift att såsom ansvarig för

normeringen verka för en likformig tillämpning.

Vidare kan möjligheten att uppnå målet om en

halvering av sjukskrivningen fram till 2008 påverkas

negativt av den oklara ansvarsfördelningen och

regeringens begränsade möjlighet till styrning av

försäkringskassorna. Om administrationen utgör en

enda sammanhållen myndighet under regeringen torde

det enligt utskottet öka förutsättningarna att uppnå

detta mål. Utskottet delar helt uppfattningen att

administrativa förändringar inte löser problemen med

ohälsan men gemensamma förhållningssätt och metoder

och ett mer samlat användande av samhällets resurser

kan underlätta och skapa bättre förutsättningar för

arbetet med att bryta ohälsoutvecklingen.

Även problemen med de regionala skillnaderna vad

gäller handläggningstider, vilka enligt utskottet

utgör ett stort problem, torde lättare kunna

avhjälpas med en sammanhållen myndighet. En

verksamhet som bedrivs på ett rättssäkert och

effektivt sätt är nödvändig inte minst för

människors tilltro till socialförsäkringen och dess

administration.

Socialförsäkringarnas andel av samhällsekonomin är

betydande. Socialförsäkringssektorns utbetalningar

(exkl. administration) kan för 2004 beräknas uppgå

till ca 430 miljarder kronor och utgör därmed 17 %

av BNP. Varje dag betalar

socialförsäkringsadministrationen i genomsnitt ut

mer än en miljard kronor. Det är mot denna bakgrund

ofrånkomligt att staten skaffar sig en mer direkt

och ändamålsenlig organisation för att effektivt

kunna styra och påverka en verksamhet som handhar en

så stor andel av samhällsekonomin.

Mot bakgrund av vad nu anförts anser utskottet att

socialförsäkringsadministrationen måste få ett

tydligt ledningsansvar, en nationell samsyn,

likformighet i fattade beslut och en gemensam

verksamhetsutveckling. En verksamhet med så

betydande uppgifter inte minst för de enskilda

individerna men även för samhällsekonomin behöver en

tydlig och för ändamålet kompetent ledning. Vidare

utgör ohälsoproblemen en nationell angelägenhet

vilket bör återspeglas i valet av organisationsform.

Utskottet har inget att invända mot tidpunkten för

inrättandet av den nya myndigheten. Utskottet delar

därvid RFV:s uppfattning som den kommit till uttryck

i remissyttrandet över slutbetänkandet (SOU

2003:106) från Utredningen angående

socialförsäkringsadministrationen (ANSA). Enligt RFV

innebär ett inrättande av den nya myndigheten

fr.o.m. den 1 januari 2005 visserligen en mycket

kort förberedelsetid, men en snabb övergångstid

minimerar det produktionsbortfall som oundgängligen

blir konsekvensen av en sammanslagning av denna

omfattning. Vid den hearing som regeringen anordnade

med anledning av ANSA:s delbetänkande (SOU 2003:63)

framhöll inte minst arbetstagarorganisationer att

det är viktigt att organisationen inte skall behöva

leva länge i ovisshet om vad skall gälla i

framtiden. Dessutom har vikten av en enhetlig

personalpolitik framhållits.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om att ersätta RFV och försäkringskassorna

med en myndighet vid namn Försäkringskassan fr.o.m.

den 1 januari 2005. Utskottet avstyrker därmed

motionerna Sf34, Sf35 yrkande 1, Sf36 yrkande 1 och

Sf37.

När det gäller frågan om en

socialförsäkringsreform noterade utskottet i

betänkande 2003/04:SfU1 (s. 23) att statsministern i

en frågestund i riksdagen den 13 november 2003 hade

aviserat en kommande översyn av

socialförsäkringssystemen. Utskottet välkomnade en

sådan översyn i syfte att långsiktigt säkra en

gemensamt finansierad, generell offentlig

försäkring. Något tillkännagivande i frågan var

därmed inte påkallat och utskottet avstyrkte

motionsyrkandena i fråga. Utskottet har erfarit att

frågan om direktiv till en utredning om

socialförsäkringssystemen bereds inom

Socialdepartementet. Utskottet anser inte att det

finns skäl att föregripa detta beredningsarbete och

avstyrker därmed motionerna Sf35 yrkande 2 och Sf36

yrkande 2.

Beträffande frågan om finansiell samordning

konstaterar utskottet att lagen (2003:1210) om

finansiell samordning av rehabiliteringsinsatser

mellan allmän försäkringskassa, länsarbetsnämnd,

kommun och landsting har trätt i kraft den 1 januari

2004. Den bygger till stor del på att samverkan sker

på regional och/eller lokal nivå. Vissa anpassningar

av lagen är nödvändiga med anledning av inrättandet

av den nya myndigheten. Utskottet förutsätter att

detta sker så att samverkan även fortsättningsvis

kan bygga på de regionala/lokala förutsättningarna.

Ett starkt förtroendemannainflytande på länsnivå

ökar förutsättningarna för en väl utvecklad

samverkan. Motion Sf36 yrkande 3 får anses delvis

tillgodosedd med anförda.

Såvitt gäller fusk och missbruk inom

socialförsäkringen har regeringen i

budgetpropositionen för 2004 (prop. 2003/04:1)

aviserat att en kontrollstrategi skall implementeras

under 2004. RFV har därefter presenterat en strategi

för socialförsäkringens kontroller. Strategin tar

sikte på kontroller i handläggningen, kontroller av

fusk samt oegentlighetskontroller. Utskottet anser

att åtgärder mot fusk och missbruk är mycket

angelägna och att detta gäller oavsett om

försäkringskassorna förstatligas eller inte. Mot

bakgrund av det anförda får motionerna Sf35 yrkande

3 och Sf36 yrkande 4 anses vara i huvudsak

tillgodosedda. Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Förtroendemannaorganisation m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen

till känna att sammansättningen i en

försäkringsdelegation bör återspegla de olika

riksdagspartiernas styrkeförhållanden i

respektive län. Vidare klargör utskottet att

antalet ledamöter i en försäkringsdelegation

skall vara lägst fem och högst elva och

förutsätter att detta tillgodoses utan något

tillkännagivande från riksdagens sida.

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om

försäkringsdelegationernas storlek och om

socialförsäkringsnämndernas sammansättning.

Jämför reservationerna 7 (kd, c) och 8 (fp).

Nuvarande ordning

En försäkringskassa skall ha en styrelse som

ansvarar för att verksamheten bedrivs

författningsenligt, effektivt och i överensstämmelse

med syftet för verksamheten. Styrelseledamöterna

utses av regeringen på förslag av de politiska

partier som finns representerade i det eller de

landsting eller den kommun som utgör

försäkringskassans verksamhetsområde.

I en försäkringskassa finns en eller flera

socialförsäkringsnämnder. En socialförsäkringsnämnd

består av sju ledamöter varav en ordförande och en

vice ordförande. Fem av ledamöterna utses på förslag

av de politiska partier som finns representerade i

det eller de landsting eller den kommun som utgör

försäkringskassans verksamhetsområde. De två övriga

utses på förslag av organisationerna på

arbetsmarknaden som finns inom kassans

verksamhetsområde. Socialförsäkringsnämnderna fattar

beslut i ärenden om aktivitets- och sjukersättning,

särskild efterlevandepension, handikappersättning

och vårdbidrag, assistansersättning, bilstöd till

handikappade samt förmåner enligt lagarna om

arbetsskadeförsäkring och statligt personskadeskydd.

