Bet. 2003/04:TU10

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU10

Titel saknas

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar utskottet proposition 2003/04:95 Utökade

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015 och

Riksrevisionens styrelses framställning angående länens infrastrukturplanering.

I betänkandet behandlas även 610 motionsyrkanden.

Utgångspunkter för infrastrukturplaneringen

Utskottet konstaterar att det övergripande transportpolitiska målet om

att säkerställa en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar

transportförsörjning för medborgarna och näringslivet i hela landet

alltjämt har hög relevans samt att det utgör den centrala utgångspunkten

för åtgärder i transportinfrastrukturen. I sammanhanget påminner utskottet

om sitt tidigare ställningstagande att arbetet med att utveckla de

transportpolitiska målen och resultatindikatorerna måste bedrivas vidare bl.

a. i syfte att underlätta resultatuppföljning.

Planeringssystemet

Utskottet anser att infrastrukturplaneringen har central betydelse för

transportsystemets utveckling och för möjligheterna att uppnå de

transportpolitiska målen. Mot bakgrund av det uppföljnings- och utredningsarbete

som skett kring planeringssystemets effektivitet, legitimitet och relevans

förutsätter utskottet en fortsatt utveckling av planeringssystemet. Bland

annat är det viktigt att kontinuerligt anpassa planeringssystemet till

förändringar i omvärlden och de krav som ställs på processen, exempelvis

riksdagens krav på en väl fungerande mål- och resultatstyrning.

Planeringsramarna och långsiktsplanerna

Utskottet anser att regeringens förslag till utökade ramar för väg- och

järnvägsinvesteringar på sammanlagt 149,8 miljarder kronor för perioden

2004-2015 möjliggör en kraftfull modernisering och utveckling av de svenska

väg- och järnvägsnäten. Utskottet ser med tillfredsställelse på att

uppgiften att bevara och säkerställa befintliga vägar och järnvägar prioriteras

under perioden. De av regeringen fastställda långsiktsplanerna och

strategierna för perioden 2004-2015 som omfattar totalt 381,5 miljarder kronor

utgår enligt utskottets bedömning ifrån en god avvägning mellan olika

typer av åtgärder, de transportpolitiska delmålen och samhällsekonomiska

bedömningar.

Alternativ finansiering

Utskottet konstaterar att det redan idag finns möjligheter till alternativ

finansiering av vägar och järnvägar än genom traditionell anslagsfinansiering.

Enligt utskottets mening är det därvid angeläget att prioriteringarna i

de fastlagda planerna följs.

Särskilda infrastrukturåtgärder

I betänkandet behandlas ett stort antal motionsyrkanden som berör främst

upprustning och utbyggnad antingen i form av särskilda utpekade vägar och

järnvägar eller i form av satsningar i vissa regioner. Utskottet understryker

att motionsförslagen visar på ett starkt engagemang för en angelägen

upprustning och utbyggnad av infrastrukturen i landets olika delar. Utskottet

konstaterar vidare att många angelägna projekt nu kan förverkligas genom

den historiskt sett mycket omfattande planeringsram som föreslås anvisas

för att vidmakthålla och utveckla landets väg- och järnvägssystem.

Enligt den rollfördelning som riksdagen fastställt genom det transportpolitiska

beslutet år 1998 bör riksdagens roll dock i första hand vara att ange

övergripande mål och riktlinjer för planeringen, fastställa finansiella

ramar, säkerställa en god kontroll av statens finanser och skapa

förutsättningar för en effektiv organisation för att förvalta avsatta resurser.

Enligt utskottet betyder det att vilka åtgärder som skall genomföras och

när de skall ske främst bör bestämmas inom ramen för trafikverkens och

länens långsiktiga planering med utgångspunkt i de beslut som läggs fast

av regering och riksdag. Berörda motionsförslag avstyrks följaktligen.

Till betänkandet har fogats 13 reservationer och två särskilda yrkanden.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Övergripande frågor och utgångspunkter

Riksdagen avslår motionerna2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp)

yrkande 3,2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 8,2002/03:T327

av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c) yrkande 1,2002/03:T371

av Viviann Gerdin (c) yrkande 1,2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl.

(s) yrkandena 1 och 2,2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 15,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 6 och 11,2003/04:T13

av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 5,2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl.

(c) yrkande 3,2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda c) yrkande

1,2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),2003/04:T422 av

Jeppe Johnsson (m),2003/04:T472 av Hans Backman (fp) yrkande 1,2003/04:T489

av Cinnika Beiming (s),2003/04:T498 av Karin Svensson Smith m.fl. (v)

yrkande 1,2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),2003/04:T521 av Michael

Hagberg och Christin Nilsson (båda s),2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.

fl. (m) yrkandena 2 i denna del och 7,2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.

fl. (s) yrkandena 1-4, 9 och 15,2003/04:T550 av Lennart Fremling

(fp),2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 2 och 5-7,2003/04:T564

av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3, 4, 8, 10, 12, 18 och 44,2003/04:MJ401

av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 6 och 9 samt2003/04:N335 av

Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp) yrkande 3.

Reservation 1 (m)

Reservation 2 (fp)

Reservation 3 (c)

Reservation 4 (v)

2. Planeringssystemet

Riksdagen avslår framställning 2003/04:RRS3 och motionerna2002/03:T259

av Agneta Ringman (s),2002/03:T408 av Lennart Axelsson m.fl. (s) yrkande

1,2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 19,2002/03:T466 av

Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 45-47,2002/03:N340 av Johan Linander

och Lars-Ivar Ericson (båda c) yrkande 4,2002/03:N347 av Sven Gunnar

Persson (kd) yrkande 3,2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) yrkande

2,2003/04:T2 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkandena 1-3,2003/04:T7 av

Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd) yrkandena 3 och 4,2003/04:T8 av

Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 4 och 10,2003/04:T11 av Claes

Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c) yrkande 3,2003/04:T453 av Peter

Danielsson m.fl. (m) yrkande 7,2003/04:T538 av Michael Hagberg (s),2003/04:T560

av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 12,2003/04:T564 av Maud Olofsson m.

fl. (c) yrkandena 2 och 5-7 samt2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkande 14.

Reservation 5 (m)

Reservation 6 (kd)

Reservation 7 (c)

3. Planeringsramarna och långsiktsplanerna

Riksdagen godkänner att den ekonomiska planeringsramen för investeringar

i järnvägar för perioden 2004-2015 skall vara 107,7 miljarder kronor och

för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004-2015 skall

vara 42,1 miljarder. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:95 och

avslår motionerna2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2,2002/03:T266

av Jeppe Johnsson m.fl. (m) yrkande 2,2002/03:T279 av Agne Hansson (c)

yrkande 2,2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),2002/03:T295 av

Birgitta Carlsson (c) yrkande 1,2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl.

(fp) yrkandena 14 och 15,2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

yrkandena 1 och 6,2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 2,2002/03:T466

av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 1-4, 7, 8 och 34,2002/03:T496 av

Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 4-8,2002/03:T532 av Carina Hägg

(s),2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5,2002/03:N302

av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp) yrkandena 20 och 21,

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2,2002/03:N392 av

Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 6,2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl.

(s) yrkandena 6 och 7,2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och

Göran Norlander (båda s),2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena

1, 2, 5, 7 och 8,2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 1, 3

och 4,2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 2 och 4-6,2003/04:T15

av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1,2003/04:T421 av Runar Patriksson

(fp),2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s),2003/04:T530

av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 i denna del och 4,2003/04:T549

av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 5-8,2003/04:T562 av Erling Bager

m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9,2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c)

yrkandena 13-15,2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 23,2003/04:N330

av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2 och2003/04:N346 av Maria

Larsson m.fl. (kd) yrkande 7.

Reservation 8 (m)

Reservation 9 (fp)

Reservation 10 (kd)

Reservation 11 (c)

4. Alternativ finansiering

Riksdagen avslår motionerna2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

yrkande 3,2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 2,2003/04:T14 av

Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 1,2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl.

(kd) yrkande 2,2003/04:T226 av Ulf Sjösten (m),2003/04:T276 av Kent Olsson

(m),2003/04:T295 av Lennart Fremling (fp),2003/04:T314 av Åsa Torstensson

(c) yrkandena 1-3,2003/04:T393 av Anders Larsson (c) yrkandena 1-3,2003/04:T414

av Birgitta Sellén (c) yrkande 5,2003/04:T461 av Stefan Attefall m.fl.

(kd) yrkandena 6 och 7,2003/04:T486 av Berndt Sköldestig m.fl. (s),2003/04:T530

av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 24,2003/04:T560 av Johnny Gylling

m.fl. (kd) yrkandena 1-3,2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena

25-27 och2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 11 och 26.

Reservation 12 (m, fp, kd, c)

5. Särskilda infrastrukturåtgärder

Riksdagen avslår de motionsyrkanden som finns upptagna under denna punkt

i utskottets förteckning över avstyrkta motionsyrkanden.

6. Europavägsklassificering

Riksdagen avslår motionerna2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)

yrkande 16,2002/03:T323 av Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 5,2002/03:T454

av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) yrkande 2,2002/03:T500 av Maria Öberg

och Anders Sundström (båda s) i denna del,2003/04:T380 av Jan-Evert

Rådhström och Ulla Löfgren (båda m) yrkande 1,2003/04:T477 av Christer

Winbäck m.fl. (fp) yrkande 6,2003/04:T480 av Dan Kihlström m.fl. (kd)

yrkandena 1-3,2003/04:T529 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m),

2003/04:T537 av Berit Högman m.fl. (s),2003/04:T562 av Erling Bager m.fl.

(fp) yrkande 11 och2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén

(båda fp) yrkande 13.

Reservation 13 (m, fp, kd, c)

Stockholm den 27 maj 2004

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Elizabeth

Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans Stenberg (s), Krister

Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin Svensson Smith (v), Claes-Göran

Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström

(c), Kerstin Engle (s), Mikael Johansson (mp), Börje Vestlund (s), Ulla

Löfgren (m) och Inger Lundberg (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta betänkande behandlar utskottet regeringens proposition Utökade

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015 (prop.

2003/04:95) samt Riksrevisionens styrelses framställning angående länens

infrastrukturplanering (förs. 2003/04:RRS3). Vidare behandlas 610

motionsyrkanden: 40 från följdmotioner till propositionen, 3 från följdmotion

till Riksrevisionens styrelses framställning och 567 från de allmänna

motionstiderna under riksdagsmötena 2002/03 och 2003/04.

I syfte att skapa ett fördjupat beslutsunderlag inför beredningen av

ärendet har utskottet låtit genomföra en uppföljnings- och utvärderingsstudie

om riksdagens roll i planeringen av vägar och järnvägar. Resultatet av

denna studie återfinns i riksdagens rapportserie Utredningar från riksdagen

(2003/04:URD4).

Vidare har en offentlig utfrågning om drift och underhåll av väginfrastrukturen

genomförts. Program, deltagarförteckning och stenografiska nedteckningar

från denna återfinns i bilaga 2.

I samband med beredningen av ärendet har utskottet utfrågat representanter

från Näringsdepartementet, Vägverket och Banverket samt mottagit synpunkter

i form av skrivelser från olika organisationer, myndigheter och enskilda

personer.

Bakgrund

Planeringsprocessen för åtgärder i väg- och järnvägsinfrastrukturen sker

i två steg: inriktningsplanering och åtgärdsplanering. I

inriktningsplaneringen,

som genomförs med utgångspunkt i de transportpolitiska målen, beslutar

riksdagen om mål, ekonomiska ramar och inriktning för den kommande

planeringsperioden. Avsikten är att övergripande politiska avvägningar skall

ske av regering och riksdag och inte på myndighetsnivå.

Åtgärdsplaneringen sker sedan genom att Vägverket, Banverket, länsstyrelserna

och de regionala självstyrelseorganen utarbetar nationella stomnäts-

respektive väghållningsplaner samt länsplaner för regional infrastruktur

(fortsättningsvis används i detta betänkande benämningen länen för den

myndighet som ansvarar för länsplanerna, vidare används benämningen

långsiktsplaner som samlingsbegrepp för den nationella stomnätsplanen, den

nationella väghållningsplanen och länsplanerna). De nationella planerna

fastställs därefter av regeringen medan länsplanerna fastställs av länen.

Regeringen redovisar skriftligen sitt slutliga ställningstagande till

riksdagen.

De i detta betänkande behandlade åtgärdsplanerna och förslagen till ändrade

planeringsramar är sålunda ett resultat av en lång process, vilken nedan

sammanfattas summariskt.

De transportpolitiska målen

En utgångspunkt för åtgärder i transportinfrastrukturen är de transportpolitiska

målen och principerna samt rollfördelningen inom området. Riksdagen fattade

under våren 1998 (bet. 1998/99:TU5) beslut om att det övergripande

transportpolitiska målet skall vara att säkerställa en samhällsekonomiskt

effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för medborgarna och

näringslivet i hela landet samt att delmålen inom transportpolitiken skall

vara att inom ramen för en samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt

hållbar transportförsörjning bidra till:

ett tillgängligt transportsystem,

en hög transportkvalitet,

en säker trafik,

en god miljö och

en positiv regional utveckling.

Delmålen kompletteras med etappmål, som i vissa fall anger vad som skall

åstadkommas vid specificerade tidpunkter.

Under hösten 2001 (bet. 2001/02:TU2) infördes på regeringens förslag ett

nytt delmål om ett jämställt transportsystem, samtidigt som innebörden av

delmålet om en hög transportkvalitet utvidgades. Riksdagen har vid ett

antal tillfällen, senast under hösten 2003 (bet. 2003/04:TU1), återkommit

till och bekräftat de de transportpolitiska målen.

Planeringsramarna

Med utgångspunkt i de transportpolitiska målen och arbetet med

inriktningsplaneringen föreslog regeringen hösten 2001 ekonomiska

planeringsramar

för åtgärder i väg- och järnvägsinfrastrukturen (prop. 2001/02:20).

Utskottet tillstyrkte regeringens förslag som även antogs av riksdagen.

Enligt detta beslut skall den ekonomiska planeringsramen för

transportinfrastrukturen för perioden 2004-2015 uppgå till 364 miljarder kronor

och användas på följande sätt:

87 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga vägar,

38 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga järnvägar,

8 miljarder kronor för sektorsuppgifter,

17 miljarder kronor för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion av vägar,

100 miljarder kronor för investeringar i järnvägar,

39 miljarder kronor för nationella väginvesteringar,

30 miljarder kronor för regional transportinfrastruktur och

45 miljarder kronor för kapitalkostnader i form av räntor och amorteringar

för investeringar som finansieras med lån.

I propositionen utpekades även några enskilda projekt som skulle ingå i

den vidare åtgärdsplaneringen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens

förslag även i detta avseende.

Åtgärdsplanerna

Regeringen beslutade den 14 mars 2002 om uppdrag till Vägverket, Banverket

och länen att upprätta långsiktsplaner för nationell respektive regional

transportinfrastruktur för perioden 2004-2015. En utgångspunkt för dessa

förslag till långsiktiga planer för åtgärder i infrastrukturen anges vara

de transportpolitiska målen och de av riksdagen beslutade planeringsramarna.

I enlighet med regeringens direktiv inkom Vägverket, Banverket och länen

den 4 augusti 2003 med förslag till långsiktsplaner för perioden 2004-2015.

Regeringskansliet har låtit genomföra ett antal oberoende granskningar

av dessa. Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har granskat

Vägverkets och Banverkets förslag till drift- och underhållsstrategier.

Den danska konsultfirman COWI A/S har granskat kostnadsunderlaget som

Vägverket och Banverket använt. Dessa granskningar har även remitterats.

Därutöver har Statens institut för kommunikationsanalys (SIKA) på

regeringens uppdrag granskat hur det transportslagsövergripande perspektivet

behandlats i planförslagen. Konsultfirman Öhrlings PWC har granskat det

samhällsekonomiska beslutsunderlaget samt gjort en utvärdering av

planeringsprocessen. Riksrevisionen har granskat länens arbete med länsplanerna

för regional transportinfrastruktur. Regeringskansliet har remissbehandlat

Riksrevisionens granskning.

Regeringen beslutade den 19 februari 2004 om fastställelse av nationell

banhållningsplan, nationell väghållningsplan och definitiva ekonomiska

ramar till regional infrastruktur. Besluten är utformade i samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Regeringen lämnar i propositionen förslag till riksdagsbeslut om utökade

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015. Vidare lämnas

en redogörelse för beredningen och fastställandet av den nationella

väghållningsplanen, den nationella banhållningsplanen samt de ekonomiska

ramarna för regional infrastruktur. Regeringen redovisar även sin syn på

planeringssystemet.

Utskottets överväganden

Övergripande frågor och utgångspunkter

Utskottets förslag i korthet

Enligt utskottet har de transportpolitiska målen och principerna, som

utgjort den centrala utgångspunkten för infrastrukturplaneringen, alltjämt

hög relevans. De bör dock fortlöpande ses över och utvecklas. Då utskottet

i dagsläget inte ser någon anledning att föregripa pågående utrednings-

och utvecklingsarbete avstyrks de i detta avsnitt behandlade motionerna.

Jämför reservationerna 1 (m), 2 (fp), 3 (c) och 4 (v).

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlas de mål och principer som utgör utgångspunkter

för planeringen av väg- och järnvägsinfrastruktur. Vidare behandlas några

övergripande frågor och institutionella förhållanden. De motionsyrkanden

som behandlas är följande:

2002/03:T304 yrkande 3 av Martin Andreasson m.fl. (fp),

2002/03:T321 yrkande 8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2002/03:T327 yrkande 1 av Holger Gustafsson (kd) och Birgitta Carlsson

(båda c),

2002/03:T371 yrkande 1 av Viviann Gerdin (c),

2002/03:T496 yrkandena 1 och 2 av Kristina Zakrisson m.fl. (s),

2002/03:N227 yrkande 15 av Bo Lundgren m.fl. (m),

2003/04:T8 yrkandena 6 och 11 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2003/04:T13 yrkande 5 av Erling Bager m.fl. (fp),

2003/04:T14 yrkande 3 av Sven Bergström m.fl. (c),

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (kd),

2003/04:T313 yrkande 1 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda

c),

2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),

2003/04:T422 av Jeppe Johnsson (m),

2003/04:T472 yrkande 1 av Hans Backman (fp),

2003/04:T489 av Cinnika Beiming (s),

2003/04:T498 yrkande 1 av Karin Svensson Smith m.fl. (v),

2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),

2003/04:T521 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s),

2003/04:T530 yrkandena 2 i denna del och 7 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2003/04:T549 yrkandena 1-4, 9 och 15 av Agneta Lundberg m.fl. (s),

2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T562 yrkandena 2 och 5-7 av Erling Bager m.fl. (fp),

2003/04:T564 yrkandena 3, 4, 8, 10, 12, 18 och 44 av Maud Olofsson m.fl.

(c),

2003/04:MJ401 yrkandena 6 och 9 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) och

2003/04:N335 yrkande 3 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp).

Bakgrund

De transportpolitiska målen

Våren 1998 fastställde riksdagen utgångspunkter och mål för transportpolitiken

(prop. 1997/98:56, bet. 1997/98:TU10, rskr. 1997/98:266). Vissa kompletteringar

har därefter gjorts genom beslut hösten 2001 (prop. 2001/02:20, bet.

2001/02:TU2, rskr. 2001/02:126).

Målhierarkin är utformad genom dels ett övergripande mål med ett antal

delmål som anger ambitionen på lång sikt, dels etappmål som anger

lämpliga steg på väg mot de långsiktiga målen. Delmålen bryts i sin tur ned

till specifika verksamhetsmål och resultatindikatorer för vart och ett

av de olika verksamhetsområdena.

Det övergripande transportpolitiska målet är att säkerställa en

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgarna och näringslivet i hela landet.

Delmålen inom transportpolitiken är att inom ramen för en samhällsekonomiskt

effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning bidra till

följande:

Ett tillgängligt transportsystem, där transportsystemet utformas så att

medborgarnas och näringslivets grundläggande transportbehov kan tillgodoses.

En hög transportkvalitet, där transportsystemets utformning och funktion

medger en hög transportkvalitet för medborgarna och näringslivet.

En säker trafik, där det långsiktiga målet för trafiksäkerheten skall

vara att ingen dödas eller allvarligt skadas till följd av trafikolyckor

inom transportsystemet. Transportsystemets utformning och funktion skall

anpassas till de krav som följer av detta.

En god miljö, där transportsystemets utformning och funktion anpassas

till krav på god och hälsosam livsmiljö för alla, där natur- och kulturmiljö

skyddas mot skador och en god hushållning med mark, vatten, energi och

andra naturresurser främjas.

En positiv regional utveckling, där transportsystemet främjar en positiv

regional utveckling genom att dels utjämna skillnader i möjligheterna för

olika delar av landet att utvecklas, dels motverka nackdelar av långa

transportavstånd.

Ett jämställt transportsystem, där transportsystemet är utformat så att

det svarar mot både kvinnors och mäns transportbehov. Kvinnor och män

skall ges samma möjligheter att påverka transportsystemets tillkomst,

utformning och förvaltning och deras värderingar skall tillmätas samma

vikt.

Transportpolitikens principer, medel och rollfördelning

Enligt det transportpolitiska beslutet år 1998 skall följande gälla i

fråga om transportpolitikens principer, dess medel och ansvarsfördelningen

inom systemet.

I transportpolitikens principer ingår att transportanvändarna skall ha

så stor valfrihet som möjligt att - inom ramen för det befintliga

transportutbudet - själva avgöra hur de skall ordna sina transporter. Vidare

skall samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag stärkas.

Sektorstänkandet måste överges till förmån för samverkan mellan trafikslagen.

En effektiv konkurrens mellan olika trafikutövare och transportalternativ

skall främjas. En viktig princip är också att beslut om transportproduktion

skall fattas i så decentraliserade former som möjligt.

Vad beträffar transportpolitikens medel skall i första hand sådana

styrmedel väljas som ger konsumenterna så stor valfrihet som möjligt inom

ramen för det befintliga transportutbudet. En samhällsekonomiskt baserad

prissättning är ett grundläggande styrmedel.

Fördelningen av kostnadsansvaret går ut på att de skatter och avgifter

som tas ut av trafiken och är transportpolitiskt motiverade skall grundas

på ett väl definierat kostnadsansvar, där hänsyn tas även till de externa

effekter som trafiken medför. Vid utformningen av de transportpolitiskt

motiverade skatterna och avgifterna skall utgångspunkten vara att de skall

motsvara de samhällsekonomiska marginalkostnader som trafiken ger upphov

till. Transportsystemets fasta kostnader skall finansieras på ett sådant

sätt att oönskade styreffekter undviks och resursanvändningen snedvrids

i så liten utsträckning som möjligt. Huvudinriktningen skall vara att

kortsiktiga samhällsekonomiska marginalkostnader skall täckas genom rörliga

avgifter.

Planeringen bör syfta till en samordning och prioritering av åtgärder

inom infrastrukturen och åtgärder inom transportsystemet ur ett

trafikslagsövergripande perspektiv. Vidare bör kopplingen i planeringsprocessen

mellan investeringar i infrastrukturanläggningar och den senare trafikeringen

av dessa anläggningar stärkas.

Rollfördelningen när det gäller de kollektiva persontransporterna är

följande. Stat och kommun skall ha ansvaret för att de trafikanläggningar

som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande. Staten skall

ha ett särskilt ansvar för sådana trafikanläggningar som svarar mot

nationella och internationella trafikbehov samt för en tillfredsställande

interregional persontransportförsörjning. Beslut om transportförsörjning

som främst rör lokala och regionala transportbehov skall i princip fattas

på läns- och kommunnivå. Såvitt gäller arbetet inom EU skall Sverige

prioritera och driva transportfrågor som har en tydlig gemenskapsdimension.

Pågående eller nyligen avslutade utredningar

Regeringen inrättade år 1998 en kommitté med uppdrag att bl.a. öka samverkan

mellan godstransportsystemets aktörer och staten samt att förtydliga

statens roll i detta system. Kommittén, som antog namnet

Godstransportdelegationen,

har slutfört sitt arbete genom dels delbetänkandet Framtida godstransporter

- transportköparnas krav på transportsystem (SOU 2000:8), dels slutbetänkandet

Godstransporter för tillväxt - en hållbar strategi (SOU 2001:61). Vid

remissomgången och behandlingen i riksdagen redovisades intresse för en

fortsättning av delegationens verksamhet.

Våren 2002 tillkallade regeringen en ny godstransportdelegation med uppdrag

(dir. 2002:98) att föreslå åtgärder från statens sida för att främja

samverkan mellan trafikslagen i arbetet med att uppnå ett långsiktigt

hållbart transportsystem. Delegationen har givits en rad preciserade

uppgifter, däribland att

föreslå områden för forskningen som är relevanta för godstransportsystemet,

ange inriktningar som är direkt relevanta för godstransportsystemet i

fråga om utvecklingen av motorteknik och bränslen och

föreslå hur staten skulle kunna stimulera en mer rationell användning av

de olika trafikslagen i de fall där en kombination av olika trafikslag

framstår som ekonomiskt och miljö- och säkerhetsmässigt önskvärd.

Under utredningsarbetet skall delegationen vara ett forum för samverkan

mellan godstransportsystemets aktörer och staten. Uppdraget skall vara

avslutat senast den 30 juni 2004.

Under våren 2001 tillsatte regeringen (dir. 2001:12) en särskild utredare

med uppgift att se över vägtrafikbeskattningens utformning. Utredningen

har antagit namnet Vägtrafikskatteutredningen. Enligt direktiven skall

översynen framför allt beakta miljö-, trafiksäkerhets- och konkurrensaspekter

med utgångspunkt i ett fiskalt perspektiv och med hänsynstagande till

trafikskatternas påverkan på transportsystemets effektivitet. I uppdraget

ingår vidare att analysera för- och nackdelar med en kilometerskatt, att

se över uttaget av fordonsskatt och att klarlägga om det är möjligt att

införa ekonomiska incitament för fordon med låga utsläpp. Vidare skall

beskattningen av dieselolja för privatbilism, yrkesmässig trafik och

arbetsmaskiner utredas. En allmän översyn skall göras av fordonsskattelagen

och fordonsskatteförordningen i syfte att förenkla och anpassa regelverkens

terminologi. Slutligen skall följderna av ett upphävande av lagen om

saluvagnsskatt och förordningen om uppbörd av saluvagnsskatt m.m. analyseras

och möjligheten att föra in dessa bestämmelser i fordonsskattelagen eller

dess förordning prövas.

Enligt tilläggsdirektiv 2002:26 skall utredaren, utöver vad som framgår

av redan givna direktiv, analysera hur ett eventuellt svenskt

kilometerskattesystem kan utformas i enlighet med de av riksdagen fastställda

målen för trafik- och miljöpolitik. Utredaren skall också analysera

pågående lagstiftningsarbete i Europa och utvecklingen av införda och

planerade kilometerskattesystem.

Utredningen överlämnade ett delbetänkande i juni 2002. Slutbetänkandet

skall överlämnas den 31 maj 2004.

I maj 2001 tillsatte regeringen en kommitté (dir. 2001:1) med uppgift att

utifrån ett konsument- och helhetsperspektiv identifiera, analysera och

beskriva kollektivtrafikens problem och möjligheter, formulera mål och

visioner, föreslå förändringar av organisation, regelverk och dylikt av

betydelse för kollektivtrafikens utveckling och ett ökat kollektivt resande.

Kommittén, som antog namnet Kollektivtrafikkommittén, överlämnade ett

delbetänkande i december 2001 och ett slutbetänkande (SOU 2003:67) den 10

juli 2003. Kommittén anger i slutbetänkandet att kollektivtrafiken bör

ses som ett strategiskt medel att uppnå såväl transportpolitiska som andra

viktiga samhällsmål. Kommittén befarar dock att ökade kostnader för

trafikhuvudmännen, i kombination med landstings och kommuners ansträngda

finansiella situation, kan leda till höjda taxor och neddragningar i

trafiken, vilket i sin tur kan leda till minskat kollektivt resande. Mot

denna bakgrund presenteras ett antal förslag som syftar till att skapa en

attraktivare och effektivare kollektivtrafik och därmed på lång sikt ett

ökat kollektivt resande. Förslagen är följande:

samordnade informations- och biljettsystem

ett förbättrat konsumentskydd

samordning av all kollektivtrafik i trafiksvaga områden ett villkor för

statligt stöd

bättre metoder att beakta kollektivtrafikens nytta

utökat statligt stöd till kollektivtrafiken

förändrade skatteregler för att få fler att åka kollektivt

utvecklade former för konkurrens och upphandling

vidgat ansvar för huvudmännen och bättre styrning mot de transportpolitiska

målen

program för kompetensförsörjning samt forskning och utveckling.

Remissvar på Kollektivtrafikkommitténs slutbetänkande lämnades den 1 mars

2004. Ärendet bereds för närvarande av regeringen.

Motionsförslag

Parti- och kommittémotioner

Moderata samlingspartiet

Elizabeth Nyström m.fl. (m) uppmärksammar i motion 2003/04:T8 att olika

transportslag samverkar i ökad utsträckning samt att transportföretagen,

i syfte att locka till sig nya kunder, erbjuder lösningar där en kombination

av olika transportmedel blir ett konkurrensmedel. Motionärerna hänvisar

till exempel på godssidan som visat att en samverkan mellan lastbil,

järnväg och båt kan bli framgångsrik. Enligt motionärerna måste dock staten

som ägare och planerare av infrastrukturen agera med såväl framförhållning

som medvetenhet, exempelvis genom att bygga omlastningscentraler, för att

möjliggöra omlastning mellan olika transportslag (yrkande 11). Ett förslag

med samma innebörd framförs genom yrkande 2 i motion 2003/04:T530 av

Elizabeth Nyström m.fl. (m).

Elizabeth Nyström m.fl. (m) kräver i motion 2003/04:T8 att tydliga

samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler görs för varje tänkt

infrastrukturinvestering

(yrkande 6). Liknande förslag framförs även i yrkande 8, motion 2002/03:T321

av Elizabeth Nyström m.fl. (m), samt i yrkande 7 i motion 2003/04:T530 av

Elizabeth Nyström m.fl. (m).

Bristen på fungerande infrastruktur är ett hinder för utvecklingen, anför

Bo Lundgren m.fl. (m) i motion 2002/03:N227. I storstadsområdena innebär

det att tillväxten hämmas, i glesbygden tvingas människor och företag att

flytta. Mot denna bakgrund kräver motionärerna att investeringar i

infrastrukturen skall göras med utgångspunkt i de krav som verkligheten

ställer och inte i partipolitiska, taktiska överväganden. Varje trafikslag

har sina fördelar och för att de skall kunna utvecklas på bästa möjliga

sätt bör de ges likvärdiga och rimliga konkurrensvillkor, anförs vidare

(yrkande 15).

Folkpartiet liberalerna

I motion 2003/04:T13 beklagar Erling Bager m.fl. (fp) sig över att det

trots riksdagens beslut om handikappanpassning av kollektivtrafiken har

hänt förhållandevis lite. För att påskynda utvecklingen föreslås fortsatta

stimulansbidrag för detta ändamål (yrkande 5).

Erling Bager m.fl. förespråkar i motion 2003/04:T562 en trafikpolitik som

bygger på ökad konkurrens mellan såväl olika transportföretag som mellan

transportslagen, allt i syfte att skapa goda förutsättningar för

godstransporterna, persontrafiken och tillväxten (yrkande 2). För att uppnå en

högre grad av konkurrens inom godstransportmarknaden föreslås att SJ:s

kvarvarande monopol avskaffas och att sjöfartens potential utnyttjas i

högre utsträckning genom att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras

(yrkande 5).

Vidare konstateras att åtta av tio persontransporter i landet företas i

privatbil samt att detta transportsätt är särskilt viktigt i de delar av

landet där kollektivtrafiken inte är utbyggd. I dessa områden är bilen en

nödvändighet. Motionärerna menar att detta förhållande måste hållas i

åtanke då frågor kring bilen och pålagor på bilismen diskuteras, samtidigt

som det är viktigt att bilen som fordon utvecklas så att miljöpåverkan av

bilismen minimeras (yrkande 6). För att ytterligare belysa bilens roll ur

ett antal perspektiv föreslås också att en bilsocial utredning tillsätts

(yrkande 7).

Centerpartiet

Enligt regeringen är i dag andelen funktionshindrade som kan använda

kollektivtrafiken 75 %. Sven Bergström m.fl. (c) anför i motion 2003/04:T14

att denna siffra är oacceptabel eftersom transportsystemet måste vara

tillgängligt för alla. Motionärerna anser det minst sagt anmärkningsvärt

att Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna i den

föreslagna planeringsramen på totalt 381,5 miljarder kronor inte kunnat

hitta medel för att göra kollektivtrafiken tillgänglig för funktionshindrade

(yrkande 3).

Maud Olofsson m.fl. (c) pekar i motion 2003/04:T564 på att transportsystemet

i dag belastar och påverkar vår gemensamma livsmiljö och hälsa negativt

genom förbränning av fossila bränslen, spridning av naturfrämmande ämnen

samt ianspråktagande av naturresurser och biologisk mångfald. Det framtida

transportsystemets miljöpåverkan måste därför enligt motionärerna minimeras

för att möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling. Tekniken och

framställningen av alternativa bränslen måste utvecklas, forskningen måste

intensifieras så att spridning av naturfrämmande ämnen, partiklar och

andra miljöstörande ämnen minimeras. Samtidigt måste transporter flyttas

från väg till järnväg (yrkande 3). Enligt motionärerna borde nollvisionen

för dödade och allvarligt skadade i trafiken även vara vägledande i arbetet

med att minimera transportsystemets negativa påverkan på vår hälsa och

livsmiljö (yrkande 4). Ett viktigt medel för att nå ett långsiktigt

hållbart transportsystem är att trafiken och de olika trafikslagen får bära

sina egna kostnader, därför förordas en beskattning som så nära som möjligt

motsvarar den externa marginalkostnaden. Det transportslag som skulle

gynnas av en förändrad beskattning är sjöfarten (yrkande 8).

Ansvaret för transportinfrastrukturen är i dag uppdelat på de olika

trafikverken, vilket enligt motionärerna motverkar en önskvärd helhetssyn

på transportsystemet samt en långsiktig och hållbar transportplanering.

En myndighet med samlat ansvar för transportinfrastrukturen bör därför

utredas (yrkande 10).

Vidare pekas på att bilen är en förutsättning för att kunna bo och verka

i glesbygden, samtidigt som det i ett större perspektiv är uppenbart att

trafiksektorns miljöbelastning måste minska. Motionärernas framtidsvision

innebär att bilismens miljöpåverkan minskas, att trafiksäkerheten ökar,

en ökad regional medverkan i planeringen av vägprojekt samt att alternativa

infrastrukturfinansieringar genomförs (yrkande 12). Cykeln och mopeden är

på många ställen, inte minst på mindre orter, ett oslagbart transportmedel.

Byggandet och underhållet av cykelvägarna, som är en viktig del av

vägnätet, borde därmed prioriteras högre (yrkande 18). För att främja

kombitrafikens utveckling och företagens logistikplanering krävs ett utökat

samarbete med berörda parter, nationella och internationella. Arbetet med

att underlätta för kombitrafik, i Sverige och i övriga EU, måste intensifieras

(yrkande 44).

Miljöpartiet

Som en del i strategin att minska beroendet av fossila bränslen krävs i

motion 2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) att miljöstyrande

landningsavgifter och farledsavgifter skall införas för flygtrafiken

respektive sjöfarten (yrkande 6).

Vidare anser motionärerna att andelen gods- och persontrafik på järnvägen

måste ökas och att riksdagen bör fastställa mål för andel gods- och

persontrafik som går på järnvägen i syfte att främja en sådan utveckling.

Regeringen bör överväga att anta som målsättning att kapaciteten för väg-

och flygtransporter inte bör ökas. Möjligheten till omlastning mellan

järnväg och vägar för kortare lastbilstransporter bör förbättras. Priserna

för person- och godsbefordran på tåg måste sänkas relativt bil och flyg

(yrkande 9).

Vänsterpartiet

Enligt vad Karin Svensson Smith m.fl. (v) anför i motion 2003/04:T498

(yrkande 1) beror SJ:s och alla andra tågoperatörers dåliga ekonomi på

att tågtrafiken i princip täcker de kostnader den förorsakar samtidigt

som den skall konkurrera med biltrafik och flyg, som inte täcker de

kostnader denna trafik ger upphov till. Mot denna bakgrund menar motionärerna

att regeringen måste återkomma med förslag till riksdagen om hur man skall

skapa rättvisa villkor mellan de olika transportslagen.

Övriga motioner

I motion 2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp) anförs att goda

kommunikationer är avgörande för enskilda människors välfärd. Tillgång

till bra kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar därmed

möjligheterna att bo där man vill och jobba på någon annan plats. En väl

utformad trafikpolitik är därmed av allra största betydelse för samhällets

utveckling (yrkande 3).

Holger Gustafsson (kd) och Birgitta Carlsson (c) framhåller i motion

2002/03:T327 att en väl fungerande och långsiktigt hållbar infrastruktur

är en förutsättning för det svenska näringslivets fortsatta internationella

konkurrenskraft i en alltmer global miljö. Planeringen, utbyggnaden och

anpassningen av infrastrukturen bör på grund av detta främst ske utifrån

en flödesstrategi där tyngdpunkten ligger på att utveckla de för nationen

mest betydelsefulla transportstråken. De viktigaste prioriteringsgrunderna

vid beslut om tidsplan för vägtrafikens ut- och ombyggnadsplanering bör

vara trafiksäkerhet, miljö och en hållbar arbetsmarknad, sägs det vidare

(yrkande 1).

I motion 2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) anges att tillväxt i en region

skapas genom fler företag som i sin tur genererar fler arbetstillfällen.

För att etablerade företag skall motiveras att stanna, eventuellt expandera

och blivande företagare vilja starta i, alternativt flytta till, Värmland

så måste bättre konkurrensvilkor erbjudas. Befolkningsunderlaget får därmed

inte dominera när fördelningen av väganslag görs till landets regioner

(yrkande 1).

I motion 2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) argumenteras att de

senaste årens utveckling - med avreglering och bolagisering av

infrastrukturverken - har visat att marknaden inte förmår ta regionalpolitiska

hänsyn. Motionärerna vill därför att den politiska styrningen av åtgärder

i landets infrastruktur återupprättas. Det kan t.ex. ske genom att alla

aktörer på distributionsmarknaden (brev, bud och paket), elmarknaden,

telemarknaden och kollektivtrafikmarknaden får betala avgifter som används

för regionalpolitiskt motiverade satsningar inom respektive område (yrkande

1). Vad gäller prioriteringarna mellan olika infrastrukturåtgärder menar

motionärerna att hänsyn tas till såväl regionalpolitiska som sociala skäl,

vid sidan av de samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används (yrkande

2).

Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd) anför i motion 2003/04:T247 att

en överföring av transporter till järnväg är önskvärd för att förbättra

trafiksäkerheten och minska transportsektorns negativa miljöpåverkan.

Enligt motionärerna krävs det därför satsningar bl.a. på höghastighetsbanor

i syfte att förbättra järnvägens attraktionskraft.

I motion 2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda c)

krävs att samhället görs mer tillgängligt för synskadade. Möjligheten att

kunna utnyttja transportsystemet på ett tryggt och säkert sätt måste därför

förbättras. Vidare föreslås åtgärder som underlättar de synskadades

möjlighet att orientera sig på flygplatser, färjeterminaler, järnvägsstationer,

bussterminaler och hållplatser samt ombord på de olika transportmedlen

(yrkande 1).

I motion 2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c) talas om

den i svensk och europeisk transportpolitik centrala ambitionen att skapa

ett sammanhängande transportslagsövergripande transportsystem med kunden

i centrum. För att skapa ett sådant system menar motionärerna att

väganslutningarna till de hamnar som ingår i det transeuroperiska nätverket

snarast måste börja projekteras och byggas för att eliminera dagens

flaskhalsar. Detta gäller exempelvis anslutningarna till hamnarna i Gävle

och Norrköping.

Jeppe Johnsson (m) efterlyser i motion 2003/04:T422 en helhetssyn på

transportinfrastrukturen och prioriteringar som förbättrar förutsättningarna

för tillväxt. Dagens institutionella förhållande, som innebär att Vägverket,

Banverket, Luftfartsverket, Sjöfartsverket och Post- och telestyrelsen

arbetar med var sin del av infrastrukturen är därför inte ändamålsenligt,

anför motionären som föreslår att en ny myndighet tar över ansvaret över

hela infrastrukturen.

Hans Backman (fp) föreslår i motion 2003/04:T472 att riksdagen kräver en

bilsocial utredning för att belysa vilken betydelse bilen och bilismen

har i dagens samhälle, särskilt i de delar av landet där det inte finns

förutsättningar att skapa en tillfredsställande kollektivtrafik (yrkande

1).

Cinnika Beiming (s) pekar i motion 2003/04:T489 på fördelarna med att

resa kollektivt. För att få människor med långa avstånd till arbetet att

byta färdsätt från bil till kollektivtrafik krävs dock goda alternativ.

Ett sätt att förbättra förutsättningarna för ett bättre utnyttjande av

kollektivtrafiken är enligt motionären att tillhandahålla gratis

infartsparkeringar på statlig mark.

Leif Jakobsson (s) diskuterar i motion 2003/04:T520 godstransporter på

lastbil och deras negativa effekter på miljön, exempelvis i Skåne. Den

långsiktigt bästa lösningen är att en stor del av transporterna går över

till järnväg. I väntan på detta bör man se till att de regler som finns

för införsel av diesel efterlevs samt förbjuda tung transittrafik på

småvägar, allt enligt motionären.

Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s) vill med motion 2003/04:

T521 uppmärksamma de ökade transporterna av miljöfarligt gods på lastbil.

Enligt motionärerna bör Godstransportdelegationen, och eventuella

efterföljare till denna delegation, särskilt undersöka möjligheten att styra

om mer gods, inte minst det som anses miljöfarligt, från lastbil till

järnväg.

Agneta Lundberg m.fl. (s) anger i motion 2003/04:T549 att en positiv

utveckling i en region förutsätter en grundläggande service i form av vägar,

järnvägar, flyg, post och telekommunikationer samt att denna grundläggande

service måste tillkomma alla delar av landet på likvärdiga villkor.

Motionärerna förespråkar därför att man vid prioritering mellan olika

infrastrukturprojekt inte skall ta hänsyn endast till samhällsekonomiska

kalkylmodeller, utan väga in såväl regionalpolitiska som sociala skäl i

syfte att skapa ett rundare Sverige (yrkande 1).

Vidare anförs att de senaste årens utveckling, med avreglering och

bolagisering av infrastrukturverk, har visat att marknaden inte förmår ta

regionalpolitiska hänsyn. En genomgripande utvärdering av vilka effekter

avregleringarna har fått inom infrastrukturområdet föreslås därför (yrkande

2). Den politiska styrningen av åtgärder i landets infrastruktur måste

stärkas, anförs det vidare. Aktörer på t.ex. distributionsmarknaden (brev,

bud och paket), elmarknaden, telemarknaden och kollektivtrafikmarknaden

bör betala avgifter som kan användas för regionalpolitiskt motiverade

satsningar inom respektive område (yrkande 3). Även konkurrenslagstiftningen

bör ses över så att den inte utgör ett hinder för en effektiv regionalpolitik

(yrkande 4).

För att tillgodose näringslivets stora och snabbt ökande behov av effektiva

transporter anses det av miljöskäl angeläget att en så stor andel som

möjligt av dessa godstransporter går på järnväg, vilket borde beaktas i

högre grad vid fördelning av medel till investeringar samt drift och

underhåll av järnvägar. Vidare är det viktigt med ett bra nät av kombiterminaler

som kan utgöra omlastningsplatser för gods fraktat på järnväg till fortsatt

frakt på landsväg, eller omvänt. Enligt motionärerna finns det därför

anledning att överväga att från samhällets sida upphandla olönsam godstrafik

på järnväg på samma sätt som man i dag upphandlar olönsam persontrafik

(yrkande 9).

Vidare anförs att en förutsättning för en god kommunikationsstandard är

en samordning mellan bil-, buss-, järnvägs- och flygtrafik. Detta tycks

inte vara möjligt med dagens system, där varje företag fastställer egna

turlistor, egna taxor och svarar för den egna informationen. Det är

angeläget att de olika trafikföretagens informationssystem kopplas ihop och

förbättras, så att konsumenterna lättare kan hitta de förbindelser som

bäst svarar mot deras behov. Detta är särskilt viktigt i skogslänen, där

avstånden är stora och ett enskilt trafikslag sällan har en tillräckligt

hög servicegrad för att ensamt kunna fylla konsumenternas behov. Rikstrafiken

bör därför ges ett tydligt uppdrag att verka för att samordna olika

kollektivtrafikslag (yrkande 15).

I motion 2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp) efterfrågas en genomgripande

översyn av myndighetsstrukturen i dess helhet inom transportområdet.

Motionären menar att det finns för många myndigheter och att ansvarsfördelningen

dem emellan inte är ändamålsenlig. Motionären vill därför låta utreda en

modell med en ny myndighet som ansvarar för myndighetsföreskrifter, tillsyn,

inspektion och vissa utredningar för samtliga transportslag och en

infrastrukturmyndighet med ett transportslagsövergripande ansvar för

infrastrukturen.

I motion 2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp)

efterfrågas nya lösningar på transportproblem i gles- och landsbygd.

Motionärerna hänvisar till Kuxatrafiken i Ockelbo där man har kombinerat

de samhällsfinansierade transporter som redan fanns i området: linjetrafik,

skolskjutsar, kompletteringstrafik, färdtjänst och till viss del

sjuktransporter. Enligt motionärerna behövs en översyn av vilka lagar, regler

etc. som lägger hinder i vägen för samverkanslösningar. Regelverket måste

sedan anpassas till de samordningsformer som kan växa fram (yrkande

3).

Utskottets ställningstagande

I motionerna framförs ett antal förslag som har anknytning till de mål

och principer som utgör utgångspunkter för planeringen av väg- och

järnvägsinfrastruktur. Andra i detta avsnitt behandlade förslag berör

myndighetsstrukturen inom området och andra övergripande frågor.

Transportpolitiska mål

Utskottet vill med anledning härav klargöra att de transportpolitiska

målen från i huvudsak år 1998 alltjämt har hög relevans samt att de utgör

den centrala utgångspunkten för åtgärder i transportinfrastrukturen. När

det gäller motionsförslag om infrastrukturplaneringen och delmålen om en

god miljö, regional utveckling och tillgänglighet, bl.a. med avseende på

funktionshindrades möjlighet att utnyttja transportsystemet, konstaterar

utskottet följaktligen att dessa utgångspunkter är helt grundläggande för

den gällande transportpolitiken och infrastrukturplaneringen.

Det pågår även ett omfattande utrednings- och beredningsarbete i enlighet

med dessa ledstjärnor. Enligt vad utskottet inhämtat pågår dessutom inom

Regeringskansliet ett arbete med sikte på att lämna en transportpolitisk

proposition till riksdagen under 2005. De transportpolitiska målen förutses

uppmärksammas i detta sammanhang.

Utskottet anser det viktigt med ett fortsatt trasnportpolitiskt

utvecklingsarbete för att åstadkomma en samhällsekonomisk effektiv och

långsiktigt

hållbar transportutveckling. Pågående beredningsarbete bör dock inte

föregripas varför någon åtgärd från riksdagens sida inte är erforderlig i

dagsläget med anledning av aktuella motionsförslag.

Samhällsekonomiska bedömningar

I detta avsnitt hanterade motioner har även aktualiserat frågan om

samhällsekonomiska bedömningar som prioriteringsgrund i

infrastrukturplaneringen.

Utskottet vill med anledning av dessa förslag hänvisa till tidigare

riksdagsbeslut i frågan, bet. 2001/02:TU2, då utskottet godkände att

samhällsekonomisk lönsamhet skall vara vägledande för prioriteringar av

åtgärder och fördelning av planeringsramen, där hänsyn också skall tas

till hur mycket åtgärderna bidrar till uppfyllelse av de transportpolitiska

målen. För att uppnå de transportpolitiska målen skall vid prioritering

av åtgärder de mest samhällsekonomiskt lönsamma åtgärderna väljas. Utskottet

vill även understryka att regeringen vid fastställelsen av långsiktsplanerna

beaktat de samhällsekonomiska kalkylerna för de olika projekten. Utskottet

har inte ändrat uppfattning i denna fråga och är därför inte berett att

vidta någon åtgärd med anledning av motionsförslag om samhällsekonomiska

bedömningar som vägledande för infrastrukturplaneringen. Syftet med

motionsförslagen om att samhällsekonomiska kalkyler skall göras för alla

projekt får redan anses vara tillgodosett.

Konkurrens- och avregleringsfrågor

Utskottet vill vidare, när det gäller konkurrens- och avregleringsfrågor,

erinra om att enligt 1998 års transportpolitiska beslut skall en effektiv

konkurrens främjas såväl mellan olika transportmedel som mellan olika

transportföretag. Kännetecknande för det svenska transportsystemet är

också en hög grad av konkurrens. I sammanhanget kan vidare erinras om det

arbete som pågår på järnvägsområdet om hur den framtida järnvägsmarknaden

bör utformas. Utskottet anser det viktigt att marknadsfrågorna på

transportområdet ägnas tillbörlig uppmärksamhet. Det gäller också

konkurrensvårdande

uppgifter i syfte att främja utvecklingen av ett långsiktigt hållbart

transportsystem. Med hänvisning bl.a. till pågående insatser på området

är utskottet inte berett att i detta sammanhang ta något initiativ med

anledning av aktuella motionsförslag.

