Bet. 2003/04:SOU2

Socialutskottets betänkande

2003/04:SOU2

Uppföljning av den nationella handlingsplanen förhandikappolitiken

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2002/03:25 Uppföljning av den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken samt 48

motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen. Vidare behandlas 44 motionsyrkanden om

handikappolitik från den allmänna motionstiden 2002

och 55 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2003.

Den svenska regeringen har under 2003 medverkat i

genomförandet av det europeiska handikappåret.

Syftet är att utifrån en samlad europeisk plattform

skapa uppmärksamhet kring frågan om fullvärdigt

medborgarskap för personer med funktionshinder på

både europeisk och nationell nivå och stimulera till

ökade insatser.

Yttranden över skrivelsen och motionsyrkanden i

anledning härav har avlämnats av

konstitutionsutskottet, utbildningsutskottet och

trafikutskottet. Yttrandena fogas till betänkandet

som bilagor 2-4.

Utskottet har vidare anordnat en offentlig

utfrågning den 20 maj 2003 med fokus på frågor i

vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.

Företrädare för barn- och ungdomsförbund inom

handikapprörelsen, representanter från myndigheter

och Svenska Kommunförbundet har medverkat. En

utskrift av inläggen vid utfrågningen fogas till

betänkandet som bilaga 5.

Utskottet gör ett uttalande angående personer i

små och ovanliga handikappgrupper (se sid. 51).

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden,

främst med hänvisning till pågående arbete på

området.

Till betänkandet har fogats 49 reservationer och

16 särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Målen för handikappolitiken

Riksdagen avslår motion 2002/03:So296 yrkande

1.

Reservation 1 (m, c)

2. Barn med funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkande 2, 2002/03:So513 yrkande 10 och

2003/04:So569 yrkande 6.

Reservation 2 (v, mp)

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade

kvinnor och män

Riksdagen avslår motion 2002/03:So513 yrkande

18.

Reservation 3 (v)

4. Individuella rättigheter

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296

yrkande 2, 2002/03:So439 och 2003/04:So487

yrkande 1.

Reservation 4 (m, fp, kd, c)

5. Handikappeng

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So326 och

2003/04:So300.

Reservation 5 (m)

6. Mätbara mål och kommande uppföljningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 22, 2002/03:So373 och 2003/04:So642

yrkande 1.

Reservation 6 (fp)

Reservation 7 (kd)

7. Barnbilaga

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande 1.

8. Våld och övergrepp mot

funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 21, 2002/03:So411 och 2003/04:So421.

Reservation 8 (fp, kd)

Reservation 9 (v, c, mp)

9. Särskiljande lagstiftning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So457

yrkande 1 och 2003/04: So642 yrkande 2.

10. Tillgänglighetsreform

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande 1.

Reservation 10 (fp)

11. Färdtjänst

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande

12.

12. Samverkansprojektet "Hela resan" m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkande

13.

Reservation 11 (mp)

13. Sanktionsbestämmelser m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkandena 11 och 15 samt 2003/04:So348.

Reservation 12 (kd)

Reservation 13 (v)

Reservation 14 (mp)

14. IT-produkter

Riksdagen avslår motion 2002/03:So296 yrkande

5.

15. Synskadades möjligheter att

personrösta

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande

20.

16. Tillgänglighetscentret

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande 2.

17. Statsbidrag till

handikapporganisationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 11, 2002/03:So22 yrkande 3 och

2002/03:So23 yrkande 17.

Reservation 15 (m, fp, kd, c)

18. Speciallärarutbildningen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande

12.

Reservation 16 (fp)

19. Specialskolor

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 13 och 2002/03: So22 yrkande 2.

Reservation 17 (m, fp, kd, c)

20. Särvux, skolpeng m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkandena

14-18.

Reservation 18 (m)

Reservation 19 (fp)

21. Studerande med psykiska funktionshinder

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:21 yrkande

19, 2003/04:So575 yrkande 8 och 2003/04:Ub414

yrkande 7.

22. Hjälpmedelsutredningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So22

yrkande 4, 2002/03:So211, 2002/03:So324,

2002/03:So424, 2002/03:So457 yrkande 7, 2003/04:

So349 yrkande 2 och 2003/04:So582.

Reservation 20 (m)

Reservation 21 (fp)

Reservation 22 (kd)

23. Hjälpmedelsgaranti

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 8 och 2003/04: So497 yrkande 5.

Reservation 23 (m, fp, kd, c)

24. Glasögon som hjälpmedel

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So217 och

2003/04:So263.

25. Ökade resurser till

hjälpmedelscentralerna

Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub556 yrkande

7.

26. Vårdgaranti

Riksdagen avslår motion 2002/03:So22 yrkande 7.

Reservation 24 (m, fp, kd, c)

27. Ohälsoförsäkring

Riksdagen avslår motion 2003/04:So487 yrkande

2.

Reservation 25 (m)

28. Habilitering och rehabilitering

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkande 19, 2002/03:So275 yrkande 3,

2002/03:So446 yrkandena 3-8, 2002/03:So457

yrkande 6, 2002/03:So513 yrkande 16,

2003/04:So349 yrkandena 1 och 3 samt

2003/04:So569 yrkande 11.

Reservation 26 (fp)

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (v)

Reservation 29 (mp)

29. Små handikappgrupper

Riksdagen avslår motion 2002/03:So21 yrkande

10.

30. Äldre döva

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So313 och

2003/04:So553.

31. Kulturupplevelser för alla

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkandena

8 och 9.

32. Kommunalt domstolstrots

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So22

yrkande 6, 2002/03:So376, 2002/03:So458,

2003/04:So429, 2003/04:So491, 2003/04:So590 och

2003/04:So607.

Reservation 30 (m, fp)

33. Kompetensutveckling

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkande 10 och 2002/03: So332.

Reservation 31 (kd)

Reservation 32 (mp)

34. Funktionshindrades ekonomi

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkande 16, 2002/03:So330, 2002/03:So513 yrkande

12, 2003/04:So384 och 2003/04:So497 yrkande 2.

Reservation 33 (kd)

Reservation 34 (c)

35. Samordnat högkostnadsskydd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 9, 2002/03:So362 yrkande 12 och

2002/03:So459.

Reservation 35 (fp, kd, c)

36. Assistansreformen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkandena 3-6, 2002/03: So22 yrkande 1,

2002/03:So23 yrkandena 7 och 18, 2002/03:So296

yrkande 10, 2002/03:So362 yrkande 6,

2002/03:So386, 2003/04:So340 yrkande 2,

2003/04:So497 yrkande 7, 2003/04:So583,

2003/04:So598 och 2003/04:So640 yrkande 33.

Reservation 36 (m, fp, kd, c)

37. Daglig verksamhet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So21

yrkande 7, 2003/04:So361, 2003/04:So497 yrkande

6, 2003/04:So502 yrkande 5, 2003/04:So564,

2003/04:So574 yrkande 18, 2003/04:So605,

2003/04:So617 och 2003/04:So637 yrkande 11.

Reservation 37 (fp, kd, c, mp)

38. Lex Sarah

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So383,

2002/03:So401, 2003/04: So258, 2003/04:So360,

2003/04:So489, 2003/04:So574 yrkande 20,

2003/04:So581 och 2003/04:So587.

Reservation 38 (m, kd, v, mp)

39. Boendestöd m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So446

yrkande 1, 2003/04:So340 yrkande 1, 2003/04:So562

och 2003/04:So608.

Reservation 39 (kd)

Reservation 40 (mp)

40. Insatser enligt socialtjänstlagen

Riksdagen avslår motion 2002/03:So457 yrkande

10.

Reservation 41 (kd)

41. Psykiskt funktionshindrade

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So296

yrkande 8, 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14,

2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:

So642 yrkande 15.

Reservation 42 (kd)

Reservation 43 (v)

Reservation 44 (c)

42. Brukarrevision

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So513

yrkande 15 och 2003/04: So569 yrkande 10.

Reservation 45 (v)

43. Elöverkänslighet m.m.

Riksdagen avslår motion 2002/03:So23 yrkandena

3-6.

Reservation 46 (mp)

44. Bilstöd

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So23

yrkande 14 och 2003/04: So642 yrkandena 10 och

11.

Reservation 47 (kd)

Reservation 48 (mp)

45. Särskilt bostadsstöd för

funktionshindrade

Riksdagen avslår motion 2002/03:So22 yrkande 5.

Reservation 49 (m)

46. Regeringens skrivelse

Riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.

Stockholm den 13 november 2003

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Chatrine Pålsson (kd), Kristina

Zakrisson (s), Margareta Israelsson (s), Cristina

Husmark Pehrsson (m)[1], Kerstin Heinemann (fp),

Catherine Persson (s), Marina Pettersson (s),

Kenneth Johansson (c), Christer Engelhardt (s), Anne

Marie Brodén (m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria

Stalin (mp), Martin Nilsson (s), Jan Emanuel

Johansson (s), Magdalena Andersson (m) och Marita

Aronson (fp).

**FOOTNOTES**

[1]: Har ej deltagit i beslutet under punkt 17.

2003/04

SoU2

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Våren 2000 beslutade riksdagen om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken - Från patient

till medborgare (prop. 1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

Handlingsplanen sträcker sig fram till år 2010. Den

spänner över alla samhällsområden och markerar

därigenom att handikappolitiken är allas vårt

ansvar. Personer med funktionshinder skall inte

diskrimineras i några sammanhang utan ha samma rätt

som alla andra att delta i samhällslivet och få del

av samma utbud av varor, tjänster, service och

kultur.

I detta betänkande behandlas regeringens skrivelse

2002/03:25 Uppföljning av den Nationella

handlingsplanen för handikappolitiken. I skrivelsen

redogör regeringen för hur arbetet med att genomföra

den nationella handlingsplanen för handikappolitiken

utvecklats sedan i maj 2000 då riksdagen beslutade

att anta handlingsplanen. Regeringen redovisar vilka

åtgärder som hittills gjorts, vilka insatser som

kommer att ha stor betydelse de närmaste åren samt

viktiga delar av det internationella arbete som

bedrivs för att förbättra villkoren för personer med

funktionshinder.

Vidare behandlas 48 motionsyrkanden med anledning

av skrivelsen, 44 motionsyrkanden från den allmänna

motionstiden 2002 och 55 motionsyrkanden från den

allmänna motionstiden 2003.

Socialutskottet har berett konstitutionsutskottet,

finansutskottet, socialförsäkringsutskottet,

kulturutskottet, utbildningsutskottet,

trafikutskottet och bostadsutskottet tillfälle att

yttra sig över skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av

den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken

jämte motioner. Följande utskott har avlämnat

yttranden: konstitutionsutskottet,

utbildningsutskottet och trafikutskottet. Yttrandena

fogas till betänkandet som bilagor 2-4.

Utskottet har vidare anordnat en offentlig

utfrågning den 20 maj 2003 med fokus på frågor i

vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.

Företrädare för barn- och ungdomsförbund inom

handikapprörelsen, representanter från myndigheter

och Svenska Kommunförbundet har medverkat. En

utskrift av inläggen vid utfrågningen fogas till

betänkandet som bilaga 5.

Europeiska handikappåret 2003

Den svenska regeringen har under 2003 medverkat i

genomförandet av det europeiska handikappåret.

Syftet är att utifrån en samlad europeisk plattform

skapa uppmärksamhet kring frågan om fullvärdigt

medborgarskap för personer med funktionshinder på

både europeisk och nationell nivå och stimulera till

ökade insatser.

Tusentals aktiviteter och evenemang som lyfter

fram handikappfrågorna äger rum i hela Europa under

2003. Målet är att öka erfarenhetsutbytet bl.a.

kring goda lösningar och fungerande strategier och

att stärka samarbetet mellan alla berörda aktörer.

Regeringen har utsett Statens institut för

särskilt utbildningsstöd, Sisus, till nationellt

samordningsorgan för handikappåret 2003. I uppdraget

ingår att anordna möten, genomföra

informationsinsatser av olika slag och hantera

ansökningar om bidrag för aktiviteter under året.

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen redogör regeringen för hur arbetet med

att genomföra den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken utvecklats sedan maj 2000 då

riksdagen beslutade att anta propositionen Från

patient till medborgare (prop. 1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).

Skrivelsen är en första avstämning mot den

nationella handlingsplanen. I skrivelsen redovisas

de åtgärder som framför allt regeringen men också

statliga myndigheter och andra aktörer gjort och gör

för att aktivt driva utvecklingen inom

politikområdet framåt. Det framgår också vilka

insatser som regeringen avser att prioritera de

närmaste åren, dels genom fortsatt reformarbete,

dels genom styrning av de statliga myndigheterna.

Många utredningar pågår och många reformer har

nyligen inletts. Processer har satts i gång och

verksamheter och projekt som påbörjats kommer att på

olika sätt följas upp.

Regeringen anför att betydande insatser har gjorts

under de två senaste åren för att förverkliga den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken.

Tillgänglighetscentrets verksamhet har kommit i

gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med

regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de

handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,

lagar och förordningar har trätt i kraft,

utredningar har avslutats och nya har inletts,

försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats

inom transportområdet, kulturområdet, IT-området och

forskningen, handikapporganisationernas anslag har

ökat, nya resurscentrum har bildats och andra har

omorganiserats etc. Många statliga myndigheter och

handikapporganisationer har varit inblandade i denna

process. De har bidragit till att synliggöra de

samband och de problem som medför att personer med

funktionshinder inte behandlas lika som andra och

att tillgänglighetsaspekter trots allt fortfarande

väger ganska lätt i förhållande till andra aspekter.

Bilderna har klarnat, och de problembilder som finns

måste regeringen tillsammans med alla andra

inblandade analysera och arbeta vidare med. Alla

goda förslag på förbättringsområden skall beredas

noga och prövas, lagändringar behöver följas upp och

nya uppdrag ges, anför regeringen.

Utskottets överväganden

Mål och inriktning för

handikappolitiken m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå samtliga motioner om

annan inriktning för handikappolitiken m.m.

Den av riksdagen fastställda nationella

handlingsplanen för handikappolitiken och de

i det sammanhanget fastställda målen bör

fortsätta att gälla, anför utskottet. Planen

är inriktad på generella lösningar och den

allmänna tillgängligheten i samhället. Detta

bör leda till ett minskat behov av

särlösningar och till att fler kan delta i

samhällslivet på likvärdiga villkor.

Jämför reservationerna 1 (m, c), 2 (v, mp), 3

(v), 4 (m, fp, kd, c), 5 (m), 6 (fp), 7 (kd),

8 (fp, kd) och 9 (v, c, mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om att stärka

individens rättsliga ställning genom att utreda

möjligheterna till ett ADA-system i Sverige (yrkande

1). The American with Disabilities Act ger

funktionshindrade individuella rättigheter

garanterade i lag samtidigt som kännbara sanktioner

införts för brott mot dessa rättigheter.

Motionärerna anser att svensk lagstiftning bör

utvecklas på samma sätt och att en utredning om

detta bör tillsättas.

I motion 2002/03:So326 av Ewa Björling (m) begärs

att regeringen återkommer med förslag till riksdagen

om att ändra lagstiftningen för funktionshindrade så

att pengarna för omsorgsinsatser följer individen i

enlighet med vad som anförs i motionen. Motionären

anser att en omsorgspeng bör införas som följer

individen till den kommun som han eller hon väljer

att bo i. Motionären upprepar denna begäran i motion

2003/04:So300 yrkande 1. Vidare begärs

tillkännagivande om funktionshindrades reella

möjlighet att välja boendekommun (yrkande 2).

Motionären anför att en omsorgspeng ger en reell

möjlighet för den enskilde att välja boendekommun.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om kvaliteten i

kommande uppföljningar av den nationella

handlingsplanen (yrkande 22). Motionärerna anser att

kommande uppföljningar behöver vara mer inriktade på

att redovisa brister och på hur dessa konkret skall

kunna åtgärdas.

I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om att de generella handikappolitiska målen

måste preciseras med mer mätbara mål (yrkande 1).

Motionärerna anför att i skrivelsen redogörs för de

åtgärder som vidtagits de senast två åren. Mätbara

resultat av insatserna redovisas dock mycket

sparsamt. För att verkliga resultat skall uppnås

måste de handikappolitiska målen kompletteras med

mer mätbara och precisa delmål.

I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs tillkännagivande om att äldre och

funktionshindrade bör särskiljas i lagstiftningen

(yrkande 1). Motionärerna anför att äldre och

funktionshindrade personer ofta jämställs i

lagstiftningen. De anser att grupperna i högre

utsträckning bör särskiljas. Motionärerna upprepar

denna begäran också i motion 2003/04: So642 (kd)

yrkande 2.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om en utredning för att

kartlägga och föreslå åtgärder mot den av

Välfärdsbokslutet dokumenterade ojämlikheten mellan

funktionshindrade män och kvinnor (yrkande 18).

Välfärdsbokslutet har konstaterat att det bland

personer med funktionshinder finns tydliga

könsskillnader. Kvinnor har i högre grad ekonomiska

problem än män. Kvinnor får också mindre stöd och

hjälp. Eftersom det finns en viss dokumenterad

kunskap anser motionärerna att det är nödvändigt med

en mer fördjupad kartläggning av ojämlikheten mellan

funktionshindrade kvinnor och män. Denna skall

följas av ett åtgärdsprogram som presenterar förslag

för att minska skillnaderna.

I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs

om ett ytterligare mål för handikappolitiken som

innebär att arbetet särskilt inriktas på att ge alla

människor, oberoende av förutsättningar, makt över

sitt eget liv (yrkande 1). Motionärerna anser att

regeringen har ett snävt samhällsperspektiv på

handikappolitiken och inte lyfter fram den enskildes

förutsättningar. Motionärerna begär också

tillkännagivande om utkrävbara rättigheter för

funktionshindrade (yrkande 2). De anser att de

grundläggande fri- och rättigheterna måste

kompletteras med ytterligare rätt till de sociala

förmåner som krävs för att handikappade skall kunna

delta i samhällslivet på likvärdiga villkor. Staten

har tagit sitt ansvar gentemot utsatta individer och

grupper genom skyldighetslagstiftning gentemot

kommunerna, men det saknas motsvarande individuella

rättigheter för enskilda. Riksdagen bör därför hos

regeringen begära förslag om en utredning om

individuella rättigheter för funktionshindrade,

anför de.

I motion 2002/03:So439 av Gustav Fridolin (mp)

begärs tillkännagivande om en tillgänglighetslag,

som en svensk motsvarighet till USA:s ADA-lag. Utan

en ordentlig tillgänglighetslagstiftning tror inte

motionären att Sverige kommer att lyckas med målet

att göra Sverige tillgängligt till år 2010.

I motion 2002/03:So373 av Margareta Sandgren (s)

begärs tillkännagivande om behovet av

kontrollstationer i det nationella handikappolitiska

programmet. Motionären anser att en kontrollstation

år 2006 för att se över vad som gjorts till detta

datum är en framkomlig väg för att garantera ett

gott resultat år 2010.

Barns och föräldrars situation tas upp i tre

motioner. I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria

Stalin m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att

barnbilagor skall följa med alla budgetar (yrkande

1) och att föräldrar inte skall behöva strida för

sina barns rättigheter (yrkande 2). Motionärerna

anser att en lista på standarddiagnoser och en

nationell miniminorm bör arbetas fram och att

nivåerna på vårdbidraget bör ses över.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om behovet av en översyn av

situationen för föräldrar till funktionshindrade

barn (yrkande 10). Motionärerna anser att föräldrar

till funktionshindrade barn ofta befinner sig i en

svår situation och behöver mer av samhällets stöd.

Motionärerna föreslår att det görs en översyn av

dessa föräldrars villkor och av hur stödet skall

utformas. I motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann

m.fl. (v) yrkande 6 återkommer samma yrkande.

Våld och övergrepp tas upp i tre motioner. I motion

2002/03:So411 av Ingrid Burman m.fl. (v) yrkas att

regeringen tillsätter en utredning med syfte att

kartlägga våld och sexuella övergrepp mot

funktionshindrade kvinnor. Motionärerna vill belysa

och synliggöra funktionshindrade kvinnors utsatthet,

så att medvetenheten om problemen ökar och rätt

åtgärder vidtas.

I motion 2003/04:So421 av Elina Linna m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

en kartläggning av våld och sexuella övergrepp mot

funktionshindrade kvinnor och flickor.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) tas frågan om övergrepp mot såväl kvinnor som

män upp. Motionärerna begär tillkännagivande om

åtgärder mot våld och andra övergrepp mot

funktionshindrade (yrkande 21). Många

funktionshindrade är sårbara och utlämnade om de

utsätts för våld eller om de blir ekonomiskt eller

på annan sätt utnyttjade av närstående eller andra

som får tillträde till deras bostäder, anför

motionärerna. Det är angeläget att övergrepp stoppas

- eller ännu hellre förebyggs - och för det behövs

bättre uppmärksamhet, både inom vården och från

rättsväsendets sida. Bland annat finns behov av

förbättrad statistik.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att drygt två år har gått

sedan riksdagen efter förslag från regeringen

beslutade om en nationell handlingsplan för

handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). I skrivelsen

redovisar regeringen de åtgärder som framför allt

regeringen men också statliga myndigheter och andra

aktörer gjort och gör för att aktivt driva

utvecklingen inom politikområdet framåt. Det framgår

också vilka insatser som regeringen avser att

prioritera de närmaste åren, dels genom fortsatt

reformarbete, dels genom styrning av de statliga

myndigheterna.

Tillgänglighetscentrets verksamhet har kommit i

gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med

regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de

handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,

lagar och förordningar har trätt i kraft,

utredningar har avslutats och nya har inletts,

försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats

inom transportområdet, kulturområdet, IT-området och

forskningen, handikapporganisationernas anslag har

ökat, nya resurscentrum har bildats och andra har

omorganiserats etc. Många statliga myndigheter och

handikapporganisationer har varit inblandade i denna

process. De har bidragit till att synliggöra de

samband och de problem som medför att personer med

funktionshinder inte behandlas lika som andra och

att tillgänglighetsaspekter trots allt fortfarande

väger ganska lätt i förhållande till andra aspekter.

Regeringen anser att bilderna har klarnat, och de

problembilder som finns skall regeringen tillsammans

med alla andra inblandade analysera och arbeta

vidare med. Alla goda förslag på förbättringsområden

skall beredas noga och prövas, lagändringar behöver

följas upp och nya uppdrag ges.

Riksdagen har efter förslag från regeringen

antagit ändringar i regeringsformen för att motverka

diskriminering av personer med funktionshinder.

Diskrimineringskommittén har dessutom fått i uppdrag

att bl.a. överväga behovet av en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som

ger skydd mot diskriminering av personer med

funktionshinder i bemärkelsen bristande

tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december

2004.

Regeringen framhåller att Sverige har åtagit sig att

följa FN:s konvention om barnets rättigheter.

Staterna som åtagit sig att följa barnkonventionen

har en skyldighet att se till att även barn med

funktionshinder kommer i åtnjutande av de

rättigheter som omfattas av konventionen.

Barnperspektivet skall finnas med inom alla

prioriterade arbetsområden i handlingsplanen. Det

handikappolitiska arbetet skall inriktas särskilt på

att ge barn, ungdomar och vuxna med funktionshinder

förutsättningar för självständighet och

självbestämmande. För att barn, ungdomar och vuxna

med funktionshinder skall ha lika möjligheter som

andra och kunna ta del av sina rättigheter och

fullgöra sina skyldigheter krävs att samhället och

den omgivande miljön är tillgänglig även där framför

allt barn vistas, anförs det.

Föräldrar till barn med omfattande funktionshinder

har stort behov av stöd och insatser för att kunna

fungera som en vanlig familj. Stödet och insatserna

måste vara utformade så att de passar hela familjen

vilket fordrar individuella lösningar, ett begränsat

antal inblandade personer och att insatser

samordnas. För att föräldrar skall ha en möjlighet

att utföra stora delar av omvårdnaden är det viktigt

att tillgodose deras behov av avlastning och

möjlighet att ge övriga syskon i familjen den

uppmärksamhet, det stöd och den omsorg som de

behöver.

Barn och ungdomar lyfts särskilt fram inom

utbildningspolitikens område. De lyfts även fram i

frågor som rör kulturpolitiken och utvecklandet av

barnböcker och film. Ytterligare områden är

landstingens barn- och ungdomshabilitering och

hjälpmedel inom utbildningen. I skrivelsen redogörs

också för uppdraget till Riksförsäkringsverket om

tillämpningen av barns rätt till personlig assistans

och assistansersättning som lämnats med anledning av

riksdagens tillkännagivande.

Den samlade kunskapen om jämställdhetsperspektiv

på handikappfrågorna måste öka, och jämställdhets-

perspektivet skall genomsyra det fortsatta arbetet

med att genomföra handlingsplanen, anför regeringen.

Detta är inte bara en rättvisefråga utan handlar

också om att höja kvaliteten i de insatser som görs.

Kunskap om de skillnader som finns mellan kvinnor

och män, flickor och pojkar skulle öka om det

statistiska underlaget förbättrades. För att

statliga och kommunala myndigheter skall kunna

planera och prioritera åtgärder för att rätta till

brister i verksamheten behöver de kunskap om de

skillnader som finns mellan könen. Statistik behövs

också om missförhållanden och våld som flickor och

kvinnor med omfattande funktionshinder utsätts för

inom ramen för de omsorger som ges. Det skulle kunna

utgöra underlag för att motverka missförhållanden

och ge skydd åt dem som är utsatta för övergrepp.

Regeringen har uppdragit åt Socialstyrelsen att i

samverkan med kommuner och landsting och berörda

myndigheter följa upp, analysera och redovisa

könsskillnader inom hälso- och sjukvårdens och

socialtjänstens verksamhetsområden och vid behov

lämna förslag till åtgärder som kan bidra till att

öka jämställdheten inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten. Socialstyrelsen skall också redovisa

vilka åtgärder som genomförts i kommuner och

landsting för att främja jämställdhet samt

resultatet av dessa. Målsättningen är att utveckla

praktiska verktyg som kommuner och landsting kan

använda som hjälpmedel för att utveckla

könsperspektivet i sitt arbete.

Gällande rätt, tidigare behandling m.m.

Stödet till äldre regleras i första hand i 5 kap.

4-6 §§ socialtjänstlagen (2001:453). Stödet till

funktionshindrade regleras i 5 kap. 7-8 §§ samma lag

samt i vissa fall i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade och lagen

(1983:389) om assistansersättning. 5 kap. 10 §

socialtjänstlagen om att socialnämnden bör genom

stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar

närstående omfattar såväl dem som vårdar äldre som

funktionshindrade.

Utskottet behandlade en motion med begäran om

ytterligare mål och begäran om utkrävbara

rättigheter senast i betänkande 2001/02:SoU7.

Utskottet anförde då följande (s. 11):

Utskottet vill än en gång understryka att

handikappolitiken ytterst är en fråga om

demokrati. Samhället måste bygga på insikten om

att alla människor är lika mycket värda, har

samma grundläggande behov och skall behandlas med

samma respekt, att mångfald berikar och att varje

människa med sin kunskap och sin erfarenhet är en

tillgång för samhället. Det innebär att alla

skall ha lika rätt och lika möjligheter att

bestämma över sina liv och få sina önskemål

respekterade. Utskottet vidhåller att de

nationella målen för handikappolitiken som

riksdagen ställt sig bakom bör fortsätta att

gälla och avstyrker därmed förslaget i motion

So240 (c) yrkande 1 om ytterligare mål för

handikappolitiken. - - -

Den nationella handlingsplanen är inriktad på

generella lösningar och den allmänna

tillgängligheten i samhället. Detta bör leda till

ett minskat behov av särlösningar och till att

fler kan delta i samhällslivet på likvärdiga

villkor. Utskottet avstyrker därmed motionerna -

- -.

Riksdagen följde utskottet (prot. 2001/02:73).

Utskottet behandlade i betänkande 2000/01:SoU7 en

motion med begäran om att en barnbilaga skall följa

med varje statlig budget. Utskottet vidhöll då sin

tidigare redovisade inställning i frågan till

bilagor till budgetpropositionen, nämligen att det

är en allmän strävan inom Regeringskansliet att

undvika bilagor till budgetpropositionen.

Motionsyrkandet avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2000/01:135).

Konstitutionsutskottet behandlade i betänkande

2001/02:KU15 en motion med begäran om att

barnbilagor skall ingå i både kommunal- och

statsbudget. Konstitutionsutskottet anförde följande

(s. 51):

Av den nationella handlingsplanen för mänskliga

fri- och rättigheter framgår att

barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande i

Regeringskansliet som rör barn, att

barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som rör barn och att kommuner och

landsting bör inrätta system för att kunna följa

hur barnets bästa förverkligas i det kommunala

arbetet. Enligt utskottets mening saknas mot

denna bakgrund anledning att göra ett

tillkännagivande till regeringen om att

barnkonsekvensanalyser skall ingå som en naturlig

del av beslutsunderlag och att barnbilagor skall

ingå i kommunala budgetar. När det gäller

barnbilaga till statsbudgeten vill utskottet

hänvisa till finansutskottets ställningstagande

hösten 1999 då liknande motionsyrkanden

avstyrktes.

Konstitutionsutskottet avstyrkte därmed motionen.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:191).

Finansutskottet behandlade i betänkande

2002/03:FiU20 en motion med begäran om att en

barnbilaga skall följa varje budget. Utskottet

anförde då bl.a. följande (s. 124-125):

Det pågår för närvarande ett omfattande

utvecklingsarbete när det gäller statsbudgetens

utformning i syfte att ge riksdagen ett bättre

beslutsunderlag. Detta arbete omfattar också

målet att lyfta fram barnperspektivet i statens

olika verksamheter. Regeringens avsikt är att

ytterligare tydliggöra barnperspektivet i

budgetpropositionen genom att tillföra ett

barnperspektiv på nya områden eller fördjupa

redan befintliga barnperspektiv. Härvid ägnas

särskild uppmärksamhet åt att barnperspektivet i

den statliga budgetprocessen utvecklas och att de

resurser som påverkar barns liv ska vara

urskiljbara på ett sådant sätt att de kan bli

föremål för politiska prioriteringar, allt för

att förverkliga regeringens målsättning att

statsbudgeten om några år ska ha ett tydligt

barnperspektiv. - - -

Mot bakgrund av det omfattande

utvecklingsarbete med statsbudgetens utformning

som pågår inom Regeringskansliet finner

finansutskottet ingen anledning att frångå sina

tidigare ställningstaganden. Utskottet vidhåller

därmed sin uppfattning att kravet på att

barnfrågorna ska redovisas i en särskild bilaga

till budgetpropositionen måste anses underordnat

kravet på att redovisningen blir så aktuell och

genomarbetad som möjligt.

Den aktuella motionen avstyrktes därmed. Riksdagen

följde utskottet (rskr. 2002/03:239).

I betänkande 2001/02:SoU7 behandlade utskottet en

motion med begäran om att tillsätta en utredning med

syfte att kartlägga våld och sexuella övergrepp mot

funktionshindrade kvinnor. Utskottet delade

uppfattningen att det är viktigt att belysa

funktionshindrade flickors och kvinnors utsatthet så

att alla blir medvetna om att problemet existerar

och konstaterade att Nationellt Råd för Kvinnofrid i

september 2001 publicerat skriften När man slår mot

det som gör ont. Våld mot kvinnor med

funktionshinder. Rapporten utgör ett viktigt bidrag

i arbetet med att synliggöra problemen på området.

Rapporten bör ses som ett första steg för att

inleda en diskussion om framtida åtgärder. Utskottet

utgick från att detta arbete fortsätter. Motionen

ansågs därmed i huvudsak tillgodosedd. Riksdagen

följde utskottet (prot. 2001/02:73).

I regeringens skrivelse 2002/03:125 Redovisning av

fördelningen av medel från Allmänna arvsfonden under

budgetåret 2002 redovisar regeringen under avsnittet

Kommande inriktning för stöd ur Allmänna arvsfonden

att regeringen med anledning av den nationella

handlingsplanen för handikappolitiken inför de

kommande åren bl.a. vill fästa uppmärksamhet på att

personer med funktionshinder som är beroende av stöd

och service från andra, anställda eller närstående,

kan utsättas för både fysiskt och psykiskt våld. Det

behövs försöksverksamhet där handikapporganisationer

och andra ideella organisationer tillsammans med

kommun och landsting kan finna former för att

uppmärksamma och förhindra våld mot barn, kvinnor

och män med funktionshinder.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen (s. 102) att

Socialstyrelsen fått i uppdrag att särskilt belysa

tillståndet och utvecklingen vad gäller stöd och

service till barn med funktionshinder och deras

anhöriga. Uppdraget skall redovisas i en rapport i

anslutning till årsredovisningen för 2003.

Vidare aviserar regeringen (s. 87) att den avser

att till vårriksdagen 2004 presentera en samlad

översikt av regeringens mål, insatser och resultat

vad gäller barn och unga som återfinns inom de olika

politikområdena i statsbudgeten som komplement till

de skrivelser som regeringen lämnat till riksdagen

på området.

Regeringen anför (s. 138) att det behövs fortsatta

insatser mot kvinnovåld och att det behövs

ytterligare fokus på, och insatser för, kvinnor som

är dubbelt utsatta, till exempel kvinnor med

missbruksproblem och funktionshindrade kvinnor.

Regeringen föreslår att ytterligare 9 miljoner

kronor avsätts till kvinno- och mansjourernas

verksamhet år 2004 och 9, 2 miljoner kronor till

Rikskvinnocentrums verksamhet.

Regeringen redovisar (s. 101) att den genom

regleringsbrev och särskilda uppdrag gett flera

myndigheter i uppdrag att följa upp, analysera och

redovisa könsskillnader i insatser inom sina

respektive ansvarsområden för personer med

funktionshinder. Detta kommer att öka kunskapen om

orsakerna till de skillnader i levnadsvillkor som

finns mellan kvinnor och män med funktionshinder och

peka på vilka åtgärder som behövs för att minska

dessa skillnader.

Utskottets ställningstagande

Handikappolitiken är ytterst en fråga om demokrati.

Utskottet vill än en gång understryka att samhället

måste bygga på insikten om att alla människor är

lika mycket värda, har samma grundläggande behov och

skall behandlas med samma respekt, att mångfald

berikar och att varje människa med sin kunskap och

sin erfarenhet är en tillgång för samhället. Det

innebär att alla skall ha lika rätt och lika

möjligheter att bestämma över sina liv och få sina

önskemål respekterade. Utskottet vidhåller därmed

att de nationella målen för handikappolitiken som

riksdagen ställt sig bakom bör fortsätta att gälla.

Målen är:

En samhällsgemenskap med mångfald som grund.

Att samhället utformas så att människor med

funktionshinder i alla åldrar blir fullt

delaktiga i samhällslivet.

Jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och

pojkar, kvinnor och män med funktionshinder.

Motion 2002/03:So296 (c) yrkande 1 om ytterligare

mål avstyrks.

Ett av målen för handikappolitiken är att

samhället skall utformas så att människor i alla

åldrar blir fullt delaktiga i samhällslivet. Detta

gäller också barn och unga. Med anledning av bl.a.

regeringens skrivelse och det europeiska

handikappåret anordnade socialutskottet den 20 maj

2003 en offentlig utfrågning med fokus på frågor i

vardagslivet för barn och unga med funktionshinder.

Utskottet ansåg det angeläget att få en aktuell bild

av hur situationen ser ut i dag för barn och unga

med funktionshinder. Hur fungerar vardagslivet i

skolan och på fritiden? Finns det tillräckliga

kringresurser för att barn och unga skall kunna

tillgodogöra sig undervisning, umgås med kamrater,

delta i utflykter och fritidsaktiviteter m.m.? Hur

fungerar habilitering och rehabilitering? Hur är det

med tillgång till hjälpmedel? Hur är bemötandet? En

utskrift av utfrågningen återfinns i bilaga 5.

Utskottet konstaterar att Socialstyrelsen har i

uppdrag att särskilt belysa tillståndet och

utvecklingen vad gäller stöd och service till barn

med funktionshinder och deras anhöriga. Uppdraget

skall redovisas i en rapport i anslutning till

årsredovisningen för 2003. Riksdagen bör inte

föregripa pågående arbete på området. Motionerna

2002/03:So23 (mp) yrkande 2, 2002/03:So513 (v)

yrkande 10 och 2003/04:So569 (v) yrkande 6 är delvis

tillgodosedda med det anförda.