Propositionen

Den nya myndigheten bör enligt regeringens bedömning

ledas av en styrelse med fullt ansvar och en

generaldirektör bör ansvara för och leda den löpande

verksamheten enligt styrelsens direktiv och

riktlinjer. Vidare bör ett förtroendemannaorgan,

benämnt försäkringsdelegation, inrättas på länsnivå

med uppgift att bevaka att myndighetens verksamhet

bedrivs effektivt och med god service. I uppgiften

bör ligga att utvärdera och årligen rapportera till

regeringen de iakttagelser som därvid gjorts. I

sådana frågor bör delegationen också fungera som

kontakt- och samrådsorgan i förhållande till

myndigheten i övrigt. Försäkringsdelegationerna bör

också fatta beslut om regional och lokal samverkan

inom rehabiliteringsområdet samt utse de ledamöter

som deltar i sådan samverkan.

Försäkringsdelegationens ledamöter bör utses av

regeringen på förslag av de politiska partierna i

landstingen. Antalet ledamöter bör kunna variera

beroende på länets storlek.

Enligt vad som anges i propositionen bör någon

förändring av socialförsäkringsnämnderna och deras

uppgifter inte ske. Den närmare regleringen av

socialförsäkringsnämnderna i den nya För-

säkringskassan kommer regeringen att återkomma till

i den proposition som avses föreläggas riksdagen

senare under våren 2004.

Motion

Bo Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf36 yrkande 5

förslag om att det i socialförsäkringsnämnder inte

skall finnas ledamöter vilka företräder

arbetsmarknadsorganisationer. Enligt motionärerna

bör dock antalet ledamöter vara oförändrat.

Kenneth Lantz m.fl. (kd) begär i motion Sf35

yrkande 4 ett tillkännagivande om

försäkringsdelegationernas storlek. Enligt

motionärerna är det viktigt att delegationerna inte

blir för små utan att representationen från olika

politiska partier kan behållas. En alltför liten

försäkringsdelegation kan förlora förankringen i

samhällets olika delar.

Utskottets ställningstagande

Den förevarande propositionen tar enbart sikte på

själva huvudfrågan om ett avvecklande av RFV och

försäkringskassorna. Som redan nämnts avser

regeringen att återkomma till riksdagen senare under

våren 2004 med de ytterligare lagförslag som behövs

för att den nya myndigheten skall kunna bedriva den

verksamhet som i dag bedrivs av försäkringskassorna

och RFV. Samtidigt har en särskild utredare fått i

uppdrag att förbereda och, under förutsättning att

erforderliga beslut fattas av riksdagen och

regeringen, genomföra bildandet av den nya

myndigheten (dir. 2003:170). Utredaren skall med

utgångspunkt bl.a. i ANSA-utredningens förslag

beskriva ansvars- och uppgiftsfördelningen mellan

styrelsen, myndighetschefen och

förtroendemannaorganisationen samt lämna förslag

till instruktion för myndigheten. En

genomförandeorganisation, GEORG, har bildats.

Genomförandearbetet kommer att bedrivas i två steg.

Det första steget innebär organisatoriska

förändringar av den centrala nivån som är nödvändiga

för att ledningen av den nya myndigheten skall

fungera den 1 januari 2005. Därefter skall

anpassningar ske av den regionala/lokala nivån av

organisationen. Ledningen för den nya myndigheten

skall svara för detta arbete.

Mycket av beredningsarbetet återstår således innan

den nya myndigheten kan börja fungera fullt ut. Det

gäller t.ex. frågan om antalet ledamöter i en

försäkringsdelegation. I propositionen anges endast

att antalet bör kunna variera beroende på länets

storlek. Utskottet delar denna uppfattning men vill

redan nu klargöra att antalet ledamöter i en

försäkringsdelegation skall vara lägst fem och högst

elva, dvs. samma antal som i dag gäller för en

försäkringskassas styrelse. Utskottet förutsätter

att detta tillgodoses utan något tillkännagivande

från riksdagens sida. I den mån motion Sf35 yrkande

4 inte är tillgodosedd med det anförda avstyrker

utskottet motionsyrkandet i fråga.

