Bet. 2003/04:SKU3

Skatteutskottets betänkande

2003/04:SKU3

Beskattning av vissa förmåner

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2002/03:123

Beskattning av vissa förmåner. Förslagen gäller bl.a. beskattningen av

förmån av motion och annan friskvård och den skattemässiga behandlingen

av ersättning för resor vid deltagande i debattprogram och liknande. Vidare

redovisas resultatet av en av riksdagen begärd översyn av förmånsbeskattningen

av installations- och distributionsbilar.

Tre motioner som väckts med

anledning av propositionen avstyrks av utskottet.

Vid betänkandet fogas

fem reservationer.

1. Förmåner av mindre värde

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 1 och 2002/03:Sk18 yrkande

1.

Reservation 1 (kd, c)

2. Motion och annan friskvård

Riksdagen godtar

vad utskottet anfört om att de särskilda villkoren för skattefri förmån

av motion och annan friskvård skall slopas. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:123 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Sk16

yrkande 2 och 2002/03:Sk18 yrkande 2.

Reservation 2 (kd)

Reservation

3 (c)

3. Förmånsbeskattning av installations- och distributionsbilar

Riksdagen

avslår motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 3, 2002/03:Sk17 yrkande 2 och

2002/03:Sk18 yrkande 4.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

4. Inställelseresor

Riksdagen

godtar vad utskottet anfört om en skattebefrielse för vissa reseersättningar

m.m. Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:123 i denna del och

avslår motion 2002/03:Sk17 yrkande 1.

5. Avdrag för utgifter för

hemresor m.m.

Riksdagen godtar vad utskottet anfört om ett förtydligande

av bestämmelserna om skattefrihet och avdrag för vissa resor som företas

inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2002/03:123 i denna del och avslår motion 2002/03:Sk16 yrkande

4.

Reservation 5 (kd)

6. Propositionen i övrigt och lagförslagen

Riksdagen

godtar vad utskottet anfört om regeringens övriga förslag och antar det

vid propositionen fogade förslaget till lag om ändring i inkomstskattelagen

(1999:1229). Därmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:123 i denna

del.

Stockholm den 14 oktober 2003

På skatteutskottets vägnar

Arne

Kjörnsberg

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Arne Kjörnsberg

(s), Lennart Hedquist (m), Per Erik Granström (s), Ulla Wester (s), Per

Landgren (kd), Marie Engström (v), Per-Olof Svensson (s), Anne-Marie

Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger Tiefensee (c), Inger Nordlander

(s), Ulf Sjösten (m), Catharina Bråkenhielm (s), Barbro Feltzing (mp),

Fredrik Olovsson (s), Anne-Marie Ekström (fp) och Britta Rådström (s).

Ärendet och dess beredning

I propositionen

behandlar regeringen de förslag som Utredningen om ökade levnadskostnader

m.m. lagt fram i sitt slutbetänkande Förmåner och ökade levnadskostnader

(SOU 1999:94). Tre motioner har väckts med anledning av propositionen.

Regeringens

och motionärernas förslag till riksdagsbeslut redovisas i bilaga 1.

Regeringens förslag till lagtext återges i bilaga 2.

Propositionen bygger

på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Vänsterpartiet

och Miljöpartiet.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen

föreslås vissa ändringar i inkomstskattelagen (1999:1229) när det gäller

inkomstslaget tjänst.

Förmån av inställelseresa eller arbetsresa skall

inte tas upp till beskattning under förutsättning att bl.a. andra

skattepliktiga inkomster inte erhålls på grund av tjänsten.

Förutsättningarna

för skattefri motion och annan friskvård förtydligas och förenklas i vissa

avseenden. Det avgörande för skattefriheten bör i huvudsak vara att

motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen, är av mindre

värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas ut mot kontant

ersättning.

Beräkningen av värdet för kostförmån justeras för att få

bättre överensstämmelse mellan genomsnittspriset för en lunch och

förmånsvärdet för denna.

Slutligen föreslås ett förtydligande i fråga om

avdrag för utgifter för hemresor och inställelseresor samt om skattefrihet

för intervjuresor så att det klart framgår att dessa endast omfattar resor

som företas mellan två platser inom Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet.

Därutöver behandlas i propositionen ett tillkännagivande från

riksdagen om förmånsbeskattning av bilar avsedda för installation och

distribution. Något förslag till ändringar av reglerna i denna del läggs

inte fram.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 2004.

Förmåner av mindre värde

Utskottets förslag i

korthet

Riksdagen avslår motionsförslagen om en beloppsgräns för skattefria

förmåner av mindre värde.

Jämför reservation 1 (kd, c).

Bakgrund

Före

1990 års skattereform fanns en regel som innebar att förmåner som var

skattepliktiga inte skulle tas upp som intäkt om det sammanlagda värdet

per år uppgick till högst 600 kronor (600-kronorsregeln). Regeln tog inte

sikte på förmåner som bestod av kontantersättning eller utgjorde en direkt

ersättning för utfört arbete. Den avsåg inte heller förmåner som kunde

erhållas mot kuponger eller förmåner som enligt särskilda regler värderades

enligt schablonmässiga grunder.

Vid 1990 års skattereform avskaffades

600-kronorsregeln. Skälet var främst inriktningen mot en mer enhetlig och

neutral beskattning av arbetsinkomster innefattande förmåner av skilda

slag, men också att det framstod som tveksamt om regeln i sig var ägnad

att underlätta gränsdragningen mellan skattefria personalvårdsförmåner

och förmåner som skulle tas upp till beskattning. Det ansågs därvid inte

som uteslutet att slopandet av regeln i själva verket kunde bidra till en

klarare åtskillnad i framtiden.

Propositionen

I propositionen behandlar

regeringen det förslag om skattefrihet för förmåner av mindre värde som

Utredningen om ökade levnadskostnader m.m. lagt fram i sitt slutbetänkande

Förmåner och ökade levnadskostnader (SOU 1999:94). Utredningens förslag

innebär att vissa förmåner som är av mindre värde och som ges ut vid

särskilda tillfällen skall undantas. Ett återkommande exempel som utredningen

nämner är förmåner av mindre värde som utgår i samband med arbete i en

ideell förening.

Regeringen gör i propositionen bedömningen att en

beloppsbestämd skattefrihet för förmåner av mindre värde inte bör införas.

Regeringen anför att en skattefrihet för förmåner av mindre värde skulle

vara förenad med betydande nackdelar och negativa effekter. En särreglering

för vissa förmåner kan göra det svårare att i tillämpningen dra gränsen

mellan skattefria förmåner och sådana som skall tas upp till beskattning.

Ett undantag från beskattningen av förmåner enbart i en viss typ av

verksamhet skulle också leda till gränsdragningar som skulle vara svåra att

både tillämpa och förklara. Både rättviseskäl och kravet på enkelhet i

beskattningen talar därför enligt regeringens uppfattning mot att införa

en bestämmelse som undantar förmåner av mindre värde som ges ut vid

särskilda tillfällen.

Motionerna

I motion Sk16 yrkande 1 av Jakob Forssmed

m.fl. (kd) anför motionärerna att en beloppsbestämd skattefrihet för

förmåner skulle vara värdefull för de ideella organisationer som på ett

symboliskt vis vill belöna sina medarbetare. Motionärerna föreslår att

riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att regeringen bör

återkomma med ett förslag som innebär att en skattefrihet införs för

förmåner upp till ett visst belopp.

I motion Sk18 yrkande 1 av Roger

Tiefensee m.fl. (c) anförs att gåvor upp till ett belopp om maximalt 1 000

kr bör vara skattefria. Motionärerna föreslår att riksdagen fattar beslut

om en sådan skattefrihet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar

regeringens bedömning och avstyrker därför motionsyrkandena.

Motion och

annan friskvård

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller regeringens

förslag om att de särskilda kraven för att förmån av motion och annan

friskvård skall vara skattefri slopas. Motionsförslagen om ytterligare

förändringar av dessa regler avslås.

Jämför reservationerna 2 (kd) och

3 (c).

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 123 att

förutsättningarna för skattefri motion och annan friskvård förtydligas och

förenklas genom att vissa villkor för skattefriheten slopas. Det gäller

villkoren att motionen eller friskvården skall utövas inom en anläggning

som regelbundet disponeras av arbetsgivaren, utövas enligt abonnemang som

tecknats av arbetsgivaren och betalas direkt av denne till anläggningens

innehavare, vara av kollektiv natur eller i andra fall i ringa omfattning

utövas av den anställde. Kravet att förmånen skall erbjudas hela personalen

föreslås kvarstå.

Motionerna

I motion Sk16 yrkande 2 av Jakob Forssmed

m.fl. (kd) anför motionärerna att skattefriheten för förmån av enklare

slag av motion och annan friskvård bör ersättas med en beloppsbestämd

skattebefrielse för fysisk träning. Detta skulle ge inkomsttagarna en

större frihet att välja en fysisk aktivitet som passar dem, utan att det

för den skull belastar budgeten mer. Motionärerna föreslår ett tillkännagivande

av denna innebörd.

I motion Sk18 yrkande 2 av Roger Tiefensee m.fl. (c)

framhålls att det är ett problem att friskvården skall vara av kollektiv

natur. Friskvård bör enligt motionärernas mening kunna erbjudas alla

anställda efter behov. De föreslår att riksdagen fattar beslut om en sådan

förändring.

Uskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker att de

särskilda villkoren för skattefriheten slopas så att reglerna får en

enklare och tydligare utformning. Avgörande för skattefriheten blir i

huvudsak att motionen eller friskvården riktar sig till hela personalen,

är av mindre värde och av enklare slag samt att förmånen inte får bytas

ut mot kontant ersättning.

När det gäller förslagen om en beloppsbestämd

skattefrihet för fysisk träning och om att friskvård skall erbjudas alla

anställda efter behov bör det erinras om att gränsen för vilken typ av

motionsutövning som skall utgöra personalvårdsförmån har bestämts till

att det skall vara fråga om enklare motionsidrott. Exklusiva sporter eller

sporter som inte innebär motion i betydelsen fysisk träning har därvid

inte ansetts utgöra enklare slag av motion. Inte heller har sporter som

kräver dyrbarare anläggningar, redskap och kringutrustning ansetts som

enklare slag av motion (jfr SkU 1987/88:8 s. 42). Utskottet anser i likhet

med regeringen att denna gränsdragning alltjämt bör vara vägledande.

Utskottet är inte heller berett att införa en uttrycklig beloppsgräns.

Med

det anförda tillstyrker utskottet propositionen i denna del och avstyrker

motionsyrkandena.

Förmånsbeskattning av installations- och

distributionsbilar

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen avslår motionsyrkandena

om att en förnyad översyn av reglerna om beskattning av bilförmån skall

genomföras och ett förslag om lättnader i bl.a. förmånsbeskattningen av

installations- och distributionsbilar.

Jämför reservation 4 (m, fp, kd,

c).

Bakgrund

Riksdagen har i ett tillkännagivande till regeringen begärt

en översyn av förmånsbeskattningen av bilar som är avsedda för installation

och distribution och som används privat i ringa omfattning. (bet.

2000/01:SkU14, rskr. 2000/01:166). Bakgrunden är att viss kritik har riktats

mot reglerna och deras tillämpning när det gäller möjligheten för företagare

att slippa förmånsbeskattning för den här typen av bilar. Som exempel har

nämnts att företagare som använder sig av bilar med två säten som ständigt

är fullastade med material och inventarier och som knappast kan betraktas

som privatbilar ändå blir påförda bilförmån och att detta gäller även om

företagaren äger en privatbil av hög standard. Anledningen är då att

servicebilen kan ha använts för resor mellan bostaden och arbetsplatsen.

Regeringen

har med anledning av riksdagens tillkännagivande givit Riksskatteverket

i uppdrag att se över reglerna om bilförmån och deras tillämpning i den

del de avser bilar avsedda för installation och distribution. Riksskatteverket

har redovisat uppdraget i en promemoria daterad den 25 mars 2002 (dnr

Fi2001/1417).

Regeringsrätten har i två avgöranden den 26 april 2001 (RÅ

2001 ref. 22 I och II) om värdering av bilförmån slagit fast att rätten

att använda arbetsgivarens bil privat skall medföra en stark presumtion

för att bilen också har använts privat i skattepliktig omfattning. För

att undgå beskattning måste den skattskyldige göra sannolikt att han inte

har använt bilen privat eller att så skett i endast ringa omfattning. Det

kan annars enligt Regeringsrätten förutses att utredningssvårigheterna i

många fall skulle bli oöverstigliga och att förmånsbeskattning därmed

skulle utebli även när en sådan beskattning materiellt sett skulle vara

befogad.

Propositionen

Regeringen föreslår inte någon ändring när det

gäller förmånsbeskattningen av bilar som används som arbetsredskap.

Regeringen anför att det finns ett tillräckligt utrymme för undantag och

individuella hänsyn när det gäller värderingen av dessa bilar. Eftersom

de inte utgör någon väldefinierad grupp bedömer regeringen att särregler

för värderingen skulle medföra påtagliga tillämpningsproblem och leda

till ett ökat antal rättstvister mellan enskilda och myndigheterna.

Utrymmet för privat användning utan förmånsbeskattning skulle också

öka.

Motionerna

I motion Sk17 yrkande 2 av Anna Grönlund m.fl. (fp) anför

motionärerna att regeringen bör pröva frågan på nytt och då inhämta

synpunkter från såväl fackliga organisationer som branschens företrädare

och därefter återkomma till riksdagen med ett förslag som undanröjer de

problem som innehavare av distributions- och installationsbilar drabbas

av på skatteområdet. Motionärerna föreslår att riksdagen som sin mening

ger regeringen det anförda till känna.

I motion Sk16 yrkande 3 av Jakob

Forssmed m.fl. (kd) anförs att det inte är acceptabelt att det anses vara

en skattepliktig förmån att ha tillgång till en bil som är utrustad på

ett sätt som gör det omöjligt att bruka den för privata ändamål. Regeringen

har enligt motionärernas mening kommit till fel slutsats, och de föreslår

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att en ny översyn

bör genomföras och ett förslag läggas fram som löser de aktuella problemen.

I

motion Sk18 yrkande 4 av Roger Tiefensee m.fl. (c) föreslår motionärerna

att regeringen snarast får återkomma med ett förslag som innebär sådana

förenklingar av reglerna för värdering av bilförmån att de nu aktuella

problemen kan få en lösning.

Utskottets ställningstagande

Enligt utskottets

mening är det angeläget att principen om en likformig beskattning av

arbetsinkomster upprätthålls också vid värderingen av bilförmån. Det skall

inte ge lägre skatt att ta emot en bilförmån i stället för lön. Samtidigt

är det viktigt att reglerna är enkla och lätta att tillämpa.

Med den

utredning som Riksskatteverket genomfört har frågan om möjligheterna att

genomföra förändringar av förmånsbeskattningen av arbetsfordon enligt

utskottets mening fått en allsidig belysning. Utskottet delar Riksskatteverkets

och regeringens bedömning att någon ändring av reglerna inte bör

genomföras.

Utskottet ser inte någon anledning att nu begära en ny översyn av

dessa frågor och avstyrker därför de aktuella motionsyrkanderna.

Inställelseresor

Utskottets

förslag i korthet

Riksdagen bifaller förslaget om en skattebefrielse som

syftar till att reseersättningar inte skall förmånsbeskattas när andra

skattepliktiga inkomster inte erhålls i samband med prestationen.

Motionsyrkandet om ett mer generellt utformat undantag avslås.

Propositionen

Regeringen föreslår att förmån av resa i samband med att den

skattskyldige börjar eller slutar en tjänst (inställelseresa) eller förmån

av resa mellan bostaden och arbetsplatsen (arbetsresa) inte skall tas upp

till beskattning under vissa förutsättningar, bl.a. att andra skattepliktiga

inkomster inte erhålls på grund av tjänsten. Skattefriheten skall också

gälla om ersättningen inte överstiger utgifterna för resorna eller, när

det gäller resor med egen bil, inte överstiger 16 kronor per mil.

Bakom

förslaget ligger den kritik som har riktats mot att bl.a. deltagare i

TV-arrangemang som får sin resa betald inte kan kvitta den skattepliktiga

förmånen mot reseutgifterna med full skatteeffekt, eftersom avdragsbegränsningen

på 7 000 kr lägger hinder i vägen. Den medverkande får i praktiken

”betala”

för sitt deltagande i TV-programmet, om inget arvode utgår för

deltagandet.

Regeringen anser att de nuvarande beskattningskonsekvenserna inte

är tillfredsställande i de fall då inte några andra skattepliktiga inkomster

erhålls för arbetet än just betalningen av inställelse- eller arbetsresor.

Att som enda ersättning för arbetet få resan betald är av så speciell

karaktär att värdet av resan bör kunna undantas från beskattning.

Skattefriheten

föreslås begränsad till resor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Begränsningen innebär att skillnad görs i förhållande till avdragsrätten

för arbetsresor, som inte omfattas av någon uttrycklig geografisk

begränsning.

Motionerna

I motion Sk17 yrkande 1 av Anna Grönlund m.fl. (fp)

anför motionärerna att skattereglerna bör vara utformade på ett sådant

sätt att resekostnader inte skall tas upp som förmån när det är uppenbart

att resan inte företagits för inkomsts förvärvande. De begär ett

tillkännagivande av denna innebörd.