Jämlikhet mellan könen utgör ett annat av målen

för politikområdet. Utskottet vill betona att det är

särskilt viktigt att jämställdhetspolitiken

tillämpas fullt ut så att de problem som det innebär

att ha ett funktionshinder inte ytterligare

förstärks av könsstereotypa föreställningar.

Regeringen har genom regleringsbrev och särskilda

uppdrag ålagt myndigheter att följa upp, analysera

och redovisa könsskillnader i insatser inom sina

respektive ansvarsområden för personer med

funktionshinder. Detta kommer att öka kunskapen om

orsakerna till de skillnader i levnadsvillkor som

finns mellan kvinnor och män med funktionshinder och

peka på vilka åtgärder som behövs för att minska

dessa skillnader. Utskottet anser att motion

2002/03:So513 (v) yrkande 18 därmed är delvis

tillgodosedd.

Den nationella handlingsplanen är inriktad på

generella lösningar och den allmänna

tillgängligheten i samhället. Detta bör leda till

ett minskat behov av särlösningar och till att

alltfler kan delta i samhällslivet på likvärdiga

villkor. Utskottet vill också erinra om att

Diskrimineringskommittén har i uppdrag att bl.a.

överväga behovet av en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning samt behovet av regler

som ger skydd mot diskriminering av personer med

funktionshinder i bemärkelsen bristande

tillgänglighet. Riksdagen bör inte föregripa

kommande förslag. Utskottet avstyrker därmed

motionerna 2002/03: So296 (c) yrkande 2,

2002/03:So439 (mp) och 2003/04:So487 (m) yrkande 1.

Utskottet välkomnar att EG-kommissionen i dagarna

lämnat ett meddelande om lika möjligheter för

personer med funktionshinder - en europeisk

handlingsplan (KOM [2003] 650 slutlig). Syftet med

meddelandet är att få till stånd en hållbar och

fungerande strategi för handikappfrågor i det

utvidgade EU. Det är tänkt att fungera som

utgångspunkt och ram för att förstärka

handikappaspekterna i all relevant EU-politik,

samtidigt som det skall ge stöd och stimulans till

politiska åtgärder på nationell nivå. I meddelandet

betonas att EU:s övergripande mål är att bidra till

att utforma ett samhälle för alla. I detta

sammanhang spelar kampen mot diskriminering och

främjandet av funktionshindrades deltagande i

ekonomin och samhället en avgörande roll.

Utskottet biträder inte förslaget om att införa en

handikappeng. Motionerna 2002/03:So326 (m) och

2003/04:So300 (m) yrkandena 1 och 2 avstyrks därmed.

I skrivelsen redovisas att sektorsmyndigheterna

har bedrivit ett aktivt och ambitiöst arbete med att

ta fram förslag till etappmål för respektive sektor.

För en del myndigheter har etappmål/uppdrag

fastställts i regleringsbreven för budgetåret 2003.

För övriga pågår beredning av respektive myndighets

förslag. Resultatet av de uppföljningar som

genomförs kommer årligen att redovisas för

regeringen. Utskottet förutsätter att resultatet av

detta arbete kommer att redovisas för riksdagen vid

nästa uppföljning av handlingsplanen. Motionerna

2002/03:So21 (fp) yrkande 22, 2002/03:So373 (s) och

2003/04:So642 (kd) yrkande 1 är delvis

tillgodosedda. Motionerna avstyrks.

I anledning av motion 2002/03:So23 (mp) yrkande 1

med begäran om barnbilaga till budgeten vill

utskottet understryka att barnkonventionen skall

vara ett aktivt instrument och genomsyra allt

beslutsfattande som rör barn, att

barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som rör barn och att kommuner och landsting

bör inrätta system för att kunna följa hur barnets

bästa förverkligas i det kommunala arbetet.

Utskottet konstaterar att regeringen i

budgetpropositionen redovisar att den till

vårriksdagen 2004 avser att presentera en samlad

översikt av regeringens mål, insatser och resultat

vad gäller barn och unga som återfinns inom de olika

politikområdena i statsbudgeten som komplement till

de skrivelser som regeringen lämnat till riksdagen

på området. Utskottet konstaterar vidare att det

pågår ett omfattande utvecklingsarbete med

statsbudgetens utformning inom Regeringskansliet.

Utskottet delar finansutskottets uppfattning att

kravet på att barnfrågorna skall redovisas i en

särskild bilaga till budgetpropositionen måste anses

underordnat kravet på att redovisningen blir så

aktuell och genomarbetad som möjligt.

Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Nationella Rådet för Kvinnofrid har publicerat en

rapport om våld mot kvinnor med funktionshinder.

Rapporten har bidragit till att synliggöra problem

på området. I budgetpropositionen för år 2004

föreslår regeringen nu att ytterligare 9 miljoner

kronor avsätts till kvinno- och mansjourernas

verksamhet och 9,2 miljoner kronor till

Rikskvinnocentrums verksamhet. Regeringen anför

därvid att det behövs ytterligare fokus på, och

insatser för, kvinnor som är dubbelt utsatta som

till exempel funktionshindrade kvinnor. Motionerna

2002/03:So411 (v) och 2003/04:So421 (v) är därmed

delvis tillgodosedda. Motionerna avstyrks. Även

motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 21 avstyrks.

I motionerna 2002/03:So457 (kd) yrkande 1 och

2003/04:So642 (kd) yrkande 2 begärs tillkännagivande

om att äldre och funktionshindrade skall särskiljas

i lagstiftningen. Motionärerna har inte närmare

preciserat sitt yrkande. Utskottet konstaterar för

sin del att det i t.ex. 5 kap. socialtjänstlagen

(2001:453) klart skiljs mellan olika grupper med

särskilda underrubriker för varje grupp.

Motionsyrkandena avstyrks.

Ett tillgängligt samhälle

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ett

tillgängligare samhälle med hänvisning till

bl.a. ansvars- och finansieringsprincipen och

det omfattande arbete som pågår på området.

Jämför reservationerna 10 (fp), 11 (mp), 12

(kd), 13 (v) och 14 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om statligt stimulansbidrag

till landsting, kommuner, fastighetsägare,

kollektivtrafikbolag m.fl. för att anpassa samhället

så att det blir tillgängligt också för

funktionshindrade (yrkande 1). Av handlingsplanen

framgår att inga nämnvärda framsteg finns att

redovisa vad gäller tillgängligheten i samhället.

Motionärernas bedömning är att det behövs fem år med

ett statligt stimulansbidrag på i genomsnitt en

miljard kronor per budgetår för att det skall gå att

uppnå det mål som satts upp för 2010.

I motion 2003/04:So348 av Sven Brus (kd) begärs

tillkännagivande om ökad tillgänglighet för

funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna

platser. För att uppnå det önskade resultatet krävs

starkare formuleringar samt att införande av

sanktioner övervägs för de fall man inte uppfyller

kraven, anför motionären.

I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) yrkas att riksdagen lägger fram förslag till

särskilt stöd till IT-produkter för

funktionshindrade (yrkande 5). Motionärerna anför

att teknikutvecklingen i vissa sammanhang kan vara

ett hinder för funktionshindrade att få service som

är likvärdig med den som alla andra får. Ett exempel

på detta är det utökade antalet Internetbanker.

Motionärerna anser det angeläget att utreda en

lagreglering om likvärdig tillgänglighet till

service för alla.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om förbättrad

tillgänglighet (yrkande 11). Motionärerna anser att

det måste till sanktioner om kommuner, arbetsplatser

m.fl. inte uppfyller kraven. Motionärerna begär

också tillkännagivanden om en nationell översyn av

färdtjänstlagen (yrkande 12) och om en förbättrad

länstrafik eller kollektivtrafik och

samverkansprojektet "Hela resan" (yrkande 13).

Motionärerna begär vidare ett tillkännagivande om en

utökning av sakägarkretsen (yrkande 15). I avvaktan

på översynen av plan- och bygglagen föreslår

motionärerna att sakägarkretsen utökas så att

handikapporganisationerna skall kunna anmäla fall av

bristande tillgänglighet.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas under avsnittet Reglering av

tillgänglighet att det finns ett flertal lagar och

regler som berör kvinnor och män med funktionshinder

men relativt få av dessa kräver generell

tillgänglighet. På många områden saknas helt

riktlinjer och lagstiftning om tillgänglighet och

användbarhet. Till exempel saknas det regler för

tillgänglighet till bankomater och biljettautomater,

regler för tillgänglighet till medier och kultur,

tillgänglighet till offentliga tjänster och service

etc.

Regeringen anser att det behövs mer kunskap om på

vilka områden det saknas lagstiftning eller annan

reglering för tillgänglighet och i vilken

utsträckning nuvarande regelverk hindrar eller

utestänger kvinnor och män med funktionshinder från

att ta del av samhällets service, varor och

tjänster.

Riksdagen har efter förslag från regeringen

antagit ändringar i regeringsformen för att motverka

diskriminering av personer med funktionshinder.

Diskrimineringskommittén har dessutom fått i uppdrag

att bl.a. överväga behovet av en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som

ger skydd mot diskriminering av personer med

funktionshinder i bemärkelsen bristande

tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december

2004.

Plan- och bygglagen (1987:10) har ändrats så att

tydligare krav kan ställas på tillgänglighet när

allmänna platser iordningställs och ändras.

Förändringen innebär också att enkelt avhjälpta

hinder mot tillgänglighet och användbarhet för

personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga

lokaler dit allmänheten har tillträde och på

befintliga allmänna platser. Boverket utarbetar

föreskrifter med mer preciserade krav. Regeringen

bedömer att enkelt avhjälpta hinder bör vara

åtgärdade senast 2010.

Regeringen beslutade i juni 2002 att tillsätta en

kommitté med uppdrag att se över plan- och

bygglagstiftningen (dir. 2002:97). Det övergripande

målet är att stärka plan- och bygglagstiftningens

roll som ett instrument för hållbar utveckling.

Detta innbär bl.a. att den byggda miljön skall vara

tillgänglig, trygg och präglas av mångfald.

Kommittén skall också överväga om

sanktionsbestämmelserna i plan- och bygglagen

behöver ändras. Utredningen skall vara klar vid

årsskiftet 2004/05.

Omfattande kartläggningar och analyser av läget

inom transportområdet har genomförts. Föreskrifter

om krav på tillgänglighet vid upphandling av

kollektiva färdmedel har aktualiserats i olika

sammanhang och för olika transportslag. För

närvarande bereds ett förslag om föreskrifter med

funktionskrav som bör kunna utvecklas till att avse

alla trafikslag.

En genomgripande analys av färdtjänsten har

resulterat i att regeringen beslutat att tillsätta

en utredning som skall se över lagstiftningen på

området (dir. 2002:108).

Anslaget för statsbidrag till elektronisk

kommunikation har tillförts 5 miljoner kronor.

Reglerna för statsbidrag har också ändrats och

öppnar möjligheter för samverkan mellan landsting

genom kommunalförbund. De åtgärder som vidtagits ger

landstingen ökade möjligheter att planera hur

brukarnas behov bäst kan tillgodoses och öppnar

möjligheterna för att vidareutveckla verksamheten i

takt med den tekniska utvecklingen och utifrån

lokala förutsättningar, anför regeringen.

Statsbidraget till utrustning för elektronisk

kommunikation ger personer som är döva, gravt

hörselskadade, dövblinda eller gravt språkstörda

möjlighet att kommunicera via ett kommunikationsnät.

Utvecklingen har gått snabbt de senaste tio åren.

Datorer med texttelefonprogram har börjat användas,

och bildtelefoni har börjat utvecklas. Datortekniken

med möjlighet till förstorande system och

punktskriftsdisplay har givit personer som är

synskadade och dövblinda möjlighet att förutom att

använda telefon kunna kommunicera och delta i

informationsutbyte som inkluderar databaser och

Internet.

Avslutningsvis redovisar regeringen under

avsnittet om andra insatser inom handikappområdet

att Post- och telestyrelsen i december 2001 fått i

uppdrag av regeringen att genomföra

försöksverksamhet avseende funktionshindrades

tillgång till produkter och tjänster inom

telekommunikationsområdet, vilket kräver hög

överföringskapacitet (bredband). Syftet är att

förbättra levnadsvillkoren för personer med

funktionshinder. 20 miljoner kronor har avsatts för

ändamålet. Uppdraget skall slutredovisas den 1

oktober 2004.

Vidare har stats- och regeringscheferna vid

Europeiska rådets möte i Lissabon i mars 1999

uppmanat kommissionen att upprätta en allomfattande

handlingsplan för det elektroniska Europa. Särskild

uppmärksamhet bör ägnas personer med funktionshinder

och kampen för att ingen skall utestängs från

informationssamhället. Som ett resultat av

handlingsplanen antog Europeiska rådet hösten 2001

en resolution om e-integration - att utnyttja

informationssamhällets möjligheter för social

integration (resolution 2001/C292/02). Under våren

2002 antogs även en resolution om tillgänglighet

till offentliga webbplatser och deras innehåll

(resolution 2002/C86/02). I resolutionen beaktar

rådet det europeiska målet att integrera alla,

särskilt personer med funktionshinder och äldre, i

informationssamhället. Ansträngningarna att påskynda

arbetet med att göra Internet tillgängligt för alla

bör också öka enligt resolutionen.

Den 3 december 2002 antogs vid rådet resolutionen

e-tillgänglighet - Förbättrad tillgång till

kunskapssamhället för personer med funktionshinder.

Gällande rätt, tidigare behandling m.m.

Enligt 10 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10)

(PBL) skall byggnadsnämnden ta upp frågan om påföljd

eller ingripande så snart det finns anledning att

anta att en överträdelse har skett av bestämmelserna

om byggande enligt PBL eller av någon föreskrift

eller något beslut som har meddelats med stöd av

dessa bestämmelser.

I regeringens proposition 2000/01:48 om

tillgänglighet till offentliga lokaler och på

allmänna platser erinrade regeringen om att plan-

och bygglagen innehåller omfattande regler om

påföljd vid överträdelser av lagens bestämmelser,

vilket innebär att det åligger byggnadsnämnden att

ta upp frågan om ingripande eller påföljd när det

uppkommer misstanke om att en överträdelse skett av

plan- och bygglagen eller föreskrifter meddelade med

stöd av lagen. Bland de sanktioner som står till

buds finns bl.a. föreläggande förenat med vite eller

med föreskrift att åtgärden kan komma att utföras på

den försumliges bekostnad. Enligt regeringen finns

det i dag goda möjligheter att ingripa med stöd av

plan- och bygglagen för att förmå byggherrar och

fastighetsägare att uppfylla de krav på

tillgänglighet som ställs i lagstiftningen (2000/01:

BoU5, rskr. 2000/01:155).

Av direktiven till kommittén med uppdrag att se över

plan- och bygglagstiftningen (dir. 2002:97) framgår

att nuvarande regler om vilka som skall betraktas

som parter i olika slag av ärenden enligt PBL, och

som därmed skall höras före beslut och kunna

överklaga, är delvis oklara. Översynen bör därför

omfatta också dessa frågor.

Regeringen tillkallade i oktober 2001 en särskild

utredare med uppdrag att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet (dir. 2001:81, 2002:20,

2003:111). I utredningsdirektiven ingår bl.a. att

analysera de förändrade förutsättningarna på

hjälpmedelsområdet som skett genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationsteknik och digital

teknik. Utredningen skall slutredovisa sitt uppdrag

senast den 15 juni 2004.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen, senast i

betänkande 2002/03:SoU1 (s. 74), behandlat motioner

med förslag om statliga stimulansbidrag för att

anpassa samhället så att det blir tillgängligt också

för funktionshindrade. Utskottet har gjort

bedömningen att insatser behövs för att förbättra

tillgängligheten i vardagsmiljön och att

utvecklingen mot en bättre tillgänglighet för alla

måste påskyndas. Utskottet har dock understrukit att

ansvars- och finansieringsprincipen ligger fast.

Utskottet har därmed inte kunnat ställa sig bakom

förslaget om att inrätta ett särskilt anslag för en

tillgänglighetsreform. Motionerna har avstyrkts.

Riksdagen har följt utskottet (rskr. 2002/03:81).

Trafikutskottets yttrande

Trafikutskottet anför med anledning av motion

2002/03:So23 yrkande 12 om färdtjänsten att

utskottet erfarit att den särskilde utredare som har

i uppdrag att se över regelverket för färdtjänsten

(dir. 2002:108) kommer att ta upp frågor om

ledsagare och medresenärer på färdtjänstresan. En

utgångspunkt för utredaren är Vägverkets

redovisning, vari bl.a. förslag finns om ändringar

rörande ledsagare i lagen (1997:736) om färdtjänst.

Utredningsuppdraget skall redovisas den 1 november

2003. Utskottet anser att motionsyrkandet därmed

torde bli tillgodosett. Yrkandet avstyrks

följaktligen.

Vad gällde yrkande 13 i samma motion om

samverkansprojektet "Hela resan" m.m. anför

trafikutskottet följande:

Frågan om samordning av trafikföretagen togs

också upp vid budgetberedningen hösten 2002 (bet.

2002/03:TU1 s. 98-99). Utskottet redovisade då

bl.a. att Rikstrafiken utvecklat ett

trafikslagsövergripande projekt, benämnt Hela

resan. Rikstrafiken har också drivit krav på

bokningssamarbete genom ett särskilt

datagränssnitt, redovisat ett förslag till ett

enda telefonnummer för upplysning om

kollektivtrafiken och lanserat en Internetportal

med övergripande information om hela

trafiksektorn. Utskottet pekade också på den

verksamhet som bedrivs av Samtrafiken i Sverige

AB.

Utskottet har erfarit att som ett resultat av

Hela resan har generaldirektörerna för

Rikstrafiken, Banverket, Luftfartsverket,

Sjöfartsverket och Vägverket undertecknat en

gemensam tolkning av sektorsansvaret avseende

tillgängligheten till kollektivtrafiken för

funktionshindrade.

När utskottet behandlade frågan om

kollektivtrafik för funktionshindrade hösten 2001

(bet. 2001/02:TU2 s. 111-113) i samband med

beredningen av regeringens proposition om

infrastruktur för ett långsiktigt hållbart

transportsystem framhöll utskottet det angelägna

i att anpassningen av transportsystemet till de

funktionshindrades behov påskyndas.

Mot bakgrund av utskottets tidigare uttalande

och det omfattande arbete som för närvarande

pågår i frågan anser utskottet att någon åtgärd

från riksdagens sida inte är behövlig med

anledning av yrkande 13 i motion So23. Mot

bakgrund av det anförda avstyrks därför

motionsyrkandet.

Trafikutskottet lyfter också fram frågor om

tillgänglighet för funktionshindrade vad gäller

järnvägsresor och konstaterar att åtgärder gjorts i

stationsmiljön för att förbättra funktionshindrades

tillgång till transportsystemet, att Banverket tar

fram nya råd och rekommendationer för inköp av

fordon, att i tillståndsprövningen av tågoperatörer

ingår samråd med företrädare för

handikappsanpassningsfrågan inom Banverket. I

Framtidsplan för järnvägen 2004-2015 avsätter

Banverket 800 miljoner kronor för anpassning av

bl.a. Banverkets stationer och hållplatser för

funktionshindrade. Trafikutskottet ser arbetet med

dessa frågor som utomordentligt väsentligt för att

underlätta och möjliggöra ett ökat järnvägsresande

för bl.a. rullstolsburna personer.

Vad gäller frågan om post- och kassaservice anför

trafikutskottet följande:

Frågan om post- och kassaservice för

funktionshindrade togs upp vid budgetberedningen

hösten 2002 (bet. 2002/03:TU1 s. 119-121), varvid

utskottet förutsatte att Postens

förändringsarbete skulle ske på ett socialt

ansvarsfullt sätt och att regeringen noga följer

utvecklingen och utvärderar förändringarna.

Funktionshindrades krav på en god postservice är

grundläggande och måste beaktas, ansåg utskottet.

Utskottet är alltjämt av den uppfattningen.

Enligt trafikutskottets mening är de frågor som

utskottet tar upp ovan av stor betydelse för att

nå målet om att skapa ett tillgängligt samhälle i

enlighet med de transport- och postpolitiska

besluten och den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken. Utskottet utgår ifrån att

arbetet med dessa frågor bereds med skyndsamhet.

Aktuellt

Regeringen beslutade den 16 oktober 2003 om

medgivande till Boverkets förslag till föreskrifter

för enkelt avhjälpta hinder. Föreskrifterna gäller

allmänna platser och lokaler dit allmänheten har

tillträde.

Handikappombudsmannen har nyligen till regeringen

redovisat resultatet av en enkät till Sveriges

samtliga statliga myndigheter. Syftet med enkäten

har varit att få en bild över de statliga

myndigheternas arbete med att upprätta

handlingsplaner för hur deras lokaler, verksamhet

och information skall bli tillgänglig för människor

med funktionshinder. Sammanställningen visar att 37

% av myndigheterna påbörjat arbetet med att upprätta

handlingsplaner och 7 % har färdiga handlingsplaner.

Färdtjänstutredningen överlämnade i dagarna sitt

slutbetänkande Färdtjänsten och riksfärdtjänsten,

SOU 2003:87. Utredningen föreslår bl.a. att

tillstånd för ledsagare skall beviljas om behov av

sådan hjälp föreligger i samband med resorna för att

tillståndshavaren skall kunna genomföra sina resor

och ändamålet med dessa. Utredningen föreslår också

att det införs en bestämmelse, av vilken framgår att

om det är skäligt att den som söker tillstånd till

färdtjänst skall ha sällskap på resorna av en eller

flera medresenärer, skall tillståndet även gälla för

denna eller dessa.

Regeringen beslutade i oktober 2003 att tillkalla en

särskild utredare för att utreda dels hur

postverksamheten bör regleras, dels behovet av

statliga insatser för den grundläggande

kassaservicen (dir. 2003:117). Kund- och

konsumentperspektivet skall vara vägledande för

utredarens eventuella förslag. I det politiska målet

för postområdet skall det ingå att alla skall ha

tillgång till en posttjänst av hög kvalitet och

till rimliga priser (dir. 2003:117).

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet vidhåller sin bedömning att insatser

behövs för att förbättra tillgängligheten i

vardagsmiljön och att utvecklingen mot en bättre

tillgänglighet för alla måste påskyndas. Utskottet

vill samtidigt än en gång understryka att ansvars-

och finansieringsprincipen ligger fast. Motion

2002/03:So21 (fp) yrkande 1 avstyrks. Utskottet

återkommer till frågan i betänkande 2003/04:SoU1 vid

behandlingen av budgeten för utgiftsområde 9 för

2004.

Socialutskottet konstaterar att

Färdtjänstutredningen nyligen har avlämnat sitt

slutbetänkande. Utredningen föreslår att en

ledsagare skall få följa med om en sådan behövs i

samband med resorna. Vidare föreslås att medresenär

skall kunna följa med när detta är skäligt.

Utskottet anser att den fortsatta beredningen av

förslaget bör avvaktas. Riksdagen bör inte ta något

initiativ. Motion 2002/03:So23 (mp) yrkande 12

avstyrks därmed.

Socialutskottet delar trafikutskottets uppfattning

att det är angeläget att anpassningen av

transportsystemet till de funktionshindrades behov

påskyndas. Utskottet kan samtidigt notera att ett

omfattande arbete pågår på området. Rikstrafiken har

drivit på bokningssamarbetet genom ett särskilt

gränssnitt, redovisat ett förslag till ett enda

telefonnummer för upplysning om kollektivtrafiken

och lanserat en Internetportal med övergripande

information om hela trafiksektorn. Utskottet vill

också peka på den verksamhet som bedrivs av

Samtrafiken i Sverige AB. Som ett resultat av "Hela

resan"-projektet har generaldirektörerna för

Rikstrafiken, Banverket, Luftfartsverket,

Sjöfartsverket och Vägverket undertecknat en

gemensam tolkning av sektorsansansvaret avseende

tillgängligheten till kollektivtrafiken för

funktionshindrade. Socialutskottet avstyrker motion

2002/03:So23 (mp) yrkande 13 med hänvisning till det

omfattande arbete som pågår på området.

Socialutskottet konstaterar att den kommitté som

har i uppdrag att se över plan- och

bygglagstiftningen (dir. 2002:97) också har i

uppdrag att överväga om sanktionsbestämmelserna i

plan- och bygglagen (1987:10), PBL, behöver ändras.

Enligt direktiven kommer utredningen även att

överväga frågan om vilka som skall betraktas som

parter i olika slag av ärenden enligt PBL, och som

därmed skall höras före beslut och kunna överklaga

beslut. Samtidigt konstaterar utskottet att enligt

10 kap. 1 § PBL skall byggnadsnämnden ta upp frågan

om påföljd eller ingripande så snart det finns

anledning att anta att en överträdelse har skett av

bestämmelserna om byggande enligt PBL. Motionerna

2002/03:So23 (mp) yrkandena 11 och 15 samt

2003/04:So348 (kd) är därmed tillgodosedda och

avstyrks.

I motion 2002/03:So296 (c) yrkande 5 tas frågan om

särskilt stöd till IT-produkter för

funktionshindrade upp. Utskottet kan konstatera att

ett omfattande arbete pågår på området. Anslaget för

statsbidrag till elektronisk kommunikation har

tillförts ytterligare medel och reglerna för

statsbidrag har ändrats. Den särskilde utredaren av

hjälpmedelsfrågorna har bl.a. i uppdrag att

analysera de förändrade förutsättningarna på

hjälpmedelsområdet genom utvecklingen inom

informations- och kommunikationsteknologi och

digital teknik. Postverksamheten skall utredas (dir.

2003:117). Något initiativ från riksdagens sida med

anledning av motionen behövs inte. Motionen

avstyrks.

Bättre tillgänglighet för ökad

demokrati

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om synskadades

möjlighet att personrösta med hänvisning till

den parlamentariska kommitténs uppdrag att se

över bestämmelserna i vallagen.

Motionen

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om synskadades möjligheter

att personrösta (yrkande 20). Motionärerna anför att

det borde vara möjligt för Valmyndigheten att genom

teknikupphandling ta fram en apparat som medger en

synskadad att personrösta utan att valhemligheten

röjs.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att vallokaler har blivit

tillgängligare genom en ny regel som skärper

kommunernas ansvar att använda vallokaler som kan

användas av alla. En uppföljning av bestämmelsen

visar att kommunerna endast i ett fåtal fall inte

har lyckats hitta vallokaler som är tillgängliga.

Tillgängligheten till kommunala lokaler för

politisk verksamhet skall också förbättras. Det

betonar regeringen i proposition 2001/02:80

Demokrati för det nya seklet. Möjligheten att kunna

medverka i politiska sammanträden på lika villkor är

betydelsefull, inte minst ur demokratisk synvinkel,

anförs det.

Regeringen anser att det reformarbete som inletts

är viktigt för att underlätta för personer med

funktionshinder att kunna rösta och att kunna

fullgöra uppdrag som förtroendevalda. En arbetsgrupp

inom Regeringskansliet skall dessutom främja

utvecklingen av den politiska processen med stöd av

informationsteknikens hjälp. Sannolikt underlättar

det ytterligare deltagandet för personer med

funktionshinder. Regeringen anför att den kommer att

följa hur arbetet för att göra det politiska arbetet

mer tillgängligt fortskrider och återkomma med

ytterligare lagförslag om detta visar sig

nödvändigt.

Konstitutionsutskottets yttrande

Konstitutionsutskottet redovisar i sitt yttrande

ingående tidigare behandling av motioner om

synskadades rätt till valhemlighet. Här redovisas

också de åtgärder som Riksskatteverket vidtagit i

samråd med Synskadades Riksförbund (SRF) så att

syskadade har möjlighet att utan insyn från någon

person rösta på ett parti. Emellertid har man inte

löst de problem som uppkommit för synskadade genom

de nya reglerna om personröstning.

Vidare redovisas att regeringen den 16 april 2003

har beslutat om direktiv för en parlamentarisk

kommitté att se över bestämmelserna i vallagen och

lämna förslag till en ny lag (dir. 2003:37). I

uppdraget ingår bl.a. att överväga i vilken

utsträckning elektroniska förfaranden bör införas

vid röstning i röstningslokal. Kommittén skall

särskilt beakta de fördelar sådana förfaranden kan

ha för bl.a. funktionshindrade väljare. (Uppdraget

skall redovisas senast den 1 november 2004.)

Konstitutionsutskottet gör därefter följande

ställningstagande:

I ett samhälle för alla är det av stor betydelse

att funktionshindrade skall kunna delta i den

demokratiska processen på så likvärdiga villkor

som möjligt. Ansträngningar görs för att nå detta

mål, och utskottet vill betona vikten av att

dessa ansträngningar fortsätter.

Som nämnts ovan avser konstitutionsutskottet

att i höst behandla ett antal motioner som rör

vallagsfrågor, bland dem motioner om att

synskadade skall ha möjlighet att kunna utöva sin

rösträtt fullt ut med bibehållen valhemlighet.

Utskottet har tidigare anfört att det är av stor

betydelse att alla kan rösta utan att

valhemligheten åsidosätts. Enligt utskottets

mening bör det ovan nämnda utredningsuppdraget

att ta fram förslag till hur elektroniska

förfaranden skall kunna införas vid röstning ses

som ett viktigt led i arbetet att uppnå syftet

att synskadade skall kunna rösta på lika villkor

som andra.

Med det anförda föreslår konstitutionsutskottet

att socialutskottet avstyrker motion 2002/03:So21

yrkande 20.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar konstitutionsutskottets

bedömning att det är av stor betydelse att

funktionshindrade kan delta i den demokratiska

processen på så likvärdiga villkor som möjligt.

Utskottet konstaterar att den parlamentariska

kommitté som har i uppdrag att se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

ny lag bl.a. har i uppdrag att överväga i vilken

utsträckning elektroniska förfaranden bör införas

vid röstning i röstningslokal. Kommittén skall

särskilt beakta de fördelar sådana förfaranden kan

ha för bl.a. funktionshindrade väljare. Motion

2002/03:So21 (fp) yrkande 20 är i huvudsak

tillgodosedd.

Ett nationellt tillgänglighetscenter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

huvudmannaskapet för det nationella

tillgänglighetscentret med hänvisning till

att en särskild utredare har i uppgift att

utreda en förändrad organisation för

samordning av arbetet inom det

handikappolitiska området.

Motionen

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

begärs tillkännagivande om huvudmannaskapet för det

nationella tillgänglighetscentret (yrkande 2).

Motionärerna anser att ansvaret för det nationella

tillgänglighetscentret bör överföras från

Handikappombudsmannen till annan lämplig instans.

Frågan om centrets placering bör överlämnas till den

utredning om myndighetsstrukturen för det

handikappolitiska området som regeringen avser att

tillsätta.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att Handikappombudsmannen

fr.o.m. år 2001 har fått ett årligt anslagstillskott

på 7 miljoner kronor för att driva verksamheten i

tillgänglighetscentret. Centrets uppgifter - det

vill säga att svara för uppbyggnad, utveckling,

förmedling av kunskap, rådgivning och samverkan med

berörda för att göra samhället tillgängligt - har

reglerats i Handikappombudsmannens instruktion (SFS

1994:949 med ändring SFS 2000:1170 2 § p. 7) och

gäller från den 1 januari 2001.

Under det första året byggdes

tillgänglighetscentret upp. Det har i dag sex

heltidsanställda. Centret stöder och vägleder de

sektorsmyndigheter som har ett särskilt ansvar för

genomförandet av de handikappolitiska målen i

arbetet med att utforma förslag till etappmål för

respektive sektorsverksamhet. Centret har även

arbetat med att ta fram rekommendationer för

tillgänglighet.

I skrivelsen anför regeringen att centrets arbete

med att hjälpa myndigheter att göra Sverige

tillgängligare har kommit i gång. Arbetet går nu

vidare i nästa fas när de statliga myndigheterna

skall arbeta mer konkret med tillgänglighetsfrågor

och med att förverkliga etappmål.

Aktuellt

Regeringen har den 24 juli 2003 beslutat tillkalla

en särskild utredare med uppgift att utreda en

förändrad organisation för samordning av arbetet

inom det handikappolitiska området (dir. 2003:94).

Utredaren skall:

- analysera och föreslå hur regeringens och övriga

aktörers behov av en samlad statlig organisation

inom det handikappolitiska området kan tillgodoses

inom ramen för en förändrad organisationsstruktur,

-

- analysera vilka av de uppgifter som i dag åligger

Tillgänglighetscentret hos Handikappombudsmannen

(HO), Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) och Hjälpmedelsinstitutet (HI) som

lämpligen bör organiseras i en ny struktur,

-

- om det behövs föreslå nya myndighetsuppgifter

utifrån de nuvarande ekonomiska ramarna,

-

- föreslå olika alternativ för hur de verksamheter

som i dag åligger Sisus och HI, och som inte ligger

inom ramen för utredarens förslag om en samlad

statlig organisation, skall organiseras,

-

- lämna förslag till den författningsreglering som

bedöms nödvändig samt

-

- analysera och kommentera de ekonomiska

konsekvenserna av de olika tänkbara alternativen.

-

Den särskilde utredaren skall redovisa sitt uppdrag

senast den 30 april 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att regeringen tillkallat en

särskild utredare med uppgift att utreda en

förändrad organisation för samordningen av arbetet

inom det handikappolitiska området. I uppdraget

ingår bl.a. den fråga som tas upp i motion

2002/03:So21 (fp) yrkande 2. Motionsyrkandet

avstyrks.

Statsbidrag till

handikapporganisationer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om ändrade

regler för stöd till handikapporganisationer

med hänvisning till att Socialstyrelsen har i

uppdrag att fortsatt följa tillämpningen.

Utskottet erinrar också om att

anhörigorganisationer erhåller stöd under

anslag 17:1 Stimulansbidrag och åtgärder inom

äldrepolitiken. Jämför reservation 15 (m, fp,

kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om statsbidrag till handikapporganisationerna

(yrkande 3). Motionärerna anser att anslaget för

bidrag till handikapporganisationerna bör tillföras

ytterligare medel och att dessa extra medel skall

riktas särskilt till mindre handikapporganisationer

som arbetar oberoende av de stora samarbetsorganen

inom handikapprörelsen. Den nuvarande

bidragsgivningen missgynnar organisationer som

företräder personer med små och ovanliga handikapp

eller som väljer alternativa organisationsformer

t.ex. i form av nätverk.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om bidragen till

handikapporganisationer (yrkande 11). Motionärerna

anser att bidragsreglerna bör ändras så att de

garanterar att små handikappgrupper inte ställs

utanför. Vidare är avgränsningen av vad som räknas

om stödberättigad handikapporganisation för snäv.

Det är inte godtagbart att utestänga föreningar som

består av anhöriga till personer som själva har så

dålig hälsa att de inte förmår vara aktiva i

föreningar. Detta gäller inte minst föreningar som

arbetar med demensfrågor, såsom Anhörigrådet och

Demensförbundet.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om statsbidrag

och "stötdämpande åtgärder " (yrkande 17).

Motionärerna anser att det behövs mer än så för att

leva upp till handikappåret 2003.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att statsbidraget till

handikapporganisationerna har höjts med sammanlagt

28 miljoner kronor under perioden 2000-2001 till

sammanlagt 157 miljoner kronor. Dessutom har

5,5 miljoner kronor fördelats som en engångssatsning

för att underlätta övergången till ett nytt

bidragssystem med ändrade regler.

Riksdagen har tillkännagivit att effekterna av de

nya reglerna måste följas upp och utvärderas. I

uppföljningen bör man särskilt kartlägga och

analysera hur övergången påverkar de mindre

organisationerna som inte fullt ut uppfyller de

formella kriterierna för att få statsbidrag enligt

det nya bidragssystemet, till exempel kravet på

riksomfattande verksamhet.

Effekterna av de nya reglerna har följts upp av

Socialstyrelsen. Uppföljningen visar att en

övervägande del av organisationerna anser att det

nya systemet är bättre än det gamla. Det särskilda

etableringsbidraget anses ha en viktig såväl

ekonomisk som symbolisk betydelse för nya mindre

organisationer och i förlängningen för förnyelsen

inom handikapprörelsen.

Regeringen anser också att det nya systemet i allt

väsentligt fått önskvärda konsekvenser. Det behövs

dock ytterligare åtgärder innan det nya systemet

fungerar fullt ut. Regeringen kommer därför att

föreslå vissa "stötdämpande" åtgärder för att

begränsa effekterna av att statsbidraget minskat för

vissa handikapporganisationer.

Aktuellt

Regeringen har i regleringsbrevet för budgetåret

2003 avseende Socialstyrelsen uppdragit åt styrelsen

att fortsatt följa tillämpningen av de nya reglerna

för statsbidrag till handikapporganisationerna.

Uppdraget med eventuella förslag till åtgärder skall

redovisas senast den 28 februari 2005.

I proposition 2002/03:100, 2003 års ekonomiska

vårproposition, föreslog regeringen på

tilläggsbudget att anslaget 16:5 Bidrag till

handikapporganisationer ökas med 1,5 miljoner kronor

för budgetåret 2003. Regeringen hänvisade till att

kartläggningen visar att en övervägande del av

handikapporganisationerna anser att det nya

regelsystemet är bättre och mer rättvist än det

gamla. Kritik har dock riktats mot det nya systemet

då ett fåtal gamla organisationer får kraftigt

minskade bidrag. Regeringen ansåg att dessa negativa

effekter borde begränsas. Riksdagen beslutade i

enlighet med förslaget (Socialutskottet protokoll

2002/03:32, 2002/03:FiU21, rskr. 2002/03:235).

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 föreslår regeringen att anslaget

höjs med ytterligare 3 miljoner kronor fr.o.m. 2004

och med 500 000 kr fr.o.m. 2005 då det nya systemet

är fullt genomfört.

Utskottets ställningstagande

Bidraget till handikapporganisationer har vid flera

tillfällen under senare år tillförts nya resurser

för att underlätta övergången till ett nytt

bidragssystem med ändrade regler. Anslaget

tillfördes sålunda ytterligare 1,5 miljoner kronor i

2003 års tilläggsbudget. I budgetpropositionen

föreslås nu ytterligare höjningar med 3 miljoner

kronor för år 2004 och med 500 000 kr fr.o.m. 2005.

Utskottet noterar att Socialstyrelsens uppföljning

av den nya förordningen om statsbidrag till

handikapporganisationerna visar att en övervägande

del av handikapporganisationerna anser att det nya

regelsystemet är bättre och mer rättvist än det

gamla. Styrelsen har i uppdrag att fortsatt följa

tillämpningen och redovisa uppföljningen med

eventuella förslag till åtgärder senast den 28

februari 2005. Utskottet anser motion 2002/03:So23

(mp) yrkande 17 därmed i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet erinrar om att anhörigorganisationer

erhåller stöd under anslaget 17:1 Stimulansbidrag

och åtgärder inom äldrepolitiken i

budgetpropositionen för 2004, utgiftsområde 9.

Anslaget föreslås ökas med en miljon kronor för stöd

till organisationer inom äldreområdet. Motionerna

och 2002/03:So21 (fp) yrkande 11 och 2002/03:So22

(m) yrkande 3 avstyrks.

Utskottet kommer att återkomma till frågan om

medelsanvisning till anslaget Bidrag till

handikapporganisationer liksom till motioner med

begäran om annan anvisning i betänkande

2003/04:SoU1.

En skola för alla

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om att återinföra

speciallärarutbildningen med hänvisning till

att den nya lärarutbildningen påtagligt kommer

att stärka den specialpedagogiska kompetensen

bland alla lärare. Riksdagen bör även avslå

motioner om statliga specialskolor med

hänvisning till att regeringen avser att

återkomma med förslag med anledning av

utredningen om visstidsplaceringar vid statliga

resurscenter under våren 2004. Riksdagen bör

vidare avslå motioner om utbildning för

funktionshindrade elever med hänvisning till

bl.a. ansvars- och finansieringsprincipen,

pågående utredningsarbete och

försöksverksamhet. Jämför reservationerna 16

(fp), 17 (m, fp, kd, c), 18 (m) och 19 (fp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om förbättrade

förutsättningar för elever med funktionshinder

(yrkande 2). Enligt motionärernas mening skall barn

och ungdomar med funktionshinder ha en rättighet och

inte en skyldighet att integreras i den vanliga

kommunala skolan. Specialskolor skall även i

farmtiden vara ett alternativ för de elever som

anser att dessa skolor bättre kan tillgodose deras

särskilda behov.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om återinförd

speciallärarutbildning inriktad mot direkt arbete

med elever i behov av särskilt stöd (yrkande 12).

Motionärerna vill också ha ett tillkännagivande om

de statliga specialskolorna för multihandikappade

elever (yrkande 13). De anser att möjligheten att

välja Hällsbo- eller Ekeskolan för multihandikappade

elever bör återinföras. De anser också att det är

viktigt att särskolan får finnas kvar som egen

skolform och begär ett tillkännagivande om att ändra

direktiven till Kommittén för översyn av

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning, så att alternativet nedläggning

av särskolan inte utreds (yrkande 14). Vidare begär

motionärerna tillkännagivande om att införa en

nationell skolpeng, som tilldelar elever med

funktionshinder extra resurser (yrkande 15).

Motionärerna begär tillkännagivande om att staten

finansierar de kostnader som uppstår för att

genomföra utbildningstolkning inom den offentligt

finansierade vuxenutbildningen (yrkande 16) då det

för vissa utbildningsanordnare har blivit för dyrt

att bekosta de dubbla teckentolkar som behövs för

att döva och hörselskadade skall kunna delta i

vuxenundervisning. De anser att alla

vuxenstuderande, inklusive de med funktionshinder,

skall ges möjlighet att välja om de vill utbilda sig

i den kommunala vuxenutbildningen, i en

folkbildningsorganisation eller hos en annan

anordnare. Detta bör ges regeringen till känna

(yrkande 17). Vidare bör regeringen återkomma till

riksdagen med lagförslag om individers rättighet

till vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom

särvux (yrkande 18). Slutligen begärs ett

tillkännagivande om att en översyn skall göras av om

studerande med psykiska funktionshinder och

neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att

ansöka om utbildningsbidrag eller assistans (yrkande

19). Motionärerna anser att det är viktigt att se

över situationen för studerande med psykiska

funktionshinder, eventuellt genom en

försöksverksamhet där den grupp studenter som har

rätt att ansöka om särskilt utbildningsstöd

utvidgas.

Även i motion 2003/04:So575 av Kerstin Heinemann

m.fl. begärs tillkännagivande om översyn av om

studerande med psykiska funktionshinder och

neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att

ansöka om utbildningsbidrag eller assistans (yrkande

8). Ett likartat yrkande finns också i motion

2003/04:Ub414 av Ulf Nilsson m.fl. (fp) yrkande 7.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att den inom

utbildningspolitiken har lagt fram flera

propositioner som rör elever och vuxna med

funktionshinder och ett flertal utredningar pågår.

Utredningen om läromedel för barn, elever och vuxna

med funktionshinder ser på mål och målgrupper för

den statliga läromedelsframställningen. Den s.k.

Carlbeck-kommittén har i uppdrag att göra en översyn

av särskolans framtida roll. Skollagskommittén ser

över lagstiftningen i syfte att bl.a. förbättra

elevers rättssäkerhet. I regeringens utvecklingsplan

för kvalitetsarbete i förskola, skola och

vuxenutbildning föreslås kommande satsningar på

kvalitetsarbetet. Där aviseras också kommande

ändringar i de individuella programmen.

De specialpedagogiska frågorna har samlats inom en

myndighet - Specialpedagogiska institutet - för att

den på ett kraftfullt sätt skall kunna stödja

huvudmännen. 10 miljoner kronor har tillförts

institutet för att det också skall kunna stödja

huvudmännen som ansvarar för den offentliga

vuxenutbildningen. En satsning på sammanlagt 12

miljoner kronor sker dessutom för anpassning och

utveckling av läromedel till vuxna med

funktionshinder. Därutöver har institutet som en

engångssatsning tillförts ytterligare 10 miljoner

kronor för att kompetensutveckla personal som

arbetar med elever som har vissa funktionshinder. I

den nya lärarutbildningen kommer alla studenter att

undervisas i specialpedagogik.

Under en treårsperiod har 2 miljoner kronor per år

satsats på pedagogisk forskning inom området elever

med funktionshinder. 10 miljoner kronor avsätts

årligen för att utveckla läromedel som riktar sig

till studerande som har teckenspråk som första språk

inom kommunal vuxenutbildning och folkhögskola. 7,5

miljoner kronor avsätts årligen för att utveckla

särvuxverksamheten i kommunerna.

Regeringen har tagit initiativ till en omfattande

statlig satsning för att öka personaltätheten i

skolorna och fritidshemmen - en satsning som kommer

alla elever till godo. Under en period av fem år

tillförs kommunerna 17,5 miljarder kronor för att

förbättra situationen. När satsningen nått sin fulla

omfattning kommer den att ha lett till att

personalen i skolor och fritidshem har ökat med ca

15 000 anställda.

För att nå målen i handlingsplanen och förbättra

förutsättningarna för studerande som har

funktionshinder har ett genomgripande reformarbete

skett de senaste åren. Regeringen bedömer att

satsningarna på specialpedagogiska frågor,

kvalitetsutveckling, kompetensutveckling,

lärarutbildning, en ökning av personaltätheten i

skolor och fritidshem kommer att förbättra

utbildningssituationen för elever som har

funktionshinder. Möjligheterna för dessa elever att

gå i skolan i närheten av hemmet och bo tillsammans

med sina föräldrar eller i deras närhet ökar.

Universiteten och högskolorna arbetar

kontinuerligt med att göra lokalerna mer

tillgängliga och har i dag särskilda handläggare som

ansvarar för informationen om den fysiska till-

gängligheten vid lärosätet. Regeringen bedömer att

förbudet mot diskriminering av studenter eller

sökande till högskolan kommer att underlätta för

personer med funktionshinder att studera vid

universitet och högskolor eftersom förbudet även

omfattar brist på tillgänglighet och användbarhet.

Satsningar på särskilt stöd för studenter med

funktionshinder bör också kunna bidra till denna

utveckling.

Riksdagen har efter förslag från regeringen ökat

anslaget för de medel som får disponeras av

Stockholms universitet för särskilda stödåtgärder

till studenter med funktionshinder. Anslaget höjdes

år 2001 med 1,9 miljoner kronor (prop. 2000/01:1,

utgiftsområde 16, bet. 2000/01:UbU1, rskr.

2000/01:99). Stödåtgärderna kan avse assistent,

lektör, teckenspråkstolk, anteckningshjälp eller

extra undervisning. Från och med 2003 tillförs

Stockholms universitet ytterligare medel för nämnda

ändamål. Som en engångssatsning under budgetåret

2002 har Örebro universitet tillförts 1 miljon

kronor för att utreda förutsättningarna för en

teckenspråkig miljö och därmed intensifiera insatser

för döva och hörselskadade inom sina utbildningar

(prop. 2001/02:1, utgiftsområde 16, bet.

2001/02:UbU1, rskr. 2001/02:97).

Utbildningsutskottets yttrande

Utbildningsutskottet anför i sitt yttrande att det

anser att socialutskottet bör avslå motion

2002/03:So21 yrkande 12 med begäran om att

speciallärarutbildningen skall återinföras.

Utskottet anför följande:

En reformering av lärarutbildningen har

genomförts fr.o.m. den 1 juli 2001 enligt

riksdagens beslut med anledning av propositionen

En förnyad lärarutbildning (prop. 1999/2000:135,

bet. 2000/01:UbU3, rskr. 2000/01:5). I

utbildningen till den nya lärarexamen, som ersatt

åtta olika lärarexamina, skall alla

lärarkandidater, oavsett vilket stadium eller

vilka ämnen de avser att arbeta inom, få viss

utbildning i specialpedagogik inom ramen för det

s.k. allmänna utbildningsområdet. Målet är att

alla blivande lärare utifrån kunskaper i

specialpedagogik skall ha goda förutsättningar

att organisera arbetet med hänsyn till olika

barns och elevers behov av tid, stimulans och

stöd. Vidare kan specialpedagogik förekomma som

inriktning i lärarexamen, och det kan också

utgöra en specialisering. Utskottet anser därför

att den nya lärarutbildningen på ett mycket

påtagligt sätt kommer att förstärka den

specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare

i skolorna.

Som en påbyggnad på lärarexamen finns

specialpedagogexamen. För att få denna examen

krävs, enligt bilaga 2 till högskoleförordningen

(1993:100, ändr. 2001:23), att studenten har de

specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som

behövs för att aktivt kunna arbeta med barn,

ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola,

skola, vuxenutbildning eller

habilitering/rehabilitering. Därutöver skall

studenten bl.a. kunna genomföra pedagogiska

utredningar och analysera individers svårigheter

på organisations-, grupp- och individnivå samt

kunna vara en kvalificerad samtalspartner och

rådgivare i pedagogiska frågor för föräldrar,

kolleger och andra berörda yrkesutövare.

Motsvarande motionsyrkanden om återinförande av

speciallärarutbildningen har tidigare i år avstyrkts

av utskottet och avslagits av riksdagen (bet.

2002/03:UbU4 s. 16 f.).

Utbildningsutskottet föreslår vidare att

socialutskottet avstyrker motionsyrkandena om

behovet av specialskolor för elever med

funktionshinder. Utskottet redovisar beslutet om

avvecklingen av de fasta skoldelarna vid de statliga

riksskolorna Ekeskolan och Hällsboskolan och den

samtidiga uppbyggnaden av resurscenterverksamheten

vid skolorna. Utskottet redovisar också att frågan

om en omprövning av nämnda beslut återkommande har

behandlats och avslagits av riksdagen. Utskottet

anför vidare:

En av regeringen tillsatt särskild utredare

lämnade i november 2002 betänkandet

Visstidsutbildning vid statliga resurscenter (SOU

2002:106). Visstidsutbildning skall ges vid

Ekeskolan i Örebro, för elever med synskada och

ytterligare funktionshinder, och vid

Hällsboskolan i Sigtuna, för elever med grav

språkstörning. Dessa tidigare specialskolor är i

dag resurscenter inom Specialpedagogiska

institutet.

Syftet med visstidsutbildning är att ge ett

specialpedagogiskt stöd så att eleven på längre

sikt skall kunna återvända till sin hemskola och

få en fullgod utbildning i närheten av hemmet. De

elever som undervisas vid resurscenter är

fortfarande elever i sina respektive hemkommuner.

Utredaren föreslår en ny förordning om

visstidsutbildning. Elevens vårdnadshavare skall

kunna göra ansökan, och Specialpedagogiska

institutets styrelse beslutar om eleven skall tas

emot. Vårdnadshavaren skall ha rätt att överklaga

ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd.

En visstidsutbildning skall fortgå under minst en

termin. Om fortsatt behov finns efter den

beslutade tiden kan en förnyad ansökan göras. En

elev kan fortsätta i visstidsutbildning under

hela den obligatoriska skolgången.

Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden

gick ut den sista mars 2003. Ärendet bereds nu

inom Regeringskansliet.

Med anledning av motion 2002/03:So21 yrkande 14 om

att direktiven till kommittén för översyn av

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning bör ändras, så att alternativet

nedläggning av särskolan inte utreds anför

utbildningsutskottet följande:

U t s k o t t e t hänvisar till att regeringen

den 13 mars 2003, och således efter det att

motionsyrkandet väcktes, beslutat om

tilläggsdirektiv till kommittén för översyn av

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning (dir. 2001:100, tilläggsdir.

2003:32). Enligt dessa skall kommittén, den s.k.

Carlbeck-kommittén, endast lämna

författningsförslag för det alternativ som

innebär att särskolan och särvux skall kvarstå

som egna skolformer.

Motionsyrkande bör därmed avstyrkas av

socialutskottet.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21

yrkande 15 om att en nationell skolpeng skall

införas bör avstyrkas av socialutskottet. Utskottet

hänvisar till att motionsyrkanden om en nationell

skolpeng har avstyrkts av utskottet och avslagits av

riksdagen vid ett flertal tillfällen.

Utbildningsutskottet har ingen annan uppfattning nu.

Resurser till skolans verksamhet skall enligt

utskottet fördelas med utgångspunkt i de behov som

enskilda elever, olika grupper av elever och skolor

faktiskt har. Att schablonmässigt fördela skolpengen

enligt vissa kriterier är inte tillräckligt för den

flexibilitet som är nödvändig för att skolan skall

kunna bli likvärdig. Utbildningsutskottet finner det

inte heller rimligt att införa en central

resursfördelning för funktionshindrade elevers

behov.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21

yrkande 16 om att staten bör svara för de kostnader

som uppstår för att genomföra utbildningstolkning

inom den offentligt finansierade vuxenutbildningen

bör avstyrkas. Utskottet anför följande:

Frågan om utbildningstolk behandlades i

propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av

vuxenutbildningen som riksdagen till alla delar

ställde sig bakom (prop. 2000/01:72, bet. UbU15,

rskr. 229). Kunskapslyftskommittén hade i sin

utvärdering visat att studerande som behöver

utbildningstolk har betydande svårigheter att få

tolkinsatsen finansierad. Den huvudsakliga

orsaken är att utbildningstolkning är förknippad

med stora kostnader för utbildningsanordnaren.

Regeringen uttalade i nämnda proposition ( s. 79

f.) att en av de grundläggande principerna i

svensk handikappolitik är den s.k. ansvars- och

finansieringsprincipen. På en övergripande nivå

betyder detta att de medel som avsätts för

vuxenutbildning i princip skall täcka kostnaderna

även för studerande med funktionshinder. Varje

utbildningsanordnare, oftast kommun eller

folkhögskola, bör därför tillhandahålla det

tolkstöd som behövs. Regeringen bedömde dock att

speciella insatser kunde behövas i fråga om att

utveckla läromedel för studerande som har

teckenspråk som första språk inom kommunal

vuxenutbildning och folkhögskola.

Som redovisas i den nu aktuella regeringsskrivelsen

disponerar Nationellt centrum för flexibelt lärande

10 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 2002

för att, i samarbete med Specialpedagogiska

institutet, utveckla läromedel för vuxna med

teckenspråk som första språk. Ett av myndighetens

verksamhetsmål är att öka förutsättningarna för

dessa vuxenstuderande att delta i vuxenutbildningen

och folkbildningen.

Utbildningsutskottet anser att motion 2002/03:So21

yrkande 17 om att alla vuxenstuderande, inklusive de

med funktionshinder, skall ges möjlighet att välja

vuxenutbildning, bör avstyrkas. Utskottet anför:

För studerande med funktionshinder vid folkhögskola

avsätts s.k. förstärkningsbidrag ur anslaget för

bidrag till folkbildningen (utgiftsområde 17,

anslaget 25:1) enligt beslut av Folkbildningsrådet.

Förstärkningsbidragen utgör för närvarande ca 10 %

av statsbidraget till folkhögskolorna eller 123

miljoner kronor för budgetåret 2003. För att

förstärkningsbidrag skall utges skall folkhögskolan

ha merkostnader som är relaterade till studerandes

funktionshinder. Därtill disponerar Statens institut

för särskilt utbildningsstöd (Sisus) drygt 40

miljoner kronor för budgetåret 2003 för bidrag till

vissa åtgärder för studerande med funktionshinder

vid folkhögskola (utgiftsområde 17, anslaget 25:2).

Folkbildningsrådet har tillsammans med Sisus

utformat riktlinjer för statsbidragsfördelningen

till folkhögskolorna för insatser för deltagare med

funktionshinder för läsåret 2002/2003. Enligt

riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader

för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt för

assistans.

Också motion 2002/03:So21 yrkande 18 om rätt till

vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom särvux

bör avstyrkas. Utbildningsutskottet hänvisar till

att det tidigare i år avstyrkt motsvarande

motionsyrkanden med hänvisning till pågående översyn

av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning inom den s.k. Carlbeck-kommittén

(bet. 2002/03:UbU8 s. 18 f.). Kommittén lämnade

nyligen delbetänkandet För den jag är - om

utbildning och utvecklingsstörning (SOU 2003:35).

Delbetänkandet är en beskrivning och kartläggning av

hur utbildningen för barn, ungdomar och vuxna ser ut

i dag. Kommittén konstaterar bl.a. att utbildningen

inom särvux erbjuds i alldeles för liten omfattning

och att resurstilldelningen till särvux är

påfallande låg, både i reella tal och i förhållande

till satsningarna på övrig vuxenutbildning.

Skillnaderna mellan kommunerna är också mycket

stora. Den lägesbeskrivning som redovisas i

delbetänkandet kommer enligt kommittén att ligga

till grund för de förslag som kommittén skall

presentera i sitt slutbetänkande i oktober 2004.

Aktuellt

Statens institut för särskilt utbildningsstöd,

Sisus, beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en

treårig försöksperiod särskilt utbildningsstöd i

form av assistans även för studenter med psykiska

eller neuropsykiatriska funktionshinder.

Försöksverksamheten bygger bl.a. på Stockholms

universitets rapport För en öppen högskola - Om

förutsättningar för studenter med psykiska och

neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

Assistansen kan handla om väckning på morgonen, om

hjälp vid biblioteksbesök o.s.v. Sisus stöd skall

ses som ett komplement till andra stöd och ersätter

inte de insatser som kommunen, försäkringskassan

eller högskolan bör stå för. Studenter som påbörjar

sin utbildning med assistans under försöksperioden

har möjlighet att behålla assistansen under hela

studietiden om verksamheten inte kan permanentas.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 8,

utgiftsområde 16 redovisar regeringen att

utredningen om visstidsplaceringar (dir. 2002:106)

redovisat sitt slutbetänkande Visstidsutbildning vid

statliga resurscenter (SOU 2002:106) i november

2002. Betänkandet bereds för närvarande i

Utbildningsdepartementet. Regeringen avser att

återkomma med förslag till riksdagen under våren

2004.

Socialutskottets ställningstagande

Socialutskottet delar utbildningsutskottets

bedömning att den nya lärarutbildningen på ett

mycket påtaglig sätt kommer att förstärka den

specialpedagogiska kompetensen bland alla lärare i

skolan. Målet är att alla blivande lärare utifrån

kunskaper i specialpedagogik skall ha goda

förutsättningar att organisera arbetet med hänsyn

till olika barns och elevers behov av tid, stimulans

och stöd. Vidare kan specialpedagogik förekomma som

inriktning i lärarexamen, och det kan också utgöra

en specialisering. Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande

12 avstyrks därmed.

Utskottet konstaterar att regeringen för

närvarande bereder slutbetänkandet från utredningen

om visstidsplaceringar vid statliga resurscenter

(dir. 2002:106). Visstidsutbildning ges vid

Ekeskolan i Örebro för elever med synskada och

ytterligare funktionshinder och vid Hällsboskolan i

Sigtuna för elever med grav språkstörning. Dessa

tidigare specialskolor är i dag resurscenter inom

Specialpedagogiska institutet. Regeringen har i

budgetpropositionen aviserat att den avser att

återkomma med förslag till riksdagen under våren

2004. Utskottet anser att riksdagen inte bör

föregripa kommande förslag på området. Motionerna

2002/03:So21 (fp) yrkande 13 och 2002/03:So22 (m)

yrkande 2 avstyrks.

I anledning av motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 14

konstaterar utskottet att regeringen den 13 mars

2003, efter det att motionsyrkandet väckts, har

beslutat om tilläggsdirektiv till kommittén för

översyn av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna

med utvecklingsstörning. Enligt dessa skall

kommittén endast lämna författningsförslag för det

alternativ som innebär att särskolan och särvux

skall kvarstå som egna skolformer. Motionen är

därmed tillgodosedd och avstyrks.

Socialutskottet delar utbildningsutskottets

uppfattning att resurserna till skolans verksamhet

skall fördelas med utgångspunkt i faktiska behov som

enskilda elever, grupper av elever och skolor

faktiskt har. Att schablonmässigt fördela skolpengen

enligt vissa kriterier är inte tillräckligt för den

flexibilitet som är nödvändig för att skolan skall

kunna bli likvärdig. Det är inte heller rimligt att

införa en central resursfördelning för

funktionshindrade elevers behov. Motion 2002/03:So21

(fp) yrkande 15 avstyrks därmed.

Socialutskottet vill betona att en av de

grundläggande principerna i svensk handikappolitik

är den s.k. ansvars- och finansieringsprincipen. På

en övergripande nivå betyder detta att de medel som

avsätts för vuxenutbildning i princip skall täcka

kostnaderna även för studerande med funktionshinder.

Varje utbildningsanordnare, oftast kommun eller

folkhögskola, bör därför tillhandahålla det tolkstöd

som behövs. Utskottet noterar samtidigt att

Nationellt centrum för flexibelt lärande disponerar

10 miljoner kronor årligen fr.o.m. budgetåret 2002

för att, i samarbete med Specialpedagogiska

institutet, utveckla läromedel för vuxna med

teckenspråk som första språk. Ett av myndighetens

verksamhetsmål är att öka förutsättningarna för

dessa vuxenstuderande att delta i vuxenutbildningen

och folkbildningen. Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande

16 avstyrks.

I anledning av motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 17

om att kommuner inte alltid betalar för elever med

funktionshinder som väljer att studera på en

folkhögskola eller ett studieförbund vill utskottet

erinra om att folkhögskolor som har merkostnader som

är relaterade till studerandes funktionshinder kan

erhålla förstärkningsbidrag ur anslaget för bidrag

till folkbildningen. Vidare disponerar Statens

institut för särskilt utbildningsstöd (Sisus) medel

för vissa åtgärder för studerande med

funktionshinder vid folkhögskola. Folkbildningsrådet

har tillsamman med Sisus utformat riktlinjer för

statsbidragsfördelningen till folkhögskolorna för

insatser för deltagare med funktionshinder. Enligt

riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader

för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt

assistans. Motionsyrkandet avstyrks därmed.

Den s.k. Carlbeck-kommittén har nyligen avlämnat

ett delbetänkande där man bl.a. konstaterar att

utbildning inom särvux erbjuds i alltför liten

omfattning och att resurstilldelningen till särvux

är påfallande låg, både i reella termer och i

förhållande till satsningarna på övrig

vuxenutbildning. Lägesbeskrivningen kommer att ligga

till grund för de förslag som kommittén skall

presentera i sitt slutbetänkande i oktober 2004.

Utskottet anser att pågående arbete bör avvaktas.

Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 18 avstyrkas.

Sisus beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en

treårig försöksperiod särskilt utbildningsstöd i

form av assistans även för studenter med psykiska

eller neuropsykiatriska funktionshinder. Motionerna

2002/03:So21 (fp) yrkande 19, 2003/04:So575 (fp)

yrkande 8 och 2003/04:Ub414 (fp) yrkande 7 är därmed

tillgodosedda och avstyrks.

Översyn av hjälpmedelsförsörjningen

m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

hjälpmedelsförsörjningen, avgifter, praxis

vid tilldelningen, barns hjälpmedel m.m. med

hänvisning till pågående utredning på

området. Riksdagen bör avslå motioner om en

hjälpmedelsgaranti. Riksdagen bör även avslå

motioner om vad som bör räknas som hjälpmedel

och om hjälpmedelscentralernas resurser då

detta är en fråga för landstingen. Jämför

reservationerna 20 (m), 21 (fp), 22 (kd) och

23 (m, fp, kd, c).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om en översyn av

hjälpmedelsförsörjningen (yrkande 4). I den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken

föreslogs en översyn vad avser skolhjälpmedel.

Motionärerna anser att motsvarande översyn behövs

vad avser vuxnas hjälpmedel.

I motion 2002/03:So211 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) yrkas att riksdagen begär att regeringen

lägger fram förslag till erforderliga lagändringar

så att funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om hjälpmedelsgaranti (yrkande 8).

Motionärerna anser att det bör införas en

hjälpmedelsgaranti. Garantin bör omfatta att enklare

hjälpmedel skall kunna erhållas i princip omdelbart

och komplicerade hjälpmedel senast inom tre månader,

anför motionärerna.

I motion 2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp)

begärs tillkännagivande om hörselskadades rätt till

hörapparater (yrkande 2).

I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs tillkännagivande om praxis vid

tilldelningen av hjälpmedel (yrkande 7).

Motionärerna anför att handikappade barns behov av

hjälpmedel för fritidsverksamhet är mer omfattande

än vuxnas. Landstingens hjälpmedelscentraler har

mycket olika praxis.

I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs

om hjälpmedelsgaranti (yrkande 5). Motionärerna

anser att ansvarsfördelningen mellan kommuner och

landsting behöver ses över och att en

hjälpmedelsgaranti med normer för väntetider och

utprovning samt reparationstider behöver utredas.

I motion 2002/03:So424 av Ulla Wester (s) begärs

tillkännagivande om att låta se över praxis vad

gäller villkor för tilldelning av hjälpmedel till

funktionshindrade. Motionären anför att villkor och

egenkostnader för patienters hjälpmedel är mycket

olika mellan de olika sjukvårdshuvudmännen.

I motion 2002/03:So324 av Barbro Hietala Nordlund

m.fl. (s) begärs tillkännagivande om hjälpmedel för

hörselskadade. Socialdepartementet har tidigare

aviserat en översyn av utvecklingen på

hjälpmedelsområdet. Enligt motionärernas mening bör

förslag snarast presenteras för att hejda den

splittrade och ojämlika hjälpmedelsutvecklingen för

hörselskadade.

Också i motion 2003/04:So582 av Birgitta Ahlqvist

(s) begärs tillkännagivande om en översyn av

landstingens olika avgiftssystem för hjälpmedel.

I motion 2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v)

begärs tillkännagivande om att öka resurserna till

sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de bättre

kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel för

funktionshindrade (yrkande 7).

I motion 2002/03:So217 av Birgitta Carlsson och

Sofia Larsen (båda c) begärs tillkännagivande om att

betrakta glasögon till barn som hjälpmedel. Detta

yrkande upprepas i motion 2003/04:So263 av Birgitta

Carlsson och Annika Qarlsson (båda c).

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att regeringen har tillsatt

en särskild utredare som skall analysera hjälp-

medelsförsörjningen för barn i förskoleverksamhet,

för elever inom det offentliga skolväsendet och

sådana fristående skolor som står under statlig

tillsyn. Analysen skall också omfatta hjälpmedel för

studerande som genomgår kompletterande utbildningar

som berättigar till studiestöd eller statsbidrag

samt för studerande vid högskolor och folkhögskolor

(dir. 2001:81, beteckning S 2001:06). Utredaren

skall vidare se över de förändrade förutsättningar

på hjälpmedelsområdet som utvecklingen inom

informations- och kommunikationsteknologi och

digital teknik lett till, avgiftssystemet för

hjälpmedel och därtill hörande regler i hälso- och

sjukvårdslagen samt gränsdragningen av ansvaret

mellan individuella hjälpmedel för personer med per-

sonlig assistans och arbetshjälpmedel för

assistenterna. Konsekvenserna för jämställdheten

mellan kvinnor och män skall beaktas.

Vidare har regeringen beslutat om tilläggsdirektiv

som innebär att utredningen även skall se över

systemet för arbetshjälpmedel (dir. 2002:20). Även i

denna del skall konsekvenserna för jämställdheten

mellan kvinnor och män beaktas.

Utredaren skall slutredovisa sitt arbete senast

den 15 juni 2004.

Tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade motioner om en

hjälpmedelsgaranti senast i betänkande 2002/03:SoU1.

Utskottet erinrade då om att en särskild utredare

har i uppdrag att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder.

Utskottet ansåg att riksdagen inte borde föregripa

kommande förslag på området. Motionerna avstyrktes

därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:

81).

Utskottet har i betänkande 2001/02:SoU7 bl.a.

behandlat en motion om att glasögon bör betraktas

som hjälpmedel. Utskottet konstaterade då att det är

varje sjukvårdshuvudmans ansvar att fastställa vad

som skall räknas som hjälpmedel. Motionen avstyrktes

därmed. Riksdagen följde utskottet (prot.

2001/02:73).

Med stöd av Allmänna arvsfonden har

Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO och

Riksförbundet för sexuell upplysning, RFSU, arbetat

i ett samverkansprojekt åren 1999-2002 för att

upprätta ett bra sex- och samlevnadsarbete för och

med människor med olika funktionsnedsättningar.

Projektet resulterade i en hemsida (www.sof.nu) om

sexualitet och funktionshinder. Målgrupper är bl.a.

personer med funktionshinder, personer inom

hälsovård, sjukvård, skola, omsorg och andra grupper

som i sitt arbete möter personer med

funktionsnedsättningar, hälsoplanerare och

politiker.

Utskottets ställningstagande

Hjälpmedelsfrågor tas upp i ett antal motioner.

Utskottet, som anser att riksdagen inte bör

föregripa kommande förslag på området, konstaterar

att flera av motionsyrkandena täcks in av det

uppdrag (dir. 2001:81, 2002:20) som den särskilde

utredaren har, t.ex. hjälpmedelsförsörjningen för

barn i förskoleverksamhet, förändrade

förutsättningar på hjälpmedelsområdet som

utvecklingen inom informations- och

kommunikationsteknologin och digital teknik lett

till, avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen samt

gränsdragningen av ansvaret mellan individuella

hjälpmedel för personer med personlig assistans och

arbetshjälpmedel för assistenterna. Motionerna

2002/03:So211 (m), 2002/03:So324 (s), 2002/03: So424

(s), 2002/03:So457 (kd) yrkande 7, 2003/04:So349

(fp) yrkande 2 och 2003/04:So582 (s) avstyrks. Även

motion 2002/03:So22 (m) yrkande 4 avstyrks.

Utskottet kan inte heller biträda förslagen i

motionerna 2002/03:So21 (fp) yrkande 8 och

2003/04:So497 (c) yrkande 5 om att införa en

hjälpmedelsgaranti. Utskottet konstaterar att

Folkpartiet liberalerna inte har avsatt några medel

i budgetförslaget för 2004 för att möjliggöra ett

införande av en hjälpmedelsgaranti. Utskottet

förordar inte heller en utredning. Motionsyrkandena

avstyrks därmed.

I anledning av motionerna 2002/03:So217 (c) och

2003/04:So263 (c) vill utskottet än en gång

understryka att det är varje sjukvårdshuvudmans

ansvar att fastställa vad som skall räknas som

hjälpmedel. Motionerna avstyrks.

Hjälpmedelscentralernas resurser är en fråga för

landstingen. Motion 2002/03:Ub556 (v) yrkande 7

avstyrks därmed. Utskottet vill emellertid erinra om

den projektverksamhet som stöds via Allmänna

arvsfonden för att upprätta ett bra sex- och

samlevnadsarbete för människor med olika

funktionsnedsättningar.

Habilitering, rehabilitering m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om vårdgaranti

med hänvisning till att frågan om en

eventuell vårdgaranti kommer att behandlas i

betänkande 2003/04:SoU1. Riksdagen bör även

avslå en motion om ohälsoförsäkring.

Utskottet hänvisar till tidigare

ställningstagande. Utskottet har erfarit att

inom ramen för slutrapporten angående den

högspecialiserade vården kommer även behovet

av tillgång till specialistvård för personer

i små och ovanliga handikappgrupper att

beaktas och förslag lämnas. Det är angeläget

att dessa gruppers behov tillgodoses genom

förslaget. Utskottet kommer mycket noga att

följa utvecklingen av frågan. Den aktuella

motionen avstyrks. Utskottet anser att

riksdagen även bör avslå övriga motioner om

habilitering, rehabilitering m.m. främst med

hänvisning till pågående arbete på området.

Jämför reservationerna 24 (m, fp, kd, c), 25

(m), 26 (fp), 27(kd), 28 (v) och 29 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vård och

rehabilitering (yrkande 7). Motionärerna anser att

det behövs en ny vårdgaranti. Ambitionen måste vara

att arbeta bort köerna för alla slags diagnoser och

att patienten inom tre månader skall ha fått anvisad

behandling.

I motion 2003/04:So487 av Cristina Husmark

Pehrsson m.fl. (m) yrkas att regeringen lägger fram

ett förslag som underlättar samordning inom

rehabiliteringsområdet (yrkande 2). Motionärerna

anser att en fungerande samordning genom bl.a. en

obligatorisk hälsoförsäkring inom

rehabiliteringsområdet skulle skapa stora mervärden

för den enskilde och för samhället.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om statens ekonomiska ansvar beträffande

vissa grupper av flerhandikappade och centrum med

expertis för vissa små grupper med speciella

funktionshinder (yrkande 10). Motionärerna anser att

staten borde överta det ekonomiska ansvaret för

vissa grupper av flerhandikappade, t.ex. dövblinda.

För flera grupper med speciella funktionshinder är

det inte möjligt att ha expertis i varje kommun

eller landsting.

I motion 2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp)

begärs tillkännagivanden om habilitering,

rehabilitering och tolktjänst för hörselskadade

(yrkande 1) och om vuxendövtolkar (yrkande 3).

Motionären anser att landstingen i dag inte

tillgodoser hörselskadades och dövas behov av

insatser och att bristerna i den svenska

hörselvården måste åtgärdas.

I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs tillkännagivande om hjärnskadade barns

behov av rehabilitering (yrkande 6). Epidemiologiska

undersökningar har visat att endast en mycket liten

andel av alla hjärnskadade barn får någon

rehabilitering, anför motionärerna.

I motion 2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd)

begärs tillkännagivande om funktionshindrades

inflytande på den egna rehabiliteringen (yrkande 3).

Motionären anför att rehabiliteringsansvaret för

människor med psykiska funktionshinder är otydligt

och den enskildes inflytande på rehabiliteringen

bristfälligt.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivande om en översyn av resurser

för habilitering i landet så att dessa motsvarar

hälso- och sjukvårdens prioriteringsordning (yrkande

16). Samma yrkande om en översyn av

habiliteringsresurserna finns också i yrkande 11

motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v).

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om rehabilitering

(yrkande 19). Motionärerna anser att rehabilitering

är en bristvara i Sverige. Här behövs stora insatser

oberoende av ålder, förekomst och slag av

funktionshinder.

I motion 2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin

(mp) begärs tillkännagivanden om vad i motionen

anförs om tillgång till ett specialiserat medicinskt

team (yrkande 3), om MAS-anställda (yrkande 4) och

om att ordinationer och pedagogiska insatser skall

följas upp (yrkande 5). Motionären anför att många

handikappgrupper saknar tillgång till specialiserade

team. Tillgång till medicinskt ansvarig

sjuksköterska, MAS, måste enligt motionären vara

obligatoriskt för alla boendekategorier, även

privata företag. Vidare begär motionären

tillkännagivande om handikappinspektörer och

återkommande oanmälda kontroller (yrkande 6).

Motionären anför att det behöver inrättas ett system

med särskilda fristående handikappinspektörer. Dessa

skall gör oanmälda kontroller i alla former av

boenden. Motionären begär slutligen

tillkännagivanden om riktlinjer för tolkning av

ordet integritet (yrkande 7) och om

samordningsansvar (yrkande 8). Motionären anför att

det är oklar var ansvaret ligger för olika

problemområden. Detta måste åtgärdas genom ett

tydligt ansvarsdekret.

I motion 2002/03:So313 av Ulla Wester (s) begärs

tillkännagivande om situationen för äldre döva.

Motionären anför att det finns projekt där en kommun

tagit på sig ett praktiskt och administrativt ansvar

för de döva i regionen. Undersökningar av Sveriges

dövas riksförbund (SDR) visar att många äldre döva

är beredda att byta bostadsort för att få tillgång

till centraliserade resurser som finns i dessa

värdkommuner. De kunskaper och fördelar som dessa

värdkommuner vunnit med sina speciallösningar för

äldre döva bör tas till vara och spridas.

Dövas situation tas även upp i motion

2003/04:So553 av Ulla Wester och Barbro Hietala

Nordlund (båda s). Här begärs tillkännagivanden om

situationen för äldre döva (yrkande 1) och om att

genom tilläggsdirektiv till utredningen om

teckenspråkets ställning tillse att de äldre dövas

behov särskilt beaktas (yrkande 2). Motionärerna

konstaterar att direktiven för en utredning om

teckenspråkets ställning är under utarbetande av

regeringen. I det sammanhanget borde äldre dövas

livsvillkor särskilt beaktas.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att Socialstyrelsen har fått

i uppdrag att kartlägga på vilket sätt landstingens

barn- och ungdomshabiliteringar är tillgängliga för

barn och unga med olika funktionshinder i olika

åldrar (regleringsbrev budgetåret 2001).

Kartläggningen skall också omfatta samverkan med

andra verksamheter kring utformningen och innehållet

i de samlade sociala, pedagogiska, psykologiska och

medicinska insatserna till barnen och ungdomarna och

deras familjer.

Uppdraget har även utvidgats att omfatta vuxnas

tillgång till habilitering och rehabilitering.

Uppdraget för vuxna skall redovisas senast den 15

januari 2004.

Utöver huvudfrågan när det gäller barn och unga

undersöks i vilken utsträckning personerna kan

påverka planeringen samt hur och genom vem behoven

tillgodoses. Vid analysen av vilka grupper med behov

av insatser som får respektive inte får tillgång

till habilitering beaktas ålder, kön, sociala,

kulturella och etniska förhållanden. Socialstyrelsen

avser även att ge vägledning om kompetens och

föreslå åtgärder där det finns brister. En

referensgrupp med företrädare för bland annat

handikapporganisationer, Specialpedagogiska

institutet, Sisus, Barnombudsmannen,

Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet har

knutits till arbetet.

Övergripande frågeställningar för vuxna är förutom

efterfrågan och tillgång till habilitering och

rehabilitering inom olika områden också att ta reda

på hur stort behovet är. De grupper som har behov av

habilitering respektive rehabilitering kommer även

att tillfrågas hur de uppfattar kvaliteten i de

insatser som står till förfogande. Frågan om hur

övergångarna mellan barn- och ungdomshabiliteringen

och vuxenhabiliteringen sker kommer också att

behandlas i denna del av uppdraget.

Resultatet av uppdraget kommer att ligga till

grund för fortsatta överväganden och insatser från

regeringen.

Bakgrund, tidigare behandling m.m.

Utskottet behandlade i betänkande 2002/03:SoU1 bl.a.

ett likalydande motionsyrkande som i motion So21

yrkande 10 med begäran om statligt ansvar och

inrättande av centrum för vissa små grupper med

speciella funktionshinder. Utskottet hänvisade till

att det av budgetpropositionen för budgetåret 2003

(prop. 2002/03:1, volym 6, s. 71) framgick att

regeringen inrättat ett projekt för att göra en

översyn av den högspecialiserade vården. Syftet med

översynen är att komma till rätta med vissa problem

samt att skapa förutsättningar för en god utveckling

och effektiv resursanvändning. Utskottet utgick från

att eventuella brister i de nuvarande formerna för

samordning av den högspecialiserade vården mellan

landstingen belyses i detta sammanhang. Den aktuella

motionen avstyrktes därmed. Riksdagen följde

utskottet (rskr. 2002/03:81).

Vid utskottets behandling av regeringens skrivelse

2002/03:51 Redogörelse för en överenskommelse mellan

staten och Landstingsförbundet om vissa ersättningar

till hälso- och sjukvården, betänkande 2002/03:11,

avstyrkte utskottet en likartad motion med

inriktning på Rett Center. Regeringen redovisade i

skrivelsen att i avvaktan på översynen av den

högspecialiserade vården hade parterna kommit

överens om att för år 2003 avsätta 7 miljoner kronor

som ett fortsatt tidsbegränsat stöd till

verksamheten vid Rett Center.

Regeringen har också i regleringsbrevet till

Socialstyrelsen för budgetåret 2003 gett styrelsen i

uppdrag att följa upp hur tillgängligheten till

specialistvård utanför det egna landstingen

utvecklas för personer med små och ovanliga

handikapp. Uppföljningen bör även omfatta i vilken

utsträckning kunskapsdatabasen om små och mindre

kända handikappgrupper och den skriftliga

information som utges i anslutning till denna

utnyttjas av personer med små och okända handikapp

och deras anhöriga. Uppdraget skall redovisas senast

den 31 juli 2004.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen föregående

år behandlat motionsförslag om en ny vårdgaranti,

senast i betänkande 2002/03:SoU11 Överenskommelse

mellan staten och Landstingsförbundet om vissa

ersättningar till hälso- och sjukvården 2003.

Utskottet konstaterade då att regeringen i

budgetpropositionen för 2003 föreslog att det

generella statsbidraget skulle höjas med 2 miljarder

kronor 2003 och med ytterligare 1 miljard kronor

2004. Höjningarna fördelas med 30 % till kommunerna

och 70 % till landstingen. En särskild satsning med

1,25 miljarder kronor per år 2002-2004 föreslogs

också för att förbättra tillgängligheten i hälso-

och sjukvården. Riksdagen anvisade anslag i enlighet

med detta (prop. 2002/03:1 utgiftsområde 25, bet.

2002/03:FiU3, rskr. 2002/03:87 och 2002/03:88).

Utskottet konstaterade att det med de

resursförstärkningar som tillfördes vården fanns

förutsättningar för kortare väntetider. Utskottet

såg också positivt på att staten och

Landstingsförbundet kommit överens om att en utökad

vårdgaranti skall införas som också innefattar

behandling. De då aktuella motionerna avstyrktes

därmed. Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:

157).

Utskottet har i betänkande 2002/03:SoU12 ställt

sig bakom regeringens förslag till lag om gemensam

nämnd inom vård- och omsorgsområdet. Den nya lagen

innebär att kommuner och landsting ges möjlighet att

samverka i en gemensam nämnd för att gemensamt

fullfölja vissa uppgifter inom vård- och

omsorgsområdet. Utskottet framhöll att en bättre

samordning förbättrar kvaliteten och servicen till

de enskilda samtidigt som samhällets resurser

används effektivare.

Socialstyrelsen har efter ett tillkännagivande från

riksdagen (bet. 2000/01:SoU12, rskr. 2000/01:195)

fått i uppdrag av regeringen att kartlägga på vilket

sätt landstingens barn- och ungdomshabiliteringar är

tillgängliga för barn och ungdomar i olika åldrar

och med olika funktionshinder. Socialstyrelsen har

redovisat uppdraget i rapporten Tillgång till

habilitering och rehabilitering för barn och

ungdomar med funktionshinder - en kartläggning.

Socialstyrelsen konstaterar att landstingen i hög

grad gett uttryck för insikten om vilka brister som

finns och också föreslagit hur de skall kunna rättas

till. Styrelsen står bakom dessa

utvecklingssträvanden och anser att varje landsting

skall gå vidare utifrån sina förutsättningar. Många

barn och ungdomar med funktionshinder får en bra

habilitering och rehabilitering. De brister som

tidigare studier visar kvarstår dock fortfarande,

tillgången till habilitering/rehabilitering är

ojämnt fördelad, både mellan olika delar i landet

och mellan olika grupper av funktionshinder.

Barn/ungdomar med brister i tillgång till

habilitering/rehabilitering är framför allt de med

funktionsnedsättningar till följd av ADHD,

autismliknande tillstånd och autism. Barn med flera

funktionshinder, medicinska funktionshinder och

vissa kommunikationshinder, t.ex. synskada och

talsvårigheter, får inte heller sina behov av

habilitering/rehabilitering tillräckligt väl

tillgodosedda. Socialstyrelsen anser att arbetet med

att utveckla habiliteringen och rehabiliteringen

måste ges ökad tyngd hos sjukvårdshuvudmännen och

att hälso- och sjukvårdslagens intentioner och

riksdagens prioriteringsbeslut bör sätta tydliga

spår i sjukvårdshuvudmännens verksamheter. Styrelsen

bedömer att den lagstiftning som finns är

tillräcklig under förutsättning att den tillämpas.

Inte heller skulle ytterligare utredning av området

gagna barn och ungdomar med funktionshinder.

Styrelsen föreslår i stället ett antal åtgärder,

bl.a. att landstingen regelbundet bör genomföra

kartläggningar av vilka grupper av barn/ungdomar med

funktionshinder som finns och hur deras behov ser

ut, att sjukvårdshuvudmännen redovisar vilka

insatser som finns för olika grupper av

funktionshinder i en särskild organisationsplan, att

det utvecklingsarbete som pågår när det gäller

individuell plan enligt hälso- och sjukvårdslagen

lyfts fram och förstärks, att kvalitetsarbetet ges

en mer framträdande ställning och att forskningen

stöds.

I betänkande 2002/03:SoU3 behandlade utskottet

senast frågor om hälso- och sjukvårdens organisation

och finansiering, vartill hänvisas. I detta

sammanhang behandlades även motionsyrkanden med

begäran om att införa en ohälsoförsäkring. Utskottet

avstyrkte yrkandena. Riksdagen följde utskottet

(prot. 2002/03:98).

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen (s. 93) att den

beslutat att Socialstyrelsen aktivt skall arbeta för

ett gemensamt program som beskriver hur

rehabilitering/habilitering för personer med olika

funktionshinder skall bedrivas i samverkan mellan

olika berörda aktörer.

Regeringen anför också (s. 103) att det är

angeläget att se över teckenspråkets ställning. Den

avser att ge en särskild utredare i uppdrag att göra

en översyn av rätten och möjligheterna att använda

teckenspråket, liksom dövas och hörselskadades

tillgång till samhällets utbud av kultur och

litteratur och vid behov lämna förslag till

åtgärder.

Regeringen har (s. 95) slutit avtal med

Resurscenter Mo Gård AB om att ansvara som huvudman

för ett nationellt kunskapscenter för samhällets

stöd till personer med dövblindhet. Det övergripande

målet för verksamheten skall vara att möjliggöra för

landsting och kommuner att utveckla sin verksamhet

och bygga upp kompetens för att kunna tillgodose

dövblinda personers behov av samhällets stöd och

skapa förutsättningar för deras delaktighet i sam-

hällslivet. Särskilda medel föreslås anvisas under

anslaget 16:3 Statsbidrag till särskilt

utbildningsstöd.

Socialministern svarade den 1 oktober 2003 på en

skriftlig fråga angående Rett Center och statlig

finansiering av verksamheten att det är landstingen

som ansvarar för vårdens finansiering och

organisation. Samtidigt har givetvis staten intresse

av att bra verksamheter av rikskaraktär inte upphör.

Socialministern underströk att det är först efter

det att översynen av den högspecialiserade vården är

klar som regeringen har det underlag som krävs för

att kunna ta slutgiltig ställning till samordningen

och finansieringen av nationella specialistcentrum.

Utskottets ställningstagande

Utskottet kommer att behandla frågan om en eventuell

vårdgaranti i betänkande 2003/04:SoU1. Motion

2002/03:So22 (m) yrkande 7 avstyrks.

Utskottet biträder inte heller förslaget i motion

2003/04:So487 (m) yrkande 2 om en ohälsoförsäkring.

Utskottet hänvisar till sitt ställningstagande i

betänkande 2002/03:SoU3 angående hälso- och

sjukvårdens organisation och finansiering.

Ett omfattande arbete pågår angående tillgången

till habilitering och rehabilitering för såväl barn

och unga som vuxna. Socialstyrelsen har

avrapporterat sitt uppdrag angående barn och unga

och kommer i januari 2004 att avrapportera uppdraget

angående vuxnas tillgång till rehabilitering. Vad

gäller barn- och ungdomshabiliteringen och

rehabiliteringen bedömer styrelsen att den

lagstiftning som finns är tillräcklig under

förutsättning att den tillämpas. Styrelsen föreslår

ett antal åtgärder, bl.a. att landstingen

regelbundet bör genomföra kartläggningar av vilka

grupper av barn/ungdomar med funktionshinder som

finns och hur deras behov ser ut, att

sjukvårdshuvudmännen redovisar vilka insatser som

finns för olika grupper av funktionshinder i en

särskild organisationsplan, att det

utvecklingsarbete som pågår när det gäller

individuell plan enligt hälso- och sjukvårdslagen

lyfts fram och förstärks, att kvalitetsarbetet ges

en mer framträdande ställning och att forskningen

stöds. Regeringen har för sin del i den nu aktuella

skrivelsen redovisat att Socialstyrelsens

redovisningar kommer att ligga till grund för

fortsatta överväganden och insatser från regeringen.

Utskottet anser att resultatet av det pågående

arbetet på området bör avvaktas. Motionerna

2002/03:So23 (mp) yrkande 19, 2002/03:So275 (kd)

yrkande 3, 2002/03:So446 (mp) yrkandena 3-8,

2002/03: So457 (kd) yrkande 6, 2002/03:So513 (v)

yrkande 16, 2003/04:So349 (fp) yrkandena 1 och 3

samt 2003/04:So569 (v) yrkande 11 avstyrks därmed.

Motion 2002/03:So21 (fp) yrkande 10 tar upp frågan

om centrum med expertis för vissa små grupper med

speciella funktionshinder. Utskottet har flera

gånger behandlat likartade motionsyrkanden, senast i

betänkande 2002/03:SoU11. Utskottet delar

bedömningen att det är först efter det att översynen

av den högspecialiserade vården är klar som det

underlag rimligen kan finnas som krävs för att kunna

ta slutlig ställning till samordningen och

finansieringen av nationella specialistcentrum.

(Projektet inrättat av regeringen genom beslut den 2

maj 2002.) Utskottet har erfarit att slutrapporten

angående den högspecialiserade vården kommer att

avlämnas inom en månad. Utskottet har vidare erfarit

att inom ramen för rapporten kommer även behovet av

tillgång till specialistvård för personer i små och

ovanliga handikappgrupper att beaktas och förslag

lämnas. Det är angeläget att dessa gruppers behov

tillgodoses genom förslaget. I de fall så inte sker

förutsätter utskottet att regeringen snarast tar

initiativ till en komplettering. Utskottet kommer

mycket noga att följa utvecklingen av frågan.

Motionsyrkandet är i huvudsak tillgodosett.

Äldre dövas situation tas upp i några motioner.

Utskottet delar uppfattningen i flera av motionerna

att de kunskaper och erfarenheter som vissa kommuner

vunnit med sina speciallösningar för äldre döva bör

tas till vara och spridas. Såväl Socialstyrelsen som

länsstyrelserna har ansvar för att stimulera en

önskvärd utveckling inom den kommunala

socialtjänsten. Utskottet har vidare erfarit att de

direktiv till en utredning angående en översyn av

rätten och möjligheterna att använda teckenspråket,

som är under utarbetande och planeras bli klara före

årets slut, även kommer att beröra äldre dövas

situation. Motionerna 2002/03:So313 (s) och

2003/04:So553 (s) är delvis tillgodosedda med det

anförda. Motionerna avstyrks.

Kulturupplevelser för alla

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

hörselskadades och dövas tillgång till TV-

och radiosändningar. Utskottet vill betona

att handikapperspektivet måste genomsyra alla

samhällssektorer. Socialutskottet

förutsätter, liksom kulturutskottet, att de

tre programföretagen Sveriges Radio, Sveriges

Television AB och Sveriges Utbildningsradio

AB intensifierar sina ansträngningar för att

åstadkomma en jämn och hög ljudkvalitet. En

parlamentarisk kommitté har i uppdrag att

noga analysera om nuvarande krav på insatser

är ändamålsenliga och därutöver undersöka om

ytterligare krav skall ställas på

programföretagen för att öka

tillgängligheten. I detta sammanhang är det

naturligt om kommittén även överväger om

kraven på programtextning skall skärpas eller

preciseras i förhållande till nu gällande

villkor. Socialutskottet förutsätter att

frågan om ytterligare krav skall ställas för

att öka tillgängligheten för personer med

funktionshinder noga prövas även inför nästa

sändningstillstånd för TV 4.

Motionen

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om störande bakgrundsljud i samband med TV-

och radiosändningar (yrkande 8) och om behovet av

textning och tolkning av TV-sändningar för döva

(yrkande 9). Personer med hörselnedsättningar blir

utestängda från radio- och TV-program med störande

bakgrundsljud, anför motionärerna. De anser att

svenskproducerad TV skall textas och tolkas för

döva.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att de nu gällande

sändningstillstånden för Sveriges Radio AB, Sveriges

Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB, som

omfattar perioden 2002-2005, bland annat innebär att

programbolagens insatser för att göra programmen

tillgängliga för funktionshindrade skall öka under

tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges

Television AB bör arbeta för att minst hälften av

sändningstiden för förstagångssändningar med svenskt

ursprung är textad vid utgången av till-

ståndsperioden. Ett mål skall även vara att uppläst

textremsa kan erbjudas under tillståndsperioden.

Sveriges Television AB bedriver också pro-

gramverksamhet för döva. Enligt sändningstillståndet

för Sveriges Utbildningsradio AB skall andelen

textade program öka påtagligt under

tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges

Radio AB skall eftersträva god hörbarhet i

sändningarna.

Vidare redovisas att för år 2002 har Sveriges

Television AB tilldelats 10 miljoner kronor utöver

ordinarie medelstilldelning för insatser för att öka

tillgängligheten för personer med funktionshinder.

Regeringen fattade i december 2001 beslut om nytt

sändningstillstånd för TV 4. Av sändningstillståndet

framgår att TV 4 skall göra stora under-

hållningsprogram och svensk TV-dramatik tillgängliga

för personer med funktionshinder i minst samma

omfattning som under år 1996. Verksamheten för

personer med funktionshinder skall under

tillståndsperioden utökas i den mån nya tekniska

förutsättningar gör detta möjligt inom ramen för

oförändrade kostnader.

I filmavtalet med Svenska Filminstitutet har det

dessutom avsatts medel för syntolkning och textning

av film och video.

Bakgrund

Kulturutskottet har behandlat liknande

motionsyrkanden i betänkande 2002/03:KrU6. Utskottet

gjorde då följande ställningstagande (s. 13-14):

Som nämnts i det föregående har regeringen fogat

en rad villkor till programföretagens

sändningstillstånd. Ett nytt och preciserat

villkor i SVT:s tillstånd rör programtextningen

och innebär att "minst 50 % av sändningstiden för

förstagångssändningar med svenskt ursprung bör

vara textad vid utgången av tillståndsperioden",

dvs. vid utgången av år 2005 (14 §).

Av SVT:s public service-uppföljning för år 2002

framgår att antalet textade timmar i

förstagångssändningar ökade med 289 timmar från

år 2001 till år 2002. År 2001 uppgick antalet

till 1 013 timmar och år 2002 till 1 302 timmar.

Utskottet välkomnar att en reell ökning av

antalet timmar kunnat göras redan det första året

av tillståndsperioden. - - -

Utskottet konstaterar att det inte ankommer på

riksdagen att under löpande sändningsperiod

uttala sig om hur den procentuella andelen text-

TV-textning av förstagångssändningar med svenskt

ursprung skall beräknas. Granskningsnämnden för

radio och TV har i uppdrag att följa upp och

bedöma hur villkoren i sändningstillstånden

följts av de olika programföretagen.

Frågan om villkoren för SVT i ett framtida

sändningstillstånd skall skärpas eller preciseras

i förhållande till nu gällande villkor då det

gäller programtextningen torde kunna diskuteras i

det kommande parlamentariska beredningsarbete som

skall föregå nästa tillståndsperiod.

Med hänvisning till det anförda avstyrker

utskottet motionerna Kr210 (c) yrkande 1 och

Kr336 (c) yrkande 25.

Frågan om störande bakgrundsljud i SR:s och SVT:s

program, som tagits upp motionsvägen, behandlades

av kulturutskottet våren 2001 (bet. 2000/01:KrU8

s. 33). Utskottet uttalade då bl.a. följande.

"Enligt utskottets uppfattning är det självklart

att en radio och TV i allmänhetens tjänst i sin

produktion beaktar de svårigheter som personer

med hörselnedsättning kan ha när det gäller att

uppfatta talade inslag i program i radio och TV

som spelas in i lokaler med dålig akustik,

program som innehåller störande bakgrundsljud och

program som kompletteras med bakgrundsmusik.

Utskottet förutsätter att programföretagen

intensifierar sina ansträngningar för att

åstadkomma en jämn och hög ljudkvalitet och - i

så stor utsträckning som möjligt - undvika

störande bakgrundsljud av olika slag för att

därmed kunna leva upp till kravet i nästa

sändningstillstånd på att öka tillgängligheten

till programmen. Vederbörlig hänsyn till dessa

publikgrupper måste vägas mot de

programansvarigas krav på autenticitet och

absolut konstnärlig frihet."

Utskottet, som alltjämt har samma inställning i

denna fråga, anser att nu aktuella

motionsyrkanden inte bör föranleda någon åtgärd

från riksdagens sida. Motionerna - - - avstyrks

därmed.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen att den i

tilläggsdirektiv (dir. 2003:30) givit Radio- och TV-

lagsutredningen i uppdrag att överväga behovet av

lagändringar för att förbättra tillgängligheten till

TV-program för personer med funktionshinder.

Uppdraget skall redovisas före utgången av 2004.

I budgetpropositionen, volym 9, utgiftsområde 17

redovisar regeringen att villkoren i de nya

sändningstillstånden har skärpts när det gäller

uppdraget för språkliga minoriteter och

funktionshindrade. Programföretagen får sinsemellan

fördela ansvaret för olika språk respektive för

olika kategorier av funktionshindrade. Vad avser det

skärpta kravet på tillgänglighet för

funktionshindrade anger företaget att textningen av

program på svenska ökade med nära 30 procent. SR

redovisar för 2002 att ljudkvaliteten har

förbättrats och funktionshindrades situation har

belysts i ökande grad.

Regeringen beslutade den 9 oktober 2003 att ge en

parlamentarisk kommitté i uppdrag att utifrån en

bred omvärldsanalys ta fram ett underlag om de

villkor som skall gälla för radio och TV i

allmänhetens tjänst. Bakgrunden är att

sändningstillstånden för Sveriges Radio AB (SR),

Sveriges Television AB (SVT) och Sveriges

Utbildningsradio AB (UR) gäller till utgången av år

2005. Den 1 januari 2006 inleds således en ny

tillståndsperiod. Den parlamentariska kommittén

skall bl.a. följa upp och utvärdera det arbete för

ökad tillgänglighet som bedrivs inom public service-

företagen och då särskilt lösningar för uppläst

textremsa i TV samt användningen av annan ny teknik.

Kommittén skall analysera om nuvarande krav på

insatser och redovisning är ändamålsenliga och

därutöver undersöka om ytterligare krav skall

ställas på programföretagen för att öka

tillgängligheten. I förekommande fall skall

kommittén lämna förslag om hur sådana krav bör

formuleras.

Kommittén skall i sitt arbete noga följa arbetet

inom andra områden som rör verksamheten inom radio

och TV i allmänhetens tjänst. Uppdraget skall

redovisas före utgången av september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill betona att handikapperspektivet måste

genomsyra alla samhällssektorer. Enligt utskottets

uppfattning är det självklart att en radio och TV i

allmänhetens tjänst i sin produktion beaktar de

svårigheter som personer med hörselnedsättning kan

ha när det gäller att uppfatta talade inslag i

program i radio och TV som spelas in i lokaler med

dålig akustik, program som innehåller störande

bakgrundsljud och program som kompletteras med

bakgrundsmusik. Socialutskottet förutsätter, liksom

kulturutskottet, att de tre programföretagen

Sveriges Radio, Sveriges Television AB och Sveriges

Utbildningsradio AB intensifierar sina

ansträngningar för att åstadkomma en jämn och hög

ljudkvalitet och - i så stor utsträckning som

möjligt - undvika störande bakgrundsljud av olika

slag för att därmed öka tillgängligheten till

programmen. Socialutskottet har noterat att det

nuvarande sändningstillståndet löper ut vid utgången

av 2005. En parlamentarisk kommitté har i uppdrag

att noga analysera om nuvarande krav på insatser är

ändamålsenliga och därutöver undersöka om

ytterligare krav skall ställas på programföretagen

för att öka tillgängligheten. I detta sammanhang är

det naturligt om kommittén även överväger om kraven

på programtextning skall skärpas eller preciseras i

förhållande till nu gällande villkor.

Socialutskottet förutsätter att frågan om

ytterligare krav skall ställas för att öka

tillgängligheten för personer med funktionshinder

noga prövas även inför nästa sändningstillstånd för

TV 4. Motion 2002/03:So23 (mp) yrkandena 8 och 9

avstyrks med hänvisning till vad som här har

anförts.

Kommunalt domstolstrots - bristande

verkställighet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser det synnerligen allvarligt

att kommuner inte verkställer gynnande beslut

om insatser för personer med funktionshinder.

Utskottet noterar emellertid att regeringen

nu beslutat tillkalla en utredare som skall

analysera varför det förekommer att kommunala

och landstingskommunala beslut inte

verkställs och varför det förekommer beslut

om avslag trots bedömt behov enligt

socialtjänstlagen (2001:453) och lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). Vidare skall

utredaren föreslå åtgärder som kan bidra till

en förbättrad rättssäkerhet för enskilda i

förhållande till de rättigheter aktuell

lagstiftning ger. Utskottet välkomnar

utredningen och anser att riksdagen inte bör

ta något initiativ på området. Riksdagen bör

därmed avslå nu aktuella motioner. Jämför

reservation 30 (m, fp).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om funktionshindrades rättstrygghet (yrkande

6). Motionärerna anser att åtgärder måste vidtas mot

kommunernas bristande verkställighet av beslut om

insatser för personer med funktionshinder.

I motion 2002/03:So376 av Lars Wegendal (s) begärs

tillkännagivande om att stärka den enskildes rätt så

att fattade beslut enligt LSS blir verkställda.

Samma yrkande finns också i motion 2002/03:So458 och

i motion 2003/04:So491 yrkande 1 av samma motionär.

I den senare motionen yrkas vidare att

vitessanktioner även skall gälla om beslut om LSS-

insatser ej verkställs (yrkande 2).

I motion 2003/04:So429 av Gustav Fridolin och

Kerstin-Maria Stalin (mp) begärs tillkännagivande om

behovet av en förstärkning av LSS. Motionärerna

anser det viktigt att snabba upp processen i LSS-mål

och öka straffen för de kommuner som inte följer

lagen. Regeringen bör skyndsamt utreda möjligheterna

till lagförändringar.

I motion 2003/04:So590 av Birgitta Ahlqvist (s)

begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs om

särskild avgift för kommuner och landsting som inte

verkställer en beslutad LSS-insats. Liknande yrkande

finns också i motion 2003/04:So607 av Sonja Fransson

m.fl. (s).

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas att antalet icke verkställda

beslut och domar om insatser till personer med

funktionshinder alltjämt är stort. De lagändringar

som gjorts i syfte att bl.a. motverka kommunalt

domstolstrots har gällt för kort tid för att några

effekter skall kunna redovisas.

Regeringen ser allvarligt på att kommuner inte

verkställer de gynnande beslut man fattat. Det

drabbar människor i deras vardag och begränsar deras

möjligheter att leva ett bra liv. Särskilt svårt

påverkar det människor med omfattande

funktionshinder. Det är regeringens bedömning att

mycket kan göras för att leva upp till de krav som

lagstiftningen ställer. Det handlar bland annat om

en bättre och mer långsiktig planering. Det är också

viktigt att samverka med organisationer och anhöriga

för att finna bra lösningar anpassade efter den

enskilda personens förutsättningar. Här har

tillsynsmyndigheterna en viktig uppgift att fylla.

Regeringen kommer därför även fortsättningsvis att

uppdra åt Socialstyrelsen och länsstyrelserna att

mot bakgrund av gjorda erfarenheter följa

utvecklingen av beslut och domar som inte

verkställts. Länsstyrelserna kommer även att få i

uppgift att redovisa de insatser som görs för att

minska antalet beslut och domar som inte

verkställts.

Regeringen följer utvecklingen och effekterna av

nuvarande bestämmelser om sanktionsavgifter och

avser att återkomma i frågan.

Aktuellt

Regeringen har den 24 juli 2003 beslutat tillkalla

en utredare som skall analysera varför det

förekommer att kommunala och landstingskommunala

beslut inte verkställs och varför det förekommer

beslut om avslag trots bedömt behov enligt

socialtjänstlagen (2001:453) och lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

(dir. 2003:93). Med utgångspunkt i denna analys

skall utredaren föreslå åtgärder som kan bidra till

en förbättrad rättssäkerhet för enskilda i

förhållande till de rättigheter aktuell lagstiftning

ger. I den utsträckning de föreslagna åtgärderna

kräver ny eller förändrad lagstiftning skall

utredaren lämna förslag på sådan. I uppdraget ligger

att

- lämna förslag till hur rättssäkerheten kan

förbättras för personer som väntar på

verkställighet av ett gynnande beslut,

-

- göra en översiktlig kartläggning av variationer i

kommunernas och landstingens beslutsprocesser, från

ansökan om insats till eventuell verkställighet,

och ge exempel på lämpliga förfaranden som

tillgodoser lagstiftarens krav på rättssäkerhet och

likabehandling,

-

- lämna förslag som syftar till att underlätta och

förbättra kommuners och landstings planering, för

att enskilda skall få tillgång till de insatser de

är berättigade till, samt

-

- i förekommande fall, lämna förslag till

ytterligare åtgärder som utredaren anser angelägna

för att förbättra rättssäkerheten för enskilda.

-

Utredarens uppdrag skall vara avslutat senast den 1

september 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar såväl regeringens uppfattning som

uppfattningen i flera av motionerna att det är

synnerligen allvarligt att kommuner inte verkställer

gynnande beslut om insatser för personer med

funktionshinder. Utskottet noterar emellertid att

regeringen nu beslutat tillkalla en utredare som

skall analysera varför det förekommer att kommunala

och landstingskommunala beslut inte verkställs och

varför det förekommer beslut om avslag trots bedömt

behov enligt socialtjänstlagen (2001:453) och lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS). Vidare skall utredaren

föreslå åtgärder som kan bidra till en förbättrad

rättssäkerhet för enskilda i förhållande till de

rättigheter aktuell lagstiftning ger. Utredaren

skall i den utsträckning det krävs även lämna

förslag till ny lagstiftning. Utskottet välkomnar

utredningen samt att redovisningen skall ske senast

den 1 september nästa år. Utskottet anser att

riksdagen inte bör ta något initiativ på området.

Motionerna 2002/03:So22 (m) yrkande 6, 2002/03:So376

(s), 2002/03:So458 (s), 2003/04:So429 (mp),

2003/04:So491 (s), 2003/04:So590 (s) och

2003/04:So607 (s) avstyrks därmed.

Ett program för kompetensutveckling

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

kompetensutveckling. Utskottet hänvisar bl.a.

till att det program- och förankringsarbete

som bedrivs och de stimulansmedel som avsatts

för projektverksamhet bör ge goda

förutsättningar för det fortsatta arbetet med

kompetensutveckling av personal inom olika

samhällsområden. Jämför reservationerna 30

(m, fp), 31 (kd) och 32 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So332 av Dan Kihlström (kd) begärs

tillkännagivande om en nationell utbildningskampanj

om dolda funktionshinder. Motionären anför att det

är särskilt viktigt att handläggare i kommuner och

på försäkringskassor får utbildning på detta viktiga

område.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om bemötande (yrkande 10). I det nationella

programmet för kompetensutveckling (som avser att

förbättra bemötandet av människor med

funktionshinder) beskrivs kön och etniskt ursprung

som viktiga faktorer. Motionärerna anser att man

också måste ta hänsyn till ålder.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att ett nationellt

program för kompetensutveckling som tas fram av

Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) förväntas bli färdigt i januari 2003. I

programmet beskrivs hur kön, ålder och etniskt

ursprung kan påverka livssituationen för den som har

funktionshinder. Sisus har påbörjat arbetet med att

utforma ett utbildningsunderlag för

statsförvaltningarna i handikappolitiska frågor och

utarbetat en informationsskrift som klargör

begreppet bemötande.

Under perioden 2001-2003 avsätts årligen 14

miljoner kronor för att stimulera

kompetensutveckling av personal inom olika

samhällsområden i frågor som rör bemötande. Fem

miljoner kronor av dessa medel går till projekt som

omfattar insatser för personal inom

förskoleverksamhet, skolväsendet och

skolbarnsomsorg. Hittills har 34 projekt beviljats

medel.

Regeringen anser att det program- och

förankringsarbete som bedrivits, det

utbildningsunderlag som tagits fram och de

stimulansmedel som avsatts för projektverksamhet

tillsammans bör ge goda förutsättningar för det

fortsatta arbetet med kompetensutveckling av

personal inom olika samhällsområden. Viktiga inslag

i det fortsatta arbetet är bl.a. att åstadkomma en

samsyn kring frågor som rör bemötande, samordning

och effektiva genomförandeprocesser. Regeringen

kommer att följa utvecklingen bl.a. genom Sisus

årliga rapporteringar.

Tidigare behandling m.m.

Socialutskottet har, som redovisas utförligt nedan

under avsnittet om lagen om stöd och service för

vissa funktionshindrade, tagit initiativ till ett

tillkännagivande till regeringen om en översyn av

lagen (1993:389) om assistansersättning (bet.

2002/03:SoU19). Utskottet anser att en bred översyn

av lagen bör göras och bl.a. avse hur lagen har

fungerat i praktiken även innefattande

bemötandefrågorna.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 anför regeringen att den har för

avsikt att inom kort tillsätta en parlamentarisk

utredning med uppgift att se över lagen (1993:389)

om assistansersättning.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd,

Sisus, har i början av 2003 publicerat ett

nationellt program för att öka kompetensen vad

gäller bemötande av människor med funktionshinder.

Programmet riktar sig till alla i Sverige som är

offentligt anställda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet bedömer att det program- och

förankringsarbete som bedrivits, det

utbildningsmaterial som tagits fram och de

stimulansmedel som avsatts för projektverksamhet

sammantaget bör ge goda förutsättningar för det

fortsatta arbetet med kompetensutveckling av

personal inom olika samhällsområden. Utskottet vill

också erinra om att den av riksdagen i våras begärda

breda översynen av lagen (1993:389) om

assistansersättning även skall innefatta

bemötandefrågorna. Motionerna 2002/03:So23 (mp)

yrkande 10 och 2002/03:So332 (kd) är därmed i

huvudsak tillgodosedda.

Funktionshindrades ekonomi m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet vill erinra om riksdagens

tillkännagivande om att det är värdefullt med

en belysning av funktionshindrades ekonomiska

situation. Det är mycket angeläget att den nu

aviserade undersökningen fullföljs och att

regeringen så snart som möjligt återkommer

till riksdagen med en redovisning. Något

ytterligare initiativ från riksdagens sida

behövs inte. Riksdagen bör därmed avslå

motioner om funktionshindrades ekonomi.

Riksdagen bör även avslå motioner med begäran

om ett samordnat högkostnadsskydd. Jämför

reservationerna 33 (kd), 34 (c) och 35 (fp,

kd, c).

Motionerna

Frågan om ett samordnat högkostnadsskydd tas upp i

tre motioner. I motion 2002/03:So21 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) begärs tillkännagivande om vad

i motionen anförs om en utredning om samordnade

högkostnadsskydd (yrkande 9). Motionärerna

konstaterar att det finns många separata

högkostnadsskydd. Många får betala högsta belopp i

flera olika högkostnadsskydd och har därtill andra

merkostnader till följd av sjukdom eller

funktionshinder som skall betalas med ganska

blygsamma inkomster. Därför behövs det utredas om

det är möjligt att konstruera ett samordnat

högkostnadsskydd, anser de.

I motion 2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om utredning angående

samordning av högkostnadsskydd (yrkande 12).

I motion 2002/03:So459 av Håkan Juholt (s) begärs

tillkännagivande om ett gemensamt högkostnadsskydd.

Motionären anser att det är rimligt att det på sikt

införs ett gemensamt högkostnadsskydd för medicin

och hjälpmedel.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs att regeringen redovisar den av Statistiska

centralbyrån (SCB) gjorda undersökningen över

funktionshindrades ekonomi och enligt vad motionen

anför lämnar förslag till åtgärder (yrkande 12).

Motionärerna anför att det gått två år sedan

regeringen gav SCB denna uppgift och att den nu bör

vara klar så att regeringen kan redovisa resultatet

I motion 2002/03:So330 av Ingemar Vänerlöv (kd)

begärs tillkännagivande om att utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter samt föreslå hur

samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre

än hittills svara mot deras behov. Motionärerna

anser att Socialstyrelsen bör få detta i uppdrag.

Samma yrkande återkommer i motion 2003/04:So384 av

Ingemar Vänerlöv (kd).

I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs tillkännagivande om vad i motionen anförs

om kompensation av merkostnader för föräldrar med

funktionshindrade barn (yrkande 2). Motionärerna

anför att regeringen i samband med den

handikappolitiska handlingsplanen fick i uppdrag att

kompensera för merkostnader för föräldrar till

funktionshindrade barn och ungdomar. Denna

utfästelse måste nu verkställas.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivande om

funktionshindrades ekonomiska situation (yrkande

16).

Regeringens skrivelse

Regeringen redovisar att Statistiska centralbyrån

(SCB) har fått i uppdrag att kartlägga

levnadsförhållandena för personer med

funktionshinder under perioden 1988-1999

(regeringsbeslut nr 3 den 31 maj 2000, dnr

S2000/3934/ST). Uppdraget kommer att redovisas i

mars 2003. Bakgrunden är att riksdagen i ett

tillkännagivande begärt en belysning av den totala

ekonomiska situation som personer med

funktionshinder lever under (bet. 1999/2000:SoU14,

rskr. 1999/2000:240). Hänsyn skall tas till bland

annat kostnader för läkarbesök och läkemedel,

hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst etc. Kostnaderna

för ett mer vittomfattande högkostnadsskydd bör

också beräknas. I det fall det finns likheter och

skillnader beträffande den ekonomiska situationen

för kvinnor och män bör det belysas särskilt.

Bakgrund, tidigare behandling m.m.

Vid utskottet behandling av proposition 1999/2000:79

Från patient till medborgare - en nationell

handlingsplan för handikappolitiken i betänkande

1999/2000:SoU14 föreslog utskottet med anledning av

motioner ett tillkännagivande till regeringen om att

det vore värdefullt med en belysning av

funktionshindrades totala ekonomiska situation,

bl.a. med hänsyn till kostnader för läkarbesök och

läkemedel, hjälpmedel, hemtjänst, färdtjänst m.m.

Kostnaderna för ett mer vittomfattande

högkostnadsskydd borde vidare beräknas. I det fall

det förelåg likheter eller skillnader beträffande

den ekonomiska situationen för kvinnor och män borde

detta belysas särskilt. Riksdagen följde utskottet

(rskr. 1999/2000:240).

Statistiska centralbyrån (SCB) publicerade i mars

2003 rapporten Funktionshindrade 1988-1999.

Rapporten redovisar levnadsförhållanden för personer

med två olika typer av funktionsnedsättningar. Det

gäller dels ett antal sjukdomar; hjärtsjukdom,

astma, allergi, diabetes, mag-/tarmsjukdom och

psoriasis, dels några grupper som definieras utifrån

sina funktionsbegränsningar; nedsatt syn eller

hörsel, rörelsehinder, hjälpberoende, nedsatt

arbetsförmåga eller psykiska besvär. En mängd

förhållanden av betydelse för levnadsförhållandena

redovisas. Det handlar om hälsotillstånd, vård och

tillsyn, liksom om utbildning, boende,

sysselsättningsförhållanden och arbetsmiljö,

ekonomi, fritid, sociala kontakter, medborgerliga

aktiviteter och trygghet.

Socialstyrelsen redovisar i sin Lägesrapport

Handikappomsorg 2002 att personer med

funktionshinder generellt sett har sämre

levnadsvillkor än andra, trots lagstiftning och

regeringens handlingsplan som betonar full

delaktighet. Människor med funktionshinder har ofta

en svår försörjningssituation. Ersättningar som

skall kompensera merkostnader som förorsakas av ett

funktionshinder äts ofta upp av olika avgifter och

det är inte ovanligt att personer avstår från

hjälpmedel, sjukvård eller läkemedel på grund av

kostnaderna.

LSS- och hjälpmedelsutredningen (S 2001:06) har

bl.a. i uppdrag att analysera vissa frågor på

hjälpmedelsområdet och lämna förslag till åtgärder

(dir. 2001:81 och 2002:20). Utredningen skall bl.a.

analysera avgiftssystemet för hjälpmedel och därtill

hörande regler i hälso- och sjukvårdslagen

(1982:763). Enligt direktiven finns det skäl att

utreda om det behöver införas ett skydd för den

enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 juni 2004.

Utskottet behandlade i yttrande 2001/02:SoU4y till

justitieutskottet bl.a. en motion med begäran om att

utreda de neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter. Utskottet gjorde i yttrandet,

vartill hänvisas, en bred genomgång av pågående

arbete inom området samt erinrade om riksdagens

beslut om prioriteringar inom hälso- och sjukvården.

Utskottet konstaterade därvid att ett omfattande

arbete pågår på flera fronter för att såväl

identifiera som stödja personer med bl.a.

neuropsykiatriska funktionsstörningar. Utskottet

fann inte skäl att frångå den principiella

inställningen att riksdagen inte bör prioritera

vissa sjukdomar framför andra och ansåg därför att

justitieutskottet borde avstyrka bifall till de då

aktuella motionerna.

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 anför regeringen att den beslutat

att Socialstyrelsen aktivt skall arbeta för att

levnadsförhållandena för personer med olika

funktionshinder systematiskt skall kunna beskrivas

senast år 2010.

Aktuellt

Enligt uppgift från Socialdepartementet bedömde

departementet att SCB:s rapport i mars 2003 inte gav

en fullständig bild av funktionshindrades ekonomiska

situation. Denna uppfattning delades enligt uppgift

av representanter för handikapprörelsen. Vid

Socialdepartementets och SCB:s dialog om

utvecklingen av inkomststatistiken enades parterna

om att en utökning av urvalet i undersökning om

hushållens ekonomi (HEK) skulle göras för att

funktionshindrades ekonomiska situation skulle kunna

analyseras inom ramen för denna undersökning.

Urvalsförstärkningen avser personer med

handikappersättning. Förstärkningen av urvalet avser

år 2003, men det finns planer på en

urvalsförstärkning även för år 2004. En rapport om

funktionshindrades situation som också innehåller en

analys av olika avgifters betydelse för

funktionshindrades ekonomi planeras för våren 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill erinra om riksdagens tillkännagivande

om att det är värdefullt med en belysning av

funktionshindrades totala ekonomiska situation (bet.

1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240). Utskottet

delar regeringens bedömning att SCB:s rapport från

mars 2003 inte ger en fullständig bild av

funktionshindrades ekonomiska situation. Det är

därmed mycket angeläget att den nu aviserade

undersökningen fullföljs och att regeringen så snart

som möjligt återkommer till riksdagen med en

redovisning. Något ytterligare initiativ från

riksdagens sida med anledning av motionerna

2002/03:So23 (mp) yrkande 16 och 2002/03:So513 (v)

yrkande 12 behövs inte. Motionerna avstyrks. Även

motionerna 2002/03:So330 (kd), 2003/04:So384 (kd)

och 2003/04:So497 (c) yrkande 2 avstyrks.

Utskottet är inte heller berett att biträda

motionsförslagen om samordnat högkostnadsskydd.

Utskottet vill erinra om LSS- och

hjälpmedelsutredningens (dir. 2001:81, 2002:20)

uppdrag att analysera om det behöver införas ett

skydd för den enskilde mot höga hjälpmedelsavgifter.

Vidare vill utskottet erinra om sitt uttalande i

2002/03:SoU3 om att en sammanslagning av

högkostnadsskydden för läkemedel och vårdavgifter

skulle kunna leda till icke önskvärda effekter på

konsumtionsmönstret inom hälso- och

sjukvårdsområdet. Motionerna 2002/03:So21 (fp)

yrkande 9, 2002/03:So362 (fp) yrkande 12 och

2002/03:So459 (s) avstyrks.

Lagen om stöd och service för vissa

funktionshindrade och personlig

assistans

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner med förslag till

ändringar avseende assistansreformen.

Utskottet hänvisar till att regeringen för

närvarande bereder direktiv för en bred

parlamentarisk översyn av lagen (1993:389) om

assistansersättning. Riksdagen bör även avslå

motioner om sysselsättning för personer med

funktionshinder. Utskottet erinrar om

riksdagens tillkännagivande i december 2002.

Utskottet ansåg att det finns skäl att nu

kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses.

Utskottet ansåg det också värdefullt att

kartlägga och analysera huruvida psykiskt

funktionshindrade får daglig verksamhet

enligt lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Regeringen borde återkomma

till riksdagen med en redovisning av

resultaten och med förslag till åtgärder.

Utskottet anser inte att riksdagen nu bör ta

något ytterligare initiativ. Vidare bör

riksdagen avslå motioner om lex Sarah med

hänvisning till pågående arbete. Riksdagen

bör även avslå motioner om boendestöd och om

socialtjänstlagen. Jämför reservationerna 36

(m, fp, kd, c), 37 (fp, kd, c, mp), 38 (m,

kd, v, mp), 39 (kd), 40 (mp) och 41 (kd).

Motionerna

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om en statlig finansiering av LSS (yrkande

1). Motionärerna anför att stödet i form av

personlig assistans är utformat som en

rättighetslagstiftning. De anser det inte rimligt

att kommunerna skall vara finansiellt ansvariga för

rättigheter som riksdagen beslutar om, därför bör

finansieringen av assistansersättningen återgå till

staten.

I motion 2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) begärs att regeringen lägger fram förslag till

återställande av tidigare gällande regler enligt

handikappreformen (yrkande 3). Vidare begärs

tillkännagivande om att funktionshindrade skall ha

tillgång till personliga assistenter även vid

studier (yrkande 4). Motionärerna anser att de av

riksdagen begärda kartläggningarna och analyserna av

tillämpningen av barns rätt till personlig assistans

och makars och sambors gemensamma ansvar för hem och

hushåll då den ene är funktionshindrad och har rätt

till personlig assistans bör följas av att rätten

till assistans i förskola och skola återinförs, så

att funktionshindrade ges större möjlighet att

använda sina personliga assistenter när de studerar.

Motionärerna begär också tillkännagivande om

statligt kostnadsansvar för assistansverksamhet

(yrkande 5). Vidare begär de tillkännagivande om vad

i motionen anförs om utbildning och arbetsvillkor

för personliga assistenter (yrkande 6). De anför att

en tillfällig sjukhusvistelse som regel innebär att

assistenten inte får följa med till sjukhuset och

biträda i vården utan blir av med arbetet på grund

av arbetsbrist. Detta bidrar till svårigheterna att

rekrytera assistenter. De anser också att

assistenternas utbildning, vidareutbildning och

handledning behöver uppmärksammas mer. Motionärerna

begär också tillkännagivande om utvidgad rätt till

daglig verksamhet enligt LSS (yrkande 7). De anser

att riksdagsbeslutet om tillkännagivandet till

regeringen om att kartlägga och analysera hur

psykiskt funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses (bet.

2002/03:SoU1) bör bli inledning till en utvidgning

av rätten till daglig verksamhet. Utvidgningen bör

av praktiska skäl ske successivt, bl.a. med hänsyn

till möjligheterna att rekrytera och utbilda

personal. Det behövs regler för hur en stegvis

utbyggnad skall kunna förenas med en

rättighetslagstiftning.

Utvidgad daglig verksamhet begärs också i motion

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande

5, där det hemställs att regeringen återkommer med

förslag till ändring i lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade såvitt avser

kriterier för personkrets 3, sysselsättningsgaranti

och tydligare skyldighet för kommunerna att erbjuda

en individuell plan.

I motion 2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl.

(fp) begärs tillkännagivande om utbildning och

arbetsvillkor för personliga assistenter (yrkande

6).

I motion 2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs tillkännagivande om att utreda hur staten

skall ta över kostnadsansvaret för LSS-insatser

(yrkande 33). Motionärerna anför att reformen varit

i kraft i tio år och att det nu bör vara möjligt att

analysera och utvärdera effekterna av

lagstiftningen. I detta sammanhang bör utredas om

det är möjligt för staten att ta över

kostnadsansvaret.

I motion 2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) yrkas att regeringen utreder den sammanlagda

effekten av LSS och SoL beträffande personligt stöd

(yrkande 10). Motionärerna anser att personligt stöd

skall vara en rättighet även inom socialtjänsten.

I motion 2003/04:So340 av Kenneth Lantz (kd)

begärs tillkännagivanden om att utreda möjligheten

att införa boendestöd som en stödinsats i 9 § LSS

(yrkande 1) och om översyn av reglerna för

medföljande på långväga resor (yrkande 2).

Motionären framhåller att det är svårt att bestämma

vad som skall betraktas som arbetstid eller

personlig tid för assistenten vid långväga resor.

I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag till

åtgärder för att säkra framtida personalförsörjning

vad gäller personliga assistenter (yrkande 10). För

att klara personalförsörjningen inom vård och

omsorg, samt bibehålla en hög kvalitet, krävs att

stat, landsting och kommuner utformar en strategi,

anför motionärerna.

I motion 2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) yrkas att regeringen lägger fram förslag om en

utredning av ett eventuellt statligt kostnadsansvar

för lagen (1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (yrkande 7).

I motion 2003/04:So583 av Annika Qarlsson (c)

begärs tillkännagivande om att finansieringsansvaret

för LSS-verksamheten bör överföras till staten.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att människor

med psykiska funktionshinder skall omfattas av LSS i

samma omfattning som andra medborgare (yrkande 7)

och om personlig assistans och kognitiva

funktionsnedsättningar (yrkande 18). Motionärerna

anser att rätten till personlig assistans även skall

omfatta personer med kognitiva

funktionsnedsättningar.

I motion 2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin

(mp) begärs tillkännagivande om att ett

förtydligande eller en komplettering av lagen i

enlighet med vad som anförs i motionen måste göras

när det gäller boende enligt LSS (yrkande 1).

I motionerna 2003/04:So562 av Birgitta Ahlqvist

(s) och 2003/04:So608 av Sonja Fransson m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om boendestöd som en

stödinsats i 9 § LSS.

Ett flertal motioner tar upp att rätt till daglig

verksamhet även bör omfatta personkrets 3 i LSS,

dvs. personer med andra varaktiga fysiska eller

psykiska funktionshinder som inte beror på normalt

åldrande, om funktionshindren är stora och

förorsakar betydande svårigheter i den dagliga

livsföringen och det därmed finns ett omfattande

behov av stöd och service. Detta yrkas i motion

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande

11. Liknande yrkanden finns också i motionerna

2003/04:So361 av Ulrik Lindgren (kd), 2003/04:So497

av Kenneth Johansson m.fl. (c) yrkande 6,

2003/04:So564 av Annika Qarlsson och Birgitta

Carlsson (c), 2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) yrkande 18, 2003/04:So605 av Ulla Wester

och Barbro Hietala Nordlund (båda s) och

2003/04:So617 av Birgitta Ahlqvist (s).

I motion 2003/04:So489 av Marie Nordén (s) begärs

tillkännagivande om vad i motionen anförs om tillsyn

av stöd och hjälp enligt LSS och LASS. Motionären

anser att länsstyrelserna måste få befogenheter att

utöva tillsyn av all stöd och hjälp som ges enligt

LSS och LASS oavsett arbetsgivare och att det

behöver införas en anmälningsplikt vid

missförhållanden.

I sju motioner tas frågor kring lex Sarah upp. I

motion 2002/03:So383 av Mona Berglund Nilsson (s)

begärs tillkännagivande om att utvidga lex Sarah.

Motionären anser att lagen måste förtydligas så att

det klart framgår att lex Sarah gäller även de

verksamheter som regleras i LSS. Liknande yrkanden

finns också i motionerna 2002/03:So401 av Elina

Linna m.fl. (v), 2003/04:So258 av Marietta de

Pourbaix-Lundin (m), 2003/04:So360 av Ulrik Lindgren

(kd), 2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) yrkande 20, 2003/04:So581 av Birgitta Ahlqvist

(s) och 2003/04:So587 av Kerstin Engle m.fl. (s).

I motion 2002/03:So386 av Lennart Axelsson m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om behovet av utvärdering av

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) och lagen om

assistansersättning (LASS). Motionärerna anför att

det finns behov av en utvärdering av reformen.

I motion 2003/04:So598 av Inger Lundberg m.fl. (s)

begärs tillkännagivande om ungdomars frigörelse och

stöd till föräldrar som tjänstgör som personliga

assistenter. Motionärerna anför att det vid

uppföljning av reformen med personliga assistenter

finns skäl att följa upp hur reformen med anhöriga

som anställs som personliga assistenter påverkat

ungdomarnas möjligheter till frigörelse och eget

boende i vuxen ålder.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisar regeringen att en särskild

utredare har regeringens uppdrag att se över bl.a.

insatsen råd och stöd och förtydliga vad som avses

med insatsen (dir. 2001:81, beteckning S 2001:06).

Konsekvenserna för jämställdheten mellan kvinnor och

män skall beaktas. (Utredaren skall redovisa sitt

arbete senast den 15 juni 2004.)

Enligt skrivelsen bereds inom Regeringskansliet

för närvarande frågan om att i lagen om stöd och

service till vissa funktionshindrade införa vissa

bestämmelser som finns i socialtjänstlagen.

Bestämmelsen om anmälningsplikt, den s.k. lex Sarah

(14 kap. 2 § socialtjänstlagen [2001:453]) ingår i

beredningsunderlaget.

Riksförsäkringsverket får i regleringsbrevet för

budgetår 2003 i uppdrag att i samråd med

Socialstyrelsen kartlägga och analysera hur tillämp-

ningen av barns rätt till personlig assistans och

assistansersättning utvecklats.

Riksförsäkringsverket skall också redovisa hur

barnperspektivet beaktas i detta sammanhang.

Uppdraget skall redovisas för regeringen senast den

1 juli 2004.

Riksförsäkringsverket skall även i samråd med

Socialstyrelsen kartlägga och analysera hur makars

och sambors gemensamma ansvar för hem och hushåll

bedöms när den ene har rätt till personlig assistans

och assistansersättning. Uppdraget skall redovisas

för regeringen senast den 1 juli 2004.

Riksförsäkringsverket skall även utifrån statistiska

analyser förklara skillnaderna i timantal mellan män

och kvinnor med assistansersättning. Verket skall

analysera vilka redskap försäkringskassan har eller

behöver för att överbrygga eventuella skillnader

mellan mäns och kvinnors sätt att formulera sitt

krav på stöd och service i sin vardag.

Bakgrund och tidigare behandling

Frågor kring personlig assistans har behandlats

ingående av utskottet varje år alltsedan reformen

trädde i kraft. I maj 2003 tog utskottet initiativ

till ett tillkännagivande till regeringen om en

översyn av lagen (1993:389) om assistansersättning

(bet. 2002/03:SoU19). Utskottet anförde:

Rätten till personlig assistans har nu funnits i

nästan 10 år. Assistansreformen har inneburit

ökad valfrihet, större inflytande och bättre

livskvalitet för många svårt funktionshindrade

personer. Reformen har emellertid också präglats

av vissa tillämpnings- och finansieringsproblem.

Lagregler och administrativa rutiner har därför

ändrats under tiden som gått sedan införandet för

att förenkla och förbättra tillämpningen samt

kontrollen över kostnaderna.

Socialutskottet har såväl med anledning av

regeringsförslag som riksdagsmotioner vid ett

flertal tillfällen haft anledning att behandla

olika frågeställningar i anslutning till

tillämpningen av LASS. Utskottet erinrar vidare

om att utskottet under åren gjort ett flertal, av

riksdagen godkända, tillkännagivanden till

regeringen på området.

Socialutskottet anser att tiden nu är mogen för

en bred översyn av lagen (1993:389) om assi-

stansersättning (LASS). Utskottet anser att

översynen bl.a. skall avse hur lagen har fungerat

i praktiken, även innefattande bemötandefrågor,

personalförsörjningen och hur den långsiktiga

finansieringen skall se ut. Det är utskottets

mening att översynen skall göras av en

parlamentarisk utredning.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen

tillkännage för regeringen som sin mening.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:193).

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen nu att den inom

kort kommer att tillsätta en parlamentarisk

utredning med uppgift att se över lagen (1993:389)

om assistansersättning.

I betänkande 2002/03:SoU1 föreslog utskottet ett

tillkännagivande till regeringen angående hur

psykiskt funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodosågs. Utskottet

anförde följande (s. 69):

Utskottet anser det också angeläget att belysa

situationen för psykiskt funktionshindrade. 1995

års psykiatrireform syftade till att förbättra

psykiskt funktionshindrade personers situation i

samhället genom att bl.a. stimulera utbyggnaden

av bostäder och utveckla dagliga verksamheter.

Genom reformen tydliggjordes kommunernas ansvar

för boende, sysselsättning, m.m. för gruppen

psykiskt funktionshindrade. Utskottet står fast

vid sin bedömning att psykiatrireformen varit i

huvudsak positiv för psykiskt funktionshindrade

personer. Enligt 5 kap. 7 § socialtjänstlagen

(2001:453) skall socialnämnden verka för att

människor som av fysiska, psykiska eller andra

skäl möter betydande svårigheter i sin livsföring

får möjlighet att delta i samhällets gemenskap

och att leva som andra. Socialnämnden skall bl.a.

medverka till att den enskilde får en meningsfull

sysselsättning.

Utskottet anser att det finns skäl att nu

kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses.

Utskottet anser det också värdefullt att

kartlägga och analysera huruvida psykiskt

funktionshindrade får daglig verksamhet enligt

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade. Regeringen bör, även i dessa

båda avseenden, återkomma till riksdagen med en

redovisning av resultaten och med förslag till

åtgärder.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03:81).

I proposition 2002/03:151 Utjämning av vissa

kostnader för stöd och service till

funktionshindrade, som överlämnats till riksdagen i

september 2003, föreslår regeringen att ett

kostnadsutjämningssystem för verksamhet enligt lagen

(1993:387) om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) skall införas fr.o.m. den 1

mars 2004. Utjämningssystemet skall inte ingå i det

ordinarie inkomst- och kostnadsutjämningssystemet

för kommuner och landsting. För varje kommun skall

en standardkostnad per invånare beräknas. Beroende

på hur den enskilda kommunens standardkostnad

avviker från den för landet genomsnittliga

standardkostnaden per invånare lämnas ett bidrag

från staten eller betalas en avgift till staten.

Regeringen föreslår att särskilda införanderegler

tillämpas under åren 2004-2008.

Utskottet har i anledning av propositionen i

protokoll för sammanträde den 28 oktober 2003

beslutat avge yttrande i form av

protokollsutdrag:

Det råder en stor kostnadsspridning mellan

kommunerna för verksamhet enligt lagen (1993:387)

om stöd och service till vissa funktionshindrade,

LSS. Enligt uppgift varierade kommunernas

kostnader för verksamheten år 2001 från cirka 400

kronor till cirka 6000 kronor per invånare.

Kostnadsskillnaderna mellan kommunerna är större

för verksamhet enligt LSS, räknat på antalet

invånare, än inom annan obligatorisk verksamhet.

Socialutskottet anser det angeläget att det

kommer till stånd en kostnadsutjämning. En sådan

utjämning medför mera likartade förutsättningar

för kommunernas invånare.

Regeringen uttalar (prop. s. 34) att frågan om

utformningen av ett utjämningssystem för insatser

enligt LSS är komplicerad och olika former av

beräkningar och antaganden har lett fram till det

förslag som nu lämnas. Mot denna bakgrund anser

regeringen att en kontinuerlig granskning bör ske

av hur utjämningssystemet fungerar och om dess

utformning i olika delar leder till rättvisa

resultat m.m. En annan viktig fråga att granska

kan vara om det finns kopplingar mellan det

föreslagna utjämningssystemet och förändringar

inom kommunernas verksamhet enligt LSS.

Socialutskottet anser det viktigt, vid en sådan

granskning, att beakta de vård- och

omsorgspolitiska förutsättningarna vad gäller

dels mycket kostnadskrävande insatser dels

verksamhet som till följd av begränsad

efterfrågan förekommer i liten omfattning.

Socialutskottet erinrade vidare om det initiativ som

utskottet tog i maj i sitt av riksdagen godkända

betänkande 2002/03:SoU19 Översyn av lagen (1993:

389) om assistansersättning. Avvikande mening

lämnades gemensamt av ledamöterna för m, fp, kd och

c.

Finansutskottet har i betänkande 2003/04:FiU9 den

30 oktober 2003 bifallit regeringens förslag.

Utskottet behandlade en motion med begäran om att

utreda den sammanlagda effekten av LSS och

socialtjänstlagen beträffande personligt stöd i

betänkande 2001/02:SoU7. Utskottet biträdde inte

förslaget. Motionen avstyrktes. Riksdagen följde

utskottet (prot. 2001/02:73).

Regeringen har den 4 juli 2002 uppdragit åt

Arbetsmarknadsstyrelsen, Arbetsmarknadsverket,

Arbetsmiljöverket, Högskoleverket,

Integrationsverket, Migrationsverket, Myndigheten

för kvalificerad yrkesutbildning,

Riksförsäkringsverket, Skolverket samt

Socialstyrelsen att i samråd utarbeta en gemensam

plan för kompetensförsörjning av personal inom

kommunernas vård och omsorg om äldre och

funktionshindrade personer. Till denna vård och

omsorg skall även räknas insatser som utförs av

enskilda vårdgivare på uppdrag av kommuner. Med vård

och omsorg avses i detta uppdrag insatser för

personer med behov av långvarigt stöd enligt

socialtjänstlagen (2001:453), lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade samt

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763). Uppdraget

skall redovisas i två steg. Senast den 31 oktober

2003 skall en analys redovisas av förutsättningarna

för kompetensförsörjningen inom vården och

omsorgerna om äldre och funktionshindrade personer

utifrån olika myndighetsperspektiv. Den slutliga

planen skall redovisas senast den 31 maj 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har erfarit att regeringen, mot bakgrund

av utskottets initiativ och riksdagens

tillkännagivande (2002/03:SoU19, rskr. 2002/03:193),

för närvarande bereder direktiven för en bred

parlamentarisk översyn av lagen (1993:389) om

assistansersättning. Något ytterligare initiativ

från riksdagens sida behövs inte. Motionerna

2002/03:So21 (fp) yrkandena 3-6, 2002/03: So22 (m)

yrkande 1, 2002/03:So23 (mp) yrkandena 7 och 18,

2002/03:So296 (c) yrkande 10, 2002/03:So362 (fp)

yrkande 6, 2002/03:So386 (s), 2003/04: So340 (kd)

yrkande 2, 2003/04:So497 (c) yrkande 7,

2003/04:So583 (c), 2003/04:So598 (s) och

2003/04:So640 (kd) yrkande 33 avstyrks.

Kommunerna har ett ansvar enligt 5 kap. 7 §

socialtjänstlagen (2001:453) att medverka till en

meningsfull sysselsättning för människor med

funktionshinder. Utskottet erinrar om det

tillkännagivande som riksdagen gjorde i december

2002. Utskottet ansåg att det finns skäl att nu

kartlägga och analysera hur psykiskt

funktionshindrades behov av någon form av

sysselsättning i realiteten tillgodoses. Utskottet

ansåg det också värdefullt att kartlägga och

analysera huruvida psykiskt funktionshindrade får

daglig verksamhet enligt lagen om stöd och service

till vissa funktionshindrade. Regeringen borde

återkomma till riksdagen med en redovisning av

resultaten och med förslag till åtgärder. Utskottet

anser inte att riksdagen nu bör ta något ytterligare

initiativ med anledning av motionerna 2002/03:So21

(fp) yrkande 7, 2003/04:So361 (kd), 2003/04:So497

(c) yrkande 6, 2003/04:So502 (fp) yrkande 5,

2003/04:So564 (c), 2003/04:So574 (mp) yrkande 18,

2003/04:So605 (s), 2003/04:So617 (s) och

2003/04:So637 (c) yrkande 11. Motionerna avstyrks.

Utskottet har erfarit att Socialdepartementet

under 2003 arbetar med en departementspromemoria om

problem kopplade till lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade. Siktet är

inställt på att avsluta arbetet under nästa månad.

Promemorian, som bl.a. behandlar frågan om

anmälningsplikt, kommer att remissbehandlas i början

av 2004. Utskottet anser inte att det behövs något

initiativ från riksdagens sida med anledning av

motionerna 2002/03:So383 (s), 2002/03:So401 (v),

2003/04:So258 (m), 2003/04: So360 (kd),

2003/04:So489 (s), 2003/04:So574 (mp) yrkande 20,

2003/04: So581 (s) och 2003/04:So587 (s). Motionerna

avstyrks.

Utskottet konstaterar att hemtjänst och boendestöd

kan beviljas enligt socialtjänstlagen. I motionerna

2003/04:So340 (kd) yrkande 1, 2003/04:So562 (s) och

2003/04:So608 (s) föreslås att stödet bör föras in

som en rättighet enligt LSS. Utskottet anser inte

att motionerna bör föranleda något initiativ från

riksdagens sida. Motionsyrkandena avstyrks. Även

motion 2002/03:So446 (mp) yrkande 1 avstyrks.

Utskottet biträder inte förslaget att tillsätta en

utredning om den sammanlagda effekten av LSS och

socialtjänstlagen beträffande personligt stöd.

Motion 2002/03:So457 (kd) yrkande 10 avstyrks.

Psykiskt funktionshindrade och dolda

handikapp

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om psykiskt

funktionshindrade med hänvisning till

regeringens beslut att tillkalla en nationell

psykiatrisamordnare med uppgift att se över

frågor som rör arbetsformer, samverkan,

samordning, resurser, personal och kompetens

inom vård, social omsorg och rehabilitering

av psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade. Samordnaren skall bl.a.

analysera hur socialtjänstens boendestöd och

andra insatser kan utvecklas. Riksdagen bör

även avslå motioner om brukarrevision och om

elöverkänslighet m.m. med hänvisning till

pågående arbete inom områdena. Jämför

reservationerna 42 (kd), 43 (v), 44 (c), 45

(v) och 46 (mp).

Motionerna

I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) yrkas att riksdagen som sin mening ger

regeringen till känna vad i motionen anförs om

individuella vårdplaner för personer med dolda

funktionshinder (yrkande 15). Motionärerna anser att

alla med dolda funktionshinder skall ha rätt att få

en individuell vårdplan. Den skall även erbjudas i

de fall insatserna inte ges enligt LSS.

I motion 2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs tillkännagivanden om behovet av en

uppföljning av psykiatrireformen när det gäller

boendet (yrkande 13) och om en studie för att belysa

funktionshindrades livsvillkor (yrkande 14). I

Socialstyrelsens slutrapport om psykiatrireformen,

Välfärd och valfrihet 1999, konstateras bl.a. att

det inte skett en förskjutning från psykiatrisk

heldygnsomsorg till eget boende utan till andra

vård- och boendeformer. Detta kan bl.a. bero på

brister i den psykiatriska öppenvården och i det

kommunala stödet för öppen verksamhet. Motionärerna

anser det viktigt att denna utveckling bryts och att

incitament skapas för att förverkliga reformens

intentioner om ett eget boende för psykiskt

funktionshindrade. Motionärerna anser vidare att det

är av stor vikt att en studie för att belysa

psykiskt funktionshindrades livsvillkor genomförs.

Vidare begär motionärerna att regeringen låter

uppdra åt Socialstyrelsen att ta fram en manual om

brukarrevision (yrkande 15). Motionärerna anför att

gruppen psykiskt funktionshindrade inte får tillgång

till rehabilitering, ofta saknar sysselsättning och

att möjligheterna till inflytande och makt över det

egna livet fortfarande är begränsade. En enhetlig

manual för s.k. brukarrevisioner skulle vara ett led

i kvalitetssäkringen och ge möjlighet till

jämförelser över landet.

I motion 2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

återkommer dessa yrkanden. Motionärerna begär

tillkännagivanden om incitament för utveckling av

boende för psykiskt funktionshindrade (yrkande 8),

om en studie av psykiskt funktionshindrades

livsvillkor (yrkande 9) och om s.k. brukarrevisioner

(yrkande 10).

I motion 2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs tillkännagivande om en sammanhållen

politik för människor med psykiska och dolda

funktionshinder (yrkande 8). Människor med psykiska

eller dolda funktionshinder möts ofta med fördomar

och har andra svårigheter som inte syns, men

barriärerna kan vara lika stora som vid ett fysiskt

funktionshinder, anför motionärerna. Det behövs en

sammanhållen politik för människor med psykiska och

dolda funktionshinder.

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs tillkännagivanden om att många

handikapp kan vara dolda (yrkande 3) och om dementa

och afatiker (yrkande 4). Motionärerna anför att

situationen för dementa är allvarlig. Här saknas

både personal och utbildning. Motionärerna begär

också tillkännagivande om ett intensifierat arbete

för att få till alltfler rökfria zoner (yrkande 5)

då många allergiker utestängs från miljöer med

starka dofter. De begär vidare att det skall

inrättas en institution för elallergiker (yrkande

6). Denna skall utreda elöverkänslighet hos

människor och upprätta individuella handlingsplaner.

Regeringens skrivelse

I skrivelsen redovisas vidare att Socialstyrelsen

och länsstyrelserna under åren 2000-2003 beslutat

att samverka kring ett projekt om kommunernas

insatser för personer med psykiska funktionshinder.

Inom ramen för projektet är syftet även att ta fram

en tillsynsmodell för kommunernas insatser för

personer med psykiska funktionshinder genom att

utveckla gemensamma och tillförlitliga metoder för

en hel tillsynsprocess. Tillsynen avgränsas till

några centrala behovsområden - hälsa, boende,

sysselsättning och arbete. Resultatet av tillsynen

kommer att överlämnas till regeringen. Regeringen

avser därefter att återkomma till riksdagen i

frågan.

Bakgrund och tidigare behandling

Utskottet behandlade senast motioner om psykiskt

funktionshindrade i betänkande 2001/02:SoU7 vartill

hänvisas (s. 20-22).

Regeringen har den 7 december 2000 beslutat att

avsätta 10 miljoner kronor ur Allmänna arvsfonden

till Arvsfondsdelegationens förfogande för

försöksverksamhet kring personligt brukarstöd.

Regeringen har anfört att avsikten är att under tre

projektår avsätta sammanlagt 30 miljoner kronor i

denna särskilda satsning.

Socialstyrelsen har i december 2001 publicerat

rapporten Brukarråd och brukarrevisioner inom

verksamheter för personer med psykiska

funktionshinder. Rapporten behandlar s.k. brukarråd

och brukarrevisioner som ett medel för

brukarinflytande över offentliga verksamheter för

personer med psykiska funktionshinder. Den

innefattar en kartläggning av brukarråd i kommunala

och landstingskommunala verksamheter. Syftet är att

belysa och redovisa erfarenheter såväl från

brukarråd med olika organisation och befogenheter

som från verksamhetsgranskningar utförda av brukare.

Rapporten redovisar inte någon komplett inventering

av samtliga brukarråd och genomförda

brukarrevisioner i landet. Av rapporten framgår att

såväl intervjuade brukare som verksamhetsföreträdare

är övervägande positiva till brukarrådens funktion.

Brukarperspektivet inom verksamheter sägs ha stärkts

och konkreta resultat av rådens arbete har uppnåtts.

De brukarrevisioner som redovisas är upplagda som

modifierade versioner av BUKU, en metod för

brukarstyrd granskning av verksamheter för personer

med utvecklingsstörning, respektive BIKVA, en dansk

modell som syftar till att skapa diskussion mellan

olika aktörer. Socialstyrelsen anser det svårt att

dra några generella slutsatser utifrån det fåtal

genomförda revisioner som ingår i studien.

Socialstyrelsen har också genomfört en nationell

uppföljning och utvärdering av boendeformer inom

socialtjänsten. Socialstyrelsen konstaterar bl.a.

att kommunerna inte planerar tillräckligt för att ge

psykiskt funktionshindrade personer möjlighet att

finna ett anpassat boende i hemkommunen med adekvata

vård- och omsorgsinsatser och en meningsfull

sysselsättning eller rehabilitering. Kommunerna

vidtar inte heller tillräckligt aktiva åtgärder för

att rehabilitera personerna i boendena så att de kan

komma vidare till ett mer eget och självständigt

boende. Samverkan mellan psykiatrin och

socialtjänsten kan förbättras.

Socialministern tog upp elöverkänslighet i ett

interpellationssvar den 20 februari 2003.

Socialministern anförde bl.a. följande:

Patienter som sätter sina besvär i samband med

elektromagnetiska fält upplever ofta att de får

ett dåligt bemötande i vården. Enligt 2 a §

hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) ska vården

bygga på respekt för patientens självbestämmande

och integritet och så långt som möjligt utformas

och genomföras i samråd med patienten. För att ge

vägledning till vårdpersonal i kontakten med

patienter som relaterar sina besvär till

elektricitet har Socialstyrelsen utfärdat

allmänna råd (SOSFS 1998:3) om bemötande av

patienter som relaterar sina besvär till amalgam

och elektricitet. - - -

Vad gäller åtgärder för att öka kunskapen om

elöverkänslighet kan jag nämna tre aktuella

insatser. För det första: Forskningsrådet för

arbetsliv och socialvetenskap (FAS) ska enligt

regleringsbrevet för 2003 dokumentera och

informera om kunskapsläget vad gäller

elöverkänslighet. En andra aktuell insats är att

ett antal statliga myndigheter tillsammans tagit

fram ett informationsblad som heter Strålning

från mobiltelesystem. För det tredje kan jag

nämna att regeringen under 2001 och 2002 beviljat

Elöverkänsligas förbund totalt 736 000 kr från

Allmänna arvsfonden för att sammanställa och

sprida kunskap om elöverkänslighet till hälso-

och sjukvården samt till allmänheten.

Mot bakgrund av det jag härmed har redovisat om

forskning och kunskap om elöverkänslighet avser

regeringen inte i dagsläget att vidta några

ytterligare åtgärder.

Den 1 januari 2003 skärptes tobakslagen (1995:581)

så att alla restauranger skall ha ett eller flera

områden där rökning är förbjuden. Vid utskottets

behandling av frågan (prop. 2001/02:64, bet.

2001/02:SoU8, rskr. 2001/02:235) delade utskottet

regeringens bedömning att ett mål bör vara att alla

restauranger i princip skall vara rökfria den 1

januari 2004. Utskottet vidhöll denna bedömning när

det senast behandlade frågan om rökfria miljöer i

betänkande 2002/03:SoU4.

Aktuellt

I budgetpropositionen 2003/04:1, volym 6,

utgiftsområde 9 redovisar regeringen att man den 26

maj 2003 antog ett EG-direktiv avseende reklam,

marknadsföring och sponsring för tobaksvaror.

Direktivet omfattar direktreklam i tryckt press,

radio och Internet och sponsring av

gränsöverskridande evenemang samt gratis utdelning

av tobak i samband med dessa evenemang. Direktivet

skall vara genomfört senast den sista juli 2005.

Inom WHO antog Världshälsoförsamlingen den 20 maj

2003 en ramkonvention för tobakskontroll. Sverige

prioriterar genomförandet av konventionen och var

bland de första länderna att underteckna den.

Konventionen, som täcker bl.a. passiv rökning,

reklambegränsningar för tobak och varningstexter,

kommer att ge stöd för utarbetande av nationell

lagstiftning på området.

Vidare redovisas att EG-kommissionen presenterade

en strategi för miljö och hälsa i juni 2003.

Strategin är framtagen gemensamt av kommissionärerna

för miljö, folkhälsa och forskning. Huvudsyftet med

strategin är att minska de miljörelaterade sjuk-

domarna. De mest utsatta grupperna, särskilt barn,

betonas speciellt, liksom aktörsperspektivet. Fyra

områden - respiratorisk sjukdom hos barn (inklusive

astma och allergi), neurologiska

utvecklingsstörningar, barncancer och hormonstörande

effekter - är prioriterade i strategin. Under hösten

2003 kommer ett handlingsprogram att tas fram.

Regeringen beslutade den 23 oktober 2003 att

tillkalla en nationell psykiatrisamordnare med

uppgift att se över frågor som rör arbetsformer,

samverkan, samordning, resurser, personal och

kompetens inom vård, social omsorg och

rehabilitering av psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade (dir. 2003:133). Samordnarens

uppdrag riktas främst mot personer som har

allvarliga psykiska besvär.

Samordnaren skall bl.a. lämna förslag till

utveckling av psykiatrins former, bedöma behovet av

slutenvårdsplatser, pröva om det krävs nya

vårdformer mellan slutenvård och öppenvård samt

analysera hur socialtjänstens boendestöd eller andra

insatser kan utvecklas.

Psykiatrisamordnaren skall fortlöpande informera

regeringen om resultatet av sitt arbete samt vid

behov lämna de förslag till författningsändringar

och förtydliganden i gällande regelverk som anses

påkallat. Psykiatrisamordnarens uppdrag upphör

senast den 1 november 2006.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill framhålla att 1995 års

psykiatrireform i huvudsak var positiv för psykiskt

funktionshindrade personer. Det finns emellertid

brister inom den psykiatriska vården och den sociala

omsorgen. Utskottet välkomnar därför regeringens

beslut att tillkalla en nationell

psykiatrisamordnare med uppgift att se över frågor

som rör arbetsformer, samverkan, samordning,

resurser, personal och kompetens inom vård, social

omsorg och rehabilitering av psykiskt sjuka och

psykiskt funktionshindrade. Samordnaren skall bl.a.

analysera hur socialtjänstens boendestöd och andra

insatser kan utvecklas. Något initiativ med

anledning av motionerna 2002/03:So296 (c) yrkande 8,

2002/03:So513 (v) yrkandena 13 och 14, 2003/04:So569

(v) yrkandena 8 och 9 samt 2003/04:So642 (kd)

yrkande 15 avstyrks. Utskottet kommer att återkomma

till ett flertal frågor om psykiatri i betänkande

2003/04:SoU1.

Utskottet noterar att Socialstyrelsen i en rapport

behandlat brukarråd och brukarrevisioner som ett

medel för brukarinflytande över offentlig verksamhet

för personer med psykiska funktionshinder. Vidare

pågår försöksverksamhet kring personligt brukarstöd

med stöd från Allmänna arvsfonden. Riksdagen bör

inte ta något initiativ med anledning av motionerna

2002/03:So513 (v) yrkande 15 och 2003/04:So569 (v)

yrkande 10. Motionerna avstyrks.

Utskottet konstaterar att flera insatser görs för

att öka kunskapen om elöverkänslighet, bl.a. har

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

(FAS) i uppdrag att dokumentera och informera om

kunskapsläget vad gäller elöverkänslighet. Motion

2002/03:So23 (mp) yrkande 6 avstyrks.

Även yrkande 5 angående rökfria zoner i samma

motion avstyrks med hänvisning till pågående arbete

på området.

Vad gäller yrkandena 3 och 4 noterar utskottet att

regeringen i dagarna publicerat På väg mot en god

demensvård (Ds 2003:47). Även detta yrkande

avstyrks.

Bilstöd

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om bilstödet.

Utskottet hänvisar till att regeringen

slutligen tillkallat en utredare för att göra

en översyn av regler och tillämpning för

bilstöd till personer med funktionshinder

samt lämna förslag till ett effektivare och

förbättrat system för bilstöd. Jämför

reservationerna 47 (kd) och 48 (mp).

Motionerna

I motion 2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp) begärs tillkännagivande om ökade möjligheter

att få bilstöd (yrkande 14). Motionärerna anser att

det behövs ytterligare översyn.

I motion 2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) yrkas tillkännagivanden om vad i motionen

anförs om behovet av teknisk och ergonomisk

kompetens hos dem som handlägger bilstödet (yrkande

10) och om att ta initiativ till ackreditering av

företag som handikappanpassar bilar (yrkande 11).

Tidigare behandling

Utskottet behandlade frågor om bilstödet senast i

betänkande 2002/03:SoU1 och anförde då bl.a.

följande (s. 61):

Utskottet erinrar om det uttalande som utskottet

gjorde angående reglerna för och tillämpningen av

bilstödet i samband med behandlingen av

budgetpropositionen jämte motionerna för 2002.

Utskottet konstaterade då, efter en inledande

omfattande beskrivning, vartill hänvisas

(2001/02:SoU1 s. 104 f.), att ett flertal

motioner tog upp olika problem som är förenade

med reglerna för bilstöd till handikappade. Vad

som anfördes gav vid handen att en förändring av

gällande regelsystem syntes nödvändig.

Omständigheter som borde beaktas vid en översyn

som borde föregå en ändring av regelsystemet

gäller bl.a. kriterierna för bilstöd,

förutsättningarna för anpassningsbidrag,

nödvändigheten av körkortskrav för personer

berättigade till statlig assistansersättning,

åldersgränserna samt nivån på grundbidrag och

anpassningsbidrag. Utskottet ansåg att regeringen

snarast skulle vidta åtgärder i syfte att

effektivisera och förbättra tillämpningen av

bilstödet till handikappade. Utskottet förväntade

sig att regeringen under 2002 återkommer till

riksdagen med en redovisning av vilka åtgärder

som vidtas. Riksdagen beslöt, på utskottets

förslag, att ge regeringen detta till känna

(2001/02:SoU1, rskr. 2001/02:94).

Utskottet konstaterar att någon redovisning i

enlighet med tillkännagivandet hittills inte

lämnats. Utskottet förutsätter att regeringen

snarast återkommer.

Utskottet avstyrkte därmed de aktuella motionerna.

Riksdagen följde utskottet (rskr. 2002/03: 81).

Aktuellt

I den nyligen avlämnade budgetpropositionen

2003/04:1, volym 6, utgiftsområde 9 anför regeringen

att den under hösten skall besluta om direktiv till

en utredning för att se över bilstödet i ett bredare

sammanhang och lämna förslag till att effektivisera

och förbättra tillämpningen av stödet.

(Flera partier har budgetmotioner med förslag till

ändringar av anslaget, dessa kommer att behandlas i

budgetbetänkandet, 2003/04:SoU1.)

Regeringen har den 30 oktober 2003 beslutat

tillkalla en särskild utredare (dir. 2003:137) med

uppgift att göra en översyn av regler och

tillämpning för bilstöd till personer med

funktionshinder samt lämna förslag till ett

effektivare och förbättrat system för bilstöd. I

arbetets inledning skall utredaren genomföra en

fördjupad studie där kostnader för och nyttan av

färdtjänst respektive bilstöd jämförs och analyseras

utifrån ett individ- och samhällsperspektiv.

Utredaren skall därefter analysera och överväga

vilka personer som bör omfattas av stödet,

om bilstödet skall ha någon koppling till

förvärvsarbete eller inte,

om uppdelningen av bilstödet i grund-,

anskaffnings- och anpassningsbidrag är

ändamålsenligt samt vilka möjligheter den

enskilde skall ha att välja fordon,

hur ett system för behovsbedömning av

bilanpassningen skall kunna upprättas, vilken

kompetens som bör knytas till detta, vem som bör

vara huvudman och vem som skall utöva tillsyn

över verksamheten,

förändringar i organisation och ansvarsfördelning

för verksamheten,

om man kan effektivisera och förbättra

administrationen och tillämpningen av stödet

genom att koncentrera handläggning av

bilstödsärenden till ett mindre antal

beslutenheter samt

övrig reglering av stödet.

Utredaren skall redovisa första delen av uppdraget

senast den 31 maj 2004. Uppdraget i övrigt skall

redovisas senast den 31 december 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet välkomnar att regeringen slutligen

tillkallat en utredare för att göra en översyn av

regler och tillämpning för bilstöd till personer med

funktionshinder samt lämna förslag till ett

effektivare och förbättrat system för bilstöd. I

uppdraget ingår också att göra en fördjupad studie

där kostnader för och nyttan av färdtjänst

respektive bilstöd jämförs och analyseras utifrån

ett individ- och samhällsperspektiv. Vidare skall

utredningen studera projektet Mobilitetsservice som

syftar till att bygga upp och pröva en modell för

konsumentupplysning om bilval, bilanpassning och

körkortsinnehav för förare och passagerare med

funktionshinder. Motionerna 2002/03:So23 (mp)

yrkande 14 och 2003/04:So642 (kd) yrkandena 10 och

11 är därmed i huvudsak tillgodosedda.

Särskilt bostadsstöd för

funktionshindrade

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avstyrka en motion om särskilt

boendestöd för funktionshindrade. Jämför

reservationen 49 (m).

Motionen

I motion 2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs tillkännagivande om vad i motionen

anförs om särskilt boendestöd för funktionshindrade

(yrkande 5). Motionärerna anser det orimligt att

personer med funktionshinder skall tvingas söka

socialbidrag för att kunna bo kvar i sina

handikappanpassade lägenheter. Moderaterna har i sin

budgetmotion föreslagit att ett särskilt bostadsstöd

på 100 miljoner kronor införs för personer med

funktionshinder.

Tidigare behandling

Utskottet har behandlat förslag om bostadsstöd till

funktionshindrade vid budgetbehandlingen under flera

år, senast i betänkande 2002/03:SoU1. Utskottet

vidhöll sitt tidigare ställningstagande att det inte

funnit skäl att föreslå ett nytt anslag.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande

och avstyrker motion 2002/03:So22 (m) yrkande 5.

Utskottet noterar samtidigt att Moderata

samlingspartiet i sitt budgetförslag för 2004 har

förslag om medel för ett nytt anslag om bostadsstöd.

Detta kommer att behandlas av utskottet i betänkande

2003/04:SoU1.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Målen för handikappolitiken (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m) och

Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So296 yrkande 1.

Ställningstagande

Människors lika värde måste vara utgångspunkten för

handikappolitiken. Regeringen har ett snävt

samhällsperspektiv på handikappolitiken och lyfter

inte fram den enskildes förutsättningar. Vi anser

därför att ytterligare ett mål skall tillfogas de

nationella målen, nämligen ett samhälle där alla

människor har makt över sina liv och där var och en

har möjlighet att verka utifrån sina individuella

förutsättningar. Vad vi nu har anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

2. Barn med funktionshinder (punkt 2)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So23 yrkande 2,

2002/03:So513 yrkande 10 och 2003/04:So569 yrkande

6.

Ställningstagande

Ohälsotalet bland föräldrar till funktionshindrade

barn har blivit förskräckande högt. Familjernas

ekonomiska situation är ofta svår eftersom barnets

funktionshinder och behov av omvårdnad är ett hinder

för föräldrarnas förvärvsarbete. Vårdbidraget, som

är avsett bl.a. som en inkomstbortfallsförsäkring,

ersätter inte det egentliga inkomstbortfallet. Vi

vill ha en översyn av detta stöd och ge större

möjligheter till rehabilitering eftersom det visat

sig att långtidssjukskrivningarna ökat kraftigt. I

dagsläget har ca 1 300 barn personlig assistent

enligt lagen om särskilt stöd och service till vissa

funktionshindrade, LSS. Ett problem som visat sig är

att försäkringskassorna gör olika bedömningar av

timbehovet. Ett annat problem är bemötandet, som

också varierar mellan kassorna och mellan olika

handläggare. Vi kräver klarare LSS-regler, mer

utbildning och ökad samordning. Vi anser att

föräldrar till barn med funktionshinder ofta

befinner sig i en svår situation och behöver mer av

samhällets stöd. Vi föreslår att det genomförs en

översyn kring dessa föräldrars villkor och om hur

ett stöd skall utformas. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

3. Jämlikhet mellan funktionshindrade kvinnor

och män (punkt 3)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So513 yrkande 18.

Ställningstagande

Kommittén Välfärdsbokslut har konstaterat att det

bland personer med funktionshinder finns tydliga

könsskillnader. Kvinnor har i högre grad ekonomiska

problem än män. Kvinnor får också mindre stöd och

hjälp. Eftersom det finns en viss dokumenterad

kunskap anser vi att det är nödvändigt med en mer

fördjupad kartläggning av ojämlikheten som nämns

ovan. Detta skall följas av ett åtgärdsprogram där

man presenterar förslag som skall minska

skillnaderna mellan kvinnor och män. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

4. Individuella rättigheter (punkt 4)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So296 yrkande 2,

2002/03:So439 och 2003/04:So487 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att funktionshindrades individuella

rättigheter måste garanteras i lag samtidigt som

kännbara sanktioner införs för brott mot dessa

rättigheter. Riksdagen bör därför begära att en

utredning tillsätts med denna inriktning. Detta bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

5. Handikappeng (punkt 5)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So326 och 2003/04:So300.

Ställningstagande

Vi anser att kommunernas yttersta ansvar för

handikappomsorgens kvalitet och kostnader inte är

förenligt med rätten till fri etablering och den

enskildes eget val av var personen vill bo (eller

vart personen vill flytta). Om kostnadsansvaret

utformas så att fri etablering och en mångfaldig

verksamhet uppmuntras skulle detta gagna alla

funktionshindrade. För att stimulera detta skulle

man kunna omforma systemet med en peng som följer

individen till den kommun han eller hon själv

väljer. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

6. Mätbara mål och kommande uppföljningar

(punkt 6)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkande 22 och avslår

motionerna 2002/03:So373 och 2003/04:So642 yrkande

1.

Ställningstagande

Regeringens skrivelse 2002/03:25 är alltför glättad,

och den visar på risken att felaktigt brukad

målstyrning blir en ordning för att urholka

riksdagens inflytande. Kommande uppföljningar av den

nationella handlingsplanen behöver vara mer

inriktade på att redovisa brister och på hur brister

konkret skall kunna åtgärdas. Detta bör ges

regeringen till känna.

7. Mätbara mål och kommande uppföljningar

(punkt 6)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So642 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:So21 yrkande 22 och

2002/03:So373.

Ställningstagande

I regeringens skrivelse (skriv. 2002/03:25) redogörs

för de åtgärder som vidtagits de senaste två åren

för att uppnå de handikappolitiska målen. Mätbara

resultat av insatserna redovisas dock mycket

sparsamt. Politiska beslut för att uppnå de

handikappolitiska målen är svåra att utvärdera, och

därigenom blir det svårt att utkräva politiskt

ansvar. Och framför allt: om målen ligger på en för

hög abstraktionsnivå är det inte alldeles enkelt att

kräva förändringar av handikappolitiken. Nuvarande

handikappolitiska mål skall, enligt min uppfattning,

fungera som bärande principer även framgent. Men för

att verkliga förbättringar skall åstadkommas måste

dagens generaliserande handikappolitiska mål

kompletteras med mer mätbara och precisa delmål. Vad

jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

8. Våld och övergrepp mot funktionshindrade

(punkt 8)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkande 21 och avslår

motionerna 2002/03:So411 och 2003/04:So421.

Ställningstagande

Många funktionshindrade är sårbara och utlämnade om

de utsätts för våld eller om de blir ekonomiskt

eller på annat sätt utnyttjade av närstående eller

andra som får tillträde till deras bostäder. Det är

angeläget att övergreppen stoppas - eller ännu

hellre förebyggs - och för det behövs en bättre

uppmärksamhet, både inom vården och från

rättsväsendets sida. Det är värdefullt att behovet

av bättre statistik för att tillvarata

jämställdhetsperspektivet lyfts fram så som sker i

detta avsnitt i regeringens skrivelse. Men det

behöver ju också bli något konkret av det, och

avgränsningen bör då inte vara för snäv. Våld och

andra övergrepp kan förekomma såväl inom som utom de

omsorger som finns för de funktionshindrade. Bland

annat kan förståndshandikappade eller på annat sätt

psykiskt handikappade vara utsatta för utnyttjande

av olika slag eller våldshandlingar från personer

som inte alls har något att göra med vård eller

omsorg. Det bör för tydlighets skull framgå att

uppmärksamheten måste gälla alla former av sådana

handlingar, oavsett om vårdpersonal eller

motsvarande är inblandade eller inte. Detta bör ges

regeringen till känna.

9. Våld och övergrepp mot funktionshindrade

(punkt 8)

av Ingrid Burman (v), Kenneth Johansson (c),

Elina Linna (v) och Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So411 och 2003/04:So421

och avslår motion 2002/03:So21 yrkande 21.

Ställningstagande

Det råder en stor tystnad kring våld och sexuella

övergrepp mot funktionshindrade kvinnor, och frågan

är i det närmaste tabubelagd. Vi vill belysa och

synliggöra funktionshindrade kvinnors utsatthet så

att medvetenheten om problemen ökar och rätt

åtgärder vidtas. Vi anser att en undersökning bör

genomföras för att kartlägga våld och sexuella

övergrepp mot funktionshindrade kvinnor, vilken

skall ge förslag till åtgärder som behöver sättas

in. Huvudansvaret för en sådan utredning bör läggas

på Handikappombudsmannen; representanter från

handikapprörelsen, Brottsförebyggande rådet,

Socialstyrelsen, kvinnojourerna och

Rikskvinnocentrum vore självklara experter i en

sådan utredning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

10. Tillgänglighetsreform (punkt 10)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkande 1.

Ställningstagande

Den nationella handlingsplanen innehåller många

vackra målsättningar, men i verkligheten har det

inte skett så mycket när det gäller tillgängligheten

i samhället. Majoriteten hänvisar till ansvars- och

finansieringsprincipen. Vår bedömning är, utifrån

beräkningar Boverket tidigare utfört, att det behövs

fem år med ett statligt stimulansbidrag på i

genomsnitt en miljard kronor per budgetår, för att

det skall gå att uppnå det mål som satts upp för

2010. De stimulanspengar som borde avsättas borde

också gå till de tillgänglighetsåtgärder som inte är

enkla. Varje ansvarig myndighet, landsting och

kommun skall upprätta planer som anger i vilken takt

och på vilket sätt tillgänglighetsproblemen skall

avhjälpas. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

11. Samverkansprojektet "Hela resan" m.m.

(punkt 12)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkande 13.

Ställningstagande

Det har skett vissa förbättringar vad gäller

kommunikationer, men långt ifrån all länstrafik

eller kommunal kollektivtrafik fungerar. Dessutom

har samordningen med andra funktioner glömts bort.

Jag anser att det behövs en förbättrad länstrafik

och att samverkansprojektet Hela resan måste

utvecklas ytterligare. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

12. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So348 och avslår motion

2002/03:So23 yrkandena 11 och 15.

Ställningstagande

De goda intentionerna i den av riksdagen antagna

handlingsplanen löper risk att inte omsättas i

praktiken då kraven på ökad tillgänglighet för

funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna

platser inte är förenade med någon form av

sanktioner om de inte uppfylls. För att uppnå önskat

resultat krävs starkare formuleringar samt att

införande av sanktioner övervägs. Vad jag nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

13. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 13 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkande 15 och avslår

motionerna 2002/03:So23 yrkande 11 och

2003/04:So348.

Ställningstagande

Boverket konstaterar att det råder brist på kunskap

om funktionshinder bland byggherrar, projektörer och

kommuner och att kommunerna inte klarar att bedriva

den tillsyn av byggandet som de ska göra enligt PBL.

Det är dessutom svårt att överklaga sådana ärenden.

I avvaktan på översynen av PBL föreslår vi att

sakägarkretsen utvidgas så att

handikapporganisationer skall kunna anmäla fall av

bristande tillgänglighet. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

14. Sanktionsbestämmelser m.m. (punkt 13)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 13

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkandena 11 och 15 och

avslår motion 2003/04:So348.

Ställningstagande

Tillgänglighet behandlas i skrivelsen, och

regeringen konstaterar också att bristande

tillgänglighet och dåligt bemötande är

diskriminering. Det är bra, men det räcker inte med

skrivna rekommendationer, påpekanden m.m. Det måste

till sanktioner om kommuner, arbetsplatser m.fl.

inte uppfyller kraven.

Boverket konstaterar att det råder brist på

kunskap om funktionshinder bland byggherrar,

projektörer och kommuner och att kommunerna inte

klarar att bedriva den tillsyn av byggandet som de

skall göra enligt PBL. Det är dessutom svårt att

överklaga sådana ärenden. I avvaktan på översynen av

PBL föreslår jag att sakägarkretsen utvidgas så att

handikapporganisationer skall kunna anmäla fall av

bristande tillgänglighet. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

15. Statsbidrag till handikapporganisationer

(punkt 17)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c), Anne Marie Brodén (m),

Magdalena Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 11 och

2002/03:So22 yrkande 3 och avslår motion

2002/03:So23 yrkande 17.

Ställningstagande

Vi anser att bidragsreglerna för statsbidraget till

handikapporganisationer bör ändras så att de

garanterar att små handikappgrupper inte ställs

utanför. De nuvarande reglerna missgynnar

organisationer som företräder personer med små och

ovanliga handikapp eller som väljer alternativa

organisationsformer, t.ex. i nätverk. Det är inte

heller godtagbart att utestänga föreningar som

består av anhöriga till personer som har dålig hälsa

och inte själva kan vara aktiva i föreningar. Detta

gäller inte minst föreningar som arbetar med

demensfrågor, som Anhörigrådet och Demensförbundet.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

16. Speciallärarutbildningen (punkt 18)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 18 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkande 12.

Ställningstagande

Det är olyckligt att speciallärarutbildningen har

lagts ned och ersatts av en

specialpedagogutbildning, eftersom

specialpedagogerna inte i första hand skall arbeta

direkt med eleverna. I stället skall de handleda

andra lärare i deras arbete med elever i behov av

stöd. Vi anser att det finns behov av ett direkt och

kvalificerat stöd till de elever som har

inlärningssvårigheter, t.ex. i form av dyslexi.

Speciallärartjänster måste åter inrättas på skolorna

och en speciallärarutbildning införas på

lärarhögskolorna. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

17. Specialskolor (punkt 19)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 19 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 13 och

2002/03:So22 yrkande 2.

Ställningstagande

Möjligheten att välja skola är viktig för alla

elever, men alldeles särskilt viktig för barn och

ungdomar med funktionshinder. De behöver ha en

frihet att kunna välja en skola som är specialiserad

på att undervisa elever med deras specifika

funktionshinder. De skall ha en rättighet och inte

en skyldighet att integreras i den vanliga kommunala

skolan. Eftersom multihandikappade elever har stort

behov av skräddarsydda lösningar för att deras

skolgång över huvud taget skall kunna fungera skall

de, eller deras vårdnadshavare, kunna välja statliga

specialskolor om de föredrar det.

Staten måste enligt vår uppfattning ha ett

särskilt ansvar för skolan för elever med svåra

funktionshinder. Beslutet att avveckla de statliga

specialskolorna Ekeskolan, för elever med synskada

och ytterligare funktionshinder, och Hällsboskolan,

för elever med grav tal- och språkstörning, måste

därför upphävas. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

18. Särvux, skolpeng m.m. (punkt 20)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkande 15 och avslår

motion 2002/03:So21 yrkandena 14, 16-18.

Ställningstagande

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs. En

nationell skolpeng innebär att elever kan välja att

gå i vilken skola de vill, oavsett om skolan ligger

i den egna kommunen, en annan kommun eller är

fristående. Skolpengen skall enligt vårt förslag

anpassas efter de särskilda behov av stöd som den

enskilda eleven kan ha. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

19. Särvux, skolpeng m.m. (punkt 20)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 20 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So21 yrkandena 15-18 och

avslår motion 2002/03:So21 yrkande 14.

Ställningstagande

Vi föreslår att en nationell skolpeng införs. En

nationell skolpeng innebär att elever kan välja att

gå i vilken skola de vill, oavsett om skolan ligger

i den egna kommunen, en annan kommun eller är

fristående. Skolpengen skall enligt vårt förslag

anpassas efter de särskilda behov av stöd som den

enskilda eleven kan ha.

Vuxenutbildningen är inte alltid tillgänglig för

funktionshindrade. För att en studerande skall kunna

vara fullt ut delaktig i undervisningen måste han

eller hon få ta del av föreläsningar, ställa frågor

och kommunicera med sin lärare. Detta gäller

naturligtvis döva och hörselskadade i lika hög grad

som andra studerande. Problemet är att för vissa

utbildningsanordnare har det blivit för dyrt att

bekosta de teckentolkar som behövs. Vi anser att

staten bör överta ansvaret för de kostnader som

uppstår för att genomföra utbildningstolkning inom

den offentligt finansierade vuxenutbildningen.

Ett problem som måste ses över är att kommuner

inte alltid betalar för elever med funktionshinder

som väljer att studera vid folkhögskola eller

studieförbund. Alla vuxenstuderande, inklusive de

med funktionshinder, skall enligt vår mening ha

möjlighet att välja om de vill utbilda sig i komvux

eller genom en folkbildningsorganisation. Helst bör

de även kunna välja annan anordnare av

vuxenutbildning.

Vuxna med en utvecklingsstörning har inte samma

rätt till grundläggande vuxenutbildning som andra

vuxna har. Kommunerna är i dag inte skyldiga att

bereda plats för alla som vill studera i särvux. Vi

anser att utvecklingsstördas rätt till utbildning

inom särvux skall skrivas in i skollagen. Nivå och

omfattning får anpassas till individernas

förutsättningar. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

20. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So22 yrkande 4 och

2002/03:So211 och avslår motionerna 2002/03:So324,

2002/03: So424, 2002/03:So457 yrkande 7,

2003/04:So349 yrkande 2 och 2003/04: So582.

Ställningstagande

I propositionen för den nationella handlingsplanen

för handikappolitiken föreslogs en översyn vad avser

skolhjälpmedel. Vi anser att en motsvarande översyn

behövs vad avser vuxnas hjälpmedel.

Teknikutvecklingen går snabbt framåt, bl.a. finns en

ny uppspelningsutrustning för digitala talböcker

vilken måste ses som hjälpmedel.

Vidare anser vi att det behövs en bestämmelse så

att beslut om hjälpmedel enligt hälso- och

sjukvårdslagen kan överklagas. Detta skulle göra

situationen bättre för människor med

funktionshinder.

Riksdagen bör vidare begära att regeringen lägger

fram förslag till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

21. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So349 yrkande 2 och avslår

motionerna 2002/03:So22 yrkande 4 och 2002/03:So211,

2002/03: So324, 2002/03:So424, 2002/03:So457 yrkande

7 och 2003/04:So582.

Ställningstagande

Vi anser att bristerna i den svenska hörselvården

måste åtgärdas. Moderna hörapparater är

förhållandevis dyra och landstingen har därför

infört ett kostnadstak som varierar mellan de olika

landstingen. Kostnader som överstiger kostnadstaket

får brukaren själv stå för.

Människor får således betala olika mycket för

hörapparater beroende på var de bor i landet. Vidare

förekommer förskrivning av dubbla hörapparater mer

sällan. Väntetiderna för att få tillgång till

hörselvård varierar mellan några veckor och upp till

ett par år. Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

22. Hjälpmedelsutredningen (punkt 22)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 22

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So457 yrkande 7 och avslår

motionerna 2002/03:So22 yrkande 4, 2002/03:So211,

2002/03: So324, 2002/03:So424, 2003/04:So349 yrkande

2 och 2003/04:So582.

Ställningstagande

För att stimulera funktionshindrade barns utveckling

är hjälpmedel ofta nödvändiga. Alla barn utvecklas

genom lekandet, och det gäller även

funktionshindrade barn. Handikappade barns behov av

hjälpmedel för fritidsverksamhet är mer omfattande,

men tilldelningen är inte tillräcklig. Landstingens

hjälpmedelscentraler har mycket olika praxis, och

här och var råder det oklara regler i fråga om

rollfördelningen och beslutanderätten mellan

habiliteringsläkare, habiliteringsorganisation och

hjälpmedelscentralerna. Hjälpmedel för utveckling

beviljas inte. Trehjuliga cyklar som tidigare

hänfördes till "förflyttningsmedel" betecknas numera

som "fritidshjälpmedel" och beviljas inte. Många

barn och ungdomar blir därför hänvisade till

rullstolen, trots att de skulle kunna cykla.

Datorhjälpmedel beviljas i skolan, men inte i hemmet

- där behovet är lika stort. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

23. Hjälpmedelsgaranti (punkt 23)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 8 och

2003/04:So497 yrkande 5.

Ställningstagande

Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har stor

betydelse för mångas välbefinnande. Vi oroas därför

av att hjälpmedelsförsörjningen i dag inte fungerar

på ett acceptabelt sätt. Väntetiderna är i många

fall orimligt långa. Vi anser att en

hjälpmedelsgaranti skall införas och

hjälpmedelsmarknaden öppnas för konkurrens. Detta

skulle leda till kortare köer, ett större utbud av

hjälpmedel och större valfrihet för den enskilde.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

24. Vårdgaranti (punkt 26)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 26 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So22 yrkande 7.

Ställningstagande

Vi anser att en verklig nationell vårdgaranti bör

införas. Den närmare utformningen av denna har vi

utförligt beskrivit i våra särskilda yttranden i

betänkande 2002/03:SoU1 vartill hänvisas. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

25. Ohälsoförsäkring (punkt 27)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So487 yrkande 2.

Ställningstagande

En fungerande rehabilitering och en fungerande

samverkan mellan olika berörda myndigheter

är ofta en förutsättning för att

funktionshindrade skall kunna leva ett

någorlunda normalt liv. Fungerande

rehabiliteringsåtgärder som dessutom -

förutom den stora humanitära vinsten -

skulle ge positiva samhällsekonomiska

effekter förhindras inte sällan av

resursbrist hos en part i en samarbetskedja,

trots att resurser finns på annat håll i

"systemet". En fungerande samordning i

enlighet med vårt förslag till ökad

finansiell samordning genom bl.a. en

obligatorisk hälsoförsäkring skulle inom

rehabiliteringsområdet skapa stora mervärden

för den enskilde och för samhället. Vad vi

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

26. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So349 yrkandena 1 och 3 och

avslår motionerna 2002/03:So23 yrkande 19,

2002/03:So275 yrkande 3, 2002/03:So446 yrkandena

3-8, 2002/03:So457 yrkande 6, 2002/03: So513 yrkande

16 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Enligt hälso- och sjukvårdslagen har landstingen

skyldighet att tillhandahålla habilitering,

rehabilitering, hjälpmedel och tolktjänst för

hörselskadade. För att lösa hörselskadades

livssituation krävs inte bara utprovning av

hörapparat, det behövs också andra insatser som

t.ex. psykosocial rehabilitering. Även om det i de

flesta landsting finns hörselvårdande verksamhet så

är den ojämnt utbyggd. Av de personer som får

hörapparat utprovad är det endast ett fåtal som får

någon rehabiliteringsinsats utöver

hörapparatsanpassning.

En liten grupp hörselskadade har så komplicerade

skador att de inte är betjänta av hörapparat. De

behöver lära sig visuella kommunikationssätt som

stöd till det svenska språket eller lära sig

teckenspråk. Denna möjlighet finns endast i

begränsad omfattning inom landstingens

rehabilitering. Det finns ett stort, dolt behov av

vuxendövtolkning. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna

27. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So275 yrkande 3 och

2002/03:So457 yrkande 6 samt avslår motionerna

2002/03:So23 yrkande 19, 2002/03:So446 yrkandena

3-8, 2002/03:So513 yrkande 16, 2003/04: So349

yrkandena 1 och 3 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Epidemiologiska undersökningar har visat att endast

en mycket liten andel av alla hjärnskadade barn får

någon rehabilitering. Restsymtom finns, enligt

internationella publikationer, hos 50-80 % av de

skadade. Restsymtomen är främst av kognitiv

karaktär, men även personlighetsmässiga avvikelser

förekommer. Det finns ett större antal barn som inte

får den rehabilitering de behöver. Antalet barn med

förvärvad hjärnskada i Sverige har uppskattats till

ca 750 stycken. Jag anser att hjärnskadade barns

behov av rehabilitering måste uppmärksammas.

Jag anser också att rehabiliteringsansvaret är

otydligt beträffande psykiskt funktionshindrade. Det

behövs en tidsmässigt lång rehabilitering, som i

första hand bör vara både medicinsk och social. Ofta

är de funktionshindrades inflytande på sin

rehabilitering bristfällig, kanske på grund av att

de fått en kronikerstämpel på sig. De

funktionshindrade måste få ett större inflytande på

den egna rehabiliteringen. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

28. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So513 yrkande 16 och

2003/04:So569 yrkande 11 samt avslår motionerna

2002/03:So23 yrkande 19, 2002/03:So275 yrkande 3,

2002/03:So446 yrkandena 3-8, 2002/03:So457 yrkande 6

och 2003/04:So349 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Trots riksdagens prioriteringsordning är det svårt

att få den rehabilitering som behövs, och för att

behålla sin funktionella förmåga krävs en

habiliteringsinsats som sjukvårdshuvudmännen sparar

in på. Vi anser att regeringen bör göra en översyn

av vilka habiliteringsresurser som finns att tillgå

och vilka brister som finns och komma med förslag

till åtgärder i enlighet med den

prioriteringsordning som gäller för landets hälso-

och sjukvård. Detta bör riksdagen ge regeringen till

känna.

29. Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 28

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i reservationen.

Riksdagen bifaller därmed motionerna

2002/03:So23 yrkande 19 och 2002/03:So446

yrkandena 3-8 samt avslår motionerna

2002/03:So275 yrkande 3, 2002/03:So457 yrkande

6, 2002/03:So513 yrkande 16, 2003/04: So349

yrkandena 1 och 3 och 2003/04:So569 yrkande 11.

Ställningstagande

Jag anser att rehabiliteringen är eftersatt. Många

handikappgrupper saknar tillgång till specialiserade

medicinska team. Detta gäller inte minst människor

med psykiska funktionshinder. För alla gruppboenden

måste det vara obligatoriskt att ha en medicinskt

ansvarig sjuksköterska, MAS. Denna skall följa upp

medicinska ordinationer och pedagogiska insatser.

Vidare bör det inrättas ett system med särskilt

fristående handikappinspektörer som gör

återkommande, oanmälda kontroller i alla former av

boenden. Slutligen anser jag det nödvändigt att

regeringen utger klara riktlinjer för hur begreppet

integritet skall tolkas. Avvägningen mellan den

enskildes integritet och behov av vårdinsatser är

inte alltid helt lätt. Det brister ofta i

samordningen mellan olika instansers ansvar. Detta

måste åtgärdas. Vad jag nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

30. Kommunalt domstolstrots (punkt 32)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Kerstin

Heinemann (fp), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 32 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So22 yrkande 6 och avslår

motionerna 2002/03:So376, 2002/03:So458,

2003/04:So429, 2003/04: So491, 2003/04:So590 och

2003/04:So607.

Ställningstagande

Vi anser att kritik måste riktas mot kommunernas

bristande verkställighet när det gäller beslut om

insatser för personer med funktionshinder. Vi anser

att regeringen måste vidta åtgärder. Vad vi nu

anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

31. Kompetensutveckling (punkt 33)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So332 och avslår motion

2002/03:So23 yrkande 10.

Ställningstagande

Okunskap om dolda funktionshinder kan ge situationer

av diskriminering. Av den anledningen är det mer

aktuellt än någonsin att så många som möjligt har

kunskap om inte minst de dolda funktionshindren.

Särskilt viktigt är det att handläggare i kommuner

och på försäkringskassor får utbildning på detta

viktiga område. Andra viktiga målgrupper för

utbildning är till exempel lärare och politiker. Av

den anledningen bör en nationell utbildningskampanj

initieras. Med sitt väl utbyggda kontaktnät och sin

erfarenhet bör studieförbunden kunna spela en viktig

roll i en sådan kampanj. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

32. Kompetensutveckling (punkt 33)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkande 10 och avslår

motion 2002/03:So332.

Ställningstagande

I det nationella programmet för kompetensutveckling

beskrivs kön och etniskt ursprung som viktiga

faktorer. Jag anser att man även måste ta hänsyn

till ålder. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

33. Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So330 och 2003/04:So384

samt avslår motionerna 2002/03:So23 yrkande 16,

2002/03: So513 yrkande 12 och 2003/04:So497 yrkande

2.

Ställningstagande

Jag anser att regeringen bör utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter samt föreslå hur

samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre

än hittills svara mot deras behov. Vad jag nu anfört

bör riksdagen som sin mening ge regeringen till

känna.

34. Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 34

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So497 yrkande 2 och avslår

motionerna 2002/03:So23 yrkande 16, 2002/03:So330,

2002/03:So513 yrkande 12 och 2003/04:So384.

Ställningstagande

Regeringen fick i samband med riksdagens behandling

av den nationella handlingsplanen för

handikappolitiken i uppdrag att kompensera för

merkostnader för föräldrar med funktionshindrade

barn och ungdomar. Jag anser att denna utfästelse nu

måste verkställas. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

35. Samordnat högkostnadsskydd (punkt 35)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 9 och

2002/03:So362 yrkande 12 och avslår motion

2002/03:So459.

Ställningstagande

Trots alla skyddsnät i form av olika

högkostnadsskydd som finns så kan de som får betala

högsta belopp i flera olika högkostnadsskydd och

därtill har andra merkostnader få en tung

kostnadsbörda, som dessutom skall betalas ur ganska

blygsamma inkomster. Vi anser att det mot bakgrund

av den kunskap som samlats genom bland annat

Socialstyrelsens och SCB:s undersökningar bör

utredas om det är möjligt att konstruera ett

samordnat högkostnadsskydd. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

36. Assistansreformen (punkt 36)

av Chatrine Pålsson (kd), Cristina Husmark

Pehrsson (m), Kerstin Heinemann (fp), Kenneth

Johansson (c), Anne Marie Brodén (m), Magdalena

Andersson (m) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 36 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 5,

2002/03:So22 yrkande 1, 2003/04:So497 yrkande 7,

2003/04:So583 och 2003/04:So640 yrkande 33 och

avslår motionerna 2002/03:So21 yrkandena 3, 4 och 6,

2002/03:So23 yrkandena 7 och 18, 2002/03:So296

yrkande 10, 2002/03:So362 yrkande 6, 2002/03:So386,

2003/04:So340 yrkande 2 och 2003/04:So598.

Ställningstagande

Vi har länge arbetat för att få en bred översyn av

handikappreformen och hälsade därför

utskottsinitiativet (2002/03:SoU19) i våras med

tillfredsställelse. I ett särskilt yttrande framhöll

vi att vi förutsatte att med formuleringen bred

översyn kommer överväganden kring

huvudmannaskapsfrågan och det långsiktiga

finansieringsansvaret att bli en naturlig och

självklar del i översynen.

Vi anser att regeringen i de direktiv som är under

beredning bör uppdra åt den parlamentariska

utredningen att utreda ett statligt kostnadsansvar

för LASS. En verksamhet som är så reglerad som LASS

bör inte finansieras via kommunala skattepengar,

eftersom det i praktiken inte finns någon möjlighet

att kommunalt påverka beslutet. Vad vi nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

37. Daglig verksamhet (punkt 37)

av Chatrine Pålsson (kd), Kerstin Heinemann (fp),

Kenneth Johansson (c), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 37 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So21 yrkande 7, 2003/04:

So361, 2003/04:So497 yrkande 6, 2003/04:So564,

2003/04:So574 yrkande 18, 2003/04:So605,

2003/04:So617 och 2003/04:So637 yrkande 11 och

bifaller delvis motion 2003/04:So502 yrkande 5.

Ställningstagande

Enligt 5 § lagen (1993:387) om stöd och service

skall lagen ge de som ingår i

personkretsarna möjlighet att leva som

andra. Vi anser att LSS motverkar sitt eget

syfte så länge som en personkrets

diskrimineras jämfört med de andra. Därför

bör regeringen se över möjligheten att ge

personer som ingår i den tredje

personkretsen rätt till daglig verksamhet.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

38. Lex Sarah (punkt 38)

av Ingrid Burman (v), Chatrine Pålsson (kd),

Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie Brodén

(m), Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp)

och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 38 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So383, 2002/03: So401,

2003/04:So258, 2003/04:So360, 2003/04:So489,

2003/04:So574 yrkande 20, 2003/04:So581 och

2003/04:So587.

Ställningstagande

Enligt lex Sarah, 14 kap. 2 § socialtjänstlagen

(2001:453), är personal som är verksam inom omsorger

om äldre och människor med funktionshinder skyldig

att anmäla allvarliga missförhållanden. Detta har

tolkats så att insatser enligt lagen (1993:387) om

stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS)

inte omfattas av lex Sarah. Vissa kommuner tillämpar

ändå lex Sarah för LSS-verksamhet. Vi anser det

angeläget att snarast tillse att lex Sarah också

omfattar insatser enligt LSS. Detta kan lösas genom

att lex Sarah förs in i LSS eller genom att 14 kap.

2 § socialtjänstlagen formuleras om. Regeringen bör

snarast återkomma till riksdagen med lagförslag. Vad

vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

39. Boendestöd m.m. (punkt 39)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 39

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So340 yrkande 1 och avslår

motionerna 2002/03:So446 yrkande 1, 2003/04:So562

och 2003/04: So608.

Ställningstagande

En av de viktigaste stödinsatserna för personer med

funktionshinder är hjälp med de dagliga sysslorna i

hemmet. Med hemtjänst eller boendestöd kan många

klara av att bo i eget boende och få ett

individanpassat stöd som uppmuntrar till

självständighet. Jag anser att boendestöd skall

införas som en stödinsats enligt LSS. Regeringen bör

utreda möjligheten att införa boendestöd som en

insats i 9 § LSS. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

40. Boendestöd m.m. (punkt 39)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 39

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So446 yrkande 1 och avslår

motionerna 2003/04:So340 yrkande 1, 2003/04:So562

och 2003/04: So608.

Ställningstagande

Anhöriga och gode män vittnar om att det är

mycket stor spännvidd i hur en gruppbostad

betraktas. Jag anser att det måste göras

tydligt att gruppbostaden är de boendes hem

och att personalen skall vara deras stöd.

Ett förtydligande eller en komplettering av

lagen måste göras när det gäller boende

enligt LSS. Vad jag nu anfört bör riksdagen

som sin mening ge regeringen till känna.

41. Insatser enligt socialtjänstlagen

(punkt 40)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 40

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So457 yrkande 10.

Ställningstagande

Det är för den enskilde stor skillnad på de

stödinsatser som ges enligt lagen (1993:387) om stöd

och service för vissa funktionshindrade (LSS)

respektive socialtjänstlagen (2001:453). Stöd enligt

LSS ger sammantaget en bättre livskvalitet tack vare

den stödbehövandes möjligheter till inflytande över

vilka insatser som ges. Jag anser att personligt

stöd skall vara en rättighet även inom

socialtjänstlagen. Regeringen bör utreda den

sammanlagda effekten av LSS och socialtjänstlagen

beträffande personligt stöd. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

42. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 41

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So642 yrkande 15 och avslår

motionerna 2002/03:So296 yrkande 8, 2002/03:So513

yrkandena 13 och 14 och 2003/04:So569 yrkandena 8

och 9.

Ställningstagande

Alla med dolda funktionshinder skall ha rätt till en

individuell vårdplan. Den skall även erbjudas i de

fall insatserna inte ges enligt LSS. Ett mer

individuellt arbetssätt skall tillämpas där den

enskildes möjligheter, önskemål och resurser står i

centrum. Oavsett vem som ger vården, offentlig eller

enskild vårdgivare, skall individuella vårdplaner

användas. I planen skall alla insatser som behövs

finnas med. Det kan vara vad kommun eller landsting

skall tillgodose men även övrigt som den enskilde är

i behov av för att uppnå goda levnadsvillkor, t.ex.

sjukvårdsinsatser, arbetsträning, sjukgymnastik,

studier, rekreation. Planen skall vara den enskildes

arbetsinstrument för att skapa sig ett självständigt

liv. Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening

ge regeringen till känna.

43. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14

och 2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 samt avslår

motionerna 2002/03:So296 yrkande 8 och 2003/04:So642

yrkande 15.

Ställningstagande

Vi konstaterar att ett stort antal psykiskt

funktionshindrade är kvar på institutionerna, men

platserna betalas nu av kommunerna. Det har således

inte skett en förskjutning från psykiatrisk

heldygnsomsorg till eget boende, utan till andra

vård- och boendeformer. Detta kan bl.a. bero på

brister i den psykiatriska öppenvården och i det

kommunala stödet för öppen verksamhet. Vi anser att

det är mycket viktigt att denna utveckling bryts och

att incitament skapas för att förverkliga reformens

intentioner för utveckling av boende för psykiskt

funktionshindrade. Vidare anser vi det vara av stor

vikt att en studie av psykiskt funktionshindrades

livsvillkor genomförs. Detta bör riksdagen som sin

mening ge regeringen till känna.

44. Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Kenneth Johansson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 41

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So296 yrkande 8 och avslår

motionerna 2002/03:So513 yrkandena 13 och 14,

2003/04:So569 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:So642

yrkande 15.

Ställningstagande

Människor med psykiskt eller dolt

funktionshinder möts ofta med fördomar och

har andra svårigheter som inte syns, men

barriärerna kan vara lika stora som vid ett

fysiskt funktionshinder. Jag anser att

regeringen bör återkomma med förslag om en

sammanhållen politik för människor med

psykiska och dolda funktionshinder. Vad jag

nu anför bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

45. Brukarrevision (punkt 42)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So513 yrkande 15 och

2003/04:So569 yrkande 10.

Ställningstagande

Vi konstaterar att gruppen psykiskt

funktionshindrade inte får tillgång till

rehabilitering, ofta saknar sysselsättning samt att

möjligheterna till inflytande och makt över det egna

livet fortfarande är begränsade. En av avsikterna

med psykiatrireformen var att ge psykiskt

funktionshindrade ett större inflytande och

medbestämmande. På några platser i landet har ett

arbete med s.k. brukarrevisioner initierats med ett

mycket positivt resultat. Vi föreslår att

Socialstyrelsen ges i uppdrag att ta fram en

enhetlig manual för s.k. brukarrevisioner. Det

skulle vara ett led i kvalitetssäkring och även

möjlighet till jämförelser över landet. Detta bör

riksdagen ge regeringen till känna.

46. Elöverkänslighet m.m. (punkt 43)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 43

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkandena 3-6.

Ställningstagande

Jag vill peka på att många funktionshinder är dolda.

Dementa och afatiker är exempel på grupper som

hittills inte fått sina behov tillgodosedda. Många

allergiker utestängs från miljöer med starka dofter.

Jag anser att vi måste fortsätta arbetet för att

skapa så många rökfria zoner som möjligt. Vidare

anser jag att det bör finnas en institution i

Sverige som utreder elöverkänslighet hos människor.

Vad jag nu anfört bör riksdagen som sin mening ge

regeringen till känna.

47. Bilstöd (punkt 44)

av Chatrine Pålsson (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 44

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So642 yrkandena 10 och 11 och

avslår motion 2002/03:So23 yrkande 14.

Ställningstagande

Jag anser att det behövs teknisk och ergonomisk

kompetens hos dem som handlägger bilstödet på

försäkringskassorna. Vidare bör regeringen ta

initiativ till att se över möjligheterna att

tillskapa någon form av ackreditering av företag som

anpassar bilar. En ackreditering skulle både den

enskilde, staten och bilfirmorna tjäna på. Vad jag

nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen

till känna.

48. Bilstöd (punkt 44)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att riksdagens förslag under punkt 44

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So23 yrkande 14 och avslår

motion 2003/04:So642 yrkandena 10 och 11.

Ställningstagande

För många handikappade erbjuder bilen en otrolig

frihet. Många har emellertid inte råd att ansöka om

bilstöd, eftersom den del av bilkostnaden som den

enskilde får betala är för hög i förhållande till

deras inkomster. Jag kan konstatera att fler män än

kvinnor beviljas bilstöd. Jag anser att en

ytterligare översyn behövs. Vad jag nu anfört bör

riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

49. Särskilt bostadsstöd för funktionshindrade

(punkt 45)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att riksdagens förslag under punkt 45 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservationen. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So22 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi anser att det är orimligt att personer med

funktionshinder skall tvingas söka socialbidrag för

att kunna bo kvar i sina handikappanpassade

lägenheter. Vid avslag på ansökan om socialbidrag

kan det dessutom resultera i att den handikappade

måste flytta till en mindre bostad som inte

uppfyller kraven på anpassning med allt vad det

innebär av ökat hjälpberoende och minskad

självständighet. Vi anser att ett särskilt

bostadsstöd skall införas för personer med

funktionshinder. Vad vi nu anfört bör riksdagen som

sin mening ge regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden. I rubriken

anges inom parentes vilken punkt i

utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

Individuella rättigheter (punkt 4)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Då Diskrimineringskommittén har i uppdrag att bl.a.

överväga behovet av en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som

ger skydd mot diskriminering av personer med

funktionshinder i bemärkelsen bristande

tillgänglighet avstår jag nu från att reservera mig.

Barnbilaga (punkt 7)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag ser med stort intresse fram mot

Regeringskansliets utlovade utvecklingsarbete

beträffande statsbudgetens utformning. Om detta

verkligen mynnar ut i utförliga beskrivningar och

redovisningar om hur barn och ungdomar påverkas av

budgeten i de olika politikområdena närmar vi oss

begreppet barnbilaga. Jag ämnar följa utvecklingen.

IT-produkter (punkt 14)

av Kenneth Johansson (c).

Jag anser att IT-samhället måste vara tillgängligt

också för personer med funktionshinder. Då ett

aktivt arbete pågår på detta område avstår jag nu

från att reservera mig. Jag kommer dock att noga

följa frågan.

Synskadades möjligheter att personrösta (punkt

15)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vi avstår nu från att reservera oss men

Vänsterpartiet avser att återkomma till frågan om

synskadades möjlighet att personrösta vid

behandlingen av motioner i konstitutionsutskottet.

Statsbidrag till handikapporganisationer (punkt

17)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Genom riksdagens beslut om tilläggsbudget för 2003

har statsbidraget till handikapporganisationerna

tillförts extra medel. I budgetpropositionen för

2004 föreslår regeringen ytterligare en höjning,

varför vi nu avstår från att reservera oss. Vi avser

emellertid att noga följa frågan.

Statsbidrag till handikapporganisationer (punkt

17)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Genom riksdagens beslut om tilläggsbudget för 2003

har statsbidraget till handikapporganisationerna

tillförts ytterligare medel. I budgetpropositionen

för 2004 föreslår regeringen ytterligare en höjning.

Därför avstår jag nu från att reservera mig. Jag

avser emellertid att noga följa frågan.

Specialskolor (punkt 19)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

För många elever har det varit besvärligt i och med

avvecklingen av specialskolorna Ekeskolan och

Hällsboskolan. Med så svåra multihandikapp som

berörda elever har, kan det vara mycket negativt med

integrering i vanliga kommunala skolor. Jag ser fram

mot regeringens uppföljning av avvecklingen och mot

de utlovade förslag som aviseras under våren 2004.

Studerande med psykiska funktionshinder (punkt

21)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Statens institut för särskilt utbildningsstöd

beviljar fr.o.m. den 1 januari 2003 under en treårig

försöksperiod särskilt utbildningsstöd i form av

assistans även för studenter med psykiska eller

neuropsykiatriska funktionshinder. Därför avstår jag

från att nu reservera mig. Vi kommer emellertid att

noga att följa utvecklingen.

Habilitering och rehabilitering (punkt 28)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att Moderata samlingspartiet i

sitt budgetförslag har avsatt 520 miljoner kronor

mer än regeringen till försäkringskassorna för inköp

av rehabiliteringstjänster. I försäkringskassornas

samordningsansvar skall ingå att ansvara för att

rehabiliteringsutredningar initieras och kommer till

stånd.

Kommunalt domstolstrots (punkt 32)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Jag står fast vid att det är viktigt att snabba upp

processen i LSS-mål. Däremot måste det noga

diskuteras vad utjämningssystemet (prop.

2002/03:151) innebär för kommuner som tidigare haft

egna regionala avtal på grund av extra stor täthet

av LSS-mottagare.

Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Vi har länge väntat på rapporten om de

funktionshindrades ekonomi. Vi delar bedömningen att

det behövs en komplettering av materialet. Det är

mycket angeläget att den nu aviserade undersökningen

fullföljs och att regeringen så snart som möjligt

återkommer. Vi kommer att mycket noga följa frågan.

Funktionshindrades ekonomi (punkt 34)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Ett högkostnadsskydd är budgetpåverkande, därför

avstår jag nu från att reservera mig. Men jag ser

fram mot en redovisning av kartläggningen av

funktionshindrades ekonomiska situation och

förbehåller mig rätten att återkomma.

Psykiskt funktionshindrade (punkt 41)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag har

avsatt ytterligare 200 miljoner kronor för att

utveckla stödet för personligt ombud för personer

med psykiskt funktionshinder.

Elöverkänslighet m.m. (punkt 43)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Alltfler människor upplever en elöverkänslighet av

varierande grad. Orsaken till dessa besvär har

diskuterats flitigt, och inte sällande har den

drabbade hamnat i kläm. Många människor med dessa

besvär upplever sig missförstådda och utsatta. Vi

anser att forskningen om elöverkänslighet måste

breddas och fördjupas. Det krävs en allsidig

forskning där tekniker, medicinsk kompetens av alla

slag och drabbade samarbetar. Forskningen bör också

inriktas mot att dokumentera och utvärdera åtgärder

för rehabilitering och symtomlindring. Vi avser att

återkomma i frågan.

Bilstöd (punkt 44)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag

föreslår införandet av en hjälpmedelsgaranti där

bilstödet föreslås ingå som en del.

Bilstöd (punkt 44)

av Kerstin Heinemann (fp) och Marita Aronson

(fp).

Vi vill erinra om att vi i vårt budgetförslag har

avsatt ytterligare 70 miljoner kronor utöver

regeringens förslag för bilstödet.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken.

Motioner väckta med anledning av

skrivelsen

2002/03:So21 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt

stimulansbidrag till landsting, kommuner,

fastighetsägare, kollektivtrafikbolag m.fl. för

att anpassa samhället så att det blir tillgängligt

också för funktionshindrade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om huvudmannaskapet

för det nationella tillgänglighetscentret.

3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till återställande av tidigare gällande

regler enligt handikappreformen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

funktionshindrade skall ha tillgång till

personliga assistenter även vid studier.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statligt

kostnadsansvar för assistansverksamhet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning och

arbetsvillkor för personliga assistenter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utvidgad rätt till

daglig verksamhet enligt LSS.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning om

samordnade högkostnadsskydd.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statens ekonomiska

ansvar beträffande vissa grupper av

flerhandikappade och centrum med expertis för

vissa små grupper med speciella funktionshinder.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bidragen till

handikapporganisationer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om återinförd

speciallärarutbildning inriktad mot direkt arbete

med elever i behov av särskilt stöd.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om de statliga

specialskolorna för multihandikappade elever.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ändra

direktiven till Kommittén för översyn av

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning, så att alternativet

nedläggning av särskolan inte utreds.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att införa en

nationell skolpeng, som tilldelar elever med

funktionshinder extra resurser.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att staten

finansierar de kostnader som uppstår för att

genomföra utbildningstolkning inom den offentligt

finansierade vuxenutbildningen.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att alla

vuxenstuderande, inklusive de med funktionshinder,

skall ges möjlighet att välja om de vill utbilda

sig i den kommunala vuxenutbildningen, i en

folkbildningsorganisation eller hos en annan

anordnare.

18. Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med lagförslag om individers rättighet

till vuxenutbildning för utvecklingsstörda inom

särvux.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en översyn

skall göras av om studerande med psykiska

funktionshinder och neuropsykiatrisk problematik

skall ges rätt att ansöka om utbildningsbidrag

eller assistans.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om synskadades

möjligheter att personrösta.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot våld

och andra övergrepp mot funktionshindrade.

22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kvaliteten i

kommande uppföljningar av den nationella

handlingsplanen.

2002/03:So22 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en statlig

finansiering av LSS.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrade

förutsättningar för elever med funktionshinder.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statsbidrag till

handikapporganisationerna.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

hjälpmedelsförsörjningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om särskilt

boendestöd för funktionshindrade.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

rättstrygghet.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vård och

rehabilitering.

2002/03:So23 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barnbilagor

skall följa med alla budgetar.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att föräldrar inte

skall behöva strida för sina barns rättigheter.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att många

handikapp kan vara dolda.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om dementa och

afatiker.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett intensifierat

arbete för att få till alltfler rökfria zoner.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en institution för

elallergiker.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att människor med

psykiska funktionshinder skall omfattas av LSS i

samma omfattning som andra medborgare.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om störande

bakgrundsljud i samband med TV- och

radiosändningar.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

textning och tolkning av TV-sändningar för döva.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om bemötande.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förbättrad

tillgänglighet.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en nationell

översyn av färdtjänstlagen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en förbättrad

länstrafik eller kommunal kollektivtrafik och

samverkansprojektet Hela resan.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ökade möjligheter

att få bilstöd.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utökning av

sakägarkretsen.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

ekonomiska situation.

17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statsbidrag och

"stötdämpande åtgärder".

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om personlig

assistans och kognitiva funktionsnedsättningar.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rehabilitering.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 2002

2002/03:So211 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till erforderliga lagändringar så att

funktionshindrade garanteras hjälpmedel för

personlig assistans oavsett huvudman i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2002/03:So217 av Birgitta Carlsson och Sofia Larsen

(c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att betrakta glasögon till

barn som hjälpmedel.

2002/03:So275 av Lars Gustafsson (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

inflytande på den egna rehabiliteringen.

2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett ytterligare

mål för handikappolitiken som innebär att arbetet

särskilt inriktas på att ge alla människor,

oberoende av förutsättningar, makt över sitt eget

liv.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utkrävbara

rättigheter för funktionshindrade.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till särskilt stöd till IT-produkter för

funktionshindrade.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en sammanhållen

politik för människor med psykiska och dolda

funktionshinder.

10. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till åtgärder för att säkra framtida

personalförsörjning vad gäller personliga

assistenter.

2002/03:So313 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om situationen för äldre döva.

2002/03:So324 av Barbro Hietala Nordlund m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om hjälpmedel för

hörselskadade.

2002/03:So326 av Ewa Björling (m):

Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till riksdagen om att ändra lagstiftningen

för funktionshindrade så att pengarna för

omsorgsinsatser följer individen i enlighet med vad

som anförs i motionen.

2002/03:So330 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter samt föreslå hur

samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre

än hittills svara mot deras behov.

2002/03:So332 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en nationell

utbildningskampanj om dolda funktionshinder.

2002/03:So362 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utbildning och

arbetsvillkor för personliga assistenter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utredning angående

samordning av högkostnadsskydd.

2002/03:So373 av Margareta Sandgren (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av

kontrollstationer i det nationella handikappolitiska

programmet.

2002/03:So376 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka den enskildes

rätt så att fattade beslut enligt LSS blir

verkställda.

2002/03:So383 av Mona Berglund Nilsson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att utvidga lex Sarah.

2002/03:So386 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av utvärdering av

lagen om stöd och service till vissa

funktionshindrade (LSS) och lagen om

assistansersättning (LASS).

2002/03:So401 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ändring i LSS.

2002/03:So411 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning med syfte att kartlägga våld och sexuella

övergrepp mot funktionshindrade kvinnor enligt vad i

motionen anförs.

2002/03:So424 av Ulla Wester (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att låta se över gällande

praxis vad gäller villkor för tilldelning av

hjälpmedel till funktionshindrade.

2002/03:So439 av Gustav Fridolin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en tillgänglighetslag, som

en svensk motsvarighet till USA:s ADA-lag.

2002/03:So446 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening att ett förtydligande eller en

komplettering av lagen i enlighet med vad som

anförs i motionen måste göras när det gäller

boende enligt LSS.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om tillgång till ett

specialiserat medicinskt team.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om MAS-anställda.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ordinationer

och pedagogiska insatser skall utföras och följas

upp.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

handikappinspektörer och återkommande, oanmälda

kontroller.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om riktlinjer för

tolkning av ordet integritet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om samordningsansvar.

2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att äldre och

funktionshindrade bör särskiljas i lagstiftningen.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hjärnskadade barns

behov av rehabilitering.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om praxis vid

tilldelningen av hjälpmedel.

10. Riksdagen begär att regeringen utreder den

sammanlagda effekten av LSS och SoL beträffande

personligt stöd.

2002/03:So458 av Lars Wegendal (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stärka den enskildes

rätt så att fattade beslut enligt LSS blir

verkställda.

2002/03:So459 av Håkan Juholt (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ett gemensamt

högkostnadsskydd.

2002/03:So513 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

översyn kring situationen för föräldrar till

funktionshindrade barn.

12. Riksdagen begär att regeringen redovisar den av

SCB gjorda undersökningen över funktionshindrades

ekonomi och enligt vad i motionen anförs lämnar

förslag till åtgärder.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

uppföljning av psykiatrireformen när det gäller

boendet.

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en studie för att

belysa psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

15. Riksdagen begär att regeringen låter uppdra åt

Socialstyrelsen att ta fram en manual enligt vad i

motionen anförs om brukarrevision.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

resurser för habilitering i landet så att dessa

motsvarar hälso- och sjukvårdens

prioriteringsordning.

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning för

att kartlägga och föreslå åtgärder mot den av

Välfärdsbokslutet dokumenterade ojämlikheten

mellan funktionshindrade män och kvinnor.

2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka resurserna

till sjukvårdens hjälpmedelscentraler så att de

bättre kan arbeta med att anpassa sexhjälpmedel

för funktionshindrade.

Motioner väckta under allmänna

motionstiden 2003

2003/04:So258 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av att skyndsamt

komma med konkreta förslag till en bestämmelse om

anmälningsplikt i LSS.

2003/04:So263 av Birgitta Carlsson och Annika

Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att betrakta glasögon till

barn som hjälpmedel.

2003/04:So300 av Ewa Björling (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring av lagstiftningen för

funktionshindrade så att pengarna för

omsorgsinsatser följer individen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrades

reella möjlighet att välja boendekommun.

2003/04:So340 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

möjligheten att införa boendestöd som en

stödinsats i 9 § LSS.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av

reglerna för medföljande på långväga resor.

2003/04:So348 av Sven Brus (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ökad tillgänglighet för

funktionshindrade till allmänna lokaler och allmänna

platser.

2003/04:So349 av Cecilia Wikström (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om habilitering,

rehabilitering och tolktjänst för hörselskadade.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hörselskadades

rätt till hörapparater.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vuxendövtolkar.

2003/04:So360 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en motsvarighet till

socialtjänstlagens lex Sarah i LSS.

2003/04:So361 av Ulrik Lindgren (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att se över möjligheten att

ge personer som ingår i den tredje personkretsen

rätt till daglig verksamhet enligt LSS.

2003/04:So384 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att utreda de

neuropsykiatriskt funktionshindrades

levnadsomständigheter samt föreslå hur

samhällsstödet skall kunna förändras för att bättre

än hittills svara mot deras behov.

2003/04:So421 av Elina Linna m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en kartläggning av våld och

sexuella övergrepp mot funktionshindrade kvinnor och

flickor.

2003/04:So429 av Gustav Fridolin och Kerstin-Maria

Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om behovet av en

förstärkning av LSS.

2003/04:So487 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl.

(m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

individens rättsliga ställning genom att utreda

möjligheterna till ett ADA-system i Sverige.

2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag som underlättar samordning inom

rehabiliteringsområdet.

2003/04:So489 av Marie Nordén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om tillsyn av stöd och hjälp

enligt LSS och LASS.

2003/04:So491 av Lars Wegendal (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka den

enskildes rätt så att fattade beslut enligt LSS

blir verkställda.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

vitessanktioner även skall gälla om beslut om LSS-

insatser ej verkställs.

2003/04:So497 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kompensation av

merkostnaderna för föräldrar med funktionshindrade

barn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om

hjälpmedelsgaranti.

6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till ändring i lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade enligt

vad som anförs i motionen.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om en utredning av ett eventuellt statligt

kostnadsansvar för lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade.

2003/04:So502 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

5. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag till ändring av lagen (1993:387) om stöd

och service till vissa funktionshindrade såvitt

avser kriterier för personkrets 3,

sysselsättningsgaranti och tydligare skyldighet

för kommunerna att erbjuda en individuell plan.

2003/04:So553 av Ulla Wester och Barbro Hietala

Nordlund (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om situationen

för äldre döva.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att genom

tilläggsdirektiv till utredningen om

teckenspråkets ställning tillse att de äldre dövas

behov särskilt beaktas.

2003/04:So562 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om boendestöd som en

stödinsats i 9 § lagen (1993:387) om stöd och

service till vissa funktionshindrade, LSS.

2003/04:So564 av Annika Qarlsson och Birgitta

Carlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i

motionen anförs om en översyn av

personkretsindelningen i LSS.

2003/04:So569 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn kring

föräldrar till funktionshindrade barns villkor.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om incitament för

utveckling av boende för psykiskt

funktionshindrade.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en studie av

psykiskt funktionshindrades livsvillkor.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k.

brukarrevisioner.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en översyn av

habiliteringsresurserna.

2003/04:So574 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om funktionshindrade

personers rätt till daglig verksamhet enligt LSS.

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs som en motsvarighet

till socialtjänstlagens lex Sarah i LSS m.m.

2003/04:So575 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om översyn av om

studerande med psykiska funktionshinder och

neuropsykiatrisk problematik skall ges rätt att

ansöka om utbildningsbidrag eller assistans.

2003/04:So581 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en motsvarighet till

socialtjänstlagens lex Sarah i LSS.

2003/04:So582 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en översyn av landstingens

olika avgiftssystem för hjälpmedel.

2003/04:So583 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att finansieringsansvaret

för LSS-verksamheten bör överföras till staten.

2003/04:So587 av Kerstin Engle m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om en motsvarighet till

socialtjänstlagens lex Sarah.

2003/04:So590 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om särskild avgift för

kommuner och landsting som inte verkställer en

beslutad LSS-insats.

2003/04:So598 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om ungdomars frigörelse och

stöd till föräldrar som tjänstgör som personliga

assistenter.

2003/04:So605 av Ulla Wester och Barbro Hietala

Nordlund (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som i motionen anförs om att arbeta för att

fördela resurserna inom LSS med målet att på sikt

kunna erbjuda daglig verksamhet även för de personer

som omfattas av lagens tredje personkrets, personer

med fysiska eller psykiska funktionshinder.

2003/04:So607 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att införa särskild avgift

för kommuner och landsting som inte verkställer en

beslutad LSS-insats.

2003/04:So608 av Sonja Fransson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad motionen anförs om boendestöd som en stödinsats

i 9 § LSS.

2003/04:So617 av Birgitta Ahlqvist (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att undersöka möjligheterna

om funktionshindrades rätt till daglig verksamhet.

2003/04:So637 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rätt till daglig

verksamhet för personkrets 3 enligt LSS.

2003/04:So640 av Alf Svensson m.fl. (kd):

33. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur

staten skall ta över kostnadsansvaret för LSS-

insatser.

2003/04:So642 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

1. Riksdagens tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att de generella

handikappolitiska målen måste preciseras med mer

mätbara mål.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i

lagstiftningen särskilja äldre och

funktionshindrade.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av teknisk

och ergonomisk kompetens hos dem som handlägger

bilstödet.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ta initiativ

till ackreditering av företag som

handikappanpassar bilar.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om individuella

vårdplaner för personer med dolda funktionshinder.

2003/04:Ub414 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att öka

tillgängligheten för funktionshindrade

högskolestuderande.

Bilaga 2

Konstitutionsutskottets yttrande 2002/03:KU3y

Uppföljning av den nationella

handlingsplanen för

handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 6 februari 2003 berett bl.a.

konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över

regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken

jämte motioner som väckts med anledning av

skrivelsen. För konstitutionsutskottets del har

särskilt uppmärksammats ett motionsyrkande om

synskadades möjligheter att personrösta (motion

2002/03:So21 yrkande 20).

Konstitutionsutskottet vill framhålla att

motioner som specifikt avser funktionshindrades

möjligheter att delta i val på samma villkor

som andra har väckts under allmänna

motionstiden 2002 och hänvisats till

konstitutionsutskottet för beredning. Bland

dessa motioner finns yrkanden av samma innebörd

som det nu väckta om synskadades möjligheter

att personrösta. Utskottet avser att behandla

dessa motioner i ett betänkande om

vallagsfrågor under hösten 2003. Med anledning

av yrkanden i motion 2002/03:So23 vill

utskottet också nämna att en motion om

programtextning i TV 4 har behandlats i

utskottets betänkande 2002/03:KU25

Massmediefrågor samt att bl.a. bemötandefrågor

behandlas i utskottets betänkande 2002/03:KU23

Statlig förvaltning.

Skrivelsen

Riksdagen beslutade i maj 2000 om en nationell

handlingsplan för handikappolitiken

(prop. 1999/2000:79, bet. 1999/2000:SoU14, rskr.

1999/2000: 240). Handlingsplanen sträcker sig fram

till år 2010 och spänner över alla samhällsområden.

Den skall ses som ett avstamp för ett mer

strukturerat och samhällsövergripande sätt att

arbeta för att förverkliga de handikappolitiska

målen om vilka det råder bred politisk enighet.

I skrivelsen redogör regeringen för hur arbetet

med att genomföra handlingsplanen utvecklats efter

riksdagens beslut i maj 2000. Skrivelsen bygger

enligt regeringen, liksom handlingsplanen, på en

överenskommelse mellan den socialdemokratiska

regeringen och Vänsterpartiet och är en första

avstämning mot handlingsplanen. I skrivelsen

redovisas de åtgärder som framför allt regeringen

men också statliga myndigheter och andra aktörer

gjort och gör för att aktivt driva utvecklingen inom

politikområdet framåt. Det framgår också vilka

insatser som regeringen avser att prioritera de

närmaste åren, dels genom fortsatt reformarbete,

dels genom styrning av de statliga myndigheterna.

Handlingsplanen

De nationella målen, som har FN:s standardregler för

att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning

delaktighet och jämlikhet som grund, samt arbetets

inriktning och prioriterade arbetsområden som utgör

delar av handlingsplanen framgår av följande tabell

i skrivelsen.

-----------------------------------------------------

Nationella mål Det Prioriterade

för handikappolitiska arbetsområden

handikappolitiken arbetets (delmål)

inriktning

-----------------------------------------------------

En Förebygga och Förbättra

samhällsgemenskap bekämpa bemötandet.

med mångfald som diskriminering

grund. av personer med

funktionshinder.

-----------------------------------------------------

Att samhället Identifiera och Skapa ett

utformas så att undanröja hinder tillgängligt

människor med för full samhälle.

funktionshinder delaktighet i

i alla åldrar samhället för

blir fullt människor med

delaktiga i funktionshinder.

samhällslivet.

-----------------------------------------------------

Jämlikhet i Ge barn, Se till att

levnadsvillkor ungdomar och

handikapperspektivet

för flickor och vuxna med genomsyrar alla

pojkar, kvinnor funktionshinder samhällssektorer.

och män med förutsättningar

funktionshinder. för

självständighet

och

självbestämmande.

-----------------------------------------------------

Arbetet skall koncentreras på att undanröja de

hinder som finns för full delaktighet i samhället.

När ett tillgängligt samhälle skall skapas avses med

tillgänglighet inte bara fysisk tillgänglighet utan

även tillgång till språket, tillgång till

samhällsinformation och allt annat som hindrar

människor att känna till och nyttja sina rättigheter

samt att delta i en samhällsgemenskap och göra fria

val i vardagen.

Regeringen framhåller att statliga myndigheter

enligt handlingsplanen har ett särskilt ansvar att

beakta handikapperspektivet, att myndigheterna bör

verka för att de handikappolitiska målen och FN:s

standardregler integreras i verksamheten, och att en

central del är att göra myndigheternas lokaler,

verksamhet och information mer tillgängliga.

Ett antal statliga myndigheter bör enligt

handlingsplanen ha ett särskilt sektorsansvar som

innebär att de får en specifik roll vid

genomförandet av handlingsplanen.

Sektorsmyndigheterna skall utforma sektorsvisa

etappmål som bör vara uppfyllda till år 2010. Vidare

skall handikappombudsmannen vara ett nationellt

tillgänglighetscentrum som bör stimulera och driva

på utvecklingen mot ett tillgängligare Sverige.

Centrumet bör svara för kunskapsuppbyggnad,

rådgivning, utveckling och samverkan samt följa

myndigheters, kommuners och andra organs utveckling

inom tillgänglighetsområdet.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) skall enligt handlingsplanen ta fram ett

nationellt program för kompetensutveckling med

syftet att förbättra bemötandet av personer som har

funktionshinder.

Uppföljningen

Regeringen framhåller i skrivelsen att betydande

insatser gjorts under de två senaste åren för att

förverkliga handlingsplanen.

Tillgänglighetscentrumets verksamhet har kommit i

gång, de sektorsmyndigheter som tillsammans med

regeringen skall leda arbetet med att förverkliga de

handikappolitiska målen har föreslagit etappmål,

lagar och förordningar har trätt i kraft,

utredningar har avslutats och nya har inletts,

försöksprojekt pågår, nya statliga medel har satsats

inom bl.a. kulturområdet och IT-området.

Ökad tillgänglighet till kulturen, tillgängligare

vallokaler och möjlighet för personer med

funktionshinder att som förtroendevalda kunna delta

i det politiska arbetet är områden som regeringen

prioriterat.

Regeringen redovisar i skrivelsen insatser inom de

tre arbetsområdena:

1. ett handikapperspektiv som genomsyrar alla

samhällssektorer,

2. ett tillgängligt samhälle,

3. ett bättre bemötande.

Inom området för ett handikapperspektiv som

genomsyrar alla samhällssektorer anger regeringen

att statliga myndigheter och institutioner skall

vara föredömen. Vidare anför regeringen att det

nationella tillgänglighetscentrumets arbete med att

stödja och hjälpa myndigheter att göra Sverige

tillgängligare har kommit i gång, att statliga

myndigheter skall göra inventeringar av de hinder

som skapar otillgänglighet och upprätta

handlingsplaner för att deras lokaler liksom deras

verksamhet och information skall göras tillgängliga.

Sektorsmyndigheter har utsetts och dessa myndigheter

har i samråd med Handikappombudsmannen och andra

myndigheter definierat sin roll. Regeringen kommer

att besluta om etappmål som skall vara uppfyllda

till 2010. Arbetet går vidare i nästa fas när de

statliga myndigheterna skall arbeta mer konkret med

tillgänglighetsfrågor och med att förverkliga

etappmål. Regeringen avser också att inom kort

tillsätta en utredning för att se över

myndighetsstrukturen för det handikappolitiska

arbetet i syfte att effektivisera genomförandet av

den nationella handlingsplanen samt se över om

handikapperspektivet beaktas i villkoren för olika

statliga stöd och vid behov skärpa kraven.

Inom området för ett tillgängligt samhälle

framhåller regeringen bl.a. att vallokaler blivit

tillgängligare genom en ny regel som skärper

kommunernas ansvar att använda vallokaler som kan

användas av alla och att en uppföljning visar att

kommunerna endast i ett fåtal fall inte har lyckats

hitta vallokaler som är tillgängliga. Vidare pekar

regeringen på att den i propositionen Demokrati för

det nya seklet betonat att tillgängligheten till

kommunala lokaler för politisk verksamhet också

skall förbättras och på att möjligheten att kunna

medverka i politiska sammanträden på lika villkor är

betydelsefull, inte minst ur demokratisk synvinkel.

Regeringen nämner också att en arbetsgrupp inom

Regeringskansliet skall främja utvecklingen av den

politiska processen med stöd av

informationstekniken. I gruppens uppdrag ingår att

lämna förslag om hur personer med funktionshinder

kan få ökad tillgänglighet till IT för det politiska

arbetet. Regeringen kommer att följa hur arbetet för

att göra det politiska arbetet mer tillgängligt för

funktionshindrade fortskrider och återkomma med

ytterligare lagförslag om detta visar sig

nödvändigt.

Regeringen nämner vidare att 5 miljoner kronor

tillförts anslaget för statsbidrag till elektronisk

kommunikation, som ger personer som är döva, gravt

hörselskadade, dövblinda eller gravt språkstörda

möjlighet att kommunicera via ett kommunikationsnät.

Plan- och bygglagen (1987:10) har ändrats så att

dels tydligare krav kan ställas på tillgänglighet

när allmänna platser iordningställs och ändras, dels

enkelt avhjälpta hinder mot tillgänglighet och

användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller

orienteringsförmåga skall undanröjas i befintliga

lokaler dit allmänheten har tillträde och på

befintliga allmänna platser. Regeringen har tillsatt

en kommitté (M 2002:05, dir. 2002:97) som skall se

över plan- och bygglagstiftningen med det

övergripande målet att stärka lagstiftningens roll

som ett instrument för hållbar utveckling, vilket

bl.a. innebär att den byggda miljön skall vara

tillgänglig, trygg och präglas av mångfald.

Betydelsen av att frågor som rör tillgänglighet och

användbarhet för alla skall beaktas vid översynen.

Demokrati- och rättighetsperspektivet skall enligt

direktiven genomsyra hela planeringsprocessen.

I fråga om kulturupplevelsers tillgänglighet

nämner regeringen att Sveriges Television AB för år

2001 tilldelats 10 miljoner kronor utöver ordinarie

medelstilldelning för insatser för att öka

tillgängligheten för personer med funktionshinder.

De nu gällande sändningstillstånden för public

service-företagen innebär bl.a. att programbolagens

insatser för att göra programmen tillgängliga för

funktionshindrade skall öka under tillståndsperioden

jämfört med år 2001. Sveriges Television AB bör

arbeta för att minst hälften av sändningstiden för

förstagångssändningar med svenskt ursprung är textad

vid utgången av tillståndsperioden. Ett mål skall

även vara att uppläst textremsa kan erbjudas under

tillståndsperioden. Sveriges Television AB bedriver

också programverksamhet för döva. Enligt

sändningstillståndet för Sveriges Utbildningsradio

AB skall andelen textade program öka påtagligt under

tillståndsperioden jämfört med år 2001. Sveriges

Radio AB skall eftersträva god hörbarhet i

sändningarna. Av sändningstillståndet för TV 4

framgår att företaget skall göra stora

underhållningsprogram och svensk TV-dramatik

tillgängliga för personer med funktionshinder i

minst samma omfattning som under år 1996.

Verksamheten för personer med funktionshinder skall

under tillståndsperioden utökas i den mån nya

tekniska förutsättningar gör detta möjligt inom

ramen för oförändrade kostnader.

Inom området för ett bättre bemötande framhåller

regeringen bl.a. att riksdagen efter förslag från

regeringen har antagit ändringar i regeringsformen

för att motverka diskriminering av personer med

funktionshinder. Diskrimineringskommittén (N

2002:06, dir. 2002:11) har fått i uppdrag att bl.a.

överväga behovet av en sammanhållen

diskrimineringslagstiftning samt behov av regler som

ger skydd mot diskriminering av personer med

funktionshinder i bemärkelsen bristande

tillgänglighet. Uppdraget skall redovisas i december

2004.

I 2001 års utredning om hur två EG-direktiv skall

genomföras i Sverige föreslås bl.a. en lag om förbud

mot diskriminering på grund av funktionshinder.

Tillämpningsområdena föreslås bli mer omfattande än

gällande svensk diskrimineringslagstiftning.

Regeringen har i en handlingsplan för de mänskliga

rättigheterna även lagt grunden för ett mer samlat

synsätt på mänskliga rättigheter i Sverige.

Regeringen anför att det arbete som gjorts och

görs för att se över och vid behov skärpa

diskrimineringslagstiftningen, i syfte att förbättra

tillgängligheten för och bemötandet av personer med

funktionshinder, är angeläget. Inriktningen är bl.a.

att frågor som rör tillgänglighet alltid bör beaktas

i situationer som kan leda till att människor med

funktionshinder kan bli fullt delaktiga i

samhällslivet.

Statens institut för särskilt utbildningsstöd

(Sisus) har fått i uppdrag att verka för ökad

kompetens om bemötande av personer med funktions-

hinder. Genomförda insatser skall avrapporteras

årligen till regeringen. Enligt uppdraget skall myn-

digheten arbeta fram ett nationellt program för

kompetensutveckling som rör bemötande av personer

med funktionshinder. Programmet skall ha en tydlig

förankring i de handikappolitiska principerna och

ange mål och inriktning för kompetensutvecklingen.

Sisus skall även i samråd med Statens kvalitets- och

kompetensråd och andra intressenter utveckla ett

utbildningsunderlag i handikappolitiska frågor för

statsförvaltningen.

Regeringen erinrar i fråga om bättre bemötande

inom sociala verksamheter bl.a. om de nyligen

införda möjligheterna att motverka kommunalt

domstolstrots genom sanktionsavgifter.

Lagändringarna har gällt för kort tid för att några

effekter skall kunna redovisas.

Motion

I den ovan nämnda motion 2002/03:So21 av Lars

Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 20 begärs ett

tillkännagivande för regeringen om synskadades

möjligheter att personrösta. Motionärerna anser att

i skrivelsen kunde ha ägnats mer uppmärksamhet åt

att synskadade i dag inte har möjlighet att

personrösta med bevarad valhemlighet, utan de

behöver ta hjälp för att läsa valsedeln och för att

markera vilket namn personrösten avser. Enligt

motionärerna torde det vara möjligt för

Valmyndigheten att genom teknikupphandling ta fram

en apparat som medger en synskadad att personrösta

utan att valhemligheten röjs.

Bakgrund

Konstitutionsutskottet behandlade under föregående

riksmöte i samband med regeringens proposition

2001/02:53 Ändringar i vallagen, m.m. (bet.

2001/02:KU8) en motion om synskadades rätt till

valhemlighet, där motionärerna föreslog ett tillägg

till vallagen av innebörd att denna rätt skulle

tillgodoses t.ex. genom att ett system utarbetas där

valsedlar och valkuvert med punktskrift kan

användas.

Utskottet redovisade i betänkandet att

Riksskatteverket (RSV) inför varje val upprättar

information för synskadade. Informationen består i

dels kassettband med samma information som RSV:s

broschyrer, dels material i punktskrift. Detta

material innehåller bl.a. kuvert med lösa valsedlar.

Kuverten har text i punktskrift som anger vad

kuvertet innehåller, t.ex. valsedlar för ett visst

parti i riksdagsvalet. Valsedlarna är däremot inte i

punktskrift, eftersom det enligt RSV skulle äventyra

valhemligheten.

Utskottet hänvisade till den bedömning som gjorts

under riksmötet 1998/99 (bet. 1998/99:KU17) av en

motion med yrkande om valsedlar med punktskrift.

Utskottet gjorde då följande bedömning.

I dag finns information till synskadade väljare

dels på kassettband, dels med punktskrift.

Dessutom distribueras kuvert med text i

punktskrift som innehåller valsedlar utan

punktskrift. Denna ordning har utformats med

tanke på valhemligheten. Utskottet är med hänsyn

till valhemligheten inte berett att föreslå att

även valsedlarna skall utformas med punktskrift

och avstyrker därför motionen.

Utskottet hänvisade vidare till att regeringen i den

föreliggande propositionen (s. 71 f.) anfört bl.a.

att när det gäller röstningsförfarandet för

synskadade väljare Riksskatteverket i samråd med

Synskadades Riksförbund (SRF) sett över vilka

åtgärder som kan vidtas för att underlätta

förfarandet. Till valet år 1991 togs i samarbete med

SRF fram ett särskilt valmaterial som kunde läsas i

punktskrift. Materialet bestod av ett ytterkuvert

med separata kuvert med en partimarkerad valsedel

för vart och ett av de åtta största partierna och

blanka valsedlar (totalt 27 kuvert per väljare).

Innehållet fanns angivet i punktskrift utanpå

kuverten. Väljaren kunde därmed ta ut en valsedel

för varje val och lägga in i ordinarie valkuvert vid

röstningen i vallokal eller på posten. Varje

försändelse innehöll också ett särskilt infor-

mationsblad. Materialet skickades till de synskadade

som enligt SRF:s register läste punktskrift.

Materialet sändes också till varje länsstyrelse och

valnämnd för vidare distribution efter begäran.

Landets taltidningar fick också information.

Distributionen hade därefter ytterligare utökats

till att omfatta länsbibliotekens inläsningstjänst.

Vidare hade en ljudkassett framställts med texten

från väljarbroschyren.

Regeringen hade påpekat i propositionen att de

redovisade åtgärderna ger synskadade möjligheter att

utan insyn från någon annan person rösta på ett

parti men inte löser de problem som uppkommit för

synskadade genom de nya reglerna om personröstning.

Regeringen framhöll att det givetvis inte är

tillfredsställande att synskadade inte utan insyn

från annan kan personrösta. Valtekniska utredningen

år 2000, vars förslag låg till grund för förslagen i

propositionen, hade dock bedömt att detta i

framtiden genom röstning via Internet skulle komma

att bli möjligt även för synskadade. I avvaktan på

att en sådan ordning införs hade utredningen inte

velat förorda en lösning som tillåter röstning med

valsedlar som väljaren själv skrivit ut via

Internet. Varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet

hade kunnat se några möjligheter att med bibehållen

valhemlighet personrösta utan hjälp. I stället hade

man föreslagit att "auktoriserade röstmedhjälpare"

skulle införas. Från Hjälpmedelsinstitutet hade man

sagt att det knappast var tänkbart att förrän

röstningen görs "teknisk" för alla åstadkomma något

för synsvaga utan åsidosättande av valhemligheten.

Mot bakgrund av det anförda fann regeringen att

någon förändring av valsedlarnas utformning inte

borde föreslås "för närvarande".

Utskottet ansåg i sitt ställningstagande att det

är av stor betydelse att alla kan rösta utan att

valhemligheten åsidosätts. Att, såsom föreslogs i

motionen, använda valsedlar och valkuvert med

punktskrift skulle enligt utskottet åsidosätta

valhemligheten. Utskottet avstyrkte därför den

föreliggande motionen.

I regeringens regleringsbrev för budgetåret 2003

avseende Valmyndigheten anges som ett av målen inom

verksamhetsområdet Demokrati och deltagande att

myndigheten skall följa den svenska och

internationella utvecklingen i fråga om elektronisk

röstning, och myndigheten skall i återrapportering

redovisa hur man följt utvecklingen och vad som

framkommit under året. Valmyndigheten har också

genom regleringsbrevet getts i uppdrag att till

regeringen senast den 30 april 2003 lämna en rapport

om den svenska och internationella utvecklingen av

elektronisk röstning.

Regeringen har den 16 april 2003 beslutat om

direktiv för en parlamentarisk kommitté att se över

bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en

ny lag (Ju 2003:00, dir. 2003:37). I uppdraget ingår

bl.a. att överväga i vilken utsträckning

elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i

röstningslokal. Kommittén skall särskilt beakta de

fördelar sådana förfaranden kan ha för bl.a.

funktionshindrade väljare.

Konstitutionsutskottets ställningstagande

I ett samhälle för alla är det av stor betydelse att

funktionshindrade skall kunna delta i den

demokratiska processen på så likvärdiga villkor som

möjligt. Ansträngningar görs för att nå detta mål,

och utskottet vill betona vikten av att dessa

ansträngningar fortsätter.

Som nämnts ovan avser konstitutionsutskottet att i

höst behandla ett antal motioner som rör

vallagsfrågor, bland dem motioner om att synskadade

skall ha möjlighet att kunna utöva sin rösträtt

fullt ut med bibehållen valhemlighet. Utskottet har

tidigare anfört att det är av stor betydelse att

alla kan rösta utan att valhemligheten åsidosätts.

Enligt utskottets mening bör det ovan nämnda

utredningsuppdraget att ta fram förslag till hur

elektroniska förfaranden skall kunna införas vid

röstning ses som ett viktigt led i arbetet att uppnå

syftet att synskadade skall kunna rösta på lika

villkor som andra.

Med det anförda föreslår konstitutionsutskottet att

socialutskottet avstyrker motion 2002/03:So21

yrkande 20.

Stockholm den 8 maj 2003

På konstitutionsutskottets vägnar

Gunnar Hökmark

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar

Hökmark (m), Göran Magnusson (s), Barbro Hietala

Nordlund (s), Helena Bargholtz (fp), Pär Axel

Sahlberg (s), Kenth Högström (s), Ingvar Svensson

(kd), Mats Einarsson (v), Mats Berglind (s), Henrik

S Järrel (m), Anders Bengtsson (s), Tobias Krantz

(fp), Kerstin Lundgren (c), Helene Petersson (s),

Nils Fredrik Aurelius (m), Billy Gustafsson (s) och

Gustav Fridolin (mp).

Bilaga 3

Utbildningsutskottets yttrande 2002/03:UbU1y

Uppföljning av den Nationella

handlingsplanen för

handikappolitiken

Till socialutskottet

Socialutskottet har den 4 februari 2003 beslutat att

bereda utbildningsutskottet tillfälle att yttra sig

över regeringens skrivelse 2002/03:25 Uppföljning av

den Nationella handlingsplanen för handikappolitiken

jämte motioner.

Utbildningsutskottet behandlar i sitt yttrande

motionerna 2002/03:So21 (fp) yrkandena 12-18 och

2002/03:So22 (m) yrkande 2. Motionsyrkandena

anknyter huvudsakligen till skrivelsens avsnitt En

skola för alla.

Inledning

Riksdagen beslutade våren 2000 efter förslag från

regeringen om en nationell handlingsplan för

handikappolitiken (prop. 1999/2000:79, bet. SoU14,

rskr. 240). Handlingsplanen sträcker sig fram till

år 2010. Den spänner över alla samhällsområden.

Regeringen redovisar i den nu aktuella skrivelsen

hur arbetet med att genomföra handlingsplanen

fortskrider.

I avsnittet En skola för alla anger regeringen

sammanfattningsvis att ett genomgripande

reformarbete har skett de senaste åren för att nå

målen i handlingsplanen och förbättra

förutsättningarna för studerande som har

funktionshinder. Regeringen bedömer att satsningarna

på specialpedagogiska frågor, kvalitetsutveckling,

kompetensutveckling, lärarutbildning samt en ökning

av personaltätheten i skolor och fritidshem kommer

att förbättra utbildningssituationen för elever som

har funktionshinder. Möjligheterna för dessa elever

att gå i skolan i närheten av hemmet och bo

tillsammans med sina föräldrar eller i deras närhet

ökar.

Elever med funktionshinder

Motioner och utbildningsutskottets bedömning

Folkpartiet begär i motion 2002/03:So21 yrkande 12

ett tillkännagivande till regeringen om att

speciallärarutbildningen skall återinföras. Att

denna utbildning har lagts ned och ersatts av en

specialpedagogutbildning är enligt motionärerna en

stor brist, eftersom de nya specialpedagogerna inte

i första hand skall arbeta direkt med eleverna. I

stället skall de via handledning hjälpa andra lärare

i deras arbete med elever i behov av stöd.

Motionärerna betonar att det också behövs ett direkt

och kvalificerat stöd till de elever som har

inlärningssvårigheter.

U t s k o t t e t anser att socialutskottet bör

avstyrka motionsyrkandet.

En reformering av lärarutbildningen har genomförts

fr.o.m. den 1 juli 2001 enligt riksdagens beslut med

anledning av propositionen En förnyad

lärarutbildning (prop. 1999/2000:135, bet.

2000/01:UbU3, rskr. 2000/01:5). I utbildningen till

den nya lärarexamen, som ersatt åtta olika

lärarexamina, skall alla lärarkandidater, oavsett

vilket stadium eller vilka ämnen de avser att arbeta

inom, få viss utbildning i specialpedagogik inom

ramen för det s.k. allmänna utbildningsområdet.

Målet är att alla blivande lärare utifrån kunskaper

i specialpedagogik skall ha goda förutsättningar att

organisera arbetet med hänsyn till olika barns och

elevers behov av tid, stimulans och stöd. Vidare kan

specialpedagogik förekomma som inriktning i

lärarexamen, och det kan också utgöra en

specialisering. Utskottet anser därför att den nya

lärarutbildningen på ett mycket påtagligt sätt

kommer att förstärka den specialpedagogiska

kompetensen bland alla lärare i skolorna.

Som en påbyggnad på lärarexamen finns

specialpedagogexamen. För att få denna examen krävs,

enligt bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100,

ändr. 2001:23), att studenten har de

specialpedagogiska kunskaper och färdigheter som

behövs för att aktivt kunna arbeta med barn,

ungdomar och vuxna i behov av stöd inom förskola,

skola, vuxenutbildning eller

habilitering/rehabilitering. Därutöver skall

studenten bl.a. kunna genomföra pedagogiska

utredningar och analysera individers svårigheter på

organisations-, grupp- och individnivå samt kunna

vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i

pedagogiska frågor för föräldrar, kolleger och andra

berörda yrkesutövare.

Motsvarande motionsyrkanden om återinförande av

speciallärarutbildningen har tidigare i år avstyrkts

av utskottet och avslagits av riksdagen (bet.

2002/03:UbU4 s. 16 f.).

Behovet av specialskolor för elever med

funktionshinder lyfts fram i två motioner.

Enligt Moderata samlingspartiet i motion

2002/03:So22 yrkande 2 är möjligheten att välja

skola viktig för alla elever, men alldeles särskilt

viktig för barn och ungdomar med funktionshinder.

Mot den bakgrunden ser Moderaterna beslutet att

lägga ned den statliga specialskolan Ekeskolan för

multihandikappade barn som ett lågvattenmärke. De

påpekar att barn och ungdomar med funktionshinder

skall ha en rättighet och inte en skyldighet att

integreras i den vanliga kommunala skolan.

Moderaterna anser att specialskolor även i framtiden

skall vara ett alternativ för de elever som anser

att dessa skolor bättre kan tillgodose deras

särskilda behov.

Också Folkpartiet framhåller - i motion

2002/03:So21 yrkande 13 - att det för vissa grupper

av funktionshindrade elever behöver finnas en frihet

att kunna välja en skola som är specialiserad på att

undervisa elever med deras funktionshinder. Eftersom

multihandikappade elever har stort behov av

skräddarsydda lösningar för att deras skolgång över

huvud taget skall kunna fungera skall de, eller

deras vårdnadshavare, kunna välja statliga

specialskolor om de föredrar det. Motionärerna begär

att riksdagen skall uttala sig för att möjligheten

för multihandikappade elever att välja Hällsboskolan

respektive Ekeskolan i form av statliga

specialskolor bör återinföras.

U t s k o t t e t föreslår att socialutskottet

avstyrker motionsyrkandena.

Riksdagen beslutade hösten 1999 att elever med

synskada respektive grav språkstörning inte längre

skall tillhöra den statliga specialskolans målgrupp

(prop. 1998/99:105, bet. 1999/2000:UbU4, rskr.

1999/2000:14). Det innebar att riksdagen ställde sig

bakom regeringens förslag om en successiv avveckling

av de fasta skoldelarna vid de statliga riksskolorna

Ekeskolan i Örebro och Hällsboskolan i Sigtuna och

en samtidig utbyggnad av resurscenterverksamheten

vid skolorna.

Frågan om en omprövning av nämnda beslut har

därefter återkommande behandlats och avslagits av

riksdagen (senast bet. 2002/03:UbU8 s. 14 f.).

Utskottet finner inte heller nu skäl för riksdagen

att ändra sitt tidigare ställningstagande. Särskilt

vill utskottet framhålla den pågående utvecklingen

av verksamheten vid resurscentren.

En av regeringen tillsatt särskild utredare

lämnade i november 2002 betänkandet

Visstidsutbildning vid statliga resurscenter (SOU

2002:106). Visstidsutbildning skall ges vid

Ekeskolan i Örebro, för elever med synskada och

ytterligare funktionshinder, och vid Hällsboskolan i

Sigtuna, för elever med grav språkstörning. Dessa

tidigare specialskolor är i dag resurscenter inom

Specialpedagogiska institutet.

Syftet med visstidsutbildning är att ge ett

specialpedagogiskt stöd så att eleven på längre sikt

skall kunna återvända till sin hemskola och få en

fullgod utbildning i närheten av hemmet. De elever

som undervisas vid resurscenter är fortfarande

elever i sina respektive hemkommuner.

Utredaren föreslår en ny förordning om

visstidsutbildning. Elevens vårdnadshavare skall

kunna göra ansökan, och Specialpedagogiska

institutets styrelse beslutar om eleven skall tas

emot. Vårdnadshavaren skall ha rätt att överklaga

ett beslut till Skolväsendets överklagandenämnd. En

visstidsutbildning skall fortgå under minst en

termin. Om fortsatt behov finns efter den beslutade

tiden kan en förnyad ansökan göras. En elev kan

fortsätta i visstidsutbildning under hela den

obligatoriska skolgången.

Betänkandet har remissbehandlats. Remisstiden gick

ut den sista mars 2003. Ärendet bereds nu inom

Regeringskansliet.

I motion 2002/03:So21 yrkande 14 begär Folkpartiet

ett riksdagsuttalande om att direktiven till

kommittén för översyn av utbildningen för barn,

ungdomar och vuxna med utvecklingsstörning bör

ändras, så att alternativet nedläggning av särskolan

inte utreds.

U t s k o t t e t hänvisar till att regeringen

den 13 mars 2003, och således efter det att

motionsyrkandet väcktes, beslutat om

tilläggsdirektiv till kommittén för översyn av

utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning (dir. 2001:100, tilläggsdir.

2003:32). Enligt dessa skall kommittén, den s.k.

Carlbeck-kommittén, endast lämna författningsförslag

för det alternativ som innebär att särskolan och

särvux skall kvarstå som egna skolformer.

Motionsyrkandet bör därmed avstyrkas av

socialutskottet.

Folkpartiet föreslår i motion 2002/03:So21 yrkande

15 att en nationell skolpeng skall införas. En

nationell skolpeng ger elever möjlighet att välja

skola, oavsett om skolan ligger i den egna kommunen,

en annan kommun eller är fristående. Enligt

motionärerna skall skolpengen anpassas efter de

särskilda behov av stöd som en elev kan ha. Det

innebär att elever med funktionshinder skall

garanteras en större resurs. Funktionshindrade

elever skall också kunna använda skolpengen till att

välja en särskola eller specialskola.

U t s k o t t e t anser att socialutskottet bör

avstyrka motionsyrkandet.

Motionsyrkanden om en nationell skolpeng har

avstyrkts av utskottet och avslagits av riksdagen

vid ett flertal tillfällen såväl under föregående

mandatperiod som under innevarande riksmöte.

Utskottet har ingen annan uppfattning nu. En

nationell skolpeng ger inte de grundläggande

förutsättningarna för att kraven på en likvärdig

skola av hög kvalitet för alla elever skall kunna

uppfyllas. Resurser till skolans verksamhet skall

enligt utskottet fördelas med utgångspunkt i de

behov som enskilda elever, olika grupper av elever

och skolor faktiskt har. Att schablonmässigt fördela

skolpengen enligt vissa kriterier är inte

tillräckligt för den flexibilitet som är nödvändig

för att skolan skall kunna bli likvärdig. Utskottet

finner det inte heller rimligt att införa en central

resursfördelning för funktionshindrade elevers

behov.

Vuxna studerande med funktionshinder

Motioner och utbildningsutskottets bedömning

Enligt Folkpartiet i motion 2002/03:So21 yrkande 16

bör staten svara för de kostnader som uppstår för

att genomföra utbildningstolkning inom den

offentligt finansierade vuxenutbildningen.

Motionärerna påpekar att döva och hörselskadade

studerande i lika hög grad som andra studerande

måste kunna ta del av föreläsningar, ställa frågor

och kommunicera med sin lärare. Emellertid har det

för vissa utbildningsanordnare blivit för dyrt att

bekosta de teckentolkar som behövs. Ett statligt

ansvar för att bekosta utbildningstolk bör enligt

motionärerna finansieras genom att medel förs över

från kommunbidragen till ett samlat anslag för

utbildningstolkning.

U t s k o t t e t anser att motionsyrkandet bör

avstyrkas.

Frågan om utbildningstolk behandlades i

propositionen Vuxnas lärande och utvecklingen av

vuxenutbildningen som riksdagen till alla delar

ställde sig bakom (prop. 2000/01:72, bet. UbU15,

rskr. 229). Kunskapslyftskommittén hade i sin

utvärdering visat att studerande som behöver

utbildningstolk har betydande svårigheter att få

tolkinsatsen finansierad. Den huvudsakliga orsaken

är att utbildningstolkning är förknippad med stora

kostnader för utbildningsanordnaren. Regeringen

uttalade i nämnda proposition ( s. 79 f.) att en av

de grundläggande principerna i svensk

handikappolitik är den s.k. ansvars- och

finansieringsprincipen. På en övergripande nivå

betyder detta att de medel som avsätts för

vuxenutbildningen i princip skall täcka kostnader

även för studerande med funktionshinder. Varje

utbildningsanordnare, oftast kommun eller

folkhögskola, bör därför tillhandahålla det tolkstöd

som behövs. Regeringen bedömde dock att speciella

insatser kunde behövas i fråga om att utveckla

läromedel för studerande som har teckenspråk som

första språk inom kommunal vuxenutbildning och

folkhögskola.

Som redovisas i den nu aktuella

regeringsskrivelsen disponerar Nationellt centrum

för flexibelt lärande 10 miljoner kronor årligen

fr.o.m. budgetåret 2002 för att, i samarbete med

Specialpedagogiska institutet, utveckla läromedel

för vuxna med teckenspråk som första språk. Ett av

myndighetens verksamhetsmål är att öka

förutsättningarna för dessa vuxenstuderande att

delta i vuxenutbildningen och folkbildningen.

I motion 2002/03:So21 yrkande 17 förordar

Folkpartiet att alla vuxenstuderande, inklusive de

med funktionshinder, skall ges möjlighet att välja

vuxenutbildning, dvs. om de vill utbilda sig i den

kommunala vuxenutbildningen, genom en

folkbildningsorganisation eller hos en annan

anordnare. Ett problem som måste ses över, påpekar

motionärerna, är att kommuner inte alltid betalar

för elever med funktionshinder som väljer att

studera vid folkhögskola eller studieförbund.

U t s k o t t e t föreslår att socialutskottet

avstyrker motionsyrkandet.

För studerande med funktionshinder vid

folkhögskola avsätts s.k. förstärkningsbidrag ur

anslaget för bidrag till folkbildningen

(utgiftsområde 17, anslaget 25:1) enligt beslut av

Folkbildningsrådet. Förstärkningsbidragen utgör för

närvarande ca 10 % av statsbidraget till

folkhögskolorna eller 123 miljoner kronor för

budgetåret 2003. För att förstärkningsbidrag skall

utges skall folkhögskolan ha merkostnader som är

relaterade till studerandes funktionshinder. Därtill

disponerar Statens institut för särskilt

utbildningsstöd (Sisus) drygt 40 miljoner kronor för

budgetåret 2003 för bidrag till vissa åtgärder för

studerande med funktionshinder vid folkhögskola

(utgiftsområde 17, anslaget 25:2).

Folkbildningsrådet har tillsammans med Sisus

utformat riktlinjer för statsbidragsfördelningen

till folkhögskolorna för insatser för deltagare med

funktionshinder för läsåret 2002/2003. Enligt

riktlinjerna prioriteras bidrag till lönekostnader

för ökade lärarinsatser, tolkinsatser samt för

assistans.

Folkpartiet anser i motion 2002/03:So21 yrkande 18

att riksdagen hos regeringen bör begära ett

lagförslag om rätt till vuxenutbildning för

utvecklingsstörda inom särvux. Motionärerna

framhåller att det är svårt att förstå varför

utvecklingsstörda vuxna skall ha mindre rätt till

vuxenutbildning än andra vuxna.

U t s k o t t e t föreslår att motionsyrkandet

avstyrks.

Utskottet avstyrkte tidigare i år motsvarande

motionsyrkanden med hänvisning till pågående översyn

av utbildningen för barn, ungdomar och vuxna med

utvecklingsstörning inom den s.k. Carlbeck-kommittén