Bet. 2003/04:SFU9

Socialförsäkringsutskottets betänkande

2003/04:SFU9

Lokalt utvecklingsarbete i storstäderna m.m.

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande regeringens skrivelse 2003/04:49

Lokalt utvecklingsarbete i storstäderna. I betänkandet behandlas även tre

motioner som har väckts med anledning av skrivelsen och ett antal

motionsyrkanden om lokalt utvecklingsarbete i storstäderna, integrationspolitik

samt svenskt medborgarskap som väckts under den allmänna motionstiden

hösten 2003.

I skrivelsen redovisas hur storstadspolitiken har utvecklats sedan riksdagen

tog ställning till storstadspropositionen 1998. Skrivelsen innehåller

även regeringens bedömningar om politikens fortsatta inriktning och

förändringar för att ytterligare utveckla storstadspolitiken. Skrivelsen

inriktas på insatser inom politikområdets segregationsmål och på de lokala

utvecklingsavtalen.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden och föreslår att riksdagen

lägger regeringens skrivelse till handlingarna.

Till betänkandet har fogats 12 reservationer och ett särskilt yttrande.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Fortsatt storstadspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf17, 2003/04:Sf19 och 2003/04:Sf305.

2. Socialt utsatta områden

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf326 yrkande 27, 2003/04:Sf402

yrkande 24 och 2003/04:Bo255 yrkande 2.

Reservation 1 (fp)

Reservation 2 (kd)

3. Mottagande av nyanlända flyktingar

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf18 yrkandena 1-5 och 10.

Reservation 3 (m)

4. Sfi och praktik

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf18 yrkandena 6-9.

Reservation 4 (m, c)

5. Tvåspråkig undervisning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf18 yrkandena 11 och 12.

Reservation 5 (m)

6. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:49 till handlingarna.

7. Integrationspolitik

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf247, 2003/04:Sf325 yrkandena 1-5,

7 och 27, 2003/04:Sf326 yrkande 1, 2003/04:Sf346 yrkandena 1 och 3,

2003/04:Sf347, 2003/04:Sf364, 2003/04:Sf393, 2003/04:Sf396 yrkande 17 och

2003/04:Sf402 yrkande 1.

Reservation 6 (m)

Reservation 7 (fp)

Reservation 8 (kd)

Reservation 9 (c)

Reservation 10 (mp)

8. Svenskt medborgarskap

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Sf219, 2003/04:Sf326 yrkandena 19-21,

2003/04:Sf394 och 2003/04:Sf402 yrkande 32.

Reservation 11 (fp)

Reservation 12 (kd)

Stockholm den 2 mars 2004

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Tomas Eneroth

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Tomas Eneroth (s), Sven

Brus (kd), Ronny Olander (s), Per Westerberg (m), Bo Könberg (fp), Anita

Jönsson (s), Mona Berglund Nilsson (s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén

(m), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson (c), Kerstin Kristiansson

Karlstedt (s), Anna Lilliehöök (m), Göte Wahlström (s), Mona Jönsson (mp),

Kurt Kvarnström (s) och Kalle Larsson (v).

Redogörelse för ärendet

Regeringen lämnar i skrivelsen 2003/04:49 Lokalt utvecklingsarbete i

storstäderna en redogörelse för hur storstadspolitiken utvecklats sedan

riksdagens storstadspolitiska beslut 1998. Skrivelsen inriktas på insatser

för att uppnå det andra storstadspolitiska målet, dvs. att bryta segregationen,

och på de lokala utvecklingsavtalen. Den innehåller även regeringens

bedömningar om politikens fortsatta inriktning och förändringar för att

ytterligare utveckla storstadspolitiken.

Med anledning av skrivelsen har tre motioner väckts. I betänkandet behandlar

socialförsäkringsutskottet även 26 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2003. De behandlade förslagen återges i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Lokalt utvecklingsarbete i storstäderna

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör lägga regeringens skrivelse 2003/04:49 till handlingarna

och avslå motionsyrkanden om de fortsatta storstadspolitiska satsningarna,

socialt utsatta områden, flyktingmottagande, sfi och praktik samt tvåspråkig

undervisning.

Jämför reservationerna 1 (fp), 2 (kd), 3 (m), 4 (m, c) och 5 (m).

Bakgrund

Riksdagen beslutade år 1998 om målen för storstadspolitiken (prop.

1997/98:165, bet. 1998/99:AU2, rskr. 1998/99:34): att ge storstadsregionerna

goda förutsättningar för långsiktigt hållbar tillväxt och därmed kunna

bidra till att nya arbetstillfällen skapas såväl inom storstadsregionerna

som i övriga delar av landet (tillväxtmålet) samt att bryta den sociala,

etniska och diskriminerande segregationen i storstadsregionerna och att

verka för jämlika och jämställda levnadsvillkor för storstädernas invånare

(segregationsmålet). Strukturella insatser i syfte att uppnå storstadspolitikens

tillväxtmål sker främst inom andra politikområden. Det andra målet - att

bryta segregationen - är i sin tur nedbrutet på åtta delmål: att höja

sysselsättningsgraden i de socialt utsatta bostadsområdena, att minska

socialbidragsberoendet, att stärka det svenska språkets ställning, att ge

alla elever förutsättningar att nå målen i grundskolan, att höja

utbildningsnivån i den vuxna befolkningen, att se till att alla stadsdelar i

storstäderna uppfattas som attraktiva och trygga av dess invånare och att

de utgör goda och hälsosamma livsmiljöer, att förbättra folkhälsoläget

samt att öka det demokratiska deltagandet och delaktigheten i de utsatta

bostadsområdena.

En särskild Storstadsdelegation inom Regeringskansliet fick i uppdrag att

utveckla och samordna den nationella storstadspolitiken.

Det storstadspolitiska arbetet har främst inriktats på målet att bryta

segregationen i storstäderna genom lokala utvecklingsavtal. Lokala

utvecklingsavtal är ett nytt instrument som möjliggör ett tvärsektoriellt

arbetssätt. Regeringen gjorde bedömningen i storstadspropositionen att

lokala utvecklingsavtal skulle tas fram för de mest utsatta stadsdelarna

i storstadsregionerna. De lokala utvecklingsavtalen innehåller lokalt

framtagna mål, åtgärdsplaner, en reglering av de statliga och kommunala

åtagandena i respektive områden, samt en plan för uppföljning och utvärdering.

Av planen framgår det hur kostnaderna för överenskomna åtgärder skall

finansieras. De lokala utvecklingsavtalen träffas mellan staten och de

berörda kommunerna. Avtalen godkänns slutligen av regeringen. Totalt

omfattas 24 stadsdelar i sju kommuner av lokala utvecklingsavtal. De

medverkande kommunerna är: Botkyrka, Göteborg, Haninge, Huddinge, Malmö,

Stockholm samt Södertälje. I framtagandet av stadsdelarnas lokala

åtgärdsplaner och kommunens lokala utvecklingsavtal har fyra centrala metoder

tillämpats: målstyrning, samverkan, långsiktighet och underifrånperspektiv.

Särskilda medel motsvarande drygt 2 miljarder kronor i statliga åtaganden

har använts för en långsiktigt hållbar utveckling av utsatta stadsdelar.

Kommunerna har tillskjutit motsvarande resurser, vilket givit en sammanlagd

utvecklingsresurs på drygt 4 miljarder kronor. De särskilda medlen till

de lokala utvecklingsavtalen upphör i och med 2004 då storstadspolitiken

införlivas i kommunernas ordinarie verksamhet.

Skrivelsen

I skrivelsen redovisar regeringen hur storstadspolitiken utvecklats sedan

riksdagens storstadspolitiska beslut 1998. Skrivelsen inriktas på insatser

för att uppnå det andra målet, dvs. att bryta segregationen, och på de

lokala utvecklingsavtalen. Den innehåller även regeringens bedömningar om

politikens fortsatta inriktning och förändringar för att ytterligare

utveckla storstadspolitiken. I skrivelsen belyses även insatser inom ramen

för avtalen i relation till det första målet, dvs. tillväxtmålet.

Tillväxtmålet i sin helhet redogörs emellertid inte för i skrivelsen, eftersom

tillväxtmålet omfattar också andra storstadsregioner än de som omfattas

av de lokala utvecklingsavtalen.

I de utvärderingar av storstadsarbetet som hittills har utförts på uppdrag

av regeringen konstateras att för kort tid har gått för att kunna dra

några säkra slutsatser av deras effekter. Regeringen menar dock att mycket

tyder på att det storstadspolitiska arbetet bidrar till en positiv utveckling

och gör bedömningen att storstadspolitiken har gett positiva resultat.

Flera negativa trender har brutits bl.a. vad gäller sysselsättningsnivåer,

socialbidragsberoende och valdeltagande. I skrivelsens bilaga 3 redovisas

att förvärvsintensiteten i de 24 stadsdelarna ökat från i genomsnitt 45,

8 % år 1997 till 53,4 % år 2001, andelen långvariga socialbidragstagare

i de 24 stadsdelarna har minskat från i genomsnitt 16,1 % år 1997 till 10,

4 % år 2002, samt valdeltagandet vid riksdagsvalet 2002 har ökat i ett

tiotal stadsdelar jämfört med valet 1998. Utvecklingen i de 24 stadsdelar

som är delaktiga i det lokala utvecklingsarbetet är starkare än i

storstadsområden generellt. Förbättringen i berörda stadsdelar kan därför

inte ses som ett resultat av den allmänna konjunkturutvecklingen. I

skrivelsen redovisas även att framgångsrika kultursatsningar genomförts och

att nya former av förskoleverksamhet med nya pedagogiska arbetssätt har

prövats. Bland annat har alla barn från tre år erbjudits förskola på deltid.

Brottsförebyggande insatser har bedrivits på olika sätt, bl.a. har fler

lokala brottsförebyggande råd inrättats.

Glappet till nationella genomsnittsnivåer avseende bl.a. sysselsättning,

andel personer med långvarigt behov av försörjningsstöd, utbildningsnivå,

etc. är dock fortfarande stort, och det är angeläget att utvecklingsarbetet

fullföljs.

Utvecklingen för att bryta segregationen går nu in i en andra fas.

Framgångsrika insatser skall göras permanenta och inordnas i ordinarie

strukturer. Det gäller för såväl kommuner som statliga myndigheter och andra

involverade aktörer. Regeringen bedömer att det finns goda förutsättningar

att vidareutveckla de lokala utvecklingsavtalen. Bland annat kan detta

ske genom fler och mer konkreta samverkansöverenskommelser mellan statliga

myndigheter, kommuner och lokala aktörer.

Det är nödvändigt att omvandla storstadsarbetets erfarenheter till kunskap.

Under hösten 2003 har en särskild utredare tillkallats för att utvärdera

de rapporter m.m. som tagits fram inom ramen för arbetet med de lokala

utvecklingsavtalen. Utredaren skall inventera, sammanställa och analysera

rapporterna i syfte att omvandla gjorda erfarenheter till kunskap. Kunskapen

skall inte minst göras tillgänglig för kommuner och stadsdelar som inte

omfattas av lokala utvecklingsavtal. Uppdraget skall redovisas senast i

mars 2005. Ett delbetänkande med förslag på ett långsiktigt nationellt

utvärderingsprogram för de lokala utvecklingsavtalen skall lämnas senast

den 30 april 2004.

Motioner

I motion Sf18 av Per Westerberg m.fl. (m) återges Moderaternas syn på

segregationsproblematiken. I stället för den storstadspolitiska satsningen

behövs ett nytt system för flyktingmottagning. I motionen begärs bl.a.

tillkännagivanden om att flyktingpolitiken bör vara ett statligt ansvar

och att eget ansvar och valfrihet skall vara vägledande principer vid

flyktingmottagandet samt att egenförsörjning alltid skall uppmuntras.

Motionärerna framhåller att statens roll är att ge information och stöd

och inga människor som har uppehållstillstånd skall hindras att flytta.

Det begärs vidare tillkännagivanden om att dagens system för avtalsskrivning

och kommunplacering bör avskaffas, målet bör vara att ha introduktion på

heltid för alla som kan, samt det statliga anslaget bör delas upp i två

delar. Motionärerna föreslår en introduktionspeng, som kan skapa valfrihet

och mångfald inom språkutbildningen, samt en ersättning som via den kommun

man bosätter sig i används för introduktionsersättning och andra kommunala

kostnader. Vidare begärs tillkännagivanden om att sfi bör kombineras med

arbetsmarknadsinsatser, validering av utländsk utbildning och värdering

av yrkeserfarenhet skall inledas under introduktionstiden, myndigheter

som validerar bör ges i uppdrag att se mer till tidigare utbildnings

kunskapsinnehåll och mindre jämföra kursplaners upplägg samt möjlighet

till kompletterings- och lärlingsutbildningar. Motionärerna anför att

utbildare bör ha möjlighet att kombinera språk- och yrkesutbildning eller

praktik. Utbildning och yrkeserfarenhet är en färskvara, och en lång väntan

minskar värdet av en utbildning. Människor skall få information om möjlighet

till validering omedelbart, och möjligheter till kompletteringsutbildningar

måste finnas för att man skall kunna dra nytta av tidigare utbildning och

inte behöva börja från början. Lärlingsutbildningar är bra för att människor

skall komma ut på arbetsmarknaden. Därutöver begärs tillkännagivanden om

statens ansvar för en fungerande vård av tortyrskadade människor samt

nationellt uppdrag för kunskapsutveckling och stöd på detta område, skolor

skall ha möjlighet att ge elever tvåspråkig undervisning samt alla skall

ha möjlighet att fritt välja den skola som passar dem bäst.

I motion Sf17 av Luciano Astudillo (s) anförs att storstadssatsningen

varit framgångsrik för Malmö och måste vidareutvecklas, stärkas och spridas

till de kommuner och stadsdelar som inte tagit del av satsningen. Motionären

begär ett tillkännagivande för regeringen om att ta till vara de goda

erfarenheterna från storstadssatsningen.

I motion Sf19 av Christina Axelsson m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om behovet av en fortsatt uthållig storstadspolitik. Motionärerna föreslår

att det lokala utvecklingsarbetet får en naturlig fortsättning med särskild

inriktning på riktade resurser till de områden i storstäderna som har

extraordinära behov för att ge alla en likvärdig välfärd.

I motion Sf326 yrkande 27 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om åtgärder för att lyfta socialt utsatta områden. Motionärerna

framhåller att i invandrartäta, socialt utsatta områden behöver en positiv

spiral skapas. Det kan handla om att skapa magnetskolor, tillträde till

arbetsmarknaden och att lokalisera kommunala och statliga förvaltningar

till de utsatta områdena.

I motion Sf402 yrkande 24 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om utplacering av myndigheter, institutioner och kommunal verksamhet till

"invandrartäta" områden. Motionärerna anför att den mest kraftfulla

åtgärden för att motverka segregation är att se till att alla bostadsområden

har en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse- och bebyggelseformer.

Motionärerna anför vidare att en viktig målsättning i integrationsarbetet

är att alla skall bo i en trygg och attraktiv stadsdel. För att åstadkomma

detta måste brottsförebyggande åtgärder uppmärksammas mer i stadsplaneringen,

bl.a. i översiktsplanen. Därtill bör kommunala verksamheter och myndigheter

flyttas ut eller stora privatföretag lockas till miljonprogramsområden.

I

motion Bo255 yrkande 2 av Ronny Olander (s) begärs ett tillkännagivande

om att Integrationsverket bör överväga hur integrationsarbetet i

bostadsmiljöerna kan stödjas genom bättre utnyttjande av de möjligheter som

erbjuds i koloniträdgårdsverksamheten. Motionären anför att koloniföreningarnas

breda rekrytering avseende kön, ålder och bakgrund gör dem väl lämpade

att även bidra till integrationen av invandrare i samhället och till ett

gemensamt ansvarstagande.

I motion Sf305 av Börje Vestlund (s) begärs ett tillkännagivande om en

snar utvärdering av storstadspolitikens integrationsmål. Motionären

framhåller att effekterna av samordningen av befintliga offentliga medel

för att öka integrationen och bättre fördela resurserna till utsatta

ytterstadsområden bör utvärderas.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att storstadspolitiken är en viktig del i arbetet med att

bryta segregationen och att förbättra storstadsregionernas förutsättningar.

Storstadspolitiken är, liksom integrationspolitiken, långsiktig och

tvärsektoriell. Kommunernas ordinarie insatser är av stor betydelse liksom

insatser som sker inom andra politikområden, exempelvis arbetsmarknads-

och utbildningsinsatser.

I regeringens skrivelse redovisas utvecklingen inom storstadspolitiken,

såvitt avser målet att bryta segregationen, sedan 1998. Informationen i

skrivelsen är på många sätt värdefull och ger utskottet och riksdagen

ökad kunskap om slutsatser och erfarenheter av lokalt utvecklingsarbete

inför framtida beslutsfattande, både när det gäller storstadsfrågor och

insatser inom andra politikområden. Statistiken är glädjande positiv i

flera avseenden - fler har arbete, färre hushåll är beroende av socialbidrag

och valdeltagandet i valet hösten 2002 ökade i flera stadsdelar.

I de 24 stadsdelar som är delaktiga i lokala utvecklingsavtal har ett

omfattande arbete bedrivits. Cirka 1 000 insatser har genomförts och

möjligheten har givits åt ca 250 000 personer att påverka sin egen och

stadsdelens utveckling. Stat, kommun, landsting, näringsliv,

frivilligorganisationer, boende och andra lokala aktörer har samverkat brett

kring

insatser för att bryta segregationen och främja tillväxt.

Trots en positiv utveckling i berörda stadsdelar är glappet till nationella

genomsnittsnivåer stort avseende bl.a. sysselsättning, behovet av ekonomiskt

bistånd och utbildningsnivå. Utskottet kan därför konstatera att utvecklingen

inom politikområdet inte är tillfredsställande i förhållande till de

uppsatta målen. Det understöds även av Integrationsverkets slutrapport

från den nationella utvärderingen av storstadssatsningen (2002), enligt

vilken den positiva utvecklingen avseende arbetslöshet och socialbidrag

hämmats av att storstadssatsningens områden förlorat relativt sett

resursstarka personer i flyttutbytet med omvärlden. Även antalet sjukdagar

per sjukförsäkrad perioden 1999-2001 ökade mer i stadsdelar som omfattas

av lokala utvecklingsavtal än i de kommuner de ligger i, trots betydligt

högre utgångsnivåer. Integrationsverket påpekar att det dock ännu är för

tidigt att i den tillgängliga statistiken kunna skönja några resultat av

de insatser som genomförts inom storstadssatsningens ramar.