Emellertid finner utskottet att det i ett avseende

finns anledning att göra ett tillkännagivande. Det

gäller frågan om hur ledamöterna i en

försäkringsdelegation skall utses. ANSA-utredningen

har i delbetänkandet SOU 2003:63 föreslagit att en

försäkringsdelegation inrättas i varje län och att

ledamöterna skall utses av regeringen. Fördelningen

av ledamöter skall enligt utredningen motsvara

partifördelningen i riksdagen. Ledamöterna skall

nomineras av partierna i respektive län och

mandatperioden skall vara fyra år. Enligt

utredningen stämmer detta i stort med hur

försäkringskassornas styrelser utses i dag. Den enda

egentliga skillnaden är att den proportionella

princip som tillämpas i dag gör att styrelsernas

politiska sammansättning motsvarar

majoritetsförhållandena i landstinget. Utredningen

anser dock att denna ordning är egendomlig eftersom

försäkringskassorna inte på något sätt är

underordnade landstingen. Som statlig myndighet är

det enligt utredningen rimligare att den politiska

representationen liknar riksdagens snarare än

landstingets. Utskottet delar utredningens

uppfattning och anser i motsats till regeringen att

sammansättningen i en försäkringsdelegation bör

återspegla de olika riksdagspartiernas

styrkeförhållanden i respektive län. Vad nu anförts

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Vad gäller frågan om socialförsäkringsnämnder

gällde fram till den 1 juli 1998 att nämnderna

bestod av sju ledamöter varav en ordförande som

utsågs av regeringen. Av de övriga utsågs tre av RFV

och tre valdes av landstinget respektive

kommunfullmäktige. Dessutom fanns sex suppleanter i

nämnden.

Från och med den 1 juli 1998 gäller att en

socialförsäkringsnämnd består av sju ledamöter,

varav en ordförande och en vice ordförande. Fem av

ledamöterna utses på förslag av de politiska partier

som finns representerade i det eller de landsting

som utgör försäkringskassans verksamhetsområde. De

två övriga utses på förslag av de organisationer på

arbetsmarknaden som finns inom kassans

verksamhetsområde.

I samband med att utskottet behandlade förslaget

till 1998 års lagändring (prop. 1997/98:41)

avstyrkte utskottet bl.a. motionsyrkanden om att

arbetsmarknadens organisationer inte skulle få

representeras i nämnderna (bet. 1997/98:SfU8).

Utskottet anförde bl.a. följande. I samband med att

riktlinjerna för socialförsäkringsadministrationen

antogs gjorde riksdagen ett tillkännagivande till

regeringen om vikten av att

socialförsäkringsnämnderna tillförs sakkunskap om

villkor och förhållanden på arbetsmarknaden och

arbetsplatser och att arbetsmarknadens parter därför

borde ges rätt att nominera ledamöter i nämnderna

(bet. 1996/97:SfU12, rskr. 1996/97:273). Utskottet

vidhöll denna inställning och ansåg i likhet med

regeringen att arbetsmarknadens parter borde ges

rätt att nominera två av ledamöterna i

socialförsäkringsnämnderna.

Som redan nämnts anser regeringen att någon

ändring av socialförsäkringsnämnderna och deras

uppgifter inte bör ske. Utskottet delar denna

bedömning och anser följaktligen att det inte finns

något skäl att slopa rätten för arbetsmarknadens

parter att nominera två av ledamöterna i

socialförsäkringsnämnderna. Utskottet avstyrker

därmed motion Sf36 yrkande 5.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i

avsnittet.

