Bet. 2003/04:SFU4

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU4

Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens

proposition 2002/03:132 om en permanent finansiell

samordning inom rehabiliteringsområdet jämte tre

motioner som väckts med anledning av propositionen

samt ett antal motionsyrkanden som väckts under den

allmänna motionstiden 2003.

Finansiell samordning föreslås kunna ske

frivilligt mellan en försäkringskassa, ett

landsting, en länsarbetsnämnd samt en eller flera

kommuner. Därigenom skall en effektiv

resursanvändning underlättas. Målgruppen för den

föreslagna finansiella samordningen utgörs av

människor som är i behov av samordnade

rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande

parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga

till förvärvsarbete. De åtgärder som får finansieras

genom den finansiella samordningen skall syfta till

att återställa eller öka den enskildes funktions-

och arbetsförmåga.

Nuvarande grundläggande principer om

likabehandling av människor skall upprätthållas även

inom ramen för en finansiell samordning. Allt

rehabiliteringsarbete, all planering och all

uppföljning och utvärdering skall även genomsyras av

ett tydligt köns- och integrationsperspektiv.

Av de mellan parterna överenskomna resurserna till

den finansiella samordningen skall den allmänna

försäkringskassan bidra med hälften, medan kommun

och landsting skall bidra med vardera en fjärdedel.

Den allmänna försäkringskassan föreslås därvid få

möjlighet att disponera högst 5 % av de budgeterade

kostnaderna för sjukpenning till finansiell

samordning. Dessa medel skall utgöra statens samlade

andel i finansiell samordning.

Den finansiella samordningen skall bedrivas genom

ett fristående samordningsorgan, vari de samverkande

parterna är representerade. Samordningsorganet, i

form av ett samordningsförbund, skall ha en

övergripande funktion och besluta om mål och

riktlinjer, finansiera insatser samt stödja

samarbetet mellan samverkansparterna. Däremot skall

det inte besluta om förmåner eller rättigheter för

enskilda eller i övrigt vidta åtgärder som

innefattar myndighetsutövning.

I propositionen betonas vikten av att den

finansiella samordningen följs upp och utvärderas på

både lokal och nationell nivå.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1

januari 2004.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag med den

ändringen att politiskt valda ledamöter och

ersättare i socialförsäkringsnämnd skall kunna

representera försäkringskassan i

samordningsförbundets styrelse, men att minst en av

de ledamöter som utses skall vara ledamot eller

ersättare i försäkringskassans styrelse. Utskottet

avstyrker motionsyrkandena.

I ärendet finns sex reservationer och två

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Lagförslagen

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om finansiell samordning av

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och

landsting, med den ändringen att 12 § skall få

den lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

4. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229),

6. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

7. lag om ändring i lagen (2000:981) om

fördelning av socialavgifter.

Därmed bifaller riksdagen delvis proposition

2002/03:132 och avslår motionerna 2003/04:Sf2,

2003/04:Sf3, 2003/04:Sf4, 2003/04:Sf397 yrkande

30 samt 2003/04:Sf405 yrkandena 1-5 och 7.

Reservation 1 (fp, c)

Reservation 2 (m)

Reservation 3 (kd)

2. Försöksverksamhet

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf358 yrkande

3.

Reservation 4 (fp)

3. Rehabilitering av personer med en svår

social situation

Riksdagen avslår motion 2003/04:So637 yrkande

8.

Reservation 5 (c)

4. Ansvarsfördelning mellan myndigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:So642 yrkande

6.

Reservation 6 (kd)

5. Övriga samverkansfrågor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf248 och

2003/04:N336 yrkande 5.

Stockholm den 27 november 2003

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas

Eneroth (s), Sven Brus (kd), Per Westerberg (m), Bo

Könberg (fp), Mona Berglund Nilsson (s), Kalle

Larsson (v), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m),

Lennart Klockare (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta

Carlsson (c), Kerstin Kristiansson Karlstedt (s),

Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Kurt

Kvarnström (s), Lilian Virgin (s) och Kerstin-Maria

Stalin (mp).

Ärendet och dess beredning

Finansiell samordning enligt lagen (1992:863) om

lokal försöksverksamhet med finansiell samordning

mellan socialförsäkring och hälso- och sjukvård

(Finsam) prövades i fem försöksområden under åren

1993-1997.

Den 1 juli 1994 infördes lagen (1994:566) om lokal

försöksverksamhet med finansiell samordning mellan

socialförsäkring, hälso- och sjukvård och

socialtjänst. Med stöd av denna lag har försök med

finansiell samordning (Socsam) bedrivits i åtta

kommuner. Sådana försök pågår för närvarande i sex

kommuner.

En redovisning av dessa finansiella

samordningsformer och samverkan inom

rehabiliteringsområdet (Frisam) samt utvärderingar

finns i betänkande 2001/02:SfU18.

I samband med behandlingen av regeringens

proposition 1999/2000:149 Nationell handlingsplan

för utveckling av hälso- och sjukvården begärde

riksdagen på förslag av socialutskottet (bet.

2000/01:SoU5) att regeringen skyndsamt skulle

återkomma till riksdagen med ett förslag om

finansiell samordning mellan hälso- och sjukvården,

socialtjänsten och socialförsäkringen i syfte att

underlätta samarbete för att åstadkomma ökad hälsa

och minskade sjukskrivningar.

Hösten 2001 hemställde socialförsäkringsutskottet

i betänkande 2001/02:SfU1 att riksdagen som sin

mening skulle ge regeringen till känna vad utskottet

hade anfört om att regeringen under våren 2002 borde

återkomma med förslag om finansiell samordning

mellan socialförsäkringen, hälso- och sjukvården,

socialtjänsten och arbetsmarknadsmyndigheterna.

Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets

hemställan (rskr. 2001/02:84).

Med anledning av riksdagens tillkännagivande har

det inom Regeringskansliet bildats en arbetsgrupp

bestående av tjänstemän från Socialdepartementet,

Finansdepartementet, Näringsdepartementet och

Justitiedepartementet. Med utgångspunkt i riksdagens

beställning har arbetsgruppen utarbetat ett förslag

om finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet. Förslaget har redovisats i

departementspromemorian Finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet (Ds 2003:2).

Förslagen i propositionen bygger på en

överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.

Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande och

följt Lagrådets förslag.

Utskottet har under beredningen av ärendet den 13

oktober 2003 gjort ett studiebesök vid

Socsamverksamheten i Stenungsund (4S), varvid

utskottet informerades om Socsamförsöket och olika

verksamheter inom ramen för detta.

Vidare har utskottet den 30 oktober 2003 hållit en

offentlig utfrågning om finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet med företrädare för

Riksförsäkringsverket, Arbetsmarknadsverket,

Landstingsförbundet, Svenska kommunförbundet,

Försäkringskassornas förbund samt Finspångs

Beställarförbund. I utfrågningen deltog även

ledamöter i socialutskottet.

Socialutskottet har avgett yttrande till

socialförsäkringsutskottet. Yttrandet återfinns i

bilaga 5.

Regeringens lagförslag återfinns i bilaga 2.

Utskottet behandlar tre motioner som väckts med

anledning av propositionen.

Därtill behandlar utskottet ett antal motioner som

väckts under den allmänna motionstiden och som avser

finansiell samordning.

Motionerna redovisas i bilaga 1.

2003/04

SfU4

Utskottets överväganden

Propositionen

I propositionen lämnas förslag till utformning av en

permanent finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet. Finansiell samordning

föreslås kunna ske frivilligt mellan en

försäkringskassa, ett landsting, en länsarbetsnämnd

samt en eller flera kommuner. Därigenom skall en

effektiv resursanvändning underlättas. Målgruppen

för den föreslagna finansiella samordningen utgörs

av människor som är i behov av samordnade

rehabiliteringsinsatser från flera av de samverkande

parterna för att uppnå eller förbättra sin förmåga

till förvärvsarbete. De åtgärder som får finansieras

genom den finansiella samordningen skall ligga inom

de samverkande parternas samlade ansvarsområde och

syfta till att återställa eller öka den enskildes

funktions- och arbetsförmåga.

Med hänsyn till att den finansiella samordningen

syftar till att den enskilde skall uppnå förmåga

till eget förvärvsarbete, finns det enligt

regeringens mening starka skäl för att

länsarbetsnämnden skall delta i den finansiella

samordningen. Regeringen anser att

arbetsmarknadsmyndighet är en väsentlig aktör, om

syftena med den finansiella samordningen skall kunna

uppnås.

Regeringen anser även att flera kommuner skall

kunna ingå i samma samverkan, eftersom antalet

personer inom målgruppen kan vara begränsat i

kommuner med relativt få invånare.

Samtliga fyra parter måste delta för att en

finansiell samordning skall komma till stånd. En

sådan ordning kan på det lokala planet göra det

svårare att få till stånd en finansiell samordning,

eftersom en aktör kan hindra samordningen. Å andra

sidan anser regeringen att en finansiell samordning

mellan två eller tre parter har betydligt sämre

förutsättningar att bli lika effektiv som en

samordning mellan samtliga fyra parter. Med hänsyn

till motiven för och syftet med finansiell

samordning anser regeringen att fördelarna med ett

krav om att samtliga parter skall delta överväger

nackdelarna. Samtliga parter är väsentliga för att

uppnå en heltäckande samordning för målgruppen. För

att undvika att enskilda individer hamnar i en

gråzon mellan olika myndigheter behövs därför ett

aktivt deltagande från samtliga berörda parter.

Genom den finansiella samordningen kommer

samverkansparterna att prioritera särskilda insatser

för den aktuella målgruppen. Nuvarande grundläggande

principer om likabehandling av människor skall

upprätthållas även inom ramen för en finansiell

samordning. Det får således inte komma i fråga att

den aktuella målgruppen genom den finansiella

samordningen får tillgång till rehabilitering på

bekostnad av övriga grupper som är berättigade till

sådana åtgärder. Det är en risk som finns och därför

bör detta särskilt studeras i samband med

utvärderingen av den finansiella samordningen. Den

finansiella samordningen syftar i stället till att

underlätta för grupper som redan är i behov av

rehabilitering och annat stöd från flera huvudmän

att verkligen få sådant stöd. Annorlunda uttryckt

skall individerna i målgruppen för den finansiella

samordningen prioriteras i den meningen att de nu

kan erbjudas det stöd de redan har behov av och är

berättigade till, men som de på grund av

gränsdragningsproblem mellan aktörerna löper risk

att inte få. Allt rehabiliteringsarbete, all

planering och all uppföljning och utvärdering skall

även genomsyras av ett tydligt köns- och

integrationsperspektiv.

Den finansiella samordningen föreslås omfatta de

resurser som, i enlighet med samverkansparternas

överenskommelse, skall användas för att finansiera

samordnade insatser för den aktuella målgruppen. Av

resurserna skall den allmänna försäkringskassan även

bidra med länsarbetsnämndens del. Detta innebär att

kassan skall bidra med hälften, medan kommun och

landsting skall bidra med vardera en fjärdedel. Från

och med den 1 januari 2003 får högst 5 % av de

budgeterade utgifterna för sjukpenning användas för

samverkan inom rehabiliteringsområdet (Frisam).

Dessa medel utgör därvid statens samlade andel för

finansiering av samverkan och skall stå i proportion

till statens samlade ansvar för åtgärder för den

grupp som samverkan riktar sig till. Det innebär att

i de fall både försäkringskassan och

länsarbetsnämnden deltar i ett samverkansprojekt

enligt Frisam, svarar försäkringskassan även för

länsarbetsnämndens del av kostnaderna. Regeringen

anser att försäkringskassornas möjlighet att

disponera högst 5 % av de budgeterade utgifterna för

sjukpenning för samverkan enligt Frisam även bör

omfatta den nu föreslagna finansiella samordningen

och att samma principer måste gälla för de båda

samverkansformerna. Även

arbetsmarknadsmyndigheternas medverkan i den

förevarande finansiella samordningen skall därför

finansieras med medel från sjukförsäkringen.

Regeringen föreslår att den finansiella

samordningen skall bedrivas genom ett fristående

samordningsorgan, vari de samverkande parterna är

representerade. Samordningsorganet skall besluta om

mål och riktlinjer för den finansiella samordningen

samt finansiera insatser. Samordningsorganet skall

dessutom stödja samarbetet mellan

samverkansparterna, t.ex. genom att bistå

bedömargrupper som huvudmännen svarar för. Däremot

skall samordningsorganet inte besluta om förmåner

eller rättigheter för enskilda eller i övrigt vidta

åtgärder som innefattar myndighetsutövning.

Samordningsorganet föreslås utgöras av ett

särskilt inrättat samordningsförbund. Detta skall

utgöra en ny form av offentligrättslig juridisk

person som har rättskapacitet. De bestämmelser som

gäller för kommunalförbund som är organiserat med

förbundsdirektion skall i tillämpliga delar gälla

för ett samordningsförbund. För ett

samordningsförbund skall det finnas en

förbundsordning. I denna skall anges bl.a. de

principer som skall gälla för de ekonomiska

transaktionerna inom den finansiella samordningen.

Förbundets beslutanderätt gäller beslut av

generell räckvidd. Det rör sig om avgöranden där det

politiska momentet, allmänt sett, kommer att vara

dominerande. Detta talar för att samverkansparterna

i samordningsförbundet i första hand bör

representeras av politiker. Med en politisk

representation vinns även den fördelen att

ledamöterna bör ha mandat att inom

samordningsförbundet besluta utan att det behövs

ytterligare förhandlingar inom huvudmannens

beslutande organ. Inom Socsams ledningsorgan

förekommer det också en sådan politisk

representation för de samverkande parterna. Någon

förändring i detta hänseende framstår inte som

påkallad såvitt gäller de nuvarande

samverkansparterna. Tvärtom ger en gemensam, lokal

politisk styrning legitimitet och tyngd, samtidigt

som politikerna således utgör en viktig länk till

övriga politiska organ. Politikernas roll är bl.a.

att identifiera behov av resurser i samhället och

prioritera därefter. Deras målformulering är en

betydelsefull del i styrningen. Även

kommunaldemokratiska aspekter talar för att i

samordningsförbundet bör i vart fall kommun och

landsting representeras av politiker. Dessutom

utövas, enligt 1 kap. 7 § regeringsformen,

beslutanderätten i kommuner och landsting av valda

församlingar. Regeringen föreslår därför att till

ledamot eller ersättare i ett samordningsförbunds

styrelse får utses den som är ledamot eller

ersättare i kommun eller landstingsfullmäktige eller

i försäkringskassans styrelse.

Beträffande länsarbetsnämnden förhåller det sig på

det sättet att denna organisation i huvudsak är

tjänstemannastyrd och att den skall verkställa den

arbetsmarknadspolitik som har fastställts på

nationell nivå. Detta talar för att

länsarbetsnämnden bör ha möjlighet att till ledamot

och ersättare i förbundsstyrelsen få utse lämplig

person som är anställd hos länsarbetsnämnden. Ett

krav för att en person skall kunna utses till sådan

representant för länsarbetsnämnden skall således

vara att han eller hon antingen är ledamot (eller

ersättare) i länsarbetsnämndens styrelse eller är

anställd hos länsarbetsnämnden.

Medborgarnas nuvarande möjligheter till insyn och

inflytande över huvudmännens verksamhet skall

omfatta även verksamheten inom den finansiella

samordningen. Samordningsförbundet är att betrakta

som en myndighet. För sådana gäller

offentlighetsprincipen. Ett väsentligt moment i

medborgarnas möjligheter till insyn och inflytande

är deras möjligheter att till allmän

förvaltningsdomstol kunna överklaga de beslut som

fattas av ledningsorganet för den finansiella

samordningen. Enligt 30 § Socsamlagen gäller

bestämmelserna i 10 kap. kommunallagen i tillämpliga

delar i fråga om beställarförbund, vilket innebär

bl.a. att medlemmarna i berörda kommuner och

landsting kan överklaga ledningsorganets beslut

genom laglighetsprövning. Motsvarande skall gälla

även inom den föreslagna finansiella samordningen.

En samverkanspart skall ha ovillkorlig rätt att

utträda ur ett samordningsförbund. En uppsägningstid

på tre år skall gälla, om inte kortare tid

föreskrivs i förbundsordningen. Förfarandet vid

utträde ur ett samordningsförbund skall regleras i

förbundsordningen.

Samverkansparterna får själva bestämma om

förutsättningarna för och förfarandet vid ett

samordningsförbunds likvidation och upplösning.

Dessa frågor skall regleras i förbundsordningen.

Samma gäller frågan om hur förbundets tillgångar

skall fördelas vid en upplösning.

Samordningsförbundets räkenskaper och förvaltning

samt styrelsens förvaltning skall granskas av en

revisor för varje samverkanspart. Riksrevisionen

skall utse den revisor som för den allmänna

försäkringskassans och länsarbetsnämndens räkning

skall granska samordningsförbundet. För revision av

ett samordningsförbund föreslås att bestämmelserna i

9 kap. kommunallagen skall gälla i tillämpliga

delar.

I propositionen betonas vikten av att den

finansiella samordningen följs upp och utvärderas på

både lokal och nationell nivå. Samverkansparterna

föreslås få ansvaret för lokal uppföljning och

utvärdering. Den myndighet regeringen senare

bestämmer bör få ansvaret för den nationella

uppföljningen och utvärderingen av finansiell

samordning.

Genom den föreslagna möjligheten till finansiell

samordning skall en effektiv resursanvändning

underlättas. Sammantaget bör förslaget därmed inte

medföra några ökade kostnader för den offentliga

sektorn. Däremot kan det uppstå en viss förändring i

kostnadsfördelningen mellan olika verksamheter. Det

är dock inte möjligt att på förhand beräkna denna

effekt.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1

januari 2004.

Motioner väckta med anledning av propositionen

I motion Sf2 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i yrkande

6 ett

tillkännagivande om att en rehabiliteringsförsäkring

måste införas för att finansiell samordning skall

kunna fylla en reell funktion. Ett stort antal

studier pekar på att aktiva sammansatta

rehabiliteringsinsatser och ett snabbt agerande vid

sjukskrivningar faktiskt ger positiva effekter för

individen jämfört med passivitet. Det behövs därför

en kraftfullare försäkring - en sammanhållen

rehabiliteringsförsäkring - som kan bidra med aktiva

och tidiga insatser i syfte att få den sjukskrivne

tillbaka till arbete så fort som möjligt. I

yrkandena 1-5 begärs tillkännagivanden i olika

avseenden. Motionärerna anser att personer äldre än

64 år skall kunna bli föremål för samordnad

rehabilitering. En viss ålder skall inte

diskvalificera en förvärvsaktiv person från

rehabilitering. Det bör inte finnas ett krav på att

fyra parter måste delta. Kravet omöjliggör t.ex. det

gemensamma arbete som sjukvård och försäkringskassor

utförde under Finsamförsöken och flera av de

verksamhetsformer som utvecklats med hjälp av

Socsamlagstiftningen. De erfarenheter som vunnits

utifrån Finsam och Socsam har bl.a. visat att

flexibla regler möjliggjort lokala variationer i

samordningen som varit övervägande positiva.

Samordningen är således ibland mer effektiv då färre

parter deltar, som t.ex. landsting och

försäkringskassa. Det bör vidare vara möjligt för

försäkringskassan att disponera upp till 10 % av

budgeterade kostnader för sjukpenning. Risken är

annars överhängande att handlingsutrymmet upplevs så

begränsat att någon samordning inte påbörjas.

Motionärerna anser slutligen att det inte bör vara

tvingande för parterna att delta med i förväg

fastställda andelar.

I motion Sf3 av Sten Tolgfors m.fl. (m) begärs att

riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag.

Som motivering härför framhåller motionärerna

följande. Samordningsförbund med fyra inblandade

parter riskerar att bli en tungrodd byråkrati. De

samverkansprojekt som visat sig leda till konkreta

resultat har ofta omfattat två parter, i första hand

landsting och försäkringskassa respektive kommunens

socialtjänst och länsarbetsnämnd. Regeringens

förslag riktar sig även till en snäv målgrupp som

omfattar människor som står mycket långt från

arbetsmarknaden. Samverkan kommer därmed att

koncentreras på de fall för vilka det är svårast att

uppnå resultat i stället för på de fall för vilka

det går att uppnå konkreta och snara resultat.

Vidare bör budgetmedel prioriteras politiskt och

avsättas i konkreta anslag. Det är även orimligt att

försäkringskassan skall stå för länsarbetsnämndens

kostnader. För målgruppen särskilt utsatta är det

inte i första hand sjukpenning som betalas ut utan

socialbidrag och arbetslöshetsersättning. Det finns

ett mycket stort behov av att försäkringskassan

inleder samverkan med sjukvården för att åstadkomma

en snar rehabilitering av sjukskrivna.

I motion Sf4 yrkandena 1-7 av Bo Könberg m.fl.

(fp, c) begärs att riksdagen i stället för

regeringens förslag antar ett av motionärerna

framlagt förslag om lag om finansiell samordning

mellan försäkringskassa, hälso- och sjukvård, kommun

och länsarbetsnämnd med följdförslag. Motionärerna

framhåller bl.a. följande. En tillåtande, inte en

hindrande lag, behövs. Finansiell samordning skall

kunna omfatta två, tre eller fyra parter, efter

lokal överenskommelse. Försäkringskassan skall dock

alltid delta med hänsyn till syftet att minska

statens utgifter för sjukförsäkringen.

Samordningsförbund eller någon viss

kostnadsfördelning mellan parterna skall inte vara

villkor för verksamheten. Flera olika slags

samverkan, med olika målgrupper och inriktning,

skall kunna förekomma. Finansiell samordning skall

förutom rehabilitering även kunna omfatta andra

åtgärder som kan minska statens kostnader. I yrkande

8 begär motionärerna att regeringen återkommer med

förslag om villkoren för användande av medel under

berörda anslag anpassade till den nya lagen, vilket

inkluderar anslag inom det arbetsmarknadspolitiska

området. Vidare begärs i yrkande 9 att regeringen

återkommer med förslag rörande reglerna för

sjukförsäkring och arbetsmarknadspolitisk

verksamhet, såvitt avser försäkringskassornas

beslutanderätt och de ekonomiska ramarna för

finansiell samordning. En försäkringskassa bör utan

särskild prövning få disponera upp till 10 % av de

beräknade kostnaderna för sjukpenning och

rehabiliteringsersättning. I avvaktan på detta skall

statliga medel kunna användas för finansiell

samordning i den omfattning regeringen medger det.

Vidare begär motionärerna i yrkande 10 att

Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och andra

berörda myndigheter skall få i uppdrag att göra

uppföljningar och utvärderingar och att lämna årliga

rapporter om resultaten om den finansiella

samordningen. Slutligen begärs i yrkande 11 att

berörda myndigheter i samverkan med kommun- och

landstingsförbund bör ges i uppdrag att utarbeta nya

jämförelsenormer för ekonomisk resultatfördelning

mellan parterna.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden

I motion Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m) begärs i

yrkandena 1-5 och 7 olika tillkännagivanden.

Motionärerna anser att mer samverkan behövs för att

individen skall få en bra rehabilitering utan långa

väntetider. Samordning mellan sjukvård och

försäkringskassa måste komma först. Målet bör vara

att den sjukskrivne skall träffa ett

rehabiliteringsteam inom 28 dagars sjukskrivning.

Vidare skall särskilda budgetmedel avsättas för

samverkan och rehabilitering. De lokala parterna

skall avgöra målgrupper, verksamhetsområde och

åldersgrupper utifrån lokala behov och

förutsättningar. Statliga myndigheter skall ha i

uppdrag att samverka. Det kan därvid finnas legala

hinder att samverka som regeringen bör utreda.

Motionärerna anser även att Frisamlagstiftningen och

andra lagar om samverkan behöver kompletteras. Till

exempel bör regleringen av Frisam kompletteras med

regler för hur resurser skall kunna knytas ihop vid

samarbetsprojekt. För hållbar samverkan behöver det

finnas möjligheter att lokalt lägga ihop medel

avsatta för samverkan i associationsformer som skall

kunna utformas olika efter olika situationer och

lokala behov.

I motion Sf248 av Marie Wahlgren m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om samordning mellan sjukvård

och försäkringskassa vad gäller de reumatiska

sjukdomarna. Motionärerna framhåller att vid

reumatiska sjukdomar är de indirekta kostnaderna

förhållandevis stora. Ett samarbete mellan

försäkringskassa och sjukvård skulle därför vara

mycket lönsamt. De reumatiska sjukdomarna lämpar sig

speciellt väl för finansiell samverkan (Finsam). Om

Folkpartiets förslag inte accepteras i nuläget bör

en nationell försöksverksamhet på de reumatiska

diagnoserna påbörjas.

Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion Sf358

yrkande 3 ett tillkännagivande om att en

försöksverksamhet bör ske under perioden 2005-2007 i

landstingsområden med olika storlek,

befolkningssammansättning, åldersstruktur och

arbetsmarknad. Statsbidragen till sjukvården bör

därvid ökas med ett belopp motsvarande 20 % av

statens sjukpenningkostnad i respektive

landstingsområde. Samtidigt skall de deltagande

landstingen överta ett delansvar för 20 % av

sjukpenningkostnaderna.

I motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i

yrkande 30 ett tillkännagivande om finansiell

samverkan. Motionärerna framhåller att regeringens

förslag inte medger ett optimalt utnyttjande av

resurserna. Det begränsar möjligheterna till

finansiell samordning och förhindrar värdefulla

lokala initiativ i samordningen. Aktiva, tidiga och

individuellt anpassade rehabiliteringsinsatser ökar

den sjukskrivnes chanser att komma tillbaka till

arbetet. Den rehabiliteringsförsäkring som

Kristdemokraterna föreslår har däremot ett

individperspektiv som förslaget till finansiell

samordning saknar.

Kenneth Johansson m.fl. (c) begär i motion So637

yrkande 8 ett tillkännagivande om att de ökade

resurserna i form av finansiell samverkan bör riktas

till socialt arbete och förstärkt psykiatriskt

arbete för rehabilitering av personer med en svår

social situation.

I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs i yrkande 6 ett tillkännagivande om att den

oklara ansvarsfördelningen mellan inblandade

myndigheter är ett hinder för funktionshindrades

rehabilitering. Individen går miste om en

sammanhållen rehabiliteringsprocess.

Birgitta Sellén m.fl. (c) begär i motion N336

yrkande 5 ett tillkännagivande om att

sjukskrivningarna i Norrland ökar alarmerande och

att hälso- och sjukvård, socialtjänst och

socialförsäkring skall samordnas så att de

gemensamma resurserna används aktivt och effektivt.

Socialutskottet

Socialutskottet anför i sitt yttrande att utskottet

ser positivt på förslaget om permanent finansiell

samordning inom rehabiliteringsområdet. Enligt

utskottets bedömning innebär förslaget att

samarbetet mellan de olika verksamheterna kan

förbättras. Genom samordningen kan enskilda

människors behov av rehabiliteringsinsatser

tillgodoses bättre, vilket i sin tur innebär att

förmågan till eget förvärvsarbete främjas på ett

effektivt sätt. Vidare innebär förslaget att en

kostnadseffektiv användning av tillgängliga resurser

främjas. Socialutskottet ställer sig därför bakom

regeringens förslag till finansiell samordning på

rehabiliteringsområdet.

Socialutskottet framhåller vikten av att

grundläggande principer om likabehandling,

människovärde och behovssolidaritet upprätthålls.

Enligt utskottet är dessa principer av grundläggande

betydelse, och det kan inte komma i fråga att göra

avsteg från dem vid införandet av en finansiell

samordning. Den finansiella samordningen innebär

emellertid, som regeringen anfört, att

samverkansparterna kommer att prioritera särskilda

insatser för den aktuella målgruppen.

Socialutskottet vill i detta sammanhang understryka

att det inte kan accepteras att de som ingår i

målgruppen får tillgång till rehabilitering på

bekostnad av övriga grupper som är berättigade till

sådana åtgärder. Utskottet ser därför mycket

positivt på att denna fråga skall studeras särskilt

i samband med den uppföljning och utvärdering som

regeringen förutskickat i propositionen.

Socialutskottet betonar vidare betydelsen av

sjukdomsförebyggande arbete. Det är således

angeläget att det förebyggande arbetet uppmärksammas

även inom ramen för finansiell samordning.

Hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser på

individ- och gruppnivå bör enligt utskottets

uppfattning initieras och stödjas. Vidare bör

metoder utvecklas så att preventiva insatser

naturligt integreras i vårdkedjan.

Socialförsäkringsutskottets ställningstagande

Utskottet har vid flera tillfällen tidigare, bl.a. i

betänkande 2001/02:SfU1, uttryckt uppfattningen att

samhällets resurser måste utnyttjas mer effektivt

för att bättre kunna tillgodose enskilda människors

behov av stöd, särskilt när det är fråga om personer

med sammansatta problem. Många människor riskerar

annars att hamna i en gråzon, när problembilden inte

ryms inom en enda myndighets ram. Det kan då leda

till en rundgång mellan olika myndigheter. Det är

därför angeläget att samarbete mellan alla berörda

myndigheter kommer till stånd vid rehabilitering av

personer med sammansatta behov. Utskottet har vidare

i nämnda betänkande uttalat att för att en

samordning skall kunna ge erforderligt stöd åt

enskilda individer med sammansatta problem bör den

finansiella samordningen, utöver allmän

försäkringskassa, landsting och kommuner, även

omfatta arbetsmarknadsmyndigheter.

Utskottet ser mycket positivt på regeringens

förslag om den ökade samverkan och samordningen. Som

kommit till uttryck ovan är utskottets uppfattning

att arbetsmarknadsmyndighets medverkan är en viktig

del i den finansiella samordningen. Det har vid

remissbehandlingen inför propositionen och under den

offentliga utfrågningen i socialförsäkringsutskottet

framkommit att Arbetsmarknadsverket anser att

deltagande i den finansiella samordningen kommer i

konflikt med Arbetsmarknadsverkets

arbetsmarknadspolitiska uppdrag. Verket har vid

utfrågningen instämt i att samordning krävs för den

aktuella målgruppen, men efterlyst klarare

målsättningar och uppdrag för de olika parterna inom

samordningen. Verket ser stora risker med samordning

mellan flera parter som har olika mål. Det är

därför, enligt verkets mening, bättre att tydliggöra

rollerna för respektive part och från denna

utgångspunkt utarbeta samverkan.

För att rehabiliteringssystemet för ifrågavarande

grupp skall kunna fungera måste samtliga

samverkansparter medverka för den gemensamma

målsättningen. När regeringen nu har lagt det

aktuella lagförslaget, enligt vilket således

länsarbetsnämnderna skall medverka, förutsätter

utskottet att sistnämnda myndigheter kommer att ges

sådant utrymme och sådana prioriteringar att de på

ett adekvat sätt kan delta i samordningen.

Utskottet delar socialutskottets uppfattning att

grundläggande principer om likabehandling,

människovärde och behovssolidaritet måste tillämpas

inom ramen för den finansiella samordningen. Detta

har även kommit till uttryckt i propositionen.

Vidare delar socialförsäkringsutskottet

socialutskottets uppfattning att det även är viktigt

att förebyggande åtgärder kan komma till stånd inom

ramen för den finansiella samordningen.

Beträffande försäkringskassans representation i

samordningsförbundet skall kassan enligt regeringen

förslag representeras av ledamot eller ersättare i

försäkringskassans styrelse. Utskottet noterar att

enligt 18 kap. 8 § lagen om allmän försäkring skall

försäkringskassa ha en styrelse med lägst fem och

högst elva ledamöter, varav en skall vara ordförande

och en vice ordförande. Antalet ledamöter skall vara

beroende av hur många invånare som är bosatta inom

försäkringskassans verksamhetsområde. För

ledamöterna, utom för ordföranden och vice

ordföranden, skall det finnas lika många

suppleanter.

Utskottets konstaterar att antalet ledamöter och

ersättare i åtminstone vissa av försäkringskassans

styrelser riskerar att inte räcka till för att

representera kassan i samordningsorgans

förbundsstyrelser, t.ex. då flera samordningsförbund

bildas inom försäkringskassans verksamhetsområde

och/eller då flera kommuner deltar i samordningen.

Utskottet delar regeringens bedömning att

försäkringskassan i samordningsförbundet i första

hand bör representeras av politiker. Beträffande

Socsam gäller att ledamöter och ersättare i kassans

styrelse eller i socialförsäkringsnämnd kan utses.

Utskottet anser, i enlighet med förslaget i

promemorian Ds 2003:2, att detta i princip även bör

gälla för den nu aktuella finansiella samordningen,

med den begränsningen att endast ledamot eller

ersättare i socialförsäkringsnämnd som har valts på

förslag av de politiska partierna, och således inte

av organisationerna på arbetsmarknaden, bör vara

valbara. I likhet med vad som föreslås i nämnda

promemoria anser utskottet även att minst en av de

ledamöter som utses skall vara ledamot eller

ersättare i försäkringskassans styrelse. Detta bör

föranleda en ändring i regeringens lagförslag.

När det gäller motionerna som är föranledda av

propositionen förespråkas i stor utsträckning att

samordning bör ske i friare former vad avser t.ex.

målgrupper, antalet parter, åtgärder, ledningen för

samverkan, kostnads- och resultatfördelning m.m.

Utskottet vill erinra om att den nu föreslagna

finansiella samordningen skall utgöra ett alternativ

till finansiell samordning inom ramen för Frisam. De

lokala och regionala aktörer som inte vill ha en

formaliserad struktur för samverkan kan således

använda sig av sistnämnda form för samordning.

Beträffande statens resurser till den finansiella

samordningen anger regeringen i propositionen att

det inte på förhand kan avgöras om 5 % av de

budgeterade utgifterna för sjukpenning utgör en

rimlig omfattning av statens resurser för att

bedriva finansiell samordning. Mot bakgrund av

erfarenheter inom Socsam och Finsam och med hänsyn

till att nämnda 5 % skall avse resursinsatsen för

både försäkringskassan och länsarbetsnämnden, kan

enligt regeringens uppfattning detta vara en rimlig

tilldelning. Regeringen anser dock att ramen måste

bli föremål för noggrann uppföljning, och om denna

uppföljning indikerar att den är för snäv bör den

kunna vidgas. Samtidigt bör man också följa upp

utfallet av resursernas fördelning mellan de

samverkande parterna.

Utskottet noterar att de förslagna medlen, vad

avser den finansiella samordningen, inte skall

användas som försörjningsstöd utan enbart avse

statens kostnader för åtgärder för den nu förslagna

målgruppen. Med hänsyn härtill gör utskottet för

närvarande den bedömningen att medlen bör tillgodose

resursbehovet för samordningen.

Beträffande det förhållandet att försäkringskassan

även skall stå för länsarbetsnämndens andel anser

utskottet att så länge de två aktuella

samverkansformerna finansieras från samma medel, bör

de finansieras på samma sätt. Risken är annars att

en av dessa väljs på grund av en fördelaktigare

finansiering.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens

förslag med den ovan föreslagna ändringen

beträffande utseende av försäkringskassans

representanter i förbundsstyrelsen. Utskottet

avstyrker motionerna Sf2 yrkandena 1-5, Sf3 och Sf4.

Beträffande yrkandet om införande av en

rehabiliteringsförsäkring har regeringen i

budgetpropositionen för 2003 förklarat sin avsikt

att förutsättningslöst studera möjligheterna att

införa en sådan försäkring. Utskottet anser, liksom

i betänkande 2003/04:SfU1, att regeringens beredning

av frågan bör avvaktas.

Utskottet avstyrker därmed motionsyrkandet Sf2

yrkande 6.

Beträffande frågan om samordning mellan hälso- och

sjukvården och försäkringskassan kan en sådan

samordning ske inom ramen för Frisam. Motion Sf248

får i denna del anses tillgodosedd. Mot bakgrund

härav och regeringens förevarande förslag kan

utskottet inte ställa sig bakom att en

försöksverksamhet med avseende på de reumatiska

sjukdomarna inleds. Utskottet avstyrker därmed

nämnda motion.

Med hänsyn till regeringens lagförslag och även

förslaget i budgetpropositionen om förlängning i tre

år i vissa fall av försöksverksamhet inom ramen för

Socsam, finner utskottet inte anledning att nu

föreslå riksdagen att ta ställning i olika andra

frågor om finansiell samverkan.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna

Sf358 yrkande 3, Sf397 yrkande 30, Sf405 yrkandena

1-5 och 7.

Motionsyrkandena So637 yrkande 8, So642 yrkande 6

och N336 yrkande 5 får anses tillgodosedda med

regeringens förslag. Utskottet avstyrker därmed

dessa motionsyrkanden.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Lagförslagen (punkt 1)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och

Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar i bilaga 4 som Reservanternas

förslag betecknade lydelse till

1. lag om finansiell samordning mellan allmän

försäkringskassa, hälso- och sjukvård, kommun och

länsarbetsnämnd,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

4. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229),

6. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

7. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 1.

Riksdagen bifaller därmed delvis motion 2003/04:Sf4

och avslår proposition 2002/03:132 och motionerna

2003/04:Sf2, 2003/04:Sf3, 2003/04:Sf397 yrkande 30

samt 2003/04:Sf405 yrkandena 1-5 och 7.

Ställningstagande

Efter de framgångsrika försöken åren 1993-97 kunde

finansiell samordning, om den inte hade stoppats av

den socialdemokratiska regeringen, ha tillåtits i

hela landet från 1998. Detta kunde också ha skett

fr.o.m. år 2001 efter en fyrpartiuppgörelse (s, fp,

c, mp) (bet. 2000/01:SoU5). Regeringen bröt dock

ensidigt denna uppgörelse. Under de år som har gått

sedan utvärderingen av Finsam var klar har

kostnaderna för sjukförsäkringen ökat mycket

kraftigt så att sjukförsäkringen har hamnat i kris.

Samverkan mellan sjukvården och försäkringskassorna

har även försämrats.

Finsamförsöken utvärderades noggrant.

Besparingarna motsvarade, där det gjordes femåriga

försök, i genomsnitt drygt 16 % av

sjukpenningkostnaderna. Skulle motsvarande resultat

uppnåtts i andra områden i landet handlar det om

stor minskning av mänskligt lidande och årliga

besparingar med flera miljarder kronor.

Utvärderingen visade också att Finsam inte hade

lett till att kostnader flyttats över från

sjukförsäkringen till bistånd enligt

socialtjänstlagen eller arbetslöshetsförsäkringen.

Tvärtom blev det en del positiva effekter även

beträffande dessa förmåner. Flera av de positiva

resultaten bedömdes kunna medföra bestående vinster.

Om Finsamverksamheten efter utvärderingarna av

försöken hade fått bli rikstäckande med beslut 1997

- och då helst tillsammans med en nationell

vårdgaranti - hade försäkringskassorna och vården

haft mycket lättare att hålla tillbaka

långtidssjukskrivningarna och ge fler personer

rehabilitering. Besparingar inom Finsam uppnåddes

genom att ta bort flaskhalsar, påskynda behandling

och se till att människor inte fick vänta på vård i

onödan. Finsam gav således snabbare vård och

snabbare återgång i arbete.

Även Socsamförsöken har gett många bra resultat.

Till exempel har det i Finspång gjorts så stora

besparingar genom minskad sjukskrivning att det

omsatt till hela landet skulle motsvara

mångmiljardbelopp.

Vi anser att den lag som riksdagen skall stifta om

finansiell samordning skall fylla kravet att bl.a.

allt som var tillåtet enligt 1990-talets Finsam- och

Socsamlagstiftning på nytt skall bli tillåtet, och

nu i hela landet. Samtliga de begränsningar som

regeringen satt in för att hindra verksamheten skall

utmönstras. Vi anser således att en tillåtande och

inte en hindrande lag behövs. Finansiell samordning

skall kunna omfatta två, tre eller fyra parter,

efter lokal överenskommelse. Försäkringskassan skall

dock alltid delta med hänsyn till syftet att minska

statens utgifter för sjukförsäkringen.

Samordningsförbund eller någon viss

kostnadsfördelning mellan parterna skall inte vara

villkor för verksamheten. Försäkringskassan skall

inte svara för länsarbetsnämndens kostnadsandel.

Flera olika slags samverkan med olika målgrupper och

inriktning skall kunna förekomma. Finansiell

samordning skall förutom rehabilitering även kunna

omfatta andra åtgärder som kan minska statens

kostnader. Någon viss modell skall således inte

föreskrivas från de centrala myndigheternas sida,

utan kärnpunkten skall vara att de som verkar på den

lokala nivån skall ha vidsträckta möjligheter att ta

egna initiativ, så länge det kan minska statens

kostnader för främst, men inte enbart,

sjukförsäkringen. En försäkringskassa bör utan

särskild prövning få disponera upp till 10 % av de

beräknade kostnaderna för sjukpenning och

rehabiliteringsersättning. I avvaktan på detta skall

statliga medel kunna användas för finansiell

samordning i den omfattning regeringen medger det.

Överenskommelse om resultatfördelning bör vara

huvudregel. Berörda myndigheter i samverkan med

kommun- och landstingsförbund bör därför ges i

uppdrag att utarbeta nya jämförelsenormer för

ekonomisk resultatfördelning mellan parterna.

Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen och andra

berörda myndigheter bör få i uppdrag att göra

uppföljningar och utvärderingar och att lämna årliga

rapporter om resultaten om den finansiella

samordningen.

Med det anförda anser vi att riksdagen skall anta

lagförslagen i motion Sf4 med den ändringen att

ikraftträdandet bör ske den 1 januari 2004 (se

bilaga 4 i betänkandet) samt avslå regeringens

lagförslag.

Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet ovan anfört om

försäkringskassornas beslutanderätt och de

ekonomiska ramarna för finansiell samordning,

utvärdering och jämförelsenormer. Vidare bör

regeringen återkomma med förslag om villkoren för

användande av medel under berörda anslag.

2. Lagförslagen (punkt 1)

av Per Westerberg, Anita Sidén och Anna

Lilliehöök (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår proposition 2002/03:132 och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som

framförs i reservation 2. Riksdagen bifaller därmed

motionerna 2003/04:Sf3 och 2003/04:Sf405 yrkandena

1-5 och 7 och avslår motionerna 2003/04:Sf2,

2003/04:Sf4 och 2003/04:Sf397 yrkande 30.

Ställningstagande

Vi anser att samordningsförbund med fyra parter

riskerar att bli en tungrodd byråkrati med nya

gränsdragningsproblem. Det blir oklart av vem och

hur ansvar skall kunna utkrävas när åtgärder inte

blir vidtagna eller finansieringen brister. De

samverkansprojekt som visat sig leda till konkreta

resultat har ofta omfattat två parter, i första hand

landsting och försäkringskassa samt socialtjänst och

länsarbetsnämnd. Regeringens förslag riktar sig även

till en snäv målgrupp som omfattar människor som

står mycket långt från arbetsmarknaden. Samverkan

kommer därmed att koncentreras på de fall för vilka

det blir svårast att uppnå resultat, i stället för

på de fall för vilka det går att uppnå snara och

konkreta resultat. Vidare anser vi att budgetmedel

bör prioriteras politiskt och avsättas i konkreta

anslag. Vi finner det även orimligt att

försäkringskassan skall stå för länsarbetsnämndens

kostnader i samordningen. För målgruppen särskilt

utsatta är det inte i första hand sjukpenning som

betalas ut utan socialbidrag och

arbetslöshetsersättning. Dessutom är ofta

arbetsmarknadsmyndigheternas insatser avgörande för

rehabilitering av dem som står långt ifrån

arbetsmarknaden.

Mer samverkan behövs dock för att individen skall

få en bra rehabilitering utan långa väntetider.

Samordning mellan sjukvård och försäkringskassa

måste komma först. Målet bör vara att den

sjukskrivne skall träffa ett rehabiliteringsteam

inom 28 dagars sjukskrivning. När det egna

landstinget inte klarar av att ge vård i tid skall

denna kunna köpas från annat håll. De lokala

parterna skall kunna avgöra målgrupper,

verksamhetsområde och åldersgrupper för

samverkansprojekt utifrån lokala behov och

förutsättningar. Statliga myndigheter skall ges i

uppdrag att samverka, vilket i många fall saknas i

dagsläget. Det kan därvid finnas legala hinder att

samverka som regeringen bör utreda. Erfarenheter

visar att särskilt arbetsmarknadsmyndigheternas

uppdrag har varit svåra att förena med samverkan,

detta trots att arbetsmarknadsinsatser ofta är

avgörande för att individen skall kunna komma

tillbaka till arbetslivet. Regeringen måste skapa

förutsättningar för myndigheterna att samverka. För

hållbar samverkan behöver det även finnas

möjligheter att lokalt lägga ihop medel avsatta för

samverkan i associationsformer som skall kunna

utformas olika efter olika situationer och lokala

behov. Erfarenheter från tidigare projekt bör tas

till vara. Vi anser även att Frisamlagstiftningen

och andra lagar om samverkan behöver kompletteras.

Till exempel bör regleringen av Frisam kompletteras

med regler för hur resurser skall kunna knytas ihop

vid samarbetsprojekt.

Vi anser att en nationell hälsoförsäkring med

vårdgaranti skall införas. En nationell

hälsoförsäkring bör omfatta såväl ersättning för

sjukvård och läkemedel som den del av sjukpenningen

och sjukersättningen som avser rehabilitering.

Sjukvård, rehabilitering och sjukskrivning kommer då

att komplettera och samordnas med varandra.

Geografiska gränser och gränser mellan olika

huvudmän behöver då inte längre vara något avgörande

problem inom dessa verksamheter.

Med det anförda anser vi att riksdagen skall avslå

regeringens lagförslag och bifalla motion Sf3.

Vidare bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna vad utskottet anfört om vikten av

samverkan för att individens behov av rehabilitering

skall tillgodoses, snar rehabilitering av

sjukskrivna, medel, uppdrag och befogenheter för

samverkan mellan berörda myndigheter, utredning av

legala hinder för samverkan mellan myndigheter,

komplettering av Frisamlagstiftningen m.m. samt om

översyn av den associationsrättsliga lagstiftningen.

3. Lagförslagen (punkt 1)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1

borde ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till

1. lag om finansiell samordning av

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och

landsting, med den ändringen att 12 § skall få den

lydelse som utskottet föreslår i bilaga 3.

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

4. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229),

6. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

7. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som framförs i reservation 3.

Riksdagen bifaller därmed motionerna 2003/04:Sf2 och

2003/04:Sf397 yrkande 30 och bifaller delvis

proposition 2002/03:132 samt avslår motionerna

2003/04:Sf3, 2003/04:Sf4 och 2003/04:Sf405 yrkandena

1-5 och 7.

Ställningstagande

Den finansiella samordningen som regeringen föreslår

omgärdas av ett regelverk som inte medger ett

optimalt utnyttjande av resurserna. Möjligheterna

till finansiell samordning begränsas och förhindrar

värdefulla lokala initiativ i samordningen.

En politik för att förbättra själva

rehabiliteringen på individnivå saknas. Ett stort

antal studier pekar på att aktiva sammansatta

rehabiliteringsinsatser och ett snabbt agerande vid

sjukskrivningar ger positiva effekter för individen

jämfört med passivitet. En

rehabiliteringsförsäkring, med en offentlig

huvudaktör, och som sätter individen i centrum och

bidrar till aktiva och tidiga insatser, måste

införas för att finansiell samordning skall kunna

fylla en reell funktion.

Det aktuella förslagets utformning försvårar de

flesta former av finansiell samordning som tidigare

visat sig framgångsrika. Det hade varit bättre om

regeringen utformat ett förslag som betonat en

möjlighetslagstiftning som utgår från lokala behov

som grundprincip. Det skall inte finnas ett krav på

att fyra parter måste delta i samordningen. Kravet

omöjliggör t.ex. det gemensamma arbete som hälso-

och sjukvården och försäkringskassorna utförde under

Finsamförsöken samt även flera av de

verksamhetsformer som utvecklats med stöd av

Socsamlagstiftningen. De erfarenheter som vunnits

utifrån Finsam och Socsam har bl.a. visat att

flexibla regler möjliggjort lokala variationer i

samordningen som varit till övervägande del

positiva. Samordningen är således ibland mer

effektiv då färre parter deltar. Någon åldersmässig

avgränsning skall inte finnas. Det bör vidare vara

möjligt för försäkringskassan att disponera upp till

10 % av budgeterade kostnader för sjukpenning.

Risken är annars överhängande att handlingsutrymmet

upplevs så begränsat att någon samordning inte

påbörjas. Det bör inte heller vara tvingande för

parterna att delta med i förväg fastställda andelar,

utan det bör finnas möjlighet att lokalt bestämma

andra ekonomiska fördelningar.

4. Försöksverksamhet (punkt 2)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Sf358 yrkande 3.

Ställningstagande

Ju mer kunskap som vunnits om mekanismerna bakom den

snabba ökningen av sjukskrivningarna, desto mer har

det stått klart att samspelet mellan sjukvård och

försäkringskassa till stor del har upphört att

fungera. Att sparat arbete och utgifter i sjukvården

i själva verket kan vålla betydande merkostnader på

andra håll, inte minst inom sjukförsäkringen, är ett

ofta diskuterat problem. Med den stora hotande

ökningen av utslagning genom sjukpensionering blir

denna förvridna incitamentsstruktur farligare än

förut. Det behövs ett ekonomisk incitament för

sjukvården att arbeta effektivt med att hålla

sjukskrivningarna nere och förebygga ohälsa.

Försöksverksamhet bör ske 2005-2007 i några

landstingsområden med olika storlek,

befolkningssammansättning, åldersstruktur och

arbetsmarknad. I dessa bör statsbidragen till

sjukvården ökas med ett belopp motsvarande 20 % av

statens sjukpenningkostnad i respektive

landstingsområde. Samtidigt skall de deltagande

landstingen överta ett delansvar för

sjukpenningkostnaderna med 20 % av dessa. Regeringen

bör snarast återkomma med den för försöken

erforderliga lagstiftningen. Denna bör vara så

utformad att förbättringar av sjukskrivningsläget

skall ge vinst för landstingen.

5. Rehabilitering av personer med en svår

social situation (punkt 3)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So637 yrkande 8.

Ställningstagande

Även om vi inom Centerpartiet tillsammans med

Folkpartiet motsätter oss det alltför snäva utrymme

för finansiell samordning som regeringens lagförslag

om finansiell samordning innebär, är det uppenbart

att förslaget är ett välkommet steg framåt för

samordning och kraftsamling kring rehabilitering av

personer med en svår social situation. De ökade

resurserna bör riktas till socialt arbete och

förstärkt psykiatriskt arbete. Kommuner och

landsting bör även uppmärksammas på det önskvärda i

att dessa möjligheter tas tillvara.

6. Ansvarsfördelning mellan myndigheter

(punkt 4)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So642 yrkande 6.

Ställningstagande

Alla skall ha rätt till medicinsk, social och

arbetslivsinriktad rehabilitering. En verkningsfull

rehabilitering kräver en sammanhållen

rehabiliteringsprocess med respekt för den enskildes

behov. Den oklara ansvarsfördelningen mellan

inblandade myndigheter som nu råder är ett hinder

för funktionshindrades rehabilitering.

Försäkringskassans ansvar sträcker sig fram till

dess den försäkrade är arbetsförmögen enligt

medicinska kriterier. Arbetsmarknadsmyndigheten

kräver å sin sida att individen även skall vara

anställbar. Dessa olika kriterier leder många gånger

till att den enskilde slussas mellan myndigheter

utan mening eller mål. Individen går därmed miste om

en sammanhållen rehabiliteringsprocess. För att få

verkningsfulla rehabiliteringar krävs att åtgärder

vidtas för att undanröja hindren.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken anges inom

parentes vilken punkt i utskottets förslag till

riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Övriga samverkansfrågor (punkt 5)

av Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).

Nästan en miljon svenskar lider av någon reumatisk

sjukdom, detta om man räknar in också sjukdomar som

fibromyalgi. Detta är sjukdomar som är livslånga och

som i många fall innebär mycket smärta och ofta

slutar med långtidssjukskrivning eller pensionering

i förtid. Samtidigt är bilden långt ifrån ensidigt

mörk. Forskning och behandlingsformer går framåt.

Som en reumatikerläkare har beskrivit det har vi

lämnat den gamla onda tiden då patienterna ofta

hamnade i rullstol och gått in i en ny mycket godare

tid där kombinationen av nya mediciner,

sjukgymnastik och tidig diagnos gör att reumatiker i

dag kan leva ett aktivt liv med fungerande arbetsliv

och fritid. Nyckeln till den positiva utvecklingen

är dock en väl fungerande reumatikervård.

Kostnaderna för reumatiska sjukdomar var 2001 31,3

miljarder kronor. Av dessa var 86 % indirekta

kostnader. Bara försäkringskassans utgifter uppgick

till 12,5 miljarder kronor, vilket är 16 % av

kostnaderna för samtliga diagnoser. Detta skall

jämföras med vårdens kostnader på 5,1 miljarder

kronor. En insats på vårdsidan som får till följd

att människor helt eller delvis kan återgå till

arbete eller undvika sjukskrivning är från

samhällets synpunkt mycket lönsam.

Vi anser att de reumatiska sjukdomarna skulle

lämpa sig speciellt väl för s.k. finansiell

samverkan (Finsam). Finsam handlar om att olika

huvudmän ska få använda en del av

försäkringskassans pengar till aktiva insatser,

främst inom hälso- och sjukvården, för att

förkorta sjukskrivningstiderna. Fem landsting

hade Finsamförsök mellan åren 1993 och 1997. I

Riksförsäkringsverkets och Socialstyrelsens

utvärdering konstateras att försöken lett till

en besparing på 154 miljoner kronor. Bara det

sista året av försöksperioden gjordes en

besparing på 9 % av de totala kostnaderna för

sjukpenning och rehabiliteringsersättning.

Utvärderingen visade att ohälsotalet och

sjukskrivningsdagarna minskade i

försöksområdena i jämförelse med övriga landet.

Försöksverksamheten stoppades dock av

regeringen, och mångmiljardbelopp har sedan

dess gått förlorade. Den proposition om

finansiell samordning som nu ligger är

urvattnad eftersom alla fyra parter måste delta

i samverkan för att denna över huvud taget

skall komma till stånd och kostnadsfördelningen

mellan parterna styrs i minsta detalj.

Folkpartiet liberalerna har mycket längre

gående förslag, vilket våra motioner visar.

2. Övriga samverkansfrågor (punkt 5)

av Birgitta Carlsson (c).

Sjukskrivningarna ökar oroväckande i hela landet.

I Norrland är siffrorna oerhört alarmerande. Det är

nödvändigt att samordna och utveckla en nära vård

med hälsofrämjande villkor och sunda system.

Centerpartiets och Folkpartiets gemensamma

lagförslag om finansiell samordning innebär att

hälso- och sjukvård, socialtjänst, socialförsäkring

och arbetsmarknadsmyndigheter kan samordna sina

resurser på ett sätt som medför att de kan användas

aktivt och effektivt.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

I proposition 2002/03:132 Finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet har regeringen

(Socialdepartementet) föreslagit att riksdagen antar

regeringens förslag till

1. lag om finansiell samordning av

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och

landsting,

2. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän

försäkring,

3. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763),

4. lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),

5. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),

6. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

7. lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter.

Lagförslagen återfinns som bilaga 2 till

betänkandet.

Följdmotioner

2003/04:Sf2 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om lokala behov och

förutsättningar vid den finansiella samordningen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det bör vara

möjligt att disponera upp till 10 % av budgeterade

kostnader för sjukpenning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att parterna inte

bör vara tvingade att ekonomiskt delta enligt de

fastställda andelar som anges i propositionen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att samordningen

skall kunna ske med färre parter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att personer äldre

än 64 år skall kunna bli föremål för samordnad

rehabilitering.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av att

införa en rehabiliteringsförsäkring.

2003/04:Sf3 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

Riksdagen avslår proposition 2002/03:132.

2003/04:Sf4 av Bo Könberg m.fl. (fp, c):

1. Riksdagen beslutar om lagen om finansiell

samordning mellan allmän försäkringskassa, hälso-

och sjukvård, kommun och länsarbetsnämnd enligt

bilaga 1.

2. Riksdagen beslutar om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring enligt bilaga 2.

3. Riksdagen beslutar om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) enligt bilaga 3.

4. Riksdagen beslutar om ändring i förvaltningslagen

(1986:223) enligt bilaga 4.

5. Riksdagen beslutar om ändring i

inkomstskattelagen (1999:1229) enligt bilaga 5.

6. Riksdagen beslutar om ändring i socialtjänstlagen

(2001:453) enligt bilaga 6.

7. Riksdagen beslutar om ändring i lagen (2000:981)

om fördelning av socialavgifter enligt bilaga 7.

8. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om villkoren för användande

av medel under berörda anslag på statsbudgeten i

enlighet med vad som anförs i motionen.

9. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag rörande reglerna för

sjukförsäkring och arbetsmarknadspolitisk

verksamhet såvitt avser försäkringskassornas

beslutanderätt och de ekonomiska ramarna för

finansiell samordning i enlighet med vad som

anförs i motionen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utvärdering.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen sin mening

vad som i motionen anförs om utvecklingsarbete vad

gäller jämförelsenormer.

Motioner väckta under den allmänna

motionstiden

2003/04:Sf248 av Marie Wahlgren m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samordning mellan

sjukvårdskostnader och sjukkassa vad gäller de

reumatiska sjukdomarna.

2003/04:Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

3. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om försöksverksamhet med ökade statsbidrag

till sjukvård, förenade med betalningsansvar för

landstingen för en andel av sjukförsäkringens

kostnader, i enlighet med vad som anförs i

motionen.

2003/04:Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om finansiell

samverkan.

2003/04:Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

samverkan för att individens behov av

rehabilitering skall tillgodoses.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om satsning på snar

rehabilitering av sjukskrivna.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om medel, uppdrag och

befogenheter för samverkan mellan berörda

myndigheter.

4. Riksdagen begär att regeringen utreder legala

hinder för samverkan mellan myndigheter, i

enlighet med vad som anförs i motionen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om komplettering av

Frisam-lagstiftningen och andra lagar för att

stödja samverkan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av översyn

av den associationsrättsliga lagstiftningen.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utökad finansiell

samordning i arbetet med rehabilitering av

personer med en svår social situation.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

ansvarsfördelningen mellan myndigheter vid

rehabilitering.

2003/04:N336 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de gemensamma

resurserna används aktivt och effektivt.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

Utskottets lagförslag

Av utskottet föreslagen ändring i regeringens

förslag till lag om finansiell samordning av

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

försäkringskassa, länsarbetsnämnd, kommun och

landsting

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Utskottets förslag

-----------------------------------------------------

12 §

-----------------------------------------------------

Ledamöter och ersättare i förbundsstyrelsen utses av

kommun- och landstingsfullmäktige, allmän

försäkringskassas styrelse och av länsarbetsnämndens

chef. När ledamöter eller ersättare skall utses för

kommun och landsting skall det, under de

förutsättningar som anges i 2 § lagen (1992:339) om

proportionellt valsätt, ske genom proportionellt

val.

Till ledamot eller ersättare i styrelsen får en

medlem utse endast den som är

1. ledamot eller ersättare i kommun- eller

landstingsfullmäktige,

-----------------------------------------------------

2. ledamot eller 2. ledamot eller

ersättare i ersättare i

försäkringskassans försäkringskassans

styrelse, eller styrelse eller i en

socialförsäkringsnämnd

hos försäkringskassan,

eller

-----------------------------------------------------

3. ledamot i länsarbetsnämndens styrelse eller

anställd vid länsarbetsnämnden.

-----------------------------------------------------

Minst en av de ledamöter

som försäkringskassans

styrelse utser skall vara

ledamot eller ersättare i

försäkringskassans

styrelse. Endast sådan

ledamot eller ersättare i

en socialförsäkringsnämnd

som har utsetts på

förslag av de politiska

partierna enligt 18 kap.

33 § andra stycket lagen

(1962:381) om allmän

försäkring får utses till

ledamot eller ersättare i

förbundsstyrelsen.

-----------------------------------------------------

När det utses ersättare i styrelsen skall det

bestämmas i vilken ordning de skall kallas till

tjänstgöring.

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Bilaga 4

Reservanternas lagförslag

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

-----------------------------------------------------

Lag om finansiell Lag om finansiell

samordning av samordning mellan allmän

rehabiliteringsinsatser försäkringskassa, hälso-

mellan allmän och sjukvård, kommun och

försäkringskassa, länsarbetsnämnd

länsarbetsnämnd, kommun

och landsting

-----------------------------------------------------

Allmänna bestämmelser

-----------------------------------------------------

1 § Finansiell 1 § Finansiell

samordning enligt denna samordning enligt denna

lag får inom ett lag får bedrivas mellan

samordningsområde allmän försäkringskassa,

bedrivas mellan allmän länsarbetsnämnd, kommun

försäkringskassa, och landsting. Den

länsarbetsnämnd, kommun finansiella samordningen

och landsting för att kan ske inom en eller

uppnå en effektiv resurs- flera kommuner eller

användning. Ett delar av kommuner.

samordningsområde kan

omfatta en eller flera

kommuner eller delar av

kommuner.

-----------------------------------------------------

2 § Insatserna inom den 2 § Insatserna inom den

finansiella samordningen finansiella samordningen

skall avse individer som skall avse lokal

är i behov av samordnade verksamhet i syfte att

rehabiliteringsinsatser uppnå en effektivare

och skall syfta till att användning av

dessa uppnår eller tillgängliga resurser.

förbättrar sin förmåga

att utföra

förvärvsarbete.

-----------------------------------------------------

Samverkande parter

-----------------------------------------------------

3 § En allmän 3 § Utöver en allmän

försäkringskassa, en försäkrings-kassa får en

länsarbetsnämnd och ett eller flera samverkande

landsting samt en eller parter enligt 1 §, första

flera kommuner får delta stycket delta i

som samverkande parter i finansiell samordning.

verksamhet med finansiell

samordning. Finansiell

samordning får bedrivas

endast om en

försäkringskassa, en

länsarbets-nämnd, ett

landsting och minst en

kommun deltar. Finansiell

samordning får dock

bedrivas utan ett

landsting, om det i

samordningen deltar en

kommun som inte ingår i

ett landstingsområde.

-----------------------------------------------------

Samordningsförbund

-----------------------------------------------------

4 § Verksamheten med 4 § Verksamhet med

finansiell samordning finansiell samordning

bedrivs av ett för detta får, om överenskommelse

ändamål särskilt bildat om detta träffas mellan

samordningsförbund i två eller flera

vilket de samverkande samverkande parter,

parterna är medlemmar. bedrivas av ett för detta

ändamål särskilt bildat

samordningsförbund i

vilket de är medlemmar.

Om verksamhet bedrivs i

sådant förbund gäller för

detta vad som stadgas i

7-28 §§ och de

samverkande parterna får

då till förbundet

överföra medel som avses

i 5 och 6 §§.

-----------------------------------------------------

Medel för finansiell samordning

----------------------------------------------------

-

5 § Den allmänna 5 § De parter som deltar

försäkringskassan skall i finansiell samordning

bidra med hälften av skall bidra med medel

medlen till den till verksamheten på det

finansiella samordningen, sätt som de kommer

landstinget med en överens om.

fjärdedel samt den eller

de kommuner som deltar

med en fjärdedel. Om en

kommun, som inte ingår i

ett landstingsområde,

deltar i finansiell

samordning, skall den

kommunen bidra med

hälften av medlen.

Om flera kommuner deltar

i finansiell samordning

inom ett

samordningsområde, skall

dessa tillsammans anses

utgöra en part. Den andel

som dessa kommuner

sammanlagt skall bidra

med fördelas mellan dem

på det sätt som de kommer

överens om.

----------------------------------------------------

-

-----------------------------------------------

------

6 § En samverkande part 6 § En kommun

eller ett

får som medlem i ett landsting får

överföra

samordningsförbund medel till

finansiell

överföra medel för samordning. Om

inte

finansiell samordning regeringen medger

annat

till förbundet. skall därvid

de

samverkande

parterna ha

träffat

överenskommelse

om fördelningen

mellan

dem av överskott

som

uppnås genom mer

effektiv

användning av

ekonomiska

resurser.

-----------------------------------------------

------

Den allmänna Den

allmänna

försäkringskassan får, i försäkringskassan

får, i

den omfattning som den omfattning

som

regeringen beslutar, regeringen

beslutar, för

använda medel som är finansiell

samordning

avsedda för att täcka använda medel

som är

kostnader för sjukpenning avsedda för att

täcka

enligt lagen (1962:381) kostnader för

sjukpenning

om allmän försäkring. och

rehabiliteringspenning

enligt lagen

(1962:381)

om allmän

försäkring.

En länsarbetsnämnd

får,

i den omfattning

som

regeringen

beslutar, för

finansiell

samordning

använda medel som

är

avsedda för

arbets-

marknadspolitiska

insatser.

-----------------------------------------------

------

Ett samordningsförbunds uppgifter

7 § Ett samordningsförbund har till uppgift att

1. besluta om mål och riktlinjer för den finansiella

samordningen,

2. stödja samverkan mellan samverkansparterna,

3. finansiera sådana insatser som avses i 2 § och som ligger

inom de samverkande parternas samlade ansvarsområde,

4. besluta på vilket sätt de medel som står till förfogande

för finansiell samordning skall användas,

5. svara för uppföljning och utvärdering av

rehabiliteringsinsatserna, och

6. upprätta budget och årsredovisning för den finansiella

samordningen.

Ett samordningsförbund får inte besluta i frågor om förmåner

eller rättigheter för enskilda eller vidta åtgärder i

övrigt som innefattar myndighetsutövning eller som avser

tillhandahållande av tjänster avsedda för enskilda.

Bildande av ett samordningsförbund

8 § För ett samordningsförbund skall det finnas en

förbundsordning, som skall fastställas av förbundets

medlemmar.

Förbundet är bildat när förbundsordningen har fastställts av

förbundsmedlemmarna eller vid den senare tidpunkt som

anges i förbundsordningen.

Förbundsordning

9 § Förbundsordningen skall ange

1. samordningsförbundets namn och den ort där förbundet skall

ha sitt säte, förbundets medlemmar och ändamål,

2. förbundets organisation,

3. antalet ledamöter och ersättare i styrelsen och

hur förbundsmedlemmarna skall vara representerade samt

mandattiden om den skall vara kortare än fyra

år,

4. de uppgifter förbundet skall få fullgöra enligt 7 § och

den beslutanderätt förbundet enligt samma bestämmelse

skall ha,

5. om en förbundsmedlem skall ha rätt att väcka ärenden i

styrelsen,

6. om det för beslut skall krävas kvalificerad majoritet i

styrelsen och för vilka ärenden detta skall gälla,

7. var förbundets kungörelser och andra tillkännagivanden

skall anslås,

8. förbundsmedlemmarnas andelar i förbundets tillgångar

och skulder och fördelningen av förbundets kostnader

mellan medlemmarna, allt i förhållande till de

andelar som medlemmarna skall bidra med enligt 5 §,

9. eventuella begränsningar av förbundets rätt enligt 21 §

till skuldsättning genom sedvanliga krediter,

10. förbundsmedlemmarnas styrning av och insyn i förbundets

ekonomi och verksamhet,

11. föreskrifter om förbundets budgetprocess,

12. mandattiden för revisorer och ersättare som utses enligt

25 §,

13. förfarandet vid en förbundsmedlems utträde ur förbundet,

14. förutsättningarna för och förfarandet vid förbundets

likvidation och upplösning samt grunderna för skifte av

förbundets behållna tillgångar när förbundet

upplöses,

15. ordningen för att lösa tvister mellan förbundet och dess

medlemmar,

16. ordningen för att bestämma ekonomiska förmåner till

ledamöterna och ersättarna i styrelsen samt till

revisorerna och revisorsersättarna, och

17. vad förbundsmedlemmarna i övrigt anser nödvändigt för

att ordna de ekonomiska förhållandena mellan förbundet

och dess medlemmar samt förbundets

förhållanden i fråga om ekonomi och förvaltning.

Ett samordningsförbunds ledning m.m.

10 § Varje förbundsmedlem skall vara

representerad i styrelsen med minst en ledamot och en

ersättare. Antalet

ersättare skall vara lika många som antalet

ledamöter.

Styrelsen utövar beslutanderätten, förvaltningen och

verkställigheten i samordningsförbundet.

Styrelsen får besluta att en ledamot eller ersättare i

styrelsen eller en tjänsteman hos förbundet skall få

besluta på förbundets vägnar i en viss grupp

av ärenden. Detta gäller dock inte

1. ärenden som avser verksamhetens mål, inriktning,

omfattning eller kvalitet,

2. yttranden med anledning av att beslut av förbundet i dess

helhet har överklagats, och

3. ärenden som anges i särskilda föreskrifter.

Beslut som har fattats på förbundets vägnar

enligt tredje stycket skall anmälas till styrelsen, som

bestämmer i

vilken ordning anmälan skall ske.

11 § Ledamöter och ersättare i styrelsen har

rätt att av förbundet erhålla arvode för det arbete som är

förenat med

uppdraget samt ersättning för resekostnader

och andra utgifter som föranleds av uppdraget.

12 § Ledamöter och ersättare i

förbundsstyrelsen utses av kommun- och

landstingsfullmäktige, allmän

försäkringskassas styrelse och av

länsarbetsnämndens chef. När ledamöter eller ersättare skall

utses för kommun och

landsting skall det, under de förutsättningar

som anges i 2 § lagen (1992:339) om proportionellt valsätt,

ske genom

proportionellt val.

Till ledamot eller ersättare i styrelsen får en medlem utse

endast den som är

1. ledamot eller ersättare i kommun- eller

landstingsfullmäktige,

2. ledamot eller ersättare i försäkringskassans styrelse,

eller

3. ledamot i länsarbetsnämndens styrelse eller anställd vid

länsarbetsnämnden.

När det utses ersättare i styrelsen skall det

bestämmas i vilken ordning de skall kallas till tjänstgöring.

13 § Styrelsen väljs för fyra år, om inte

kortare mandattid anges i förbundsordningen.

Mandattiden räknas från och med den 1 april

året efter det då val av fullmäktige har ägt rum i hela

landet, om inte

annat anges i förbundsordningen.

14 § Om det under ett år då val av

fullmäktige har ägt rum i hela landet utses ledamöter och

ersättare enligt 12 §

första stycket skall detta i fråga om kommun

och landsting göras av de nyvalda fullmäktige.

Försäkringskassans val

av ledamöter och ersättare skall förrättas av

försäkringskassans nyutnämnda styrelse året efter ett valår.

När ledamöter och ersättare utses enligt

första stycket skall 4 kap. 7 § kommunallagen (1991:900)

tillämpas på

motsvarande sätt.

15 § Om en ledamot i styrelsen avgår under

mandattiden och en ersättare har utsetts, inträder

ersättaren i

ledamotens ställe för återstoden av

mandattiden. Ersättarna inträder i den ordning och för de

ledamöter som har

bestämts vid valet. En ersättare får dock

endast inträda i stället för en ledamot som valts av samma

förbundsmedlem

som ersättaren själv.

Om en ledamot avgår och det saknas ersättare

för denne, skall den medlem som utsett ledamoten utse en ny

ledamot.

Om en ersättare avgår eller inträder i stället

för en ledamot som har avgått, skall en ny ersättare utses.

Den nye

ledamoten eller ersättaren skall utses för den

återstående delen av företrädarens mandattid.

16 § Bestämmelserna i 4 kap. 8-10 §§ samt 11 §

första stycket kommunallagen (1991:900) om upphörande av

uppdrag och

rätt till ledighet skall tillämpas på

motsvarande sätt för ledamöter och ersättare i styrelsen.

Det förhållandet

att en ledamots eller ersättares mandattid i

kommun- eller landstingsfullmäktige eller i

försäkringskassan eller

länsarbetsnämndens styrelse har löpt

ut medför inte att uppdraget som ledamot eller

ersättare i

samordningsförbundets styrelse upphör.

Länsarbetsnämnden får återkalla uppdraget för

en ledamot eller ersättare som nämnden har utsett, om

hans eller

hennes anställning vid nämnden har upphört.

17 § Styrelsen utser bland sina ledamöter en

ordförande och en eller två vice ordförande för den tid som

styrelsen

bestämmer.

18 § Styrelsen skall hålla förbundsmedlemmarna

underrättade om den allmänna planläggningen av förbundets

verksamhet

samt om frågor av större ekonomisk eller

organisatorisk betydelse.

Styrelsen har rätt att från

förbundsmedlemmarna få de yttranden och upplysningar som

behövs för att styrelsen skall

kunna fullgöra sina uppgifter.

19 § Beträffande styrelsens verksamhet skall 4

kap. 17, 19, 20 och 22 §§ samt 6 kap. 10, 11, 18, 20 och

23-31 §§

kommunallagen (1991:900) tillämpas på

motsvarande sätt. Vad som där föreskrivs om förtroendevald

skall gälla

ledamot och ersättare i styrelsen och vad

som föreskrivs om fullmäktige eller nämnd skall gälla

styrelsen.

Justering av styrelsens protokoll skall

tillkännages på anslagstavlan hos varje kommun och landsting

som är medlem

i samordningsförbundet. Vidare skall i fråga

om sammanträde för fastställande av budget bestämmelserna i 8

kap.

22 § kommunallagen gälla.

20 § Ansvaret för tillsynen av att

samordningsförbundet fullgör sina skyldigheter enligt

arkivlagen (1990:782)

skall åvila kommunstyrelsen i en kommun

som är medlem av förbundet. Kommunstyrelsen skall därvid

samråda med

Riksarkivet. Om mer än en kommun ingår i

förbundet, skall de berörda kommunerna komma överens om vilken

av dem som

skall svara för tillsynen.

Kommunfullmäktige i den ansvariga kommunen får, efter

samråd med Riksarkivet, meddela föreskrifter om förbundets

arkivvård. Vad som föreskrivs i 12 och 15 §§

arkivlagen om regeringen, den myndighet regeringen

bestämmer och

landstingsfullmäktige skall i stället avse

kommunfullmäktige.

Ekonomisk förvaltning m.m.

21 § Bestämmelserna i 8 kap. 1-3 a §§, 4 §

första och tredje styckena, 5, 10, 12 och 13 §§ kommunallagen

(1991:900)

skall tillämpas på motsvarande sätt i

fråga om ekonomisk förvaltning i ett samordningsförbund. Vad

som där

föreskrivs om kommun eller landsting skall

gälla för ett samordningsförbund och vad som föreskrivs för

fullmäktige

och styrelse skall gälla för

förbundsstyrelsen.

Ett samordningsförbund får inte ingå borgen. Förbundet får

inte heller sätta sig i skuld i annat fall än när det

gäller sedvanliga krediter för verksamheten.

-----------------------------------------------------

22 § Om ett 22 § Om ett

samordningsförbund saknar samordningsförbund saknar

tillgångar för att betala tillgångar för att betala

en skuld, skall en medlem en skuld, skall en medlem

skjuta till så stor del skjuta till så stor del

av bristen som svarar mot av bristen som svarar mot

den andel som medlemmen den andel som medlemmen

skall bidra med enligt 5 skall bidra med enligt

§. överenskommelse som avses

i 5 §.

-----------------------------------------------------

23 § Styrelsen skall fastställa

samordningsförbundets budget senast den 30 november varje år.

Styrelsen skall

dessförinnan samråda med förbundsmedlemmarna

om budgeten. För ett nybildat samordningsförbund fastställs

budgeten

av medlemmarna vid bildandet av förbundet.

24 § Styrelsen skall svara för

samordningsförbundets räkenskaper och årligen inom tre

månader från räkenskapsårets

slut upprätta årsbokslut och årsredovisning.

Lagen (1997:614) om kommunal redovisning skall gälla i

tillämpliga

delar.

25 § Ett samordningsförbunds räkenskaper och

årsredovisning samt styrelsens förvaltning skall granskas av

en

revisor för varje förbundsmedlems räkning.

För den allmänna försäkringskassan och länsarbetsnämnden

skall en

gemensam revisor utses. För revisorerna skall

det finnas personliga ersättare. Revisorer och deras

ersättare skall

såvitt avser kommun och landsting utses av

kommun- och landstingsfullmäktige. När kommun- och

landstingsfullmäktige

utser revisorer och ersättare skall 12 §

första och andra styckena och 14 § denna lag samt 4 kap. 5

och 6 §§

kommunallagen (1991:900) tillämpas på

motsvarande sätt. Riksrevisionen skall utse den revisor som

för den allmänna

försäkringskassans och länsarbetsnämndens

räkning skall granska samordningsförbundets

räkenskaper och

årsredovisning samt styrelsens förvaltning.

Skäligt arvode till den revisor och den ersättare som

utses av

Riksrevisionen betalas av försäkringskassan.

För granskning av ett nybildat förbund skall

revisor och revisorsersättare utses senast när förbundet

bildas och

avse tiden från tidpunkten för utseendet till

dess nästa mandattid för revisorer och revisorsersättare

börjar.

26 § Bestämmelserna i 9 kap. 4-17 §§

kommunallagen (1991:900) tillämpas på motsvarande sätt vid

revision enligt

denna lag. Bestämmelserna i 9 kap. 18 §

kommunallagen tillämpas på motsvarande sätt vid revision

enligt denna lag

som utförs av revisorer utsedda av kommun- och

landstingsfullmäktige.

Justering av revisorernas protokoll tillkännages på

anslagstavlan hos varje kommun och landsting som är medlem i

samordningsförbundet.

Revisionsberättelse skall lämnas till styrelsen och

förbundsmedlemmarna samt till Riksförsäkringsverket och

Arbetsmarknadsstyrelsen. Förbundsmedlemmarna

skall var för sig pröva frågan om styrelsen skall

beviljas

ansvarsfrihet och om skadeståndstalan skall

väckas.

Utträde ur ett samordningsförbund

27 § En förbundsmedlem har rätt att efter

uppsägning utträda ur ett samordningsförbund.

Uppsägningstiden skall vid utträde vara tre år, om inte

kortare tid anges i förbundsordningen.

Överklagande av ett samordningsförbunds beslut

28 § Ett samordningsförbunds beslut får, med

motsvarande tillämpning av bestämmelserna om

laglighetsprövning i 10

kap. kommunallagen (1991:900), överklagas av

den som är medlem i en kommun eller i ett landsting, som

ingår i

förbundet.

Beslut varigenom allmän förvaltningsdomstol har upphävt

ett samordningsförbunds beslut eller förbjudit att det

verkställs får överklagas endast av förbundet

och av den som är medlem i en kommun eller ett landsting

som är

förbundsmedlem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Förslag till lag om ändring i lagen (1962:381)

om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 18 kap. 2 § lagen

(1962:381) om allmän försäkring[1] skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

18 kap.

-----------------------------------------------------

2 §[2]

-----------------------------------------------------

Den allmänna försäkringskassan skall

1. utreda och besluta i ärenden som enligt denna

lag eller annan författning skall skötas av

försäkringskassan,

2. svara för att socialförsäkrings- och

bidragssystemen tillämpas likformigt och rättvist,

3. vidta åtgärder för att förebygga och minska

ohälsa i syfte att minska de långa sjukperioderna

samt aktivt arbeta med rehabilitering enligt vad som

närmare anges i 22 kap.,

4. lämna hjälp vid handhavandet av annan verksamhet

enligt vad regeringen bestämmer, samt

5. lämna hjälp åt en myndighet som har hand om

arbetslöshetsförsäkringen eller åt ett sådant lokalt

organ som avses i 1 kap. 2 §.

-----------------------------------------------------

Försäkringskassan får Försäkringskassan får

träffa överenskommelse träffa överenskommelse

med kommun, landsting och med kommun, landsting

länsarbetsnämnd om att eller länsarbetsnämnd om

samverka i syfte att att samverka i syfte att

uppnå en effektivare uppnå en effektivare

användning av till- användning av till-

gängliga resurser. Enligt gängliga resurser. Enligt

bestämmelser i lagen bestämmelser i lagen

(2003:000) om finansiell (2003:000) om finansiell

samordning av rehabilite- samordning mellan allmän

ringsinsatser mellan försäkringskassa, hälso-

allmän försäkringskassa, och sjukvård, kommun och

länsarbetsnämnd, kommun länsarbetsnämnd får

och landsting får försäk- försäkringskassan delta i

ringskassan delta i sådan samordning.

finansiell samordning

inom rehabiliterings-

området. De medel som

försäkringskassan bidrar

med i sådan samverkan

eller samordning får

utgöra statens samlade

andel i dessa

verksamheter.

-----------------------------------------------------

Försäkringskassan får inte utöva någon annan

verksamhet än som avses i första och andra styckena.

Den eller de försäkringskassor som regeringen

bestämmer får dock

a) genomföra försäkringsmedicinska utredningar och

utredningar om arbetslivsinriktad rehabilitering för

alla försäkringskassor samt bedriva därmed

sammanhängande forskning,

b) tillsammans med sjukvårdshuvudman bedriva

projekt som gäller viss medicinsk verksamhet och

därmed sammanhängande forskning i enlighet med vad

regeringen bestämmer.

Regeringen, eller den myndighet regeringen

bestämmer, får också föreskriva att det hos en eller

flera försäkringskassor skall finnas gemensamma

enheter för alla försäkringskassor för vissa ärenden

eller frågor.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

**FOOTNOTES**

[1]: Lagen omtryckt 1982:120.

[2]: Senaste lydelse 2002:1137.

Förslag till lag om ändring i hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763)

Härigenom föreskrivs att 3 § hälso- och

sjukvårdslagen (1982:763) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

3 §[3]1

-----------------------------------------------------

Varje landsting skall erbjuda en god hälso- och

sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget.

Detsamma gäller dem som är kvarskrivna enligt 16 §

folkbokföringslagen (1991:481) och stadigvarande

vistas inom landstinget. Även i övrigt skall

landstinget verka för en god hälsa hos hela

befolkningen. Vad som i denna lag sägs om landsting

gäller också kommuner som inte ingår i ett

landsting, i den mån inte annat följer av 17 §. Vad

här sagts utgör inte hinder för annan att bedriva

hälso- och sjukvård.

Landstingets ansvar omfattar dock inte sådan hälso-

och sjukvård som en kommun inom landstinget har

ansvar för enligt 18 § första och tredje styckena.

Ett landsting får sluta avtal med någon annan om

att utföra de uppgifter som landstinget ansvarar för

enligt denna lag. En uppgift som innefattar

myndighetsutövning får dock inte med stöd av denna

bestämmelse överlämnas till ett bolag, en förening,

en samfällighet, en stiftelse eller en enskild

individ.

-----------------------------------------------------

Landstinget får även Landstinget får även

träffa överenskommelse träffa överenskommelse

med kommun, den allmänna med kommun, den allmänna

försäkringskassan och försäkringskassan eller

länsarbetsnämnden om att länsarbetsnämnden om att

inom ramen för inom ramen för

landstingets uppgifter landstingets uppgifter

enligt denna lag samverka enligt denna lag samverka

i syfte att uppnå en i syfte att uppnå en

effektivare användning av effektivare användning av

tillgängliga resurser. tillgängliga resurser.

Landstinget skall bidra Landstinget skall bidra

till finansieringen av till finansieringen av

sådan verksamhet som sådan verksamhet som

bedrivs i samverkan. bedrivs i samverkan.

Enligt bestämmelser i Enligt bestämmelser i

lagen (2003:000) om lagen (2003:000) om

finansiell samordning av finansiell samordning

rehabiliteringsinsatser mellan allmän

mellan allmän försäkringskassa, hälso-

försäkringskassa, läns- och sjukvård, kommun och

arbetsnämnd, kommun och länsarbetsnämnd, får

landsting får landstinget landstinget delta i

delta i finansiell sam- finansiell samordning.

ordning inom

rehabiliteringsområdet.

-----------------------------------------------------

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som

bedrivits i samverkan med och delvis finansierats

av försäkringskassan eller länsarbetsnämnden. Vid en

sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del

av de uppgifter som behövs för att granska verksamheten.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223)

Härigenom föreskrivs att 31 § förvaltningslagen

(1986:223)[4] skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

31 § Bestämmelserna i 31 § Bestämmelserna i

13-30 §§ gäller inte 13-30 §§ gäller inte

sådana ärenden hos sådana ärenden hos myn-

myndigheter i kommuner digheter i kommuner och

och landsting där landsting där besluten

besluten kan överklagas kan överklagas enligt 10

enligt 10 kap. kommunal- kap. kommunallagen

lagen (1991:900). (1991:900).

Bestämmelserna gäller Bestämmelserna gäller

inte heller ärenden hos inte heller ärenden hos

samordningsförbund som samordningsförbund som

avses i 4 § lagen avses i 4 § lagen

(2003:000) om finansiell (2003:000) om finansiell

samordning av samordning mellan allmän

rehabiliteringsinsatser försäkringskassa, hälso-

mellan allmän och sjukvård, kommun och

försäkringskassa, länsarbetsnämnd.

länsarbetsnämnd, kommun

och landsting.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

**FOOTNOTES**

[3]:1 Senaste lydelse 2002:1028.

[4]:1 Lagen omtryckt 2003:246.

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)

Härigenom föreskrivs att 7 kap. 2 § inkomstskattelagen

(1999:1229) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

7 kap.[5]1

-----------------------------------------------------

2 §

-----------------------------------------------------

Helt undantagna från Helt undantagna från

skattskyldighet är skattskyldighet är

1. staten, 1. staten,

2. landsting, kommuner 2. landsting, kommuner

och kommunalförbund, och kommunalförbund,

3. pensionsstiftelser 3. pensionsstiftelser

enligt lagen (1967:531) enligt lagen (1967:531)

om tryggande av pen- om tryggande av pen-

sionsutfästelse m.m., och sionsutfästelse m.m., och

4. samordningsförbund 4. samordningsförbund

enligt 4 § lagen enligt 4 § lagen

(2003:000) om finansiell (2003:000) om finansiell

samordning av samordning mellan allmän

rehabiliteringsinsatser försäkringskassa, hälso-

mellan allmän försäk- och sjukvård, kommun och

ringskassa, läns- länsarbetsnämnd.

arbetsnämnd, kommun och

landsting.

-----------------------------------------------------

I lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel

finns bestämmelser om avkastningsskatt för pensionsstiftelser.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas

första gången vid 2005 års taxering.

**FOOTNOTES**

[5]:1 Senaste lydelse 2002:1028.

Förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 §

socialtjänstlagen (2001:453) skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

2 kap.

-----------------------------------------------------

6 §[6]1

-----------------------------------------------------

Kommunen får även träffa Kommunen får även träffa

överenskommelse med överenskommelse med

landstinget, den allmänna landstinget, den allmänna

försäkringskassan och försäkringskassan eller

länsarbetsnämnden om att, länsarbetsnämnden om att,

inom ramen för inom ramen för

socialtjänstens socialtjänstens

uppgifter, samverka i uppgifter, samverka i

syfte att uppnå en syfte att uppnå en

effektivare användning av effektivare användning av

tillgängliga resurser. tillgängliga resurser.

Kommunen skall bidra till Kommunen skall bidra till

finansieringen av sådan finansieringen av sådan

verksamhet som bedrivs i verksamhet som bedrivs i

samverkan. Enligt samverkan. Enligt

bestämmelser i lagen bestämmelser i lagen

(2003:000) om finansiell (2003:000) om finansiell

samordning av samordning mellan allmän

rehabiliteringsinsatser försäkringskassa, hälso-

mellan allmän försäk- och sjukvård, kommun och

ringskassa, länsarbetsnämnd får kom-

länsarbetsnämnd, kommun munen delta i finansiell

och landsting får kom- samordning.

munen delta i finansiell

samordning inom reha-

biliteringsområdet.

-----------------------------------------------------

Riksrevisionen får granska sådan verksamhet som

bedrivits i samverkan med och delvis finansierats av

försäkringskassan eller länsarbetsnämnden. Vid en

sådan granskning har Riksrevisionen rätt att ta del

av de uppgifter som behövs för att granska

verksamheten.

-----------------------------------------

-----------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

**FOOTNOTES**

[6]:1 Senaste lydelse 2002:1039.

Förslag till lag om ändring i lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter

Härigenom föreskrivs att 4 § lagen (2000:981) om fördelning

av socialavgifter skall ha följande lydelse.

-----------------------------------------------------

Regeringens förslag Reservanternas förslag

-----------------------------------------------------

4 §

-----------------------------------------------------

Sjukförsäkringsavgifter skall också finansiera

1. Centrala studiestödsnämndens kostnader med

anledning av att studielån som avser en sjukperiod

inte behöver återbetalas enligt studiestödslagen

(1999:1395) eller bestämmelser som har meddelats med

stöd av den lagen,

2. kostnader enligt lagen (1988:1465) om ersättning

och ledighet för närståendevård,

3. den allmänna försäkringens kostnader enligt

lagen (1991:1047) om sjuklön,

-----------------------------------------------------

4. vissa av de allmänna 4. vissa av de allmänna

försäkringskassornas försäkringskassornas

förvaltningskostnader och förvaltningskostnader och

kostnader för att delta i kostnader för att delta i

finansiell samordning finansiell samordning

inom rehabiliterings- inom rehabiliter-

området enligt lagen ingsområdet enligt lagen

(2003:000) om finansiell (2003:000) om finansiell

samordning av samordning mellan allmän

rehabiliteringsinsatser försäkringskassa, hälso-

mellan allmän och sjukvård, kommun och

försäkringskassa, länsarbetsnämnd samt

länsarbetsnämnd, kommun

och landsting, samt

-----------------------------------------------------

5. sådana statliga ålderspensionsavgifter enligt

lagen (1998:676) om statlig ålderspensionsavgift som

betalas för förmåner enligt 1 och 2 ovan samt 3 §.

-----------------------------------------------------

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004.

Bilaga 5

Socialutskottets yttrande 2003/04:SoU3y

Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet

Till socialförsäkringsutskottet

Socialförsäkringsutskottet har den 16 oktober 2003 berett

socialutskottet tillfälle att yttra sig över proposition

2002/03:132 Finansiell samordning

inom rehabiliteringsområdet, jämte dels motioner väckta med

anledning av propositionen, dels motioner väckta under den

allmänna motionstiden 2003 som

rör finansiell samordning.

Socialutskottet finner inte skäl att behandla motionerna.

Socialutskottet

Propositionen

I propositionen lämnas förslag till utformning av en

permanent finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

Finansiell samordning föreslås kunna

ske frivilligt mellan en försäkringskassa, ett landsting, en

länsarbetsnämnd samt en eller flera kommuner. Därigenom skall

en effektiv resursanvändning

underlättas. Målgruppen för den föreslagna finansiella

samordningen utgörs av människor som är i behov av samordnade

rehabiliteringsinsatser från flera

av de samverkande parterna för att uppnå eller förbättra

sin förmåga till förvärvsarbete. De åtgärder som får

finansieras genom den finansiella

samordningen skall ligga inom de samverkande parternas

samlade ansvarsområde och syfta till att återställa eller

öka den enskildes funktions- och

arbetsförmåga.

Den finansiella samordningen föreslås omfatta de resurser

som, i enlighet med samverkansparternas överenskommelse,

skall användas för att finansiera

samordnade insatser för den aktuella målgruppen. Av

resurserna till den finansiella samordningen skall den

allmänna försäkringskassan bidra med

hälften, medan kommun och landsting skall bidra med vardera

en fjärdedel. Den allmänna försäkringskassan föreslås få

möjlighet att disponera högst 5 %

av de budgeterade kostnaderna för sjukpenning till finansiell

samordning. Dessa medel skall utgöra statens samlade andel i

finansiell samordning.

Regeringen föreslår att den finansiella samordningen

skall bedrivas genom ett fristående samordningsorgan,

vari de samverkande parterna är

representerade. Samordningsorganet skall besluta om mål och

riktlinjer för den finansiella samordningen samt finansiera

insatser i enlighet med syftet

för den finansiella samordningen. Samordningsorganet skall

dessutom stödja samarbetet mellan samverkansparterna, t.ex.

genom att bistå bedömargrupper

som huvudmännen svarar för. Däremot skall samordningsorganet

inte besluta om förmåner eller rättigheter för enskilda eller

i övrigt vidta åtgärder som

innefattar myndighetsutövning. Samordningsorganet föreslås

kunna utgöras av ett särskilt inrättat samordningsförbund,

vari samtliga samverkansparter är

representerade.

I propositionen betonas vikten av att den finansiella

samordningen följs upp och utvärderas på både lokal och

nationell nivå. Samverkansparterna

föreslås få ansvaret för lokal uppföljning och utvärdering.

Den myndighet regeringen senare bestämmer bör få ansvaret för

den nationella uppföljningen

och utvärderingen av finansiell samordning.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari

2004.

Motionerna

Med anledning av propositionen har följande motioner väckts,

nämligen 2003/04:Sf2 av Sven Brus m.fl. (kd), 2003/04:Sf3

Sten Tolgfors m.fl. (m) och

2003/04:Sf4 Bo Könberg m.fl. (fp, c).

Socialutskottets ställningstagande

I propositionen föreslås att finansiell samordning skall

kunna ske frivilligt mellan en försäkringskassa, ett

landsting, en länsarbetsnämnd samt en

eller flera kommuner. Målgruppen för den föreslagna

finansiella samordningen utgörs av människor som är i behov av

samordnade rehabiliteringsinsatser

från flera av de samverkande parterna för att uppnå eller

förbättra sin förmåga till förvärvsarbete.

Socialutskottet ser positivt på förslaget om

permanent finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet.

Enligt utskottets bedömning innebär

förslaget att samarbetet mellan de olika verksamheterna kan

förbättras. Genom samordningen kan enskilda människors

behov av rehabiliteringsinsatser

tillgodoses bättre, vilket i sin tur innebär att förmågan

till eget förvärvsarbete främjas på ett effektivt sätt.

Vidare innebär förslaget att en

kostnadseffektiv användning av tillgängliga resurser

främjas. Socialutskottet ställer sig därför bakom regeringens

förslag till finansiell samordning

på rehabiliteringsområdet.

Socialutskottet konstaterar att organisationen och

utformningen av den finansiella samordningen i

första hand är en fråga för

socialförsäkringsutskottet och finner därför inte anledning

att närmare gå in på den frågan. Socialutskottet vill för sin

del framhålla vikten av att

de grundläggande principerna om likabehandling av människor

upprätthålls. De bestämmelser som aktualiseras inom

socialutskottets beredningsområde är

främst bestämmelser i socialtjänstlagen (2001:453, SoL)

och hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL). Således stadgas

i 1 kap. 1 § SoL bl.a. att

samhällets socialtjänst på demokratins och solidaritetens

grund skall främja människornas ekonomiska och sociala

trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor

och aktiva deltagande i samhällslivet. Vidare kommer

likabehandlingsprincipen till uttryck i 2 § första

stycket HSL där det stadgas att målet för

hälso- och sjukvården skall vara en god hälsa och en vård på

lika villkor för hela befolkningen. I 2 § andra stycket HSL

anges att vården skall ges med

respekt för alla människors lika värde och för den enskilda

människans värdighet samt att den som har det största behovet

av hälso- och sjukvård skall

ges företräde till vården. Den sistnämnda bestämmelsen ger

uttryck för människovärdesprincipen och behovs- och

solidaritetsprincipen. I samband med

införandet av bestämmelsen anförde socialutskottet bl.a.

följande (bet. 1996/97:SoU14 s. 22).

Vårdbehovet i varje enskilt fall måste enligt utskottet

bedömas utifrån förutsättningarna i just det fallet. Såväl

akuta som kroniska sjukdomar kan

variera i svårighetsgrad från tid till annan hos samma

patient och därmed vårdbehovet. Vården av en och samma sjukdom

kan därför enligt utskottets

uppfattning under olika stadier hamna i olika

prioriteringsgrupper. Vilken diagnos eller sjukdom det är

fråga om är inte det viktiga. Det avgörande

är i stället tillståndet och vårdbehovet vid varje

särskild tidpunkt. Högst prioritet bör därför gälla för vård

av livshotande akuta sjukdomar, vård

av svåra kroniska sjukdomar, palliativ vård och vård i

livets slutskede samt vård av människor med nedsatt autonomi.

Enligt utskottet är de ovan nämnda principerna av

grundläggande betydelse, och det kan inte komma i fråga att

göra avsteg från dem vid införandet av en

finansiell samordning. Den finansiella samordningen innebär

emellertid, som regeringen anfört, att samverkansparterna

kommer att prioritera särskilda

insatser för den aktuella målgruppen. Socialutskottet vill i

detta sammanhang understryka att det inte kan accepteras att

de som ingår i målgruppen får

tillgång till rehabilitering på bekostnad av övriga grupper

som är berättigade till sådana åtgärder. Utskottet ser därför

mycket positivt på att denna

fråga skall studeras särskilt i samband med den uppföljning

och utvärdering som regeringen förutskickat i propositionen.

Socialutskottet vill vidare betona betydelsen av

sjukdomsförebyggande arbete. Det är således angeläget att

det förebyggande arbetet uppmärksammas

även inom ramen för finansiell samordning. Hälsofrämjande och

sjukdomsförebyggande insatser på individ- och gruppnivå bör

enligt utskottets uppfattning

initieras och stödjas. Vidare bör metoder utvecklas så att

preventiva insatser naturligt integreras i vårdkedjan.

Som regeringen anför kan det vara särskilt problematiskt

att rehabilitera personer som har en kombination av

medicinska, psykiska, sociala och

arbetsmarknadsrelaterade problem, och det finns en risk

att dessa personer hamnar i en gråzon mellan olika aktörers

ansvarsområde. Socialutskottet

instämmer i att samverkan och samordning utgör viktiga medel

för att motverka att människor blir utan rehabilitering.

Utskottet vill i detta sammanhang

även erinra om den lag om gemensam nämnd inom vård- och

omsorgsområdet som trädde i kraft den 1 juli 2003 (SFS

2003:192). Lagen innebär att kommuner

och landsting ges möjligheter att samverka i en gemensam

nämnd för att gemensamt fullgöra uppgifter inom vård- och

omsorgsområdet. Utskottet vill också

peka på att regeringen nyligen tillkallat en nationell

psykiatrisamordnare med uppgift att bl.a. se över frågor som

rör samverkan och samordning inom

vård, social omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och

psykiskt funktionshindrade (dir. 2003:133).

Stockholm den 11 november 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd),

Kristina Zakrisson (s), Kerstin Heinemann (fp),

Conny Öhman (s), Catherine Persson (s),

Carl-Axel Johansson (m), Marina Pettersson (s),

Gabriel Romanus (fp), Kenneth Johansson

(c), Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén

(m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin

(mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel Johansson (s)

och Magdalena Andersson (m).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Carl-Axel Johansson (m), Anne Marie Brodén (m) och Magdalena

Andersson (m) anför:

Vi anser att samordning behövs för att överbrygga gränser

mellan stat och kommun, myndigheter, olika kommuner,

professioner och verksamhetskulturer.

Fokus behöver sättas på utveckling av samverkan och

samarbete. Myndigheternas uppdrag att samverka måste

prioriteras tydligt med specifikt avsatta

resurser.

Regeringen föreslår att den finansiella samordningen skall

bedrivas genom ett fristående samordningsorgan.

Samordningsorganet föreslås kunna utgöras

av ett särskilt inrättat samordningsförbund. Enligt vår

uppfattning avhjälps emellertid inte brister i viljan att

samverka enbart med inrättandet av en

ny politisk myndighetsnivå med nya gränsdragningsproblem.

Finansiell samordning mellan försäkringskassa och

sjukvård har i genomförda försök gett bäst resultat av allt

som provats för att undvika onödiga

långa sjukskrivningar. Vi anser emellertid att den

proposition som nu presenteras utmärks av villkor och

begränsningar för att inskränka möjligheterna

till finansiell samordning och hindra lokala initiativ.

Samordningsförbundet måste enligt förslaget omfatta fyra

parter: försäkringskassa, länsarbetsnämnd, landsting och

kommun. De samverkansprojekt som

visat sig leda till konkreta resultat har omfattat allt ifrån

två parter till flera. Det behövs möjligheter att lokalt

sätta ihop medel avsatta för

samverkan och möjlighet ges för två, tre eller fyra parter

att samverka. Vidare bör associationsformen kunna utformas

efter olika situationer och medge

lokala lösningar.

Förutom sådan samordning som bygger vidare på

Finsammodellen anser vi att många olika uppläggningar av

Socsamverksamhet också bör vara möjliga.

Regeringens förslag riktar sig till en snäv målgrupp som

omfattar människor som står mycket långt från arbetsmarknaden.

Samverkan kommer med denna

inriktning att koncentreras på de fall där det är svårast att

uppnå resultat. Vi har svårt att se att den föreslagna

modellen kommer att leda till mer

omfattande samverkan för målgruppen särskilt utsatta

människor. Vi saknar även en koppling till den

försökslagstiftning som Socsamsamarbetet bygger på

och som skulle ligga till grund för den permanenta

lagstiftningen enligt riksdagens beställning.

Fördelningen av kostnader för samverkan inom

samordningsförbundets ram skall enligt propositionen vara 25 %

för kommun respektive landsting och 50 %

för försäkringskassan. Detta är enligt vår mening för

stelbent för att lösa de mycket olika behoven av samverkan.

Budgetmedel bör avsättas i reda

pengar för samverkansprojekt och prioriteras politiskt genom

beslut att avsätta konkreta anslag.

Försäkringskassan kan bekosta yrkesmässiga

rehabiliteringsåtgärder riktade till personer som är

försäkrade, men vi anser att det är orimligt att

försäkringskassan skall stå för länsarbetsnämndens

kostnader i klump såsom föreslås. För målgruppen särskilt

utsatta är det inte i första hand

sjukpenning som betalas ut utan försörjningsstödet utgörs av

socialbidrag och a-kassa.

Enligt vår uppfattning bör Frisamlagstiftningen

kompletteras med regler för hur resurser skall kunna knytas

ihop vid samarbetsprojekt.

Vi vill också påpeka att statliga myndigheter saknar

uppdrag och befogenheter att delta i samverkan samt att

det kan finnas legala hinder för

samverkan, t.ex. sekretesslagstiftning och integritetsfrågor.

Bristen på överensstämmelse mellan myndigheterna vad gäller

kriterier för att komma i

fråga för åtgärder är ett annat exempel. Det bör ingå i

verksamheternas uppdrag att kartlägga hinder för samverkan.

Det anförda innebär att vi anser att

socialförsäkringsutskottet bör avstyrka proposition

2002/03:132 Finansiell samordning inom rehabiliteringsområdet

och tillstyrka motionerna 2003/04:Sf3 (m) och 2003/04:Sf405

(m) yrkandena 3 -5 och 7.

2. Utformningen av lagen om finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet

Kerstin Heinemann (fp), Gabriel Romanus (fp) och Kenneth

Johansson (c) anför:

Finansiell samordning mellan försäkringskassa och sjukvård

har i genomförda försök gett bäst resultat av allt som provats

för att undvika onödiga långa

sjukskrivningar. Vi anser emellertid att den proposition som

nu presenteras utmärks av villkor och begränsningar för att

inskränka möjligheterna till

finansiell samordning och hindra lokala initiativ.

Riksdagens beslut bör enligt vår uppfattning i stället

bli att finansiell samordning blir tillåten mellan

försäkringskassa, landsting, socialtjänst

och arbetsmarknadsmyndigheter, så att samordningen kan

omfatta två, tre eller fyra parter, efter lokal

överenskommelse. Flera olika slags samverkan,

med olika målgrupper och inriktning, skall kunna förekomma

inom samma geografiska område. Samordningsförbund eller någon

viss kostnadsfördelning mellan

parterna skall inte vara villkor för verksamheten. Vilka

satsningar som skall göras och vilka parter som skall

delta skall avgöras genom lokala

överenskommelser. Finansiell samordning skall kunna avse

rehabilitering men kunna omfatta även annat som kan minska

statens kostnader.

Förutom sådan samordning som bygger vidare på

Finsammodellen anser vi att många olika uppläggningar av

Socsamverksamhet också bör vara möjliga.

Som socialförsäkringsutskottets dåvarande majoritet (m, fp,

c, kd, mp) anförde i betänkande 2001/02:SfU18 behöver

villkoren för användande av medel

under berörda anslag på statsbudgeten anpassas till en

ny lag om finansiell samordning. Detsamma gäller anslagen inom

det arbetsmarknadspolitiska

området. När det gäller de ekonomiska ramarna bör en

försäkringskassa för finansiell samordning utan särskild

prövning få disponera upp till 10 % av de

för området beräknade kostnaderna för sjukpenning och

rehabiliteringsersättning. Regeringen bör snarast

återkomma med erforderliga förslag till

anpassningar av regler för arbetsmarknadspolitisk verksamhet

och sjukförsäkring med utgångspunkt i det beslut riksdagen nu

kommer att fatta.

Finansiell samordning ändrar inte sjukvårdens medicinska

prioriteringar. Vård skall ges efter medicinskt behov. I

utvärderingen av Finsamförsöken

visades att undanträngningseffekter inte uppstått. Såväl

detta som annat bör dock fortlöpande följas upp, och

verksamheten bör utvärderas till ledning

för dem som på lokal nivå skall ta ställning till vad som

är lyckat och vad som kan ersättas med bättre inriktad

verksamhet. Riksförsäkringsverket,

Socialstyrelsen och andra berörda myndigheter bör få i

uppdrag att göra dessa uppföljningar och utvärderingar

vad gäller prestationer och

prioriteringar och att lämna årliga rapporter om resultaten.

Vi anser vidare att de lokala parterna kan ha nytta av

ett utvecklingsarbete för att ta fram nya jämförelsenormer och

att regeringen bör ge berörda

myndigheter i uppdrag att i samverkan med Kommun- och

Landstingsförbunden utarbeta sådana jämförelsenormer.

Sammanfattningsvis anser vi att riksdagen skall stifta en

lag om finansiell samordning där alla de hinder som regeringen

lagt in har avlägsnats. Vi

utvecklar i motion Sf4 närmare hur denna lag samt

erforderliga följdändringar i andra lagar bör utformas.

Det anförda innebär att vi anser att

socialförsäkringsutskottet bör tillstyrka motion 2003/04:Sf4

(fp, c).

3. Utformningen av lagen om finansiell samordning inom

rehabiliteringsområdet

Chatrine Pålsson (kd) anför:

Att regeringen nu förelagt riksdagen en proposition om

finansiell samordning är välkommet. Jag anser dock att den

finansiella samordning som regeringen

föreslår omgärdas av ett regelverk som inte medger ett

optimalt utnyttjande av resurserna. Lagförslaget kommer,

om det införs, att även i

fortsättningen begränsa möjligheterna till finansiell

samordning och förhindra värdefulla lokala initiativ i

samordningen.

Det krav som ställs i propositionen på att såväl

försäkringskassa och länsarbetsnämnd som landsting och kommun

i samtliga fall måste delta omöjliggör

t.ex. det gemensamma arbete som sjukvård och

försäkringskassor utförde under Finsamförsöken. Vidare

anser jag att möjligheterna att utforma

verksamheten för de deltagande parterna begränsas av att den

allmänna försäkringskassan inte får använda mer än 5 % av de

budgeterade kostnaderna för

sjukpenning under anslaget 19.1 Sjukpenning och

rehabilitering m.m. till samordning. Risken är överhängande

att handlingsutrymmet upplevs så begränsat

att någon samordning inte påbörjas. Jag anser också att

förslaget att fyra parter alltid måste delta är ett hinder för

flera av de verksamhetsformer

som utvecklats med hjälp av Socsamlagstiftningen. Det har

visat sig att samordningen ibland är mer effektiv då färre

parter deltar, som t.ex. landsting

och försäkringskassa. I sådana fall kan dessutom andra

aktörer knytas till samordningen i ett senare skede.

Regeringens förslag innebär även att någon

samordning inte heller kan komma till stånd om en aktör

väljer att stå utanför. Propositionen begränsar också i

alltför hög grad vilka personer som kan

komma i fråga för den finansiella samordningen. Enligt min

uppfattning behövs inte någon avgränsning över huvud taget.

Den finansiella samordningen skall enligt propositionen

göras på frivillig basis, vilket jag instämmer i. Jag

anser dock att det behövs mer

kraftfulla reformer - såsom en rehabiliteringsförsäkring.

Kristdemokraternas förslag bygger på en statlig utredning -

"Rehabilitering till arbete - En

reform med individen i centrum" (SOU 2000:78). Utredningen

visade att den samhällsekonomiska vinsten av framgångsrik

rehabilitering är mycket stor i

förhållande till den sannolika kostnaden för själva

rehabiliteringen. För att komma bort ifrån det

myndighetsperspektiv som präglar dagens

rehabiliteringsinsatser bör tyngdpunkten flyttas till

en offentlig huvudaktör. Sammanfattningsvis kan

sägas att den förstärkta

rehabiliteringsförsäkringen leder till att

rehabiliteringen kommer i gång i ett betydligt tidigare

skede än vad som är fallet i dag. I motion

2003/04:Sf2 (kd) utvecklas närmare hur en sådan

rehabiliteringsförsäkring bör utformas.