Bet. 2003/04:SOU9

Socialutskottets betänkande

2003/04:SOU9

Utveckling av den nationella strategin för attförverkliga FN:s konvention om barnets rättighetersamt andra barnfrågor

Sammanfattning

I betänkandet behandlas regeringens skrivelse

2003/04:47 Utveckling av den nationella strategin

för att förverkliga FN:s konvention om barnets

rättigheter. I betänkandet behandlas vidare 22

motionsyrkanden som väckts med anledning av

skrivelsen samt drygt 120 motionsyrkanden i olika

barnfrågor från allmänna motionstiderna 2002 och

2003.

Utskottet avstyrker samtliga motioner, främst med

hänvisning till pågående arbete och till tidigare

ställningstaganden i samma frågor.

Skrivelsen läggs till handlingarna.

I samband med behandlingen av ärendet har

information lämnats från Riksförbundet Attention,

Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar

(RBU) samt Riksföreningen Autism (RFA).

I betänkandet finns 48 reservationer och 11

särskilda yttranden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Allmänna utgångspunkter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So11

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:So13 yrkande 2.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (kd)

2. Fortsatt arbete med uppföljning av

barnkonventionen m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:So10 yrkande 1.

Reservation 3 (fp)

3. Föräldrarnas roll och ansvar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So11

yrkande 3 och 2003/04:So13 yrkande 1.

Reservation 4 (m)

Reservation 5 (kd)

4. Maxtaxereformens effekter

Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 5.

Reservation 6 (m, fp, kd, c)

5. Inkorporering av barnkonventionen i

svensk rätt

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So337

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf357 yrkande 29.

6. Införlivande av barnkonventionen i

lagstiftningen

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250

yrkande 2 och 2003/04:So500 yrkande 2.

Reservation 7 (c)

7. Gemensam värdegrund för samtliga

myndigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 6.

Reservation 8 (m, fp, kd, c)

8. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So399

yrkande 3, 2002/03:Ju361 yrkande 1, 2003/04:So13

yrkande 3, 2003/04:So417 yrkande 2, 2003/04:So535

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603 samt

2003/04:Ju451 yrkande 1.

Reservation 9 (v, mp)

Reservation 10 (kd)

9. Beakta kommunalt självstyre vid

implementeringen

Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande

11.

10. Lokala barnombud

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So368 och

2003/04:So435.

Reservation 11 (fp)

11. Kunskap om barnkonventionen i

högskoleutbildningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So388 och

2003/04:So613.

12. Delaktighet och inflytande

Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf380 yrkande

2.

Reservation 12 (kd)

13. Barnstatistik

Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 3.

14. Barnrättscentrum

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So12

yrkande 4 och 2003/04:So457.

15. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:47 till

handlingarna.

16. Familjerådgivning

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So453

yrkande 1, 2002/03:L316 yrkande 4, 2002/03:Sf380

yrkande 9 (delvis), 2002/03:A242 yrkande 30

(delvis), 2003/04:So499 yrkande 1, 2003/04:Sf404

yrkande 8 samt 2003/04:A371 yrkande 23 (delvis).

Reservation 13 (kd)

17. Stöd i föräldraskapet

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So514

yrkande 7, 2002/03:Sf380 yrkande 7, 2002/03:A242

yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500

yrkande 8, 2003/04:Ju349 yrkande 2 samt

2003/04:A371 yrkandena 23 (delvis) och 27.

Reservation 14 (m, fp, c)

Reservation 15 (mp)

18. Familjecentraler

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf380

yrkande 9 (delvis) och 2003/04:So239.

Reservation 16 (kd)

19. Nätverksstöd m.m. till ensamstående

föräldrar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf379

yrkande 1 och 2003/04:Sf400 yrkande 1.

Reservation 17 (kd)

20. Forskning kring separationer

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So249 och

2003/04:So286.

Reservation 18 (kd)

21. Utökat samarbete mellan

barnavårdscentraler och skolhälsovård

Riksdagen avslår motion 2002/03:So436.

22. Barn- och ungdomspsykiatri

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So507

yrkande 2, 2002/03:So515 yrkandena 1-3,

2003/04:So10 yrkande 2 och 2003/04:So12 yrkandena

2 och 7.

Reservation 19 (m, fp, kd, c)

23. Självmordsprevention

Riksdagen avslår motion 2003/04:So12 yrkande 1.

Reservation 20 (m, fp, kd, c)

24. Självskadebeteende hos flickor

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So561 och

2003/04:Ub389 yrkande 2.

25. Ungas läkemedelsmissbruk

Riksdagen avslår motion 2003/04:So311.

26. Barns stress

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub245

yrkande 3 och 2003/04:Ub271 yrkande 1.

Reservation 21 (mp)

27. Fetalt alkoholsyndrom

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So247

yrkande 1 och 2003/04:So285 yrkandena 1 och 3.

Reservation 22 (fp, kd)

28. Nationellt kunskapscentrum för alkohol-

och narkotikarelaterade fosterskador

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So442

yrkande 14, 2003/04:So345 yrkande 23 och

2003/04:So510.

Reservation 23 (fp, kd)

29. Förutsättningar för vård enligt lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So286 och

2003/04:So509.

Reservation 24 (m, fp, kd)

30. Förebyggande och andra insatser för

barn i utsatta situationer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So207,

2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,

2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3,

2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och 2,

2003/04:So387, 2003/04:So500 yrkande 3,

2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju261 yrkande 2,

2003/04:Ju291 yrkande 1, 2003/04:Ju443 yrkande 8,

2003/04:Ju451 yrkandena 4 och 7 samt

2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.

Reservation 25 (m)

Reservation 26 (fp)

Reservation 27 (kd)

Reservation 28 (v)

Reservation 29 (c)

Reservation 30 (mp)

31. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka

m.fl.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So12

yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394 yrkande 9,

2003/04:So411 yrkande 1, 2003/04:So412 yrkandena

2-4, 2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504

yrkande 24, 2003/04:So592 yrkande 11 samt

2003/04:So645 yrkande 12.

Reservation 31 (fp, c)

Reservation 32 (kd)

Reservation 33 (v)

Reservation 34 (mp)

32. Skyldighet för socialnämnden att

polisanmäla övergrepp mot barn

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So271

yrkande 1 och 2003/04:Ju451 yrkande 3.

Reservation 35 (kd)

33. Barn i ekonomiskt utsatta familjer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So310,

2003/04:So417 yrkandena 3 och 6 samt

2003/04:So461.

Reservation 36 (fp, kd, c)

Reservation 37 (v)

Reservation 38 (mp)

34. Könsstympning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So244

yrkande 1, 2003/04:So504 yrkande 10,

2003/04:Ju391 yrkande 2, 2003/04:Ju444 yrkande

15, 2003/04:Ju479 yrkande 8, 2003/04:Sf326

yrkande 16, 2003/04:Ub394 yrkande 7 och

2003/04:A371 yrkande 29.

Reservation 39 (m, fp, kd, c)

35. Sekretesshinder mot polisanmälan om

könsstympning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So244 yrkande

2.

Reservation 40 (m, fp, kd, c)

36. Kriterier för grov könsstympning

Riksdagen avslår motion 2003/04:Ub394 yrkande

6.

37. Omskärelse av pojkar

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So223

yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:So241.

38. Barn och viss skadlig påverkan

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So271

yrkande 8, 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2 samt

2003/04:Ju478 yrkande 11.

Reservation 41 (kd)

Reservation 42 (v, mp)

39. Barn i s.k. hederskulturer

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:So273

yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:So282.

Reservation 43 (m)

40. Nationell skolpeng

Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 4.

Reservation 44 (m)

41. Mobbning

Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 5.

Reservation 45 (m)

42. Specialskolor

Riksdagen avslår motion 2003/04:So11 yrkande 6.

Reservation 46 (m)

43. Skolans betydelse för att förebygga

sociala klyftor

Riksdagen avslår motion 2003/04:So10 yrkande 3.

Reservation 47 (fp)

44. Second opinion vid

vårdnadsutredningar

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So250

yrkande 4 och 2003/04:So500 yrkande 4.

Reservation 48 (c)

45. Andra motionsyrkanden

Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So447 yrkande

11, 2002/03:So507 yrkande 6, 2002/03:So514 yrkande

6, 2002/03:L248 yrkande 2, 2002/03:A322 yrkandena 6

och 7, 2003/04:So369 yrkandena 2, 4 och 5 samt

2003/04:So643 yrkande 8.

Stockholm den 20 april 2004

På socialutskottets vägnar

Ingrid Burman

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ingrid

Burman (v), Kristina Zakrisson (s), Margareta

Israelsson (s), Cristina Husmark Pehrsson (m), Conny

Öhman (s), Lars U Granberg (s), Marina Pettersson

(s), Christer Engelhardt (s), Anne Marie Brodén (m),

Elina Linna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Jan

Emanuel Johansson (s), Magdalena Andersson (m), Mia

Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson

(c) och Marita Aronson (fp).

2003/04

SoU9

Redogörelse för ärendet

Skrivelsens huvudsakliga innehåll

I skrivelsen presenteras hur regeringen avser att

fortsätta det strategiska arbetet med att

förverkliga barnkonventionen i Sverige. Utifrån de

erfarenheter som har gjorts behöver arbetet

vidareutvecklas, metoderna fördjupas och nya verktyg

tillhandahållas dem som ansvarar för

barnkonventionens genomförande. Några av de åtgärder

som avses vidtas är att tydliggöra barnperspektivet

i statsbudgeten, att utveckla riktlinjer för

barnkonsekvensanalyser i kommittéarbetet, att följa

upp myndigheternas arbete med att integrera ett

barnperspektiv i verksamheterna, att ytterligare

stimulera lärosätena att inordna barnkonventionen i

olika yrkesutbildningar samt att vidareutveckla

möjligheter och metoder för barns och ungas del-

aktighet och inflytande. Regeringen avser vidare att

följa vilka effekter Barnombudsmannens förtydligade

mandat och befogenheter har för utvecklingen av

barnkonventionsarbetet inom den kommunala sektorn.

En arbetsgrupp med uppgift att utveckla indikatorer

för att mäta effekterna av gjorda insatser kommer

att tillsättas, och en förstudie om möjligheterna

att inrätta ett barnrättscentrum kommer att

initieras. Även det internationella samarbetet med

utgångspunkt i barnkonventionen avses

vidareutvecklas.

Utskottets överväganden

Allmänna utgångspunkter

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om skrivelsens

innehåll och regeringens barnpolitik i

övrigt, bl.a. om skyddet för barn i utsatta

situationer. Utskottet hänvisar bl.a. till de

åtgärder som vidtagits för att förbättra

situationen för dessa barn. Vidare bör två

motioner om föräldrarnas roll och ansvar samt

en motion om maxtaxereformens effekter

avslås. Utskottet hänvisar här bl.a. till

pågående arbete inom Regeringskansliet och

Skolverket. Riksdagen bör vidare avslå

motioner om att införliva barnkonventionen i

svensk rätt, och om att inkorporera

barnkonventionen i svensk lagstiftning.

Utskottet hänvisar till tidigare uttalanden i

dessa frågor.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (fp),

4 (m), 5 (kd), 6 (m, fp, kd, c) och 7 (c).

Skrivelsen

Sverige ratificerade FN:s konvention om barnets

rättigheter - barnkonventionen - efter ett beslut i

riksdagen den 21 juni 1990 utan att reservera sig på

någon punkt (prop. 1989/90:107, bet. 1989/90:SoU28).

Genom detta har Sverige åtagit sig att följa

konventionens bestämmelser.

Barnkonventionen innehåller olika slag av

rättigheter, dels medborgerliga och politiska

rättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella

rättigheter. Konventionen tar också hänsyn till

barnets utsatthet och sårbarhet, vilket kommer till

uttryck i de rättigheter som syftar till att ge

barnet skydd mot övergrepp och utnyttjande.

Konventionen utgår från fyra grundläggande principer

som skall vara styrande för tolkningen av övriga

artiklar, men som också har en självständig

betydelse. Det är principen om icke-diskriminering

(artikel 2), principen om barnets bästa (artikel 3),

rätten till liv och utveckling (artikel 6) samt

rätten att få komma till tals och bli respekterad

(artikel 12).

Barnkonventionen är en bindande överenskommelse

mellan de stater som har ratificerat den. Staterna

är förpliktade att vidta alla lämpliga åtgärder för

att genomföra konventionen. De enskilda staterna är

ansvarig för att förpliktelserna fullföljs och

svarar för tillkortakommanden i landet i förhållande

till konventionen.

För att säkerställa barnets rättigheter krävs,

enligt regeringen, en kombination av åtgärder i form

av lagstiftning, opinionsbildning och upplysning.

Det handlar om att genomföra barnkonventionens

mening och intentioner i såväl lagstiftning som

attityder och praxis. Myndigheter, kommuner, lands-

ting och domstolar skall ta hänsyn till de

rättigheter som fastslås i barnkonventionen - dvs.

dels beakta barnkonventionens intentioner i olika

verksamheters beslut, dels tillämpa den lagstiftning

som har förändrats i enlighet med barnkonventionens

krav. Regeringen framhåller att det också är viktigt

att fortlöpande vara uppmärksam på att

lagstiftningen kan behöva justeras och förtydligas

så att barnkonventionens anda och intentioner kommer

till uttryck. Vidare påpekas att arbetet med att

förverkliga barnkonventionen och att förankra kon-

ventionens synsätt är långsiktigt. Det måste vara

ständigt pågående.

I mars 1999 godkände riksdagen den av regeringen

föreslagna strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter i Sverige (prop.

1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr. 1998/99:171).

Utgångspunkten för strategin är att

barnkonventionens anda och intentioner skall beaktas

i allt beslutsfattande som rör barn. Konventionen

skall i första hand nå beslutsfattare vars

verksamhet påverkar barns vardag, vuxna som arbetar

med barn samt barn och ungdomar själva.

Strategin innehåller bl.a. följande moment:

- Barnkonventionen skall vara ett aktivt instrument

och genomsyra allt beslutsfattande inom

Regeringskansliet som rör barn.

-

- Barnperspektivet skall i lämplig omfattning finnas

med i utredningsdirektiv.

-

- Barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga

beslut som rör barn.

-

- Kommuner och landsting bör inrätta system för att

kunna följa hur barnets bästa förverkligas i det

kommunala arbetet.

-

- Barns och ungdomars inflytande och delaktighet i

samhälls- och trafikplaneringen skall utvecklas.

-

- Barnombudsmannens verksamhet och organisation

skall ses över i syfte att stärka dess roll vid

genomförandet av barnkonventionen i Sverige.

-

- Barnstatistiken skall utvecklas.

-

I den nu aktuella skrivelsen anförs att det

strategiska barnkonventionsarbetet inom ett flertal

områden har varit framgångsrikt, medan det inom

andra återstår mycket att göra för att barns och

ungas rättigheter och intressen skall beaktas,

respekteras och bli tillgodosedda. Utgångspunkten

för det fortsatta strategiska arbetet för

barnkonventionens genomförande är att vidareutveckla

och fördjupa arbetet med att göra barnkonventionen

till bas i alla frågor som rör barn och unga. Målet

för regeringens barnpolitik är att barn och unga

skall respekteras, ges möjlighet till utveckling och

trygghet samt delaktighet och inflytande. Centrala

delar i regeringens förslag till vidareutvecklad

strategi för att förverkliga barnkonventionen är att

en inventering görs av de strategiska insatser som

behövs för att uppnå barnpolitikens mål. Dessutom

behövs en utveckling av indikatorer för att mäta

måluppfyllelse, liksom metoder för att barn och unga

skall komma till tals och bli delaktiga i frågor som

rör dem.

Enligt regeringen är den generella välfärdspolitiken

basen för att förverkliga barnkonventionens

intentioner. Ett av målen för den generella

välfärdspolitiken är att garantera alla barn och

unga en god start i livet. Regeringen anför att

föräldrarna är de som har huvudansvaret för barnets

vård och fostran. Samhällets uppgift är att stödja

och komplettera föräldrarna så att goda och trygga

uppväxtvillkor kan garanteras alla barn.

Målet för regeringens ekonomiska familjepolitik är

att skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan

familjer med och utan barn skall minska inom ramen

för den generella välfärden. Den generella

välfärdspolitiken rymmer även stöd till de mest

utsatta grupperna - familjer med svag ekonomi och

barn med särskilda behov. En prioriterad fråga är,

enligt regeringen, att minska andelen barn som lever

i ekonomiskt utsatta familjer. Nyligen har en

interdepartemental arbetsgrupp tillsats för att

beskriva och analysera situationen för barn som

lever i ekonomiskt utsatta familjer.

En grundläggande uppgift är att skapa förut-

sättningar för jämlika uppväxtvillkor för alla barn.

I det ingår en strävan att göra det möjligt för båda

föräldrarna att kunna vara delaktiga i och ta ansvar

för barnets uppväxt. I skrivelsen anförs att en väl

utbyggd barnomsorg i kombination med

föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för

föräldrarna. Enligt regeringen har maxtaxereformen

bidragit till att begränsa marginaleffekterna för

barnfamiljerna, vilket har förbättrat incitamenten

för arbete och ökat möjligheten för fler barn att få

ta del av den pedagogiska verksamheten.

Regeringen har för perioden 1999-2003 avsatt

sammanlagt 52,5 miljoner kronor till insatser för

att förverkliga barnkonventionen i Sverige. För

innevarande år har 7,5 miljoner kronor avsatts.

Därutöver har de särskilda medel om 5 miljoner

kronor som Barnombudsmannen årligen har disponerat

för genomförande av centrala metodutvecklings- och

kunskapsdelar i strategin fr.o.m. budgetåret 2003

förts över till Barnombudsmannens

förvaltningsanslag.

I sammanhanget kan nämnas att det för närvarande

pågår ett utvecklingsarbete när det gäller statsbud-

getens utformning i syfte att ge riksdagen ett

bättre beslutsunderlag, och regeringen avser att

våren 2004 lämna en skrivelse med en genomgång av

statsbudgeten för år 2004 ur ett barnperspektiv.

Motioner

I fyra motioner framförs kritik mot skrivelsens

allmänna utgångspunkter och innehåll.

I motion 2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om barns

utsatta situation (yrkande 1). Motionärerna tar upp

vad man kallar brister i välfärdsstaten sett ur ett

barnperspektiv. Som exempel nämns situationen för

ensamma flyktingbarn och nedrustningen av hälso- och

sjukvården för barn och ungdomar som bl.a. drabbar

dem som lider av depressioner. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om vikten av att

konsekvent tillämpa ett barnperspektiv (yrkande 2).

Enligt motionärerna präglas regeringens skrivelse av

ett myndighetsperspektiv. Fokus ligger på relationen

mellan de offentliga myndigheterna och barnen. Inget

sägs om de indirekta effekter som regeringens

politik har för barn och unga. Vidare begärs i

motionen ett tillkännagivande om föräldrarnas roll

och ansvar (yrkande 3). Motionärerna anser att

regeringen i sin skrivelse har uppvärderat

myndigheter och organisationer på bekostnad av det

civila samhället - inte minst föräldrarna. Det är

enligt motionärerna skrämmande att familjen nämns

som en institution bland alla andra när regeringen

räknar upp de organ som bär ansvar för att

barnkonventionen förverkligas. Motionärerna

ifrågasätter även regeringens skrivning om att en

väl utbyggd barnomsorg i kombination med

föräldraförsäkringen skapar en valfrihet för

föräldrarna.

I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om inriktningen på det

fortsatta arbetet med uppföljning av

barnkonventionen (yrkande 1). Motionärerna anför att

det skulle vara till fördel om kommande

redovisningar från regeringen visade mer på

problemen och vad som verkligen görs - eller inte

görs - åt dem, och mindre hade karaktär av

översiktliga målbeskrivningar som döljer problemens

allvar.

I motion 2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om en strategi som i

barnkonventionens anda lyfter fram familjens

betydelse för barnen (yrkande 1). Motionärerna anför

att detta saknas i strategin för att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter. De vill se

en annan inriktning av familjepolitiken, där

föräldrar ges möjlighet att avsätta mer tid för

barnen och som skapar rättvisa och valfrihet mellan

olika barnomsorgsformer. Politiken i stort måste,

menar motionärerna, inriktas på att familjen inte

ska berövas sina naturliga uppgifter. Familjer skall

ges förutsättningar och vid behov socialt och

ekonomiskt stöd för att självständigt och tryggt

kunna utföra sina uppgifter. Ensamstående föräldrars

situation kräver särskild uppmärksamhet. Vidare

begärs ett tillkännagivande om behovet av en

strategi särskilt för barn i utsatta situationer

(yrkande 2). I barnkonventionen finns ett antal

artiklar som är särskilt ägnade åt att stärka

skyddet för utsatta barn. Enligt motionärerna kan

införandet av barnkonventionen i Sverige inte sägas

ha fått några positiva följder för de utsatta

barnen. Strategin för att förbättra skyddet för

utsatta barn måste därför i fortsättningen ges

större utrymme i arbetet med att förverkliga

barnkonventionen.

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs att regeringen undersöker huruvida maxtaxan

bidragit till att minska fattiga barns utsatthet

samt främjat möjligheterna för föräldrar och barn

att tillbringa mer tid tillsammans (yrkande 5).

Motionärerna frågar sig på vilket vis barnen främjas

av att föräldrarna genom maxtaxereformen uppmuntras

att arbeta mer. Motionärerna anför att den

interdepartementala studie som för närvarande pågår

angående maxtaxans följder bör vidgas och specifikt

undersöka huruvida maxtaxan bidragit till att minska

fattiga barns utsatthet samt främjat möjligheterna

för föräldrar och barn att tillbringa mer tid

tillsammans.

I två motioner begärs tillkännagivanden om

införlivandet av barnkonventionen i svensk

lagstiftning och i två begärs att barnkonventionen

skrivs in i svensk lag.

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om införlivandet av

barnkonventionen i svensk lagstiftning (yrkande 2).

Införlivandet måste, enligt motionärerna,

ytterligare harmoniseras, fördjupas och förstärkas.

Ett identiskt yrkande återfinns i motion

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande

2).

I motion 2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) begärs

ett tillkännagivande om att barnkonventionen skall

skrivas in i svensk lag (yrkande 29).

I motion 2003/04:So337 av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

begärs ett liknande tillkännagivande (yrkande 1).

Enligt motionärerna begås varje vecka brott mot FN:s

barnkonvention i Sverige - allra tydligast i

behandlingen av flyktingbarn. Först när

konventionens olika paragrafer får status av svensk

lag menar motionärerna att myndigheternas brott mot

desamma kan beivras. Om det inte görs och brotten

mot konventionen fortsätter bör Sverige lämna

barnkonventionen. Ett tillkännagivande begärs om

detta (yrkande 2).

Tidigare behandling och pågående arbete, m.m.

Regeringen har i två skrivelser till riksdagen, i

september 2000 och i mars 2002, lämnat beskrivningar

av det dittillsvarande barnkonventionsarbetet med

utgångspunkt i 1998 års strategi (skr. 1999/2000:137

respektive skr. 2001/02:166). I den förstnämnda

skrivelsen ges också en omfattande beskrivning av

barns och ungas situation i Sverige. Skrivelserna

har behandlats av socialutskottet i de av riksdagen

godkända betänkandena 2000/01:SoU7 Barn - här och nu

respektive 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med

strategin för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter. I det senare anförde utskottet

bl.a. följande beträffande de allmänna

utgångspunkterna för barnpolitiken:

Barns och ungdomars verklighet förändras hela

tiden i takt med de förändringar som sker i

omvärlden. För att ge barn så goda och trygga

uppväxtförhållanden som möjligt bör samhällets

barnpolitik i så stor utsträckning som möjligt

anpassas till dessa nya förhållanden. Utskottet

vidhåller att det givetvis är en viktig uppgift

för den fortsatta politiken att förbättra för

alla barn. Utskottet delar uppfattningen i motion

So51 att satsningar inom hela det barnpolitiska

området är en god investering även för framtiden.

Utskottet instämmer dock med regeringen att

tyngdpunkten i barnpolitiken även

fortsättningsvis bör ligga i förbättringar för

barnfamiljerna, ökade resurser till skola, vård

och omsorg, uppmärksamhet och stöd för utsatta

barn samt ökade möjligheter för barns och

ungdomars inflytande. /.../

Många barnfamiljer har svårt att få vardagen

att gå ihop ekonomiskt. Ensamföräldrarnas

ekonomiska situation och dess konsekvenser för

barnen är en fråga som enligt skrivelsen blivit

alltmer angelägen för regeringen att belysa.

/.../ Utskottet kan vidare konstatera att ett

antal förändringar har gjorts sedan 1999 för att

förbättra barnfamiljernas ekonomiska situation,

bl.a. höjningarna av barnbidraget och

flerbarnstillägget samt införandet av maxtaxan

inom barnomsorgen (s. 14; res. m, kd, c).

I betänkandet behandlades vidare motionsyrkanden

dels om att ytterligare harmonisera, fördjupa och

förstärka barnkonventionen i svensk lagstiftning,

dels om att inkorporera barnkonventionen i den

svenska lagstiftningen. Utskottet avstyrkte det

förstnämnda yrkandet mot bakgrund av att det väl

rymdes inom den ram som barnkonventionen och den

antagna strategin för konventionens förverkligande

ställer upp. Motionsyrkandet om att inkorporera

barnkonventionen i svensk lagstiftning avstyrktes

med motiveringen att tolkningen av barnkonventionen

bör göras av riksdagen och inte av svenska domstolar

och myndigheter (s. 20 f.; res. c och mp).

Frågan om valfrihet inom barnomsorgen behandlades

senast i det av riksdagen godkända betänkandet

2003/04:UbU6 Valfrihet i skolan (s. 10 f.). I

betänkandet konstaterar utbildningsutskottet att

frågan om valfrihet och mångfald inom barnomsorgen

är aktualiserad hos regeringen genom ett

tillkännagivande från riksdagen. Ställningstagandet

i en reservation om mångfald inom barnomsorgen (m,

fp, kd, c, mp) i betänkande 2002/03:UbU9 Förskolan

hade följande lydelse:

Vi anser att det är viktigt med mångfald och

valfrihet inom barnomsorgen. Det som passar den

ena familjen passar inte den andra. Därför skall

föräldrar ha rätt att fritt välja barnomsorg.

Barnomsorgen måste vara väl utbyggd, med olika

alternativ. Vi är positiva till olika sorters

barnomsorg med olika inriktning, i såväl kommunal

som privat eller kooperativ regi. Valfrihet

innebär också en möjlighet för dem som vill i

större utsträckning vara hemma med sina barn.

Kommunerna måste kunna erbjuda likvärdiga villkor

för alla godkända barnomsorgs- och

förskoleverksamheter. Med en mångfald av

barnomsorgsformer kan olika verksamheter

stimulera varandra och bidra till en utveckling

av hela barnomsorgen.

Efter återförvisning från kammaren (lika röstetal

vid omröstning) och ny utskottsbehandling i

betänkande 2002/03:UbU19 Förskolan (förnyad behand-

ling) biföll riksdagen reservationen i maj 2003.

Beredning av ärendet pågår för närvarande inom

Utbildningsdepartementet. I avvaktan på detta arbete

avslog utbildningsutskottet i betänkandet

2003/04:UbU6 nya motionsyrkanden om valfrihet inom

barnomsorgen.

Skolverket har regeringens uppdrag att under en

femårsperiod administrera och årligen följa upp

bl.a. maxtaxereformen, vilken trädde i kraft den 1

januari 2002. En första delrapport lämnades i

februari 2003 och en andra i april 2004.

Slutrapporten skall avlämnas senast den 1 mars 2007.

Utskottets ställningstagande

Målsättningen med den nationella strategin för att

förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige är att

konventionen och dess intentioner skall finnas med i

allt offentligt beslutsfattande som rör barn.

Utskottet vidhåller att det är utomordentligt

angeläget att barnkonventionen tillämpas och får

genomslag på alla nivåer i samhället och ser därför

positivt på att regeringen nu vidareutvecklar

strategin för konventionens genomförande.

Målet för regeringens barnpolitik är att barn och

unga skall respekteras och ges möjlighet till

utveckling och trygghet samt delaktighet och

inflytande. Barnpolitiken har således

barnkonventionen som utgångspunkt. Utskottet delar

regeringens uppfattning att den generella

välfärdspolitiken är basen för att kunna förverkliga

barnkonventionens intentioner. En grundläggande

målsättning med den generella välfärdspolitiken är

att skapa förutsättningar för jämlika uppväxtvillkor

för alla barn. Välfärdspolitiken rymmer därför

självklart stöd även till de mest utsatta grupperna

- t.ex. familjer med svag ekonomi och barn med

särskilda behov. Det är en prioriterad uppgift att

minska andelen barn som lever i utsatta situationer.

Utskottet kan konstatera att en rad åtgärder har

vidtagits för att på olika sätt stärka skyddet för

dessa barn, såväl genom lagändringar som andra mer

långsiktiga insatser. Utskottet återkommer nedan

till frågor om bl.a. barns hälsa och om utsatta

barn. Med det anförda avstyrks motionerna

2003/04:So11 (m) yrkandena 1 och 2 och 2003/04:So13

(kd) yrkande 2.

I motion 2003/04:So10 (fp) yrkande 1 efterfrågas en redovisning

från regeringen av dels vilka problem som finns,

dels vilka åtgärder som vidtas för bl.a. barn i

utsatta situationer. Såsom framgår ovan avser

regeringen att inom kort lämna en skrivelse till

riksdagen vari redogörs för regeringens mål,

insatser och resultat inom de olika politikområdena

i statsbudgeten för år 2004 såvitt gäller barn och

unga. Utskottet välkomnar denna nya form av

redogörelser på det barnpolitiska området och finner

att motionen därmed i huvudsak får anses

tillgodosedd.

Av artikel 18 i FN:s barnkonvention följer att det

är föräldrarna som har huvudansvaret för ett barns

uppfostran och utveckling. Barnets bästa skall för

dem komma i främsta rummet. För att garantera och

främja barnens rättigheter skall konventionsstaterna

ge lämpligt bistånd till föräldrar och

vårdnadshavare då de fullgör sitt ansvar för barnets

uppfostran. I skrivelsen anför regeringen att

samhällets uppgift är att stödja och komplettera

föräldrarna så att goda och trygga uppväxtvillkor

kan garanteras alla barn. Utskottet instämmer i

detta. Utskottet konstaterar vidare att frågan om

valfrihet och mångfald inom barnomsorgen är under

beredning inom Regeringskansliet efter ett

tillkännagivande från riksdagen förra våren. I den

reservation som vann bifall i riksdagen uttalas att

valfrihet också innebär att kunna välja att i större

utsträckning vara hemma med sina barn. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:So11

(m) yrkande 3 och 2003/04:So13 (kd) yrkande 1.

När det gäller maxtaxereformens effekter,

konstaterar utskottet att Skolverket har regeringens

uppdrag att under en femårsperiod följa upp

reformen. Med hänvisning till detta arbete avstyrks

motion 2003/04:So12 (c) yrkande 5.

Såväl konstitutionsutskottet som socialutskottet har

vid ett flertal tillfällen behandlat motionsyrkanden

om att inkorporera barnkonventionen i svensk

lagstiftning, dvs. att det i författning föreskrivs

att konventionens bestämmelser direkt gäller i

Sverige. Konstitutionsutskottet uttalade i yttrande

1998/99:KU2y att barnkonventionen i stället bör

införlivas i svensk rätt genom transformering, dvs.

genom att konventionen eller delar av den omarbetas

till svensk författningstext. En inkorporering

skulle innebära att tolkningsansvaret läggs på

svenska domstolar och myndigheter.

Konstitutionsutskottet ansåg att tolkningen av

barnkonventionen bör göras av riksdagen för att

rättigheterna i konventionen skall slå igenom på ett

sätt som ger barnen det bästa skyddet.

Socialutskottet delar fortfarande denna bedömning.

Utskottet avstyrker därmed motionerna 2003/04:So337

(mp) yrkandena 1 och 2 samt 2003/04:Sf357 (mp)

yrkande 29.

Motionerna 2002/03:So250 (c) yrkande 2 och

2003/04:So500 (c) yrkande 2 får enligt utskottet

anses tillgodosedda genom den antagna strategin för

barnkonventionens förverkligande. Även dessa

yrkanden avstyrks därmed.

En vidareutveckling av

strategiarbetet för att förverkliga

barnkonventionen

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om en gemensam

värdegrund för alla myndigheter. Utskottet

delar i stort uppfattningen i motionen, men

anser det inte nödvändigt att i lag

fastställa en sådan gemensam värdegrund.

Vidare bör riksdagen avslå tio motioner om

barnkonventionsarbetet på lokal nivå, bl.a.

mot bakgrund av det arbete som pågår för att

genomföra barnkonventionen i kommuner och

landsting. Två motioner om kunskap om

barnkonventionen i högskoleutbildningar och

en motion om barns delaktighet och inflytande

bör också avslås. Enligt utskottet får de

anses i huvudsak tillgodosedda.

Jämför reservationerna 8 (m, fp, kd, c), 9

(v, mp), 10 (kd), 11 (fp) och 12 (kd).

Skrivelsen

Regeringen framhåller i skrivelsen att

Barnombudsmannens fortsatta insatser när det gäller

att driva på genomförandet och bevaka efterlevnaden

av konventionen spelar en nyckelroll i det framtida

arbetet med att genomföra barnkonventionen.

Barnombudsmannen bedöms numera ha goda

förutsättningar att verka för att barns och ungas

rättigheter och intressen respekteras och

tillgodoses, samt att fortsätta driva

utvecklingsarbetet framåt i framför allt

myndigheter, kommuner och landsting.

Myndigheter

När det gäller barnkonventionsarbetet inom

myndigheterna visar Barnombudsmannens enkäter från

1998 och 2001 att ingen myndighet ännu har

systematiserat sitt arbete med barnkonsek-

vensanalyser inför beslut som rör barn. Boverket,

Rikspolisstyrelsen, Migrationsverket och

Riksförsäkringsverket utgör exempel på myndigheter

som arbetar offensivt med att integrera ett

barnperspektiv i sina verksamheter, men enligt

regeringen är det långt kvar tills barnkon-

sekvensanalyser tillämpas systematiskt i

verksamheterna och behovet av utvecklingsarbete är

uppenbart. Sedan den 1 juli 2002 har

Barnombudsmannen enligt lag i uppdrag att driva på

myndigheterna i deras barnkonventionsarbete och att

erbjuda dem stödinsatser m.m. Barnombudsmannens

centrala roll för genomförandearbetet innebär dock

inte något minskat ansvar för andra myndigheter när

det gäller att genomföra och beakta barnkonventionen

inom sina verksamhetsområden.

Regeringen ser det som angeläget att staten

föregår med gott exempel när det gäller att

integrera ett barnperspektiv i det offentliga

beslutsfattandet. I syfte att utveckla och driva på

barnkonventionsarbetet på nationell nivå har det

därför i regleringsbreven för år 2003 till ett fem-

tiotal myndigheter inom såväl rätts- och

exekutionsväsendet, totalförsvaret, som trafik- och

samhällsplaneringen samt inom den sociala omsorgen

och hälso- och sjukvården genom uttalade mål

och/eller återrapporteringskrav eller uppdrag

ställts krav på att beakta och utveckla ett

barnperspektiv i verksamheterna. Återrapportering

kommer huvudsakligen att ske i årsredovisningarna

som inkommer i februari 2004. Mot bakgrund av dessa

redovisningar avser regeringen att under våren 2004

göra uppföljningar av hur arbetet med att integrera

ett barnperspektiv fortskrider inom olika

myndighetssektorer och utifrån dessa överväga vilka

åtgärder som kan behövas för att förbättra såväl

mål- och resultatstyrningen som stödet till

myndigheterna. Regeringen avser i sammanhanget att

påbörja en dialog med företrädare för olika

myndigheter kring vad ett barnperspektiv innebär för

respektive myndighets verksamhet.

Regeringen ser det även som angeläget att

länsstyrelsernas arbete med att integrera ett

barnperspektiv i hela verksamheten, där så är rele-

vant, utvecklas. Regeringen har därför i

regleringsbrevet för år 2004 uppdragit åt

länsstyrelserna att genomföra en kartläggning av i

vilken omfattning deras verksamhet rör barn och

redovisa de åtgärder som behövs för att utveckla och

förbättra barnperspektivet i verksamheten. I syfte

att påbörja arbetet med att utveckla och stärka

länsstyrelsernas roll i genomförandet av

barnkonventionen avser regeringen vidare att under

våren 2004 inbjuda företrädare för länsstyrelserna

till en dialog.

Kommunal nivå

Mot bakgrund av att många av de viktigaste

verksamheterna som rör barn och unga huvudsakligen

är ett kommunalt och landstingskommunalt ansvar är

det i första hand på lokal nivå förändringarna måste

ske om man vill ha in ett tydligare barnperspektiv i

den offentliga beslutsprocessen och i de

verksamheter som kommer i kontakt med barn och unga.

Barnombudsmannen har genomfört fyra enkäter riktade

till kommunerna under åren 1995-2001 och två enkäter

har skickats till landstingen åren 1998 och 2001.

Utifrån svaren i enkätundersökningarna kan man bl.a.

dra slutsatsen att landstingen behöver utveckla mål

och metoder som tydliggör barnperspektivet i

beslutsprocesser och att kommunerna behöver utveckla

metoder för uppföljning och utvärdering. Former för

inflytande och delaktighet som ger samtliga

åldersgrupper möjlighet att komma till tals behöver

utvecklas i såväl kommuner som landsting. En utökad

samverkan är också nödvändig för att förverkliga

barnkonventionen.

Majoriteten bland kommunerna och landstingen

efterlyser också fortsatt stöd för att påbörja eller

utveckla barnkonventionsarbetet, främst genom

information om framgångsrika metoder för att

förverkliga barnkonventionen i verksamheterna,

konkreta tips kring utbildningsinsatser samt

erfarenhets- och idéutbyte mellan andra kommuner och

landsting.

Barnombudsmannen fick i februari 2002 i uppdrag av

regeringen att utarbeta modeller för

barnombud/lokala företrädare för barn och unga.

Uppdraget redovisades till regeringen i augusti 2003

(dnr S2003/6901/ST). Barnombudsmannen presenterar i

rapporten ett antal riktlinjer och modeller för ett

framgångsrikt arbete som lokal företrädare för barn

och unga. Barnombudsmannen riktar också ett antal

förslag till regeringen med innebörden att de lokala

huvudmännen skall uppmanas att inrätta lokala barn-

och ungdomsombud, mål och tidplaner för detta arbete

samt ett antal författningsförslag som enligt

ombudsmannen behövs för att underlätta det lokala

ombudets arbete.

Regeringen instämmer i Barnombudsmannens

konstaterande att inrättandet av en lokal företrä-

dare kanske inte är den enda lösningen för varje

kommun och landsting. Utgångspunkten måste vara vad

den egna organisationen och vad barn och unga i den

egna kommunen och landstinget behöver. Lokala

företrädare som arbetar direkt med barn och unga kan

vara lösningen för en kommun, medan en annan kommun

eller ett landsting kan ha ett större behov av en

s.k. strategisk motorfunktion som driver på

utvecklingen av ett tydligt barnperspektiv inom den

egna förvaltningen och verksamheten, men som kanske

inte har direktkontakt med barn och unga. Mot

bakgrund av att utvecklingen måste ske utifrån

lokala önskemål och behov är regeringen i nuläget

inte beredd att uppmana de kommunala och landstings-

kommunala huvudmännen att inrätta lokala företrädare

för barn och unga. Däremot poängteras vikten av att

erbjuda kommunerna stödinsatser i form av

välfungerande modeller och arbetssätt. Regeringen

avser därför att uppdra åt Barnombudsmannen att

anordna ett antal regionala konferenser för att

uppmuntra till och sprida framgångsrika arbetssätt i

det lokala barnkonventionsarbetet.

Regeringen avser även att noga följa vilka

effekter Barnombudsmannens förtydligade mandat och

befogenheter har för utvecklingen av

barnkonventionsarbetet i kommuner och landsting.

Högskoleutbildningar

Högskoleverket har haft i uppdrag att stimulera

lärosätena att inordna barnkonventionen i

utbildningar för yrkesgrupper som kommer att arbeta

med barn. Uppdraget redovisades i juni 2003. I

redovisningen anför Högskoleverket bl.a. att det

behövs ytterligare åtgärder som signalerar

regeringens vilja med barnkonventionen i högskolan

och att regeringen bör överväga att genomföra en

revidering av examensmålen för att ge FN:s

barnkonvention en starkare ställning inom den högre

utbildningen.

Regeringen avser att följa upp lärosätenas arbete

med barnkonventionen. I universitetens och

högskolornas regleringsbrev för 2004 ställs därför

krav på återrapportering av lärosätenas insatser för

att införliva kunskap om barnkonventionen i olika

utbildningar som bedöms som betydelsefulla. Vidare

avser regeringen att under 2004 genomföra regionala

konferenser i syfte att inspirera och lyfta fram

goda exempel på det arbete som görs på detta område.

Inflytande och delaktighet

Boverket har tillsammans med Vägverket,

Barnombudsmannen, Ungdomsstyrelsen och Svenska

Kommunförbundet haft ett uppdrag att utveckla

formerna för barns och ungas delaktighet och

inflytande i samhälls- och trafikplaneringen.

Uppdraget redovisades våren 2000 i skriften Unga är

också medborgare. I rapporten lämnades ett antal

förslag, bl.a. om en ändring i plan- och bygglagen,

om kommunförsök i tio kommuner, om uppdrag till

Boverket att utforma en rådgivande skrift vad gäller

inflytande för barn och unga samt om barnperspektiv

i utbildningar för planerare och

lärare/förskollärare.

Regeringen avser att bjuda in Boverket, Svenska

Kommunförbundet, Barnombudsmannen och

Ungdomsstyrelsen till en diskussion om

förutsättningarna att starta kommunförsök enligt

förslaget. I samband därmed kommer också frågan om

en rådgivande skrift riktad till kommunernas

planerare m.m. att diskuteras.

I skrivelsen redogörs bl.a. för de ungdomsråd och

andra former av inflytandeforum för unga som

inrättats i vissa kommuner i syfte att skapa

möjligheter till kontinuerlig dialog mellan

ungdomarna och kommunpolitikerna. Regeringen har för

avsikt att bjuda in Barnombudsmannen,

Ungdomsstyrelsen och Svenska Kommunförbundet till en

diskussion om hur barns och ungas möjligheter till

inflytande och delaktighet i kommunernas

verksamheter och beslutsfattande kan

vidareutvecklas. Regeringen avser även att

vidareutveckla formerna för kontakterna och dialogen

med barnministerns referensgrupp. Syftet med gruppen

är att den skall utgöra ett forum för ministern och

för tjänstemännen att ta upp och diskutera utvalda

och specifika frågor som berör barn och unga.

I skrivelsen anförs vidare att den lagstiftning

som reglerar olika beslut och processer som rör barn

och unga måste kompletteras med kunskap och

metodutveckling för dem som har att tillämpa

lagarna. Som exempel på detta nämns Domstolsverkets

uppdrag att i fortbildningen av domare se till att

det finns ett barnperspektiv samt Socialstyrelsens

metodutvecklingsarbete, Barnets Behov i Centrum

(BBIC), för att underlätta för socialsekreterare att

på ett mer metodiskt sätt involvera barn i

utrednings- och uppföljningsarbetet inom

socialtjänsten. Inom kort kommer Socialstyrelsen

också att ge ut en bok med titeln Att samtala med

barn, som i första hand riktar sig till

socialtjänstens personal. Boken skall bidra till att

underlätta samtal med barn i samband med

socialtjänstens utredande, behandlande och

uppföljande arbete.

Även Migrationsverket har, tillsammans med

Barnombudsmannen, bedrivit en utbildning i att

samtala med barn i asylprocessen. Detta arbete skall

fortsätta och utvidgas med målsättningen att det

före den 1 juli 2005, vid samtliga enheter där

Migrationsverket utreder asylärenden som omfattar

barn, skall finnas handläggare med särskild

kompetens att utreda barn.

Regeringen avser att noga följa utvecklingen på

detta område, då man menar att det uppenbarligen

finns ett behov av kunskap och metodutveckling,

vilket behöver stödjas.

Motioner

En motion rör strategiarbetet på myndighetsnivå.

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om en gemensam

värdegrund för alla myndigheter (yrkande 6). För det

offentliga skolväsendet finns i dag en värdegrund

inskriven i skollagen som bl.a. innebär att barnens

utveckling till ansvarskännande människor och

samhällsmedlemmar skall främjas. Motsvarande

formuleringar saknas i t.ex. socialtjänstlagen och

polislagen. Motionärerna anför att eftersom fler

offentliga institutioner har kontakt med ungdomar är

det viktigt att alla ger tydliga besked om vilka

normer som gäller för umgänget i samhället. Det bör

ske genom en kortfattad gemensam värdegrund för

samtliga myndigheter. Denna bör handla om respekten

för andra människors liv, deras egendom och deras

integritet. En sådan värdegrund skulle vara ett bra

komplement till arbetet med att integrera

barnkonventionen och samtidigt markera att barn och

ungdomar själva måste bibringas en känsla av ansvar

för sitt sätt att agera och behandla andra.

Åtta motioner rör strategiarbetet på den kommunala

nivån.

I motion 2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om behovet av en mer

konkret strategi för att möjliggöra kommunsektorns

genomförande av barnkonventionen (yrkande 3).

Förslaget gällande anordnande av regionala

konferenser i Barnombudsmannens regi är lovvärt, men

är enligt motionärerna inte tillräckligt.

I motion 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd) begärs att regeringen lägger fram ett förslag

till strategi för att få kommuner och landsting att

beakta barnkonventionen i all verksamhet som berör

barn (yrkande 1).

Ett liknande yrkande återfinns i motion

2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd)

(yrkande 1).

I motion 2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att FN:s

barnkonvention skall tillämpas i alla beslut inom

socialtjänsten där barn finns med (yrkande 2).

Enligt motionärerna finns det brister i nästan 80 %

av socialförvaltningens beslut om socialbidrag,

vilket bl.a. kan resultera i att barnfamiljer

felaktigt blir utan eller får för lågt socialbidrag.

Landets kommuner har, anför motionärerna, ett stort

ansvar att omedelbart se till att socialtjänsten

följer FN:s barnkonvention och undantagslöst

tillämpar principen om barnets bästa.

I motion 2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om att Barnombudsmannen

årligen aktivt bör följa upp genomslaget av FN:s

barnkonvention i beslut inom socialtjänsten

(yrkande 3).

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs ett tillkännagivande om att åtgärder för

att säkerställa att barnkonventionen implementeras i

den kommunala sektorn bör utformas med respekt för

det kommunala självstyret (yrkande 11). Motionärerna

anser att staten bör stödja kommunerna t.ex. genom

att skapa strukturer för informationsspridning och

kunskapsutveckling. Exakt hur kommunerna bygger upp

mekanismer för att säkerställa implementeringen av

konventionen bör dock, enligt motionärerna, inte

regleras i detalj.

I motion 2003/04:So535 av Kerstin Engle och Anita

Jönsson (s) begärs tillkännagivanden om att kravet

på kommunernas redovisning för hur man lever upp

till barnkonventionen bör uppmärksammas (yrkande 1)

samt om att låta se över hur barnperspektivet kan

förstärkas vid allt beslutsfattande i kommuner,

landsting och riksdag samt hos myndigheter (yrkande

2).

I motion 2003/04:So603 av Rezene Tesfazion och

Tone Tingsgård (s) begärs ett tillkännagivande om

att alla kommuner och landsting skall få hjälp att

utarbeta riktlinjer för hur FN:s barnkonvention

skall omsättas i praktiken och hur den skall

tillämpas.

Två motioner rör regionala/kommunala barnombud.

I motion 2003/04:So368 av Solveig Hellquist (fp)

begärs ett tillkännagivande om att inrätta tjänster

som barnombud i regionerna och/eller kommunerna.

Dessa bör ha likartade uppgifter som den nationella

Barnombudsmannen. De skall företräda alla barn och

ungdomar och får, enligt motionären, gärna lyfta

fram goda exempel och utvecklingsfrämjande

aktiviteter.

I motion 2003/04:So435 av Åsa Lindestam och Per-

Olof Svensson (s) begärs ett tillkännagivande om att

undersöka möjligheterna att inrätta regionala

barnombudsmän. Dessa skulle ytterligare hjälpa barn

att bli hörda och sedda och få sina rättigheter

bevakade. De skulle också kunna bli ett stöd för

kommuner och landsting i deras arbete för barns och

ungas bästa.

Två motioner rör högskoleutbildningar.

I motion 2003/04:So613 av Monica Green m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om vikten av att FN:s

barnkonvention implementeras i hela samhället. För

att Sverige skall leva upp till intentionerna i FN:s

barnkonvention behövs, enligt motionärerna, kunskap

om barnkonventionen som en obligatorisk del i

utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i

kontakt med barn. Även barn måste få kunskap om sina

rättigheter, och därför bör undervisning i

barnkonventionen skrivas in i läroplanerna.

I motion 2002/03:So388 av Monica Green m.fl. (s)

begärs ett identiskt tillkännagivande.

En motion rör barns inflytande och delaktighet.

I motion 2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om ett barnperspektiv,

dvs. att alltid sätta barnen först (yrkande 2). Det

innebär bl.a. att lyssna på barnet med respekt och

att våga använda dess idéer när samhället utformas.

Gällande ordning och tidigare behandling m.m.

Enligt 2 § lagen (1993:335) om Barnombudsman skall

Barnombudsmannen driva på genomförandet och bevaka

efterlevnaden av barnkonventionen. Av 5 § samma

lag följer att förvaltningsmyndigheter, kommuner och

landsting på Barnombudsmannens uppmaning skall lämna

uppgifter till ombudsmannen om vilka åtgärder som

vidtagits för att i den egna verksamheten genomföra

barns och ungas rättigheter enligt barnkonventionen.

De är också skyldiga att på ombudsmannens uppmaning

komma till överläggningar med denne.

I det av riksdagen godkända betänkandet

2001/02:SoU17 En förstärkt barnombudsman ansåg

utskottet bl.a. att Barnombudsmannen skall vara

pådrivande gentemot myndigheter, kommuner och

landsting när det gäller genomförandet av

barnkonventionen i alla delar av samhället.

Utskottet ställde sig därför bakom regeringens

förslag att lagfästa den pådrivande roll som

Barnombudsmannen har haft genom strategiuppdraget

(s. 9). Som nämnts ovan trädde lagändringarna i

kraft den 1 juli 2002.

I betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet

med strategin för att förverkliga FN:s konvention om

barns rättigheter behandlade utskottet olika

motioner om genomförandet av barnkonventionen i

Sverige. Utskottet vidhöll sin tidigare redovisade

inställning att det är utomordentligt angeläget att

barnkonventionen tillämpas och får genomslag på alla

nivåer i samhället. Förverkligandet av

barnkonventionen är en långsiktig och ständigt

pågående process som måste hållas levande. Utskottet

kunde konstatera att arbetet hade rönt stor framgång

på flera områden. Vidare vidhöll utskottet bl.a. att

det finns anledning att anta att barnkonventionen

alltmer kommer att genomsyra allt arbete hos

myndigheter, kommuner och landsting som direkt eller

indirekt rör barn. Några tillkännagivanden med

anledning av motionerna kunde enligt utskottets

mening därför inte anses erforderliga. Motionerna

avstyrktes (s. 20; res. c, fp).

I samma betänkande behandlades även ett

motionsyrkande om barnens rätt och möjligheter att

komma till tals och myndigheters ansvar för att

detta fullföljs. Utskottet konstaterade att barns

rätt att få komma till tals är en av de

grundläggande principerna i barnkonventionen och att

det ingår som en prioriterad fråga i regeringens

barnpolitik att öka möjligheterna för barns och

ungdomars inflytande. Enligt utskottets mening kunde

motionsyrkandet därför anses i huvudsak tillgodosett

(s. 47).

Länsstyrelserna har sedan lagändringarna om barnets

bästa i socialtjänstlagen trädde i kraft år 1998

haft i uppdrag genom regleringsbrev att följa och

redovisa hur barnperspektivet har fått genomslag i

socialtjänstens verksamhet.

Utskottets ställningstagande

Utskottet ser positivt på det fortsatta arbetet med

att driva på arbetet med barnkonventionen på

myndighetsnivå. Barnombudsmannens insatser härvidlag

bör särskilt uppmärksammas. Utskottet delar

regeringens uppfattning att staten bör föregå med

gott exempel när det gäller att integrera ett

barnperspektiv i det offentliga beslutsfattandet och

välkomnar därför den uppföljning på området som

aviseras i skrivelsen.

I artikel 6 i barnkonventionen fastställs en av de

grundläggande principerna i konventionen, nämligen

barns rätt till liv och utveckling. Enligt FN-

kommittén för barnets rättigheter avses med

utveckling både fysisk, psykisk, andlig, moralisk,

psykologisk och social utveckling. Barn har rätt att

få ta ansvar och att få lära sig att sätta gränser

för sitt handlande. Utskottet delar självfallet

uppfattningen i motion 2003/04:So12 (c) yrkande 6

vad gäller det angelägna i att främja barns

utveckling till ansvarskännande människor och

samhällsmedborgare. Utskottet anser det dock inte

nödvändigt att i lag fastställa en sådan gemensam

värdegrund för samtliga myndigheter som förespråkas

i motionen. Motionen bör enligt utskottets mening

avslås.

De viktigaste besluten som rör barn och ungdomar fattas på

lokal nivå. Möjligheten att förverkliga

barnkonventionen i Sverige är därför i hög grad

beroende av kommuners och landstings arbete för att

leva upp till konventionens krav. Utskottet delar

regeringens bedömning att Barnombudsmannen spelar en

nyckelroll i arbetet med att driva på genomförandet

och bevaka efterlevnaden av konventionen på den

lokala nivån, inte minst sedan myndighetens mandat

förtydligades 2002. Barnombudsmannen har också

tillförts ökade resurser. Som framgår av skrivelsen

återstår mycket att göra för att barnperspektivet

skall bli en naturlig del av det lokala

beslutsfattandet och i de lokala verksamheterna.

Utskottet välkomnar därför de regionala konferenser

som Barnombudsmannen kommer att anordna i syfte att

uppmuntra till och sprida framgångsrika arbetssätt i

det lokala barnkonventionsarbetet. Utskottet

konstaterar vidare med tillfredsställelse att

regeringen har för avsikt att noga följa vilka

effekter Barnombudsmannens förtydligade mandat och

befogenheter har för utvecklingen av

barnkonventionsarbetet i kommuner och landsting. När

det särskilt gäller frågan om att tillämpa

barnkonventionen i beslut inom socialtjänsten kan

tilläggas att länsstyrelserna har i uppdrag att inom

ramen för sin sociala tillsynsverksamhet följa och

redovisa hur barnperspektivet fått genomslag inom

socialtjänsten. Mot bakgrund av vad som anförts får

motionerna 2002/03:So399 (v) yrkande 3,

2002/03:Ju361 (kd) yrkande 1, 2003/04:

So13 (kd) yrkande 3, 2003/04:So417 (v) yrkande 2,

2003/04:So535 (s) yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603

(s) samt 2003/04:Ju451 (kd) yrkande 1 i huvudsak

anses tillgodosedda.

I skrivelsen betonas att statens roll bör vara att

stödja kommunerna i deras arbete och inte att i

detalj reglera implementeringen. Utskottet delar

denna uppfattning. Motion 2003/04:So12 (c) yrkande

11 får enligt utskottets mening anses tillgodosedd.

När det gäller frågan om kommunala eller regionala

barnombud instämmer utskottet i regeringens och

Barnombudsmannens konstaterande att inrättandet av

lokala företrädare kan vara en bra lösning i en

kommun eller ett landsting, medan andra kommuner och

landsting kan ha ett större behov av en annan

lösning. Utskottet delar således uppfattningen att

det bör vara en fråga för de kommunala och

landstingskommunala huvudmännen huruvida lokala

företrädare för barn och unga skall inrättas.

Statens roll i utvecklingsarbetet bör, som framgår

ovan, i stället inriktas på olika stödinsatser för

de lokala huvudmännen. Motion 2003/04:So368 (fp) och

2003/04:So435 (s) avstyrks därmed.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna

2002/03:So388 (s) och 2003/04:So613 (s) att kunskap

om barnkonventionen bör vara en obligatorisk del i

utbildningar för alla yrkesgrupper som kommer i

kontakt med barn. Utskottet kan konstatera att

regeringen i universitetens och högskolornas

regleringsbrev för 2004 ställt krav på

återrapportering av lärosätenas insatser för att

införliva kunskap om barnkonventionen i utbildningar

som i sammanhanget bedöms som betydelsefulla.

Motionerna får därmed anses i huvudsak

tillgodosedda.

Att inta ett barnperspektiv, dvs. att förmå att se

saker ur barnets synvinkel, i alla de beslut och

andra åtgärder som rör barn är det grundläggande

syftet med barnkonventionen. Vidare är en av

hörnpelarna i denna konvention barns och ungas rätt

till delaktighet och inflytande. I skrivelsen

konstateras att det återstår en del att göra både

när det gäller det enskilda barnets rätt att bli

hört och respekterat och när det gäller den

kollektiva rätten till inflytande. Utskottet delar

därför regeringens uppfattning att det är viktigt

att följa utvecklingen inom detta område och

välkomnar regeringens avsikt att med berörda parter

diskutera hur inflytande och delaktighet för barn

och unga i kommunernas verksamheter och

beslutsfattande kan vidareutvecklas. Utskottet kan

även konstatera att Barnombudsmannen i sin

årsrapport 2004, Älskar, älskar inte, föreslår att

regeringen tillsätter en barnpolitisk maktutredning.

Enligt utskottets mening får motion 2002/03:Sf380

(kd) yrkande 2 anses i huvudsak tillgodosedd.

Utvecklingsområdet forskning och

statistik m.m.

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå en motion om

barnstatistik med hänsyn till de satsningar

som görs på området samt till regeringens

planer på att utveckla denna statistik.

Utskottet bör även avslå två motioner om ett

barnrättscentrum. Den ena får enligt

utskottet anses tillgodosedd, medan den andra

bör avslås i avvaktan på den kommande

förstudien om att inrätta ett kunskapscentrum

för barnkonventionsrelaterade frågor.

Skrivelsen

Regeringen anför i skrivelsen att man i arbetet med

att genomföra FN:s barnkonvention och för att

förbättra barns och ungas situation behöver kunskap.

Det gäller både statistiska kunskaper som underlag

för beslut på övergripande nivå och mer kvalitativa

kunskaper som underlag för arbete med enskilda barn

eller barn i grupp.

Inom många områden finns det, menar regeringen,

ett omfattande kunskapsmaterial om barn och unga,

men det finns också områden med tydliga

kunskapsluckor. Det gäller t.ex. kunskaper om

gränsöverskridande barnfrågor, exempelvis hur

flickors och pojkars skolprestationer påverkas av

sociala problem i hemmet eller hur

familjesituationen påverkas av skolrelaterade

problem. Ett annat område där ytterligare kunskaper

behövs är hur familjerelaterade problem påverkar

flickors och pojkars välbefinnande. Det gäller

exempelvis våld i hemmet, begränsade ekonomiska

resurser i hushållet eller separationer mellan

föräldrarna.

Vidare finns ett behov av studier och kunskap som

ger en helhetsbild av barns och ungas

levnadsförhållanden och välfärd och hur denna

utvecklas över tid. När det gäller vuxna personer

finns en lång tradition av sådana studier, t.ex.

Statistiska centralbyråns (SCB) årliga

undersökningar av levnadsförhållanden (ULF) och

levnadsnivåundersökningarna (LNU). Sedan år 2000 har

även statistik om barn i åldrarna 10-18 år samlats

in (Barn-ULF och Barn-LNU). För år 2004 har

regeringen beslutat att anvisa 1,1 miljoner kronor

till SCB för genomförande av Barn-ULF. Regeringens

avsikt är att SCB:s årliga undersökningar av

levnadsförhållanden även fortsättningsvis skall

omfatta åldersgruppen 10-18 år. Med varje ny Barn-

ULF skapas det förutsättningar för en tidsserie om

barns och ungas levnadsförhållanden. Samtidigt ges

det möjligheter att slå ihop fler årgångar i syfte

att få mer tillförlitliga studier om mindre gruppers

(t.ex. barn till invandrade föräldrar och barn till

ensamstående föräldrar som är i viss ålder)

levnadsförhållanden.

Som ett led i att ytterligare utveckla

barnstatistiken gav regeringen år 2001 Statistiska

centralbyrån i uppdrag att undersöka möjligheterna

att bygga upp ett longitudinellt register avseende

barn. SCB lämnade i februari 2003 en rapport till

regeringen som innehöll ett förslag till innehåll i

ett sådant register samt hur det skulle kunna byggas

upp. En longitudinell ansats innebär att individer

följs över tid, vilket ger information om hur

förhållanden utvecklas för en och samma individ samt

möjligheter att studera dessa mot bakgrund av

tidigare livserfarenheter. Det longitudinella

registret skulle vara avsett att användas som

underlag för statistik och forskning.

I en till regeringen i juni 2003 avlämnad rapport

föreslår SCB en utbyggnad av SCB:s årliga statistik

om barn och deras familjer med mått på barns hälsa.

Målsättningen med statistiken skulle vara en

regelbunden presentation av enkla hälsomått mot

social bakgrund avsedda att ge en översiktlig bild

av hälsoutvecklingen bland barn. I skrivelsen nämns

vidare att det vid Socialstyrelsens epidemiologiska

centrum (EpC) pågår ett arbete för att utveckla en

modell för att återkommande kunna mäta barns och

ungas psykiska hälsa.

Behovet av att samla och sprida kunskap om

barnkonventionen och barnets rättigheter har

uppmärksammats från flera håll. Regeringen delar

uppfattningen att det behövs någon form av institut

eller centrumbildning som har en samlad bild av

barnkonventionsrelaterade frågor, kunskap om

högskoleutbildningar, forskningsprojekt och

forskningsresultat, och som även kan förmedla

fortbildning och kompetensutveckling till

beslutsfattare och anställda inom kommuner, lands-

ting, statliga myndigheter m.fl. Ett sådant centrum

skulle också kunna utgöra ett forum för

erfarenhetsutbyte mellan t.ex. kommuner. Regeringen

avser därför att göra en förstudie av möjligheterna

och intresset att inrätta ett kunskapscentrum för

barnkonventionsrelaterade frågor.

Regeringen anför att Barnombudsmannens kunskaper

och erfarenheter är av stor betydelse i detta

sammanhang och att Barnombudsmannens roll vid ett

sådant centrum är en fråga som behöver ägnas

särskild uppmärksamhet. Vidare bör centrumet ha en

koppling till och samverka med de olika juridiska

institutionerna och andra institutioner som arbetar

med barnkonventionsanknutna frågor, såsom t.ex.

Unicefs forskningsinstitut i Florens. Regeringen

betonar dock att ett sådant skissat centrum inte

skall ha inriktningen på frågeställningar kring barn

i utsatta situationer och att det inte heller är

fråga om att skapa en ny myndighet.

Motioner

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om statistik om barns

och ungdomars hälsotillstånd (yrkande 3). För att få

en bättre bild av ungdomars psykiska och fysiska

hälsotillstånd anser motionärerna att

skolhälsovården bör kunna användas som resurs.

Skolhälsovårdens verksamhet och insatser bör

rapporteras och läggas till grund för

statistikserier avseende barns och ungdomars

hälsotillstånd. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om att det i skrivelsen föreslagna

nationella kompetenscentret bör få i uppdrag att

undersöka och sprida kunskap om framgångsrik

familje- och föräldrastödsverksamhet, särskilt med

avseende på ensamstående föräldrar (yrkande 4).

Motionärerna anför att ingen faktor är av större

betydelse för barns och ungdomars uppväxt,

livskvalitet och framtidsutsikter än föräldrarnas

insikt om och förmåga att ta sitt ansvar som

föräldrar. Den kommunala familjerådgivningen,

föräldragrupper och andra former av föräldrastöd kan

spela en viktig roll för att ge föräldrar möjlighet

att utbyta erfarenheter, och i förlängningen kan

kvaliteten i föräldraskapet öka.

I motion 2003/04:So457 av Ingela Thalén (s) begärs

ett tillkännagivande om etablering och finansiering

av ett nationellt barnrättscenter. Regeringen bör få

i uppdrag att lägga fram förslag om hur finansiering

och etablering av verksamheten inom centret kan ske.

Centret föreslås arbeta med kompetens- och

metodutveckling rörande barns rättigheter,

barnkonventionen och barns livsvillkor i allmänhet.

Aktuellt

Barnombudsmannen skall enligt 3 § 3 lagen (1993:335)

om Barnombudsman samla kunskap och sammanställa

statistik om barns och ungas levnadsvillkor. Sedan

1995 sammanställer Barnombudsmannen statistik i

samarbete med Statistiska centralbyrån. Statistiken

presenteras i den gemensamma publikationen Upp till

18. Den finns hittills i tre utgåvor - 1995, 1998

och 2001. Nästa utgåva i serien kommer att ges ut

under 2004. Statistiken omfattar bl.a. barnomsorg

och skola, hälsa och livsstilar, sjukdomar och

skador samt barn som far illa.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar regeringens åsikt att kunskap om

barns situation är av avgörande betydelse i arbetet

med att förverkliga FN:s barnkonvention i Sverige

och ser därför mycket positivt på regeringens avsikt

att utveckla barnstatistiken. Statistik om barns

hälsa är ett prioriterat område. Statistiska

centralbyrån lämnade i somras förslag till utbyggnad

av SCB:s årliga statistik om barn och deras familjer

när det gäller barns hälsa. Av rapporten framgår att

planer finns på att dataregistrera bl.a.

skolhälsovårdens journaler, vilket skulle öppna

möjligheter för ny statistik. Motion 2003/04:So12

(c) yrkande 3 får med hänsyn härtill och mot

bakgrund av de satsningar som i övrigt görs på

statistikområdet anses i huvudsak tillgodosedd.

Utskottet välkomnar den i skrivelsen aviserade

förstudien när det gäller möjligheterna och

intresset att inrätta ett kunskapscentrum för

barnkonventionsrelaterade frågor. Liksom regeringen

anser utskottet att man särskilt bör uppmärksamma

Barnombudsmannens roll vid ett sådant centrum.

Motion 2003/04:So12 (c) yrkande 4 bör avslås i

avvaktan på resultatet av förstudien, medan motion

2003/04:So457 (s) får anses tillgodosedd.

Regeringens skrivelse

Utskottet anser inte att skrivelsen bör föranleda

någon åtgärd från riksdagens sida.

Övriga motioner om barnfrågor

Barn och deras familjer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om

familjerådgivning, föräldrautbildning, stöd i

föräldraskapet och familjecentraler.

Utskottet anser att resultatet av pågående

arbete inom Socialstyrelsen, Statens

folkhälsoinstitut samt kommuner och landsting

bör avvaktas. Riksdagen bör vidare avslå

motioner om stöd till ensamstående föräldrar

samt om forskning kring separationer.

Jämför reservationerna 13 (kd), 14 (m, fp,

c), 15 (mp), 16 (kd), 17 (kd) och 18 (kd).

Motioner

Tio motioner berör familjerådgivning, föräldrastöd

m.m.

I motion 2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att stärka

familjerådgivningen (yrkande 8). Enligt motionärerna

finns många goda uppslag i Föräldrastödsutredningens

betänkande SOU 1997:161.

Även i motion 2002/03:L316 av Yvonne Andersson

m.fl. (kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av

att förstärka familjerådgivningen (yrkande 4).

I motion 2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om familjerådgivning och

föräldrautbildning (yrkande 23). Motionärerna vill

ha en väl utbyggd och kostnadsfri familjerådgivning

som även bör ha resurser att erbjuda

rådgivningssamtal i förebyggande syfte, inte bara i

krissituationer. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om att regeringen bör initiera

försöksverksamhet med stödprogram för pappor

(yrkande 27). Stödprogrammet skulle hjälpa pappor

att bibehålla kontakten med sina barn efter en

skilsmässa och skulle kunna organiseras via

familjecentrum eller socialtjänsten.

I motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl.

(kd) (yrkande 30 och yrkande 32) begärs identiska

tillkännagivanden.

I motion 2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i

föräldraskapet (yrkande 7). I denna motion begärs

även ett tillkännagivande om familjerådgivning,

föräldrautbildning och familjecentraler (yrkande 9).

Motionärerna framhåller vikten av kompetent och

kostnadsfri familjerådgivning och anser att par som

skall gifta sig eller flytta ihop bör erbjudas

föräldrautbildning. Familjecentralerna organiseras

utifrån lokala förutsättningar och behov och utgör,

enligt motionärerna, en viktig förebyggande och

stödjande verksamhet i kommunen.

Även i motion 2003/04:So239 av Torsten Lindström

(kd) begärs ett tillkännagivande om att stimulera

uppbyggnaden av familjecentraler. Enligt motionären

bör staten avsätta medel för att uppmuntra kommuners

och landstings samverkan med familjecentraler.

I motion 2003/04:So499 av Mikael Oscarsson och Dan

Kihlström (kd) begärs ett tillkännagivande om att

anta ett handlingsprogram för hur familjen skall

stödjas i Sverige (yrkande 1). Motionärerna hänvisar

till ett program som den brittiska labourregeringen

har formulerat och som bl.a. innebär att alla

familjer skall ha tillgång till familjerådgivning,

att äktenskapen skall stärkas och att allvarliga

familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.

Ett identiskt yrkande återfinns i motion

2002/03:So453 av Mikael Oscarsson (kd) (yrkande 1).

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om en strategi för att

stödja kommunerna med kompetens kring

föräldragruppskonceptet (yrkande 8). Föräldragrupper

har i flera fall visat sig ha positiva effekter på

kunskapsnivån, de sociala nätverken runt

föräldraskapet, familjesammanhållningen och inte

minst pappornas delaktighet i föräldraskapet.

I motion 2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om barnens rätt till en

trygg uppväxt (yrkande 2). Motionärerna anför att

familjepolitiken skall underlätta föräldrarollen.

Samhället måste ha förtroende för familjen samtidigt

som det skall finnas ett stöd till dem vid olika

skeenden och kriser.

I motion 2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av

föräldra- och pappautbildningar (yrkande 7). I syfte

att förebygga kriser och separationer bör

kommunerna, MVC, BVC eller andra anordna

föräldrautbildningar och framför allt

pappautbildningar för att bättre förbereda de

blivande föräldrarna på barnets ankomst och de

förändringar som ett barn innebär.

Två motioner berör andra frågor om stöd till

föräldrar.

I motion 2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om nätverksstöd för

ensamstående föräldrar (yrkande 1). Motionärerna

anser att samhället bör kunna erbjuda nätverksstöd

genom en stödperson eller stödfamilj. Jourhavande

dagmamma/dagpappa eller barnvakt eller någon form av

nätverksgrupper i bostadsområdet är förslag på

tänkbara lösningar.

Ett identiskt yrkande återfinns i motion

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd) (yrkande

1).

Två motioner rör forskning kring separationer.

I motion 2003/04:So286 av Tuve Skånberg (kd) begärs

ett tillkännagivande om att tillsätta en utredning

om forskningen kring separationer. Utredningen bör

sammanställa aktuella forskningsrön om

separationernas stora mänskliga och ekonomiska

kostnader samt utvärdera metoder och insatser för

att minska antalet separationer.

Ett identiskt yrkande återfinns i motion

2002/03:So249 av Tuve Skånberg (kd).

Tidigare behandling och pågående arbete

I betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet

med strategin för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter behandlades motionsyrkanden om

familjerådgivning och stöd till föräldrar, liksom om

forskning kring separationer. Utskottet delade

motionärernas uppfattning att familjen och familjens

förhållanden är av grundläggande betydelse för

barnens välfärd samt att det därför är mycket

angeläget att ge barn goda uppväxtvillkor och

föräldrar stöd i deras fostrarroll. Utskottet

betonade även vikten av att det inom mödra- och

barnhälsovården finns utrymme för ett förebyggande

arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge

samt för ett riktat stöd till de föräldrar som

behöver extra tid, omtanke och råd. Mot bakgrund av

pågående arbete inom bl.a. Statens folkhälsoinstitut

avstyrktes samtliga yrkanden (s. 26; res. m, kd).

I proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i

utsatta situationer m.m. nämner regeringen bl.a. de

allt vanligare familjecentralerna som ett gott

exempel på samverkan mellan mödra- och

barnavårdscentraler, socialtjänst, öppen förskola

och andra intressenter. Enligt propositionen har

Statens folkhälsoinstitut utvärderat verksamheterna

med familjecentraler (Familjecentraler, 14/2000) och

funnit att modellen är framgångsrik såväl ur ett

brukarperspektiv som ur ett samverkansperspektiv. I

det av riksdagen godkända betänkandet 2002/03:SoU15

Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.

anförde utskottet att det delar regeringens

uppfattning att familjecentralerna är en angelägen

verksamhet men att det utgår från att kommuner och

landsting fortsätter att utveckla denna form av

samverkan även utan något initiativ från riksdagens

sida. Motionsyrkanden om familjecentraler avstyrktes

(s 35; res. kd).

Statens folkhälsoinstitut påbörjade våren 2000, på

uppdrag av regeringen, en utredning av hur stödet

till föräldrar i Sverige kan förbättras. Analysen

skall slutredovisas i december 2004. I uppdraget

ingår bl.a. att belysa hur olika slags föräldrastöd

och föräldrautbildning påverkar barnens situation i

familjen. Arbetet har i första hand inriktats på att

identifiera praktiskt användbara metoder som i

vetenskapligt utformade studier visat sig minska

barns och ungdomars psykiska ohälsa.

Sedan familjerådgivningen kommunaliserades år 1995

har offentlig statistik saknats om hur den bedrivs.

På regeringens uppdrag inledde Socialstyrelsen år

2002 ett arbete med att redovisa uppgifter om

kommunernas familjerådgivning. Socialstyrelsen

fortsätter nu att bygga upp en organisation kring

insamling, bearbetning, publicering och spridning av

den nya familjerådgivningsstatistiken. Arbetet

utförs i samråd med landets kommuner och

familjerådgivningsbyråer.

Genom regleringsbrevet för år 2004 fick

Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa hur

kommunernas skyldighet att tillhandahålla

familjerådgivning fullföljs sedan

familjerådgivningen blev ett kommunalt ansvar den 1

januari 1995 såväl vad gäller samtal som utåtriktad

verksamhet. Uppdraget skall redovisas senast den 31

oktober 2004.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin uppfattning att familjen och

familjens förhållanden är av grundläggande betydelse

för barnens välfärd. Såsom anförts ovan är det

föräldrarna som har huvudansvaret för barnets vård

och fostran, medan samhällets uppgift är att stödja

och komplettera föräldrarna så att goda

uppväxtvillkor kan garanteras alla barn.

Enligt 5 kap. 3 § andra stycket socialtjänstlagen

(2001:453) skall kommunen sörja för att

familjerådgivning genom kommunens försorg eller

annars genom lämplig yrkesmässig rådgivare kan

erbjudas dem som begär det. Utskottet vidhåller att

det är önskvärt att kommunerna inom rimlig tid kan

erbjuda familjerådgivning till dem som så önskar.

Utskottet ser därför positivt på Socialstyrelsens

och kommunernas fortsatta arbete inom detta område.

Resultatet härav bör enligt utskottets mening

avvaktas. Med det anförda avstyrks motionerna

2002/03:So453 (kd) yrkande 1, 2002/03:L316 (kd)

yrkande 4, 2002/03:Sf380 (kd) yrkande 9 (delvis),

2002/03:A242 (kd) yrkande 30 (delvis), 2003/04:So499

(kd) yrkande 1, 2003/04:Sf404 (kd) yrkande 8 samt

2003/04:A371 (kd) yrkande 23 (delvis).

När det gäller föräldrastödjande arbete vill

utskottet åter betona vikten av att det inom mödra-

och barnhälsovården finns utrymme för förebyggande

arbete, för kunskapsöverföring och nätverksbygge

samt för ett riktat stöd till de föräldrar som

behöver extra tid, omtanke och råd. Statens

folkhälsoinstitut kommer senare i år att

slutredovisa sitt uppdrag att samla in, analysera

och sprida kunskap om hur föräldrastöd av olika slag

kan utformas på bästa sätt. I avvaktan på resultatet

av pågående arbete bör det inte göras något

tillkännagivande till regeringen. Utskottet

avstyrker motionerna 2002/03:So514 (mp) yrkande 7,

2002/03:Sf380 (kd) yrkande 7, 2002/03:A242 (kd)

yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500 (c)

yrkande 8, 2003/04:Ju349 (c) yrkande 2 samt

2003/04:A371 (kd) yrkandena 23 (delvis) och 27.

Utskottet vidhåller sin uppfattning att

familjecentralerna är en angelägen verksamhet.

Utskottet utgår dock från att kommuner och landsting

fortsätter att utveckla denna form av samverkan även

utan något initiativ från riksdagens sida. I

sammanhanget bör nämnas att det numera finns

möjligheter för kommuner och landsting att inrätta

gemensamma nämnder, vilket underlättar olika former

av samverkan. Motionerna 2002/03:Sf380 (kd) yrkande

9 (delvis) och 2003/04:So239 (kd) bör avslås.

Huruvida nätverksstöd eller liknande verksamheter

riktade till ensamstående föräldrar bör organiseras

genom samhällets försorg ankommer, enligt utskottet,

på de enskilda kommunerna att avgöra. Utskottet

avstyrker därmed motionerna 2002/03:Sf379 (kd)

yrkande 1 och 2003/04:Sf400 (kd) yrkande 1.

Utskottet anser sig inte heller nu kunna ställa sig bakom

kravet att tillsätta en utredning om forskningen

kring separationer. Motionerna 2002/03:So249 (kd)

samt 2003/04:So286 (kd) avstyrks.

Barns hälsa

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå diverse motioner om barns

och ungdomars hälsa, bl.a. om samarbetet med

barnhälsovården, psykisk ohälsa,

självmordsprevention, självskadebeteende hos

flickor, ungas läkemedelsmissbruk, barns

påverkan av stress samt fetalt

alkoholsyndrom. Utskottet hänvisar till

pågående arbete samt till sin tidigare

redovisade inställning i olika frågor.

Jämför reservationerna 19 (m, fp, kd, c), 20

(m, fp, kd, c), 21 (mp), 22 (fp, kd), 23 (fp,

kd) och 24 (m, fp, kd).

Motioner

I motion 2002/03:So436 av Maria Öberg och Birgitta

Ahlqvist (s) begärs ett tillkännagivande om

samarbetet kring barnhälsovården i Sverige.

Motionärerna anför att det är angeläget att olika

hinder för samarbete kring barnens hälsa - t.ex.

mellan barnavårdscentralerna och skolhälsovården -

undanröjs för att säkerställa en god hälsovård för

barn.

Ett flertal motioner rör barns psykiska hälsa m.m.

I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om elevvårdens och barn-

och ungdomspsykiatrins betydelse för utsatta barns

situation (yrkande 2). Motionärerna ser allvarligt

på nedrustningen av elevvården och de långa köerna

till barn- och ungdomspsykiatrin. I fortsättningen

måste dessa frågor ges större vikt i det arbete som

sker i anslutning till barnkonventionen.

I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att

basverksamheter som barnhälsovård, skola och

barnomsorg utanför hemmet skall ha beredskap att

tillsammans med föräldrar möta och hantera barns och

ungdomars psykiska problem (yrkande 2). En snabb och

tillförlitlig diagnostik medför, enligt

motionärerna, att en psykosomatisk diagnos kan

ställas tidigt.

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs att regeringen återkommer med förslag om

åtgärder för att höja skolpersonalens beredskap att

hantera personer med djupa depressioner och

självmordsrisk (yrkande 1). Enligt rapporter som

motionärerna tagit del av är skolpersonalens

beredskap mycket låg, samtidigt som det finns tecken

på att psykiska problem och vantrivsel ökar bland

barn och ungdomar. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om behovet av ökad kunskap om

ungdomars psykosociala tillstånd och dess

bakomliggande faktorer (yrkande 2). I motionen

begärs även ett tillkännagivande om barn- och

ungdomspsykiatrin (yrkande 7). Det behövs enligt

motionärerna ordnade former för samverkan mellan

landstingens BUP och kommunala verksamheter i form

av ett gemensamt uppdrag och en gemensam

vårdplanering med möjlighet att ha gemensamma

nämnder.

I motion 2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att det

förebyggande arbetet för barns och ungdomars

psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters

regleringsbrev (yrkande 1) samt om att barns och

ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett

folkhälsoproblem (yrkande 3). Vidare begärs ett

tillkännagivande om behovet av fler BUP-mottagningar

och andra långsiktiga projekt (yrkande 2).

I motion 2003/04:Ub389 av Hillevi Larsson (s)

begärs ett tillkännagivande om att behovet av hjälp

till självdestruktiva flickor bör uppmärksammas

(yrkande 2). Enligt motionären lägger omgivningen

oftast inte märke till att något är fel förrän

flickornas psykiska och fysiska hälsa redan är

allvarligt skadad.

I motion 2003/04:So561 av Marie Nordén m.fl. (s)

begärs ett tillkännagivande om förebyggande

barnsäkerhetssamarbete. Särskild uppmärksamhet måste

ägnas den kraftiga ökningen av tillfogade skador

bland flickor. Enligt motionärerna bör en nationell

handlingsplan utarbetas.

I motion 2003/04:So311 av Carina Hägg och Birgitta

Ahlqvist (s) begärs ett tillkännagivande om unga

kvinnors läkemedelskonsumtion. Motionärerna oroas

över unga kvinnors ökade användning av

antidepressiva läkemedel och anför att det är en

angelägen och fortfarande i stora delar outredd

fråga.

Två motioner berör barns påverkan av stress.

I motion 2002/03:Ub245 av Birgitta Sellén och Annika

Qarlsson (c) begärs ett tillkännagivande om att

utreda hur stress påverkar våra barn (yrkande 3).

I motion 2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att utreda barns

stress och vilka konsekvenser det får för barns

psykiska och fysiska hälsa (yrkande 1).

Fetalt alkoholsyndrom m.m. berörs i sju motioner.

I motion 2003/04:So345 av andre vice talman Kerstin

Heinemann m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om

ett nationellt kunskapscentrum för alkohol- och

narkotikarelaterade fosterskador (yrkande 23).

Motionärerna framhåller vikten av att barnen

diagnostiseras så tidigt som möjligt för att kunna

förebygga negativa konsekvenser av barnens

funktionshinder.

I motionerna 2003/04:So510 av Marita Aronson (fp)

och 2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)

(yrkande 14) begärs likalydande tillkännagivanden.

I motion 2003/04:So509 av Marita Aronson (fp)

begärs att regeringen lägger fram förslag till en

lag om tvångsvård av gravida missbrukare, då det

väntade barnet riskerar att få allvarliga skador

under graviditeten.

Ett liknande yrkande återfinns i motion

2002/03:So286 av Marita Aronson (fp).

I motion 2003/04:So285 av Tuve Skånberg (kd)

begärs ett tillkännagivande om åtgärder mot fetalt

alkoholsyndrom (FAS) (yrkande 1). Motionären

efterlyser bättre information till kvinnor om

alkoholens skador samt bättre vård och behandling av

kvinnliga missbrukare. I motionen begärs vidare ett

tillkännagivande om behovet av kraftfulla insatser

för att stödja familjer med alkoholproblem (yrkande

3).

Även i motion 2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd)

begärs ett tillkännagivande om åtgärder mot fetalt

alkoholsyndrom (FAS) (yrkande 1).

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

En rad motionsyrkanden om barns psykiska hälsa

behandlades i betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken

- arbetet med strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter. Utskottet såg med

oro på den ökande förekomsten av psykisk ohälsa hos

barn och ungdomar och noterade att regeringen också

såg det som angeläget att förbättra omhändertagandet

av barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Bland annat

med hänvisning till satsningar som gjorts på området

sedan hösten 2000 anfördes att motionsyrkandena

åtminstone delvis kunde anses tillgodosedda (s. 36;

res. v+fp, kd).

Även frågan om att förebygga fetalt alkoholsyndrom

behandlades i betänkandet. Utskottet kunde då

konstatera att Statens folkhälsoinstitut och

Socialstyrelsen nyligen presenterat ett underlag

till fortbildning för personal inom mödrahälsovården

när det gäller sambandet mellan alkoholkonsumtion

och fosterskador. Vidare konstaterades att

Alkoholkommittén som prioriterad uppgift hade att

verka för att kvinnor undviker alkohol under

graviditeten. Två motioner om fetalt alkoholsyndrom

avstyrktes med hänvisning till att de fick anses i

huvudsak tillgodosedda (s. 37).

Vidare behandlades motionsyrkanden om ändring av

lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall

(LVM) i syfte att kunna tvångsomhänderta en gravid

kvinna till skydd för fostret. Utskottet delade

motionärernas omsorg om fostrets hälsa men vidhöll

att det inte fanns skäl att ändra de grundläggande

förutsättningarna för när vård skall beredas med

stöd av lagen. Motionsyrkandena avstyrktes (s. 37).

I det av riksdagen godkända betänkandet 2003/04:SoU1

Utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social

omsorg behandlade utskottet ett stort antal motioner

om vård av och omsorg om psykiskt sjuka och psykiskt

funktionshindrade. Flera motioner rörde barn- och

ungdomspsykiatrin. Utskottet hänvisade till det

mycket omfattande uppdrag som den då nyligen

tillsatta nationella psykiatrisamordnaren hade fått.

När det särskilt gällde barn- och ungdomspsykiatrin

konstaterade utskottet att psykiatrisamordnaren

enligt sina direktiv snabbt skall redovisa

effekterna av de medel som riksdagen har ställt till

förfogande för kommuner och landsting i enlighet med

den nationella handlingsplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården. Avsikten i handlingsplanen

och anslutande utvecklingsavtal var att dessa

resurser bl.a. skulle användas för att stärka stödet

till barn och ungdomar med psykisk ohälsa. Utskottet

utgick därmed från att psykiatrisamordnaren kommer

att analysera och ge förslag till åtgärder även när

det gäller barn- och ungdomspsykiatrin. Utskottet

ansåg att motionerna i stor utsträckning fick anses

tillgodosedda med direktivens utformning (s. 43 f.;

res. m, fp, kd, v, c resp. mp).

Riksdagen beslutade i januari 2001 att ge regeringen

till känna att Världshälsoorganisationens (WHO)

riktlinjer för självmordsprevention i skolor snarast

skulle omsättas till svenska förhållanden (bet.

2000/01:SoU7, rskr. 2000/01:135).

Institutet för psykosocial medicin (IPM) har av

regeringen fått uppdraget att föra ut WHO:s

riktlinjer om självmordsförebyggande arbete i

skolan. Stödmaterialet Att förebygga självmord och

självmordsförsök hos skolelever (NASP 2003)

innehåller vägledning om hur man kan identifiera

ungdomar som är deprimerade och som riskerar att

begå självmord samt ger förslag på hur skolan kan

stötta dessa ungdomar genom att stärka deras

självförtroende, tillåta känslouttryck och förebygga

mobbning och våld.

Den 23 mars 2004 besvarade statsrådet Morgan

Johansson interpellation 2003/04:292 om självmord

(prot. 2003/04:86). I sitt svar anförde statsrådet

bl.a. följande:

Interpellationens andra fråga handlar om WHO:s

stödmaterial för självmordsprevention i skolor.

Riksdagens beslut från 2001 om att detta material

skulle översättas och omsättas till svenska

förhållanden har verkställts, och materialet

finns tillgängligt på Internet utan kostnad.

Information om materialet har spridits till

skolpersonal via tidskriften Skolhälsovårds

temanummer förra året om självmordsprevention i

skolor. Informationen sprids även via de

regionala nätverken för självmordsprevention.

Det är mycket smärtsamt när en människa hamnar

i en situation där man upplever att enda utvägen

är att ta sitt liv. När det gäller skolans roll i

detta sammanhang vill jag i första hand lyfta

fram skolans allmänna hälsoarbete. Hälsofrågor

ska, enligt läroplanen, uppmärksammas särskilt i

skolan. Det är viktigt att man i

hälsoundervisningen utgår från elevernas

vardagsliv och egna frågor, även de existentiella

frågorna. Det är också viktigt att man i skolans

hela verksamhet uppmärksammar sambanden mellan

hälsa, lärande och trygghet. På så sätt kan

skolan utvecklas som en hälsofrämjande arena. Min

förhoppning är att det extra statsbidraget under

åren 2001 till 2007 för personalförstärkning i

skolor och fritidshem också kommer att bidra till

bättre förutsättningar för skolans framtida

hälsoarbete.

Jag vill också nämna den satsning som pågår

under åren 2001 till 2004 för utveckling av

hälso- och sjukvården och där ett stärkt stöd

till barn och ungdomar med psykisk ohälsa är en

av prioriteringarna. Det handlar bland annat om

att barn och ungdomar som visar tecken på

psykiska problem ska erbjudas tidigt och adekvat

stöd. Enligt Socialstyrelsens uppföljning av

satsningen har bland annat samarbetet mellan

barn- och ungdomspsykiatri, socialtjänst och

skola utvecklats i flera landsting. Det finns

även exempel på specialteam för ungdomar med

depressiva tillstånd med risk för

självmordshandlingar.

I det av riksdagen godkända betänkandet 2003/04:UbU9

Kränkande behandling i skolan behandlade

utbildningsutskottet ett motionsyrkande om att WHO:s

stödmaterial för självmordsprevention skall införas

i skolornas antimobbningsprogram (s. 27 f.).

Utskottet avstyrkte yrkandet med hänvisning bl.a.

till IPM:s uppdrag. Utskottet förutsatte vidare att

pågående arbete på nationell nivå kommer att

innebära en ökad fokusering i kommuner och skolor på

betydelsen av att uppmärksamma barns och ungas

psykiska hälsa och vikten av självmordsprevention.

För att eleverna skall kunna få det stöd de behöver

är det väsentligt att skolan har tillgång till

personal med tillräcklig utbildning och kompetens på

området, anfördes det (res. kd+v).

I februari 2004 presenterade Socialstyrelsen

rapporten Mellan två stolar? Om samverkan mellan

socialtjänst och barn- och ungdomspsykiatri:

verksamheternas behov av samverkan och hur de

faktiskt gör. Syftet med denna tillsyn är att

granska samarbetet mellan barn- och

ungdomspsykiatrin och socialtjänsten kring barn i

åldern 9 till 18 år med komplicerade behov på grund

av psykosociala problem och psykiska sjukdomar för

att utröna om samarbetet sker på ett så bra sätt som

möjligt när samarbete är påkallat. Granskningen

visar att det i många fall finns samsyn mellan

socialtjänsten och BUP rörande behovet av samverkan.

Verksamheterna är överens om att samverkan behövs

för vissa grupper, t.ex. barn som utsatts för

övergrepp, barn med sammansatta vårdbehov och "de

mest utsatta barnen". Det finns däremot skillnader i

förväntningarna på samverkan och på varandra.

Beträffande behovet av hjälp till självdestruktiva

flickor lämnade regeringen i juni 2003 ett uppdrag

till Socialstyrelsen att belysa de frågeställningar

som finns när det gäller flickor som medvetet skadar

sig själva samt att lämna förslag till åtgärder.

Uppdraget genomförs i samverkan med Statens

folkhälsoinstitut, Barnombudsmannen,

Ungdomsstyrelsen och Myndigheten för skolutveckling.

En första delrapport, Flickor som skadar sig själva,

lämnades i januari 2004. Uppdraget skall

slutredovisas den 31 december 2004.

Barnsäkerhetsdelegationens slutbetänkande Från

barnolycksfall till barns rätt till säkerhet och

utveckling (SOU 2003:127) presenterades i december

2003. Utredningen framhåller bl.a. vikten av att

fördjupa kunskapen om skadors sociala

bakgrundsfaktorer. Både psykosociala,

socioekonomiska och fysiska aspekter av barns och

ungdomars miljö bör beaktas. Skador till följd av

våld och självdestruktiva handlingar bör också

uppmärksammas. Barnsäkerhetsdelegationens

slutbetänkande bereds för närvarande inom

Socialdepartementet.

I december 2003 anförde socialminister Lars Engqvist

i ett skriftligt svar på fråga 2003/04:461 om ungas

läkemedelsmissbruk att regeringen tilldelat

Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsberoende (RFHL)

stöd ur Allmänna arvsfonden. Medlen skall gå till

ett projekt benämnt Unga kvinnor och läkemedel.

Syftet med projektet är att under tre år utveckla

nya arbetssätt om metoder för att uppmärksamma och

motarbeta felaktig användning av antidepressiva

läkemedel hos flickor och unga kvinnor i åldern

15-25 år. Målet är att dels anordna seminarier för

personer som kommer i kontakt med målgruppen för att

bygga upp ett nätverk, dels informera på

gymnasieskolor för att få i gång en diskussion.

Barns och ungdomars sårbarhet när det gäller negativ

stress har uppmärksammats av Barnombudsmannen i

rapporten Stress i barns och ungas vardag. I

rapporten redogörs för ett samarbete mellan en rad

berörda myndigheter och organisationer som har

pågått under perioden 2001-2003, och de ämnen som

har behandlats är barns och ungdomars välfärd, press

på prestation inom barn- och ungdomsidrott,

familjerelaterad stress hos barn och ungdomar,

stress hos skolelever, riskfaktorer för negativ

stress och skyddsfaktorer mot stress. Med anledning

av rapporten lämnade Barnombudsmannen i oktober 2003

en rad förslag till regeringen. Bland annat

föreslogs att regeringen tar initiativ till en

kunskapsöversikt av befintlig forskning om barns och

ungdomars negativa stress samt att tvärvetenskaplig

forskning som identifierar riskfaktorer och ger

kunskap om skyddsfaktorer för negativ stress i barns

och ungdomars vardag initieras. Barnombudsmannens

rapport är för närvarande föremål för beredning inom

Socialdepartementet.

Statens folkhälsoinstitut fick i regleringsbrevet

för 2002 i uppdrag att i samverkan med

Socialstyrelsen ta fram underlag till fortbildning

för barn inom mödrahälsovården när det gäller

sambandet mellan alkoholkonsumtion och fosterskador.

Förslag till hur fortbildningen skall genomföras

överlämnades till regeringen i april 2002.

I ett skriftligt svar på fråga 2003/04:137 om

alkoholkonsumtionen bland gravida anförde statsrådet

Morgan Johansson bl.a. följande:

I det arbete som Alkoholkommittén genomför

utifrån de prioriteringar som gjorts i den

nationella handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador ingår informationsinsatser om att

graviditeten ska vara alkoholfri. Kommittén har

tagit fram ett informationsmaterial - Livsviktigt

- till blivande föräldrar som under november

månad kommer att distribueras till samtliga

mödravårdscentraler runt om i landet. I början av

nästa år kommer kommittén att gå ut med ett

informationsmaterial som riktar sig till unga

kvinnor för att ge denna målgrupp ytterligare

kunskap om riskerna med alkoholförtäring under

graviditeten.

Regeringen har också givit Familjemedicinska

institutet medel för att utveckla och genomföra

ett projekt för fortbildning och

kunskapsutveckling om riskbruk av alkohol till

personalen inom primärvården inklusive

mödrahälsovården och företagshälsovården. En

skriftlig redogörelse för arbetet med projektet

ska lämnas till Socialdepartementet senast den 1

oktober 2004.

Utskottets ställningstagande

I motion 2002/03:So436 (s) framhålls vikten av att

undanröja hinder för samarbete mellan

barnavårdscentraler och skolhälsovård när det gäller

barns hälsa. Utskottet kan konstatera att

skolhälsovården sedan den 1 juli 2003 även omfattar

elever i förskoleklasser. I samband med lagändringen

förutsatte regering och riksdag att en diskussion

skulle föras om hur samarbetet mellan barnhälsovård

och skolhälsovård borde struktureras vid såväl

överförandet av hälsovårdsansvaret som i framtiden

(prop. 2001/02:14, bet. 2001/02:UbU6). Motionen får

därmed till stor del anses tillgodosedd.

Under de senaste åren har utskottet vid en rad

tillfällen behandlat frågor om den psykiska ohälsan

bland barn samt därvid uttryckt stor oro för den

ökande förekomsten av denna typ av problem.

Utskottet kan konstatera att barns psykiska ohälsa

är en prioriterad fråga för regeringen och att en

rad satsningar har gjorts på området.

Socialstyrelsen har nyligen lämnat en rapport där

samverkan mellan socialtjänsten och barn- och

ungdomspsykiatrin granskas. Vidare har den

nationella psykiatrisamordnaren i uppdrag att snabbt

redovisa effekterna av de medel som ställts till

förfogande för kommuner och landsting i enlighet med

den nationella handlingsplanen för utveckling av

hälso- och sjukvården, dvs. resurser bl.a. för att

stärka stödet till barn och ungdomar med psykisk

ohälsa. Enligt vad utskottet erfarit kommer

psykiatrisamordnaren sannolikt att lämna en sådan

redovisning före sommaren. Resultatet av detta

arbete bör enligt utskottet inte föregripas.

Motionerna 2002/03:So507 (kd) yrkande 2,

2002/03:So515 (mp) yrkandena 1-3, 2003/04:So10 (fp)

yrkande 2 samt 2003/04:So12 (c) yrkandena 2 och 7

avstyrks i den mån de inte anses tillgodosedda med

vad som anförts.

När det gäller åtgärder för att höja skolpersonalens

beredskap att hantera personer med djupa

depressioner och självmordsrisk, kan utskottet med

tillfredsställelse konstatera att WHO:s stödmaterial

för självmordsprevention i skolan nu har översatts

och omarbetats till svenska förhållanden samt att

information om materialet har spridits till

skolpersonal runt om i Sverige. Utskottet välkomnar

även att regeringen i tilläggsbudgeten för 2004

föreslår att anslaget till Institutet för

psykosocial medicin ökas med 500 000 kr för att

möjliggöra stärkta självmordspreventiva insatser i

skolan. Enligt utskottets bedömning får motion

2003/04:So12 (c) yrkande 1 i huvudsak anses

tillgodosedd.

Självskadebeteende hos flickor har uppmärksammats

under senare tid. Enligt utskottet är det ytterst

angeläget att öka kunskapen om problemets

omfattning, karaktär och allvarlighetsgrad.

Utskottet välkomnar därför Socialstyrelsens uppdrag

att belysa de frågeställningar som finns när det

gäller självdestruktiva flickor. Det kan också

konstateras att Barnsäkerhetsdelegationen

uppmärksammat problemet. I avvaktan på resultatet av

det arbete som således pågår på området bör enligt

utskottets mening motionerna 2003/04:So561 (s) och

2003/04:Ub389 (s) yrkande 2 avslås.

Utskottet ser mycket positivt på att Riksförbundet

för hjälp åt läkemedelsberoende (RFHL) erhållit stöd

ur Allmänna arvsfonden för ett treårigt projekt med

syftet att uppmärksamma och motarbeta unga kvinnors

missbruk av antidepressiva läkemedel. Enligt

utskottets mening får motion 2003/04:So311 (s) till

stor del anses tillgodosedd.

I motionerna 2002/03:Ub245 (c) yrkande 3 och

2003/04:Ub271 (mp) yrkande 1 begärs

tillkännagivanden om att utreda hur barn påverkas av

stress. Utskottet kan konstatera att

Barnombudsmannen nyligen har uppmärksammat detta

problem i två rapporter. Barnombudsmannens förslag

till åtgärder, bl.a. att initiera tvärvetenskaplig

forskning som identifierar riskfaktorer och ger

kunskap om skyddsfaktorer för negativ stress i barns

och ungdomars vardag, bereds för närvarande inom

Socialdepartementet. Något tillkännagivande från

riksdagen behövs därmed inte. Motionerna får anses i

huvudsak tillgodosedda.

Utskottet vidhåller sin regelmässigt uttalade

inställning att det är ytterst angeläget att

informera om riskerna med att bruka alkohol och

andra droger under graviditeten. Utskottet kan nu

konstatera att Alkoholkommittén har tagit fram ett

informationsmaterial till blivande föräldrar.

Materialet har distribuerats till landets

mödravårdscentraler. Vidare har ett

informationsmaterial som riktar sig till unga

kvinnor tagits fram. Kommittén har även till uppgift

att stimulera ökad samverkan mellan olika lokala

aktörer samt att arbeta för att få till stånd

stödinsatser för riskgrupper m.m. Utskottet

konstaterar även med tillfredsställelse att

Familjemedicinska institutet har erhållit medel för

ett projekt för fortbildning och kunskapsutveckling

om riskbruk av alkohol till personal inom

primärvården. Motionerna 2002/03:So247 (kd) yrkande

1 och 2003/04:So285 (kd) yrkandena 1 och 3 får anses

i huvudsak tillgodosedda med det anförda.

Utskottet delar uppfattningen i motionerna

2002/03:So442 (fp) yrkande 14, 2003/04:So345 (fp)

yrkande 23 och 2003/04:So510 (fp) om det angelägna i

att barn med alkohol- och narkotikarelaterade

fosterskador diagnostiseras så tidigt som möjligt.

Utskottet är dock inte berett att ställa sig bakom

kravet i motionerna om att inrätta ett nationellt

kunskapscentrum för alkohol- och narkotikarelaterade

fosterskador. Dessa motioner avstyrks därmed.

I motionerna 2002/03:So286 (fp) och 2003/04:So509 (fp) begärs

en ändring av lagen (1988:870) om vård av

missbrukare i vissa fall (LVM) i syfte att kunna

tvångsomhänderta en gravid kvinna för att skydda

fostret. Utskottet delar motionärens omsorg om

fostrets hälsa men vidhåller uppfattningen att det

inte finns skäl att ändra de grundläggande

förutsättningarna för när vård skall beredas enligt

lagen. Motionerna avstyrks.

Utsatta barn

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om förebyggande

och andra stödjande insatser för barn i

utsatta situationer. Utskottet anser

motionerna i huvudsak tillgodosedda mot

bakgrund av pågående arbete och med hänsyn

till en kommande uppföljning av de senaste

lagändringarna på området. Riksdagen bör

vidare avslå motioner om barn till

missbrukare, psykiskt sjuka m.fl. samt om

barn i ekonomiskt utsatta familjer med

hänvisning till pågående arbete inom dessa

områden. Slutligen bör två motioner om

anmälningsskyldighet vid misstanke om

sexuella och andra övergrepp mot barn avslås

bl.a. med hänvisning till gällande

bestämmelser.

Jämför reservationerna 25 (m), 26 (fp), 27

(kd), 28 (v), 29 (c), 30 (mp), 31 (fp, c), 32

(kd), 33 (v), 34 (mp), 35 (kd), 36 (fp, kd,

c), 37 (v) och 38 (mp).

Motioner

I motion 2003/04:So371 av Annika Qarlsson m.fl. (c,

m, fp, kd, v, mp) begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skall återkomma till riksdagen med

förslag om hur regionala resursgrupper kan inrättas,

där polis, åklagare, läkare, psykologer och

socionomer med barnkompetens samarbetar kring barn

som far illa. Utgångspunkten för motionen är att

barnen behöver ett sammanhållet stöd.

I motion 2003/04:So380 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.

(mp, fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande om

att förebyggande socialt arbete behöver prioriteras

högre i berörda verksamheter (yrkande 1) samt om

behovet av ett utökat samarbete mellan stat, kommun

och landsting (yrkande 2). Motionärerna anför att

förebyggande socialt arbete måste prioriteras högre

såväl i budgetarbetet som i verksamhetsplaneringar

inom staten, landstingen och kommunerna samt att det

är nödvändigt att samarbete sker mellan de olika

nivåerna.

I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om kraftfulla åtgärder

mot kriminalitet samt om ungas bruk av alkohol och

droger (yrkande 1). Motionärerna framhåller bl.a.

vikten av tidiga förebyggande åtgärder, av att

betona föräldraansvaret och av att ge stöd till

familjerna.

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om ungdomars utsatthet

(yrkande 3). Enligt motionärerna har samhället ett

stort ansvar för att hjälpa och skydda utsatta barn

samt i görligaste mån stärka deras befintliga

uppväxtmiljöer. Motionärerna vill ha ett samhälle

som litar på familjerna samtidigt som det skall

finnas ett starkt yttre stöd vid kriser.

Barn till psykiskt sjuka eller missbrukande

föräldrar m.m. berörs i åtta motioner.

I motion 2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s,

fp, kd, v, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att

sätta in särskilda resurser för att ge stöd till

barn i missbruksmiljöer (yrkande 12). I motionen

anförs bl.a. att all lagstiftning bör ha en tydlig

barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.

I motion 2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp, fp, kd, v, c) begärs ett tillkännagivande

om att verka för ökad forskning, statistik och

dokumentation kring barn till psykiskt sjuka

föräldrar (yrkande 2). Vidare begärs ett

tillkännagivande om att verka för ökad kunskap om

psykiskt sjuka föräldrar och deras barn samt om

behovet av förebyggande arbete inom skolan,

barnomsorgen, MVC och BVC (yrkande 3). Motionärerna

yrkar även att riksdagen skall begära att regeringen

ger Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder

för samarbetsformer mellan vuxenpsykiatrin,

barnpsykiatrin och socialtjänsten (yrkande 4).

I motion 2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl.

(fp) begärs ett tillkännagivande om att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla

samarbetsformer och metoder för barnpsykiatri,

socialtjänst och vuxenpsykiatri kring barn till

psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar (yrkande

24). Enligt motionärerna är det viktigt att

socialtjänst och vuxenpsykiatri arbetar utifrån ett

barnperspektiv för denna barngrupp och inte endast

utifrån ett vuxenperspektiv.

I motion 2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om en lagändring om

information och stöd till barn med psykiskt sjuka

föräldrar (yrkande 11). Motionärerna anser att

regeringen måste åtgärda uppenbara brister i

omhändertagandet av dessa barn i enlighet med

Barnpsykiatriutredningens förslag (SOU 1998:31).

I motion 2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om barn till psykiskt

funktionshindrade (yrkande 9). Motionärerna ser det

som angeläget att en utredning tillsätts för att se

över dessa barns situation och utforma förslag till

åtgärder.

I motion 2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl.

(c) begärs ett tillkännagivande om ett tydligt

barnperspektiv i alkohol- och drogpolitiken (yrkande

8) samt om rutiner inom socialtjänsten för att ge

ett bra stöd till barn till psykiskt sjuka, alkohol-

och drogmissbrukare samt kriminella (yrkande 9).

Enligt motionärerna bör regeringen ta initiativ till

insatser för metodutveckling när det gäller insatser

för dessa barn.

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkas att riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn till

missbrukare, intagna inom kriminalvården och

psykiskt sjuka ett bättre stöd (yrkande 5). Enligt

motionärerna är det av yttersta vikt att de sociala

myndigheterna på ett tidigt stadium får kontakt med

barnen och erbjuder dem hjälp.

Vuxenpsykiatrimottagningarna bör regelbundet ta reda

på om en patient har barn under 18 år samt kontakta

socialtjänsten om så är fallet.

I motion 2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin

m.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om vikten av

att se till att barn och unga inte far illa till

följd av att vuxna använder alkohol (yrkande 1).

Motionärerna efterlyser större kunskaper när det

gäller att upptäcka och åtgärda problemen samt

bättre kringresurser i form av exempelvis

förskolepsykologer, skolpsykologer och barn- och

ungdomspsykiatriska kliniker.

Tre motioner rör sexualbrott mot barn.

I motion 2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl.

(kd) begärs tillkännagivanden om att regeringen bör

se över socialtjänstlagen så att socialtjänsten blir

skyldig att göra en polisanmälan vid misstanke om

övergrepp mot barn (yrkande 3) samt om att barn som

utsatts för sexualbrott tillsammans med

vårdnadshavaren under en lång tid skall erbjudas

psykologhjälp och vård (yrkande 4). Motionärerna

begär även ett tillkännagivande om resurser för

verksamheter där utsatta barn kan få hjälp att

bearbeta sina traumatiska upplevelser (yrkande 7).

I motion 2003/04:So271 av Annelie Enochson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att sociala

myndigheters skyldigheter att polisanmäla

sexualbrott mot barn skall skärpas (yrkande 1).

Vidare begärs ett tillkännagivande om att göra en

nationell kartläggning av kommunernas tillämpning av

FN:s barnkonvention med avseende på artiklarna 19

och 34 (yrkande 4). I motionen begärs även

tillkännagivanden om att tillsätta en utredning med

syfte att beskriva förutsättningar och möjligheter

att ta itu med sexuella övergrepp bland samtliga

yrkesgrupper som har anmälningsplikt vid misstanke

om sexuella övergrepp (yrkande 5) samt om att

barnkonventionens krav på förebyggande arbete mot

sexuella övergrepp bör implementeras i svensk lag

(yrkande 6). Slutligen begärs ett tillkännagivande

om att i alla rättssammanhang alltid ha barnens

bästa för ögonen (yrkande 12).

I motion 2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd)

begärs ett tillkännagivande om att uppmuntra

myndigheter och sjukvård till uppsökande arbetssätt

mot brott av sexuell karaktär (yrkande 2).

I tre motioner berörs barnmisshandel m.m.

I motion 2003/04:So331 av Peter Pedersen m.fl. (v,

m, kd, c) begärs ett tillkännagivande om att det bör

tas fram ett brett åtgärdsprogram i syfte att

eliminera barnmisshandeln i landet. Enligt

motionärerna bör regeringen till detta arbete knyta

nödvändig sakkunskap inom forskningsvärlden,

myndigheter, organisationer osv.

I motion 2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp)

begärs ett tillkännagivande om att regeringen bör

tillsätta en utredning för att kartlägga

SBS-problematikens omfång och de samhällskostnader

som följer (yrkande 1). Bristen på kunskap kring

"Shaken Baby Syndrome" (SBS) gör det svårt för

sjukvårdspersonalen att upptäcka den här formen av

barnmisshandel. Vidare yrkas att riksdagen begär att

regeringen ger Socialstyrelsen i uppdrag att

säkerställa att alla blivande föräldrar får

information om SBS på mödravårds- och

barnavårdscentraler på samma sätt som man informerar

om alkohol och rökning (yrkande 3).

I motion 2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd)

begärs ett tillkännagivande om att kunskapscentrum

bör inrättas för hjälp till barn som utsatts för

brott eller försummelse och att dessa centrum bör ha

ett samordningsansvar och tillgång till juridisk och

psykologisk kompetens (yrkande 1).

I motion 2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl.

(mp) yrkas att riksdagen beslutar att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att göra en översyn

gällande barnkompetens och en helhetssyn på

barnmisshandel (yrkande 3). Socialstyrelsen bör se

över hur den samlade barnkunskapen ser ut, framför

allt gällande barnmisshandelsproblematiken, inom

BVC, socialtjänst, skola och rättsväsende, samt hur

man praktiskt arbetar och samarbetar kring dessa

frågor. Slutligen begärs i motionen att riksdagen

beslutar att ge Socialstyrelsen i uppdrag att se

över hur samarbetet mellan polisen och

socialtjänsten kan förbättras vad gäller

barnmisshandelsfall och familjevåld (yrkande 5).

Tre motioner rör våld i hemmet.

I motion 2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en

stödperson till barn i familjer där kvinnomisshandel

förekommer (yrkande 8). Att hjälpa dessa barn att

bearbeta sina upplevelser är enligt motionärerna en

viktig brottsförebyggande insats.

I motion 2003/04:So207 av Marietta de Pourbaix-

Lundin (m) yrkas att riksdagen beslutar att andra

meningen i 8 a § socialtjänstlagen (1980:620) skall

lyda: Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att

kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit

utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan

vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin

situation (numera 5 kap. 11 § socialtjänstlagen

[2001:453]).

I motion 2003/04:So387 av Helene Petersson (s)

begärs ett tillkännagivande om insatser för de

glömda barnen. Motionären anför att samhället måste

öka sitt ansvar för de barn vars uppväxtvillkor

präglas av våld i hemmet.

Tre motioner rör barnfattigdom

I motion 2003/04:So461 av Marita Aronson m.fl. (fp,

kd, c, mp) begärs ett tillkännagivande om att

regeringen skyndsamt bör redovisa en plan för att

halvera barnfattigdomen i Sverige under innevarande

mandatperiod.

I motion 2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande med innebörden att

regeringen ges i uppdrag att utreda hemlösheten

bland barn (yrkande 3). Även de vilka formellt har

en placering, men som inte befinner sig där, bör

kartläggas. Vidare begärs ett tillkännagivande om

att Barnombudsmannen bör ges i uppdrag att genomföra

en fördjupad analys av barnens fritidssituation

(yrkande 6). Motionärerna anför att barn från

fattiga familjer i dag knappast har råd att delta i

kultur- och musikskolornas verksamhet. Kommunerna

måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och

ungdomars fritid, anförs det.

I motion 2003/04:So310 av Krister Örnfjäder och

Ann-Marie Fagerström (s) begärs ett tillkännagivande

om behovet av en översyn av läkemedelsuttag vad

gäller barn till ensamstående föräldrar.

Motionärerna oroas över uppgifter om att

ensamstående föräldrar av ekonomiska skäl avstår

från att hämta ut läkemedel.

Bakgrund och tidigare behandling

I det av riksdagen godkända betänkandet

2002/03:SoU15 Stärkt skydd för barn i utsatta

situationer behandlade socialutskottet dels

regeringens proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för

barn i utsatta situationer m.m., dels ett trettiotal

motionsyrkanden som väckts med anledning av

propositionen samt ett femtiotal motionsyrkanden

från den allmänna motionstiden 2002. Utskottet

tillstyrkte i sak regeringens förslag till ändringar

i olika lagar i syfte att stärka skyddet för barn i

utsatta situationer. Utskottet ställde sig bl.a.

bakom förslaget att införa en lagstadgad skyldighet

för socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt

förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen att samverka

med samhällsorgan, organisationer och andra som

berörs i frågor som rör barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Utskottet såg också positivt

på förslaget att i olika lagar som reglerar

verksamheter där personalen kommer i kontakt med

barn och föräldrar erinra om anmälningsskyldigheten

enligt socialtjänstlagen. Utskottet välkomnade även

en rad åtgärder som föreslogs i syfte att öka

kunskaperna om barn i utsatta situationer, bl.a.

genom forskning, kartläggningar och statistik samt

genom inrättandet av ett nationellt riskbarncentrum

och ett system för dödsfallsutredningar när barn

avlidit på grund av avsiktligt våld. Slutligen

tillstyrkte utskottet förslaget till ny

straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8 brottsbalken.

Bestämmelsen avser fall där ett brott varit ägnat

att skada tryggheten och tilliten hos ett barn i

dess förhållande till en närstående person.

En rad motionsyrkanden om förebyggande och andra

insatser för utsatta barn i allmänhet ansågs i

huvudsak tillgodosedda, bl.a. med hänvisning till

pågående arbete (s. 26 f.; res. m, kd, c).

Även ett flertal motionsyrkanden om barn till

psykiskt sjuka eller missbrukare behandlades i

betänkandet. I denna del anförde utskottet följande

(s. 28; res. kd, c, mp).

I propositionen anförs att personal inom

exempelvis vuxenpsykiatrin och missbrukarvården

bör vara uppmärksamma på om den vuxnes

förhållanden kan påverka barnets situation och

möjligheter att få sina behov tillgodosedda.

Vikten av att det finns en beredskap och rutiner

för att göra en anmälan till socialtjänsten

framhålls också. I propositionen aviserar

regeringen att den kommer att överväga

ytterligare förändringar i hälso- och

sjukvårdslagstiftningen för att tydliggöra

behovet av ett barnperspektiv inom

verksamheterna. Utskottet vill även hänvisa till

det arbete för att stödja barn i familjer där

missbruk och våld förekommer som genomförts inom

ramen för den nationella handlingsplanen för att

förebygga alkoholskador. Mot bakgrund av det

anförda får motionerna ... anses i huvudsak

tillgodosedda. Utskottet återkommer till

regeringens lagförslag om dels ökad samverkan

mellan olika verksamheter, dels

anmälningsskyldigheten till socialtjänsten, bl.a.

att den även skall avse kriminalvården.

Vidare behandlades motionsyrkanden om att de sociala

myndigheterna skall vara skyldiga att göra

polisanmälan vid misstanke om sexuella och andra

övergrepp mot barn. Utskottet var inte berett att

ställa sig bakom kraven i motionerna, men kunde dock

konstatera att sekretess inte hindrar att

socialnämnden gör polisanmälan. Utskottet utgick

från att socialnämnderna vid misstanke om dylika

brott som regel anmäler detta till polisen.

Motionsyrkandena avstyrktes (s. 62; res. kd).

I betänkandet välkomnade socialutskottet

regeringens aviserade åtgärder som syftar till att

öka kunskaperna om barn i utsatta situationer.

Forskningen på området skall stärkas, skolelevers

erfarenhet av våld skall kartläggas och statistik

över avsiktligt våld mot barn skall redovisas

regelbundet. Vidare skall förutsättningarna utredas

för att inrätta ett nationellt riskbarncentrum i

syfte att förstärka och förbättra kvaliteten i

framtida insatser. Utskottet förutsatte att

resultaten av åtgärderna sammantaget kommer att ge

ett viktigt underlag i det fortsatta arbetet för att

förbättra situationen för barn som far illa eller

riskerar att fara illa. (s. 31).

Slutligen, vad gäller barnfattigdom, välkomnade

utskottet den aviserade kartläggningen av de

ekonomiskt utsatta barnen i Sverige. Motionsyrkanden

om dessa barn avstyrktes med hänvisning till det

pågående arbetet (s. 28; fp, v).

I regleringsbrevet för år 2004 gav regeringen

Socialstyrelsen i uppdrag att under åren 2004-2006

följa upp effekterna av lagändringarna enligt

proposition 2002/03:53 och redovisa dessa senast den

31 oktober 2006.

Som framgår ovan aviserade regeringen i proposition

2002/03:53 ett antal uppdrag för att långsiktigt

utveckla arbetet till skydd för barn.

I september 2003 beslutade regeringen att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med

Rikspolisstyrelsen och Myndigheten för

skolutveckling ta fram en övergripande strategi för

samverkan när det gäller barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Strategin skall bl.a.

innehålla förslag till struktur för gemensamt arbete

mellan huvudmän på olika samhällsnivåer. Uppdraget

skall redovisas senast den 15 oktober 2004.

I ett annat beslut uppdrogs åt Socialstyrelsen att

utreda förutsättningarna för ett nationellt

riskbarncentrum, vilket skulle kunna ha en

samordnande roll och vara en viktig länk när det

gäller att ge stöd till myndigheter som handlägger

ärenden om sexuella övergrepp och misshandel av

barn. I uppdraget ingår att klargöra vilka

verksamheter som berörs, belysa och komma med

förslag till organisation, huvudmannaskap och

finansiering av en nationell funktion för området

barn i utsatta situationer samt överväga hur

uppgifter och kostnader kan fördelas mellan

nationell, regional och lokal nivå. Organisatorisk

inplacering bör också övervägas. Uppdraget skall

samordnas med det uppdrag som Socialstyrelsen

tidigare haft för att utreda förutsättningarna för

inrättande av regionala kunskapscentrum inom området

sexuella övergrepp och misshandel mot barn.

Socialstyrelsen uppdrogs även att utreda och

analysera förutsättningarna för ett system med s.k.

dödsfallsutredningar när barn avlidit på grund av

misshandel, mord eller dråp. Huvudsyftet är att

urskilja mönster, såväl i familjen som i samhället,

som kan antas ha varit av betydelse för dödsfallet.

Slutligen skall Socialstyrelsen ta fram ett system

för att utifrån patient- och dödsorsaksregistren

vart femte år redovisa statistik över avsiktligt

våld mot barn Även dessa uppdrag skall redovisas

senast den 15 oktober 2005.

Forskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap

(FAS) har fått regeringens uppdrag att analysera

svensk forskning som handlar om flickor och pojkar i

utsatta situationer. Såväl forskning om förekomst

och orsaker till utsatthet som forskning om åtgärder

och metoder för att hjälpa skall analyseras. I

uppdraget ingår följande: definiera

forskningsområdet, identifiera svenska forskare inom

området, kartlägga och utvärdera genomförd

forskning, beskriva kunskapsläget samt föreslå

eventuella åtgärder för att stärka

forskningsområdet. Inom ramen för de deluppgifter

som rör kartläggning, utvärdering och beskrivning av

kunskapsläget skall relevant internationell

forskning beaktas, särskilt sådan som är tillämplig

under svenska förhållanden. Uppdraget skall

redovisas senast den 1 september 2005.

I proposition 2002/03:53 aviserades även ett

uppdrag till Brottsförebyggande rådet att kartlägga

skolelevers erfarenheter av våld i hemmet, i skolan

och på fritiden. I regleringsbrevet för år 2004 gavs

BRÅ i uppdrag att senast den 1 oktober 2004 redogöra

för hur en sådan kartläggning kan genomföras inom

ramen för den skolundersökning som BRÅ genomför

vartannat år.

Som nämnts ovan har vissa myndigheter och

yrkesverksamma enligt 14 kap. 1 § andra stycket SoL

en lagstadgad skyldighet att genast anmäla till

socialnämnden när de i sin verksamhet får kännedom

om något som kan innebära att socialnämnden kan

behöva ingripa till barns skydd. Socialstyrelsen har

dock genom olika utredningar kunnat påvisa att bara

en liten andel av de barn som misstänks fara illa

anmäls till socialnämnden. Orsakerna kan, enligt

Socialstyrelsen, ligga i okunskap om bestämmelsen,

osäkerhet om hur den skall tillämpas i det enskilda

fallet, oro för vad en anmälan kan föra med sig,

obehag inför att möta föräldrarna m.m. För att öka

kunskapen om anmälningsskyldigheten publicerade

Socialstyrelsen i februari 2004 en handbok med

allmänna råd, Anmälningsskyldigheten om

missförhållanden som rör barn. Förutom

Socialstyrelsens allmänna råd innehåller den

lagstiftning, förarbeten, rättsfall och JO-

utlåtanden inom området.

I december 2003 presenterade regeringen ett utkast

till förslag till ny sexualbrottslagstiftning. I

förslaget ingår bl.a. en särskild straffbestämmelse

om våldtäkt mot barn och att tillämpningsområdet för

sådana brott utvidgas genom att kravet på tvång tas

bort. Förslaget bereds för närvarande inom

Justitiedepartementet.

Utredningen om kunskaper om sexuell exploatering av

barn i Sverige (dir. 2003:45) har i uppdrag att

fullfölja en påbörjad inventering och

sammanställning av kunskaper om sexuell exploatering

av barn i Sverige, se över behovet av insatser för

attitydpåverkan i frågor som rör sexuell

exploatering av barn, utveckla nätverken bland olika

aktörer för utbyte av kunskaper och erfarenheter och

finna former för framtida samverkan, följa upp den

svenska handlingsplanen mot sexuell exploatering av

barn samt överväga behovet av ytterligare åtgärder

från regeringens sida för att motverka sexuell

exploatering av barn i Sverige. Utredaren skall

redovisa sitt uppdrag senast den 4 juni 2004.

Den parlamentariska kommitté som har i uppdrag att

ta fram underlag till en nationell handlingsplan för

den sociala barn- och ungdomsvården (dir. 2003:76)

skall bl.a. genomföra en samlad analys av vårdens

mål, innehåll och resultat samt organisation. I

detta ingår enligt direktiven såväl förebyggande som

utredande och behandlande insatser inom både öppen

och sluten vård. Barn och ungdomar vars utveckling

riskeras skall följas med särskild uppmärksamhet.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har på senare år vid ett flertal

tillfällen behandlat frågor om utsatta barn samt

därvid framhållit vikten av att dessa barn tidigt

uppmärksammas och erhåller stöd och hjälp. Utskottet

vidhåller att det är vårdnadshavarna som självklart

har det primära ansvaret för att barn inte far illa

och att det är viktigt att familjen får det bistånd

och det skydd den behöver för att kunna ta detta

ansvar. I de fall detta inte är tillräckligt för att

tillgodose barnets behov, måste dock samhället träda

in. Utskottet vill också åter betona att insatser

för att förebygga och upptäcka att barn far illa är

av central betydelse i arbetet med att stärka

skyddet för barn i utsatta situationer samt att det

förebyggande arbetet därför bör ges hög prioritet.

Utskottet ser fram emot den analys av bl.a.

förebyggande insatser inom den sociala barn- och

ungdomsvården som skall utarbetas av den ovannämnda

parlamentariska kommittén på området.

Utskottet kan konstatera att en rad åtgärder har

vidtagits under senare tid i syfte att på olika sätt

stärka skyddet för barn i utsatta situationer. Det

gäller inte minst de ovan redovisade lagändringarna

rörande bl.a. anmälningsskyldigheten enligt

socialtjänstlagen, skyldigheten för olika

verksamheter att samverka kring utsatta barn samt

den nya straffskärpningsgrunden i brottsbalken,

vilken avser såväl fall där ett barn självt utsatts

för brott som fall där ett barn blivit vittne till

exempelvis våld i hemmet. Lagändringarna trädde i

kraft den 1 juli 2003, och Socialstyrelsen har fått

i uppdrag att följa upp deras effekter.

Utskottet kan vidare konstatera att de åtgärder

som föreslogs i proposition 2002/03:53 för att

långsiktigt utveckla arbetet till skydd för utsatta

barn nu har påbörjats. Utskottet vill i sammanhanget

särskilt betona vikten av att de insatser som görs

för de utsatta barnen samordnas i så hög grad som

möjligt. Utskottet välkomnar därför Socialstyrelsens

uppdrag att ta fram en övergripande strategi för

samverkan när det gäller barn som far illa eller

riskerar att fara illa. Utskottet ser även mycket

positivt på att Socialstyrelsen utreder

förutsättningarna dels för ett system med s.k.

dödsfallsutredningar när barn avlidit på grund av

brott, dels för ett nationellt riskbarncentrum.

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att

frågan om inrättande av regionala kunskapscentrum

fortfarande är aktuell genom det sistnämnda

uppdraget. Utskottet ser även fram emot resultatet

av de uppdrag som Forskningsrådet för arbetsliv och

socialvetenskap och Brottsförebyggande rådet har

fått med syfte att öka kunskaperna om flickor och

pojkar i utsatta situationer, bl.a. vad gäller deras

erfarenheter av våld i hemmet och i skolan. När det

särskilt gäller sexualbrott mot barn väntas inom

kort dels en proposition med förslag till ny

sexualbrottslagstiftning, dels ett slutbetänkande

från Utredningen om kunskaper om sexuell

exploatering av barn i Sverige. Utskottet vill även

erinra om att insatser för barn i familjer där våld

och övergrepp mellan vuxna förekommer sker inom

ramen för den nationella handlingsplanen för att

förebygga alkoholskador.

Sammantaget finner utskottet att de åtgärder som

under de senaste åren vidtagits inom det aktuella

området innebär förbättrade möjligheter såväl att

förebygga att barn far illa som att upptäcka och

vidta adekvata åtgärder för barn i utsatta

situationer. Resultatet av pågående arbete, liksom

av den uppföljning av de senaste lagändringarna på

området som kommer att genomföras, bör enligt

utskottets mening avvaktas. Motionerna 2003/04:So207

(m), 2003/04:So271 (kd) yrkandena 4-6 och 12,

2003/04:So331 (v, m, kd, c), 2003/04:So369 (fp)

yrkandena 1 och 3, 2003/04:So371 (c, m, fp, kd, v,

mp), 2003/04:So380 (mp, fp, kd, v, c) yrkandena 1

och 2, 2003/04:So387 (s), 2003/04:So500 (c) yrkande

3, 2003/04:So504 (fp) yrkande 1, 2003/04:Ju261 (kd)

yrkande 2, 2003/04:Ju291 (kd) yrkande 1,

2003/04:Ju443 (m) yrkande 8, 2003/04:Ju451 (kd)

yrkandena 4 och 7 samt 2003/04:Ub271 (mp) yrkandena

3 och 5 avstyrks i den mån de inte anses

tillgodosedda med det anförda.

I ett flertal motioner berörs barn till

missbrukare, barn till psykiskt sjuka föräldrar och

barn till intagna inom kriminalvårdsanstalt.

Utskottet vill i detta sammanhang särskilt hänvisa

till lagändringen om en utvidgad

anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 §

socialtjänstlagen (2001:453) till att även omfatta

kriminalvården. Utskottet vidhåller uppfattningen

att personal inom vuxenpsykiatrin och

misssbrukarvården bör vara uppmärksamma på om den

vuxnes förhållanden kan påverka barnets situation

och möjligheter att få sina behov tillgodosedda.

Vidare vill utskottet åter hänvisa till det arbete

för att stödja barn i familjer där missbruk

förekommer som genomförts inom ramen för den

nationella handlingsplanen för att förebygga

alkoholskador. Med det anförda får motionerna

2003/04:So12 (c) yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394

(v) yrkande 9, 2003/04:So411 (mp) yrkande 1,

2003/04:So412 (mp, fp, kd, v, c) yrkandena 2-4,

2003/04:So500 (c) yrkande 5, 2003/04:So504 (fp)

yrkande 24, 2003/04:So592 (kd) yrkande 11 samt

2003/04:So645 (s, fp, kd, v, c, mp) yrkande 12 i

huvudsak anses tillgodosedda.

Utskottet vidhåller sin tidigare redovisade uppfattning att

starka skäl föreligger mot att införa en generell

anmälningsplikt på socialtjänstens område

beträffande brott förövade mot barn. Utskottet är

inte berett att ställa sig bakom kraven i motionerna

2003/04:So271 (kd) yrkande 1 och 2003/04:Ju451 (kd)

yrkande 3 om en avgränsad anmälningsskyldighet,

nämligen vid misstanke om sexuella och andra

övergrepp mot barn. Utskottet kan dock konstatera

att sekretess inte hindrar att socialnämnden

polisanmäler övergrepp mot barn och utgår från att

anmälan som regel görs vid misstanke om sådana

brott. Motionerna avstyrks.

När det gäller barn i familjer med knappa ekonomiska

resurser har forskning visat att ju sämre

familjeekonomin är, desto större är barnets

utsatthet. Utskottet ser därför mycket positivt på

att regeringen prioriterar frågan att minska andelen

barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer och

välkomnar den interdepartementala arbetsgrupp som

nyligen tillsatts för att beskriva och analysera

situationen för dessa barn. Syftet med

kartläggningen är ytterst att ta fram underlag för

vidare överväganden kring hur dessa barns situation

skall kunna förbättras. Vad särskilt gäller

hemlöshet bland barn erinrar utskottet om det

tillkännagivande till regeringen som riksdagen

gjorde i december 2003 (bet. 2003/04:SoU1, rskr.

2003/04:84), vari begärdes en redovisning av

regeringens hittills vidtagna och planerade åtgärder

för bl.a. hemlösa. I avvaktan på resultatet av det

pågående arbetet avstyrker utskottet motionerna

2003/04:So310 (s), 2003/04:So417 (v) yrkandena 3 och

6 samt 2003/04:

So461 (fp, kd, c, mp).

Könsstympning och manlig omskärelse

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om arbete för

att motverka könsstympning, om

sekretesshinder mot att polisanmäla

könsstympning samt om kriterier för grov

könsstympning. Utskottet hänvisar här bl.a.

till det pågående arbetet med en nationell

handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. Två

motioner om manlig omskärelse bör avslås med

hänvisning till pågående uppföljningsarbete.

Jämför reservationerna 39 (m, fp, kd, c) och

40 (m, fp, kd, c).

Motioner

Könsstympning berörs i åtta motioner.

I motion 2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m)

begärs ett tillkännagivande om förebyggande arbete

för att motverka könsstympning (yrkande 2).

Motionärerna anför att det förebyggande arbetet inom

skola, socialtjänst, fritidsgårdar, dagis och polis

måste intensifieras. Dessutom bör anmälningsplikt

föreligga om skolans personal upptäcker eller

misstänker att flickor genomgått könsstympning.

Ett liknande yrkande återfinns i motion

2003/04:So244 av Inger René m.fl. (m) (yrkande 1). I

denna motion begärs vidare ett tillkännagivande om

sekretesshinder och könsstympning (yrkande 2).

Motionärerna anför att det är rimligt att misstankar

om könsstympning av underårig inom hälso- och

sjukvården och socialtjänsten får lämnas till polis-

och åklagarmyndighet.

I motion 2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om nödvändigheten av

ytterligare åtgärder för att bekämpa kvinnlig

könsstympning (yrkande 15). Enligt motionärerna

måste brottet bekämpas kraftfullt genom åtgärder i

skolan, hos polis och åklagare och inom sjukvården.

Liknande yrkanden återfinns i motionerna

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp) (yrkande

8), 2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

(yrkande 16) samt 2003/04:So504 av Marita Aronson

m.fl. (fp) (yrkande 10).

I motion 2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd)

yrkas att riksdagen begär att regeringen utreder

vilka åtgärder som måste vidtas för att komma till

rätta med problemet med kvinnlig könsstympning i

Sverige (yrkande 29).

I motion 2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om att könsstympning som

utförts utomlands på en flicka boende i Sverige

skall betraktas som ett grovt brott (yrkande 6).

Motionärerna begär även ett tillkännagivande om att

förebygga könsstympning genom riktad information

samt att klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för

minderåriga (yrkande 7).

Två motioner rör manlig omskärelse.

I motion 2003/04:So223 av Inger René och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m) yrkas att riksdagen begär att

regeringen lägger fram förslag till sådana

lagändringar att en åldersgräns på 15 år för manlig

omskärelse som inte är medicinskt motiverad införs

(yrkande 1). Vidare begärs ett tillkännagivande om

s.k. semesteromskärelse (yrkande 2). Motionärerna

anser att det bör vara förbjudet att utföra eller

låta utföra omskärelse på pojkar yngre än 15 år även

om man gör det i ett land som tillåter det.

Motionärerna poängterar dock att alla medicinskt

motiverade ingrepp skall vara tillåtna.

I motion 2003/04:So241 av Ingrid Burman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om utvärdering av manlig

omskärelse i Sverige. Regeringen bör, enligt

motionärerna, ge Socialstyrelsen i uppdrag att följa

upp och utvärdera manlig omskärelse i Sverige.

Gällande bestämmelser och tidigare behandling

m.m.

I 2 § lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning

av kvinnor stadgas att om ett brott mot lagen har

medfört livsfara, allvarlig sjukdom eller i annat

fall inneburit ett synnerligen hänsynslöst beteende

skall det bedömas som grovt. Faktorer som kan

påverka bedömningen av om brottet är grovt är enligt

förarbetena (prop. 1981/82:172) skadans fysiska och

känslomässiga omfattning, kvinnans ålder vid

ingreppet, hennes inställning till det och om det

begåtts som ett led i en verksamhet som bedrivs i

stor omfattning m.m. Sedan den 1 juli 1999 kan

lagföring ske i Sverige även för könsstympning som

utförts i ett land där ingreppet inte är brottsligt.

Socialutskottet behandlade motionsyrkanden om

kvinnlig könsstympning senast i det av riksdagen

godkända betänkandet 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Utskottet

konstaterade att justitieutskottet ansett att de

straffrättsliga bestämmelserna på området, såvitt nu

kan bedömas, är utformade på ett ändamålsenligt

sätt. I första hand bör därför andra insatser göras

för att förebygga könsstympning av flickor och

kvinnor än att skärpa den straffrättsliga

lagstiftningen. Utskottet vidhöll sin inställning

att det är synnerligen angeläget med information och

utbildning om kvinnlig könsstympning till såväl

vuxna som barn inom de grupper där traditionen lever

kvar. Inställningen till sedvänjan måste förändras

för att förhindra att föräldrar låter könsstympa

sina barn. Det är också viktigt att öka kunskaperna

hos berörda personalgrupper, dels om hur de bör

agera i situationer där de möter barn som riskerar

att bli könsstympade, dels om hur redan drabbade

flickor och kvinnor bör behandlas och bemötas.

Vidare såg utskottet mycket positivt på att insatser

för att motverka kvinnlig könsstympning är en

prioriterad del i arbetet för att förverkliga

barnkonventionen i Sverige. Med hänvisning till

pågående arbete inom Socialstyrelsen anfördes att

motionsyrkandena i huvudsak var tillgodosedda (s.

52).

Våren 2002 publicerade Socialstyrelsen ett

utbildningsmaterial för skola, socialtjänst och

hälso- och sjukvård om kvinnlig könsstympning i form

av en kunskapsöversikt. Avsikten är att ge personal

inom de nämnda verksamheterna möjlighet att förvärva

och fördjupa sina kunskaper om kvinnlig

könsstympning, vilket kan leda till ett bättre

omhändertagande och bemötande av kvinnor och flickor

som har könsstympats eller riskerar att könsstympas.

Det förebyggande arbetet betonas. Materialet är

också tänkt att ligga till grund för och stimulera

till lokala handlingsprogram och rutiner.

I juni 2003 presenterade regeringen en nationell

handlingsplan mot kvinnlig könsstympning. De

övergripande målen med handlingsplanen är två: att

könsstympning av flickor som bor i Sverige skall

upphöra samt att de flickor och kvinnor i Sverige

som redan blivit könsstympade får adekvat stöd.

Åtgärderna i handlingsplanen riktar sig till berörda

befolkningsgrupper, personal inom hälso- och

sjukvård, skola och socialtjänst som kommer i

kontakt med flickorna samt kommuner och landsting,

frivilligorganisationer och föreningar som arbetar

mot kvinnlig könsstympning. Vidare har

Socialstyrelsen fått i uppdrag att utveckla en

kunskapsbank med goda exempel och erfarenheter från

det förebyggande arbetet. Socialstyrelsen kommer

även att ansvara för fortsatt spridning av

informationsmaterial till berörda folkgrupper.

Handlingsplanen skall följas upp årligen, och efter

2005 skall en större utvärdering göras.

Enligt lagen (2001:499) om omskärelse av pojkar får

icke medicinskt betingad omskärelse av pojkar

utföras av legitimerad läkare eller, såvitt avser

pojkar upp till två månaders ålder, av person med

särskilt tillstånd från Socialstyrelsen. Omskärelse

får inte utföras utan smärtlindring. Lagen trädde i

kraft den 1 oktober 2001.

I betänkande 2002/03:SoU1 Utgiftsområde 9

Hälsovård, sjukvård och social omsorg behandlades

bl.a. ett motionsyrkande om att införa en

åldersgräns på 15 år för manlig omskärelse.

Utskottet anförde att lagen (2001:499) om omskärelse

av pojkar då hade varit i kraft i drygt ett års tid.

I samband med behandlingen av lagförslaget gjorde

riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen bör

följa tillämpningen av lagen under fyra år från

ikraftträdandet samt snarast därefter återkomma till

riksdagen med en bred redovisning av erfarenheterna

av lagregleringen (bet. 2000/01:SoU17; rskr.

2000/01:258). I avvaktan på redovisningen av

uppföljningen avstyrktes motionsyrkandet (s. 53).

På regeringens uppdrag arbetar Socialstyrelsen för

närvarande med en uppföljning av lagens tillämpning.

Uppdraget skall rapporteras till regeringen den 30

maj 2005.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vidhåller sin inställning att det i

arbetet med att förebygga könsstympning i Sverige är

synnerligen angeläget med information och utbildning

om kvinnlig könsstympning till såväl vuxna som barn

inom de grupper där traditionen lever kvar.

Inställningen till sedvänjan måste förändras för att

förhindra att föräldrar låter könsstympa sina barn.

Det är också viktigt att öka kunskaperna hos berörda

personalgrupper, dels om hur de bör agera i

situationer där de möter barn som riskerar att bli

könsstympade, dels om hur redan drabbade flickor och

kvinnor bör behandlas och bemötas. Ett mycket

viktigt steg i detta arbete är den nationella

handlingsplan mot kvinnlig könsstympning som

presenterades av regeringen i juni 2003. Utskottet

delar regeringens målsättning med handlingsplanen

liksom regeringens inställning att det förebyggande

arbetet måste ske med gemensamma krafter för att

lyckas. Utskottet ser positivt på att

handlingsplanen, förutom till berörda

befolkningsgrupper, bl.a. riktar sig till

yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården, förskolan

och skolan, socialtjänsten samt polisväsendet och

åklagarväsendet. Utskottet vill i sammanhanget

framhålla att personal inom olika verksamheter som

misstänker eller får vetskap om att flickor har

blivit eller riskerar att bli utsatta för

könsstympning omfattas av anmälningsskyldigheten

enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453).

Utskottet kommer att följa arbetet med

handlingsplanen med stort intresse. Riksdagen bör

enligt utskottets mening inte föregripa resultatet

av detta arbete. Motionerna 2003/04:So244 (m)

yrkande 1, 2003/04:So504 (fp) yrkande 10,

2003/04:Ju391 (m) yrkande 2, 2003/04:Ju444 (fp)

yrkande 15, 2003/04:Ju479 (fp) yrkande 8,

2003/04:Sf326 (fp) yrkande 16, 2003/04:Ub394 (c)

yrkande 7 och 2003/04:A371 (kd) yrkande 29 får med

det anförda anses i huvudsak tillgodosedda.

Vad beträffar möjligheterna för personal inom hälso-

och sjukvården och socialtjänsten att polisanmäla

misstankar om könsstympning kan utskottet konstatera

att sekretess inte hindrar att polisanmälan görs i

fall av grov könsstympning, för vilket inte är

föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år

(jfr bl.a. 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen

[1980:100]). Motion 2003/04:So244 (m) yrkande 2

avstyrks i den mån den inte är tillgodosedd med det

anförda.

Utskottet ser inga skäl att frångå uppfattningen att

de straffrättsliga bestämmelserna rörande

könsstympning är utformade på ett ändamålsenligt

sätt. Motion 2003/04:Ub394 (c) yrkande 6 avstyrks

därmed.

När det gäller omskärelse av pojkar kan utskottet

konstatera att en uppföljning av lagstiftningen på

området för närvarande pågår inom Socialstyrelsen. I

avvaktan på redovisningen av uppföljningsarbetet

våren 2005, saknas det enligt utskottets mening

anledning till något sådant initiativ från

riksdagens sida som begärs i motion 2003/04:So223

(m) yrkandena 1 och 2. Motion 2003/04:So241 (v)

avstyrks av det skälet att den får anses

tillgodosedd.

Övriga frågor

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner om barn och viss

skadlig påverkan samt om barn i s.k.

hederskulturer, med hänvisning till pågående

arbetet på dessa områden. Vidare bör

riksdagen avslå motioner om olika skolfrågor,

bl.a. om nationell skolpeng, mobbning och

behovet av specialskolor. Utskottet hänvisar

till den bedömning som utbildningsutskottet

nyligen gjort i flera av frågorna samt till

pågående arbete på området. Slutligen bör

riksdagen avslå en motion om s.k. second

opinion vid vårdnadsutredningar, med

hänvisning till utskottets tidigare

redovisade inställning i denna fråga.

Jämför reservationerna 41 (kd), 42 (v, mp),

43 (m), 44 (m), 45 (m), 46 (m), 47 (fp) och

48 (c).

Motioner

Tre motioner rör barn och viss skadlig påverkan.

I motion 2003/04:So271 av Annelie Enochson m.fl.

(kd) begärs ett tillkännagivande om att regeringen

bör tillsätta en utredning om hur barn påverkas av

de sexualiserade bilder som de möter i samhället via

TV, tidningar och filmer (yrkande 8).

I motion 2003/04:Ju478 av Mikaela Valterson m.fl.

(mp) begärs ett tillkännagivande om att utreda

pornografins skador och konsekvenser för t.ex. unga

människor och hur detta påverkar dem i deras syn på

sexualitet (yrkande 11).

I motion 2003/04:So336 av Barbro Feltzing (mp)

begärs ett tillkännagivande om att en utredning och

kartläggning bör göras över unga flickors

upplevelser i samband med påtvingad sex och

bestående psykiska men (yrkande 1). Vidare begärs

ett tillkännagivande om att ett informationsprogram

riktat till ungdomar bör ingå i utredningen (yrkande

2). Enligt motionären behöver inte minst rätten till

den egna kroppen belysas i detta

informationsprogram.

Barn i s.k. hederskulturer tas upp i två motioner.

I motion 2003/04:So273 av Marietta de Pourbaix-

Lundin och Inger René (m) begärs ett

tillkännagivande om att tillförsäkra alla flickor

och kvinnor, även de med ursprung i s.k.

hederskulturer, rätt till trygg och säker sexualitet

(yrkande 2). Enligt motionärerna måste det

förebyggande arbetet prioriteras inom detta område,

bl.a. genom samtal och projekt med pojkar och män i

invandrarkulturer. Vidare begärs i motionen ett

tillkännagivande om behovet av kunskaper och

kompetens om olika invandrarkulturer och

invandrarungdomars levnadsvillkor inom bl.a.

socialtjänsten, skolan och polisen (yrkande 3).

I motion 2003/04:So282 av Carina Hägg (s) begärs

ett tillkännagivande om behovet av att göra

undersökningar i kommunerna om unga kvinnor som

lever under hedersförtryck i Sverige.

I två motioner berörs olika skolfrågor.

I motion 2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson

m.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om barnens

rätt till kunskap (yrkande 4). För att alla elever

skall kunna hitta en skola som passar måste det

finnas många skolor med olika inriktningar, menar

motionärerna. Dessa kan vara kommunala skolor eller

fristående skolor. Skolorna skall ha likvärdiga

möjligheter och rättvisa villkor, oavsett vem som

driver dem. Motionärerna anser att det bör införas

en nationell skolpeng. Vidare begärs i yrkande 5 ett

tillkännagivande om åtgärder mot mobbning.

Motionärerna anför att mobbning är ett av skolans

allra största problem. Enligt motionärerna har man

alldeles för länge valt att blunda för problemen

eller att bagatellisera dem. Motionärerna efterlyser

bl.a. konkreta åtgärder att ta till även för

personer under 15 år som mobbar. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om barn med

funktionshinder (yrkande 6). Motionärernas

utgångspunkt är att funktionshindrade tillsammans

med sina anhöriga själva kan bedöma vilken

verksamhet som bäst tillgodoser deras behov - inte

minst inom skolans område. Specialskolor skall även

i framtiden vara ett alternativ för de elever som

önskar denna skolform.

I motion 2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp)

begärs ett tillkännagivande om skolans och

kunskapens betydelse för att förebygga och motverka

sociala klyftor bland barn (yrkande 3). Enligt

motionärerna har såväl grundskola som gymnasieskola

misslyckats med stora delar av denna uppgift. När

skolan misslyckas och ganska många elever lämnas i

sticket utan att ha fått de kunskaper de skulle ha

fått med sig från skolan, är detta enligt

motionärerna ett mycket stort avsteg från det som

borde uppnås om Sverige levde upp till

barnkonventionens ideal. Motionärerna anför att den

attityd till skolans betydelse för barns goda

uppväxtvillkor som avspeglas i skrivelse 2003/04:47

inte är godtagbar.

Två motioner handlar om vårdnadsutredningar.

I motion 2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c)

begärs ett tillkännagivande om en utredning av

förändrad lagstiftning och kvalitetssäkring av de

vårdnadsutredningar som socialtjänsten ansvarar för

(yrkande 4). En förändrad lagstiftning bör övervägas

för att förhindra att delad vårdnad utdöms trots att

det är "klart olämpligt". När det gäller

vårdnadsutredningar kan en väg till kvalitetssäkring

vara att s.k. second opinion införs, dvs. en

möjlighet till ytterligare en social prövning om

endera parten anser sig missbedömd.

Ett identiskt yrkande återfinns i motion

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c) (yrkande

4).

Tidigare behandling och pågående arbete m.m.

Regeringen beslutade i november 2003 att starta

projektet FLICKA om unga flickors självbild. Till

grund för arbetet ligger bland annat FN:s konvention

om barnets rättigheter. Artikel 17 i konventionen

handlar särskilt om massmediernas roll. Bland annat

sägs att staten skall uppmuntra utvecklingen av

riktlinjer för att skydda barn mot information och

material som är till skada för barns välfärd.

Projektet FLICKA vill ge unga flickor utrymme att

själva berätta om hur de upplever sin vardag och

sina möjligheter. FLICKA vill också samtala med

medier och reklambranschen om hur bilder påverkar

barn och unga. FLICKA kommer att arbeta med

aktiviteter och debattforum. En turnébuss kommer att

besöka 24 städer runt om i Sverige under 2004. I

fokus står flickor och pojkar mellan 10 och 14 år.

Huvudtemat i Barnombudsmannens årsrapport 2004,

Älskar, älskar inte, är barns- och ungdomars behov

av nära relationer till såväl sina föräldrar som

till andra vuxna och kompisar. I årsrapporten

redovisas bland annat resultaten från en

undersökning om kärlek, sex och vänskap som

myndigheten genomfört bland sina kontaktklasser runt

om i Sverige hösten 2003. Av undersökningen framgår

t.ex. att det finns ett missnöje med skolans

undervisning i sex- och samlevnad. Den anses som

viktig, men bör bättre anpassas efter elevernas

önskemål och behov. Det finns, enligt

undersökningen, en önskan att undervisningen i högre

grad fokuseras på relationer. Barnombudsmannen

föreslår därför att sex- och samlevnadsundervisning

bör byta namn till "relationskunskap" i läroplanen.

Detta för att markera att det är kärleksrelationer,

där sexualitet ingår, som står i fokus. I rapporten

föreslås vidare att ungdomsmottagningarna bör byggas

ut. De bör dessutom utvecklas och anpassas även

efter pojkarnas behov, utan att det sker på

bekostnad av flickorna.

När det gäller flickor och unga kvinnor som utsätts

för hedersrelaterat våld eller hot om våld kunde

socialutskottet i betänkande 2002/03:SoU15 Stärkt

skydd för barn i utsatta situationer m.m. konstatera

att denna grupp har uppmärksammats särskilt under

senare år. Regeringen har givit olika myndigheter

uppdrag på området. Bland annat har Socialstyrelsen

ställt samman skriftlig information som skall ge

stöd i socialtjänstens arbete med dessa flickor,

Flickor som lever under hot och tvång i familjer med

strängt patriarkala värderingar. Motionsyrkanden om

detta ansågs därmed i huvudsak tillgodosedda (s. 29;

res. m).

Regeringen avser att för åren 2004-2006 avsätta

ytterligare 100 miljoner kronor för att stimulera

inrättandet av skyddat boende, vissa

utbildningsinsater m.m. för flickor och unga kvinnor

som riskerar att utsättas för s.k. hederesrelaterat

våld. Även pojkar och unga män skall omfattas av

satsningen.

Den 11 februari 2004 anförde statsrådet Mona Sahlin

i svar på fråga 2003/04:701 om skydd vid

hedersrelaterat våld bl.a. följande:

Jag följer noga situationen för ungdomar, framför

allt flickor och unga kvinnor, som riskerar att

utsättas för hedersrelaterat våld från sina

familjer. För att öka och sprida kunskaperna om

detta problem har jag genomfört en serie

kunskapsseminarier med företrädare för

myndigheter, tros-samfund, kvinnojourer,

invandrarorganisationer, andra

frivilligorganisationer och experter. Olika

myndigheter har på regeringens uppdrag vidtagit

åtgärder för att sprida kunskap om familjer med

hederstänkande.

De som först brukar få kännedom om att en flicka

utsätts för hot från sina anhöriga är personal i

skolan, inom socialtjänsten och polisen. En

förutsättning för att kunna bistå flickan är att

dessa myndigheter samverkar för att bistå henne.

Det behövs även samverkan mellan myndigheter och

frivilligorganisationer för att hjälpen ska bli

så effektiv som möjligt.

Kartläggningar i de tre storstadslänen visar att

det råder brist på skyddat boende, att det behövs

utbildning av personal som kommer i kontakt med

problemet och samordning av myndigheternas

insatser. Det behövs också fungerande nätverk

mellan olika myndigheter, trossamfund och

frivilligorganisationer för att lösa praktiska

problem och bedriva ett effektivt

informationsarbete och attitydpåverkande arbete.

Min uppfattning är att de mest effektiva

aktörerna när det gäller attitydpåverkande arbete

är landsmän och religiösa företrädare. Det behövs

en grundläggande diskussion om barns och kvinnors

rättigheter. Ansvaret för att detta sker ligger

på hela vårt samhälle.

Jag vill också göra klart att skyddat boende är

en akut och temporär åtgärd. Det löser bara

problemet på kort sikt och måste kombineras med

långsiktiga lösningar från fall till fall.

Samverkan mellan myndigheter, frivilliga

organisationer och andra aktörer har största

betydelse för ett gott resultat.

Länsstyrelserna i de tre storstadslänen har fått

medel för att stimulera inrättandet av skyddat

boende. Medlen får även användas till utbildning,

attitydpåverkande arbete med mera. I detta arbete

är det viktigt att den kunskap som finns hos

frivilligorganisationer som exempelvis

kvinnojourer tas till vara. Övriga länsstyrelser

har fått medel för att kartlägga och analysera

behovet av insatser för flickor och unga kvinnor

som riskerar att utsättas för hedersrelaterat

våld. En rapport ska lämnas till regeringen

senast vid utgången av mars månad.

Utbildningsutskottet har nyligen behandlat frågan om

att skolor skall ha lika möjligheter och villkor

oavsett vem som driver dem. I det av riksdagen

godkända betänkandet 2003/04:UbU6 Valfrihet i skolan

avstyrktes motionsyrkanden om bl.a. införandet av

ett system med nationell skolpeng (s. 14; res. m,

fp).

Motioner om valfrihet i skolan avstyrktes med

motiveringen att utskottet anser att elevers och

föräldrars möjligheter att välja skola är väl

tillgodosedda inom nuvarande regelverk för

grundskolan (s. 6 f., res. finns).

Skollagskommittén lägger i sitt slutbetänkande

Skollag för kvalitet och likvärdighet (SOU 2002:121)

bl.a. fram förslag för att motverka mobbning och

annan kränkande behandling i skolan. Bland annat

föreslås att det i skollagen skall tydliggöras att

arbetsmiljölagen gäller på skolområdet. Vidare bör

bestämmelser införas som ger rektor och lärare

möjlighet att i akuta situationer vidta tillfälliga

åtgärder för att tillförsäkra alla elever en trygg

skolmiljö och studiero och för att komma till rätta

med elever som uppträder störande eller hotfullt.

Kommittén föreslår även att ett nytt

verksamhetsområde, elevhälsa, införs i skollagen. I

elevhälsan ingår omvårdnad samt medicinska,

psykologiska, sociala och specialpedagogiska

insatser. Betänkandet bereds för närvarande inom

Utbildningsdepartementet med inriktningen att en

proposition skall läggas fram för riksdagen under år

2005.

Regeringen har i september 2003 tillsatt en

särskild utredare för att ta fram förslag till

lagstiftning om förbud mot diskriminering och annan

kränkande behandling inom skolväsendet, den s.k.

Skolansvarsutredningen (dir. 2003:114).

Utgångspunkten för utredningen är att skydd skall

finnas mot diskriminering på grund av kön, etnisk

tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning,

sexuell läggning och funktionshinder samt mot annan

kränkande behandling. Överträdelse av förbud skall

sanktioneras, exempelvis genom skadestånd. Utredaren

skall lämna förslag till regler som främjar lika

rättigheter och motverkar diskriminering och annan

kränkande behandling inom såväl kommunala som

fristående skolor, förskolor och skolbarnsomsorg. Av

direktiven framgår att utredningsuppdraget omfattar

skydd mot kränkande behandling såsom mobbning i

skolan. Ett delbetänkande som skall innehålla

lagförslag skall redovisas senast den 30 april 2004.

Myndigheten för skolutveckling redovisade i

december 2003 i stödmaterialet Olikas lika värde ett

regeringsuppdrag om att lyfta fram exempel på

handlingsprogram och arbetssätt mot kränkande

behandling. Myndigheten identifierar här faktorer

som motverkar kränkande behandling och stärker

arbetet med en god social miljö. Publikationen har

spritts till skolor ute i landet. Myndigheten

arbetar nu med att ta fram allmänna råd för

skolornas arbete med att motverka alla former av

kränkande behandling. Dessa beräknas vara klara

under våren 2004.

Ett 90-tal motionsyrkanden om bl.a. mobbning togs

upp i det av riksdagen godkända betänkandet

2003/04:UbU9 Kränkande behandling i skolan.

Motionsyrkandena avstyrktes, bl.a. med hänvisning

till det pågående arbetet i Skolansvarsutredningen

och till de förslag som lagts fram av

Skollagskommittén (res. finns).

I den ovannämnda årsrapporten 2004 från

Barnombudsmannen tas även frågor om mobbning upp.

Barnombudsmannen upprepar här sitt krav att mobbning

bör ges en tydlig definition och klassas som brott,

samt att skolpersonal och personal inom barnomsorgen

får ett större lagstadgat ansvar att förhindra

brott.

I det av riksdagen godkända betänkandet

2003/04:UbU10 Elever med funktionshinder avstyrks

bl.a. motionsyrkanden som rör upphävande av beslut

att avveckla specialskolor. Utskottet fann inte skäl

för riksdagen att ändra sitt tidigare

ställningstagande (prop. 1998/99:105, bet.

1999/2000:UbU4, rskr. 1999/2000:14). Vidare framhöll

utskottet den pågående utvecklingen av

resurscenterverksamheten vid Ekeskolan i Örebro och

Hällsboskolan i Sigtuna samt hänvisade till att en

förordning om visstidsutbildning vid resurscenter

övervägs inom Regeringskansliet (s. 14; res. m+fp+

kd+c).

Motionsyrkanden om specialskolor behandlades även

av socialutskottet i det av riksdagen godkända

betänkandet 2003/04:SoU2 Uppföljning av den

nationella handlingsplanen för handikappolitiken.

Motionsyrkandena avslogs med hänvisning till

förslagen från utredningen om visstidsplaceringar

vid statliga resurscenter (s. 41; res. m+fp+kd+c).

Enligt uppgift från Utbildningsdepartementet pågår

arbete inom departementet med en förordning om

visstidsutbildning. Avsikten är att förordningen

skall kunna träda i kraft den 1 juli 2004.

Myndigheten för skolutveckling har sedan maj 2003

regeringens uppdrag att arbeta för förbättrad

förskole- och skolsituation i områden som är

präglade av social och etnisk segregation.

Myndigheten skall årligen till regeringen

(Utbildningsdepartementet) redovisa gjorda insatser,

vilka metoder och arbetssätt som använts, viktiga

iakttagelser som gjorts under arbetet samt vilka

resultat som har uppnåtts och hur dessa spritts till

olika huvudmän. Uppdraget skall slutredovisas den 15

december 2005.

När det gäller frågan om s.k. second opinion vid

vårdnadsutredningar framhöll socialutskottet i

betänkande 2001/02:SoU23 Barnpolitiken - arbetet med

strategin för att förverkliga FN:s konvention om

barnets rättigheter Socialstyrelsens arbete med att

genomföra den strategi för kunskapsutveckling inom

socialtjänsten som finns redovisad i proposition

2000/01:80 med förslag till ny socialtjänstlag. I

avvaktan på utfallet av denna satsning avstyrktes

ett motionsyrkande om detta (s. 41; res. kd, c).

Socialstyrelsens arbete med att genomföra

programmet Nationellt stöd för kunskapsutveckling

inom socialtjänsten har pågått sedan september 2001.

Slutrapporten skall presenteras vid en konferens i

Stockholm den 20-21 april 2004.

Utskottets ställningstagande

Barns och ungas vardag präglas tyvärr av en ökande

kommersialisering och sexualisering. Unga flickor

och pojkar möts varje dag av bilder av hur de bör

vara och se ut. Utskottet oroas av hur denna

verklighet påverkar de ungas syn på sig själva.

Utskottet välkomnar därför den satsning som

regeringen initierat genom projektet FLICKA om unga

flickors självbild. Utskottet ställer sig positivt

till projektets avsikt att föra diskussioner dels

med ungdomarna själva, men även med medier och

reklambranschen om hur bilder påverkar barn och unga

och hur en positiv förändring kan uppnås.

Utskottet kan vidare konstatera att

Barnombudsmannen i sin senaste årsrapport till

regeringen föreslår att undervisningen i sex och

samlevnad bättre anpassas efter elevernas önskemål

och behov samt i högre grad fokuseras på relationer.

Ungdomsmottagningarnas ansvar för ungas attityder i

fråga om sexualitet betonas också i rapporten. I

detta sammanhang förtjänar det även att påpekas att

den pågående utredningen om kunskaper om sexuell

exploatering av barn (dir. 2003:45) inom kort kommer

att redovisa en stor undersökning av gymnasieelevers

syn på pornografi och sexualitet. Något initiativ

från riksdagens sida är inte nödvändigt. Med det

anförda avstyrker utskottet motionerna 2003/04:So271

(kd) yrkande 8, 2003/04:So336 (mp) yrkandena 1 och 2

samt 2003/04:Ju478 (mp) yrkande 11.

När det gäller barn och ungdomar i s.k. hederskulturer, kan

utskottet konstatera att regeringen tagit en rad

initiativ under de senaste åren. Utskottet ser

positivt på exempelvis satsningarna för att

stimulera inrättandet av skyddat boende samt de

utbildningsinsatser och det attitydpåverkande arbete

som genomförts för såväl unga flickor som pojkar.

Liksom regeringen avser utskottet att även

fortsättningsvis följa situationen för denna grupp

barn och ungdomar. Motionerna 2003/04:So273 (m)

yrkandena 2 och 3 samt 2003/04:So282 (s) får anses i

huvudsak tillgodosedda.

I ett antal motionsyrkanden behandlas olika

skolfrågor. I motion 2003/04:So11 (m) yrkande 4

begärs ett tillkännagivande om barns rätt till

kunskap. Socialutskottet har självklart ingen annan

uppfattning än motionärerna beträffande detta.

Liksom utbildningsutskottet, anser socialutskottet

dock inte att en nationell skolpeng ger de

grundläggande förutsättningarna för att kraven på en

likvärdig skola av hög kvalitet för alla elever

skall kunna uppfyllas. Motionen avstyrks.

Förekomsten av mobbning i skolan är, enligt

utskottet, ett mycket allvarligt problem. Varje form

av kränkande behandling mellan elever står helt i

strid med de grundläggande värden som gäller för

skolan och det kan naturligtvis aldrig accepteras.

Utskottet instämmer härvidlag i den uppfattning som

framförs i motion 2003/04:So11 (m) yrkande 5. I

motsats till motionärerna anser dock utskottet att

en rad åtgärder har vidtagits för att motverka

mobbning inom skolan. Utskottet kan t.ex. konstatera

att en särskild utredare nyligen har tillsatts för

att ta fram förslag till lagstiftning om förbud mot

diskriminering och annan kränkande behandling, såsom

mobbning, inom skolväsendet. Skollagskommitténs

förslag, vilka bl.a. går ut på att vidta åtgärder

mot hotfulla och störande elever, är under beredning

i Regeringskansliet. Även Barnombudsmannen har i sin

senaste årsrapport lagt fram förslag om mobbning.

Vidare har stödmaterial kring mobbning tagits fram

av Myndigheten för skolutveckling och spridits runt

om i landet. Myndigheten arbetar nu med att ta fram

allmänna råd för skolornas arbete med att motverka

alla former av kränkande behandling. Socialutskottet

delar utbildningsutskottets mening att resultatet av

vidtagna åtgärder, liksom det pågående arbetet bör

avvaktas. Motionen avstyrks därmed.

Beträffande specialskolor konstaterar utskottet

att riksdagen har beslutat om en avveckling av dessa

skolor. Vidare övervägs för närvarande en förordning

om visstidsutbildning vid resurscentrum inom

Regeringskansliet. Utskottet anser att detta arbete

inte bör föregripas och avstyrker därmed motion

2003/04:So11 (m) yrkande 6.

Myndigheten för skolutveckling har i uppdrag att

arbeta för förbättrad förskole- och skolsituation i

områden som är präglade av social och etnisk

segregation. Utskottet förutsätter att regeringen

noga kommer att följa detta arbete. Med det anförda

avstyrks motion 2003/04:So10 (fp) yrkande 3.

Frågan om s.k. second opinion vid vårdnadsutredningar har

tidigare behandlats av utskottet. Den strategi för

kunskapsutveckling inom socialtjänsten som

genomförts inom Socialstyrelsen har nyligen

slutrapporterats. Genom satsningen avser

Socialstyrelsen att skapa förutsättningar för att

socialtjänstens insatser i större utsträckning skall

kunna baseras på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Utskottet vill åter understryka vikten av hög

kvalitet och kompetens i socialtjänstens verksamhet

men anser att utfallet av den nämnda satsningen bör

avvaktas. Motionerna 2002/03:So250 (c) yrkande 4 och

2003/04:So500 (c) yrkande 4 avstyrks därmed.

Andra motionsyrkanden

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen bör avslå motioner som utskottet

behandlar i förenklad ordning med hänvisning

till gällande ansvarsfördelning.

Enligt gällande styrsystem skall riksdagen främst

fatta beslut om övergripande och nationella frågor.

I de centrala lagarna inom utskottets

beredningsområde finns ofta bestämmelser som innebär

delegation av detaljbestämmelser till regering

och/eller myndigheter. Utskottet finner också

anledning att erinra om den kompetensfördelning som

finns mellan staten respektive kommuner och

landsting. Inom utskottets beredningsområde ligger

ramlagstiftning för bl.a. hälso- och sjukvården och

socialtjänsten medan den konkreta utformningen av

verksamheten liksom finansieringsansvaret ligger på

kommun- och landstingsnivå. Sammanfattningsvis

föreslår utskottet med hänvisning till gällande

ansvarsfördelning att följande motionsyrkanden

avslås:

I motion 2002/03:L248 av Mia Franzén (fp) begärs ett

tillkännagivande om mer barnperspektiv i

familjerådgivningen vid en separation eller

skilsmässa (yrkande 2). Redan innan föräldrar

bestämmer sig för att gå skilda vägar bör

föräldrarna vid familjerådgivning upplysas om sina

skyldigheter gentemot barnen.

I motion 2002/03:So447 av Gudrun Schyman m.fl. (v)

begärs ett tillkännagivande om behovet av fortsatt

forskning om missbruk i samband med graviditet

(yrkande 11).

I motion 2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om barns rätt till båda

sina föräldrar (yrkande 6). Efter en separation

måste det fortsatta umgänget ordnas efter barnens

behov, inte föräldrarnas.

I motion 2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp)

begärs ett tillkännagivande om barns behov av sina

pappor (yrkande 6). Motionärerna anför att även barn

som växer upp med båda sina föräldrar ser alldeles

för lite av sina pappor. I motionen begärs även ett

tillkännagivande om barns behov av nära manliga

förebilder (yrkande 7).

I motion 2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp) begärs

ett tillkännagivande om att ge MIO-gruppen de

resurser den behöver för att bygga upp en nationell

kunskapsbank om "Shaken Baby Syndrome" (SBS)

(yrkande 2). Den s.k. MIO-gruppen vid Astrid

Lindgrens barnsjukhus arbetar ideellt med att

försöka förbättra möjligheterna till snabb

diagnostik och optimalt omhändertagande av

misstänkta fall, samt att fungera som

sambandscentral och kunskapsbank för personal som

möter det misshandlade barnet. I motionen begärs

även ett tillkännagivande om att se till att alla

inom hälso- och sjukvården som kommer i kontakt med

barn utbildas i frågan (yrkande 4). Slutligen begärs

ett tillkännagivande om att det görs en film om SBS

och dess biverkningar för obligatorisk visning för

alla i årskurs nio (barnvakter och framtidens

föräldrar) samt för personal inom barnomsorgen

(yrkande 5).

I motion 2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)

begärs ett tillkännagivande om att barn som drabbats

av sorg bör erbjudas resurs i form av stödperson

eller stödfamilj (yrkande 8).

I motion 2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl.

(kd) finns ett identiskt yrkande (yrkande 6).

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och

ställningstaganden har föranlett följande

reservationer. I rubriken anges inom parentes vilken

punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som

behandlas i avsnittet.

1. Allmänna utgångspunkter (punkt 1)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 1. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So11 yrkandena 1 och 2 samt

avslår motion 2003/04:So13 yrkande 2.

Ställningstagande

När politiska åtgärder som syftar till att uppfylla

barnkonventionen utvärderas är det viktigt att

behålla en helhetssyn. Alltför ofta upptas

politikernas perspektiv av ett snävt

anslagstänkande. Men ökade anslag och bidrag är inte

alltid lösningen. Vi är övertygade om att de många

problem som drabbar barn och ungdomar inte kan lösas

om de inte ses i sitt sammanhang.

Enligt vår mening finns det, ur ett

barnperspektiv, stora brister i välfärdsstaten och i

flera avseenden har situationen t.o.m. förvärrats.

Det gäller inte minst situationen för utsatta barn,

såsom asylsökande barn och barn med funktionshinder,

och nedrustningen inom hälso- och sjukvården för

barn och ungdomar.

Vi anser att regeringens skrivelse i för hög grad

präglas av ett myndighetsperspektiv. Barnens

välbefinnande ses som en direkt funktion av

offentliga anslag på olika områden, men inget sägs

om de indirekta effekter som regeringens politik har

för barn och unga. Enligt vår mening är det enbart

den konkreta situationen för barn i dagens Sverige

som bör tillmätas betydelse när man utvärderar

strategin för att förverkliga barnkonventionen. Vi

bör inte utvärdera strategin utifrån mängden

skattepengar som har satsats på olika myndigheter.

Det viktiga är den effekt som regeringens politik i

sin helhet får för barn och unga som bor i Sverige.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

2. Allmänna utgångspunkter (punkt 1)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 2. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So13 yrkande 2 och avslår

motion 2003/04:So11 yrkandena 1 och 2.

Ställningstagande

Enligt min mening behövs en mer genomarbetad

strategi för genomförandet av hela barnkonventionen

i Sverige. Barnkonventionen har haft vissa positiva

effekter, men för många barn som behöver en bättre

situation har ingenting av betydelse hänt.

Barnkonventionen måste operationaliseras i svenskt

beslutsfattande så att konkreta och mätbara resultat

kan uppnås. Den nuvarande inriktningen av arbetet

med barnkonventionen, med svepande språkbruk och

oanvändbara målformuleringar, måste överges. Det

behöver åstadkommas en verklig förändring till det

bättre. Bland annat behövs en genomtänkt strategi

för att stödja och förbättra för de mest utsatta

barnen i Sverige.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

3. Fortsatt arbete med uppföljning av

barnkonventionen m.m. (punkt 2)

av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 3. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So10 yrkande 1.

Ställningstagande

I dagens Sverige har de flesta barn bättre

levnadsvillkor än barn i många andra länder. Trots

det befinner sig många barn i utsatta situationer.

Dessa mörkare sidor uppmärksammas inte mycket i

regeringens skrivelse 2003/04:47. Enligt vår mening

skulle det vara till fördel om kommande

redovisningar från regeringen visade mer på

problemen och vad som verkligen görs eller inte görs

åt dem, och har mindre karaktär av översiktliga

målbeskrivningar som döljer problemens allvar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

4. Föräldrarnas roll och ansvar (punkt 3)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 4. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So11 yrkande 3 och avslår

motion 2003/04:So13 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi anser att det inte primärt är myndigheter och

organisationer som skall tillgodose barnens behov av

trygghet och uppfylla kraven i barnkonventionen. I

stället bör det civila samhället uppvärderas -

framför allt barnens föräldrar. Det är föräldrarnas

uppgift att med kärlek och omtanke ge sina barn en

trygg uppväxt. Det är lätt att glömma bort

föräldrarna i ett samhälle där alla förväntas arbeta

minst på heltid. Socialsekreterare, lärare,

dagispersonal och fotbollslag kan aldrig ersätta den

trygghet som ett barns föräldrar kan ge. Familjen

har en särställning och kan enligt vår mening inte

ses som en institution bland alla andra som bär

ansvar för att barnkonventionen förverkligas.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

5. Föräldrarnas roll och ansvar (punkt 3)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 5. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So13 yrkande 1 och avslår

motion 2003/04:So11 yrkande 3.

Ställningstagande

Stabila och fungerande familjer är bra för både barn

och vuxna och en förutsättning för ett gott

samhälle. Familjen är den naturliga och

grundläggande gemenskap som utgör stommen i

samhället. Därför bör lagstiftningen respektera och

skydda familjens sfär och rättigheter. Politiken i

stort måste, enligt min mening, inriktas på att

familjen inte skall berövas sina naturliga

uppgifter. Familjer skall däremot ges

förutsättningar och vid behov socialt och ekonomiskt

stöd för att självständigt och tryggt kunna utföra

sina uppgifter. Ensamstående föräldrars situation

kräver särskild uppmärksamhet. Enligt min mening

brister regeringens strategi för att förverkliga

FN:s konvention om barnets rättigheter i dessa

avseenden. Jag saknar en strategi som i

barnkonventionens anda lyfter fram familjens

betydelse för barnen och för samhället i stort.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

6. Maxtaxereformens effekter (punkt 4)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 6. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So12 yrkande 5.

Ställningstagande

De moderna familjerna präglas av tidsbrist, vilket

leder till att umgänget mellan föräldrar och barn

minskar. Samtidigt leder föräldrarnas stress ofta

till slitningar och konflikter i familjen, vilket

har negativa effekter för barnens välbefinnande.

Från detta perspektiv ställer vi oss frågande till

hur barnen främjas av att föräldrarna genom

maxtaxereformen uppmuntras att arbeta mer. Vårt

tydliga intryck är i stället att ett av

barnfamiljernas största önskemål är att få bättre

möjligheter att tillbringa mer tid med barnen. Vi

anser att maxtaxans följder måste undersökas.

Specifikt bör undersökas huruvida maxtaxan bidragit

till att minska fattiga barns utsatthet samt främjat

möjligheterna för föräldrar och barn att tillbringa

mer tid tillsammans.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

7. Införlivande av barnkonventionen i

lagstiftningen (punkt 6)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 7. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So250 yrkande 2 och

2003/04:So500 yrkande 2.

Ställningstagande

Barn måste mötas med respekt och få känna gemenskap,

delaktighet och tillit. Barn har särskilda behov av

omvårdnad och skydd samt grundläggande

medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och

kulturella rättigheter. FN:s konvention om barns

rättigheter skall vara den självklara utgångspunkten

för att åstadkomma detta. Barnkonventionens

införlivande i svensk lagstiftning måste därför,

enligt min mening, ytterligare harmoniseras,

fördjupas och förstärkas.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

8. Gemensam värdegrund för samtliga myndigheter

(punkt 7)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 7 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 8. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So12 yrkande 6.

Ställningstagande

För det offentliga skolväsendet finns i dag en

värdegrund inskriven i skollagen. Motsvarande

formuleringar saknas i t.ex. socialtjänstlagen och

polislagen. Enligt vår mening spelar värdegrunder en

viktig roll för hur verksamheten bedrivs. Inte minst

då flera offentliga institutioner har kontakt med

ungdomar är det viktigt att alla ger tydliga besked

om vilka normer som gäller för umgänget i samhället.

Det bör ske genom en kortfattad gemensam värdegrund

för samtliga myndigheter, som bör handla om

respekten för andra människors liv, deras egendom

och deras integritet. En sådan värdegrund skulle

vara ett bra komplement till arbetet med att

integrera barnkonventionen och samtidigt markera att

barn och ungdomar själva måste bibringas en känsla

av ansvar för sitt sätt att agera och behandla

andra.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

9. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå

(punkt 8)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 9. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So399 yrkande 3 och

2003/04:So417 yrkande 2 samt avslår motionerna

2002/03:Ju361 yrkande 1, 2003/04:So13 yrkande 3,

2003/04:So535 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So603 och

2003/04:Ju451 yrkande 1.

Ställningstagande

Enligt FN:s barnkonvention skall barnets bästa

alltid beaktas i alla myndighetsbeslut som rör barn.

Socialstyrelsen har vid en uppföljning av

socialförvaltningarnas beslut om socialbidrag visat

att det fanns brister på denna punkt i nästan 80 %

av besluten. Sällan vägs konsekvenserna för de

inblandade barnen in, vilket riskerar att leda till

att barnfamiljer felaktigt blir utan

försörjningsstöd eller får för lågt socialbidrag. En

annan allvarlig konsekvens kan bli att barn tvingas

vara med om vräkningar på grund av obetalda hyror.

Landets kommuner har ett stort ansvar att omedelbart

se till att socialtjänsten följer FN:s

barnkonvention och undantagslöst tillämpar principen

om barnets bästa. Enligt vår mening bör regeringen

ge Barnombudsmannen i uppdrag att årligen aktivt

följa upp genomslaget av barnkonventionen vid alla

beslut inom socialtjänsten där barn finns med.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

10. Barnkonventionsarbetet på lokal nivå

(punkt 8)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 10. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:Ju361 yrkande 1,

2003/04:So13 yrkande 3 och 2003/04:Ju451 yrkande 1

samt avslår motionerna 2002/03:So399 yrkande 3,

2003/04:So417 yrkande 2, 2003/04:So535 yrkandena 1

och 2 och 2003/04:So603.

Ställningstagande

Kommunernas och landstingens insatser är av

avgörande betydelse för barns situation. Trots att

barnkonventionen har varit ratificerad i Sverige

sedan länge, går genomförandet av barnkonventionen i

en alltför långsam takt. Enligt min mening behöver

kommunsektorn mer stöd i detta arbete. Regeringen

bör lägga fram förslag till en strategi för att få

kommuner och landsting att beakta barnkonventionen i

all verksamhet som rör barn.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

11. Lokala barnombud (punkt 10)

av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 11. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So368 och bifaller delvis

motion 2003/04:So435.

Ställningstagande

För att sätta ytterligare fokus på barn- och

ungdomsfrågorna är det nu, enligt vår mening, dags

att inrätta tjänster som barnombud i regionerna

och/eller kommunerna. Dessa bör ha likartade

uppgifter som den nationella Barnombudsmannen. De

skall inte ha en myndighetsutövande funktion och de

skall inte heller ta över uppgifter som ligger på

socialtjänst, landsting och frivilligorganisationer.

Att skapa opinion kring barn- och ungdomsfrågor är

enligt vår mening en samhällsekonomisk investering.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

12. Delaktighet och inflytande (punkt 12)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 12

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 12. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:Sf380 yrkande 2.

Ställningstagande

Ofta kommer barnen i kläm i den vuxnes värld. Jag

anser det som centralt att vända på detta perspektiv

och sätta barnen först. Det innebär bl.a. att lyssna

på barnet med respekt och att våga använda dess

idéer när samhället utformas. Vi har i dag bättre

förutsättningar än någonsin att bygga ett samhälle

som verkligen tar hänsyn till människans grundbehov

av kärlek, trygghet, tillit, stabilitet, närhet,

identifikation, lärande och utveckling.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

13. Familjerådgivning (punkt 16)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 16

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 13. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So453 yrkande 1,

2002/03:L316 yrkande 4, 2002/03:Sf380 yrkande 9

(delvis), 2002/03:A242 yrkande 30 (delvis),

2003/04:So499 yrkande 1, 2003/04:Sf404 yrkande 8

samt 2003/04:A371 yrkande 23 (delvis).

Ställningstagande

Enligt min mening är det angeläget att samhället kan

erbjuda kompetent, lättillgänglig och kostnadsfri

familjerådgivning. Familjerådgivningen bör byggas ut

och omfatta förebyggande relationsvård. När krisen

kommer skall man snabbt kunna få hjälp.

Jag anser vidare att regeringen bör överväga att

anta ett familjeprogram med den brittiska

regeringens program för hur familjen kan stödjas som

förebild. Programmet innebär bl.a. att alla familjer

skall ha tillgång till familjerådgivning, att

äktenskapen skall stärkas och att allvarliga

familjeproblem skall hanteras på ett effektivt sätt.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

14. Stöd i föräldraskapet (punkt 17)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Annika Qarlsson (c) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 14. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Ju349 yrkande 2 och avslår

motionerna 2002/03:So514 yrkande 7, 2002/03:Sf380

yrkande 7, 2002/03:A242 yrkandena 30 (delvis) och

32, 2003/04:So500 yrkande 8 samt 2003/04:A371

yrkandena 23 (delvis) och 27.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av att samhället har

förtroende för familjen men samtidigt kan erbjuda

stöd till familjen vid olika skeenden och kriser.

Familjepolitiken måste underlätta föräldrarollen, så

att den uppväxande generationen blir trygg och

självständig. Barnens rätt att växa upp under trygga

förhållanden har avgörande betydelse. I huvudsak är

det i familjen som barnen får sina grundläggande

normer och värderingar. Diskussionen om familjens

ansvar för de värderingar man förmedlar till barnen

måste förenas med en offentlig debatt om normer och

värderingar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

15. Stöd i föräldraskapet (punkt 17)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 17

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 15. Riksdagen bifaller

därmed motion 2002/03:So514 yrkande 7 och avslår

motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 7, 2002/03:A242

yrkandena 30 (delvis) och 32, 2003/04:So500 yrkande

8, 2003/04:Ju349 yrkande 2 samt 2003/04:A371

yrkandena 23 (delvis) och 27.

Ställningstagande

Ett sätt att förebygga kriser och separationer är

att kommunerna, mödravårdscentralerna,

barnavårdscentralerna eller andra anordnar

föräldrautbildningar, och framför allt

pappautbildningar, för att på så sätt bättre

förbereda de blivande föräldrarna för barnets

ankomst och de förändringar som ett barn innebär.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

16. Familjecentraler (punkt 18)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 18

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 16. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 9 (delvis)

och 2003/04:So239.

Ställningstagande

Familjecentralerna utgör en mötesplats för

barnfamiljer där det på ett och samma ställe finns

tillgång till olika tjänster som har betydelse för

barnens och därmed deras familjers hälsa och

välbefinnande. Familjecentralerna är enligt min

mening en viktig förebyggande och stödjande

verksamhet. Staten bör därför avsätta medel för att

uppmuntra kommuners och landstings samverkan med

familjecentraler.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

17. Nätverksstöd m.m. till ensamstående

föräldrar (punkt 19)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 19

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 17. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:Sf379 yrkande 1 och

2003/04:Sf400 yrkande 1.

Ställningstagande

Att få tillfällig hjälp i hemmet när man själv eller

ens barn är sjukt kan vara särskilt betydelsefullt

för ensamstående föräldrar. För den som inte har

släktingar eller något annat nätverk bör samhället

enligt min mening kunna erbjuda hjälp genom

nätverksstöd i form av en stödperson eller

stödfamilj. Jourhavande dagmamma/dagpappa eller

barnvakt kan vara en lösning, men även något slags

nätverksgrupper i bostadsområdet.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

18. Forskning kring separationer (punkt 20)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 20

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 18. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So249 och 2003/04:So286.

Ställningstagande

En skilsmässa eller separation innebär för de flesta

av oss en av livets svåraste kriser, men de allra

största förlorarna är barnen. Vissa fakta om

skilsmässor och separationer finns i dag

tillgängliga på olika håll, men mycket återstår att

göra. Enligt min mening behövs en utredning som

sammanställer aktuella forskningsrön om

separationernas stora mänskliga och ekonomiska

kostnader samt som utvärderar metoder och insatser

för att minska antalet separationer.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

19. Barn- och ungdomspsykiatri (punkt 22)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 22 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 19. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So12 yrkande 2 samt avslår

motionerna 2002/03:So507 yrkande 2, 2002/03:So515

yrkandena 1-3, 2003/04:So10 yrkande 2 och

2003/04:So12 yrkande 7.

Ställningstagande

Det finns tecken på att inslag i den internationella

ungdomskulturen bidrar till att alltfler ungdomar

upplever stress och brist på mening. Om man inte

klarar av att leva upp till idealbilden för hur man

bör se ut och hur man bör leva kan, i brist på

alternativa värden, tillvaron upplevas som

meningslös och den egna personen som värdelös. Vi

anser att det behövs ökad kunskap om ungdomars

psykosociala tillstånd och om vilka faktorer som

påverkar detta, för att en fördjupad samhällsdebatt

om dessa frågor därmed skall kunna initieras.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

20. Självmordsprevention (punkt 23)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 20. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So12 yrkande 1.

Ställningstagande

Psykiska problem och vantrivsel bland ungdomar tycks

öka. Varje år begår mellan 30 och 50 personer i

åldrarna 10-19 år självmord. Medan

självmordsfrekvensen i andra åldersgrupper minskar -

delvis som en följd av effektivare psykiatrisk och

medicinsk behandling - ligger ungdomars självmords-

frekvens kvar på en stabil nivå. Beredskapen bland

skolpersonalen för att hantera personer med djupa

depressioner och självmordsrisk är enligt aktuella

rapporter mycket låg. Enligt vår mening bör

regeringen återkomma med förslag om hur denna

beredskap kan stärkas.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

21. Barns stress (punkt 26)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 26

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 21. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:Ub271 yrkande 1 och bifaller

delvis motion 2002/03:Ub245 yrkande 3.

Ställningstagande

Barn och stress hör inte ihop. I dagens samhälle är

överstimuleringen det största problemet. För barn

märks det både i skolan och på fritiden. Samtidigt

tycks den psykiska ohälsan bland barn och unga öka.

Ökade psykosomatiska symptom hos ungdomar kan till

viss del ses som en reaktion på en mer stressad

livssituation. Jag anser att barns stress och vilka

konsekvenser det får för barns psykiska och fysiska

hälsa bör utredas.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

22. Fetalt alkoholsyndrom (punkt 27)

av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd) och

Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 27 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 22. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So247 yrkande 1 och

2003/04:So285 yrkandena 1 och 3.

Ställningstagande

Varje år föds det i Sverige mellan 100 och 150 barn

med s.k. fetalt alkoholsyndrom (FAS) samt 200-300

barn som får mindre omfattande skador men ett

bestående handikapp. Samtidigt visar undersökningar

att spritkonsumtionen bland såväl unga flickor som

kvinnor ökar. Detta är mycket oroväckande. Enligt

vår mening är det ytterst angeläget att såväl

ungdomar som vuxna kvinnor får information om de

skador som ett foster kan få om mamman dricker

alkohol under graviditeten. Vi anser även att det

behövs kraftfulla insatser för att stödja familjer

med alkoholproblem, inte minst eftersom det ytterst

är barnen som drabbas när föräldrarna missbrukar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

23. Nationellt kunskapscentrum för alkohol- och

narkotikarelaterade fosterskador (punkt 28)

av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd) och

Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 28 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 23. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So442 yrkande 14,

2003/04:So345 yrkande 23 och 2003/04:So510.

Ställningstagande

Kunskapen om fetalt alkoholsyndrom och andra

fosterskador till följd av moderns alkohol- eller

narkotikabruk är mycket begränsade på alla nivåer.

Det gäller såväl bland läkare och personal på BVC-

mottagningar som inom socialtjänst, förskola och

skola. Till följd av denna brist på kunskap får

flera föräldrar bristfällig eller felaktig

information om barnens funktionshinder. Vi anser att

det bör byggas upp ett nationellt kunskapscentrum

med bred kompetens kring barn med fosterskador av

alkohol och narkotika. Syftet bör vara att dessa

barn skall kunna identifieras och diagnostiseras så

tidigt som möjligt och kunna placeras i stabila

familjeförhållanden.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

24. Förutsättningar för vård enligt lagen

(1988:870) om vård av missbrukare i vissa

fall (punkt 29)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd) och Marita Aronson

(fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 29 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 24. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So286 och 2003/04:So509.

Ställningstagande

Varje år blir sannolikt tusentals missbrukande

kvinnor gravida. Det väntade barnet riskerar vid

moderns missbruk under graviditeten att få

allvarliga skador, men myndigheterna har ofta få

möjligheter att stoppa kvinnornas missbruk genom att

omhänderta modern. En bestämmelse som gör ett

tvångsomhändertagande möjligt skulle ha stor

preventiv effekt. Vi anser att regeringen bör lägga

fram förslag till en lag om tvångsvård av gravida

missbrukare.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

25. Förebyggande och andra insatser för barn i

utsatta situationer (punkt 30)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 25. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So207 och 2003/04:Ju443

yrkande 8 samt avslår motionerna 2003/04:So271

yrkandena 4-6 och 12, 2003/04:So331, 2003/04:So369

yrkandena 1 och 3, 2003/04: So371, 2003/04:So380

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387, 2003/04:So500

yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju261

yrkande 2, 2003/04: Ju291 yrkande 1, 2003/04:Ju451

yrkandena 4 och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och

5.

Ställningstagande

I syfte att uppmärksamma de barn som lever i

familjer där det förekommer våld bör enligt vår

mening socialnämndens ansvar enligt 5 kap. 11 §

socialtjänstlagen (2001:453) utvidgas till att,

förutom kvinnor, även avse barn och ungdomar. Vi

anser att regeringen snarast bör återkomma till

riksdagen med ett sådant förslag.

Vi vill också framhålla vikten av att barn som

blir vittnen till eller själva blir utsatta för våld

inom familjen får tillgång till en stödperson som

kan hjälpa dem att bearbeta sina traumatiska

upplevelser. Det är vanligt att barn i familjer där

det förekommer våld blir nästa generations förövare.

Att hjälpa dessa barn är därmed en viktig

brottsförebyggande insats.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

26. Förebyggande och andra insatser för barn i

utsatta situationer (punkt 30)

av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 26. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3

och 2003/04:So504 yrkande 1 samt avslår motionerna

2003/04: So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,

2003/04:So331, 2003/04: So371, 2003/04:So380

yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387, 2003/04:So500

yrkande 3, 2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291

yrkande 1, 2003/04: Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451

yrkandena 4 och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och

5.

Ställningstagande

Vi vill framhålla vikten av tidiga förebyggande

insatser mot drogmissbruk och kriminalitet bland

barn och unga. Det är viktigt att betona

föräldrarnas ansvar men även att familjerna får stöd

och hjälp att förebygga problem. När skolpersonal,

socialsekreterare eller poliser misstänker

drogproblem eller andra allvarliga bekymmer skall

familjen alltid underrättas. Enligt vår mening bör

drogtester på barn under 15 år tillåtas med

föräldrarnas medgivande. Vidare måste problemet med

langning samt försäljning och servering av alkohol

till minderåriga bekämpas, bl.a. med kännbara och

snabba sanktioner.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

27. Förebyggande och andra insatser för barn i

utsatta situationer (punkt 30)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 27. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So271 yrkandena 4-6,

2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1 och

2003/04:Ju451 yrkandena 4 och 7 samt avslår

motionerna 2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkande 12,

2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1 och 3,

2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och 2,

2003/04:So387, 2003/04:So500 yrkande 3,

2003/04:So504 yrkande 1, 2003/04:Ju443 yrkande 8 och

2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

I FN:s barnkonvention artikel 34 stadgas att

konventionsstaterna skall skydda barn mot alla

former av sexuellt utnyttjande och sexuella

övergrepp. I artikel 19 fastslås vidare att

konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga

lagstiftningsåtgärder, administrativa och sociala

åtgärder samt åtgärder i utbildningssyfte för att

skydda barnet mot alla former av fysiskt eller

psykiskt våld, skada eller övergrepp, vanvård eller

försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande,

innefattande sexuella övergrepp, medan barnet är i

föräldrarnas eller den ena förälderns,

vårdnadshavares eller annan persons vård. Enligt min

mening bör en nationell kartläggning göras av

kommunernas tillämpning av dessa artiklar. Det är

också angeläget att barnkonventionens krav på

förebyggande arbete mot sexuella övergrepp

implementeras i svensk lag. Jag anser vidare att en

utredning bör tillsättas med syfte att beskriva

förutsättningar och möjligheter att ta itu med

sexuella övergrepp mot barn för samtliga

yrkesgrupper som har anmälningsskyldighet enligt

socialtjänstlagen.

Alltför ofta avslutas förundersökningar trots

starka indikationer på att sexuella övergrepp mot

barn faktiskt begåtts. När de rättsvårdande

myndigheterna avslutar sin medverkan har

socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin inte

längre någon laglig möjlighet till fortsatta

åtgärder och insyn i utsatta familjer. Jag anser

därför att det är nödvändigt att uppmuntra ett

annorlunda och mer terapeutiskt förhållningssätt som

möjliggör för socialtjänsten och BUP att få kontakt

med familjerna redan under den akuta krisen och

bevara denna kontakt även när den juridiska och

polisiära arbetsprocessen avslutats. I sammanhanget

vill jag framhålla vikten av att såväl de barn som

utsatts för sexualbrott som deras föräldrar erbjuds

psykologhjälp och övrig vård under lång tid efter

övergreppet. Många problem uppstår inte förrän flera

år efteråt när barnet kommer i puberteten. Det är

nödvändigt att avsätta resurser för verksamheter där

utsatta barn kan få hjälp att bearbeta sina

traumatiska upplevelser.

Socialstyrelsen har fått regeringens uppdrag att

utreda förutsättningarna för ett nationellt

riskbarncentrum. Jag anser det vara av största vikt

att regeringen skyndsamt ser till att ett sådant

kunskapscentrum inrättas. Vid detta centrum bör det

finnas personer med kompetens både vad gäller

juridik och psykologi. Det skulle även kunna fungera

som kunskapsförmedlare t.ex. till olika

institutioner som handhar barn och till

socialtjänsten.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

28. Förebyggande och andra insatser för barn

i utsatta situationer (punkt 30)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 28. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So331 samt avslår motionerna

2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,

2003/04: So369 yrkandena 1 och 3, 2003/04:So371,

2003/04:So380 yrkandena 1 och 2, 2003/04:So387,

2003/04:So500 yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1,

2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,

2003/04:Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451 yrkandena 4

och 7 och 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Varje år misshandlas ca 10 barn till döds i Sverige.

I hela 80 % av fallen är det de biologiska

föräldrarna som är förövare. Vi anser att det är

nödvändigt att arbeta fram ett brett åtgärdsprogram

i syfte att eliminera barnmisshandeln i landet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

29. Förebyggande och andra insatser för barn i

utsatta situationer (punkt 30)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 29. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So500 yrkande 3 samt avslår

motionerna 2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena

4-6 och 12, 2003/04:So331, 2003/04:So369 yrkandena 1

och 3, 2003/04:So371, 2003/04:So380 yrkandena 1 och

2, 2003/04:So387, 2003/04:So504 yrkande 1,

2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,

2003/04:Ju443 yrkande 8, 2003/04:Ju451 yrkandena 4

och 7 samt 2003/04:Ub271 yrkandena 3 och 5.

Ställningstagande

Samhället har ett stort ansvar när det gäller att

hjälpa och skydda utsatta barn samt i görligaste mån

stärka deras befintliga uppväxtmiljöer. I fall av

vanvård måste de sociala myndigheterna kunna gripa

in med kraft. Jag vill ha ett samhälle som litar på

familjer samtidigt som det finns ett starkt yttre

stöd vid kriser. En restriktiv alkoholpolitik är

enligt min mening sannolikt det bästa sättet att

minimera antalet utsatta barn.

Problemområden som jag anser snarast bör

uppmärksammas är exempelvis den ökande andelen

psykosomatiska besvär bland unga, otrygghet, svaga

föräldrarelationer och mobbning, bl.a. genom

sexuella trakasserier. Utseendefixeringen i

samhället i dag leder hos många unga till dålig

självkänsla och andra psykiska besvär, men även till

ätstörningar. Jag anser att det behövs ytterligare

resurser till forskningen om ätstörningar. Jag vill

också framhålla att skolan har en nyckelroll i

arbetet med att bekämpa trakasserier och mobbning

och med att ifrågasätta utseende- och

modefixeringen.

Alltfler ungdomar upplever stress och

depressioner. Ungdomarnas problematik bemöts dock

alltför ofta enbart med psykofarmaka, och

försäljningen av dessa läkemedel har ökat lavinartat

under de senaste åren. Jag anser det oerhört viktigt

att psykofarmaka till ungdomar enbart används som

komplement under terapibehandling. Även denna fråga

måste särskilt lyftas fram.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

30. Förebyggande och andra insatser för barn i

utsatta situationer (punkt 30)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 30

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 30. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So331, 2003/04:So371,

2003/04:So380 yrkandena 1 och 2 och 2003/04:Ub271

yrkandena 3 och 5 samt avslår motionerna

2003/04:So207, 2003/04:So271 yrkandena 4-6 och 12,

2003/04:So369 yrkandena 1 och 3, 2003/04:So387,

2003/04:So500 yrkande 3, 2003/04:So504 yrkande 1,

2003/04:Ju261 yrkande 2, 2003/04:Ju291 yrkande 1,

2003/04:Ju443 yrkande 8 och 2003/04:Ju451 yrkandena

4 och 7.

Ställningstagande

Trots att kunskapen finns om vikten av tidiga

insatser och om att resurser satsade på barn och

ungdomar lönar sig i längden sker ofta nedskärningar

just på detta område. Jag anser att förebyggande

socialt arbete för barn och ungdomar måste

prioriteras i såväl budgetarbetet som

verksamhetsplaneringar inom staten, landstingen och

kommunerna. Det är också nödvändigt med ett utökat

samarbete mellan dessa olika nivåer.

När det särskilt gäller sexuella övergrepp mot och

misshandel av barn är det angeläget att kunna ge

barnet ett sammanhållet psykosocialt och rättsligt

stöd. Enligt min mening bör regeringen snarast

möjligt återkomma med förslag till hur regionala

resursgrupper kan inrättas där polis, åklagare,

läkare, psykologer och socionomer samarbetar kring

barn som far illa.

I sammanhanget bör också framhållas vikten av

barnkompetens inom barnavårdscentraler, övrig hälso-

och sjukvård, rättsväsendet, socialtjänsten och

skolan. Jag anser att Socialstyrelsen bör ges i

uppdrag att se över hur den samlade kunskapen om

framför allt barnmisshandelsproblematiken ser ut

inom dessa olika verksamheter och hur man praktiskt

arbetar kring dessa problem.

Varje år misshandlas ca 10 barn till döds i

Sverige. I hela 80 % av fallen är det de biologiska

föräldrarna som är förövare. Jag anser att det är

nödvändigt att arbeta fram ett brett åtgärdsprogram

i syfte att eliminera barnmisshandeln i landet.

När det gäller barn som blir vittnen till våld i

hemmet menar jag att Socialstyrelsen bör få i

uppdrag att i samarbete med Rikspolisstyrelsen finna

metoder och rutiner som säkerställer att polisen

uppmärksammar dessa barn och underrättar

socialtjänsten härom.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

31. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.

(punkt 31)

av Mia Franzén (fp), Annika Qarlsson (c) och

Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 31. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So12 yrkandena 8 och 9,

2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24

och 2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna

2003/04:So394 yrkande 9, 2003/04:So411 yrkande 1,

2003/04:So412 yrkandena 2-4 och 2003/04:So592

yrkande 11.

Ställningstagande

Barn med föräldrar som lider av psykisk sjukdom,

missbrukar alkohol eller droger eller är kriminella

löper stor risk att fara illa samt präglas på ett

sådant sätt att de själva hamnar i liknande problem.

Enligt vår mening bör regeringen snarast återkomma

med förslag om ytterligare åtgärder för att ge dessa

barn vård och stöd. Bland annat behövs

metodutveckling på området. Socialstyrelsen bör ges

i uppdrag att utveckla metoder liksom

samarbetsformer avseende barnpsykiatrins,

socialtjänstens och vuxenpsykiatrins arbete med

dessa barn.

Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre

att även antalet barn som växer upp i

missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser

bör avsättas för stöd till dessa barn. Vi anser

också att beslut inom alkohol- och drogpolitiken -

t.ex. vad beträffar beskattning av och

tillgänglighet till alkohol - måste utformas med ett

tydligt barnperspektiv. All lagstiftning bör ha en

tydlig barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

32. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka

m.fl. (punkt 31)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 32. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So592 yrkande 11 och

2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna

2003/04:So12 yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394

yrkande 9, 2003/04:So411 yrkande 1, 2003/04:So412

yrkandena 2-4, 2003/04:So500 yrkande 5 och

2003/04:So504 yrkande 24.

Ställningstagande

I vården av individer med psykiska sjukdomar glöms

ofta dessa personers barn bort. I den statliga

utredningen Det gäller livet - Stöd och vård till

barn och ungdomar med psykiska problem (SOU 1998:31)

påpekades detta. Utredningen föreslog en bestämmelse

i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) med innebörd

att sjukvården skall uppmärksamma barns behov av

information och stöd när föräldrarna har allvarliga

sjukdomstillstånd. Enligt min mening måste

regeringen åtgärda uppenbara brister i

omhändertagandet av dessa barn helt i enlighet med

utredningens förslag.

Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre

att även antalet barn som växer upp i

missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser

bör avsättas för att ge stöd till dessa barn. Vidare

vill jag framhålla vikten av att vid beslut om

alkoholpolitiska insatser alltid beakta de effekter

de får på barn. All lagstiftning bör ha en tydlig

barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

33. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.

(punkt 31)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 31 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 33. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So394 yrkande 9 och

2003/04:So645 yrkande 12 samt avslår motionerna

2003/04:So12 yrkandena 8 och 9, 2003/04:So411

yrkande 1, 2003/04:So412 yrkandena 2-4,

2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24

och 2003/04:So592 yrkande 11.

Ställningstagande

Trots viss uppmärksamhet har enligt vår mening inte

tillräckligt gjorts för att belysa situationen för

barn till psykiskt funktionshindrade. Framför allt

saknas det fortfarande tillfredsställande kunskaper

om dessa barns situation i ett nationellt

perspektiv. Vi ser det därför som angeläget att en

utredning tillsätts för att se över dessa barns

situation och utforma förslag till åtgärder.

Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre

att även antalet barn som växer upp i

missbruksmiljöer kommer att öka. Särskilda resurser

bör avsättas för att ge stöd till dessa barn. Vidare

vill jag framhålla vikten av att vid beslut om

alkoholpolitiska insatser alltid beakta de effekter

de får på barn. All lagstiftning bör ha en tydlig

barnprofil, inte minst den alkoholpolitiska.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

34. Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.

(punkt 31)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 31

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 34. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So411 yrkande 1,

2003/04:So412 yrkandena 2-4 och 2003/04:So645

yrkande 12 samt avslår motionerna 2003/04:So12

yrkandena 8 och 9, 2003/04:So394 yrkande 9,

2003/04:So500 yrkande 5, 2003/04:So504 yrkande 24

och 2003/04:So592 yrkande 11.

Ställningstagande

Barn till psykiskt sjuka föräldrar är en grupp som

riskerar att fara väldigt illa och som senare i

livet löper stora risker att själva drabbas av

psykisk sjukdom. Jag vill understryka behovet av

ökad forskning samt bättre dokumentation och

statistik på området. Vikten av förebyggande arbete

och tidiga insatser vid mödravårdscentraler,

barnavårdscentraler, skola och barnomsorg måste

också framhållas.

För att finna vägar förbi de samarbetssvårigheter

som verkar råda mellan vuxenpsykiatrin,

barnpsykiatrin och socialtjänsten bör

Socialstyrelsen få i uppdrag att utveckla metoder

för samarbetsformer.

Många barn och ungdomar till missbrukare kan leva

under fruktansvärda förhållanden utan att någon i

omgivningen vet om det. Jag efterlyser större

kunskaper hos förskole- och skolpersonal när det

gäller att upptäcka dessa barn. Dessutom krävs

kringresurser i form av tillgängliga psykologer och

barn- och ungdomspsykiatriska kliniker.

Den ökande alkoholkonsumtionen medför dessvärre

att även antalet barn som växer upp i

missbruksmiljöer kommer att öka. Jag vill framhålla

vikten av att vid beslut om alkoholpolitiska

insatser alltid beakta de effekter de får på barn.

All lagstiftning bör ha en tydlig barnprofil, inte

minst den alkoholpolitiska.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

35. Skyldighet för socialnämnden att

polisanmäla övergrepp mot barn (punkt 32)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 32

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 35. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So271 yrkande 1 och

2003/04:Ju451 yrkande 3.

Ställningstagande

Socialtjänsten är den myndighet som oftast kommer i

kontakt med barn som misstänks ha blivit utsatta för

sexuella eller andra övergrepp. Socialtjänsten har

genom en sekretessbrytande regel möjlighet - men

ingen skyldighet - att göra en polisanmälan vid

misstanke om övergrepp mot barn. Jag anser att

lagstiftningen bör ändras så att personalen inom

socialtjänsten blir skyldig att göra en polisanmälan

vid misstanke om övergrepp mot barn. Regeringen bör

återkomma till riksdagen med ett sådant förslag.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

36. Barn i ekonomiskt utsatta familjer

(punkt 33)

av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika

Qarlsson (c) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 36. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So461 samt avslår motionerna

2003/04:So310 och 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6.

Ställningstagande

Ekonomisk knapphet i en familj kan på sikt påverka

barnens hälsa och skolgång. Fattigdomen får också

omedelbara konsekvenser, som att inte kunna vara med

på skolutflykten eller friluftsdagar för att man

inte har pengar eller den utrustning som krävs.

Flera andra länder har antagit mål och planer för

att reducera barnfattigdomen. Vi anser att

regeringen bör följa dessa exempel och lägga fram en

plan för hur man skall kunna halvera barnfattigdomen

under den innevarande mandatperioden.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

37. Barn i ekonomiskt utsatta familjer

(punkt 33)

av Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 33 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 37. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6 samt

avslår motionerna 2003/04:So310 och 2003/04:So461.

Ställningstagande

Fler och fler barn i framför allt storstäderna

saknar en fast punkt och är mer eller mindre

hemlösa. Många socialt utsatta barn som placeras i

familjehem tvingas omplaceras flera gånger. Vi anser

att regeringen bör låta utreda hemlösheten bland

barn och kartlägga även dem vilka formellt har en

placering men som inte befinner sig där.

Vi vill även peka på problemet med att barn i

ekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har råd

att delta i exempelvis kultur- och musikskolornas

verksamhet. Det är också så att fritidsverksamheter

som mest drar till sig flickor genomgående har sämre

samhällsbidrag än de verksamheter som pojkar som

regel är intresserade av. Vi anser att kommunerna

måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och

ungdomars fritid. Enligt vår mening bör vidare

Barnombudsmannen få i uppdrag att genomföra en

fördjupad analys av barnens fritidssituation.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

38. Barn i ekonomiskt utsatta familjer

(punkt 33)

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 33

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 38. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So417 yrkandena 3 och 6

och 2003/04:So461 samt avslår motion 2003/04:So310.

Ställningstagande

Fler och fler barn i framför allt storstäderna

saknar en fast punkt. De är mer eller mindre

hemlösa. Många socialt utsatta barn som placeras i

familjehem tvingas omplaceras flera gånger. Jag

anser att regeringen bör låta utreda hemlösheten

bland barn och kartlägga även dem vilka formellt har

en placering men som inte befinner sig där.

Ett annat problem som jag vill belysa är att barn

i ekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har råd

att delta i till exempel kultur- och musikskolornas

verksamhet. Det är också så att fritidsverksamheter

som mest drar till sig flickor genomgående har sämre

samhällsbidrag än de verksamheter som pojkar som

regel är intresserade av. Jag anser att kommunerna

måste ta ett utökat ansvar när det gäller barns och

ungdomars fritid. Enligt min mening bör vidare

Barnombudsmannen få i uppdrag att genomföra en

fördjupad analys av barnens fritidssituation.

Slutligen anser jag att regeringen under

innevarande mandatperiod bör lägga fram en plan för

hur man skall kunna halvera barnfattigdomen.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

39. Könsstympning (punkt 34)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 34 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 39. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So244 yrkande 1,

2003/04:So504 yrkande 10, 2003/04:Ju391 yrkande 2,

2003/04:Ju444 yrkande 15, 2003/04:Ju479 yrkande 8,

2003/04:Sf326 yrkande 16, 2003/04:Ub394 yrkande 7

och 2003/04:A371 yrkande 29.

Ställningstagande

Könsstympning är ett synnerligen allvarligt brott,

och det innebär en grov kränkning av de mänskliga

rättigheterna. Det är ett ingrepp såväl på den

kroppsliga integriteten som på rätten till hälsa.

Könsstympning är mot denna bakgrund "en sedvänja"

som måste bekämpas. Trots straffskärpning och andra

lagstiftningsåtgärder har det visat sig att barn och

unga flickor ändå könsstympas i Sverige eller i sina

tidigare hemländer.

Det förebyggande arbetet inom bl.a. skola,

socialtjänst, fritidsgårdar och polis måste

intensifieras. Riktad information till berörda

grupper är nödvändig, liksom att klarlägga

vårdnadshavarnas ansvar.

Att tillämpa lagarna på detta område är främst en

uppgift för rättsväsendets myndigheter. Det är

därför viktigt att misstänkta fall kommer till polis

och åklagares kännedom och resulterar i

domstolsprövning. En lagstiftning som inte används

ger en signal om att samhället inte tycker att det

är ett brott värt att beivra. Den som utför

könsstympning eller förmår annan att bryta mot lagen

om förbud mot könsstympning av kvinnor måste kunna

åtalas - inte bara enligt lagen utan även i

verkligheten.

Enligt vår mening bör regeringen omgående utreda

vilka åtgärder som måste till för att förbättra

dessa utsatta flickors situation.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

40. Sekretesshinder mot polisanmälan om

könsstympning (punkt 35)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena Andersson (m), Mia Franzén

(fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika Qarlsson (c)

och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 35 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 40. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So244 yrkande 2.

Ställningstagande

Enligt vår uppfattning är det viktigt att misstänkta

fall av könsstympning kommer till polis och

åklagares kännedom och resulterar i

domstolsprövning. Vi måste fordra att gällande

lagstiftning följs, framför allt eftersom den

kränkning som dessa barn utsätts för är så

allvarlig. Vi anser att det är rimligt att

misstankar inom hälso- och sjukvården och

socialtjänsten om könsstympning av underårig får

lämnas till polis- och åklagarmyndighet.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

41. Barn och viss skadlig påverkan (punkt 38)

av Ulrik Lindgren (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 38

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 41. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So271 yrkande 8 samt avslår

motionerna 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2 och

2003/04:Ju478 yrkande 11.

Ställningstagande

Genom normer som förmedlas via pornografi,

musikvideor, ungdomstidningar och reklam framställs

flickor och unga kvinnor som sexuellt utmanande och

ständigt tillgängliga. Det är samhällets skyldighet

att skydda barn och ungdomar från påtvingad

sexualisering. Jag anser att regeringen bör

tillsätta en utredning om hur barn och ungdomar

påverkas av de sexualiserade bilder som de möter i

samhället genom TV, tidningar och filmer.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

42. Barn och viss skadlig påverkan

(punkt 38)

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 38 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 42. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2003/04:So336 yrkandena 1 och 2

och 2003/04:Ju478 yrkande 11 samt avslår motion

2003/04:So271 yrkande 8.

Ställningstagande

Porrfilmer på kabel-TV och på Internet innebär att

det ställs krav på unga flickor att delta i alltmer

avancerade sexlekar. Unga kvinnor lyfts fram som

framgångsrika i alla möjliga sammanhang men är

samtidigt en grupp som drabbas av ålderns och könets

dubbla underordning. Vi anser att en utredning bör

göras av unga flickors upplevelser i samband med

påtvingad sex och hur deras psykiska hälsa påverkas.

Ett informationsprogram riktat till ungdomar bör

ingå som en uppgift för denna utredning.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

43. Barn i s.k. hederskulturer (punkt 39)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 39 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 43. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So273 yrkandena 2 och 3 samt

avslår motion 2003/04:So282.

Ställningstagande

Krocken mellan den traditionella och den

västerländska synen på kvinnor och barn är ett

problem för många män, kvinnor och barn/ungdomar

från de patriarkala invandrarkulturerna. Många

flickor och kvinnor tvingas leva enligt religiösa

och kulturella regelsystem som de själva inte

accepterar. De har ingen sexuell frihet och har inte

rätt att välja livspartner. Deras möjlighet till

trygg och säker sexualitet är starkt begränsad.

Enligt vår mening går det att förändra synen på sex

och samlevnad även inom dessa grupper. Snart är

andra generationens barn föräldrar, och om mönstret

inte bryts kommer de att föra traditionen vidare.

Därför måste det förebyggande arbetet prioriteras.

En viktig del i detta är att arbeta med de unga

pojkarna. Vidare anser vi att barn och ungdomar,

inte minst unga flickor och kvinnor, måste få

ordentlig information om sina rättigheter. De måste

kunna lita på att det svenska samhället konsekvent

och entydigt upprätthåller och försvarar mänskliga

fri- och rättigheter och mäns och kvinnors lika rätt

och värde. För att på längre sikt förebygga

konflikter mellan individ och familj är det viktigt

att vid t.ex. Socialhögskolan, Lärarhögskolan och

Polishögskolan ge ordentligt utrymme för utbildning

om invandrarkulturer, om konfliktlösning och om ett

positivt möte med svenska lagar och grundläggande

värderingar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

44. Nationell skolpeng (punkt 40)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 40 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 44. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So11 yrkande 4.

Ställningstagande

För att alla elever skall kunna hitta en skola som

passar dem måste det finnas många skolor med olika

inriktningar. Dessa kan vara kommunala eller

fristående skolor. Skolorna måste ha likvärdiga

möjligheter och rättvisa villkor, oavsett vem som

driver dem. Vi anser därför att en nationell

skolpeng skall införas. Den skola som eleven väljer

skall få en skolpeng direkt från staten som skall

täcka elevens skolgång och kunna variera om eleven

behöver särskilt stöd.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

45. Mobbning (punkt 41)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 41 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 45. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So11 yrkande 5.

Ställningstagande

Vi välkomnar regeringens signaler om att kommuner

som inte åtgärdar mobbningsproblem i skolorna skall

kunna bötfällas. Hittills har alltför lite hänt.

Mobbning är ett av skolans allra största problem. En

av orsakerna till att det har blivit så är att man

alldeles för länge har valt att antingen blunda för

problemen eller att bagatellisera dem. En

förutsättning för att komma till rätta med problemen

med mobbning är att de erkänns och att man

tillsammans med mobbarens familj för en öppen

diskussion. Syftet är att den unge skall lära sig

att samarbeta och ta ansvar. Socialtjänsten bör i

samverkan med det civila samhället organisera ett

antal alternativa praktikplatser som kan

aktualiseras vid behov. Härvid bör socialtjänsten

söka samarbete med representanter från samhället som

kan göra en insats som goda förebilder för den unge.

Vi anser vidare att när en ung person gör sig

skyldig till upprepade förseelser eller en

allvarligare gärning som skulle varit straffbar om

han eller hon varit över 15 år gammal måste det

finnas konkreta åtgärder att ta till.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

46. Specialskolor (punkt 42)

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och Magdalena Andersson (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 42 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 46. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So11 yrkande 6.

Ställningstagande

Vår utgångspunkt är att funktionshindrade

tillsammans med sina anhöriga, precis som alla andra

människor, själva kan bedöma vilken verksamhet som

bäst tillgodoser deras behov. Alla skolor skall

därför vara utformade så att elever med särskilda

behov inte utestängs. Vi anser dock att

målsättningar om integration och anpassning av den

vanliga skolan inte skall innebära att skolor som

t.ex. Ekeskolan i Örebro skall tvingas stänga.

Specialskolor skall även i framtiden vara ett

alternativ för de elever som önskar denna skolform.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

47. Skolans betydelse för att förebygga sociala

klyftor (punkt 43)

av Mia Franzén (fp) och Marita Aronson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att utskottets förslag under punkt 43 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 47. Riksdagen bifaller

därmed motion 2003/04:So10 yrkande 3.

Ställningstagande

När man skall arbeta i barnkonventionens anda är det

angeläget att lägga vikt vid kvaliteten i de

samhällsfunktioner som har allra störst betydelse

för barns villkor och framtid. Helt centralt är då

att skolan inte sviker sin uppgift, utan lever upp

till att förmedla goda kunskaper och bildning till

barn från alla samhällsklasser och

levnadsförhållanden. Skolan måste vara bra också för

de barn som i studierna har ett svagare stöd

hemifrån. Såväl grundskolan som gymnasieskolan har,

med den skolpolitik som gällt under senare år,

misslyckats med stora delar av denna uppgift. Vi

anser att den attityd till skolans betydelse för

barns goda uppväxtvillkor som avspeglas i

regeringens skrivelse inte är godtagbar.

Vad vi nu anfört bör ges regeringen till känna.

48. Second opinion vid vårdnadsutredningar

(punkt 44)

av Annika Qarlsson (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att utskottets förslag under punkt 44

borde ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad som anförs i reservation 48. Riksdagen bifaller

därmed motionerna 2002/03:So250 yrkande 4 och

2003/04:So500 yrkande 4.

Ställningstagande

Jag står i huvudsak bakom gällande lagstiftning om

gemensam vårdnad. Det måste dock stå klart att det

är barnets bästa och barnets rätt till umgänge eller

rätt att avstå från umgänge med sina föräldrar som

är den viktigaste utgångspunkten vid

vårdnadsutredningar. I lagen framgår tydligt att det

inte skall förordnas om gemensam vårdnad om den ene

föräldern är klart olämplig som vårdnadshavare och

barnet därmed riskerar att fara illa. Dock

förekommer det ändå fall där det förordnas om delad

vårdnad trots att det är klart olämpligt. En

förändrad lagstiftning bör övervägas för att

förhindra detta.

Vidare anser jag att det finns anledning att

kvalitetssäkra de vårdnadsutredningar som

socialtjänsten ansvarar för. En väg kan vara att

införa en rätt till s.k. second opinion, dvs.

ytterligare en social prövning om endera part anser

sig missbedömd. Denna fråga bör enligt min mening

utredas.

Vad jag nu anfört bör ges regeringen till känna.

Särskilda yttranden

Utskottets beredning av ärendet har föranlett

följande särskilda yttranden.

1. Inkorporering av barnkonventionen i svensk

rätt

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och Kerstin-

Maria Stalin (mp).

I regeringens skrivelse Barn - här och nu (skr.

1999/2000:137) anförs att "ett noggrant och

systematiskt arbete bedrivits dels för att sprida

och öka kunskapen om FN:s barnkonvention, dels för

att anpassa lagstiftningen till de krav konventionen

ställer". Denna ambition och process beskriver

regeringen också i propositionen En förstärkt

Barnombudsman (prop. 2001/02:96). Genom förslagen i

propositionen lagfästes Barnombudsmannens pådrivande

roll i arbetet med att genomföra barnkonventionen i

Sverige. Regeringen återkommer nu i skrivelsen

Utveckling av den nationella strategin för att

förverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter

(skr. 2003/04:47) med att framhålla vikten av att

dels "fortlöpande vara uppmärksam på att

lagstiftningen kan behöva justeras och förtydligas

så att barnkonventionens anda och intentioner kommer

till uttryck", dels genomföra barnkonventionens

mening och intentioner i lagstiftning, attityder och

praxis. Vänsterpartiet och Miljöpartiet avser att

avvakta regeringens arbete med att införliva

barnkonventionen i svensk lagstiftning. För det fall

införlivandet inte kan betraktas som heltäckande

avser vi att återkomma med förslag om inkorporering

av barnkonvention i svensk lag.

2. Barnstatistik

av Annika Qarlsson (c).

Jag anser att skolhälsovården borde användas som

källa för att få en bättre bild av ungdomars

psykiska och fysiska hälsotillstånd.

Skolhälsovårdens verksamhet och insatser bör enligt

min mening rapporteras och läggas till grund för

statistikserier avseende barns och ungdomars

hälsotillstånd. Jag är därför positiv till

Statistiska centralbyråns förslag att dataregistrera

skolhälsovårdens journaler och avser att följa hur

detta realiseras.

3. Stöd i föräldraskapet

av Annika Qarlsson (c).

Jag anser att föräldragrupper där pappor och mammor

får utveckla sina kunskaper, diskutera problem och

attityder samt inte minst lära känna varandra är ett

spännande koncept. Det har i flera fall visat sig ha

positiva effekter på kunskapsnivån, de sociala

nätverken runt föräldraskapet,

familjesammanhållningen och inte minst pappornas

delaktighet i föräldraskapet. Föräldragrupper är

därmed ett kraftfullt instrument för att på samma

gång stärka jämställdheten mellan könen och stärka

familjen. Jag anser därför att det skulle vara

önskvärt att skapa en strategi för att stödja

kommunerna med kompetens kring

föräldragruppskonceptet. Jag avser att följa Statens

folkhälsoinstituts slutredovisning kring frågan om

föräldrastöd och förbehåller mig rätten att

återkomma i frågan.

4. Nationell vårdgaranti

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m), Magdalena

Andersson (m), Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren

(kd), Annika Qarlsson

(c) och Marita Aronson (fp).

Hälso- och sjukvården möter barn och ungdomar när de

är som mest utsatta. Det är av avgörande betydelse,

särskilt vad gäller barn- och ungdomspsykia-trin,

att vården är tillgänglig. Var och en skall veta att

vården finns där när de behöver den och att den är

av hög kvalitet. Vårt gemensamma förslag om att

införa en nationell vårdgaranti skulle eliminera det

nuvarande problemet med oacceptabelt långa köer inom

barn- och ungdomspsykiatrin. Vårdgarantin innebär

bl.a. att alla har en uttalad rätt att få vård inom

senast tre månader efter det att behovet fastslagits

och omfattar alla medicinskt motiverade

behandlingar. Vårt förslag utvecklas närmare i

betänkande 2003/04:SoU1 Utgiftsområde 9 Hälsovård,

sjukvård och social omsorg (s. 139 f.).

5. Barns stress

av Annika Qarlsson (c).

Ett stort samhällsproblem i dag är stressen, som

påverkar både barn och vuxna. Enligt min mening bör

det utredas hur stress påverkar våra barn. Jag kan

konstatera att Barnombudsmannens förslag till

insatser på området för närvarande bereds inom

Regeringskansliet och förbehåller mig rätten att

återkomma om förslagen inte leder till konkreta

åtgärder.

6. Regionala resursgrupper

av Mia Franzén (fp), Ulrik Lindgren (kd), Annika

Qarlsson (c) och Marita

Aronson (fp).

När det gäller sexuella övergrepp mot och misshandel

av barn är det angeläget att kunna ge barnen ett

sammanhållet psykosocialt och rättsligt stöd. Vi

förordar därför regionala resursgrupper där polis,

åklagare, läkare, psykologer och socionomer

samarbetar kring barn som far illa. Vi kan

konstatera att Socialstyrelsens uppdrag avseende

regionala kunskapscentrum på området har samordnats

med uppdraget rörande inrättandet av ett nationellt

riskbarncentrum. Vi avser att noga följa resultatet

av Socialstyrelsens arbete och förbehåller oss

rätten att återkomma i frågan.

7. Barn i ekonomiskt utsatta familjer

av Cristina Husmark Pehrsson (m), Anne Marie

Brodén (m) och

Magdalena Andersson (m).

Många av de problem som drabbar barn och ungdomar

kan inte lösas om de inte ses i sitt sammanhang.

Barn som lever i fattigdom och utanförskap är i

själva verket offer för arbetsmarknads-, bidrags-

och integrationspolitikens misslyckanden.

Socialbidraget, som från början var avsett som en

tillfällig hjälp, har för många blivit en permanent

inkomstkälla som låser in barn och familjer i

bidragsberoende och utanförskap. 180 000 barn

beräknas växa upp i socialbidragsberoende familjer.

Skatten är den absolut tyngsta utgiftsposten för

låg- och medelinkomsttagarna. Någon hänsyn till

försörjningsbörda tas inte. Ett samhälle med en

skattepolitik som gör egna ansträngningar näst

intill lönlösa blir varken dynamiskt eller tryggt.

Skattetrycket slår särskilt hårt mot invandrade

familjer som på grund av dåliga språkkunskaper,

bristande utbildning och en misslyckad

integrationspolitik oftast startar på en mycket låg

lönenivå.

Vi anser att det absolut största samhällsproblemet

i dag är den klyfta som går mellan dem som med eget

arbete kan försörja sig och sin familj och dem som

för en bidragsberoende tillvaro. Många av dem som

uppbär socialbidrag är flyktingar eller invandrare

som efter flera år i Sverige fortfarande inte fått

fotfäste på arbetsmarknaden. Detta innebär en

tragedi även för deras barn. Barn och ungdomar som

växer upp i en miljö där ingen omkring dem lever på

sitt eget arbete löper också stor risk att ärva det

sociala utanförskapet från sin omgivning. Att inte

aktivt bedriva en politik som syftar till att

människor skall ges förutsättningar att klara sig

själva är detsamma som att svika de tusentals barn

som lever i utanförskap och nyfattigdom.

Vi vill hänvisa till vår motion 2003/04:So413, där

vår inställning på bl.a. social- och

skattepolitikens område utvecklas närmare.

8. Barn och viss skadlig påverkan

av Annika Qarlsson (c).

Den sexualisering som vi ser av samhället är enligt

min mening oacceptabel. Det behövs åtgärder på många

områden för att utvecklingen skall stoppas och

vändas. Genom att ifrågasätta och diskutera de

stereotypa skönhetsideal som förmedlas via medierna

kan medvetna konsumenter göra val som faktiskt gör

stor skillnad. Konsumentmakt är den mest effektiva

åtgärden för att företag skall inse självsaneringens

stora värde.

I utskottets ställningstagande hänvisas till det

pågående projektet FLICKA. Det är ett välmenande

initiativ med många viktiga och värdefulla

diskussioner som mål, men återigen hamnar fokus i

problembeskrivningen på flickor och deras självbild.

Det är allvarligt när regeringen för att motverka

just rådande normer och värderingar tar initiativ

till projekt som utformas med utgångspunkt i

mannen/pojken som norm.

Sexualpolitik är och har alltid varit ett aktuellt

ämne. Jag anser att förutom föräldrarna har skolan

ett stort ansvar för undervisningen i sex och

samlevnad. En tydligare målformulering i läroplanen

är nödvändig. Detta rör även begreppet jämställdhet

kopplat till sexualitet. Sexualundervisningen skall

naturligtvis ge praktiska kunskaper, men det är

viktigare att samtala om kärlek, identitet och

samlevnad och att visa respekt för varandra. I en

tid av missvisande bilder av sex och samlevnad i

massmedierna måste skolans personal stärkas i sin

roll som samtalsledare, med förmåga att tala om

sexualitet på ett naturligt sätt.

Jag kommer att noga följa denna fråga och avser

att återkomma om det visar sig nödvändigt.

9. Barn i s.k. hederskulturer

av Annika Qarlsson (c).

För att samhället skall komma till rätta med

tjejers/kvinnors utsatthet krävs att man erkänner

att problemet existerar bland alla kategorier i

samhället, att det inte är bundet vare sig till

social status, eller för den delen religös

övertygelse, utan att det i grunden handlar om en

förvriden syn på kvinnan. Prostitution, pornografi,

diskriminering på grund av kön och våld mot kvinnor

utgör vardag för alltför många kvinnor i Sverige i

dag. För att tydligare visa vad det handlar om bör

man använda ett annat samlingsbegrepp i stället för

s.k. hederskultur, exempelvis förtryckande

familjekulturer.

Brott som begås i förtryckande familjekulturer

kännetecknas av närhet, intimitet, beroende,

kontroll, och ibland kärlek mellan förtryckaren och

den förtryckta. När brott begås i förtryckande

familjekulturer måste man för att förklara enskilda

fall använda begrepp som t.ex. hedersrelaterat våld.

Ett annat samlingsnamn skulle emellertid innebära

att dessa brott som har gemensam grund blir

tydligare och inte kan gömmas bakom "vi och dom".

För det handlar inte om nationalitet, kultur eller

religon utan om kvinnors rättigheter i ett

demokratiskt samhälle. Därför bör uttryck som s.k.

hederskulturer inte användas generellt.

10. Specialskolor

av Kerstin-Maria Stalin (mp).

För att integrering i vanlig skola skall vara

lämpligt för elever med svåra och ibland sammansatta

funktionshinder krävs i regel extra resurser runt

eleven. Detta anser sig ibland kommuner inte ha råd

med. Jag avser att följa upp den eventuellt kommande

förordningen om visstidsutbildning vid resurscenter.

11. Gemensam vårdnad

av Ingrid Burman (v), Elina Linna (v) och

Kerstin-Maria Stalin (mp).

Vänsterpartiet och Miljöpartiet var de två partier

som motsatte sig införandet av de bestämmelser i

föräldrabalken som vidgar möjligheterna att besluta

om gemensam vårdnad. Vi kan nu konstatera att

lagändringarna fått de negativa konsekvenser för

framför allt barnen som vi befarade. Det pågår just

nu en utredning (2002 års vårdnadskommitté) som

bl.a. har till uppgift att se över vilka effekter de

nya reglerna om gemensam vårdnad har fått.

Utredningen skall redovisa sitt uppdrag till

regeringen senast den 1 november 2004. För det fall

översynen inte leder till en omprövning av nuvarande

lagstiftning är vi beredda att ta nya initiativ i

frågan.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Skrivelsen

Regeringens skrivelse 2003/04:47 Utveckling av den

nationella strategin för att förverkliga FN:s

konvention om barnets rättigheter.

Följdmotioner

2003/04:So10 av Marita Aronson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om inriktningen

av det fortsatta arbetet med uppföljning av

barnkonventionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om elevvårdens

och barn- och ungdomspsykiatrins betydelse för

utsatta barns situation.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om skolans och

kunskapens betydelse för att förebygga och

motverka sociala klyftor bland barn.

2003/04:So11 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om utsatta barns

situation.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att

konsekvent tillämpa ett barnperspektiv.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om föräldrarnas roll

och ansvar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnens rätt till

kunskap.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

mobbning.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn med

funktionshinder.

2003/04:So12 av Kenneth Johansson m.fl. (c):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med

förslag om åtgärder för att höja skolpersonalens

beredskap att hantera personer med djupa

depressioner och självmordsrisk.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av ökad

kunskap om ungdomars psykosociala tillstånd och

deras bakomliggande faktorer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om statistik om barns

och ungdomars hälsotillstånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om uppdrag till det i

skrivelsen föreslagna nationella kompetenscentret

att undersöka och sprida kunskap om framgångsrik

familje- och föräldrastödsverksamhet, särskilt med

avseende på ensamstående föräldrar.

5. Riksdagen begär att regeringen undersöker

huruvida maxtaxan bidragit till att minska fattiga

barns utsatthet samt främjat möjligheterna för

föräldrar och barn att tillbringa mer tid

tillsammans.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en gemensam

värdegrund för alla myndigheter.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn- och

ungdomspsykiatrin.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett tydligt

barnperspektiv i alkohol- och drogpolitiken.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om rutiner inom

socialtjänsten för att ge ett bra stöd till barn

till psykiskt sjuka, alkohol- och drogmissbrukare

samt kriminella.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att åtgärder för

att säkerställa att barnkonventionen implementeras

i den kommunala sektorn bör utformas med respekt

för det kommunala självstyret.

2003/04:So13 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi som i

barnkonventionens anda lyfter fram familjens

betydelse för barnen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en

strategi särskilt för barn i utsatta situationer.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av en mer

konkret strategi för att möjliggöra kommunsektorns

genomförande av barnkonventionen.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2002

2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram ett

förslag till strategi för att få kommuner och

landsting att beakta barnkonventionen i all

verksamhet som berör barns vardag.

2002/03:L248 av Mia Franzén (fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om mer barnperspektiv

i familjerådgivningen vid en separation eller

skilsmässa.

2002/03:L316 av Yvonne Andersson m.fl. (kd):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

förstärkning av familjerådgivningen.

2002/03:Sf379 av Inger Davidson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för

ensamstående föräldrar.

2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ha ett

barnperspektiv.

7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om åtgärder för ett utvecklat stöd i

föräldraskapet.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådgivning,

föräldrautbildning och familjecentral.

2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

fetalt alkoholsyndrom (FAS).

2002/03:So249 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

som sammanställer forskningen kring separationer.

2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införlivandet av

barnkonventionen i svensk lagstiftning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en utredning av

förändrad lagstiftning och kvalitetssäkring av

vårdnadsutredningar.

2002/03:So286 av Marita Aronson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om inrättandet av en lag om

tvångsvård för gravida missbrukare.

2002/03:So388 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att FN:s

barnkonvention implementeras i hela samhället.

2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

Barnombudsmannen årligen aktivt följer upp

genomslaget av FN:s barnkonvention i beslut inom

socialtjänsten.

2002/03:So436 av Maria Öberg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om samarbete kring

barnhälsovården i Sverige.

2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nationellt

kunskapscentrum för alkohol- och

narkotikarelaterade fosterskador.

2002/03:So447 av Gudrun Schyman m.fl. (v):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

fortsatt forskning om missbruk i samband med

graviditet.

2002/03:So453 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som anförs i motionen om att anta ett

handlingsprogram för hur familjen skall stödjas i

Sverige.

2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

basverksamheter som barnhälsovård, skola och

barnomsorg utanför hemmet skall ha beredskap att

tillsammans med föräldrar möta och hantera barns

och ungdomars psykiska problem.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

drabbats av sorg erbjuds resurs i form av

stödperson eller familj.

2002/03:So514 av Peter Eriksson m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns rätt till

båda sina föräldrar.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av

föräldra- och pappautbildningar.

2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att det

förebyggande arbetet för barns och ungdomars

psykiska ohälsa prioriteras i berörda myndigheters

regleringsbrev.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av fler

BUP-mottagningar och andra långsiktiga projekt.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barns och

ungdomars psykiska ohälsa skall ses som ett

folkhälsoproblem.

2002/03:Ub245 av Birgitta Sellén och Annika Qarlsson

(c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda hur

stress påverkar våra barn.

2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):

30. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådgivning

och föräldrautbildning.

32. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet

med stödprogram för pappor.

2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns behov av

sina pappor.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barns behov av

nära manliga förebilder.

Motioner från allmänna motionstiden

hösten 2003

2003/04:Ju261 av Torsten Lindström (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att uppmuntra

myndigheter och sjukvård till uppsökande

arbetssätt mot brott av sexuell karaktär.

2003/04:Ju291 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

kunskapscentrum inrättas för hjälp till barn som

utsatts för brott eller försummelse och att dessa

centrum har ett samordningsansvar och tillgång

till juridisk och psykologisk kompetens.

2003/04:Ju349 av Johan Linander m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barnens rätt till

en trygg uppväxt.

2003/04:Ju391 av Beatrice Ask m.fl. (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

arbete för att motverka könsstympning.

2003/04:Ju443 av Catharina Elmsäter-Svärd m.fl. (m):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en stödperson till

barn i familjer där kvinnomisshandel förekommer.

2003/04:Ju444 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

ytterligare åtgärder för att bekämpa kvinnlig

könsstympning.

2003/04:Ju451 av Ragnwi Marcelind m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram en

konkret strategi för att få kommuner och landsting

att beakta barnkonventionen i all verksamhet som

berör barns vardag.

3. Riksdagen begär att regeringen ser över

socialtjänstlagen så att socialtjänsten är skyldig

att göra en polisanmälan vid misstanke om

övergrepp mot barn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

utsatts för sexualbrott tillsammans med

vårdnadshavaren under en lång tid skall erbjudas

psykologhjälp och vård.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om resurser för

verksamheter där utsatta barn kan få hjälp att

bearbeta sina traumatiska upplevelser.

2003/04:Ju478 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda

pornografins skador och konsekvenser för t.ex.

unga människor och hur detta påverkar dem i deras

syn på sexualitet.

2003/04:Ju479 av Johan Pehrson m.fl. (fp):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om effektiva åtgärder

mot kvinnlig könsstympning.

2003/04:Sf326 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder för att

motverka kvinnlig könsstympning.

2003/04:Sf357 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

29. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

barnkonventionen skall skrivas in i svensk lag.

2003/04:Sf400 av Inger Davidson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nätverksstöd för

ensamstående föräldrar.

2003/04:Sf404 av Alf Svensson m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att stärka

familjerådgivningen.

2003/04:So207 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen beslutar att 8 a § andra meningen

socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:

"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att

kvinnor, barn och ungdomar som är eller har varit

utsatta för våld eller andra övergrepp i hemmet kan

vara i behov av stöd och hjälp för att förändra sin

situation."

2003/04:So223 av Inger René och Marietta de

Pourbaix-Lundin (m):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag till sådana lagändringar att en

åldersgräns på 15 år för manlig omskärelse som

inte är medicinskt motiverad införs i enlighet med

vad som anförs i motionen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om s.k.

semesteromskärelse.

2003/04:So239 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att stimulera uppbyggnaden

av familjecentraler.

2003/04:So241 av Ingrid Burman m.fl. (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om utvärdering av manlig

omskärelse i Sverige.

2003/04:So244 av Inger René m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om förebyggande

arbete när det gäller kvinnlig könsstympning.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om sekretesshinder

och könsstympning.

2003/04:So271 av Annelie Enochson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att sociala

myndigheters skyldigheter att polisanmäla

sexualbrott mot barn skall skärpas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en nationell

kartläggning görs av kommunernas tillämpning av

FN:s barnkonvention, med avseende på artikel 19

och 34.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

tillsätts med syfte att beskriva förutsättningar

och möjligheter att ta itu med sexuella övergrepp

(upptäcka, anmäla, möta och stödja barnet) bland

samtliga yrkesgrupper som har anmälningsplikt vid

misstanke om sexuella övergrepp.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att

barnkonventionens krav på förebyggande arbete mot

sexuella övergrepp implementeras i svensk lag.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att regeringen

tillsätter en utredning om hur barn påverkas av de

sexualiserade bilder som de möter i samhället via

TV, tidningar och filmer.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att i alla

rättssammanhang alltid ha barnens bästa för

ögonen.

2003/04:So273 av Marietta de Pourbaix-Lundin och

Inger René (m):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att tillförsäkra

alla flickor och kvinnor, även de med ursprung i

s.k. hederskulturer, rätt till trygg och säker

sexualitet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

kunskaper och kompetens om olika invandrarkulturer

och invandrarungdomars levnadsvillkor inom bl.a.

socialtjänsten, skolan och polisen.

2003/04:So282 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en undersökning

om unga kvinnor som lever under hedersförtryck i

Sverige.

2003/04:So285 av Tuve Skånberg (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om åtgärder mot

fetalt alkoholsyndrom (FAS).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om behovet av

kraftfulla insatser för att stödja familjer med

alkoholproblem.

2003/04:So286 av Tuve Skånberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att tillsätta en utredning

om forskningen kring separationer.

2003/04:So310 av Krister Örnfjäder och Ann-Marie

Fagerström (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om behovet av en översyn av

läkemedelsuttag vad gäller barn till ensamstående

föräldrar.

2003/04:So311 av Carina Hägg och Birgitta Ahlqvist

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om unga kvinnors

läkemedelskonsumtion.

2003/04:So331 av Peter Pedersen m.fl. (v, m, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ta fram ett brett

åtgärdsprogram i syfte att eliminera barnmisshandeln

i landet.

2003/04:So336 av Barbro Feltzing (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att en utredning

bör göras om kartläggning över unga flickors

upplevelser i samband med påtvingat sex och

bestående psykiska men.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda ett

informationsprogram riktat till ungdomar enligt

intentionerna i motionen.

2003/04:So337 av Gustav Fridolin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att göra FN:s

barnkonvention till svensk lag.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om utträde ur

FN:s barnkonvention.

2003/04:So345 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ett nationellt

kunskapscentrum för alkohol- och

narkotikarelaterade fosterskador.

2003/04:So368 av Solveig Hellquist (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att inrätta regionala

barnombud.

2003/04:So369 av Nyamko Sabuni (fp):

1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning för att kartlägga SBS-problematikens

omfång och de samhällskostnader som följer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge MIO-gruppen

de resurser den behöver för att bygga upp en

nationell kunskapsbank om SBS.

3. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att säkerställa att alla

blivande föräldrar får information om SBS på

mödravårds- och barnavårdscentraler på samma sätt

som man informerar om alkohol och rökning.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att se till att

alla inom hälso- och sjukvården som kommer i

kontakt med barn utbildas i frågan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att göra en film

om SBS och dess biverkningar för obligatorisk

visning för alla i årskurs nio (barnvakter och

framtidens föräldrar) samt för personal inom

barnomsorgen.

2003/04:So371 av Annika Qarlsson m.fl. (c, m, fp,

kd, v, mp):

Riksdagen begär att regeringen återkommer till

riksdagen med förslag om hur regionala resursgrupper

kan inrättas, där polis, åklagare, läkare,

psykologer och socionomer med barnkompetens

samarbetar kring barn som far illa.

2003/04:So380 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,

kd, v, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att

förebyggande socialt arbete behöver prioriteras

högre i berörda verksamheter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om behovet av ett

utökat samarbete mellan stat, kommun och

landsting.

2003/04:So387 av Helene Petersson (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om insatser för de glömda

barnen.

2003/04:So394 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om barn till psykiskt

funktionshindrade.

2003/04:So411 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om vikten av att se

till att barn och unga inte far illa till följd av

att vuxna använder alkohol.

2003/04:So412 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp, fp,

kd, v, c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för ökad

forskning, statistik och dokumentation kring barn

till psykiskt sjuka föräldrar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att verka för ökad

kunskap om psykiskt sjuka föräldrar och deras barn

och behovet av förebyggande arbete inom skolan,

barnomsorgen, MVC och BVC.

4. Riksdagen begär att regeringen ger

Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla metoder för

samarbetsformer.

2003/04:So417 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att FN:s

barnkonvention skall tillämpas i alla beslut inom

socialtjänsten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om hemlösa barn.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en fördjupad

analys av barnens fritidssituation.

2003/04:So435 av Åsa Lindestam och Per-Olof Svensson

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att undersöka möjligheterna

att inrätta regionala barnombudsmän.

2003/04:So457 av Ingela Thalén (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om etablering och finansiering

av ett nationellt barnrättscenter.

2003/04:So461 av Marita Aronson m.fl. (fp, kd, c,

mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

att regeringen skyndsamt redovisar en plan för att

halvera barnfattigdomen i Sverige.

2003/04:So499 av Mikael Oscarsson och Dan Kihlström

(kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att anta ett

handlingsprogram för hur familjen skall stödjas i

Sverige.

2003/04:So500 av Maud Olofsson m.fl. (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om införlivandet av

barnkonventionen i svensk lagstiftning.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om ungdomars

utsatthet.

4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en

utredning om förändrad lagstiftning och

kvalitetssäkring av vårdnadsutredningar.

5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram

förslag om ytterligare åtgärder för att ge barn

till missbrukare, intagna inom kriminalvården och

psykiskt sjuka ett bättre stöd.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en strategi för

att stödja kommunerna med kompetens kring

föräldragruppskonceptet.

2003/04:So504 av Marita Aronson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om kraftfulla

åtgärder mot kriminalitet samt ungas bruk av

alkohol och droger.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om nödvändigheten av

ytterligare åtgärder för att bekämpa

könsstympning.

24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att ge

Socialstyrelsen i uppdrag att utveckla

samarbetsformer och metoder för barnpsykiatri,

socialtjänst och vuxenpsykiatri kring barn till

psykiskt sjuka eller missbrukande föräldrar.

2003/04:So509 av Marita Aronson (fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag

till en lag om tvångsvård av gravida missbrukare.

2003/04:So510 av Marita Aronson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att ett nationellt

kunskapscentrum för barn med alkohol- och

narkotikarelaterade fosterskador bör skapas.

2003/04:So535 av Kerstin Engle och Anita Jönsson

(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att kravet på

kommunernas redovisning för hur man lever upp till

barnkonventionen uppmärksammas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att låta se över

hur barnperspektivet kan förstärkas vid allt

beslutsfattande i kommuner, landsting och riksdag

samt hos myndigheter.

2003/04:So561 av Marie Nordén m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om förebyggande

barnsäkerhetssamarbete.

2003/04:So592 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om en lagändring om

information och stöd till barn med psykiskt sjuka

föräldrar.

2003/04:So603 av Rezene Tesfazion och Tone Tingsgård

(s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om att alla kommuner och

landsting skall få hjälp att utarbeta riktlinjer för

hur FN:s barnkonvention skall omsättas i praktiken

och hur den skall tillämpas.

2003/04:So613 av Monica Green m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening

vad i motionen anförs om vikten av att FN:s

barnkonvention implementeras i hela samhället.

2003/04:So643 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att barn som

drabbats av sorg erbjuds resurs i form av

stödperson eller stödfamilj.

2003/04:So645 av Agneta Lundberg m.fl. (s, fp, kd,

v, c, mp):

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om barn i

missbruksmiljöer.

2003/04:Ub271 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att utreda barns

stress och vilka konsekvenser det får för barns

psykiska och fysiska hälsa.

3. Riksdagen beslutar att ge Socialstyrelsen i

uppdrag att göra översyn gällande barnkompetens

och en helhetssyn på barnmisshandel.

5. Riksdagen beslutar att Socialstyrelsen får i

uppdrag att se över hur samarbetet mellan polisen

och socialtjänsten kan förbättras vad det gäller

barnmisshandelsfall och familjevåld.

2003/04:Ub389 av Hillevi Larsson (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad som i motionen anförs om att behovet av

hjälp till självdestruktiva flickor bör

uppmärksammas.

2003/04:Ub394 av Viviann Gerdin m.fl. (c, fp):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att könsstympning

som utförts utomlands på en flicka boende i

Sverige skall betraktas som ett grovt brott.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om att förebygga

könsstympning genom riktad information samt

klarlägga vårdnadshavarnas ansvar för minderåriga.

2003/04:A371 av Alf Svensson m.fl. (kd):

23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om familjerådgivning

och föräldrautbildning.

27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin

mening vad i motionen anförs om försöksverksamhet

med stödprogram för pappor.

29. Riksdagen begär att regeringen utreder vilka

åtgärder som måste vidtas för att komma till rätta

med problemet med kvinnlig könsstympning i

Sverige.