1. En ny socialförsäkringsadministration

(punkt 1)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och

Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2003/04:69. Därmed

bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf34,

2003/04:Sf36 yrkande 1 och 2003/04:Sf37 samt avslår

motion 2003/04:Sf35 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi delar regeringens uppfattning när det gäller

behovet av bättre effektivitet och mer likformiga

bedömningar inom försäkringskassorna. Sjukfrånvaron

varierar t.ex. kraftigt mellan olika delar av landet

på ett sätt som inte utan vidare låter sig förklaras

av socioekonomiska faktorer. Eftersom

trygghetssystemens finansiering och

förmånsbestämmelserna regleras nationellt är det

angeläget att reglerna tillämpas på ett rättvist

sätt i hela landet.

Det är emellertid inte i första hand

försäkringskassornas organisation som orsakat

problemen i t.ex. sjukförsäkringen. Ansvaret måste i

stället bäras av regeringen, som både förvägrat

försäkringskassorna effektiva verktyg och

tillräckliga resurser för att kunna hantera

problemen med sjukfrånvaron. Regeringens förslag

innebär dock att försäkringskassorna får ikläda sig

rollen av syndabockar för en kris i sjukförsäkringen

vars orsaker ligger på andra håll än i kassorna och

deras regionala uppbyggnad.

Vi anser vidare att regeringens förslag kan

låsa fast frågan om socialförsäkringarnas

framtida organisation vid ett av flera

möjliga alternativ, och på så sätt föregripa

den utredning om socialförsäkringarnas

framtid som bör genomföras. En

centralisering av beslutsfattandet kan även

medföra hinder för finansiell samordning

genom att regionala initiativ för att

förkorta sjukskrivningstider försvåras.

Eftersom en utvecklad finansiell samordning

är en av de viktigaste insatser som kan

göras för lägre sjukförsäkringskostnader,

snabbare återgång i arbete och färre

"sjukpensioneringar" är detta ett tungt

vägande skäl mot propositionen. Den bör

därför avslås.

2. En ny socialförsäkringsadministration

(punkt 1)

av Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag med anledning av inrättande av

Försäkringskassan,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:69 och

motion 2003/04:Sf35 yrkande 1 samt avslår motionerna

2003/04:Sf34, 2003/04:Sf36 yrkande 1 och

2003/04:Sf37.

Ställningstagande

Socialförsäkringens administration är i behov av

förändring framför allt därför att en likabehandling

av ärenden över hela landet måste vara ett krav. På

många försäkringskassor kan exempel hittas på

skillnader i sjukskrivningsmönster. Men tidpunkten

för den föreslagna organisationsförändringen är

direkt olämplig med tanke på pågående utredningar

och den kraftsamling av resurser som nu krävs för

att nedbringa de höga sjuktalen. Dessutom arbetar

Ansvarskommittén efter direktiv som på ett eller

annat sätt berör dessa frågor. Det hade därför varit

logiskt att invänta kommitténs förslag på åtgärder

innan organisationsförändringen genomförs.

3. Socialförsäkringsreform (punkt 2)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:Sf35 yrkande 2 och

2003/04:Sf36 yrkande 2.

Ställningstagande

Vid riksdagens frågestund den 13 november 2003

utlovade statsministern en bred utredning om

socialförsäkringarna. Det är nu hög tid att en sådan

utredning tillsätts och att den börjar arbeta inom

loppet av några månader. Vi förutser att de kommande

förslagen från denna utredning kommer att påverka

även socialförsäkringens administration.

4. Socialförsäkringsreform (punkt 2,

motiveringen)

av Ulla Hoffmann (v).

Ställningstagande

Jag anser att utskottets ställningstagande under

punkt 2 borde ha följande lydelse:

Vi anser inte att det finns något skäl för en

genomgripande översyn av socialförsäkringssystemen

som skulle kunna hota den generella välfärdens

grundtanke, där skyddet vid sjukdom, föräldraskap

och arbetslöshet är skattefinansierat och omfattar

alla. Socialförsäkringarna bör även fortsättningsvis

vara allmänna och obligatoriska och finansieras

solidariskt med socialavgifter och allmänna

skattemedel. Endast genom en skattefinansierad

välfärd uppnås nödvändiga omfördelande effekter så

att tillgången till social trygghet inte blir

beroende av kön, hälsa eller ekonomiska resurser. Vi

motsätter oss särskilt om översynen skulle ske efter

den modell som gjorts i pensionssystemet, en modell

som enligt vår mening varit odemokratisk och sluten

och lett till ett ojämlikt och orättvist

pensionssystem. Att använda pensionssystemet som

modell skulle också innebära att sänkningar av

ersättningsnivåerna kan komma till stånd utan

politiska ställningstaganden. En översyn med

utgångspunkten att ersätta stora delar av dagens

system med avtalsförsäkringar och privata

försäkringar skulle missgynna låginkomsttagare,

kvinnor och personer med dålig hälsa och riskerar

därmed att allvarligt hota solidariteten och

sammanhållningen i samhället.

5. Finansiell samordning (punkt 3)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och

Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Sf36 yrkande 3.

Ställningstagande

Det mest framgångsrika sätt som prövats för att i

samverkan mellan olika huvudmän minska

sjukförsäkringskostnaderna - finansiell samordning

mellan försäkringskassan och sjukvården enligt 1992

års lagstiftning - har under en följd av år

förhindrats av regeringen. Samordning i denna

framgångsrika form är i praktiken inte heller möjlig

enligt den nya lagstiftning som trädde i kraft vid

årsskiftet. Om det förslag till lagstiftning som

förordades i den gemensamma motionen av Folkpartiet

och Centerpartiet med anledning av regeringens

proposition 2002/03:132 om finansiell samordning

hade bifallits av riksdagen skulle

försäkringskassorna och vårdhuvudmännen vid det här

laget ha haft kraftfulla incitament och verktyg för

samordning. Vi anser det angeläget att

lagstiftningen om finansiell samordning ändras så

att utrymmet för lokala initiativ kraftigt vidgas

och alla de slag av samordning som tilläts i

försöksverksamheten på 1990-talet också blir

praktiskt genomförbara med den nya lagstiftningen.

6. Fusk och missbruk (punkt 4)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp), Birgitta

Carlsson (c) och Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:Sf35 yrkande 3 och

2003/04:Sf36 yrkande 4.

Ställningstagande

Genom att motverka missbruk och överutnyttjande av

förmåner kan samhällets kostnader för

sjukskrivningar minskas påtagligt. Ambitionerna hos

försäkringskassorna har dock varit ganska låga under

en följd av år. Den viktigaste förklaringen härtill

är att försäkringskassorna i princip inte haft några

krav på sig från regeringen eller RFV att aktivt

motarbeta fusk och fel. Medan dessa frågor

försummats på centralt håll har dock vissa

försäkringskassor på egen hand gjort mer än vad som

begärts av dem, och de har använt sin regionala

beslutanderätt till att vara mer aktiva mot fusk och

fel. Bristerna när det gäller kontrollverksamheten

är således i allt väsentligt en följd av regeringens

tidigare prioriteringar och inte av

försäkringskassornas grad av självständighet. Enligt

vår mening måste regeringen nu snarast ta itu med

arbetet att förhindra missbruk av förmåner och andra

felaktigheter i utbetalningar.

7. Försäkringsdelegationernas storlek (punkt 6)

av Birgitta Carlsson (c) och Kenneth Lantz (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Sf35 yrkande 4.

Ställningstagande

Enligt regeringens förslag skall

försäkringsdelegationer inrättas med uppgift bl.a.

att besluta om socialförsäkringsnämnder och att

rapportera till regeringen om verksamheten. Detta är

en ny arbetsmodell som är värd att pröva. Det är

emellertid viktigt att tillse att

försäkringsdelegationerna inte blir för små utan att

representationen från olika politiska partier kan

behållas. En alltför liten försäkringsdelegation kan

förlora förankringen i samhällets olika delar,

vilket vore olyckligt, särskilt som en lokal

förankring är avgörande för finansiell samordning

och rehabilitering.