I skrivelsen redovisas både iakttagelser som regeringen bedömer vara ett

faktiskt resultat av insatserna inom ramen för politikområdet och det som

snarare kan relateras till generella omvärldsförändringar. Det framgår

inte med tydlighet på vilket sätt förbättringarna i de 24 stadsdelarna är

en effekt av de statliga insatserna. Utskottet har förståelse för svårigheter

att redovisa olika delar av storstadspolitikens utveckling, bl.a. av det

skälet att lokala utvärderare kommit olika långt i sitt arbete och att en

heltäckande bild av resultaten av utvärderingarna inte kan ges.

Utskottet uppmärksammar emellertid att regeringen tillsatt en utredare

under hösten 2003 för att inventera, sammanställa och analysera det

material i form av utvärderingar, rapporter och särskilda studier m.m. som

tagits fram inom ramen för arbetet med de lokala utvecklingavtalen, i

syfte att omvandla gjorda erfarenheter till kunskap (dir. 2003:136). Ett

delbetänkande skall lämnas senast i april 2004. Utskottet ser positivt på

att en utvärdering kommer till stånd och att vunna erfarenheter sprids

såväl inom storstadsregionerna som till landet i övrigt.

Utskottet uppmärksammar även att Integrationsverket i regleringsbrevet

för budgetåret 2004 fått i uppdrag att senast den 30 juni 2004 redovisa

utvecklingen i de bostadsområden som omfattas av lokala utvecklingsavtal

med utgångspunkt från en särskild databas.

Enligt utskottets mening är det viktigt att följa utvecklingen och resultaten

av det långsiktiga storstadspolitiska arbetet.

Motionerna Sf17, Sf19 och Sf305 får med det anförda anses tillgodosedda

och avstyrks.

Enligt 1 § lagen (2000:1383) om kommunernas bostadsförsörjningsansvar

skall varje kommun planera bostadsförsörjningen i syfte att skapa

förutsättningar för alla i kommunen att leva i goda bostäder och för att främja

att ändamålsenliga åtgärder för bostadsförsörjningen förbereds och genomförs.

Vid planeringen av bostadsförsörjningen skall kommunen, om det behövs,

samråda med andra kommuner som berörs av planeringen.

Bostadsutskottet behandlade senast i betänkande 2003/04:BoU1 motioner om

boendeintegration. Utskottet delade motionärernas uppfattning om vikten

av att på olika sätt motarbeta segregation i boendet liksom i samhällslivet

i övrigt. Det gäller såväl den fysiska planeringen som i kommunernas arbete

med bostadsförsörjningsplaneringen i övrigt. Enligt bostadsutskottet torde

det stå utom allt tvivel att även regeringen omfattar åsikten att

segregationen i boendet måste motverkas med bostadspolitiska och andra

tillgängliga medel. Motionerna avstyrktes därmed.

Med hänvisning till det ovan anförda avstyrks motionerna Sf326 yrkande 27,

Sf402 yrkande 24 och Bo255 yrkande 2.

När det gäller mottagande av nyanlända flyktingar vill utskottet framhålla

att enligt gällande ordning inom det samordnade flyktingmottagandet skall

samhällets insatser under den första tiden syfta till att ge de nyanlända

förutsättningar att snabbast möjligt få en bostad, en reguljär sysselsättning

med normal försörjning, goda kunskaper i svenska samt förutsättningar för

att bli delaktiga i samhällslivet. Introduktionen skall bygga på helhetssyn

och samordning mellan olika myndigheter. Kommunerna har ett samordnande

ansvar för introduktionsinsatser för nyanlända.

Under den första tiden i en kommun får de nyanlända flyktingarna m.fl.

sin försörjning tillgodosedd genom introduktionsersättning eller

försörjningsstöd enligt socialtjänstlagen (2001:453). Det är kommunerna som

svarar för insatserna. Introduktionsersättning lämnas i enlighet med de

normer som varje kommun fastställt.

Enligt gällande ordning lämnar staten ersättning till kommunerna för

kostnader i samband med mottagandet och introduktionen av flyktingar och

deras anhöriga enligt förordningen (1990:927) om statlig ersättning för

flyktingmottagande m.m. Huvuddelen av den statliga ersättningen är en

schablonersättning som lämnas med ett fast belopp per mottagen person.

Ersättningen avser att täcka kostnader för försörjningsstöd, undervisning

i svenska och andra introduktionsinsatser. En förutsättning för att

kommunen skall få schablonersättningen är att den, tillsammans med den

berörda personen, upprättar en individuell introduktionsplan. Samråd skall

alltid ske med andra myndigheter som deltar i arbetet med introduktionen.

Det övergripande målet med introduktionsplanen är att genom en individuellt

anpassad introduktion ge individen goda förutsättningar att bli

självförsörjande och delaktig i det svenska samhället. En kommun som träffar en

överenskommelse med Integrationsverket om att ta emot nyanlända får även

en grundersättning som är oberoende av antalet mottagna nyanlända.

Mot bakgrund av det ovan anförda kan utskottet konstatera att introduktionen

för nyanlända invandrare syftar till att ge dem förutsättningar att kunna

försörja sig själva och bli delaktiga i samhället. Integrationsverket har

till uppgift att stödja och främja kommunernas introduktion.

Utskottet noterar att Utredningen om flyktingmottagande och introduktion

under hösten 2003 avlämnat sitt slutbetänkande Etablering i Sverige (SOU

2003:75). Utredningen lämnar en rad förslag som rör introduktion och

mottagande av flyktingar i kommunerna. När det gäller individens försörjning

föreslås bl.a. att en statlig skattefri etableringsersättning införs som

betalas ut direkt till den berättigade personen under maximalt ett år så

snart bosättning skett och en handlingsplan föreligger. Den som avviker

från handlingsplanen skall ges reducerad ersättning. När det gäller det

statliga ersättningssystemet föreslås bl.a. att det riktade statsbidraget

till kommunerna tas bort. Kommunerna får i stället ersättning via det

generella statsbidragssystemet och med kostnadsutjämning för de delar som

återstår sedan det som går till försörjning tagits bort, dvs. för

sfi-undervisning och annan verksamhet som blir två separata verksamhetsgrenar

under en övergångsfas. Utskottet noterar även att Integrationsverket i

regleringsbrevet för budgetåret 2004 har fått i uppdrag att göra en

uppföljning av hur nyanlända invandrare (kvinnor, män, flickor och pojkar)

har etablerats i samhället i förhållande till målet för introduktionen om

egenförsörjning och delaktighet. Uppföljningen skall redovisas vid sidan

om årsredovisningen.

Utskottet uppmärksammar vidare att i betänkandet Vidare vägar och vägen

vidare - svenska som andraspråk för samhälls- och arbetsliv (SOU 2003:77)

beaktas frågor rörande sfi-utbildningen och svenska som andraspråk. Enligt

direktiven skulle utgångspunkt för denna utredning vara att skapa en

högkvalitativ utbildning i svenska språket och därigenom kunna stärka

språkinlärningen, höja svenskutbildningens status och öka möjligheterna

att anpassa utbildningen och utbildningsmålen till individernas behov och

förutsättningar. Utredningen gör bl.a. bedömningen att kommunen även

fortsättningsvis bör vara enda huvudman för sfi-undervisningen, men att de

skilda förutsättningarna och kommunernas relativt stora frihet innebär

att det inte är relevant att föreslå en modell för sfi. Utredningen

föreslår vidare att sfi skall upphöra att vara en egen skolform inom det

offentliga skolväsendet och inordnas i skolformen kommunal vuxenutbildning.

Utredningen betonar även vikten av att kunna kombinera sfi-utbildningen

med förvärvsarbete.

Utskottet noterar dessutom att i Etablering i Sverige (SOU 2003:75)

framhålls att utbildning i svenska måste kunna erbjudas i olika miljöer,

att utbildningen skall kunna kombineras med arbete, utbildning m.m. samt

att nyanlända måste uppmärksammas i den fortsatta försöksverksamheten med

validering.

Utskottet kan konstatera att ett flertal utredningsförslag har lagts fram

för att förbättra undervisningen i svenska för invandrare och avvaktar

beredningen av dessa. Motion Sf18 avstyrks med det ovan anförda.

Regeringens skrivelse 2003/04:49 bör läggas till handlingarna.

Integrationspolitik

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om integrationspolitikens grunder och

målsättningar, användningen av begreppet invandrare, tillämpningen av

integrationspolitiken samt utvärdering av samhällskostnaden för diskriminering

på grund av kön, ålder, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning.

Jämför reservationerna 6 (m), 7 (fp), 8 (kd), 9 (c) och 10 (mp).

Bakgrund

Målen för integrationspolitiken beslutades av riksdagen hösten 1997 (prop.

1997/98:16, bet. 1997/98:SfU6, rskr. 1997/98:68) och har kompletterats

eller ändrats vid två tillfällen (prop. 2000/01:1, bet. 2000/01:SfU2,

rskr. 2000/01:72 och prop. 2002/03:1, bet. 2002/03:SfU2, rskr. 2002/03:46).

