Bet. 2003/04:SFU6

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU6

Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande ochvittnen

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkandet regeringens proposition 2003/04:35

Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och

vittnen m.m. jämte sex motioner som väckts med anledning av propositionen

och ett antal motionsyrkanden som väckts under allmänna motionstiden 2003.

Propositionen rör genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG

om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse

samt rådets rambeslut 2002/946/RIF om förstärkning av den straffrättsliga

ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och

vistelse. I propositionen föreslås att vissa straffbestämmelser i

utlänningslagen

(1989:529) skärps för att uppfylla kraven i de två EG-rättsakterna bl.a.

vad avser människosmuggling. Vidare föreslås att det straffrättsliga

ansvaret för vissa brott skall omfatta även gärningar som begås av oaktsamhet.

I propositionen föreslås vidare att det i utlänningslagen införs en

bestämmelse som gör det möjligt för en förundersökningsledare att ansöka om

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för utländska målsägande och vittnen,

bl.a. offer för människohandel, när det anses befogat med hänsyn till

genomförandet av förundersökning eller huvudförhandling i brottmål. Dessa

personer skall ges laglig möjlighet att stanna kvar i Sverige för att

genom vittnesmål och annan bevisning bistå brottsutredande personal. Under

den tid de vistas här kommer de att få tillgång till hälso- och sjukvård

och socialt bistånd. Staten kommer att ersätta kommuner och landsting för

de faktiska kostnader detta kan medföra.

Slutligen föreslås i propositionen en ändring av utlänningslagens

förvarsbestämmelser så att det klargörs att Migrationsverket har ansvaret för

behandlingen och tillsynen av förvarstagna personer även när dessa

tillfälligt befinner sig utanför förvarslokalerna.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 oktober 2004.

Utskottet, som anser att motionerna i många fall måste anses tillgodosedda,

tillstyrker regeringens förslag och avstyrker motionsyrkandena.

I ärendet finns 16 reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Avslag på propositionen

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf11 yrkande 1.

2. Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna

2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf12 yrkande

1, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3, 2003/04:Sf14 yrkande 1,

2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257 yrkande 8.

Reservation 1 (fp, kd, c)

Reservation 2 (v)

Reservation 3 (mp)

3. Olovlig vistelse i Sverige

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del,

2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.

Reservation 4 (kd, c)

Reservation 5 (v, mp)

4. Anställning utan föreskrivet tillstånd

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 a och 7 §§. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i

denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Reservation 6 (v, mp)

5. Otillåtet passerande av yttre gräns

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 b §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del,

2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf14 yrkandena 2 och 3 i

denna del.

Reservation 7 (kd, v, mp)

6. Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och

2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Reservation 8 (v, mp)

7. Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap. 3 a §. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna

2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande

2 i denna del, 2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna

del och 4, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del,

2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12

yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4,

2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och

2003/04:Sf403 yrkande 32.

Reservation 9 (fp, c)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (v)

Reservation 12 (mp)

8. Sjukvård, socialt bistånd och utbildning

Riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna om statlig

ersättning till kommuner och landsting för vissa utlänningar. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och avslår motionerna

2003/04:Ju290 yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448

yrkande 3 i denna del, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10

yrkande 4, 2003/04:Sf11 yrkande 6, 2003/04:Sf259 yrkande 1 i denna del

och 2003/04:A4 yrkande 11.

Reservation 13 (kd, c, mp)

9. Stöd vid återvändande

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,

2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 3 och 2003/04:Sf11

yrkande 5.

Reservation 14 (kd, c, mp)

10. Tillfällig vistelse utanför förvarslokal

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §. Därmed bifaller riksdagen proposition

2003/04:35 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 5 och

2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Reservation 15 (c)

Reservation 16 (mp)

11. Lagförslagen i övrigt

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529) till den del det inte omfattas av punkterna 2-7 och 10. Därmed

bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del.

Stockholm den 2 mars 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s), Sven

Brus (kd), Ronny Olander (s), Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén

(m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp),

Kurt Kvarnström (s) och Kalle Larsson (v).

Bakgrund

Inom Europeiska unionen föreligger två rättsakter som rör olaglig invandring

och människosmuggling, Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002

om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och

Rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av

den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa,

transitering och vistelse. Syftet med rättsakterna är att genom direktivet

vidareutveckla Schengenregelverket och definiera de förfaranden som skall

vara förbjudna samt att genom rambeslutet fastställa effektiva straffrättsliga

och andra sanktioner för att bekämpa människosmuggling. Direktivet innehåller

bestämmelser om vilka förfaranden som skall vara förbjudna enligt den

nationella lagstiftningen medan rambeslutet reglerar vilka straffrättsliga

och andra påföljder som skall kunna utdömas. Vidare finns ett tilläggsprotokoll

om människosmuggling land, luft- och sjövägen till Förenta nationernas

konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Anhörigkommittén har haft i uppdrag att utvärdera och göra en översyn av

utlänningslagens bestämmelser om straff för människosmuggling och att

utreda om möjligheterna till lagföring kan underlättas när det gäller

fall av såväl människosmuggling som människohandel samt att ta ställning

till vilka möjligheter som finns att ge offren för människohandel rättsligt

och annat stöd så att de skall kunna bistå i utredningar om brott. I

augusti 2002 lade kommittén fram betänkandet Människosmuggling och offer

för människohandel (SOU 2002:69).

En särskild utredare har haft i uppdrag bl.a. att ta ställning till om

det finns behov av att ändra utlänningslagens bestämmelser om behandlingen

av utlänningar som tagits i förvar. Betänkandet om Utlandsmyndigheternas

medverkan i utlänningsärenden m.m. (SOU 2001:110) överlämnades i december

2001.

Utskottet har behandlat proposition 2001/02:37 Sveriges antagande av

rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av

hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse i betänkande

2001/02:SfU6. Riksdagen godkände det inom EU upprättade utkastet till rambeslut

(rskr. 2001/02:71).

Utskottets överväganden

Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen

vad avser dels höjt straffmaximum vid människosmuggling, organiserande av

människosmuggling samt hjälp till olovlig vistelse, dels utvidgning av

hjälp till olovlig vistelse till att avse hjälp i vinstsyfte till all

vistelse som strider mot utlänningslagen, dels straffbeläggande av olovlig

passage genom medlemsstat i EU, Norge eller Island, dels borttagande av

kravet på vinstsyfte då någon hjälper en utlänning att olovligen komma in

i dessa stater. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om bl.a. avslag

på propositionen såväl helt som delvis, att humanitärt stöd till

människosmuggling inte skall vara straffbart och ändrade straffsatser.

Jämför reservationerna 1 (fp, kd, c), 2 (v) och 3 (mp).

Gällande ordning

I 10 kap. 2 a § första stycket utlänningslagen (1989:529), UtlL, föreskrivs

att fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande,

böter kan ådömas den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i

strid med föreskrifter i utlänningslagen eller i en författning som har

utfärdats med stöd av lagen. Är brottet grovt döms till fängelse i högst

två år. Vid bedömande av om brottet är grovt skall domstolen särskilt

beakta om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer

eller utförts under hänsynslösa former. Även försök och förberedelse till

brottet är straffbart.

Enligt 10 kap. 5 § första stycket UtlL döms den som i vinstsyfte planlägger

eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar

reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i

Sverige till fängelse i högst fyra år eller, om brottet är mindre allvarligt,

till böter eller fängelse i högst sex månader. Medhjälp till brott är

straffbart för den som insåg eller hade skälig anledning att anta att

resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.

Enligt 10 kap. 3 § 1 UtlL kan den som i vinstsyfte, genom att dölja en

utlänning eller genom någon annan sådan åtgärd, försöker hindra verkställighet

av ett beslut om avvisning eller utvisning dömas till fängelse i högst

ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter.

Av 10 kap. 3 a § UtlL framgår att straffansvar föreligger även för den

som hjälper en utlänning att olovligen komma in i övriga Schengenstater

om gärningen skett i vinstsyfte samt att även bestämmelsen i 10 kap. 3 §

UtlL avser gärning som riktar sig mot övriga Schengenstater.

Enligt artikel 1.1 a i rådets direktiv skall varje medlemsstat anta

lämpliga påföljder för var och en som avsiktligt hjälper en person som inte

är medborgare i en medlemsstat att resa in i eller passera genom en

medlemsstats territorium i strid med denna stats lagstiftning om utlänningars

inresa eller transitering. Av artikel 1.2 framgår att varje medlemsstat

får besluta att inte införa påföljder för sådant handlande som avses i

artikel 1.1 a genom att tillämpa nationell lagstiftning och praxis om

syftet med handlandet är att ge humanitärt stöd till personen i fråga.

Enligt artikel 1.1 b i rådets direktiv skall varje medlemsstat anta

lämpliga påföljder för den som i vinstsyfte avsiktligt hjälper en utlänning

som inte är medborgare i en medlemsstat att vistas på en medlemsstats

territorium i strid mot denna stats lagstiftning om utlänningars vistelse.

Artikel 1.1 i rådets rambeslut anger att varje medlemsstat skall vidta

nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de överträdelser som anges i

rådsdirektivets artiklar 1 och 2 medför effektiva, proportionella och

avskräckande straffrättsliga påföljder som kan medföra utlämning. Vidare

skall enligt artikel 1.3 varje medlemsstat vidta de åtgärder som krävs

för att säkerställa att sådana handlingar som definieras i artikel 1.1 a

och, i den mån det är relevant, artikel 2 a i direktivet är belagda med

frihetsstraff med en högsta gräns som inte får understiga åtta år. Detta

maximistraff skall avse gärningar som har begåtts i vinstsyfte och antingen

utgjort ett led i en kriminell organisations verksamhet eller varit

förenade med livsfara för de personer som utsatts för brottet. Rambeslutets

artikel 1.4 innehåller emellertid en undantagsregel som innebär att, om

det är nödvändigt för att bevara enhetligheten i det nationella straffrättsliga

systemet, de gärningar som anges i artikel 1.3 skall beläggas med

frihetsstraff där den högsta straffsatsen inte får understiga sex år, förutsatt

att det är ett av de strängaste straffen för brott som är lika allvarliga.

I artikel 4 i rådets direktiv anges att medlemsstaterna skall sätta i

kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa

direktivet före den 5 december 2004.

Enligt artikel 6 i FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling skall

varje part vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras

för att straffbelägga människosmuggling samt tillverkning, anskaffande,

tillhandahållande eller innehav av falska rese- eller identitetshandlingar

i syfte att främja människosmuggling om dessa gärningar begås uppsåtligen

och i vinstsyfte.

Propositionen

Brottsrubriceringarna människosmuggling och organiserande av människosmuggling

föreslås införas för de gärningar som regleras i 10 kap. 2 a § respektive

5 § UtlL. I propositionen anförs att med hänsyn till den omfattning denna

verksamhet fått under senare år och de allvarliga konsekvenser som den

medför för såväl enskilda som samhället måste brottslighet av detta slag

betraktas som allvarlig. Ett sätt för samhället att understryka det

klandervärda i ett brott är att belägga det med kännbara påföljder.

Maximistraffet vid grovt brott föreslås därför höjas till fängelse i högst

sex år. Det allvarligaste av dessa brott bör enligt propositionen benämnas

grov människosmuggling respektive grovt organiserande av människosmuggling.

De fall där omständigheterna är mindre allvarliga bör utgöra brott av

normalgraden. Vid ringa fall av brott föreslås böter eller fängelse i

högst sex månader. Vidare föreslås i propositionen att även hjälp till

att olovligen passera genom Sverige eller annan medlemsstat i EU, Norge

eller Island straffbeläggs och att kravet på vinstsyfte tas bort i de

fall då någon uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i

en medlemsstat i EU, Norge eller Island.

I propositionen anförs att det är viktigt att det finns möjlighet att

undanta visst handlande från det straffbara området i de fall det framgår

att avsikten är att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma hit för

att söka asyl. Däremot finns enligt propositionen inte anledning att

undanta dem som i vinstsyfte hjälper utlänningar att ta sig till Sverige

från straffansvar. Handlingar som innebär att någon tjänar pengar på att

hjälpa en utlänning till Sverige eller till övriga medlemsstater skall

också enligt rådets rambeslut medföra ett längre frihetsstraff. I

utlänningslagen är ideella handlingar straffria om de avser att främja att

utlänningar reser till Sverige. I propositionen anförs att det är väsentligt

att det inte uppstår någon tveksamhet om att det inte är straffbart att

som ett led i en ideell verksamhet hjälpa någon att komma till Sverige

för att här söka om asyl eller annat uppehållstillstånd. Kravet på vinstsyfte

för straffbarhet föreslås således finnas kvar i dessa fall.

Bestämmelsen om straffansvar för hjälp till olovlig vistelse föreslås

utvidgas till att avse hjälp till all vistelse som strider mot

utlänningslagstiftningen. Straffmaximum skärps till fängelse i högst två år och

möjligheten att döma till böter vid förmildrande omständigheter bör enligt

propositionen finnas kvar. Även försök till brott föreslås kriminaliseras.

I propositionen anges att eftersom en utlänning som uppehåller sig i

Sverige utan att ha det tillstånd som krävs och utan att söka sådant

tillstånd kan straffas, bör även den som hjälper utlänningen med att olovligen

vistas här kunna straffas. Detta ligger också i linje med de åtgärder som

är nödvändiga att vidta för att uppfylla bestämmelserna i rådsdirektivet,

rambeslutet och FN:s tilläggsprotokoll om människosmuggling. För

straffansvar bör det enligt propositionen krävas att det är fråga om ett aktivt

handlande i form av ett döljande av utlänningen eller annan sådan åtgärd

och att gärningen utförs i vinstsyfte.

I propositionen anges att kostnader för föreslagna straffskärpningar

avseende brott mot utlänningslagen, t.ex. kostnader för att genomföra

bevisupptagning utomlands, minskas genom förslaget om tidsbegränsade

uppehållstillstånd.

I vissa fall kan de straff som utdöms bli längre än vad som tidigare varit

fallet, vilket bedöms medföra en ökning av statens utgifter för kriminalvård

i anstalt med 5 miljoner kronor. Utgiftsökningen föreslås finansieras

delvis genom omfördelningar inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet, och

resterande belopp genom överföring från utgiftsområde 8 Invandrare och

flyktingar till utgiftsområde 4.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) yrkar i motion 2003/04:Sf11 avslag på propositionen

och begär att regeringen skyndsamt återkommer med ett nytt lagförslag med

de förändringar som avses i motionen (yrkande 1). Motionärerna anser att

restriktioner inte skall införas utan att det samtidigt öppnas nya vägar

för utlänningar att ta sig till Sverige. Vidare finns det enligt motionärerna

tekniska brister i regeringens förslag. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande

om att det klart bör framgå av lagtexten att straffrihet skall gälla för

humanitärt stöd som lämnas åt en utlänning, när detta sker utan syfte att

uppnå egen ekonomisk vinning. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om

att minimistraffet för grov människosmuggling samt grovt organiserande av

människosmuggling bör vara två års fängelse. Härigenom skulle enligt

motionärerna olika straffprocessuella tvångsmedel, som hemlig teleavlyssning

och hemlig kameraövervakning, kunna användas.

I motion 2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om att en skärpning av straffet för människosmuggling

måste kombineras med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human

asylpolitik i EU. För att komma åt smugglare krävs enligt motionärerna

skärpta straff för både organiserande av människosmuggling och människosmuggling

i vinstsyfte.

Också Lars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion 2003/04:Sf249 yrkande 15

ett tillkännagivande om att den enda rätta vägen att bekämpa människosmuggling

är att tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik. Motionärerna anser

att det är nödvändigt att skärpa och harmonisera straffen för människosmuggling

men att det under inga omständigheter bör införas sanktioner mot

människosmuggling där vinstsyfte saknas.

I motion 2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs i yrkande 1 ett

tillkännagivande om människosmuggling. Motionärerna välkomnar förslag om

att straffen skärps för människosmuggling i vinstsyfte. Det bör dock inte

vara straffbart att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma till

Sverige. Det finns enligt motionärerna allt färre lagliga sätt att ta sig

till och in i EU:s länder varför EU:s flyktingpolitik måste diskuteras.

Ulla

Hoffmann m.fl. (v) begär i motion 2003/04:Sf9 i denna del avslag på

förslagen i propositionen. Motionärerna pekar på att det inte bara är

människosmuggling i vinstsyfte som kriminaliseras utan även hjälp till inresa

av ideella skäl. Det är enligt motionärerna oacceptabelt att den humanitära

klausulen i rådsdirektivet är fakultativ och att bevisbördan läggs på den

enskilde. Motionärerna anser att ett humanitärt undantag bör gälla inte

bara vid hjälp att ta sig till Sverige utan även vid hjälp att resa in i

Sverige. Vidare bör straffsatserna inte höjas.

I motion 2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om att nya förhandlingar om direktivet och rambeslutet

bör påkallas.

I motion 2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp) yrkande 1 i denna del begärs

avslag på propositionen i dessa delar. I yrkandena 2 och 3 begärs ett

nytt lagförslag om människosmuggling och en översyn av utlänningslagstiftningen

i syfte att åstadkomma en humanare migrations- och asylpolitik. I motionen

anförs att ideell hjälp med transporter och inresa motiverad av humanitära

skäl inte skall vara straffbar. Motionären anser att straffskärpningen

för grovt brott kan godtas men att det kan komma att försvåra för

konventionsflyktingar och skyddsbehövande att ta sig till Sverige.

Konsekvenserna

av förslagen bör därför enligt motionären utvärderas så snart som möjligt.

Tillämpningsområdena för människosmuggling respektive organiserande av

människosmuggling är inte tydliga och straffskalorna är enligt motionären

inkonsekventa. Motionären anser slutligen att ideell hjälp till olovlig

vistelse motiverad av humanitära skäl inte skall vara straffbar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att människosmugglingen i allt högre grad har

kommit att bedrivas av kriminella organisationer med förgreningar i många

länder. Dessa kriminella organisationer ägnar sig ofta även åt annan grov

brottslighet, t.ex. narkotikasmuggling och människohandel. Människosmuggling

sker inte sällan under ovärdiga former eller under förhållanden där de

som smugglas utsätts för svåra umbäranden eller t.o.m. förolyckas.

Utskottet anser med hänsyn till den omfattning verksamheten fått under

senare år och de allvarliga konsekvenser som den medför för såväl enskilda

som samhället att denna brottslighet måste kunna beläggas med kännbara

påföljder.

Genom den föreslagna höjningen av straffskalan när det gäller brotten

människosmuggling och organiserande av människosmuggling uppfylls också

de krav som uppställs i rådsbesluten om att förhindra hjälp till olaglig

inresa och transitering.

Det nyligen antagna tilläggsprotokollet om människosmuggling, till FN:s

konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, syftar till

att förebygga och bekämpa människosmuggling samtidigt som de smugglade

migranternas rättigheter skyddas. Utskottet har tidigare vid ett flertal

tillfällen påtalat vikten av att det pågående arbetet inom EU med att

utarbeta en gemensam politik för asylfrågor och invandring inte får påverka

det skydd som flyktingar och asylsökande är berättigade till enligt bl.a.

FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning (Genèvekonventionen).

Den gemensamma politiken måste utgå från en fullständig och absolut

tillämpning av konventionen.

När det gäller frågan om undantag från det straffbara området då avsikten

är att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma till Sverige för att

söka asyl uttalade socialförsäkringsutskottet i samband med behandlingen

av proposition 2001/02:37 om Sveriges antagande av rambeslut om

människosmuggling att Sverige även i fortsättningen torde ha rätt att behålla

ett straffritt område för humanitära handlingar som avser att främja att

en utlänning reser till Sverige och att det hade varit önskvärt att den

humanitära klausulen i rådsdirektivet i vissa avseenden varit bindande

för medlemsstaterna (bet. 2001/02:SfU6). Av förevarande proposition framgår

också att kravet på vinstsyfte kvarstår beträffande den som planlägger

eller organiserar människosmuggling till Sverige (10 kap. 5 § UtlL).

Brottet människosmuggling enligt föreslagna 10 kap. 2 a § UtlL skall enligt

propositionens förslag omfatta inte bara hjälp att komma in i Sverige

utan också hjälp att olovligen komma in i annan medlemsstat i EU, Norge

eller Island. Vidare föreslås straffbarhet för den som hjälper en utlänning

att olovligen passera dessa länder eller Sverige. Det tidigare kravet på

vinstsyfte för den som hjälper en utlänning att olovligen komma in i andra

länder som omfattas av Schengensamarbetet tas således bort. I propositionen

anges att eftersom Irland och Storbritannien omfattas av Schengensamarbetet

i denna del kan ordalydelsen ändras till "medlemsstat i Europeiska unionen".

Utskottet konstaterar att den ändrade formuleringen även medför att de

nya medlemsstaterna i EU omfattas av bestämmelsen redan vid ikraftträdandet.

När det gäller frågan om straffbarhet vid rent humanitärt stöd till inresa

i Sverige vill utskottet peka på att den nya 10 kap. 2 a § kommer att

medföra följande. En utlänning som i Sverige söker asyl vid ankomsten

kommer enligt vad som framgår av propositionen inte att straffas för

olovlig inresa. Utskottet vill här understryka att därmed kan inte heller

den person som hjälper utlänningen att komma in i Sverige anses ha begått

en straffbar handling i detta avseende. Det föreligger således enligt

utskottets mening i dessa fall inte förutsättningar att på denna grund

väcka åtal för människosmuggling. Fråga är dock hur straffbestämmelserna

om människosmuggling skall tillämpas om utlänningen innan ankomsten till

Sverige fått hjälp av personen att olovligen komma in i eller passera en

annan medlemsstat i EU, Norge eller Island. Enligt det föreslagna lagrummets

ordalydelse torde denna del av handlingen komma att betecknas som

människosmuggling. Enligt utskottets mening kommer det i normalfallet dock

inte finnas någon anledning att i en sådan situation från svensk sida

straffa hjälparen till den som söker asyl vid ankomsten till Sverige.

Sammanfattningsvis kan de föreslagna nya bestämmelserna om människosmuggling

och organiserande av människosmuggling inte anses hindra en asylsökande

från att med hjälp av rent humanitärt bistånd komma in i Sverige för att

söka asyl vid ankomsten. Utskottet har därför inget att invända mot

bestämmelsernas utformning.

Beträffande hjälp till olovlig vistelse gäller i dag för straffbarhet att

någon, i vinstsyfte, genom att dölja en utlänning hindrar verkställighet

av ett beslut om avvisning eller utvisning. Hjälp till utlänningar att

olovligen vistas här kan utgöra ett led i en organiserad människosmuggling

eller människohandel. Utskottet ser allvarligt på att utlänningars olovliga

vistelse utnyttjas av andra för kriminell verksamhet eller egen vinning

och anser därför att den som genom ett aktivt handlande i form av ett

döljande av en utlänning eller annan sådan åtgärd och där gärningen utförs

i vinstsyfte bör kunna straffas. Straffbestämmelsen bör således utvidgas

till att avse hjälp till all vistelse som strider mot utlänningslagen.

Utskottet noterar att genom kravet på vinstsyfte för straffansvar kommer

handlingar som utförs av ideella skäl inte att vara straffbara.

Liksom när det gäller annan organiserad brottslighet är möjligheten att

använda olika former av straffprocessuella tvångsmedel av väsentlig

betydelse för att kunna upptäcka och utreda människosmuggling. Utskottet

kan konstatera att riksdagen beslutat om en ändring i rättegångsbalken

med ikraftträdande den 1 oktober 2004 (prop. 2002/03:74, bet. 2003/04:JuU2,

rskr. 2003/04:14). Ändringen innebär att vid användning av hemlig

teleavlyssning och hemlig kameraövervakning får en s.k. straffvärdeventil

användas även i de fall då minimistraffet inte uppgår till fängelse i

minst två år, om gärningens straffvärde i det konkreta fallet kan antas

överstiga två års fängelse. Genom lagändringen i rättegångsbalken kommer

den s.k. straffvärdeventilen att kunna användas vid brotten människosmuggling

och organiserande av människosmuggling. Det är därför enligt utskottets

mening inte nödvändigt att för dessa brott höja straffminimum till två år.

Motion 2003/04:Sf11 yrkande 3 får därmed anses tillgodosedd och avstyrks.

Utskottet tillstyrker propositionen i de delar som avser människosmuggling

och hjälp till olovlig vistelse m.m. Med hänsyn till vad som anförts får

motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena 1 och 2,

2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3,

2003/04:Sf14 yrkande 1, 2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257 yrkande

8 i huvudsak anses tillgodosedda och avstyrks.

Olovlig vistelse i Sverige och anställning utan föreskrivet tillstånd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen

vad avser straffbarhet vid oaktsam olovlig vistelse och vid anställning

utan föreskrivet tillstånd. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om

avslag på propositionens förslag i dessa delar samt om risk för att

straffbelägga asylsökande.

Jämför reservationerna 4 (kd, c), 5 (v, mp) och 6 (v, mp).

Gällande ordning

Av 10 kap. 1 § första stycket 1 UtlL framgår att en utlänning som uppehåller

sig i Sverige utan föreskrivet tillstånd och utan att inom föreskriven

tid ha ansökt om sådant tillstånd kan dömas till böter.

Enligt 10 kap. 1 § första stycket 2 UtlL kan en utlänning som har anställning

eller bedriver verksamhet som kräver arbetstillstånd, dömas till böter om

han eller hon inte innehar sådant tillstånd.

I 10 kap. 1 § andra stycket anges att till böter eller, när omständigheterna

är försvårande, fängelse i högst ett år döms den som har en utlänning i

sin tjänst fastän utlänningen inte har föreskrivet arbetstillstånd.

En arbetsgivare kan, även om något brottsligt förfarande inte kunnat

styrkas, dömas att betala en särskild avgift enligt 10 kap. 7 § UtlL.

Propositionen

I propositionen föreslås att olovlig vistelse skall vara straffbar även

när gärningen begås av oaktsamhet. I ringa fall skall åtal för brott inte

väckas annat än om det är motiverat från allmän synpunkt.

I propositionen anförs att en grundläggande princip för svensk migrationspolitik

är att den som reser in och vistas i Sverige skall ha utverkat ett tillstånd

att vistas här före inresan. Det är enligt propositionen normalt inte

försvarligt att en utlänning hävdar att han eller hon inte känner till

principen och därmed undgår straffansvar. Av främst processekonomiska

skäl finns det dock sällan behov av att straffa den som ändå skall avvisas

eller utvisas. I de fall en utlänning har en principiell rätt till

uppehållstillstånd kan det finnas ett samhällsintresse av att denne inte

vistas i landet under lång tid utan att söka uppehållstillstånd.

Av propositionen framgår att nuvarande bestämmelse vid sin tillkomst och

även vid tillkomsten av 1989 års utlänningslag ansågs tillämplig även vid

gärningar som begås av oaktsamhet. Senare ändringar i brottsbalken medförde

dock att straffbarhet för även oaktsamhet i dessa fall måste anges

uttryckligen i lagtexten. I propositionen föreslås att oaktsamhetsbrott skall

omfattas och att detta anges i lagtexten.

När det gäller möjligheten att i ringa fall inte väcka åtal, om det inte

är motiverat från allmän synpunkt, anges i propositionen som exempel på

ringa fall bl.a. om en utlänning ger in en ansökan men att detta dröjer

någon vecka efter det att tidigare gällande tillstånds giltighetstid har

löpt ut eller om utlänningen vistas här en kortare tid utan tillstånd.

Det bör också enligt propositionen finnas möjlighet att inte väcka åtal

såvida det inte är påkallat från allmän synpunkt, t.ex. i vissa situationer

då utlänningen ändå skall avvisas eller utvisas.

Enligt artikel 31 i Genèvekonventionen skall ingen stat straffa en flykting

för olovlig inresa eller olovlig vistelse, om flyktingen kommer direkt

från ett område där han hotades av politisk förföljelse som gällde hans

liv eller frihet, under förutsättning att flyktingen utan dröjsmål anmäler

sig hos myndigheterna och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa

eller sitt olovliga uppehåll. När det gäller frågan om möjligheterna att

med stöd av utlänningslagen straffa en utlänning och då även en flykting

för olovlig vistelse anges i propositionen att eftersom en flykting enligt

konventionen är skyldig att utan dröjsmål anmäla sig hos myndigheterna i

tillflyktslandet kan tillämpningen av straffbestämmelsen i utlänningslagen

inte anses strida mot Genèvekonventionen.

Beträffande frågan om anställning utan föreskrivet tillstånd anförs i

propositionen att det är rimligt att den som anställer en utlänning för

en kortare eller längre tid försäkrar sig om att utlänningen har tillstånd

att arbeta i Sverige. Oavsett hur ett anställningsavtal kommit till stånd

inträder således enligt förslagen i propositionen straffansvar för den

som uppsåtligen eller av oaktsamhet har en utlänning i sin tjänst utan

att kontrollera om denne har föreskrivet arbetstillstånd samt för den

utlänning som har anställning eller bedriver verksamhet som kräver

arbetstillstånd. I propositionen föreslås att det straffrättsliga ansvaret

utvidgas till att omfatta också situationer när gärningen begås av oaktsamhet.

Motioner

I motion 2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd) yrkande 3 i denna del begärs

att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslag om olovlig vistelse

i Sverige riskerar att straffbelägga asylsökande. Motionärerna anför att

flertalet asylsökande anmäler sig först när de befinner sig i Sverige och

att det finns olika skäl till att vissa inte kontaktar myndigheterna på

en gång.

Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkar i motionen 2003/04:Sf9 avslag på propositionens

förslag i denna del. Motionärerna ser inte något starkt behov av att

kriminalisera olovlig vistelse även vid oaktsamhet.

Mona Jönsson (mp) yrkar i motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 delvis avslag på

propositionen i denna del. I motionen anförs att utvidgningen av det

straffbara området till att omfatta även oaktsamhet inte är acceptabel.

Den som olovligen uppehåller sig i Sverige bör enligt motionären inte

bestraffas eftersom det är ett mycket komplicerat regelverk och det inte

kan krävas att dessa personer skall vara insatta i svensk rätt. Vidare är

motionären inte emot en utvidgning av det straffrättsliga ansvaret för

den som anställer en utlänning utan erforderliga tillstånd men anser att

det inte bör införas något straffansvar för utlänningen vid

oaktsamhet.

Utskottets ställningstagande

Det finns enligt utskottets mening ett samhällsintresse av att utlänningar

inte vistas i landet under lång tid utan att söka uppehållstillstånd. Av

främst processekonomiska skäl finns det dock sällan behov av att straffa

den som ändå skall avvisas eller utvisas. I vissa fall kan emellertid

utlänningen ha en principiell rätt till uppehållstillstånd exempelvis som

anhörig. Det kan då enligt utskottets mening finnas behov av att kunna

utdöma böter för den som i dessa situationer inte söker uppehållstillstånd.

Vidare bör det framgå av lagtexten att även gärningar som begås av

oaktsamhet omfattas. Utskottet kan här konstatera att straffbestämmelserna

om olovlig vistelse vid sin tillkomst och även vid tillkomsten av 1989

års utlänningslag ansågs tillämpliga även vid gärningar som begås av

oaktsamhet.

När det gäller frågan om ringa fall delar utskottet regeringens bedömning

att det kan röra sig om en någon vecka försenad ansökan efter det att ett

tidigare tillstånds giltighetstid löpt ut eller om utlänningen vistas här

en kortare tid utan tillstånd. Vidare bör gälla att om utlänningen ändå

skall avvisas eller utvisas och det inte är påkallat från allmän synpunkt

bör möjlighet att inte väcka åtal finnas.

Beträffande frågan huruvida propositionens förslag om olovlig vistelse

riskerar att straffbelägga asylsökande vill utskottet peka på att enligt

Genèvekonventionen skall en flykting utan dröjsmål anmäla sig hos

myndigheterna och visa godtagbara skäl för sitt olovliga uppehåll. Under dessa

förutsättningar får en stat inte straffa en flykting för olovlig vistelse.

I propositionen anges att med hänsyn till vad som anförts om s.k. ringa

fall och möjlighet att inte väcka åtal kan förslaget inte anses strida

mot konventionen. Utskottet, som vill poängtera vikten av att konventionen

efterlevs, anser att det är nödvändigt att tillämpningen av straffbestämmelsen

noga följs.

I princip krävs arbetstillstånd för utlänningar som vill arbeta i Sverige.

Undantag görs bl.a. för den som har permanent uppehållstillstånd eller

är nordisk medborgare eller EU-medborgare. Om utlänningen saknar

arbetstillstånd kan han eller hon dömas till böter samt avvisas. Den som har

en utlänning i sin tjänst utan att denne har föreskrivet arbetstillstånd

kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år.

Utskottet delar regeringens bedömning att det inte skall fordras uppsåt

för straffbarhet i dessa fall. Straffbestämmelsen bör således utvidgas

till att även omfatta gärningar som begås av oaktsamhet.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag om olovlig

vistelse och om avsaknad av tillstånd vid arbete samt avstyrker därmed

motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del

och 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.

Otillåtet passerande av yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven

anmälan

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen

vad avser höjt maximistraff för otillåtet passerande av yttre gräns samt

straffrättsligt ansvar vid oaktsam underlåtenhet att göra föreskriven

anmälan. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om bl.a. avslag på

propositionens förslag i dessa delar.

Jämför reservationerna 7 (kd, v, mp) och 8 (v, mp).

Gällande ordning

En utlänning som på ett otillåtet sätt passerar en yttre gräns kan enligt

10 kap. 2 § 4 UtlL dömas till böter eller, när omständigheterna är

försvårande, till fängelse i högst sex månader.

I 5 kap. 1 § utlänningsförordningen (1989:547), UtlF, anges att med inre

gräns avses en landgräns mot Schengenstat, samt hamnar för reguljära

färjeförbindelser och flygplatser där avgående och ankommande trafik inte

kommer direkt från en ort utanför en Schengenstat. Med yttre gräns avses

land- eller sjögränser samt hamnar och flygplatser som inte räknas som

inre gräns.

Enligt 5 kap. 3 § första stycket UtlF får inresa och utresa över en yttre

gräns inte utan tillstånd av polismyndigheten ske annat än vid en s.k.

gränskontrollort (de orter som är gränskontrollorter anges i paragrafens

andra stycke). Undantag gäller för utlänningar som fått särskilt tillstånd

av polismyndigheten, medborgare i en Schengenstat som reser direkt in

från eller ut till Schengenstat på ett fritidsfartyg, besättningsmän och

passagerare på luftfartyg som avses i 10 §, eller besättningsmän på fartyg

som avses i 9 § (5 kap. 4 § UtlF).

Enligt 5 kap. 6 § UtlF skall en utlänning som reser in i landet över en

yttre gräns visa upp sitt pass för polismyndigheten. Polisen skall också

undersöka om det finns tecken på förfalskning, kontrollera varifrån

personen kommer, vart han eller hon skall resa och syftet med resan samt

att utlänningen har tillräckliga medel för sin vistelse och återresa.

Vidare skall undersökas om personen är upptagen på den gemensamma spärrlistan

som finns i Schengens datoriserade informationssystem (SIS).

Enligt 10 kap. 2 § 2 UtlL döms den som inte gör anmälan som föreskrivs i

en författning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen till böter

eller, när omständigheterna är försvårande, fängelse i högst sex månader.

Enligt 5 kap. 12 och 14 §§ UtlF skall befälhavare, eller en representant

för denne, på vissa ankommande fartyg anmäla sig till Kustbevakningen

inom en viss tid före ankomst. Anmälan omfattar bl.a. fartygets

besättningslistor och passagerare.

Av 10 kap. 2 § 1 UtlL framgår att en utlänning, som i annat avseende än

beträffande skyldigheten att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller

arbetstillstånd, överträder bestämmelser i utlänningslagen eller vad som

föreskrivits med stöd av lagen, döms till böter eller, när omständigheterna

är försvårande, till fängelse i högst sex månader.

Propositionen

I propositionen anförs att eftersom personkontrollerna vid de inre gränserna

har tagits bort och en utlänning som tagit sig in i Schengenområdet i

princip kan röra sig fritt mellan medlemsstaterna, är det väsentligt att

passerandet av den yttre gränsen sker på ett sätt som möjliggör den

kontroll av utlänningar som åläggs medlemsstaterna enligt Schengenkonventionen.

Före Schengeninträdet år 2001 var olovlig inresa i Sverige inte kriminaliserad,

förutom i de fall då en utlänning som på grund av ett tidigare verkställt

beslut om utvisning på grund av brott var förbjuden att återvända till

Sverige trots detta olovligen reste in i landet. Däremot kunde den som

hjälpte en utlänning att olovligen ta sig in i Sverige, då liksom nu,

komma att straffas.

För att straffet för otillåtet passerande av yttre gräns skall stå i

proportion till vad den som smugglar in utlänningen riskerar föreslås i

propositionen att straffskalan skärps. Normalpåföljden för detta brott

bör vara fängelse i högst ett år och böter bör bara kunna komma i fråga

när omständigheterna är mildrande.

När det gäller frågan om även en flykting kan komma att straffas för

olovlig inresa och om svensk lag därmed kan anses strida mot Genèvekonventionen

anförs i propositionen följande. Eftersom artikel 31 i konventionen

förutsätter att en flykting utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna

och visar godtagbara skäl för sin olovliga inresa för att undgå straffansvar,

anser regeringen att konventionsåtagandet kan anses uppfyllt för svensk

del. Den utlänning som vill söka skydd i Sverige skall vid ankomsten anmäla

sig till myndigheterna för att därefter få sin ansökan om asyl prövad.

Straffbestämmelsen hindrar således ingen från att söka asyl i Sverige.

Det straffrättsliga ansvaret för den som inte gör anmälan föreskriven i

en författning som har utfärdats med stöd av utlänningslagen föreslås i

propositionen utvidgas till att också omfatta gärningar som begås av

oaktsamhet. I propositionen föreslås vidare att det straffrättsliga ansvaret

enligt 10 kap. 2 § 1 UtlL för en utlänning som i annat avseende än när

det gäller skyldighet att ha pass, visering, uppehållstillstånd eller

arbetstillstånd överträder bestämmelser i utlänningslagen eller vad som

föreskrivits med stöd av lagen skall tas bort.

Motioner

Sven Brus m.fl. (kd) yrkar i motion 2003/04:Sf14 yrkande 2 avslag på

förslaget om att skärpa straffet för otillåtet passerande av yttre gräns.

Motionärerna anser att den som i vinstsyfte smugglar in en person i

Sverige inte kan jämställas med de människor som söker sig hit. I yrkande

3 i denna del begärs att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslaget

om otillåtet passerande av yttre gräns riskerar att straffbelägga asylsökande.

I motionen anges att det finns personer som av något skäl inte kontaktar

myndigheterna på en gång och att flertalet asylsökande anmäler sig till

myndigheterna först när de befinner sig i Sverige.

I motion 2003/04:Sf9 i denna del av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas avslag

på propositionens förslag om att straffen för otillåtet passerande av

yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven anmälan skall skärpas.

Mona Jönsson (mp) begär i motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del avslag

på propositionen i dessa delar eftersom personers fria rörlighet över

gränser inte bör vara kriminaliserad. Motionären har förståelse för behovet

av anmälningsplikt för befälhavare men är emot straff om anmälan uteblir

på grund av humanitära skäl.

Utskottets ställningstagande

Enligt Genèvekonventionen får en stat inte straffa en flykting för olovlig

inresa, om flyktingen kommer direkt från ett område där han eller hon

hotades av politisk förföljelse som gällde hans eller hennes liv eller

frihet. Konventionen förutsätter emellertid att flyktingen, för att undgå

straffansvar, utan dröjsmål anmäler sig till myndigheterna och visar

godtagbara skäl för sin olovliga inresa. Enligt utskottets uppfattning bör

den utlänning som vill söka skydd i Sverige vid ankomsten anmäla sig till

myndigheterna för att därefter få sin ansökan om asyl prövad. Enligt vad

som framgår av propositionen så kommer den som söker asyl vid ankomsten

inte att straffas för otillåtet passerande av yttre gräns.

När det gäller underlåtenhet av en befälhavare, eller en representant för

denne, att göra anmälan som föreskrivs i en författning som har utfärdats

med stöd av utlänningslagen delar utskottet regeringens bedömning att

underlåtenhet att göra en föreskriven anmälan skall vara straffbar även

när den begås av oaktsamhet.

Utskottet tillstyrker propositionen vad gäller otillåtet passerande av

yttre gräns och underlåtenhet att göra föreskriven anmälan samt avstyrker

motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del

samt 2003/04:Sf14 yrkandena 2 och 3 i denna del.

Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen

vad avser möjligheten att ge tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande

och vittnen. Riksdagen bör därmed avslå motionsyrkanden om permanenta

uppehållstillstånd för dessa personer.

Jämför reservationerna 9 (fp, c), 10 (kd), 11 (v) och 12 (mp).

Propositionen

I propositionen föreslås att en ny bestämmelse införs i utlänningslagen

som gör det möjligt att bevilja tidsbegränsat uppehållstillstånd till

utlänningar då det är befogat med hänsyn till genomförandet av förundersökning

eller huvudförhandling i brottmål. Syftet är att lagföringen av brott

skall kunna underlättas genom att de utlänningar som utsatts för brott i

Sverige eller vittnen ges möjlighet att stanna kvar här under brottsutredning

och rättegång i de fall där förundersökningsledaren bedömer att deras

medverkan kan vara av betydelse för rättsprocessen. Tillståndsgivningen

begränsas inte till mål rörande ett visst slags brott.

En ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd skall kunna göras av såväl

polismyndighet som åklagare i egenskap av förundersökningsledare, vilka

genom förhör och andra utredningsåtgärder enligt propositionen bäst kan

bedöma vikten av att målsäganden eller vittnet är personligen närvarande

under rättsprocessen och därmed avgöra om utlänningen kan antas ha betydelse

som bevisperson.

Det tidsbegränsade uppehållstillståndet innebär att brottsoffren ges tid

att samla sig och fundera över sin situation. För att förhindra avvisning

eller utvisning bör därför förundersökningsledaren skyndsamt ansöka om

ett tidsbegränsat uppehållstillstånd när polisen påträffar de kvinnor

eller män som utsatts för människohandel. De skall då också ges information

om möjligheterna att söka annan form av uppehållstillstånd. Endast

förundersökningsledaren föreslås få rätt att överklaga Migrationsverkets

beslut till Utlänningsnämnden.

I propositionen anges att någon yttersta tidsgräns för uppehållstillståndet

inte bör anges eftersom det skulle kunna leda till att syftet med

lagförslaget, att lagföring av brott skall underlättas genom att bevispersonerna

är kvar här i landet fram till dess att rättsprocessen är avslutad, inte

uppnås fullt ut. Beroende på omständigheterna i det enskilda fallet kan

tillståndet enligt propositionen inledningsvis ges för en kortare tid på

någon eller några månader. Om brottsutredningen blir omfattande eller om

målet drivs i flera instanser kan förundersökningsledaren vid flera

tillfällen ansöka om ny förlängning av det tidigare beviljade tillståndet.

Detta innebär att berörda bevispersoner kan komma att vistas i Sverige

under en längre tid, ibland överstigande ett år. I dessa fall kan det

enligt propositionen bli aktuellt att personerna folkbokförs i Sverige.

För

att klargöra att det tidsbegränsade tillståndet, som har utverkats efter

ansökan av annan än utlänningen själv, inte skall begränsa en persons

möjligheter att få en ansökan om uppehållstillstånd prövad på andra grunder

föreslås att en bestämmelse härom införs i utlänningslagen.

I propositionen görs bedömningen att nuvarande regler i utlänningslagen

kan omfatta de situationer som kan komma att uppstå vid en prövning av

frågan om permanent uppehållstillstånd av bl.a. humanitära skäl för t.ex.

offer för människohandel eller när det gäller barn som utsatts för brott.

Några ytterligare föreskrifter som tar sikte på denna situation föreslås

därför inte.

Motioner

I motion 2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 4 begärs ett

tillkännagivande om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd

efter att ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka

som målsägande eller vittne. I motionen anförs att genom att ta i anspråk

den som är brottsoffer för utredning och domstolsförhandling får staten

anses ha tagit på sig ett ansvar för att bereda offret skydd mot de risker

som detta medför. Utlänningen bör därför i vissa fall kunna ges permanent

uppehållstillstånd, vanligen av humanitära skäl. Motionärerna saknar också

i detta sammanhang barnperspektivet. I yrkande 7 anförs att de krav som

skall ställas upp för att bevilja tidsbegränsade uppehållstillstånd för

utländska vittnen och målsäganden bör preciseras i lagen. Det kan t.ex.

vara att tillstånd bör ges i situationer där det dels på grund av brottets

karaktär, dels brottsutredning och lagföring av den misstänkte framstår

som påkallat. Ett tillkännagivande härom begärs.

Inger René m.fl. (m) begär i motion 2003/04:Ju290 om trafficking ett

tillkännagivande om vikten av att underlätta för kvinnorna att biträda

myndigheterna. Juridisk hjälp, vittnesskydd och tidsbegränsade

uppehållstillstånd

kan säkerställa att offren kan vittna om brottsliga gärningar (yrkande 4).

I motionerna 2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp) yrkande 2 samt

2003/04:Sf249 yrkande 5 och 2003/04:Ju447 yrkande 6 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivanden om att offer för människohandel i normalfallet

skall beviljas permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl. Det är

enligt motionärerna inte tillräckligt att offren för människohandel skall

få stanna endast under den tid som rättsprocessen kräver.

Sven Brus m.fl. (kd) begär i motionerna 2003/04:Sf14 yrkande 4 och

2003/04:Sf403 yrkande 32 att regeringen återkommer med förslag som innebär

att offer för människohandel som inte kan garanteras skydd vid hemkomsten

skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande

eller av humanitära skäl. Att endast erbjuda offer för människohandel ett

tillfälligt uppehållstillstånd för att de skall vittna mot sina förövare

skulle enligt motionärerna kunna ses som bara ännu ett sätt att utnyttja

dem.

I motion 2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) yrkande 14 i denna

del begärs ett tillkännagivande om att temporära uppehållstillstånd bör

ges snabbt.

I motion 2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v) yrkande 3 begärs

ett tillkännagivande om flyktingstatus för de kvinnor som transporterats

hit för sexuell exploatering. Motionärerna anser att genom att ge kvinnor

utsatta för människohandel med sexuella ändamål tillfälligt uppehållstillstånd

i syfte att de skall kunna bidra till uppklarande av brott och bistå under

rättegång skulle vara ytterligare ett övergrepp, denna gång begånget av

den svenska staten. Den förföljelse som dessa kvinnor utsätts för är enligt

motionärerna förföljelse på grund av kön, och kvinnorna bör erhålla

flyktingstatus.

Ett tillkännagivande om att personer som fallit offer för människohandel

eller trafficking bör få permanent uppehållstillstånd begärs i motion

2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 1. Motionärerna vill

se en generös bedömning. I yrkande 2 begärs ett tillkännagivande om att

personer som fallit offer för människohandel skall kunna lämna in en

ansökan om uppehållstillstånd innan det tidsbegränsade uppehållstillståndet

löpt ut och under tiden brottsutredning pågår.

I motion 2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c) yrkande 2 anförs att

kvinnor drabbade av människohandel bör ges uppehållstillstånd så att de

kan stanna under hela rättegångsprocessen. Vidare bör möjligheterna till

asyl på grund av humanitära skäl ses över då många av dem har svårt att

återvända. I motionen begärs tillkännagivanden härom.

Också i motion 2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c) yrkandena 1 i denna

del och 2 begärs tillkännagivanden om att traffickingoffer skall ges

temporärt uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen samt att asyl

skall kunna beviljas av humanitära skäl.

Mona Jönsson (mp), som i motion 2003/04:Sf13 tillstyrker förslaget om

tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, anför i

yrkande 1 i denna del kritik mot att Utlänningsnämnden skall vara

överprövningsinstans för Migrationsverkets beslut i dessa fall.

I motion 2003/04:Ju448 om trafficking av Mona Jönsson m.fl. (mp) yrkandena

3 i denna del och 4 begärs tillkännagivanden om att uppehållstillstånd

bör kunna ges tills utredningen är avslutad och om att en särskild prövning

bör göras i varje individuellt fall om möjlighet till permanent

uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl.

Även i motion 2003/04:Ju390 om människohandel för sexuella ändamål av

Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande 2 i denna del begärs ett tillkännagivande

om rätten för de för brottet utsatta kvinnorna att få stanna i

Sverige.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar förslaget om tidsbegränsade uppehållstillstånd för

utländska målsägande och vittnen så att dessa s.k. bevispersoner kan ges

en laglig möjlighet att tillfälligt stanna kvar i Sverige för att genom

vittnesmål och annan bevisning bistå brottsutredande personal att lagföra

brott. Möjligheten till tidsbegränsade uppehållstillstånd är inte begränsade

till någon viss kategori brott. Utskottet vill dock understryka, vilket

också framgår av propositionen, att det skall vara fråga om allvarlig

brottslighet där utlänningens medverkan bedöms ha betydelse för möjligheten

att lagföra brottet. I propositionen anges att förundersökningsledaren

skyndsamt bör ansöka om ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att

förhindra en eventuell avvisning eller utvisning i dessa fall.

Förundersökningsledaren bör också samråda med bevispersonen om hans eller hennes

vilja att stanna kvar i Sverige innan en ansökan görs. Härvid bör även

kunna beaktas de praktiska möjligheterna att bereda skydd mot de risker

som medverkan som målsägande eller vittne i sig kan medföra för personen.

När ansökan om tidsbegränsat uppehållstillstånd i dessa fall avser ett

barn anser utskottet att det bör göras en samlad bedömning och att hänsyn

till barnets bästa måste vägas in i alla led. Vidare är det enligt utskottets

mening viktigt att utlänningen, eventuellt med biträde av tolk, informeras

av polis och åklagare om vilka andra grunder för uppehållstillstånd som

finns och om vad som kommer att gälla under vistelsetiden i form av boende,

försörjning m.m. Därutöver måste givetvis information om rätt till

målsägandebiträde, stödperson under rättegång m.m. enligt gällande regler

lämnas.

Att någon har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd som målsägande

eller vittne på ansökan av förundersökningsledaren skall inte hindra att

en ansökan av personen själv om uppehållstillstånd i Sverige på andra

grunder prövas. Detta föreslås också uttryckligen anges i utlänningslagen.

Utskottet vill i detta sammanhang peka på att det med nuvarande lagstiftning

är möjligt för brottsoffer att få permanent uppehållstillstånd bl.a. av

humanitära skäl. Anhörigkommittén har, när det gäller denna möjlighet, i

sitt betänkande Människosmuggling och offer för människohandel (SOU

2002:69) anfört bl.a. att de bedömningar och uttalanden som gjorts av

regeringen och Utlänningsnämnden lämnar utrymme för möjligheten att vid

påtagligt ömmande omständigheter ge uppehållstillstånd även för vissa

offer för människohandel. Det kan exempelvis vara fråga om uppslitande

händelser som offret utsatts för bl.a. i Sverige liksom offrets befogade

rädsla för och utsatthet i förhållande till t.ex. gärningsmän som väntar

i hemlandet i kombination med att myndigheterna i hemlandet inte kan bereda

det skydd eller den vård som kan behövas med anledning av brottet.

Utskottet anser att det är angeläget att den som i Sverige medverkat i en

process rörande allvarlig brottslighet, och som därvid på ett substantiellt

sätt bidragit till att någon lagförs för exempelvis människosmuggling

eller människohandel, bör kunna ges ett permanent uppehållstillstånd.

Personen har i dessa situationer i regel utsatts för stor fara och måste

enligt utskottets mening kunna beredas skydd härför. Utskottet motsätter

sig däremot att enbart det faktum att en utlänning varit utsatt för brott

automatiskt skall föranleda att ett permanent uppehållstillstånd ges.

Enligt utskottets mening måste en sammantagen bedömning göras i fråga om

de skyddsbehov eller humanitära skäl som kan utgöra grund för uppehållstillstånd

i det enskilda fallet. Som framgår av propositionen skall redan vid frågan

om det tidsbegränsade uppehållstillståndet beaktas möjligheten att bereda

offret skydd mot de risker som en utredning och domstolsförhandling kan

medföra för brottsoffret.

I detta sammanhang kan utskottet vidare konstatera att Utlänningslagskommittén

(UD 2003:02), som beräknas avsluta sitt arbete senast den 1 juni 2004,

enligt sina direktiv, med utgångspunkt i den lagrådsremiss med förslag

till ny instans- och processordning i utlännings- och medborgarskapsärenden,

skall se över reglerna och lämna förslag när det gäller bl.a. uppehållstillstånd

av humanitära skäl. Utskottet vill också här peka på att i kommissionens

förslag till direktiv om tillfälligt uppehållstillstånd för offer för

medhjälp till olaglig invandring och människohandel som samarbetar med

myndigheterna, KOM(2002) 71, föreslås att en medlemsstat skall ta hänsyn

till att offret samarbetat vid prövningen av en ansökan om uppehållstillstånd

(artikel 16.1). En politisk överenskommelse om huvuddelarna i direktivförslaget

nåddes i november 2003. Fråga har emellertid väckts om det i direktivet

bör anges att medlemsstaterna skall eller får ta denna hänsyn. Bland annat

denna del har därför lyfts ur för vidare behandling.

Utskottet noterar att regeringens lagförslag innebär att även punkt 3 i

2 kap. 5 § andra stycket ändras, nämligen att det avslutande ordet "eller"

tas bort.

Utskottet, som tillstyrker propositionen i dessa delar, anser motionerna

2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Sf14

yrkande 4 och 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del i huvudsak tillgodosedda.

Motionerna avstyrks.

Utskottet avstyrker även motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 1, 2003/04:Sf12

yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf249 yrkande 5,

2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2, 2003/04:Sf403 yrkande 32,

2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju447

yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4 och 2003/04:Ju452

yrkande 3.

Motion 2003/04:Sf10 yrkande 2 om möjligheten i dessa fall för en person

med tidsbegränsat uppehållstillstånd att lämna in en ansökan om

uppehållstillstånd på andra grunder är tillgodosedd med propositionens förslag

och avstyrks.

Sjukvård, socialt bistånd och utbildning

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag att godkänna de föreslagna

riktlinjerna om statlig ersättning till kommuner och landsting för vissa

utlänningar. Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om socialt stöd,

hälso- och sjukvård samt boende för personer med tidsbegränsade

uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen.

Jämför reservation 13 (kd, c, mp).

Gällande ordning

Enligt 2 kap. 2 § socialtjänstlagen (2001:453) har kommunen det yttersta

ansvaret för att de som vistas i kommunen får det stöd och den hjälp som

de behöver. Av 4 kap. 1 § framgår att den som inte själv kan tillgodose

sina behov eller kan få dem tillgodosedda på annat sätt har rätt till

bistånd av socialnämnden för sin försörjning och för sin livsföring i

övrigt. Den enskilde skall genom biståndet tillförsäkras en skälig

levnadsnivå. Kommunen har vidare ett ansvar enligt 5 kap. 11 § socialtjänstlagen

att verka för att bl.a. den som utsatts för brott får stöd och hjälp.

Socialnämnden skall också enligt 1 § samma kapitel bl.a. verka för att

barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden.

Asylsökande barn har enligt förordningen (2001:976) om utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg för asylsökande barn m.fl. rätt till

utbildning m.m. Kommunerna ersätts av staten för detta.

Propositionen

I propositionen föreslås att de målsägande och vittnen som har beviljats

tidsbegränsat uppehållstillstånd för att närvara vid genomförandet av

förundersökning eller huvudförhandling i brottmål skall ha tillgång till

samma hälso- och sjukvård samt bistånd enligt socialtjänstlagen som i

Sverige bosatta personer. Bistånd enligt socialtjänstlagen skall även

kunna utgå under ansökningstiden.

Situationen för de utlänningar det kan vara fråga om kan enligt propositionen

jämföras med kvinnor som utsatts för våld i hemmet genom att utlänningen

kan ha lika svårt att återvända till sin normala miljö. De kan även leva

med en liknande hotbild. Det är därför viktigt att socialtjänsten särskilt

beaktar detta samt i dessa ärenden samarbetar med polisen om det skydd

som personerna kan behöva. Vidare kan brottsoffer som är barn behöva

särskilda insatser av kommunen på grund av att de inte kan ta hand om sig

själva. Barn och ungdomar som vistas här med anledning av

förundersökningsledarens

ansökan föreslås få möjlighet att delta i utbildning, förskoleverksamhet

och skolbarnsomsorg på samma sätt som asylsökande barn.

När det gäller ersättning till kommuner och landsting föreslås att staten

ersätter för de faktiska kostnader som uppkommit både beträffande omedelbar

och annan hälso- och sjukvård samt utgifter för bistånd enligt

socialtjänstlagen,

lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga och lagen om vård av

missbrukare i vissa fall. Ersättning till kommunerna för utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg skall utgå enligt samma grunder som

gäller för asylsökande barn.

I propositionen anges att den som ansöker om permanent uppehållstillstånd

på grund av t.ex. humanitära skäl kommer att omfattas av lagen (1994:137)

om mottagande av asylsökande m.fl. (LMA) när det gäller rätt till

dagersättning och särskilt bidrag fram till dess att uppehållstillstånd

beviljats. För att de personer det här är fråga om skall få insatser i form

av t.ex. ett skyddat boende måste emellertid även dessa personer, vid en

bedömning av biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen, enligt propositionen

jämställas med personer som är bosatta i vistelsekommunen.

I propositionen görs bedömningen att antalet tidsbegränsade uppehållstillstånd

inte kommer att vara fler än högst ett tjugotal per år och att tillstånden

kommer att ges för en kortare tid. Kostnaderna som tillståndsgivningen

kan medföra för kommun och landsting beräknas uppgå till ca 1 miljon kronor

och bör kunna finansieras inom ramen för nuvarande anslag. Avsikten är

enligt propositionen att reglera ersättningen till kommuner och landsting

för det bistånd de betalat ut och de sjukvårdskostnader de har haft på

samma sätt som i förordningen (2002:1118) om statlig ersättning för

asylsökande m.fl.

Socialstyrelsen bör informera kommunerna om de rättigheter som i dessa

fall gäller enligt socialtjänstlagen samt om kommunernas möjlighet att

ansöka om ersättning.

Motioner

Per Westerberg m.fl. (m) begär i motion 2003/04:Sf11 yrkande 6 ett

tillkännagivande om att det i propositionen saknas ett resonemang om

lagstiftningens konsekvenser för brottsoffer som är barn. Då många av dem som

utsätts för människosmuggling är barn är det enligt motionärerna

anmärkningsvärt att propositionen saknar denna barnaspekt. Regeringen bör

snarast återkomma i denna fråga.

Motion 2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m) yrkande 5 tar upp frågan om

vem som skall finansiera och ansvara för kvinnornas uppehälle i väntan på

dom.

I motion 2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp) yrkande 11 anförs att det

är viktigt att bekämpa människohandel för sexuella ändamål och att beivra

människohandelsbrottet men att det är än viktigare att öka de ekonomiska

anslagen för offren. Motionärerna anser att socialtjänsten skall ta ansvar

för offren under utredningen eller tills permanent boende eller uppehälle

är ordnat. I motionen begärs ett tillkännagivande härom.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:U255 yrkande 14 i denna

del ett tillkännagivande om att uppsökande verksamhet och riktat stöd

skall ges till kvinnor utsatta för trafficking.

Birgitta Carlsson m.fl. (c) påtalar i motion 2003/04:Sf10 yrkande 4 vikten

av att polisen utbildas kontinuerligt när det gäller hantering av kvinnor

och barn utsatta för människohandel.

I motion 2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c) yrkande 1 i denna del begärs

ett tillkännagivande om att traffickingoffer skall ges försörjningsgaranti

under rättegång.

I motionerna 2003/04:Ju448 om trafficking av Mona Jönsson m.fl. (mp)

yrkande 3 i denna del och 2003/04:Ju390 om människohandel för sexuella

ändamål av Gustav Fridolin m.fl. (mp) yrkande 2 i denna del begärs

tillkännagivanden om de för brottet utsatta kvinnornas behov av stöd och

hjälp och om rätt till boende och socialt stöd under utredningstiden.

Kvinnorna behöver hjälp att komma tillbaka till en fungerande tillvaro

psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt.

Utskottets ställningstagande

Med tidsbegränsade uppehållstillstånd blir det möjligt för bl.a. offer

för människohandel att få rättsligt och annat stöd så att de skall kunna

bistå i utredningar om brott. Enligt utskottets mening är det dock, då

det ligger i statens intresse att målsägande eller vittnen stannar kvar

här under brottsutredning och rättegång, självfallet att också andra

grundläggande förmåner tillförsäkras dem.

Kommunen har det yttersta ansvaret för att de som vistas i kommunen får

det stöd och den hjälp som de behöver. Enligt utskottets mening är det

viktigt att dessa personer, som är beroende av kommunens insatser för

både levnadsomkostnader, stödinsatser och ett boende som kan kännas tryggt,

under tid med uppehållstillstånd men också i avvaktan på att de kan få

tidsbegränsat uppehållstillstånd, jämställs med personer som är bosatta

i vistelsekommunen när det gäller biståndsinsatser enligt socialtjänstlagen.

Socialnämnden bör vidare särskilt beakta att de utlänningar det kan vara

fråga om kan vara exempelvis kvinnor som utsatts för våld och hot och kan

ha svårt att återvända till sin normala miljö. Här måste socialtjänsten

samarbeta med polisen om det skydd som personerna kan behöva. Utskottet

noterar att i rambeslutet om åtgärder för att bekämpa människohandel

(2002/629/RIF) anges att varje medlemsstat skall uppmuntra initiativ som

gör det möjligt för personer som medverkar i rättsliga förfaranden eller

som på annat sätt har kontakt med brottsoffren att få en lämplig utbildning

med särskild tonvikt vid de mest utsatta gruppernas behov. Detta skall

särskilt gälla personal inom polisen och yrkesverksamma inom rättsväsendet

(prop. 2001/02:99, bet. 2001/02:JuU28, rskr. 2001/02:219). Den som ansökt

om permanent uppehållstillstånd på grund av t.ex. humanitära skäl omfattas

av LMA. Finns behov av insatser i form av t.ex. ett skyddat boende skall

dock dessa personer jämställas med personer som är bosatta i vistelsekommunen.

När det gäller dessa barns och ungdomars möjlighet att delta i utbildning

m.m. bör de enligt utskottets uppfattning kunna delta i utbildning,

förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg på samma sätt som gäller för asylsökande

barn. Även ersättningen till kommuner och landsting härför bör utgå enligt

samma grunder som gäller för asylsökande barn och ungdomar.

När det gäller barns situation i övrigt vill utskottet peka på att Sverige

har undertecknat ett tilläggsprotokoll till FN:s konvention mot

gränsöverskridande brottslighet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av

handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Av protokollet framgår

bl.a. att varje part skall vidta lämpliga åtgärder för att erbjuda migranter

tillräckligt skydd mot våld som de kan utsättas för samt ge lämplig hjälp.

Parterna skall därvid beakta kvinnors och barns särskilda behov. Utskottet

anser att barn som är brottsoffer kan befinna sig i en särskilt utsatt

situation och därför vara i behov av särskilda insatser. Här vill utskottet

peka på att dels har kommunen ett särskilt ansvar enligt socialtjänstlagen

att sörja för de barn som vistas i kommunen, dels åligger det socialnämnden

att verka för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda

förhållanden. Exempelvis kan ett barn under 18 år som är målsägande och vittne

behöva tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård eller boende.

Utskottet har också i ovanstående avsnitt anfört att särskild hänsyn måste

tas till barnets bästa i samband med ansökan om det tidsbegränsade

uppehållstillståndet.

Beträffande hälso- och sjukvård delar utskottet regeringens bedömning att

de som vistas här i avvaktan på ett beslut om tidsbegränsat uppehållstillstånd

skall ha tillgång till omedelbar vård.

De som har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd för att närvara under

rättsprocessen i Sverige kan, beroende på de övergrepp de utsatts för som

brottsoffer, vara i behov av mer omfattande vård än enbart omedelbara

insatser. Utskottet anser därför att dessa personer bör erbjudas samma

hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta personer.

Enligt utskottets mening bör kommuner och landsting ersättas av staten

för de faktiska kostnader som uppkommit. Det gäller således ersättning

för hälso- och sjukvård, både omedelbar vård och annan vård som lämnats,

samt utgifter för bistånd enligt socialtjänstlagen m.m. Det är också

enligt utskottets mening mycket viktigt att Socialstyrelsen informerar

kommunerna om dessa personers rättigheter enligt socialtjänstlagen.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag. Motionerna 2003/04:Sf10 yrkande

4, 2003/04:Sf11 yrkande 6, 2003/04:Sf259 yrkande 1 i denna del, 2003/04:A4

yrkande 11, 2003/04:Ju290 yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,

2003/04:Ju448 yrkande 3 i denna del och 2003/04:U255 yrkande 14 i denna

del får med det anförda anses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks.

Stöd vid återvändande

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om stöd i ursprungslandet för offer

för människohandel och den som medverkat som vittne eller målsägande i en

brottmålsprocess.

Jämför reservation 14 (kd, c, mp).

Motioner

I motion 2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m) yrkande 5 begärs ett

tillkännagivande om att regeringen snarast bör återkomma med förslag till

åtgärder som kan vidtas och vilket stöd som kan erbjudas den som efter

att ha medverkat som vittne eller målsägande i en brottmålsprocess återvänder

till ursprungslandet.

Rosita Runegrund m.fl. (kd) begär i motion 2003/04:U255 yrkande 14 i denna

del ett tillkännagivande om att kvinnor utsatta för trafficking skall ges

hjälp när de återvänder hem.

I motion 2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) yrkande 3 anförs att

svenska myndigheter initialt skall ansvara för trygghet och säkerhet för

de människor som fallit offer för människohandel eller trafficking även

när de återvänt till sitt hemland. Hjälpande insatser, som bör verkställas

så snart personen anländer till hemlandet, kan handla om att upprätta

kontakt med myndighet eller organisation på plats.

Också Gustav Fridolin m.fl. (mp) anger i motion 2003/04:Ju390 om människohandel

för sexuella ändamål att de för brottet utsatta kvinnorna behöver stöd

och hjälp även i sina hemländer (yrkande 2 i denna del).

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att FN:s protokoll mot människohandel anger

skyldigheter för både ursprungsstaten och ankomststaten när det gäller

återanpassning av offer för människohandel. Enligt utskottets mening är

det självklart att ett återsändande i dessa fall skall ske på ett värdigt

sätt och med hänsyn till personens säkerhet. Offren skall även i Sverige

erbjudas återanpassningsprogram, vilket enligt utskottets mening kommer

att vara viktigt när de återvänder till sina hemländer. Utskottet kan

också konstatera att Sveriges utvecklingssamarbete här fyller en viktig

roll. Det kan röra sig om förebyggande åtgärder för att förhindra att

främst kvinnor och barn faller offer för människohandlare, insatser för

att stödja återintegrering av offren samt insatser för att stärka ländernas

förmåga att bekämpa människohandel.

Utskottet vill även peka på migrationsministerns interpellationssvar den

27 januari 2004 (ip. 2003/04:182) där särskilt nämns utarbetandet av en

nationell handlingsplan för arbetet med att bekämpa prostitution och handel

med människor, särskilt kvinnor och barn. Handlingsplanen inbegriper

åtgärder för förebyggande av prostitution och människohandel samt insatser

för skydd och bistånd till offren. Arbetet kommer att drivas inom berörda

politikområden och ske i samråd med ansvariga myndigheter och

frivilligorganisationer och kommer att inkludera insatser både på nationell och

internationell nivå.

Med det anförda avstyrks motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 3, 2003/04:Sf11

yrkande 5, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del och 2003/04:U255 yrkande

14 i denna del.

Tillfällig vistelse utanför förvarslokal

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag till ändringar i utlänningslagen

vad avser Migrationsverkets förvarspersonals befogenhet att hindra en

förvarstagen person från att rymma också i de fall den förvarstagne

tillfälligt vistas utanför förvarslokalen. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om avslag på förslagen i dessa delar.

Jämför reservationerna 15 (c) och 16 (mp).

Propositionen

I propositionen anges att ansvaret för förvarstagna personer övergick

från polismyndigheten till Migrationsverket den 1 oktober 1997. I samband

med detta lagstadgades om s.k. förvarslokaler. Migrationsverkets

förvarspersonal har befogenhet att hindra en förvarstagen person från att lämna

förvarslokalen samt att under vissa förutsättningar, exempelvis om

utlänningen utgör en allvarlig fara för sig själv eller andra, begränsa den

förvarstagnes rörelsefrihet inom förvarslokalen. För att hindra någon

från att rymma från lokalen får personalen, om det är nödvändigt, utöva

tvång och i viss utsträckning tillgripa våld. Enligt 6 kap. 19 § UtlL har

Migrationsverket ansvaret för förvarslokalerna och för behandlingen av de

utlänningar som vistas där. Ordalydelsen i bestämmelsen ger enligt

propositionen intrycket att Migrationsverkets ansvar inte sträcker sig utanför

förvarslokalen. Det förekommer emellertid att förvarstagna personer av

olika skäl, exempelvis för transport till en annan förvarslokal eller för

tandläkarbesök eller liknande, tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna.

I propositionen föreslås därför att bestämmelsen i 6 kap. 19 § UtlL ändras

så att det klart framgår att Migrationsverket har ansvaret för behandlingen

och tillsynen av förvarstagna personer också när dessa tillfälligt vistas

utanför förvarslokalerna. I propositionen framhålls särskilt att det inte

är fråga om att ge Migrationsverket befogenhet att bedriva något polisiärt

arbete vid tillsynen och behandlingen av förvarstagna personer.

Förslaget bedöms inte medföra ökade kostnader.

Motioner

Birgitta Carlsson m.fl. (c) begär i motion 2003/04:Sf10 yrkande 5 ett

tillkännagivande om att personal på Migrationsverkets förvarsenheter inte

skall ges befogenhet att använda våld för att förhindra rymning utanför

förvarslokalen. Motionärerna anser att det är olämpligt då personalen

saknar utbildning härför.

Också i motion 2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp) yrkande 1 i denna del

anförs att Migrationsverket inte bör ges befogenheter att använda våld

för att hindra rymning utanför förvarslokalen. Föreligger risk för rymning

bör andra myndigheter med utbildning härför eskortera den förvarstagne.

Utskottets

ställningstagande

Utskottet delar regeringens bedömning att lagen bör ändras så att det

uttryckligen framgår att Migrationsverkets förvarspersonal skall ha

befogenhet att hindra en förvarstagen person från att rymma även då den

förvarstagne tillfälligt vistas utanför förvarslokalen. Det är enligt

utskottets uppfattning inte fråga om att ge Migrationsverket befogenhet

att bedriva polisiärt arbete vid tillsynen och behandlingen av förvarstagna

personer.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionens förslag och avstyrker

motionerna 2003/04:Sf10 yrkande 5 och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (fp, kd,

c)

av Sven Brus (kd), Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Birgitta

Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§ och

tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motionerna

2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf14 yrkande 1 och 2003/04:Sf249 yrkande

15 och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf11 yrkandena

2 och 3, 2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3 och 2003/04:Sf257

yrkande 8.

Ställningstagande

För att komma åt människosmugglare krävs harmoniserade och skärpta straff

för människosmuggling som sker i vinstsyfte. Att av ideella skäl hjälpa

en utlänning att komma till eller in i Sverige skall emellertid aldrig

vara straffbart. Det finns allt färre lagliga sätt att ta sig till och in

i EU:s länder, varför EU:s flyktingpolitik måste förändras i mer human

riktning. En skärpning av straffet för människosmuggling måste kombineras

med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human europeisk

flyktingpolitik. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

2. Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (v)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§

och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13

yrkande 1 i denna del och 2003/04:Sf257 yrkande 8 och avslår proposition

2003/04:35 i denna del och motionerna 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3,

2003/04:Sf12 yrkande 1, 2003/04:Sf13 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf14

yrkande 1 och 2003/04:Sf249 yrkande 15.

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär att det inte bara är människosmuggling i

vinstsyfte som kriminaliseras utan även hjälp till inresa av ideella skäl.

Ett humanitärt undantag bör gälla inte bara vid hjälp att ta sig till

Sverige utan även vid hjälp att resa in i Sverige. Vidare är den föreslagna

straffskärpningen oacceptabel. Förslagen om människosmuggling och

organiserande av människosmuggling bör därför avslås.

Det är oacceptabelt att den humanitära klausulen i rådsdirektivet är

fakultativ och att bevisbördan läggs på den enskilde. Riksdagen bör bl.a.

med hänsyn härtill som sin mening ge regeringen till känna att nya

förhandlingar bör påkallas om rådets direktiv 2002/90/EG och rambeslut

2002/946/RIF om människosmuggling.

3. Människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, punkt 2 (mp)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 a, 3, 3 a, 5 och 6 §§

och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och

2003/04:Sf13 yrkandena 1 i denna del, 2 och 3 och avslår proposition 2003/04:35

i denna del och motionerna 2003/04:Sf11 yrkandena 2 och 3, 2003/04:Sf12

yrkande 1, 2003/04:Sf14 yrkande 1, 2003/04:Sf249 yrkande 15 och 2003/04:Sf257

yrkande 8.

Ställningstagande

Regeringens förslag innebär att straffskalorna för människosmuggling och

organiserande av människosmuggling skärps samt att även hjälp till att

olovligen passera genom Sverige eller annan medlemsstat i Europeiska

unionen, Norge eller Island straffbeläggs. Människor skall kunna röra sig

fritt över gränser och vistas, arbeta och studera i det land de önskar,

varför förslagen bör avslås. Också förslaget om att ta bort kravet på

vinstsyfte i de fall då någon uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen

komma in i en medlemsstat i Europeiska unionen, Norge eller Island bör

avslås.

Åtgärder som försvårar för konventionsflyktingar och skyddsbehövande att

ta sig till Sverige får inte komma i fråga. En utvärdering och översyn av

utlänningslagstiftningen i syfte att åstadkomma en humanare migrations-

och asylreglering bör genomföras, och därefter bör regeringen återkomma

med ett nytt lagförslag om människosmuggling. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

4. Olovlig vistelse i Sverige, punkt 3 (kd, c)

av Sven Brus (kd) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 § och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf14

yrkande 3 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och

2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Flertalet asylsökande anmäler sig först när de befinner sig i Sverige,

och det finns olika skäl till att vissa inte kontaktar myndigheterna på

en gång. Regeringen bör utreda huruvida lagförslaget om olovlig vistelse

i Sverige medför risk för att asylsökande kan komma att straffbeläggas.

Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5. Olovlig vistelse i Sverige, punkt 3 (v, mp)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 §. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i

denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del och motion

2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Det finns inte något starkt behov av att kriminalisera olovlig vistelse

även vid oaktsamhet och utvidgningen av det straffbara området är inte

acceptabel. Rättsväsendets knappa resurser bör koncentreras till brott av

högre angelägenhetsgrad. Förslaget att olovlig vistelse skall vara straffbar

även när gärningen begås av oaktsamhet bör därför avslås.

6. Anställning utan föreskrivet tillstånd, punkt 4 (v, mp)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 a och 7 §. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1

i denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del.

Ställningstagande

Det är straffbart för en utlänning att arbeta eller bedriva verksamhet

här utan att ha tillstånd till det. Det är också straffbart att anställa

en utlänning som saknar sådant tillstånd. Ytterligare straffskärpningar

är oacceptabla, varför förslaget om att det straffrättsliga ansvaret i

dessa fall utvidgas till att omfatta också situationer när gärningen begås

av oaktsamhet bör avslås.

7. Otillåtet passerande av yttre gräns, punkt 5 (kd, v, mp)

av Sven Brus (kd), Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 1 b §. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i

denna del och 2003/04:Sf14 yrkande 2 och avslår proposition 2003/04:35 i

denna del och motion 2003/04:Sf14 yrkande 3 i denna del.

Ställningstagande

Det är när det gäller straffsatsen för otillåtet passerande av yttre gräns

inte rimligt att jämställa straffet härför med straffet för den som i

vinstsyfte smugglar in en person i Sverige. Den som på ett otillåtet sätt

tar sig in i Sverige undantas inte från kriminalisering ens om personen

sedermera konstateras vara flykting eller skyddsbehövande. Höjningen av

maximistraffet för otillåtet passerande av yttre gräns bör således avslås.

8. Underlåtenhet att göra föreskriven anmälan, punkt 6 (v, mp)

av Mona Jönsson (mp) och Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 10 kap. 2 §. Därmed bifaller

riksdagen motionerna 2003/04:Sf9 i denna del och 2003/04:Sf13 yrkande 1 i

denna del och avslår proposition 2003/04:35 i denna del.

Ställningstagande

Den extensiva kriminaliseringen i utlänningslagen samt införandet av

oaktsamhetsrekvisitet i flera fall kan inte accepteras, varför även förslaget

om införande av straffrättsligt ansvar vid oaktsam underlåtenhet att göra

föreskriven anmälan bör avslås.

9. Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7

(fp, c)

av Bo Könberg (fp), Linnéa Darell (fp) och Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.

3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna

del och motionerna 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju447 yrkande 6,

2003/04:Sf10 yrkande 1, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf249 yrkande 5

och 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och avslår motionerna

2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448

yrkandena 3 i denna del och 4, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255

yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 2, 2003/04:Sf11 yrkandena 4

och 7, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4 och

2003/04:Sf403 yrkande 32.

Ställningstagande

Personer som har fallit offer för människohandel eller trafficking skall

ges tidsbegränsade uppehållstillstånd som målsägande eller vittnen så att

de kan stanna under hela rättsprocessen. Det är emellertid inte tillräckligt

att offren får stanna endast under den tid som rättsprocessen kräver. I

normalfallet bör de därefter beviljas permanenta uppehållstillstånd av

humanitära skäl. Hänsyn måste tas till att många av dem har drabbats av

avskyvärda övergrepp och har svårt att återvända. Det anförda bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

10. Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7

(kd)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.

3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna

del och motionerna 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf14

yrkande 4 och 2003/04:Sf403 yrkande 32 och avslår motionerna 2003/04:Ju290

yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,

2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4,

2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11

yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna

del, 2003/04:Sf249 yrkande 5 och 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del

och 2.

Ställningstagande

Att endast erbjuda offer för människohandel ett tidsbegränsat

uppehållstillstånd,

som för övrigt bör ges så snabbt som möjligt, för att de skall vittna

mot sina förövare kan ses som bara ännu ett sätt att utnyttja dem. Regeringen

bör återkomma med förslag som innebär att offer för människohandel som

inte kan garanteras skydd vid hemkomsten skall kunna söka och beviljas

permanent uppehållstillstånd antingen som skyddsbehövande eller av humanitära

skäl. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

11. Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7

(v)

av Kalle Larsson (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.

3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna

del och motion 2003/04:Ju452 yrkande 3 och avslår motionerna 2003/04:Ju290

yrkande 4, 2003/04:Ju348 yrkande 2, 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del,

2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju448 yrkandena 3 i denna del och 4,

2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2,

2003/04:Sf11 yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf13 yrkande

1 i denna del, 2003/04:Sf14 yrkande 4, 2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259

yrkandena 1 i denna del och 2 och 2003/04:Sf403 yrkande 32.