8. Socialförsäkringsnämnder (punkt 7)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Sf36 yrkande 5.

Ställningstagande

Socialförsäkringsnämnderna fattar beslut i ärenden

som ofta har mycket stor betydelse för enskilda

människor, bl.a. när det gäller vissa delar av

politiken för funktionshindrade. Det handlar

dessutom om betydande belopp av skattemedel,

särskilt vid beslut om sjukersättning och

aktivitetsersättning (tidigare förtidspension och

sjukbidrag).

Nämnderna har en sammansättning där flertalet

ledamöter är utsedda så att det avspeglar resultaten

av de allmänna valen i respektive landstingsområde

eller region.

Två av ledamöterna utses emellertid på förslag av

arbetsmarknadsorganisationerna. Nämnderna har

således ett korporativistiskt inslag, som kanske kan

förklaras historiskt men som rent principiellt inte

är godtagbart. Vi anser att regeringen bör återkomma

till riksdagen med förslag om att det i

fortsättningen inte skall finnas ledamöter

nominerade av arbetsmarknadens parter.

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttrande. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

En ny socialförsäkringsadministration (punkt 1)

av Anita Sidén, Anna Lilliehöök och Carl-Axel

Johansson (alla m).

Vi anser att likformighet och rättssäkerhet vid

bedömning av diagnoser och arbetsförmåga för

sjukskrivning och sjukersättning i första hand

uppnås genom stramare och klarare regler som tar

bort inslag av ramlagstiftning i lagen om allmän

försäkring. Givet stramare regler kan en gemensam

tolkning underlättas av en gemensam organisation. Vi

förväntar oss därför en uppstramning av reglerna vid

den följdproposition som aviseras av regeringen.

Vi anser inte att enbart en omorganisation kan

leda till färre sjukskrivningar och till att målet

om en halvering av sjukskrivningarna kan uppnås. Det

kan tvärtom finnas risker i att genomföra en

omorganisation i dagens mycket ansträngda läge för

försäkringskassornas arbete. Vi finner det också

mycket anmärkningsvärt att omorganisationen har

påbörjats redan innan riksdagen fattat beslut om

den.

Vi anser att ansvar och finansiering skall följas

åt. Så länge socialförsäkringarna är statligt

finansierade såsom sjukförsäkringen och

arbetslöshetsförsäkringen bör de vara ett statligt

ansvar. Vi anser att sjukförsäkringen bör

organiseras parallellt med sjukvården och vi har

föreslagit en nationell hälsoförsäkring för

sjukvården. Vi välkomnar en reformering av

socialförsäkringssystemen och anser att det

underlättas av en sammanhållen organisation.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:69 En ny statlig myndighet för

socialförsäkringens administration har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen antar

de i propositionen framlagda förslagen till

1. lag med anledning av inrättande av

Försäkringskassan,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring och

3. lag om ändring i socialförsäkringslagen

(1999:799).

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2003/04:Sf34 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:69

En ny statlig myndighet för socialförsäkringens

administration.

2003/04:Sf35 av Kenneth Lantz m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tidpunkten för

reformen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning om en

övergripande socialförsäkringsreform.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge stöd och

tydliga signaler om krafttag mot överutnyttjande

och fusk med socialförsäkringsförmåner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

försäkringsdelegationernas storlek.

2003/04:Sf36 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen avslår proposition 2003/04:69.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av en

bredare socialförsäkringsreform.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om finansiell

samordning med bl.a. sjukvården för att minska

sjukförsäkringens kostnader.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att regeringen

skall ge ökad prioritet åt åtgärder mot missbruk

och felutnyttjande av socialförsäkringar.

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

lagförslag om att det i socialförsäkringsnämnderna

inte skall finnas ledamöter vilka företräder

arbetsmarknadsorganisationer.

2003/04:Sf37 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:69.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag