Bet. 2003/04:SOU1

Socialutskottets betänkande

2003/04:SOU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och socialomsorg

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens förslag

beträffande anslagen under utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg för budgetåret

2004, 5 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2002 samt drygt 270 motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2003. Om ej annat

anges härrör motionerna nedan från riksmötet

2003/04.

Riksdagen har den 19 november 2003 fastställt

utgiftsramen för utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård

och social omsorg för budgetåret 2004 till

37 665 272 000 kr (bet. 2003/04:FiU1, rskr.

2003/04:42).

I ett antal motioner har framställts yrkanden om

ändringar, huvudsakligen minskningar, av enskilda

anslag. Det har även framställts yrkanden om att

anvisa medel till en rad nya anslag på olika

områden.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till

medelsanvisningar. Samtliga motioner angående

anslagen avstyrks. M-, fp-, kd- och c-ledamöterna

deltar inte i beslutet, utan har i särskilda

yttranden redovisat sina alternativa budgetförslag

m.m.

Vidare tillstyrker utskottet begärda bemyndiganden

samt regeringens lagförslag.

Utskottet behandlar också ett antal motionsyrkanden

med anknytning till utgiftsområdet.

Utskottet föreslår, med anledning av motioner, två

tillkännagivanden.

Det ena tillkännagivandet innebär att utskottet

delar uppfattningen i en motion (s, m, fp, kd, v, c,

mp) att det vore önskvärt med en mer stabil statlig

finansiering av Rett Center. Rett Center är ett

nationellt centrum för medicinsk specialistvård,

forskning och information om Rett syndrom och det

enda av sitt slag i landet. Regeringen bör snarast

göra en bedömning av verksamheten vid Rett Center

och därefter återkomma till riksdagen med förslag

till hur finansieringsfrågan kan lösas på lång sikt.

Det andra tillkännagivandet rör åtgärder för

hemlösa m.fl. I budgetpropositionen anför regeringen

att ytterligare åtgärder kan behöva vidtas under de

närmaste åren för att stärka insatserna för de mest

utsatta grupperna, som hemlösa och tunga

missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen

snarast återkomma till riksdagen med en redovisning

av vilka åtgärder som hittills vidtagits, vilket

resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som

regeringen planerar att vidta inom den närmaste

framtiden i syfte att förbättra situationen för de

mest utsatta i samhället.

Övriga motionsyrkanden avstyrks.

I betänkandet behandlas ett drygt hundratal

motionsyrkanden om vård av och omsorg om psykiskt

sjuka och psykiskt funktionshindrade personer. Med

hänvisning till det mycket omfattande uppdrag som

den av regeringen nyligen tillsatta nationella

psykiatrisamordnaren har fått anser utskottet att

motionerna i stor utsträckning är tillgodosedda.

Utskottet gör vidare ett uttalande angående

spelberoende (se s. 57).

I betänkandet finns 24 reservationer och

ytterligare 7 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Anslag inom utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg

Riksdagen anvisar för 2004 anslag under

utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg enligt utskottets förslag i bilaga 4.

Riksdagen bifaller därmed proposition 2003/04:1

utgiftsområde 9 punkt 8 samt av-slår

motionsyrkandena som förtecknats i bilaga 5.

2. Bemyndigande angående ramanslag 13:6

Socialstyrelsen

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 13:6 Socialstyrelsen, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 4 000

000 kr efter 2004.

3. Bemyndigande angående ramanslag 14:4

Statens folkhälsoinstitut

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 14:4 Statens folkhälsoinstitut,

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive

tidigare gjorda åtaganden medför utgifter på

högst 25 000 000 kr efter 2004.

4. Bemyndigande angående ramanslag 16:3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd, ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 81 000 000 kr efter 2004.

5. Bemyndigande angående ramanslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder

inom äldrepolitiken, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000 kr

efter 2004.

6. Bemyndigande angående ramanslag 18:2

Statens institutionsstyrelse

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 18:2 Statens

institutionsstyrelse, ingå ekonomiska för-

pliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000 kr

efter 2004.

7. Bemyndigande angående ramanslag 26:3

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning

Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2004,

för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst

640 000 000 kr efter 2004.

8. Propositionens lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om

ändring i tandvårdslagen (1985:125), med den

ändringen i 8 a § att orden "punkterna 1-3"

ersätts av "punkterna 1-2".

9. Rett Centers långsiktiga finansiering

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om Rett Centers

långsiktiga finansiering. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So383.

10. Uppföljning av

Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag

Riksdagen avslår motion 2003/04:So466.

Reservation 1 (kd)

11. Vård i livets slutskede

Riksdagen avslår motion 2003/04:So640 yrkande

23.

Reservation 2 (m, fp, kd, c)

12. Psykiatri

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So322,

2002/03:So342, 2002/03:So483, 2002/03:So507

yrkande 3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449

yrkande 3, 2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:

So226, 2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2

och 3, 2003/04: So312 yrkande 2, 2003/04:So325,

2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och

6-9, 2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394

yrkandena 6 och 7, 2003/04:So395 yrkande 9,

2003/04:So407 yrkande 2, 2003/04:So412 yrkande 1,

2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och

14, 2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och

2, 2003/04: So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och

17, 2003/04:So517, 2003/04: So527, 2003/04:So528,

2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04:So551,

2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04:So560,

2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena

1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4,

5, 7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601,

2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,

2003/04:So643 yrkande 1, 2003/04: Ub271 yrkande 2

och 2003/04:Ub398 yrkande 11.

Reservation 3 (m)

Reservation 4 (fp)

Reservation 5 (kd)

Reservation 6 (v)

Reservation 7 (c)

Reservation 8 (mp)

13. Abort i Sverige för utländska kvinnor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U276

yrkande 5, 2003/04:So242 yrkande 2,

2003/04:So250, 2003/04:So437 och 2003/04:So455.

Reservation 9 (m, fp, c, mp)

14. Stödet till HBT-organisationer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K418

yrkande 25, 2003/04:L350 yrkande 15,

2003/04:So568 yrkande 23 och 2003/04:So624.

Reservation 10 (fp, c, mp)

15. Statens folkhälsoinstituts

arbetsuppgifter

Riksdagen avslår motion 2003/04:Sf358 yrkandena

17 och 18.

Reservation 11 (fp)

16. Relationen mellan kost, hälsa och

miljö

Riksdagen avslår motion 2003/04:MJ410 yrkande

12.

Reservation 12 (v, mp)

17. Folkhälsofrågor för vuxna

Riksdagen avslår motion 2003/04:So482.

18. Spelberoende

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So423

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So424, 2003/04:So501

yrkandena 3, 12 och 13, 2003/04:So638 yrkande 1,

2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9, 2003/04:Kr331

yrkande 1 samt 2003/04:Kr332 yrkande 4.

Reservation 13 (fp, c)

Reservation 14 (kd)

19. Sveriges insatser inom EU mot

narkotika

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K416

yrkande 25, 2003/03:K419 yrkande 14 delvis,

2003/04:So343 yrkande 11 och 2003/04:So345

yrkande 2.

20. Svensk alkoholpolitik inom EU

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419

yrkande 14 delvis, 2003/04:So343 yrkande 9,

2003/04:So357, 2003/04:So411 yrkande 3, 2003/04:

So576 yrkande 1 och 2003/04:So645 yrkande 1.

21. EU-stöd till tobaksodling

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:K419

yrkande 14 delvis, 2003/04:So472 och

2003/04:So577 yrkande 11.

22. Barnombudsmannens organisation

Riksdagen avslår motion 2003/04:So232.

23. Rätt till personligt ombud enligt

socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motion 2003/04:So394 yrkande

8.

Reservation 15 (v, mp)

24. Översyn av den specialiserade

omsorgen

Riksdagen avslår motion 2003/04:So315.

Reservation 16 (v, mp) - motiv.

25. Service- och signalhundar m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So328,

2003/04:So522, 2003/04: So567 och 2003/04:So615.

Reservation 17 (m)

26. Bidrag till nationella

anhörigorganisationer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So362,

2003/04:So572 yrkande 7, 2003/04:So616 och

2003/04:So641 yrkande 7.

Reservation 18 (m, fp, kd, c)

27. Bilstödet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So206,

2003/04:So255, 2003/04: So347, 2003/04:So364,

2003/04:So475, 2003/04:So609, 2003/04:So622 och

2003/04:So642 yrkande 9.

Reservation 19 (m)

28. Personlig assistans

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So504

yrkande 31, 2003/04:So575 yrkande 4,

2003/04:So614, 2003/04:So627 och 2003/04Ub391

yrkande 20.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

29. Stöd till kvinnojourer m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:Ju443

yrkande 11, 2003/04:Sf402 yrkande 21,

2003/04:So330, 2003/04:So419 yrkande 9,

2003/04:So496 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So589

yrkande 2 och 2003/04:Ub271 yrkande 7.

Reservation 21 (fp)

Reservation 22 (v, mp)

30. Rikskvinnocentrum

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ju443 yrkande

10.

31. Regler för bidrag till ideella

organisationer på det sociala området

Riksdagen avslår motion 2003/04:So243.

Reservation 23 (m, kd, c)

32. Statens institutionsstyrelse

Riksdagen avslår motion 2003/04:So643 yrkandena

9 och 10.

33. Insatser för hemlösa m.fl.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad utskottet anfört om insatser för de

mest utsatta i samhället. Riksdagen bifaller

därmed delvis motionerna 2003/04:So381,

2003/04:So407 yrkande 3, 2003/04:So415 yrkande 2,

2003/04:So635 yrkande 8, 2003/04:So637 yrkande 1,

2003/04:Bo252 yrkandena 1-3, 11 och 12,

2003/04:Bo261 yrkandena 4 och 6 samt

2003/04:Bo263 yrkande 18.

34. Apoteksmonopolet

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So343 yrkande

20, 2003/04:So386 yrkande 4, 2003/04:So444,

2003/04:So476, 2003/04:So640 yrkande 29 och

2003/04:N344 yrkande 4.

Reservation 24 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 25 november 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson[1]1,2 (m), Kerstin Heinemann[2]1

(fp), Conny Öhman (s), Lars U Granberg (s), Carl-

Axel Johansson[3]1 (m), Marina Pettersson (s),

Gabriel Romanus[4]1 (fp), Kenneth Johansson[5]1 (c),

Christer Engelhardt (s), Elina Linna (v), Kerstin-

Maria Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel

Johansson (s), Magdalena Andersson[6]1 (m) och Ulrik

Lindgren[7]1 (kd).

2003/04

SoU1

Utskottets överväganden

Politikområde Hälso- och sjukvårdspolitik

Tandvårdsförmåner m.m. (13:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:1

Tandvårdsförmåner m.m. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 4 061 410 000 kr

anvisas under anslag 13:1 Tandvårdsförmåner m.m.

Anslaget motsvarar anslagsposterna 2 och 3 i det

tidigare anslaget 13:1 Sjukvårdsförmåner m.m. Från

anslaget 13:1 överförs 267 miljoner kronor per år

till det nya anslaget 13:8 Sjukvård i

internationella förhållanden (motsvarande den

tidigare anslagsposten 1 inom anslag 13:1).

Under 2003 väntas utgifterna för

högkostnadsskyddet för personer över 65 år stiga

mycket kraftigt. Den största budgeteffekten väntas

dock inträda först under 2004 på grund av långa

handläggningstider hos försäkringskassan samt långa

behandlingstider. Efterfrågan och den begärda

genomsnittliga tandvårdsersättningen har varit

betydligt högre än regeringen tidigare räknat med.

Många äldre valde också att skjuta upp protetiska

behandlingar i väntan på att högkostnadsskyddet

skulle införas. Prognosen för anslagsposten för 2003

är 3 322 miljoner kronor. För att klara utgifterna

ökades anslaget med 430 miljoner kronor på

tilläggsbudget i samband med 2003 års ekonomiska

vårproposition. I samband med denna proposition

föreslår regeringen en ökning med ytterligare 100

miljoner kronor på tilläggsbudget.

Riksförsäkringsverket (RFV) har utfärdat allmänna

råd för att ge stöd åt skälighetsprövningen av

vårdgivarens ersättningsanspråk. Råden innebär att

folktandvårdens pris i respektive landsting skall

vara vägledande. Trots vidtagna åtgärder finns det

enligt regeringen behov av att kraftigt höja

anslaget till följd av högkostnadsskyddet för äldre.

Regeringen beräknar att utgifterna för

tandvårdsersättningen kommer att uppgå till 4 048

miljoner kronor 2004, 4 253 miljoner kronor 2005 och

4 137 miljoner kronor 2006.

När det gäller anslagsposten Kompetenscentrum på

tandvårdsområdet avsätts i budgetpropositionen 13

miljoner kronor för detta ändamål.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:1

Tandvårdsförmåner m.m. för budgetåret 2004 anvisar

1 061 410 000 kronor mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 1).

I motion So408 av samma motionärer yrkas att

riksdagen skall begära att regeringen lägger fram

förslag till ett förbättrat behovsstyrt

högkostnadsskydd (yrkande 1). Motionärerna anser att

personer med normal tandstatus själva bör få stå för

tandvårdskostnaden upp till ett högkostnadsskydd på

3 000 kr. Självrisken på 3 000 kronor skall

kombineras med en subventionsgrad på 60 % för

högre tandvårdskostnader. Tandvårdskostnader som

överstiger 15 000 kr skall täckas med en

subventionsgrad på 80 %. När medel avsätts för det i

motionen förordade systemet måste hänsyn tas till

utfasningskostnaden för det tidigare systemet och

för den nyligen införda maxtaxan för personer över

65 år.

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslag 13:1 Tandvårdsförmåner för

budgetåret 2004 anvisar 60 miljoner kronor utöver

regeringens förslag (yrkande 34 delvis). Det begärs

även ett tillkännagivande om kirurgisk behandling av

tandlossning (yrkande 31). Motionärerna anser att

tandvården bör inordnas i hälso- och sjukvårdens

avgiftssystem. Som ett första steg i denna riktning

bör kirurgisk behandling av tandlossningssjukdom

omfattas av sjukvårdens högkostnadsskydd. För denna

reform bör 60 miljoner kronor avsättas per år.

Tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet 2002/03:SoU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg behandlades bl.a. ett likartat motionsyrkande

som det här aktuella So408 yrkande 1 (s. 12).

Utskottet hänvisade till att Utredningen om en

samlad utvärdering av tandvårdsreformen m.m. i sitt

slutbetänkande Tandvården till 2010 (SOU 2002:53)

hade lagt fram ett antal förslag till förbättringar

i tandvårdsstödet, som bl.a. inbegriper en

utvidgning av högkostnadsskyddet till alla åldrar

samt satsningar på bastandvård. Utskottet påpekade

att betänkandet var under beredning i

Regeringskansliet samt anförde att regeringens

kommande förslag på området inte borde föregripas.

Utskottet ansåg vidare att den föreslagna

medelsanvisningen var väl avvägd. Yrkandet

avstyrktes (s.y. m).

Motioner om ett gemensamt avgiftssystem för

tandvården och hälso- och sjukvården behandlade

utskottet senast i det av riksdagen godkända

betänkandet 2002/03:SoU17 Höjd åldersgräns för

tandläkares och tandhygienisters rätt till offentlig

ersättning m.m. (s. 11 f.). Utskottet, som nyss

konstaterat att slutbetänkandet Tandvården till 2010

var under beredning, ansåg inte att en ny utredning

borde tillsättas. Motionerna avstyrktes (res. kd+c

och mp).

Utskottets ställningstagande

Slutbetänkandet från Utredningen om en samlad

utvärdering av tandvårdsreformen m.m. är fortfarande

under beredning i Regeringskansliet. Utskottet

vidhåller att regeringens kommande förslag på

området bör avvaktas. Utskottet anser vidare att den

föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd och

avstyrker därmed motionerna So408 (m) yrkande 1,

So586 (m) yrkande 1 och So640 (kd) yrkandena 31 och

34 delvis.

Bidrag för läkemedelsförmånerna (13:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånerna. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 19 450 000 000 kr

anvisas under anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånerna.

Från detta anslag ubetalas det särskilda

statsbidraget till landstingen för deras kostnader

för läkemedelsförmånerna. Medlen syftar till att

ändamålsenliga och säkra läkemedel skall kunna

förskrivas till en rimlig kostnad för den enskilde.

Landstingen övertog i formell mening kost-

nadsansvaret för läkemedelsförmånerna (dvs. läke-

medel i öppenvård) den 1 januari 1998. Samtidigt

infördes emellertid ett särskilt statsbidrag till

landstingen för kostnaderna för läkemedels-

förmånerna. Statens ekonomiska ersättning till

landstingen för deras kostnader för läkemedels-

förmånerna har fastställts genom en överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet. Den

överenskomna ersättningen för ett visst år utbetalas

från detta anslag till landstingen med ett fast

månatligt belopp. Det månatliga beloppet motsvarar

en tolftedel av den överenskomna ersättningen och

utbetalas två månader i efterhand.

Regeringen träffade i anslutning till den eko-

nomiska vårpropositionen i april 2001 en över-

enskommelse med Landstingsförbundet om en ny modell

för statens ersättning till landstingen för

kostnader för läkemedelsförmånerna under åren

2002-2004. I överenskommelsen fastställs bl.a. hur

stor landstingens ekonomiska risk för den aktuella

perioden kommer att vara. Statens ersättning för

perioden uppgår till 17,8 miljarder kronor för 2002,

18,7 miljarder kronor för 2003 och 19,6 miljarder

kronor för 2004. För eventuella kostnader som

överstiger 56,1 miljarder kronor under perioden

skall en slutreglering ske våren 2005. Staten

ersätter då landstingen enligt en modell där

landstingen får stå för de första 1,5 miljarder

kronorna. Därefter ersätter staten 25 % av en

kostnadsökning mellan 57,6 och 59,1 miljarder

kronor, 50 % av en kostnadsökning mellan 59,1 och

61,1 miljarder kronor samt 75 % av eventuella

kostnader som överstiger 61,1 miljarder kronor.

Avtalet mellan staten och landstingen för statens

ersättning för kostnaderna för läkemedelsförmånerna

löper ut den sista december 2004. Regeringen avser

att våren 2004 inleda diskussioner med

Landstingsförbundet för att komma överens om

ersättningen för läkemedelsförmånerna för kommande

år.

Den 1 oktober 2002 trädde den nya lagen (2002:160)

om läkemedelsförmåner m.m. i kraft. Lagen innebär

bl.a. att en ny myndighet, Läkemedelsförmånsnämnden

(LFN), inrättats. LFN:s uppgift är att fatta beslut

om vilka läkemedel som skall subventioneras samt

vilket pris läkemedlet skall ha. Myndigheten har

också till uppgift att gå igenom befintligt

sortiment av läkemedel och fatta beslut om huruvida

läkemedlet även fortsättningsvis skall ingå i förmå-

nerna. Vidare infördes den 1 oktober 2002 nya regler

om utbyte av läkemedel på apotek, vilket innebär att

apotekspersonalen skall byta ut ett förskrivet läke-

medel om det finns ett billigare utbytbart läkemedel

tillgängligt på det enskilda apoteket. Som en följd

av genomförda reformer har Socialstyrelsen fått i

uppdrag att följa hur regelverket används vad gäller

utbyte av läkemedel på apotek.

Socialstyrelsen har vidare i regleringsbrevet för

2003 fått ett ändrat avrapporteringskrav: att analy-

sera orsakerna bakom utvecklingen av läkemedels-

försäljningen samt redovisa en bedömning av

kostnadsutvecklingen för läkemedelsförmånerna under

2003-2007 och vilka faktorer som påverkar denna.

Socialstyrelsen skall under 2003 särskilt analysera

orsakerna bakom skillnaderna i läkemedels-

användningen mellan olika landsting. Analysen skall

omfatta den totala läkemedelsförsäljningen, dvs.

läkemedelsförmånerna, receptfria läkemedel,

egenavgifter och läkemedel som används i slutenvård.

Analysen delrapporterades i juni 2003 och skall

slutrapporteras senast den 31 december 2003.

Enligt propositionen fortsätter kostnaderna för

läkemedel alltjämt att öka i snabbare takt än

kostnaderna för den övriga hälso- och sjukvården.

Det finns flera bakomliggande faktorer som bidrar

till detta. Däribland kan nämnas

befolkningsstrukturen och introduktionen av nya och

dyrare läkemedel. De första sju månaderna 2003 tyder

på att kostnadsutvecklingstakten har avtagit. Det är

emellertid för tidigt att förutse om detta är ett

trendbrott som kommer att bestå. Enligt regeringen

har dock utbyte av läkemedel på apotek bidragit till

en ökad priskonkurrens som i kombination med

patentutgångar de närmaste åren kommer att fortsätta

att ha gynnsam effekt på kostnaderna för

läkemedelsförmånerna.

För att stimulera till användandet av den mest

effektiva behandlingen, både medicinskt och

kostnadsmässigt, måste läkemedelskostnaderna finnas

med i landstingens samlade prioriteringar inom

hälso- och sjukvården. Landstingen har genom avtalet

som träffades mellan staten och landstingen våren

2001 om statens ersättning för kostnaderna för

läkemedelsförmånerna fått ökade incitament till att

se läkemedel som en insatsfaktor i vården som därmed

ingår i deras prioriteringsbeslut. Enligt regeringen

är det viktigt att arbetet med att överföra

kostnadsansvaret fullt ut till landstingen

fortskrider och att landstingen genom sina

förskrivare i hälso- och sjukvården aktivt och

systematiskt arbetar med att använda den mest

kostnadseffektiva behandlingen för varje patient.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 500

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 2). Enligt motionärerna medför deras

förslag på läkemedelsområdet en successiv minskning

av kostnaderna under de närmaste åren.

I motion So386 av samma motionärer finns bl.a.

följande yrkanden. I yrkande 1 begärs ett

tillkännagivande om ökad receptfrihet. Motionärerna

påpekar att endast 10,3 % av läkemedlen är

receptfria i dag men att en fördubbling av denna

andel torde vara möjlig. Därmed skulle

subventionskostnaden kunna minska väsentligt

samtidigt som möjligheterna till egenvård blir

bättre. Det begärs även ett tillkännagivande om vad

i motionen anförs om högkostnadsskyddet för

läkemedel (yrkande 6). Motionärerna vill förändra

läkemedelsförsäkringens högkostnadsskydd på det

sättet att konsumenten betalar hela kostnaden upp

till det redan nu gällande taket på 1 800 kr och

inte som i dag enligt ett trappstegssystem. Detta

innebär att 75 % av alla läkemedelskonsumenter

kommer att betala för sin läkemedelskonsumtion helt

själva. I yrkande 7 begärs ett tillkännagivande om

barns läkemedelskostnad. Läkemedelskostnader för

barn under 18 år skall enligt motionärernas förslag

helt ingå i föräldrarnas högkostnadsskydd.

Barnfamiljer riskerar höga läkemedelskostnader när

både de vuxna och barnen drabbas av sjukdom

samtidigt. Det begärs även ett tillkännagivande om

prissättning av läkemedel (yrkande 3). Motionärerna

vill avskaffa Läkemedelsförmånsnämnden och överlåta

uppgiften att reglera priset på läkemedel till

Riksförsäkringsverket (jfr anslag 13:7). Om en

normal årsförbrukning av ett visst läkemedel i

normalfallet inte uppgår till mer än motionärernas

föreslagna högkostnadsskydd bör prissättningen av

medlet vara helt fri. Andra läkemedel bör prissättas

så att det maximalt tillåtna priset inte överstiger

den samhällsekonomiska nyttan av preparatet. Ett

högre pris kan exempelvis tillåtas om preparatet i

fråga medför besparingar inom den övriga hälso- och

sjukvården. Motionärerna anför att deras

läkemedelsförslag på sikt innebär

kostnadsbesparingar på ungefär 1,75 miljarder kronor

jämfört med nuvarande system.

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslag 13:2 Bidrag för

läkemedelsförmånerna för budgetåret 2004 anvisar 300

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 20 delvis).

Samma yrkande finns i motion Sf359 av Bo Könberg

m.fl. (fp) (yrkande 1).

I motion So513 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om nya bestämmelser för

läkemedelsförskrivning (yrkande 10). Motionärerna

anser att reglerna snarast bör skärpas så att det

normala skall vara att läkaren inte skriver ut ett

visst företags preparat utan anger den vetenskapliga

beteckningen på receptet, dock kompletterad med

närmare uppgifter om preparat om det finns

medicinska skäl för detta. Denna åtgärd kan leda

till en besparing om ca 300 miljoner kronor per år.

Tidigare behandling

I betänkande 2002/03:SoU1 behandlade utskottet

motioner med olika förslag på läkemedelsområdet (s.

14 f.). Utskottet konstaterade att det så sent som i

mars 2002 hade ställt sig bakom regeringens förslag

till lag om läkemedelsförmåner m.m. samt att lagen

nyss hade trätt i kraft. En ny ordning hade därmed

införts för det offentliga subventionssystemet

rörande läkemedel. Vidare hade

Läkemedelsförmånsnämnden inrättats med uppgift att

ansvara för beslut rörande subventionering och

prisreglering i fråga om läkemedel och andra varor

som ingår i läkemedelsförmånerna. Utskottet hade

inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrkte

motionerna (s.y. m resp. fp).

Utskottets ställningstagande

De nya bestämmelserna rörande läkemedelsförmånerna

har enbart varit i kraft i drygt ett år. Utskottet

har inte ändrat inställning angående subventionering

och prisreglering på läkemedelsområdet sedan

frågorna behandlades i riksdagen våren 2002. Vidare

tillstyrker utskottet regeringens förslag till

medelsanvisning. Mot bakgrund härav avstyrks

motionerna Fi240 (fp) yrkande 20 delvis, Sf359 (fp)

yrkande 1, So386 (m) yrkandena 1, 3, 6 och 7, So513

(fp) yrkande 10 och So586 (m) yrkande 2.

Bidrag till hälso- och sjukvård

(13:3)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:3 Bidrag till

hälso- och sjukvård. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden bl.a. om annan medelsanvisning

till anslaget. Riksdagen bör vidare, med bifall

till en motion angående Rett Center, ge

regeringen till känna att den snarast bör göra

en bedömning av centrets verksamhet och ge

förslag till hur frågan om den statliga

finansieringen för Rett Center kan lösas på

lång sikt.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 275 036 000 kr

anvisas under anslag 13:3 Bidrag till hälso- och

sjukvård.

Från anslaget utbetalas statsbidrag till lands-

tingen i enlighet med den överenskommelse som

träffats mellan staten och Landstingsförbundet om

vissa ersättningar till hälso- och sjukvården, den

s.k. Dagmaröverenskommelsen. Under 2003 har medlen

enligt överenskommelsen primärt använts för att

stärka patientens ställning i hälso- och sjukvården.

Inom ramen för överenskommelsen för 2003 lämnas även

bidrag till bl.a. nationella informationsinsatser om

organdonation, Rett Center och

vaccinationsförsörjning.

Vidare ingår i anslaget bl.a. ersättning till

Hjälpmedelsinstitutet, medel för metod- och

kunskapsutveckling, ersättning till smittbärare,

statlig ålderspensionsavgift, ersättning för vissa

kostnader och förluster som uppkommit till följd av

myndighetsingripanden för att hindra spridning av

smittsam sjukdom enligt smittskyddsförordningen,

kostnader för patientförsäkring och vissa

skadeersättningar, stöd till nationellt

utvecklingsarbete inom vården och omsorgen, medel

till Familjemedicinska Institutet, samt bidrag till

Konsumentinstitutet Läkemedel och Hälsa (Kilen) och

till Vidarkliniken.

Regeringen har ökat anslaget med 3 miljoner kronor

2004 för att inrätta ett nationellt register över

utövarna av komplementärmedicin. En särskild ut-

redare bör få i uppdrag att utreda hur registret

skall utformas samt vem som skall ansvara för det.

Regeringen och Landstingsförbundet enades i den så

kallade Dagmaröverenskommelsen för 1999 om att

initiera utveckling av system för uppföljning som

gör det möjligt att på ett över hela landet

jämförbart sätt kunna redovisa hur antalet besök och

behandlingar utvecklats, liksom köer och faktiska

väntetider för besök och behandling. För år 2003 har

5 miljoner kronor avsatts till denna verksamhet.

Inom ramen för projektet har en nationell databas

för information om väntetider skapats där alla

landsting redovisar förväntade väntetider för olika

behandlingar. Denna databas finns tillgänglig på

Internet. För att öka tillgängligheten i hälso- och

sjukvården är det enligt regeringen också viktigt

att öka patienternas valmöjligheter, så att de kan

söka vård där väntetiderna är kortare.

Landstingsförbundets styrelse har därför beslutat om

en ny rekommendation om valmöjligheter i vården till

landstingen. Samtliga landsting har antagit

rekommendationen i sin helhet. Från och med den

1 januari 2003 gäller det fria vårdvalet i hela

landet.

I och med den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården (prop.

1999/2000:149, bet. 2000/01:SoU5, rskr. 2000/01:53)

aviserade regeringen sin avsikt att i budget-

propositionerna för åren 2001-2004 föreslå ett

resurstillskott till hälso- och sjukvården i lands-

ting och kommuner samt till vissa nationella

insatser om sammanlagt 9 miljarder kronor.

Resurstillskottet inordnas i huvudsak i det gene-

rella statsbidraget till kommuner och landsting och

fördelas med 70 procent till landstingen och

30 procent till kommunerna.

I syfte att varaktigt förbättra vårdens tillgäng-

lighet avsattes 3,75 miljarder kronor under åren

2002-2004. Stödet lämnas från utgiftsområde 25

Allmänna bidrag till kommuner, anslag 48:5 Bidrag

för ökad tillgänglighet i hälso- och sjukvården.

Resurstillskottet till landstingen och den närmare

inriktningen på satsningen regleras i en

överenskommelse mellan staten och Landstings-

förbundet. På grund av det statsfinansiella läget

föreslår regeringen en engångsneddragning på

anslaget om 150 miljoner kronor år 2004.

Landstingen utarbetade under 2001 lokala hand-

lingsplaner med en beskrivning av situationen samt

med förslag till satsningar för att förbättra

tillgängligheten. På många håll kunde man redan

efter ett år se positiva effekter på kösituationen.

I många fall är emellertid de åtgärder som påbörjats

av mer långsiktig karaktär och behöver längre tid

för att få genomslag.

I budgetpropositionen anges att regeringen redan

1997 införde en vårdgaranti som innebär att

primärvården är ansvarig för de första kontakterna

och skall erbjuda hjälp, antingen per telefon eller

genom besök, samma dag som vården kontaktas.

Patienten skall få träffa läkare inom högst sju

dagar och den som fått en remiss till den

specialiserade vården skall erbjudas tid för besök

inom 90 dagar. För att ytterligare stärka patientens

ställning och kunna garantera att alla får vård inom

rimlig tid förs det diskussioner mellan regeringen

och Landstingsförbundet om förbättringar inom

området, exempelvis om ett åtagande från landstingen

att erbjuda behandling inom 90 dagar från det att

beslut om behandling fattats.

Som en följd av den nationella handlingsplanen för

utveckling av hälso- och sjukvården bildades i

februari 2002 Familjemedicinska institutet (Fammi)

som en ideell förening. Föreningsbildare är staten,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet.

Fammis ändamål är att genom kunskapsutveckling och

kunskapsspridning bidra till att utveckla den

primärvård som finansieras av landstingen och

kommunerna och att därigenom stärka och tydliggöra

den svenska familjemedicinen. Fammi har sedan

starten byggt upp sin organisation, kartlagt problem

inom primärvården och startat en rad olika projekt

inom bl.a. de problemområden som identifierats. En

viktig uppgift för institutet har också varit att

starta en webbplats. Webbplatsen har sedan starten

kommit att utgöra ett viktigt instrument när det

gäller att sprida nya kunskaper och föra en dialog

med primärvårdens intressenter. Statskontoret har i

uppdrag att utvärdera verksamheten vid Fammi och

konstaterar i en delrapport från mars 2003 att det

första året har präglats av en stor bredd i verksam-

heten. Fammi har startat och genomfört aktiviteter

som inte funnits tidigare och på olika sätt lyft

fram primärvården. Statskontoret anser dock att det

är viktigt att styrelsen i det fortsatta arbetet tar

ställning till om Fammis resurser skall koncentreras

till vissa delar av uppdraget eller om en bredd i

verksamheten är att föredra.

I budgetpropositionen anges att föreningsbildarna

skall överlägga om den fortsatta verksamheten samt

om inriktning och finansiering för tiden efter 2004.

Regeringen aviserade i samband med inrättandet av

Fammi att sammanlagt 60 miljoner kronor skulle

avsättas för ändamålet under 2002-2004, dvs.

20 miljoner kronor per år. På grund av

omprioriteringar i statsbudgeten har beloppet

minskats med 5 miljoner kronor för 2004.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till

hälso- och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 15

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 3). Såvitt avser bidrag till

Familjemedicinska institutet anser motionärerna att

deras förslag till ett institut för medicin och

hälsa på ett bättre sätt kan bistå primärvården när

det gäller forskning och utveckling. Motionärerna

vill vidare anslå 7 miljoner kronor mer än

regeringen till Rett Center.

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till hälso-

och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 755

miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 20 delvis).

Samma yrkande finns i motion So513 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 4). Av de

överskjutande medlen avser 750 miljoner kronor

införandet av en vårdgaranti och övriga 5 miljoner

kronor bidrag till Familjemedicinska institutet. I

yrkande 5 begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om införande och utformning av en

nationell vårdgaranti. Garantin innefattar en

fastlagd rätt att få vård inom tre månader efter det

att behovet fastslagits. Klarar inte det egna

landstinget av att ge vård i tid har patienten rätt

att på hemlandstingets bekostnad få sin vård utförd

i ett annat landsting eller hos en annan vårdgivare.

Vårdgarantin omfattar alla medicinskt motiverade

behandlingar och gäller för alla åldrar.

Motionärerna anför att vårdgarantin skall vara

genomförd inom två år och byggas ut i två steg. I

yrkande 6 begär motionärerna ett tillkännagivande om

användning av medel från anslag 13:3 för

Familjemedicinska institutet. De anser att 5

miljoner kronor mer än regeringen har beräknat bör

användas för verksamheten vid institutet.

(Ytterligare motioner om vårdgaranti behandlas nedan

under Nationell vårdgaranti 13:10, förslag till nytt

anslag.)

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslag 13:3 Bidrag till hälso-

och sjukvård för budgetåret 2004 anvisar 5 miljoner

kronor utöver regeringens förslag (yrkande 2

delvis). Motionärerna motsätter sig regeringens

förslag att minska anslaget till Familjemedicinska

institutet, som enligt motionärerna bedriver

angelägen verksamhet.

I motion So372 av Birgitta Carlsson och Viviann

Gerdin (c) begärs ett tillkännagivande om att

inrätta ett register över komplementär- och

alternativmedicinska vårdutövare med yrkeskompetens

(yrkande 1).

I följande motioner begärs tillkännagivanden om

ytterligare resurser till den psykiatriska vården.

I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett

tillkännagivande om att öka antalet psykiatriska

slutenvårdsplatser (yrkande 5).

I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av 2 000 nya

vårdplatser (yrkande 3). Enligt motionärerna bör

hälften av vårdplatserna avse psykiatrisk vård och

hälften missbrukarvård.

I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om en utbyggnad av boendeformer

och vårdplatser i psykiatrin (yrkande 5).

I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

somatiska och psykiatriska kliniker ges resurser och

incitament till att samverka (yrkande 1). Vidare

begärs i yrkande 4 ett tillkännagivande om att

slutenvården inom psykiatrin skall förstärkas.

I motion 2002/03:So257 av Birgitta Carlsson och

Kerstin Lundgren (c) begärs ett tillkännagivande om

resurstillskott så att köerna inom barn- och

ungdomspsykiatrin kan kortas. Motionärerna anför att

barn- och ungdomspsykiatrin inte får resurser som

motsvarar behovet hos barn och ungdomar samt att

väntetiderna varierar i olika delar av landet och i

vissa fall är upp till två år.

(Motioner om psykiatri behandlas även nedan under

anslag 13:12, under rubriken Övriga frågor inom

politikområdet samt under anslag 16:1.)

Övrig motion

I motion So383 av Sonja Fransson m.fl. (s, m, fp,

kd, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att

utreda en mer långsiktig ekonomisk lösning för Rett

Center. Rett syndrom är ett funktionshinder som

medför mycket svåra funktionsstörningar. I Sverige

finns drygt 200 flickor och kvinnor med syndromet.

Rett Center är ett nationellt centrum för medicinsk

specialistvård, forskning och information om Rett

syndrom och det enda av sitt slag i landet.

Motionärerna önskar en mer långsiktig statlig

finansiering av centret än vad Dagmarmedlen ger.

Tidigare behandling m.m.

I det av riksdagen godkända betänkandet

2002/03:SoU11 Överenskommelse mellan staten och

Landstingsförbundet om vissa ersättningar till

hälso- och sjukvården för år 2003 behandlade

utskottet senast motioner om att införa en nationell

vårdgaranti (s. 8 f.). Utskottet hänvisade till

vissa satsningar som hade beslutats i samband med

behandlingen av budgetpropositionen för år 2003,

nämligen höjningen av det generella statsbidraget

och den särskilda satsningen med 1,25 miljarder

kronor per år 2002-2004 för att förbättra

tillgängligheten inom hälso- och sjukvården.

Utskottet ansåg att med de resursförstärkningar som

tillförs vården finns förutsättningar för kortare

väntetider. Utskottet såg positivt på att regeringen

och Landstingsförbundet kommit överens om att en

utökad vårdgaranti skall införas som också

innefattar behandling. Utskottet avstyrkte därmed

motionerna (res. m + fp + kd + c).

Regeringen har den 23 oktober 2003 tillsatt en

nationell psykiatrisamordnare (dir. 2003:133) med

uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,

samverkan, samordning, resurser, personal och

kompetens inom vård, social omsorg och

rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade. Samordnaren skall fortlöpande

informera regeringen om resultatet av arbetet och

vid behov ge förslag till författningsändringar och

förtydliganden av gällande regelverk. Samordnaren

ges vidare i uppdrag att tillsammans med kommuner,

landsting och berörda statliga myndigheter formulera

strategier för kvalitetsutveckling för att samordna

och stärka utvecklingsarbetet. I uppdraget ingår

enligt direktiven att bedöma behovet av

slutenvårdsplatser, att pröva om det krävs nya

vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt att

analysera hur socialtjänstens boendestöd eller andra

insatser kan utvecklas.

Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast den 1

november 2006.

Socialminister Lars Engqvist gav den 1 oktober 2003

svar på skriftliga frågor (2003/04:22 och 24) om

Rett Center och dess finansiering. Socialministern

anförde bl.a. följande:

Det är landstingen som ansvarar för vårdens

finansiering och organisation. Samtidigt har

givetvis staten intresse av att bra verksamheter

av rikskaraktär inte upphör.

Rett Center kom till stånd 1995 med hjälp av

ett statligt stimulansbidrag för små och mindre

kända handikappgrupper. Därefter subventionerades

verksamheten under perioden 1997-2000 av

Jämtlands läns landsting. För att underlätta en

smidig övergång till självfinansiering av

verksamheten kom staten och Landstingsförbundet,

i den så kallade Dagmaröverenskommelsen för 2001,

överens om att ett övergångsbidrag på 2 miljoner

kronor per år skulle utbetalas under 2001 och

2002.

Rett Center har dock inte lyckats skapa ett

sådant patientunderlag att verksamheten kunnat

bli självbärande. Det är möjligt att detta hänger

samman med eventuella brister i de nuvarande

formerna för samordning av den högspecialiserade

vården. Detta är en av de saker som regeringen

avser att få belyst inom ramen för det projekt

för översyn av den högspecialiserade vården som

startades 2002 (S 2002:D).

I avvaktan på resultatet av denna översyn kom

staten och Landstingsförbundet, i

Dagmaröverenskommelsen för år 2003, överens om

att fortsätta stödja verksamheten vid Rett Center

med 7 miljoner kronor under år 2003.

Det är först efter det att översynen av den

högspecialiserade vården är klar som regeringen

har det underlag som krävs för att kunna ta

slutgiltig ställning till samordningen och

finansieringen av nationella specialistcentra. I

avvaktan på detta underlag har regeringen för

avsikt att under 2004 stödja verksamheten vid

Rett Center med Dagmarmedel.

Enligt uppgift från Socialdepartementet hanteras

frågan om stöd till Rett Center inom de ännu ej

avslutade s.k. Dagmaröverläggningarna.

Utskottets ställningstagande

När det först gäller motionsyrkandena om att införa

en nationell vårdgaranti vidhåller utskottet att de

resursförstärkningar som tillförs hälso- och

sjukvården, främst genom det generella statsbidraget

till kommuner och landsting och den s.k.

tillgänglighetsreformen, ger förutsättningar för

kortare väntetider. Flera andra insatser har gjorts

för att komma till rätta med väntetidsproblematiken,

bl.a. rekommendationen om det fria vårdvalet,

utvecklingen av den nationella databasen med

information om väntetider för olika behandlingar

samt Socialstyrelsens arbete med riktlinjer för

prioriteringar. Utskottet konstaterar vidare att det

pågår diskussioner mellan regeringen och

Landstingsförbundet om att utöka den vårdgaranti som

gäller sedan 1997. Enligt budgetpropositionen har

regeringen för avsikt att under de kommande åren ta

ytterligare steg mot förbättrad tillgänglighet och

kvalitet.

När det särskilt gäller prioriteringar inom hälso-

och sjukvården vill utskottet framhålla att varje

patient måste få en medicinsk bedömning av sitt

hälsotillstånd. Varje fall är unikt och skall

bedömas utifrån den enskilde patientens behov.

Prioriteringar av enskilda patienter bör därför

aldrig ske efter i förväg fastställda mallar eller

kriterier. Av den medicinska professionen utarbetade

behandlingsrekommendationer kan dock ge god

vägledning vid läkarens bedömningar och utgör en

viktig del i sjukvårdens prioriteringar.

Flera motioner rör bidraget inom anslaget till

Familjemedicinska institutet. Utskottet, som noterar

att institutets verksamhetsinriktning kommer att tas

upp i kommande överläggningar mellan

föreningsbildarna, ställer sig bakom regeringens

förslag att minska bidraget med 5 miljoner kronor

för 2004.

Såvitt avser bidrag till Rett Center för 2004

behandlas frågan inom ramen för de pågående s.k.

Dagmaröverläggningarna. Resultatet härav bör enligt

utskottets mening inte föregripas.

Slutligen begärs i ett antal motioner ytterligare

resurser till den psykiatriska vården. Utskottet,

som ser positivt på att en nationell

psykiatrisamordnare har tillsatts, konstaterar att

det i samordnarens uppdrag ingår att bedöma

psykiatrins resursbehov, bl.a. genom att se över

behovet av slutenvårdsplatser. Utskottet anser att

psykiatrisamordnarens slutsatser och eventuella

förslag i dessa delar bör avvaktas.

Sammantaget anser utskottet förslaget till

medelsanvisning vara väl avvägt. Motionerna

2002/03:So257 (c), Fi240 (fp) yrkande 20 delvis,

So307 (c) yrkandena 1 och 4, So342 (m) yrkande 5,

So394 (v) yrkande 5, So513 (fp) yrkandena 4-6, So586

(m) yrkande 3, So592 (kd) yrkande 3 och So623 (c)

yrkande 2 delvis avstyrks därmed.

Enligt regeringen har anslaget tillförts 3

miljoner kronor för 2004 i syfte att inrätta ett

nationellt register över utövarna av

komplementärmedicin. Motion So372 (c) yrkande 1 får

därmed anses tillgodosedd.

Rett Center har den senaste treårsperioden erhållit

årliga bidrag inom ramen för de s.k.

Dagmaröverenskommelserna mellan staten och

Landstingsförbundet. Utskottet delar uppfattningen i

motion So383 (s, m, fp, kd, v, c, mp) att det vore

önskvärt med en mer stabil statlig finansiering av

Rett Center. Enligt utskottet bör därför regeringen

snarast göra en bedömning av centrets verksamhet och

därefter återkomma till riksdagen med förslag till

hur finansieringsfrågan kan lösas på lång sikt. Vad

utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till

motion So383 som sin mening ge regeringen till

känna.

Statens beredning för medicinsk

utvärdering (13:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:4 Statens

beredning för medicinsk utvärdering.

Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande

om annan medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 40 193 000 kr

anvisas under anslag 13:4 Statens beredning för

medicinsk utvärdering (SBU).

SBU har till uppgift att vetenskapligt utvärdera

tillämpade och nya medicinska metoder ur ett samlat

medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt

perspektiv. Myndigheten skall sammanställa

utvärderingarna på ett enkelt och lättfattligt sätt

samt sprida dem så att vårdgivare och andra berörda

kan tillägna sig den kunskap som vunnits. Det

övergripande målet är att genom vetenskapliga

kunskapssammanställningar stärka beslutsunderlaget

inom hälso- och sjukvården, inkluderande tandvården,

för att därigenom bidra till en mer effektiv och

evidensbaserad hälso- och sjukvård.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:4 Statens

beredning för medicinsk utvärdering för budgetåret

2004 anvisar 10 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 5). Motionärerna

anför att SBU:s verksamhet har stor betydelse för

sjukvårdens utveckling. SBU:s rapporter är av god

kvalitet och spridningen av dem har ökat.

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen

väl avvägd och avstyrker därför motion So586 (m)

yrkande 5.

Socialstyrelsen (13:6)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:6

Socialstyrelsen. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 487 885 000 kr

anvisas under anslag 13:6 Socialstyrelsen.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget

13:6 Socialstyrelsen ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.

Socialstyrelsen är nationell expert- och tillsyns-

myndighet för hälso- och sjukvård, socialtjänst,

tandvård, stöd och service till funktionshindrade,

hälsoskydd och smittskydd. Myndigheten skall

säkerställa och främja god hälsa, social välfärd,

omsorg och vård på lika villkor för hela befolk-

ningen. Socialstyrelsen ingår vidare i samverkans-

områdena Skydd, undsättning och vård samt Spridning

av allvarliga smittämnen, giftiga kemikalier och

radioaktiva ämnen.

Utgifterna under anslaget uppgick under 2002 till

ca 461,7 miljoner kronor. Anslagssparandet uppgick

till ca 48 miljoner kronor vid utgången av 2002.

Anslagssparandet härrör sig till stor del från 2001

då myndigheten tilldelades medel som skall räcka

t.o.m. 2004. Differensen mellan anslaget och

utgiftsprognosen 2003 beror i hög grad på att en

stor del av anslagssparandet beräknas förbrukas

under året.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:6

Socialstyrelsen för budgetåret 2004 anvisar 108

miljoner kronor mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 6). Motionärerna anser att budgetmedel bör

överföras från Socialstyrelsen till ett nytt anslag

för att inrätta en särskild medicinalstyrelse (jfr

nedan under anslag 13:11). Beloppet baseras på den

senast beräknade kostnaden för Socialstyrelsens

tillsyn.

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslag 13:6 Socialstyrelsen för

budgetåret 2004 anvisar 25 miljoner kronor mindre än

regeringens förslag (yrkande 34 delvis).

Motionärerna anser att besparingar och

effektiviseringar bör göras inom bl.a.

Socialstyrelsens administration. Myndighetens

förvaltningsanslag bör minskas med 5 %.

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslag 13:6 Socialstyrelsen för

budgetåret 2004 anvisar 50 miljoner kronor mindre än

regeringens förslag (yrkande 2 delvis). Motionärerna

anser att besparingar bör göras inom

Socialstyrelsens administration.

Utskottets ställningstagande

Regeringen konstaterar i budgetpropositionen att

Socialstyrelsen på ett tillfredsställande sätt

arbetat med målen för verksamheten samt att

inriktningen på och omfattningen av verksamheten på

ett bra sätt svarar mot de krav som regeringen i

olika sammanhang ställt på Socialstyrelsen.

Utskottet finner ingen anledning att frångå

regeringens förslag till medelsanvisning och

avstyrker därmed motionerna So586 (m) yrkande 6,

So623 (c) yrkande 2 delvis och So640 (kd) yrkande 34

delvis.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget

13:6 Socialstyrelsen ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 4 000 000 kr efter 2004.

Läkemedelsförmånsnämnden (13:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 13:7

Läkemedelsförmånsnämnden. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

även avslå en motion om att följa upp

Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag. Jämför

reservation 1 (kd).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 58 458 000 kr

avsätts under anslag 13:7 Läkemedelsförmånsnämnden.

Läkemedelsförmånsnämnden (LFN) inledde sitt arbete

den 1 oktober 2002. Nämndens huvudsakliga uppgifter

är att besluta om vilka läkemedel som skall ingå i

läkemedelsförmånerna och att fastställa läkemedlens

pris. Nämnden övertog Riksförsäkringsverkets (RFV)

tidigare uppgifter när det gäller prisreglering av

läkemedel. Nämnden fattar beslut på ansökan av den

som marknadsför ett läkemedel men kan också på eget

initiativ ompröva om ett läkemedel skall finnas kvar

inom läkemedelsförmånerna. LFN har även i uppgift

att gå igenom alla befintliga läkemedel. Nämndens

beslut skall baseras på de kriterier som finns i

lagen (2002:160) om läkemedelsförmåner m.m. En

allmän utgångspunkt för nämndens överväganden är

hälso- och sjukvårdens övergripande mål om en god

hälsa och en vård på lika villkor. Nämnden skall

också beakta de grundläggande etiska principer för

prioriteringar som gäller inom hälso- och sjukvår-

den. Därutöver skall nämnden beakta kostnads-

effektivitetsprincipen, som innebär att kostnaderna

skall vara rimliga utifrån medicinsk, humanitär och

samhällsekonomisk synpunkt. Nämnden skall även ta

hänsyn till marginalnyttan, vilket innebär att det

inte får finnas andra tillgängliga läkemedel eller

behandlingsmetoder som är väsentligt mer ändamåls-

enliga. Det nya läkemedelsförmånssystemet är ett i

huvudsak produktinriktat rabattsystem, men nämnden

kan undantagsvis besluta att ett läkemedel skall

ingå i förmånerna endast för ett visst användnings-

område samt också förena sina beslut med särskilda

villkor. Regeringen har utsett en nämnd bestående av

ordförande och tio ledamöter med bred representation

för samtliga relevanta kompetensområden.

LFN har under myndighetens första kvartal fattat

totalt 1 289 beslut om läkemedel, varav 986 var

beslut om prissänkning. Myndigheten har sedan

årsskiftet 2002/2003 fattat beslut om närmare 4 000

prissänkningar. Handläggningstiderna har hållits

inom den tid som föreskrivs i rådets direktiv

89/105/EEG. LFN har ett gott samarbete med andra

berörda myndigheter på området, Apoteket AB,

läkemedelsföretag och andra aktörer. LFN:s

informationsverksamhet har framför allt varit

inriktad på att bygga upp verksamheten. Det har

inneburit arbete med att skapa en hemsida, ta fram

tryckt informationsmaterial och knyta kontakter med

medier, myndigheter, företag och andra aktörer på

området.

Anslaget har tillförts 19 miljoner kronor 2004,

som överförts från anslag 13:3 Bidrag till hälso-

och sjukvård. I detta belopp anses även en pris- och

löneuppräkning av tidigare års anslag ingå.

På grund av det statsfinansiella läget föreslår

regeringen att anslaget engångsvis minskas med

500 000 kr under 2004.

Läkemedelsförmånsnämnden har enligt regeringen

effektivt arbetat med att bygga upp verksamheten och

håller på att utarbeta en praxis för sitt besluts-

fattande. Myndigheten har aktivt arbetat mot de mål

som har angivits för verksamheten 2002, och

regeringen ser därför ingen anledning att ändra

myndighetens verksamhetsinriktning under det

närmaste budgetåret.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 13:7

Läkemedelsförmånsnämnden för budgetåret 2004 anvisar

29 229 000 kr mindre än vad regeringen föreslagit

(yrkande 7). Motionärerna vill överlåta

Läkemedelsförmånsnämndens uppgifter till

Riksförsäkringsverket (jfr ovan under anslag 13:2).

I motion So386 av samma motionärer begärs ett

tillkännagivande om att avskaffa

Läkemedelsförmånsnämnden (yrkande 2).

Övrig motion

I motion So466 av Ulrik Lindgren (kd) begärs ett

tillkännagivande om behovet av en uppföljning av

Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag. Motionären är

kritisk till beslutet att Viagra inte skall

subventioneras. Nämndens överväganden i detta och

vissa andra fall visar att den ser ett egenvärde i

att begränsa konsumtionen av ett läkemedel även om

det kan vara angeläget med medicinsk behandling.

Nämnden underkänner därmed även läkarnas kompetens

att skriva ut rätt läkemedel till rätt person, anför

motionären.

Tidigare behandling

Motionsyrkanden om att avskaffa

Läkemedelsförmånsnämnden behandlade utskottet även i

betänkande 2002/03:SoU1 (s. 24). Utskottet avstyrkte

yrkandena med hänvisning till att det inte ändrat

uppfattning i frågan sedan behandlingen av

regeringens förslag till ny lag om

läkemedelsförmåner m.m. våren 2002 (s.y. m).

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som så sent som våren 2002 tillstyrkt

förslaget att inrätta Läkemedelsförmånsnämnden,

finner ingen anledning att nu ställa sig bakom

motionskrav om nämndens avskaffande. Utskottet anser

förslaget till medelsanvisning väl avvägt och

avstyrker motionerna So386 (m) yrkande 2 och So586

(m) yrkande 7.

Genom att tillstyrka förslaget till nytt system för

läkemedelsförmåner ställde sig utskottet också bakom

de principer som Läkemedelsförmånsnämndens beslut

skall baseras på, nämligen kriterierna om

kostnadseffektivitet och marginalnytta i 15 § lagen

(2002:160) om läkemedelsförmåner. Allmänna

utgångspunkter för nämndens prövning är vidare

människovärdesprincipen och

behovs-solidaritetsprincipen, vilka fått sin närmare

utformning i de av riksdagen antagna

prioriteringsriktlinjerna för hälso- och sjukvården.

Utskottet anser inte att det behövs någon sådan

uppföljning av Läkemedelsnämndens uppdrag som begärs

i motion So466 (kd). Motionen avstyrks.

Nationell vårdgaranti (13:10,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 13:10 Nationell vårdgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till ett nytt anslag,

Nationell vårdgaranti, för budgetåret 2004 anvisar

2 miljarder kronor (yrkande 4). Motionärerna anser

att sammanlagt 3,5 miljarder kronor bör anslås under

de kommande två åren.

I motion Sf289 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs ett

tillkännagivande om en nationell vårdgaranti

(yrkande 6). Vårdgarantin innebär att alla har en

uttalad rätt att få vård inom tre månader efter

fastställd diagnos. Garantin skall omfatta alla

medicinskt motiverade behandlingar och vara fullt

genomförd inom två år. Reformen innebär att

patienter kan få behandling tidigare och därmed att

sjukskrivningar kan kortas.

Liknande yrkanden finns i motionerna So415

(yrkande 10), So418 (yrkande 6) och So503 (yrkande

1) av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) samt i

motion Sf405 av Sten Tolgfors m.fl. (m) (yrkande 8

delvis).

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till ett nytt anslag, Nationell

vårdgaranti, för budgetåret 2004 anvisar 1 850

miljoner kronor (yrkande 34 delvis). Vidare begärs

ett tillkännagivande om en nationell vårdgaranti

(yrkande 4). För införandet av en nationell

vårdgaranti vill motionärerna avsätta sammanlagt 3,5

miljarder kronor under två år, dvs. en miljard

kronor mer än regeringens s.k.

tillgänglighetspengar. Den nationella vårdgarantin

omfattar alla medicinskt motiverade behandlingar och

skall vara fullt genomförd inom två år.

En liknande begäran om tillkännagivande finns i

motion Sf397 av Sven Brus m.fl. (kd) (yrkande 13).

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas att

riksdagen beslutar att uppta ett nytt anslag för en

nationell vårdgaranti (yrkande 1) samt att riksdagen

till detta anslag för budgetåret 2004 anvisar

500 miljoner kronor (yrkande 2 delvis).

Centerpartiet anser att 1 miljard kronor utöver

regeringens förslag bör anslås under en tvåårsperiod

för att snabbt reducera vårdköerna.

Även i motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen beslutar om införandet av en

nationell vårdgaranti (yrkande 39).

Utskottets ställningstagande

Såsom utskottet anfört ovan under anslag 13:3 Bidrag

till hälso- och sjukvård innebär

resursförstärkningarna till vården förutsättningar

för kortare väntetider. Utskottet ser positivt på

det arbete som inletts i syfte att öka

tillgängligheten men vidhåller sin inställning att

det inte finns skäl att inrätta ett särskilt anslag

på området. Motionerna Sf289 (m) yrkande 6, Sf397

(kd) yrkande 13, Sf405 (m) yrkande 8 delvis, So343

(c) yrkande 39, So415 (m) yrkande 10, So418 (m)

yrkande 6, So503 (m) yrkande 1, So586 (m) yrkande 4,

So623 (c) yrkandena 1 och 2 delvis samt So640 (kd)

yrkandena 4 och 34 delvis avstyrks.

Medicinalstyrelse (13:11, förslag

till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 13:11 Medicinalstyrelse.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till ett nytt anslag,

Medicinalstyrelsen, för budgetåret 2004 anvisar 108

miljoner kronor (yrkande 8). För att ytterligare

förstärka den oberoende tillsynen på

sjukvårdsområdet anser motionärerna att det bör

inrättas en särskild medicinalstyrelse. Styrelsen

skall utnyttja resurser som finns i nuvarande

Socialstyrelsen, som redan har en organisation

uppbyggd för tillsynen. För inrättandet av

medicinalstyrelsen skall budgetmedel överföras från

Socialstyrelsens anslag (jfr under anslag 13:6).

Samma innebörd har motion So503 av samma

motionärer (yrkande 9).

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste

åren avslagit motionsyrkanden om inrättande av en

statlig medicinalstyrelse, senast i betänkande

2002/03:SoU1 (s. 24 f. s.y. m).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att en statlig

medicinalstyrelse inte bör inrättas och avstyrker

därmed motionerna So503 (m) yrkande 9 och So586 (m)

yrkande 8.

Bidrag till kvalitetshöjning i

psykiatrisk vård (13:12, förslag

till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 13:12 Bidrag till kvalitetshöjning i

psykiatrisk vård.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till ett nytt anslag för

kvalitetsförbättring inom psykiatrin för budgetåret

2004 anvisar 500 miljoner kronor (yrkande 20

delvis).

Även i motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkas att riksdagen till ett nytt anslag, Bidrag

till kvalitetshöjning i psykiatrisk vård, för

budgetåret 2004 anvisar 500 miljoner kronor (yrkande

2). I yrkande 1 begärs ett tillkännagivande om

statsbidrag om 500 miljoner kronor per år för

kvalitetshöjning i psykiatrisk vård, bl.a. för att

möjliggöra en viss expansion av antalet vårdplatser.

Motionärerna anser det nödvändigt att psykiatrin ges

större resurser och att det med tanke på många

landstings besvärliga ekonomiska situation behövs

ett tillfälligt statsbidrag, åtminstone under de

närmaste tre åren. Nya vårdplatser behövs såväl inom

slutenvården som på små vårdhem och gruppboenden.

(Motioner om psykiatri behandlas även under anslag

13:3, under rubriken Övriga frågor inom

politikområdet Hälso- och sjukvårdspolitik samt

under anslag 16:1.)

Utskottets ställningstagande

Som utskottet konstaterat ovan under anslag 13:3

Bidrag till hälso- och sjukvård har den nyligen

tillsatta nationella psykiatrisamordnaren i uppdrag

att bedöma psykiatrins resursbehov. Bland annat

skall behovet av slutenvårdsplatser ses över. En

fråga som samordnaren skall behandla med förtur är

vilka effekter som har uppnåtts genom de medel som

riksdagen har ställt till förfogande för kommuner

och landsting i enlighet med den nationella

handlingsplanen för utveckling av hälso- och

sjukvården. Utskottet anser att

psykiatrisamordnarens slutsatser och eventuella

förslag bör avvaktas. Det saknas vidare skäl att

inrätta ett särskilt anslag på området. Motionerna

Fi240 (fp) yrkande 20 delvis och So502 (fp)

yrkandena 1 och 2 avstyrks.

Forskning i palliativ vård (13:13,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 13:13 Forskning i palliativ vård.

Riksdagen bör också avslå ett motionsyrkande

om att regeringen skall återkomma med en

proposition om vården i livets slutskede.

Jämför reservation 2 (m, fp, kd, c).

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till ett nytt anslag, Forskning om

palliativ vård, för budgetåret 2004 anvisar 20

miljoner kronor (yrkande 34 delvis). Vidare begärs

ett tillkännagivande om vad i motionen anförs om

forskning i palliativ vård (yrkande 24). Kommittén

om vård i livets slutskede (SOU 2001:6) kunde bl.a.

konstatera att forskning om och utbildning i

palliativ vård är svagt utvecklade områden samt att

ett resurstillskott är nödvändigt.

Övrig motion

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen skall begära att regeringen återkommer med

en proposition om vården i livets slutskede (yrkande

23). Den nyssnämnda kommittén presenterade 2001 ett

omfattande förslag till förbättringar av den

palliativa vården i Sverige. Motionärerna anser det

nu vara hög tid att regeringen förelägger riksdagen

en proposition utifrån utredningens förslag.

Bakgrund och tidigare behandling

Kommittén om vård i livets slutskede överlämnade i

januari 2001 sitt slutbetänkande Döden angår oss

alla - värdig vård vid livets slut (SOU 2001:6).

Betänkandet är fortfarande under beredning i

Regeringskansliet.

Utskottet behandlade motionsyrkanden bl.a. om ett nytt anslag

för forskning i palliativ vård senast i betänkande

2002/03:SoU1 (s. 27). Utskottet avstyrkte yrkandena

med hänvisning dels till riksdagens

prioriteringsbeslut, dels till regeringens beredning

av ovannämnda kommittébetänkande (s.y. kd).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill åter erinra om att riksdagen, efter

förslag av ett enigt utskott, ställt sig bakom

riktlinjer för prioriteringar inom hälso- och

sjukvården (prop. 1996/97:60, bet. 1996/97:SoU14,

rskr. 1996/97:186) samt att det av dessa riktlinjer

framgår att palliativ vård och vård i livets

slutskede tillhör prioritetsgrupp 1. Vidare pågår

fortfarande beredningen i Regeringskansliet av

slutbetänkandet från Kommittén om vård i livets

slutskede. I betänkandet berörs bl.a. frågor om

forskning i palliativ vård. Utskottet anser att

riksdagen bör avvakta regeringens kommande förslag

på området. Några skäl för att initiera ett nytt

anslag finns inte. Motion So640 (kd) yrkandena 24

och 34 delvis avstyrks.

Utskottet anser inte heller att det behövs något

sådant initiativ från riksdagens sida som begärs i

motion So640 (kd) yrkande 23 och avstyrker därmed

även det yrkandet.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning under

anslagen 13:5 Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd,

13:8 Sjukvård i internationella förhållanden och

13:9 Ersättning till talidomidskadade i vissa fall

har inte mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

Förslag till regeländring

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, med en viss redaktionell

justering, anta regeringens förslag till lag

om ändring i tandvårdslagen (1985:125).

I budgetpropositionen föreslås att riksdagen antar

regeringens förslag till lag om ändring i

tandvårdslagen (1985:125).

Regeringen föreslår ett förtydligande med

innebörden att bestämmelserna i tandvårdslagen om

uppsökande verksamhet och nödvändig tandvård avser

personer som har varaktigt behov av omfattande vård-

och omsorgsinsatser. Vidare föreslås en bestämmelse

om att ersättningen till vårdgivaren för nödvändig

tandvård och tandvård som ett led i en

sjukdomsbehandling skall motsvara folktandvårdens

priser om inte landstinget och vårdgivaren kommer

överens om något annat.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till lag

om ändring i tandvårdslagen (1985:125), dock med den

ändringen i 8 a § att orden "punkterna 1-3" ersätts

av "punkterna 1-2".

Övriga frågor inom politikområdet

Psykiatri

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett drygt hundratal

motionsyrkanden om vård av och omsorg om

psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade. Utskottet hänvisar till

det mycket omfattande uppdrag som den nyligen

tillsatta nationella psykiatrisamordnaren har

fått. Jämför reservationerna 3 (m), 4 (fp), 5

(kd), 6 (v), 7 (c) och 8 (mp).

Motioner

Ett stort antal motioner har väckts angående den

psykiatriska vårdens organisation.

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs att regeringen tillsätter en

parlamentarisk utredning som belyser förutsättning-

arna för psykiskt sjuka att få vård och behandling

(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 3 ett

tillkännagivande om psykiskt multisjuka.

Motionärerna anför att dessa patienter måste bli

identifierade, sedda och stöttas av psykiatrin och

sjukvården på ett mycket bättre och flexiblare sätt.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om psykisk

ohälsa. Motionärerna anför att primärvården inte

hittar de patienter som har depressionsproblem samt

att en ökad specialistmedverkan skulle stärka

psykiatrins roll inom primärvården. Motionärerna

begär vidare i yrkande 8 att regeringen tillsätter

en utredning avseende antalet vårdplatser i sluten

vård och övergången till öppna vård- och

boendeformer. Motionärerna anför att för att den

slutna vården skall fungera måste antalet

vårdplatser ökas, oavsett om vården sker med tvång

eller med frivillighet. Övergången från sluten vård

till mer öppna vård- och boendeformer bör vid

tvångsvård kunna omvandlas till en

försöksutskrivning, där tvångsvården är vilande men

kan tillgripas vid försämring. I yrkande 11 begärs

ett tillkännagivande om patient- och

anhöriginflytande. Enligt motionärerna bör en

individuellt anpassad vårdplan upprättas tillsammans

med den enskilde, dennes närstående och vårdgrannar.

Motionärerna begär i yrkande 13 ett tillkännagivande

om medicinska insatser. För att säkerställa

kvaliteten på den medicinska vården bör varje boende

ha en fast kontakt med en primärvårdsläkare, som

också konsulterar psykiater vid behov. Slutligen

begärs i yrkande 14 ett tillkännagivande om insyn

och tillsyn. Motionärerna anför att en gemensam

tillsynsmyndighet med samlat ansvar för verksamhet

enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och

socialtjänstlagen (2001:453) måste skapas.

I motion So226 av Carl-Axel Roslund och Anna

Lindgren (m) begärs ett tillkännagivande om att den

psykiatriska vården återställs. Motionärerna anför

att köerna till vård och behandling måste bort och

att lagstiftningen behöver ses över samt att en

översyn av hur resurserna används snarast måste

komma till stånd.

I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett

tillkännagivande om att ompröva det delade huvud-

mannaskapet för omhändertagande av psykiskt sjuka.

Enligt motionären innebär det delade ansvaret mellan

kommuner och landsting ofta att ingen tar ansvar

(yrkande 7).

I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om boendestödjare,

ambulerande team och bättre tillsyn (yrkande 4).

Enligt motionärerna måste service i form av

boendestödjare eller ambulerande team som gör

hembesök hos människor med psykiska problem finnas

dygnet runt. Ansvaret för tillsynen över enskilda

vårdhem är delat mellan länsstyrelserna och

Socialstyrelsens regionala tillsynsenheter.

Motionärerna anser att en översyn behövs av hur

tillsynen kan samordnas och skärpas. I yrkande 6

begärs ett tillkännagivande om bättre samordning

genom gemensamma nämnder, personliga ombud,

trygghetskvitto och fast husläkarkontakt.

Möjligheten för kommuner och landsting att bilda

gemensamma nämnder bör enligt motionärerna utnyttjas

när det gäller psykiskt sjuka med både sociala,

somatiska och fysiska problem. Motionärerna anser

att det är viktigt att utreda möjligheterna att

garantera de personliga ombudens fristående

ställning. När en patient skrivs ut från sluten

psykiatrisk vård måste sjukvårdshuvudmannen

säkerställa att kommunen är redo att ta hand om de

uppgifter som den ansvarar för, t.ex. boende och

försörjning. Patienten skall sedan få ett

trygghetskvitto som fungerar som ett bevis på att

kommunen har åtagit sig att övergången från sluten

till öppen vård skall fungera så smidigt som

möjligt. Motionärerna anser det också viktigt att en

fast husläkarkontakt samordnar de medicinska

insatser som görs. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om Socialstyrelsens nationella

riktlinjer och stödjande tillsyn (yrkande 7). De

förordar att Socialstyrelsen skall få i uppdrag att

komma med nationella riktlinjer för de områden inom

psykiatrin som är i mest akut behov av översyn,

förslagsvis psykoser, drogmissbruk och kriterier för

utskrivning från tvångsvård. Socialstyrelsen bör

också få i uppdrag att följa upp riktlinjerna med

systematiska och övergripande tillsynsprojekt där

samtliga tillsynsenheter besöker ett stort antal

vårdenheter och kan driva på att riktlinjerna

används i verksamheterna. I yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om depression och självmord.

Motionärerna framhåller bl.a. vikten av att personal

i öppenvården har den kunskap som krävs för att

känna igen och behandla depression. Vidare bör

informations- och fortbildningsarbetet fortsätta när

det gäller självmordsprevention. Socialstyrelsen bör

på ett mer kraftfullt sätt använda sig av sina

tillsynsbefogenheter. Motionärerna begär även ett

tillkännagivande om vikten av att primärvården har

god psykosocial kompetens och ett gott samarbete med

psykiatrin (yrkande 9). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om den psykiatriska vården för

personer som flytt till Sverige efter tortyr eller

andra svåra upplevelser (yrkande 17). Motionärerna

framhåller vikten av att vårdpersonal inom

psykiatrin och primärvården har kunskap om bl.a.

följdverkningar av tortyr.

I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en utredning av hela

den psykiatriska vårdens grundläggande organisation

(yrkande 1). Enligt motionärerna bör direktiven för

en sådan utredning överväga olika alternativ för den

organisatoriska upprustning som behövs. Det dubbla

huvudmannaskapet för den psykiatriska vården har

inte fungerat och en centralisering av hela

psykiatrin eller delar av psykiatrin bör övervägas.

Vidare begärs i yrkande 2 ett tillkännagivande om

att samverkan vid psykiskt sjukas och

funktionshindrades vård och omsorg styrs av kompli-

cerad lagstiftning och att området bör bli föremål

för en översyn. Oklarheterna består bl.a. av att det

är svårt att avgöra vad som är psykiatrisk behand-

ling och vad som är social omsorg när det gäller

insatser till personer med psykiskt funktionshinder.

I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande om att

inrätta lokala kris- och behandlingscentrum. Mycket

talar enligt motionärerna för att slutenvård bäst

bedrivs i lokala kris- och behandlingscentrum.

Mindre enheter som behandlar patienter med liknande

behov kan utveckla en bättre kompetens. Motionärerna

begär i yrkande 8 ett tillkännagivande om krav på

evidensbaserade behandlingar. Enligt motionärerna

måste politiska beslutsfattare börja kräva

behandlingsresultat inom psykiatrin. Evidensbaserade

behandlingar krävs inom den somatiska vården, och

det finns enligt motionärerna ingen anledning att

ställa lägre krav på psykiatrin. I yrkande 12 begärs

ett tillkännagivande om att förbättra utvärderingen

och uppföljningen av den psykiatriska vården.

I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om översyn av lagstiftningen

som styr fördelningen av ansvaret för psykiskt sjuka

och funktionshindrades vård och omsorg (yrkande 1).

Motionärerna anför att det är svårt att avgöra vad

som är psykiatrisk behandling och vad som är social

omsorg när det gäller insatser till personer med

psykiskt funktionshinder.

I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om en nationell handlingsplan

för psykiatrin (yrkande 7). Motionärerna anför att

regeringen bör utarbeta en nationell handlingsplan

för psykiatrin utifrån den översyn som nyligen

genomförts av Socialstyrelsen.

I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om regeringens ansvar

för att ingångna samarbetsavtal med kommuner och

landsting fullföljs (yrkande 6). Motionärerna anför

att i den nationella handlingsplan för hälso- och

sjukvård som antogs 2000 lyftes psykiatrin upp som

ett av fyra prioriterade områden för utveckling. När

kommuner och landsting inte lever upp till sin del

av avtalet, delvis därför att regeringen

omöjliggjort en långsiktig ekonomisk planering genom

ofinansierade reformer, innebär det att avtalet inte

har fullföljts. Regeringen måste ta sitt ansvar för

att detta åtgärdas. I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om gemensamma nämnder för kommuner

och landsting för att skapa fungerande vårdkedjor

kring de psykiskt sjuka. Motionärerna hänvisar till

att riksdagen våren 2003 beslutade att ge kommuner

och landsting förbättrade möjligheter att bilda

gemensamma nämnder för att skapa sammanhängande

vårdkedjor. Kommuner och landsting bör uppmärksammas

på det önskvärda i att den nya lagstiftningen

används för att förbättra samarbetet för att sluta

vårdkedjorna för psykiskt sjuka/funktionshindrade

och andra grupper med allvarlig social problematik.

Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om

nya former för samverkan. Enligt motionärerna skulle

det i arbetet med att förebygga våldsbrott och

rehabilitera unga personer med allvarliga psykiska

och sociala problem vara önskvärt med en bredare

modell för samverkan. I en sådan skulle förutom

socialtjänsten även barn- och ungdomspsykiatri,

beroendevården, allmänpsykiatrin, rättspsykiatrin

och frivilligorganisationer kunna ingå. Motionärerna

begär i yrkande 10 ett tillkännagivande om ett

statligt program för att stimulera kommuners och

landstings verksamhetsutveckling. Motionärerna anför

att det är angeläget att staten stimulerar en

fortsatt verksamhetsutveckling när det gäller

rehabilitering av och omsorg om socialt utslagna.

Slutligen begärs i yrkande 12 ett tillkännagivande

om en tydligare definition av begreppet

utskrivningsklar för den psykiatriska slutenvården.

Enligt motionärerna förefaller det som patienter i

dag skrivs ut för tidigt.

I motion So262 av Annika Qarlsson (c) begärs att

regeringen initierar en bred översyn för att arbeta

fram en nationell handlingsplan för hur man skall

bryta utvecklingen av ökande psykisk ohälsa i

Sverige. Översynen bör avse både kommuners,

landstings och statens ansvar sett ur den enskilde

individens perspektiv.

I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om ett förebyggande

arbetssätt (yrkande 1). Motionärerna betonar vikten

av att snabbt ge professionell hjälp och

medicinering. I yrkande 3 begärs ett

tillkännagivande om bemötande. Motionärerna anför

att det måste bli enklare att söka hjälp för

människor som mår dåligt och att det är viktigt att

psykiatrin inte har ett trött och uppgivet

förhållningssätt. I yrkande 8 begärs ett

tillkännagivande om vikten av den fysiska miljöns

utformning på slutenvårdsenheter. Form, design och

färg har inverkan på hur människor mår, anförs det.

Vidare begärs i yrkande 9 ett tillkännagivande om

att få hjälp när man själv behöver det. Enligt

motionärerna måste ett system skapas som inte nekar

människor vård. I yrkande 10 begärs ett

tillkännagivande om en plan för att möta det totala

vårdbehov som behövs inom psykiatrin på ett

tillgängligt sätt. Patientens egen bedömning måste

lyftas fram, och vi måste nå till en punkt där man i

princip inte säger nej alls, heter det i motionen.

Motionärerna begär i yrkande 11 att regeringen

snarast utreder möjligheten att införa ett system

som garanterar att den enskilde får vård även om

huvudmännen är oense om var kostnadsansvaret ligger.

Den enskilde måste få hjälp av den enhet där han

eller hon själv vill. En fördelning av kostnader får

ske mellan huvudmännen i efterhand. I yrkande 13

begärs ett tillkännagivande om uppsökande och

flexibelt arbetssätt. Enligt motionärerna är det

viktigt att den öppna psykiatrin ändrar sitt

arbetssätt och blir mer hjälpande, uppsökande och

flexibel i sitt arbetssätt. I yrkande 14 begärs ett

tillkännagivande om stöd till anhöriga och vikten av

stödgrupper för vuxna och barn. Motionärerna anför

att barn i dessa sammanhang kan tala öppet om

känslor de burit på och dolt för sin omgivning. I

yrkande 16 begärs ett tillkännagivande om allergiska

reaktioner, biverkningar och

överkänslighetsreaktioner. Motionärerna anför att en

ökad medvetenhet och kunskap krävs om hur olika

känsliga patienter är när det gäller mediciner och

deras biverkningar.

I motion So325 av Marietta de Pourbaix-Lundin

m.fl. (m, s, fp, kd, v, c, mp) begärs ett

tillkännagivande om behovet av att betrakta

Hjälplinjen som en del av det förebyggande

psykiatriarbetet. Verksamheten består i att anonymt

på jourtelefon ge stödsamtal och rådgivning till

människor i akut psykisk kris och deras närstående.

Vidare anförs att verksamheten bedrivs i projektform

med ekonomiskt stöd från Allmänna arvsfonden samt

att projekttiden går ut den 31 augusti 2004. Innan

projekttiden löper ut måste finansieringsfrågan

lösas. Det vore enligt motionärerna naturligt att se

Hjälplinjen som en del av det förebyggande arbetet

inom psykiatrin.

I motion So528 av Lennart Axelsson (s) begärs ett

tillkännagivande om samordning av resurser inom

psykiatrin. Enligt motionären skulle en långtgående

samordning bidra till en helhetssyn på de psykiskt

funktionshindrades problem.

I motion So547 av Jarl Lander m.fl. (s) begärs ett

tillkännagivande om en mer sammanhållen organisation

för den psykiska hälsovården. Motionärerna anför att

en samlad och förutsättningslös utredning krävs.

I motion So558 av Sylvia Lindgren m.fl. (s) begärs

ett tillkännagivande om åtgärder för psykiatrin.

Motionärerna anför att samhället måste ta psykiatrin

och alla dess offer på allvar. Frågor om

information, men framför allt en effektivare

organisation för vården aktualiseras.

Ett par motioner behandlar frågan om en

psykiatrisamordnare och närliggande frågor.

I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs att en

haverikommission in-rättas med uppgift att komma med

förslag till omedelbara åtgärder inom psykiatrin

(yrkande 9).

I motion So542 av Peter Danielsson (m) begärs ett

tillkännagivande om att en oberoende granskare av

psykiatrin snarast bör utses med uppdrag att lämna

konkreta förslag angående hur den svenska psykiatrin

kan återupprättas. Enligt motionären räcker det inte

att utse en särskild psykiatrisamordnare, utan det

krävs mer konkreta åtgärder.

I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att

psykiatrisamordnaren bör vara fristående från

Socialdepartementet (yrkande 10). Motionärerna anför

att det krävs en oberoende granskare som vågar

föreslå nödvändiga förändringar.

I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om den av regeringen utlovade

psykiatrisamordnarens roll (yrkande 6). Motionärerna

anser att samordnaren, förutom uppdraget att se över

psykiatrins brister och vidta konkreta åtgärder, bör

få i uppdrag att upplysa och informera om psykisk

sjukdom i syfte att minska den diskriminering som

finns i dag av psykiskt sjuka.

Några motioner handlar om utbildning och rekrytering

av vårdpersonal.

I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av utbildad

personal inom den psykiatriska vården (yrkande 9).

Motionärerna anför att särskilda

utbildningssatsningar bör göras för att locka fler

nyutexaminerade läkare att välja specialiteten

psykiatri. Vidare krävs utbildningssatsningar även

inom grundutbildningen så att kompetent hjälp kan

erbjudas i närsjukvården.

I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att all

vårdpersonal måste få kontinuerlig utbildning och

handledning (yrkande 2).

I motion So601 av Mariann Ytterberg och Berit

Högman (s) begärs ett tillkännagivande om

personalens betydelse inom psykiatrin. Motionärerna

anför att den psykiatrisamordnare som regeringen

tillsatt bör ges uppdraget att även se över

innehållet i vården.

Ett flertal motioner behandlar frågor om barn- och

ungdomspsykiatri.

I motion So370 av Birgitta Carlsson m.fl. (c, m,

fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om vikten

av att uppmärksamma problemen hos barn- och

ungdomspsykiatrin samt vidta nödvändiga åtgärder för

att minska patientköerna. Enligt motionärerna

innebär de långa väntetiderna inom barn- och ung-

domspsykiatrin bl.a. att Sverige inte lever upp till

barnkonventionens krav på bästa uppnåeliga hälsa

utan åtskillnad.

I motion So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp,

fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande om vad i

motionen anförs om att verka för att samarbetet

utökas mellan vuxenpsykiatrin, barnpsykiatrin och

socialtjänsten (yrkande 1). Motionärerna anför att

för att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter

som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,

barnpsykiatrin och socialtjänsten bör

Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder

för samarbetsformer.

I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om generella

insatser för barn och ungdomar med psykiska problem

(yrkande 3). Motionärerna anför att situationen för

barn och ungdomar med psykiska problem bör ses ur

ett folkhälsoperspektiv där de förebyggande

insatserna ges en hög prioritet.

I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om barn- och

ungdomspsykiatri (yrkande 2). Motionärerna anför att

inriktningen måste vara att hjälp kan ges snabbt.

Vidare anförs att en flexibel åldersgräns mellan 18

och 25 år inom barn- och ungdomspsykiatrin är nöd-

vändig för att förhindra onödiga avbrott och

förflyttningar.

Även i motion Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) framförs ett yrkande om en flexibel åldersgräns

mellan barn- och vuxenpsykiatrin (yrkande 2).

I motion 2002/03:So322 av Mona Berglund Nilsson

och Marianne Carlström (s) begärs ett

tillkännagivande om att se över behoven inom barn-

och ungdomspsykiatrin. Liknande yrkanden framförs i

motionerna 2002/03:So342 av Håkan Juholt m.fl. (s),

So356 av Hillevi Larsson (s) samt 2002/03:So483 och

So434 av Anneli Särnblad Stoors m.fl. (s).

Ett motionsyrkande rör frågan om vårdbehov för unga

vuxna.

Således begärs i motion So570 av Mona Berglund

Nilsson m.fl. (s) ett tillkännagivande om särskilda

vårdbehov för unga vuxna (yrkande 1). Enligt

motionärerna avses framför allt neuropsykiatriska

sjukdomar och ätstörningar som drabbar allt yngre,

liksom depressioner och självmordsbenägenhet samt

narkomani och övrigt missbruk som går allt längre

ned i åldrarna.

Flera motioner behandlar frågan om tvång i den

psykiatriska vården.

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om

försöksutskrivning efter vård enligt lagen

(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (yrkande 9).

Övergången från sluten vård till mer öppna vård- och

boendeformer bör vid tvångsvård omvandlas till en

försöksutskrivning, där tvångsvården är vilande men

kan tillgripas vid försämring. Det är angeläget att

frågan om möjligheten till försöksutskrivning efter

tvångsvård snarast utreds, heter det i motionen.

I motion So342 av Göran Lindblad (m) begärs ett

tillkännagivande om att psykiskt sjuka får tillgång

till långvarig riskförebyggande behandling (yrkande

2). Motionären anför bl.a. att våldsverkare med

psykossjukdom bör kunna åläggas att under decennier

medicinera med läkemedel med antipsykotisk effekt. I

samma motion begärs ett tillkännagivande om att ge

den psykiatriska klinik där patienten initialt

vårdas efter en dom möjlighet att utfärda före-

skrifter om såväl medicinering och livsföring i

övrigt som villkor för att låta patienten vistas i

frihet samt att patienten, om han underlåter att

följa dessa villkor, snabbt måste kunna återintas

(yrkande 3). I yrkande 4 begärs ett tillkännagivande

om att rättssäkerheten garanteras genom att

klinikens beslut skall kunna underställas domstol.

Vidare begärs i samma motion att även icke

våldsbenägna psykiskt sjuka, i högre grad än för

närvarande, skall kunna tvångsvårdas (yrkande 6). I

yrkande 8 begärs ett tillkännagivande om att

försöksutskrivning och tvångsåtgärder i öppen vård

införs.

I motion So555 av Tomas Högström (m) begärs ett

tillkännagivande om ändringar i regelverket för

psykiatrisk slutenvård. Motionären anför att en del

av det tidigare regelverk som fanns i lagen om

sluten psykiatrisk vård och som möjliggjorde

försöksutskrivning bör återinföras. Det innebar att

patienten förpliktade sig att följa krav som t.ex.

besök i öppenvård eller en viss form av

medicinering.

I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen begär att regeringen skall återkomma

med lagförslag för att öka den psykiatriska vårdens

möjligheter att i vissa fall tillgripa tvång i syfte

att säkerställa att svårt sjuka får adekvat vård och

i görligaste mån hindras att skada sig själva och

andra (yrkande 3). Motionärerna anser att en patient

skall kunna skrivas ut från sluten vård på vissa

villkor, t.ex. om medicinering och regelbundna besök

på vårdcentral, och att ett tvångsomhändertagande

skall kunna ske om villkoren inte uppfylls. I

yrkande 12 begärs ett tillkännagivande om vikten av

att patienten snabbt får tillgång till en stödperson

vid tvångsvård. Stödpersonen skall i samråd med

anhöriga kunna föra patientens talan. Motionärerna

yrkar vidare att riksdagen skall begära att

regeringen återkommer med lagförslag rörande öppen

vård med särskilda villkor (yrkande 13).

Motionärerna anser att en patient som bedöms lida av

en allvarlig psykisk störning men som kan få sitt

vårdbehov tillgodosett utan att vara inlagd på

vårdinrättning skall kunna vårdas i öppen vård med

vissa förhållningsorder. Dessa kan gälla vård och

behandling, boende, sysselsättning, förbud mot att

använda berusningsmedel m.m. Om villkoren inte

uppfylls skall patienten överföras till sluten

tvångsvård. Beslut om vård skall fattas av domstol.

I motion So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att överväga tvång i

öppenvården (yrkande 5). Vidare anförs i yrkande 7

att reglerna för vårdintyg bör ses över. Enligt

motionärerna är en rimlig ordning att om vårdintyg

utfärdas skall patienten observeras under minst tre

dygn innan institutionsvården kan avslutas.

I motion So517 av Mikael Oscarsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om att se över riktlinjerna för

tvångsomhändertagande för psykiatrisk tvångsvård.

I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs att regeringen lägger fram förslag till

förbättrade möjligheter till mellantvång, dvs. att

utskrivning från slutenvården skall kunna återkallas

om personen inte fullföljer nödvändig behandling och

medicinering (yrkande 13). Vidare begärs i samma

motion ett tillkännagivande om riktlinjer och

kriterier för tvångsomhändertagande på grund av risk

för utåtriktat våld (yrkande 14). Motionärerna anför

att det är viktigt att psykiatrins förmåga att

bedöma risken för utåtriktat våld förstärks och

systematiseras så att det i högre utsträckning kan

ligga till grund för tvångsomhändertagande av

potentiellt farliga personer. I yrkande 15 anförs

att anhörigas situation och skyddsbehov måste ges

större uppmärksamhet både i form av stöd och vid

bedömning av eventuellt tvångsomhändertagande.

I motion So211 av Viviann Gerdin (c) begärs ett

tillkännagivande om vikten av tvångsvård av

patienter som saknar insikt om sin sjukdomsbild

(yrkande 1). Vidare begärs i yrkande 2 ett

tillkännagivande om att föräldrar ges möjlighet att

yttra sig till länsrätten vid överklagande av

vårdintyg. Enligt motionären bör det vara möjligt

för anhöriga att framföra viktig information till

dem som skall ta beslut om att vården eventuellt

skall upphöra. I yrkande 3 begärs att reglerna för

läkares tystnadsplikt bör medge information till

föräldrar efter bedömning i varje enskilt fall.

Motionären anför att gällande regler innebär att

föräldrar till vuxensjuka ställs utanför och att den

sjukes försök att tillfriskna kan försvåras.

I motion So551 av Christer Adelsbo och Göran

Persson i Simrishamn (s) begärs ett tillkännagivande

om en belysning av mellanvårdsenheternas funktion i

den framtida utvecklingen av svensk psykiatrivård.

Motionärerna anför att mellanvårdsenheter är

placerade mellan den slutna och öppna vården och

innebär att patienten kan slussas ut på ett mjukare

sätt. För många individer skulle en placering på

mellanvårdsenhet innebära höjd livskvalitet

samtidigt som de skulle få den typ av stöd från

samhället som de behöver.

I motion So560 av Kerstin Kristiansson Karlstedt

och Hans Stenberg (s) begärs ett tillkännagivande om

lagen om psykiatrisk tvångsvård. Motionärerna anför

att det krävs justeringar i lagen och utöver mer

resurser till öppenvården och fler stödpersoner

också tydligare anvisningar om lagens tillämpning.

I motion So594 av Tone Tingsgård och Agneta Gille

(s) begärs ett tillkännagivande om en översyn av

lagen om psykiatrisk tvångsvård. Motionärerna anför

att någon form av mellantvång skulle underlätta en

fortsatt vårdkontakt för vissa patienter.

Eftervårdsperioden efter en tvångsvårdsperiod skulle

kunna innehålla föreskrifter om återbesök i

öppenvård samt t.ex. medicinering.

Rättspsykiatrisk vård behandlas särskilt i några

motioner.

Således begärs i motion So502 av Lars Leijonborg

m.fl. (fp) ett tillkännagivande om statligt ansvar

för finansieringen av den rättspsykiatriska vården

(yrkande 11). Motionärerna påpekar att den

rättspsykiatriska vården tränger ut annan sluten

psykiatrisk vård i landstingen. De anser att staten

bör ta på sig ansvaret för finansieringen av den

rättspsykiatriska vården samtidigt som de allmänna

statsbidragen till sjukvårdshuvudmännen bör minska.

I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om rättspsykiatrisk vård

(yrkande 16). Motionärerna anför att personer som

dömts till rättspsykiatrisk vård på grund av

våldsbrott är farliga för allmänheten, åtminstone

innan effektiv behandling kunnat sättas in.

Permissionsförfaranden, behandlingstider och

utskrivning måste avpassas med den försiktighet som

allmänhetens säkerhetsbehov kräver.

I motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om vikten av bra

rättspsykiatriska enheter (yrkande 12). Motionärerna

anför att rättspsykiatrin har en hög kompetens som

inte får monteras ned.

I motion So438 av Hans Hoff och Sven-Erik

Österberg (s) yrkas att regeringen omedelbart ger

psykiatrisamordnaren i uppdrag att kartlägga och

snabbt ta fram nödvändiga åtgärder för att förbättra

situationen inom rättspsykiatrin (yrkande 1). Vidare

begärs i samma motion, yrkande 2, att

psykiatrisamordnaren skyndsamt skall genomföra en

översyn av rättspsykiatrin med målsättningen att

säkerställa och tydliggöra ansvaret för att

människor ej skall komma till skada.

Ett par motioner rör frågan om tillgången till

psykoterapi och rådgivning.

I motion So312 av Ingrid Burman m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om en utredning med syfte att

skapa bättre möjligheter för och öka till-

gängligheten till psykoterapi och psykologiskt stöd

(yrkande 2). Motionärerna anför att de flesta

psykoterapeuter och psykoanalytiker är

privatpraktiserande psykologer som inte omfattas av

försäkringssystemet. Det innebär att de som behöver

denna behandling själva måste stå för kostnaden.

Även i motion So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om psykoterapi

(yrkande 4). Motionärerna anför att utvecklingen

gått mot att det är svårare att få terapi eller

stödsamtal när man mår psykiskt dåligt. Vidare

begärs ett tillkännagivande om möjlighet till

terapeutiska samtal hos psykolog eller psykoterapeut

till samma kostnad som till offentligt finansierad

privatläkare (yrkande 5). I yrkande 7 begärs ett

tillkännagivande om en utredning om bättre möjlighet

och ökad tillgänglighet till psykoterapi och

psykologisk behandling och stöd. Motionärerna begär

också i yrkande 6 ett tillkännagivande om kommunala

rådgivningsenheter. Motionärerna anför att många

människor drar sig för att vända sig till psykiatrin

och ofta väntar tills problemen blivit mer

komplicerade och djupgående. Om kommunerna hade

enheter för råd och stöd och förslag på

programhantering skulle det vara mycket värt, anförs

det. I yrkande 17 begärs ett tillkännagivande om att

utreda hur ett ersättningssystem kan organiseras så

att det stödjer användning av friskvårdande insatser

och terapi i stället för läkemedel.

I motion Ub398 av Mia Franzén (fp) begärs ett

tillkännagivande om att ta fram förslag till

åtgärder i syfte att göra rådgivning kring psykiatri

mer tillgänglig (yrkande 11).

Frågor om psykisk hälsa och missbruksproblem m.m. behandlas i

några motioner.

I motion So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om att i förhandlingar

med Landstingsförbundet beakta de särskilda

problemen för patienter med dubbeldiagnos, dvs. med

såväl alkohol- eller narkotikamissbruk som

psykiatrisk sjukdom (yrkande 14). Motionärerna anför

att varje sjukvårdshuvudman i samarbete med berörda

kommuner bör se till att det finns specialiserad

vård och omsorg för patienter med dessa kombinerade

problem.

I motion So395 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om psykisk sjukdom och missbruk

(yrkande 9). Motionärerna anser att regeringen bör

ge Socialstyrelsen i uppdrag att genomföra en

fördjupad analys av de undersökningar som gjorts för

att utifrån dessa utforma förslag till åtgärder.

I motion So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs

ett tillkännagivande om psykisk hälsa och missbruk

(yrkande 2). Motionärerna anför att psykisk ohälsa

och missbruksproblem måste behandlas samtidigt och

att vård och behandling måste bli mer

lättillgängliga för denna grupp. Dessutom krävs en

bättre resurssamordning för att den hjälp som finns

skall bli mer effektiv.

I motion So335 av Helene Petersson (s) begärs ett

tillkännagivande om ansvaret för patienter med

dubbeldiagnos. Motionären anför att det vid många

tillfällen visar sig att personer med psykiska

sjukdomar som samtidigt har ett missbruksproblem

hamnar mellan två stolar. Det bör klargöras vem som

bär ansvaret eller tydliggöras att det finns ett

gemensamt ansvar för att patienter med dubbeldiagnos

får relevant behandling.

I motion So527 av Helena Zakariasén och Ann-Kris-

tine Johansson (s) begärs ett tillkännagivande om

samverkan mellan myndigheter och organisationer som

arbetar med psykiskt sjuka, drogmissbrukare och

hemlösa.

Några motioner handlar om förebyggande av brott.

I motion Ju292 av Bo Lundgren m.fl. (m) begärs att

regeringen snarast vidtar åtgärder i syfte att

psykiskt sjuka skall få vård och för att förhindra

brott beroende på psykisk sjukdom (yrkande 3).

Motionärerna anser att regeringen snarast måste

återkomma med en samlad redovisning av hur psykiskt

sjuka skall kunna beredas vård, antingen frivilligt

eller genom lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård.

I motion Ju449 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av tidiga

åtgärder för psykiatrisk vård för att förebygga

brott (yrkande 3). Det måste bli lättare att få

psykiatrisk hjälp innan ett brott begås, anför

motionärerna.

I motion So307 av Rigmor Stenmark och Birgitta

Carlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att lag-

stiftningen bör förändras så att vi alla har ett

tydligt ansvar att ingripa, förhindra och förebygga

våldshandlingar (yrkande 3).

Ett par motionsyrkanden rör privata vårdgivare.

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen

anförs om lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård, lagen (1988:870) om vård av missbrukare

i vissa fall och lagen (1990:52) med särskilda

bestämmelser om vård av unga (yrkande 6).

Motionärerna anför att det finns all anledning att

underlätta för privata driftsalternativ och att

skapa mångfald och valfrihet för de psykiskt sjuka.

En samlad genomgång av de hinder som finns avseende

detta bör göras beträffande de nämnda lagarna.

Vidare begärs ett tillkännagivande om

myndighetsutövning vid tvångsvård (yrkande 7).

Motionärerna anför att regeringen har uppmärksammat

privata vårdgivares rätt till myndighetsutövning vid

tvångsvård och avser att komma med förslag om detta.

Det förefaller enligt motionärerna emellertid som om

privata vårdgivare, som bedriver sin verksamhet

enligt den nationella taxan och som inte har

vårdavtal med huvudmannen, inte kommer att få denna

möjlighet i det kommande förslaget. Motionärerna

anser att även denna fråga måste utredas.

(Motioner om psykiatri behandlas även under anslagen

13:3, 13:12 och 16:1.)

Aktuellt

Som ovan nämnts har regeringen nyligen beslutat att

tillkalla en nationell psykiatrisamordnare. Av

direktiven (dir. 2003:133) framgår under rubriken

Uppdraget följande.

Psykiatrireformen, vars syfte var att förbättra livssituationen

för personer med psykiska funktionshinder, krävde

förändringar inom såväl den psykiatriska vården

som det sociala stödet och servicen.

Socialstyrelsens utvärdering har visat att

utvecklingen varit positiv även om flera brister

kvarstår. Insatser har vidtagits, bl.a. för att

främja samverkan. Detta arbete behöver dock

intensifieras vilket också Socialstyrelsens

rapport om händelserna i Åkeshov och Gamla stan i

Stockholm klargjort.

Det krävs således ett strategiskt arbete för

samordning av vård, social omsorg och

rehabilitering utifrån ett helhetsperspektiv.

Ambitionen med att tillkalla en

psykiatrisamordnare är att skapa förutsättningar

för en kraftsamling hos samtliga berörda aktörer

för att utveckla kvaliteten i vården och omsorgen

av människor med psykiska sjukdomar och psykiska

funktionshinder.

Psykiatrisamordnaren skall göra en genomgång av

situationen inom vården, den sociala omsorgen och

rehabiliteringen av psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade personer. Samordnarens uppdrag

riktas främst mot personer som har allvarliga

psykiska besvär.

Samordnaren skall genomföra sitt arbete i bred

dialog med landsting, kommuner,

Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,

berörda myndigheter, statliga kommittéer och

brukarorganisationer. Samordnaren skall särskilt

uppmärksamma frågor som rör arbetsformer,

samverkan, samordning, resurser, personal och

kompetens.

Psykiatrisamordnaren skall utifrån denna

genomgång identifiera och analysera problem samt

föreslå åtgärder som kan ge positiva effekter på

vård, social omsorg och rehabilitering av

personer med psykiska sjukdomar eller

funktionshinder.

Samordnaren skall lämna förslag till utveckling

av psykiatrins former, bedöma behovet av

slutenvårdsplatser, pröva om det krävs nya

vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt

analysera hur socialtjänstens boendestöd eller

andra insatser kan utvecklas. Samordnaren skall

vidare uppmärksamma om tillräckliga åtgärder

vidtas från huvudmännens sida i samband med in-

och utskrivning av patienter som är föremål för

psykiatrisk slutenvård. Därutöver skall rutiner

för riskbedömning och omhändertagande av

patienter som är farliga för andras personliga

säkerhet eller fysiska eller psykiska hälsa

behandlas. Samordnaren skall uppmärksamma den

psykiatriska vården av personer som är

omhändertagna av andra huvudmän än kommuner och

landsting, t.ex. av kriminalvården och Statens

institutionsstyrelse. Samordnaren skall enligt

riksdagens tillkännagivande (bet. 2002/03:SoU1,

rskr. 2002/03:81), redovisa resultat och föreslå

åtgärder som gäller daglig sysselsättning till

psykiskt funktionshindrade personer.

Samordnaren skall särskilt uppmärksamma

personalförsörjningsfrågan inom vård, social

omsorg och rehabilitering. En central

utvecklingsfråga är hur nödvändig kompetens hos

personalen, i dag och i framtiden, kan säkras.

I uppdraget ingår vidare att bedöma psykiatrins

resursbehov. Samordnaren skall i det sammanhanget

se över organisations- och effektivitetsfrågor

samt prioriteringar. Samordnaren skall, med

utgångspunkt från Socialstyrelsens uppföljningar

och utvärderingar, snabbt redovisa effekterna av

de medel som riksdagen har ställt till förfogande

för kommuner och landsting i enlighet med den

nationella handlingsplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården.

Samordnaren skall tillsammans med kommuner,

landsting och berörda statliga myndigheter

formulera strategier för kvalitetsutveckling för

att samordna och stärka utvecklingsarbetet. De

möjligheter som ges enligt nuvarande lag-

stiftning, såsom samverkan i gemensam nämnd,

skall främjas. Samordnaren bör även lyfta fram

exempel på verksamheter som bedrivs med gott

resultat, exempelvis när det gäller samordnad

vårdplanering och rehabilitering.

Samordnaren skall se över gällande

permissionsbestämmelser enligt LPT och LRV med

anledning av de resultat som Socialstyrelsen

presenterat i rapporten Permissioner vid

psykiatrisk tvångsvård - En uppföljning och

utvärdering av ändrad reglering.

Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande

informera regeringen om resultatet av sitt arbete

samt vid behov lämna de förslag till

författningsändringar och förtydliganden i

gällande regelverk som anses påkallade.

Samordnaren skall samråda med Socialstyrelsen

och beakta relevanta rapporter från myndigheten

samt dess pågående utredningsarbete. Samordnaren

skall även fortlöpande ha kontakt med andra

myndigheter utifrån de behov som framkommer.

Samordnaren skall vidare samråda med

Ansvarskommittén (Fi2003:02) samt följa

beredningen av Psykansvarskommitténs betänkande

Psykisk störning, brott och ansvar (SOU 2002:3).

Samordnaren skall beakta hur de förslag som

lämnas inverkar på kommunernas och landstingens

självstyre. De ekonomiska konsekvenserna av

förslagen skall analyseras och förslag på

finansiering lämnas om kostnadsökningar bedöms

bli aktuella. Vidare skall samordnaren redovisa

förslagens betydelse för brottsligheten och för

det brottsförebyggande arbetet.

Psykiatrisamordnarens arbete skall genomföras

med ett tydligt jämställdhetsperspektiv.

Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör senast den

1 november 2006.

Utskottets ställningtagande

Utskottet ser, som tidigare nämnts, positivt på

regeringens initiativ att tillsätta en nationell

psykiatrisamordnare och konstaterar med

tillfredsställelse att samordnaren har fått ett

mycket omfattande och brett uppdrag. Ambitionen är

att skapa förutsättningar för en kraftsamling hos

samtliga berörda aktörer för att utveckla kvaliteten

i vården av och omsorgen om människor med psykiska

sjukdomar och psykiska funktionshinder. Efter en

genomgång och analys av situationen inom vården, den

sociala omsorgen och rehabiliteringen av psykiskt

sjuka och psykiskt funktionshindrade skall

samordnaren föreslå åtgärder som kan ge positiva

effekter på området. Ett brett spektrum av angelägna

frågor tas upp i motionerna under detta avsnitt.

Utskottet kan emellertid inte se annat än att

samtliga dessa frågor i huvudsak omfattas av de vida

direktiv som psykiatrisamordnaren har fått. När det

särskilt gäller barn- och ungdomspsykiatrin kan

utskottet konstatera att enligt direktiven (s. 15)

skall psykiatrisamordnaren snabbt redovisa

effekterna av de medel som riksdagen har ställt till

förfogande för kommuner och landsting i enlighet med

den nationella handlingplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården. Avsikten i handlingsplanen

och anslutande utvecklingsavtal var att dessa

resurser bl.a. skulle användas för att stärka stödet

till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Mot

bakgrund härav utgår utskottet från att

psykiatrisamordnaren analyserar och ger förslag till

åtgärder även när det gäller barn- och

ungdomspsykiatrin. Enligt utskottets mening bör

samordnarens kommande analyser och förslag till

åtgärder inte föregripas. Motionerna 2002/03:So322

(s), 2002/03:So342 (s), 2002/03:So483 (s),

2002/03:So507 (kd) yrkande 3, Ju292 (m) yrkande 3,

Ju449 (kd) yrkande 3, So211 (c) yrkandena 1-3, So226

(m), So262 (c), So307 (c) yrkandena 2 och 3, So312

(v) yrkande 2, So325 (m, s, fp, kd, v, c, mp), So335

(s), So342 (m) yrkandena 2-4 och 6-9, So356 (s),

So370 (c, m, fp, kd, v, mp), So394 (v) yrkandena 6

och 7, So395 (v) yrkande 9, So407 (v) yrkande 2,

So412 (mp, fp, kd, v, c) yrkande 1, So415 (m)

yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, So434 (s),

So438 (s) yrkandena 1 och 2, So502 (fp) yrkandena 3,

4, 6-9, 11-14 och 17, So517 (kd), So527 (s), So528

(s), So542 (m), So547 (s), So551 (s), So555 (m),

So558 (s), So560 (s), So570 (s) yrkande 1, So574

(mp) yrkandena 1-14, 16 och 17, So592 (kd) yrkandena

1, 2, 4, 5, 7-10 och 12, So594 (s), So601 (s), So637

(c) yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, So643 (kd)

yrkande 1, Ub271 (mp) yrkande 2 och Ub398 (fp)

yrkande 11 får anses i stor utsträckning vara

tillgodosedda med direktivens utformning.

Abort i Sverige för utländska kvinnor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att ge

utländska kvinnor rätt att få abort utförd i

Sverige. Utskottet hänvisar till en nyligen

tillsatt utredning på området, vars

slutsatser bör avvaktas. Jämför reservation 9

(m, fp, c och mp).

Motioner

I motion So455 av Inger René m.fl. (m, fp, v, c, mp)

yrkas att riksdagen beslutar om rätt till abort för

utländska medborgare. Motionärerna begär att

abortlagen ändras så att utländska kvinnor kan få

abort utförd i Sverige på samma villkor som gäller

för annan sjukvård.

Liknande yrkanden finns i motionerna U276 av

Birgitta Ohlsson (fp) (yrkande 5), So242 av Ingrid

Burman m.fl. (v) (yrkande 2), So250 av Carina Hägg

och Birgitta Ahlqvist (s) och So437 av Hillevi

Larsson m.fl. (s).

Aktuellt

Enligt 5 § abortlagen (1974:595) får abort utföras

endast om kvinnan är svensk medborgare eller bosatt

här i riket eller om Socialstyrelsen i annat fall av

särskilda skäl lämnar kvinnan tillstånd till

åtgärden.

Regeringen har den 23 oktober 2003 beslutat att en

särskild utredare skall analysera förutsättningarna

för och konsekvenserna av att utländska kvinnor, som

inte är bosatta i Sverige och som inte är

asylsökande, får rätt att göra abort i Sverige under

förutsättning att de själva står för kostnaderna

(dir. 2003:134). I direktiven anges följande under

rubriken Uppdraget:

Det har framhållits i debatten att abort bör

likställas med annan vård och behandling. När det

gäller all annan sjukvård i Sverige finns, pekar

man på, möjligheten att ta emot människor från

andra länder under förutsättning att de själva

står för kostnaderna.

När medborgare från något annat land får vård

eller behandling i Sverige är det oftast

hemlandets hälso- och sjukvård som står för

kostnaderna. Man får emellertid förmoda att en

kvinna från ett land med en mer restriktiv

abortlagstiftning än den svenska inte skulle få

ingreppet betalt av sitt hemlands hälso- och

sjukvård.

Det förekommer även att utländska medborgare

som får vård eller behandling här själva står för

kostnaderna. Enligt uppgift från

Landstingsförbundet är omfattningen av denna

planerade vård av utländska medborgare mycket

liten.

Utredaren skall utreda om utländska kvinnor,

som inte är bosatta i landet och som inte är

asylsökande, skall ges rätt att få abort i

Sverige under förutsättning att de själva står

för kostnaderna.

Samtidigt som det kan finnas en önskan att visa

kvinnor från andra länder medkänsla och ge dem

möjlighet att få abort i Sverige står det helt

klart att det här rör sig om en rad komplexa

frågor där konsekvenser av olika slag behöver

belysas.

Att andra länder har en mer restriktiv

abortlagstiftning har i många fall sin grund i

kulturella och religiösa betingelser. I vissa

länder har detta resulterat i att abort är en

brottslig gärning. Som underlag för sina

ställningstaganden skall utredaren redovisa vilka

regler, bl.a. straffrättsliga, som gäller i andra

länder samt mot vilken kulturell och religiös

bakgrund dessa regler har kommit till. Utredaren

skall belysa de konsekvenser andra länders mer

restriktiva abortlagstiftning kan få på kvinnors

reproduktiva hälsa. Utredaren skall också

redovisa i vilken mån frågan om abort tas upp

inom EU.

En annan konsekvens som skall belysas är de

straffrättsliga. De stater som kriminaliserat

abort kan komma att begära rättsligt bistånd från

Sverige, t.ex. hjälp med husrannsakan och beslag.

Sverige har i flera internationella instrument

åtagit sig, särskilt i förhållande till EU:s

medlemsstater, att lämna sådant bistånd.

I uppdraget ingår också att belysa frågan ur

ett historiskt perspektiv. Hur såg man på frågan

på 1960-talet när vi ännu inte hade den liberala

abortlagstiftning vi har i dag och svenska

kvinnor reste till Polen för att få abort där?

Vilken omfattning hade detta och vad krävdes för

att en kvinna skulle kunna göra så?

Utredaren skall också överväga hur opinionen i

andra länder skulle kunna påverkas om utländska

kvinnor ges möjlighet att få abort i Sverige.

Skulle det bidra till att påskynda en ändring av

andra länders abortlagstiftning eller skulle det

kunna ha en konserverande inverkan på

utvecklingen?

Vidare skall utredaren redovisa en uppskattning

av de kostnader av olika slag som skulle drabba

en kvinna från ett annat land om hon skulle få en

abort utförd i Sverige.

Som underlag för sitt ställningstagande skall

utredaren närmare redovisa och analysera de

regler som gäller för annan vård och behandling

av utländska medborgare i Sverige samt belysa

omfattningen av denna. Utredaren skall också

överväga och bedöma om abortingrepp kan sägas

skilja sig från annan vård och behandling och

vilka konsekvenser detta i så fall skulle kunna

ha.

När annan planerad vård och behandling i dag

ges i Sverige till utländska medborgare inom den

offentliga vården bedöms det i varje enskilt fall

om landstinget har kapacitet och möjlighet att ge

sådan vård. Motsvarande förhållande finns inte

inom privat verksamhet. Utredaren skall analysera

och överväga vilka konsekvenserna skulle bli för

den svenska hälso- och sjukvården om det öppnas

möjlighet för utländska kvinnor att få abort i

Sverige. Denna analys skall göras även mot

bakgrund av de kommunalrättsliga bestämmelser som

finns. En fråga i sammanhanget är om det kan

finnas risk att privat verksamhet expanderar på

ett sådant sätt att det får konsekvenser för

tillgången på personal inom den offentliga

vården.

En komplikation som måste beaktas här är att en

abort inte kan vänta. Om en abort skall göras är

det av flera skäl angeläget att det sker så

tidigt som möjligt i graviditeten. Det finns

också en bortre gräns för när en abort kan och

får utföras, något som i många fall skiljer abort

från annan vård och behandling.

Om utredaren finner att abort skall kunna ges

till utländska kvinnor som inte är bosatta i

landet och som inte är asylsökande, skall

utredaren lämna förslag till nödvändiga

författningsändringar.

Uppdraget skall redovisas senast den 31 december

2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på att regeringen

nu beslutat att utreda frågan huruvida

utländska kvinnor, som inte är bosatta i

landet och inte är asylsökande, bör ges

rätt att få abort här i landet. Utskottet

delar motionärernas medkänsla för dessa

kvinnor. Såsom anges i direktiven till

utredningen är emellertid frågan om en

sådan rätt till abort komplex. En rad

konsekvenser av exempelvis kulturell,

religiös, straffrättslig, organisatorisk

och kostnadsmässig karaktär bör belysas

innan någon lagändring görs. Motionerna

U276 (fp) yrkande 5, So242 (v) yrkande 2,

So250 (s), So437 (s) och So455 (m, fp, v,

c, mp) får anses åtminstone delvis

tillgodosedda med den nyligen beslutade

utredningen.

Politikområde Folkhälsa

Insatser mot aids (14:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:1 Insatser mot

aids. Riksdagen bör därmed avslå ett

motionsyrkande om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare avslå motioner

som avser att organisationsstödet till HBT-

organisationer bör ses över. Jämför

reservation 10 (fp, c, mp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 58 122 000 kr

anvisas under anslag 14:1 Insatser mot aids.

Anslaget disponeras av Statens folkhälsoinstitut.

Medlen skall användas för insatser mot hiv/aids.

Institutet skall samverka med Smittskyddsinstitutet,

Socialstyrelsen, smittskyddsläkarna och

Landstingsförbundet och stimulera till regionala och

lokala aktiviteter. De största stöden lämnas till

Noaks Ark-Röda Korset, RFSL och RFSU. Ekonomiskt

stöd lämnas också direkt till de hivsmittades

frivilligorganisationer på riksnivå. Regeringen har

tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra

en samlad översyn av samhällets insatser mot

hiv/aids. Utredarens huvuduppgift är att lämna

förslag till en nationell handlingsplan i syfte att

begränsa spridningen och konsekvenserna av hiv/aids.

Utredaren skall bl.a. utvärdera de insatser som

vidtas inom ramen för de särskilda statliga medel

som avsatts för insatser mot hiv/aids. Mot bakgrund

av ovanstående skall utredaren lämna förslag till

framtida inriktning av medlen under anslaget 14:1

Insatser mot aids och till hur medlen skall admi-

nistreras. Uppdraget skall redovisas den 31 januari

2004.

Regeringen anför att en rad insatser har vidtagits

under året för att komma till rätta med det ökade

antalet fall av hiv/aids och andra sexuellt

överförbara sjukdomar. Regeringens bedömning är att

de förebyggande insatser som har gjorts med de medel

som har tillförts anslaget har bidragit till att

Sverige har lyckats hålla hiv/aids-epidemin på en

mycket låg nivå med internationella mått mätt. Det

arbete som Statens folkhälsoinstitut bedriver i

samverkan med berörda myndigheter och andra aktörer

för att utveckla det nationella förebyggande arbetet

mot hiv/aids och andra sexuellt överförbara

sjukdomar har regeringens fortsatta stöd. Statens

folkhälsoinstitut skall även fortsättningsvis

samarbeta med frivilligorganisationerna i det

förebyggande arbetet.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:1 Insatser

mot aids för år 2004 anvisar 83 122 000 kr (yrkande

9). Motionärerna anser att satsningarna på arbetet

mot hiv/aids måste öka i stället för att stagnera

eller urholkas och vill därför satsa ytterligare 25

miljoner kronor för att kunna säkerställa ett

fortsatt kraftfullt hivpreventivt arbete.

Övriga motioner

I motion K418 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om stöd till frivilligorgani-

sationer för homosexuella, bisexuella och

transpersoner (yrkande 25). Motionärerna efterlyser

en översyn som bör syfta till att skapa enhetliga

regler som underlättar långsiktig planering för de

berörda organisationerna. Enligt motionärerna bör

även nivån på det samlade stödet, liksom möjligheten

för inte bara homosexuellas organisationer, utan

även för bisexuellas och transpersoners

organisationer att ansöka om stöd, ingå i översynen.

I motion L350 av Kenneth Johansson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om det ekonomiska stödet till HBT-

organisationers verksamhet (yrkande 15). Motio-

närerna pekar på att de offentliga subventionerna

till HBT-organisationer och social infrastruktur för

HBT-personer traditionellt till stor del har

utbetalats som hivpreventionsmedel. Det offentliga

stödet till HBT-organisationernas verksamhet är dock

angeläget också av psykosociala och regionalpoli-

tiska skäl, och det är önskvärt att HBT-rörelsen

bekräftas offentligt i någon annan funktion än som

ett smittskyddspolitiskt instrument.

I motion So568 av Peter Eriksson m.fl. (mp) begärs

att regeringen låter se över på vilket sätt

organisationsbidrag ges till organisationer som

verkar på HBT-området och kommer med förslag på

bättre och mer varaktiga lösningar (yrkande 23).

Enligt motionärerna är det viktigt att

organisationer som arbetar inom HBT-området inte är

hänvisade till hivpengar för sin verksamhet, vilket

i dag är fallet. Organisationerna behöver ett

basstöd till den reguljära verksamheten för att

kunna ta på sig de uppgifter de vill och skulle

kunna om resurserna fanns. I motion So624 av Gustav

Fridolin (mp) framställs ett i stort likalydande

yrkande.

Aktuellt

Från Statens Folkhälsoinstitut har inhämtats att

organisationer som företräder bi- och transsexuella

är oförhindrade att ansöka om organisationsstöd.

Stödet till homosexuellas organisationer har under

de senaste åren betalats ut från anslag 14:1.

I proposition 2000/01:99 Statens folkhälsoinstituts

roll och uppgifter uttalades att det borde övervägas

om inte administrationen av organisationsstödet på

sikt borde flyttas över till Socialstyrelsen.

Socialutskottet som ansåg att regeringens förslag på

området borde avvaktas avstyrkte en motion (c) om

att Statens folkhälsoinstitut skulle fortsatt

ansvara för denna administration (bet.

2000/01:SoU16, rskr. 2000/01:233).

Utskottets ställningstagande

Den av regeringen föreslagna medelsanvisningen är väl avvägd

och tillstyrks därför. Motion So586 (m) yrkande 9

avstyrks.

Utskottet konstaterar inledningsvis att

organisationer som företräder bi- och transsexuella

är oförhindrade att ansöka om organisationsstöd.

Vidare noterar utskottet att frågan om hur

organisationsstödet skall administreras har varit

föremål för överväganden inom Socialdepartementet

allt sedan Statens folkhälsoinstitut fick en ny roll

inom folkhälsoområdet. Utskottet, som i och för sig

har förståelse för de synpunkter som framförs i

motionerna K418 (fp) yrkande 25, L350 (c) yrkande

15, So568 (mp) yrkande 23 och So624 (mp), anser

dock inte att regeringens arbete på området bör

föregripas. Motionerna avstyrks.

Statens folkhälsoinstitut (14:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:4 Statens

folkhälsoinstitut. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda be-

myndigandet. Riksdagen bör också, med

hänvisning till tidigare ställningstagande i

saken, avslå motionsyrkanden gällande att

Statens folkhälsoinstitut skall återfå sina

tidigare arbetsuppgifter. Riksdagen bör också

avslå övriga motioner. Jämför reservationerna

11 (fp) och 12 (v, mp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 129 596 000 kr

anvisas under anslag 14:4 Statens folkhälsoinstitut.

Statens folkhälsoinstitut (FHI) fick den 1 juli

2001 en ny roll och nya uppgifter. FHI skall ansvara

för sektorsövergripande uppföljning och utvärdering

av insatser inom folkhälsoområdet, vara nationellt

kunskapscentrum för metoder och strategier på

området samt ansvara för övergripande tillsyn inom

alkohol, narkotika- och tobaksområdena. Institutet

skall även kunna genomföra nationellt samordnade

insatser på folkhälsoområdet efter beslut av

regeringen. Under 2003 har arbetet med att

omorganisera myndigheten fortsatt. Verksamhet som

inte faller under den nya organisationen har

avvecklats och nya aktiviteter har tillkommit.

Regeringens proposition Mål för folkhälsan, som an-

togs av riksdagen i april 2003, har givit FHI

förutsättningarna för att fortsätta

utvecklingsarbetet.

Regeringens bedömning är att FHI under året gjort

värdefulla insatser inom folkhälsoområdet och i

väsentlig utsträckning uppfyllt sina verksamhetsmål.

Omorganisationen har genomförts väl. FHI har även på

ett förtjänstfullt sätt bistått regeringen med

expertkunskap i arbetet med att forma en nationell

folkhälsopolitik.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2004, för ramanslaget 14:4

Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 25 000 000 kr

efter 2004.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut för år 2004 anvisar 69 596 000 kr,

dvs. 60 miljoner kronor mindre än vad regeringen

föreslagit (yrkande 10). Motionärerna anser att det

statliga engagemanget bör minska kraftigt till

förmån för regionalt och lokalt folkhälsoarbete samt

riktade specialinsatser. Anslaget Statens

folkhälsoinstitut bör därför successivt sänkas -

under år 2004 med 60 miljoner kronor. Inriktningen

bör vara att Statens folkhälsoinstitut är helt

avvecklat vid utgången av år 2006.

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 10 miljoner kronor mindre

än regeringen föreslagit (yrkande 34 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar och effektivise-

ringar av en rad myndigheters administration.

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:4 Statens

folkhälsoinstitut anvisar 8 miljoner kronor mindre

än regeringen föreslagit (yrkande 2 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar inom administra-

tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64

miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).

Övriga motioner

I motion Sf358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

att riksdagen beslutar om att Statens

folkhälsoinstitut på nytt skall tilldelas arbetsupp-

gifter i enlighet med riksdagens tidigare beslut med

anledning av proposition 1990/91:175 (yrkande 17).

Motionärerna anför att riksdagen bör besluta att

återge institutet de uppgifter det hade enligt

riksdagens tidigare beslut då proposition

1990/91:175 bifölls. Enligt motionärerna kan nämnda

proposition i huvudsak utgöra underlag även för ett

nytt principbeslut. Vidare yrkas att riksdagen begär

att regeringen, i enlighet med vad som anförs i

motionen, återkommer med förslag till de följdbeslut

som föranleds av ett principbeslut om att återge

Statens folkhälsoinstitut tidigare arbetsuppgifter

(yrkande 18).

I motion MJ410 av Ulla Hoffman m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om att Statens folkhälsoinstitut

bör få i uppdrag att se över sambanden mellan livs-

medelsproduktionens och livsmedelshanteringens

effekter på den slutliga produktens miljö- och

hälsopåverkan samt hur i detta sammanhang de nega-

tiva hälsoeffekterna kan motverkas (yrkande 12).

Motionärerna pekar på att det är svårt att räkna ut

vad samhället får betala för de kostrelaterade

sjukdomarna. Bara sjukvård och sjukfrånvaro orsakade

av övervikt beräknas till 6 miljarder kronor per år.

Det finns behov av en studie över relationen mellan

kost, hälsa och miljö.

I motion So482 av Birgitta Carlsson och Sven

Bergström (båda c) begärs tillkännagivande om att

föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna

skall kunna erhålla ekonomiska bidrag för att

stimulera sin verksamhet.

Bakgrund och tidigare behandling

Vid fjolårets behandling av budgetpropositionen,

betänkande 2002/03:SoU1, behandlades ett

motionsyrkande likalydande med MJ410 (v) yrkande 12.

Motionsyrkandet avstyrktes och riksdagen följde

utskottet (rskr. 2002/03:81). I sin bedömning (s.

37) anförde utskottet följande.

Ett motionsyrkande rör behovet av en studie av

relationen mellan kost, hälsa och miljö. När det

gäller frågor om kost konstaterar utskottet att

Statens folkhälsoinstitut i samarbete med

Livsmedelsverket arbetar med kunskapsspridning,

policyutveckling både nationellt och

internationellt samt stöd till det lokala och

regionala nutritionsarbetet. Vidare kan kon-

stateras att Statens folkhälsoinstitut,

tillsammans med Livsmedelsverket som har ett

överordnat ansvar för att leda och samordna

kontrollen av livsmedel, inklusive dricksvatten,

bedriver arbete inom de områden som motionärerna

berör. Utskottet har förståelse för motionärernas

uppfattning men är inte berett att föreslå ett

särskilt uppdrag på området.

Motionsyrkandet avstyrktes (s. 37; res. v).

Socialutskottet prövade våren 2003, i samband med

behandlingen av regeringens proposition 2002/03:35

Mål för folkhälsan, motionsyrkanden likalydande med

yrkandena 17 och 18 i motion Sf358 (fp). I

betänkande 2002/03:SoU7, med samma namn som

propositionen, ansåg utskottet det positivt att Sta-

tens folkhälsoinstitut i sin nya roll tillförts

tillsynsuppgifter inom alkohol- och tobaksområdena

eftersom institutet härigenom kan ta ett helhets-

grepp om några av de viktigaste bestämnings-

faktorerna för folkhälsan. Motionsyrkandena

avstyrktes (s. 57; res. fp). Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2002/03:145).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So586 (m) yrkande 10, So623 (c) yrkande 2 (delvis)

och So640 (kd) yrkande 34 (delvis).

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2004, i fråga om ramanslaget

14:4 Statens folkhälsoinstitut, ingå ekonomiska för-

pliktelser som inklusive tidigare gjorda åtaganden

medför utgifter på högst 25 000 000 kr efter 2004.

Utskottet har inte ändrat inställning i fråga om

Statens folkhälsoinstituts arbetsuppgifter. Motion

Sf358 (fp) yrkandena 17 och 18 avstyrks.

Utskottet har inte heller ändrat inställning när

det gäller behovet av en studie av relationen mellan

kost, hälsa och miljö. Utskottet är således inte

berett att föreslå ett särskilt uppdrag på detta

område. Motion MJ410 (v) yrkande 12 avstyrks.

Vad beträffar motion So482 (c) konstaterar

utskottet att riksdagen i våras i samband med

behandlingen av propositionen Mål för folkhälsan

beslutat om ett särskilt målområde benämnt fysisk

aktivitet (prop. 2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7,

rskr. 2002/03:145). Mot denna bakgrund och då

föreningar som arbetar med folkhälsofrågor för vuxna

generellt sett inte kan sägas vara betagna rätten

att erhålla organisationsstöd för sin verksamhet

anser utskottet att samhället på ett godtagbart sätt

även beaktar behovet av fysisk aktivitet för vuxna.

Vilka organisationer som skall erhålla

organisationsstöd är dock inte en fråga för

riksdagen. Motionen avstyrks.

Smittskyddsinstitutet (14:5)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:5

Smittskyddsinstitutet. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 179 642 000 kr

anvisas under anslag 14:5 Smittskyddsinstitutet.

Smittskyddsinstitutet (SMI) är central

förvaltningsmyndighet med uppgift att bevaka det

epidemiologiska läget i fråga om smittsamma

sjukdomar bland människor och främja skyddet mot

sådana sjukdomar.

Det nya djurhuset på Karolinska Institutets

område, Astrid Fagraeus Laboratorium, har under

våren 2003 tagits i bruk. Genom tillkomsten av

djurhuset och säkerhetslaboratoriet har Sverige fått

kapacitet att hantera alla farliga smittämnen och

att bedriva forskning om sådana smittämnen i olika

former av djurmodeller. Därmed finns en god grund

för att Sverige även fortsättningsvis skall ha ett

gott smittskydd och kunna ha en framträdande roll i

forskningen inom smittskyddsområdet.

Fagraeuslaboratoriet kommer tillsammans med

säkerhetslaboratoriet att utgöra en resurs för den

här typen av försök inte enbart i Sverige utan också

i omvärlden. Byggnationen av det nya djurhuset

medför en mycket stor satsning på en god djurmiljö

vid försök på infekterade djur.

Regeringens bedömning är att Smittskyddsinstitutet

har kunnat uppfylla uppställda mål för verksamheten

väl trots störningar, främst i form av de

mögelproblem som drabbat myndighetens lokaler. Den

verksamhet som bedrivs vid myndigheten är av

avgörande betydelse för att smittskyddet i landet

skall fungera och kanske särskilt den

epidemiologiska övervakningen och den diagnostik som

myndigheten bedriver. Under senare år har SMI även

fått tillgång till ytterligare faciliteter i form av

säkerhetslaboratoriet och det nya djurhuset, vilket

ytterligare förbättrar SMI:s möjligheter att bidra

till ett effektivt och ändamålsenligt smittskydd i

Sverige.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:5 Smittskyddsinstitutet

anvisar 9 miljoner kronor mindre än regeringen

föreslagit (yrkande 34 delvis). Motionärerna

föreslår besparingar och effektiviseringar av en rad

myndigheters administration.

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen till anslaget 14:5

Smittskyddsinstitutet anvisar 6 miljoner kronor

mindre än regeringen föreslagit (yrkande 2 delvis).

Motionärerna föreslår besparingar inom administra-

tionen vid vissa myndigheter med sammanlagt 64

miljoner kronor (anslagen 13:6, 14:4 och 14:5).

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So623 (c) yrkande 2 (delvis) och So640 (kd) yrkande

34 (delvis).

Folkhälsopolitiska åtgärder (14:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:7

Folkhälsopolitiska åtgärder. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare, främst med hänvisning till det

omfattande arbete som pågår på området, avslå

ett antal motionsyrkanden rörande spelbe-

roende. Jämför reservationerna 13 (fp, c) och

14 (kd).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 96 554 000 kr

anvisas under anslag 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder.

Bidrag från detta anslag lämnas till

nykterhetsorganisationer och andra organisationer

som arbetar med att stödja och hjälpa missbrukare

eller med alkoholskadeförebyggande verksamhet och

fördelas av Socialstyrelsen. Även Centralförbundet

för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) erhåller

statsbidrag från detta anslag.

Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut

30 miljoner kronor årligen t.o.m. 2004 för

förebyggande insatser mot tobak. Medlen skall bl.a.

användas som stöd till organisationer på

tobaksområdet, stöd till Centrum för

tobaksprevention för verksamhet med

telefonrådgivning samt till metodutveckling.

Från anslaget disponerar Statens folkhälsoinstitut

också 4 miljoner kronor årligen för insatser i syfte

att öka kunskapen om spelberoende och för att

initiera aktiviteter för att förebygga spelberoende.

Ytterligare 5 miljoner kronor har tillförts på

tilläggsbudgeten i samband med ekonomiska vårpropo-

sitionen under 2003 för åtgärder mot spelberoende.

Frivilligorganisationer på alkohol- och

narkotikaområdet utför insatser av betydande värde

och omfattning. På exempelvis alkohol- och

narkotikaområdet når frivilligorganisationerna fler

människor med sina insatser än vad den kommunala

socialtjänsten gör. Det uppsökande, rådgivande och

motivationsskapande arbetet är omfattande och en

allt större del av opinionsbildning,

kunskapsspridning och förebyggande insatser sker

genom de frivilligorganisationerna.

Regeringen bedömer det som angeläget att

Socialstyrelsen även i fortsättningen kan fördela

medel till organisationer som arbetar med alkohol-

och narkotikafrågor och utveckla samarbetet mellan

organisationerna och staten på det här området.

Statens övergripande syfte med bidraget, att

förstärka och komplettera de samhälleliga

insatserna, har i hög grad uppnåtts.

Statens stöd till CAN kanaliseras från år 2002

helt genom det här anslaget via Statens folkhäl-

soinstitut. Ett särskilt avtal har träffats mellan

staten och CAN som reglerar användning, uppföljning

och utvärdering av medlen. Regeringens bedömning är

att den här nyordningen har fungerat bra och bör

fortsätta.

Regeringens bedömning är vidare att Statens

folkhälsoinstitut även fortsättningsvis skall arbeta

för att öka kunskapen om spelberoende och stödja

verksamheter som kan förebygga spelberoende. Därför

förstärktes anslaget med 5 miljoner kronor för 2003

i tilläggsbudgeten. Inom området spelberoende

redogör regeringen vidare för det arbete som pågår

med anledning av det förslag till handlingsprogram

som utarbetats på regeringens uppdrag av Statens

folkhälsoinstitut och som presenterades av

myndigheten den 7 januari 2003.

I enlighet med Statens folkhälsoinstituts förslag,

vilket i allt väsentligt stöds av remissinstanserna,

anser regeringen det angeläget att ge stöd till

inrättande av kunskapscentrum för spelberoendefrågor

i Malmö, Göteborg och Stockholm. Dessa centrum bör

knytas till de kommunala och landstingskommunala

enheter som avser att utveckla och bedriva öppenvård

av spelberoende och deras anhöriga. Vidare bör, i

enlighet med institutets förslag, förutsättningar

ges för riktade utbildningsinsatser till ca 6 000

personer som yrkesmässigt kan komma i kontakt med

spelberoende. Målgruppen för dessa ut-

bildningsinsatser är personal inom socialtjänst,

primärvård, psykiatrisk vård, kriminalvård, skola

och vissa budgetrådgivare. Förstärkt stöd behövs

vidare till bl.a. självhjälpsgrupper och föreningar

för spelberoende. Slutligen finns det behov av

långsiktig och bred forskning om spel och spel-

beroende som bl.a. bör innehålla en studie över

längre tid av spelproblem, sambandet mellan

kriminalitet och spel samt studier av spel på

Internet. Mot bakgrund av det anförda bedömer

regeringen att anslaget bör tillföras ytterligare 10

miljoner kronor under 2004 för att kunna förebygga

och motverka negativa sociala konsekvenser av

spelande. De tillkommande medlen skall disponeras av

Statens folkhälsoinstitut.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:7

Folkhälsopolitiska åtgärder för år 2004 anvisar 55

554 000 kr, dvs. 41 miljoner kronor mindre än vad

regeringen föreslagit (yrkande 11). Motionärerna

anför att en rad organisationer har kommit att

betyda alltmer för många människors trygghet. Till

skillnad från myndigheter står ideella orga-

nisationer för en mer lättillgänglig,

individanpassad och riktad verksamhet. Motionärerna

anser att det är angeläget att de kan stöttas på ett

bättre sätt än i dag.

I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen till

anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska åtgärder anvisar

100 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 22 delvis). I motion Fi240 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett liknande yrkande

(yrkande 20 delvis).

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen till anslaget 14:7 Folkhälsopolitiska

åtgärder anvisar 30 miljoner kronor mindre än

regeringen föreslagit (yrkande 34 delvis).

Motionärerna anser att regeringens avsikt att

avsätta 30 miljoner kronor för år 2004 för att

förstärka arbetet med tobaksprevention i huvudsak är

vällovlig, men att det preventiva arbetet skall

utföras i skolorna som ANT-undervisning, varför det

delvis är en kommunal angelägenhet.

Övriga motioner

I motion So501 av Gunilla Tjernberg m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att verkställa Statens

folkhälsoinstituts åtgärdsplan mot spelberoende

(yrkande 3). Motionärerna ser positivt på förslagen

och pekar på satsningen på ett kraftfullt

utbildnings- och forskningsprogram, stöd till

utveckling och utvärdering av behandlingsalternativ,

stöd till kamratföreningar och stödgrupper,

förbättrad tillsyn av att regler som finns för att

förhindra överdrivet spelande och spelande bland

minderåriga följs och att brott/överträdelser skall

leda till kännbara konsekvenser. Vidare yrkas

tillkännagivanden om att forskningsuppdraget till

Statens folkhälsoinstitut skall utvidgas till att

även belysa frågan om det finns ett samband mellan

ökad marknadsföring och ökat spelberoende (yrkande

12) och om samlande av erfarenheter och forskning

kring spel via Internet och mobiltelefon (yrkande

13).

I motion Kr326 av Birgitta Sellén m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om effektivare behandlingsinsatser

för spelberoende personer (yrkande 8) och om att

fler alternativ till institutionsvård bör utvecklas

för att hjälpa spelberoende personer (yrkande 9).

I motion Kr332 av Ragnwi Marcelind (kd) begärs

tillkännagivande om att utreda ungas spelberoende

och komma med förslag till preventiva åtgärder

(yrkande 4).

I motion So423 av Annelie Enochson (kd) begärs

tillkännagivande om att minska barns och ungdomars

tillgänglighet till spelautomater (yrkande 1) och om

att följa det förslag om ökade anslag som Statens

folkhälsoinstitut lagt för att kunna finansiera

åtgärder som skall leda till ett minskat

spelberoende (yrkande 2).

I motion So424 av Lars-Ivar Ericson (c) begärs

tillkännagivande om forskning om och vård av dem som

är spelberoende.

I motion So638 av Barbro Feltzing (mp) begärs

tillkännagivande om behovet av en utredning om hur

man skall stävja problemet med det ökade spelbero-

endet i samhället samt hur ökade resurser skall ges

till forskning och stödjande behandling (yrkande 1).

I motion Kr331 av Inger Lundberg (s) begärs

tillkännagivande om uppföljning av de sociala

effekterna med anledning av beslutet om s.k.

värdeautomater i Sverige (yrkande 1). Motionären

anför att de sociala effekterna av spelverksamheten,

särskilt värdeautomaterna, synes vara så allvarliga

att samhället måste se med största allvar på

utvecklingen och göra en särskild uppföljningen av

de sociala effekterna av värdeautomaterna.

Bakgrund och tidigare behandling m.m.

Vid beredningen av förra årets budgetproposition,

betänkande 2002/03:SoU1, behandlades motioner om

spelberoende. I utskottets bedömning (s. 42 f.)

redovisades dels att Statens folkhälsoinstitut hade

regeringens uppdrag att utarbeta ett förslag till

handlingsprogram för att motverka spelberoende, dels

att kulturutskottet våren 2002 i samband med

behandlingen av regeringens proposition 2001/02:153

Lotterier över Internet m.m. behandlat ett antal

motioner varav ett tiotal innefattat

frågeställningar rörande spelberoende (bet.

2001/02:KrU21 s. 15 f.). I betänkandet föreslog

kulturutskottet ett tillkännagivande med anledning

av två motioner, (m) respektive (kd, fp). I (m)-

motionen framhölls vikten av preventiv information

och effektiv behandling av den som kan anses vara

spelmissbrukare. I den andra motionen (kd, fp)

anfördes att staten måste öka stödet såväl till

förebyggande åtgärder som till behandling av dem som

inte längre kan hantera sitt spelande.

Socialutskottet uttalade att Statens

folkhälsoinstituts arbete med förslag till

handlingsprogram sammantaget med kulturutskottets

tillkännagivande gjorde att flertalet motioner fick

anses tillgodosedda. Socialutskottet föreslog dock

ett tillkännagivande om att regeringen vid det

kommande arbetet med att genomföra

handlingsprogrammet bör beakta det som tas upp i två

motioner (c) respektive (mp) om spelets samhällseko-

nomiska konsekvenser och forskning på området.

Riksdagen följde utskottet.

I samband med riksdagens behandling i maj 2003 av

regeringens proposition 2002/03:93 Vissa frågor inom

spelområdet m.m., behandlade kulturutskottet (bet.

2002/03:KrU8) ett antal motionsyrkanden rörande

spelberoende (s. 15 ff.). I ärendet avgav

socialutskottet ett yttrande i protokollsform (29

april 2003, prot.nr 2002/03:29). Kulturutskottet

anförde bl.a. följande i sin bedömning.

Utskottet delar den oro som uttrycks i

propositionen, motionerna och socialutskottets

yttrande inför de negativa sociala effekter som

den allt snabbare utvecklingen på spelmarknaden

kan medföra. Utskottet kan emellertid konstatera

att medvetenheten om problemen och om vikten av

att aktivt motarbeta dem har ökat kraftigt under

senare år. Det är därför naturligt att

ytterligare åtgärder vidtas för att minimera

spelandets negativa sidor. Utskottet förutsätter

att regeringen i arbetet med finansieringen av

dessa i budgetpropositionen även överväger på

vilka olika sätt dessa åtgärder kan finansieras.

Som socialutskottet framhåller är det viktigt att

det socialpolitiska ansvaret beaktas vid

utarbetandet av kommande åtgärder. Mot bakgrund

av de åtgärder som regeringen aviserar, där

avsikten också är att lägga större ansvar på

spelanordnarna, anser utskottet dock att

motionerna i viss utsträckning torde kunna bli

tillgodosedda. (res. m, fp och kd).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:212).

Aktuellt

Från Statens folkhälsoinstitut har inhämtats bl.a.

att man nu förhandlar med Stockholm, Göteborg och

Malmö kommuner om att skapa de kunskapscentrum för

spelfrågor som beskrivs i budgetpropositionen, att

man förbereder utbildningsinsatser för de ca 6 000

personer som kan komma i yrkesmässig kontakt med

spelberoende och att man avser att ta in vissa

spelfrågor i den stora folkhälsoenkät som planeras

för 2004.

I Statens folkhälsoinstituts förslag till

handlingsprogram för att motverka spelberoende

ingår, som ett av flera mål, att utbudet av spel och

marknadsföringen av dem skall utformas så att

överdrivet spelande inte uppmuntras. För att uppnå

detta mål föreslås bl.a. förbättrad tillsyn över

värdeautomater i samverkan med kommunerna samt

tekniska åtgärder för att minska risken för att

värdeautomater bidrar till att utveckla

spelberoende. Vad beträffar spel på värdeautomater

har vidare från Socialdepartementet inhämtats att

Finansdepartementet planerar att ge

Lotteriinspektionen i uppdrag att, i samråd med

Statens folkhälsoinstitut och Rikspolisstyrelsen,

analysera effekterna av Statens folkhälsoinstituts

förslag till begränsningar för spel på

värdeautomater. Lotteriinspektionen skall redogöra

för hur de föreslagna åtgärderna påverkar

utvecklingen av spel på värdeautomater, andra

automatspel och alternativa spelformer. Uppdraget

föreslås redovisas i samband med årsredovisningen

för 2004. Syftet med uppdraget är att granska om

minskade öppettider för spel på värdeautomater

innebär att annat oönskat spel ökar.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So345 (fp) yrkande 22 (delvis), So586 (m) yrkande

11, So640 (kd) yrkande 34 (delvis) och Fi240 (fp)

yrkande 20 (delvis).

Statens folkhälsoinstitut har i januari 2003

redovisat ett regeringsuppdrag innefattande ett

förslag till handlingsprogram för att motverka

spelberoende och minska de skadliga effekterna av

överdrivet spelande. Detta handlingsprogram bereds

alltjämt av regeringen och har hittills resulterat i

ett antal förslag som redovisas i föreliggande

budgetproposition. Utskottet noterar med

tillfredsställelse att ett omfattande arbete nu

inletts för att förebygga och motverka spelberoende.

Utskottet finner att detta arbete sammantaget med

dels de åtgärder som i framtiden kan komma att

initieras med anledning av förslaget till

handlingsprogram, dels de ytterligare medel som

avsätts för spelberoende i årets budgetproposition

borgar för att problemet med spelberoende kommer att

ges en betydande uppmärksamhet i framtiden.

Utskottet som delar motionärernas oro kommer att

noga följa utvecklingen på området.

Mot bakgrund av det anförda får motionerna So423

(kd) yrkandena 1 och 2, So424 (c), So501 (kd)

yrkandena 3, 12 och 13, So638 (mp) yrkande 1, Kr326

(c) yrkandena 8 och 9, Kr331 (s) yrkande 1 samt

Kr332 (kd) yrkande 4 anses i huvudsak tillgodosedda.

Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder (14:8)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden dels om annan

medelsanvisning till anslaget, dels om

villkor för medelsanvisningen.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 153 250 000 kr

anvisas under anslag 14:8 Alkohol- och

narkotikapolitiska åtgärder.

Internationaliseringen och det svenska EU-inträdet

har ändrat förutsättningarna för att bedriva en

traditionell svensk alkoholpolitik. Mot den bakgrun-

den presenterade regeringen 2001 för riksdagen en

nationell handlingsplan för att förebygga

alkoholskador. Handlingsplanen lägger fast

grundvalarna för en alkoholpolitik som leder till

minskad alkoholkonsumtion och begränsar

alkoholskadorna. Handlingsplanens huvudinriktning är

att stimulera utvecklingen av målinriktade och

samordnade förebyggande insatser på kommunal nivå.

En särskild kommitté - Alkoholkommittén - har

tillsatts med uppdrag att samordna insatserna på

nationell nivå och att i samspel med kommuner och

landsting stimulera insatserna på regional och lokal

nivå. För att genomföra den nationella

handlingsplanen har 400 miljoner kronor avsatts för

2001-2003 från anslaget.

I propositionen Nationell narkotikahandlingsplan

(prop. 2001/02:91) redovisar regeringen sin syn på

den samlade narkotikapolitiken och lägger fast

grundvalarna för hur en förstärkning av samhällets

insatser under perioden 2002-2005 skall genomföras.

Handlingsplanens syfte är bl.a. att förstärka

narkotikainsatserna på alla nivåer för att få till

stånd ett bättre förebyggande arbete och vård för

missbrukare samt att begränsa tillgången på

narkotika. Handlingsplanen anger vidare ett behov av

en starkare prioritering, tydligare styrning och

bättre uppföljning av narkotikapolitiken och av de

konkreta insatserna på alla nivåer. En särskild

narkotikasamordnare har utsetts för att samordna

insatserna på nationell nivå.

Regeringen anför att Statens folkhälsoinstitut och

Myndigheten för skolutveckling i september 2003

redovisade ett gemensamt regeringsuppdrag att i

samråd med Svenska Kommunförbundet analysera vilka

insatser som kan vidtas för att stärka den alkohol-

och narkotikaförebyggande verksamheten i skolan. I

rapporten framhålls bl.a. värdet av en egen

utarbetad och väl känd policy för arbetet på skolan.

Ett antal av de föreslagna insatserna kommer att

helt eller delvis genomföras av Myndigheten för

skolutveckling under budgetåret 2004, i samverkan

med Statens folkhälsoinstitut, Alkoholkommittén och

Mobilisering mot narkotika.

Regeringen anför vidare att de förebyggande

insatserna blir av avgörande betydelse när det

gäller att motverka alkohol- och

narkotikamissbrukets utbredning. Information,

opinionsbildning och andra alkohol- och narkotikafö-

rebyggande insatser, framför allt på lokal och

regional nivå, får därför en ökad betydelse i

ansträngningarna att påverka attityder och

beteenden. Att stimulera utvecklingen av

målinriktade och samordnade förebyggande insatser på

kommunal nivå blir särskilt viktigt i arbetet med

att förverkliga de nationella handlingsplanernas

intentioner. För att fortsätta arbetet med ge-

nomförandet av alkoholhandlingsplanen anser

regeringen att anslaget bör tillföras 75 miljoner

kronor för 2004. För att genomföra den nationella

narkotikahandlingsplanen har 325 miljoner kronor

avsatts för 2002-2004. Av dessa medel har 100

miljoner kronor avsatts till en särskild satsning

inom kriminalvården. Enligt den aktionsplan som den

nationella samordnaren presenterat och som antagits

av regeringen kommer medel att användas för bl.a.

forskning, samordningsinsatser, opinionsbildning,

metodutveckling samt uppföljning.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:8 Alkohol

och narkotikapolitiska åtgärder för år 2004 anvisar

20 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 14). Motionärerna anser, mot bakgrund av

den senaste tidens allvarliga utveckling på

narkotikaområdet, att kraftfulla åtgärder för att

förhindra missbruk är nödvändiga. De avsätter därför

40 miljoner kronor mer än regeringen under kommande

treårsperiod under anslaget 14:8 Alkohol och

narkotikapolitiska åtgärder. Insatserna skall

särskilt riktas så att nyrekrytering av missbrukare

förhindras.

I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) yrkas att riksdagen till

anslaget 14:8 Alkohol- och narkotikapolitiska

åtgärder anvisar 100 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 22 delvis). I motion

Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) framförs ett

liknande yrkande (yrkande 20 delvis).

I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

användningen av medel från anslaget 14:8 Alkohol-

och narkotikapolitiska åtgärder för viss verksamhet

avseende förbättrat alkohol- och

narkotikaförebyggande arbete i skolorna.

Motionärerna anser att riksdagen, för att

intensifiera det förebyggande arbetet i skolan och

ge detta en flygande start, bör besluta att 10

miljoner kronor skall anvisas särskilt för detta

under 2004 (yrkande 21). Vidare begärs

tillkännagivande om användningen av delar av

anslaget 14:8 till ett bidrag till WHO Europas

arbete (yrkande 24). Motionärerna anför att WHO

Europas arbete med att föra ut den alkoholpolitiska

handlingsplanen utgör ett område där en begränsad

ekonomisk insats kan få stor betydelse för Sveriges

möjlighet att fortsatt föra en effektiv alkoholpoli-

tik. Sverige bör därför förklara sig berett att

bidra med upp till 3 miljoner svenska kronor per år

under de närmaste tre åren till WHO-Europas arbete

med att föra ut den alkoholpolitiska planen.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So345 (fp) yrkande 22 (delvis), So586 (m) yrkande 14

och Fi240 (fp) yrkande 20 (delvis). Utskottet har

liksom motionärerna i motion So345 (fp) yrkandena 21

och 24 en positiv syn på såväl det narkotika- och

alkoholförebyggande arbetet i skolorna som det

internationella alkoholsamarbetet. Utskottet delar

dock inte bedömningen om de särskilda anslagsvillkor

som framförs i motionsyrkandena.

Alkoholsortimentsnämnden (14:9)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 14:9

Alkoholsortimentsnämnden. Riksdagen bör

därmed avslå ett motionsyrkande med förslag

om att anslaget skall avskaffas.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 422 000 kr

anvisas under anslag 14:9 Alkoholsortimentsnämnden.

Alkoholsortimentsnämnden inrättades den 1 januari

1995 i enlighet med de krav som EU-kommissionen

uppställde inför Sveriges inträde i EU för att

Sverige skulle kunna behålla detaljhandelsmonopolet

på alkohol. Samtidigt avskaffades övriga monopol

inom alkoholområdet. Detaljhandelsmonopolet skall

fungera icke-diskriminerande i enlighet med de

principer som fastlagts i avtalet mellan staten och

Systembolaget. För att säkerställa icke-diskrimine-

ringen inrättades Alkoholsortimentsnämnden som en

oberoende nämnd med uppgift att pröva besvär över

Systembolagets beslut att avvisa eller avföra viss

alkoholhaltig dryck från sortimentet. Nämnden består

av en lagfaren domare som ordförande samt fyra andra

ledamöter. De utses av regeringen för tre år. För

beredning av ärenden hos nämnden utses en

sekreterare som skall vara lagfaren.

Regeringen anför att det inledningsvis var svårt

att bedöma hur många ärenden som nämnden skulle

komma att få behandla. Numera har verksamheten och

antalet ärenden stabiliserats.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år

2004 anvisa medel till anslaget 14:9 Alkoholsorti-

mentsnämnden (yrkande 15). Motionärerna anför att

det med ett avvecklat detaljhandelsmonopol för

Systembolaget också blir naturligt att lägga ned

Alkoholsortimentsnämnden.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att Alkoholsortimentsnämnden bör

vara kvar i sin nuvarande form. Utskottet

tillstyrker medelsfördelningen. Motion So586 (m)

yrkande 15 avstyrks.

Institut för komplementär medicin

(14:10, förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå två motionsyrkanden av innebörd att

medel skall anvisas till ett nytt anslag

14:10 Institut för komplementär medicin.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 14:10

Institutet för komplementär medicin för år 2004

anvisar 10 miljoner kronor (yrkande 12).

Motionärerna pekar på att konsumentundersökningar

inom olika landsting visar att konsumenterna

använder sig alltmer av komplementär/alternativ

medicin och att behovet av att kunna välja behand-

lingsmetod på lika villkor ökar kraftigt. På grund

härav och då det är möjligt att etablera sig som

utövare, utan att kunna redovisa yrkeskunskaper

eller resultat, behövs det ett nationellt centrum

för alternativ/komplementär medicin i Sverige. Det

skulle innefatta forskning och utbildning som ges på

universitetsnivå. Motionärerna vill anslå tio

miljoner kronor under anslagsposten 14:10 Institutet

för komplementär medicin.

I motion Ub217 av Anne Marie Brodén (m) begärs

tillkännagivande om att regeringen lägger fram

förslag om att särskilda resurser avsätts för dels

uppbyggnad av ett nationellt kompetenscentrum, dels

upprättande av ett nationellt register för

komplementär och alternativ medicin. Motionären

anför att det behövs ett nationellt centrum för

alternativ/komplementär medicin i Sverige. Det

skulle innefatta forskning och utbildning som ges på

universitetsnivå där en egen fakultet för

komplementär och alternativ medicin inrättas utan

att ligga under beteendevetenskap eller medicin men

med nära samarbete.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen föreslår att

anslaget 13:3 ökas med 3 miljoner kronor för år 2004

för att inrätta ett nationellt register över

utövarna av komplementär medicin. Vidare vill

utskottet liksom tidigare, senast i betänkande

2002/03:SoU3 Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m. (s.

40), framhålla att attityden till flera s.k.

alternativa behandlingsmetoder har ändrats under de

senaste årtiondena och att kunskaper om

alternativmedicinska metoder behövs både för att

kunna bedöma effekter och vinster och för att kunna

utröna eventuella skador och biverkningar. Skäl att

anslå medel till ett nytt anslag saknas dock enligt

utskottets uppfattning. Motion So586 (m) yrkande 12

avstyrks därför. Även motion Ub217 (m) avstyrks.

Lokalt folkhälsoarbete (14:11,

förslag till nytt anslag)

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag 14:11 Lokalt folkhälsoarbete.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 14:11 Lokalt

folkhälsoarbete för år 2004 anvisar 44 miljoner kro-

nor (yrkande 13). För att stimulera framväxten av

riktade insatser och regionalt och lokalt

folkhälsoarbete vill vi under år 2004 anslå

sammanlagt 44 miljoner kronor till anslagspost 14:11

Lokalt folkhälsoarbete.

Bakgrund och tidigare behandling

Även vid fjolårets behandling av

budgetpropositionen, betänkande 2002/03:SoU1,

föreslogs ett nytt anslag avseende lokalt

folkhälsoarbete (s. 47). Motionen avstyrktes.

Riksdagen följde utskottet.

Utskottets ställningstagande

Riksdagen beslutade våren 2003, med anledning av

propositionen Mål för folkhälsan, ett övergripande

nationellt mål för folkhälsoarbetet jämte en sek-

torsövergripande målstruktur för det samlade

folkhälsoarbetet med elva målområden (prop.

2002/03:35, bet. 2002/03:SoU7, rskr. 2002/03:145).

Mot denna bakgrund och det arbete som initierats med

anledning av folkhälsopropositionen anser utskottet

att det saknas anledning att föreslå medel till ett

nytt anslag inom området. Motion So586 (m) yrkande

13 avstyrks.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisningar till

anslagen 14:2 Bidrag till WHO, 14:3 Bidrag till

Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap och 14:6

Institutet för psykosocial medicin har inte mött

någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker de föreslagna

medelsanvisningarna.

Övriga frågor inom politikområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör, främst med hänvisning till den politik

som redan förs på området, avslå ett antal

motionsyrkanden rörande Sveriges alkohol-,

narkotika- och tobakspolitik inom EU.

Alkohol, narkotika och tobak ur ett EU-

perspektiv

Fyra motionsyrkanden rör Sveriges arbete mot

narkotika på internationell nivå.

I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.

narkotikamissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna

anför att Sverige inte får förlora kampen i

Europaparlamentet när det gäller de

narkotikapolitiska frågorna. Vidare framhålls vikten

av att Sverige gör sin röst hörd på den politiska

arenan samt för ut korrekt information om sin nar-

kotikapolitik och om de resultat den har gett.

Sverige måste visa att all icke-medicinsk användning

av narkotika är och förblir förkastlig. Vi måste

också kräva en internationell statistik där

utgångspunkterna är gemensamma och ger möjlighet

till rättvisande jämförelser mellan bl.a.

Nederländerna och Sverige, anförs det.

I motion So345 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om hur

den svenska narkotikapolitiken bör föras fram i EU

(yrkande 2). I motionen framförs samma synpunkter

som i den ovannämnda motionen K419 (fp) yrkande 14.

I motion K416 av Alf Svensson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om att EU aktivt skall motverka

drogliberalismen (yrkande 25). Motionärerna anför

att narkotikamissbruket och en alltmer utbredd

drogliberalism i Europa hotar såväl tryggheten som

den ekonomiska utvecklingen i våra samhällen. Vår

grupp i EU-parlamentet är den enda europeiska

partigrupp som enat står emot de liberala

framstötarna, anförs det. Ett offensivt nej till

droger är det effektivaste sättet att minska antalet

narkomaner i samhället.

I motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att Sverige inom EU aktivt skall

verka för att övriga EU-länder inför en restrikti-

vare narkotikapolitik (yrkande 11). Motionärerna

pekar på att det finns ett stort behov av ett

internationellt samarbete då narkotikaproblematiken

har ökat globalt. Sveriges engagemang

internationellt bör intensifieras, och Sverige bör

tillsammans med andra länder utveckla strategier för

att minska problemen med narkotikaanvändning.

Motionärerna anser att Sverige i första hand skall

prioritera frågor som rör illegal europeisk

produktion samt förebyggande insatser.

Ett antal motioner behandlar frågan om Sveriges

alkoholpolitik inom EU.

I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.

alkoholmissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna

anför att Sverige, genom regeringens misslyckanden i

förhandlingarna med EU-kommissionen om de svenska

införselreglerna, fått en situation där en stor del

av befolkningen kan föra in en betydande del av sin

årskonsumtion av vissa sorter av alkoholdrycker. Det

viktigaste som kan göras just nu för att begränsa

folkhälsoskadorna av en ökad alkoholkonsumtion är

att sträva efter att upprätthålla den aktiva prispo-

litiken och detaljhandelsmonopolet så långt det är

möjligt. Enligt motionärerna är det också, med tanke

på tendensen till att ungdomars konsumtion av

alkohol ökar, synnerligen viktigt att poängtera det

alkoholförebyggande arbetet bland yngre.

I motion So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,

v, c, mp) framförs ett motionsyrkande av innebörd

att Sverige inom EU aktivt skall verka för en

restriktiv linje i alkoholpolitiken och att Sverige

skall stödja WHO:s "European alcohol action plan

2000-2005" (yrkande 1)

I motion So343 av Maud Olofsson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om möjligheten till nationellt

förbud i EU mot alkoholreklam (yrkande 9). Sveriges

restriktiva alkoholpolitik påverkas i växande

utsträckning av EU:s regelverk. Mot den bakgrunden

är det viktigt att verka för en ökad förståelse för

svensk alkoholpolitik i EU. I analogi med vad som

gäller för tobaksreklam bör Sverige verka för att

alkoholreklam med hänvisning till folkhälsoskäl

skall kunna förbjudas i de länder som så önskar.

I motion So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp)

begärs tillkännagivande om att regeringen i Sverige

och i EU skall verka för en mer restriktiv alkohol-

politik (yrkande 3). Motionärerna pekar på att EU

ser alkoholen som en jordbruksfråga medan Sverige

ser alkoholen som en folkhälsofråga. Motionärerna

uppmanar regeringen att verka för minskade

införselkvoter och vidare föregå med gott exempel

och kämpa emot alkoholreklam.

I motion So576 av Anders Bengtsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om att Sverige inom EU i en ledande

roll skall driva alkohol- och folkhälsofrågan

(yrkande 1). Motionärerna anför att Sveriges

ambition inte bara bör vara att försvara den svenska

alkoholpolitiken, utan också att påverka i EU i

denna fråga. Sverige har med god framgång, trots

stor skepsis innan, lyckats driva exempelvis miljö-

och sysselsättningsfrågor i EU.

I motion So357 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om att Sverige inom EU bör driva

kravet på ett kraftfullt alkoholpolitiskt program.

Motionärerna anför att Sverige inom EU bör verka för

att organisationen tar fram ett program för en

restriktiv alkoholpolitik.

Tre motioner rör subventioner av tobaksodling m.m.

I motion K419 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om åtgärder mot bl.a.

tobaksmissbruk (yrkande 14 delvis). Motionärerna

anför att Sverige aktivt bör stödja arbetet mot

tobaksbruk i östra och centrala Europa samt i tredje

världen. Likaså bör Sverige aktivt stödja WHO i dess

arbete mot tobaken. Enligt motionärerna bör dessutom

subventionerna till EU:s tobaksodlare avskaffas och

Sverige bör verka för att EU skall betrakta tobak

som en hälsofråga och inte som ett jordbruksproblem.

I motion So577 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om avveckling av EU-stödet till

tobaksodling (yrkande 11).

I motion So472 av Göran Magnusson (s) begärs

tillkännagivande om att EU:s subventioner till

tobaks- och vinodling bör slopas. Motionären anser

att stödet till tobaksodling strider mot

folkhälsomålen för EU.

Bakgrund och tidigare behandling

Ett enigt utskott har vid flera tillfällen under de

senaste åren redovisat sin inställning när det

gäller Sveriges insatser mot narkotikan på

internationell nivå. I det av riksdagen godkända

betänkande 1998/99:SoU10 uttryckte utskottet sin oro

för den globala utveckling av narkotikahandeln som

pågår och den påverkan utvecklingen har för Sveriges

del, framför allt vad gäller dagens ungdomar.

Utskottet anförde att Sveriges internationella

narkotikapolitik måste vara tydlig, konsekvent och

långsiktig. Det påpekades att Sveriges restriktiva

narkotikapolitik ligger till grund för det

internationella engagemanget och att Sverige sedan

länge deltar mycket aktivt i det internationella

samarbetet på detta område. Utskottet vidhöll att

det är synnerligen angeläget att regeringen med

kraft fortsätter att bekämpa alla krav på

legalisering av narkotika och liberalisering av

narkotikapolitiken, såväl nationellt som

internationellt. Sverige måste fortsätta att aktivt

driva sin inställning i narkotikafrågor

internationellt, bl.a. inom FN, Europarådet, EU och

i det nordiska samarbetet. En nödvändig

förutsättning för framgång i det internationella

arbetet är att våra insatser nationellt är

framgångsrika och att vi kan visa på en enig

restriktiv inställning i frågan, anfördes det (s.

12).

Utskottet vidhöll detta uttalande i betänkande

1999/2000:SoU10.

När det gäller narkotika behandlade utskottet senast

liknande motionsyrkanden som de nu aktuella i

betänkande 2002/03:SoU5 Vissa narkotikafrågor.

Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

inställning när det gäller Sveriges insatser mot

narkotika på internationell nivå. Utskottet

konstaterade att åsikterna i de motionerna

överensstämde med utskottets tidigare gjorda

uttalanden, liksom med regeringens uppfattning i

frågan. Motionerna ansågs tillgodosedda och

avstyrktes (s. 15; res. m, fp, kd och c).

På alkoholområdet behandlade utskottet senast

liknande motionsyrkanden som de nu aktuella i

betänkande 2002/03:SoU6 Alkoholfrågor. Utskottet

anförde därvid i sin bedömning bl.a. följande (s. 9

f.).

Utskottet står fast vid att det svenska EU-

medlemskapet har förändrat det som tidigare

utgjorde viktiga delar av alkoholpolitiken. Den

anpassning till EU:s införselregler som Sverige

måste göra och som innebär stegvis höjda

införselkvoter för alkohol för privat bruk fram

till år 2004 är inte oproblematisk. Möjligheten

att använda det s.k. prisinstrumentet för att

påverka tillgången på alkohol försvagas. Höjda

införselkvoter kan vidare, om åtgärder inte

vidtas, komma att medföra att gränshandeln med

alkohol successivt ökar liksom troligen också den

illegala handeln och försäljningen av alkohol.

Det finns därför, enligt utskottet, anledning att

hysa oro för att alkoholskadorna kan komma att

bli fler genom att totalkonsumtionen, i ett

sådant läge, kommer att öka under de närmaste

åren. Utskottet anser att de eventuella negativa

effekterna av denna anpassning till EU:s

regelsystem kraftfullt måste motverkas. Aktiva

informationsinsatser och opinionsbildande

åtgärder är nödvändiga.

Det övergripande målet för den svenska alkohol-

politiken ligger fast. Målet bör nås genom

åtgärder mot skadligt dryckesbeteende och genom

att sänka den totala alkoholkonsumtionen.

Möjligheterna att begränsa alkoholens till-

gänglighet genom nationella åtgärder har som ovan

anförts minskat de senaste åren, och en

förstärkning måste enligt utskottet ske av såväl

lokala som internationella insatser för att

minska alkoholskadorna.

Det internationella arbetet på alkoholområdet bör

utvecklas och förstärkas. Särskilt viktigt är

utarbetandet av en EU-strategi för att utforma en

effektiv, ansvarsfull och social alkoholpolitik

som gagnar folkhälsan inom unionen. Utskottet

anser det viktigt att denna politik på EU-nivå

även innefattar åtgärder för att minska

efterfrågan, exempelvis genom pris- och skatte-

instrument. Utskottet erinrar om de initiativ som

togs av Sverige under det svenska

ordförandeskapet.

Motionerna ansågs i huvudsak tillgodosedda och

avstyrktes (s. 10; res. fp, kd och c; s.y. m).

Motionsyrkanden rörande frågan om subventioner till

tobaksodlingen i Europa har behandlats av utskottet

vid ett flertal tillfällen, senast i betänkande

2002/03 Vissa tobaksfrågor, vartill hänvisas.

Utskottet vidhöll där sin principiella inställning

att tobaksodling inte bör stödjas med medel ur EU:s

budget. Motionerna ansågs tillgodosedda och

avstyrktes (s. 9; res. m, fp, kd och c).

Aktuellt

Socialutskottet har i yttrande, 2003/04:SoU2y, den

28 oktober 2003 till KUU i anledning av skrivelse

2003/04:13 Europeiska konventet om EU:s framtid,

jämte motioner redovisat bl.a. den svenska

narkotika- , alkohol- och tobakspolitiken. I

yttrandet anförs bl.a. att Sverige arbetar aktivt

med frågor om tobaksprevention och anser att det i

första hand är en folkhälsofråga. Vidare betonar

utskottet att folkhälsopolitikens utformning är och

bör fortsätta att vara ett nationellt ansvar. Detta

är särskilt viktigt för Sverige som vill behålla en

restriktiv nationell politik, anförs det. Dessutom

anför utskottet att relationen mellan

alkoholpolitikens mål och regler för den inre

marknadens funktion fortsatt bör bevakas. Enligt

utskottets uppfattning bör det vidare framgå av

konstitutionen att skyddet för folkhälsan inte bör

underordnas handelspolitiska krav.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller självfallet sin tidigare

redovisade inställning när det gäller Sveriges

insatser mot narkotika på internationell nivå.

Utskottet konstaterar att åsikterna i motionerna

So343 (c) yrkande 11, So345 (fp) yrkande 2, K416

(kd) yrkande 25 och K419 (fp) yrkande 14 delvis,

överensstämmer med utskottets tidigare gjorda

uttalanden. Motionerna får därmed anses tillgodo-

sedda.

Även när det gäller vilken alkoholpolitik Sverige

bör driva inom EU vidhåller givetvis utskottet sin

tidigare redovisade inställning. I sammanhanget

finns det även skäl att framhålla de ansträngningar

som Sverige gör tillsammans med de övriga länderna

för att lyfta fram alkoholen som en folkhälsofråga

inom EU. Utskottet vill stryka under vikten av att

verka för sänkta införselkvoter och en begränsning

av alkoholreklamen. Sammanfattningsvis anser

utskottet att motionärerna genom den förda politiken

får anses tillgodosedda. Något initiativ med

anledning av motionerna So343 (c) yrkande 9, So357

(s), So411 (mp) yrkande 3, So576 (s) yrkande 1,

So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 1 och K419 (fp)

yrkande 14 delvis är således inte erforderligt.

Utskottet anser alltjämt att tobaksodling inte bör

stödjas med medel ur EU:s budget. Utskottet anser

vidare att det är angeläget att Sverige även i

övrigt inom EU och i andra internationella

sammanhang, som t.ex. WHO, aktivt stöder arbetet mot

tobaksbruk. Motionerna So472 (s), So577 (kd) yrkande

11 och K419 (fp) yrkande 14 delvis får anses i allt

väsentligt tillgodosedda.

14:9 Alkoholsortimentsnämnden

Politikområde Barnpolitik

Anslagen

Anslagen 15:1 Barnombudsmannen och 15:2 Statens

nämnd för internationella adoptionsfrågor har inte

mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker de föreslagna

medelsanvisningarna.

Övriga frågor under politikområdet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion med förslag om

en utredning angående Barnombudsmannens

organisation. Utskottet hänvisar till

Diskrimineringskommitténs uppdrag på området.

Motion

I motion So232 av Gunilla Tjernberg och Inger

Davidson (kd) begärs ett tillkännagivande om en

förutsättningslös utredning angående

Barnombudsmannens organisation. Motionärerna

framhåller den kritik som riktats mot

Barnombudsmannens dubbla roller, dvs. som

företrädare å ena sidan för barn och ungdomar och å

andra sidan för regeringen. Motionärerna anser, i

likhet med BO-utredningen, att Barnombudsmannens

roll som ombudsman bör renodlas och stärkas.

Eftersom utredningen inte behandlade frågan om

huvudmannaskap för BO tillräckligt ingående måste

frågan bli föremål för ytterligare en utredning,

anförs det.

Bakgrund

I proposition 2001/02:96 En förstärkt Barnombudsman

föreslogs vissa åtgärder för att förstärka

Barnombudsmannen och renodla ombudsmannarollen.

Barnombudsmannens roll som företrädare för barns och

ungas rättigheter och intressen utifrån Sveriges

åtagande enligt FN:s konvention om barnets

rättigheter tydliggjordes. Vidare föreslogs att

Barnombudsmannens mandat skulle bestämmas av

riksdagen i lag och att ombudsmannen skulle ges

vissa rättsliga befogenheter gentemot myndigheter,

kommuner och landsting. Barnombudsmannen skulle

fortfarande vara en myndighet under regeringen, men

genom de föreslagna åtgärderna gavs ombudsmannen en

ökad självständighet i förhållande till regeringen.

Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2002.

I betänkande 2001/02:SoU17 behandlade utskottet

propositionen samt motioner bl.a. om att BO skall

kunna vara pådrivande även mot regeringen. Utskottet

konstaterade att frågan om vem som skall vara

huvudman för Barnombudsmannen behandlats av den s.k.

BO-utredningen. I betänkandet Barnombudsmannen -

företrädare för barn och ungdomar (SOU 1999:65)

avvisades en överflyttning av huvudmannaskapet från

regeringen till riksdagen framför allt av

konstitutionella skäl men också med hänvisning till

att riksdagen inte passar som huvudman för en

myndighet som bl.a. bedriver opinionsarbete. Ett

ändrat huvudmannaskap skulle innebära en avvikelse

från regeringsformens ansvarsfördelning. Det är

regeringens uppgift att styra riket, medan

riksdagens uppgift är att lagstifta, besluta om

skatt och fastställa statens budget. Om ombudsmannen

skulle underställas riksdagen skulle riksdagen få

ansvar för en förvaltningsmyndighet på ett

sakområde. I detta avseende ansåg utredningen att

det inte gick att dra några paralleller med

Justitieombudsmannen (JO). Dels är JO:s ställning

särskilt reglerad i regeringsformen, dels är JO inte

någon förvaltningsmyndighet utan del av riksdagens

kontrollmakt att lagstiftningen följs i den

offentliga verksamheten.

Utskottet delade denna bedömning och underströk

samtidigt att ansvaret för att genomföra

barnkonventionen enligt internationella

traktatregler ligger på regeringen. Utskottet

betonade vidare att det ankommer på riksdagen att

granska regeringen och dess verksamhet. Utskottet

delade därmed bedömningen att regeringen även

fortsättningsvis bör vara huvudman för

Barnombudsmannen, men att Barnombudsmannens mandat

skall bestämmas av riksdagen. Genom att

Barnombudsmannens uppgifter framgår av lag minskar

behovet av styrning i regleringsbrev. Utskottet

ansåg det angeläget att Barnombudsmannen själv kan

bestämma sin egen dagordning och göra prioriteringar

utifrån sin kunskap och sina kontakter med dem

ombudsmannen skall företräda. Utskottet noterade

slutligen att regeringen avsåg att i

tilläggsdirektiv ge utredningen om en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning i uppdrag att se över

frågan om Barnombudsmannens ställning. Motionerna

avstyrktes (res. kd).

Diskrimineringskommittén har bl.a. i uppdrag att

överväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering

som omfattar alla eller flertalet

diskrimineringsgrunder och samhällsområden (dir.

2002:11). Kommittén skall också överväga en

samordning eller sammanslagning av någon eller

samtliga av JämO, DO, HO och HomO samt om den eller

de framtida ombudsmannainstitutioner som föreslås

skall vara underställda regeringen eller riksdagen.

I tilläggsdirektiv (dir. 2003:69) har

diskrimineringskommittén givits i uppdrag att i sina

överväganden rörande ombudsmännen i tillämpliga

delar inkludera även Barnombudsmannen.

Uppdraget skall vara avslutat senast den 1 juli

2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan konstatera att

Diskrimineringskommittén numera har i uppdrag att

överväga en samordning eller sammanslagning av

samtliga ombudsmän som är underställda regeringen,

dvs. även Barnombudsmannen. Mot bakgrund av att

kommittén även skall utreda frågan om huvudmannaskap

för den eller de ombudsmannainstitutioner som

föreslås får motion So232 (kd) anses tillgodosedd.

Politikområde Handikappolitik

Personligt ombud (16:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:1 Personligt

ombud. Riksdagen bör avslå två motioner om

annan medelsanvisning till anslaget.

Riksdagen bör vidare avslå två motioner som

avser dels att verksamheten med personliga

ombud och gode män, genom bl.a. högre

arvoden, skall utvecklas, dels att rätten

till personligt ombud skall skrivas in i

socialtjänstlagen.

Jämför reservation 15 (v, mp).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 90 000 000 kr

anvisas under anslag 16:1 Personligt ombud.

Bidraget är avsett för att utveckla verksamhet med

personliga ombud för personer med psykiska

funktionshinder. De personliga ombuden skall bl.a.

företräda den enskilde i olika situationer, ge råd

och stöd samt stärka den enskildes egen

initiativförmåga. Verksamheten skall grundas på ett

kommunalt ansvar och huvudmannaskap men olika

verksamhetsformer kan prövas beträffande det

praktiska utförandet.

Socialstyrelsen har sedan bidraget tillkom år 2000

tillsammans med länsstyrelserna på regeringens

uppdrag arbetat för att verksamheten skall bli

rikstäckande. Socialstyrelsen har definierat vilka

arbetsuppgifter som bör innefattas i stödet och

utformat kriterier för vilka personer som bör

omfattas av insatsen. I uppdraget till Social-

styrelsen ingår också att utvärdera utvecklingen av

verksamheten samt vilka effekter den får såväl för

psykiskt funktionshindrade som på utnyttjandet och

utformningen av andra näraliggande insatser och

verksamhetsområden.

I propositionen (s. 100) anförs vidare att

verksamheten med personligt ombud har god

utbredning. Hösten 2002 hade medel till personliga

ombud fördelats till 247 kommuner. Det motsvarar 85

% av landets alla kommuner. Verksamheten är

fortfarande inne i en uppbyggnadsfas på grund av att

merparten av de personliga ombuden kommit i gång

först under år 2002. De personer med psykiska

funktionshinder som erbjudits personligt ombud hör

till den målgrupp som verksamheten riktar sig till,

dvs. personer som har få insatser men stora behov.

De största behoven är daglig sysselsättning, sociala

kontakter, fysisk och psykisk hälsa. Vid utgången av

2002 fanns ca 100 verksamheter med sammanlagt ca 280

(av ca 300) ombud anställda och ca 1 200 personer

med psykiska funktionshinder var aktuella hos de

ombud som inlett arbetet med personkontakter.

Könsfördelningen var jämn bland dessa personer. Vid

årsskiftet 2002/2003 beräknades ca 2 000 personer ha

personligt ombud. När verksamheten fungerar optimalt

bör 3 000-4 500 personer ha ombud.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:1

Personligt ombud för år 2004 anvisar 200 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande

16). Motionärerna anför att personer med allvarlig

psykisk sjukdom, exempelvis schizofreni, är en grupp

med särskilt behov av stöd. Denna grupps behov

försummas emellertid ofta när olika huvudmän

försöker undvika kostnader genom att skjuta över

ansvaret på andra. Vidare anför motionärerna att

flera tragiska händelser under året visar att

behovet av samordning av insatserna inom den

psykiatriska vården är akut. Även i motion So415 av

Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m) begärs

tillkännagivande av innebörd att anslaget 16:1 bör

anvisas ytterligare medel (yrkande 5). I samma

motion begärs dessutom ett tillkännagivande av inne-

börd att personer med allvarlig psykisk sjukdom, av

rättssäkerhetsskäl, bör erhålla ett personligt ombud

eller en kontaktperson (yrkande 12).

I motion So592 av Chatrine Pålsson (kd) begärs ett

tillkännagivande om personliga ombud och gode män

(yrkande 6). Motionärerna anför att bl.a. för

personer med s.k. dubbeldiagnoser kan de personliga

ombuden fungera som en lots in i vården och att det

därför finns anledning att utveckla verksamheten med

personliga ombud. Vidare anförs att många patienter

förutom personligt ombud också behöver en god man.

Enligt motionärerna kan det krävas högre arvode,

handledning och bättre utbildning för att få

människor att engagera sig som gode män.

Övrig motion

I motion So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) anförs att

rätten till personligt ombud bör skrivas in i soci-

altjänstlagen (yrkande 8). Motionärerna anför att

satsningen på personligt ombud fallit väl ut, men i

tider av ekonomisk knapphet i kommunerna finns det

risk att denna verksamhet inte prioriteras.

Aktuellt

I nyligen beslutade direktiv (dir. 2003:133) för

psykiatrisamordnaren nämns (s. 6) Personligt ombud

under rubriken Insatser för att förbättra vård, stöd

och service.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen är väl avvägd. Utskottet

tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker

motionerna So586 (m) yrkande 16 och So415 (m)

yrkandena 5 och 12. Utskottet som konstaterar att

den nyligen utsedde nationelle psykiatrisamordnarens

uppdrag även omfattar de personliga ombuden

avstyrker även motion So592 (kd) yrkande 6.

Utskottet anser att de personliga ombuden utför

ett mycket värdefullt arbete och noterar med

tillfredsställelse att verksamheten nu har en god

utbredning i landet. Skäl att i socialtjänstlagen

föra in en särskild bestämmelse om rätt till

personligt ombud saknas dock enligt utskottets

mening. Motion So394 (v) yrkande 8 avstyrks.

Vissa statsbidrag inom

handikappområdet (16:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:2 Vissa

statsbidrag inom handikappområdet. Riksdagen

bör avslå två motioner som föreslår annan

medelsanvisning till anslaget samt en motion

om annan fördelning av statsbidraget till

tolktjänst. Riksdagen bör vidare avslå en

motion som förespråkar en översyn av den

specialiserade omsorgen. Jämför reservation

16 (v, mp - motiv).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 275 000 000 kr

anvisas under anslag 16:2 Vissa statsbidrag inom

handikappområdet.

Från detta anslag lämnas statsbidr*a*g* *t*i*l*l*

*l*a*n*d*s*t*i*n*g*e*n* *f*ö*r* *v*i*s*s*a*

*h*a*n*d*i*k*a*p*p*i*n**s*a*t*s*e*r* *s*o*m*

*a*v*s*e*r* *:*

*

*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g* *t*i*l*l* *r*å*d*

*o*c*h* *s*t*ö*d* *(*2*0*0* *m*i*l*j*o*n*e*r*

*k*r*o*n*o*r*)* *s*a*m*t*

*

*-ds*t*a*t*s*b*i*d*r*a*g* *t*i*l*l*

*t*o*l*k*t*j*ä*n*s*t* *(*7*5* *m*i*l*j*o*n*e*r*

*k*r*o*n*o*r*)*.*

*

*R*e*g*e*r*i*n*g*e*n* *a*n*f*ö*r* *a*t*t* *e*n*

*s*ä*r*s*k*i*l*d* *u*t*r*e*d*a*r*e* *f*ö*r*

*n*ä*r*v*a*r*a*n*d*e* *h*a*r* *i* *u*p*p*d*r*a*g*

*a*t*t* *f*ö*r*t*y*d*l*iga regleringen av insatsen

råd och stöd. Uppdraget skall redovisas senast den

15 juni 2004.

För att skapa ett nationellt kunskapscenter vid Mo

Gård för samhällets stöd till personer med

dövblindhet överförs 4 miljoner kronor till anslaget

16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

fr.o.m. 2004.

Syftet med bidraget till tolktjänsten är att ge

landstingen förutsättningar att bygga ut

tolktjänsten för döva och dövblinda m.fl.

Socialstyrelsen har kartlagt 2001 års verksamhet och

konstaterar att förutsättningarna för en fortsatt

utbyggnad av tolktjänsten är god beträffande

tillgången på utbildade tolkar. Samtidigt visar de

på en ojämn fördelning när det gäller statsbidragets

andel av de olika landstingens kostnader för

tolktjänsten. Riksrevisionsverket (RRV) har därför

på regeringens uppdrag granskat statsbidraget. RRV

menar att det skulle vara kostsamt, om ens möjligt

att åstadkomma en fördelningsmodell som tar hänsyn

till de faktiska behoven av tolktjänst och de

merkostnader som reformen medfört. Regeringen avser

att under hösten 2003 utse en särskild utredare för

att göra en översyn av rätten och möjligheterna att

kunna använda teckenspråket.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c)

(delvis) begärs tillkännagivande om Ågrenska

stiftelsen och anslagen 16:2 och 16:4 inom

utgiftsområde 9. Enligt motionärerna är en utökning

av familjeverksamheten vid Ågrenska och ett fortsatt

stöd till alla de familjer, vilka har fått eller

kommer att få barn med en sällsynt diagnos, av stort

nationellt värde. Detta utgör starka skäl för ett

högre statsbidrag från anslaget 16:4 än det som

tidigare utgått. Med en omdisponering av anslag kan

bidraget till Ågrenska stiftelsen ökas med i

storleksordningen 2 miljoner kronor. För att

möjliggöra ett utökat stöd till detta slags

verksamhet utan att det går ut över andra organisa-

tioner som får bidrag under samma anslag bör, enligt

motionärerna, riksdagen göra en omdisposition från

anslaget 16:2 till anslaget 16:4 under utgiftsområde

9. Utskottet förutsätts utforma erforderligt förslag

till yrkande i anslagsfrågan.

I motion So599 av Inger Lundberg m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om att statsbidraget till

tolktjänst för döva bör fördelas med hänsyn till

behoven i respektive län. Motionärerna anför att

statsbidraget i princip beräknas efter

befolkningsandel, men med ett mycket begränsat

tillskott, som efter tidigare riksdagsuttalande

gjorts till förmån för Örebro läns landsting.

Motionärerna anser att detta inte räcker och att

Örebro läns landsting måste få stöd av ett

statsbidragssystem som tar hänsyn till de speciella

åtaganden länet har.

Övriga motioner

I motion So315 av Elina Linna m.fl. (v) begärs

tillkännagivande om en översyn av den specialiserade

omsorgen. Motionärerna pekar på att regeringen för

en tid sedan tillsatt en utredning med syfte att se

över den högspecialiserade sjukvården. Motionärerna

anför att det finns en motsvarande utveckling inom

omsorgsområdet och att därför regeringen bör

tillsätta en utredning för att se över den

specialiserade omsorgsvården. Motionärerna anför

vidare att det är positivt att regeringen, för att

det skall bli en rikstäckande verksamhet, har slutit

avtal med Mo gård AB, en specialiserad verksamhet

för dövblinda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen väl avvägd. Utskottet tillstyrker

därför medelstilldelningen och avstyrker motionerna

So512 (fp, m, kd c) delvis och So599 (s).

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

Mo gård, som har riksverksamhet för små och mindre

kända handikappgrupper, föreslås erhålla ytterligare

medel i föreliggande budgetproposition. Vidare har

regeringen, genom ett projekt inom

Socialdepartementet (S2002/3794/HS), inlett en

översyn av den högspecialiserade vården. Denna

översyn omfattar även områden inom hälso- och

sjukvården som kommer funktionshindrade till godo.

Sammanfattningsvis anser utskottet inte att något

initiativ är nödvändigt med anledning av motion

So315 (v). Motionen avstyrks.

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd

(16:3)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:3 Statsbidrag till

särskilt utbildningsstöd. Riksdagen bör därmed avslå

ett motionsyrkande om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda bemyndigandet.

I budgetpropositionen föreslås att 168 319 000 kr

anvisas under anslag 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd. Syftet med statsbidraget är bl.a.

att ge studerande med olika funktionshinder sådant

stöd att de kan vistas på studieorten och genomföra

studier vid folkhögskola. Motsvarande gäller för

studerande med rörelsehinder vid studier på

universitet och högskolor. Bidraget gör det också

möjligt för ungdomar som antagits till riksgymnasium

för svårt rörelsehindrade ungdomar, s.k. rh-anpassad

gymnasieutbildning, att genomföra studierna.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2004, för ramanslaget 16:3

Statsbidrag för särskilt utbildningsstöd, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000

kr efter 2004.

Motion med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd för år

2004 anvisar 8 miljoner kronor utöver vad regeringen

föreslagit (yrkande 17). Motionärerna anför att

regeringen sedan statsbudgeten 2002 minskat anslaget

16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd med

sammanlagt åtta miljoner. Motionärerna vill

återställa anslaget till sin tidigare nivå och

föreslår därför att anslaget tilldelas åtta miljoner

kronor mer än regeringen anslår, alltså 176 miljoner

kronor.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att den av regeringen föreslagna

medelsanvisningen är väl avvägd. Utskottet

tillstyrker därför medelstilldelningen och avstyrker

motion So586 (m) yrkande 17.

Utskottet tillstyrker att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2004, i fråga om ramanslaget

16:3 Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd, ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 81 000 000

kr efter 2004.

Bidrag till viss verksamhet för

personer med funktionshinder (16:4)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:4 Bidrag till

viss verksamhet för personer med funk-

tionshinder. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Vidare bör riksdagen, med hän-

visning till det arbete som pågår på området,

avslå ett antal motionsyrkanden som rör

tillgången m.m. till service- och signalhun-

dar. Jämför reservation 17 (m).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 78 394 000 kr

anvisas under anslag 16:4 Bidrag till viss

verksamhet för personer med funktionshinder.

Bidraget är avsett att öka organisationernas

möjligheter att själva bedriva vissa verksamheter av

betydelse för personer med funktionshinder. Bidrag

lämnas till ett tiotal verksamheter under 2003.

Organisationerna redovisar sin verksamhet och lämnar

in sina ansökningar till Socialstyrelsen som följer

upp och utvärderar de verksamheter som bedrivs med

bidrag från anslaget. Bland de som erhållit stöd

finns Synskadades riksförbund för inköp och

tilldelning av ledarhundar för synskadade m.m.

Regeringen bedömer att organisationerna genom sina

verksamheter svarar för insatser som är av stor

betydelse för personer med funktionshinder. Anslaget

tillfördes 500 000 kr på tilläggsbudget i samband

med 2003 års ekonomiska vårproposition. För att

skapa ett nationellt kunskapscenter vid Mo Gård för

samhällets stöd till personer med dövblindhet

överförs 2 miljoner kronor till anslaget 16.3

Statsbidrag till särskilt utbildningsstöd.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:4 Bidrag

till verksamhet för personer med funktionshinder för

år 2004 anvisar 1 miljon kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 18). Stödet till

handikapporganisationernas rekreationsanläggningar

bör höjas, anför motionärerna. Det är centralt att

funktionshindrade och deras anhöriga ges goda

möjligheter till rekreation vid anläggningar som är

särskilt anpassade för specifika funktionshinder.

I motion So512 av Erling Bager m.fl. (fp, m, kd, c)

(delvis) begärs tillkännagivande om Ågrenska

stiftelsen och anslagen 16:2 och 16:4 inom utgifts-

område 9. Som tidigare redovisats vill motionärerna

tilldela Ågrenska stiftelsen ett i storleksordningen

2 miljoner kronor högre statsbidrag än det reger-

ingen föreslagit. Detta bör ske genom en

omdisposition från anslaget 16:2 till anslaget 16:4

under utgiftsområde 9. Utskottet förutsätts utforma

erforderligt förslag till yrkande i anslagsfrågan.

Även i motion So610 av Marianne Carlström m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om Ågrenska stiftelsen och

vikten av statsbidrag för verksamheten.

Övriga motioner

I motion So328 av Göran Lindblad och Ulf Sjösten

(båda m) begärs tillkännagivande om att

individualisera biståndet för ledarhundar.

Motionärerna anför att ledarhundar finansieras via

statsbudgeten och att Synskadades Riksförbund får en

klumpsumma utbetald i utbyte mot att man ser till

att synskadades behov av ledarhundar uppfylls. Det

vore bättre att bidragen till hund slussades via

till exempel försäkringskassan som prövade den sö-

kandes behov av och rätt till ledarhund.

I motion So522 av Catharina Bråkenhielm (s) begärs

tillkännagivande om behovet av service- och

signalhundar. Motionären anför att dessa hundar bör

jämställas med blindledarhundar när det gäller

vikten och behovet hos de funktionshindrade.

Motionären anser därför att riksdagen bör ge

regeringen i uppdrag att se över möjligheten att

stödja och likställa funktionshindrade gruppers

behov av hunden i sin vardag.

I motion So567 av Ingela Thalén och Anita Johansson

(båda s) begärs tillkännagivande om utbildning av

service- och signalhundar. Motionärerna pekar på

behovet av en stabil finansiering vad gäller

utbildning av service- och signalhundar.

I motion So615 av Britt-Marie Lindkvist och Marie

Granlund (båda s) begärs tillkännagivande om en

underlättad tillgång till service och signalhundar.

Eftersom dessa hundar fyller en viktig funktion bör

det, enligt motionärerna, vara rimligt att se över

om samhället kan underlätta tillgången på service-

och signalhundar.

Bakgrund

Av regleringsbrevet för budgetåret 2003 avseende

Socialstyrelsen framgår att högst 800 000 kr avsatts

för verksamheten vid Ågrenska hälsocentret för barn.

Ågrenska bedriver, enligt hälsocentrets egen

hemsida, verksamhet för barn och ungdomar med

funktionshinder, deras familjer och professionella

som möter barn och familjer. Vidare framgår av

regleringsbrevet att Synskadades riksförbund (SRF)

erhållit högst 24 400 000 kr för anskaffning av

ledarhundar för synskadade och därmed sammanhängande

åtgärder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att handikapporganisationerna som

får del av anslaget genom sina verksamheter svarar

för insatser som är av stor betydelse för personer

med funktionshinder. Utskottet anser dock inte att

stödet nu skall utökas utöver vad regeringen

föreslår. Utskottet tillstyrker därmed den

föreslagna medelsanvisningen och avstyrker motion

So586 (m) yrkande 18. Även motionerna So512 (fp, m,

kd, c) delvis och So610 (s) avstyrks.

I ett antal motioner framförs olika synpunkter

rörande ledarhundar och service- och signalhundar.

Utskottet har erfarit att när det gäller statens

ansvar att tillhandahålla hundar för olika ändamål

pågår det ett arbete såväl inom Socialdepartementet

som inom Försvars- och Justitiedepartementen. Enligt

uppgift förekommer det också ett samarbete mellan de

tre departementen på detta område. Något initiativ

från riksdagens sida behövs därför inte. Motionerna

So328 (m), So522 (s), So567 (s) och So615 (s)

avstyrks.

Bidrag till handikapporganisationer

(16:5)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer. Riksdagen bör därmed

avslå ett motionsyrkande om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

vidare, främst med hänvisning till pågående

översyn av reglerna för statsbidrag till

handikapporganisationer, avslå

motionsyrkanden om bidrag till

handikapporganisationer. Vidare bör riksdagen

avslå ett par motioner om bidrag till

anhörigorganisationer, bl.a. med hänvisning

till att fortsatt stöd kommer att utgå även

under 2004. Jämför reservation 18 (m, fp, kd,

c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 161 748 000 kr

anvisas under anslag 16:5 Bidrag till

handkapporganisationer.

I januari 2000 beslutade regeringen om en ny

förordning (2000:7) om statsbidrag till

handikapporganisationer. I den nya förordningen

definieras vad som avses med en

handikapporganisation samt hur anslaget skall förde-

las. Sedan den nya förordningen trätt i kraft har

anlaget fått en sammanlagd nivåhöjning med 28

miljoner kronor per år.

Enligt den nya förordningen ansvarar

Socialstyrelsen för såväl beslut om fördelning som

administration av bidraget till

handikapporganisationerna.

I samband med att den nya förordningen trädde i

kraft den 1 juli 2001 fick Socialstyrelsen i uppdrag

att kartlägga och redovisa effekterna av bestämmel-

serna i den nya förordningen. Myndigheten redovisade

resultaten i december 2001. De visade att en

övervägande del av handikapporganisationerna anser

att det nya regelsystemet är bättre och mer rättvist

än det gamla. Kritik riktas dock mot det nya

systemet då ett fåtal gamla organisationer får och

kommer att få kraftigt minskade bidrag. För att

begränsa dessa negativa effekter tillfördes anslaget

på tilläggsbudgeten i samband 2003 års ekonomiska

vårproposition 1,5 miljoner kronor för 2003. Mot

bakgrund av de effekter som beräknas för 2004 och

2005 höjs anslaget med ytterligare 3 miljoner kronor

från och med 2004 och med 500 000 kr fr.o.m. 2005,

då det nya bidragssystemet är fullt genomfört.

I propositionen (s. 120 f.) redovisas också att

anhörigas roll och betydelse som vårdgivare till

äldre och personer med funktionshinder är väl

dokumenterad och erkänd. Vidare har Socialstyrelsen

på regeringens uppdrag kartlagt utvecklingen i

kommunerna ett år efter det att det statliga stimu-

lansbidraget på området upphört. I maj 2003

redovisade myndigheten rapporten Ett år efter

Anhörig 300. Socialstyrelsen konstaterar att det har

skett en påtaglig utveckling inom området men att

det inte säkert kan avgöras vilken utsträckning

anhörigstödet verkligen når dem som behöver stöd.

Det beror bl.a. på brister i den officiella

statistiken. Socialstyrelsens bedömning är att det

återstår mycket arbete, bl.a. med att utveckla

kvaliteten på stödinsatserna, innan utbudet av stöd

till anhöriga motsvarar de faktiska behoven.

Motioner med anslagseffekt för budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:5 Bidrag

till handikapporganisationer för år 2004 anvisar

2 miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 19). Motionärerna anför att alla

handikapporganisationer, även de som representerar

mycket små grupper av handikappade eller som väljer

att inte samordna sin verksamhet inom ett större

kollektiv, skall ha rimliga möjligheter att arbeta

som självständiga organisationer. Ytterligare medel

skall riktas särskilt till dessa organisationer.

Övriga motioner

I motion So572 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om

regler för bidrag till anhörigorganisationer

(yrkande 7). Motionärerna anför att föreningar som

Anhörigrådet och Demensförbundet gör ovärderliga

insatser när det gäller utbildning och stöd för

anhöriga. De anser att dessa föreningar snarast bör

klassificeras som handikapporganisationer och få

bidrag som sådana.

I motion So641 av Rosita Runegrund m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om ett

nytt statsbidrag till anhörigorganisationer (yrkande

7). För att frivilligorganisationer och

anhörigföreningar tillsammans med kommunerna skall

kunna stödja anhörigvårdarna med utbildning och stöd

behöver de ekonomiska resurser, anför motionärerna.

De anser att ett nytt statsbidrag bör inrättas som

skiljer sig till inriktning och karaktär från

nuvarande bidrag till handikapporganisationer.

I motion So362 av Ulrik Lindgren (kd) begärs

tillkännagivande om att statsbidraget för

handikapporganisationer bör ses över. Motionären

pekar på att nytillkommande organisationer som

uppfyller kriterierna får vara med och dela på ett

oförändrat belopp. Detta betyder att tidigare

bidragsberättigade organisationer får en sänkning.

Vidare anför motionären att ett rimligt krav från

Handikapporganisationerna är kravet på

förutsägbarhet, att de ekonomiska villkoren inte ska

ändras under ett verksamhetsår.

I motion So616 av Ulla Wester (s) begärs

tillkännagivande om behovet av SDR:s

ombudsmannafunktion. Motionären anför att Sveriges

dövas riksförbund under en femårsperiod förlorat 60

% av det ursprungliga statsbidraget och att den

slagit larm då den av besparingsskäl omöjligt kan

upprätthålla sin "sambandsfunktion".

Bakgrund m.m.

Under politikområdet Äldrepolitik anslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

redovisas att pensionärsorganisationer kan erhålla

statsbidrag i enlighet med förordningen (1994:316)

om statsbidrag till pensionärsorganisationer. Under

år 2003 har fem rikstäckande pensionärsorganisa-

tioner erhållit bidrag. Från anslaget fördelar

regeringen också bidrag till vissa andra

organisationer som företräder äldres intressen. Från

och med år 2003 har ytterligare 1 miljon kronor

tillförts anslaget för stöd till organisationer inom

äldreområdet.

Från Socialdepartementet har inhämtats dels att

Anhörigrådet och Demensförbundet ingår bland de

organisationer som, utöver pensionärsorganisatio-

nerna, får del av det ovan beskrivna stödet, dels

att detta stöd även kommer att utgå för år 2004.

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret

2003 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt styrelsen

att fortsatt följa tillämpningen av de nya reglerna

för statsbidrag till handikapporganisationerna.

Uppdraget med eventuella förslag till åtgärder skall

redovisas senast den 28 februari 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att de handikapporganisationer som

får del av anslaget, vare sig de är stora eller små,

är av stor betydelse för personer med funktionshin-

der. Utskottet anser dock inte att stödet nu skall

utökas utöver vad regeringen föreslagit. Utskottet

tillstyrker därmed den föreslagna

medelstilldelningen och avstyrker motion So586 (m)

yrkande 19.

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen alltjämt

följer tillämpningen av de nya reglerna för

statsbidrag till handikapporganisationerna.

Anledning att föreslå någon ytterligare översyn

föreligger därför inte. Vidare konstaterar utskottet

att från anslaget 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder

inom äldrepolitiken lämnas bidrag till bl.a.

Anhörigrådet och Demensförbundet för viss

verksamhet. Fortsatt stöd kommer enligt vad som

erfarits även att utgå för 2004. Något initiativ med

anledning av motionerna So362 (kd), So572 (fp)

yrkande 7, So616 (s) och So614 (kd) yrkande 7 behövs

inte.

Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation (16:6)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:6 Bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation.

Riksdagen bör därmed avslå ett motionsyrkande

om att inte anvisa medel till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 22 794 000 kr

anvisas under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation.

Syftet med ersättningen till utrustning för

elektronisk kommunikation är att ge personer som är

döva, gravt hörselskadade, talskadade eller

språkstörda möjlighet att kommunicera via ett

kommunikationsnät. De utgifter som belastar anslaget

är ersättning till landstingen för inköp av sådan

kommunikationsutrustning, samt för utrustning som

skall användas av närstående. Verksamheten regleras

fr.o.m. den 1 oktober 2001 i förordningen (2001:638)

om statsbidrag till utrustning för elektronisk

kommunikation.

Socialstyrelsen har haft i uppdrag att följa upp

effekterna för brukarna av de nya reglerna.

Myndigheten redovisade resultaten i juli 2003.

Enligt en enkät som Socialstyrelsen skickade ut till

landstingen har mellan 25 % och 100 % av medlen

förbrukats under perioden kvartal tre 2001 och

kvartal ett 2003. De förbrukade medlen har fördelats

mellan två grupper av funktionshindrade: personer

som är hörselskadade, döva och talskadade samt

personer med dövblindhet. Den första gruppen fick i

medeltal 86 % av medlen och den andra gruppen fick i

medeltal 14 %.

I propositionen anförs vidare (s. 101) att

Socialstyrelsens bedömning är att de många nya

initiativ till utveckling av verksamheten som tagits

av de flesta landsting ger en bild av att

landstingen tar sitt ansvar för dessa grupper av

funktionshindrade personer och att samtliga

landsting kommer att fortsätta att vidareutveckla

verksamheten. Socialstyrelsen anser dock att det är

särskilt viktigt att följa de landsting som inte

genomfört eller planerat utvecklingsinsatser. Enligt

rapporten är det först vid anslagsfördelningen år

2005 som effekten för brukarna går att bedöma.

Regeringen avser därför att lämna ett nytt uppdrag

till Socialstyrelsen att följa upp landstingens

verksamheter för utskrivning av elektronisk

kommunikation samt effekterna för brukarna av de nya

reglerna.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år

2004 anvisa medel till anslaget 16:6 Bidrag till ut-

rustning för elektronisk kommunikation (yrkande 20).

Motionärerna hänvisar till att de i ett flertal år

föreslagit att en hjälpmedelsgaranti skall införas.

Den konkreta utformningen av hjälpmedelsgarantin

måste bli föremål för särskild utredning där

noggranna analyser och avvägningar görs. Enligt

motionärernas uppfattning finns det dock redan nu

anledning att pröva införandet av en statlig

hjälpmedelsgaranti omfattande de hjälpmedel som i

dagsläget finansieras med statliga anslag dvs.

bilstödet och bidrag till utrustning för elektronisk

kommunikation. Dessa anslag bör överföras till ett

nytt anslag betecknat statlig hjälpmedelsgaranti.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att anslaget bör bibehållas.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget

att slå samman anslaget med anslaget för bilstöd

till handikappade för att införa en statlig

hjälpmedelsgaranti. Motion So586 (m) yrkande 20

avstyrks därmed. Utskottet tillstyrker den

föreslagna medelsanvisningen.

Bilstöd till handikappade (16:7)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:7 Bilstöd till

handikappade. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare, med

hänvisning till att regeringen slutligen

tillkallat en utredare för att göra bl.a. en

översyn av regler och tillämpning för bilstöd

till personer med funktionshinder, avslå mo-

tioner om bilstödet. Jämför reservation 19

(m).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 196 000 000 kr

anvisas under anslag 16:7 Bilstöd till handikappade.

Syftet med anslaget är att lämna bidrag till

funktionshindrade personer och föräldrar med

funktionshindrade barn för anskaffning och

anpassning av motorfordon m.m. Bestämmelser om

bilstöd finns i lagen (1988:360) om handläggning av

ärenden om bilstöd till handikappade.

Riksförsäkringsverket och de allmänna

försäkringskassorna ansvarar för bilstödet. Stöd kan

lämnas i form av grundbidrag, inkomstprövat

anskaffningsbidrag och anpassningsbidrag. Från och

med den 1 juli 1995 kan, under vissa

förutsättningar, bidrag också lämnas till

körkortsutbildning till den som beviljats bilstöd.

Genom en förordningsändring under hösten 1997

begränsades utbetalningarna för bilstöd så att de

för respektive budgetår ryms inom ramen för de medel

som anslås.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år

2004 anvisa medel till anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade (yrkande 21). Som tidigare redovisats

vill motionärerna införa ett nytt anslag betecknat

statlig hjälpmedelsgaranti och överföra bl.a. före-

slagna medel för bilstödet till detta nya anslag.

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 16:7 Bilstöd till

handikappade anvisar 70 miljoner kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 20 delvis). Ett

yrkande med denna innebörd finns också i motion

So575 av andre vice talmannen Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) yrkande 2.

Övriga motioner

I motion So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) begärs

tillkännagivande om principerna för bilstödet

(yrkande 9) Motionärerna anser att den faktiska

funktionsnedsättningen skall utgöra grund för rätt

till bilstöd. Kan inte den funktionshindrade själv

framföra ett fordon skall familjemedlemmar eller

assistenter kunna fungera som chaufförer.

Motionärerna anser också att åldersgränserna skall

slopas.

I ytterligare sju motioner begärs tillkännagivanden

om bilstödet.

I motion So206 av Rolf Gunnarsson (m) begärs

tillkännagivande om en förändring av gällande

bestämmelser vad gäller bilstöd för handikappade.

Motionären anser att åldersgränsen vid 50 år måste

tas bort.

I motion So255 av Hans Backman (fp) begärs

tillkännagivande om att bidrag till bil även skall

kunna ges till handikappade personer som fyllt 50 år

och har sjuk- eller aktivitetsersättning.

I motion So347 av Sven Brus och Kenneth Lantz (båda

kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförts om att se över möjligheten att skyndsamt

förändra regelverket för bilstöd till

funktionshindrade. I motion So364 av Lars Gustafsson

(kd) framställs ett i stort likalydande yrkande.

I motion So475 av Jeppe Johnsson och Anita Sidén

(båda m) begärs tillkännagivande om en förändring av

vilka som är berättigade till bilstöd.

I motion So622 av Lennart Axelsson och Sonja

Fransson (båda s) begärs tillkännagivande om behovet

av en översyn av bilstödet för en mer långsiktig

lösning.

I motion So609 av Sonja Fransson och Lennart

Axelsson (båda s) begärs tillkännagivande om att vid

översynen av bilstödet beakta 65-årsgränsen.

Motionärerna anför att behovet av att leva ett

självständigt liv och att ha sociala kontakter inte

upphör när man fyller 65 år.

Aktuellt

Regeringen har helt nyligen tillkallat en särskild

utredare (dir. 2003:137) med uppgift att göra en

översyn av regler och tillämpning för bilstöd till

personer med funktionshinder samt lämna förslag till

ett effektivare och förbättrat system för bilstöd.

Enligt direktivet skall det nya stödet vara enkelt

att administrera. Vidare skall det möjliggöra god

kontroll och innehålla goda förutsättningar för

ansvarig huvudman att styra kostnaderna. Dessutom

skall utredaren i arbetets inledning genomföra en

fördjupad studie där kostnader för och nyttan av

färdtjänst respektive bilstöd jämförs och analyseras

utifrån ett individ- och samhällsperspektiv.

Utredaren skall därefter analysera och överväga

- vilka personer som bör omfattas av stödet,

-

- om bilstödet skall ha någon koppling till

förvärvsarbete eller inte,

-

- om uppdelningen av bilstödet i grund-,

anskaffnings- och anpassningsbidrag är

ändamålsenligt samt vilka möjligheter den en-

skilde skall ha att välja fordon,

-

- hur ett system för behovsbedömning av

bilanpassningen skall kunna upprättas, vilken

kompetens som bör knytas till detta, vem som bör

vara huvudman och vem som skall utöva tillsyn

över verksamheten,

-

- förändringar i organisation och ansvarsfördelning

för verksamheten,

-

- om man kan effektivisera och förbättra

administrationen och tillämpningen av stödet

genom att koncentrera handläggning av bil-

stödsärenden till ett mindre antal beslutenheter

samt

-

- övrig reglering av stödet.

-

Utredaren skall redovisa första delen av uppdraget senast den

31 maj 2004. Uppdraget i övrigt skall redovisas

senast den 31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte, som just redovisats, ställa sig

bakom förslaget att slå samman anslaget för bilstöd

till handikappade med anslaget för bidrag till

utrustning för elektronisk kommunikation för att

därigenom införa en statlig hjälpmedelsgaranti.

Motion So586 (m) yrkande 21 avstyrks därmed.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker motionerna So575

(fp) yrkande 2 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.

Utskottet välkomnar att regeringen slutligen

tillkallat en utredare för att göra en översyn av

regler och tillämpning för bilstöd till personer med

funktionshinder samt lämna förslag till ett

effektivare och förbättrat system för bilstöd. De

frågor som tas upp i motionerna omfattas av

direktivet. Motionerna So206 (m), So255 (fp), So347

(kd), So364 (kd), So475 (m), So609 (s) So622 (s)

samt So642 (kd) yrkande 9 är därmed i huvudsak

tillgodosedda.

Kostnader för statlig

assistansersättning (16:8)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:8 Kostnader

för statlig assistansersättning. Vidare bör

riksdagen avslå motioner med förslag till

ändringar avseende assistansreformen.

Utskottet hänvisar till att regeringen för

närvarande bereder direktiv för en bred,

parlamentarisk, översyn av lagen (1993:389)

om assistansersättning. Jämför reservation 20

(m, fp, kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 10 061 000 000 kr

anvisas under anslag 16:8 Kostnader för statlig

assistansersättning.

Statlig assistansersättning lämnas till

funktionshindrade personer som har behov av

personlig assistans för sin dagliga livsföring under

i genomsnitt mer än 20 timmar per vecka.

Anslaget disponeras av Riksförsäkringsverket. De

allmänna försäkringskassorna administrerar och

beslutar om ersättningen. Frågor om assistanser-

sättning regleras i lagen (1993:389) om

assistansersättning och i förordningen (1993:1091)

om assistansersättning. Rätten gäller för svårt

funktionshindrade personer som inte fyllt 65 år och

som bor i eget boende, servicehus eller hos familj

eller anhörig. Från och med den 1 januari 2001

gäller att personer som beviljats

assistansersättning före 65 års ålder får behålla

denna rätt även därefter.

Såväl antalet personer som beviljats

assistansersättning som antalet assistanstimmar har

ökat kraftigt sedan reformen infördes 1994.

Utgiftsökningen beror till största delen på att

antalet assistanstimmar per person och vecka ökat

väsentligt.

Vidare anförs i propositionen (s. 102) att

regeringen inom kort har för avsikt att tillsätta en

parlamentarisk utredning med uppgift se över lagen

(1993:389) om assistansersättning. Översynen skall

bl.a. avse hur lagen fungerat i praktiken, även

innefattande bemötandefrågor, personalförsörjningen,

hur den långsiktiga finansieringen kan se ut samt

analysera utgiftsutvecklingen.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslaget 16:8

Kostnader för statlig assistansersättning för år

2004 anvisar 1,9 miljarder kronor utöver vad

regeringen föreslagit (yrkande 22). Motionärerna

vill återföra det ekonomiska ansvaret för

assistansersättningens första 20 timmar till staten.

De anser att rätten till personlig assistent, även

under skoltid och vid vistelse på dagcenter, skall

återinföras samt att schabloniseringen av

assistansersättningen skall slopas. Rätten till

personlig assistans bör också omfatta

funktionshindrade i gruppboende. För detta avsätter

motionärerna ytterligare en miljard kronor samt vill

återföra 900 miljoner kronor av kommunernas

kostnader för de första 20 timmarna till staten.

I motion So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs tillkännagivande om att det ekonomiska

ansvaret för assistansreformen bör återföras till

staten (yrkande 4). Motionärerna anser att insatser

och stöd till funktionshindrade skall utföras

individuellt. Stödet skall riktas direkt till

enskilda människor och inte gå omvägen över

kommunen. Det ekonomiska ansvaret för

assistansersättningens 20 första timmar bör därför

återföras till staten.

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslaget 16:8 Kostnader för

statlig assistansersättning åtgärder anvisar 300

miljoner kronor utöver vad regeringen föreslagit

(yrkande 20 delvis). Ett yrkande med denna innebörd

finns också i motion So575 av andre vice talmannen

Kerstin Heinemann m.fl. (fp) yrkande 3.

I motion So209 av Anders G Högmark och Elizabeth

Nyström (båda m) begärs tillkännagivande om att på

prov införa en icke schabloniserad assistans-

ersättning.

Övriga motioner

I motion So575 av andre vice talmannen Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vad

som i motionen anförs om direktiven för utrednings-

arbete om assistansverksamhet m.m. (yrkande 4).

Motionärerna anför att statligt finansieringsansvar

och kvalitetsförbättring, i den utsträckning det

inte täcks av förra riksmötets beslut, bör beaktas i

direktiven för utredningsarbetet.

I motion So504 av Marita Aronson m.fl. (fp) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om att

funktionshindrade skall ha tillgång till personliga

assistenter även vid studier (yrkande 31).

Motionärerna anser att assistentens insatser behövs

för att ge eleven trygghet i att allt kring hans

eller hennes person fungerar så bra att övriga

krafter kan användas till att satsa på skolarbetet

eller i den pedagogiska leken.

I motion Ub391 av Håkan Larsson m.fl. (c) begärs

tillkännagivande om att låta vuxenutbildning vara

underlag för rätt till assistent enligt LSS (yrkande

20).

I motion So614 av Nils-Göran Holmqvist m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om en översyn av regelverket för

personlig assistans enligt lagen om assistanser-

sättning (LASS). Motionärerna lyfter därvid särskilt

fram dels assistansersättningens nivå då assistansen

utförs av föräldrar eller make, dels personlig assi-

stans som vård i livets slutskede.

I motion So627 av Eva Arvidsson m.fl. (s) begärs

tillkännagivande om personlig assistans.

Motionärerna anför att insatser som i dag ges i

kommunal regi, t.ex. gruppboenden, ibland skulle

kunna ersätta personlig assistans och ge högre

kvalitet för brukaren. Detta bör tas i beaktande vid

en översyn av LASS, anförs det.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade senast motionsyrkanden rörande

statlig assistansersättning i betänkande

2002/03:SoU1, vartill hänvisas. Utskottet anförde då

bl.a. följande (s. 68 f.)

Utskottet står fast vid bedömningen att

assistansreformen har inneburit ökad valfrihet,

större inflytande och bättre livskvalitet för

många svårt funktionshindrade personer. Lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) syftar till att främja

jämlika levnadsvillkor och full delaktighet i

samhällslivet för de personer som omfattas av la-

gen. Målen för verksamheten skall vara att den

enskilde får möjlighet att leva som andra trots

sitt funktionshinder (5 § LSS). Såväl antalet

personer som beviljats assistansersättning som

antalet assistanstimmar har ökat kraftigt sedan

reformen infördes 1994. Utskottet noterar att

regeringen räknar med en fortsatt ökning

framöver. - - -

Utskottet anser att tiden nu är mogen för en

kartläggning och analys av hur tillämpningen ser

ut vad gäller makars och sambors gemensamma

ansvar för hem och hushåll när den ene är

funktionshindrad och har rätt till personlig

assistans. Det behövs också en kartläggning och

analys av hur barns rätt till personlig assistans

utvecklats i tillämpningen. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med en redovisning av

resultaten i dessa båda avseenden samt om det

behövs även med förslag till åtgärder.

Utskottet anser det också angeläget att belysa

situationen för psykiskt funktionshindrade. 1995

års psykiatrireform syftade till att förbättra

psykiskt funktionshindrade personers situation i

samhället genom att bl.a. stimulera utbyggnaden

av bostäder och utveckla dagliga verksamheter.

Genom reformen tydliggjordes kommunernas ansvar

för boende, sysselsättning, m.m. för gruppen

psykiskt funktionshindrade. Utskottet står fast

vid sin bedömning att psykiatrireformen varit i

huvudsak positiv för psykiskt funktionshindrade

personer. Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen

(2001:453) skall socialnämnden verka för att

människor som av fysiska, psykiska eller andra

skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring

får möjlighet att delta i samhällets gemenskap

och att leva som andra. Socialnämnden skall bl.a.

medverka till att den enskilde får en meningsfull

sysselsättning.

Utskottet anser att det finns skäl att nu

kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses.

Utskottet anser det också värdefullt att

kartlägga och analysera huruvida psykiskt

funktionshindrade får daglig verksamhet enligt

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Regeringen bör, även i dessa

båda avseenden, återkomma till riksdagen med en

redovisning av resultaten och med förslag till

åtgärder.

Med delvis bifall till ett antal motioner föreslog

utskottet att riksdagen skulle ge regeringen till

känna vad som anförts ovan. Riksdagen följde

utskottet. Vidare avstyrkte utskottet bifall till

ett antal motioner rörande bl.a. statligt

kostnadsansvar för assistansersättningen. Även där

följde riksdagen utskottet (res. m, fp, kd och c).

Utskottet har därefter i betänkande 2002/03:SoU19

Översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning

föreslagit riksdagen att regeringen skall ges till

känna att utskottet anser att tiden nu är mogen för

en bred översyn av lagen (1993:389) om assi-

stansersättning (LASS). Utskottet ansåg att

översynen bl.a. skall avse hur lagen har fungerat i

praktiken, även innefattande bemötandefrågor,

personalförsörjningen och hur den långsiktiga

finansieringen skall se ut. Det uttalades vidare som

utskottets mening att översynen skall göras av en

parlamentarisk utredning (s.y. m, fp, kd, och c).

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:193) .

Utskottets ställningstagande

Utskottet finner den föreslagna medelsanvisningen

väl avvägd och ställer sig inte bakom motionsförslag

om bl.a. att överföra det ekonomiska kostnadsan-

svaret för de 20 första timmarna till staten.

Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna

medelsanvisningen och avstyrker motionerna So209

(m), So487 (m) yrkande 4, So575 (fp) yrkande 3 So586

(m) yrkande 22 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis.

Utskottet har erfarit att regeringen, mot bakgrund

av utskottets initiativ och riksdagens

tillkännagivande (2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193),

för närvarande bereder direktiven för en bred,

parlamentarisk, översyn av lagen (1993:389) om

assistansersättning. Något ytterligare initiativ

från riksdagens sida behövs inte. Motionerna, So504

(fp) yrkande 31, So575 (fp) yrkande 4, So614 (s),

So627 (s) samt Ub391 (c) yrkande 20 avstyrks.

Handikappombudsmannen (16:10)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 16:10

Handikappombudsmannen. Riksdagen bör därmed

avslå ett motionsyrkande om att inte anvisa

medel till anslaget.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 18 682 000 kr

anvisas under anslag 16:10 Handikappombudsmannen.

Handikappombudsmannen (HO) har till uppgift att

bevaka frågor som angår funktionshindrade personers

rättigheter och intressen. HO skall arbeta med

uppföljning och utvärdering och kan ge enskilda stöd

och hjälp att få sina rättigheter och intressen

tillgodosedda. En viktig del i HO:s arbete är att i

Sverige bevaka efterlevnaden av FN:s standardregler

om delaktighet och jämlikhet för personer med

funktionshinder. HO har också i uppgift att bevaka

lagen (1999:132) om förbud mot diskriminering i

arbetslivet på grund av funktionshinder och lagen

(2001:1286) om likabehandling av studenter i

högskolan samt lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering. HO kan även föra talan i domstol för

enskilda som anser sig diskriminerade.

Genom den nya lagen (2003:307) om förbud mot

diskriminering har skyddet mot diskriminering av

funktionshindrade utvidgats till att gälla nya sam-

hällsområden, t.ex. arbetsmarknadspolitisk

verksamhet, start eller bedrivande av

näringsverksamhet, yrkesutövning samt yrkesmässigt

tillhandahållande av varor, tjänster och bostäder.

För dessa ändamål förstärks Handikappombudsmannens

anslag med 1 miljon kronor för 2003 i enlighet med

förslag på tilläggsbudget samt med 1,5 miljoner

kronor för 2004 och fr.o.m. 2005 med 1 miljon

kronor.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen avslår förslaget att för år

2004 anvisa medel till anslag 16:10 Handikappom-

budsmannen (yrkande 23). I samband med riksdagens

behandling av diskrimineringslagarna framförde

motionärerna förslaget att slå ihop flera olika

ombudsmannaverksamheter, varav handikappombudsmannen

var en, till en enda myndighet. Motionärerna

vidhåller denna ståndpunkt och anser att medel till

en samlad ombudsmannamyndighet bör anvisas under

utgiftsområde 14. Således bör något anslag till

handikappombudsmannen inte tilldelas under

utgiftsområde 9.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade ett likalydande yrkande vid

fjolårets budgetbehandling, betänkande 2002/03:SoU1.

Utskottet konstaterade att den parlamentariska

kommitté som bl.a. har till uppdrag att överväga en

eventuell sammanslagning av uppgifter och

ansvarsområden för de olika ombudsmännen och över-

väga en eventuell sammanslagning av dessa skall

redovisa resultatet av sitt arbete senast den 1

december 2004. Utskottet ansåg att kommitténs

förslag borde avvaktas. Den föreslagna

medelsanvisningen tillstyrktes och motionsyrkandet

avstyrktes.

Från Näringsdepartementet har inhämtats att den

ovan beskrivna parlamentariska kommittén har

erhållit tilläggsdirektiv omfattande nya arbetsupp-

gifter och att i samband därmed tiden för när

uppdraget skall redovisas har flyttats fram till den

1 juli 2005 (dir. 2003:69).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller att den parlamentariska

kommitténs arbete bör avvaktas. Utskottet

tillstyrker den föreslagna medelsanvisningen och

avstyrker motion So586 (m) yrkande 23.

ingav anslagsnivå för 2004-2006, förstöd till handikappade

bildningsstöd

Bostadsstöd till funktionshindrade (16:11,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 16:11 Bostadsstöd till

funktionshindrade.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som

anförs i motionen till utgiftsområde 9 för år 2004

anvisar ett nytt anslag, 16:11 Bostadsstöd till

funktionshindrade, om 80 miljoner kronor (yrkande

24). För att undvika ett ökat socialbidragsberoende

för funktionshindrade och för att underlätta för

kommunerna ekonomiskt anser motionärerna att ett

särskilt bostadsstöd för funktionshindrade bör

inrättas.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat likalydande yrkanden vid

budgetbehandlingen under flera år, senast i

betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet har hittills inte

funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare uppfattning och

finner inte skäl att föreslå ett nytt anslag. Motion

So586 (m) yrkande 24 avstyrks.

Hjälpmedelsgaranti (16:12, förslag

till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå ett motionsyrkande med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 16:12 Hjälpmedelsgaranti. Vidare bör

riksdagen avslå ett motionsyrkande om att

utreda införandet av en hjälpmedelsgaranti.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen i enlighet med vad som

anförs i motionen till utgiftsområde 9 för år 2004

anvisar ett nytt anslag, 16:12 Hjälpmedelsgaranti,

om 236 794 000 kr (yrkande 25). Som tidigare

redovisats vill motionärerna slå samman resurserna

under anslag 16:6 Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation och 16:7 Bilstöd till

handikappade till ett nytt stöd - en

hjälpmedelsgaranti.

I motion So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs att regeringen lägger fram förslag om att

utreda införandet av en hjälpmedelsgaranti (yrkande

3). Motionärerna anför att kostnaden för en

hjälpmedelsgaranti kommer att kräva ytterligare

resurser och att den bör byggas ut stegvis. Den kon-

kreta utformningen av hjälpmedelsgarantin bör bli

föremål för en särskild utredning där noggranna

analyser och avvägningar görs. Inte minst är det,

enligt motionärerna, problematiskt att det saknas

sammanhållna genomgångar av hjälpmedelsverksamheten,

vilken i dagsläget är spridd på många huvudmän.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade senast en motion med begäran om

att slå ihop anslaget Bidrag till utrustning för

elektronisk kommunikation och anslaget Bilstöd för

handikappade till ett nytt anslag,

Hjälpmedelsgaranti, i betänkande 2002/03: SoU1 (s.

72 f.). Utskottet vidhöll sin tidigare ståndpunkt

och avstyrkte motionen. Den tidigare ståndpunkten

innefattar att det inte finns realistiska förut-

sättningar för en hjälpmedelsgaranti. Utskottet har

i samband med behandling av motionsyrkanden om en

hjälpmedelsgaranti, samma betänkande som ovan, även

hänvisat till att regeringen tillkallat en särskild

utredare för att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet (dir. 2001:81). Utredaren har

därefter erhållit tilläggsdirektiv om att även se

över det nuvarande systemet för arbetshjälpmedel

(dir. 2002:20).

Från Socialdepartementet har inhämtats att

utredaren på hjälpmedelsområdet har erhållit

förlängd tid till den 15 juni 2004 att redovisa sitt

uppdrag (dir. 2003:111).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare ståndpunkt och

avstyrker därmed förslaget att slå ihop anslaget

Bidrag till utrustning för elektronisk kommunikation

och anslaget Bilstöd för handikappade till ett nytt

anslag för en statlig hjälpmedelsgaranti. Motion

So586 (m) yrkande 25 avstyrks således.

Utskottet erinrar om att en särskild utredare har

i uppdrag att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder.

Uppdraget skall redovisas senast den 15 juni 2004.

Riksdagen bör inte föregripa kommande förslag på

området. Motion So487 (m) yrkande 3 avstyrks därför.

Tillgänglighetsreform (16:13,

förslag till nytt anslag)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden med

förslag om att anvisa medel till ett nytt

anslag, 16:13 Tillgänglighetsreform.

Motion med anslagseffekt budgetåret 2003

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen till anslag 16:13

Tillgänglighetsreform anvisar 500 miljoner kronor

(yrkande 20 delvis).

Ett yrkande med denna innebörd finns också i motion

So575 av andre vice talmannen Kerstin Heinemann

m.fl. (fp) yrkande 1.

Tidigare behandling

Utskottet behandlade likalydande motioner i

betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet anförde då

följande (s. 75):

Utskottet vidhåller sin tidigare bedömning att

insatser behövs för att förbättra

tillgängligheten i vardagsmiljön och att

utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för

alla måste påskyndas. Utskottet vill dock än en

gång understryka att ansvars- och

finansieringsprincipen ligger fast. Utskottet kan

därmed inte ställa sig bakom förslaget om att

inrätta ett särskilt anslag för en

tillgänglighetsreform. Motionerna - - - avstyrks.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har inte ändrat uppfattning vad beträffar

frågan om att inrätta ett särskilt anslag för en

tillgänglighetsreform. Motionerna So575 (fp) yrkande

1 och Fi240 (fp) yrkande 20 delvis avstyrks därför.

Övrig medelsanvisning

Regeringens förslag till medelsanvisning till 16:9

Statens institut för särskilt utbildningsstöd har

inte mött någon erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelstilldelningen. Utskottet tillstyrker de sniv

2004-2006, för

Politikområde Äldrepolitik

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken (17:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken. Riksdagen bör därmed avslå

motionsyrkanden om annan medelsanvisning till

anslaget. Riksdagen bör vidare bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 29 946 000 kr

anvisas under anslag 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken.

Vidare föreslås att riksdagen bemyndigar

regeringen att under 2004 för ramanslag 17:1

Stimulansbidrag och åtgärder inom äldrepolitiken

ingå ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 10 000 000

kr efter 2004.

Anslaget omfattar vissa insatser inom äldreområdet

i enlighet med riksdagens beslut med anledning av

regeringens proposition Nationell handlingsplan för

äldrepolitiken (prop. 1997/98:113). Från och med år

2001 omfattar anslaget även bidrag till

pensionärsorganisationerna.

Handlingsplanen genomfördes under perioden

1999-2001. Bland annat beviljades stimulansbidrag

för uppbyggnad och utveckling av 15 regionala

forsknings- och utvecklingscentrum. Därefter har

ytterligare tre FoU-centrum etablerats. Fortsatt

stöd utgår till verksamheten åren 2002-2004 med 20

miljoner kronor per år.

I samband med riksdagens behandling av den

nationella handlingsplanen för äldrepolitiken

beslutades att bidrag skulle utgå för utveckling av

longitudinella områdesdatabaser. Satsningen syftar

till att beskriva och över tiden följa de äldres

hälsa, funktionsförmåga och behov av vård och

omsorg. Fyra huvudmän har beviljats medel för

uppbyggnad av longitudinella databaser.

I budgetpropositionen framhålls att en effektiv

tillsyn är viktig för att snabbt kunna uppmärksamma

och påpeka brister inom äldreomsorgen samt för att

kunna bidra till kunskaps- och metodutveckling inom

området. Det är också angeläget att tillsynens roll

och innehåll utvecklas i takt med förändrade krav

och behov. Regeringen påpekar att tillsynen nyligen

har förstärkts genom att medel (46 miljoner kronor)

har utgått till länsstyrelserna för anställning av

uppemot 100 äldreskyddsombud. Medel har också

tillförts Socialstyrelsens tillsyn. Regeringen avser

att medverka till en fortsatt utveckling av

tillsynen. Det är bl.a. angeläget att samarbetet

mellan de båda tillsynsmyndigheterna ytterligare kan

utvecklas.

Regeringen anför vidare att kvaliteten inom

äldreomsorgen systematiskt och fortlöpande måste

utvecklas och säkras. Regeringen har inom ramen för

den nationella handlingsplanen för hälso- och

sjukvården gett Socialstyrelsen i uppdrag att

utveckla metoder och system för

informationsöverföring mellan huvudmännen samt

bättre verksamhetsuppföljning inom vården. Arbetet

skall bedrivas i samverkan med Landstingsförbundet

och Svenska Kommunförbundet. Syftet är att åstad-

komma en mer allsidig och tillförlitlig beskrivning

av vården och omsorgen om äldre. Regeringen anser

att det är angeläget att Socialstyrelsens normerande

roll tydliggörs och stärks och har därför beslutat

att myndigheten skall utveckla sin normering inom

områden där det finns behov av statlig vägledning.

I propositionen redovisas en rad åtgärder som

regeringen har initierat för att få underlag för

fortsatta åtgärder när det gäller brister och

tillkortakommanden inom vård och omsorg om äldre (s.

123 f.). Bland annat nämns att den parlamentariska

äldreberedningen SENIOR 2005 lämnar sitt

slutbetänkande i november 2003 samt att utredningen

med uppdrag att analysera och överväga hur vården

och omsorgen för äldre människor skall organiseras i

framtiden, Äldrevårdsutredningen, lämnar sitt

slutbetänkande i början av 2004. Regeringen har

inlett diskussioner med företrädare för

kommunförbunden om möjligheterna att utveckla bl.a.

kvaliteten och tillgängligheten i vård och omsorg.

Målsättningen är att etablera ett långsiktigt

samarbete kring angelägna frågor.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen under anslag 17:1 Stimulansbidrag och

åtgärder inom äldrepolitiken anvisar 70 miljoner

kronor utöver vad regeringen föreslagit (yrkande 20

delvis).

Samma yrkande framställs i motion So572 av Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) (yrkande 5). Enligt

motionärerna bör de statliga stimulansbidragen, vid

sidan av fortsatt utveckling av anhörigstödet och

förbättrade förhållanden när det gäller vård på

andra språk än svenska, användas för att underlätta

införandet av omsorgsgarantier, äldreombudsmän och

äldrevårdscentrum. En kommunal omsorgsgaranti skall

omfatta rätten till medicinsk kompetens, till ett

värdigt omhändertagande, till väl fungerande

hemtjänst och färdtjänst samt till rätt hjälpmedel i

rätt tid. Omsorgsgarantin skall också ge valfrihet

när det gäller boende och hemtjänst. Motionärerna

anser att äldreombudsmän bör finnas i alla kommuner.

Till äldreombudsmannen skall äldre eller deras

anhöriga kunna vända sig med frågor och klagomål och

för att få information. Syftet är att öka den äldres

och de närståendes inflytande samt att förebygga

brister inom äldreomsorgen. Medicinska

expertresurser för äldre kan inte finnas i varje

kommun eller stadsdel utan bör enligt motionärernas

mening samlas i äldrevårdscentrum i samarbete mellan

kommuner och landsting. I äldrevårdscentrumet skall

det finnas tillgång till bl.a. geriatriker,

specialister i äldrepsykiatri och reumatologi samt

rehabiliteringsteam. I motionen begärs ett

tillkännagivande om att uppbyggnaden av

äldrevårdscentrum bör tas upp i de årliga

överläggningarna och avtalen med Landstingsförbundet

(yrkande 6).

Tidigare behandling m.m.

I betänkande 2002/03:SoU9 Äldrepolitiken -

Uppföljning av den nationella handlingsplanen och

förslag angående kommunernas äldreomsorg behandlade

utskottet senast en motion (fp) om att använda

statliga stimulansbidrag för kommunala

omsorgsgarantier, äldreombudsmän och

äldrevårdscentrum (s. 27 f.). Utskottet betonade

inledningsvis att kvaliteten inom äldreomsorgen

systematiskt och fortlöpande skall utvecklas och

säkras. Det konstaterades att en bestämmelse om

detta finns i 3 kap. 3 § socialtjänstlagen

(2001:453) samt att Socialstyrelsen med stöd av

nämnda lag har utfärdat föreskrifter och allmänna

råd om kvalitetssystem inom omsorgerna om äldre och

funktionshindrade. Utskottet anförde vidare att det

är angeläget att kommunerna aktivt arbetar vidare

med att utveckla kvalitetssäkringssystem för

äldreomsorgen. Socialstyrelsen, som på regeringens

uppdrag följt upp kommunernas arbete på området, har

dragit slutsatsen att de flesta kommuner är mycket

engagerade i arbetet med att utveckla kvaliteten,

men att man har kommit olika långt. Utskottet

välkomnade därför att Socialstyrelsen tagit

initiativ till ett utvecklingsarbete för att

utveckla, prova och utvärdera en metod för lokal

verksamhetsuppföljning som ger allsidigare och

tillförlitligare beskrivning av vården och omsorgen

om äldre. Utskottet förklarade sig inte vara berett

att föreslå några minimikrav eller fastställa någon

värdighets- eller trygghetsgaranti och avstyrkte

bl.a. denna motion (res. fp).

Den parlamentariska äldreberedningen SENIOR 2005 har

nyligen avlämnat sitt slutbetänkande Äldrepolitik

för framtiden (SOU 2003:91). I betänkandet föreslås

bl.a. åtgärder för att tydliggöra och säkerställa

det offentliga åtagandet för vård och omsorg om

äldre människor.

Vid sammanträde den 28 oktober 2003 tog utskottet

emot en uppvaktning av företrädare för Stiftelsen

Stockholms läns Äldrecentrum. Uppvaktningen

föranleddes av regeringens förslag att för 2004

tillfälligtvis minska bidraget under anslaget till

verksamheten med longitudinella databaser.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens uppfattning att

kvaliteten inom äldreomsorgen systematiskt och

fortlöpande måste utvecklas och säkras. Utskottet

ser positivt på Socialstyrelsens uppdrag när det

gäller informationsöverföring och verksamhetsupp-

följning inom vården, vilket syftar till att åstad-

komma en mer allsidig och tillförlitlig beskrivning

av vården och omsorgen om äldre. Förslag till andra

åtgärder på området har nyligen lämnats av

äldreberedningen SENIOR 2005 och ytterligare

underlag för fortsatta insatser väntas inom kort,

bl.a. från Äldrevårdsutredningen. Utskottet

instämmer vidare med regeringen i att det är viktigt

med en effektiv tillsyn och ser därför positivt på

satsningen med de nyligen inrättade

äldreskyddsombuden vid länsstyrelserna. Utskottet,

som inte heller nu kan ställa sig bakom några

minimikrav eller någon värdighets- eller

trygghetsgaranti på området, betonar åter igen att

det inte finns något hinder mot att inrätta

kommunala äldreombudsmän för de kommuner som önskar

det.

Utskottet tillstyrker därmed den föreslagna

medelsanvisningen till anslaget och avstyrker

motionerna Fi240 (fp) yrkande 20 delvis och So572

(fp) yrkandena 5 och 6.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under år 2004, för

ramanslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken, ingå ekonomiska förpliktelser som

inklusive tidigare gjorda åtaganden medför utgifter

på högst 10 000 000 kr efter 2004.

Politikområde Socialtjänstpolitik

Bidrag till utveckling av socialt

arbete m.m. (18:1)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 18:1 Bidrag till

utveckling av socialt arbete m.m. Riksdagen

bör därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Riksdagen bör

även avslå en motion om att ändra reglerna om

Socialstyrelsens bidrag till ideella

organisationer på området. Utskottet hänvisar

till pågående beredning i Regeringskansliet.

Vidare bör riksdagen avslå motionsyrkanden om

kommunalt stöd till kvinno- respektive

mansjourer samt om Rikskvinnocentrum. Jämför

reservationerna 21 (fp), 22 (v, mp) och 23

(m, kd, c).

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 72 378 000 kr

anvisas under anslag 18:1 Bidrag till utveckling av

socialt arbete m.m.

Anslaget omfattar medel till utveckling av ung-

doms- och missbrukar-vården och till kunskaps-

utveckling inom socialtjänsten, medel för utveckling

av den sociala välfärdsstatistiken, bidrag till

organisationer som arbetar för utsatta barn och

deras familjer eller för att motverka våld mot

kvinnor och barn samt medel för andra insatser i

syfte att motverka våld mot kvinnor. Anslaget

omfattar även medel till insatser för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i

Sverige.

Enligt regeringen har frivilligorganisationer en

viktig uppgift att fylla både när det gäller att

förebygga våld och att skydda utsatta kvinnor.

Staten stöder ekonomiskt kvinnojourer och andra

organisationer som arbetar för att motverka våld mot

kvinnor, främst kvinnojourernas två

riksorganisationer. Under 2002 har 7 miljoner kronor

i engångsanslag fördelats till kvinnojourer för

projekt riktade till kvinnor med invandrarbakgrund,

kvinnor med missbruksproblem och kvinnor med

funktionshinder. Regeringen avsätter ytterligare

9 miljoner kronor till kvinno- och mansjourernas

verksamhet fr.o.m. 2004. Regeringen påpekar att det

för att långsiktigt förebygga mäns våld mot kvinnor

behövs förebyggande och rehabiliterande insatser

också för män som slår. En utvärdering skall göras

av de myndighetsuppdrag som gavs i samband med

Kvinnofridsreformen. Utvärderingen kommer enligt

regeringens bedömning att utgöra ett viktigt

underlag för fortsatta överväganden om åtgärder för

att ytterligare stärka insatserna för utsatta

kvinnor.

Regeringen har sedan tillkomsten av

Rikskvinnocentrum lämnat stöd till verksamheten. År

2003 uppgick stödet till sammanlagt 3,2 miljoner

kronor. Regeringen avsätter för budgetåret 2004 9,2

miljoner kronor till Rikskvinnocentrums verksamhet.

Enligt regeringen skall en utredare se över formerna

för en ombildning av Rikskvinnocentrum till ett

nationellt institut för att sprida kunskap och

utveckla metoder när det gäller att motverka våld

mot kvinnor. Utredningen skall bedrivas med

målsättningen att Rikskvinnocentrum skall kunna

omvandlas till ett institut under budgetåret 2004.

Regeringen har beslutat att avsätta 20 miljoner

kronor på tilläggsbudget i samband med 2003 års

ekonomiska vårproposition för att stimulera

inrättande av skyddat boende m.m. för flickor och

unga kvinnor som har utsatts för eller riskerar att

utsättas för s.k. hedersrelaterat våld. Andra

åtgärder syftar till att höja kunskapen och

medvetenheten kring problemet på statlig, regional

och kommunal nivå. Också pojkars och unga mäns

situation skall uppmärksammas.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion Fi240 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2004 till anslag 18:1

Bidrag till utveckling av socialt arbete m.m.

anvisar 10 miljoner kronor mer än regeringen

föreslagit (yrkande 20 delvis).

I motion Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) begärs

ett tillkännagivande om stöd till organisationer som

arbetar med att hjälpa flickor och kvinnor som

utsätts för hedersrelaterade brott (yrkande 7).

Vidare begärs ett tillkännagivande om samverkan

mellan kommuner och ideella kvinnojourer (yrkande

37). Enligt motionärerna är det angeläget att

kvinnojourerna kan arbeta utan ständiga

finansieringsproblem samt att anslagen är

kontinuerliga. I motionen anges att Folkpartiet

liberalernas förslag under anslag 18:1 avser stöd

till kvinnojourerna.

I motion So589 av Tina Acketoft och Torkild

Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om att

öka det ekonomiska stödet till landets kvinnojourer

genom omfördelning av bidrag (yrkande 1).

I motion So498 av Viviann Gerdin och Birgitta Sellén

(c) begärs ett tillkännagivande om att

kvinnojourernas ekonomiska stöd från staten räknas

upp (yrkande 1). Motionärerna anser att staten måste

ta ett större ekonomiskt ansvar för misshandlade och

hotade kvinnor när kommunerna sviktar i sitt stöd.

Övriga motioner

I motion Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om Rikskvinnocentrum

(yrkande 10). Enligt motionärerna bör de kunskaper

och erfarenheter om våld mot kvinnor som RKC

erhållit på olika sätt spridas till sjukvården i

hela landet. I motionen begärs också ett

tillkännagivande om att ökade resurser bör ges till

mansjourer (yrkande 11).

I motion So589 av Tina Acketoft och Torkild

Strandberg (fp) begärs ett tillkännagivande om att

verka för en större förståelse hos sociala

myndigheter för betydelsen av de fristående

kvinnojourernas arbete (yrkande 2).

I motion Sf402 av Sven Brus m.fl. (kd) begärs ett

tillkännagivande om stöd till kvinnojourernas

arbete, särskilt mot bakgrund av deras kunskap och

erfarenhet av utsatta flickor i patriarkala familjer

(yrkande 21).

I motion So419 av Camilla Sköld Jansson m.fl. (v)

yrkas att riksdagen begär att regeringen kartlägger

tillgången på kvinnojourer i landets kommuner med

målsättningen att säkra alla kvinnors rätt och

möjlighet att uppsöka kvinnojourer antingen i den

egna kommunen eller i grannkommunen (yrkande 9).

I motion Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om att kommunerna bör

rekommenderas att ta ett större ansvar för

kvinnojourerna (yrkande 7).

I motion So330 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Susanne Eberstein (s) begärs ett tillkännagivande om

vad i motionen anförs om kvinnojourer. Motionärerna

anser att staten bör verka för en översyn av

kvinnojourernas verksamhet i syfte att upprätthålla

en hög kvalitet och göra verksamheten regelbunden.

Eftersom kvinnojourerna i stort sett är beroende av

frivilliga krafter saknas kontinuitet i

verksamheten, anförs det.

I motion So496 av Carina Ohlsson och Hans Hoff (s)

begärs ett tillkännagivande om våldsutsatta kvinnors

och barns rätt till stöd, skydd och behandling

(yrkande 1). I motionen begärs även ett

tillkännagivande om vikten av jämnare och bättre

arbetsvillkor för kvinnojourer (yrkande 2).

Regeringen bör uppmärksamma frågan i sina kontakter

med kommunerna och Kommunförbundet, anförs det.

I motion So243 av Jeppe Johnsson (m) begärs ett

tillkännagivande om att reglerna för

Socialstyrelsens bidrag till ideella organisationer

bör ändras. För att vara berättigad till bidrag

måste en organisation vara organiserad enligt

traditionell demokratisk föreningsordning.

Motionären vänder sig mot att reglerna utesluter

Frälsningsarmén från att erhålla bidrag.

Tidigare behandling m.m.

Motioner om stöd till kvinno- och mansjourer och om

Rikskvinnocentrum har utskottet behandlat vid flera

tillfällen, senast i betänkande 2002/03:SoU1 (s. 78

f.). Utskottet betonade åter att det arbete som

kvinnojourerna utför är av stort värde och att

jourerna utgör ett mycket betydelsefullt komplement

till socialtjänstens verksamhet på området.

Utskottet påpekade att anslaget under då innevarande

år hade tillförts ytterligare 10 miljoner kronor för

utveckling av kvinnojourernas verksamhet. Utskottet

vidhöll dock att den omständigheten att det statliga

stödet till kvinnojourerna har ökat inte får leda

till ett minskat kommunalt engagemang. Även

fortsättningsvis bör kommunerna ha det primära

ansvaret för att stödja kvinnojourerna. Utskottet

anförde att även mansjourer kan bidra till att

motverka våld och hot mot kvinnor. Utskottet såg

självklart positivt på att kommunerna ger stöd även

till dessa verksamheter. Motionerna ansågs i

huvudsak tillgodosedda (res. v).

I betänkandet behandlades även en motion om

Rikskvinnocentrum. Utskottet delade regeringens

bedömning att Rikskvinnocentrum fyller en viktig

funktion när det gäller att motverka våld mot

kvinnor och såg därför positivt på att medel inom

anslaget bidrar till finansieringen av verksamheten.

Med hänvisning till att Rikskvinnocentrum har ett

nationellt uppdrag att bl.a. fungera som rådgivande

resurs för andra sjukvårdsenheter i landet samt att

utbilda sjukvårdspersonal och andra

personalkategorier som möter våldsutsatta kvinnor

ansågs motionen i fråga i huvudsak tillgodosedd.

Enligt Socialstyrelsens årliga rapport till

regeringen om statsbidrag till

frivilligorganisationer inom det sociala området för

verksamhetsåret 2002 fördelades drygt 9 miljoner

kronor till kvinnojourernas två riksorganisationer,

ROKS och SKR, samt 150 000 kr till två

mansorganisationer som motverkar våld mot kvinnor.

Beloppen är 90 000 kr större respektive 350 000 kr

mindre än bidragen för verksamhetsåret 2001.

Enligt förordningen (1998:1814) om statsbidrag till

vissa organisationer inom det sociala området får

Socialstyrelsen lämna statsbidrag till ideella

organisationer som bedriver frivilligt arbete inom

områdena alkohol och narkotika, utsatta barn och

deras familjer eller våld mot kvinnor. En av

förutsättningarna för statsbidrag är att

organisationen är demokratiskt organiserad (2 § 3).

Statsrådet Morgan Johansson besvarade den 25 juni

2003 skriftliga frågor bl.a. om en ändring av

bidragsdirektiven till Socialstyrelsen så att de

inte hindrar ideella organisationer med social

verksamhet, som Frälsningsarmén, att få bidrag

(2002/03:1131 och 1145). Statsrådet anförde bl.a.

följande:

Det nuvarande statsbidragssystemet för frivilliga

organisationer på det sociala området regleras i

förordningen (1998:1814) om statsbidrag till

vissa organisationer inom det sociala området och

har tillämpats sedan 1999. Regeringen har i

regleringsbrevet för 2002 givit Socialstyrelsen i

uppdrag att utvärdera tillämpningen av

förordningen sedan ikraftträdandet och lämna

förslag till eventuella förändringar om

intentionerna med bidragen inte uppfylls.

Socialstyrelsen har den 28 maj 2003 redovisat

uppdraget till regeringen och där föreslagit att

regeringen överväger möjligheterna att förändra

regelsystemet så att fler organisationer blir

berättigade att söka medel. Samtidigt säger

Socialstyrelsen också att utan avsevärt större

anslagsram medför en "öppning" av systemet att

ett flertal av de organisationer som nu får

bidrag skulle komma att få vidkännas betydande

neddragningar. Detta är enligt Socialstyrelsen

inte acceptabelt då verksamheterna i många fall

skulle komma att äventyras.

Socialstyrelsens utvärdering av tillämpningen

av nuvarande regelsystem och förslag till

förändringar har nyligen överlämnats till

regeringen och bereds för närvarande inom

Regeringskansliet. Innan denna beredning är

färdig är jag inte beredd att redovisa vilka

åtgärder jag ämnar vidta. Jag anser emellertid

att staten också i fortsättningen bör ställa krav

på en demokratisk struktur. Det är rimligt att

kräva att medborgarna har en möjlighet att

engagera sig i och utöva inflytande över de

organisationer som får organisationsbidrag av

skattemedel.

Utskottets ställningstagande

Utskottet, som med tillfredsställelse noterar att

regeringen avsätter ytterligare 9 miljoner kronor

till kvinno- och mansjourernas verksamhet fr.o.m.

2004, har inget att erinra mot den föreslagna

medelsanvisningen. Motionerna Fi240 (fp) yrkande 20

delvis, Ju479 (fp) yrkandena 7 och 37, So498 (c)

yrkande 1 och So589 (fp) yrkande 1 avstyrks därmed.

Såsom utskottet framhållit vid upprepade tillfällen

utför kvinnojourerna ett mycket värdefullt arbete

med stor betydelse som komplement till

socialtjänstens verksamhet på området. Utskottet

vill också åter betona att den omständigheten att

det statliga stödet till kvinnojourerna ökat under

de senaste åren inte får leda till att kommunernas

ekonomiska engagemang minskar. Det är kommunerna som

även i fortsättningen bör ha det primära ansvaret

för att stödja kvinnojourerna. Utskottet vidhåller

också att det självklart är positivt att kommunerna

ger stöd även till mansjourer. Motionerna Ju443 (m)

yrkande 11, Sf402 (kd) yrkande 21, So330 (s), So419

(v) yrkande 9, So496 (s) yrkandena 1 och 2, So589

(fp) yrkande 2 och Ub271 (mp) yrkande 7 får anses i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhåller att Rikskvinnocentrum fyller en

viktig funktion när det gäller att motverka våld mot

kvinnor och ser positivt på att medel inom anslaget

bidrar till finansieringen av verksamheten.

Utskottet kan konstatera att regeringen avsätter

ytterligare 6 miljoner kronor till Rikskvinnocentrum

i syfte att under 2004 omvandla centrumet till ett

nationellt institut för att sprida kunskap och

utveckla metoder när det gäller att motverka våld

mot kvinnor. Motion Ju443 (m) yrkande 10 får därmed

anses i huvudsak tillgodosedd.

Socialstyrelsens utvärdering av hur de nuvarande

reglerna för statsbidrag till

frivilligorganisationer på det sociala området

tillämpas är för närvarande under beredning i

Regeringskansliet. Enligt utskottets mening bör

resultatet av detta arbete avvaktas. Motion So243

(m) avstyrks därmed.

Statens institutionsstyrelse (18:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 18:2 Statens

institutionsstyrelse. Riksdagen bör därmed

avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Utskottet

anser vidare att riksdagen bör bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet. Mot bakgrund av det arbete som

pågår på området bör riksdagen slutligen

avslå en motion om Statens

institutionsstyrelses verksamhet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 743 479 000 kr

anvisas under anslag 18:2 Statens

institutionsstyrelse.

Vidare yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2004 för ramanslag 18:2 Statens

institutionsstyrelse ingå ekonomiska förpliktelser

som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför

utgifter på högst 18 000 000 kr efter 2004.

Statens institutionsstyrelse (SiS) är förvalt-

ningsmyndighet för de hem som avses i 12 § lagen

(1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga

(särskilda ungdomshem) och lagen (1998:603) om

sluten ungdomsvård samt 22 och 23 §§ lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall (LVM-

hem). Verksamheten är indelad i verksamhetsgrenarna

missbrukarvård, ungdomsvård och sluten ungdomsvård.

Ungdomsvården och missbrukarvården finansieras till

omkring 60 procent respektive två tredjedelar med

avgifter, medan sluten ungdomsvård finansieras helt

via myndighetens anslag.

När den straffrättsliga påföljden sluten ungdomsvård

trädde i kraft den 1 januari 1999 inrättades tio

vårdplatser. Påföljden har emellertid fått betydligt

större tillämpning än vad som förutsågs då lagen

trädde i kraft. SiS bedöms fr.o.m. 2003 behöva 80

årsplatser för sluten ungdomsvård. Under flera år

förekom det köer vid de särskilda ungdomshemmen,

vilket till stor del berodde på att antalet unga som

dömdes till sluten ungdomsvård blev avsevärt högre

än vad som förväntades. Under de senaste åren har

antalet dömda stabiliserats och det råder i dag

balans mellan behovet och antalet platser. I samband

med 2002 års budgetproposition tillfördes anslaget

ytterligare 50 miljoner kronor fr.o.m. 2002 och

60 miljoner kronor per år fr.o.m. 2003 och framåt. I

tilläggsbudget i samband med budgetpropositionen för

2003 tillfördes SiS ytterligare 6 miljoner kronor

för finansiering av den slutna ungdomsvården. Med

anledning av den nu aktuella utvecklingen, och som

ett led i regeringens narkotikapolitiska satsning,

tillfördes SiS 50 miljoner kronor under 2003. Från

och med 2004 tillförs anslaget 35 miljoner kronor.

Anslaget minskas dock engångsvis under 2004 med 2

miljoner kronor.

Efterfrågan på ungdomsvård fortsatte att vara hög

under 2003. SiS mötte denna efterfrågan med nya

platser och ett bättre utnyttjande av befintliga

platser. Antalet fastställda platser vid de

särskilda ungdomshemmen var 635 den 31 december

2002. Under året tillkom 24 nya platser vid de

särskilda ungdomshemmen. Kapacitetsutnyttjandet

förbättrades också och gav en beläggning för den

samlade ungdomsvården på 89 procent.

I fokus för diskussionerna avseende ungdomsvården

var utveckling av behandlingsmetoder och omfattande

resurser lades på utbildning av de anställda. SiS

gjorde en utredning om flickornas situation, deras

behov av platser och utveckling av

behandlingsmetoder för denna grupp. SiS har aktivt

följt forskningen när det gäller behandling av

ungdomar med allvarliga beteendeproblem och

medverkat i flera kunskapsöversikter. SiS har 2002

slutit avtal med Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet om en gemensam projektverksamhet

med målsättning att förbättra och fördjupa

samarbetet kring ungdomsgruppen med psykiatrisk

problematik som vårdas hos SiS.

Regeringen anser att det är angeläget med

fortsatta insatser för att höja kvaliteten i vården.

Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen och

Statens institutionsstyrelse har under året

redovisat sitt uppdrag att bl.a. följa upp och

utvärdera sluten ungdomsvård såväl inom ramen för

det straffrättsliga systemet som verkställigheten.

Den statligt bedrivna ungdoms- och miss-

brukarvården skall i ökad utsträckning utgå från

kunskap och beprövad erfarenhet. Det ställer krav på

bl.a. SiS styrning av verksamheten, på kompetens-

och metodutveckling samt på utveckling av mått för

mål- och resultatbedömning inom vården. Regeringen

anser att detta område bör bli föremål för särskilda

insatser under 2004. Bland annat bör SiS på ett

tydligare sätt redovisa vilka insatser och åtgärder

man vidtar inom området.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So586 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) yrkas att riksdagen till anslag 18:2 Statens

institutionsstyrelse för budgetåret 2004 anvisar

618 479 000 kr (yrkande 26). Motionärerna anser att

den slutna ungdomsvården bör överföras till

kriminalvården. Anslaget till SiS kan därmed minskas

med 125 miljoner kronor för 2004.

I motion Ju450 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om fler platser för LVU- och

LSU-vård av unga brottslingar (yrkande 5).

Motionärerna påpekar att en dom om sluten

ungdomsvård ger förtur framför en dom enligt LVU,

vilket alltför ofta leder till att unga människor

tvingas vänta på sin LVU-placering.

Övrig motion

I motion So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd) begärs

tillkännagivanden dels om att göra Statens

institutionsstyrelse mer anpassad till kommunernas

behov (yrkande 9), dels om SiS behov av psykiatrisk

kompetens (yrkande 10). Enligt motionärerna har

institutionerna för få platser att erbjuda

kommunerna och kostnaden är mycket hög. Ofta erbjuds

enbart plats långt ifrån hemkommunen. SiS bestämmer

själv priset för placeringen och vårdtidens längd

samtidigt som den är sin egen tillsynsmyndighet.

Tidigare behandling

Utskottet har vid flera tillfällen under de senaste

åren avstyrkt motioner om att överföra den slutna

ungdomsvården till kriminalvården samt om fler

platser vid de särskilda ungdomshemmen, senast i

betänkande 2002/03:SoU1 (s. 83 f.; s.y. m resp. kd).

Riksdagen gjorde våren 2003 ett tillkännagivande till

regeringen angående Statens institutionsstyrelse

(bet. 2002/03:SoU13, rskr. 2002/03:171). Riksdagen

biföll därmed i huvudsak ett förslag från Riksdagens

revisorer (2002/03:RR9). Tillkännagivandet innebär

bl.a. att SiS övergripande ansvar för behandlingen

vid institutionerna bör förtydligas. SiS bör också

ges i uppdrag att fortsätta att utveckla sina

insatser när det gäller implementering av metoder

som har vetenskapligt stöd vid institutionerna.

Vidare bör SiS konkretisera målen för sin verksamhet

samt prioritera och utveckla uppföljningen av

vårdresultat. Enligt tillkännagivandet bör

regeringen även utreda hur tillsynen av SiS kan

göras organisatoriskt och ekonomiskt oberoende av

SiS.

Riksrevisionsverket har i en egeninitierad revision

granskat den platsbrist som funnits vid de särskilda

ungdomshemmen inom SiS (rapport RRV 2002:13). RRV

fann att platsbristen fick allvarliga konsekvenser

för både ungdomar och personal, inte bara under

väntetiden i kommunerna utan även under vårdtiden på

ungdomshemmen. RRV:s huvudförslag var att den

uppkomna situationen inom ungdomsvården borde lösas

genom att minska inflödet till SiS. Utöver detta

föreslogs också vissa åtgärder med syfte att

effektivisera SiS samt föreslogs en mindre utökning

av platsantalet vid de särskilda ungdomshemmen.

Regeringen har tillsatt en särskild utredare som

skall följa upp och vidareutveckla 1999 års

påföljdsreform såvitt avser unga lagöverträdare

(dir. 2002:95). Utredaren skall göra en översyn av

påföljdssystemet och undersöka i vilka former och på

vilket sätt det allmänna skall ingripa när unga

begår brott. En huvuduppgift skall vara att

undersöka möjligheterna att utveckla och förstärka

innehållet i påföljderna samt att skapa nya

alternativ. Avsikten är främst att se till att

påföljdssystemet för unga har ett pedagogiskt och

tydligt innehåll. Uppdraget skall redovisas senast

vid utgången av september 2004.

En parlamentarisk kommitté har tillkallats med

uppdrag att ta fram underlag till en nationell

handlingsplan för den sociala barn- och

ungdomsvården (dir. 2003:76). Utredningen skall

genomföra en samlad analys av vårdens nuvarande mål,

innehåll, resultat och organisation. Utifrån denna

analys kan utredningen föreslå förändringar i målens

innehåll och utformning samt hur den sociala barn-

och ungdomsvården bäst bör organiseras för att kunna

uppnå dessa mål. Utredningen skall även ange hur

kompetens och kvalitet inom området skall bibehållas

och utvecklas. Utredningen skall behandla Statens

institutionsstyrelses uppdrag och funktion endast

såvitt avser hur den vård som myndigheten bedriver

står i relation till övriga insatser inom området

och relationen mellan institutionsstyrelsen och

socialtjänsten. Utredningen skall redovisa uppdraget

senast den 1 juli 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kan inte heller nu ställa sig bakom kravet

i motion So586 (m) yrkande 26 om att den slutna

ungdomsvården bör överföras till kriminalvården.

Motionen avstyrks.

Enligt budgetpropositionen råder i dag balans

mellan tillgången till och behovet av platser inom

de särskilda ungdomshemmen. Utskottet anser den

föreslagna medelsanvisningen väl avvägd och

avstyrker därmed även motion Ju450 (kd) yrkande 5.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget

18:2 Statens institutionsstyrelse ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 18 000 000 kr

efter 2004.

De frågor som tas upp i motion So643 (kd) yrkandena

9 och 10 får i huvudsak anses omfattas dels av det

tillkännagivande om Statens institutionsstyrelse som

riksdagen gjorde våren 2003, dels av pågående

utredningsuppdrag på området. Utskottet kan också

konstatera att SiS och de båda kommunförbunden har

inlett en gemensam projektverksamhet för förbättrat

samarbete avseende ungdomar med psykiatrisk

problematik som vårdas vid institutionerna. Enligt

utskottet bör resultatet av dessa åtgärder avvaktas

innan riksdagen tar något nytt initiativ i frågan.

Motionsyrkandena avstyrks därmed.

Utvecklingsmedel till åtgärder för

hemlösa (18:3)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 18:3

Utvecklingsmedel till åtgärder för hemlösa.

Med delvis bifall till en rad motioner om

hemlöshet bör riksdagen ge regeringen till

känna att den snarast bör redovisa vilka

åtgärder som hittills vidtagits och vilka

åtgärder som regeringen planerar att vidta

inom den närmaste framtiden i syfte att

förbättra situationen för de mest utsatta i

samhället.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 10 000 000 kr

anvisas under anslag 18:3 Utvecklingsmedel till

åtgärder för hemlösa.

Anslaget disponeras av Socialstyrelsen som har

fått regeringens uppdrag att utveckla metoder för

att långsiktigt komma till rätta med problem som är

kopplade till hemlöshet. Socialstyrelsen disponerar

sammanlagt 30 miljoner kronor under åren 2002-2004.

Socialstyrelsen skall bl.a. medverka till att

utveckla metoder för lokala kartläggningar av

hemlöshetens omfattning och utveckling samt

stimulera tillkomsten av lokala verksamheter som

syftar till att förebygga hemlöshet och förbättra

situationen för hemlösa. Arbetet sker utåtriktat och

i nära samverkan med kommuner och frivillig-

organisationer med ambitionen att fortlöpande sprida

kunskap och erfarenheter om hemlöshetsproblematiken.

Inom ramen för uppdraget utvecklar Socialstyrelsen

en standardiserad metodik för inventering av

hemlöshet som erbjuds kommuner och andra berörda.

Samtliga projekt som får stöd skall utvärderas, och

goda exempel skall dokumenteras och spridas.

Kommuner, landsting och organisationer har visat

stort intresse att delta i det utvecklingsarbete mot

hemlöshet som Socialstyrelsen bedriver. År 2002

fördelades 8,7 miljoner kronor till 12 projekt för

att prova olika metoder att utveckla boende och

boendestöd för utsatta grupper. Ansökningarna, som

ger en relativt bra bild av hur situationen ser ut i

landet samt vad man vill göra, visar att många vill

ta ett helhetsgrepp. Det är fråga om åtgärder som

syftar till alltifrån att förebygga vräkning, till

hjälp att ordna bostad med stöd i hemmet. I både små

och stora kommuner vill man satsa på stöd i boendet

samt i storstäderna också på hemlöshet bland

invandrargrupper och barnfamiljer, vilket är grupper

som inte tillhör de traditionella

hemlöshetsgrupperna med psykiska och/eller

missbruksproblem. Ansökningarna visar också på en

trend mot kategoriboende, utifrån inställningen att

människor som behöver vård först måste ha en

ordentlig bostad.

Enligt regeringen kan ytterligare åtgärder behöva

vidtas under de närmaste åren för att stärka

insatserna för de mest utsatta grupperna, som

hemlösa och tunga missbrukare.

Motioner

I motion So415 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i

motionen om hemlösa (yrkande 2). Motionärerna anför

att de hemlösa måste få hjälp där de befinner sig,

både geografiskt och psykiskt/somatiskt. Många av

dem är rädda för samhället och behöver mötas av

någon de kan känna förtroende för och tillit till.

Motionärerna framhåller Hållpunkt Maria i Stockholm

och uppsökarteamet för hemlösa som bra exempel på

hur man kan möta svårt sjuka hemlösa.

I motion So635 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om vad som anförs i

motionen om boende för hemlösa (yrkande 8).

Motionärerna anser att möjligheter måste finnas för

hemlösa att stegvis anpassa sig till ett ordinärt

boende. De framhåller vidare vikten av att bygga upp

verksamheter som ger vård, behandling,

rehabilitering och annat stöd för hemlösa. Kommuner,

landsting och frivilligorganisationer måste

samarbeta, anförs det.

I motion Bo261 av Dan Kihlström m.fl. (kd) begärs

ett tillkännagivande om att socialtjänstlagen skall

ge stöd för boende som en social rättighet (yrkande

4). Ett fungerande system med sociala förturer,

sociala kontrakt och andra former av hjälp med att

skaffa en bostad måste enligt motionärerna vara

fundamentalt i socialtjänstlagens yttersta mening.

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om

att regeringen bör ta initiativ till en rikstäckande

kampanj med en nollvision för hemlösheten (yrkande

6).

I motion Bo252 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) begärs ett

tillkännagivande om att Socialstyrelsen och Boverket

tillsammans skall kartlägga hemlösheten minst vart

tredje år (yrkande 1). Vidare begärs ett

tillkännagivande om att ge Socialstyrelsen ett

särskilt uppdrag avseende hemlösa kvinnor (yrkande

2). Uppdraget innebär att utifrån hemlösa kvinnors

specifika förutsättningar och problem utforma

åtgärder och stödformer för att minska hemlösheten

bland kvinnor. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om särskilda initiativ för att

förbättra situationen för dem som blivit hemlösa

till följd av avvecklingar inom vård och omsorg

(yrkande 3). Motionärerna kan konstatera att de som

skrivits ut från psykiatrisk sluten vård är kraftigt

överrepresenterade bland dem som vräkts under de

senaste fem åren. Det begärs också ett

tillkännagivande om att utreda och lägga fram

förslag på ändringar i socialtjänstlagen (yrkande

11). Enligt motionärerna garanterar

socialtjänstlagen inte rätten till eget boende utan

endast tak över huvudet. Socialtjänstlagen bör

kompletteras med en bestämmelse om att rätt till

bistånd också skall omfatta rätten till en egen

bostad. Slutligen begärs i motionen ett

tillkännagivande om en uppföljning av Kommittén för

hemlösas förslag (yrkande 12). Motionärerna anför

att enbart en liten del av det som kommittén

föreslog har blivit förverkligat. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med konkreta

förslag till hur hemlösheten skall bekämpas.

Även i motion So407 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att rätten till

bostad skall skrivas in i socialtjänstlagen (yrkande

3).

I motion So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en handlingsplan mot hemlöshet (yrkande

1). Handlingsplanen bör ha sin utgångspunkt i

slutbetänkandet från Kommittén för hemlösa. Vissa

delar av betänkandet har tillgodosetts genom

regeringsförslag men något helhetsgrepp på frågorna

har enligt motionärerna inte tagits.

I motion Bo263 av Rigmor Stenmark m.fl. (c) begärs

ett tillkännagivande om att det bör utarbetas en

strategi för att minska antalet hem- och bostadslösa

(yrkande 18).

I motion So381 av Hans Hoff (s) begärs ett

tillkännagivande om att ta fram en samlad strategi

för att ge de hemlösa ett värdigt liv.

Tidigare behandling m.m.

Motioner om insatser för hemlösa och om ändringar i

socialtjänstlagen rörande rätten till bostad

behandlade utskottet senast i betänkande

2002/03:SoU1 (s. 85 f.). Utskottet vidhöll att det

är angeläget med konkreta och omedelbara insatser

för att bistå de hemlösa och att målet måste vara

att människor skall kunna få egna bostäder.

Utskottet konstaterade att Kommittén för hemlösa

hade presenterat en strategi för att motverka

hemlöshet som i stort sett belyser samma frågor som

togs upp i de då aktuella motionerna. Utskottet

delade regeringens uppfattning att det är väsentligt

att erfarenheterna från de utvecklingsprojekt som

initierats med hjälp av statliga stimulansmedel tas

till vara. Utskottet såg därför positivt på det

uppdrag som Socialstyrelsen hade fått i syfte att

fullfölja och fördjupa de satsningar som Kommittén

för hemlösa hade påbörjat. I avvaktan på resultatet

av det pågående arbetet på området avstyrktes

motionerna (res. kd resp. v, s.y. c).

I direktiven till den ovannämnda nationella

psykiatrisamordnaren (dir. 2003:133) nämns hemlösa

under en särskild rubrik. Det anges att en tredjedel

av de omkring 10 000 personer som är hemlösa i

Sverige anses ha ett psykiskt funktionshinder.

Utskottets ställningstagande

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

Utskottet vill åter framhålla vikten av att konkreta

och omedelbara åtgärder vidtas i syfte att bistå de

hemlösa och att målet för detta arbete måste vara

att människor skall kunna få egna bostäder.

Socialstyrelsen har i uppdrag att leda ett arbete

under åren 2002-2004 med syfte att utveckla metoder

som motverkar hemlöshet. Sammanlagt 30 miljoner

kronor avsätts för projektet. Socialstyrelsen har

presenterat en plan för regeringen avseende hur

utvecklingsarbetet skall bedrivas samt även

redogjort för de projekt som hittills fått stöd.

Utskottet ser positivt på detta arbete samt utgår

vidare från att den nationella psykiatrisamordnaren

kommer att belysa frågor rörande situationen för

psykiskt sjuka hemlösa. Utskottet vill i

sammanhanget särskilt betona vikten av åtgärder som

främjar ett nära samarbete mellan psykiatrin,

landstingens missbrukarvård och socialtjänsten.

I budgetpropositionen anför regeringen att

ytterligare åtgärder kan behöva vidtas under de

närmaste åren för att stärka insatserna för de mest

utsatta grupperna, som hemlösa och tunga

missbrukare. Enligt utskottets mening bör regeringen

snarast återkomma till riksdagen med en redovisning

av vilka åtgärder som hittills vidtagits, vilket

resultat insatserna har fått samt vilka åtgärder som

regeringen planerar att vidta inom den närmaste

framtiden i syfte att förbättra situationen för de

mest utsatta i samhället.

Vad utskottet anfört bör riksdagen, med delvis

bifall till motionerna So381 (s), So407 (v) yrkande

3, So415 (m) yrkande 2, So635 (fp) yrkande 8, So637

(c) yrkande 1, Bo252 (v) yrkandena 1-3, 11 och 12,

Bo261 (kd) yrkandena 4 och 6 samt Bo263 (c) yrkande

18, som sin mening ge regeringen till känna.

Politikområde Forskningspolitik under

utgiftsområde 9

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (26:2)

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör bifalla regeringens förslag om

medelsanvisning till anslag 26:2

Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning. Riksdagen bör

därmed avslå motionsyrkanden om annan

medelsanvisning till anslaget. Utskottet

anser vidare att riksdagen bör bifalla det av

regeringen under anslaget begärda

bemyndigandet.

Propositionen

I budgetpropositionen föreslås att 288 376 000 kr

anvisas under anslag 26:2 Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap: Forskning.

Vidare yrkas att riksdagen bemyndigar regeringen

att under 2004 för ramanslaget 26:2 Forskningsrådet

för arbetsliv och socialvetenskap: Forskning ingå

ekonomiska förpliktelser som inklusive tidigare

gjorda åtaganden medför utgifter på högst 640 000

000 kr efter 2004.

Ändamålet med anslaget är att stödja forskning och

forskningsinformation om arbetsliv, socialvetenskap

och folkhälsovetenskap. Anslaget skall användas till

forskningsbidrag, anställningar,

informationsinsatser samt projektrelaterade

kostnader såsom utvärderingar, beredningsarbete,

konferenser, vissa resor och seminarier.

Motioner med anslagseffekt budgetåret 2004

I motion So640 av Alf Svensson m.fl. (kd) yrkas att

riksdagen för budgetåret 2004 anvisar 31 miljoner

kronor mindre än regeringens förslag till anslag

26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 34 delvis).

Minskningen av anslaget förklaras av att

Kristdemokraternas förslag om en

rehabiliteringsförsäkring under utgiftsområde 10

innehåller en betydande satsning på forskning kring

arbetsliv och rehabilitering.

I motion So623 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkas

att riksdagen för budgetåret 2004 anvisar 61

miljoner kronor mindre än regeringen föreslagit till

anslag 26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning (yrkande 2 delvis).

Motionärerna hänvisar till satsningar under annat

utgiftsområde.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser förslaget till medelsanvisning väl

avvägt och avstyrker därmed motionerna So623 (c)

yrkande 2 och So640 (kd) yrkande 34 i aktuella

delar.

Utskottet tillstyrker vidare att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2004 för ramanslaget

26:2 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Forskning ingå ekonomiska

förpliktelser som inklusive tidigare gjorda

åtaganden medför utgifter på högst 640 000 000 kr

efter 2004.

Övrig medelsanvisning

Anslaget 26:1 Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap: Förvaltning har inte mött någon

erinran i form av motioner.

Utskottet tillstyrker den föreslagna

medelsanvisningen.

Övrig statlig verksamhet

Apoteket AB

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motionsyrkanden om att

konkurrensutsätta detaljhandeln med

läkemedel. Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstaganden i frågan. Jämför

reservation 24 (m, fp, kd ,c).

Propositionen

Enligt budgetpropositionen har försäljningen av

läkemedel ökat sedan 1980-talet. Under 1997 minskade

försäljningen tillfälligt på grund av en effekt av

det nya läkemedelsförmånssystemet som trädde i kraft

den 1 januari 1997. Detta ledde bl.a. till en

hamstring av läkemedel i slutet av 1996, vilket

medförde minskad försäljning under början av 1997.

Därefter har försäljningen åter ökat och under 2002

omsatte Apoteket 32 miljarder kronor, en ökning med

7,9 % jämfört med 2001. Intäkterna från försäljning

av receptbelagda läkemedel, som under 2002 ökade med

8,2 %, svarar för ca 75 % av de totala intäkterna.

Apotekets resultat påverkas bl.a. av handels-

marginalen, dvs. skillnaden mellan Apotekets inköps-

och försäljningspris på receptbelagda läkemedel.

Sänkta handelsmarginaler påverkar Apotekets resultat

negativt men kommer samhället till godo i form av

sänkta läkemedelskostnader. Storleken på handels-

marginalen beslutas sedan den 1 oktober 2002 av

Läkemedelsförmånsnämnden. Samtidigt infördes

bestämmelserna om utbyte av läkemedel på apotek,

vilket har medfört prissänkningar för vissa läke-

medel.

Med anledning av propositionen om de nya

läkemedelsförmånerna (prop. 2001/02:63) och

landstingens ökade ansvar för kostnaderna för

läkemedel i öppen vård har staten och Apoteket AB

den 31 januari 2003 slutit ett nytt verksam-

hetsavtal. I det nya avtalet regleras bl.a. vilka

delar av verksamheten som skall finansieras inom

marginalen för läkemedel inom förmånerna. Staten har

vid ordinarie bolagsstämma i Apoteket AB (publ) den

10 april 2003 uttalat att utdelning till ägaren bör

uppgå till ett belopp motsvarande minst en tredjedel

av vinsten efter skatt med beaktande av ett visst

soliditetsmål.

Motioner

I motion So386 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m) begärs ett tillkännagivande om att avskaffa

Apoteket AB:s försäljningsmonopol avseende läkemedel

(yrkande 4). Etableringsfrihet för apotek samt

försäljning av receptfria läkemedel i licensierade

dagligvarubutiker ger bättre tillgänglighet till

läkemedel såväl i tätort som i glesbygd. Konkurrens

ger också bättre prisspridning, anförs det.

Liknande synpunkter framförs i motionerna N344 av

Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m) (yrkande 4),

So476 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp), So640 av Alf

Svensson m.fl. (kd) (yrkande 29), So444 av Mikael

Oscarsson och Annelie Enochson (kd) och So343 av

Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande 20).

Tidigare behandling

Utskottet har vid upprepade tillfällen behandlat

motioner med yrkanden om att apoteksmonopolet bör

avskaffas och att detaljhandeln med läkemedel bör

konkurrensutsättas, senast i betänkande 2002/03:SoU1

(s. 91 f.). Utskottet vidhöll sin inställning att

det inte finns skäl att förändra

läkemedelsdistributionen genom att konkurrensutsätta

detaljhandeln med läkemedel och avstyrkte motionerna

(res. m+fp+kd+c).

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade

uppfattning att det saknas skäl att

konkurrensutsätta detaljhandeln med läkemedel och

avstyrker därför motionerna So343 (c) yrkande 20,

So386 (m) yrkande 4, So444 (kd), So476 (fp), So640

(kd) yrkande 29 och N344 (m) yrkande 4.

**FOOTNOTES**

[1]: (ram)10 000

26Forskningspolitik

1F

[2]:orskningsrådet för arbetsliv och socialvetens

[3]:k

[4]:a

[5]:p

[6]::

[7]:

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Uppföljning av Läkemedelsförmånsnämndens

uppdrag (punkt 10)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 10

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So466.

Ställningstagande

Jag är kritisk till Läkemedelsförmånsnämndens beslut

såvitt gäller t.ex. läkemedel mot impotens (Viagra).

Enligt min mening visar nämndens överväganden i

vissa fall att den ser ett egenvärde i att begränsa

konsumtionen av ett läkemedel även om det är

angeläget med medicinsk behandling. Resonemangen

underkänner därmed även läkarnas kompetens att

skriva ut rätt läkemedel till rätt person. Mot denna

bakgrund anser jag att en uppföljning av

Läkemedelsförmånsnämndens uppdrag behöver göras. Vad

jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

2. Vård i livets slutskede (punkt 11)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel

Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Magdalena

Andersson (m) och Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So640 yrkande 23.

Ställningstagande

Kommittén om vård i livets slutskede lämnade för mer

än två år sedan sitt slutbetänkande SOU 2001:6 Döden

angår oss alla - Värdig vård i livets slutskede.

Regeringen har fortfarande inte tagit ställning till

den fortsatta behandlingen av kommitténs förslag. Vi

anser att en god vård i livets slutskede är en

viktig del i en värdig vård och att regeringen

därför snarast bör återkomma med förslag till hur

vården i livets slutskede kan förbättras. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

3. Psykiatri (punkt 12)

av Cristina Husmark Pehrsson, Carl-Axel Johansson

och Magdalena Andersson (alla m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:Ju292 yrkande 3,

2003/04:So226, 2003/04:So325, 2003/04:So342

yrkandena 6-8, 2003/04: So370, 2003/04:So415

yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So542

och 2003/04:So555 samt avslår motionerna

2002/03:So322, 2002/03:So342, 2002/03:So483,

2002/03:So507 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,

2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So262,

2003/04:So307 yrkandena 2 och 3, 2003/04:So312

yrkande 2, 2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena

2-4 och 9, 2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6

och 7, 2003/04: So395 yrkande 9, 2003/04:So407

yrkande 2, 2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So434,

2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502

yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,

2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So547,

2003/04:So551, 2003/04:So558, 2003/04:So560,

2003/04: So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena

1-14, 16 och 17, 2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5,

7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:

So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643

yrkande 1, 2003/04: Ub271 yrkande 2 och

2003/04:Ub398 yrkande 11.

Ställningstagande

Regeringens beslut att utse en särskild

psykiatrisamordnare är inte tillräckligt för att

åstadkomma nödvändiga förändringar inom vården av

och omsorgen om personer med psykiska sjukdomar och

psykiska funktionshinder. Vi anser att regeringen

omgående bör tillsätta en parlamentarisk utredning

med uppdrag att utreda psykiatrins förutsättningar

att ge psykiskt sjuka den vård och behandling som de

har rätt till och är i behov av. Att psykiskt sjuka

kan beredas vård, antingen frivilligt eller genom

tvång, är bl.a. en förutsättning för att våldsbrott

på grund av psykisk sjukdom skall kunna förhindras.

Utredningen bör göra en samlad genomgång av de

hinder som finns för privata driftsalternativ inom

det psykiatriska området, bl.a. när det gäller vård

enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård,

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

och lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om

vård av unga. Utredningen skall även omfatta frågan

om rätt till myndighetsutövning vid tvångsvård för

privata vårdgivare som bedriver sin verksamhet

enligt den nationella taxan och som inte har

vårdavtal med huvudmannen. I uppdraget bör även ingå

att överväga behovet av ett ökat antal vårdplatser i

slutenvården. Köerna till vård och behandling måste

bort och en översyn av hur resurserna används måste

komma till stånd. Vidare bör enligt vår mening

införas en möjlighet att vid tvångsvård underlätta

övergången från sluten vård till mer öppna vård- och

boendeformer genom försöksutskrivning, där

tvångsvården är vilande men lätt åter kan tillgripas

om patienten inte följer uppställda villkor om t.ex.

besök i öppenvården eller en viss form av

medicinering. Utredningen bör belysa även denna

fråga. Slutligen måste finansieringen och

huvudmannaskapet inom psykiatrin utredas i syfte att

förbättra samverkan mellan primärvården,

socialtjänsten, försäkringskassan och

arbetsförmedlingen. Att huvudmannaskapet är delat

mellan kommuner och landsting innebär ofta att ingen

tar ansvar.

I avvaktan på resultatet av utredningen av

ovannämnda frågor måste redan nu följande åtgärder

vidtas. En individuellt anpassad vårdplan bör

upprättas tillsammans med den enskilde, dennes

närstående och vårdgrannar. Planen skall följas upp

och utvärderas regelbundet och avvikelser analyseras

och rättas till. För att säkerställa kvaliteten på

den medicinska vården bör varje boende ha en fast

kontakt med en primärvårdsläkare, som också

konsulterar psykiater vid behov. Kostnaderna för den

nödvändiga medicineringen kan behöva ses över för

kroniskt psykiskt sjuka med psykosdiagnos. Enligt

vår mening måste vidare en gemensam

tillsynsmyndighet med samlat ansvar enligt hälso-

och sjukvårdslagen och socialtjänstlagen tillskapas.

Vi vill också särskilt framhålla vikten av att

uppmärksamma problemen inom barn- och

ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet

hjälpsökande till landets barn- och

ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De

långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär

att Sverige bl.a. inte lever upp till

barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och

hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till

två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa

är ohållbart. Vi anser det således nödvändigt att

vidta åtgärder för att minska patientköerna till

barn- och ungdomspsykiatrin.

Många psykiskt sjuka riskerar att valsa runt i

sjukvården och söka efter hjälp för diffusa

och/eller akuta problem som kan orsakas av psykisk

sjukdom. Dessa människor måste bli identifierade,

sedda och stöttas av psykiatrin och sjukvården på

ett mycket bättre och flexiblare sätt än i dag.

Flera undersökningar visar att primärvården har

svårt att upptäcka patienter med depressionsproblem.

Vi vill därför erinra om att vår politik skulle

stärka psykiatrins roll inom primärvården genom en

ökad specialistmedverkan.

Föreningen Nationella hjälplinjens verksamhet

består i att anonymt på jourtelefon ge stödsamtal

och rådgivning till människor i akut psykisk kris

och deras närstående. Nationella hjälplinjens

verksamhet bedrivs nu i projektform med ekonomiskt

stöd från Allmänna arvsfonden t.o.m. augusti 2004.

Innan projekttiden löper ut måste

finansieringsfrågan lösas. Enligt vår mening bör

Hjälplinjen ses som en del av det förebyggande

arbetet inom psykiatrin som regeringen nu avser att

satsa på.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

4. Psykiatri (punkt 12)

av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda

fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So370, 2003/04: So502

yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17 och 2003/04:Ub398

yrkande 11 samt avslår motionerna 2002/03:So322,

2002/03:So342, 2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande

3, 2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,

2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,

2003/04:So262, 2003/04: So307 yrkandena 2 och 3,

2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,

2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,

2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,

2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,

2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,

3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,

2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04: So517,

2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,

2003/04:So547, 2003/04:So551, 2003/04:So555,

2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04: So570 yrkande

1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,

2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,

2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04: So637

yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643

yrkande 1 och 2003/04:Ub271 yrkande 2.

Ställningstagande

Såsom nämnts ovan vill vi anvisa 500 miljoner kronor

under ett nytt anslag (13:12) för att möjliggöra en

kvalitetshöjning inom den psykiatriska vården, bl.a.

genom att bygga ut antalet vårdplatser. Den andra

stora förändring vi förespråkar handlar om att öka

möjligheterna att använda tvångsmedel inom den

psykiatriska vården. Möjligheterna till tvångsmoment

i den öppna vården bör bli större än i den nu

gällande lagen (1991:1128) om psykiatrisk

tvångsvård. En patient som bedöms lida av en

allvarlig psykisk störning, men som kan få sitt

vårdbehov tillgodosett utan att vara inlagd på

vårdinrättning, skall kunna vårdas i öppen vård med

vissa förhållningsorder. Dessa kan gälla vård och

behandling, boende, sysselsättning, förbud mot att

använda berusningsmedel m.m. Beslut om öppen vård

med särskilda villkor skall fattas av domstol. Om

domstolen bedömer att den öppna vården inte fyller

sin funktion, antingen för att villkoren inte

uppfylls eller för att sluten vård är nödvändig av

andra skäl, skall patienten överföras till sluten

tvångsvård. Vi anser att regeringen bör återkomma

med förslag till sådan lagändring. Vid tvångsvård är

det för övrigt viktigt att patienten snabbt och

oavsett sin egen vilja får tillgång till en

stödperson, som i samråd med anhöriga kan föra

patientens talan.

Ansvaret för tillsynen över vårdhemmen är delat

mellan länsstyrelserna och Socialstyrelsens

regionala tillsynsenheter. Enligt vår mening behövs

en översyn av hur tillsynen över enskilda vårdhem

kan samordnas och skärpas.

Reformen med personliga ombud har visat sig få

mycket positivt resultat för den enskilde. Vi anser

dock att det är viktigt att även utreda

möjligheterna att garantera de personliga ombudens

fristående ställning.

När det gäller den rättspsykiatriska vården krävs

organisatoriska och ekonomiska förändringar som

innebär att staten tar ett större ansvar för vården

och att resurserna för denna fördelas annorlunda än

i dag. I dag tränger den rättspsykiatriska vården ut

annan sluten psykiatrisk vård i landstingen. Av

besparingsskäl kan också rättspsykiatrins patienter

blandas med övriga på avdelningarna, något som kan

vara farligt och uppfattas som obehagligt av både

patienter och anhöriga. Vi anser därför att staten

bör ta på sig ansvaret för finansieringen av den

rättspsykiatriska vården.

Vi vill också särskilt framhålla vikten av att

uppmärksamma problemen inom barn- och

ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet

hjälpsökande till landets barn- och

ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De

långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär

att Sverige bl.a. inte lever upp till

barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och

hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till

två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa

är ohållbart. Vi anser det nödvändigt att vidta

åtgärder för att minska patientköerna till barn- och

ungdomspsykiatrin.

Enligt vår mening bör Socialstyrelsen få i uppdrag

att snarast möjligt utarbeta nationella riktlinjer

för de områden inom psykiatrin som är i mest akut

behov av översyn, förslagsvis psykoser, alkohol- och

narkotikamissbruk samt kriterier för utskrivning

från tvångsvård. Socialstyrelsen bör också få i

uppdrag att följa upp riktlinjerna med systematiska

och övergripande tillsynsprojekt där samtliga

tillsynsenheter besöker ett stort antal vårdenheter

och kan driva på att riktlinjerna används i

verksamheterna.

Det finns nu en möjlighet för kommuner och

landsting att bilda gemensamma nämnder med gemensam

finansiering. Vi vill påpeka att samarbete i denna

form kan vara till stor nytta, särskilt vad gäller

psykiskt sjuka med både sociala, somatiska och

fysiska problem.

Patienter med kombinerade problem med både

missbruk och psykisk störning faller mycket ofta

mellan stolarna. Vi anser därför att varje

sjukvårdshuvudman i samarbete med berörda kommuner

bör se till att det finns specialiserad vård och

omsorg för patienter med dessa kombinerade problem.

Samarbetet kan med fördel organiseras med gemensamma

nämnder. Detta bör särskilt beaktas vid

förhandlingar med Landstingsförbundet om särskilda

stöd.

Vi anser det betydelsefullt att kontinuerligt

utveckla nya, öppna och samhällsnära vårdformer.

Boendestödjare, eller ambulerande team, är viktiga

för att människor med psykiska problem skall klara

av sitt boende och känna trygghet. Teamet ger vid

hembesök olika former av stöd och hjälp samt kan

hjälpa till att kontakta den psykiatriska vården.

Denna service måste finnas dygnet runt.

När en patient skrivs ut från en sluten avdelning

måste sjukvårdshuvudmannen säkerställa att kommunen

är redo att ta hand om de uppgifter som den ansvarar

för, t.ex. boende, försörjning och sysselsättning.

Vi förordar ett system där patienten får ett

trygghetskvitto, som fungerar som ett bevis på att

kommunen har åtagit sig att övergången från sluten

till öppen vård skall fungera så smidigt som

möjligt.

Vi anser det också viktigt att en fast

läkarkontakt, företrädesvis en husläkare, samordnar

de medicinska insatser som görs. Husläkaren kan ge

den funktionshindrade en helhetsbild när flera olika

vårdgivare är inblandade och kan se till att den

funktionshindrade är överens med vårdgivarna om

vilka vårdinsatser som skall användas.

Dödligheten i självmord är större bland människor

som slutenvårdats för psykiatrisk sjukdom än i

befolkningen i övrigt. Risken för att begå självmord

är störst direkt efter en utskrivning. Landstingen

måste därför utarbeta rutiner för en tät kontakt

mellan sjukvård och patient tiden närmast efter

utskrivning. Vi vill också betona vikten av

information och fortbildning när det gäller de

nationella riktlinjerna för självmordsprevention.

Även i detta sammanhang bör Socialstyrelsen på ett

mer kraftfullt sätt använda sig av sina

tillsynsbefogenheter.

Mot bakgrund av de positiva erfarenheter som

hittills gjorts av att i primärvården inrymma

psykosocial kompetens anser vi att de

husläkarmottagningar som ännu inte har denna

kompetens måste tillföras sådan. Det är också

viktigt att primärvården har ett gott samarbete med

psykiatrin, som kan bistå med konsultation och

utbildning. Vi vill också påtala vikten av att

vårdpersonal i öppenvården, inklusive MVC och BVC,

har den kunskap som krävs för att känna igen och

behandla depression. Det är också angeläget att

vårdpersonalen inom psykiatrin och primärvården är

väl förtrogen med de psykiska problem som kan vara

särskilt förekommande i en del invandrargrupper.

Kunskap om följdverkningar av tortyr är särskilt

viktig.

Sjukvårdsupplysningen saknar ofta kompetens och

möjlighet att svara på frågor kring t.ex.

antidepressiva mediciner eller att ge akuta råd till

anhöriga som inte vet hur de skall hantera en svår

situation. Vi anser det därför viktigt att arbeta

fram förslag till åtgärder i syfte att göra

rådgivning kring psykiatri mer lättillgänglig.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

5. Psykiatri (punkt 12)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So507 yrkande 3,

2003/04:So335, 2003/04:So370, 2003/04:So407 yrkande

2, 2003/04:So574 yrkande 2, 2003/04:So592 yrkandena

1, 2, 4, 5, 7-10 och 12 och 2003/04: So643 yrkande 1

samt avslår motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,

2002/03:So483, 2003/04:Ju292 yrkande 3,

2003/04:Ju449 yrkande 3, 2003/04:So211 yrkandena

1-3, 2003/04:So226, 2003/04:So262, 2003/04: So307

yrkandena 2 och 3, 2003/04:So312 yrkande 2,

2003/04:So325, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,

2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,

2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So412 yrkande 1,

2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,

2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och 2,

2003/04: So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17,

2003/04:So517, 2003/04:So527, 2003/04:So528,

2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04:So551,

2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04: So560,

2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena 1,

3-14, 16 och 17, 2003/04:So594, 2003/04:So601,

2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,

2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398 yrkande

11.

Ställningstagande

Regeringen har nu tillsatt en nationell

psykiatrisamordnare. Kristdemokraterna anser dock

inte att en till Socialdepartementet knuten

samordnare kommer att lösa regeringens

handlingsförlamning på området. Det krävs en mer

oberoende granskare som vågar föreslå nödvändiga

förändringar. Vi anser att tiden nu är mogen för en

översyn av hela den psykiatriska vårdens

grundläggande organisation. Det dubbla

huvudmannaskapet för den psykiatriska vården har

inte fungerat. En centralisering av hela psykiatrin

eller delar av psykiatrin bör därför övervägas.

Utredningen bör även överväga hur individuella

samverkansformer kan se ut för socialtjänst,

missbruksvård och psykiatrisk vård. Samverkan vid

psykiskt sjukas och funktionshindrades vård och

omsorg styrs av komplicerad lagstiftning.

Oklarheterna består bl.a. i att det är svårt att

avgöra vad som är psykiatrisk behandling och vad som

är social omsorg när det gäller insatser till

personer med psykiskt funktionshinder. Även denna

fråga bör därför bli föremål för översyn.

Det finns vidare skäl att se över hur slutenvården

organiseras. Mycket talar för att slutenvård bäst

bedrivs i lokala kris- och behandlingscentrum.

Mindre enheter som behandlar patienter med liknande

behov kan utveckla en bättre kompetens.

Enligt min mening bör det övervägas någon form av

tvång i öppenvården. Jag anser vidare att reglerna

för vårdintyg bör ses över. En rimlig ordning bör

vara att om vårdintyg utfärdas ska patienten

observeras under minst tre dygn innan

institutionsvården kan avslutas. I dag ignorerar

slutenvården ibland vårdintyget och patienten blir

utan nödvändig hjälp, främst beroende på bristen på

vårdplatser.

När det gäller situationen för barn och ungdomar

med psykiska problem bör ett folkhälsoperspektiv

anläggas och de förebyggande insatserna ges en hög

prioritet. Generella insatser som når alla barn och

ungdomar är ur ett folkhälsoperspektiv mer effektiva

än riktade insatser till små specifika grupper. På

tio år har antalet hjälpsökande till landets barn-

och ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De

långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär

att Sverige bl.a. inte lever upp till

barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och

hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till

två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa

är ohållbart. Jag anser det nödvändigt att vidta

åtgärder för att minska patientköerna till barn- och

ungdomspsykiatrin. Vidare måste enligt min mening

åldersgränsen för förflyttning till vuxenpsykiatrin

vara flexibel, förslagsvis mellan 18 och 25 år.

Enligt min mening måste politiska beslutsfattare

börja kräva behandlingsresultat inom psykiatrin.

Evidensbaserade behandlingar krävs inom den

somatiska vården. Det finns ingen anledning att

ställa lägre krav på psykiatrin, vare sig det gäller

medicinsk behandling eller psykologiska metoder. Jag

vill också betona att uppföljningen och

utvärderingen av den psykiatriska vården måste bli

betydligt bättre. Bland annat finns det på ansvariga

myndigheter stora brister när det gäller att följa

och rapportera om brottsrelevant individorienterad

forskning. Tillgänglig statistik är bristfällig både

vad gäller kvalitet och innehåll.

Bristen på psykiatriker och annan vårdpersonal är

stor. Jag vill därför betona vikten av att särskilda

utbildningssatsningar görs för att locka fler

nyutexaminerade läkare att välja psykiatri som

specialitet. Utbildningssatsningar behövs även inom

grundutbildningen så att kompetent hjälp kan

erbjudas i närsjukvården.

Personer med s.k. dubbeldiagnos hamnar ofta mellan

två stolar. Jag anser det viktigt att psykisk

ohälsa och missbruksproblem behandlas samtidigt och

att vård och behandling blir mer lättillgänglig för

personer med dubbeldiagnos. Dessutom krävs en bättre

resurssamordning för att den hjälp som finns skall

bli mer effektiv. Det bör klargöras vem som bär

ansvaret eller tydliggöras att det finns ett

gemensamt ansvar mellan huvudmännen.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

6. Psykiatri (punkt 12)

av Ingrid Burman och Elina Linna (båda v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So394 yrkande 7 samt avslår

motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,

2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,

2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,

2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,

2003/04:So262, 2003/04: So307 yrkandena 2 och 3,

2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,

2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,

2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394 yrkande

6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,

2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,

3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,

2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502

yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,

2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,

2003/04: So547, 2003/04: So551, 2003/04:So555,

2003/04:So558, 2003/04:So560, 2003/04:So570 yrkande

1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,

2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,

2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:So637

yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16, 2003/04:So643

yrkande 1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398

yrkande 11.

Ställningstagande

Vi ser positivt på den nationella

psykiatrisamordnaren och dennes mycket omfattande

och breda direktiv. Vi anser dock att det även är

nödvändigt att utarbeta en nationell handlingsplan

för psykiatrin. Regeringen bör snarast återkomma

till riksdagen med förslag till en sådan

handlingsplan. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

7. Psykiatri (punkt 12)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So370 och 2003/04:So637

yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16 samt avslår

motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,

2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,

2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,

2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,

2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2 och 3,

2003/04:So312 yrkande 2, 2003/04:So325,

2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,

2003/04:So356, 2003/04:So394 yrkandena 6 och 7,

2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,

2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So415 yrkandena 1,

3, 4, 6-9, 11, 13 och 14, 2003/04:So434,

2003/04:So438 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So502

yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17, 2003/04:So517,

2003/04:So527, 2003/04:So528, 2003/04:So542,

2003/04:So547, 2003/04:So551, 2003/04:So555,

2003/04:So558, 2003/04: So560, 2003/04:So570 yrkande

1, 2003/04:So574 yrkandena 1-14, 16 och 17,

2003/04:So592 yrkandena 1, 2, 4, 5, 7-10 och 12,

2003/04:So594, 2003/04:So601, 2003/04:So643 yrkande

1, 2003/04:Ub271 yrkande 2 och 2003/04:Ub398 yrkande

11.

Ställningstagande

Regeringens beslut att utse en särskild

psykiatrisamordnare är inte tillräckligt för att

åstadkomma nödvändiga förändringar inom vården av

och omsorgen om personer med psykiska sjukdomar

eller psykiska funktionshinder.

Försvarsuppgörelsen 1998 mellan Centerpartiet och

regeringen möjliggjorde en resursförstärkning av

vården och omsorgen i kommuner och landsting.

Villkoren för denna förstärkning preciserades i

samarbetsavtal med Svenska Kommunförbundet och

Landstingsförbundet på grundval av den nationella

handlingsplan för utveckling av hälso- och

sjukvården som antogs 2000. I handlingsplanen lyftes

psykiatrin upp som ett av fyra prioriterade områden.

Kommuner och landsting lever emellertid ofta inte

upp till sin del av avtalet, delvis därför att

regeringen omöjliggjort en långsiktig ekonomisk

planering genom ofinansierade reformer. Avtalet har

således inte fullföljts fullt ut. Enligt min mening

måste regeringen ta sitt ansvar för att detta

åtgärdas.

Enligt min mening bör riksdagen ge regeringen i

uppdrag att återkomma med förslag om förbättrade

möjligheter till s.k. mellantvång. Mellantvång

innebär att en patient efter utskrivning från

tvångsvård kan åläggas villkor, t.ex. om behandling

och medicinering, och att om villkoren inte följs

kan han eller hon tvångsomhändertas på nytt.

Det är viktigt att psykiatrins förmåga att bedöma

risken för utåtriktat våld förstärks och

systematiseras så att det i högre utsträckning kan

ligga till grund för tvångsomhändertagande av

potentiellt farliga personer. Riktlinjer bör

utvecklas för hur en sådan bedömning skall gå till

och vilka kriterier som skall uppfyllas för att ett

tvångsomhändertagande skall vara motiverat. För

övrigt anser jag att anhörigas situation och

skyddsbehov måste ges större uppmärksamhet både i

form av stöd och vid bedömningen av om

tvångsomhändertagande bör ske.

Ny lagstiftning ger kommuner och landsting

förbättrade möjligheter att bilda gemensamma nämnder

för att skapa sammanhängande vårdkedjor inom framför

allt vården av äldre. Jag vill betona att denna

möjlighet också bör utnyttjas för att förstärka

samordningen kring psykiskt sjuka så att

utskrivningsklara patienter möts av adekvata

insatser från t.ex. socialtjänstens sida.

I arbetet med att förebygga våldsbrott och

rehabilitera unga personer med allvarliga psykiska

och sociala problem anser jag att det vore önskvärt

med en bredare modell för samverkan. I samarbetet

skulle förutom socialtjänsten även barn- och

ungdomspsykiatrin, beroendevården, allmänpsykiatrin,

rättspsykiatrin och frivilligorganisationer kunna

ingå. Enligt min mening bör lagstiftningen ses över

så att såväl de gemensamma nämnderna som finansiell

samordning skall kunna genomföras med

rättspsykiatrin som en deltagare.

Jag anser vidare att regeringen bör återkomma till

riksdagen med förslag till ett statligt program för

att stimulera kommuners och landstings

verksamhetsutveckling när det gäller rehabilitering

av och omsorg om socialt utslagna. Olika modeller

för vårdkedjor vid behandling av psykiskt sjuka och

drog- och alkoholberoende bör prövas. Det är också

önskvärt med fler försök med s.k. trappstegsboende

och liknande modeller.

Sparkrav och platsbrist kan ha bidragit till att

psykiatrin i alltför hög grad dragits med i strävan

att förkorta vårdtiderna. Det förefaller som att

patienter i dag skrivs ut för tidigt. Jag anser att

en tydligare definition av begreppet

utskrivningsklar bör göras för psykiatrin.

När det gäller rättspsykiatrisk vård vill jag

framhålla vikten av att permissionsförfaranden,

behandlingstider och utskrivningar avpassas med den

försiktighet som allmänhetens säkerhetsbehov kräver.

Slutligen vill jag framföra att det är nödvändigt

att vidta åtgärder för att minska patientköerna till

barn- och ungdomspsykiatrin. På tio år har antalet

hjälpsökande till landets barn- och

ungdomspsykiatriska mottagningar fördubblats. De

långa väntetiderna, ibland upp till två år, innebär

att Sverige bl.a. inte lever upp till

barnkonventionens krav på nödvändig sjuk- och

hälsovård för alla barn. Att behöva vänta upp till

två år för att få stöd och hjälp vid psykisk ohälsa

är ohållbart.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Psykiatri (punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So394 yrkande 7,

2003/04:So412 yrkande 1, 2003/04:So574 yrkandena

1-14, 16 och 17 och 2003/04:Ub271 yrkande 2 samt

avslår motionerna 2002/03:So322, 2002/03:So342,

2002/03:So483, 2002/03:So507 yrkande 3,

2003/04:Ju292 yrkande 3, 2003/04:Ju449 yrkande 3,

2003/04:So211 yrkandena 1-3, 2003/04:So226,

2003/04:So262, 2003/04:So307 yrkandena 2 och 3,

2003/04: So312 yrkande 2, 2003/04:So325,

2003/04:So335, 2003/04:So342 yrkandena 2-4 och 6-9,

2003/04:So356, 2003/04:So370, 2003/04:So394 yrkande

6, 2003/04:So395 yrkande 9, 2003/04:So407 yrkande 2,

2003/04:So415 yrkandena 1, 3, 4, 6-9, 11, 13 och 14,

2003/04:So434, 2003/04:So438 yrkandena 1 och 2,

2003/04:So502 yrkandena 3, 4, 6-9, 11-14 och 17,

2003/04:So517, 2003/04:So527, 2003/04:So528,

2003/04:So542, 2003/04:So547, 2003/04: So551,

2003/04:So555, 2003/04:So558, 2003/04:So560,

2003/04:So570 yrkande 1, 2003/04:So592 yrkandena 1,

2, 4, 5, 7-10 och 12, 2003/04:So594, 2003/04:So601,

2003/04:So637 yrkandena 6, 7, 9, 10 och 12-16,

2003/04: So643 yrkande 1 och 2003/04:Ub398 yrkande

11.

Ställningstagande

Regeringens beslut att utse en nationell

psykiatrisamordnare är ett välbehövligt initiativ.

Nedan framförs några infallsvinklar och förslag som

jag tror är nödvändiga för en förändring i rätt

riktning.

För det första anser jag att det bör utarbetas en

nationell handlingsplan för psykiatrin och att

regeringen bör återkomma med ett sådant förslag till

riksdagen.

Det är i dag svårt att få akut psykisk hjälp. På

grund av platsbrist och en allmänt restriktiv

hållning försöker man till varje pris undvika en

inskrivning. Jag anser att vi måste ha ett system

där man i princip inte säger nej alls och att en

plan bör göras för ett mer konsumenttillvänt

förhållningssätt. En annan viktig princip är att den

enskilde inte får drabbas när olika huvudmän är

oense om vem som är ansvarig. Personen i fråga måste

få hjälp vid den enhet där hon eller han själv vill

inleda sin vård och så får fördelningen av kostnader

ske mellan huvudmännen i efterhand. Ett sådant

system bör snarast utredas.

När det gäller barn- och ungdomspsykiatrin måste

det finnas tillräckligt med platser inom både öppen

och sluten vård så att långa köer kan undvikas. Ju

tidigare barn kan få hjälp med psykisk problematik,

desto bättre. Vidare måste enligt min mening

åldersgränsen för förflyttning till vuxenpsykiatrin

vara flexibel, förslagsvis mellan 18 och 25 år, för

att förhindra onödiga avbrott och förflyttningar i

känsliga perioder.

Vuxenpsykiatrin anmäler sällan till socialtjänsten

vid misstanke om att barn riskerar att fara illa.

För att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter

som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,

barnpsykiatrin och socialtjänsten bör

Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder

för samarbetsformer.

Utvecklingen har gått mot att det är svårare och

svårare att få terapi eller stödsamtal när man mår

psykiskt dåligt. Vi i Miljöpartiet vill på sikt ha

ett system där det inte skall kosta mer att gå till

läkaren för en psykisk åkomma än en fysisk. Ett

viktigt steg på vägen är att inom gängse

sjukvårdssystem ha möjlighet till tio terapeutiska

samtal hos psykolog eller psykoterapeut till samma

kostnad som hos offentligt finansierad privatläkare.

Vi anser också att kommunala rådgivningsenheter är

viktiga. Många drar sig för att vända sig till

psykiatrin och väntar ofta tills problemen blivit

mer komplicerade och djupgående. Det bör framgå av

socialtjänstlagen att varje kommun bör informera

vart människor kan vända sig för råd och stöd. Vi

anser vidare att en särskild utredning bör

tillsättas som skall överväga och föreslå åtgärder

för att skapa bättre möjligheter för och öka

tillgängligheten till psykoterapi och psykologisk

behandling och/eller stöd.

Jag anser inte, vilket en utredning nyligen

föreslagit, att alla skall sitta i fängelse och få

vård inom den vanliga psykiatrin den period man

behöver. Detta är helt orealistiskt. I stället bör

de rättspsykiatriska enheter vi har fungera så bra

som möjligt.

Jag vill framhålla betydelsen av det förebyggande

arbetet. Viktigt i det sammanhanget är att bygga

system som gör att vi får tid för varandra som

människor och att möjliggöra för skyddsnäten att

fungera. Det måste också bli enklare att söka hjälp

för människor som mår dåligt. En kortare serie

samtal kan vara tillräckligt för att få nya

perspektiv på sin livssituation. Det krävs då att

människor vet vart man skall vända sig, att man har

möjlighet att få tid snabbt, att man blir väl

emottagen, och att man har möjlighet att få

professionell hjälp. Liknande information som

apoteket lämnar om olika fysiska åkommor behövs när

det gäller psykisk ohälsa.

Det är inte lätt att vara anhörig till en person

med psykiska problem, inte minst om personen i fråga

inte tycker sig ha några problem och inte vill söka

hjälp. Jag anser det viktigt att den öppna

psykiatrin ändrar sitt arbetssätt och blir mer

hjälpande, uppsökande och flexibel i sitt

arbetssätt. Förutom stöd till anhöriga anser vi

också att stödgrupper skall erbjudas, såväl för

vuxna anhöriga som för barn till psykiskt sjuka.

Vid utredningar av personer som har psykiska

symtom bör man enligt min mening i större

utsträckning kontrollera överkänslighetsreaktioner,

näringsstatus och eventuella förgiftningstillstånd.

I dag finns kunskaper och erfarenheter om kostens

betydelse vid psykisk sjukdom. En ökad medvetenhet

och kunskap behövs också angående hur olika känsliga

patienter är när det gäller mediciner och deras

biverkningar. Det finns bl.a. exempel på att man

tolkat biverkningar av mediciner som en del i

sjukdomsbilden. Jag anser för övrigt att en

utredning skulle behöva se över hur

ersättningssystemen kan organiseras så att de stöder

användning av friskvårdande insatser och terapi

ställt mot läkemedelskostnader.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

9. Abort i Sverige för utländska kvinnor

(punkt 13)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Carl-Axel Johansson (m), Gabriel

Romanus (fp), Kenneth Johansson (c), Kerstin-

Maria Stalin (mp) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:U276 yrkande 5,

2003/04:So242 yrkande 2, 2003/04:So250,

2003/04:So437 och 2003/04: So455.

Ställningstagande

Enligt vår mening behövs det inte någon utredning av

frågan huruvida utländska kvinnor skall få rätt att

göra abort i Sverige. Motsvarande bestämmelser finns

redan i dag i exempelvis England. Regeringen bör

omedelbart återkomma till riksdagen med förslag till

en sådan lagändring. Vad vi nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

10. Stödet till HBT-organisationer (punkt 14)

av Kerstin Heinemann (fp), Gabriel Romanus (fp),

Kenneth Johansson (c) och Kerstin-Maria Stalin

(mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:K418 yrkande 25,

2003/04:L350 yrkande 15, 2003/04:So568 yrkande 23

och 2003/04: So624.

Ställningstagande

De offentliga bidragen till HBT-organisationer och

social infrastruktur för HBT-personer har

traditionellt till stor del utbetalats som

hivpreventionsmedel. Vi anser dock att det

offentliga stödet till HBT-organisationernas

verksamhet också är angeläget av psykosociala och

regionalpolitiska skäl samt att det är önskvärt att

HBT-rörelsen bekräftas offentligt i någon annan

funktion än som ett smittskyddspolitiskt instrument.

Vi önskar därför en översyn av det offentliga stödet

som bör syfta till att skapa enhetliga regler som

underlättar långsiktig planering för de berörda

organisationerna. Översynen bör även omfatta nivån

på det samlade stödet, liksom möjligheten för bi-

sexuellas och transpersoners organisationer, inte

bara homosexuellas organisationer, att ansöka om

stöd. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

11. Statens folkhälsoinstituts arbetsuppgifter

(punkt 15)

av Kerstin Heinemann och Gabriel Romanus (båda

fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Sf358 yrkandena 17 och 18.

Ställningstagande

Vi anser att riksdagen bör besluta att återge

Statens folkhälsoinstitut de uppgifter det hade en-

ligt riksdagens tidigare beslut då proposition

1990/91:175 bifölls. Vi anser att nämnda proposition

i huvudsak kan utgöra underlag även för ett nytt

principbeslut. Genom ett sådant beslut kan riksdagen

också förkasta modellen med en stabsmyndighet, där

verksamheten utmärks av detaljstyrning från

regeringen, samtidigt som regeringen med sin

uppläggning av folkhälsomålen eftersträvar en

ordning där riksdagens inflytande blir litet.

Riksdagen bör också av regeringen begära förslag

till de följdbeslut som föranleds av ett

principbeslut om att återge Statens

folkhälsoinstitut tidigare arbetsuppgifter. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

12. Relationen mellan kost, hälsa och miljö

(punkt 16)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 16 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:MJ410 yrkande 12.

Ställningstagande

Vi anser att det finns behov av en studie över

relationen mellan kost, hälsa och miljö. Statens

folkhälsoinstitut bör därför få i uppdrag att se

över sambanden mellan livsmedelsproduktionens och

livsmedelshanteringens effekter på den slutliga

produktens miljö- och hälsopåverkan samt hur vi i

detta sammanhang kan motverka de negativa

hälsoeffekterna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

13. Spelberoende (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp), Gabriel Romanus (fp)

och Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9 samt

avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1 och 2,

2003/04:So424, 2003/04:So501 yrkandena 3, 12 och 13,

2003/04:So638 yrkande 1, 2003/04:Kr331 yrkande 1 och

2003/04:Kr332 yrkande 4.

Ställningstagande

Med ett ökat spelande i Sverige kommer det ständigt

att uppstå nya grupper av svårt patologiska spelare.

Vi anser att det måste finnas möjlighet att ge dessa

personer hjälp. Enligt vår mening är det vid

utformningen av politiken på området viktigt, för

att undvika att många blir i behov av omfattande och

dyra hjälpinsatser, att prioritera preventivt

arbete. Vi välkomnar att regeringen avsätter

ytterligare 5 miljoner kronor för insatser mot

spelmissbruk i 2004 års budget, men vi anser att det

behövs avsevärt mycket mer pengar för att kunna lösa

de stora problem som finns. Enligt vår uppfattning

finns det också skäl att peka på nödvändigheten av

effektivare behandlingsinsatser för att komma till

rätta med spelmissbruket. Vi anser också att kun-

skapen om lämpliga metoder måste öka och att andra

alternativ än institutionsvård måste utvecklas. Vad

vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge reger-

ingen till känna.

14. Spelberoende (punkt 18)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So501 yrkandena 3, 12 och 13

samt avslår motionerna 2003/04:So423 yrkandena 1 och

2, 2003/04:So424, 2003/04:So638 yrkande 1,

2003/04:Kr326 yrkandena 8 och 9, 2003/04:Kr331

yrkande 1 och 2003/04:Kr332 yrkande 4.

Ställningstagande

Jag ser positivt på förslagen i Statens

folkhälsoinstituts åtgärdsplan mot spelberoende och

vill särskilt peka på satsningen på ett kraftfullt

utbildnings- och forskningsprogram, stöd till ut-

veckling och utvärdering av behandlingsalternativ,

stöd till kamratföreningar och stödgrupper,

förbättrad tillsyn av att regler som finns för att

förhindra överdrivet spelande och spelande bland

minderåriga följs och att brott eller överträdelser

skall leda till kännbara konsekvenser. Dessa förslag

bör omsättas i praktiken. Jag anser vidare att

forskningsuppdraget till Statens folkhälsoinstitut

bör utvidgas till att även belysa frågan om det

finns ett samband mellan ökad marknadsföring och

ökat spelberoende. Dessutom behöver det samlas in

erfarenheter och företas forskning kring spel via

Internet och mobiltelefon. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15. Rätt till personligt ombud enligt

socialtjänstlagen (punkt 23)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So394 yrkande 8.

Ställningstagande

Vi anser att satsningen på personligt ombud fallit

väl ut. I tider av ekonomisk knapphet i kommunerna

finns det dock risk att denna verksamhet inte

prioriteras. Vi anser därför att rätten till

personligt ombud bör skrivas in i socialtjänstlagen.

Regeringen bör snarast återkomma med ett förslag.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

16. Översyn av den specialiserade omsorgen

(punkt 24, motiveringen)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Ställningstagande

Vi anser liksom utskottets majoritet att motion

2003/04:So315 inte bör bifallas. Våra motiv härför

är dock något andra än majoritetens. Vi har erfarit

att slutrapporten angående den högspecialiserade

vården kommer att avlämnas inom en månad. Vi har

vidare erfarit att inom ramen för rapporten kommer

även behovet av tillgång till specialistvård för

personer i små och ovanliga handikappgrupper att

beaktas och förslag lämnas. Vi anser det angeläget

att dessa gruppers behov tillgodoses genom

förslaget. För det fall så inte sker förutsätter vi

att regeringen snarast tar initiativ till en