Kombinerade transporter

Utskottet ansluter sig till vad som framförs i motionerna om kombitrafikens

betydelse för att det övergripande transportpolitiska målet med tillhörande

delmål skall kunna nås. Banverket är det organ som har tilldelats uppgiften

att i samverkan med övriga trafikverk ha det övergripande ansvaret för

utvecklingen inom detta område. En viktig uppgift har vidare Verket för

innovationssystem (Vinnova), vars verksamhet inom transportområdet syftar

till att utveckla transportsystemet så att det främjar en hållbar tillväxt

och bidrar till att de transportpolitiska målen uppnås.

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att förutsättningarna för

kombitrafik förbättras och att miljövänliga godstransporter utvecklas.

Mot den bakgrunden ser utskottet positivt på det uppdrag som regeringen

har gett till den kommitté som antagit namnet Godstransportdelegationen

2002. Enligt direktiven är en av de frågor som skall utredas hur staten

skall kunna stimulera en mer rationell användning av de olika trafikslagen

i de fall en kombination av olika trafikslag framstår som ekonomiskt och

miljö- och säkerhetsmässigt nödvändig.

Utskottet är med hänvisning till vad som nu har anförts inte berett att

föreslå riksdagen någon åtgärd med anledning av de nu behandlade

motionsförslagen.

Trafikgrenarnas kostnadsansvar

Ett viktigt styrmedel inom transportpolitiken är de skatter och avgifter

som tas ut av trafiken. Enligt det transportpolitiska beslutet från 1998

skall dessa motsvara trafikens samhällsekonomiska marginalkostnader och

bidra till att de transportpolitiska målen nås. Utskottet har i yttrande

2001/02:TU2y över den Europiska Kommissionens vitbok: Den gemensamma

transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden angivit som sin

uppfattning att priset för transporter bör inkludera alla de kostnader

som uppstår, inklusive kostnader för externa effekter såsom påverkan på

miljön.

Ett omfattande utredningsarbete har bedrivits och bedrivs inom området,

bl.a. av den ovan nämnda vägtrafikskatteutredningen som kommer att avlämna

sitt slutbetänkande senare under våren. Utskottet förutsätter att de frågor

som uppmärksammats i de motioner som behandlas i detta avsnitt beaktas i

det vidare arbetet.

Myndighetsorganisationen

Den motionsledes uppmärksammade frågan om bildandet av ett samlat

infrastrukturverk har varit föremål för diskussion sedan lång tid i såväl

nationell som internationell transportpolitisk idédebatt. Argument mot en

sådan lösning har ofta handlat om risk för centralstyrning, övertung

byråkrati, ineffektivitet och att viktiga politiska avvägningar förs bort

från den politiska arenan. Utskottet kan i och för sig ha viss förståelse

för motionärernas förslag om behovet av en samordning och ett

trafikslagsövergripande synsätt. Enligt utskottets mening kan dock detta behov

väl tillgodoses inom ramen för nuvarande planeringssystem. Genom den roll

som t.ex. SIKA tilldelats, för att skapa ett mer enhetligt planeringssystem

med gemensamma planeringsförutsättningar och enhetliga principer för

samhällsekonomisk kalkylering, ges förutsättningar för ett samordnat

agerande. Senast denna fråga behandlades i utskottet (bet. 2002/03:TU3)

angav utskottet att det av ovan nämnda skäl inte var berett att ta initiativ

för att skapa ett samlat infrastrukturverk. Utskottet har inte ändrat

inställning är därmed inte berett att vidta någon åtgärd med anledning av

motionsförslag med denna innebörd.

Kollektivtrafiken

Även frågan om kollektivtrafiken har uppmärksammats i ett antal motioner.

Enligt utskottets mening är kollektivtrafiken ett viktigt medel i arbetet

med att uppnå det övergripande transportpolitiska målet om ett långsiktigt

hållbart transportsystem. Det är därför med oro utskottet konstaterar att

kollektivtrafikens andel av det totala transportarbetet inte ökat under

senare år samt att Kollektivtrafikkommittén befarar att ökade kostnader

för trafikhuvudmännen, i kombination med ägarnas ansträngda ekonomiska

situation framöver, kan leda till taxehöjningar och minskad trafik.

Utskottet delar därför den i flera motioner framförda uppfattningen att

kollektivtrafiken måste bli attraktivare och effektivare för att kunna

bidra till uppfyllelsen av de transportpolitiska målen. Det är därför med

tillfredsställelse utskottet konstaterar att Kollektivtrafikkommittén i

det till regeringen överlämnade slutbetänkandet Kollektivtrafik med

människan i centrum föreslagit ett antal åtgärder i denna riktning. Med

hänvisning till frågans vikt förutsätter utskottet att regeringen snarast

möjligt återkommer till riksdagen med en redovisning av sin bedömning i

de frågor som uppmärksammas i detta avsnitt.

Bilsocial utredning

I fråga om förslaget om en bilsocial utredning har utskottet erfarit att

en forskarrapport, Bilens sociala roll och ekonomiska betydelse för

hushållen, har utarbetats av Henrik Swahn på uppdrag av Motororganisationernas

samarbetskommitté (MOSK). Rapporten behandlades under ett seminarium på

Stockholms bilsalong 2003. Utskottet, som har en positiv grundsyn på

forskningsinsatser och kunskapsinhämtning, är dock inte berett att vidta

någon åtgärd med anledning av motionsförslaget.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Sammanfattningsvis konstaterar utskottet att de transportpoltiska målen

och principerna alltjämt har hög relevans samt att de utgör den centrala

utgångspunkten för infrastruktuplaneringen. Utskottet förutsätter dock

att arbetet med att utveckla de transportpolitiska målen och resultatindikatorer

bedrivs vidare samt att de i detta avsnitt uppmärksammade frågorna beaktas

inom ramen för detta utvecklingsarbete.

Utskottet är inte berett att föregripa detta utvecklingsarbete. Berörda

motionsförslag avstyrks följaktligen.

Planeringssystemet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att ett förtjänstfullt och angeläget utredningsarbete

bedrivits kring planeringsprocessens utformning och innebörd. Enligt

utskottet är det viktigt att de frågor som uppmärksammats inom detta arbete

kan ges en fortsatt behandling i den fortsatta utvecklingen av

infrastruktrukturplaneringen, bl.a. i syfte att fortlöpande anpassa planeringen

till omvärldsförändringar och till de krav som ställs på processen.

Utskottets ställningstagande innebär att alla motionsförslag inom området

samt Riksrevisionens styrelses förslag till riksdagsbeslut avstyrks.

Jämför reservationerna 5 (m), 6 (kd) och 7 (c).

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet Riksrevisionens styrelses framställning

angående länens infrastrukturplanering (förs. 2003/04:RRS3) där riksdagen

föreslås rikta ett tillkännagivande till regeringen om att regeringen

skall återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som

vidtagits med anledning av granskningen av länens infrastrukturplanering.

I sammanhanget tas även upp bl.a. resultatet av trafikutskottets

utvärderings- och uppföljningsstudie av planeringssystemet samt regeringens

bedömning av det fortsatta utvecklingsarbetet.

Vidare behandlas följande motioner:

2002/03:T259 av Agneta Ringman (s),

2002/03:T408 yrkande 1 av Lennart Axelsson m.fl. (s),

2002/03:T462 yrkande 19 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2002/03:T466 yrkandena 45-47 av Sven Bergström m.fl. (c),

2002/03:N340 yrkande 4 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c),

2002/03:N347 yrkande 3 av Sven Gunnar Persson (kd),

2002/03:N399 yrkande 2 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s),

2003/04:T2 yrkandena 1-3 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2003/04:T7 yrkandena 3 och 4 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp,

kd)

2003/04:T8 yrkandena 4 och 10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

2003/04:T11 yrkande 3 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda

c),

2003/04:T453 yrkande 7 av Peter Danielsson m.fl. (m),

2003/04:T538 av Michael Hagberg (s),

2003/04:T560 yrkande 12 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2003/04:T564 yrkandena 2 och 5-7 av Maud Olofsson m.fl. (c) och

2003/04:N328 yrkande 14 av Maud Olofsson m.fl. (c).

Bakgrund

Dagens infrastrukturplanering för vägar och järnvägar sker i två steg:

inriktningsplanering och åtgärdsplanering. I inriktningsplaneringen

beslutar riksdagen om mål, ekonomiska ramar och inriktning för den kommande

planeringsperioden. Åtgärdsplaneringen sker sedan genom att Vägverket,

Banverket och länen, utifrån de ramar och riktlinjer som varit resultatet

av inriktningsplaneringen, utarbetar nationella stomnäts- respektive

väghållningsplaner samt länsplaner för regional infrastruktur. De nationella

länsplanerna fastställs därefter av regeringen medan länsplanerna fastställs

på regional nivå. Regeringen redovisar sitt ställningstagande i form av

en skrivelse till riksdagen. För en mer ingående beskrivning av

planeringssystemet se exempelvis rapporten Planering av vägar och järnvägar -

en uppföljnings- och utvärderingsstudie (2003/04:URD4).

En omfattande diskussion om planeringsprocessens effektivitet, legitimitet

och relevans har länge förts i olika forum. Bland annat mot denna bakgrund

har på senare tid ett antal utredningar av olika aspekter av processen

gjorts. Nedan refereras resultaten av trafikutskottets uppföljnings- och

utvärderingsstudie om planeringen av vägar och järnvägar, Riksrevisionens

granskning av länsplanerna för regional infrastruktur och SIKA:s utredning

om inriktningsplaneringen.

Trafikutskottets utvärderings- och uppföljningsstudie

Trafikutskottet har under 2003 genomfört en studie om riksdagens roll i

den långsiktiga infrastrukturplaneringen, bl.a. mot bakgrund av processens

centrala betydelse för möjligheterna att uppnå de av riksdagen beslutade

transportpolitiska målen.

Studien har genomförts i form av tre delprojekt. I det första görs en

översiktlig beskrivning av nuvarande process för planeringen av vägar och

järnvägar i Sverige. I det andra görs en mycket översiktlig beskrivning

av några andra länders planeringssystem. I det tredje har fristående

forskare getts i uppgift att analysera riksdagens roll i dagens

infrastrukturplanering utifrån olika perspektiv. Dessa analyser har resulterat

i tre artiklar.

Den första är en statsvetenskaplig analys av riksdagens roll i planering

och uppföljning av åtgärder i väg- och järnvägsinfrastrukturen. Frågor om

makt och demokrati är utgångspunkter i analysen som fokuserar på regelverk

och institutioner samt de aktörer som påverkar eller försöker påverka

besluten om väg- och järnvägsinfrastrukturen. Det konstateras att

infrastrukturplaneringen är en formaliserad process med stora inslag av

maktdelegering, men att den faktiska planeringen i vissa avseenden avviker

från den formella modellen. Det har således uppkommit en situation där

det faktiska styrelseskicket och det formella är två olika saker, där

aktörerna fått roller som avviker från vad som från början var tänkt.

Författaren till artikeln, Helena Wockelberg från Uppsala universitets

statsvetenskapliga institution, anser att denna situation är problematisk

eftersom det innebär att beslutsprocessens legitimitet undergrävs. Mot

denna bakgrund rekommenderas bl.a. att riksdagen tydliggör planeringskriterier

och beslutsgrunder samt anger när undantag från dessa kan göras. Som

exempel på undantag som bör diskuteras anges de tillfällen då särskilda

projekt lyfts ur den ordinarie processen. Vidare rekommenderas att riksdagens

uppföljning av besluten inom området förbättras eftersom den omfattande

maktdelegeringen annars kan leda till ett s.k. demokratiunderskott.

I den andra artikeln lyfter Lars Hultkrantz och Jan-Eric Nilsson fram

fyra problemkomplex. Författarna anser för det första att spelreglerna

inom området är sådana att särintressen har starka skäl att argumentera

för önskemål som stundtals står i konflikt med samhällsintresset, och för

det andra att planeringsprocessen inte fungerar på avsett sätt bl.a.

eftersom det underlag som tas fram i ringa utsträckning används för att

motivera de prioriteringar som görs, och för det tredje att investeringar

som har begränsad legimitet genomförs, delvis som en följd av ovanstående.

Man överinvesterar i vägar och järnvägar samtidigt som viktiga problem

inte kan hanteras. Slutligen anförs att man inte i tillräcklig utsträckning

klargör vilken roll investeringar samt drift och underhåll av infrastruktur

kan ha i förhållande till andra styrmedel som lagar, förordningar,

organisatoriska förändringar, skatter och avgifter. Ett sådant klargörande

är viktigt, i synnerhet ifall man vill komma åt konsekvenser av den ökade

trafiken, ett område där infrastrukturåtgärder är ett svagt styrmedel.

Mot bakgrund av ovanstående iakttagelser formuleras ett antal tankar kring

möjliga förändringar. Man bör undersöka möjligheterna att öka kommunernas

finansieringsansvar för investeringar som har sin primära legitimitet för

trafik inom kommunen. Planeringsprocessen bör förändras bl.a. genom att

trafikutskottet får en utökad roll i inriktningsplaneringen, främst i

syfte att lyfta fram viktiga frågor kring avvägningen mellan olika

transportpolitiska mål och användningen av alternativa styrmedel för att

uppnå dessa, eftersom denna typ av avgörande beslut måste fattas på

grundval av politiska hänsyn. Man bör vidare undersöka möjligheten att

säkerställa mer regelbundna granskningar och uppföljningar av sektorns

verksamhet, exempelvis genom att tillskapa en oberoende granskningsmyndighet

enligt samma mönster som redan finns inom arbetsmarknads- bostads- och

utbildningspolitikens område.

I den tredje artikeln, av Lars-Göran Mattsson från infrastrukturinstitutionen

på Kungliga Tekniska högskolan, beskrivs inledningsvis olika

planeringsfilosofier

som identifierats i internationell forskning. Vikten av en långsiktig och

strategisk analys betonas. Det konstateras att de transportpolitiska målen

handlar om såväl samhällsekonomisk effektivitet som om fördelningseffekter

samt att detta kan leda till ett antal målkonflikter. Lars-Göran Mattsson

föreslår därför att planeringsprocessen inleds med en strategisk analys

där alternativa scenarier och osäkerheter beaktas. Vidare anförs att såväl

samhällseffektivitet som fördelningseffekter bör följas upp och att

målkonflikter bör tydliggöras. Målen, planeringsprocessen och beslutsunderlagen

måste vara konstruerade på ett sätt som möjligör att dessa målkonflikter

uppmärksammas och hanteras.

SIKA:s utredning om inriktningsplaneringen

SIKA har på uppdrag av regeringen presenterat ett underlag som beskriver

hur inriktningsplaneringen enligt SIKA skulle kunna bedrivas i den

planeringsomgång som följer efter planeringsomgången för perioden 2001-2015.

SIKA:s överväganden och rekommendationer finns redovisade i rapporten

Inriktningsplaneringen - utvecklingsförutsättningar på kortare och längre

sikt (SIKA Rapport 2002:22)

Inledningsvis konstateras bl.a. att ambitionsgraden i infrastrukturplaneringen

successivt höjts samt att det politiska inflytandet ökat, bl.a. eftersom

Riksdagens revisorer och riksdagen framfört förslag och krav i denna

riktning. Vidare görs en redovisning av olika synpunkter på den sista

planeringsomgången, exempelvis att arbetet med den transportslagsövergripande

strategiska analysen kunde fungerat bättre, att tiden varit för kort

samtidigt som ambitionsnivån varit hög, vilket lett till en hög

arbetsbelastning,

att trovärdigheten för inriktningsbesluten varit låg eftersom den verkliga

medelstilldelningen varit lägre än angivna långsiktiga planer, att

planeringsunderlaget är svårtillgängligt och skulle kunna utformas på ett

mer pedagogiskt sätt, att målet om ett långsiktigt hållbart transportsystem

inte genomsyrat processen i tillräcklig grad, att planeringshorisonten är

för kort, att strategiska frågor drunknat i arbetet med detaljerade

kalkyler för enskilda projekt, att ett samlat perspektiv på det nationella

transportnätet saknas, att incitamenten att se till helheten varit för

svaga samt att den integrerade analysen där olika typer av åtgärder skall

vägas mot varandra kunde fungerat bättre.

Bland annat mot bakgrund av de ovan refererade synpunkterna diskuteras

vad inriktningsplaneringens övergripande uppgift bör vara och vilka

allmänna krav på planeringsunderlag och planeringsformer som denna uppgift

leder till. SIKA föreslår att inriktningsplaneringens uppgift formuleras

på följande sätt: Inriktningsplaneringen syftar till att ge riksdagen och

regeringen underlag för att ange hur transportpolitiken ska komma till

uttryck genom infrastrukturåtgärderna. I detta ligger även att planeringen

ska kunna ge underlag för riktlinjer för planeringsmyndigheternas arbete

med att utveckla infrastrukturen under planeringsperioden.

I samma sammanhang diskuteras även vad som krävs av beslutsunderlaget för

att det skall vara möjligt för regering och riksdag att ge övergripande

riktlinjer för infrastrukturens utveckling. SIKA drar slutsatsen att man

bör kunna ställa åtminstone fyra krav på underlaget:

att inriktnings- och åtgärdsplaneringen utgår från gemensamma förutsättningar,

att samma överordnade mål och principer gäller för alla trafikgrenar,

att det kan visas hur effektiv åtgärdsanvändningen är och vilka konsekvenser

den har och

att inbördes beroenden mellan transportgrenarna beaktas.

Vidare dras slutsatsen att en inriktningsplanering med de uppgifter som

definierats i det föregående måste innehålla ett underlag som ger riksdag

och regering möjligheter att i inriktningsbeslutet

precisera innebörden av transportpolitiska mål,

ge eventuella anvisningar för hur vissa styrmedel skall behandlas i

åtgärdsplaneringen,

ge anvisningar om hur projekt som konkurrerar med eller kompletterar

varandra bör koordineras,

precisera vilka övriga transportpolitiska förutsättningar som ska antas

gälla för åtgärdsplaneringen, t.ex. internaliserande beskattning,

fordonsregler eller subventionering av trafik som påverkar efterfrågan och

konkurrensytor,

ange hur långt man i åtgärdsplaneringen ska nå i form av olika åtgärder

eller mål för infrastrukturåtgärderna och

ange hur stora planeringsramar som är lämpliga totalt sett och på olika

typer av insatsområden.

Med utgångspunkt från bl.a. de olika utvärderingar och uppföljningar som

gjorts av den senaste planeringsomgången, lämnas ett förslag till hur

inriktningsplaneringen skulle kunna läggas upp i nästa planeringsomgång

inom nuvarande transportpolitiska ramar. I sammandrag innebär förslaget

att planeringen kan se ut som i dag men att man gör följande förändringar

av planeringsunderlagets innehåll:

Gör mer långsiktiga utblickar.

Ta med översiktliga analyser av riktigt stora projekt.

Hantera storstadsprojekt.

Ersätt nuvarande ramfördelning med beskrivningar av olika ramnivåer för

järnvägs- respektive vägåtgärder.

Utveckla beskrivning av osäkerhet i underlaget.

Några förändringar av processen bör också övervägas enligt SIKA:

Ersätt lägesanalysen med ett löpande analysarbete och ett avslutande

seminarium.

Ge den strategiska analysen en tydligare indelning i de två faserna, analys

av strategiska områden och analys av inriktningar.

Lägg in ett skede för Regeringskansliets beredning av underlaget.

SIKA anser att de ovan redovisade förändringarna i planeringens uppläggning,

innehåll och redovisning kan bidra till att ytterligare förbättra en

planering som redan fungerar jämförelsevis väl i förhållande till sina

syften. Samtidigt anges att man inte kan bortse ifrån att en del av de

problem som lyfts fram i olika utvärderingar av planeringen är av mer

djupgående natur och därför knappast kan elimineras med begränsade

förändringar av planeringen. Frågor som berörs är bl.a. hur nuvarande

planeringsinriktning på teknisk och ekonomisk rationalitet bättre kan förenas

med en mer strategisk eller politisk rationalitet, hur nationella och

regionala intressen kan förenas och vilka olika modeller som krävs för

att behandla infrastrukturplaneringens koppling till annan samhällsplanering.

Vidare berörs översiktligt hur den långsiktiga infrastrukturplaneringen

kan komma att påverkas av olika utvecklingslinjer i fråga om t.ex. nya

finansierings- och förvaltningslösningar samt ett mer uttalat europeiskt

perspektiv på infrastrukturplaneringen.

Vägverkets och Banverkets gemensamma skrivelse

Vägverket och Banverket har i en gemensam skrivelse daterad den 10 mars

2004 till regeringen framfört sina synpunkter på dagens planeringssystem

och redovisat förslag till hur processen skulle kunna förändras i syfte

att bli mer ändamålsenlig. Myndigheterna menar att inriktningsplaneringen

de senaste omgångarna varit tung och ineffektiv samt att den upplevts som

repriserad åtgärdsplanering. Samtidigt har den inte resulterat i ett

underlag med tillräckligt lång tidshorisont för att kunna beakta exempelvis

strategier för långsiktig hållbarhet eller större systempåverkande insatser,

vilka kräver insatser som sträcker sig utanför perioden.

Myndigheterna föreslår därför vissa förändringar av dagens process. De

menar att den i högre grad bör ta sin utgångspunkt i strategiskt

planeringsunderlag som tas fram mer kontinuerligt samt bestå av följande delar:

sammanställning av underlag för inriktningsbeslut, riksdagsbeslut om

inriktning, åtgärdsplanering samt årliga uppdateringar av åtgärdsplanerna.

Underlaget för infrastrukturbeslutet föreslås bestå av två delar. Den

första tas fram inom Samplanarbetet och är en analys av effekter och

kostnader av styrmedel som endast påverkar efterfrågan i transportsystemet,

dvs. hur långt man kan nå med ekonomiska och andra styrmedel utanför

infrastrukturen. Den andra typen av underlag, som tas fram av Vägverket,

Banverket och de organ som ansvarar för den regionala planeringen, redogör

för alternativa strategier för exempelvis tekniska åtgärder, sektorsstrategier,

strategier för drift och underhåll samt en översiktlig analys av ombyggnads-

och investeringsåtgärder. Det blir sedan en politisk uppgift att väga

samman de åtgärder som redovisas i de två typerna av underlag.

Även vad gäller hanteringen av åtgärdsplanerna föreslås en förändring:

att dessa skall uppdateras årligen med hänsyn till sådana omvärdsförändringar

eller politiska prioriteringar som har effekt på genomförandet av planerna.

Riksrevisionens granskning av länsplanerna

Riksrevisionen har genomfört en granskning av länens arbete med de länsplaner

för regional transportinfrastruktur som överlämnades till regeringen i

augusti 2003. Resultatet från granskningen - som utgår ifrån den övergripande

revisionsfrågan om huruvida valet av åtgärder i länens infrastrukturplanering

sker i enlighet med statsmakternas direktiv - redovisas i rapporten

Länsplanerna för regional infrastruktur - vad har styrt prioriteringarna?

(RiR 2004:1).

Riksrevisionen gör den övergripande iakttagelsen att såväl länsplanerna

som processen för att ta fram dessa ger ett ambitiöst intryck samt att

planerna verkar väl förankrade såväl inom länet som hos berörda myndigheter.

Riksrevisionen gör dock bedömningen att länen i vissa avseenden inte

följt de krav som ställs i regeringens planeringsdirektiv, en slutsats

som grundas på ett antal iakttagelser. För det första verkar det som om

samhällsekonomisk lönsamhet har haft begränsad betydelse för prioriteringarna.

För det andra är effektbedömningarna av delmålet positiv regional utveckling

otydliga. Effekterna för detta mål anges sällan på ett sådant konkret

sätt att de är uppföljningsbara samtidigt som eventuella konflikter mellan

detta och andra delmål sällan redovisas i rapporterna. För det tredje är

underlaget för bortprioriterade åtgärder ottillräckligt redovisat. För

det fjärde är tillämpningen av fyrstegsprincipen oklar.

Utifrån dessa iakttagelser dras slutsatserna

att länens planering i vissa viktiga avseenden skett från andra utgångspunkter

än direktivens, bl.a. eftersom länens utgångspunkter för att planera och

prioritera delvis har varit andra än direktivens, vilket i slutändan

inneburit att direktiven främst påverkat hur argumentationen för åtgärderna

utformats och inte prioriteringarna i sig,

att direktiven inte varit tillräckligt tydliga, exempelvis med avseende

på hur avvägningen mellan de olika transportpolitiska målen skall gå till

och hur målkonflikter skall hanteras,

att länsplanernas användbarhet som beslutsunderlag kan ifrågasättas.

Mot denna bakgrund rekommenderar Riksrevisionen att planeringsprocessens

utgångspunkter tydliggörs eftersom direktivens och länens utgångspunkter

skiljer sig åt. Vidare anförs att krav bör ställas på hur målkonflikter

skall hanteras eftersom sådana konflikter kan förekomma men inte behandlats

i de direktiv som reglerat länens infrastrukturplanering. Vidare rekommenderas

att de regionala utvecklingseffekterna måste beläggas eftersom sådana

effekter ofta används för att motivera åtgärder samtidigt som det är oklart

hur dessa effekter skall mätas, hur stora de är och i vilken utsträckning

de redan fångas in i de samhällsekonomiska kalkylerna. Vad gäller

tillämpningen av fyrstegsmodellen föreslås att gemensamma riktlinjer utvecklas

eftersom tillämpningen skiljer sig åt mellan länen. Slutligen menar

Riksrevisionen att de iakttagelser som gjorts reser frågor kring

planeringsprocessens uppläggning eftersom denna är relativt omfattande och tar

stora resurser i anspråk samtidigt som det är samma åtgärder som alltid

återkommer i diskussionerna oavsett hur direktiven utformas.

Riksrevisionens styrelses framställning

Riksrevisionens styrelse har beslutat att slutsatserna av Riksrevisionens

granskning skall överlämnas i form av en framställning till riksdagen

(2003/04:RRS3). I framställningen föreslås att riksdagen begär att regeringen

skall återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som

vidtagits med anledning av granskningen, i första hand när det gäller

behovet av

omprövning av utgångspunkterna för den långsiktiga infrastrukturplaneringen

på länsnivå eftersom granskningen visat att länens planering delvis sker

med andra utgångspunkter än dem som statsmakterna uttalat. Riksdag och

regering bör därför precisera vilka utgångspunkter som skall gälla för

den långsiktiga infrastrukturplaneringen, i första hand när det gäller

frågorna om samhällsekonomisk lönsamhet och regional utveckling,

en översyn av de transportpolitiska delmålen med fokus på konflikter dem

emellan och hur dessa konflikter hanteras i planeringsprocessen och

gemensamma riktlinjer för tillämpningen av den s.k. fyrstegsmodellen

eftersom länen efter vad som kommit fram i granskningen tillämpar modellen

i mycket varierande utsträckning.

Regeringens bedömning

Regeringen lämnar i propositionen en redogörelse för sin syn på

planeringssystemet. Vad gäller utfallet av processen gör regeringen bedömningen

att planeringsprocessen har lett till prioriteringar som det finns stor

samstämmighet kring och drar utifrån detta slutsatsen att planeringsprocessen

lett fram till att de viktigaste åtgärderna identifierats, värderats och

prioriterats. Processen har däremot uppfattats som trög och tung, vilket

innebär att möjligheten att utforma processen så att den blir enklare,

effektivare och mer flexibel bör undersökas.

Vad gäller det framtida långsiktiga planeringssystemet för

transportinfrastruktur

gör regeringen bedömningen att det bör inledas med en inriktningsplanering

där mål, ekonomiska ramar och inriktning analyseras för att därefter läggas

fast av riksdagen. Åtgärdsplaneringen bör sedan ske i löpande form med

årliga uppdateringar av de nationella väg- och banhållningsplanerna.

Regeringen ser två alternativa principer för en årlig uppdatering av

åtgärdsplanerna. Ett alternativ är att genomföra en mer teknisk uppdatering

där förändringar i enskilda projekt eller av det statsfinansiella läget

leder till revideringar av planen. Riksdagens inflytande säkerställs då

genom att den beslutar om planeringsramar, inriktning och mål på samma

sätt som tidigare. Det andra alternativet är att låta riksdagen årligen

ta ställning till politikens inriktning och att regeringen sedan reviderar

åtgärdsplanerna utifrån riksdagens beslut. Regeringen har för avsikt att

ta initiativ till att årliga, tekniska revideringar genomförs av de nu

fastställda planerna. Regeringen har vidare för avsikt att fortsätta att

överväga och utveckla frågan om hur och när underlag för beslut om politikens

inriktning på infrastrukturområdet skall utformas och återkomma till

riksdagen med ett förslag.

Vidare redogör regeringen för pågående arbete med utveckling av den fysiska

planeringsprocessen. Regeringen har, bl.a. i syfte att förkorta och

effektivisera denna, tillsatt två utredningar som parallellt ser över och

lämnar förslag till åtgärder som berör den fysiska planeringsprocessen.

Den ena är Miljöbalkskommittén (M 1999:03, dir. 1999:109, 2001:25, 2002:37,

2003:61) och den andra är Kommittén för översyn av plan- och bygglagstiftningen,

PBL-kommittén (M 2002:05, dir. 2002:97, 2003:172). Miljöbalkskommittén

har fått tilläggsdirektiv som innebär att kommittén skall se över

möjligheterna att effektivisera och förenkla miljöprövningen utan att hälso-

och miljöskyddskraven åsidosätts. En utgångspunkt skall vara intresset av

att handläggningstiderna hålls så korta som möjligt utan att möjligheten

att uppnå miljömålen försvåras eller allmänhetens rätt till insyn och

deltagande åsidosätts. Kommittén har i sitt delbetänkande En effektivare

miljöprövning (SOU 2003:124) presenterat förslag som bl.a. rör förfarande

och formella krav på miljökonsekvensbeskrivningar och anmälningsplikt för

mindre vattenverksamheter. Kommittén skall redovisa ett delbetänkande om

prövningsorganisation under våren 2004. Slutbetänkande skall redovisas

senast den 30 juni 2005. PBL-kommittén skall stärka plan- och

bygglagstiftningens

roll som instrument för hållbar utveckling och ge den en utformning som

skapar bättre förutsättningar för en god miljö, byggande av bostäder,

etablering av handel och övrigt näringsliv liksom för övrigt samhällsbyggande.

Lagstiftningen skall också utvecklas så att den bättre tillgodoser kraven

på en effektiv beslutsprocess, samtidigt som kraven på rättssäkerhet och

medborgerligt inflytande kan säkerställas och utvecklas. Slutbetänkande

skall lämnas senast den 31 december 2004. Båda utredningarnas betänkanden

kommer att bli föremål för ett brett remissförfarande. Regeringen kommer

därefter att ta ställning till utredningarnas förslag. Regeringens

ställningstagande kan komma att medföra vissa nya förutsättningar för den

fysiska planeringsprocessen när det blir dags att fatta beslut om nästa

långtidsplaneperiod.

Motionsförslag

Parti- och kommittémotioner

Moderata samlingspartiet

Elizabeth Nyström m.fl. (m) uppmärksammar i motion 2003/04:T8 att det

finns stora skillnader mellan olika projekt vad gäller lokal medfinansiering,

vilket enligt motionärerna riskerar att leda till konflikter på längre

sikt. I ljuset av detta föreslås att principerna för lokal och regional

medfinansiering i olika infrastrukturprojekt tydliggörs i syfte att skapa

gemensamma spelregler över hela landet, inte minst för att undvika misstankar

om att medfinansieringsgraden är en fråga som avgörs på regionalpolitiska

grunder (yrkande 4). Vidare anförs att regeringen bör vidta åtgärder för

att revidera miljöbalken i de delar där den kan förorsaka infrastrukturprojekten

kostnader som är onödiga i förhållande till miljönyttan (yrkande 10).

Kristdemokraterna

I motion 2003/04:T2 kommer Johnny Gylling m.fl. (kd) med förslag föranledda

av Riksrevisionens styrelses framställning angående länens

infrastrukturplanering.

Motionärerna kräver att regeringen redovisar vilka åtgärder som vidtagits

med anledning av granskningen. Enligt motionärerna är detta angeläget

eftersom många av de bristfälligheter som Riksrevisionen konstaterat i

länens arbete med länsplanerna har sin grund i regeringens agerande eller

uteblivna agerande samt oklara direktiv (yrkande 1). En av de allvarligaste

bristerna är att de transportpolitiska delmålen, i synnerhet det om positiv

regional utveckling, inte konkretiserats i tillräcklig grad. Delmålen

måste därför utformas på ett sätt som gör det möjligt att mäta, jämföra

och följa upp infrastrukturåtgärder i förhållande till dessa mål (yrkande

2). Vidare hänvisas till den strategistudie som föregick Riksrevisionens

granskning. Det konstaterades i denna att en granskning av

infrastrukturplaneringen

kan motiveras dels av det kraftiga tillskott av resurser främst till

investeringar på järnvägssidan som föreslogs i 2001 års

infrastrukturproposition,

dels av den kritik som riktats mot en del av de projekt som pekades ut

i infrastrukturpropositionen. Motionärerna anser att en sådan oberoende

granskning är motiverad (yrkande 3).

Johnny Gylling m.fl. (kd) föreslår i motion 2003/04:T560 att en planeringsram

avsätts för investeringar i sjöfartens infrastruktur eftersom sjöfarten

är av såväl nationellt som regionalt intresse och kan utgöra ett viktigt

komplement till vägtrafiken (yrkande 12). Förslaget överensstämmer i

huvudsak med yrkande 19 i motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd).

Centerpartiet

Maud Olofsson m.fl. (c) efterlyser i motion 2003/04:T564 ett framtidens

transportsystem där olika transportslag utnyttjas och kompletterar varandra

på korta och långa distanser samt där målet är att helheten optimeras.

Detta synsätt måste enligt motionärerna tillämpas inte minst i

miljöprövningsprocessen, vilket innebär att man i denna process inte skall låsa

planeringen till ett transportslag i ett tidigt skede (yrkande 2).

Motionärerna anför vidare att en övervägande del av transporterna är av

sådan karaktär att de inte i första hand är av nationellt intresse men

mycket viktiga ur lokal och regional synvinkel och föreslår mot denna

bakgrund att beslut som rör kommunikationer i större utsträckning skall

fattas på regional nivå samt att de regionala nivåerna blir bättre

representerade i planeringprocessen, vilket kan vara ett sätt att få väl

avvägda och riktiga satsningar utifrån lokala och regionala behov (yrkande

5).

Vad gäller det nationella och regionala ansvaret för infrastrukturfrågor

menar motionärerna att den nationella politiken bör utforma övergripande

mål och avsätta resurser. Den nationella nivån har också ett ansvar för

en väl fungerande infrastruktur från ett nationellt och internationellt

perspektiv. Med en regional planering utifrån de nationella målen kan en

större folklig förankring uppnås, vilket är angeläget bl.a. för att

prioriteringar mellan olika satsningar ofta görs bäst på regional nivå

(yrkande 6).

För att åstadkomma ett hållbart transportsystem som är tillgängligt för

alla förutsätts enligt motionärerna en samhällsplanering som utgår från

en demokratisk process där alla samhällsgrupper ges möjligheter att delta

på lika villkor. Motionärerna är av meningen att kommunala och regionala

planer samt samråd måste vara tillgängliga för alla samhällsmedborgare

och finnas utställda i en lokal som är tillgänglig även för rörelsehindrade

samt finnas på medier som även synskadade kan ta del av (yrkande 7).

Sven Bergström m.fl. (c) argumenterar i motion 2002/03:T466 för att det

behövs mer, inte mindre, lokalt och regionalt inflytande över infrastrukturen.

Beslut inom området föreslås flyttas till de regionala nivåerna eftersom

en övervägande del av infrastrukturen är av sådan karaktär att den inte

är av nationellt intresse, men mycket viktig ur lokal och regional synvinkel

(yrkande 46). Att flytta ut besluten till den regionala nivån är dessutom

en garanti för att få väl avvägda och riktiga satsningar utifrån lokala

och regionala behov anförs det vidare. Satsningen på bärighet, tjälsäkring

och rekonstruktion bör därför ingå i de regionala planerna (yrkande 45).

Vad gäller den digitala IT-infrastrukturen anser motionärerna att det

behövs en digital allemansrätt som garanterar alla tillgång till den nya

tekniken, eftersom denna är en viktig förutsättning för att skapa livskraft

och tillväxt i hela landet. Staten bör därför behandla denna infrastruktur

och den traditionella fysiska infrastrukturen samlat (yrkande 47).

Maud Olofsson m.fl. (c) argumenterar i motion 2003/04:N328 att en väl

utvecklad och underhållen infrastruktur är en av grundförutsättningarna

för att kunna få livskraft i hela landet samt att utjämning av kostnader

för person- och varutransporter till följd av långa avstånd är ett viktigt

inslag i den regionala resursfördelningen. Motionärerna anser att

kommunikationer måste fungera bra med hänsyn till de lokala och regionala

förutsättningarna för att människor ska kunna bo och verka i alla delar

av landet och att planeringen av infrastrukturen måste få en fördjupad

demokratisk förankring. Mot denna bakgrund föreslås att besluten rörande

länsvägar flyttas till den regionala nivån för att få väl avvägda och

riktiga infrastruktursatsningar utifrån lokala och regionala behov (yrkande

14).

Övriga motioner

I motion 2002/03:T259 av Agneta Ringman (s) talas om Öland som särskilt

lämpat för cykelsemestrar. Motionären föreslår två åtgärder för att

cykelledsfrågan inte skall tappas bort i infrastrukturplaneringen. För det

första bör det beslutas om ett särskilt anslag till cykelrekreationsleder.

För det andra bör Vägverket och länsstyrelserna i den nationella och

regionala planeringsprocessen väga cykelledsprojekt mot andra nationella

eller regionala vägprojekt. På grundval av den samhällsekonomiska analysen

kan man ta ansvar för de cykelledsprojekt som har tillräcklig lönsamhet.

Lennart Axelsson m.fl. (s) anför i motion 2002/03:T408 att statliga verks

möjligheter att medverka som medfinansiärer i EU-projekt bör förbättras.

Dagens situation, där bristen på nationell medfinansiering är en följd

av osäkra budgetförutsättningar, är inte acceptabel (yrkande 1).

I motion 2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c)

framhålls de goda förutsättningarna för livsmedelsproduktion i Skåne. Ett

gynnsamt klimat och en åkermark av hög kvalitet ger tillsammans med ett

effektivt jordbruk goda skördar. Då åkermark globalt sett är en bristvara

anser motionärerna att man vid planering och utbyggnad av infrastruktur

bör ta så lite åkermark som möjligt i anspråk (yrkande 4).

Sven Gunnar Persson (kd) anför i motion 2002/03:N347 att lagen om byggande

av järnväg, med dess koppling till miljöbalken, stadgar en mycket omfattande

och tidsödande planerings- och prövningsprocess i flera led. Åtta års

processtid, från regerings- och riksdagsbeslut, är inte osannolik innan

spaden kan sättas i marken för byggande av t.ex. pendeltågstunneln i

Stockholm och Ostlänken från Järna via Nyköping till Linköping. Enligt

motionärerna är detta otillfredsställande. Möjligheten att korta processtiden

bör utredas omgående (yrkande 3).

I motion 2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) uppmärksammas lagen

om byggande av järnväg och miljöbalken. Enligt motionärerna stadgar dessa

en mycket omfattande och tidsödande planerings- och prövningsprocess i

flera led. Åtta års processtid - från regerings-/riksdagsbeslut - är inte

osannolik innan spaden kan sättas i marken för byggande av t.ex.

pendeltågstunneln i Stockholm och Ostlänken från Järna via Nyköping till

Linköping. Enligt motionärerna är det otillfredsställande att angelägna

infrastruktursatsningar försenas på detta sätt. Mot denna bakgrund föreslås

en snabbutredning utifrån de erfarenheter som nu finns i Banverket och

länsstyrelser vid tillämpning av PBL och miljöbalken (yrkande 2).

I motion 2003/04:T7 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd) förordas

en ombyggnad av de mest trafikerade delarna av det svenska järnvägsnätet,

i syfte att införliva detta i ett europeiskt höghastighetsnät. Motionärerna

föreslår mot denna bakgrund att Banverket, inom ramen för sitt sektorsansvar,

ges i uppdrag att följa utvecklingen med utbyggnad av banor för höga

hastigheter i Europa och andra delar av världen (yrkande 3) samt att

inriktningsplaneringen i det framtida långsiktiga planeringssystemet för

transportinfrastruktur inleds med en inriktningsplanering innehållande

analys av det svenska järnvägs- och transportsystemet i ett Europaperspektiv

(yrkande 4). Ett identiskt förslag framförs i motion 2003/04:T11 av Claes

Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c), yrkande 3.

I motion 2003/04:T453 pekar Peter Danielsson m.fl. (m) på att en mycket

stor del av transporterna genom Skåne är gränsöverskridande och att valet

av transportsätt och transportvägar därmed inte är begränsat enbart till

ett land. För att transportsystemet skall fungera väl krävs utifrån Skånes

perspektiv, yrkar motionärerna, ett gott samarbete med flera andra länder

kring södra Östersjön. Motionärerna hänvisar till några goda exempel men

menar att samarbetet bör intensifieras (yrkande 7).

Michael Hagberg (s) efterlyser i motion 2003/04:T538 en bättre dialog med

länen och regionerna i infrastrukturplaneringen. Som exempel på att detta

inte fungerat i den senaste planeringsomgången lyfter motionären fram

Östra förbifarten vid Katrineholm som i Vägverkets förslag till plan

senarelagts trots att regionen uppvisat ett massivt stöd för projektet.

Utskottets ställningstagande

Uppföljning av planeringsprocessen

En omfattande diskussion har sedan länge förts i olika forum om

planeringssystemets effektivitet, legitimitet och relevans. Riksdagen har härvid

bl.a. understrukit vikten av att planeringen av investeringar för

transporternas infrastruktur samordnas. Riksdagen har också begärt att

regeringen

skall vidta åtgärder så att riksdagens inflytande över investeringsplaneringen

kan stärkas. Mot bakgrund av bl.a. riksdagens ställningstaganden har

planeringssystemet successivt reformerats i syfte att få bl.a. en ökad

helhetssyn.

Inom ramen för riksdagens arbete med uppföljning och utvärdering har

trafikutskottet under år 2003 genomfört ett granskningsprojekt om riksdagens

roll i den långsiktiga infrastrukturplaneringen. Som framgår av den

redovisning som utskottet tidigare lämnat av granskningen har analyser och

förslag förts fram av olika forskare inom området i syfte att utveckla

dagens planeringsprocess. En översiktlig beskrivning av hur

infrastrukturplaneringen sker i vissa andra länder har också lämnats. Enligt

utskottets

bedömning har flera viktiga frågor uppmärksammats inom ramen för granskningen.

Det gäller bl.a. den statsvetenskapliga analysen där skillnaden mellan

den formaliserade planeringsprocessen och den faktiska planeringen

uppmärksammats. Vidare kan nämnas de frågor som behandlas i den

nationalekonomiska

studien om en utveckling av inriktningsplaneringen i syfte att lyfta upp

viktiga frågor kring avvägning mellan olika transportpolitiska mål och

medel. Utskottet bedömer vidare de frågor som uppmärksammats inom ramen

för den samhällsekonomiska studien vad gäller bl.a. beslutsunderlagets

kvalitet, behandling av planeringsosäkerhet och målkonflikter som

betydelsefulla för den fortsatta utvecklingen av planeringsprocessen.

Enligt utskottets mening utgör granskningen ett i flera avseenden intressant

underlag som kan ligga till grund för vidare överväganden i syfte att

utveckla dagens planeringsprocess. Utskottet återkommer till detta under

avsnittet Utveckling av planeringsprocessen.

Riksrevisionens styrelses framställning

Utskottet välkomnar att Riksrevisionen uppmärksammat och granskat länens

arbete med länsplanerna, då dessa dokument är av stor vikt för utvecklingen

i regionerna och för uppfyllandet av de transportpolitiska målen. Utskottet

noterar liksom Riksrevisionen att det transportpolitiska delmålet om

positiv regional uppföljning är svårt att mäta eftersom det är oklart vilka

regionala utvecklingseffekter som avses, samtidigt som det är osäkert i

vilken mån dessa effekter redan fångats in i de samhällsekonomiska kalkylerna.

I detta sammanhang vill utskottet påminna om sitt tidigare ställningstagande

(bet. 2003/04:TU1) om att arbetet med att utveckla de transportpolitiska

målen och resultatindikatorer måste bedrivas vidare. Enligt utskottets

mening kan Riksrevisionens observation - att det finns en diskrepans mellan

regeringens direktiv och länens planering - förklaras av denna osäkerhet

kring innebörden av delmålet om positiv regional utveckling. Att regeringen

i propositionen redovisar de beräknade effekterna för delmålet tillgänglighet

och delmålet positiv regional utveckling samlat visar tydligt att innebörden

av de transportpolitiska målen ibland är oklara och ofta överlappande,

vilket kan leda till oklarheter i infrastrukturplaneringen.

Enligt Riksrevisionens styrelses förslag föreslås ett tillkännagivande om

att regeringen bör återkomma till riksdagen med en redovisning av de

åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen. Som utskottet återkommer

till i det senare har regeringen för avsikt att ytterligare utveckla

planeringssystemet. Utskottet förutsätter att resultatet av Riksrevisionens

styrelses granskning kan beaktas inom ramen för det aviserade fortsatta

utvecklingsarbetet och ser det som naturligt att regeringen redovisar

resultatet av sina överväganden för riksdagen. Något tillkännagivande

från riksdagens sida är därför inte erforderligt. Utskottet återkommer

till detta under avsnittet Utveckling av planeringsprocessen.

Transportforskningen och infrastrukturplaneringen

Enligt utskottets mening intar transportforskningen en strategisk betydelse

i arbetet med att utforma en infrastruktur anpassad för ett långsiktigt

hållbart transportsystem. Transportsystemet och samhället utvecklas i en

växelverkan. En tydlig bild av de viktigaste trenderna i samhällets

omvandling och vilka krav de innebär på transportsystemet är därför enligt

utskottets bedömning en nödvändig grund för att göra avvägningar om

transportsystemets fortsatta utveckling. Investeringar i trafikens infrastruktur

har också i många fall en lång livslängd. Det betyder att särskilda krav

ställs på framförhållning i planeringen. Vidare kan nämnas att med hjälp

av ny teknik kan kraven på resande och transporter mötas i nya former.

Tillgång till information i digital form och tillämpning av informationsteknik

gör det exempelvis möjligt att använda betydligt mer flexibla systemlösningar

för att tillgodose transportbehoven och möta högt ställda krav på

effektivitet, trafiksäkerhet och miljöhänsyn. Behovet av forskningsinsatser

på transportområdet är därmed både omfattande och mångfasetterat.

Utskottet har tidigare mot denna bakgrund i olika sammanhang framhållit

att de övergripande transportpolitiska målen och principerna bör återspeglas

i inriktningen på transportforskningen. Det innebär att transportforskningen

dels skall ta fram underlag för åtgärder som krävs för att uppnå de av

riksdagen fastställda målen på transportområdet, dels skall skapa

handlingsberedskap inför problem som inte kan förutses i dag och bygga upp en

kompetens och kunskapsbas inför framtiden. Enligt utskottets mening är

det därför angeläget att behovet av transportforskning uppmärksammas inom

ramen för den fortsatta utvecklingen av trafikens infrastruktur.

Utveckling av planeringsprocessen

I infrastrukturplaneringen avgörs vilka åtgärder som skall genomföras i

transportinfrastrukturen. Denna process är därmed av central betydelse

för transportsystemets utveckling och för möjligheterna att uppnå de

transportpolitiska målen. Enligt utskottets mening är det därför av största

vikt att infrastrukturplaneringen kontinuerligt utvärderas och utvecklas.

I detta utvecklingsarbetet måste de viktiga frågorna kring processens

legimitet och riksdagens inflytande beaktas. Hänsyn måste också tas till

omvärldsförändringar, som den ökande andelen nationsgränsöverskridande

transporter och utvecklingen inom den europeiska gemenskapen, som i viss

mån kan påverka förutsättningarna för infrastrukturplaneringen.

Vidare måste slutsatser dras utifrån erfarenheterna från den nu avslutade

planeringsomgången. Då planeringsprocessen av vissa upplevts som tung och

ineffektiv instämmer utskottet i regeringens bedömning att den lägesanalys

som inleder planeringsarbetet med fördel kan läggas samman med SIKA:s

uppdrag att göra kontinuerliga uppföljningar av de transportpolitiska

målen.

Med anledning av regeringens avsikt att göra årliga uppdateringar av

långsiktsplanerna vill utskottet inledningsvis understryka vikten av att

infrastrukturplaneringen tar sin utgångspunkt i en bedömning av hur

samhällets behov av transporter kommer att utvecklas på lång sikt, samt i

den långsiktiga visionen om en omställning till ett långsiktigt hållbart

transportsystem. Även vad gäller den fysiska planeringen finns ett alltmer

uttalat behov av lång framförhållning, vilket användes som motivering vid

den förlängning av planeringsperioden från 10 till 12 år som gjordes under

hösten 2002 (2001/02:TU2). Det långsiktiga perspektivet måste således

vara ledstjärnan i planeringsprocessen.

Det är dock viktigt att den långsiktiga planeringen inte blir så oflexibel

att den omöjliggör förändringar som motiveras utifrån snabba

omvärldsförändringar.

Det är också viktigt att planerna inte blir inaktuella eller ogenomförbara

på grund av ett förändrat statsfinansiellt läge. Årliga uppdateringar av

planerna kan därför motiveras, under förutsättning att den långsiktiga

framförhållningen som ovan beskrivits beaktas och att uppdateringarna tar

sin utgångspunkt i den av riksdagen beslutade politiska inriktningen,

liksom långsiktsplanerna har sin utgångspunkt i det riksdagsbeslut som

avslutar inriktningsplaneringen.

Enligt utskottets mening är det därför angeläget att ett fortsatt

utvecklingsarbete sker inom området. Av propositionen framgår också att

regeringen har för avsikt att fortsätta överväga och utveckla om hur och

när underlag för beslut om politisk inriktning på infrastrukturområdet

skall utformas och återkomma till riksdagen med ett förslag. Utskottet

välkomnar detta utvecklingsarbete och förutsätter att de frågor som

uppmärksammats inom ramarna för trafikutskottets granskning om riksdagens

roll i planeringsprocessen och Riksrevisionens styrelses framställning

kan ges en fortsatt behandling. Vidare förutsätter utskottet att forskningens

roll för att skapa förutsättningar för ett framtidsinriktat transportsystem

ägnas berättigad uppmärksamhet.

Regional hänsyn och demokratisk förankring

Utskottet delar den grundsyn som kommer till uttryck i motionerna om att

åtgärder i infrastrukturen har en stor betydelse för den regionala

utvecklingen. Denna grundsyn kommer även till uttryck i det transportpolitiska

delmålet om en positiv regional utveckling och har varit en av utgångspunkterna

för infrastrukturplaneringen.

Det är därför viktigt att planeringsprocessens utformning möjliggör att

regionala behov beaktas. Mot denna bakgrund betonade utskottet inför denna

planeringsomgång vikten av att länen har ett stort inflytande i planeringen

samt att detta även bör gälla sådana vägar som är stamvägar, i de fall

åtgärderna föranleds av ett lokalt eller regionalt behov. Utskottet

förutsatte även att såväl Vägverket som Banverket fördjupar sitt samrådsarbete

och ökar insynen i sin interna beslutsprocess i syfte att på bästa sätt

ta hänsyn till lokala och regionala strategier och program. Detta ökar

även den demokratiska förankringen av processen. I den planeringsperiod

som nu avslutats har länen vidare spelat en viktig roll när det gäller

framtagande av underlag i planeringsprocessen. Såvitt gäller beslut om

infrastrukturåtgärder som avser åtgärder på de regionala vägar vill

utskottet påminna om att dessa fattas inom ramen för länsplanen, dvs. på

regional nivå. Utskottet anser mot denna bakgrund att syftet med de

motioner som begär ett starkt regionalt inflytande delvis tillgodoses.

Utskottet är därför inte berett att föreslå att riksdagen vidtar någon

åtgärd med anledning av motionsförslagen om ett ökat regionalt inflytande

i planeringsprocessen.

Infrastrukturplanering även för sjöfart och IT-infrastruktur m.m.

Motionsförslag har väckts om att planeringsramen bör vidgas och även

omfatta sjöfartens infrastruktur. Med anledning av dessa motionsförslag

vill utskottet framhålla att det är angeläget med en helhetssyn på

transportsystemet. En grundläggande princip i transportpolitiken är att få

till stånd en ökad samverkan mellan olika transportmedel och trafikslag.

Infrastrukturen skall därför så långt som möjligt främja en effektiv

samverkan mellan transportslagen. Utskottet vill dock understryka att det

redan i dag förekommer ett omfattande samarbete mellan trafikverken i

infrastrukturplaneringen. För att främja en helhetssyn på transportsystemet

angav regeringen i planeringsdirektiven för perioden 2004-2015 att

Sjöfartsverket och Luftfartsverket skulle redovisa planerade investeringar

samt sin bedömning av utvecklingen inom sjöfarten och luftfarten som

underlag för den infrastrukturplanering som bedrivs av Vägverket och

Banverket. Med hänvisning till det anförda bedömer utskottet att sjöfartens

behov av investeringar i vägar och järnvägar kan beaktas i

infrastrukturplaneringen

så som den är utformad i dag. När det gäller hamnar och flygplatser

finansieras dessa i huvudsak genom avgiftsintäkter inom respektive trafikgren.

Utskottet är inte berett att för närvarande överväga förändringar i detta

avseende. Motionsförslag med innebörden att en planeringsram bör avsättas

även för sjöfarten under denna planeringsperiod bör därmed inte föranleda

riksdagen någon åtgärd.

Motionsledes har även framförts förslag om att staten bör behandla IT-

infrastrukturen och den traditionella fysiska infrastrukturen samlat, i

syfte att garantera alla tillgång till den nya tekniken då denna är en

viktig förutsättning för att skapa livskraft och tillväxt i hela landet.

Utskottet instämmer i den grundläggande syn som framkommer i motionerna,

att utbyggnaden av en väl fungerande IT-infrastruktur är avgörande för

Sveriges möjlighet att kunna behålla och utveckla sin ledande ställning

på IT-området. Samtidigt är det viktigt att den pågående utbyggnaden ger

företag och hushåll i hela landet möjlighet att utnyttja den nya tekniken.

Enligt utskottets mening bör dock utbyggnaden av IT-infrastrukturen i

första hand ske i marknadens regi samtidigt som staten har ett övergripande

ansvar att se till att IT-infrastruktur finns tillgänglig i hela landet.

Då det finns avgörande skillnader mellan statens roll i uppbyggnaden av

traditionell infrastruktur och av den nya IT-infrastrukturen ser utskottet

ingen anledning att ta initiativ till en mer samlad behandling av olika

typer av infrastruktur i enlighet med vad som framförts i motionen.

Det har även framförts motionsförslag om att skapa ett särskilt anslag

för cykelrekreationsleder och om att cykelledsprojekt i den regionala och

nationella planeringsprocessen bör vägas mot vägprojekt. Enligt utskottets

mening har cykeln en given plats i det hållbara resandet. Att cykla kan

ge flera positiva effekter som exempelvis ökad hälsa och ökat välbefinnande

för individen, bättre miljö genom minskade koldioxidutsläpp samt minskade

resekostnader för de enskilda. Utskottet vill vidare framhålla att en

satsning på god infrastruktur för cyklister i högsta grad är en

jämställdhetsfråga. Kvinnor reser mer lokalt än män. Kvinnor går och cyklar

också mer till vardags. Kvinnors resmönster är mer komplexa än mäns och

omfattar ofta en kombination av cykel och kollektivtrafik. Utskottet ser

därför med tillfredsställelse på den nationella strategi som tagits fram

av Vägverket samt avsiktsförklaringen med Svenska Kommunförbundet,

cykelorganisationerna och cykelbranschen. Enligt utskottets mening är någon

åtgärd från riksdagens sida dock inte erforderlig.

Fysisk planering

Frågan om regleringen av den fysiska planeringen har uppmärksammats i ett

antal motioner. Andemeningen i tre av dessa är att dagens regelverk stadgar

en planerings- och prövningsprocess som är för lång och omständlig. Ett

motionsförslag har innebörden att man i miljöprövningsprocessen bör utgå

från ett synsätt där målet är att helheten optimeras, där olika tranportslag

utnyttjas och kompletterar varandra, vilket innebär att man i

miljöprövningsprocessen inte skall låsa planeringen till ett transportslag i ett

tidigt skede. Ytterligare ett motionsförslag aktualiserar frågan om

användning av åkermark vid utbyggnaden av infrastruktur.

Utskottet ser det som angeläget att förkorta och effektivisera

planeringsprocessen och instämmer därmed med motionärerna i denna del. Det är

dock även viktigt att möjligheten att uppnå miljömålen inte försvåras

eller att allmänhetens rätt till insyn och deltagande åsidosätts.

Utskottet ser därför positivt på att regeringen tillsatt två utredningar

som parallellt ser över och lämnar förslag till åtgärder som berör den

fysiska planeringsprocessen bl.a. utifrån ovan nämnda utgångspunkter. Den

ena är Miljöbalkskommittén och den andra är Kommittén för översyn av plan-

och bygglagstiftningen, PBL-kommittén. Miljöbalkskommittén har i sitt

delbetänkande En effektivare miljöprövning (SOU 2003:124) presenterat

förslag som bl.a. rör förfarande och formella krav på

miljökonsekvensbeskrivningar

och anmälningsplikt för mindre vattenverksamheter. I ytterligare ett

delbetänkande (SOU 2004:38) lämnas förslag till alternativ

prövningsorganisation.

Slutbetänkande skall redovisas senast den 30 juni 2005. PBL-kommittén

har överlämnat delbetänkandet Miljöbedömningar avseende vissa planer och

program (2003:70) samt delbetänkandet Kortare insatskedja och ökad samordning

- alternativ för plan- och bygglagens prövningsorganisation (2004:40). En

samlad redovisning kommer att ske i kommitténs slutbetänkande 31 december

2004.

Med hänvisning till pågående utredningar är utskottet inte berett att

vidta något initiativ med anledning av motionsförslag i denna fråga.

När det gäller motion 2002/03:N340 (c) om användningen av åkermark vid

utbyggnad av transportinfrastrukturen anser utskottet att detta är en

fråga som i första hand bör avgöras från fall till fall i detaljplaneringen

av nya investeringsprojekt. Utskottet är därför inte berett att föreslå

att riksdagen vidtar någon åtgärd med anledning av motionsförslaget.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Sammanfattningsvis anser utskottet att ett förtjänstfullt och angeläget

utredningsarbete under senare tid har bedrivits kring planeringsprocessens

utformning och innebörd. Utskottet utgår från att de frågor som uppmärksammats

inom ramarna för detta arbete kan ges en fortsatt behandling i den vidare

utvecklingen av infrastrukturplaneringens, bl.a. i syfte att kontinuerligt

anpassa infrastrukturplaneringen till förändringar i omvärlden och utifrån

de krav som kan ställas på processen. Det gäller bl.a. riksdagens krav på

en väl fungerande mål- och resultatstyrning. Utskottets ställningstagande

innebär att alla de motionsledes framförda förslag som behandlats i detta

avsnitt avstyrks. Syftet med ett flertal av dessa förslag förutsätts dock

helt eller delvis bli tillgodosett. Även Riksrevisionens styrelses förslag

till riksdagsbeslut avstyrks, med hänvisning till att utskottet förutsätter

att resultatet av Riksrevisionens styrelses granskning kommer att beaktas

inom ramen för det fortsatta utvecklingsarbetet och att regeringen redovisar

resultatet av sina överväganden för riksdagen.

Planeringsramarna och långsiktsplanerna

Utskottets förslag i korthet

Enligt utskottets mening möjliggör regeringens förslag till utökade

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar en kraftfull modernisering

och utveckling av transportinfrastrukturen. Utskottet föreslår följaktligen

att riksdagen godkänner de utökade planeringsramarna med 9,3 miljarder

kronor till sammanlagt 149,8 miljarder kronor. Såvitt gäller regeringens

redovisning av utfallet av planeringsomgången 2004-2015 anser utskottet

att de av regeringen fastställda långsiktsplanerna och strategierna utgår

ifrån en god avvägning mellan olika typer av åtgärder, de transportpolitiska

delmålen och samhällsekonomiska bedömningar. Utskottet avstyrker därmed

samtliga i detta avsnitt behandlade motionsförslag.

Jämför reservationerna 8 (m), 9 (fp), 10 (kd) och 11 (c).

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlar utskottet regeringens proposition Utökade

planeringsramar för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015 (prop. 2003/04:95)

där riksdagen föreslås godkänna att den ekonomiska planeringsramen för

investeringar i järnvägar för perioden 2004-2015 skall vara 107,7 miljarder

kronor och för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004-2015

skall vara 42,1 miljarder kronor (avsnitt 5). I avsnittet redovisas även

utfallet av den genomförda planeringsomgången för väg- och järnvägsinfrastruktur

för 2004-2015.

Vidare behandlar utskottet följande motioner.

2002/03:T213 yrkande 2 av Rigmor Stenmark (c),

2002/03:T266 yrkande 2 av Jeppe Johnsson m.fl. (m),

2002/03:T279 yrkande 2 av Agne Hansson (c),

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),

2002/03:T295 yrkande 1 av Birgitta Carlsson (c),

2002/03:T298 yrkandena 14 och 15 av Lars Leijonborg m.fl. (fp),

2002/03:T321 yrkandena 1 och 6 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2002/03:T371 yrkande 2 av Viviann Gerdin (c),

2002/03:T466 yrkandena1-4, 7, 8 och 34 av Sven Bergström m.fl. (c),

2002/03:T496 yrkandena 4-8 av Kristina Zakrisson m.fl. (s),

2002/03:T532 av Carina Hägg (s),

2002/03:N267 yrkandena 4 och 5 av Yvonne Ångström m.fl. (fp),

2002/03:N302 yrkandena 20 och 21 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström

(båda mp),

2002/03:N307 yrkande 2 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd),

2002/03:N392 yrkande 6 av Maria Larsson m.fl. (kd),

2002/03:Bo319 yrkandena 6 och 7 av Carin Lundberg m.fl. (s),

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander (s),

2003/04:T8 yrkandena 1, 2, 5, 7 och 8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2003/04:T13 yrkandena 1, 3 och 4 av Erling Bager m.fl. (fp),

2003/04:T14 yrkandena 2 och 4-6 av Sven Bergström m.fl. (c),

2003/04:T15 yrkande 1 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2003/04:T421 Runar Patriksson (fp),

2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (s),

2003/04:T530 yrkandena 1 i denna del och 4 av Elizabeth Nyström m.fl. (m)

,

2003/04:T549 yrkandena 5-8 av Agneta Lundberg m.fl. (s),

2003/04:T562 yrkandena 8 i denna del och 9 av Erling Bager m.fl. (fp),

2003/04:T564 yrkandena 13-15 av Maud Olofsson m.fl. (c),

2003/04:N328 yrkande 23 av Maud Olofsson m.fl. (c),

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) och

2003/04:N346 yrkande 7 av Maria Larsson m.fl. (kd).

Bakgrund

Under hösten 2001 behandlade utskottet regeringens proposition 2001/02:20

Infrastruktur för en långsiktigt hållbar utveckling. Utskottet tillstyrkte

regeringens förslag vilket innebär en total planeringsram för perioden

2004-2015 på 364 miljarder kronor och att den skall användas på följande

sätt:

87 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga vägar,

38 miljarder kronor för drift och underhåll av statliga järnvägar,

8 miljarder kronor för sektorsuppgifter,

17 miljarder kronor för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion av vägar,

100 miljarder kronor för investeringar i järnvägar,

39 miljarder kronor för nationella väginvesteringar,

30 miljarder kronor för regional transportinfrastruktur,

45 miljarder kronor för kapitalkostnader i form av räntor och amorteringar

för investeringar som finansieras med lån.

Utskottet angav som sin mening att regeringens förslag till långsiktig

planeringsram för perioden 2004-2015 möjliggör en kraftfull och efterlängtad

upprustning av de svenska järnvägs- och vägnäten samt att förslaget innebär

ett viktigt steg mot ett nytt transportsystem som möter Sveriges växande

behov av snabba, effektiva och säkra samt miljövänliga transporter.

Med utgångspunkt i bl.a. i riksdagens beslut om långsiktiga planeringsramar

har regeringen och ett antal myndigheter tagit fram nationella åtgärdsplaner

för åtgärder i väg- och järnvägsinfrastrukturen.

Investeringar i järnvägsinfrastruktur

Planeringsdirektiven och Banverkets förslag

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 100 miljarder

kronor för investeringar i järnvägar under perioden 2004-2015 beslutade

regeringen den 14 mars 2002 om planeringsdirektiv för framtagande av

förslag till nationell banhållningsplan. Direktiven anger att den nationella

banhållningsplanen skall innefatta följande åtgärder:

järnvägstunneln genom Hallandsås,

utbyggnaden av Botniabanan till ett belopp av 15 miljarder kronor,

Banverkets andel av finansieringen av Citytunneln i Malmö,

Banverkets andel av ökad spårkapacitet genom centrala Stockholm och

elektrifiering av Blekinge kustbana.

Banverket fick i uppdrag att planera bidrag för investeringar i rullande

materiel för regional kollektiv persontrafik på järnväg, tunnelbana och

spårväg, upp till ett belopp av 4,5 miljarder kronor. Planeringsramen för

järnvägsinvesteringar, inklusive statsbidrag till rullande materiel blir

därmed 101,5 miljarder kronor.

Banverkets förslag till banhållningsplan slutredovisades den 4 augusti

2004. Förslaget har remissbehandlats.

Regeringens fastställelse av banhållningsplanerna

Regeringen beslutade den 19 februari 2004 att fastställa den nationella

banhållningsplanen. Regeringens beslut innebar bl.a. följande förändringar

jämfört med Banverkets förslag.

Följande investeringsobjekt skall inrymmas i planen:

Roslagsbanan, bidrag till planskild korsning med Bergtorpsvägen med

40 miljoner kronor under 2009,

Malmö-Staffanstorp-Dalby, enkelspår med 100 miljoner kronor under 2010-2015,

godstågssatsning 400 miljoner kronor varav 100 miljoner kronor år 2006

och 300 miljoner kronor under 2007-2009 och

Norrbotniabanan, etapp 1 med 3 000 miljoner kronor under 2010-2015, med

start 2010.

Följande investeringsobjekt skall utgå ur planen:

Inlandsbanan, Arvidsjaur-Jokkmokk, bärighetshöjningar.

Vidare anges att ett antal investeringsobjekt i planen skall ges ändrad

tidpunkt för genomförande eller ändrad omfattning. I nedanstående tabell

redovisas investeringar i den nationella banhållningsplanen.

Tabell 1 Investeringar i den nationella banhållningsplanen

Bana Åtgärd Mnkr

Västra stambanan Flens bangård 120

Västra stambanan Floda-Aspen 820

Västra stambanan Övriga uppgraderingar 235

Södra stambanan Mjölby bangårdsombyggnad 158

Södra stambanan Ostlänken etapp 1 2 400

Södra stambanan Flackarp-Arlöv 1 100

Södra stambanan 250km/h samt ERTMS 525

Södra stambanan Linköping, kapacitetsförstärkning 205

Södra stambanan Övriga uppgraderingar 320

Västkustbanan Hallandsås 5 230

Västkustbanan Dubbelspårsutbyggnader 420

Västkustbanan Förslöv-Ängelholm 430

Västkustbanan Falkenberg 960

Västkustbanan Varberg 1 245

Västkustbanan Ängelholm-Maria, etapp 1 360

Kust-till-kust-banan Fjärrblockering, bangårdsombyggnader 26

Kust-till-kust-banan Nybro bangård 95

Kust-till-kust-banan Emmaboda-Karlskrona 500

Kust-till-kust-banan Fjärrblockering, bangårdsombyggnader 455

Kust-till-kust-banan Mölnlycke-Rävlanda 1 100

Ostkustbanan Dubbelspårsutbyggnader 296

Ostkustbanan Uppsala resecentrum, bangårdsombyggnad 790

Ostkustbanan Dubbelspårsetapper Gävle-Uppsala 280

Ostkustbanan ERTMS Stockholm-Sundsvall 400

Ostkustbanan Knivsta, Märsta bangårdsombyggnader 200

Ostkustbanan Gävle/Kilafors-Sundsvall 1 260

Ostkustbanan Övriga uppgraderingar 40

Dalabanan Kapacitetsförstärkning 245

Stambanan genom övre Norrland Umeå, ny godsbangård 780

Stambanan genom övre Norrland Kapacitetsförstärkning 315

Stambanan genom övre Norrland Övriga uppgraderingar 235

Norra stambanan Hastighetsanpassning Gävle-Östersund 207

Norra stambanan Övriga uppgraderingar 180

Godsstråket genom Bergslagen Hallsberg rangerbangård 287

Godsstråket genom Bergslagen Mjölby-Motala 1 100

Godsstråket genom Bergslagen Hallsberg-Degerön 2 065

Godsstråket genom Bergslagen Hallsberg-Nässjö, förstärkt

kraftförsörjning 290

Godsstråket genom Bergslagen Övriga uppgraderingar 600

Bergslagsbanan Fjärrblockering, mötesstationer 185

Bergslagsbanan Falun-Borlänge 210

Bergslagsbanan Övriga uppgraderingar 600

Norge/Vänernbanan Dubbelspår Trollhättan-Öxnered 644

Norge/Vänernbanan Dubbelspår Göteborg-Trollhättan 5 100

Norge/Vänernbanan Marieholm, triangelspår 290

Norge/Vänernbanan Övriga uppgraderingar 125

Värmlandsbanan Karlstad 330

Skånebanan Övriga uppgraderingar 160

Jönköpingsbanan Jönköping-Rocksjön 290

Jönköpingsbanan Övriga uppgraderingar 110

Älvsborgsbanan Övriga uppgraderingar 415

Mälarbanan Kolbäck, bangårdsombyggnad 235

Svealandsbanan Kapacitetsförstärkning 1 350

Svealandsbanan Södertälje-Eskilstuna, kraftförsörjning 100

Nynäsbanan Kapacitetsförstärkning 520

Nynäsbanan Övriga uppgraderingar 15

Mittbanan Övriga uppgraderingar 110

Malmbanan Kapacitetsförstärkning 210

Stockholm Mälartunneln 8 156

Stockholm Årstabron 548

Stockholm Plattformsanpassning 260

Stockholm Södra infarten 290

Stockholm Förstärkt kraftförsörjning 490

Stockholm Norra infarten 320

Stockholm Alvik-Solna, snabbspårväg 470

Stockholm Slussen-Hammarby Sjöstad, snabbspårväg 680

Stockholm Stockholm-Sörentorp 315

Stockholm Roslagsbanan, planskild korsning 40

Stockholm Övriga uppgraderingar 85

Göteborg Hamnbanan, elektrifiering 55

Göteborg Breddning av midjan, signalställverk 580

Göteborg Godstågsviadukten 295

Göteborg Kapacitet bangården 820

Göteborg Spårvägar 75

Göteborg Sävenäs rangerbangård, ny infart 50

Malmö Citytunneln 7 000

Malmö Fyrspår Malmö-Arlöv 585

Malmö Personbangård 590

Godsstråket genom Skåne Fjärrblockering, kapacitetsförstärkning 945

Godsstråket genom Skåne Trelleborgs bangård 120

Haparandabanan Nytt enkelspår och upprustning 2 670

Botniabanan Nyland-Umeå 13 200

Botniabanan Kraftförsörjning, resecentrum 405

Norrbotniabanan Etapp 1 3 000

Ådalsbanan Uppgradering 3 588

Ådalsbanan resecentrum Härnösand, Kramfors 68

Ådalsbanan STAX 25 Nyland-Långsele 364

Ådalsbanan Planskildheter Sundsvall 330

Piteåbanan Övriga uppgraderingar 72

Västerdalsbanan Kapacitetsförstärkning 30

Södertälje hamn-Södertälje centrum Dubbelspår 315

Stångådalsbanan/Tjustbanan Hastighetshöjande åtgärder 250

Bohusbanan Fjärrblockering 220

Nässjö/Jönköping-Värnamo-Halmstad Fjärrblockering 120

Blekinge kustbana Elektrifiering 710

Malmö-Staffanstorp-Dalby Utbyggnad 100

Övriga banor Trafikstyrningssystem 655

Inlandsbanan Bärighet, trafikstyrning, drift 610

Statsbidrag till regionala spårfordon 4 500

Sanering av förorenad mark 400

Buller, etapp 2 500

Plankorsningssäkerhet 270

FUD 800

Anpassning av stationer för funktionshindrade m.m. 800

Marknadsåtgärder 700

Anslutning till kombiterminaler och industriområden 1 100

Bärighet och lastprofil 1 752

Godstågssatsning 400

Utbyte av el- och teleanläggningar 3 460

Detektorer 175

MobiSIR, etapp 5 225

Teleinvesteringar, övrigt 1 550

Tidigareläggningar 2002-2004 2 580

Övrigt 1 780

Summa 107 741

Regeringen anger i propositionen att beslutet om den nationella

banhållningsplanen innebär en kraftfull satsning på förbättrad infrastruktur

för järnvägen. Järnvägsnätet kommer att fortsätta att anpassas för högre

hastigheter. Förutsättningarna för regional järnvägstrafik förbättras

genom spårinvesteringar i befolkningstäta områden samt statsbidrag till

spårfordon. Godstrafiken kan effektiviseras genom spårinvesteringar i de

stora godstransportkorridorerna, ökad axellast och anpassad lastprofil

samt förbättrade anslutningar till kombiterminaler och industriområden.

Åtgärder i den nordiska triangeln har getts särskilt hög prioritet eftersom

de är angelägna för tillväxten i landet.

Regeringens förslag

Den totala kostnaden under perioden för de av regeringen utpekade projekten

beräknas till 107,7 miljarder kronor, dvs. 6,2 miljarder högre än den av

riksdagen beslutade planeringsramen. Regeringen föreslår därför att den

ekonomiska planeringsramen för perioden 2004-2015 för investeringar i

järnvägar skall vara 107,7 miljarder kronor. Planeringsramen för investeringar

i järnvägar utökas därmed med 6,2 miljarder kronor. Regeringen anger som

skäl till förslaget att regeringen vid en samlad bedömning av Banverkets

planförslag funnit att flera viktiga och ur transportpolitisk utgångspunkt

väl motiverade förslag till investeringar inte kunnat inrymmas i den

planeringsram som riksdagen anvisat och att planeringsramen därmed bör

utökas.

Investeringar i väginfrastruktur

Planeringsdirektiven och Vägverkets förslag

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 39 miljarder

kronor för nationella väginvesteringar under perioden 2004-2015 beslutade

regeringen den 14 mars 2002 om direktiv att upprätta en nationell

väghållningsplan. Direktiven innebar bl.a. att den nationella väghållningsplanen

skulle innefatta följande åtgärder:

E 18 mellan Hån och Töcksfors i Värmlands län,

Norra Länken i Stockholms län, under förutsättning att regional medfinansiering

med 25 % kan erhållas,

E 18 mellan Adolfsberg och Lekhyttan i Örebro län.

Vägverket överlämnade den 4 augusti 2003 sitt förslag till nationell

väghållningsplan.

Regeringens fastställelse av väghållningsplanerna

Regeringen beslutade den 19 februari 2004 att fastställa den nationella

väghållningsplanen. Regeringens beslut till plan innebär följande

förändringar jämfört med Vägverkets förslag.

Följande åtgärder utgår från planen:

Riksväg 33 Nässjö-Eksjö,

Riksväg 50 Förbi Vadstena och

Riksväg 50 Vid Ludvika.

Följande åtgärder tillförs planen och skall genomföras under

planperioden

Riksväg 67 Stingtorpet-Tärnsjö (byggstart perioden 2008-2011) och

E 20 genom Alingsås (byggstart perioden 2012-2015).

Vidare anges att ett antal åtgärder skall prioriteras på annat sätt än i

Vägverkets förslag. I nedanstående tabell redovisas investeringar i den

nationella väghållningsplanen.

Tabell 2 Investeringar i den nationella väghållningsplanen

Väg Åtgärd Mnkr

E 4 Förbi Stockholm 100

E 4 Trafikplats Måby 30

E 4 Enånger-Hudiksvall 750

E 4 Syd Sundsvall 100

E 4 Skellefteå-Kåge 185

E 4 Boviken-N Rosvik 100

E 4 Persön-Kalix, etapp 1 65

E 4 Lappbäcken-Harrioja 50

E 4 Örkelljunga-Skånes Fagerhult 325

E 4 Förbi Markaryd 690

E 4 Tekniska system väginformatik 45

E 4 Rotebro-Upplands Väsby 185

E 4 Uppsala-Mehedeby 2 680

E 4 Ö-vik/Svartby-Arnäsvall 38

E 4 Förbifart Nordmaling 70

E 6 Trelleborg-Vellinge 310

E 6 Trafikplats Spillepengen 50

E 6 Trafikplats Lomma S:a 55

E 6 Rabbalshede-Tanumshede 715

E 6 Tanumshede-Vik 1 040

E 6 Vik-Värmlandsbro 765

E 6 Värmlandsbro-Hogdal 580

E 6 Tekniska system, väginformatik 60

E 6 Torp-Håby 1 040

E 6 Tpl Torp-Kurödsvägen 42

E 6.21 Inlandsgatan-Vindragareg. 220

E 6.21 Vindragaregatan-V Ringömotet 225

E 12 Kulla-Norrfors 80

E 12 Brattby-Vännäs 55

E 12/E4 Umeåprojektet etapp 1 425

E 12/E4 Umeåprojektet etapp 2 60

E 14 Nacksta-Matfors 230

E 14 Pilgrimstad-Lockne 130

E 18 Hån-Töcksfors 120

E 18 Kronoparken-Skattkärr 230

E 18 Lekhyttan-Adolfsberg 680

E 18 Sagån-Enköping 750

E 18 Hjulsta-Ulriksdal 2 240

E 18 Planskildhet vid Görla 15

E 18 Västjädra-Västerås 150

E 18 Trpl Stäket 37

E 20 Partillemotet 75

E 20 Trpl Bodarna 25

E 20 Tollered-Alingsås 215

E 20 Förbi Alingsås 550

E 20 Lundsbrunn-Holmestad 305

E 20 Norra länken 3 900

E 20 Härad-Grundbro (Strängnäs) 190

E 22 Trafikplats Lund Södra 55

E 22 Trafikplats Råby 55

E 22 Hurva-Rolsberga 130

E 22 Förbifart Fogdarp 110

E 22 Förbifart Linderöd 115

E 22 Sätaröd-Vä 380

E 22 Kristianstad-Fjälkinge 140

E 22 Fjälkinge-Gualöv 100

E 22 Sölve-Stensnäs 530

E 22 Björketorp-Nättraby 310

E 22 Genom Mönsterås 115

E 22 Söderköping-Norrköping 170

E 22 Söderleden i Norrköping 70

E 22 Förbi Norrköping 50

E 22 Förbi Bromölla 65

E 22 Trafikplats Fårbo m.m. 33

E 65 Svedala-Börringe 175

25 Trafikplats Norremark 40

25 Eriksmåla-Boda 150

26 Halmstad-Oskarsström 70

26 Brandshult-Hyltebruk 60

31 Förbi Tenhult 225

40 Slambymotet 50

40 Brämhult-Rångedala 665

40 Rångedala-Hester 1 000

40 Haga-Ljungarum 230

44 Båberg-Väne-Ryr 310

45 RV 45 Falutorget 115

45 Angeredsbron-Älvängen 2 500

45 Rengsjön-Älvros 70

48 Risbro-Mullsjö 110

48 Borgunda-Skövde 535

50 Skänninge-Norrsten 80

50 Genom Motala 760

55 Östra förbifarten Katrineholm 390

67 Stingtorpet-Tärnsjö 270

70 Förbi Sala 320

Ts-pott 4 900

miljö 3 000

mindre objekt 850

FUD 600

Tidigareläggningar 2002-2004 2 225

Besparingskrav -1 000

Summa 42 105

Regeringen anger i propositionen att beslutet om den nationella

väghållningsplanen innebär en fortsatt utbyggnad av vägnätet med åtgärder som

visar på en god avvägning mellan det transportpolitiska målet om

samhällsekonomisk effektivitet och långsiktig hållbarhet samt de olika delmålen

i transportpolitiken. Vidare anges att åtgärder i den nordiska triangeln

har getts särskilt hög prioritet eftersom de är angelägna för tillväxten

i landet.

Regeringens förslag

Den totala kostnaden under perioden för de av regeringen utpekade projekten

beräknas till 42,1 miljarder kronor, dvs. 3,1 miljarder högre än den av

riksdagen beslutade planeringsramen. Regeringen föreslår därför att den

ekonomiska planeringsramen för perioden 2004-2015 för investeringar i

nationella stamvägar skall vara 42,1 miljarder kronor. Regeringen anger

som skäl till förslaget att regeringen vid en samlad bedömning av Vägverkets

planförslag funnit att flera viktiga och ur transportpolitisk utgångspunkt

väl motiverade förslag till investeringar inte kunnat inrymmas i den

planeringsram som riksdagen anvisat och att planeringsramen därmed bör

utökas.

Drift och underhåll av järnvägsinfrastruktur

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 38 miljarder

kronor för drift och underhåll av statliga järnvägar under perioden

2004-2015 beslutade regeringen den 14 mars 2002 att Banverket skulle upprätta

en strategi för drift och underhåll. Banverkets förslag till strategi

utgår från en indelning av järnvägsnätet i åtta banklasser, utifrån antal

tåg på banan och godsmängden. Inom varje banklass anges sedan mål för hur

mycket funktionsstörningar, tågförseningsminuter och hastighetsnedsättningar

som tillåts.

Vägledande i arbetet med att ta fram förslag till åtgärder har varit:

Målet om en säker trafik.

Antalet störningstillfällen för godstrafik på de mest drabbade

järnvägssträckorna

skall minst halveras till år 2007 jämfört med år 1996.

Kvaliteten i järnvägstransportsystemet skall förbättras, tågförseningar

på järnvägsnätet skall minska.

Effektiviteten i underhållet av det statliga järnvägsnätet skall öka.

Banans tillstånd skall motiveras av aktuell trafik.

Strategin bygger på följande prioriteringar.

Åtgärder med syfte att bibehålla säkerheten kommer i första hand.

Underhåll och högt prioriterade utbyten koncentreras till stråk med hög

trafikvolym - höga kundkrav.

Lågprioriterade stråk underhålls vid behov, vilket kan medföra försämrat

tekniskt tillstånd och fler tågförseningar.

Planerade åtgärder för perioden 2004-2015 redovisas i nedanstående tabell.

Utöver detta tillkommer driftsåtgärder.

Tabell 3 Underhållsåtgärder i järnvägsnätet

Åtgärd

Avhjälpande och förebyggande underhåll 19 000

Utbyte spår 4 600

Utbyte spårväxlar 1 800

Utbyte och upprustning broar 1 300

Utbyte trummor 200

Utbyte elanläggningar 3 100

Utbyte signalanläggningar 1 800

Övriga utbyten 2 800

Banverket anser att tågförseningar orsakade av infrastrukturen skall minska

med 50 % från år 2002 till år 2015 och att detta kräver en större ram för

drift och underhåll.

VTI konstaterar i sin granskning av Banverkets förslag att det av Banverket

formulerade målet att mängden infrastrukturrelaterade tågförseningar skall

minska med 50 % inte har motiverats och att något underlag för bedömningen

inte finns tillgängligt. VTI delar bedömningen att Banverket bör fokusera

sin verksamhet mot insatser som minskar mängden förseningar. Om detta

innebär att just en halvering av de förseningar som förorsakas av

infrastrukturen är en lämplig nivå kan VTI varken förkasta eller belägga.

Särskilt betänkligt torde det dessutom vara att det finns en betydande

osäkerhet om hur stor del av förseningarna som egentligen förorsakas av

operatörer respektive infrastrukturhållare.

Banverket gör vidare bedömningen att 8 miljarder kronor ytterligare till

drift och underhåll leder till att de infrastrukturrelaterade tågförseningarna

under perioden kan minska med 50 % i stället för de 20 % man räknar med

att uppnå med den beslutade nivån. VTI har i sin genomgång inte funnit

något underlag som understöder denna slutsats. VTI har inte heller funnit

något underlag som stöder att sådana behov baseras på samhällsekonomiska

resonemang. Banverket har i sitt remissvar över VTI:s granskning angett

att det med nuvarande kunskap inte är möjligt att samhällsekonomiskt

värdera de effekter som uppnås om ramen utökas med ytterligare 8 miljarder

kronor. Det finns flera förklaringar till det utökade behovet av drifts-

och underhållsmedel än att minska tågförseningarna, bl.a. utökad

anläggningsmängd, större trafikvolym samt försämrat tekniskt tillstånd.

Banverket

anser att strategin medför en tydlig prioritering av underhåll och utbyten

på högtrafikerade banor och en nedprioritering av motsvarande på lågtrafikerade

banor.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Banverkets strategi för drift och underhåll

av det statliga järnvägsnätet innebär en ur transportpolitiskt perspektiv

god avvägning mellan olika typer av åtgärder. Anvisade resurser bör kunna

säkerställa järnvägsnätets beständighet. Fördelningen av drifts- och

underhållsmedlen på olika typer av banor bör inte betraktas som låst utan

Banverket bör utifrån ett samhällsekonomiskt synsätt fördela anslagen

mellan olika banklasser.

Drift och underhåll av vägar

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 87 miljarder

kronor för drift och underhåll av statliga vägar under perioden 2004-2015

beslutade regeringen den 14 mars 2002 att Vägverket skulle upprätta en

strategi för bärighet, drift och underhåll. Enligt den av Vägverket

upprättade strategin (Vägverket 2003:99) skall målet för drifts- och

underhållsåtgärderna vara att erbjuda alla trafikanter en god framkomlighet

under säkra förhållanden året runt, nu och i framtiden, inom ramen för

vad vägens fysiska utformning och bärighet medger och med hänsyn till

miljön. Det kan beskrivas med hjälp av tre delmål: nöjda kunder, miljöhänsyn

och vägnätets beständighet.

Måluppfyllelse mäts genom uppföljning av vägnätets tillstånd, trafikantbetyg

och miljöeffekter. Uppföljningen av vägnätets tillstånd sker mot en

riksgemensam långsiktig målstandard. Kostnaden för underhållsåtgärder som

höjer det aktuella tillståndet till målstandard kallas eftersläpning.

Målstandarden bygger på tre huvudmål:

Vägnätets beständighet säkras för att undvika successiva kostnadsökningar

av drift och underhåll och för att kunna erbjuda trafikanter bra standard

även i framtiden.

Trafiksäker framkomlighet vid måttliga krav på hastighet och komfort

erbjuds trafikanterna på alla vägar (grundläggande standard).

Trafiksäker framkomlighet vid högre krav på hastighet och komfort (lönsam

standard) erbjuds trafikanterna på vägar med högre trafik om en

samhällsekonomisk kalkyl påvisar tillräcklig lönsamhet (lönsam standard).

Samtliga vägåtgärder skall dessutom utföras på ett trafiksäkert och

miljövänligt sätt.

Eftersläpningen mot målstandard år 2002 har uppskattats till 17 miljarder

och fördelar sig på olika typer av objekt enligt nedanstående tabell.

Tabell 4 Eftersläpning mot målstandard 2002

Objekt Eftersläpning, mnkr

Belagda vägar 14 000

Grusvägar 1 200

Broar 500

Vägutrustning 1 300

Summa 17 000

Årskostnaden för att sköta driften enligt målstandard och för att hålla

eftersläpningen på nuvarande nivå har Vägverket uppskattat till 7 640

mnkr år 2004. Planeringsramen är på 7 250 miljoner kronor per år. Samtidigt

uppskattas synergieffekter från bärighetsåtgärder till 25 %, dvs. 330

miljoner årligen, vilket innebär att planeringsramen med hänsyn till

synergieffekter täcker nästan årskostnaden år 2004. Vägverket gör dock

bedömningen att effektiviseringar efter tre fyra år inte kan uppväga

kostnadsökningen och att det då blir nödvändigt att antingen sänka

målstandarden med negativa trafikeffekter som följd eller att tillföra mer

pengar till drift och underhåll, t.ex. från andra infrastrukturåtgärder.

Vidare konstateras att trafikantbetyg inte nämnvärt kan påverkas genom

drifts- och underhållsåtgärder. Förbättringen kräver en mer utvecklad

dialog med trafikanter. Skador på vägnätet kan i viss mån förebyggas genom

samverkan med främst den tunga trafikens intressenter. De flesta tänkbara

skyddande åtgärder är dock kontraproduktiva: de försvårar användningen av

vägnätet och medför nackdelar för trafikanter.

VTI har på regeringens uppdrag granskat Vägverkets förslag till drifts-

och underhållsstrategi. VTI konstaterar att det saknas beskrivningar av

de överväganden som lett fram till en given målstandard. Det blir på så

sätt också omöjligt att avgöra huruvida de åtgärdsnivåer som identifieras

är lämpliga eller inte. VTI ser det som ofrånkomligt att mål för vägnätets

standard i många fall måste formuleras på grundval av vad som kallats

subjektiva mått och med stöd i ingenjörsbedömningar. Detta kan dock göras

på ett mera genomskådligt sätt så att läsaren kan förstå vad som ligger

till grund för de målnivåer som valts. Enligt det gällande transportpolitiska

beslutet skall drift och underhåll finansieras med statliga anslag utifrån

en samhällsekonomisk grundsyn. VTI konstaterar att målstandarden endast

för vinterväghållningen har satts utifrån samhällsekonomiska beräkningar.

För övriga verksamhetsområden kan Vägverket till viss del ha gjort

samhällsekonomiska beräkningar men det förefaller främst ha varit den

tilldelade ramen som varit styrande. Det går därför inte att avgöra om detta

är den samhällsekonomiskt optimala planen eller om mer eller mindre pengar

eller en omfördelning mellan olika verksamheter skulle ha gett ett bättre

resultat eller om det finns ett eftersläpande underhållsbehov. När det

gäller utvecklingen av kostnaderna för drift och underhåll anser VTI att

Vägverket behandlat dessa frågor på ett lämpligt sätt i planförslaget.

Vägverket har i sitt remissvar över VTI:s granskning angett att man delar

VTI:s uppfattning att otillräcklig kunskap om sambanden mellan vägåtgärdernas

påverkan på vägarnas tillstånd och tillståndets betydelse för effekterna

på de transportpolitiska målen är det största problemet. Ett systematiskt,

långsiktigt arbete för att åstadkomma förbättringar har påbörjats av

Vägverket i samband med långtidsplanearbetet och kommer att fortsätta.

Vägverket uppger att de förbättringsförslag som VTI framför i sin rapport

också är i linje med detta arbete.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Vägverkets strategi för drift och underhåll

av det statliga vägnätet innebär en ur transportpolitiskt perspektiv god

avvägning mellan olika typer av åtgärder samt att anvisade resurser bör

kunna säkerställa vägnätets beständighet. Vid fastställandet av strategin

har regeringen framfört att Vägverket skall fortsätta att utveckla kunskapen

om samband mellan drift och underhållsåtgärders påverkan på vägars tillstånd

och tillståndets betydelse för de transportpolitiska målen.

Tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 17 miljarder

kronor för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion av vägar under perioden

2004-2015 beslutade regeringen den 14 mars 2002 att Vägverket i samarbete

med näringslivet och andra intressenter skulle ta fram en strategi för

tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion. I de framtagna strategierna

konstateras att bärighetsbrister kan finnas på alla typer av vägar. Mindre

vägar med bärighetsbrister skyddas med bärighetsrestriktioner. Stora vägar

med bärighetsbrister kan inte skyddas eftersom det skulle leda till

orimliga samhällsekonomiska förluster. I stället bryts de ned snabbare och

kräver mer underhåll.

Huvuddelen av tunga transporter går på de stora vägarna där

bärighetsrestriktioner

inte tillämpas. Skogsbruket och jordbruket använder dock även småvägar.

Nya produktionsmetoder med krav på färskt virke innebär att

bärighetsrestriktionerna utgör ett stort problem för skogsindustrin. Tillåten

belastning på vägar har successivt höjts utan motsvarande förstärkningsåtgärder.

Som följd uppvisar i dag många vägar bärighetsbrister. Då det är ekonomiskt

orimligt att anpassa hela vägnätet till dagens tillåtna laster har Vägverket

i samråd med näringslivet och andra intressenter pekat ut s.k. viktiga

näringslivsvägar, dvs. vägar som är viktigare för näringslivet än andra

vägar. De utgör drygt hälften av vägnätet (55 000 km). För dessa vägar

har Vägverket fastställt det långsiktiga målet "Full bärighet året runt".

Några av de allra minsta vägarna (16 000 km) är under tjällossningen

inte ens framkomliga för lätt trafik. För dessa vägar har Vägverket

fastställt det långsiktiga målet "Framkomlighet året runt för lätt trafik".

För övriga vägar (27 000 km) har Vägverket fastställt det långsiktiga

målet "Bärighetsrestriktioner inte längre än tre veckor". Kartläggning av

bärighetsbrister visar att det i dag krävs ungefär 35 miljarder kronor

för att uppnå det första och tredje målet, inklusive bärighetsbrister på

vägar som inte skyddas med bärighetsrestriktioner. Detta ställs mot

planeringsramen på 17 miljarder kronor. Vägverkets förslag försöker balansera

skogsindustrins behov av snabba åtgärder på de mindre vägarna för att

undanröja dagens bärighetsrestriktioner mot det mer långsiktiga behovet

att säkerställa bärigheten på de största vägarna.

Tabellen visar per delmål bärighetsbristen och föreslagen åtgärdsvolym i

miljoner kronor och procent.

Tabell 5 Åtgärder för tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion

Brist mnkr Åtgärd mnkr %

Viktiga näringslivsvägar: Rekonstruktion på grund av underhåll 5

000 500 10

Viktiga näringslivsvägar: Anpassning av äldre vägar 8 300 3 400 41

Viktiga näringslivsvägar: BK1/Tjälsäkring 18 000 10 330 57

Viktiga näringslivsvägar: BK1 på broar 1 100 1 100 100

Lätt trafik året runt 1 000 1 000 100

Beläggning grusväg 1 600 500 31

Centralt för FUD m.m. - 170 -

Summa 35 000 17 000 49

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att Vägverkets förslag till strategi för

tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion innebär en ur transportpolitiskt

perspektiv god avvägning mellan olika typer av åtgärder och en effektiv

geografisk fördelning av medlen till Vägverkets regioner. Följande bör

uppnås under planperioden.

Broar på utpekade näringslivsvägar skall ha bärighetsklass 1 inom åtta år.

De minsta vägarna skall inom fyra år ha framkomlighet året runt för lätt

trafik.

Bärighetsrestriktioner upphör på cirka två tredjedelar av de utpekade

viktiga näringslivsvägar som drabbas i dag.

Hälften av bärighetsbristerna på äldre viktiga näringslivsvägar utan

restriktioner åtgärdas.

En tredjedel av prioriterad beläggning av grusväg utförs.

Cirka 10 % av bärighetsbristerna på grund av eftersläpande underhåll

åtgärdas (enbart de mest angelägna).

Sektorsuppgifter

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 8 miljarder

kronor för sektorsuppgifter under perioden 2004-2015 beslutade regeringen

den 14 mars 2002 om framtagande av strategier för arbetet med sektorsuppgifter.

Banverket

Banverkets sektorsuppgifter kommer i stor utsträckning att genomföras i

samverkan med andra aktörer. Samarbete kommer att ske med såväl offentliga

som privata aktörer och omfatta samordning, forskning och utveckling,

uppföljning, påverkan, stöd till regeringen, kompetensförsörjning och

beredskap. Sektorns vision, som varit vägledande vid framtagandet av planen,

består av följande huvudstrategier: - Stärka järnvägens roll på

transportmarknaden. - Förbättra järnvägens prestanda. - Minska järnvägens

produktionskostnader. - Vårda och utveckla sektorns resurser. - Utveckla

roller, kulturer och regelverk. Prioriteringarna i Sektorsprogram för

järnvägen 2002 är en viktig utgångspunkt för planen. Tre områden har

identifierats som mycket viktiga för järnvägens konkurrenskraft: punktlighet,

kapacitet och tilldelning av tåglägen. Strävan efter ökad punktlighet är

särskilt utpekad. En viktig uppgift för Banverket är därför att tillsammans

med övriga aktörer inom järnvägssektorn fortsätta arbetet med att minska

störningar som beror på operatörerna. Sektorsansvaret innefattar också

att säkerställa barns säkerhet och tillgänglighet till järnvägstransporter

liksom att göra järnvägstransporter tillgängliga för

funktionshindrade.

Vägverket

Vägverkets sektorsuppgifter kommer i stor utsträckning att genomföras i

samverkan med andra aktörer. Samarbete kommer att ske med såväl offentliga

som privata aktörer och t.ex. utgöras av forskning och utveckling,

demonstrationsprojekt, expertstöd, kommunikation och påverkansaktiviteter.

Bland de program, projekt och andra aktiviteter som avses genomföras

återfinns bl.a.:

Drift av en nationell vägdatabas.

Nya lösningar i tätortsmiljö: beteendepåverkan, demonstrationsprojekt.

Ökad rörlighet och säkerhet för barn, äldre och funktionshindrade.

Program för hållbart resande.

Kvalitetssäkring av transporter.

Sparsam körning.

Arbete inom Euro NCAP (program för nybilsbedömning).

Kunskap, beteende och övervakning för ökad trafiksäkerhet. I detta ingår

lokala dialoger, trafikövervakning, förhindrande av onykter körning,

förebyggande åtgärder kring alkohol riktade mot ungdomar samt kvalitetssäkring

av transporter och tekniska stödsystem.

Strategi för alternativa drivmedel.

IVSS, branschgemensamt utvecklingsprogram för kommersialisering av

trafiksäkerhetslösningar.

EMFO, branschgemensamt forskningsprogram för utsläpp av luftföroreningar

och buller från fordon.

FoU-program.

Löpande stöd till kommunerna i deras planeringsarbete.

Regeringens bedömning

Regeringen gör bedömningen att strategierna för sektorsuppgifter innebär

en ur transportpolitiskt perspektiv god avvägning mellan olika typer av

åtgärder.

Regional infrastruktur

Med utgångspunkt i riksdagens beslut om en planeringsram på 30 miljarder

kronor för regional infrastruktur under perioden 2004-2015 beslutade

regeringen den 14 mars 2002 om framtagande av länsplaner för regional

infrastruktur. Länen fick i uppdrag att redovisa åtgärder för de planeringsramar

som angavs i beslutet samt åtgärder för nivåer som är 50 % högre och 50 %

lägre än denna. Regeringen har sedan analyserat de åtgärder som föreslås

för de tre nivåerna i länsplanen utifrån

samhällsekonomisk effektivitet,

uppfyllelse av de transportpolitiska målen,

hantering av länsgränsöverskridande projekt och

samband med åtgärder i de nationella planerna.

Länen inkom med förslag till långsiktiga planer den 4 augusti 2003 och

regeringen beslutade 19 mars om definitiva ekonomiska ramar till länsplanerna

för regional transportinfrastruktur i enlighet med nedanstående

tabell.

Tabell 6 Ekonomiska ramar för regional infrastruktur

Län/mnkronor 2004-2006 2007-2009 2010-2012 2013-2015

Summa

Stockholms län 2 671 2 336 1 313 2 114 8 434

Uppsala län 274 301 377 327 1 279

Södermanlands län 248 268 123 94 733

Östergötlands län 265 279 349 302 1 195

Jönköpings län 234 259 325 281 1 099

Kronobergs län 110 124 155 135 524

Kalmar län 123 135 169 147 574

Gotlands län 32 37 46 40 155

Blekinge län 100 100 125 108 433

Skåne län 770 848 1 060 921 3 599

Hallands län 210 234 292 254 990

Västra Götalands län 789 989 1 262 1082 4 122

Värmlands län 124 137 171 149 581

Örebro län 179 199 248 215 841

Västmanlands län 140 155 194 169 658

Dalarnas län 340 155 206 172 873

Gävleborgs län 135 148 184 160 627

Västernorrlands län 94 112 138 120 464

Jämtlands län 77 74 93 79 323

Västerbottens län 112 127 159 138 536

Norrbottens län 98 108 136 118 460

Summa 7 125 7 125 7 125 7 125 28 500

I regeringens granskning av förslagen till länsplaner har den samhällsekonomiska

lönsamheten varit en viktig faktor. Regeringen har i sina bedömningar

tagit hänsyn till både den faktiska lönsamheten och beslutsunderlagets

kvalitet i form av andel beräknade väginvesteringar. Regeringen anser

därför att den samhällsekonomiska lönsamheten har stor betydelse för vilka

åtgärder som kommer att genomföras i det regionala transportsystemet.

Motionsförslag

Parti- och kommittémotioner

Moderata samlingspartiet

Elizabeth Nyström m.fl. (m) hänvisar i motion 2003/04:T8 till den kritik

Moderaterna tidigare framfört mot riktlinjerna i infrastrukturpropositionen

(prop. 2001/02:20). Främst gäller detta avsaknaden av finansiering,

otillräckliga satsningar på att åtgärda eftersatt underhåll samt

snedfördelningen

av medel till vägnätets nackdel. Motionärerna kräver mot denna bakgrund

att regeringen återkommer med ett nytt förslag till ekonomisk planeringsram

för investeringar i järnvägar och nationella stamvägar för perioden

2004-2015 i enlighet med vad som anförs (yrkande 1). Vad gäller anslagen

för drift och underhåll hänvisas till Vägverkets bedömning att dessa är

otillräckliga för att långsiktigt säkra standarden på det statliga vägnätet.

Motionärerna anser att regeringen i propositionen avfärdar detta alltför

lättvindigt och kräver mer resurser för ändamålet (yrkande 2).

Mot bakgrund av att flera stora projekt under senare tid blivit dyrare än

beräknat föreslår motionärerna även att infrastrukturprojekt med stora

kostnadsökningar bör omprövas (yrkande 5). Vidare uppmärksammas att

åtskilliga kilometer väg försetts med mitträcken de senaste åren. Det är

enligt motionärernas mening viktigt att dessa åtgärder inte ersätter

utbyggnad till motorvägsstandard eftersom mötessepareringen inte skall ses

som ett alternativ till höjd standard, utan snarare som ett komplement

som kan höja trafiksäkerheten (yrkande 7).

Vad gäller åtgärder i järnvägsinfrastrukturen anser motionärerna att

bristerna i tillförlitlighet är den spårbundna trafikens största problem.

För att utvecklas till ett verkligt alternativ till vägtransporter måste

tågtrafikens tidhållning förbättras, vilket gäller såväl gods- som

persontrafiken. Mot denna bakgrund föreslås att en minskning av de

infrastrukturrelaterade förseningarna på järnvägen prioriteras (yrkande 8).

I motion 2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) anförs att regeringens

infrastrukturproposition 2001/02:20 innebär att anslagen till järnvägssatsningar

ökar kraftigt, fastän de stora behoven enligt regeringens egen utredning

- Godstransportdelegationen - främst ligger inom vägsektorn. Motionärerna

kräver en redovisning av skälen till denna prioritering (yrkande 1). Det

finns en lång rad objekt på såväl det nationella som det regionala vägnätet

som är angelägna såväl från samhällsekonomiska som från trafiksäkerhetsmässiga

synpunkter, anges det vidare. Särskilt utpekade åtgärder är en fortsatt

utbyggnad av landets motorvägsnät, inriktad på en komplett motorvägsförbindelse

mellan de tre största städerna, ett fullföljande av de svenska åtagandena

i den nordiska triangeln samt ett antal andra enligt motionärerna angelägna

projekt (yrkande 4). Liknande förslag framförs även i motion 2002/03:T321

av Elizabeth Nyström m.fl. (m) (yrkande 1).

Elizabeth Nyström m.fl. (m) diskuterar i motion 2002/03:T321 de särskilda

trafikproblem som kan observeras i storstadsområdena. Enligt motionärerna

finns det väl utvecklade projekt som, när de kommer till utförande,

väsentligt skulle underlätta trafikförsörjningen. En omedelbar effekt av

ett förbättrat trafikflöde i storstadsregionerna är minskade utsläpp,

ökad trafiksäkerhet och högre livskvalitet för medborgarna (yrkande

6).

Folkpartiet liberalerna

Erling Bager m.fl. (fp) anför i motion 2003/04:T13 att behovet av

infrastrukturinvesteringar i Sverige är större än vad regeringen inser bl.a.

eftersom goda transportmöjligheter är en förutsättning för ökad tillväxt.

Mot denna bakgrund föreslås att den ekonomiska planeringsramen för

investeringar i järnvägar för perioden 2004-2015 skall vara 107,7 miljarder

kronor och för investeringar i nationella stamvägar 48,1 miljarder kronor

(yrkande 1). Vidare anges att flaskhalsarna i infrastrukturen i dag är så

stora att de allvarligt hämmar förutsättningarna för tillväxt i landets

viktigaste tillväxtregioner. Dessa flaskhalsar måste därför åtgärdas

tidigare under planeringsperioden (yrkande 3). Motionärerna föreslår även

en högre ram för tjälsäkring med motiveringen att råvaruförsörjningen

till industrin, och då särskilt skogsindustrin, måste säkras (yrkande 4).

I motion 2003/04:T562 föreslår Erling Bager m.fl. (fp) en prioriteringsordning

för de nyinvesteringar som måste göras i vägnätet. För det första skall

flaskhalsar på vägnätet byggas bort, framför allt i storstäderna men även

på andra håll. För det andra gäller det ett antal i motionen utpekade

projekt (yrkande 8). Vad gäller tjälsäkring, bärkraftssäkring och upprustning

av vägnätet anser motionärerna att det är av största vikt att hela landet

har en sådan standard på vägnätet att råvaruförsörjningen till industrin

kan tryggas hela året och att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån

till kunderna. Därför är det viktigt att vägnätet tjälsäkras, så att t.ex.

inte skogsindustrin drabbas av avbrott i sin produktion på grund av dåliga,

tjälsjuka och bärighetssvaga vägar. Undermåliga vägar får inte vara det

som hotar jobben runt om i Sverige anförs det (yrkande 9).

I motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) fästs stor vikt vid

att hela landet har en sådan standard på vägnätet att råvaruförsörjningen

till industrin kan tryggas hela året samt att vägnätet håller en sådan

standard att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån till kunderna.

Motionärerna föreslår mot denna bakgrund att väganslaget lyfts till en

permanent högre nivå. Vad gäller de kommunala vägnäten vill motionärerna

uppmärksamma vikten av att dessa håller en sådan standard att bygdens

sysselsättning inte hotas, allt enligt mottot att människor skall kunna

bo där de vill och kunna etablera företag i hela landet (yrkande 14).

I fråga om nyinvesteringar i väginfrastruktur anser motionärerna att det

förslag till stomvägnät med anslutande vägar av hög kvalitet som den

borgerliga regeringen lade fram 1993 måste genomföras samt att nya

investeringar i vägar som måste göras främst är av två slag. För det första

gäller det att flaskhalsar på vägnätet byggs bort. För det andra gäller

det att den s.k. skandinaviska motorvägstriangeln mellan Köpenhamn, Oslo

och Stockholm måste färdigställas (yrkande 15).

Kristdemokraterna

I motion 2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) ställer sig Kristdemokraterna

bakom att den totala planeringsramen utökas i regeringens proposition,

men bedömer att en oproportionerligt stor del av dessa resurser föreslås

användas till stora järnvägsprojekt med tveksamma lönsamhetskalkyler. En

större del av resurserna behöver satsas på vägarna i syfte att minska det

eftersläpande underhållet, bygga bort flaskhalsar och förbättra

trafiksäkerheten. Det föreslås mot denna bakgrund att den ekonomiska

planeringsramen

för investeringar i järnvägar för perioden 2004-2015 skall vara 101,5

miljarder kronor för investeringar i nationella stamvägar 47 miljarder

kronor och för drift och underhåll av statliga vägar 88,3 miljarder kronor

(yrkande 1).

Centerpartiet

Sven Bergström m.fl. (c) hänvisar i motion 2003/04:T14 till Vägverkets

uppskattning av storleken på det eftersatta underhållet, 17 miljarder.

Dessa eftersläpningar innebär en försämrad trafiksäkerhet, ökad miljöbelastning

samt ökade kostnader för näringslivet och enskilda bl.a. i form av

återkommande fordonsreparationer. Det behövs därför enligt motionärerna

ordentliga satsningar på drift och underhåll i syfte att ta igen det

eftersatta underhållet och garantera att ytterligare eftersläpningar inte

uppstår (yrkande 2).

Motionärerna åberopar även betydelsen av det enskilda vägnätet för

landsbygdsboende, näringsliv, jakt, fiske, friluftsliv och turism. Problem

knutna till den enskilda väghållningen anges vara exempelvis att bidragen

är underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparationer av

broar är större än vägsamfälligheter klarar av att bära. Mot denna bakgrund

föreslås att BREV-utredningens förslag bl.a. om att Vägverket skall ta

över ansvaret för s.k. konstbyggnader, i form av broar, genomförs (yrkande

4).

Vad gäller järnvägsinfrastrukturen anser motionärerna det angeläget att

drifts- och underhållsinsatserna prioriteras så att redan investerat

kapital vidmakthålls och inte föröds. Centerpartiet välkomnar därför

regeringens ambitioner att i ett första steg förbättra järnvägens standard

så att antalet störningstillfällen halveras för godstrafik, liksom att

kvaliteten i järnvägssystemet rent allmänt skall förbättras och

tågförseningarna minskas. Motionärerna vill samtidigt varna för den

nedprioritering

av det mindre trafikerade nätet som regeringen förefaller öppna för i

propositionen (yrkande 5). Vidare anges att de senaste årens utveckling

visar att potentialen för en utökad tågtrafik är stor om rätt förutsättningar

föreligger. Också godstrafiken kan effektiviseras och utvecklas om viktiga

spårinvesteringar kan fullföljas i de stora godstransportkorridorerna,

vilket bl.a. Godstransportdelegationen pekat på. Enligt motionärerna är

det särskilt angeläget att inte nya flaskhalsar byggs in i järnvägssystemet

genom att upprustade och/eller nybyggda bandelar inte länkas ihop på ett

optimalt sätt med det övriga bansystemet. Det kan t.ex. gälla Botniabanans

fortsättning söderut från Nyland längs kusten (yrkande 6).

Vad gäller investeringar i vägnätet menar Maud Olofsson m.fl. (c) i motion

2003/04:T564 att dessa bör vara av två slag. I ett första skede måste

dagens flaskhalsar byggas bort och redan planerade projekt genomföras. I

ett andra skede måste övriga önskvärda nyanläggningar genomföras (yrkande

13). Vad gäller drift och underhåll hänvisar motionärerna till det av

Vägverket definierade underhållsberget och kräver satsningar för att ta

igen eftersläpningarna och garantera att sådana inte uppkommer återigen

(yrkande 14). Vidare anförs att allmänna vägar i vårt land skall vara

farbara vägar året runt utan fara för liv och hälsa eller risk för stora

skador på de fordon som används. För att uppnå detta föreslås att en s.k.

skamgräns för lägsta acceptabla standard inrättas (yrkande 15).

I motion 2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) pekas på kommunikationernas

betydelse för den teknik- och kunskapsintensiva skogsindustrin. För att

Sverige inte skall bli omsprunget av andra hårt satsande länder i t.ex.

östra Europa föreslås satsningar på den för denna industri så viktiga

väginfrastrukturen (yrkande 23).

Sven Bergström m.fl. (c) talar i motion 2002/03:T466 om behovet en väl

fungerande transportinfrastruktur samt om eftersatt drift och underhåll

av vägnätet. För att lösa problemen föreslås en ny prioriteringsordning

för infrastrukturåtgärder. För det första: ta igen det eftersatta underhållet,

garantera en underhållsnivå som inte tillåter nya eftersläpningar att

uppstå och genomför satsningar på tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion.

För det andra: bygg bort flaskhalsar i befintliga transportsystem och

genomför redan planerade projekt. För det tredje: genomför önskvärda

nyanläggningar och nyinvesteringar (yrkande 1). Vidare anförs att bra vägar

i alla delar av landet är ett måste eftersom det är en fråga om lika

villkor för alla delar av landet. Anslagen till drift och underhåll måste

därför höjas (yrkande 3) och en skamgräns för lägsta acceptabla vägstandard

måste anges (yrkande 2). Även ramen för väginvesteringar i

infrastrukturpropositionen

anges vara otillräcklig (yrkande 4).

Vidare anför motionärerna att det investeringsstöd som i dag utgår för

spårfordon i kollektivtrafik borde omfatta även bussar i kollektivtrafik

som drivs med alternativa drivmedel. Enligt motionärerna hade detta främjat

såväl introduktionen av miljövänligare bussar som kollektivtrafiken i de

delar av landet där denna i huvudsak består av busstrafik (yrkande 7).

Motionärerna är även av meningen att det är nödvändigt med en bättre

helhetssyn på kollektivtrafiken, en helhetssyn som är transportslagsövergripande

och som tar hänsyn till att kollektivtrafiken är både en regional och en

lokal fråga. Enligt motionärerna borde åtgärder i den lokala kollektivtrafiken

vara berättigade till statsstöd ur den statliga planeringsramen som avsätts

för åtgärder i det regionala transportsystemet (yrkande 8).

I fråga om godstrafik på järnväg anförs att godstrafiken i stor utsträckning

är koncentrerad till ett antal huvudstråk samt att dessa är relativt

robusta över tiden. Motionärerna anser att större hänsyn borde tas till

detta och att planeringsdirektiven till trafikverken därför bör utformas

så att stor hänsyn tas till vikten av väl fungerande stråk för godstrafiken

(yrkande 34).

Övriga motioner

Rigmor Stenmark (c) finner i motion 2002/03:T213 att det i dag finns ett

skriande behov av underhåll av vägnätet i hela landet. Det krävs således

en landsomfattande satsning för en bättre vägstandard, i syfte att minska

direkta personskador och kostnaderna för fordon som körts på dåligt

underhållna vägar (yrkande 2).

I motion 2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m) uppmärksammas att

Vägverket aviserat en senareläggning av redan beslutade satsningar på E 22.

Motionärerna föreslår mot denna bakgrund en omprioritering av medel från

järnvägs- till väginvesteringar för att möjliggöra en tidigareläggning av

angelägna väginvesteringar, exempelvis den för Östersjöregionen viktiga

E 22:an (yrkande 2).

I motion 2002/03:T279 föreslår Agne Hansson (c) att det införs en en lägsta

gräns för acceptabel vägstandard i landet. En sådan gräns motiveras enligt

motionären av att alla i hela landet skall ha rätt till farbara vägar

året runt och hade enligt motionären inneburit att regering och riksdag

inte kunnat behandla bärighetshöjande åtgärder, tjälsäkring, drift och

underhåll som en restpost i budgeten (yrkande 2).

I motion 2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m) åberopas ett antal

prognoser som pekar på att trafiken på våra vägar kommer att öka kraftigt

framöver. Samtidigt konstateras att underhållet av vägarna inte är

tillräckligt. Motionären anser mot denna bakgrund att den satsning på

väginfrastrukturen som regeringen redovisat i infrastrukturpropositionen är

otillräcklig.

Birgitta Carlsson (c) kräver i motion 2002/03:T295 en åtgärdsplan för hur

man skall komma till rätta med de eftersläpningar som nu finns vad gäller

vägunderhåll, bärighetshöjning, tjälsäkring och beläggning av vårt finmaskiga

vägnät (yrkande 1).

I motion 2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) åberopas att tillväxt i en

region skapas genom fler företag som i sin tur genererar fler arbetstillfällen.

För att etablerade företag skall bli motiverade att stanna, eventuellt

expandera och blivande företagare vilja starta alternativt flytta till

Värmland måste regionen kunna konkurrera på bättre villkor. Resurserna

till vägförbättringar för att utjämna de regionala klyftorna bör därför

utökas (yrkande 2).

Kristina Zakrisson m.fl. (s) anger i motion 2002/03:T496 att vägarna spelar

en strategisk roll i skogslänens utveckling och föreslår därför ökade

insatser för drift och underhåll av vägnätet i skogslänen, med målet att

alla landets vägar skall kunna hållas öppna året om (yrkande 5) och ha en

god standard (yrkande 7). I sammanhanget vill motionärerna även framhålla

vägarnas betydelse för att den växande turistnäringen skall kunna fortsätta

att utvecklas som en viktig basnäring i skogslänen (yrkande 6). Vidare

anförs det att större hänsyn bör tas till de tunga transporterna vid

fördelning av väganslag både till drift och investeringar (yrkande 4) samt

vid fördelningen av anslag till järnvägsinvesteringar (yrkande 8).

De svenska grusvägarna utgör en betydande del av vårt vägnät, ca 30 000

mil. I motion 2002/03:T532 av Carina Hägg (s) beskrivs de även som ett

kulturarv av stort värde - bl.a. för turismen - samt som ett bra alternativ

som ger en rimlig vägstandard. Motionären menar att den svenska grusvägen

bör kunna bevaras på platser där den finns och fyller sin funktion, även

om det i andra fall är rimligt och befogat att använda sig av andra

vägmaterial. För att möjliggöra detta måste vi öka kunskaperna om hur man

på bästa sätt underhåller grusvägarna.

Yvonne Ångström m.fl. (fp) vill i motion 2002/03:N267 framhålla vikten av

att hela landet har en sådan standard på vägnätet att råvaruförsörjningen

till industrin och jobben på landsbygden kan tryggas hela året. En viktig

åtgärd för att uppnå detta är enligt motionärerna tjälsäkring, vilket är

viktigt bl.a. för skogsindustrin (yrkande 4). Vidare anser motionärerna

att en målsättning måste vara att samtliga vägar hålls öppna och farbara

under alla delar av året (yrkande 5).

I motion 2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp)

anförs att den förda politiken på kommunikationsområdet är ett av de

viktigaste instrumenten i regionalpolitiken eftersom kommunikationernas

grundläggande funktion är att minska de geografiska hindren för samspelet

mellan människor och företag. Genom nybyggnationer och upprustningar av

järnvägslinjer för höghastighetstrafik (yrkande 21) och fler snabbtåg

(yrkande 20) kan tillgängligheten förbättras och regionernas storlek utökas,

vilket innebär att de små lokala arbetsmarknaderna kan överleva lättare.

I motion 2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) anges att intresset

för att kunna leva, bo och verka på landsbygden är stort men att det ofta

inte är så lätt att förverkliga denna dröm eftersom det finns ett antal

hinder. Ett av dessa är den eftersatta infrastrukturen som enligt

motionärerna har permanentat landsbygdens kris och fortsatta utarmning (yrkande

2).

I motion 2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd) om småföretagande heter

det att bra kommunikationer är en förutsättning för att små företag skall

kunna transportera sina produkter och för att människor skall kunna resa

effektivt oavsett var i landet företaget finns. Motionärerna anser att

regeringen sedan länge har underlåtit att satsa på infrastrukturen med

resultatet att trafikinfarkt råder i de större städerna och att många

vägar i glesbygden inte längre är farbara. Mot denna bakgrund föreslås en

utökad satsning på vägar, järnvägar och farleder (yrkande 6). Ett liknande

förslag återfinns i yrkande 7 motion 2003/04:N346 av Maria Larson

(kd).

Motion 2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s) handlar om användningen

av träbaserade byggkonstruktioner inom den svenska byggsektorn. Motionärerna

anför att Vägverkets upphandlingsnormer felaktigt gör träbroalternativens

kostnadskalkyler ofördelaktiga och föreslår därför att dessa ändras

(yrkande 6). Vidare bör berörda statliga verk introducera träbroalternativet

vid kommande större infrastruktursatsningar som t.ex. tidigareläggning av

Norrbotniabanan (yrkande 7).

I motion 2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s) föreslås att Banverket och Vägverket skall få möjlighet att

omfördela medel från administrationsanslaget till verksamhetsanslaget.

Detta hade enligt motionärerna skapat incitament att rationalisera

administrationen och skapa utökat utrymme för åtgärder i

transportinfrastrukturen.

Runar Patriksson (fp) belyser i motion 2003/04:T421 skogsindustrins

betydelse för tillväxten i landet och skogslänens överlevnad. Motionären

finner det mot denna bakgrund inte acceptabelt att denna industri varje

år i stor utsträckning drabbas av avstängda vägar och anser att ett avtal

med en garanti om ersättning för förluster i samband med avstängda vägar

eller annan icke fungerande infrastruktur borde var möjligt att upprätta

för ovan nämnda företagare inom skogsnäringen i Sverige, till dess att

infrastruktur kan garanteras året om i Sverige.

I motion 2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s)

analyseras tilldelningen av medel för bärighetssatsningar till olika län.

Motionärerna har uppmärksammat att endast 25 % av dessa medel går till

Norrbottens och Västerbottens län samtidigt som 40 % av tjälrestriktionerna

återfinns inom detta område. Motionärerna finner detta orimligt då syftet

med satsningen borde vara att förbättra bärigheten i första hand på det

glesa och lågtrafikerade vägnätet, för att på så sätt stärka förutsättningarna

för den regionala utvecklingen i hela landet.

Motion 2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) handlar om kommunikationer

i skogslänen. Motionärerna vill framhålla vägarnas strategiska roll i

skogslänens utveckling och anför att de människor och företag som verkar

i skogslänen måste ha en vägstandard som är likvärdig med övriga landet.

Ett antal åtgärder föreslås för att råda bot på dagens situation där

landets sämsta vägar återfinns i skogslänen. För att förbättra förutsättningarna

för den viktiga basindustrin i dessa regioner bör större hänsyn tas till

de tunga transporterna vid fördelning av väganslag både till drift och

investeringar (yrkande 5), samtidigt krävs utökade insatser för drift och

underhåll av vägnätet i skogslänen med målet att alla landets vägar skall

kunna hållas öppna året om (yrkande 6).

Även den växande turistnäringen är beroende av bra vägar för att kunna

fortsätta att utvecklas som en viktig basnäring främst i glesbygden, anför

motionärerna vidare. Eftersom ett bra vägnät är en grundförutsättning för

en fortsatt positiv utveckling av turismen i skogslänen bör större hänsyn

tas till denna sektors behov vid planering och byggande av

transportinfrastruktur

(yrkande 7). Slutligen uppmärksammas de Europavägar som leder genom

skogslänen. Det är enligt motionärerna nödvändigt att detta vägnät håller

en fullgod standard och att de flaskhalsar som finns på Europavägarna i

skogslänen byggs bort (yrkande 8).

Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) anger i motion 2003/04:N330 att landsbygdens

kris förstärks av uteblivna infrastruktursatsningar. Underhållet av

vägnätet, som är eftersatt i hela landet, måste därför snarast förbättras.

Utskottets ställningstagande

Övergripande bedömning

Utskottet anser att det behövs stora insatser i infrastrukturen för att

främja tillväxt, regional utveckling och omställning till ett ekologiskt

uthålligt samhälle. Insatser måste också göras för att förbättra bl.a.

trafiksäkerheten och stärka kollektivtrafikens konkurrenskraft. Utskottet

har mot bl.a. denna bakgrund hösten 2001 ställt sig bakom att den ekonomiska

planeringsramen för transportinfrastruktur för perioden 2004-2015 skall

uppgå till 364 miljarder kronor. Sett i ett historiskt perspektiv innebär

detta kraftfullt ökade resurser till trafikens infrastruktur.

Utskottet kan konstatera att sedan rikdagsbeslutet år 2001 har ett omfattande

planeringsarbete skett på lokal, regional och nationell nivå. Inom ramen

för detta omsorgsfulla beredningsarbete har viktiga insatser i trafikens

infrastruktur lyfts fram och konkreta strategier och planer lagts fast.

Genom regeringens fastställelse av långsiktsplanerna tidigare i vår har

därefter planeringsprocessen slutförts och planeringsramen tagits i anspråk

på ett sätt som enligt utskottets bedömning ligger väl i linje med såväl

riksdagens transportpolitiska mål som gällande utgångspunkter för

investeringsplaneringen. Det är därför med tillfredsställelse utskottet

konstaterar att de angelägna konkreta åtgärder som är resultatet av denna

process nu kan påbörjas. Detta gäller såväl åtgärder för att bevara och

säkerställa befintliga vägar och järnvägar som åtgärder för att utveckla

och modernisera transportsystemet.

Av regeringens förslag framgår att som ett resultat av det omfattande

planeringsarbetet finns det motiv för att den samlade ramen för väg- och

järnvägsinvesteringar bör utökas med sammanlagt 9,3 miljarder kronor. Den

totala ramen blir därmed 381,5 miljarder kronor med hänsyn till förändrad

beräkning av vissa kapitalkostnader. Utskottet ser denna ytterligare

ambitionshöjning som angelägen och behandlar i det följande närmare

regeringens redovisning och förslag samt anknytande motionsförslag.

Bevara och säkerställa befintliga vägar och järnvägar

Planeringsramarna för att bevara och säkerställa väg- och

järnvägsinfrastrukturen

uppgår enligt tidigare riksdagsbeslut till totalt 150 miljarder kronor,

fördelat på olika typer av åtgärder enligt följande tabell.

Tabell 7 Åtgärder för att bevara och säkerställa befintliga vägar och

järnvägar

Ändamål Ram, mdkr

Drift och underhåll järnvägar 38

Drift och underhåll vägar 87

Tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion 17

Sektorsuppgifter 8

Summa 150

Utskottet har tidigare understrukit vikten av att landets vägar underhålls

på ett ansvarsfullt sätt (bet. 2001/02:TU2). Utskottet ser därför med

tillfredsställelse att uppgiften att bevara och säkerställa befintliga

vägar och järnvägar prioriteras under planeringsperioden. Utskottet har

även framhållit vikten av att Vägverket och Banverket upprättar drifts-

och underhållsstrategier i samband med upprättandet av långsiktsplanerna.

Då det är centralt att dessa har sin utgångspunkt i de transportpolitiska

målen välkomnar utskottet att regeringen i sin fastställelse av

åtgärdsplaneringen utgått från dessa kriterier. Enligt utskottets bedömning

innebär därmed regeringens strategi för drift och underhåll av det statliga

vägnätet en ur transportpolitiskt perspektiv god avvägning mellan olika

typer av åtgärder. Anvisade resurser bör kunna säkerställa vägnätets

beständighet.

Utskottet konstaterar vidare att strategin för drift och underhåll av det

statliga järnvägsnätet innebär en ur transportpolitiskt perspektiv god

avvägning mellan olika typer av åtgärder. Anvisade resurser bör kunna

säkerställa järnvägsnätets beständighet. Utskottet har heller ingen erinran

mot regeringens bedömning att fördelningen av drift- och underhållsmedlen

på olika typer av banor inte bör betraktas som låst utan att Banverket

utifrån ett samhällsekonomiskt synsätt bör fördela anslagen mellan olika

banklasser.

Enligt utskottets mening kommer den särskilda satsningen på 17 miljarder

kronor för rekonstruktion av eftersatt vägnät, för tjälsäkring och för

att förbättra bärigheten att innebära stora förbättringar när det gäller

möjligheten att nå delmålet En hög transportkvalitet. Strategin för

tjälsäkring, bärighet och rekonstruktion innebär en ur transportpolitiskt

perspektiv god avvägning mellan olika typer av åtgärder och en effektiv

geografisk fördelning av medlen till Vägverkets regioner. Det innebär att

även förutsättningarna för regional utveckling i hela landet kommer att

förbättras avsevärt. När det gäller vikten av att landets vägar underhålls

på ett ansvarsfullt sätt vill utskottet vidare lyfta fram de enskilda

vägarnas betydelse. Med anledning av motionsförslag i ärendet vill utskottet

klargöra att den s.k. BREV-utredningens förslag bereds inom Regeringskansliet.

Utveckla och modernisera transportsystemet

Enligt regeringens förslag till utökade planeringsramar bör den totala

ramen för detta ändamål uppgå till 178,3 miljarder kronor, uppdelat på

olika ändamål i enlighet med nedanstående tabell.

Tabell 8 Åtgärder för att utveckla och modernisera transportsystemet

Ändamål Ram, mdkr

Investeringar järnvägar 107,7

Investeringar vägar 42,1

Regionala infrastrukturåtgärder 28,5

Summa 178,3

I propositionen anförs att en samlad bedömning av Vägverkets och Banverkets

förslag till långsiktsplaner föranlett regeringens slutsats att flera

viktiga och ur transportpolitisk utgångspunkt väl motiverade förslag till

investeringar inte kunde inrymmas i den planeringsram som riksdagen anvisat.

Mot denna bakgrund föreslås att planeringsramen för investeringar i väg-

och järnvägsinfrastruktur utökas med totalt 9,3 miljarder kronor: 3,1

miljarder till väginvesteringar och 6,2 till järnvägsinvesteringar.

Utskottet konstaterar att regeringens förslag till nya planeringsramar

innebär ett avsteg från den planeringsprocess som har sin utgångspunkt i

det transportpolitiska beslutet från 1998, där det angavs att åtgärdsplaneringen

skulle genomföras med utgångspunkt i den inriktning och de ekonomiska

ramar som beslutats inom ramen för inriktningsplaneringen. Utskottet delar

dock regeringens bedömning att en utökad planeringsram kan motiveras

utifrån en bedömning av vilka projekt som bör inrymmas under perioden

2004-2015. Enligt utskottets mening möjliggör regeringens förslag förbättrade

förutsättningar för en kraftfull modernisering och utveckling av de svenska

väg- och järnvägsnäten. Förslaget innebär därför ett viktigt steg i

omställningen mot ett långsiktigt hållbart transportsystem.

Utskottet bedömer sålunda när det gäller järnvägsinvesteringar att

regeringens beslut om den nationella banhållningsplanen innebär en kraftfull

satsning på förbättrad infrastruktur för järnvägen. Järnvägsnätet kommer

att fortsätta att anpassas för högre hastigheter. Förutsättningarna för

regional järnvägstrafik förbättras genom spårinvesteringar i befolkningstäta

områden samt statsbidrag till spårfordon. Godstrafiken kan vidare

effektiviseras genom spårinvesteringar i de stora godstransportkorridorerna,

ökad axellast och anpassad lastprofil samt förbättrade anslutningar till

kombiterminaler och industriområden.

När gäller nationella väginvesteringar konstaterar utskottet att regeringens

beslut om den nationella väghållningsplanen innebär en fortsatt utbyggnad

av vägnätet med åtgärder som visar på en god avvägning mellan det

transportpolitiska målet om samhällsekonomisk effektivitet och långsiktig

hållbarhet samt de olika delmålen i transportpolitiken. Utskottet ser bl.

a. med tillfredsställelse på att åtgärder i den nordiska triangeln har

getts särskilt hög prioritet eftersom de är angelägna för tillväxten i

landet.

Utskottet vill även i sammanhanget uppmärksamma den motionsledes aktualiserade

frågan om de byggnormer som används av Vägverket och Banverket. Utskottet

utgår ifrån att dessa kontinuerligt ses över så att de inte felaktigt

gynnar en konstruktionsemetod framför någon annan.

Regeringen har vidare beslutat om definitiva ekonomiska ramar till

länsplanerna för regional transportinfrastruktur. Utskottet har ingen erinran

mot regeringens redovisning av hur medelsramen fördelas mellan olika

regioner i landet. Det innebär förutsättningar för länen att genomföra

viktiga investeringar i statliga vägar som inte är stamvägar, statsbidrag

till vissa regionala kollektivtrafikanläggningar samt till åtgärder för

förbättrad miljö och trafiksäkerhet på kommunala vägar och gator. Utskottet

ser det också som betydelsefullt att utöver ovanstående användningsområden

är det också möjligt för länen att använda sin planeringsram för att

prioritera åtgärder på det nationella stamvägnätet och järnvägsnätet,

inklusive Inlandsbanan, liksom att prioritera åtgärder för tjälsäkring,

bärighet och rekonstruktion samt att prioritera investeringar på enskilda

vägar.

Av regeringens redovisning framgår vilka projekt som bedöms kunna inrymmas

inom den fastställda planeringsramen för investeringar i vägar och järnvägar.

Som framgår av den redovisade motionsbilden finns synpunkter på lämpligheten

av och vilken prioritetsordning som skall gälla för olika projekt. Utskottet

ser med tillfredsställelse på att ett stort antal viktiga investeringsprojekt

genom regeringens förslag till planeringsram kan genomföras. Det gäller

t.ex. åtgärder i den nordiska triangeln eftersom de är angelägna för

tillväxten i landet. Som utskottet återkommer till under avsnitt Särskilda

infrastrukturåtgärder bör det dock inte ankomma på riksdagen att behandla

enskilda väg- och järnvägsprojekt.

Vad gäller den motionsledes uppmärksammade frågan om överföringar mellan

anslaget Vägverket: Administration och anslaget Väghållning och statsbidrag

samt mellan anslaget Banverket:Administration och anslaget

Banverket:Banhållning

och sektorsuppgifter, ser utskottet det som angeläget att regeringen vidtar

sådana åtgärder att de medel som frigörs vid eventuella besparingar i

myndigheternas administration kan användas i myndigheternas övriga verksamhet.

Allt i syfte att skapa incitament att rationalisera administrationen och

skapa utökat utrymme för åtgärder i transportinfrastrukturen.

Effekterna av åtgärderna

Såvitt gäller regeringens bedömning av åtgärdernas effekter noterar

utskottet med tillfredsställelse att att de beräknas leda till såväl bättre

tillgänglighet som positiv regional utveckling genom kortade restider.

Andelen funktionshindrade som kan utnyttja transportsystemet ökar under

perioden. Även tillgängligheten till transportsystemet för barn förbättras,

främst genom åtgärder i trafikmiljön i tätorter. Åtgärderna beräknas

även leda till ett säkrare transportsystem, bl.a. som en följd av

mötesseparering. Överflyttningen av trafik från väg till järnväg leder till

minskade olyckor samtidigt som det innebär en bättre miljö. Investeringarna

i nya järnvägar, kollektivtrafik samt statsbidrag till spårfordon för

regional kollektivtrafik innebär förbättringar för kvinnors tillgänglighet

till transportsystemet och därmed bättre jämställdhet.

Utskottet vill med anledning de beräknade effekterna framhålla vikten av

att resultaten inom politikområde Transportpolitik följs upp och sätts i

relation till de mål som riksdagen beslutat om. Detta är viktigt inte

minst för de åtgärder i transportsystemet som behandlas i detta betänkande.

Utskottet förutsätter därför att regeringen kontinuerligt återkommer

till riksdagen med sin bedömning av effekterna av de planerade och genomförda

åtgärderna. Det är även viktigt att arbetet med att utveckla målen och

resultatindikatorerna fortsätter i syfte att underlätta resultatuppföljningen.

Sammanfattning av utskottets ställningstagande

Sammanfattningsvis anser utskottet att regeringens förslag till utökade

ramar för väg- och järnvägsinvesteringar, i kombination med av riksdagen

tidigare beslutade planeringsramar, möjliggör en kraftfull modernisering

och utveckling av de svenska väg- och järnvägsnäten. Utskottet vill även

framhålla att den viktiga uppgiften att bevara och underhålla befintliga

vägar och järnvägar prioriteras under perioden. Vidare anser utskottet

att de av regeringen fastställda långsiktsplanerna och strategierna utgår

från en god avvägning mellan olika typer av åtgärder, de olika

transportpolitiska

delmålen och samhällsekonomiska bedömningar.

Med hänvisning till vad som ovan anförts tillstyrks regeringens förslag

om att den ekonomiska planeringsramen för investeringar i järnvägar för

perioden 2004-2015 skall vara 107,7 miljarder kronor och för investeringar

i nationella stamvägar för perioden 2004-2015 skall vara 42,1 miljarder

kronor. Utskottet avstyrker därmed samtliga i detta avsnitt behandlade

motionsyrkanden. Syftet med ett stort antal motionsförslag blir dock helt

eller delvis tillgodosedda.

Alternativ finansiering

Utskottets förslag i korthet

Motionsförslag om alternativ finansiering avstyrks av utskottet. Utskottet

hänvisar till de möjligheter som redan i dag finns till alternativ

finansiering och att det längre fram kan finnas skäl till andra

finansieringsformer

än traditionell anslagstilldelning.

Jämför reservation 12 (m, fp, kd, c).

Avsnittets innehåll

I detta avsnitt behandlas följande motioner:

2003/04:T8 yrkande 3 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2003/04:T13 yrkande 2 av Erling Bager m.fl. (fp),

2003/04:T14 yrkande 1 av Sven Bergström m.fl. (c),

2003/04:T15 yrkande 2 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2003/04:T226 av Ulf Sjösten (m),

2003/04:T276 av Kent Olsson (m),

2003/04:T295 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T314 yrkandena 1-3 av Åsa Torstensson (c),

2003/04:T393 yrkandena 1-3 av Anders Larsson (c),

2003/04:T414 yrkande 5 av Birgitta Sellén (c),

2003/04:T461 yrkandena 6 och 7 av Stefan Attefall m.fl. (kd),

2003/04:T486 av Berndt Sköldestig m.fl. (s),

2003/04:T530 yrkande 24 av Elizabeth Nyström m.fl. (m),

2003/04:T560 yrkandena 1-3 av Johnny Gylling m.fl. (kd),

2003/04:T562 yrkandena 25-27 av Erling Bager m.fl. (fp) och

2003/04:T564 yrkandena 11 och 26 av Maud Olofsson m.fl. (c).

Bakgrund

Enligt lagen (1996:1059) om statsbudgeten skall investeringar i infrastruktur

finansieras med anslag över statsbudgeten. Det innebär att investeringarna

direktavskrivs, dvs. betalas på en gång med statens löpande inkomster.

Riksdagen har dock möjlighet att besluta att en investering, t.ex. i vägar

eller järnvägar, skall finansieras på ett annat sätt. Under senare år har

sådan alternativ finansiering varit föremål för utredningsarbete och i

betydande utsträckning också använts. Motiv som framförts är att det

möjliggör en effektivisering av infrastruktursatsningar, bl.a. genom att

genomförandet kan tidigareläggas, liksom en ökad riskspridning. De olika

formerna har också olika ekonomiska konsekvenser för staten. Det som är

gemensamt för flertalet av dem är att kostnaden för investeringen sprids

ut över en längre tid.

Exempel på alternativ finansiering är:

vägavgift eller broavgift (t.ex. Öresundsbron),

lån i Riksgäldskontoret (t.ex. Närtidssatsningen på prioriterade objekt

2002-2004),

statligt garanterade lån på marknaden (t.ex. Botniabanan t.o.m. år 2001),

lån från kommuner, s.k. förskottering (t.ex. Tranebergsbron),

samfinansiering genom olika parter (t.ex. Citytunneln) och

partnerskap mellan privata entreprenörer och staten (public-private

partnership, s.k. PPP) (t.ex. Arlandabanan).

Vissa genomförda utredningar

Frågan om alternativa former för finansiering av infrastruktur har under

senare år utretts i olika sammanhang.

Som exempel kan nämnas att i Näringsdepartementets interna utredning

Alternativ finansiering genom partnerskap - ett nytt sätt att finansiera

investeringar i vägar och järnvägar (Ds 2000:65) visades att ett samarbete

med den privata sektorn borde kunna ge lägre kostnader och därigenom en

effektiviserad anslagsanvändning. En stor del av mervärdet kunde tillskrivas

en mer effektiv fördelning och hantering av risker. Vidare konstaterades

att finansieringsformen skulle kunna möjliggöra en tidigareläggning av

prioriterade projekt. Det föreslogs att en särskild delegation borde

tillsättas med ansvar för att utveckla modellen samt för att förbereda och

samordna arbetet. Vidare borde Vägverket och Banverket få i uppdrag att

i samverkan med delegationen förbereda upphandling och genomförande av

vissa projekt. I uppdraget borde dessutom ingå att, med hjälp av delegationen,

inleda arbetet med upphandling av tre projekt, nämligen E 4 förbi Uppsala,

Norrortsleden i Stockholm och Västkustbanan. En förutsättning var dock

att regeringen godkände varje enskilt projekt och att riksdagen lämnade

erforderliga bemyndiganden.

Riksdagens revisorers förslag till riksdagen, Nya vägar till vägar och

järnvägar? (2000/01:RR11), baserades på en granskning av fyra stora

infrastrukturinvesteringar med alternativ finansiering, bl.a. PPP-projektet

Arlandabanan. Revisorerna konstaterade att lånefinansiering innebar att

framtida anslag intecknades för betalning av redan gjorda investeringar.

Detta kunde begränsa framtida riksdagars möjlighet att besluta om nya

investeringar eller om ändrad inriktning eller omfattning i

investeringsverksamheten. Vidare fann revisorerna att alternativt finansierade

projekt bereddes vid sidan om den ordinarie planeringsprocessen. Den

enskilda projektplaneringen genomfördes alltså inte utifrån någon samlad

ekonomisk ram. Detta innebar i sin tur att prioriteringsgrunderna inte

blev lika klara som för anslagsfinansierade projekt. De av revisorerna

utförda fallstudierna hade visat att det fanns betydande brister i det

samhällsekonomiska underlaget. Revisorerna fann underlaget vara så

bristfälligt att det innebar risk för samhällsekonomiskt felaktiga beslut

till en kostnad om flera miljarder kronor. Mot denna bakgrund betonade

revisorerna vikten av att de samhällsekonomiska kalkylerna höll hög

kvalitet, särskilt när det gällde alternativfinansierade projekt av den

storleksordning som granskningen hade omfattat.

Stockholmsberedningen gavs i uppgift att föreslå insatser som förbättrar

transportsystemet inom Stockholms län men också transportmöjligheterna

mellan Stockholm och övriga Mälardalen, övriga landet samt internationellt.

Den skall också undersöka och föreslå lämplig finansiering för sina

förslag. I en skrivelse till regeringen med anledning av Vägverkets,

Banverkets och berörda länsstyrelsers slutliga förslag till långsiktiga

planer för transportinfrastrukturen i Stockholm-Mälardalen för perioden

2004-2015 (25 september 2003) anges att det finns en stor samsyn i regionen

om behovet av utbyggda kommunikationer och om vilka satsningar som bör

prioriteras. Stockholmsberedningen framhåller att det är nödvändigt att

ytterligare objekt och ökad resurstilldelning för vissa objekt i

Stockholm-Mälardalsregionen inryms i planerna. Behoven av transportinvesteringar

i regionen är för närvarande så stora att olika alternativa

finansieringsalternativ

måste övervägas. Detta kan gälla lånefinansiering respektive avgiftsfinansiering

som helt eller delvis bör övervägas i vissa fall om inte anslagsmedel

finns tillgängliga. Stockholmsberedningen anger att detta gäller bl.a.

för genomförandet av en västlig, nord-sydlig vägförbindelse över

Saltsjö-Mälarsnittet i Stockholm och hänvisar till pågående arbete inom

Vägverket

om alternativ finansiering.

I Vägverkets rapport Alternativ finansiering 2003 (Publikation 2003:175)

görs en översiktlig kartläggning av olika alternativa finansieringsformer

som använts i Sverige och i andra länder, samt en redovisning av de

argument och motargument som använts i diskussionen kring olika lösningar.

Sammanfattningsvis kommenteras de fyra olika alternativ som använts i

Sverige.

Statliga lån via Riksgälden, vilket innebär tidigareläggningsmöjligheter,

att staten står risken för investeringens fördyring, att finansieringskostnaden

blir låg eftersom lånet görs hos Riksgäldskontoret, samt att det påverkar

den synliga statsskulden.

Lån via projektfinansieringsbolag, där ett projektfinansieringsbolag lånar

på kapitalmarknaden med hjälp av en riksgäldsgaranti för att sedan

vidareutlåna dessa medel till Vägverket som står som beställare, vilket

innebär att staten står risken för investeringens fördyring,

finansieringskostnaderna blir låga på grund av garantin och att den synliga

statsskulden inte påverkas.

PPP, där ett privat konsortium åtar sig att finansiera, bygga och driva

en väg under angiven period, vilket innebär tidigareläggningsmöjligheter,

enligt utländska erfarenheter effektivitetsvinster samt högre

finansieringskostnad ifall staten inte garanterar lånet. Det nämns även att

sådana

upphandlingar är komplexa och därför inte lämpar sig på små projekt.

Kommunala bidrag, där berörda kommuner är med och betalar en viss andel

av investeringen.

I 2004 års ekonomiska vårproposition föreslår regeringen att riksdagen

bemyndigar regeringen att under 2004 besluta om en låneram i Riksgäldskontoret

om högst 8 500 000 000 kr för några angivna vägprojekt samt 17 000 000

000 kr för i propositionen angivna järnvägsprojekt. Förslaget syftar till

att möjliggöra en tidigareläggning av av vissa byggstarter. Riksdagen

kommer att besluta om regeringens förslag den 17 juni 2004.

Tidigare behandling i riksdagen

Utskottet har vid ett antal tillfällen, senast våren 2003, behandlat frågan

om alternativa finansieringsformer med anledning av motioner i ämnet (bet.

2002/03:TU3). Utskottet erinrar inledningsvis om att det finns flera

exempel på viktiga infrastruktursatsningar som har genomförts med alternativ

finansiering. Bland annat har kommuner, regioner och näringsliv tillskjutit

medel i form av lån för att starten av samhällsekonomiskt viktiga vägprojekt

skall kunna tidigareläggas. Genom broavgifter har också en angelägen

utbyggnad kunnat genomföras av en fast förbindelse över Öresund, och en

bro över Svinesund kommer att kunna färdigställas genom detta slags

finansiering. När det gäller fortsatt användning av alternativ finansiering

vidhöll utskottet den uppfattning som redovisats under föregående år,

nämligen att det längre fram kan finnas skäl att pröva andra former för

finansiering av infrastrukturprojekt än traditionell anslagstilldelning

samt att det därvid är angeläget att prioriteringarna i de fastlagda

planerna följs. Utskottet hänvisade även till den bedömning och de förslag

som Stockholmsberedningen kan komma att lägga fram med avseende på formerna

för alternativ finansiering och avstyrkte därmed de då aktuella

motionsförslagen ämnet.

Motionsförslag

Parti- och kommittémotioner

Moderata samlingspartiet

Elizabeth Nyström m.fl. (m) anför i motion 2003/04:T8 att statens roll

som finansiär av väg- och järnvägsinvesteringar bör förändras och att

alternativa finansieringsformer skall tas fram i syfte att förverkliga

samhällsekonomiskt lönsamma investeringar. Motionärerna förespråkar

modellen public-private partnership (PPP) som redan provats i ett antal

länder med goda resultat. (yrkande 3). Förslag med samma innebörd framförs

i yrkande 24, motion 2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m).

Folkpartiet liberalerna

Erling Bager m.fl. (fp) menar i motion 2003/04:T13 att behovet av

infrastrukturinvesteringar i Sverige är ännu större än vad regeringen inser

och yrkar att investeringarna kunde bli större genom att nya finansieringsformer

införs. Motionärerna förordar att man borde pröva PPP-lösningar där

finansieringen kan ske genom att trafikanterna erlägger avgifter, genom att

staten "hyr" anläggningarna eller en kombination av dessa finansieringsformer

(yrkande 2). Förslag med liknande innebörd framförs i motion 2003/04:T562

av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 27.

I motion 2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) anförs att anvisade medel

inte är tillräckliga för att finansiera de av riksdagen beslutade planerna

(yrkande 25). De väldiga behov som vuxit fram som en följd också av gångna

års försummelser, gör det nödvändigt att förutsättningslöst pröva nya

finansieringsmodeller. Motionärerna kräver därför att regeringen återkommer

till riksdagen med förslag till långsiktig finansieringsform (yrkande 26).

Kristdemokraterna

Johnny Gylling m.fl. (kd) anför i motion 2003/04:T15 att

infrastrukturutbyggnaden

under det senaste decenniet präglats av fördyrade projekt och sänkta anslag

i de årliga statsbudgetarna. Statens bristande kontroll över skenande

kostnader har inte minst visat sig i det lånefinansierade Botniabaneprojektet.

I stället för ren lånefinansiering borde regeringen därför utnyttja de

stora fördelar som partnerskap med det privata näringslivet, s.k. PPP-projekt,

erbjuder för att hålla nere risker och kostnader. Betydande internationella

erfarenheter pekar på att riskerna bäst hanteras genom partnerskap mellan

det offentliga och det privata, vilket konstaterats bl.a. i en rapport

från Näringsdepartementet. Regeringen bör därför tillsätta en speciell

delegation för infrastrukturinvesteringar med alternativa finansieringsformer

(yrkande 2). Förslag med liknande innebörd framförs i motion 2003/04:T560

av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1.

I motion 2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd) efterfrågas ett omfattande

och långsiktigt program för investeringar i partnerskap med den privata

sektorn (yrkande 2).

Vad gäller lånefinansiering anser motionärerna att upplåningen för

närtidssatsningen 2002-2004 är ett uttryck för ett mycket kortsiktigt synsätt

när skuldsättning sker utan möjlighet till effektiviseringsvinster som i

ett PPP-projekt. Lånefinansiering bör därför vara reserverat för

nyinvesteringar i form av sammanhållna och tydligt avgränsade projekt, sägs

det (yrkande 3).

Centerpartiet

I motion 2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) välkomnas regeringens

satsning på transportinfrastrukturen. Motionärerna är dock inte övertygade

om att satsningarna kommer att komma till stånd eftersom det öppet i

propositionen redovisas ett kvarstående finansieringsbehov på nära 66

miljarder kronor, och de föreslår därför att alternativa finansieringslösningar,

som exempelvis en PPP-modell, prövas på några större, väl avvägda väg-

och järnvägsprojekt under de närmaste åren (yrkande 1).

I motion 2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) föreslås en ny modell

för att kunna genomföra önskvärda, samhällsekonomiskt riktiga och strategiskt

viktiga investeringar i vägar och järnvägar. Den innebär att ett särskilt

infrastrukturbolag ges till uppgift att finansiera sådana investeringar

med normala avskrivningstider och annuitetsbetalning via statsbudgeten

över en längre period. På detta sätt skulle offensiva och tillväxtfrämjande

projekt kunna sjösättas (yrkande 11). Vad gäller finansiering av

nyinvesteringar genom vägavgifter anser motionärerna att detta bör ske endast

i mindre omfattning och för större projekt (yrkande 26).

Övriga motioner

Ulf Sjösten (m) betonar i motion 2003/04:T226 infrastrukturens vikt för

näringslivets utveckling och för enskilda människors möjlighet att bo och

verka i hela landet. För att möjliggöra angelägna åtgärder föreslås att

alternativ finansiering prövas.

Kent Olsson (m) hävdar i motion 2003/04:T276 att Sverige i dag har alltför

dåliga vägar eftersom anvisade resurser till området under en längre tid

varit otillräckliga. Förutom att väganslaget bör höjas är det viktigt att

man tar till vara den typ av finansiering som PPP innebär, eftersom

samhällsekonomiskt lönsamma investeringar på detta sätt kan förverkligas

tidigare än vad som annars skulle skett och till en lägre kostnad. Motionären

hänvisar till erfarenheter från andra länder där det visat sig att denna

finansieringsmetod lett till kostnadsbesparingar på upp till 15 %.

Lennart Fremling (fp) uppmärksammar i motion 2003/04:T295 att värdet på

den omkringliggande marken ökar i samband med många större statliga

investeringar i infrastruktur. Denna värdeökning föreslås användas för att

finansiera angelägna investeringar eftersom den uppkommit som en följd av

investeringen. Detta görs förslagsvis genom att staten inför utbyggnaden

av en större väg köper ett större och bredare område kring vägen för att

därefter sälja ut färdiga tomter kring den nybyggda vägen.

Motion 2003/04:T314 av Åsa Torstensson (c) handlar om Svinesundsbron.

Motionären hänvisar till vikten av att underlätta för människor att bo

och verka i gränsregioner och att avgiftsbeläggandet av trafik över

Svinösundsbron motverkar detta syfte då det försvårar integration och

tillväxt (yrkande 1). Vidare anför motionären att överenskommelsen om att

avgiftsbelägga den bro som redan finns ytterligare försvårar integrationen

i regionen (yrkande 2) samt att statsrådet som vid beslutstillfället var

ansvarig för frågan i en interpellationsdebatt lovade att pendlartrafik

över Svinesund skall ha en betydligt lägre avgift än övrig trafik. Enligt

motionären är uppfyllandet av detta löfte viktigt i det fall regeringen

väljer att avgiftsbelägga trafiken över Svinesund (yrkande 3).

I motion 2003/04:T393 om tidigareläggning av infrastrukturinvesteringar

vänder sig Anders Larsson (c) mot dagens system av finansiering där vägar

och järnvägar finansieras med de medel som kan avvaras i statsbudgeten,

eftersom detta i praktiken innebär att samhällsekonomiskt lönsamma

investeringar skjuts på framtiden. Motionären förespråkar ett

finansieringssystem

där kostnaderna fördelas över den tid då investeringen nyttjas, exempelvis

genom PPP-lösningar (yrkande 3). Mot denna bakgrund efterfrågas en utredning

av samhällsekonomiska effekter vid tidigareläggning av

infrastrukturinvesteringar

(yrkande 1). Utredningen bör bl.a. undersöka hur kommuners och landstings

kostnader för olyckor förändrats med en tidigareläggning av infrastruktur

(yrkande 2).

I motion 2003/04:T414 om järnväg längs Norrlandskusten föreslår Birgitta

Sellén (c) en modell för alternativ finansiering. Ett särskilt

infrastrukturbolag

bör ges till uppgift att finansiera sådana investeringar med normala

avskrivningstider och annuitetsbetalning via statsbudgeten över en längre

period. På detta sätt skulle offensiva och tillväxtfrämjande projekt kunna

komma i gång (yrkande 5).

Motion 2003/04:T461 av Stefan Attefall m.fl. (kd) handlar om infrastruktur

i Stockholmsregionen. Motionärerna anför att fortsatt tillväxt i

Stockholmsregionen är en förutsättning för att hela Sverige skall leva men att

brister i regionens infrastruktur utgör ett hinder för utvecklingen. Då

angelägna projekt inte ryms inom dagens anslagsramar föreslås alternativ

finansiering av dessa. En avgiftsfinansiering enligt bestämmelserna i

väglagen bör helt eller delvis övervägas för dessa objekt. Alternativ

finansiering genom partnerskap mellan staten och privata intressenter,

och därmed även lånefinansiering, bör inte uteslutas för olika vägobjekt

om inte anslagsfinansiering medges (yrkande 6).

Trots att staten använt en snarlik modell för finansieringen av järnvägsbyggen

som Arlandabanan och Botniabanan, kommer det enligt Vägverket att krävas

en del lagjusteringar innan privatfinansiering av vägar kan tillämpas i

Sverige, anför motionärerna, som efterfrågar förslag till nödvändiga

lagjusteringar (yrkande 7).

I motion 2003/04:T486 av Berndt Sköldestig m.fl. (s) talas om Östra

Mellansverige som Sveriges utvecklingsmotor. Motionärerna menar dock att de

investeringar i infrastruktur som är nödvändiga för regionens utveckling

inte kommer till stånd och föreslår att större infrastrukturinvesteringar

lånefinansieras eftersom de med dagens finansieringssystem riskerar att

inte bli genomförda.

Utskottets ställningstagande

Utskottet vill inledningsvis, liksom vid föregående behandling av frågan

om alternativ finansiering, erinra om att det finns flera exempel på

viktiga infrastruktursatsningar som har finansierats på andra sätt än genom

traditionell anslagstilldelning. Bland annat har kommuner, regioner och

näringsliv tillskjutit medel i form av lån för att starten av samhällsekonomiskt

viktiga vägprojekt skall kunna tidigareläggas. Genom broavgifter har också

en angelägen utbyggnad kunnat genomföras av en fast förbindelse över

Öresund, och en bro över Svinesund kommer att kunna färdigställas genom

detta slags finansiering. I sammanhanget bör även uppmärksammas att

regeringen i den ekonomiska vårpropositionen för 2004 föreslagit att ett

antal väg- och järnvägsinvesteringar finansieras med lån i Riksgäldskontoret

i syfte att möjliggöra en tidigareläggning av dessa satsningar. Utskottet

noterar samtidigt att regeringen i samarbete med Vänsterpartiet och

Miljöpartiet de gröna gjort bedömningen att finansieringen av de

infrastrukturåtgärder som avses i propositionen 2003/04:95 Utökade

planeringsramar

för väg- och järnvägsinvesteringar 2004-2015 skall ske genom anslag och

lån.

När det gäller fortsatt användning av alternativ finansiering vidhåller

utskottet sin uppfattning från förra året, nämligen att det längre fram

kan finnas skäl att pröva andra former för finansiering av infrastrukturprojekt

än traditionell anslagstilldelning. Enligt utskottets mening är det därvid

angeläget att prioriteringarna i de fastlagda planerna följs.

Med vad utskottet nu anfört avstyrks här berörda motionsförslag.

Särskilda infrastrukturåtgärder m.m.

Utskottets förslag i korthet

Ett stort antal motionsyrkanden berör särskilda utpekade infrastrukturprojekt.

Med hänvisning till rollfördelningen inom transportpolitiken avstyrks

motionsförslagen. Enligt utskottets mening kommer dock syftet med många

av dessa motionsförslag att bli helt eller delvis tillgodosett under

planeringsperioden. Även motionsförslag om Europavägsklassning av riksväg

45 avstyrks med hänvisning till att regeringen förutsätts att noga överväga

frågan och - om det visar sig möjligt - arbetar för att riksväg 45

omklassificeras till Europaväg

Jämför reservation 13 (m, fp, kd, c).

Utskottets ställningstagande

Särskilda infrastrukturåtgärder

I detta avsnitt behandlar utskottet ett stort antal motionsyrkanden som

berör främst upprustnings- och utbyggnadsinsatser antingen i form av

särskilda utpekade infrastrukturprojekt eller i form av satsningar i

utpekade regioner. En sammanställning av behandlade motionsförslag återfinns

nedan. Förslagen har sorterats under huvudrubrikerna Vägar, Järnvägar

och Vissa projekt och infrastrukturfrågor som berör flera trafikslag. En

geografisk uppdelning av förslagen har vidare gjorts i huvudsak efter

olika landsdelar och regioner. För några projekt, som behandlas av ett

stort antal yrkanden, sker redovisningen på objektsnivå.

Utskottet har valt att behandla dessa motionsyrkanden i ett sammanhållet

avsnitt mot bakgrund av den rollfördelning inom planeringsprocessen som

riksdagen fastställt genom det transportpolitiska beslutet år 1998

(1997/98:TU10). Denna innebär att riksdagens roll i första hand bör vara att

ange övergripande mål och riktlinjer för planeringen, fastställa finansiella

ramar, säkerställa en god kontroll av statens finanser och skapa

förutsättningar för en effektiv organisation för att förvalta avsatta resurser.

Enligt utskottet betyder det att vilka åtgärder som skall genomföras och

när de skall ske främst bör bestämmas inom ramen för trafikverkens och

länens långsiktiga planering med utgångspunkt från riksdagens beslut med

anledning av infrastrukturpropositionen. Riksdagen skall också se till

att regeringen återrapporterar i vilken grad insatta resurser har bidragit

till uppfyllelsen av fastlagda mål. Principen är alltså att beslut i

transportfrågor bör vara så decentraliserade som möjligt med en tydlig

rollfördelning mellan planeringsnivåer och aktörer.

Staten och kommunerna har ett ansvar för att sådana trafikanläggningar

som behövs för allmänna transportbehov kommer till utförande. Statens

ansvar omfattar sådana anläggningar som svarar mot nationella och

internationella trafikbehov liksom den interregionala

persontransportförsörjningen.

Det är också statens ansvar att ombesörja en ändamålsenlig uppföljning

av transportpolitiken i stort och av hur de transportpolitiska målen har

uppnåtts. Denna grundläggande rollfördelning hindrar inte att det kan

finnas skäl för riksdagen att göra mer preciserade ställningstaganden i

vissa fall, t.ex. när det gäller särskilda projekt som är av väsentlig

betydelse för trafiksystemets effektivitet eller som kräver särskilda

finansieringslösningar eller som av andra skäl har en särskild dignitet.

Utskottet har av denna anledning tidigare behandlat tunneln genom Hallandsås,

Botniabanan, Citytunneln i Malmö och spårkapaciteten i centrala Stockholm.

Utskottet konstaterar att flera av motionsyrkandena berör projekt som har

internationell anknytning. Enligt utskottet ställer förändringar i vår

omvärld, inte minst genom EU:s utvidgning i vårt närområde, krav på

infrastrukturen för att möta nya resmönster och nya transportvägar. Utskottet

delar därmed den grundläggnade syn som kommer till uttryck i flera motioner

om vikten av att ett europeiskt perspektiv anläggs i samband med planering

av vägar och järnvägar. Det är därför med tillfredsställelse utskottet

konstaterar att det i trafikverkens planeringsdirektiv föreskrivs att ett

europeiskt synsätt skall utgöra en utgångspunkt i planeringsarbetet.

I de nu aktuella motionerna lämnas i flertalet fall förslag som rör

nationella infrastrukturprojekt som kommer att omfattas av de nationella

planer som fastställs på grundval av de övergripande beslut och med de

medel som riksdagen nu fattar beslut om. Enligt utskottets mening torde

syftet med många av dessa förslag komma att tillgodoses, även om de i

vissa fall inte alltid kommer till utförande så tidigt i planeringsperioden

som motionärerna hade önskat. Andra motionsförslag avser nationella

infrastrukturprojekt, som i och för sig måste anses angelägna, men som vid

avvägningen mot andra angelägna behov får skjutas på framtiden. Andra

motionsförslag åter rör främst lokala och regionala trafikfrågor som enligt

den nyss refererade rollfördelningen avgörs på regional nivå.

Utskottet vill understryka att motionsförslagen visar på ett starkt

engagemang för en angelägen upprustning och utbyggnad av infrastrukturen i

landets olika delar och i vissa regioner. Utskottet delar den uppfattning

som kommer till uttryck i flera motioner om att en fortsatt utveckling av

infrastrukturen är nödvändig för att trygga välfärden och näringslivets

konkurrenskraft men också för att åstadkomma en regional balans och en

bättre miljö.

Som tidigare har nämnts är det också utskottets bedömning att många av

motionsförslagen kommer att kunna tillgodoses. Givetvis måste behovet av

insatser på kommunikationsområdet vägas mot andra samhällsbehov. Det är

därför oundvikligt att vissa - i och för sig angelägna - infrastrukturåtgärder

får skjutas på framtiden. Med hänvisning härtill och till vad som ovan

uttalats om rollfördelningen i planeringssystemet anser utskottet att

något särskilt initiativ i ärendet inte är erforderligt. Utskottet avstyrker

därmed samtliga motionsyrkanden som redovisas i nedanstående sammanfattning.

Europavägsklassning

Utskottet vill också uppmärksamma frågan om en utvidgad Europavägsklassning

av olika vägsträckningar inom landet. Det gäller i första hand riksväg 45

där ett antal motionsförslag väckts om att vägsträckan bör omklassificeras

till Europaväg. Utskottet vill här klargöra att medlemsstaterna inom

FN-organet ECE har kommit överens om att Europavägsnätet företrädelsevis

skall bestå av motorvägar och andra vägar som har en mycket hög teknisk

och trafiksäkerhetsmässig standard. Även andra vägar kan bli Europavägar

men det måste då finnas en avsikt i det berörda medlemslandet att höja

standarden. Därför är det enligt utskottets uppfattning tveksamt om det

är möjligt att få riksväg 45 klassificerad som Europaväg. Utskottet

förutsätter att regeringen noga överväger frågan och om det visar sig möjligt

enligt det internationella regelverket arbetar för att riksväg 45

omklassificeras till Europaväg. Utskottet är därmed inte berett att förorda

att riksdagen tar något initiativ med anledning av de aktuella motionsförslagen.

Följaktligen avstyrks motionerna.

Sammanfattning av motioner om särskilda infrastrukturåtgärder

Region Norr (Norrbotten och Västerbotten)

2002/03: T225 (kd) Regeringen måste särskilt beakta situationen för

vägnätet i Västerbotten när medel fördelas till vägunderhåll.

2002/03:T255 (fp) E 12 bör klassas som TEN-väg.

2002/03:T329 (kd) Det behövs omedelbara åtgärder för att åtgärda det

eftersatta vägunderhållet i Norrbotten.

2003/04:T254 (kd) Det behövs omedelbara åtgärder för att åtgärda det

eftersatta vägunderhållet i Norrbotten.

2003/04:T371 (kd) Regeringen måste särskilt beakta situationen för

vägnätet

i Västerbotten när medel fördelas till vägunderhåll.

Region Mitt (Västernorrland, Jämtland, Gävleborg och Dalarna)

2002/03:T223 (m)- yrkande 1 E 4 söder om Sundsvall behöver byggas om då

den södra infarten till Sundsvall samt sträckan genom centrala Sundsvall

går genom tätbebyggt område med en stor mängd utfarter och med en mycket

hög trafikbelastning.

2002/03:T223 (m)- yrkande 2 Då det är nödvändigt att projektet kommer

till stånd så snart som möjligt måste alternativa finansieringsmöjligheter

undersökas. Det är därför lämpligt att projektet finansieras genom

public-private-partnership (PPP).

2002/03:T236 (m)- yrkande 1 Vägsträckan Enånger-Hudiksvall bör byggas ut

som tidigare planerats.

2002/03:T236 (m)- yrkande 2 Regeringen bör fastställa att väg 67 från

Valbo, i Gävle kommun, och söderut skall finnas med i den preliminära

listan på nyinvesteringar i det nationella vägnätet 2004-07.

2002/03:T346 (c)- yrkande 1 Förutsättningarna för ny dragning av E 4 söder

om Sundsvall bör ses över.

2002/03:T346 (c)- yrkande 2 Vägverkets prioriteringar för bygget av E 4

söder om Sundsvall bör följas.

2002/03:T414 (s) Riksväg 71 genom Sälenfjällen kräver upprustning för att

klara trafikflödet under vintern.

2002/03:T457 (s) Vägsträckan Enånger-Hudiksvall bör byggas ut som

tidigare

planerats.

2002/03:T495 (s) E 4 genom Sundsvall behöver byggas om snarast som

tidigare

planerats.

2003/04:T202 (m) Dalarna måste tilldelas ett högre väganslag.

2003/04:T205 (m) Riksväg 70 genom Sala bör upprustas som tidigare

planerats.

2003/04:T262 (kd) Utbyggnaden av fyrfältsväg Enånger-Hudiksvall bör föras

in i den nationella vägplanen med byggstart år 2005 enligt tidigare

utfästelser.

2003/04:T296 (fp) Utbyggnaden av E 4 Enånger-Hudiksvall bör påbörjas redan

år 2006.

2003/04:T305 (c)- yrkande 1 Ökade medel bör riktas till Västernorrlands

vägar för förbättrad bärighet.

2003/04:T305 (c)- yrkande 2 E 4 Syd Sundsvall måste tidigareläggas under

planperioden för infrastrukturen.

2003/04:T348 (m)- yrkande 5 Utbyggnaden av E 4 Enånger-Hudiksvall bör

påbörjas redan år 2006.

2003/04:T348 (m)- yrkande 6 Regeringen bör fastställa att väg 67 från

Valbo, i Gävle kommun, och söderut skall finnas med i den preliminära

listan på nyinvesteringar i det nationella vägnätet 2004-07.

2003/04:T525 (s) E 4 genom Sundsvall behöver byggas om snarast som

tidigare

planerats.

2003/04:T546 (s) E 4 mellan Hudiksvall och Enånger måste påbörjas inom

ramen för den nya planperioden. Alltså före år 2008. Helst långt

tidigare!

Region Mälardalen (Uppsala, Västmanland, Örebro och Södermanland)

2002/03:T325 (kd) En del av väg 858 (sträckan Siggberg i Nora

socken-Östervåla)

i Heby kommun bör snarast förbättras.

2002/03:T334 (c) Väg 67, Heby-Tärnsjö, måste prioriteras i den nationella

väghållningsplanen, och projektet bör ges mycket hög prioritet.

2002/03:T362 (kd)- yrkande 1 Väg 288 är i stort behov av ombyggnad och

förbättringar.

2002/03:T362 (kd)- yrkande 2 Riksväg 55 mellan Enköping och Hjulsta är i

stort behov av ombyggnad då standarden är bristfällig.

2002/03:T362 (kd)- yrkande 3 Behovet av medel för drift och underhåll,

bärighetsåtgärder, tjälsäkring och rekonstruktion på över 40 mil väg med

dålig bärighet i Uppsala län är stort.

2002/03:T393 (s) Utbyggnaden av väg 51 är mycket angelägen.

2002/03:T415 (s) Ombyggnaden av riksväg 50 mellan Fornaboda och

Guldsmedshyttan

måste ges högsta prioritet samtidigt som resurser säkras för att redan

under 2003 möjliggöra normal hastighet - 90 kilometer per timme - på

Bergslagsdiagonalen norr om Askersund.

2002/03:T435 (kd) Ombyggnaden av riksväg 50 mellan Fornaboda och

Guldsmedshyttan måste ges högsta prioritet samtidigt som resurser säkras för

att redan under 2003 möjliggöra normal hastighet, dvs. 90 kilometer per

timme, på Bergslagsdiagonalen norr om Askersund.

2002/03:T474 (s) En satsning på riksväg 55 skulle medföra en väsentlig

förbättring för västra Sörmland att via E 20 och E 18 nå Storstockholm,

Arlanda och Uppsala vilket därmed ökar regionens möjligheter till en

positiv utveckling med ökad tillväxt och fler arbetstillfällen.

2002/03:T475 (s) Riksväg 55 är en viktig diagonalförbindelse mellan

Norrköping och Uppsala. Vissa delar av sträckan har emellertid låg standard,

exempelvis sträckan mellan Flen och Strängnäs. Genom sträckningen rakt

igenom Katrineholms centrum försämras vägen som en effektiv förbindelse

mellan Norrköping och Uppsala - något som radikalt skulle förbättras av

en förbifartsled.

2003/04:T234 (kd)- yrkande 1 Behovet av ökade resurser till vägar i

Västmanlands län, som är en stor del av Mälarregionen, är betydande.

2003/04:T234 (kd)- yrkande 3 En angelägen investering som måste prioriteras

är förbifarten vid Sala riksväg 70 och 67. Så länge denna förbifart inte

löses passerar stora mängder trafik mellan Stockholm och Dalarna så att

trafiksäkerheten i Sala tätort hotas, boende störs av buller långt över

angivna gränsvärden och miljön smutsas ned med avgaser.

2003/04:T234 (kd)- yrkande 4 Riksväg 67 Heby (Stingstorpet)-Tärnsjö måste

rustas upp eftersom vägen är smal och säkerhetszoner saknas. Vägen

rekommenderas som primärväg för tunga transporter med farligt gods, vilket

gör den hårt belastad. Vid en olycka med farliga ämnen riskeras oöverskådliga

skador på Enköpingsåsen som utgör en av Mellansveriges största

grundvattentäkter.

2003/04:T244 (kd) Väg 858 (sträckan Siggberg i Nora socken-Östervåla) i

Heby kommun bör snarast rustas upp.

2003/04:T258 (m)- yrkande 1 Nödvändiga åtgärder för att förbättra pendel-

och regionaltågstrafiken till och från Arlanda flygplats behövs. Detta är

nödvändigt för att öka tillgängligheten till Arlandaområdet från hela

Mälardalen för resenärer och arbetsresande samt av miljöskäl bl.a. enligt

kraven för Arlandas utsläppstak.

2003/04:T349 (s) Lånefinansiera utbyggnaden av riksväg 55 mellan

Katrineholm

och Enköping.

2003/04:T419 (kd) Ombyggnaden av riksväg 50 mellan Fornaboda och

Guldsmedshyttan måste ges högsta prioritet samtidigt som resurser säkras för

att redan under 2003 möjliggöra normal hastighet - 90 kilometer per timme

på Bergslagsdiagonalen norr om Askersund.

2003/04:T542 (s) Bygg ut länsväg 288 mellan Uppsala och Östhammar.

Region Stockholm (Stockholm och Gotland)

2002/03:T304 (fp)- yrkande 1 Det är angeläget att byggandet av Förbifart

Stockholm påbörjas snarast.

2002/03:T321 (m)- yrkande 5 Väginfrastrukturen i Stockholmsområdet behöver

prioriteras. Stockholm lider akut brist på kringfartsleder och spårkapacitet

som kan leda trafikflödet förbi eller igenom innerstadssnittet. Stockholm

måste få en fullt utbyggd ringled. Dessutom behövs en förbifart för E

4:an väster om Stockholm. En östlig förbifart behöver byggas för att

färdigställa Ringen. Staten bör ta finansieringsansvaret för färdigställandet

av Södertörnsleden och Norrortsleden.

2002/03:T488 (fp) Utbyggnadsplanerna av väg 73 (sträckan Fors-Älgviken)

bör förverkligas snarast möjligt genom att vägen ges högre prioritering.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 11.1 Att öka kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet

för både bil- och tågtrafiken är angeläget.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 12 Det behövs en komplett ringled runt Stockholms

innerstad.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 13 Det är angeläget att snabbt rusta upp väg

73 mellan Fors och Älgviken.

2003/04:T257 (m)- yrkande 1 Det behövs ökade satsningar på infrastruktur

i Stockholm-Mälardalen för bättre tillväxt.

2003/04:T257 (m)- yrkande 2 Länsväg 265 Norrortsleden som är igångsatt år

2002 får inte fördröjas. Den är mycket viktig för de öst-västliga

förbindelserna i regionen.

2003/04:T257 (m)- yrkande 3 Det är mycket angeläget att snarast genomföra

projektet riksväg 73 Älgviken-Fors för att öka trafiksäkerheten, förbättra

miljön samt för att öka framkomligheten och kapaciteten.

2003/04:T257 (m)- yrkande 4 Länsväg 259 Södertörnsleden, som i planen

föreslås påbörjas år 2012, måste påbörjas tidigare med tanke på behoven

av tvärförbindelser för Södertörns utveckling, ökad framkomlighet och för

trafiksäkerheten.

2003/04:T258 (m)- yrkande 4 Som ett led i utbyggnaden av infrastrukturen

kring Arlanda flygplats bör även vägsystemet förbättras, inte minst för

kollektivtrafiken.

2003/04:T263 (m) Det behövs medel för utbyggnad av väg 73, Nynäsvägen,

sträckan Älgviken-Fors.

2003/04:T392 (fp)- yrkande 2 Behovet av att snabbt rusta upp väg 73 mellan

Fors och Älgviken är mycket stort.

2003/04:T445 (fp) Den framtida Huvudstaleden bör ingå i det statliga

vägnätet och de statliga vägplanerna och inte ses som en fråga där de

berörda kommunerna får lösa finansieringen själva.

2003/04:T461 (kd)- yrkande 3 Behovet av investeringar i vägkapacitet på

Saltsjö-Mälarsnittet är stort.

2003/04:T470 (fp)- yrkande 1 Utbyggnadsplanerna av väg 73 (Fors-Älgviken)

måste förverkligas snarast.

2003/04:T491 (fp) Kommunikationerna till Hallstavik och Norrtälje behöver

förbättras, särskilt vägavsnitten E 18 Norrtälje och Kapellskär-Stockholm,

riksväg 77 Knivsta-Norrtälje, väg 280 Rimbo-Hallstavik, riksväg 76

Norrtälje-Gävle samt väg 276 från E 18 till Norrtälje.

2003/04:T530 (m)- yrkande 5 Väginfrastrukturen i Stockholmsområdet behöver

prioriteras. Stockholm lider akut brist på kringfartsleder och spårkapacitet

som kan leda trafikflödet förbi eller igenom innerstadssnittet. Stockholm

måste få en fullt utbyggd ringled. Dessutom behövs en förbifart för E

4:an väster om Stockholm. En östlig förbifart behöver byggas för att

färdigställa Ringen.

Region Väst (Värmland, Västra Götaland och Halland)

2002/03:T210 (m) Utbyggnaden av riksväg 40 bör påbörjas denna

planeringsperiod

genom en PPP-finansiering.

2002/03:T243 (kd) Koncession bör ges för en PPP-finansiering för utbyggnad

av riksväg 40 mellan Jönköping och Borås.

2002/03:T260 (kd) Det behövs ökade resurser till vägnätet i Halland.

2002/03:T306 (m) Det behövs ökande investeringar i vägnätet i Bohuslän,

framför allt i E 6:an.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 1 E 6 bör byggas ut till fyrfältsväg genom

hela Bohuslän.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 4 Förbättring av riksväg 44 mellan Trollhättan

och Uddevalla är nödvändig.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 6 En förbättrad vägsträckning in mot Göteborgs

hamn behövs. Hamnen är ett nav för Göteborg och västra Sverige för

sjötransporter.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 7 Det behövs en ny förbindelse över/under Göta

älv.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 8 Vägsträckorna Borås-Trollhättan (väg 180),

Borås-Alingsås samt sträckan Vårgårda-Herrljunga är i stort behov av

breddning och sträckning.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 10 Ombyggandet av Västlänken bör genomföras

snarast.

2002/03:T354 (kd) Det är nödvändigt att rusta upp Dalslands dåliga vägnät

om näringslivet ska kunna utvecklas och avfolkningen stoppas.

2002/03:T358 (kd) Det behövs en ny förbindelse över/under Göta älv vid

Göteborg.

2002/03:T367 (c) E 6 bör vara färdigutbyggd till norska gränsen inom

nuvarande planperiod eller senast år 2007.

2002/03:T397 (c)- yrkande 1 En utbyggnad av riksväg 41 på sträckan

Berghem-Varberg bör prioriteras.

2002/03:T481 (s)- yrkande 2 Det är nödvändigt att öka den nuvarande

investeringstakten för standardhöjningen av E 6. Ett krav är att E 6 står

färdig år 2007 såsom utlovats.

2002/03:T481 (s)- yrkande 4 För att människorna på landsbygden ska kunna

ges möjlighet att bo kvar och skogsindustrin ska ges rimliga förutsättningar

är det viktigt att bärigheten på, och tjälsäkringen av, de västsvenska

grusvägarna förbättras.

2002/03:T481 (s)- yrkande 5 I Göteborg behövs det en ny förbindelse mellan

E 20 och riksväg 45, en ny förbindelse över Göta älv för att avlasta

Tingstadstunneln. Riksväg 48 och riksväg 64 behöver förbättras med en ny

tillfart mellan Borgunda och Skövde, och vägen mellan N Sjötorp och Spåsjön

behöver rustas upp. Ombyggnaden av riksväg 44 mellan Råsseröd och Båberg

som påbörjats måste få en slutgiltig finansiering.

2002/03:T519 (s) Det behövs bättre kapacitet och en högre trafiksäkerhet

för Infrastrukturen i Dalsland och Göta älvs dalgång.

2003/04:T229 (m) Riksväg 27 måste byggas ut till trettonmetersväg och

dimensioneras för 110 kilometer per timme på sträckan Borås-Karlskrona.

2003/04:T255

(fp) Riksväg 40, mellan Borås och Jönköping, bör byggas om till motorväg

för att förhindra fler olyckor på denna "dödens väg".

2003/04:T272 (kd) E 6 genom Bohuslän bör byggas klart till år 2007.

2003/04:T330 (kd) Det behövs en ny förbindelse över/under Göta älv vid

Göteborg.

2003/04:T335 (c)- yrkande 1 En utbyggnad av riksväg 41 på sträckan

Berghem-Varberg bör prioriteras.

2003/04:T350 (kd) Det är nödvändigt att rusta upp Dalslands dåliga vägnät

om näringslivet ska kunna utvecklas och avfolkningen stoppas.

2003/04:T363 (c) Anslagen till drift och underhåll av vägnätet behöver

höjas så att Dalslands vägnät äntligen tjälsäkras. Under många år har

drifts- och underhållsåtgärder varit eftersatta med påföljd att vägnätets

standard successivt försämrats.

2003/04:T367 (kd) Det är viktigt att se över möjligheten till

samfinansiering

av infrastrukturen i Bohuslän.

2003/04:T396 (s) För att människorna på landsbygden ska kunna ges

möjlighet

att bo kvar och skogsindustrin ska ges rimliga förutsättningar är det

viktigt att bärigheten på, och tjälsäkringen av, de dalsländska grusvägarna

förbättras.

2003/04:T420 (fp, c)- yrkande 1 E 6 bör byggas ut till fyrfältsväg i norra

Bohuslän.

2003/04:T420 (fp, c)- yrkande 2 För att klara en snabb utbyggnad av E 6

i norra Bohuslän bör alternativ finansiering prövas som t.ex. någon form

av lånefinansiering, antingen lån via Riksgälden eller s.k. PPP.

2003/04:T420 (fp, c)- yrkande 3 Avgiftsfinansiering är ingen acceptabel

lösning med tanke på att avgift redan planeras på den nya bron över

Svinesund. En avgiftsfinansiering som enbart skulle gälla den nordligaste

delen av E 6:an, ca 20 km, är ett ingrepp som slår negativt mot den

regionala utvecklingen.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 1 Motorvägsstandard bör gälla hela vägen mellan

Göteborg och Stockholm. Detta uppnås genom en upprustning av E 20 genom

Västergötland samt en upprustning av riksväg 40 från Göteborg mot Borås

och till Jönköping

2003/04:T477 (fp)- yrkande 3 E 6 bör byggas ut till fyrfältsväg i norra

Bohuslän.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 5 Riksväg 44 mellan Trollhättan och Uddevalla

bör förbättras.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 7 En förbättrad vägsträckning in mot Göteborgs

hamn behövs. Hamnen är ett nav för Göteborg och västra Sverige för

sjötransporter.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 8 Det behövs en ny förbindelse över/under Göta

älv vid Göteborg.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 9 Vägsträckorna Borås-Trollhättan (väg 180),

Borås-Alingsås samt sträckan Vårgårda-Herrljunga är i stort behov av

breddning och sträckning.

2003/04:T502 (m) Det behövs investeringar i vägnätet i Bohuslän, särskilt

E 6.

2003/04:T518 (c)- yrkande 1 Det är angeläget med ökade väganslag till

Värmlandsregionen, E 18 har stora investeringsbehov, t.ex. strax öster om

Karlstad och längst i väster, sträckan Hån-Töcksfors, porten mot väst som

även är av internationell betydelse.

2003/04:T518 (c)- yrkande 2 Det behövs en ökad koppling mellan de framtagna

tillväxtprogrammen och infrastrukturplaneringen i vårt land, dels för att

minska de regionala klyftorna, dels för att lyfta delar av landet som är

starkt beroende av bättre vägar för att få en positiv utveckling. Det

finns flera projekt som är av mycket stor betydelse för Värmlandsregionen

men som även har stor betydelse nationellt och inte kan vänta.

2003/04:T519 (c)- yrkande 2 Utbyggnaden av såväl väg- som järnvägsnät i

Västra Götaland har av olika skäl blivit eftersatt. Bristerna på E 6,

riksväg 45, E 20 och riksväg 40 är redan i dagsläget stora samtidigt som

trafiken, inte minst godstransporterna, växer kraftigt. Flera vägar i

Västra Götaland tillhör landets mest olycksdrabbade.

2003/04:T519 (c)- yrkande 3 Det behövs satsningar på bärighet, tjälsäkerhet

och rekonstruktion i Dalsland och Sjuhärad. Fördelningen av medel för att

förbättra bärigheten i allmänhet efter var vägarna befinner sig rent

geografiskt i stället för att utgå från vägens kvalitet. Eftersom Dalsland

och Sjuhärad inte är klassificerade som "skogslän" blir därför dessa två

områden förfördelade vid fördelningen av pengar.

2003/04:N288 (fp)- yrkande 4 För att Dalsland skall få del av de extrapengar

som beviljas för upprustning av tjälskadade vägar krävs att Dalsland

klassas som skogslän.

Region Sydöst (Östergötland, Jönköping, Kalmar, Kronoberg och

Blekinge)

2002/03:T206 (m)- yrkande 1 Behovet av nyinvesteringar i E 22 genom Kalmar

län är mycket angeläget.

2002/03:T206 (m)- yrkande 2 Det finns ett stort behov av ökade drifts-

och underhållsinsatser för vägarna i Kalmar län.

2002/03:T253 (m) Riksväg 26 bör flyttas ut från tätorterna Smålandsstenar

och Skeppshult.

2002/03:T268 (s) Den planerade omläggningen av riksväg 50 genom Motala

behöver genomföras snarast möjligt.

2002/03:T279 (c)- yrkande 1 Det behövs ökade anslag om 6 miljarder kronor

av de totala investeringsmedlen till samlade väginvesteringar i Kalmar

län för den närmaste tolvårsperioden.

2002/03:T279 (c)- yrkande 3 Det behövs höjda väganslag för

underhållsåtgärder

i närtid för Kalmar län.

2002/03:T279 (c)- yrkande 4 Det eftersläpande vägunderhållet i Kalmar län

bör tas igen under en tioårsperiod.

2002/03:T279 (c)- yrkande 5 Det finns en rad vägprojekt som är angelägna

att genomföra i Kalmar län med målet att nå en vägstandard om minst 7

meters vägbredd.- Bygg ut E 22 - länets pulsåder - till motorvägsstandard

och 110-väg genom hela Kalmar län. Det ska finansieras utanför regional

ram med statliga stomvägspengar.- Skapa en Europaväg mellan London,

Göteborg,Västervik och Moskva, upprusta väg 31 och 33.- Genomför en gemensam

numrering och bygg färdigt återstående delar av Dackeleden:

Linköping-Vimmerby-Hultsfred-Målilla-Virserum-Växjö-Hässleholm-Malmö.- Samordna

Vägverkets och Boverkets insatser för ett Dackestopp i Virserum.- Upprusta

och bygg färdigt återstående delen av väg 35 Överum vid länsgränsen.-

Upprusta och bygg ut väg 25 Kalmar-Halmstad.- Upprusta och bygg ut väg 34

Ålem-Vimmerby.- Upprusta och bygg ut väg 127

Oskarshamn-Målilla-Vetlanda-Värnamo.

- Upprusta och bygg ut väg 129 Hultsfred-Mariannelund via Lönneberga.

2002/03:T509 (s) Riksväg 50 förbifart Motala bör kvarstå i den nationella

vägplanen med start 2004 samt utredningen om utfart och anknytningspunkt

till E 4:an påskyndas och byggas i anslutning till att förbifart Motala

är färdigställd. E 22 med förbifarterna Söderköping och Norrköping bör

genomföras under planperioden med Söderköping som startpunkt.

2002/03:T510 (c) Väg 127 behöver rustas upp.

2003/04:T225 (m)- yrkande 1 Behovet av nyinvesteringar i E 22 genom Kalmar

län är mycket angeläget.

2003/04:T225 (m)- yrkande 2 Det finns ett stort behov av ökade drifts-

och underhållsinsatser för vägarna i Kalmar län.

2003/04:T265 (m) Nässjö kommuns infrastruktur måste kompletteras.

2003/04:T282 (m) Riksväg 47/48 bör uppgraderas.

2003/04:T292 (m) Det behövs ytterligare resurser till vägnätet i

Östergötland.

Särskilt E 22:an måste få en bra förbindelse med E 4:an i Norrköping,

Österleden, en väg som förbinder E 22:an med E 4:an med dragning över

Händelö, en ny förbifart Motala. Väg 51 mellan Norrköping och Finspång

måste snarast byggas om och rustas upp. Mest angeläget är förmodligen

ändå en ny förbifart Söderköping för E 22:an.

2003/04:T311 (kd) Resurserna för bärighetsåtgärder behöver anpassas till

den faktiska relativa nyttan, genom att större andel destineras till de

småländska vägarna.

2003/04:T466 (s) Det är angeläget att det sker en omläggning av riksväg

50 genom Motala.

Region Skåne (Skåne)

2002/03:N340 (c)- yrkande 11 Hela E 22:an genom Skåne måste snarast byggas

ut till motorvägsstandard och det befintliga vägnätet i östra Skåne behöver

förbättras för att stärka näringslivet och skapa förutsättningar för ett

ökat antal småföretag framför allt i de nord- och sydöstra delarna av

Skåne.

2003/04:T4 (m) Den vägbundna trafiken norrut från Ystad förväntas öka

väsentligt i och med EU:s utvidgning varför väg 13 och 19 från Ystad till

Hässleholm respektive Kristianstad bör överföras till det nationella

vägnätet.

2003/04:T209 (m) Det är mycket angeläget att E 6 byggs ut till

motorvägsstandard

i sin resterande del mellan Vellinge och Trelleborg enligt den plan som

är fastlagd.

2003/04:T241 (m) Vägverket måste tillföras resurser så att det i

samarbete

med region Skåne kan börja planera en förstärkning av vägnätet norrut

från Ystad i den kommande infrastrukturplanen som sträcker sig fram till

år 2015.

2003/04:T310 (c)- yrkande 6 På det mindre vägnätet och de större vägarna

i Skåne bör en upprustning av det befintliga vägnätet prioriteras. En

satsning på de vägar som går till och från våra grannlän i nordöstra Skåne

är angeläget. En alternativ finansieringslösning för en snabbare upprustning

av E 22:an bör övervägas. Upprustningen av diagonalen mellan sydvästra

och nordöstra Skåne bör prioriteras för att skapa regional balans.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 6 Skåne behöver en säkrare trafikmiljö. En av

de farligare vägarna i regionen är E 6 som fortfarande inte har

motorvägsstandard fram till Trelleborg. Detta finns nu med i Vägverkets planer

men har flyttats fram i tiden. Det är absolut inte acceptabelt. Om

nollvisionen inom trafiksektorn skall tas på allvar måste utbyggnaden av E

6 ha högsta prioritet.

2003/04:T487 (s) E 6:an mellan Trelleborg och Vellinge bör byggas ut till

en fyrfältsväg med hög korsningsstandard och riktningsskiljande mitträcke.

Utbyggnaden skulle få flera av problemen med bristande säkerhet och

transportflöden att minska eller upphöra helt.

Riksväg 45

2002/03:T258 (m) Riksväg 45 bör byggas ut snarast.

2002/03:T312 (kd) Riksväg 45 bör byggas ut till motorvägsstandard mellan

Göteborg och Vänersborg med finansiering enligt ny modell.

2002/03:T315 (kd)- yrkande 1 Den dåliga tekniska kvaliteten på riksväg 45

får konsekvenser för näringsliv och turism längs vägen; detta måste

åtgärdas.

2002/03:T315 (kd)- yrkande 2 En upprustning av riksväg 45 bör ges extra

hög prioritet och snarast genomföras.

2002/03:T481 (s)- yrkande 3 Riksvägarna 40 och 45 är av mycket stor

betydelse för Västsverige. Kapaciteten, kvaliteten och trafiksäkerheten på

dessa vägar är undermålig och kräver omedelbara åtgärder.

2002/03:T500 (s) Det är angeläget att riksdagen uttalar vikten av att

hela riksväg 45 snarast upprustas till en enhetlig standard och på sikt

blir en Europaväg.

2003/04:T325 (m) Riksväg 45 mellan Göteborg och Trollhättan bör ges

högsta

prioritet.

2003/04:T342 (kd)- yrkande 1 i denna del Nuvarande investeringstakt för

nödvändig standardhöjning av vägnätet i regionen, bl.a. riksväg 45, är

klart otillräcklig. Detta innebär att vägkapitalet bryts ned i allt

snabbare takt, vilket i sin tur leder till ett allt större rekonstruktionsbehov

på vägarna framöver.

2003/04:T342 (kd)- yrkande 2 Den dåliga tekniska kvaliteten på riksväg 45

får konsekvenser för näringsliv och turism längs vägen; detta måste

åtgärdas.

2003/04:T353 (kd) Riksväg 45 bör byggas ut till motorvägsstandard mellan

Göteborg och Vänersborg med finansiering enligt ny modell.

2003/04:T380 (m)- yrkande 2 Den dåliga kvaliteten på riksväg 45 får

konsekvenser för näringsliv och turism längs vägen; detta måste

åtgärdas.

Region Väst och Region Sydöst

2002/03:T207 (m) Riksväg 27 måste byggas ut till trettonmetersväg och

dimensioneras för 110 kilometer per timme på sträckan Borås-Karlskrona.

2002/03:T313

(fp) Det är av väsentlig vikt både av trafiksäkerhetsskäl och för att

inte hämma tillväxten i området att riksväg 40 sträckan Borås-Jönköping

byggs om till motorväg utan fördröjning. Alternativ finansieringslösning

som t.ex. s.k. PPP, kan övervägas.

2002/03:T318 (kd) För att göra det möjligt att bygga ut riksväg 40 mellan

Borås och Jönköping till motorvägsstandard är det angeläget att det

övervägs att vid behov använda nya finansieringsmodeller, t.ex. PPP (public

and private partnership). Motorvägsstandard skulle göra den aktuella

sträckan betydligt trafiksäkrare och samhällsekonomiskt mer bärkraftig.

2003/04:T230

(m)- yrkande 1 Det är av väsentlig vikt både av trafiksäkerhetsskäl och

för att inte hämma tillväxten i området att riksväg 40 sträckan Borås-Jönköping

byggs om till motorväg utan fördröjning.

2003/04:T230 (m)- yrkande 2 För att göra det möjligt att bygga ut riksväg

40 mellan Borås och Jönköping till motorvägsstandard är det angeläget att

det övervägs att använda PPP-finansiering (public and private partnership).

2003/04:T323 (m) Vägverket bör få i uppdrag att inleda förhandlingar för

att färdigställa återstående sträcka Borås-Jönköping på riksväg 40 till

motorväg, enligt PPP-modellen.

2003/04:T334 (c)- yrkande 1 Riksväg 40 är ett tvärgående stråk av stor

betydelse för näringslivet inte bara i Västra Götaland och Jönköpings län

utan även för hela Sveriges näringsliv som behöver byggas ut till fyrfältsväg

på sträckan Borås-Jönköping.

2003/04:T334 (c)- yrkande 2 För en snabb utbyggnad av riksväg 40 bör

alternativa finansieringar, s.k. PPP-lösningar utredas.

2003/04:T352 (kd) En utbyggnad av riksväg 40 mellan Borås och Jönköping

till motorvägsstandard med finansiering enligt ny modell bör

övervägas.

2003/04:T375 (m) Tillämpningen av Vägverkets fördelning av väganslagen

utmed en och samma riksväg (riksväg 26 genom Hallands och Jönköpings län)

bör undersökas. Vägen passerar genom två vägregioner, och standarden

skiljer sig märkbart.

2003/04:T395 (s) Riksväg 40 måste få en högre prioritet bland de

vägobjekt

som avses kunna inrymmas under planperioden, så att om möjligt den nu

påbörjade ombyggnaden kan fortsätta utan att avbrytas. Alternativt bör

annan finansiering prövas och även privatfinansiering genom s.k. PPP-lösning

övervägas. Riksväg 40 skulle här kunna vara ett referensobjekt.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 4 En upprustning av riksväg 40 till

motorvägsstandard

från Göteborg mot Borås och till Jönköping bör genomföras.

Europaväg 22

2002/03:T266 (m)- yrkande 1 Sydöstra Sverige och E 22 kan få en nyckelroll

i den framtida utvecklingen i Öresundsregionen. För att ta vara på

möjligheterna behövs en prioriterad satsning på infrastrukturen och E 22:an.

2002/03:T266 (m)- yrkande 3 Alternativ finansiering i form av PPP-projekt

framstår som ett bra alternativ för utbyggnaden av Europaväg 22 inte minst

ur samhällsekonomiskt perspektiv.

2002/03:T335 (s) E 22 är en strategisk livsnerv genom Skåne och för

ostkusten. Det är av stor vikt att en utbyggnad av E 22 prioriteras.

2002/03:T353 (c) Risk finns att de gynnsamma förutsättningar som finns i

sydöstra Sverige och södra Östersjöområdet försvagas om inte E 22 byggs

ut. Åtgärder behövs för att säkerställa hela E 22:ans standard. Sverige

har inte råd att avstå från att satsa på E 22.

2002/03:N340 (c)- yrkande 2 Hela E 22 måste snarast byggas ut till

motorvägsstandard.

2003/04:T270 (m) Risk finns att de gynnsamma förutsättningar som finns i

sydöstra Sverige och södra Östersjöområdet försvagas om inte E 22 byggs

ut. Åtgärder behövs för att säkerställa hela E 22:ans standard. Alternativ

finansiering i form av PPP-projekt framstår som ett bra alternativ för

utbyggnaden av Europaväg 22.

2003/04:T310 (c)- yrkande 7 Hela E 22 måste snarast byggas ut till

motorvägsstandard.

2003/04:T328 (m)- yrkande 1 Sydöstra Sverige och E 22 kan få en nyckelroll

i den framtida utvecklingen i Öresundsregionen. För att ta vara på

möjligheterna behövs en prioriterad satsning på infrastrukturen och E 22:an.

2003/04:T328 (m)- yrkande 2 Alternativ finansiering i form av PPP-projekt

framstår som ett bra alternativ för utbyggnaden av Europaväg 22 inte minst

ur samhällsekonomiskt perspektiv.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 5 Fler delar av E 22 borde vara dubbelfiliga

och framkomligheten bör förbättras. Om Vägverket inte har resurser

tillgängliga för att göra satsningarna på E 22 bör det övervägas att antingen

låna pengar till denna satsning eller överväga någon form av PPP-lösning.

2003/04:T500 (s) För att stimulera tillväxten är det viktigt att en

utbyggnad av E 22:an prioriteras.

2003/04:T534 (fp, c, m, kd) Det övergripande målet att säkerställa

samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar transportförsörjning för

medborgare och näringsliv i hela landet uppfylls effektivt genom en

prioriterad satsning på E 22.

Europaväg 18

2002/03:T441 (c, fp) - yrkande 1 Utbyggnaden och upprustningen av E 18

bör tidigareläggas.

2002/03:T441 (c, fp) - yrkande 2 En tydlig plan över vägförbättrande

åtgärder för E 18 behöver utarbetas.

2003/04:T222 (m) Ombyggnationen av berörda sträckningar av E 18 mellan

Örebro och Karlskoga bör inledas snarast.

2003/04:T234 (kd) - yrkande 2 En för regionen och landet strategisk

satsning är den utbyggnad till motorvägsstandard av E 18 som Vägverket de

facto föreslagit mellan Sagån och Enköping samt Västjädra och

Västerås.

2003/04:T257 (m)- yrkande 5 E 18 Lekhyttan-Adolfsberg, och E 18

Sagån-Enköpingoch E 18 Västjädra-Västeråssom har planerats in väldigt sent i

perioden. Detta måste påskyndas i processen.

2003/04:T277 (fp)- yrkande 2 En utbyggnad av E 18 till motorväg på

delsträckorna Västjädra-Västerås och Sagån-Enköping bör göras tidigt under

planperioden och vara klar senast år 2007.

2003/04:T341 (kd) Om standarden längs E 18 höjs mellan gränsen till Norge

och Örebro kommer regionen att utvecklas och framkomligheten och

trafiksäkerheten förbättras. En upprustning av E 18 skall ges extra hög

prioritet

och snarast genomföras.

2003/04:T418 (kd) Det är angeläget att starta byggandet av E 18 sträckan

Lekhyttan-Adolfsberg under år 2004.

2003/04:T485 (s) Lånefinansiera utbyggnaden av motorvägen mellan Enköping

och Sagån.

2003/04:T506 (m) E 18 bör i större utsträckning uppgraderas till

motorväg.

Åtminstone sträckorna Västjädra-Västerås och Sagån-Enköping.

Europaväg 20

2002/03:T276 (m) E 20 bör byggas ut till motorvägsstandard.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 2 Ut- och ombyggnaden av E 20 bör ges en hög

prioritering och därmed tidigareläggas för start år 2003.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 3 En utbyggnad till motorvägsstandard hela

vägen mellan Göteborg och Stockholm bör prioriteras.

2002/03:T327 (kd, c)- yrkande 2 Ut- och ombyggnaden av E 20 bör ges en

hög prioritet och tidigareläggas för start år 2003.

2002/03:T481 (s)- yrkande 1 E 20 mellan Stockholm och Göteborg måste ges

status som stamväg och byggas ut till fyrfältsväg.

2002/03:T482 (s) E 20 mellan Stockholm och Göteborg måste ges status som

stamväg och byggas ut till fyrfältsväg.

T370 (kd, c)- yrkande 1 Ekonomisk tillväxt, trafiksäkerhet, miljö och

hållbar arbetsmarknad är de viktigaste prioriteringsgrunderna vid beslut

om tidsplanen för ut- och ombyggnaden av E 20.

T370 (kd, c)- yrkande 2 Ut- och ombyggnaden av E 20 bör ges högsta prioritet

och tidigareläggas med start år 2004.

T370 (kd, c)- yrkande 3 Ett delprivat finansieringsalternativ (PPP), som

årets regeringsdeklaration gav klartecken för, bör övervägas för utbyggnaden

av E 20.

T384 (m)- yrkande 1 E 20, huvudvägen mellan Sveriges första och andra

stad bör lyftas upp från vägplanen.

T384 (m)- yrkande 2 E 20 bör bli en nationell prioriterad väg för omedelbar

utbyggnad med separat finansiering prioriterat utanför dagens budgetramar.

T476 (fp) E 20 bör prioriteras och en utbyggnad till 4-fältsväg bör

genomföras på vissa delar av E 20 under planperioden.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 2 Ut- och ombyggnaden av E 20 bör ges en hög

prioritering och därmed tidigareläggas för start år 2003.

Övrigt

2002/03:T321 (m)- yrkande 4 Ett fullföljande av de svenska åtagandena i

den nordiska triangeln samt ett antal andra angelägna förbättringar är

under alla omständigheter nödvändiga:- Återstående delar av E 6 från

Trelleborg via Göteborg till Oslo måste färdigställas.- E 4 mellan Helsingborg

och Stockholm, samt upp till Sundsvall, måste på resterande vägsträckor

byggas ut med ny, säker motorväg.- E 18 mellan Oslo och Stockholm måste

på resterande vägsträckor också byggas ut med ny, säker motorväg.- För

att närmare knyta samman Stockholm och Göteborg måste återstående delen

av den redan projekterade riksväg 40 mellan Borås och Jönköping färdigställas

till motorväg.- Riksväg 45 kräver en kraftig upprustning och måste delvis

mellan Göteborg och E 18 även byggas ut till fullvärdig motorvägsstandard.

- E 22 bör byggas ut till en högre standard för att de förutsättningar

som Öresundsbron och EU:s utvidgning skapar för expansion i sydöstra

Sverige skall kunna tas till vara.- Standarden på E 20 bör successivt

förbättras.

2002/03:T350 (m) En dragning av E 22 från Tyskland genom Sverige via

Trelleborg-Oskarshamn-Visby-Slite-Ventspils till Moskva kan åstadkomma en

sammanknytning av tidigare Västeuropa med de nya EU-länderna i Baltikum.

Genom att låta E 20 utsträckas från Stockholm till

Nynäshamn-Visby-Slite-Ventspils

knyts de brittiska öarna samman med länderna öster om Östersjön. Dessutom

innebär en sådan förändring att den hårt kritiserade väg 73 förändras

till Europaväg och att det därmed blir naturligt att tidigarelägga nödvändig

upprustning av denna vägsträcka.

2002/03:T462 (kd)- yrkande 10.1 Den svenska triangeln innebär motorvägs-

och snabbtågsstandard mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Slutförandet

av den svenska triangeln bör ges hög prioritet och placeras tidigt under

den kommande planperioden.

2002/03:MJ429 (m)- yrkande 10 Vägar av god kvalitet är många gånger

avgörande för om det skall vara möjligt och ekonomiskt försvarbart att

bosätta sig långt från tätorten. I Skåne är vägnätet på sina håll eftersatt

både vad gäller underhåll och nysatsningar. I stora delar av Skånes inland

finns stora behov att satsa på vägnätet.

T328 (m)- yrkande 3 Det behövs omprioriteringar i infrastruktursatsningarna

från järnvägar till vägar, detta då vägprojekt blir lidande.

T560 (kd)- yrkande 7.2 Utbyggnaden av den svenska transporttriangeln bör

fullföljas.

T562 (fp)- yrkande 10 Den s.k. skandinaviska motorvägstriangeln mellan

Köpenhamn, Oslo och Stockholm bör färdigställas.

Järnvägar

Norra banregionen

2002/03:T257 (fp) Möjligheten att åter bedriva persontrafik på tvärbanan

Storuman-Hällnäs bör utredas.

2002/03:T284 (v)- yrkande 3 Relaterat till företag i sydligare regioner

har företagen i norra Sveriges inland överlag sämre utgångsläge. Därför

bör det beaktas att ett sammanhållande järnvägsstråk genom inlandet är av

största betydelse för att skapa förutsättningar för tillväxt.

2002/03:T284 (v)- yrkande 4 För att öka kapaciteten i järnvägsnätet i

norra Sverige bör tvärbanan Arvidsjaur-Jörn, som är en mycket viktig länk

för omledningstrafiken för bl.a. norra Sveriges tyngsta industrier, åter

tas i trafik.

2002/03:T345 (c)- yrkande 4 Utbyggnaden av järnvägssträckan Umeå-Sundsvall

bör i större utsträckning präglas av en helhetssyn.

2002/03:T347 (m) En framtida järnväg mellan Mo i Rana och Umeå för att nå

en Atlanthamn bör byggas om det är samhällsekonomiskt lönsamt.

2002/03:T361 (kd)- yrkande 2 För att öka kapaciteten i järnvägsnätet i

norra Sverige bör tvärbanan Arvidsjaur-Jörn, som är en mycket viktig länk

för omledningstrafiken för bl.a. norra Sveriges tyngsta industrier, åter

tas i trafik.

2002/03:T361 (kd)- yrkande 3 Relaterat till företag i sydligare regioner

har företagen i norra Sveriges inland överlag sämre utgångsläge. Därför

bör det beaktas att ett sammanhållande järnvägsstråk genom inlandet är av

största betydelse för att skapa förutsättningar för tillväxt.

2002/03:T399 (fp) Behovet av en järnvägsförbindelse

Svappavaara-Vittangi-Kolari

i Finland bör utredas.

2002/03:T431 (s) Byggandet av Haparandabanan bör vara en första del i

Norrbotniabanan.

2002/03:T456 (s)- yrkande 1 För att öka kapaciteten i järnvägsnätet i

norra Sverige bör tvärbanan Arvidsjaur-Jörn, som är en mycket viktig länk

för omledningstrafiken för bl.a. norra Sveriges tyngsta industrier, åter

tas i trafik.

2003/04:T8 (m)- yrkande 9 Norrbotniabanan bör inte ingå i planen då såväl

Banverket som de allra flesta remissinstanser som yttrat sig över Banverkets

underlag avråder från att inrymma Norrbotniabanan i planen. Som skäl för

avrådandet anges att den skulle tränga bort andra angelägna järnvägsutbyggnader

samt att utbyggnaden inte skulle vara samhällsekonomiskt lönsam.

2003/04:T359 (s) Den svenska ekonomin är beroende av en stark och

konkurrenskraftig norrländsk basindustri. Därför bör det investeras i järnvägar

längs Norrlandskusten.

2003/04:T362 (fp) Möjligheten att åter bedriva persontrafik på tvärbanan

Storuman-Hällnäs bör utredas.

2003/04:T378 (kd) Banverket bör ges i uppdrag att utreda, projektera,

kostnadsberäkna och presentera en finansiering för upprustning av

Haparandabanan.

2003/04:T437 (kd)- yrkande 2 För att öka kapaciteten i järnvägsnätet i

norra Sverige bör tvärbanan Arvidsjaur-Jörn, som är en mycket viktig länk

för omledningstrafiken för bl.a. norra Sveriges tyngsta industrier, åter

tas i trafik.

2003/04:T437 (kd)- yrkande 3 Relaterat till företag i sydligare regioner

har företagen i norra Sveriges inland överlag sämre utgångsläge. Därför

bör det beaktas att ett sammanhållande järnvägsstråk genom inlandet är av

största betydelse för att skapa förutsättningar för tillväxt.

2003/04:T548 (s) För att få full effekt av investeringarna i norra

Sverige

måste en ny sträckning byggas mellan Kalix och Haparanda.

2003/04:T562 (fp)- yrkande 14 Det finns inga samhällsekonomiska skäl att

söka inrymma den s.k. Norrbotniabanan i en redan alldeles för ansträngd

planeringsram för järnvägsinvesteringar fram till år 2015.

Mellersta banregionen

2002/03:T241 (m) Utbyggnaden av järnvägen mot norra Sverige bör påbörjas

med Ådalsbanan och Ostkustbanan så att inte dessa bandelar kommer att

vara ett allvarligt hinder för en välfungerande järnvägstrafik i Norrland.

2002/03:T331 (v) Banverket bör genomföra en förstudie av alternativ

sträckning av Ådalsbanan genom Timrå kommun.

2002/03:T333 (c)- yrkande 1 Dalabanan bör färdigställas och kvarvarande

del av etapp 1 samt etapperna 2 och 3 byggas.

2002/03:T333 (c)- yrkande 2 Före år 2010 bör Dalabanans etapper 2 och 3

byggas.

2002/03:T345 (c)- yrkande 1 Mer resurser bör tillföras Ådalsbanan.

2002/03:T345 (c)- yrkande 2 Standarden på Ådalsbanan bör höjas för att

klara ökad belastning och förväntad hastighet.

2002/03:T345 (c)- yrkande 3 Triangelspår bör byggas i Prästmon och i

Bergsåker.

2002/03:T420 (s) Bansträckningen Sundsvall-Ånge bör rustas upp, eftersom

nuvarande standard orsakar problem för såväl person- som godstrafiken.

2002/03:T421

(s) Järnvägen genom Sundsvalls centrum måste åtgärdas för att reducera

dagens trafikstörningar och trafikstockningar.

2002/03:T492 (s) Ådalsbanan måste rustas upp till en standard som medger

rationell och snabb järnvägstrafik så att vi kan få ut den fulla nyttan

av investeringen i Botniabanan.

2002/03:T514 (s) Ostkustbanan måste rustas upp om den skall klara

framtidens

ökade trafikering.

2003/04:T236 (kd) Investeringar bör göras i Bergslagspendeln.

2003/04:T246 (kd)- yrkande 1 Dubbelspår mellan Uppsala och Gävle bör byggas

för att tillfredsställa behovet av en väl fungerande infrastruktur.

2003/04:T246 (kd)- yrkande 2 Järnvägen på sträckan Uppsala-Gävle bör

förbättras så att den regionala trafiken i norra Uppland utvecklas snabbare

mot Gävle och att järnvägstransporterna mellan Mellansverige och norra

Sverige underlättas.

2003/04:T246 (kd)- yrkande 3 Dubbelspåret mellan Skutskär och Furuvik bör

färdigställas 2006.

T246 (kd)- yrkande 4 Dubbelspåret på sträckan Svartbäcken-Samnan bör

färdigställas under 2008.

2003/04:T329 (s) Upprustning av järnvägssträckan Nyland-Långsele samt

införandet av ett triangelspår i Nyland i Västernorrlands län bör ske

snarast.

2003/04:T347 (m) Staten bör omgående göra ytterligare studier och starta

projekteringen av Ostlänken liksom utreda finansieringsfrågan där olika

alternativ utöver statlig direktinvestering kan övervägas.

2003/04:T348 (m)- yrkande 1 Dubbelspår mellan Samnan och Uppsala bör byggas.

2003/04:T348 (m)- yrkande 2 Dubbelspår mellan Skutskär och Furuvik bör

byggas.

2003/04:T348 (m)- yrkande 4 Banverket bör ges i uppdrag att snarast bygga

ut industrispåret från Tjärnviks industriområde.

2003/04:T361 (fp) Ett fullt utbyggt dubbelspår behövs mellan Gävle och

Uppsala.

2003/04:T414 (c)- yrkande 1 Dubbelspår bör byggas längs hela sträckan

Gävle-Sundsvall.

2003/04:T414 (c)- yrkande 2 Järnvägen genom Sundsvalls centrum bör läggas

om.

2003/04:T414 (c)- yrkande 3 En förstudie bör göras över vilka effekter

den ökade tågtrafiken får genom Timrå centrum.

2003/04:T414 (c)- yrkande 4 Ådalsbanan bör rustas till de krav som ställs

på en järnväg som skall ingå som en länk i ett nationellt och internationellt

transportnät.

2003/04:T443 (v)- yrkande 1 Järnvägssträckorna Skutskär-Furuvik och

Svartbäcken-Samnan bör byggas ut med dubbelspår.

2003/04:T443 (v)- yrkande 2 Mötesstationer på Ostkustbanan norr om Gävle

som enligt planen skall byggas i slutet av planeringsperioden måste

tidigareläggas med anledning av kapacitetsbrist när Botniabanan färdigställts.

2003/04:T504 (s) Byggstarten för resecentrum i Karlstad bör

tidigareläggas.

2003/04:T513 (s) I dagens läge samt inför färdigställandet av Botniabanan

är det absolut nödvändigt att järnvägen genom Sundsvalls centrum läggs i

en tunnel så att trafikstockningarna kan undvikas.

2003/04:T522 (s) För att få full effekt av gjorda investeringar i norra

Sverige och ge hela den svenska ekonomin goda förutsättningar att växa

bör denna satsning fullföljas genom att de stora kvarstående flaskhalsarna

på Ådalsbanan och Ostkustbanan åtgärdas.

Inlandsbanan

2002/03:T284 (v)- yrkande 1 Inlandsbanan AB bör få överta ansvaret för

resterande del av den ursprungliga Inlandsbanan, från Mora till Kristinehamn.

2002/03:T284 (v)- yrkande 5 För att åtgärda de problem som fortfarande

kvarstår för att lyfta hela Inlandsbanan, 130 mil från Kristinehamn till

Gällivare, till samma standard som övriga bannätet, bör det investeras

ytterligare 1,8 miljarder kronor.

2002/03:T310 (kd)- yrkande 1 Inlandsbanan bör betraktas som nationellt

stråk med särskild betydelse för Sveriges inland.

2002/03:T310 (kd)- yrkande 2 Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn och

Mora bör upprustas.

2002/03:T359 (c)- yrkande 1 Inlandsbanan bör utvecklas till ett viktigt

stråk för godstrafik som en kompletterande del av järnvägsnätet.

2002/03:T359 (c)- yrkande 3 Inlandsbanan AB:s banhållningsplan vilken

understryker vikten av att sträckorna Sveg-Brunflo och Arvidsjaur-Gällivare

snarast rustas upp, bör i huvudsak följas.

2002/03:T359 (c)- yrkande 4 Tvärbanan Arvidsjaur-Jörn samt bandelarna

Mora-Kristinehamn bör överföras till Inlandsbanan AB (IBAB) för förvaltning.

2002/03:T359 (c)- yrkande 5 Tillväxt i inlandet kräver att Inlandsbanan

byggs ut.

2002/03:T361 (kd)- yrkande 1 Inlandsbanan AB bör överta ansvaret för

resterande del av den ursprungliga Inlandsbanan, från Mora till Kristinehamn.

2002/03:T361 (kd)- yrkande 4 För att åtgärda de problem som fortfarande

kvarstår för att lyfta hela Inlandsbanan, 130 mil från Kristinehamn till

Gällivare, till samma standard som övriga bannätet, bör det investeras

ytterligare 1,8 miljarder kronor.

2002/03:T417 (s) Tvärbanan Arvidsjaur-Jörn samt bandelarna

Mora-Kristinehamn

bör överföras till Inlandsbanan AB (IBAB) för förvaltning.

2002/03:T456 (s)- yrkande 2 Inlandsbanan AB bör överta ansvaret för

resterande del av den ursprungliga Inlandsbanan, från Mora till Kristinehamn.

På det viset kommer Inlandsbanan åter att utgöra ett sammanhållet stråk

genom hela inlandet, 130 mil.

2002/03:T456 (s)- yrkande 4 Relaterat till företag i sydligare regioner

har företagen i norra Sveriges inland överlag sämre utgångsläge. Därför

bör det beaktas att ett sammanhållande järnvägsstråk genom inlandet är av

största betydelse för att skapa förutsättningar för tillväxt.

2002/03:T456 (s)- yrkande 5 För att åtgärda de problem som fortfarande

kvarstår för att lyfta hela Inlandsbanan, 130 mil från Kristinehamn till

Gällivare, till samma standard som övriga bannätet, bör det investeras

ytterligare 1,8 miljarder kronor.

2002/03:T466 (c)- yrkande 11 För att öka konkurrenskraften för svenskt

näringsliv, framför allt vad gäller småföretagen, krävs bra infrastruktur,

däribland järnvägar. Inlandsbanan är ett bra komplement till kustbanorna

som ger möjlighet till en positiv utveckling av inlandet; den bör därför

inbegripas i den statliga infrastrukturen.

2002/03:T518 (mp) Inlandsbanan bör byggas ut med de medel som redan

anslagits till järnvägar.

2003/04:T346 (kd)- yrkande 1 Inlandsbanan bör betraktas som nationellt

stråk med särskild betydelse för Sveriges inland.

2003/04:T346 (kd)- yrkande 2 Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn och

Mora bör upprustas.

2003/04:T348 (m)- yrkande 3 Förvaltningsansvaret för bandelen

Furudal-Bollnäs

bör överföras till Inlandsbanan AB.

2003/04:T437 (kd)- yrkande 1 Inlandsbanan AB bör få få överta ansvaret

för resterande del av den ursprungliga Inlandsbanan, från Mora till

Kristinehamn.

2003/04:T437 (kd)- yrkande 4 För att åtgärda de problem som fortfarande

kvarstår för att lyfta hela Inlandsbanan, 130 mil från Kristinehamn till

Gällivare, till samma standard som övriga bannätet, bör det investeras

ytterligare 1,8 miljarder kronor.

Östra banregionen

2002/03:T208 (c) En översyn av och åtgärder för att förbättra tågtrafiken

på sträckan Uppsala-Stockholm bör genomföras.

2002/03:T238 (fp) Åtgärder för att förbättra möjligheterna att tågpendla

mellan Uppsala och Stockholm bör genomföras.

2002/03:T242 (kd) Insatser för en förhöjd kapacitet på Södra stambanan

bör prioriteras i kommande infrastruktursatsningar.

2002/03:T246 (c) Järnvägstrafiken på Stångådalsbanan med Tjustbanan bör

byggas ut för höghastighetstrafik.

2002/03:T321 (m)- yrkande 10 Spårkapaciteten i Stockholm måste förbättras.

2002/03:T374 (s) För att kunna frakta mer gods på järnvägen är

utbyggnaden

till dubbelspår mellan Mjölby och Hallsberg nödvändig.

2002/03:T408 (s)- yrkande 3 En reguljär tågförbindelse mellan Nora och

Örebro bör inrättas.

2002/03:T433 (c) Staten bör omgående göra ytterligare studier och starta

projekteringen av Ostlänken liksom utreda finansieringsfrågan där olika

alternativ utöver statlig direktinvestering kan övervägas.

2002/03:T437 (s) Staten bör omgående göra ytterligare studier och starta

projekteringen av Ostlänken liksom utreda finansieringsfrågan där olika

alternativ utöver statlig direktinvestering kan övervägas.

2002/03:T439 (fp, c) En förnyad prövning av järnvägsbygge mellan Örebro

och Kristinehamn över Karlskoga bör genomföras.

2002/03:T446 (c) Banverket bör ges i uppdrag att prioritera byggnation av

dubbelspår på Svealandsbanan.

2002/03:T451 (m) Staten bör omgående göra ytterligare studier och starta

projekteringen av Ostlänken.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 11.2 Kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet för

både bil- och tågtrafiken måste ökas.

2003/04:T9 (m, fp, c) Det är allvarligt att regeringen i sina ramar

nedprioriterat Resecentrum i Uppsala i förhållande till Banverkets förslag.

Uppsala C är landets, näst Stockholms C, mest frekventerade station och

i behov av omedelbar upprustning.

2003/04:T219 (c) Spårkapaciteten bör förbättras i Stockholm genom

byggandet

av Citybanan/Mälartunneln.

2003/04:T237 (kd) Nya järnvägssatsningar i Mälardalen är nödvändiga för

regionens fortsatta tillväxt.

2003/04:T258 (m)- yrkande 2 Citybanan bör snarast färdigställas.

2003/04:T258 (m)- yrkande 3 Tågstationen under Sky City vid Arlanda

flygplats bör anpassas för pendeltågstrafik.

2003/04:T277 (fp)- yrkande 1 Banverket bör omgående påbörja en

järnvägsutredning

för att finna en lösning på trängselproblemen mellan Kallhäll och Karlberg.

2003/04:T461 (kd)- yrkande 2 En snabb utbyggnad av järnvägskapaciteten

förbi Riddarholmen är nödvändig.

2003/04:T461 (kd)- yrkande 4 En rad investeringar i spårburen kollektivtrafik

i Stockholmsregionen krävs för att säkra kapaciteten.

2003/04:T530 (m)- yrkande 9 För att öka genomströmningen av trafiken genom

och förbi Stockholm måste den s.k. Citybanan påbörjas omgående. Denna

frågas lösning har stor betydelse för trafikflödet i hela landet. Regeringen

bör därför med större kraft än den hittills redovisat tillse att frågan

i samverkan med regionen drivs till en snar lösning.

2003/04:T562 (fp)- yrkande 13 Citybanan och Mälartunneln i Stockholm bör

i investeringsplaneringen ha högsta prioritet.

2003/04:N325 (kd)- yrkande 3 Byggandet av Citybanan/Mälartunneln måste

prioriteras.

Västra banregionen

2002/03:T252 (kd) Västlänken bör ingå i den nationella

infrastrukturplanen.

2002/03:T296 (m) Utbyggnad av dubbelspår för tågtrafiken bör ske genom

Halland.

2002/03:T314 (kd)- yrkande 2 Järnvägstrafikens konkurrenskraft måste

stärkas i det allmänna kommunikationssystemet.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 9 Tunneln genom Hallands ås bör färdigställas,

på ett säkert och riskfritt sätt.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 12 Bohusbanan bör byggas ut.

2002/03:T397 (c)- yrkande 2 Viskadalsbanan bör rustas upp.

2002/03:T403 (s) Kinnekullebanan bör rustas upp.

2002/03:T408 (s)- yrkande 2 Upprustning av järnvägen Örebro-Nora-Karlskoga

för att sedan fortsätta till Kristinehamn och Inlandsbanan skulle innebära

en möjlighet som turist, men naturligtvis också för andra resenärer, att

kunna ta sig från Örebro via Sveriges första normalspåriga järnväg och

Alfred Nobels Karlskoga och vidare med Inlandsbanan upp genom Sveriges

inland.

2002/03:T481 (s)- yrkande 6 Göteborgstunneln och hamnbanan i Göteborg bör

byggas ut.

2002/03:T481 (s)- yrkande 7 En ny järnväg mellan Göteborg-Landvetter-Borås

och Jönköping bör byggas.

2002/03:T481 (s)- yrkande 8 Bygg ut Västkustbanan och färdigställ tunneln

genom Hallandsåsen.

2002/03:T481 (s)- yrkande 9 Satsa på Västra stambanan och Älvsborgsbanan.

2002/03:T481 (s)- yrkande 10 Förverkliga nordlänken, järnvägsförbindelsen

mellan storstäderna Oslo-Göteborg-Malmö-Köpenhamn.

2002/03:T481 (s)- yrkande 11 Snabbtågsförbindelse mellan Halland-Sjuhärad

och Stockholm bör uppföras.

2003/04:T10 (c)- yrkande 1 Banverkets prioritering av åtgärder verkar

vara baserad på en strävan att minska antalet funktionsstörningar och

mängden förseningar i de delar av järnvägsnätet som har stora trafikmängder

på bekostnad av dem som har små som i Bohuslän. Detta är oacceptabelt om

trafikpolitikens mål om god miljö skall kunna uppnås och om moderna och

miljövänliga transportmedel skall finnas att tillgå i alla delar av landet.

2003/04:T10 (c)- yrkande 2 Bohusbanan och bansträckan från Munkedal till

Strömstad är en bana som i dag har eftersatt underhåll och låg hastighet

och därmed har svårt att konkurrera med bilen. Då det inte finns några

ambitioner att höja standarden från Banverkets sida innebär detta en

medveten nedmontering av Bohusbanan - så får inte ske!

2003/04:T320 (kd) Västlänken bör ingå i den nationella

infrastrukturplanen.

2003/04:T335 (c)- yrkande 2 Viskadalsbanan behöver rustas upp.

2003/04:T339 (s)- yrkande 1 Snabbtågsförbindelse krävs på hela sträckan

mellan Halmstad och Stockholm via Varberg och Borås.

2003/04:T339 (s)- yrkande 2 Upprustning av bandelen mellan Varberg och

Herrljunga är nödvändig.

2003/04:T394 (c) En utredning av samhällsekonomiska och miljömässiga

konsekvenser av att slutföra byggnationen av järnvägstunneln genom Hallands

ås behöver genomföras.

2003/04:T428 (fp) Färdigställandet av Västkustbanan genom Halland bör få

högsta prioritet bland järnvägsinvesteringarna.

2003/04:T434 (kd) Utbyggnaden av Västkustbanan bör säkerställas enligt

tidigare tidsramar.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 10 Tunneln genom Hallands ås behöver färdigställas.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 11 Västlänken behöver byggas ut.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 13 Bohusbanan måste rustas upp.

2003/04:T494 (c, fp) Det krävs att persontrafiken på hela Bohusbanan mellan

Göteborg och Strömstad även i fortsättningen skall erhålla statlig

medfinansiering och att denna satsning också tryggas efter 2007.

2003/04:T528 (m) Dubbelspår behöver byggas för tågtrafiken genom Halland.

Södra banregionen

2002/03:T273 (fp) Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att planera för

en utbyggd spårförbindelse mellan Sturup och Kastrup.

2002/03:T377 (fp)- yrkande 4 Det behövs fler direkttåg över Öresund.

2002/03:T410 (c) Järnvägsinvesteringar i Kalmar län behövs för utveckling

av ett Östersjöbanesystem.

2002/03:T428 (s) Det är nödvändigt att ett yttre godsspår på sträckan

Håstad-Åkarp i sydvästra Skåne byggs.

2002/03:T462 (kd)- yrkande 7 Det behövs en översyn av Citytunneln vad

gäller teknisk lösning, finansiering och styrmodell.

2002/03:T466 (c)- yrkande 13 Kapacitetsproblemen på Malmö centralstation

måste lösas och beslutsunderlaget förbättras innan beslut om trafiklösningar

i Malmöregionen fattas.

2002/03:T511 (c) Förutsättningarna för att bygga ut Södra stambanan bör

skyndsamt utredas.

2002/03:T529 (s) En järnvägsförbindelse till Sturup bör byggas med

PPP-finansiering.

2002/03:N340 (c)- yrkande 7 Malmö Central måste snarast byggas om från en

säckstation till en genomgående station.

2002/03:N340 (c)- yrkande 8 Godstågsproblemen på Kontinentalbanan i Malmö

måste snarast lösas.

2002/03:N340 (c)- yrkande 9 Det behövs ett östligt skånskt järnvägsstråk.

2003/04:T3 (m) Det är angeläget att den s.k. Lockarpsshunten separeras

från Citytunnelprojektet och att den byggs ut omgående för att underlätta

för pendeltågstrafiken över Öresundsbron.

2003/04:T12 (s) Det måste under planperioden finnas med ett nytt yttre

godsspår i västra Skåne, av såväl säkerhets- och miljöskäl som tillväxtskäl

för Skåne och Sverige.

2003/04:T207 (m) Citytunneln i Malmö brådskar!

2003/04:T214 (m) Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att planera för en

utbyggd spårförbindelse mellan Sturup och Malmö.

2003/04:T310 (c)- yrkande 2 Det behövs en järnvägstunnel mellan Helsingborg

och Helsingör.

2003/04:T310 (c)- yrkande 3 Godstågsproblemen på Kontinentalbanan i Malmö

måste snarast lösas.

2003/04:T310 (c)- yrkande 4 Det behövs ett östligt skånskt järnvägsstråk.

2003/04:T351 kd)- yrkande 1 Möjligheten att bygga tunnel genom Öresund

för höghastighetståg bör utredas.

2003/04:T351 (kd)- yrkande 2 Möjligheten att bygga ett höghastighetsnät

i Sverige behöver utredas.

2003/04:T444 (fp) Det behövs en tidsplan för en fast förbindelse mellan

Helsingborg och Helsingør.

2003/04:T448 (fp) Berörda myndigheter bör ges i uppdrag att planera för

en utbyggd spårförbindelse mellan Sturup och Kastrup.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 2 Den med Region Skåne och Malmö stad överenskomna

byggnationen av Citytunneln i Malmö bör genomföras snarast.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 3 Det behövs en tidsplan för en fast förbindelse

mellan Helsingborg och Helsingør.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 4 Banverket bör ges i uppdrag att påbörja

planeringen av nya järnvägsförbindelser i Skåne, Simrishamnsbanan och

järnvägsförbindelse mellan Kastrup och Sturup.

2003/04:T457 (s) Det behövs förbättringar av Guldlänken,

järnvägsförbindelsen

mellan Nässjö och Jönköping.

2003/04:T560 (kd)- yrkande 4 Det behövs en översyn av Citytunnelprojektet

i Malmö.

Europakorridoren

2002/03:T209 (m)- yrkande 1 Europabanan/Götalandsbanan bör byggas ut bl.

a. för att kraftigt förbättra järnvägens konkurrenskraft på de berörda

sträckorna.

2002/03:T209 (m)- yrkande 2 Utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan bör

tas med i Banverkets banhållningsplan eller i annan särskild ordning.

2002/03:T219 (c) Banverket bör ges i uppdrag att i sin banhållningsplan

eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan

så att en överflyttning av såväl gods- som persontrafik kan ske till

järnväg.

2002/03:T239 (kd) Banverket bör uppmanas att i sin banhållningsplan ta

med utbyggnad av Europabanan/Götalandsbanan.

2002/03:T244 (kd) En utredning med konsekvensanalys om ett förverkligande

av Europakorridoren bör omedelbart beslutas för att beslut sedan skall

fattas och projektering komma i gång.

2002/03:T307 (m) Banverket bör uppmanas att i sin banhållningsplan eller

i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan så

att en överflyttning kan ske av såväl gods- som persontrafik till järnväg.

2002/03:T311 (kd)- yrkande 2 Hela eller delar av systemet

Europabanan/Götalandsbanan

som möjliga pilotprojekt där privat delfinansiering kan komma i fråga bör

prövas.

2002/03:T311 (kd)- yrkande 4 Banverket bör ges i uppdrag att i samarbete

med de regionala intressenterna genomföra förstudier för Götalandsbanan,

delen Gripenberg-Borås.

2002/03:T314 (kd)- yrkande 1 Banverket bör uppmanas att i sin

banhållningsplan

eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan

så att en överflyttning kan ske av såväl gods- som persontrafik till

järnväg.

2002/03:T323 (fp)- yrkande 11 Götalandsbanan bör byggas ut med förbindelse

till Landvetter.

2002/03:T330 (v) Banverket bör uppmanas att i sin banhållningsplan eller

i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan så

att en överflyttning kan ske av såväl gods- som persontrafik till järnväg.

2002/03:T394 (s) Europabanan behövs, bl.a. för att minska Sveriges

avståndshandikapp mot kontinenten och för en bättre miljö och trafiksäkerhet.

2002/03:T423 (m) Banverket och Projekt Europakorridoren bör ges i uppdrag

att tillsammans genomföra en fördjupad studie av projektet, så att

Europabanan och Götalandsbanan kommer med i Banverkets stomnätsplan.

2002/03:T487 (s) Banverket bör ges i uppdrag att i sin banhållningsplan

eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan

så att en överflyttning av såväl gods- som persontrafik kan ske till

järnväg.

2002/03:T504 (s) Götalandsbanan behöver byggas ut.

2003/04:T7 (m, fp, kd)- yrkande 2 Hastighetsstandarden för aktuella

utbyggnader och utredningar av sträckor som ingår i Europakorridoren under

planperioden 2004-2015 bör utgå från 350 kilometer per timme i syfte att

möjliggöra att Ostlänken och Götalandsbanan kan ingå i en framtida långsiktig

planeringsinriktning för höghastighetståg.

2003/04:T11 (c)- yrkande 2 Hastighetsstandarden för aktuella utbyggnader

och utredningar av sträckor som ingår i Europakorridoren under planperioden

2004-2015 bör utgå från 350 kilometer per timme i syfte att möjliggöra

att Ostlänken och Götalandsbanan kan ingå i en framtida långsiktig

planeringsinriktning för höghastighetståg.

2003/04:T228 (m)- yrkande 1 Banverket bör ges i uppdrag att i sin

banhållningsplan eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av

Europabanan/Götalandsbanan så att en överflyttning av såväl gods- som

persontrafik

kan ske till järnväg.

2003/04:T228 (m)- yrkande 2 Banverket bör ges i uppdrag att i arbetet med

genomförandet av framtidsplanen genomföra en fördjupad systemstudie av

Europakorridoren baserad på de nya resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T242 (s) Förnyade studier av Europakorridoren ur en

samhällsekonomisk

och ekologisk synvinkel behövs.

2003/04:T287 (c) Ett principbeslut bör fattas om att bygga ett

höghastighetsnät

för hastigheter på 300-350 kilometer i timmen i Sverige.

2003/04:T351 (kd)- yrkande 3 Banverket bör ges i uppdrag att i arbetet

med genomförandet av framtidsplanen genomföra en fördjupad systemstudie

av Europakorridoren baserad på de nya resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T430 (fp)- yrkande 1 Det finns ett behov av att genomföra en

ordentlig teknisk, ekonomisk och finansiell utredning om att knyta Sverige,

och då i första hand Stockholm, Göteborg och Jönköping till det europeiska

nätet för höghastighetståg.

2003/04:T435 (s) Det behövs ett europeiskt perspektiv som grund för de

svenska infrastrukturinvesteringarna genom att koppla ihop det svenska

järnvägsnätet med det europeiska i Europakorridoren.

2003/04:T453 (m)- yrkande 5 I Banverkets framtidsplan för 2004-2015 bör

regeringen uppdra åt Banverket att i arbetet med genomförandet av denna

genomföra en fördjupad systemstudie av Europakorridoren baserad på de nya

resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 12 Götalandsbanan bör byggas ut med en förbindelse

till Landvetter.

2003/04:T488 (fp, m, kd)- yrkande 1 Ett principbeslut om att bygga ett

höghastighetsnät för hastigheter på 300-350 kilometer per timme i Sverige

bör fattas.

2003/04:T488 (fp, m, kd)- yrkande 2 I samband med prövningen av Banverkets

framtidsplan för 2004-2015 bör regeringen uppdra åt Banverket att i arbetet

med genomförandet av denna göra en fördjupad systemstudie av Europakorridoren

baserad på de nya resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T516 (s) Götalandsbanan bör byggas ut tidigare än vad som har

planerats.

2003/04:T564 (c)- yrkande 30 Det behövs en svensk höghastighetskorridor

mellan framför allt Stockholm och Malmö, med anslutning från Göteborg,

och vidare mot Köpenhamn och Hamburg.

Övrigt

2002/03:T462 (kd)- yrkande 10.2 Utbyggnaden av den svenska transporttriangeln

bör fullföljas.

2002/03:N343 (c)- yrkande 3 Förverkliga visionen om Atlantbanan. Rusta

upp Ådalsbanan så att den inte blir en flaskhals mellan Botniabanan och

Ostkustbanan. Stärk den unika Inlandsbanan som en pulsåder för gods- och

turisttrafik. Bygg Norrbotniabanan.

2003/04:T6 (m) Satsningen på Norrbotniabanan bör senareläggas till dess

att andra angelägna projekt som utbyggnaden av Ådalsbanan och E 4:ans

genomfart i Sundsvall är färdigställda.

2003/04:T7 (m, fp, kd)- yrkande 1 Den långsiktiga utbyggnaden av de mest

trafikerade delarna av det svenska järnvägsnätet bör ske med banor som

klarar 350 kilometer per timme med sikte på att bli en del i ett europeiskt

nätverk.

2003/04:T11 (c)- yrkande 1 Den långsiktiga utbyggnaden av de mest

trafikerade

delarna av det svenska järnvägsnätet bör ske med banor som klarar 350

kilometer per timme med sikte på att bli en del i ett europeiskt nätverk.

2003/04:T560 (kd)- yrkande 7.1 Utbyggnaden av den svenska transporttriangeln

bör fullföljas.

Vissa projekt och infrastrukturfrågor som berör flera trafikslag

Norra Sverige

2002/03:T227 (kd) För att svara mot de krav som ställs på

hamninfrastruktur

och säkerhet krävs investeringar i Gävle hamn de närmaste åren. Därför

bör staten gå in och ta ett ekonomiskt ansvar för dessa investeringar i

en infrastruktur som behövs för utvecklingen av hela Gävleregionen.

2003/04:T278 (kd) Statliga satsningar krävs för att förbättra farleden

till Gävle hamn i syfte att skapa tillväxt och flera jobb i Gävleregionen.

2003/04:T355 (s) Hitintills tilldelade medel till Dalarnas

transportinfrastruktur

avpeglar inte det behov som finns för att uppnå de transportpolitiska

målen. I framtida fördelningar bör därför Dalarna få ökade resurser för

drift, underhåll och investeringar i transportinfrastrukturen.

2003/04:T432 (fp) Västernorrland behöver ett förbättrat landsvägs- och

järnvägsnät, då goda kommunikationer krävs för länets, och landets,

tillväxt.

2003/04:T443 (v)- yrkande 3 En utbyggnad av omlastnings- och rangerbangården

samt en utbyggnad av Gävle hamn skulle skapa goda förutsättningar för att

överföra godstrafik från väg till järnväg och sjöfart. Frågan att skapa

ett nationellt logistikcentrum för godstransporter i Gävle hamn bör därför

utredas.

2003/04:T443 (v)- yrkande 4 Sjöfartsverket bör ta över ansvaret för skötsel

och investeringar i inseglingsrännan och Vägverket för skötsel och utbyggnad

av vägen till hamnen.

2003/04:N345 (kd)- yrkande 3 Det är helt oacceptabelt att stora delar av

Norrlands vägnät stängs av för trafik under tjällossningen varje år med

miljardförluster för speciellt skogsnäringen. Den svaga infrastrukturpolitiken

resulterar i miljöförsämringar. Också trafiksäkerheten blir lidande utan

en förbättrad infrastruktur.

Uppsala län

2002/03:T422 (fp) Det är nödvändigt att noga följa utvecklingen i

Hallstavik

och Norrtälje och bidraga till att kommunikationssystemet byggs ut i en

takt som gör att både näringsliv och boende blir mer än drägligt, det

vill säga gott, för de boende.

2003/04:T345 (m, fp, kd, c) Uppsala län är ett starkt tillväxtlän och en

viktig del i Stockholm-Mälar - regionen med ett avancerat näringsliv inom

bioteknik, medicin och verkstads- och energiteknik. Länet är också ett

transitlän för trafiken från Norrland och västra Mälardalen mot

Uppsala-Stockholms - området. Det är uppenbart att satsningar på infrastrukturen

behövs i de stora transportstråken genom länet som i hög grad bidrar till

landets tillväxt.

2003/04:T541 (s) Behovet av satsningar på infrastruktur i Västmanlands

län, i Stockholm-Mälar - regionen samt utbyggnad av Södertälje kanal är

stort. Stockholm-Mälar - regionen är en central tillväxtmotor för hela

Sverige. Genom ett bredare regionalt samarbete kan förutsättningar skapas

för att ta till vara såväl Storstockholms möjligheter som de fördelar som

finns i Mälardalen.

2002/03:N347 (kd)- yrkande 2 För Mälardalen är infrastrukturen och boendet

centralt. I en gränsöverskridande utvecklingsmiljö kan nya affärsidéer

utvecklas, vilket stärker regionen och därmed utvecklingen av näringslivet

i hela landet.

Stockholmsområdet

2002/03:T270 (m) Infrastrukturen i östra Mellansverige bör färbättras i

syfte att förbättra pendlingsmöjligheterna, vilket i sin tur kommer att

leda till bättre integration av regionens arbetsmarknader samt ökad

rekryteringsbas och förbättrad konkurrenskraft för företagen.

2002/03:T304 (fp)- yrkande 2 Kollektivtrafikresenärer, bilister och

näringslivet har ett gemensamt intresse av att trafiken i Stockholmsregionen

fungerar. En samlad strategi för utbyggnad av kollektivtrafiken, byggande

av avlastande vägar och för bilismens kostnader är nödvändig.

2002/03:T462(kd)- yrkande 13 Det är av största betydelse att skapa

förutsättningar för ett genomförande av Stockholmsberedningens förslag till

insatser. Därigenom uppnås ökad samordning mellan de olika trafikslagen,

ökad effektivitet i det befintliga transportsystemet, en tillräcklig

vägkapacitet mellan norra och södra Stockholm och minskade negativa

effekter av biltrafiken.

2002/03:N305 (m)- yrkande 6 Behovet av infrastruktursatsningar i

Stockholmsregionen är akut.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 9 Huvudstaden måste ha en modern och effektiv

kollektivtrafik med både tåg och bussar. Det innebär satsningar på utbyggda

spårsystem, nya lok och vagnar, och ett gott underhåll av tågen, rälsen

och annan infrastruktur. Regionen har tagit mer än sitt finansiella ansvar,

nu måste staten ta sitt.

2002/03:N397 (fp)- yrkande 10 Stockholmsregionens roll som tillväxtcentrum

för hela landet är oomtvistlig, och dess fortsatta utveckling är därför

av central betydelse för att trygga hela Sveriges framtida välstånd. En

avgörande faktor för att Storstockholm skall kunna spela denna roll är

att den sedan lång tid eftersatta kommunikationsapparaten rustas upp och

byggs ut. Stockholms län måste få en rättvis andel av statsbidragen till

investeringar i vägar och kollektivtrafik.

2003/04:T452 (c) Det krävs en helhetssyn på såväl förstärkning av

kollektivtrafiken som investeringar i övrig infrastruktur i syfte att forma

ett hållbart trafiksystem i en hållbar region med landets huvudstad.

2003/04:T461 (kd)- yrkande 1 Behovet av ökade statliga infrastrukturmedel

till Stockholmsregionen är stort.

2003/04:T470 (fp)- yrkande 2 Att Citybanan får en snar byggstart är viktigt

för hela Sverige, men det är av särskild vikt för Södertörn. Färdigställandet

av ringleden runt Stockholm mycket viktig. Köerna ringlar långsamt mot

Stockholm långt ut på Södertörn i öster, söder och väster. De sydöstra

förorterna behöver också bättre vägförbindelser till E 4:an genom

Södertörnsleden från Huddinge.

2003/04:T543 (s)- yrkande 2 Stockholmsberedningen har på ett förtjänstfullt

sätt presenterat förslag till prioriteringar av infrastruktursatsningar

i Mälardalen. Det är viktigt att dessa prioriteringar får genomslag när

definitivt beslut fattas om vilka satsningar som skall prioriteras.

2003/04:T560 (kd)- yrkande 10 Det är av största betydelse att skapa

förutsättningar för ett genomförande av Stockholmsberedningens förslag till

insatser. Därigenom uppnås ökad samordning mellan de olika trafikslagen,

ökad effektivitet i det befintliga transportsystemet, en tillräcklig

vägkapacitet mellan norra och södra Stockholm och minskade negativa

effekter av biltrafiken.

2003/04:N341 (m)- yrkande 3 Behovet av infrastruktursatsningar i

Stockholmsregionen är stort. Regionens behov av vägar, järnvägar, flyg och

kollektivtrafik måste tillgodoses.

Östergötland

2002/03:T424 (kd) Det behövs satsningar på infrastrukturen i Östergötland

inom alla transportslag. För att Östergötland skall kunna utvecklas

kommunikationsmässigt och för att understödja den tydliga strävan som finns

att Norrköping skall bli ett verkligt transportcentrum.

2002/03:T476 (s) En gemensam satsning på ökad godshantering i Oxelösunds

och Norrköpings hamnar skulle i framtiden kunna avlasta Storstockholmsområdets

stora transport- och miljöproblem, både i skärgården och på vägnätet.

2003/04:T268 (kd) Det behövs satsningar på infrastrukturen i Östergötland

inom alla transportslag. För att Östergötland skall kunna utvecklas

kommunikationsmässigt och för att understödja den tydliga strävan som finns

att Norrköping skall bli ett verkligt transportcentrum.

Jönköpings län

2002/03:T533 (s) Transporter mellan företag är en mycket viktig del i

processen för att skapa god tillväxt. Korta ledtider är här en viktig

konkurrensfördel i nätverkssamarbetet. Detta medför att vägnätets standard

är av avgörande betydelse för Jönköpings läns framtida utveckling och

tillväxt.

2003/04:T460 (kd) En omfördelning av väganslaget bör göras så att såväl

vägnät som järnvägsnät i Jönköpings län får ökade medel.

Västra Sverige

2002/03:T230 (m) Det är angeläget för tillväxten i Göteborg att

infrastruktursatsningar även görs i Västra Götaland. Detta gäller framför allt

E 6 där vi ser att hela motorvägsbyggnaden genom Bohuslän genomförs. En

utbyggnad av E 45/Vänerlänken är också vital för att lösa regionens

infrastrukturella problem.

2002/03:T299 (m) Sverige behöver en utvecklad infrastruktur i

Västsverige.

Järnvägsnätet och, i ännu högre utsträckning, vägnätet måste byggas ut

kraftigt och det måste ske snabbt.

2002/03:T372 (c) Det finns stora behov av satsningar inom

infrastrukturområdet

och det behövs betydligt kraftfullare förslag vad gäller ekonomiska

resurser än vad som föreligger i årets budget. Behovet är bara i Västra

Götaland 50 miljarder kronor under en tioårsperiod.

2002/03:T454 (s)- yrkande 1 Under den kommande planeringsperioden bör det

satsas medel så att minst samma vägstandard kan uppnås på E 18, som

planeras i Norge, inom planperioden på hela sträckan Oslo-Stockholm . Även

riksväg 45 blir allt viktigare som förbindelseled för

Västsverige-Värmland-Norrlandslänen.

2002/03:T462 (kd)- yrkande 14 Trafiksituationen i Göteborgsregionen bör

ges en uppmärksamhet som motsvarar den i Stockholm, för vilken den

parlamentariska Stockholmsberedningen tillsatts. Regeringen bör därför

tillsätta en utredning med uppdrag att lämna förslag på åtgärder som förbättrar

transportsystemet i Göteborgsregionen.

2002/03:T481 (s)- yrkande 12 Det är viktigt att Västsveriges hamnar

utvecklas ifrån sina förutsättningar och specialområden. Investeringar i

järnvägar till hamnarna för godstransporterna från Norge och norra Sverige

behövs fortfarande.

2002/03:T481 (s)- yrkande 16 Behovet av investeringar i en bättre

infrastruktur för kommunikationer i Västsverige är väldokumenterat - de

nödvändiga infrastruktursatsningar som regionens olika delar är beroende av

för att kunna utvecklas, både vad gäller enskilda människor och näringslivets

situation, bör beslutas om.

2002/03:N265 (fp)- yrkande 2 Det behövs satsningar på vägnätet, järnvägen,

IT, postservicen, Vänersjöfarten, Dalslands kanal och flyget i Dalsland

och Värmland.

2003/04:T303 (s) Infrastruktursatsningar för perioden 2004-2015 bör på

ett bättre och mer rimligt sätt tillgodose trafiksäkerhet, miljö och

utvecklingsmöjligheter i Västra Götaland.

2003/04:T379 (m) Sverige behöver en utvecklad infrastruktur i

Västsverige.

Järnvägsnätet och, i ännu högre utsträckning, vägnätet måste byggas ut

kraftigt och det måste ske snabbt.

2003/04:T477 (fp)- yrkande 14 Att avsätta medel för tjälsäkring av vägar

i Dalsland är en nödvändig åtgärd som dessutom måste skyndas på. Järnvägens

utbyggnad mot Oslo med rimligt antal stopp i Dalsland är också angelägen.

2003/04:T507 (kd, m, fp, v, c, mp) Vid planläggning av

infrastruktursatsningar

för perioden 2004-2015 bör riksdagen särskilt uppmärksamma den eftersatta

transportinfrastrukturen i Västra Götaland.

2003/04:T519 (c)- yrkande 1 Infrastruktursatsningar för perioden 2004-2015

bör på ett bättre och mer rimligt sätt tillgodose trafiksäkerhet, miljö

och utvecklingsmöjligheter i Västra Götaland.

2003/04:T552 (mp) Infrastruktursatsningar för perioden 2004-2015 bör på

ett bättre och mer rimligt sätt tillgodose trafiksäkerhet, miljö och

utvecklingsmöjligheter i Västra Götaland.

2003/04:N288 (fp)- yrkande 3 Det behövs satsningar på vägnätet, järnvägen,

IT, postservicen, Vänersjöfarten, Dalslands kanal och flyget i Dalsland

och Värmland.

Östra Sverige

2002/03:T324 (kd) Behovet av kraftfulla satsningar på vägar och järnvägar

i Kalmar län är stort. Ett väl fungerande kommunikationsnät, med snabba

kommunikationer, är livsnödvändigt för länets företag.

2003/04:T463 (s) Infrastrukturen i Blekinge är av nationellt intresse på

grund av Blekinges geografiska läge, ett förhållande som kommer att stärkas

genom EU:s utvidgning. Angelägna infrastruktursatsningar i regionen måste

därför genomföras.

2003/04:T481 (c, s, m, fp, kd, v) Med nödvändiga investeringar i Kalmar

län kan infrastrukturen bli ett lika gott medel för att skapa tillväxt,

utveckling och förstoring av arbetsmarknadsregioner som det varit och är

i Mälardalsregionen.

2003/04:N332 (kd)- yrkande 5 Det behövs förbättrade kommunikationer vad

gäller både arbets- och studiependling såväl inom som utom länsgränsen i

Kalmar län. På alla sätt gäller det att aktivt verka för att få en

infrastruktur anpassad till "Sveriges Nya Framsida".

Södra Sverige

2002/03:T248 (m) Skåne kan, i ett framtida perspektiv, bli en

"getingmidja"

med tilltagande trafikproblem för transittrafik från Europa. Därför är

det viktigt, även från nationell synpunkt, att redan nu börja planera för

en förstärkning av infrastrukturen i sydöstra Skåne norrut från

Ystad.

2002/03:T263 (fp) Utbyggnad av Europaväg 22 i sydöstra Sverige jämte

upprustning av järnvägarna Karlskrona-Kristianstad och Karlskrona-Emmaboda

samt utbyggnad av Sydostlänken mellan Älmhult och Karlshamn bör påbörjas

snarast.

2002/03:T292 (m) Sverige är beroende av flera goda förbindelser över

Öresund. Vi behöver slå vakt om både Öresundsbron, järnvägstunnel och

färjetrafik. Därför är "sundsringen" nödvändig.

2002/03:T340 (m)- yrkande 1 De infrastrukturinvesteringar som utgör felande

länkar i väg- och järnvägsnätet i Skåne bör snarast behandlas och

tidigareläggas.

2002/03:T340 (m)- yrkande 2 De nationella och regionala vägarna och

järnvägarna i Skåne bör tillföras en större andel av landets samlade

infrastrukturmedel så att andelen står i rimligare proportion till behovet

av infrastruktursatsningar.

2002/03:T340 (m)- yrkande 3 Region Skånes regionala plan för

transportinfrastruktur

(RTI-planen) bör tillmätas större betydelse för fördelningen av de nationella

infrastruktursatsningarna.

2002/03:T389 (v) Det behövs en hållbar satsning på infrastrukturen i

sydöstra Sverige.

2002/03:T436 (s) Det finns ett stort behov av att satsa på

infrastrukturen

i Blekinge inom samtliga transportslag.

2002/03:N393 (kd) Det krävs åtgärder i infrastrukturen i regionalpolitiskt

prioriterade åtgärder. Såväl vägnätet som luftfarten är av stor betydelse.

2003/04:T8 (m)- yrkande 12 För att med trovärdighet kunna hävda att de

svenska intressena tillvaratas i europeisk infrastrukturplanering bör

berörda projekt i Nordiska triangeln tidigareläggas i den nationella

infrastrukturplaneringen.

2003/04:T310 (c)- yrkande 1 En förutsättning för ökad tillväxt är att det

görs stora satsningar för att förbättra befintligt vägnät och att bygga

ut såväl person- som godstågstrafiken i Skåne.

2003/04:T446 (fp) Utbyggnad av E 22 i Blekinge samt satsningar på

upprustning

av järnvägen Karlskrona--Emmaboda samt förlängning av järnvägen

Älmhult-Olofström bör påbörjas snarast.

2003/04:T450 (fp)- yrkande 1 Vägverkets och Banverkets planerade

infrastruktursatsningar i Skåne bör fullföljas och tidigareläggas.

2003/04:T453 (m)- yrkande 1 De nationella och regionala vägarna och

järnvägarna i Skåne bör tillföras en större andel av landets samlade

infrastrukturmedel så att andelen står i rimligare proportion till behovet

av infrastruktursatsningar, antalet invånare och antalet olyckor.

2003/04:T453 (m)- yrkande 2 De infrastrukturinvesteringar som utgör felande

länkar i väg- och järnvägsnätet i Skåne bör tidigareläggas.

2003/04:T453 (m)- yrkande 3 Region Skånes regionala plan för

transportinfrastruktur

(RTI-planen) bör tillmätas större betydelse för fördelningen av de nationella

infrastruktursatsningarna.

2003/04:T545 (s) Behovet av infrastruktursatsningar i Skåne är ett

viktigt

bidrag till hela Sveriges tillväxt och välfärd.

2003/04:MJ476 (m)- yrkande 9 Skåne är i dag motorn i svensk tillväxt.

Detta kräver snara och kraftfulla satsningar på infrastrukturen vilket är

en förutsättning för företagens vilja att etablera sig och kunna transportera

sina varor. Att kunna leva och bo också innanför kustlinjen betyder också

en levande landsbygd, bevarad service och arbetstillfällen. En satsning

på väg- och järnvägsnätet i Skåne måste intensifieras och tidigareläggas.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Övergripande frågor och utgångspunkter, punkt 1 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om övergripande frågor och utgångspunkter för

infrastrukturplaneringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 8,

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 15,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 6 och 11

samt

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 2 i denna

del och 7 samt

avslår motionerna

2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 3,

2002/03:T327 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c)

yrkande 1,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 1,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 5,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3,

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 1,

2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),

2003/04:T422 av Jeppe Johnsson (m),

2003/04:T472 av Hans Backman (fp) yrkande 1,

2003/04:T489 av Cinnika Beiming (s),

2003/04:T498 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) yrkande 1,

2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),

2003/04:T521 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s),

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 1-4, 9 och

15,

2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 2 och 5-7,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3, 4, 8, 10,

12, 18 och 44,

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 6 och

9 samt

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkande 3.

Ställningstagande

Bristen på fungerande infrastruktur är ett hinder för utvecklingen. I

storstadsområdena innebär det att tillväxten hämmas, i glesbygden tvingas

människor och företag flytta. Investeringar i infrastrukturen måste därför

göras med utgångspunkt i de krav som verkligheten ställer och inte i

partipolitiska, taktiska överväganden. Detta innebär bl.a. att tydliga

samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler görs för varje tänkt

infrastrukturinvestering.

Konkurrens är det effektivaste medlet för att uppnå ett effektivt

transportsystem.Varje trafikslag har sina fördelar och för att de skall kunna

utvecklas på bästa möjliga sätt bör de ges likvärdiga och rimliga

konkurrensvillkor. Även en samverkan mellan olika transportslag måste stimuleras

i syfte att åstadkomma ett effektivt transportsystem. Det finns exempel

inom godstrafiken som visat att en samverkan mellan lastbil, järnväg och

båt kan bli framgångsrik. Staten måste dock som ägare och planerare av

infrastrukturen agera med såväl framförhållning som medvetenhet, exempelvis

genom att stimulera utbyggnad av omlastningscentraler för att möjliggöra

omlastning mellan olika transportslag.

2. Övergripande frågor och utgångspunkter, punkt 1 (fp)

av Erling Bager (fp) och Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om övergripande frågor och utgångspunkter för

infrastrukturplaneringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 3,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 5,

2003/04:T472 av Hans Backman (fp) yrkande 1 och

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 2 och 5-7

samt

avslår motionerna

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 8,

2002/03:T327 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c)

yrkande 1,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 1,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 15,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 6 och 11,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3,

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 1,

2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),

2003/04:T422 av Jeppe Johnsson (m),

2003/04:T489 av Cinnika Beiming (s),

2003/04:T498 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) yrkande 1,

2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),

2003/04:T521 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 2 i denna

del och 7,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 1-4, 9 och

15,

2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3, 4, 8, 10,

12, 18 och 44,

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 6 och

9 samt

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkande 3.

Ställningstagande

Vi efterfrågar en transportpolitik som bygger på ökad konkurrens såväl

mellan olika transportföretag som inom transportslagen. Allt i syfte att

skapa goda förutsättningar för godstransporterna, persontrafiken, tillväxten

och enskilda människors välfärd. En åtgärd för att uppnå en högre grad av

konkurrens inom godstransportmarknaden är att SJ:s kvarvarande monopol

avskaffas och att sjöfartens potential utnyttjas i högre utsträckning

genom att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras.

Vi anser vidare att handikappanpassningen av kollekivtrafiken måste

påskyndas, mot bakgrund av att relativt lite har hänt inom detta område.

Fortsatta stimulansbidrag för detta ändamål är därför nödvändiga.

Transportpolitiken måste även beakta att åtta av tio persontransporter i

landet företas i privatbil samt att detta transportsätt är särskilt viktigt

i de delar av landet där kollektivtrafiken inte är utbyggd. I dessa områden

är bilen en nödvändighet. Detta måste hållas i åtanke då frågor kring

bilen och pålagor på bilismen diskuteras, samtidigt som det är viktigt

att bilen som fordon utvecklas så att miljöpåverkan av bilismen minimeras.

För att ytterligare belysa bilens roll ur ett antal perspektiv bör en

bilsocial utredning tilsättas.

3. Övergripande frågor och utgångspunkter, punkt 1 (c)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om övergripande frågor och utgångspunkter för

infrastrukturplaneringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3,

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 1 och

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3, 4, 8, 10,

12, 18 och 44 samt

avslår motionerna

2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 3,

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 8,

2002/03:T327 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c)

yrkande 1,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 1,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 15,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 6 och 11,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 5,

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),

2003/04:T422 av Jeppe Johnsson (m),

2003/04:T472 av Hans Backman (fp) yrkande 1,

2003/04:T489 av Cinnika Beiming (s),

2003/04:T498 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) yrkande 1,

2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),

2003/04:T521 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 2 i denna

del och 7,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 1-4, 9 och

15,

2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 2 och 5-7,

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 6 och

9 samt

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkande 3.

Ställningstagande

Ett väl fungerande transportsystem är en avgörande förutsättning för

utveckling. De olika transportslagen vägar, järnvägar, flyg och sjöfart

bör utnyttjas så optimalt som möjligt beroende på vilka behov som skall

tillgodoses. Men transportsystemet belastar också och påverkar vår gemensamma

livsmiljö och hälsa negativt genom förbränning av fossila bränslen,

spridning av naturfrämmande ämnen samt ianspråktagande av naturresurser och

biologisk mångfald. Det framtida transportsystemets miljöpåverkan måste

därför minimeras för att möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling.

Tekniken och framställningen av alternativa bränslen måste utvecklas och

forskningen måste intensifieras så att spridning av naturfrämmande ämnen,

partiklar och andra miljöstörande ämnen minimeras. Samtidigt måste

transporter flyttas från väg till järnväg. Centerpartiet anser att bilen är

en förutsättning för att kunna bo och verka i glesbygden, samtidigt som

det i ett större perspektiv är uppenbart att trafiksektorns miljöbelastning

måste minska. I det framtida transportsystemet måste därför bilismens

miljöpåverkan minskas. Nollvisionen för dödade och allvarligt skadade i

trafiken bör även vara vägledande i arbetet med att minimera transportsystemets

negativa påverkan på vår hälsa och livsmiljö.

Vidare är det enligt Centerpartiet oacceptabelt att andelen funktionshindrade

som kan använda kollektivtrafiken uppgår till endast 75 procent.

Transportsystemet måste vara tillgängligt för alla. Det krävs åtgärder för att

underlätta funktionshindrades orientering på flygplatser, färjeterminaler,

järnvägsstationer, bussterminaler och hållplatser samt ombord på de olika

transportmedlen.

Ett viktigt medel för att nå ett långsiktigt hållbart transportsystem är

att trafiken och de olika trafikslagen får bära sina egna kostnader. Vi

förordar därför en beskattning som så nära som möjligt motsvarar den

externa marginalkostnaden.

I syfte att skapa ett effektivt och sammanhängande transportsystem kräver

vi att inrättandet av en myndighet med samlat ansvar för

transportinfrastrukturen

bör utredas. Dagens situation där ansvaret för transportinfrastrukturen

är uppdelat på de olika trafikverken motverkar en önskvärd helhetssyn på

transportsystemet samt en långsiktig och hållbar transportplanering. För

att främja kombitrafikens utveckling och företagens logistikplanering

krävs ett utökat samarbete med berörda parter, nationella och internationella.

Arbetet med att underlätta för kombitrafik i Sverige och i övriga EU

måste därför intensifieras. Vi vill vidare uppmärksamma att cykeln och

mopeden på många ställen, inte minst på mindre orter, är ett oslagbart

transportmedel. Byggandet och underhållet av cykelvägarna, som är en viktig

del av vägnätet, borde därmed prioriteras högre.

4. Övergripande frågor och utgångspunkter, punkt 1 (v)

av Karin Svensson Smith (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om övergripande frågor och utgångspunkter för

infrastrukturplaneringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna

2003/04:T498 av Karin Svensson Smith m.fl. (v) yrkande 1 och

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 3 och 8 samt

avslår motionerna

2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp) yrkande 3,

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 8,

2002/03:T327 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c)

yrkande 1,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 1,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 1 och 2,

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 15,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 6 och 11,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 5,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 3,

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd),

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda

c) yrkande 1,

2003/04:T406 av Lena Ek och Birgitta Sellén (båda c),

2003/04:T422 av Jeppe Johnsson (m),

2003/04:T472 av Hans Backman (fp) yrkande 1,

2003/04:T489 av Cinnika Beiming (s),

2003/04:T520 av Leif Jakobsson (s),

2003/04:T521 av Michael Hagberg och Christin Nilsson (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 2 i denna

del och 7,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 1-4, 9 och

15,

2003/04:T550 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 2 och 5-7,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 4, 10, 12, 18

och 44,

2003/04:MJ401 av Maria Wetterstrand m.fl. (mp) yrkandena 6 och

9 samt

2003/04:N335 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkande 3.

Ställningstagande

Transportsystemet utgör i dag en stor belastning på vår gemensamma miljö

och hälsa. Det framtida transportsystemets miljöpåverkan måste därför

minimeras för att möjliggöra en långsiktigt hållbar utveckling i enlighet

med det av riksdagen beslutade målet för transportpolitiken. En åtgärd

för att minska förbränningen av fossila bränslen, spridning av naturfrämmande

ämnen samt användning av naturresurser och förstörande av biologisk

mångfald är att flytta transporter från väg till det mer miljövänliga

transportslaget järnväg. Tekniken och framställningen av alternativa bränslen

måste samtidigt utvecklas medan forskningen inom området intensifieras.

Ett

viktigt medel för att nå ett långsiktigt hållbart transportsystem är att

trafiken och de olika trafikslagen får bära sina egna kostnader. De totala

skatterna och avgifterna måste därför så nära som möjligt motsvara den

externa marginalkostnaden för transporterna. En sådan beskattning hade

gynnat såväl sjöfarten som tågtrafiken. Vi anser att SJ:s och alla andra

tågoperatörers dåliga ekonomi förklaras av att tågtrafiken i princip täcker

de kostnader den förorsakar samtidigt som den skall konkurrera med biltrafik

och flyg, som inte täcker de kostnader denna trafik ger upphov till.

Regeringen måste mot denna bakgrund återkomma till riksdagen med en

redogörelse för hur man skall skapa rättvisa villkor mellan de olika

transportslagen.

5. Planeringssystemet, punkt 2 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om planeringssystemet. Därmed bifaller riksdagen motion

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 4 och 10 samt

avslår framställning 2003/04:RRS3 och motionerna

2002/03:T259 av Agneta Ringman (s),

2002/03:T408 av Lennart Axelsson m.fl. (s) yrkande 1,

2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 19,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 45-47,

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c) yrkande 4,

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd) yrkande 3,

2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) yrkande 2,

2003/04:T2 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkandena 1-3,

2003/04:T7 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd) yrkandena 3 och 4,

2003/04:T11 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c) yrkande

3,

2003/04:T453 av Peter Danielsson m.fl. (m) yrkande 7,

2003/04:T538 av Michael Hagberg (s),

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 12,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 2 och 5-7 samt

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 14.

Ställningstagande

Vi moderater ser mycket positivt på att planeringsprocessen förändras.

Den nuvarande processen är alltför statisk och uppfyller inte de krav som

bör ställas på ett politiskt styrinstrument för infrastrukturåtgärder.

Det vi efterfrågar är en möjlighet att göra omprövningar av planerna

utifrån ändrade prioriteringar. Regeringen ser i dag två alternativa

principer för en årlig uppdatering av åtgärdsplanerna och vi välkomnar ett

förslag som kan säkerställa riksdagens inflytande över revidering av

åtgärdsplanerna.

Vi anser vidare att principerna för lokal och regional medfinansiering i

olika infrastrukturprojekt bör tydliggöras. Det finns stora skillnader

mellan olika projekt vad gäller medfinansieringsgraden i de större projekt

som nu är aktuella, vilket riskerar att leda till konflikter på längre

sikt. Lokal/regional medfinansiering kan leda till att lokalt och regionalt

prioriterade projekt genomförs framför lägre prioriterade projekt, vilket

naturligtvis är bra. Det är viktigt att spelreglerna är desamma över landet,

inte minst för att undvika misstankar om att medfinansieringsgraden är

en fråga som avgörs på regionalpolitiska grunder.

Angående den fysiska planeringsprocessen anser vi att dagens regelverk

orsakar onödiga förseningar och för stora kostnader i planeringsprocesen.

Miljöbalken bör därför revideras i de delar där den kan förorsaka

infrastrukturprojekten kostnader som är onödiga i förhållande till miljönyttan.

6. Planeringssystemet, punkt 2 (kd)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha följande

lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

reservationen om planeringssystemet. Därmed bifaller riksdagen framställning

2003/04:RRS3 och motionerna

2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 19,

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd) yrkande 3,

2003/04:T2 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkandena 1-3 och

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 12 och

avslår motionerna

2002/03:T259 av Agneta Ringman (s),

2002/03:T408 av Lennart Axelsson m.fl. (s) yrkande 1,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 45-47,

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c) yrkande 4,

2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) yrkande 2,

2003/04:T7 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd) yrkandena 3 och 4,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 4 och 10,

2003/04:T11 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c) yrkande

3,

2003/04:T453 av Peter Danielsson m.fl. (m) yrkande 7,

2003/04:T538 av Michael Hagberg (s),

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 2 och 5-7 samt

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 14.

Ställningstagande

I framställningen från Riksrevisionens styrelse anges att länens

infrastrukturplanering inte i alla delar följt regeringens planeringsdirektiv.

Kristdemokraterna anser att förklaringen till detta i huvudsak står att

finna i regeringens otydliga direktiv. Kristdemokraterna har tidigare, i

samband med 2001 års infrastrukturproposition och vid upprepade tillfällen

därefter, påtalat exempelvis att en stor svaghet hos regeringens

transportpolitik är att de transportpolitiska delmålen, i synnerhet det om en

positiv regional utveckling, inte konkretiserats i tillräcklig grad. Då

Riksrevisionens anmärkningar förklaras av regeringens agerande, och brist

på agerande, anser vi i likhet med Riksrevisionens styrelse att regeringen

bör återkomma till riksdagen med en redovisning av de åtgärder som vidtagits

med anledning av granskningen av länens infrastrukturplanering.

Vi vill även uppmärksamma den strategistudie som föregick Riksrevisionens

granskning. Det konstaterades i denna att en granskning av

infrastrukturplaneringen

kan motiveras dels av det kraftiga tillskott av resurser främst till

investeringar på järnvägssidan som föreslogs i 2001 års

infrastrukturproposition,

dels av den kritik som riktats mot en del av de projekt som pekades ut

i propositionen. Vi anser att en sådan oberoende granskning är motiverad.

Vi anser även att en planeringsram bör avsättas för investeringar i

sjöfartens infrastruktur eftersom sjöfarten är av såväl nationellt som

regionalt intresse och kan utgöra ett viktigt komplement till vägtrafiken.

Vad gäller den fysiska planeringen anser vi att lagen om byggande av

järnväg, med dess koppling till miljöbalken, stadgar en mycket omfattande

och tidsödande planerings- och prövningsprocess i flera led. Åtta års

processtid - från regerings- eller riksdagsbeslut - är inte osannolik

innan spaden kan sättas i marken för byggande av t.ex. pendeltågstunneln

i Stockholm och Ostlänken från Järna via Nyköping till Linköping. Då detta

är otillfredsställande bör möjligheten att korta processtiden utredas

omgående.

7. Planeringssystemet, punkt 2 (c)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om planeringssystemet. Därmed bifaller riksdagen

motionerna

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 45-47,

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c)

yrkande 4,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 2 och 5-7

samt

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 14 och

avslår framställning 2003/04:3 och motionerna

2002/03:T259 av Agneta Ringman (s),

2002/03:T408 av Lennart Axelsson m.fl. (s) yrkande 1,

2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 19,

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd) yrkande 3,

2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s) yrkande 2,

2003/04:T2 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkandena 1-3,

2003/04:T7 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd) yrkandena

3 och 4,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 4 och 10,

2003/04:T11 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c)

yrkande 3,

2003/04:T453 av Peter Danielsson m.fl. (m) yrkande 7,

2003/04:T538 av Michael Hagberg (s) och

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 12.

Ställningstagande

Centerpartiet efterlyser ett framtidens transportsystem där olika

transportslag utnyttjas och kompletterar varandra på korta och långa distanser

samt där målet är att helheten optimeras. Vi anser att detta synsätt borde

prägla även planeringsprocessen där man inte bör låsa planeringen till

ett transportslag i ett tidigt skede, exempelvis i miljöprövningsprocessen.

Vad gäller det nationella och regionala ansvaret för infrastrukturfrågor

anser vi att den nationella politiken bör utforma övergripande mål och

avsätta resurser. Den nationella nivån har också ett ansvar för en väl

fungerande infrastruktur från ett nationellt och internationellt perspektiv.

Då en övervägande del av transporterna är av sådan karaktär att de inte

i första hand är av nationellt intresse men mycket viktiga ur lokal och

regional synvinkel anser vi att beslut som rör kommunikationer i större

utsträckning bör fattas på regional nivå, vilket innebär bl.a. att de

regionala nivåerna är väl representerade i planeringsprocessen, vilket

kan vara ett sätt att få väl avvägda och riktiga satsningar utifrån lokala

och regionala behov. Med en regional planering utifrån de nationella målen

kan en större folklig förankring uppnås, vilket är angeläget bl.a. för

att prioriteringar mellan olika satsningar ofta görs bäst på regional

nivå. För att åstadkomma ett hållbart och tillgängligt transportsystem är

det även nödvändigt att samhällsplaneringen utgår från en demokratisk

process där alla samhällsgrupper ges möjligheter att delta på lika villkor.

Kommunala och regionala planer samt samråd måste därför vara tillgängliga

för alla samhällsmedborgare och finnas utställda i en lokal som är

tillgänglig även för rörelsehindrade samt finnas på medier som även synskadade

kan ta del av.

Vidare anser vi att större hänsyn måste tas till att åkermark globalt

sett är en bristvara. Vid planering och utbyggnad av infrastruktur måste

därför en utgångspunkt vara att så lite åkermark som möjligt tas i anspråk.

Vad gäller den digitala IT-infrastrukturen anser vi att det behövs en

digital allemansrätt som garanterar alla tillgång till den nya tekniken,

eftersom denna är en viktig förutsättning för att skapa livskraft och

tillväxt i hela landet. Staten bör därför behandla denna infrastruktur

och den traditionella fysiska infrastrukturen samlat.

8. Planeringsramarna och långsiktsplanerna, punkt 3 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Ulla Löfgren (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om planeringsramarna och långsiktsplanerna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m) yrkande 2,

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 och 6,

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1, 2, 5, 7

och 8 samt

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 i denna

del och 4 samt

avslår proposition 2003/04:95 och motionerna

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2,

2002/03:T279 av Agne Hansson (c) yrkande 2,

2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c) yrkande 1,

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 14 och 15,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 2,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 1-4, 7, 8

och 34,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 4-8,

2002/03:T532 av Carina Hägg (s),

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5,

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkandena 20 och 21,

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2,

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 6,

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkandena 6 och 7,

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s),

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 2 och 4-6,

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1,

2003/04:T421 av Runar Patriksson (fp),

2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s),

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 5-8,

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 13-15,

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 23,

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2 och

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 7.

Ställningstagande

En väl utbyggd infrastruktur är en grundförutsättning för att vardagsliv

och arbetsliv skall fungera, för att företag skall kunna växa och för att

en god utveckling av vårt land och dess invånares välfärd skall kunna

tryggas.

Det är nu tydligt att den politik som förs av regeringen, i samarbete med

Vänsterpartiet och Miljöpartiet de gröna, inte kommer att resultera i en

infrastruktur som svarar mot de behov som finns i samhället. Vi vill

särskilt lyfta upp följande punkter:

För det första innebär regeringens förslag att anslagen till järnvägssatsningar

ökar kraftigt trots att de stora behoven enligt regeringens egen utredning

- Godstransportdelegationen - främst ligger inom vägsektorn.

För det andra finns det en lång rad objekt på såväl det nationella som

det regionala vägnätet som är angelägna såväl från samhällsekonomiska som

från trafiksäkerhetsmässiga synpunkter som inte ryms inom den föreslagna

planeringsramen. Av särskild vikt är en fortsatt utbyggnad av landets

motorvägsnät, inriktad på en komplett motorvägsförbindelse mellan de tre

största städerna samt ett fullföljande av de svenska åtagandena i den

nordiska triangeln. Även de särskilda trafikproblem som kan observeras i

storstadsområdena måste åtgärdas snarast i syfta att skapa ett förbättrat

trafikflöde, minskade utsläpp, ökad trafiksäkerhet och högre livskvalitet

för medborgarna. Utöver dessa exempel finns det ett antal andra projekt

som är angelägna. I detta sammanhang vill vi även uppmärksamma att åtskilliga

kilometer väg försetts med mitträcken de senaste åren samt att det är

viktigt att dessa åtgärder inte ersätter utbyggnad till motorvägsstandard.

Mötessepareringen skall inte ses som ett alternativ till höjd standard,

utan snarare som ett komplement som kan höja trafiksäkerheten.

För det tredje är ramen för drift och underhåll även enligt regeringens

egen myndighet Vägverket otillräcklig för att långsiktigt säkra standarden

på vägnätet. Mer resurser krävs för att säkra standarden på våra vägar.

För

det fjärde, angående järnvägsinfrastrukturen, anser vi att bristerna i

tillförlitlighet är den spårbundna trafikens största problem. För att

utvecklas till ett verkligt alternativ till vägtransporter måste tågtrafikens

tidhållning förbättras, vilket gäller såväl gods- som persontrafiken. Mot

denna bakgrund föreslås att en minskning av de infrastrukturrelaterade

förseningarna på järnvägen skall prioriteras. Då vi förespråkar en

omfördelning av medel från järnvägsinvesteringar till väginvesteringar anser

vi att en del av de projekt regeringen pekar ut i långsiktsplanerna inte

skall genomföras. Detta gäller bl.a. Norrbotniabanan.

För det femte anser vi att infrastrukturprojekt med stora kostnadsökningar

bör omprövas eftersom de senaste årens erfarenhet utvisat att flera stora

projekt blivit dyrare än beräknat. Man bör inte, som regeringen föreslår,

invänta att kostnadsökningen överstiger 10 % innan denna omprövning görs.

Sist men inte minst vill vi uppmärksamma att det fortfarande saknas

finansiering till den av regeringen föreslagna satsningen, vilket undergräver

förtroendet för infrastrukturpolitiken.

Vi kräver mot denna bakgrund att regeringen återkommer med ett nytt förslag

till ekonomisk planeringsram för investeringar i järnvägar och nationella

stamvägar för perioden 2004-2015 i enlighet med vad som ovan anförts.

9. Planeringsramarna och långsiktsplanerna, punkt 3 (fp)

av Erling Bager (fp) och Runar Patriksson (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om planeringsramarna och långsiktsplanerna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 14 och 15,

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 1, 3 och 4

samt

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9 samt

avslår proposition 2003/04:95 och motionerna

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2,

2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m) yrkande 2,

2002/03:T279 av Agne Hansson (c) yrkande 2,

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),

2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c) yrkande 1,

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 och 6,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 2,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 1-4, 7, 8

och 34,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 4-8,

2002/03:T532 av Carina Hägg (s),

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkandena 20 och 21,

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2,

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 6,

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkandena 6 och 7,

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s),

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1, 2, 5, 7

och 8,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 2 och 4-6,

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1,

2003/04:T421 av Runar Patriksson (fp),

2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 i denna

del och 4,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 5-8,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 13-15,

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 23,

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2 och

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 7.

Ställningstagande

Folkpartiet anser att Sverige behöver tillväxt - för arbete och för välfärd.

En infrastruktur som tillgodoser företags och människors behov av

transporter är en förutsättning för detta. Då flaskhalsarna i dagens

infrastruktur är så stora att de allvarligt hämmar förutsättningarna för

tillväxt i landets viktigaste tillväxtregioner anser vi att satsningarna

på infrastrukturen bör vara större än regeringen föreslår. Folkpartiets

förslag till planeringsramar för infrastrukturinvesteringar uppgår till

107,7 miljarder kronor för järnvägsinvesteringar och 48,1 miljarder kronor

till väginvesteringar, vilket innebär en kraftigt ökad ambitionsnivå för

väginvesteringar jämfört med regeringens förslag.

Vårt förslag möjliggör att allvarliga flaskhalsar i infrastrukturen kan

åtgärdas under perioden så att framkomligheten ökas för både person- och

godstransporter. Mycket talar för att centrala insatser för att bygga

bort dessa flaskhalsar tidigareläggs under planeringsperioden. Utrymme

för detta kan också skapas genom att andra projekt senareläggs under

perioden.

Viktigast i Stockholmsregionen är Mälartunneln som ökar spårkapaciteten

över Saltsjö-Mälarsnittet. Folkpartiet välkomnar att detta nu till slut

prioriteras också av regeringen, så att en tidigareläggning möjliggörs.

Den är av högsta prioritet. Vi välkomnar likaså att riksväg 73 mot Nynäshamn

nu snarast kan komma till stånd.

Däremot finner vi det inte acceptabelt att regeringen fortsatt utelämnar

byggandet av en komplett ringled och Förbifart Stockholm i investeringsplanerna

för 2004-2015. Förbifart Stockholm bör genomföras, vilket det också fanns

enighet om i Stockholmsberedningen. Det är likaså angeläget med en ny

koppling mellan E 18 och E 4 samt Huvudstaleden liksom bättre vägförbindelser

till E 4:an på Södertörn liksom i Roslagen.

I Västsverige utgör Göteborgs central en betydande flaskhals med sin

säckkonstruktion. Tågförbindelsen Västlänken skulle underlätta tågtrafiken

genom Göteborg väsentligt och möjliggöra snabbtågsförbindelse med Landvetter

flygplats. I Västsverige bör fullföljandet av E 6 genom Bohuslän enligt

plan och fyrfältsstandard på E 20, riksvägarna 40 och 45 samt en

tvärförbindelse mellan E 20 och riksväg 45 likaså prioriteras.

Vad gäller tjälsäkring, bärkraftssäkring och upprustning av vägnätet anser

vi att det är av största vikt att hela landet har en sådan standard på

vägnätet att råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och

att de färdiga produkterna kan fraktas därifrån till kunderna. Därför är

det viktigt att vägnätet tjälsäkras, så att t.ex. inte skogsindustrin

drabbas av avbrott i sin produktion på grund av dåliga, tjälsjuka och

bärighetssvaga vägar. Undermåliga vägar får inte vara det som hotar jobben

runtom i Sverige.

10. Planeringsramarna och långsiktsplanerna, punkt 3 (kd)

av Johnny Gylling (kd).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om planeringsramarna och långsiktsplanerna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2,

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 6,

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1,

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2 och

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 7 och

avslår proposition 2003/04:95 och motionerna

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2,

2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m) yrkande 2,

2002/03:T279 av Agne Hansson (c) yrkande 2,

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),

2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c) yrkande 1,

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 14 och 15,

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 och 6,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 2,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 1-4, 7, 8

och 34,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 4-8,

2002/03:T532 av Carina Hägg (s),

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5,

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkandena 20 och 21,

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkandena 6 och 7,

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s),

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1, 2, 5, 7

och 8,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 2 och 4-6,

2003/04:T421 av Runar Patriksson (fp),

2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 i denna

del och 4,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 5-8,

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 13-15 och

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 23.

Ställningstagande

Kristdemokraterna ställer sig bakom en ökning av den totala ramen för

investeringar i vägar och järnvägar eftersom vi anser att Sverige behöver

en kraftfull satsning på infrastrukturen. Enligt vår uppfattning innebär

dock regeringens förslag att en oproportionerligt stor del av ramen kommer

att användas till stora järnvägsprojekt med tveksamma lönsamhetskalkyler,

samtidigt som ramen för åtgärder i väginfrastrukturen är otillräcklig.

Vi föreslår därför att ramen för investeringar i järnvägsinfrastruktur

bibehålls i enlighet med tidigare riksdagsbeslut och att ökningen av den

totala ramen i stället fördelas på åtgärder i väginfrastrukturen. Ramen

för investeringar i vägar höjs enligt vårt förslag med 4,9 miljarder kronor

till totalt 47 miljarder och ramen för drift och underhåll av vägnätet

höjs med 1,3 miljarder till totalt 88,3 miljarder.

Angående den oförändrade ramen för investeringar i järnvägar menar vi att

den redan före regeringens förslag till utökning, är historisk i den

meningen att det aldrig satsats så mycket på järnvägar. Vi anser dock inte

att Norrbotniabanan i dagsläget kan anföras som argument för en utökad

ram. Vidare anser vi att den kostnadsbesparing på en miljard som ålagts

Vägverket även borde motsvaras av en proportionerlig kostnadsbesparing på

järnvägsinvesteringarna, vilket skulle innebära 2,5 miljarder. Givet dessa

två besparingar kan de projekt som anges i banhållningsplanen i stort

sett genomföras med en oförändrad total ram.

En utökad ram för investeringar i väginfrastruktur motiveras bl.a. av att

väginvesteringarna är den del av transportpolitiken som lidit mest av de

senaste årens rödgröna regeringssamarbete. Ambitionsnivån vad gäller

väginvesteringar behöver därför höjas på både kort och lång sikt.

Trafiksäkerhetsarbetet förutsätter på vissa sträckor en utbyggnad till

motorvägsstandard. Regeringen uppvisar i dag en alltför stor tilltro till

andra mindre åtgärder i trafikmiljön.

Likaså måste trafikproblemen i storstäderna till stor del byggas bort

genom nyinvesteringar på vägsidan. I både Stockholm och Göteborg råder

stor osäkerhet om framtiden för två projekt som avsevärt skulle underlätta

för den förbipasserande trafiken och minska den miljövidriga köbildningen,

Förbifart Stockholm respektive en ny Göta älv-förbindelse. Betydligt

ökade resurser till Vägverkets och länens planering behövs för att dessa

investeringar skall bli verklighet inom en överskådlig framtid.

Även landsbygden är i behov av satsningar på väginfrastrukturen eftersom

den eftersatta infrastrukturen har permanentat landsbygdens kris och

fortsatta utarmning.

Bra kommunikationer är även en förutsättning för att små företag skall

kunna transportera sina produkter och för att människor skall kunna resa

effektivt oavsett var i landet företaget finns.

Med hänsyn till samhällsekonomi, miljö och trafiksäkerhet anser

Kristdemokraterna att utbyggnaden av den nordiska transporttriangeln,

transportstråken mellan huvudstadsregionerna, skall ges en högre prioritet. På

vägsidan skall en utbyggd transporttriangel innebära motorvägsstandard.

Såsom

ett prioriterat infrastrukturprojekt bör denna transporttriangel också

utvidgas till en "nordisk rektangel" som tar hänsyn till den snabbt ökande

efterfrågan på transporter mot de nya EU-medlemsstaterna runt Östersjön.

Den 1 maj 2004 blir Estland, Lettland, Litauen och Polen medlemmar i EU.

En viktig del i det utvecklade integrationsarbete som behövs är förbättrade

kommunikationsleder och transportmöjligheter.

En strategi behövs för de åtgärder i Sverige som krävs för att infrastrukturellt

ansluta Sverige till de nya EU-länderna kring Östersjön. En del i den

ambitionshöjning som Kristdemokraterna föreslår för vägutbyggnaden, bör

därför vara att infrastrukturen i sydöstra Sverige, i synnerhet E 22,

förbättras med sikte på att skapa bättre transportförutsättningar gentemot

övriga Östersjöregionen.

Angående vårt förslag till utökad ram för drift och underhåll av vägarna

vill vi understryka att regeringens förslag enligt Vägverket innebär att

det efter 3-4 år blir nödvändigt att antingen sänka målstandarden eller

att tillföra mer pengar till drift och underhåll. Mer resurser behövs

således för att säkerställa standarden på våra vägar. Detta är av största

vikt inte minst för landsbygden, vars permanenta kris och utarmning till

stor del förklaras av den eftersatta infrastrukturen.

11. Planeringsramarna och långsiktsplanerna, punkt 3 (c)

av Sven Bergström (c).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om planeringsramarna och långsiktsplanerna. Därmed

bifaller riksdagen motionerna

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c) yrkande 2,

2002/03:T279 av Agne Hansson (c) yrkande 2,

2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c) yrkande 1,

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c) yrkande 2,

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 1-4, 7, 8

och 34,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkandena 2 och 4-6,

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 13-15 och

2003/04:N328 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkande 23 och

avslår proposition 2003/04:95 och motionerna

2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m) yrkande 2,

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m),

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkandena 14 och 15,

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 och 6,

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s) yrkandena 4-8,

2002/03:T532 av Carina Hägg (s),

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) yrkandena 4 och 5,

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda

mp) yrkandena 20 och 21,

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2,

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 6,

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s) yrkandena 6 och 7,

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander

(båda s),

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1, 2, 5, 7

och 8,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 1, 3 och 4,

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 1,

2003/04:T421 av Runar Patriksson (fp),

2003/04:T515 av Carin Lundberg och Anders Sundström (båda s),

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkandena 1 i denna

del och 4,

2003/04:T549 av Agneta Lundberg m.fl. (s) yrkandena 5-8,

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 8 och 9,

2003/04:N330 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd) yrkande 2 och

2003/04:N346 av Maria Larsson m.fl. (kd) yrkande 7.

Ställningstagande

Dagens infrastruktursituation kräver enligt Centerpartiet kraftfulla och

omedelbara åtgärder. För att komma till rätta med de problem som finns i

dagens infrastruktur föreslår vi en ny prioriteringsordning. För det

första: ta igen det eftersatta underhållet och garantera en underhållsnivå

som inte tillåter nya eftersläpningar. Genomför satsningar på tjälsäkring,

bärighet och rekonstruktion. För det andra: Bygg bort flaskhalsar i

befintliga transportsystem och genomför redan planerade projekt. För det

tredje: genomför önskvärda nyanläggningar och nyinvesteringar.

Angående det eftersläpande underhållet vill vi uppmärksamma att det enligt

Vägverkets uppskattning uppgår till 17 miljarder. Dessa eftersläpningar

innebär en försämrad trafiksäkerhet, ökad miljöbelastning samt ökade

kostnader för näringslivet och enskilda bl.a. i form av återkommande

fordonsreparationer. Det behövs därför ordentliga satsningar i syfte att ta

igen det eftersatta underhållet och garantera att ytterligare eftersläpningar

inte uppstår. Vi kräver även att allmänna vägar i vårt land skall vara

farbara vägar året runt utan fara för liv och hälsa eller risk för stora

skador på de fordon som används. För att uppnå detta måste en skamgräns

upprättas för lägsta acceptabla standard på vägnätet. Detta är viktigt

inte minst för den teknik- och kunskapsintensiva skogsindustrin.

Vi vill även uppmärksamma betydelsen av det enskilda vägnätet för

landsbygdsboende, näringsliv, jakt, fiske, friluftsliv och turism. Problem

knutna till den enskilda väghållningen är bl.a. att bidragen är

underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparationer av broar är

större än vägsamfälligheter klarar av att bära. Mot denna bakgrund menar

vi att BREV-utredningens förslag i dessa delar, bl.a. om att Vägverket

skall ta över ansvaret för s.k. konstbyggnader i form av broar, genomförs.

Vad gäller järnvägsinfrastrukturen ser vi det som angeläget att drifts-

och underhållsinsatserna prioriteras så att redan investerat kapital

vidmakthålls och inte föröds. Centerpartiet välkomnar därför regeringens

ambitioner att i ett första steg förbättra järnvägens standard så att

antalet störningstillfällen halveras för godstrafik, liksom att kvaliteten

i järnvägssystemet rent allmänt skall förbättras och tågförseningarna

minskas. Vi vill däremot varna för den nedprioritering av det mindre

trafikerade nätet som regeringen förefaller öppna för i propositionen.

De senaste årens utveckling visar att potentialen för en utökad tågtrafik

är stor om rätt förutsättningar föreligger. Också godstrafiken kan

effektiviseras och utvecklas om viktiga spårinvesteringar kan fullföljas i

de stora godstransportkorridorerna, vilket bl.a. Godstransportdelegationen

pekat på. Det är därför viktigt att inte nya flaskhalsar byggs in i

järnvägssystemet genom att upprustade och/eller nybyggda bandelar inte länkas

ihop med det övriga bansystemet på ett optimalt sätt. Det kan t.ex. gälla

Botniabanans fortsättning söderut från Nyland längs kusten.

Angående användningen av planeringsramarna anser vi att det investeringsstöd

som i dag utgår för spårfordon i kollektivtrafik borde omfatta även bussar

i kollektivtrafik som drivs med alternativa drivmedel. Detta hade främjat

såväl introduktionen av miljövänligare bussar som kollektivtrafiken i de

delar av landet där denna i huvudsak består av busstrafik. Vi anser även

åtgärder i den lokala kollektivtrafiken vara berättigade till statsstöd

ur den statliga planeringsramen som avsätts för åtgärder i det regionala

transportsystemet.

12. Alternativ finansiering, punkt 4 (m, fp, kd, c)

av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c) och Ulla Löfgren

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om alternativ finansiering. Därmed bifaller riksdagen

motionerna

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 3,

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 2,

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 1,

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkande 2,

2003/04:T226 av Ulf Sjösten (m),

2003/04:T276 av Kent Olsson (m),

2003/04:T393 av Anders Larsson (c) yrkandena 1-3,

2003/04:T461 av Stefan Attefall m.fl. (kd) yrkandena 6 och 7,

2003/04:T530 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 24,

2003/04:T560 av Johnny Gylling m.fl. (kd) yrkandena 1-3,

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkandena 25-27 och

2003/04:T564 av Maud Olofsson m.fl. (c) yrkandena 11 och 26

samt

avslår motionerna

2003/04:T295 av Lennart Fremling (fp),

2003/04:T314 av Åsa Torstensson (c) yrkandena 1-3,

2003/04:T414 av Birgitta Sellén (c) yrkande 5 och

2003/04:T486 av Berndt Sköldestig m.fl. (s).

Ställningstagande

Behovet av kraftfulla investeringar i infrastrukturen är på många håll i

landet inte bara stort utan även akut. En begränsande faktor för

investeringssatsningarna har varit - och är alltjämt - finansieringen. De anslag

som i statsbudgeten årligen anvisas för ändamålet har ofta inte nått upp

till de nivåer som anges i de långsiktiga planerna. Så är även fallet i

denna planeringsomgång. För att genomföra de av regeringen fastställda

planerna saknas alltjämt finansiering, även om regeringen i propositionen

aviserat att denna fråga kommer att behandlas i budgetpropositionen för

år 2005.

Infrastrukturinvesteringar finansieras enligt det traditionella sättet

med anslag över statsbudgeten och direktavskrivning. Ett alternativ till

detta är så kallad PPP-finansiering, som med framgång tillämpats i

internationella sammanhang. I t.ex. Finland, Norge och Storbritannien har

vägar kommit att bli byggda flera år tidigare än vad som hade varit möjligt

med konventionell finansiering och dessutom med avsevärda kostnadsbesparingar

och andra vinster av samhällsekonomisk natur.

Flera utredningar, däribland Näringsdepartementets egen, har efter en

noggrann genomgång kommit fram till att PPP-modellen bl.a. har följande

fördelar:

Ökad effektivitet och därmed samhällsekonomiska vinster.

En mer rättvis fördelning av kostnaderna under anläggningens utnyttjandetid.

Ökade möjligheter att igångsätta projekt utan att statsbudgeten belastas.

Jämnare utbyggnadstakt och lägre kostnader för byggnation och underhåll.

Trots att regeringen tidigare i olika sammanhang har sagt sig vara villig

att genomföra PPP-projekt har inget hänt. Inte heller i planerna för

perioden 2004-2015, framtagna i samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet

de gröna, återfinns något PPP-projekt. Regeringens passivitet i detta

avseende innebär att många angelägna väg- och järnvägsbyggen kommer att

genomföras senare och till en högre kostnad, med stora samhällsekonomiska

förluster som följd.

Tiden är nu mogen för att man också i Sverige prövar alternativ finansiering

enligt PPP-modellen för både väginvesteringar och andra

infrastrukturinvesteringar.

Riksdagen bör därför uppmana regeringen att snarast lägga fram förslag

till program för PPP-finansierade väg- och järnvägsprojekt i enlighet med

vad som förordats i motionerna. Genom en sådan åtgärd från riksdagens

sida blir motionerna tillgodosedda i nu aktuella delar.

13. Europavägsklassificering, punkt 6 (m, fp, kd, c)

av Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c) och Ulla Löfgren

(m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservationen om Europavägsklassificering. Därmed bifaller

riksdagen motionerna

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp) yrkande 16,

2002/03:T323 av Marita Aronson m.fl. (fp) yrkande 5,

2002/03:T454 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s) yrkande 2,

2002/03:T500 av Maria Öberg och Anders Sundström (båda s) i

denna del,

2003/04:T380 av Jan-Evert Rådhström och Ulla Löfgren (båda m)

yrkande 1,

2003/04:T477 av Christer Winbäck m.fl. (fp) yrkande 6,

2003/04:T480 av Dan Kihlström m.fl. (kd) yrkandena 1-3,

2003/04:T529 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m),

2003/04:T537 av Berit Högman m.fl. (s),

2003/04:T562 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande 11 och

2003/04:N288 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp)

yrkande 13.

Ställningstagande

FN-organet ECE har kommit överens om en standard för Europavägnätet. Det

finns tre klassificeringar.

1. Motorways

2. Express roads

3. Ordinary roads

Helst ser ECE att internationella vägar är motorvägar eller expressvägar,

men det är inget ovillkorligt krav för att en väg skall kunna klassificeras

som europaväg. Enligt ECE:s kontor i Genève föreligger inget hinder för

den svenska regeringen att ansöka om att riksväg 45 skall klassificeras

som Europaväg. Villkoret är att regeringen har för avsikt att uppgradera

vägen till Europavägsstandard i framtiden, om det är nödvändigt. Eftersom

det finns tre alternativa klasser för Europavägsstandard måste detta tolkas

som att standarden kan anpassas efter bl.a. trafikmängd och trafiksäkerhetskrav.

Den föreslagna ombyggnaden mellan Göteborg och Trollhättan får ses som

en standardhöjning anpassad till dessa båda krav. På andra sträckor där

trafikmängden är mindre kan det ställas lägre krav. En klassificering av

riksväg 45 till Europaväg skall därför inte i första hand ses som en signal

till en omedelbar upprustning. Det viktiga är att den blir ett stråk som

i framtiden kan sammanbinda Nordkap med Sicilien och göra norra Skandinavien

synligt på Europakartan. Det är även viktigt att ett beslut om att ansöka

om en klassificering av riksväg 45 till Europaväg fattas i samband med

transportinfrastrukturplanen för 2004-2015, då det är svårt att aktualisera

frågan i något annat sammanhang. Den föreslagna kraftiga satsningen på en

upprustning av vägen mellan Göteborg och Trollhättan visar regeringens

goda vilja att trafikanpassa stråket. Därmed är tiden inne att omedelbart

göra en ansökan om klassificering av riksväg 45 till Europaväg. Detta bör

ges regeringen till känna. Därmed tillstyrks de i avsnittet

Europavägsklassificering behandlade motionerna.

Särskilda yttranden

1. Övergripande frågor och utgångspunkter, punkt 1 (mp)

Claes Roxbergh (mp) och Mikael Johansson (mp) anför:

Transportsektorn har ökat sina utsläpp med ungefär 1,6 miljoner ton

1990-2001, en ökning med 7 % per år. För att vända utvecklingen krävs ett

antal åtgärder. Flera av dessa åtgärder skulle inte bara minska utsläppen

utan även leda till en förbättrad trafiksäkerhet.

Exempelvis skulle förbättrad hastighetsövervakning och obligatorisk

utbildning i Eco-driving (effektiv körstil) på körskolorna leda till såväl

många sparade människoliv som minskade utsläpp av koldioxid.

Då väg- och flygtransporterna står för en stor del av utsläppen måste

trafik överföras till det miljövänligare transportslaget järnväg.

Miljöpartiet menar att riksdagen därför måste fastställa ett mål för andelen

gods- och persontrafik som går på järnväg.

I syfte att överföra gods- och persontransporter till de miljövänliga

transportslagen bör det övervägas att inte öka kapaciteten för väg- och

flygtransporter, samtidigt som priserna för person- och godsbefordran på

tåg sänks i syfte att öka detta transportalternativs attraktionskraft.

Ytterligare en nödvändig åtgärd är att införa miljöstyrande landningsavgifter

och farledsavgifter för flygtrafiken och sjöfarten, något som gynnar

sjöfarten framför luftfarten.

2. Särskilda infrastrukturåtgärder, punkt 5 (m, fp, kd, c)

Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c) och Ulla Löfgren

(m) anför:

Vi delar uppfattningen att riksdagen normalt inte skall besluta om

utbyggnader och underhållsinsatser på olika enskilda väg- och

järnvägssträckningar

i landet. Vi vill dock klargöra att vi har föreslagit olika alternativ

till de planeringsramar och den inriktning som ligger till grund för vilka

åtgärder som lagts in i de av regeringen fastställda långsiktsplanerna

och strategierna för drift och underhåll, tjälsäkring, bärighet och

rekonstruktion. Med anledning av de i avsnittet Särskilda infrastrukturåtgärder

behandlade motionerna vill vi framhålla att dessa planer får en annan,

betydligt bättre, utformning ifall något av våra alternativ till inriktning

och ekonomiska ramar vinner gehör. Särskilt vill vi understryka att ett

stort antal av de motionsförslag som handlar om åtgärder i vägnätet blir

tillgodosedda. Det innebär att syftet med ett betydande antal motioner

väckta av våra ledamöter blir tillgodosedda.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:95 Utökade planeringsramar för väg- och

järnvägsinvesteringar

2004-2015:

Riksdagen godkänner att den ekonomiska planeringsramen för investeringar

i järnvägar för perioden 2004-2015 skall vara 107,7 miljarder kronor och

för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004-2015 skall

vara 42,1 miljarder kronor (avsnitt 5).

Framställningen

Framställning 2003/04:RRS3 Riksrevisionens styrelses framställning angående

länens infrastrukturplanering:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad styrelsen anfört

om att regeringen skall återkomma till riksdagen med en redovisning av de

åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen av länens

infrastrukturplanering.

Följdmotion till framst. 2003/04:RRS3

2003/04:T2 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

1. Riksdagen begär att regeringen skall återkomma till riksdagen med en

redovisning av de åtgärder som vidtagits med anledning av granskningen av

länens infrastrukturplanering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de transportpolitiska delmålen skall utformas på ett sätt

som gör det möjligt att mäta, jämföra och följa upp infrastrukturåtgärder

i förhållande till dessa mål.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en motsvarande oberoende granskning av de nationella

infrastrukturplanerna.

Följdmotioner till prop. 2003/04:95

2003/04:T3 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om den s.k. Lockarpsshunten i Citytunnelprojektet.

2003/04:T4 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att överföra väg 13 och väg 19 i östra Skåne till det nationella

vägnätet.

2003/04:T5 av Kerstin Kristiansson Karlstedt och Göran Norlander (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om friare användning av Vägverkets och Banverkets administrationsanslag.

2003/04:T6 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om omfördelning av satsningar på järnvägar och de nationella stamvägarna.

2003/04:T7 av Bengt-Anders Johansson m.fl. (m, fp, kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om en framtida långsiktig planeringsinriktning för höghastighetståg

på de mest trafikerade delarna av det svenska järnvägsnätet med banor som

klarar 350 km/tim med sikte på att bli en del i ett europeiskt höghastighetsnät.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om betydelsen av att som hastighetsstandard för aktuella utbyggnader

och utredningar av sträckor som ingår i Europakorridoren under planperioden

2004-2015 utgå från 350 kilometer per timme i syfte att möjliggöra att

Ostlänken och Götalandsbanan kan ingå i en framtida långsiktig

planeringsinriktning för höghastighetståg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om att Banverket inom ramen för sitt sektorsansvar bör följa

utvecklingen i Europa och andra delar av världen med utbyggnad av tåg och

banor för höga hastigheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om att inriktningsplaneringen i det framtida långsiktiga

planeringssystemet för transportinfrastruktur bör inledas med en

inriktningsplanering

som innehåller en analys av det svenska järnvägs- och transportsystemet

i ett Europaperspektiv.

2003/04:T8 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1. Riksdagen begär att regeringen återkommer med ett nytt förslag till

ekonomisk planeringsram för investeringar i järnvägar och nationella

stamvägar för perioden 2004-2015 i enlighet med vad som i motionen anförs.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att anslagen för drift och underhåll samt höjd bärighet,

tjälsäkring och rekonstruktion höjs.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att alternativ finansiering, t.ex. PPP, bör prövas för att

välbehövliga infrastrukturinvesteringar skall kunna komma till stånd.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att principerna för lokal och regional medfinansiering tydliggörs.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att infrastrukturprojekt med stora kostnadsökningar bör omprövas.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att samhällsekonomisk lönsamhet och transportpolitisk måluppfyllelse

skall motiveras vid prioritering av olika projekt.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att två-plus-ett-vägar inte får ersätta utbyggnad till

motorvägsstandard där så erfordras.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en minskning av de infrastrukturrelaterade förseningarna på

järnvägen skall prioriteras.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Norrbotniabanan inte skall ingå i planen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om åtgärder för att revidera miljöbalken i de delar den kan förorsaka

infrastrukturprojekten kostnader som är omotiverade i förhållande till

miljönyttan.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda frågan om behoven av omlastningsstationer, s.k. hubbar.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en prioritering av Nordiska triangeln.

2003/04:T9 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Resecentrum i Uppsala.

2003/04:T10 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vidmakthålla och rusta järnvägsnätet.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Bohusbanans framtid.

2003/04:T11 av Claes Västerteg och Eskil Erlandsson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en framtida långsiktig planeringsinriktning för höghastighetståg

på de mest trafikerade delarna av det svenska järnvägsnätet med banor som

klarar 350 kilometer per timme med sikte på att bli en del i ett europeiskt

höghastighetsnät.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om betydelsen av att som hastighetsstandard för aktuella utbyggnader

och utredningar av sträckor som ingår i Europakorridoren under planperioden

2004-2015 utgå från 350 kilometer per timme i syfte att möjliggöra att

Ostlänken och Götalandsbanan kan ingå i en framtida långsiktig

planeringsinriktning för höghastighetståg.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att inriktningsplaneringen i det framtida långsiktiga

planeringssystemet för transportinfrastruktur bör inledas med en

inriktningsplanering

innehållande analys av det svenska järnvägs- och transportsystemet i ett

Europaperspektiv.

2003/04:T12 av Anita Jönsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om nödvändigheten av ett nytt yttre godsspår i västra Skåne.

2003/04:T13 av Erling Bager m.fl. (fp):

1. Riksdagen godkänner att den ekonomiska planeringsramen för investeringar

i järnvägar för perioden 2004--015 skall vara 107,7 miljarder kronor och

att den för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004-2015

skall vara 48,1 miljarder kronor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om alternativa finansieringsformer för att öka planeringsramen för

2004-2015.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tidigareläggning av investeringar.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tjälsäkring för tunga transporter.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att skyndsamt återkomma till riksdagen med en redovisning av

vilka ytterligare insatser som krävs för att göra kollektivtrafiken mer

tillgänglig för funktionshindrade.

2003/04:T14 av Sven Bergström m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om alternativa finansieringslösningar för nyinvesteringar i

infrastruktur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att ta igen det eftersläpande underhållet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att göra kollektivtrafiken tillgänglig för funktionshindrade.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att fullfölja angelägna delar i BREV-utredningen.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att vidmakthålla och rusta järnvägsnätet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utvecklad järnvägstrafik.

2003/04:T15 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

1. Riksdagen beslutar att den ekonomiska planeringsramen för perioden

2004-2015 för investeringar i järnvägar skall vara 101,5 miljarder kronor,

för investeringar i nationella stamvägar för perioden 2004-2015 skall

vara 47 miljarder kronor och för drift och underhåll av statliga vägar

skall vara 88,3 miljarder kronor.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillsättande av en delegation för infrastrukturinvesteringar

med alternativa finansieringsformer.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2002

2002/03:T206 av Nils Fredrik Aurelius (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av nyinvesteringar i vissa delar av vägnätet i sydöstra

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökade drifts- och underhållsinsatser för vägarna i

Kalmar län.

2002/03:T207 av Bengt-Anders Johansson och Ulf Sjösten (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 27.

2002/03:T208 av Rigmor Stenmark (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av och åtgärder för att förbättra tågtrafiken på sträckan

Uppsala-Stockholm-Uppsala.

2002/03:T209 av Ulf Sjösten och Kent Olsson (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av Europabanan/Götalandsbanan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan skall tas med i

Banverkets banhållningsplan eller i annan särskild ordning.

2002/03:T210 av Ulf Sjösten och Bengt-Anders Johansson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 40.

2002/03:T213 av Rigmor Stenmark (c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om underhåll av vägar.

2002/03:T219 av Eskil Erlandsson och Claes Västerteg (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen ger i uppdrag åt Banverket att i sin banhållningsplan

eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan

så att en överflyttning av såväl gods- som persontrafik kan ske till

järnväg.

2002/03:T223 av Bertil Kjellberg (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ombyggnaden av Europaväg 4 söder om Sundsvall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ombyggnaden skall finansieras enligt Private Public

Partnership-modellen.

2002/03:T225 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen särskilt måste beakta situationen för vägnätet i

Västerbotten när den fördelar medel till vägunderhåll i hela riket.

2002/03:T227 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om statliga satsningar för att förbättra farleden till Gävle hamn.

2002/03:T230 av Anita Sidén och Cecilia Magnusson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om infrastrukturen i och kring Göteborg.

2002/03:T236 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägsträckan Enånger-Hudiksvall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägsträckan Valbo, i Gävle kommun, och söderut.

2002/03:T238 av Cecilia Wikström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om åtgärder för att förbättra möjligheterna att tågpendla mellan Uppsala

och Stockholm.

2002/03:T239 av Kenneth Lantz (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att Banverket uppmanas att i sin banhållningsplan ta med

utbyggnad av Europabanan/Götalandsbanan.

2002/03:T241 av Bertil Kjellberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om prioriteringar av järnvägsutbyggnaden i norra Sverige.

2002/03:T242 av Maria Larsson och Göran Hägglund (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att insatser för en förhöjd kapacitet på Södra stambanan prioriteras

i kommande infrastruktursatsningar.

2002/03:T243 av Göran Hägglund och Maria Larsson (båda kd):

Riksdagen beslutar att koncession ges för en PPP-finansiering för utbyggnad

av riksväg 40 mellan Jönköping och Borås.

2002/03:T244 av Göran Hägglund och Maria Larsson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Europakorridoren.

2002/03:T246 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av järnvägstrafiken på Stångådalsbanan med Tjustbanan till

höghastighetstrafik.

2002/03:T248 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att förstärka infrastrukturen i sydöstra Skåne norrut.

2002/03:T252 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Västlänken kommer att ingå i den nationella infrastrukturplanen.

2002/03:T253

av Bengt-Anders Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utflyttning av riksväg 26 från tätorterna Smålandsstenar och Skeppshult.

2002/03:T255 av Yvonne Ångström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om klassning av Europaväg 12 som TEN-väg.

2002/03:T257 av Yvonne Ångström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utreda möjligheten att åter bedriva persontrafik på tvärbanan

Storuman-Hällnäs.

2002/03:T258 av Elizabeth Nyström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att riksväg 45 bör byggas ut snarast.

2002/03:T259 av Agneta Ringman (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om cykelleder på Öland.

2002/03:T260 av Lars Gustafsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av ökade resurser till vägnätet i Halland.

2002/03:T263 av Heli Berg (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av Europaväg 22 i sydöstra Sverige jämte upprustning av

järnvägarna Karlskrona-Kristianstad och Karlskrona-Emmaboda samt utbyggnad

av Sydostlänken mellan Älmhult och Karlshamn.

2002/03:T266 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnaden av Europaväg 22.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om omprioritering av medel från järnvägs- till väginvesteringar.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om alternativ finansiering av utbyggnaden av Europaväg 22.

2002/03:T268 av Sonia Karlsson och Berndt Sköldestig (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om riksväg 50 genom Motala.

2002/03:T270 av Per Westerberg (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om stärkt infrastruktur för ökade pendlingsmöjligheter i östra

Sverige.

2002/03:T273 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att ge berörda myndigheter i uppdrag att planera för en utbyggd

spårförbindelse mellan Sturup och Kastrup.

2002/03:T276 av Cecilia Widegren m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av Europaväg 20 till motorvägsstandard.

2002/03:T279 av Agne Hansson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökade anslag om 6 miljarder kronor av de totala investeringsmedlen

till samlade väginvesteringar i Kalmar län för den närmaste tolvårsperioden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ange en gräns för lägsta acceptabla vägstandard i landet.

3.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om höjda väganslag för underhållsåtgärder i närtid för Kalmar län.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en tioårsplan för att ta igen eftersatt vägunderhåll i Kalmar

län.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om angelägna upprustnings- och utbyggnadsprojekt i Kalmar län.

2002/03:T284 av Anders Wiklund m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bandelen Mora-Kristinehamn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Inlandsbanans utvecklingsmöjligheter.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bandelen Arvidsjaur-Jörn.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om investeringar på Inlandsbanan.

2002/03:T291 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om betydelsen av en väl utbyggd infrastruktur.

2002/03:T292 av Cristina Husmark Pehrsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om betydelsen av en väl fungerande "sundsring".

2002/03:T295 av Birgitta Carlsson (c):

1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en åtgärdsplan

för hur man skall komma till rätta med de eftersläpningar som nu finns

vad gäller vägunderhåll, bärighetshöjning, tjälsäkring och beläggning av

vårt finmaskiga vägnät.

2002/03:T296 av Henrik von Sydow och Anne Marie Brodén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om betydelsen av utbyggnad av dubbelspår för tågtrafiken genom

Halland.

2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):

14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägnätet.

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nyinvesteringar i vägar.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att riksväg 45 skall uppgraderas till Europaväg.

2002/03:T299 av Kent Olsson m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av infrastruktursatsningar i Västsverige.

2002/03:T304 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om byggande av Förbifart Stockholm.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökad kollektivtrafik i Storstockholm.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om trafikinvesteringarnas betydelse för möjligheten att välja

bostadsort.

2002/03:T306 av Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om investeringar i vägnätet i Bohuslän.

2002/03:T307 av Bengt-Anders Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Europabanan/Götalandsbanan.

2002/03:T310 av Dan Kihlström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Inlandsbanan skall betraktas som nationellt stråk med

särskild betydelse för Sveriges inland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av upprustning av Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn

och Mora.

2002/03:T311 av Annelie Enochson och Per Landgren (båda kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att begära en prövning av hela eller delar av systemet

Europabanan/Götalandsbanan som möjliga pilotprojekt där privat delfinansiering

kan komma i fråga.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att åt Banverket uppdra att i samarbete med de regionala

intressenterna genomföra förstudier för Götalandsbanan, delen Gripenberg-Borås.

2002/03:T312 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av riksväg 45 till motorvägsstandard mellan Göteborg och

Vänersborg med finansiering enligt ny modell.

2002/03:T313 av Anne-Marie Ekström m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att sträckan Borås-Jönköping byggs om till motorväg.

2002/03:T314 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnaden av Europabanan/Götalandsbanan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft i det allmänna

kommunikationssystemet.

2002/03:T315 av Dan Kihlström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den dåliga tekniska kvaliteten på riksväg 45 samt dess konsekvenser

för näringsliv och turism.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en upprustning av riksväg 45 skall ges extra hög prioritet

och snarast genomföras.

2002/03:T318 av Ingemar Vänerlöv och Else-Marie Lindgren (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av riksväg 40 mellan Borås och Jönköping till motorvägsstandard

med finansiering enligt ny modell.

2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fördelningen av medel mellan väg- och järnvägsinvesteringar.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om det nationella vägnätet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om väginfrastrukturen i Stockholmsområdet.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om trafiksäkerhet och miljöhänsyn.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tydliga samhällsekonomiska lönsamhetskalkyler måste göras

för varje tänkt infrastrukturinvestering.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om spårkapaciteten i Stockholm.

2002/03:T323 av Marita Aronson m.fl. (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Europaväg 6 byggs ut till fyrfältsväg genom hela Bohuslän.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ut- och ombyggnaden av Europaväg 20 skall ges en hög

prioritering och därmed tidigareläggas för start år 2003.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utbyggnad till motorvägsstandard hela vägen mellan Göteborg

och Stockholm.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om förbättring av riksväg 44 mellan Trollhättan och Uddevalla.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att riksväg 45 (Inlandsvägen) bör ges status av Europaväg.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en vägsträckning in mot Göteborgs hamn.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en ny förbindelse över/under Göta älv.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägsträckorna Borås-Trollhättan (väg 180), Borås-Alingsås samt

sträckan Vårgårda-Herrljunga.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om färdigställande av tunneln genom Hallandsåsen.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs ombyggandet av Västlänken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utbyggnad av Götalandsbanan med förbindelse till Landvetter.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utbyggnad av Bohusbanan.

2002/03:T324 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av kraftfulla satsningar på vägar och järnvägar i Kalmar län.

2002/03:T325 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att del av väg 858 (sträckan Siggberg i Nora socken-Östervåla) i Heby

kommun snarast bör förbättras.

2002/03:T327 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att trafiksäkerhet, miljö och en hållbar arbetsmarknad är de

viktigaste prioriteringsgrunderna vid beslut om tidsplan för vägtrafikens

ut- och ombyggnadsplanering.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ut- och ombyggnaden av Europaväg 20 skall ges en hög prioritet

och tidigareläggas för start år 2003.

2002/03:T329 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av omedelbara åtgärder för att åtgärda bristerna i det eftersatta

vägunderhållet i Norrbotten.

2002/03:T330 av Tasso Stafilidis (v):

Riksdagen begär att regeringen ger Banverket i uppdrag att i sin

banhållningsplan eller i särskild ordning ta med utbyggnaden av

Europabanan/Götalandsbanan

så att en överflyttning av såväl gods- som persontrafik kan ske till

järnväg.

2002/03:T331 av Gunilla Wahlén (v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att uppdra åt Banverket att genomföra en förstudie av alternativ

sträckning av Ådalsbanan genom Timrå enligt motionens intentioner.

2002/03:T333 av Jörgen Johansson och Kenneth Johansson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att fortlöpande bygga kvarvarande del av etapp 1 samt etapperna

2 och 3.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att före år 2010 bygga Dalabanans etapper 2 och 3.

2002/03:T334 av Jörgen Johansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att väg 67, Heby-Tärnsjö, prioriteras i den nationella väghållningsplanen

och att projektet ges mycket hög prioritet.

2002/03:T335 av Christer Adelsbo och Göran Persson i Simrishamn (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av en satsning på E 22.

2002/03:T340 av Peter Danielsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att snarast behandla och tidigarelägga de infrastrukturinvesteringar

som utgör felande länkar i väg- och järnvägsnätet i Skåne.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att de nationella och regionala vägarna och järnvägarna i Skåne

tillförs en större andel av landets samlade infrastrukturmedel så att

andelen står i rimligare proportion till behovet av infrastruktursatsningar.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Region Skånes regionala plan för transportinfrastruktur

(RTI-planen) bör tillmätas större betydelse för fördelningen av de nationella

infrastruktursatsningarna.

2002/03:T345 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att mer resurser bör tillföras Ådalsbanan.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att höja standarden på Ådalsbanan för att klara ökad belastning

och förväntad hastighet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att triangelspår bör byggas i Prästmon och i Bergsåker.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en helhetssyn på järnvägssträckan Umeå-Sundsvall.

2002/03:T346 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att se över förutsättningarna för ny dragning av E 4 söder om

Sundsvall.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Vägverkets prioriteringar bör följas.

2002/03:T347 av Ulla Löfgren (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en framtida järnväg mellan Mo i Rana och Umeå.

2002/03:T350 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionens anförs

om Europavägars sträckning.

2002/03:T353 av Agne Hansson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en utbyggnad av Europaväg 22.

2002/03:T354 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om nödvändigheten av att rusta upp Dalslands dåliga vägnät.

2002/03:T358 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av en ny vägförbindelse över Göta älv vid Göteborg.

2002/03:T359 av Håkan Larsson m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla Inlandsbanan till ett viktigt stråk för godstrafik

som en kompletterande del av järnvägsnätet.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att IBAB:s banhållningsplan i huvudsak skall följas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att överföra tvärbanan Arvidsjaur-Jörn samt bandelarna

Mora-Kristinehamn till Inlandsbanan AB (IBAB) för förvaltning.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Inlandsbanan som utvecklingsförutsättning för tillväxt i inlandet.

2002/03:T361 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bandelen Mora-Kristinehamn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bandelen Arvidsjaur-Jörn.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla Inlandsbanan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om investeringar på Inlandsbanan.

2002/03:T362 av Mikael Oscarsson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om väg 288.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om riksväg 55.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om eftersatt underhåll av de mindre vägarna i Uppland.

2002/03:T367 av Åsa Torstensson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Europaväg 6 skall vara färdigutbyggd till norska gränsen inom

nuvarande planperiod eller senast år 2007.

2002/03:T371 av Viviann Gerdin (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kriterierna vid tilldelning av väganslag inte skall domineras

av befolkningsunderlaget.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att öka anslaget till vägförbättringar för att utjämna de

regionala klyftorna.

2002/03:T372 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som mening vad i motionen anförs om

de stora behov av satsningar som finns i Västra Götaland under en

tioårsperiod.

2002/03:T374 av Berndt Sköldestig och Sonia Karlsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om byggandet av dubbelspår mellan Mjölby och Hallsberg.

2002/03:T377 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om planering av fler direkttåg över Öresund.

2002/03:T389 av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (båda v):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en hållbar satsning på infrastrukturen i sydöstra Sverige.

2002/03:T393 av Nils-Göran Holmqvist och Billy Gustafsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av väg 51.

2002/03:T394 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en utbyggnad av Europabanan.

2002/03:T397 av Claes Västerteg och Jan Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av riksväg 41.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om upprustning av Viskadalsbanan.

2002/03:T399 av Runar Patriksson (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av en utredning om järnvägsförbindelse Svappavaara-Vittangi-Kolari

i Finland.

2002/03:T403 av Carina Ohlsson och Urban Ahlin (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av satsningen på Kinnekullebanan.

2002/03:T408 av Lennart Axelsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statliga verks möjligheter att medverka som medfinansiärer i

EU-projekt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utveckling av besöksnäringen i Örebro län med särskild tonvikt

på Nora-Karlskogaregionen.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inrättandet av en reguljär tågförbindelse mellan Nora och Örebro.

2002/03:T410 av Agne Hansson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om angelägna

järnvägsinvesteringar i Kalmar län för utveckling av ett Östersjöbanesystem.

2002/03:T414 av Hans Unander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om riksväg 71.

2002/03:T415 av Inger Lundberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ombyggnad av riksväg 50 mellan Fornaboda och Guldsmedshyttan samt vad

övrigt anförs i motionen om Bergslagsdiagonalen.

2002/03:T417 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om bandelen Mora-Kristinehamn.

2002/03:T420 av Susanne Eberstein och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om upprustning av järnvägen mellan Sundsvall och Ånge.

2002/03:T421 av Susanne Eberstein och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av åtgärder beträffande järnvägen genom Sundsvalls centrum.

2002/03:T422 av Gunnar Andrén (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om kommunikationerna till Hallstavik och Norrtälje.

2002/03:T423 av Peter Danielsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en fördjupad studie av projekt Europakorridoren.

2002/03:T424 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om satsningar på infrastrukturen i Östergötland.

2002/03:T428 av Ronny Olander m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om nödvändigheten av ett yttre godsspår på sträckan Håstad-Åkarp i sydvästra

Skåne.

2002/03:T431 av Lennart Klockare m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om byggande av Haparandabanan som en första del i Norrbotniabanan.

2002/03:T433 av Lena Ek och Roger Karlsson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om studier och projektering av Ostlänken.

2002/03:T435 av Sven Gunnar Persson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förbättringar av Bergslagsdiagonalen.

2002/03:T436 av Jan Björkman m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av satsningar på infrastrukturen i Blekinge.

2002/03:T437 av Berndt Sköldestig m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om studier och projektering av Ostlänken.

2002/03:T439 av Johan Pehrson och Sofia Larsen (fp, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förnyad prövning av järnvägsbygge mellan Örebro och Kristinehamn över

Karlskoga.

2002/03:T441 av Sofia Larsen och Johan Pehrson (c, fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tidigarelägga utbyggnaden och upprustningen av E 18.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utarbeta en tydlig plan över vägförbättrande åtgärder för

E 18.

2002/03:T446 av Roger Karlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Banverket skall ges i uppdrag att prioritera byggnation av dubbelspår

på Svealandsbanan.

2002/03:T451 av Gunnar Axén och Anna Lindgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att starta projekteringen av Ostlänken.

2002/03:T454 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om infrastrukturella satsningar i Värmland under den kommande

planeringsperioden.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att riksväg 45 benämns E 45 i framtiden.

2002/03:T456 av Per Erik Granström m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tvärbanan Arvidsjaur-Jörn.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om bandelen Mora-Kristinehamn.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utveckla Inlandsbanan.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om investeringar i Inlandsbanan.

2002/03:T457 av Kenth Högström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om E 4-sträckan Hudiksvall-Enånger.

2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd):

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en översyn av Citytunneln vad gäller teknisk lösning, finansiering

och styrmodell.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att fullfölja utbyggnaden av den svenska transporttriangeln.

13.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att Stockholmsberedningens förslag genomförs.

14. Riksdagen begär att regeringen låter tillsätta en utredning med uppdrag

att lämna förslag till åtgärder som förbättrar transportsystemet i

Göteborgsregionen.

19. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en planeringsram för av staten finansierade investeringar i

sjöfartens infrastruktur.

2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om prioriteringsordning vad gäller förbättrad infrastruktur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ange en skamgräns för lägsta acceptabla vägstandard.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om höjda anslag till drift och underhåll av vägnätet.

4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till uppräkning av

planeringsramen för nationella väginvesteringar i tolvårsplanen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att investeringsstödet för spårfordon bör utökas till att omfatta

även bussar i kollektivtrafik som drivs med alternativa drivmedel.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av en bättre helhetssyn på kollektivtrafiken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att tydligt inbegripa Inlandsbanan i den statliga infrastrukturen.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att kapacitetsproblemen på Malmö centralstation måste lösas

samt att beslutsunderlaget förbättras innan beslut om trafiklösningar i

Malmöregionen fattas.

34. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att planeringsdirektiven till trafikverken bör utformas så att

stor hänsyn tas till vikten av väl fungerande stråk för godstrafiken.

45. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att satsningen på bärighet, tjälsäkring och rekonstruktion skall

ingå i de regionala planerna för att öka det regionala inflytandet.

46. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om verkligt regionalt inflytande över infrastrukturen.

47. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att behandla den traditionella fysiska infrastrukturen och den

digitala infrastrukturen tillsammans.

2002/03:T474 av Michael Hagberg och Fredrik Olovsson (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förbättringar av riksväg 55.

2002/03:T475 av Fredrik Olovsson och Michael Hagberg (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om byggandet av en förbiled i Katrineholm.

2002/03:T476 av Michael Hagberg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om satsning på hamnarna i Oxelösund och Norrköping.

2002/03:T481 av Lennart Nilsson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Europaväg 20.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Europaväg 6.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om riksväg 40 samt riksväg 45 och järnvägen i Göta- älvdalen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om tjälsäkring och bättre bärighet på Västsveriges grusvägar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ny älvförbindelse över Göta älv och andra mindre vägprojekt.

6.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Göteborgstunneln och hamnbanan.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om järnväg mellan Göteborg-Landvetter-Borås och Jönköping.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Västkustbanan och tunneln genom Hallandsåsen.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Västra stambanan och Älvsborgsbanan.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om Nordlänken.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om snabbtågsförbindelse mellan Halland-Sjuhärad och Stockholm.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om hamnarna i Västsverige.

16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

i övrigt anförs.

2002/03:T482 av Kjell Nordström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om vikten av att standardhöja Europaväg 20.

2002/03:T487 av Annika Nilsson m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om projektet Europakorridoren.

2002/03:T488 av Karin Pilsäter (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att väg 73 byggs ut

mellan Fors och Älgviken på Södertörn.

2002/03:T492 av Göran Norlander och Kerstin Kristiansson Karlstedt (båda

s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Ådalsbanan.

2002/03:T495 av Susanne Eberstein och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om E 4 genom Sundsvall.

2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en starkare politisk styrning av all verksamhet som

kan hänföras till infrastrukturen.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vikten av att man vid prioritering mellan olika infrastrukturobjekt

tar hänsyn till såväl regionalpolitiska som sociala skäl, vid sidan av de

samhällsekonomiska kalkylmodeller som nu används.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ta större hänsyn till de tunga transporterna vid fördelning

av väganslag både till drift och investeringar.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av utökade insatser för drift och underhåll av vägnätet

i skogslänen med målet att alla landets vägar skall kunna hållas öppna

året om.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av bra vägar för att den växande turistnäringen skall

kunna fortsätta att utvecklas som en viktig basnäring i skogslänen.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om standarden på det nationella stamvägnätet i skogslänen.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att vid fördelningen av anslag till järnvägsinvesteringar

ge godstrafiken en betydligt högre prioritet.

2002/03:T500 av Maria Öberg och Anders Sundström (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 45.

2002/03:T504 av Berndt Ekholm m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Götalandsbanan.

2002/03:T509 av Berndt Sköldestig m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om riksväg 50 och E 22 i Östergötland.

2002/03:T510 av Margareta Andersson och Agne Hansson (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om upprustning av väg 127.

2002/03:T511 av Margareta Andersson m.fl. (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att skyndsamt utreda förutsättningarna för att bygga ut Södra stambanan.

2002/03:T514 av Susanne Eberstein och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Ostkustbanan.

2002/03:T518 av Kerstin-Maria Stalin (mp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av Inlandsbanan med de medel som redan anslagits till

järnvägar.

2002/03:T519 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om bättre kapacitet och en högre trafiksäkerhet.

2002/03:T529 av Leif Jakobsson och Marie Granlund (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en järnvägsförbindelse till Sturup och Banverkets medverkan i

projekteringsarbetet.

2002/03:T532 av Carina Hägg (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att öka kunskaperna och möjligheterna för att bevara svenska grusvägar.

2002/03:T533 av Carina Hägg och Thomas Strand (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av infrastruktursatsningar i Jönköpings län.

2002/03:MJ429 av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (m):

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om god väghållning.

2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):

15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en modern infrastruktur.

2002/03:N265 av Runar Patriksson och Anita Brodén (båda fp):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägnätet, järnväg, IT, Vänersjöfarten och flyget.

2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tjälsäkring av vägnätet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om målsättningen att samtliga vägar i landet skall hållas öppna

och farbara under alla delar av året.

2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (båda mp):

20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om fler snabbtåg.

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om nybyggnationer och upprustningar av järnvägslinjer för

höghastighetstrafik för att underlätta arbetspendling mellan regioner.

2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (m):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen.

2002/03:N307 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om infrastrukturens betydelse för en levande landsbygd.

2002/03:N340 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att hela E 22 snarast måste byggas ut till motorvägsstandard.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att vid utbyggnad av infrastruktur så lite åkermark som möjligt

skall tas i anspråk.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Malmö central snarast måste byggas om från en säckstation

till en genomgående station.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att godstågsproblemen på Kontinentalbanan i Malmö snarast måste

lösas.

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om ett östligt skånskt järnvägsstråk.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om vägsatsningar i nordöstra Skåne.

2002/03:N343 av Birgitta Sellén m.fl. (c):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att förbättra infrastrukturen i Norrland.

2002/03:N347 av Sven Gunnar Persson (kd):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en regionförstoring till fem län (Stockholm,

Södermanland, Uppsala, Västmanland och Örebro).

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om inriktning om att förkorta planeringsprocessen.

2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ökade satsningar på infrastrukturen.

2002/03:N393 av Lars Lindén m.fl. (kd):

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om infrastrukturen.

2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):

9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en bättre kollektivtrafik i Stockholms län.

10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Stockholms län måste få en rättvis andel av statsbidragen

till investeringar i vägar och kollektivtrafik.

11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av att öka kapaciteten över Mälar-Saltsjösnittet för

både bil- och tågtrafiken.

12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en komplett ringled runt Stockholms innerstad.

13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet att snabbt rusta upp väg 73 mellan Fors och

Älgviken.

2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s):

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en utredning kring den lagstiftning som reglerar

byggande av järnväg med inriktning att förkorta planeringsprocessen.

2002/03:Bo319 av Carin Lundberg m.fl. (s):

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen ger instruktioner till de statliga verken att

utan dröjsmål undanröja formella hinder för utveckling av träalternativ

som föreligger i normativa dokument.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att regeringen till berörda statliga verk introducerar

träbroalternativet vid kommande större infrastruktursatsningar som t.ex.

tidigareläggning av Norrbotniabanan.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:T202 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Dalarna måste tilldelas ett högre väganslag.

2003/04:T205 av Rolf Gunnarsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om riksväg 70.

2003/04:T207 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om Citytunneln i Malmö.

2003/04:T209 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av E 6 mellan Vellinge och Trelleborg.

2003/04:T214 av Tobias Billström (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ge berörda myndigheter i uppdrag att planera för en utbyggd

spårförbindelse mellan Sturup och Malmö.

2003/04:T219 av Jörgen Johansson och Roger Tiefensee (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att förbättra spårkapaciteten genom Stockholm genom byggandet av

Citybanan/Mälartunneln.

2003/04:T222 av Sten Tolgfors (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ombyggnationen av berörda sträckningar av E 18 mellan Örebro och

Karlskoga bör inledas snarast.

2003/04:T225 av Nils Fredrik Aurelius (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av nyinvesteringar i vissa delar av vägnätet i sydöstra

Sverige.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökade drifts- och underhållsinsatser för vägarna i

Kalmar län.

2003/04:T226 av Ulf Sjösten (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att pröva alternativ finansiering vid vägbyggnation gällande några

lämpliga utbyggnads- och ombyggnadsobjekt i Sverige.

2003/04:T228 av Ulf Sjösten och Kent Olsson (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av Europabanan/Götalandsbanan.

2. Riksdagen begär att regeringen ger Banverket i uppdrag att i arbetet

med genomförandet av framtidsplanen genomföra en fördjupad systemstudie

av Europakorridoren baserad på de nya resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T229 av Ulf Sjösten och Bengt-Anders Johansson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 27.

2003/04:T230 av Ulf Sjösten och Bengt-Anders Johansson (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av riksväg 40.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utbyggnaden skall finansieras enligt PPP-modellen.

2003/04:T234 av Torsten Lindström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av ökade resurser till vägar i Västmanlands län.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnaden till motorvägsstatus av E 18.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnaden av förbifarten vid Sala längs riksväg 67 och 70.

4.

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om upprustningen av riksväg 67 Heby (Stingstorpet)-Tärnsjö.

2003/04:T236 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om erforderliga investeringar på Bergslagspendeln.

2003/04:T237 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om angelägna järnvägssatsningar i Mälardalen.

2003/04:T241 av Carl-Axel Johansson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att förstärka infrastrukturen i sydöstra Skåne norrut, i den

kommande infrastrukturplan som regeringen skall fastställa.

2003/04:T242 av Carina Hägg m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om förnyade studier av Europakorridoren ur en samhällsekonomisk och

ekologisk synvinkel.

2003/04:T244 av Torsten Lindström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om det angelägna i att del av väg 858 (sträckan Siggberg i Nora

socken-Östervåla) i Heby kommun snarast rustas.

2003/04:T246 av Ragnwi Marcelind (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av en väl fungerande infrastruktur.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att järnvägen på sträckan Uppsala-Gävle förbättras så att den

regionala trafiken i norra Uppland utvecklas snabbare mot Gävle och att

järnvägstransporterna mellan Mellansverige och norra Sverige underlättas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dubbelspåret mellan Skutskär och Furuvik färdigställs 2006.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att dubbelspåret på sträckan Svartbäcken-Samnan färdigställs

under 2008.

2003/04:T247 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att stärka järnvägstrafikens konkurrenskraft i det allmänna

kommunikationssystemet.

2003/04:T254 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av att omedelbart åtgärda bristerna i det eftersatta vägunderhållet

i Norrbotten.

2003/04:T255 av Lennart Kollmats m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att riksväg 40, sträckan mellan Borås och Jönköping, byggs om till

motorväg.

2003/04:T257 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om behovet av ökade satsningar på infrastruktur i Stockholm-Mälardalen

för bättre tillväxt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om länsväg 265 Norrortsleden.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om riksväg 73 Älgviken-Fors.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om länsväg 259 Södertörnsleden.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om E 18 Lekhyttan-Adolfsberg.

2003/04:T258 av Catharina Elmsäter-Svärd och Tomas Högström (båda m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om förbättrad pendel- och regionaltågsförbindelse till Arlanda

flygplats.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om att snarast färdigställa Citybanan.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om att anpassa tågstationen under Sky City vid Arlanda flygplats

för pendeltågstrafik.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i

motionen om förbättrat vägsystem till Arlanda flygplats.

2003/04:T262 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utbyggnad av fyrfältsväg Enånger-Hudiksvall förs in i den nationella

vägplanen med byggstart år 2005 enligt tidigare utfästelser.

2003/04:T263 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om pengar för utbyggnad av väg 73, Nynäsvägen, sträckan Älgviken-Fors.

2003/04:T265 av Bengt-Anders Johansson och Magdalena Andersson (båda

m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att Nässjö kommuns infrastruktur måste kompletteras.

2003/04:T268 av Sven Brus och Yvonne Andersson (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om satsningar på infrastrukturen i Östergötland.

2003/04:T270 av Stefan Hagfeldt och Gunnar Axén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnaden av E 22.

2003/04:T272 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att bygga klart E 6 genom Bohuslän till år 2007.

2003/04:T276 av Kent Olsson (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av PPP-finansiering vid infrastruktursatsningar.

2003/04:T277 av Kerstin Heinemann (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Banverket omgående bör påbörja en järnvägsutredning för att

finna en lösning på trängselproblemen mellan Kallhäll och Karlberg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en utbyggnad av E 18 till motorväg på delsträckorna

Västjädra-Västerås och Sagån-Enköping bör göras tidigt under planperioden och

vara klar senast år 2007.

2003/04:T278 av Ragnwi Marcelind (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om statliga satsningar för att förbättra farleden till Gävle hamn i syfte

att skapa tillväxt och flera jobb i Gävleregionen.

2003/04:T282 av Bengt-Anders Johansson och Magdalena Andersson (båda

m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att uppgradera riksväg 47/48.

2003/04:T287 av Eskil Erlandsson och Claes Västerteg (båda c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att regeringen fattar ett principbeslut om att bygga ett höghastighetsnät

för hastigheter på 300-350 kilometer i timmen i Sverige.

2003/04:T292 av Stefan Hagfeldt och Anna Lindgren (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om ytterligare resurser till vägnätet i Östergötland.

2003/04:T295 av Lennart Fremling (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om försöksverksamhet med en ny samhällsekonomiskt anpassad finansieringsmodell

för infrastruktur.

2003/04:T296 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att utbyggnaden av E 4 Enånger-Hudiksvall skall påbörjas redan år 2006.

2003/04:T303 av Nils-Erik Söderqvist m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen

anförs om att infrastruktursatsningar för perioden 2004-2015 på ett bättre

och mer rimligt sätt tillgodoser trafiksäkerhet, miljö och

utvecklingsmöjligheter

i Västra Götaland.

2003/04:T305 av Birgitta Sellén (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att bärighetspengar riktade till Västernorrlands vägar måste

ökas.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att E 4 syd Sundsvall måste tidigareläggas under planperioden

för infrastrukturen.

2003/04:T310 av Johan Linander och Lars-Ivar Ericson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en stor satsning på infrastrukturen i Skåne.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en järnvägstunnel mellan Helsingborg och Helsingör.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att godstågsproblemen på Kontinentalbanan i Malmö snarast måste

lösas.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ett östligt skånskt järnvägsstråk.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om vägsatsningar i nordöstra Skåne.

7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att hela E 22 snarast måste byggas ut till motorvägsstandard.

2003/04:T311

av Olle Sandahl (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att anpassa resurserna för bärighetsåtgärder till den faktiska relativa

nyttan, genom att större andel destineras till de småländska vägarna.

2003/04:T313 av Birgitta Sellén och Margareta Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att göra samhället mer tillgängligt för synskadade.

2003/04:T314 av Åsa Torstensson (c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om gränsregionala hinder och att införandet av "bompeng" över

Svinesundsbroarna försvårar gränsregional integration och tillväxt.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att den 50-åriga Svinesundsbron inte skall avgiftsbeläggas.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om statsråds givna löften om pendlartrafikens lägre avgifter i

samband med valrörelsen 2002.

2003/04:T320 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att Västlänken kommer att ingå i den nationella infrastrukturplanen.

2003/04:T323

av Magdalena Andersson och Bengt-Anders Johansson (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 40.

2003/04:T325 av Elizabeth Nyström och Anita Sidén (båda m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att riksväg 45 mellan Göteborg och Trollhättan skall ges högsta prioritet.

2003/04:T328 av Jeppe Johnsson m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnaden av E 22.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om alternativ finansiering av utbyggnaden av E 22.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om omprioritering av medel från järnvägs- till väginvesteringar.

2003/04:T329

av Susanne Eberstein och Göran Norlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om upprustning av järnvägssträckan Nyland-Långsele samt införandet av ett

triangelspår i Nyland i Västernorrlands län.

2003/04:T330 av Annelie Enochson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av en ny vägförbindelse över Göta älv vid Göteborg.

2003/04:T334 av Claes Västerteg och Margareta Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en utbyggnad av riksväg 40 till fyrfältsväg.

2. Riksdagen begär att regeringen utreder möjligheterna till en PPP-lösning

för riksväg 40.

2003/04:T335 av Claes Västerteg och Jan Andersson (båda c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs

om utbyggnad av riksväg 41.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad motionen anförs

om upprustning av Viskadalsbanan.

2003/04:T339 av Alf Eriksson och Arne Kjörnsberg (båda s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om snabbtågsförbindelse på hela sträckan mellan Halmstad och

Stockholm via Varberg och Borås.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om upprustning av bandelen mellan Varberg och Herrljunga.

2003/04:T341 av Dan Kihlström (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att en upprustning av E 18 skall ges extra hög prioritet och snarast

genomföras.

2003/04:T342 av Dan Kihlström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att en upprustning av riksväg 45 snarast skall genomföras.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om den dåliga tekniska kvaliteten på riksväg 45 samt dess konsekvenser

för näringsliv och turism i inlandet.

2003/04:T345 av Lennart Hedquist m.fl. (m, fp, kd, c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om angelägna infrastrukturinvesteringar i Uppsala län för tillväxt i hela

landet.

2003/04:T346 av Dan Kihlström (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att Inlandsbanan skall betraktas som nationellt stråk med

särskild betydelse för Sveriges inland.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av upprustning av Inlandsbanan syd mellan Kristinehamn

och Mora.

2003/04:T347 av Gunnar Axén m.fl. (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att starta projekteringen av Ostlänken.

2003/04:T348 av Patrik Norinder (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av dubbelspår mellan Samnan och Uppsala.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om dubbelspår mellan Skutskär och Furuvik.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om Bollnäs-Orsa-banan.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om industrispår från Tjärnviks industriområde.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av E 4 mellan Enånger och Hudiksvall.

6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om utbyggnad av väg 67.

2003/04:T349 av Mats Berglind m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att lånefinansiera utbyggnaden av riksväg 55 mellan Katrineholm och

Enköping.

2003/04:T350 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om nödvändigheten av att rusta upp Dalslands vägnät.

2003/04:T351 av Kenneth Lantz (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheten att bygga tunnel genom Öresund för

höghastighetståg.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att utreda möjligheten att bygga ett höghastighetsnät i Sverige.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en fördjupad systemstudie av Europakorridoren baserad på de nya

resultaten i KTH:s studie.

2003/04:T352 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av riksväg 40 mellan Borås och Jönköping till motorvägsstandard

med finansiering enligt ny modell.

2003/04:T353 av Ingemar Vänerlöv (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en utbyggnad av riksväg 45 till motorvägsstandard mellan Göteborg och

Vänersborg med finansiering enligt ny modell.

2003/04:T355 av Per Erik Granström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om behovet av satsningar på Dalarnas transportinfrastruktur.

2003/04:T359 av Carin Lundberg och Lars Lilja (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om järnvägssatsningar längs Norrlandskusten.

2003/04:T361 av Hans Backman (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ett fullt utbyggt dubbelspår behövs mellan Gävle och Uppsala.

2003/04:T362 av Yvonne Ångström (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om utredning av möjligheterna att åter bedriva persontrafik på tvärbanan

Storuman-Hällnäs.

2003/04:T363 av Annika Qarlsson (c):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att höja anslagen till drift och underhåll av vägnätet i enlighet med

motionens intentioner.

2003/04:T367 av Rosita Runegrund (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om vikten av att se över möjligheten till samfinansiering av infrastrukturen

i Bohuslän.

2003/04:T370 av Holger Gustafsson och Birgitta Carlsson (kd, c):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ekonomisk tillväxt, trafiksäkerhet, miljö och hållbar

arbetsmarknad är de viktigaste prioriteringsgrunderna vid beslut om tidsplanen

för ut- och ombyggnaden av E 20.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ut- och ombyggnaden av E 20 skall ges högsta prioritet och

tidigareläggas med start år 2004.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om att ett delprivat finansieringsalternativ (PPP), som årets

regeringsdeklaration gav klartecken för, får användas för utbyggnad av E

20.

2003/04:T371 av Gunilla Tjernberg (kd):

Riksdagen begär att regeringen särskilt beaktar situationen för vägnätet

i Västerbottens län när den fördelar medel till vägunderhåll i hela riket.

2003/04:T375 av Bengt-Anders Johansson och Magdalena Andersson (båda

m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att undersöka tillämpningen av Vägverkets fördelning av väganslagen

utmed en och samma riksväg.

2003/04:T378 av Erling Wälivaara (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att ge Banverket i uppdrag att utreda, projektera, kostnadsberäkna och

presentera en finansiering för upprustning av Haparandabanan.

2003/04:T379 av Kent Olsson m.fl. (m):