Integrationspolitikens mål som de formulerats fr.o.m. 2003 är lika

rättigheter, skyldigheter och möjligheter för alla oavsett etnisk och

kulturell bakgrund, en samhällsgemenskap med samhällets mångfald som grund

samt en samhällsutveckling som kännetecknas av ömsesidig respekt för

olikheter inom de gränser som följer av samhällets grundläggande demokratiska

värderingar och som alla oavsett bakgrund skall vara delaktiga i och

medansvariga för.

Målen för integrationspolitiken innebär att samhällets etniska och kulturella

mångfald skall tas som utgångspunkt för den generella politikens utformning

och genomförande på alla samhällsområden och nivåer. Invandrares behov

skall, precis som andras behov, beaktas inom ramen för den generella

politiken. Integrationspolitiken skall således inte, som tidigare, vara

inriktad på invandrare. Dessa skall inte heller behandlas som en homogen

grupp utan åtgärder skall utformas flexibelt utifrån individuella behov.

Introduktionen av nyanlända flyktingar m.fl. skall däremot fortsätta att

vara en säråtgärd. Denna skall utgå från den enskilda invandrarens bakgrund

och förutsättningar. Särlösningar för invandrare skall därmed i huvudsak

bara avse den första tiden i Sverige.

Det integrationspolitiska arbetet skall särskilt inriktas på att ge stöd

till individers försörjning och delaktighet i samhället, värna grundläggande

demokratiska värden och verka för kvinnors och mäns lika rättigheter och

möjligheter samt förebygga och motverka rasism, främlingsfientlighet och

diskriminering.

Regeringen har under våren 2002 i skrivelse 2001/02:129 Integrationspolitik

för 2000-talet redovisat utvecklingen inom olika samhällsområden i

förhållande till riksdagens beslut om mål och inriktning för

integrationspolitiken.

Regeringen redovisade också sin syn på den framtida inriktningen av

integrationspolitiken. Skrivelsen 2001/02:129 behandlades av utskottet i

betänkande 2001/02:SfU15.

Motioner

I motion Sf325 yrkandena 1-5 och 7 av Sten Tolgfors m.fl. (m) framhåller

motionärerna att den socialdemokratiska integrationspolitiken brister

genom att dels ovanifrån betrakta samhället såsom bestående av ett antal

kollektiv vari människor har gemensamma problem och behov, dels ta hand

om människor, styra deras liv och lägga till rätta deras situation, vilket

har resulterat i att människor förlorat makt och möjligheter att påverka

sin egen situation. Motionärerna anför att den ofrivilliga segregationen

inte är etniskt definierad utan en socialt och kunskapsmässigt betingad

situation och därmed möjlig att förändra. Motionärerna anför vidare att

socialdemokraterna söker lösa frågor med ofrivillig segregation genom att

använda särlösningar. Politiken måste i stället ägnas åt att skapa goda

förutsättningar för människor att förverkliga sina egna drömmar. Det behövs

därför generella möjligheter och generella lösningar på gemensamma problem

för människor i Sverige. Politiken för att bryta ofrivillig segregation

måste vara inriktad på att förmå enskilda människor och göra det möjligt

för dem att ta ansvar, utbilda sig och växa. Så långt det är möjligt skall

det ställas samma krav på och ges lika möjligheter för alla som bor i

Sverige. Vad det gäller regeringens användning av begreppet etnisk

segregation anför motionärerna att det är tillgången till det övriga samhället

som ofta brister. Det är den ofrivilliga segregationen - utanförskapet

och maktlösheten - som måste brytas, inte segregationen i allmänhet som

kan vara både positiv och negativ ur individens synvinkel. Motionärerna

begär att vad som nu anförts skall ges regeringen tillkänna.

I motionens yrkande 27 begärs ett tillkännagivande om regeringens användning

av invandrarbegreppet. Motionärerna framhåller att regeringens definition

bidragit till att hålla människor utanför. En mycket stor del av dem som

staten definierat som invandrare är i själva verket så integrerade på

arbetsmarknaden och i samhället i stort att det utländska ursprunget är

irrelevant för dem själva och omgivningen. Begreppet bör därför användas

med urskiljning. Det är delaktigheten i samhället som är det centrala.

I motion Sf326 yrkande 1 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om strukturella problem och omhändertagandementalitet som

ett hinder för integration. Motionärerna menar att strukturella problem

finns i form av skatter som hindrar arbete och företagande, rigida

arbetsmarknadslagar och krångliga regler för nyföretagande samt bidragssystem

som hindrar egenförsörjning. Omhändertagandementaliteten innebär att

socialdemokratin underkastar människorna samhällets makt i stället för att

lita på individens egen kraft och förmåga att själv bestämma, oavsett

födelseort, hudfärg eller religion.

I motion Sf346 yrkande 1 av Ana Maria Narti (fp) begärs ett tillkännagivande

om en decentraliserad arbetsmarknads- och integrationspolitik. Motionären

anför att den traditionella socialdemokratiska integrationspolitiken lider

av en övertro på den offentliga sektorn, en tro som ofta omvandlar landets

invånare till passiva mottagare av åtgärder och program utan möjlighet

att själva påverka sin situation, ta ansvar och handla för att försvara

sina rättigheter. I yrkande 3 begärs ett tillkännagivande om att tyngdpunkten

bör flyttas från centrala myndigheter och organisationer till invandrarna

själva. Integrationspolitiken kan inte leda till integration så länge som

landets nya invånare inte har egen makt, inte själva tillåts ta ansvar

för att komma in i arbetslivet och handla som engagerade deltagare i

samhällslivet.

I motion Sf402 yrkande 1 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om att integrationspolitiken skall gå från ett "omhändertagandeperspektiv"

till att ge människor förutsättningar för att kunna ta ansvar för sitt

eget liv. Staten skall medverka till att underlätta och skapa förutsättningar

men inte planera och ta kontroll över människors liv. Integrationspolitiken

skall även präglas av ett medborgarperspektiv.

I motion Sf396 yrkande 17 av Birgitta Carlsson m.fl. (c) begärs ett

tillkännagivande om en tydligare antidiskrimineringspolitik. Motionärerna

framhåller att meriter och kompetens skall gälla vid personalrekrytering.

Diskriminering av personer med invandrarbakgrund måste åtgärdas, och

dessa åtgärder bör prioriteras i högre omfattning än vad som görs i dag.

I motion Sf347 av Kerstin Engle m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande om

satsningar på integration. Motionärerna framhåller att många bra initiativ

redan tagits fram inom integrationsområdet, men att det återstår mer att

göra, särskilt inom utbildnings- och arbetsmarknadsområdet.

I motion Sf393 av Marianne Carlström m.fl. (s) begärs ett tillkännagivande

om att samarbetet mellan stat, kommun, näringsliv och föreningsliv behöver

öka, bl.a. genom fortsatta initiativ till en samordning av introduktionen

för nyanlända. Regeringen bör i samtal med arbetsmarknadens parter arbeta

fram ett program för ökad integration i samhället.

I motion Sf247 av Luciano Astudillo (s) begärs att regeringen ger

Integrationsverket i uppdrag att ta fram relevanta integrationsindikatorer

för att bättre styra integrationspolitiken. Att integrationspolitiken

upplevs som misslyckad eller att den inte uppnår sina mål, menar motionären

handlar om ett styrningsproblem snarare än otillräckliga resurser.

I motion Sf364 av Mona Jönsson m.fl. (mp) begärs att regeringen tillsätter

en utredning om samhällskostnaden för diskriminering på grund av kön,

ålder, etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning. Motionärerna menar

att frågan inte är vad invandringen kostar, utan vad det kostar samhället

att människor med annan etnisk bakgrund än den svenska diskrimineras, t.

ex. på arbetsmarknaden. De kostnader som uppstår när individers fulla

potential inte tas till vara av samhället måste utredas.

Utskottets ställningstagande

Som angivits ovan är integrationspolitiken inget som enbart gäller vissa

delar av befolkningen som t.ex. personer som invandrat eller personer med

utländskt medborgarskap. Integration är i stället en process som omfattar

hela befolkningen oavsett etnisk eller kulturell bakgrund. Invandrare

skall inte ses som en homogen grupp. Integrationspolitiken är långsiktig

och berör alla samhällsområden, t.ex. arbetsmarknad, utbildning, hälso-

och sjukvård och kultur. Att insatser sker inom alla politikområden är av

avgörande betydelse för att de integrationspolitiska målen skall kunna

uppnås.

Som utskottet senast i betänkande 2002/03:SfU7 uttalat är en generell

politik som ger lika möjligheter för alla och som även förmår att ta till

vara allas erfarenheter, kunskaper och kvalifikationer en förutsättning

för att de integrationspolitiska målen skall kunna uppfyllas. Särskilt

betydelsefull är inriktningen på arbetsmarknads-, utbildnings- och

bostadspolitiken. Det är den enskildes behov som skall motivera eventuella

åtgärder. På den individuella nivån bör integration betraktas som ett

livsprojekt, vars innehåll och mål endast kan bestämmas av individen själv.

På den samhälleliga nivån kan dock staten sätta upp mål för vad som bör

uppnås inom olika områden med hjälp av arbetsmarknadspolitik,

utbildningspolitik,

osv. och stödja den individuella integrationsprocessen genom att föra en

politik som ger individen förutsättningar att förverkliga sina livsmål.

Med

det anförda avstyrks motionerna Sf325 yrkandena 1-5 och 7, Sf326 yrkande

1, Sf346 yrkandena 1 och 3 samt Sf402 yrkande 1.

I den integrationspolitiska propositionen 1997/98:16 Sverige, framtiden

och mångfalden - från invandrarpolitik till integrationspolitik anges att

begreppet invandrare inte bör användas så att det förstärker ett

"vi-och-dom-tänkande." I regeringens skrivelse 2001/02:129 Integrationspolitik

för 2000-talet anges att begreppet invandrare skall användas nyanserat

och på ett relevant sätt. Utskottet delade denna uppfattning (bet.

2001/02:SfU15). Enligt den arbetsgrupp som har sett över användningen av

begreppet invandrare i lagar och förordningar och i myndigheters verksamhet

(Ds 1999:48 och Ds 2000:43) bör begreppet invandrare användas endast när

det gäller människor som själva har flyttat till Sverige och folkbokförts

här. Enligt SCB:s nya riktlinjer för statistik (2003) avser personer med

utländsk bakgrund såväl utrikes födda personer som har invandrat, som

personer födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar. Med svensk

bakgrund avses personer som är födda i Sverige och som har minst en inrikes

född förälder.

Vid behandlingen av ett motsvarande motionsyrkande om invandrarbegreppet

under föregående riksmöte anförde utskottet att en annan möjlighet är att

använda begreppet invandrad, då detta till skillnad från invandrarbegreppet

beskriver en aktiv handling (bet. 2002/03:SfU7).

Med hänvisning till det anförda får motion Sf325 yrkande 27 i huvudsak

anses tillgodosedd och avstyrks.

Som utskottet tidigare konstaterat, senast i betänkande 2003/04:SfU2, är

utvecklingen inom integrationsområdet fortfarande inte tillfredsställande

i förhållande till de mål som ställts upp. Även om det finns tendenser

till en positiv utveckling är den etniska och sociala segregationen

fortfarande stor. Insatser för att vända utvecklingen sker inom en mängd

olika samhällsområden, men det behövs ytterligare insatser för att den

etniska och kulturella mångfalden i samhället skall kunna tas till vara.

Att det långsiktiga arbetet med att bryta segregationen och utanförskapet

i samhället ännu inte fått genomslag på alla områden visar inte minst de

åtgärder som vidtagits eller pågått inom en rad områden på både kommunal

och statlig nivå.

Utskottet konstaterar att det pågår ett flertal utredningar inom det

integrationspolitiska området och att flera förslag har lagts fram och är

under beredning. Till exempel har en interdepartemental arbetsgrupp

tillsatts i syfte att se över hur integrationspolitiken genomförs och följs

upp. Arbetsgruppen skall bl.a. föreslå lämpliga indikatorer som möjliggör

en mer sammanhållen uppföljning av insatser som sker för att nå

integrationspolitiska mål. Vidare har Integrationsverket i regleringsbrevet för

2004 fått i uppdrag att tillsammans med berörda sektorsmyndigheter utveckla

nyckeltal och indikatorer för integrationspolitiken på i första hand

arbetsmarknaden, inom utbildningsområdet och bostadssektorn samt beträffande

uppväxtvillkor för barn och ungdomar med utländsk bakgrund. En rapport

skall redovisas senast den 15 mars 2005. Integrationsverket skall även

senast den 15 mars 2006 redovisa en fördjupad analys av tillståndet och

utvecklingen inom olika samhällsområden ur ett integrationspolitiskt

perspektiv. Enligt utskottets mening är det mycket viktigt att noggrant

följa utvecklingen och resultaten av det långsiktiga integrationsarbetet.

Vidare kan utskottet konstatera att det under senare tid har vidtagits

åtskilliga åtgärder för att stärka skyddet mot diskriminering och att det

även pågår ett flertal utredningar inom diskrimineringsområdet.

Med det anförda får motion Sf247 anses tillgodosedd och avstyrks. Motionerna

Sf347, Sf364, Sf393 samt Sf396 yrkande 17 avstyrks.

Svenskt medborgarskap

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om krav på språkkunskaper i svenska

för beviljande av svenskt medborgarskap, avgifter för ansökan om svenskt

medborgarskap, medborgarskapsceremonier samt medborgarbok.

Jämför reservationerna 11 (fp) och 12 (kd) samt särskilt yttrande (v).

Motioner

I motion Sf219 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Inger René (m) begärs

att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i lagen om svenskt

medborgarskap att test av kunskaperna i det svenska språket ingår som ett

kriterium för att kunna få svenskt medborgarskap. Motionärerna framhåller

att ett sådant krav för medborgarskap är inte att betrakta som ett hinder

utan snarare som ett gemensamt ansvar för samhället och den enskilde.

Genom kravet ökar de enskilda individernas möjligheter på arbetsmarknaden,

i samhället och i livet i det nya hemlandet.

I motion Sf326 yrkande 20 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om att acceptabla kunskaper i det svenska språket bör vara

ett krav för medborgarskap. Motionärerna anför att om medborgarskapet

skall kunna utnyttjas förutsätter det kunskaper om svenska lagar och andra

förhållanden som i sin tur kräver vissa kunskaper i svenska språket. För

att kunna delta i samhällslivet krävs ett visst mått av språkkunskaper.

I yrkande 21 begärs ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning om

hur språktester bör utformas.

I motion Sf394 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (s) begärs ett

tillkännagivande om kostnader vid ansökan om medborgarskap. Motionärerna

framhåller att många inte har råd att ansöka om ett svenskt medborgarskap

då de ofta saknar fast inkomst. Avgiften för ansökan om svenskt medborgarskap

bör därför ses över.

I motion Sf326 yrkande 19 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs ett

tillkännagivande om medborgarskapsceremonier. I flera av Sveriges kommuner

har inträdet som medborgare i Sverige sedan några år tillbaka uppmärksammats

i samband med mindre ceremonier. Motionärerna framhåller att

medborgarskapsceremonier med en officiell innebörd bör införas för att markera

medborgarskapets betydelse, bl.a. som ett bevis på tillhörighet och

deltagande i det svenska samhället.

I motion Sf402 yrkande 32 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande

om införandet av en medborgarbok och att en ceremoni för överlämnandet

genomförs. För att betona medborgarskapets rättigheter och skyldigheter

föreslår motionärerna att alla nya medborgare, och alla övriga som uppnår

myndighetsåldern 18 år, skall få en medborgarbok där medborgarskapets

innebörd tydliggörs och samhällets grundvärderingar formuleras. Överlämnandet

av medborgarboken bör ske i samband med en ceremoni i hemkommunen där man

välkomnar och uppmärksammar de nya svenskarna och de som blivit myndiga.

Utskottets ställningstagande

Den parlamentariska Medborgarskapskommittén hade i uppdrag (dir. 1997:5)

att genomföra en allmän översyn av lagen om svenskt medborgarskap. Bland

annat skulle kommittén överväga om krav på kunskaper i svenska språket

och om det svenska samhället borde uppställas för beviljande av medborgarskap.

I dess slutbetänkande (SOU 1999:34) ansåg kommittén, främst på grund av

rättviseskäl, att krav på språkkunskaper och kunskaper om det svenska

samhället inte borde knytas till medborgarskapet. Frågor som berörde sådana

kunskaper och undervisning var en uppgift för utbildningsväsendet, och

erforderliga åtgärder borde vidtas långt tidigare än då frågan om

naturalisation aktualiserades.

Regeringen ansåg i proposition 1999/2000:147 Lag om svenskt medborgarskap

att krav på språkkunskaper eller kunskaper om det svenska samhället inte

skulle införas som villkor för att få svenskt medborgarskap. Regeringen

gjorde den bedömningen att det skulle vara förenat med betydande svårigheter

att skapa en rättvis och praktiskt genomförbar ordning för det fall

språkkrav skulle införas. Kontrollen av att kunskapskravet uppnåtts skulle

också enligt regeringen innebära en administrativ belastning som var svår

att försvara.

Vid behandling av propositionen uttalade utskottet i sitt betänkande

2000/01:SfU8 att enligt utskottets mening ökar goda kunskaper i det svenska

språket och om svenska samhällsförhållanden förutsättningarna för arbete

och deltagande i samhällslivet. Utskottet delade regeringens bedömning

att det allmännas uppgift bör vara att se till att professionell undervisning

erbjuds och att den är av god kvalitet samt att undervisningen så långt

möjligt anpassas till individuella förutsättningar och behov. Utskottet

ansåg också att det ytterst är de enskilda individerna som måste ta ansvar

för sin språkinlärning. Samhället kan stimulera språkinlärningen, men

motivationen och kunskaperna kan inte tvingas fram. Enligt utskottets

uppfattning skulle ett språkkrav för erhållande av svenskt medborgarskap

medföra svårigheter. Bland annat uppkommer frågan om vilken kunskapsnivå

som skall uppnås och hur denna skall dokumenteras. Vidare skulle kontrollen

av att kunskapskravet uppnåtts innebära en ökad administration. Utskottet

delade regeringens bedömning att det skulle vara förenat med betydande

svårigheter att få till stånd ett rättvist och praktiskt system.

Utskottet vidhöll sitt ställningstagande i betänkande 2001/02:SfU15 och

2002/03:SfU7.

Utskottet noterar att regeringen i juni 2002 tillsatte utredningen Utbildning

i svenska för invandrare (dir. 2002:105) för att pröva hur skolformen

svenska för invandrare (sfi) kan förnyas och organiseras. Enligt direktiven

skulle utgångspunkt för detta arbete vara att skapa en högkvalitativ

utbildning i det svenska språket och därigenom kunna stärka språkinlärningen,

höja svenskutbildningens status och öka möjligheterna att anpassa

utbildningen och utbildningsmålen till individernas behov och förutsättningar.

I utredningens slutbetänkande Vidare vägar och vägen vidare (SOU 2003:77)

ges flera förslag till en reformerad sfi-undervisning. Utredningen gör bl.

a. bedömningen att kommunen även fortsättningsvis bör vara enda huvudman

för sfi-undervisningen, men att de skilda förutsättningarna och kommunernas

relativt stora frihet innebär att det inte är relevant att föreslå en

modell för sfi. Utredningen föreslår vidare att sfi skall upphöra att

vara en egen skolform inom det offentliga skolväsendet och inordnas i

skolformen kommunal vuxenutbildning. För att bättre spegla såväl målgrupp

som innehåll och syfte med sfi-utbildningen föreslås även att utbildningen

byter namn till Utbildning i svenska som andraspråk för samhälls- och

arbetsliv. Utredningen betonar även vikten av att kunna kombinera

sfi-utbildningen med förvärvsarbete.

Utskottet vidhåller tidigare ställningstaganden avseende språkkunskaper

och medborgarskap. Motionerna Sf219 och Sf326 yrkandena 20 och 21 avstyrks.

När det gäller avgifter i medborgarskapsärenden kan utskottet konstatera

att det av 11 § medborgarskapsförordningen (2001:218) framgår att avgift

får tas ut för prövning av anmälan och ansökan enligt förordningen.

Avgiften för ansökan om naturalisation är 1 500 kr. Ogifta barn under 18 år

som omfattas av föräldrarnas naturalisationsbeslut är befriade från avgift.

Avgift tas inte heller ut av statslösa som fått flyktingförklaring eller

resedokument utfärdade av svensk myndighet. Utskottet har tidigare (senast

i bet. 2002/03:SfU2) behandlat motionsyrkanden rörande avgifter vid ansökan

om medborgarskap och därvid framhållit att det är mycket viktigt att

försäkra sig om att avgiftens storlek inte är ett hinder för någon att

ansöka om svenskt medborgarskap. Utskottet underströk att frågan om vilka

kostnader som rimligen kan godtas bör utgå från att den enskilde aldrig

skall behöva avstå från att ansöka på grund av avgiftsnivån och att

avgifterna skall vara skäliga. Motion Sf394 avstyrks med hänvisning härtill.

När det gäller medborgarskapsceremonier har utskottet tidigare vid ett

flertal tillfällen avstyrkt motionsyrkanden om införande av en statligt

arrangerad ceremoni vid förvärv av svenskt medborgarskap, bl.a. i betänkande

2000/01:SfU8 Lag om svenskt medborgarskap. Utskottet har därvid påtalat

att det står kommunerna fritt att anordna en högtidlighet för sådana

kommuninvånare som beviljas svenskt medborgarskap och att så sker i flera

kommuner. Utskottet delade regeringens bedömning att det är viktigt att

nya medborgare välkomnas till det svenska samhället under värdiga former.

Utskottet ställer sig därmed välvilligt till medborgarskapsceremonier

och ser positivt på att sådana genomförs. Detta bör dock som hittills

vara ett frivilligt åtagande för kommunerna, bl.a. av det skälet att

medborgarskapet är nationellt, inte kommunalt.

Integrationsverket har haft i uppdrag att utarbeta ett informationsmaterial

som ger exempel på hur särskilda ceremonier kan hållas för personer som

förvärvat svenskt medborgarskap och sprida informationen till kommunerna.

Verket har utarbetat skriften Du gamla, du nya - Kommuner välkomnar

landets nya medborgare, som ger allmänna råd och tips om arrangemang.

Som en del av Integrationsverkets arbete inom ramen för uppdraget att

verka för att nyanlända invandrares behov av stöd uppmärksammas samt att

deras behov av särskild samhällsinformation tillgodoses har verket producerat

Sverige - en pocketguide. Boken ger en allmän orientering om det svenska

samhället, om landet och dess befolkning, om rättigheter, skyldigheter

och möjligheter, etc. och distribueras till alla nyanlända som får

uppehållstillstånd i Sverige. Boken har tidigare översatts till engelska,

franska, lätt svenska och arabiska. Numera finns även en bosnisk, serbisk

och kroatisk översättning.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna Sf326 yrkande 19 och Sf402

yrkande 32.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Socialt utsatta områden, punkt 2 (fp)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om socialt utsatta områden. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf326 yrkande 27 och avslår motionerna 2003/04:Sf402 yrkande

24 och 2003/04:Bo255 yrkande 2.

Ställningstagande

Problem i invandrartäta områden beror i sig inte på den stora andelen

invandrare utan på att det är områden med en hög arbetslöshet och stora

sociala problem. Dessa socialt utsatta områden måste lyftas upp genom att

det skapas en positiv spiral. Det handlar bl.a. om att se till att de nya

svenskarna verkligen får tillträde till arbetsmarknaden och om att skapa

magnetskolor. En annan åtgärd kan vara att lokalisera kommunala och

statliga förvaltningar till de utsatta områdena. Förvaltningarna för med

sig arbetstillfällen och genererar även behov av restauranger och andra

servicenäringar.

2. Socialt utsatta områden, punkt 2 (kd)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om socialt utsatta områden. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf402 yrkande 24 och avslår motionerna 2003/04:Sf326 yrkande

27 och 2003/04:Bo255 yrkande 2.

Ställningstagande

Den mest kraftfulla åtgärden för att motverka segregation är att se till

att alla bostadsområden har en blandad bebyggelse med flera olika upplåtelse-

och bebyggelseformer. För detta behövs fler bostäder. Det behövs även en

större andel bostadsrätter i många förorter. En viktig målsättning i

integrationsarbetet är att alla skall bo i en trygg och attraktiv stadsdel.

Kommunerna bör därför upprätta en bebyggelseinriktad brottsförebyggande

policy, vilken framgår av översiktsplanen. Det skall även finnas en

närpolis per 1 000 invånare. I alla nya detaljplaner och vid förändringar

av detaljplaner bör vidare en konsekvensbeskrivning göras av hur planen

kan tänkas förbättra eller försämra integrationen. Kommunala verksamheter

och myndigheter eller stora privatföretag bör stimuleras till att flytta

ut till miljonprogramsområden, vilket kan öka behovet av servicetjänster

i området och därmed generera arbetstillfällen.

3. Mottagande av nyanlända flyktingar, punkt 3 (m)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om mottagande av nyanlända flyktingar. Därmed

bifaller riksdagen motion 2003/04:Sf18 yrkandena 1-5 och 10.

Ställningstagande

Förbättrad introduktion, syftande till egenförsörjning, är en nyckel till

ökad integration av flyktingar i det svenska samhället. Staten måste ställa

tydliga krav på introduktionens kvalitet. Samtidigt är det ett statligt

ansvar att fullt ut finansiera mottagandet. Det är inte rimligt med ett

system som kan få till effekt att en grupp människor i praktiken kan

stängas ute från delar av landet.

Vi anser att följande principer bör vara utgångspunkter för ett nytt

mottagningssystem: Flyktingpolitiken är en del av statens ansvar. Därmed

bör det vara ett statligt ansvar att finansiera mottagandet. Eget ansvar

och valfrihet skall vara vägledande principer vid flyktingmottagandet.

Egenförsörjning skall alltid uppmuntras. Statens roll är att ge information

och stöd. Inga människor som har uppehållstillstånd skall hindras att

flytta. Dagens system för avtalsskrivning och kommunplacering bör avskaffas.

Målet är att ha introduktion på heltid för alla som kan, där halva tiden

lämpligen ägnas åt språkstudier och den andra halvan åt praktik på arbete.

Reglerna måste dock utformas så att hänsyn till individuella förutsättningar

tas. Det statliga anslaget bör delas upp i två delar: en introduktionspeng,

som kan skapa valfrihet inom språkutbildningen, samt en ersättning som

via den kommun man bosätter sig i används för introduktionsersättning och

andra kommunala kostnader.

4. Sfi och praktik, punkt 4 (m, c)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m), Birgitta Carlsson (c) och Anna

Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om sfi och praktik. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:Sf18 yrkandena 6-9.

Ställningstagande

Vi anser att svenska för invandrare (sfi) bör kombineras med

arbetsmarknadsinsatser

så att utbildare har möjlighet att kombinera språk- och yrkesutbildning

eller praktik. En fördel med att undervisning i svenska sker parallellt

med arbetspraktik är att det ger kontakter på arbetsmarknaden samt möjlighet

att använda teoretiska språkkunskaper i praktiken. Det ger också företag

möjlighet att utmana sina egna föreställningar. Idealt sett skulle

praktikplatser kunna kombineras med något slags anställning, eller en väg

till en framtida anställning. Målsättningen är att praktikplatser och

liknande skall bidra till att personen i fråga får en anställning.