Ställningstagande

Genom att ge kvinnor utsatta för människohandel med sexuella ändamål

tidsbegränsade uppehållstillstånd enbart i syfte att de skall bidra till

uppklarande av brott och bistå under rättegång skulle vara ytterligare

ett övergrepp mot dessa kvinnor, denna gång begånget av den svenska staten.

Kvinnor som transporterats hit för sexuell exploatering måste anses ha

utsatts för förföljelse på grund av kön, och kvinnorna bör erhålla

flyktingstatus. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

12. Tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen, punkt 7

(mp)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 2 kap. 4 a, 5 och 5 c §§ samt 7 kap.

3 a § och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna

del och motionerna 2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del och 2003/04:Ju448

yrkandena 3 i denna del och 4, bifaller delvis motion 2003/04:Sf13 yrkande

1 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju290 yrkande 4, 2003/04:Ju348

yrkande 2, 2003/04:Ju447 yrkande 6, 2003/04:Ju452 yrkande 3, 2003/04:U255

yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkandena 1 och 2, 2003/04:Sf11

yrkandena 4 och 7, 2003/04:Sf12 yrkande 2, 2003/04:Sf14 yrkande 4,

2003/04:Sf249 yrkande 5, 2003/04:Sf259 yrkandena 1 i denna del och 2 och

2003/04:Sf403 yrkande 32.

Ställningstagande

Tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen bör kunna

ges under utredningstiden. Utlänningsnämnden bör emellertid inte vara

överprövningsinstans för Migrationsverkets beslut om tidsbegränsade

uppehållstillstånd. Om kvinnan begär det bör efter utredningstiden en

särskild prövning göras i varje individuellt fall om möjlighet till permanent

uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl. Det anförda bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

13. Sjukvård, socialt bistånd och utbildning, punkt 8 (kd, c, mp)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen godkänner de i propositionen föreslagna riktlinjerna

om statlig ersättning till kommuner och landsting för vissa utlänningar

och tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motionerna

2003/04:Ju390 yrkande 2 i denna del, 2003/04:Ju448 yrkande 3 i denna del,

2003/04:U255 yrkande 14 i denna del, 2003/04:Sf10 yrkande 4 och 2003/04:Sf259

yrkande 1 i denna del och avslår motionerna 2003/04:Ju290 yrkande 5,

2003/04:Sf11 yrkande 6 och 2003/04:A4 yrkande 11.

Ställningstagande

Det är viktigt att bekämpa människohandel för sexuella ändamål. Under

utredning och rättegång måste socialtjänsten ta ansvar för de utsatta

personerna i form av försörjning, boende och riktat socialt stöd. Personerna

behöver hjälp att komma tillbaka till en fungerande tillvaro psykiskt,

fysiskt, socialt och ekonomiskt. Uppsökande verksamhet måste bedrivas och

det är också viktigt att polisen kontinuerligt utbildas när det gäller

hantering av kvinnor och barn utsatta för människohandel. Det anförda bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Stöd vid återvändande, punkt 9 (kd, c, mp)

av Sven Brus (kd), Birgitta Carlsson (c) och Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:Ju390

yrkande 2 i denna del, 2003/04:U255 yrkande 14 i denna del och 2003/04:Sf10

yrkande 3 och avslår motion 2003/04:Sf11 yrkande 5.

Ställningstagande

Människor som fallit offer för människohandel eller trafficking måste ges

stöd och hjälp när de återvänder till sina hemländer. Det bör noga utredas

huruvida ett hållbart och praktiskt möjligt skydd och stöd kan erbjudas

de drabbade när de återvänder. De hjälpande insatserna, som bör verkställas

så snart personen anländer till hemlandet, skulle kunna handla om att

upprätta kontakt med myndigheter eller organisationer på plats. Det anförda

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15. Tillfällig vistelse utanför förvarslokal, punkt 10 (c)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 § och tillkännager för

regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen. Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf10

yrkande 5 och avslår motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del.

Ställningstagande

Personal på Migrationsverkets förvarsenheter bör inte ha befogenhet att

använda våld för att förhindra rymning utanför förvarslokalen. Det är

olämpligt då personalen saknar utbildning härför. Regeringen bör återkomma

till riksdagen med ett nytt förslag när det gäller ansvaret vid vistelse

utanför förvarslokal. Det anförda bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

16. Tillfällig vistelse utanför förvarslokal, punkt 10 (mp)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ändring i

utlänningslagen (1989:529) såvitt avser 6 kap. 19 §. Därmed bifaller

riksdagen motion 2003/04:Sf13 yrkande 1 i denna del och avslår proposition

2003/04:35 i denna del och motion 2003/04:Sf10 yrkande 5.

Ställningstagande

Migrationsverket bör inte ges befogenheter att använda våld för att hindra

rymning utanför förvarslokalen. Föreligger risk för rymning bör andra

myndigheter med utbildning härför eskortera den förvarstagne. Förslaget

om förtydligande i utlänningslagen om att Migrationsverket har ansvar för

behandlingen och tillsynen av förvarstagna personer också när dessa

tillfälligt vistas utanför förvarslokalerna bör därför avslås.

Särskilt yttrande

Människosmuggling, tidsbegränsade uppehållstillstånd m.m. (m)

Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m) anför:

Vi har i vår motion 2003/04:Sf11 riktat kritik mot propositionen i flera

avseenden. Bland annat har det gällt frågan om ideell hjälp till

människosmuggling. Vi anser att den som utan syfte att uppnå egen ekonomisk

vinning hjälper en person att komma hit för att söka asyl inte skall

straffas. Vidare är det enligt vår mening viktigt att ett brottsoffer som

deltagit i en utredning och domstolsförhandling och därmed utsatts för

stor risk skall kunna få skydd i form av ett permanent uppehållstillstånd.

Det är också enligt vår uppfattning nödvändigt att åklagare i denna typ

av brottsutredningar har möjlighet att använda olika straffprocessuella

tvångsmedel, som hemlig teleavlyssning och hemlig kameraövervakning.

Vi anser att med de skrivningar och förtydliganden som utskottet nu gjort

har syftet med våra yrkanden tillgodosetts.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:35 Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd

för målsägande och vittnen m.m.:

Regeringen föreslår att riksdagen

dels antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen

(1989:529),

dels godkänner de föreslagna riktlinjerna om statlig ersättning till

kommuner och landsting för vissa utlänningar (avsnitt 8.1).

Följdmotioner

2003/04:Sf9 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

Riksdagen avslår propositionens förslag till ändringar i 10 kap.

utlänningslagen.

2003/04:Sf10 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att personer som fallit offer för människohandel eller trafficking

bör få permanent uppehållstillstånd.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att personer som fallit offer för människohandel eller trafficking

skall kunna lämna in uppehållstillståndsansökan innan det tidsbegränsade

uppehållstillståndet löpt ut.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att de svenska myndigheterna initialt skall ansvara för trygghet

och säkerhet för de människor som fallit offer för människohandel eller

trafficking även när de återvänt till sitt hemland.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att polisen kontinuerligt utbildas om människohandel och

trafficking.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att personal på Migrationsverkets förvarsenheter inte skall ges

befogenhet att använda våld för att förhindra rymning.

2003/04:Sf11 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen beslutar att avslå propositionen och begär att regeringen

skyndsamt återkommer med nytt lagförslag med de förändringar som avses i

motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om straffrihet för humanitärt stöd som lämnas åt en utlänning, när

detta sker utan syfte att uppnå egen ekonomisk vinning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om minimistraff för grov människosmuggling samt grovt organiserande

av människosmuggling.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om möjligheten att erhålla permanent uppehållstillstånd efter att

ha beviljats tillfälligt uppehållstillstånd för att medverka som målsägande

eller vittne.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder som kan vidtas och vilket stöd som kan erbjudas den

som efter att ha medverkat som vittne eller målsägande i en brottmålsprocess

återvänder till ursprungslandet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om lagstiftningens konsekvenser för brottsoffer som är barn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vilka krav som skall ställas upp för att bevilja uppehållstillstånd

för utländska vittnen och målsäganden.

2003/04:Sf12 av Bo Könberg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en skärpning av straffet för människosmuggling måste kombineras

med ett tydligt arbete från svensk sida för en mer human asylpolitik i EU.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas

permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.

2003/04:Sf13 av Mona Jönsson (mp):

1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2003/04:35 om människosmuggling

och tidsbegränsade uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m.

utom vad gäller de föreslagna ändringarna i 2 kap. utlänningslagen.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt

förslag vad gäller människosmugglingsbrottet i enlighet med vad i motionen

anförs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin meningen vad i motionen

anförs om behovet av en översyn av utlänningslagstiftningen i syfte att

åstadkomma en humanare migrations- och asylreglering.

2003/04:Sf14 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om människosmuggling.

2. Riksdagen avslår förslaget om att skärpa straffet för otillåtet

passerande

av yttre gräns i enlighet med vad som anförs i motionen.

3. Riksdagen begär att regeringen utreder frågan om huruvida lagförslagen

om otillåtet passerande av yttre gräns samt olovlig vistelse i Sverige

riskerar att straffbelägga asylsökande.

4. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär att

offer för människohandel skall kunna söka och beviljas uppehållstillstånd

antingen som skyddsbehövande eller av humanitära skäl.

2003/04:A4 av Tina Acketoft m.fl. (fp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bekämpande av människohandel för sexuella ändamål.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Ju290 av Inger René m.fl. (m):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att underlätta för kvinnorna att biträda myndigheterna

genom att vittna om brottsliga gärningar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om när det gäller frågan om vem som skall finansiera och ansvara

för kvinnornas uppehälle i väntan på dom.

2003/04:Ju348 av Johan Linander m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ge uppehållstillstånd till av människohandel drabbade kvinnor

och se över möjligheterna för asyl av humanitära skäl i Sverige.

2003/04:Ju390 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om rätten för de för brottet utsatta kvinnorna att få stanna i

Sverige samt deras behov av stöd och hjälp här och i sina hemländer.

2003/04:Ju447 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas

permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.

2003/04:Ju448 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om uppehållstillstånd under utredningstiden och rätt till boende

och socialt stöd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att göra en särskild prövning i varje individuellt fall om

möjlighet till permanent uppehållstillstånd utifrån humanitära skäl.

2003/04:Ju452 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om flyktingstatus för de kvinnor som transporterats hit för sexuell

exploatering.

2003/04:U255 av Rosita Runegrund m.fl. (kd):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att temporära uppehållstillstånd och riktat stöd skall ges till

kvinnor utsatta för trafficking.

2003/04:Sf249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att offer för människohandel i normalfallet skall beviljas

permanenta uppehållstillstånd av humanitära skäl.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den enda rätta vägen att bekämpa människosmuggling är att

tillämpa en mer human europeisk flyktingpolitik.

2003/04:Sf257 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om påkallande av nya förhandlingar om direktivet och rambeslutet

om underlättande av icke auktoriserad inresa eller icke auktoriserad

vistelse i medlemsstat.

2003/04:Sf259 av Annika Qarlsson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att traffickingoffer skall ges temporärt uppehållstillstånd med

försörjningsgaranti under efterföljande rättegång.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att traffickingoffer skall beviljas asyl av humanitära

skäl.

2003/04:Sf403 av Sven Brus m.fl. (kd):

32. Riksdagen begär att regeringen återkommer med förslag som innebär att

traffickingoffer som inte kan garanteras skydd vid hemkomst skall kunna

söka och beviljas uppehållstillstånd som skyddsbehövande eller på humanitär

grund.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag