Bet. 2003/04:SFU18

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU18

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på grundav brott

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i mål

om utvisning på grund av brott jämte en motion (m)

som väckts med anledning av propositionen.

Propositionen har tagits fram i samarbete mellan

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de

gröna.

I propositionen föreslås att det i utlänningslagen

(1989:529) införs en uttrycklig skyldighet för

domstolarna att, när de överväger att utvisa en

utlänning på grund av brott och utlänningen har barn

i Sverige, särskilt beakta barnets behov av kontakt

med utlänningen, hur kontakten har varit samt hur

den skulle påverkas av en utvisning. Syftet med

lagförslaget är att principen om barnets bästa

enligt 1 kap. 1 § andra stycket utlänningslagen

skall få ett ökat genomslag och att domstolarna i

samband med bedömningen av utlänningens anknytning

till det svenska samhället i högre utsträckning än

nu skall införskaffa ett bredare beslutsunderlag

inför sitt avgörande i utvisningsfrågan.

Vidare föreslås att det i lagen (1991:2041) om

särskild personutredning i brottmål, m.m. införs en

skyldighet för socialnämnden att, när utvisning på

grund av brott kan vara aktuell, på begäran av bl.a.

rätten eller åklagaren lämna upplysningar om

huruvida utlänningen har barn i Sverige. Om så är

fallet skall socialnämnden lämna upplysningar om

barnets behov av kontakt med utlänningen, hur

kontakten har varit och hur den skulle påverkas av

att utlänningen utvisas.

Ändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli

2004.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och

avstyrker motionens yrkanden bl.a. om avslag på

förslaget om ändring i utlänningslagen och att det

skall krävas exceptionella skäl för att samhället

skall avstå från utvisning på grund av brott.

I ärendet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på

grund av brott

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:113

och avslår motion 2003/04:Sf46.

Reservation (m)

Stockholm den 6 maj 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Anita

Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann

Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart Klockare

(s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c),

Kerstin Kristiansson Karlstedt (s), Anna Lilliehöök

(m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp), Kurt

Kvarnström (s) och Kalle Larsson (v).

2003/04

SfU18

Utskottets överväganden

Domstolarnas skyldighet att beakta

ett barns behov av en

utvisningshotad förälder m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

att införa en uttrycklig skyldighet i

utlänningslagen för domstolarna att, när de

överväger att utvisa en utlänning på grund av

brott och utlänningen har barn i Sverige,

särskilt beakta barnets behov av kontakt med

den utvisningshotade föräldern. Därmed bör

riksdagen avslå motionsyrkanden bl.a. om

avslag på förslaget om ändring i

utlänningslagen och att det skall krävas

exceptionella skäl för att samhället skall

avstå från utvisning på grund av brott.

Riksdagen bör vidare bifalla förslaget om

införande av en skyldighet för socialnämnden

att, i de fall utvisning på grund av brott

kan vara aktuell, på begäran av bl.a. rätten

eller åklagaren lämna upplysningar om

huruvida utlänningen har barn i Sverige och,

om så är fallet, om barnets behov av kontakt

med den utvisningshotade föräldern.

Jämför reservation (m).

Gällande bestämmelser

Det är endast svenska medborgare som har en

ovillkorlig rätt att vistas här i landet. En

utlänning kan varken med stöd av svensk lag eller

internationell rätt göra anspråk på att vara

likställd med en svensk medborgare i detta avseende.

Om en utlänning gör sig skyldig till brott kan

domstolarna enligt 4 kap. 7 § utlänningslagen

(1989:529), förutom att utdöma påföljd för brottet,

besluta att utlänningen skall utvisas. En utlänning

får utvisas för brott som kan leda till fängelse,

dock endast om han eller hon döms till strängare

straff än böter. Dessutom krävs att det på grund av

gärningens beskaffenhet och övriga omständigheter

kan antas att personen kommer att göra sig skyldig

till fortsatt brottslighet här i landet eller att

brottet med hänsyn till den skada, fara eller

kränkning som det har inneburit för enskilda eller

allmänna intressen är så allvarligt att han eller

hon inte bör få stanna kvar. Utvisning kan enligt 4

kap. 14 § utlänningslagen gälla för viss tid eller

på livstid.

När en domstol överväger om en utlänning skall

utvisas skall den ta hänsyn till utlänningens

anknytning till det svenska samhället och särskilt

beakta utlänningens levnadsomständigheter,

familjeförhållanden och hur länge utlänningen har

vistats i Sverige. En utlänning som har vistats här

med permanent uppehållstillstånd i minst fyra år när

åtal väcks eller som då har varit bosatt här i minst

fem år, får utvisas endast om det finns synnerliga

skäl. Detsamma gäller för en medborgare i ett annat

nordiskt land som har varit bosatt här i minst två

år när åtal väcks. Även för flyktingar med behov av

fristad i Sverige liksom för utlänningar som kommit

till Sverige före 15 års ålder är förutsättningarna

för utvisning begränsade (4 kap. 10 §

utlänningslagen).