Vi anser att validering av utländsk utbildning och värdering av yrkeserfarenhet

skall inledas under introduktionstiden. Lång väntan minskar värdet av en

utbildning och människor bör därför få information om möjlighet till

validering omedelbart. Myndigheter som validerar bör ges i uppdrag att se

över om det är så att dagens validering kan se mer till tidigare utbildnings

kunskapsinnehåll och mindre jämföra kursplaners upplägg. I dagsläget saknas

även kompletteringsmöjligheter och lärlingsutbildningar. För att dra nytta

av tidigare utbildning måste möjlighet till kompletteringsutbildningar

finnas för att hindra att människor måste börja om från början.

Lärlingsutbildning kan även vara bra för att människor snabbt skall komma ut på

arbetsmarknaden.

5. Tvåspråkig undervisning, punkt 5 (m)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om tvåspråkig undervisning. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf18 yrkandena 11 och 12.

Ställningstagande

Skolor skall ha möjlighet att ge elever tvåspråkig undervisning. Det är

ofta en nyckel till framgång. Ingen tror att en svensk elev i Engelska

skolan lär sig sämre av tvåspråkighet. För många barn är det lättare att

ta till sig ämnesundervisning på modersmålet. Den som har ett fungerande

förstaspråk har lättare att lära ett nytt språk, varför modersmålsundervisning

är viktig.

Närhetsprincipen skall inte behöva vara styrande för skolans rekrytering.

Alla skall fritt kunna välja den skola vars profil passar dem bäst och

ha makten att välja bort dåliga skolor. Barn kan inte användas som

regeringens integrationspolitiska verktyg. Ingen skall behöva offra sig och

gå i en dålig skola, bara för att politiker vill det. Elevers och föräldrars

valmöjlighet måste vara den vägledande principen.

6. Integrationspolitik, punkt 7 (m)

av Per Westerberg (m), Anita Sidén (m) och Anna Lilliehöök (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om integrationspolitik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf325 yrkandena 1-5, 7 och 27 och avslår motionerna

2003/04:Sf247, 2003/04:Sf326 yrkande 1, 2003/04:Sf346 yrkandena 1 och 3,

2003/04:Sf347, 2003/04:Sf364, 2003/04:Sf393, 2003/04:Sf396 yrkande 17 och

2003/04:Sf402 yrkande 1.

Ställningstagande

Tiotusentals människor i Sverige lever under betydligt sämre ekonomiska

och sociala omständigheter än vad som vore möjligt. Detta är ett verkligt

problem i många människors vardag. Regeringen beskriver ofta problemet

som etnisk segregation. Vi menar att problemet snarare borde definieras

som ofrivillig segregation. Den ofrivilliga segregationen är inte en

ursprungsfråga, utan en socialt betingad situation. Segregationen styrs

nämligen huvudsakligen av kunskapsbrist, socialt utanförskap och maktlöshet,

alldeles oavsett vilket ursprung människor har. Det är det sociala

utanförskapet och maktlösheten som måste brytas. Det är när människor hamnar

i en situation där de saknar makt och möjlighet att påverka sina egna liv

som problem uppstår. Härutöver finns också faktorer som bristande

språkkunskaper och etnisk diskriminering, som för många höjer tröskeln för

delaktighet i samhället.

En av den socialdemokratiska integrationspolitikens grunder har varit att

ovanifrån betrakta samhället såsom bestående av ett antal kollektiv vari

människor har gemensamma problem och behov. En annan har varit viljan att

ta hand om människor, styra deras liv och lägga till rätta deras situation,

vilket har resulterat i att människor förlorat makt och möjligheter att

påverka sin egen situation. Vi menar att politiken i stället måste ägnas

åt att skapa goda förutsättningar för människor att förverkliga sina egna

drömmar. Det behövs en bättre generell politik för att bryta kunskapsbrist,

fattigdom, arbetslöshet, maktlöshet och utanförskap. Så få politiska

särlösningar som möjligt skall användas. De generella systemen skall vara

så flexibla att de kan anpassas efter allas våra behov. Kraven på, och

möjligheterna för alla som bor i Sverige skall vara lika. Politiken skall

vara inriktad på att göra det möjligt för enskilda människor att ta ansvar,

utbilda sig och växa som individer.

Staten har under många år räknat dem som är födda utomlands eller har

minst en förälder som är född utomlands som invandrare. Även om

invandrarbegreppet numera begränsas till människor som själva är födda i andra

länder måste det användas med urskiljning. Det förhållandet att en person

är född i ett visst land säger mycket lite om livet och personen i övrigt.

I stället är det delaktigheten i samhället som är det centrala.

7. Integrationspolitik, punkt 7 (fp)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om integrationspolitik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf326 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:Sf247,

2003/04:Sf325 yrkandena 1-5, 7 och 27, 2003/04:Sf346 yrkandena 1 och 3,

2003/04:Sf347, 2003/04:Sf364, 2003/04:Sf393, 2003/04:Sf396 yrkande 17 och

2003/04:Sf402 yrkande 1.

Ställningstagande

När människor lyckas få asyl i eller invandra till Sverige möter de en

ännu högre mur än gränskontrollens: muren som hindrar dem att verkligen

bli insläppta i det svenska samhället. Diskriminering och fördomar mot

invandrare är ett stort hinder, men kan ej sägas utgöra huvudförklaringen

till de stora skillnader som finns i sysselsättningsgrad mellan utlandsfödda

och svenskfödda. Huvudförklaringen finns snarare i de verkliga strukturer

som i dag hindrar hundratusentals gamla och nya svenskar från att leva

värdiga och produktiva liv. Det handlar om skatter som hindrar arbete och

företagande, om rigida arbetsmarknadslagar och krångliga regler för

nyföretagande, om bidragssystem som hindrar egenförsörjning samt om en

utbredd omhändertagandementalitet i samhällssystemet.

Integrationen blir inte ett faktum så länge som de människor som förväntas

integrera sig i samhället inte får tala och agera för sig själva. Därför

är Folkpartiets motto "Du skall bestämma själv" lika relevant för en lyckad

integrationspolitik som för ett bra samhällsliv i övrigt.

8. Integrationspolitik, punkt 7 (kd)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om integrationspolitik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf402 yrkande 1 och avslår motionerna 2003/04:Sf247,

2003/04:Sf325 yrkandena 1-5, 7 och 27, 2003/04:Sf326 yrkande 1, 2003/04:Sf346

yrkandena 1 och 3, 2003/04:Sf347, 2003/04:Sf364, 2003/04:Sf393 och

2003/04:Sf396 yrkande 17.

Ställningstagande

En grundläggande utgångspunkt för integrationspolitiken är att gå från

ett omhändertagandeperspektiv till att ge människor förutsättningar för

att kunna ta ansvar för sitt eget liv. Vi vill stärka människor och ge

dem möjlighet till egenmakt. Staten skall medverka till att underlätta

och skapa förutsättningar men inte planera och ta kontroll över människors

liv. Samhället skall sträva efter att erbjuda medborgare jämlika levnadsvillkor

och lika stora möjligheter att utvecklas och förverkliga sina livsprojekt.

Livsprojekten skall inte möta några hinder så länge de inte inskränker

andra människors rättigheter eller strider mot våra gemensamma rättsnormer.

Integrationspolitiken skall även präglas av ett medborgarperspektiv. Vi

vill därför ge medborgarna möjlighet att organisera sig efter eget tycke.

Man skall kunna bilda egna sammanslutningar, starta förskolor och skolor

på etnisk grund. Vi tror att detta snarare stärker identiteten och därför

gynnar integrationsprocessen.

9. Integrationspolitik, punkt 7 (c)

av Birgitta Carlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om integrationspolitik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf396 yrkande 17 och avslår motionerna 2003/04:Sf247,

2003/04:Sf325 yrkandena 1-5, 7 och 27, 2003/04:Sf326 yrkande 1, 2003/04:Sf346

yrkandena 1 och 3, 2003/04:Sf347, 2003/04:Sf364, 2003/04:Sf393 och

2003/04:Sf402 yrkande 1.

Ställningstagande

Att invandrare inte är etablerade på arbetsmarknaden i samma utsträckning

som personer med svensk bakgrund tyder på att personer med invandrarbakgrund

diskrimineras i någon mening. Personal skall rekryteras med meriter och

kompetens som grund. Diskriminering vid rekryteringar måste åtgärdas,

inte minst krävs en omfattande attityd- och opinionsförändring. Enligt

svensk lag åläggs arbetsgivare och fackföreningar att på egen hand vidta

åtgärder för att förebygga diskriminering. Det berör insatser vad gäller

arbetsförhållanden och rekrytering. Åtgärder mot diskriminering gällande

rekrytering av personer med invandrarbakgrund bör prioriteras i högre

omfattning än vad som görs i dag.

10. Integrationspolitik, punkt 7 (mp)

av Mona Jönsson (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om integrationspolitik. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf364 och avslår motionerna 2003/04:Sf247, 2003/04:Sf325

yrkandena 1-5, 7 och 27, 2003/04:Sf326 yrkande 1, 2003/04:Sf346 yrkandena

1 och 3, 2003/04:Sf347, 2003/04:Sf393, 2003/04:Sf396 yrkande 17 och

2003/04:Sf402 yrkande 1.

Ställningstagande

Den omfattande och dokumenterade diskrimineringen i det svenska samhället

innebär inte bara att individer förvägras sin rätt till likabehandling.

Diskrimineringen skapar också kostnader för samhället i stort. Många

utredningar påtalar vad "invandrare" kostar det svenska samhället.

Frågan är dock inte vad invandringen kostar, utan vad det kostar samhället

att människor med annan etnisk bakgrund än den svenska diskrimineras, t.

ex. på arbetsmarknaden. Vad innebär det för samhällsekonomin att en

invandrare som är utbildad till läkare kör taxi, att en ingenjör arbetar

som lokalvårdare, etc. Frågan är lika aktuell när det gäller andra former

av diskriminering, som kön, funktionshinder, sexuell läggning och ålder.

De kostnader som uppstår när individers fulla potential inte tas till

vara av samhället måste utredas.

11. Svenskt medborgarskap, punkt 8 (fp)

av Bo Könberg (fp) och Linnéa Darell (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om svenskt medborgarskap. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf326 yrkandena 19-21 och avslår motionerna 2003/04:Sf219,

2003/04:Sf394 och 2003/04:Sf402 yrkande 32.

Ställningstagande

För att kunna delta i samhällslivet krävs ett visst mått av språkkunskaper.

År 2002 liksom i tidigare års riksdagsval fanns invandrartäta bostadsområden

där färre än hälften röstade. Integrationsverket har slagit fast att det

främst är bristande språkkunskaper som gör att personer med invandrarbakgrund

deltar i det politiska livet i mindre utsträckning än andra. Om medborgarskapet

skall kunna utnyttjas förutsätter det kunskaper om svenska lagar och andra

förhållanden som i sin tur kräver vissa kunskaper i svenska språket.

Reglerna för medborgarskap kan vara viktiga för integrationen. Vi menar

att ett krav på acceptabla kunskaper i svenska för svenskt medborgarskap

skulle förbättra integrationen. Motsvarande regel för medborgarskap finns

också i de allra flesta länder och har tidigare förekommit i Sverige. Det

skall naturligtvis finnas undantag, exempelvis personer med handikapp

eller gamla människor som är analfabeter när de kommer hit eller har mycket

svårt att lära sig ett nytt språk, men ändå bör få bli medborgare. Dispens

skall dock inte ges till kvinnor och män som gifter sig med en person som

är svensk medborgare, vilket skulle kunna få negativa konsekvenser för bl.

a. invandrarkvinnor som kan bli isolerade av att inte lära sig språket.

Den exakta kunskapsnivån som skall krävas för medborgarskap bör utredas

vidare, men utgångspunkten skall vara att sfi-nivån skall räcka.

Medborgarskapet ger unika rättigheter, t.ex. rösträtt i riksdagsval och

en ovillkorlig rätt att stanna i Sverige, som inte kan uppnås på annat

sätt. Men medborgarskapet skall också vara förenat med vissa tydliga krav.

Dit hör exempelvis att inte bedriva brottslig verksamhet under den tid

man har uppehållstillstånd. Det skall således vara något eftersträvansvärt

att bli svensk medborgare. Medborgarskapet skall vara ett erkännande av

att man uppfyllt ett antal kriterier som ger vissa fördelar. Om det blir

så, kan det ha positiva effekter redan tidigt i integrationsprocessen.

Med denna syn är det naturligt att själva erhållandet av medborgarskapet

förknippas med en viss högtidlighet. I flera av Sveriges kommuner har

inträdet som medborgare i Sverige sedan några år firats i samband med

mindre ceremonier som uppmärksammar händelsen och dess betydelse för de

involverade. Med anledning av de positiva erfarenheterna av detta bör

regeringen överväga att genomföra medborgarskapsceremonier i en större

utsträckning och med en officiell innebörd.

12. Svenskt medborgarskap, punkt 8 (kd)

av Sven Brus (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om svenskt medborgarskap. Därmed bifaller riksdagen

motion 2003/04:Sf402 yrkande 32 och avslår motionerna 2003/04:Sf219,

2003/04:Sf326 yrkandena 19-21 och 2003/04:Sf394.

Ställningstagande

För att betona medborgarskapets rättigheter, men också dess skyldigheter,

anser vi att alla nya medborgare och alla 18-åringar skall få en

medborgarbok där medborgarskapets innebörd tydliggörs och samhällets

grundvärderingar formuleras.

Boken bör förmedla den värdegrund som beskrivs i skolplanen, nämligen

människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla

människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet

med svaga och utsatta, vilka är de värden som skolan skall gestalta och

förmedla. Denna värdegrund härleds från den etik som förvaltas i kristen

idétradition och i västerländsk humanism. Överlämnandet av medborgarboken

bör ske i samband med en ceremoni i hemkommunen, där man välkomnar och

uppmärksammar de nya svenskarna och dem som blivit myndiga.

Särskilt yttrande

Svenskt medborgarskap, punkt 8 (v)

Kalle Larsson (v) anför:

Medborgarskapet har en grundläggande betydelse för människors möjligheter

att delta i och påverka samhällslivet. Det bidrar också till en känsla av

samhörighet och underlättar därmed integrationen. Därför bör det underlättas

för de utländska medborgare som bor i Sverige att erhålla svenskt

medborgarskap.

Det kostar i dag 1 500 kr att ansöka om svenskt medborgarskap (naturalisation).

Vi anser att ingen skall behöva avstå från att ansöka om svenskt

medborgarskap på grund av avgiftens storlek. Vi vill därför verka för att

avgiften helt tas bort.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:49 Lokalt utvecklingsabete i storstäderna.

Följdmotioner

2003/04:Sf17 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att ta till vara de goda erfarenheterna från storstadssatsningen.

2003/04:Sf18 av Per Westerberg m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att flyktingpolitiken bör vara ett statligt ansvar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att eget ansvar och valfrihet ska vara vägledande principer vid

flyktingmottagandet och att egenförsörjning alltid skall uppmuntras .

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dagens system för avtalsskrivning och kommunplacering bör

avskaffas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att målet bör vara att ha introduktion på heltid för alla som

kan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det statliga anslaget bör delas upp i en introduktionspeng,

som kan skapa valfrihet och mångfald inom språkutbildningen, och en

ersättning för kommunala kostnader.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att SFI bör kombineras med arbetsmarknadsinsatser .

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att validering av utländsk utbildning och värdering av

yrkeserfarenhet skall inledas under introduktionstiden .

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att myndigheter som validerar bör ges i uppdrag att se mer till

tidigare utbildnings kunskapsinnehåll och mindre jämföra kursplaners

upplägg.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att möjlighet till kompletteringsutbildningar och lärlingsutbildningar

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statens ansvar för en fungerande vård av tortyrskadade människor

samt nationellt uppdrag för kunskapsutveckling och stöd på detta område.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att skolor skall ha möjlighet att ge elever tvåspråkig

undervisning

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att alla skall ha möjlighet att fritt välja den skola

som passar dem bäst.

2003/04:Sf19 av Christina Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en fortsatt uthållig storstadspolitik.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:Sf219 av Marietta de Pourbaix-Lundin och Inger René (båda m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till sådan ändring i

lagen om medborgarskap (2001:82) att test av kunskaperna i det svenska

språket ingår som ett kriterium för att kunna få svenskt medborgarskap i

enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:Sf247 av Luciano Astudillo (s):

Riksdagen begär att regeringen ger Integrationsverket i uppdrag att ta

fram relevanta integrationsindikatorer för att bättre styra

integrationspolitiken.

2003/04:Sf305 av Börje Vestlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en snar utvärdering av storstadspolitikens integrationsmål.

2003/04:Sf325 av Sten Tolgfors m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den socialdemokratiska integrationspolitikens brister.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den ofrivilliga segregationens sociala orsaker.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om problemen med regeringens vilja att använda särlösningar för

att bryta segregationen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om grunderna i en generell politik för att bryta ofrivillig

segregation och utanförskap.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om problemen med regeringens användning av begreppet "etnisk

segregation".

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att det så långt det är möjligt skall ställas samma krav på och

ges lika möjligheter för alla som bor i Sverige.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om regeringens användning av invandrarbegreppet.

2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om strukturella problem och omhändertagandementalitet som hinder

för integration.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om medborgarskapsceremonier.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att acceptabla kunskaper i svenska språket bör vara ett

krav för medborgarskap.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om att tillsätta en utredning om hur språktest bör utformas.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om åtgärder för att "lyfta" socialt utsatta områden.

2003/04:Sf346 av Ana Maria Narti (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en decentraliserad arbetsmarknads- och integrationspolitik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om de nya invånarnas egen makt.

2003/04:Sf347 av Kerstin Engle m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om satsningar på integration

2003/04:Sf364 av Mona Jönsson m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen som sin mening tillsätter en utredning om

vad samhällskostnaden är för diskriminering på grund av kön, ålder,

etnicitet, funktionshinder och sexuell läggning.

2003/04:Sf393 av Marianne Carlström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om arbetet med integration.

2003/04:Sf394 av Yilmaz Kerimo och Tommy Waidelich (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om kostnader vid ansökan om svenskt medborgarskap.

2003/04:Sf396 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en tydligare antidiskrimineringspolitik.

2003/04:Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utgångspunkterna för integrationspolitik.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om utplacering av myndigheter, institutioner och kommunal

verksamhet till "invandrartäta" områden.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om införandet av en medborgarbok och att en ceremoni för

överlämnandet genomförs.

2003/04:Bo255 av Ronny Olander (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Integrationsverket bör överväga hur integrationsarbetet i

bostadsmiljöerna kan stödjas genom bättre utnyttjande av de möjligheter

som erbjuds i koloniträdgårdsverksamheten.