Utskottets ställningstagande

Enligt

utskottets mening finns det anledning att vara försiktig när det gäller

att utforma undantag från den generella skatteplikten för arbetsinkomster.

Den lösning som regeringen föreslår innebär att det skattefria området

bestäms genom förhållandevis handfasta villkor. Lagrådet har i sitt

yttrande haft synpunkter på att denna teknik kan medföra tröskeleffekter

och att den nära anslutningen till den gällande regleringen medför att

terminologin kan framstå som litet främmande när man ser till syftet med

det undantag som tillskapas. Att beteckna en resa vid deltagande i ett

debattprogram som en inställelseresa eller arbetsresa och kostnadsersättningen

som en förmån av tjänst är inte helt naturligt för vanligt språkbruk.

Även

om utskottet har förståelse för önskemålen om ett generellt utformat

undantag som mer ser till syftet med den tillskapade skattefriheten anser

utskottet att kravet på försiktighet bör få vara avgörande. Utskottet är

därför inte berett att frångå den lösning som regeringen föreslår. Utskottet

tillstyrker propositionen och avstyrker motionen.

Avdrag för utgifter

för hemresor m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller

regeringens förslag om en justering av den geografiska begränsningen för

avdrag och skattefrihet för vissa resor. Motionsyrkandet om att någon

geografisk begränsning inte bör gälla i dessa sammanhang avslås.

Jämför

reservation 5 (kd).

Propositionen

Regeringen föreslår att bestämmelserna

om avdrag för utgifter för hemresor och inställelseresor och bestämmelserna

om skattefria intervjuresor förtydligas så att det klart framgår att dessa

endast gäller för resor som företas mellan två platser belägna inom

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Bakgrunden är att reglerna

kommit att tillämpas på resor som till någon del företagits inom

EES.

Motionerna

I motion Sk16 yrkande 4 av Jakob Forssmed m.fl. (kd) anförs

att det inte finns någon anledning att behandla svenskar som gör resor

utanför EES på ett annat sätt än de som reser inom detta område. Regeringen

bör enligt motionärernas mening återkomma med ett förslag som innebär att

hemresor, inställelseresor och skattefria intervjuresor behandlas lika

oavsett om de sker till EES-land eller till ett annat land. De begär ett

tillkännagivande av denna innebörd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet

har inte funnit någon anledning till erinran mot regeringens förslag och

tillstyrker därför propositionen i denna del.

När det gäller den geografiska

begränsningen till EES-området av avdragsrätten respektive skattefriheten

för vissa resor delar utskottet regeringens bedömning att det inte finns

tillräckliga skäl att ytterligare utöka avdragsmöjligheten för vare sig

hemresor, inställelseresor eller intervjuresor till områden utanför EES.

Utskottet avstyrker därför det aktuella motionsyrkandet.

Propositionen

i övrigt och lagförslagen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bifaller

propositionen i övriga delar.

Propositionen

I övrigt innehåller

propositionen bl.a. förslag om en justering av beräkningen av värdet för

kostförmån.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker propositionen

även i denna del.

1. Förmåner av mindre värde, punkt 1 (kd, c)

av Per

Landgren (kd) och Roger Tiefensee (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi

anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett förslag som

innebär att det införs en beloppsgräns för förmåner av mindre värde. Därmed

bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk16 yrkande 1 och 2002/03:Sk18

yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att det bör fastställas en

beloppsgräns för vad som är skattefria förmåner av mindre värde. En sådan

gräns skulle förenkla för framför allt småföretag och ideella föreningar.

Fram

till och med skatteomläggningen 1990 var det tillåtet med gåvor om sammanlagt

600 kr per år utan skatteplikt. I dagens penningvärde torde detta motsvara

någonstans mellan 900 och 1 000 kr.

Regeringen bör återkomma till riksdagen

med ett förslag om en beloppsgräns för förmåner av mindre värde.

2. Motion

och annan friskvård, punkt 2 (kd)

av Per Landgren (kd).

Förslag till

riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt

2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som

sin mening vad som anförs i reservationen om att skattefriheten bör

begränsas med ett belopp i stället för med krav på motionens former. Därmed

bifaller riksdagen motion 2002/03:Sk16 yrkande 2 och bifaller delvis

proposition 2002/03:123 i denna del och motion 2002/03:Sk18 yrkande

2.

Ställningstagande

Vi ansluter oss till de remissinstanser som anser att

arbetstagaren själv skall få välja vilken typ av motion som passar och

att begränsningen i stället bör utgöras av en beloppsgräns. Regeringen

skapar med sitt förslag svårigheter för laguttolkningen när man anger att

avdragen är giltiga i de fall det rör sig om ”enklare slag av motion och

annan friskvård”.

Vi förordar ett belopp som begränsar kostnaden för den

fysiska träningen istället för att motionens former ska vara avgörande.

På så vis får inkomsttagare en större frihet att välja en fysisk aktivitet

som passar dem utan att det för den skull kostar mer för staten.

3. Motion

och annan friskvård, punkt 2 (c)

av Roger Tiefensee (c).

Förslag till

riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt

2 borde ha följande lydelse:

Riksdagen begär att regeringen snarast

återkommer med ett kompletterande förslag som innebär att individuellt

anpassad friskvård blir skattefri. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Sk18 yrkande 2 och bifaller delvis proposition 2002/03:123 i denna

del och motion 2002/03:Sk16 yrkande 2.

Ställningstagande

Det är angeläget

att anställda skall kunna ges tillgång till friskvård utan att detta

bestraffas genom beskattning. Det är positivt för såväl den anställde som

arbetsgivare och hela samhället med en god folkhälsa, någonting som

underlättas med god tillgång till friskvård.

Inom en arbetsplats kan det

finnas många olika typer av arbetsuppgifter. En anställd som tillbringar

större delen av sin tid bakom ett skrivbord har inte nödvändigtvis samma

friskvårdsbehov som de vars arbetsuppgifter har mer karaktär av kroppsarbete.

Vi föreslår att friskvård skattefritt skall kunna erbjudas alla anställda

efter deras egna behov. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen

med ett förslag av denna innebörd.

4. Förmånsbeskattning av installations-

och distributionsbilar, punkt 3 (m, fp, kd, c)

av Lennart Hedquist (m),

Per Landgren (kd), Anne-Marie Pålsson (m), Gunnar Andrén (fp), Roger

Tiefensee (c), Ulf Sjösten (m) och Anne-Marie Ekström (fp).

Förslag till

riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3

borde ha följande lydelse:

Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer

till riksdagen med ett förslag som innebär förenklingar i regelsystemet

för värdering av bilförmån och undanröjer problemen vid värdering av olika

arbetsfordon. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:Sk16

yrkande 3, 2002/03:Sk17 yrkande 2 och 2002/03:Sk18 yrkande 4.

Ställningstagande

Vi

anser att regeringen och Riksskatteverket har kommit till fel slutsats.

De överväganden om behovet av schabloner och enkla regler som redovisas

kan i och för sig vara riktiga, men tar inte tillräcklig hänsyn till den

verklighet som dagens företagare möter vid konstakterna med skattemyndigheterna

i dessa frågor.

Att verkligheten ser annorlunda ut tydliggjordes också

vid en demonstration på Mynttorget i Stockholm under innevarande riksmöte

då företrädare för samtliga riksdagspartier fick ta del av praktiska

exempel på distributions- och installationsbilar som förmånsbeskattats för

innehavarens del, men som uppenbart inte gick att använda till annat än

det ändamål de var avsedda för. Särskilt svåra att använda för privatbruk

måste bilar fyllda med verktyg från golv till tak, i vissa fall innefattande

även svetsaggregat och åtskilligt rörmaterial, vara.

Visserligen framgår

det av propositionen ”att viss kritik har riktats mot reglerna och deras

tillämpning avseende företagares svårigheter att slippa förmånsbeskattning

för aktuella bilar”. Likväl är regeringens ståndpunkt att någon reglering

vad gäller förmånsbeskattning för sådana fordon inte bör införas. Slutsatsen

borde varit den omvända: Företagare skall aldrig behöva beskattas, allra

minst förmånsbeskattas, för sina arbetsredskap. Fordonen utgör ju i detta

fall arbetsredskap.

Vi anser att regeringen bör göra en förnyad prövning

och återkomma till riksdagen med ett förslag till verkliga förenklingar

i regelsystemet för värdering av bilförmåner som gör det möjligt att finna

en lösning på problemem med förmånsbeskattningen av arbetsfordon.

5. Avdrag

för utgifter för hemresor m.m., punkt 5 (kd)

av Per Landgren (kd).

Förslag

till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under

punkt 5 borde ha följande lydelse:

Riksdagen begär att regeringen lägger

fram ett förslag som innebär att den geografiska begränsningen för avdrag

för utgifter för hemresor m.m. slopas. Därmed bifaller riksdagen motion

2002/03:Sk16 yrkande 4 och avslår proposition 2002/03:123 i denna

del.

Ställningstagande

Det finns ingen anledning att begränsa avdragsrätten

för svenskar som gör intervjuresor eller inställelseresor utanför EES-området

på det sätt som nu gäller. Regeringen bör återkomma till riksdagen med

ett förslag till hur hemresor, inställelseresor och skattefria intervjuresor

kan behandlas lika oavsett om de sker till EES-land eller annat land. För

att motverka missbruk av en sådan avdragsrätt bör en beloppsgräns införas

för denna typ av resor, oavsett till vilket resmål de sker.

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition

2002/03:123 Beskattning av vissa förmåner:

Riksdagen antar regeringens

förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229).

Följdmotioner

2002/03:Sk16

av Jakob Forssmed m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om specifik beloppsgräns för vad som

kan anses vara mindre värde.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen

som sin mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning av friskvård

som tillhandahålls av arbetsgivaren.

3. Riksdagen tillkännager för

regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förmånsbeskattning av

bilförmåner.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

i motionen anförs om att hemresor, inställelseresor och intervjuresor

från förmånsbeskattningssynpunkt skall likabehandlas oavsett till vilket

land resorna går.

2002/03:Sk17 av Anna Grönlund m.fl. (fp):

1. Riksdagen

tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om

att regeringen skall till riksdagen återkomma med klarare regler och

lagtext beträffande resekostnader som inte har samband med inkomsts

förvärvande.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad

som i motionen anförs om att regeringen skall återkomma till riksdagen

med förslag som undanröjer de problem för innehavare av distributions-

och installationsbilar som de nu drabbas av på skatteområdet.

2002/03:Sk18

av Roger Tiefensee m.fl. (c):

1. Riksdagen beslutar att fastställa att

skattefrihet skall utgå för gåvor av mindre värde, dvs. till ett belopp

om maximalt 1 000 kr.

2. Riksdagen beslutar om skattebefrielse av

personalvårdsförmån som utgår i form av individuellt anpassad friskvård.

4. Riksdagen

begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag om

förenklingar i regelsystemet för värdering av bilförmåner i enlighet med

vad som anförs i motionen.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)Härigenom föreskrivs

i fråga om inkomstskatte

lagen (1999:1229)

dels att 11 kap. 12 och 26 §§, 12 kap. 3, 24 och 25 §§ samt 61 kap. 3 § skall ha

följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 11 kap. 26 a §, samt

närmast före 11 kap. 26 a § en

ny rubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

11 kap.

12 §

Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana förfriskningar och annan

enklare förtäring i samband med

arbetet som inte kan anses som måltid. Hit räknas också möjlighet till enklare

slag av motion och annan

friskvård som Som personalvårdsförmåner räknas bland annat sådana

förfriskningar och annan enklare för

täring i samband med arbetet som inte kan anses som måltid samt möjlighet till

enklare slag av motion o

ch annan friskvård.

– utövas inom en anläggning som regelbundet disponeras av arbetsgivaren

eller av en personalstif

telse som är knuten till arbetsgivaren,

– utövas enligt abonnemang som tecknats av arbetsgivaren och betalas

direkt av denne till anlägg

ningens innehavare,

– är av kollektiv natur, eller

– i andra fall i ringa omfattning utövas av den anställde.

26 §1Senaste lydelse 2000:1341.

Förmån av resa inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet till eller från

anställningsintervju skall int

e tas upp. Detta gäller också ersättning för sådan resa till den del

ersättningen inte överstiger utgiftern

a för resan och, när det gäller resa med egen bil, inte överstiger

avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Förmån av resa till eller från anställningsintervju skall inte tas upp om

resan företagits mellan två p

latser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Detta gäller också

ersättning för sådan resa till den

del ersättningen inte överstiger utgifterna för resan och, när det gäller resa

med egen bil, inte överstig

er avdragsbeloppet enligt 12 kap. 27 §.

Inställelse- och arbetsresor 26 a §Förmån av särskild resa i samband med att den

skattskyldige börjar elle

r slutar en tjänst skall inte tas upp om– andra intäkter som skall tas upp

inte erhålls på grund a

v tjänsten, och– resan företagits mellan två platser inom Europeiska

ekonomiska samarbetsområdet.V

ad som sägs i första stycket gäller också för förmån av resa mellan bostaden och

arbetsplatsen om inte resa

n även föranletts av inkomstgivande arbete i en verksamhet som bedrivs av någon

som, på sätt som anges i

20 kap. 23 §, är närstående till eller står i intressegemenskap med den som

lämnar eller får förmånen.Första o

ch andra styckena gäller också ersättning för resan, förutsatt att ersättningen

inte överstiger utgifterna

för resan eller, när det gäller resa med egen bil, avdragsbeloppet enligt 12

kap. 27 §.

12 kap.

3 §2Senaste lydelse 2001:908.

Om den skattskyldige får sådan ersättning som enligt 11 kap. 21, 21 a eller 28 §

inte skall tas upp, får

de utgifter som ersättningen är avsedd att täcka inte dras av. Om den

skattskyldige får sådan ersättning s

om enligt 11 kap. 21, 21 a, 26 a eller 28 § inte skall tas upp, får de utgifter

som ersättningen är avse

dd att täcka inte dras av.

Om den skattskyldige får sådant skattefritt stöd eller bidrag vid utbildning

eller arbetslöshet som avse

s i 11 kap. 27 § tredje stycket, 34 § andra stycket och 35 §, får de utgifter

som stödet eller bidraget är

avsett att täcka inte dras av.

Utgifter som täcks av sådana ersättningar till utländska experter, forskare

eller andra nyckelpersoner s

om enligt 11 kap. 22 § och 23 § första stycket 2 inte skall tas upp, får inte

heller dras av.

24 §3Senaste lydelse 2000:1341.

När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas på en annan ort än den där

han eller hans familj bor,

skall utgifter för hemresor dras av, om avståndet mellan hemorten och

arbetsorten är längre än 50 kilomet

er. Avdrag skall göras för högst en hemresa per vecka och bara för utgifter för

resor inom Europeiska eko

nomiska samarbetsområdet. När en skattskyldig på grund av sitt arbete vistas

på en annan ort än den där

han eller hans familj bor, skall utgifter för hemresor dras av, om avståndet

mellan hemorten och arbe

tsorten är längre än 50 kilometer. Avdrag får göras för högst en hemresa per

vecka och bara för utgifter för

resor mellan två platser inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Avdraget skall beräknas efter utgiften för det billigaste färdsättet. Skäliga

utgifter för flygresa och ut

gifter för tågresa skall dock dras av.

Om det saknas godtagbara allmänna kommunikationer, skall utgifter för resa med

egen bil eller med den

skattskyldiges förmånsbil dras av med det belopp som gäller för resor mellan

bostaden och arbetsplatsen

enligt 27 och 29 §§. Detta gäller också den som använt en förmånsbil som en

närstående till honom eller hans

sambo men inte han själv är skattskyldig för.

25 §4Senaste lydelse 2000:1341.

Utgifter för särskilda resor inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet i

samband med att den skattsky

ldige börjar eller slutar en tjänst skall dras av. Bestämmelserna i 24 § andra

och tredje styckena tilläm

pas också för sådana avdrag. Utgifter för särskilda resor i samband med att

den skattskyldige börjar el

ler slutar en tjänst skall dras av om resorna företagits mellan två platser inom

Europeiska ekonomiska

samarbetsområdet. Bestämmelserna i 24 § andra och tredje styckena tillämpas

också för sådana avdrag.

61 kap.

3 §

Kostförmån skall för en hel dag beräknas till ett belopp – avrundat till

närmaste tiotal kronor – som motsvarar 250 procent av genomsnittspriset i Sverige för en normal

lunch. Förmånsvärdet för lunc

h eller middag är 40 procent av värdet för kostförmån för en hel dag.

Förmånsvärdet för frukost är 20 procent a

v värdet för kostförmån för en hel dag. Kostförmån skall för en hel dag

beräknas till ett belopp – avrundat till närmaste femtal kronor – som motsvarar 250 procent av

genomsnittspriset i Sver

ige för en normal lunch. Förmånsvärdet för lunch eller middag är 40 procent av

värdet för kostförmån för en hel

dag. Förmånsvärdet för frukost är 20 procent av värdet för kostförmån för en

hel dag.

Om en anställds kostnader för en måltid är lägre än det belopp som motsvarar

förmånsvärdet enligt första styck

et på grund av att arbetsgivaren bidrar till kostnaderna för denna, skall

förmånen behandlas som en kost

förmån med ett värde som motsvarar mellanskillnaden.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2004 och tillämpas första gången vid 2005

års taxering.