Enligt den s.k. portalparagrafen i 1 kap. 1 §

utlänningslagen skall i fall som rör ett barn det

särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och

utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver.

Enligt 6 kap. 8 § utlänningsförordningen

(1989:547) skall domstolen, om det uppkommer en

fråga om utvisning på grund av brott och det kan

antas att det finns hinder mot verkställighet av

utvisningen, inhämta yttrande från Migrationsverket.

Den europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, den s.k. Europakonventionen, gäller

sedan den 1 januari 1995 som svensk lag. Enligt

artikel 8 i konventionen har envar rätt till skydd

bl.a. för sitt privat- och familjeliv.

Inskränkningar däri får ske om de har stöd i lag och

är nödvändiga i ett demokratiskt samhälle bl.a. med

hänsyn till landets yttre säkerhet, den allmänna

säkerheten, landets ekonomiska välstånd,

förebyggandet av oordning eller brott och skyddandet

av andra personers fri- och rättigheter.

Enligt lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m. skall rätten

inhämta yttrande från den lokala

kriminalvårdsmyndigheten när det i ett brottmål

behövs en särskild utredning bl.a. om den

misstänktes personliga förhållanden, antingen för

att avgöra påföljdsfrågan eller annars. Samma

skyldighet gäller för åklagaren, innan allmänt åtal

väckts. Den lokala kriminalvårdsmyndigheten skall

ombesörja den utredning som behövs för yttrandet och

får, om det behövs för yttrandet, förordna en

särskild personutredare att bistå med utredning.

Propositionen

Bestämmelsen i 4 kap. 10 § utlänningslagen är för

närvarande utformad på ett sätt som innebär att

domstolarna särskilt skall beakta bl.a. utlänningens

familjeförhållanden i samband med bedömningen av

utlänningens anknytning till det svenska samhället.

I begreppet familjeförhållanden ingår naturligtvis

relationen mellan utlänningen och hans eller hennes

barn. Av departementspromemorian Barnperspektivet i

mål om utvisning på grund av brott (Ds 2002:41)

framgår att det ofta råder brist på upplysningar om

förekomsten av barn till en utvisningshotad person

och hur dessa kommer att påverkas av utvisningen.

Domstolarna saknar därför ofta förutsättningar för

att uppfylla sina skyldigheter när det gäller att

beakta konsekvenserna för sådana barn inför ett

beslut om utvisning. Principen om barnets bästa kan

därmed riskera att få mindre genomslag än som varit

avsett, vilket enligt regeringen vore olyckligt.

Regeringen anser att det är oacceptabelt att

domstolar underlåter att beakta konsekvenserna för

berörda barn av att en förälder utvisas och föreslår

därför en ändring i 4 kap. 10 § utlänningslagen som

inskärper betydelsen av att en sådan utredning är

nödvändig. Ändringen bör enligt förslaget träda i

kraft den 1 juli 2004.

Enligt nämnda departementspromemoria har domstolar

inför beslut i utvisningsfrågan normalt endast

tillgång till yttranden från den lokala

kriminalvårdsmyndigheten och från Migrationsverket i

fråga om verkställighetshinder samt uppgifter från

den tilltalade själv om dennes familjeförhållanden.

Den lokala kriminalvårdsmyndighetens yttranden är

dock i första hand avfattade i syfte att utgöra

underlag i påföljdsfrågan. Möjligheterna att inhämta

yttranden från de lokala kriminalvårdsmyndigheterna

och från Migrationsverket är enligt regeringen inte

tillräckliga för att tillgodose domstolarnas behov

av allsidig information om situationen för

utvisningshotades barn. För att domstolarna skall få

ett så bra underlag som möjligt om ett barns behov

av kontakt med utlänningen, hur denna kontakt har

varit samt hur kontakten skulle påverkas av en

utvisning bör domstolarnas, åklagarnas och de lokala

kriminalvårdsmyndigheternas möjligheter att begära

yttrande av andra myndigheter vidgas. Regeringen

föreslår därför att en särskild bestämmelse tas in i

6 § lagen om särskild personutredning i brottmål,

m.m. som ålägger socialnämnderna att på begäran av

de aktuella myndigheterna lämna upplysningar om ett

barns behov av kontakt med en utvisningshotad

förälder. Ändringen föreslås träda i kraft den 1

juli 2004.

Omkring 200 barn årligen kan beräknas bli berörda

av utvisning av en förälder på grund av brott. De

föreslagna lagändringarna torde enligt regeringen

inte medföra ökade kostnader för rättsväsendet.

Kostnaderna för kommunerna beräknas uppgå till högst

en miljon kronor.

Motion

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion Sf46 yrkande

1 avslag på förslaget om ändring i utlänningslagen.

Motionärerna påpekar att syftet med förslaget redan

är tillgodosett genom gällande lagstiftning.

I samma motion yrkande 2 begärs ett

tillkännagivande om att Sveriges åtaganden enligt

Europakonventionen, som gäller som svensk lag,

upprätthålls även utan regeringens förslag om

ändring av utlänningslagen.

I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att det

borde krävas starka och exceptionella skäl för att

samhället skall avstå från utvisning i fall när

detta är vad som normalt följer på en gärning för

vilken någon dömts till ansvar. Enligt motionärerna

är det inte självklart att ett barn behöver eller

mår bra av kontinuerlig kontakt med en förälder som

dömts till fängelse för grova brott. Dessutom finns

risk för att barn kan komma att utnyttjas av en

förälder som försöker undandra sig utvisning.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar motionärernas uppfattning att syftet

med förslaget i princip redan är tillgodosett med

nuvarande lagstiftning och att Sveriges åtaganden

enligt Europakonventionen fullgörs även utan den

föreslagna ändringen i utlänningslagen. Denna

uppfattning har även kommit till uttryck i Lagrådets

yttrande. Utskottet anser det dock högst

otillfredsställande att konsekvenserna för de barn

vars förälder hotas av utvisning inte utreds på sätt

som avsetts. Utskottet instämmer därför i

regeringens uppfattning att det behövs en lagändring

för att inskärpa domstolarnas skyldigheter

härvidlag.

Med tanke på att lagförslaget inte innebär någon

egentlig ändring i sak anser utskottet att risken

för att ett barn kan komma att utnyttjas av en

förälder som försöker undandra sig en utvisning på

grund av brott inte bör överdrivas. Dessutom kommer

det att vara socialnämndernas uppgift att bistå med

underlag. Som framhålls i propositionen har dessa

särskild kunskap och kompetens att utreda och bedöma

barns behov. Barnets behov är det primära och det är

självfallet avhängigt av hur kontakten med föräldern

varit under tiden före domstolsavgörandet. Av

utredningen bör det därför framgå om föräldern i

fråga har vårdnad om barnet, lever tillsammans med

barnet i en familjegemenskap, deltar aktivt i den

faktiska vården om barnet eller i andra fall hur

kontakten med barnet ser ut och kommer att förändras

om föräldern utvisas. Med en sådan utredning som

underlag bör enligt utskottets mening bestämmelsen i

portalparagrafen om barnets bästa få genomslag på

avsett sätt när domstolarna skall ta ställning i

utvisningsfrågan.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag om ändring i 4 kap. 10 § utlänningslagen och

avstyrker motion Sf46.

Vidare tillstyrker utskottet förslaget om ökad

möjlighet för bl.a. domstolar att begära yttrande av

socialnämnd i fråga om barns behov av kontakt med en

utvisningshotad förälder.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservation.

Stärkt barnperspektiv i mål om utvisning på

grund av brott

av Anita Sidén och Anna Lilliehöök (båda m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag till riksdagsbeslut

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m. och avslår

förslaget till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) samt tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservationen. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf46 och bifaller

delvis proposition 2003/04:113.

Ställningstagande

Den europeiska konventionen om skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande

friheterna, Europakonventionen, gäller som svensk

lag och skall självfallet respekteras av svenska

domstolar. Sveriges åtaganden enligt konventionen

upprätthålls även utan det nu aktuella förslaget.

Förslaget om ändring i utlänningslagen om skyldighet

för domstolar att beakta barns behov av umgänge med

en utvisningshotad förälder synes främst ta sikte på

att kodifiera gällande praxis. Eftersom syftet med

lagförslaget tillgodoses genom nu gällande

lagstiftning anser vi att propositionen skall avslås

i denna del. Riksdagen bör som sin mening ge

regeringen till känna att respekten för

Europakonventionen skall upprätthållas. Enligt vår

uppfattning skall lagstiftning endast tillgripas när

så är oundgängligen nödvändigt. Om inget verkligt

behov av ny lagstiftning föreligger bör

försiktighetsprincipen tillämpas och ny lag inte

införas.

Vi anser att det måste krävas mycket starka och

exceptionella skäl för att samhället skall avstå

ifrån en utvisning om detta är vad som normalt

följer på gärning som någon dömts till ansvar för.

Det är inte heller självklart att ett barn eller en

ungdom behöver eller ens mår bra av kontinuerlig

kontakt med en förälder som dömts till fängelse för

grova brott. Det finns också risk för att barn kan

komma att utnyttjas av en förälder som försöker

undandra sig det straff som ett brott borde leda

till. För att ett utvisningsbeslut skall kunna

förhindras med hänvisning till barnet bör det därför

krävas att den dömde varit aktiv vårdnadshavare

eller ensam vårdnadshavare för barnet. Även detta

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2003/04:113 Stärkt barnperspektiv i

mål om utvisning på grund av brott har regeringen

(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen

antar regeringens förslag till

1. lag om ändring i utlänningslagen (1989:529),

2. lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild

personutredning i brottmål, m.m.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotion

2003/04: Sf46 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om

ändring i utlänningslagen (1989:529).

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att respekten för

artikel 8 i Europakonventionen om mänskliga

rättigheter skall upprätthållas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det borde krävas

starka och exceptionella skäl för att samhället

skall avstå från utvisning i fall när detta är vad

som normalt följer på en gärning för vilken någon

dömts till ansvar.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag