Bet. 2003/04:TU12

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU12

Övervakning av sjötrafiken m.m.

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken

m.m., en motion som väckts med anledning av propositionen samt sex

motionsförslag om olika fritidsbåtsfrågor från den allmänna motionstiden år

2003.

Utskottet anser det nödvändigt med ett aktivt säkerhets- och miljöarbete

på sjöfartsområdet. Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till

regeringens förslag för att genomföra två EG-direktiv. Det gäller dels det

s.k. övervakningsdirektivet, dels det s.k. fritidsbåtsdirektivet. Syftet

med övervakningsdirektivet är att öka säkerheten och effektiviteten för

sjötrafiken, förbättra insatserna i samband med olyckor och bättre kunna

förhindra förorening från fartyg. Genom ändringsdirektivet för fritidsbåtar

införs bl.a. miljöskyddskrav för buller och avgaser i syfte att främja en

hållbar utveckling. De lagändringar som föranleds av övervakningsdirektivet

föreslås träda i kraft den 1 juli 2004 medan lagändringarna till följd av

ändringsdirektivet för fritidsbåtar föreslås träda i kraft den 1 januari

2005.

Med anledning av motionsförslag förutsätter utskottet att fortsatta

överväganden kommer att göras av hur befintlig fritidsbåtstrafik kan förbättras

i miljöhänseende. Vidare ser utskottet det som positivt att frågan om

utbildning och förarbevis för fritidsbåtar blir föremål för överväganden

i syfte att främja en utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som

tryggar en hög grad av säkerhet. Utskottet anser att riksdagen mot bl.a.

denna bakgrund bör avslå samtliga motionsförslag.

I betänkandet finns ett särskilt yttrande (m, fp, kd, c).

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Övervakningsdirektivet

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om ändring i

fartygssäkerhetslagen

(2003:364),2. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening

från fartyg. Därmed bifaller riksdagen proposition 2003/04:88 i denna del

och avslår motion 2003/04:T1.

2. Fritidsbåtsdirektivet

Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1996:18)

om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar. Därmed bifaller riksdagen

proposition 2003/04:88 i denna del och avslår motionerna 2003/04:T279 och

2003/04:T517.

3. Båtförarutbildning

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T312 och 2003/04:T533 yrkandena 1

och 2.

4. Hastighetsbegränsning av farleder

Riksdagen avslår motion 2003/04:T232.

Stockholm den 22 april 2004

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),

Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans Stenberg

(s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin Svensson Smith (v),

Claes-Göran Brandin (s), Jan-Evert Rådhström (m), Monica Green (s), Runar

Patriksson (fp), Sven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Björn Hamilton

(m), Mikael Johansson (mp) och Börje Vestlund (s).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I betänkandet behandlas proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken

m.m., en motion som väckts med anledning av propositionen samt sex

motionsyrkanden om olika fritidsbåtsfrågor från den allmänna motionstiden år

2003.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att lagstiftning på sjöfartsområdet kompletteras

med vissa bestämmelser om anmälningsskyldighet samt om åtgärder vid

ogynnsamma väder- och sjöförhållanden. Vidare föreslås att tillämpningsområdet

för lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar

(fritidsbåtslagen) utvidgas så att lagen även kommer att omfatta vattenskotrar

och vissa motorer. Det föreslås också att det införs bestämmelser om att

vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets- och miljökrav när de

har genomgått omfattande förändringar.

Genom förslagen genomförs två EG-direktiv, nämligen direktivet 2002/59/EG

om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik

i gemenskapen och om upphävande av rådets direktiv 93/75/EEG

(övervakningsdirektivet), och direktivet 2003/44/EG om ändring i direktiv

94/25/EG

om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga

om fritidsbåtar (fritidsbåtsdirektivet).

Lagrådets yttrande över lagförslaget har inhämtats och beaktats.

De lagändringar som föranleds av övervakningsdirektivet föreslås träda i

kraft den 1 juli 2004. Ändringarna i fritidsbåtslagen föreslås träda i

kraft den 1 januari 2005.

Utskottets överväganden

Övervakningsdirektivet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens uppfattning om angelägenheten av att öka

säkerheten och effektiviteten för sjötrafiken, förbättra myndigheternas

insatser vid tillbud, olyckor eller potentiellt farliga situationer samt

bättre kunna förhindra och upptäcka förorening från fartyg. Riksdagen bör

därför anta regeringens lagförslag. Det gäller dels lag om ändring i

fartygssäkerhetslagen (2003:364), dels lag om ändring i lagen (1980:424)

om åtgärder mot förorening från fartyg. Jämför särskilt yttrande (m, fp,

kd, c).

Propositionen

Av propositionen framgår att den 27 juni 2002 antogs Europaparlamentets

och rådets direktiv 2002/59/EG om inrättande av ett övervaknings- och

informationssystem för sjötrafik i gemenskapen och om upphävande av rådets

direktiv 93/75/EEG. Direktivet skall tillämpas på fartyg med en

bruttodräktighet av minst 300, men från direktivets bestämmelser undantas bl.a.

örlogsfartyg, fiskefartyg och fritidsbåtar kortare än 45 meter.

Syftet med direktivet är att öka säkerheten och effektiviteten för

sjötrafiken, att förbättra myndigheternas insatser vid tillbud, olyckor eller

potentiellt farliga situationer samt att bättre kunna förhindra och

upptäcka förorening från fartyg. Detta skall ske genom att ett övervaknings-

och informationssystem inrättas för sjötrafiken inom gemenskapen.

Obligatoriska fartygsrapporteringssystem, sjötrafikinformationstjänster

och ruttsystem har inrättats längs de europeiska kusterna i enlighet med

regler som har antagits av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).

Enligt övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna se till att fartygen

fullgör de skyldigheter som åligger dem i dessa avseenden.

Genom särskild utrustning ombord kan fartyg identifieras automatiskt

(AIS-system), vilket ger bättre möjlighet till övervakning av fartyg. Likaså

kan numera färdskrivare (VDR-system eller "svarta lådor") användas för

att underlätta utredningar i samband med olyckor. Med tanke på att denna

utrustning är viktig i kampen för att förhindra olyckor till sjöss, görs

den genom övervakningsdirektivet obligatorisk för fartyg som anlöper hamnar

i gemenskapen. Den information som tillhandahålls av ett VDR-system kan

användas efter en olycka både för att utreda orsakerna till denna och i

förebyggande syfte för att dra nödvändig lärdom för framtiden.

För att kunna förbereda insatser och ingripa på ett effektivt sätt vid

förorening eller risk för förorening till sjöss är det vidare väsentligt

att ha tillgång till bl.a. uppgifter om farligt eller förorenande gods

som finns ombord på fartyg. Fartyg som anlöper eller avgår från hamnar i

medlemsstaterna skall därför lämna vissa sådana uppgifter till de behöriga

myndigheterna eller till hamnmyndigheterna i de aktuella medlemsstaterna.

Vissa fartyg utgör på grund av t.ex. sitt skick en potentiell risk för

sjösäkerheten eller miljön. Enligt övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna

vara särskilt uppmärksamma vid övervakningen av dessa fartyg och vidta

erforderliga åtgärder för att förhindra att riskerna ökar.

Befälhavare skall anmäla tillbud och olyckor som påverkar fartygets

säkerhet eller som äventyrar sjösäkerheten till den landcentral som har

ansvar för det aktuella geografiska området. Han eller hon skall även

anmäla annat som kan hota sjösäkerheten eller miljön, såsom utsläpp eller

risk för utsläpp av förorenande produkter i havet, och kringdrivande

föroreningsbälten, containrar m.m.

Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat bedömer att väder- och

sjöförhållandena är så ogynnsamma att det skulle medföra allvarliga risker

om ett fartyg t.ex. anlöpte eller avgick, skall befälhavaren informeras.

Lämpliga åtgärder skall vidtas, vilka kan innebära t.ex. att ett fartyg

förbjuds att anlöpa eller lämna en hamn tills risken har

normaliserats.

Övervakningsdirektivets bestämmelser innebär en skärpning, utvidgning

respektive ändring av bestämmelserna i direktivet 93/75/EEG om minimikrav

för fartyg som anlöper eller avgår från gemenskapens hamnar med farligt

eller förorenande gods. Det direktivet kan därmed sägas ha spelat ut sin

roll och upphävs därför genom övervakningsdirektivet.

Enligt propositionen finns det redan i dag bestämmelser i det svenska

regelverket som till stora delar täcker direktivets krav. I vissa andra

delar kan direktivet genomföras genom att föreskrifter meddelas med stöd

av befintliga bemyndiganden. I några avseenden krävs dock att lagstiftningen

kompletteras för att direktivet till fullo skall bli genomfört. Nedan

presenteras regeringens förslag till sådana lagändringar.

Förhandsanmälan från fartyg

När det gäller förhandsanmälan från fartyg föreslås att regeringen eller

den myndighet som regeringen beslutar får meddela föreskrifter om skyldighet

att lämna uppgifter inför ett fartygs ankomst till en hamn eller ankarplats.

Skyldigheten får åläggas redare, befälhavare och den som befullmäktigats

att på redarens vägnar lämna information.

Åtgärder vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden

Vid ogynnsamma väder- eller sjöförhållanden föreslås att ett fartygs resa

får förbjudas om det finns skälig anledning att anta att väder- eller

sjöförhållandena är så ogynnsamma att resan skulle innebära allvarliga

risker för människor eller miljön. Ett förbud eller föreläggande enligt

7 kap. 5 § lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg får

även meddelas om det finns ett allvarligt hot om förorening av andra

staters havs- eller kustområden.

Myndigheten får även vidta andra åtgärder som bedöms lämpliga, t.ex.

förbjuda ett fartyg att anlöpa eller lämna en hamn i ett berört område

innan det har konstaterats att det inte längre föreligger några risker.

Åtgärden kan även bestå i en rekommendation till berörda fartyg. Skyldigheten

att bistå fartyg i nöd påverkas givetvis inte av dessa åtgärder.

Påföljder

Enligt artikel 25.2 i övervakningsdirektivet skall medlemsstaterna införa

ett påföljdssystem för överträdelser av nationella bestämmelser som

antagits i enlighet med direktivet. Påföljderna skall vara "effektiva,

proportionella och avskräckande". Regeringen anger att det redan i dag

finns påföljdsbestämmelser som täcker överträdelser mot skyldigheter enligt

direktivet. Eftersom emellertid förslagen till 7 kap. 2 § 5 c och d

fartygssäkerhetslagen (2003:364) har utformats som ett bemyndigande att

föreskriva om skyldighet att lämna uppgifter, bör enligt regeringen - för

att även dessa punkter otvetydigt skall täckas in av straffbestämmelsen

- ordalydelsen i 8 kap. 3 § 13 anpassas till dessa.

Motionsförslag

Erling Bager m.fl. (fp) uppmärksammar i motion 2003/04:T1 de problem som

kan uppkomma med fartyg i nöd. Motionärerna ställer sig frågan om vad som

händer om en rysk oljetanker med olja bryts sönder och driver mot den

svenska ostkusten i hård storm och med vilka resurser den kommer att

bogseras och vart. Enligt motionen finns det ingenting som pekar på att

Östersjön skulle vara förskonat från eventuella sjöfartygsolyckor jämfört

med andra hav. Trots detta är kapaciteten att ta hand om utsläpp av olja

fortsatt otillräcklig. Efter oljekatastrofen år 2002 med tankern Prestige

utanför den spanska kusten beslutade EU att varje land skulle utse nödhamnar.

Ännu är detta inte fullt ut genomfört i Sverige. Motionärerna anser mot

denna bakgrund att regeringen snarast bör lösa frågan om hur fartyg i nöd

skall omhändertas. Lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg

är i dag inte heltäckande och bör därför ändras så att Sjöfartsverket,

eller någon annan myndighet som regeringen utser, ges rätt att beordra en

hamnägare eller en annan fastighetsägare att ta emot ett fartyg som behöver

föras till en skyddad plats.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser det nödvändigt med ett aktivt säkerhets- och miljöarbete

så att sjöfartens fördelar som ett resurssnålt och ett effektivt transportmedel

till fullo kan tas till vara. Utskottet ser därför positivt på regeringens

förslag i syfte att öka säkerheten och effektiviteten för sjötrafiken,

förbättra insatserna i samband med olyckor och bättre kunna förhindra

förorening från fartyg.

När det gäller motion 2003/04:T1 av Erling Bager m.fl. (fp) delar utskottet

uppfattningen att en av de viktigaste lärdomarna efter de senaste årens

fartygsolyckor är att ta fram handlingsplaner så att fartyg i nöd kan ta

in till skyddade platser vid kusten. Förödande förorening genom olja eller

andra skadliga ämnen kan därmed begränsas eller i bästa fall undvikas om

olycksdrabbade fartyg inte tvingas stanna kvar ute till havs. Det är därför

med tillfredsställelse utskottet konstaterar att enligt det aktuella

EG-direktivet gäller att medlemsstaterna skall upprätta planer för att vid

behov på bästa sätt kunna ta emot fartyg som befinner sig i sjönöd.

Av propositionen framgår att regeringen bedömer att några lagändringar

inte är nödvändiga för att ta fram sådana planer. Däremot skall det enligt

propositionen av en kommande förordning framgå att det ankommer på

Sjöfartsverket att utarbeta de planer som artikeln föreskriver. Enligt vad

utskottet erfarit arbetar för närvarande Sjöfartsverket med att ta fram

de föreskrivna planerna. Av propositionen framgår vidare att regeringen

avser att se över frågan om mottagande av fartyg i nöd, för att eventuellt

kunna förbättra möjligheterna att handla effektivt i dessa sammanhang.

Utskottet förutsätter att aviserat utredningsarbete genomförs skyndsamt.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens lagförslag. Det gäller

dels lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364), dels lag om ändring

i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg. Utskottet

avstyrker därmed motion 2003/04:T1 (fp). Syftet med motionen förutsätts

dock komma att tillgodoses.

Fritidsbåtsdirektivet

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ser med tillfredsställelse på att det, enligt det nya

fritidsbåtsdirektivet, införs miljökrav i syfte att främja en hållbar

utveckling.

Riksdagen bör därför anta regeringens lagförslag. Den nya regleringen

gäller bara nya fritidsbåtar eller motorer som har genomgått omfattande

förändringar. Utskottet förutsätter att fortsatta överväganden sker av

hur befintlig fritidsbåtstrafik kan förbättras i miljöhänseende.

Propositionen

Europaparlamentets och rådets direktiv 94/25/EG om tillnärmning av

medlemsstaternas lagar och andra författningar i fråga om fritidsbåtar

(fritidsbåtsdirektivet) innehåller bestämmelser om säkerhets- och miljökrav

på fritidsbåtar och viss utrustning som hör till fritidsbåtar. Direktivet

fastställer vilka krav avseende säkerhet, hälsa, miljö- och konsumentskydd,

s.k. väsentliga krav, som medlemsstaterna skall ställa på fritidsbåtar

och den utrustning som omfattas av direktivet. Kraven skall vara uppfyllda

när produkterna släpps ut på marknaden. Båtar och utrustning som uppfyller

kraven skall också CE-märkas. Syftet med direktivet är att åstadkomma

enhetliga krav och därigenom undanröja handelshinder och ojämna

konkurrensvillkor samt underlätta fri rörlighet för de produkter som omfattas

av direktivet.

I juni 2003 antog Europaparlamentet och rådet direktivet 2003/44/EG om

ändringar i fritidsbåtsdirektivet. Genom detta införs nya krav i fråga om

buller och avgaser, och vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets-

och miljökrav även efter det att de genomgått omfattande förändringar.

Enligt propositionen bör den nationella lagstiftningen kompletteras för

att direktivet skall bli genomfört. Nedan presenteras regeringens förslag

till sådana lagändringar.

Fritidsbåtslagens tillämpningsområde

Genom direktivet 2003/44/EG om ändring i fritidsbåtsdirektivet kommer

även vattenskotrar samt motorer som driver eller är avsedda att driva

fritidsbåtar eller vattenskotrar att omfattas av fritidsbåtsdirektivet.

Den övriga utrustning som omfattas av direktivet begränsas efter ändringen

heller inte till utrustning för fritidsbåtar, utan kan även gälla utrustning

för vattenskotrar. Regeringen föreslår mot denna bakgrund att

tillämpningsområdet

för lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar

utvidgas så att det även omfattar vattenskotrar samt motorer som driver

eller är avsedda att driva fritidsbåtar eller vattenskotrar.

Nya definitioner

Enligt propositionen medför ändringarna i fritidsbåtsdirektivet ett behov

av att vissa centrala begrepp i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och

miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) definieras. Det gäller

vattenskoter, tillverkare och representant. Regeringen föreslår därför att

i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar införs

definitioner av vattenskoter, tillverkare och representant.

Krav efter omfattande förändringar

Av propositionen framgår att av 2 § första stycket lagen (1996:18) om

vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) skall

de produkter som omfattas av lagen uppfylla väsentliga säkerhets- och

miljökrav när de släpps ut på marknaden. Genom ändringsdirektivet 2003/44/EG

tillförs fritidsbåtsdirektivet väsentliga krav beträffande motorers

avgasutsläpp och beträffande bullernivåer.

Produkterna som omfattas av fritidsbåtslagen skall enligt nuvarande

reglering uppfylla de föreskrivna kraven när de släpps ut på marknaden.

Enligt ändringsdirektivet skall vissa produkter även uppfylla vissa angivna

krav när de har genomgått omfattande förändringar. Regeringen eller den

myndighet som regeringen bestämmer föreslås därför bemyndigas att meddela

föreskrifter om att vissa produkter skall uppfylla väsentliga säkerhets-

och miljökrav när de släpps ut på marknaden eller tas i bruk efter att ha

genomgått omfattande förändringar. Produkten skall då även bära en

CE-märkning.

Ansvarig för att uppfylla väsentliga krav

Efter det att en produkt har genomgått omfattande förändringar skall den

som för egen räkning förändrat eller låtit förändra produkten vara ansvarig

för att föreskrivna krav är uppfyllda.

Tillverkaren av en produkt och den som är ansvarig för att föreskrivna

krav är uppfyllda efter en omfattande förändring skall till en representant

kunna överlåta ansvaret för att produkten uppfyller kraven. Regeringen

eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela föreskrifter

om vilka krav representanten skall uppfylla.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall även få

meddela föreskrifter om att någon annan än vad som i övrigt framgår av

lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar får

överta ansvar enligt den lagen.

Tillsyn

Fritidsbåtsdirektivet är ett s.k. nya metoden-direktiv, vilket innebär

att tillsyn av de produkter som omfattas av direktivet skall ske genom

marknadskontroll. Sjöfartsverket har bedrivit marknadskontroll av

fritidsbåtar och sådan utrustning som omfattas av lagen (1996:18) om vissa

säkerhets- och miljökrav på fritidsbåtar (fritidsbåtslagen) sedan lagens

ikraftträdande i juni 1996.

Produkter som är CE-märkta men som ändå kan äventyra hälsan och säkerheten

för personer, egendom eller miljö skall enligt artikel 7 i fritidsbåtsdirektivet

återkallas från marknaden. Efter det att medlemsstaten vidtagit åtgärder

skall kommissionen genast underrättas och ett särskilt förfarande vidtas.

Eftersom fler produkter än tidigare skall CE-märkas enligt ändringsdirektivet

måste 5 § fritidsbåtslagen ändras så att alla de aktuella produkterna

omfattas. Vidare föreslår regeringen att det införs en möjlighet att ålägga

importören skyldighet att återkalla en produkt från marknaden m.m., för

det fall att tillverkaren inte har sitt säte i Sverige.

De avgifter för tillsyn och annan kontroll som Sjöfartsverket får föreskriva

om enligt 6 § fritidsbåtslagen föreslås även få tas ut när en produkt

släpps ut på marknaden eller tas i bruk efter det att den har genomgått

omfattande förändringar.

Motionsförslag

Kerstin Heinemann (fp) konstaterar i motion 2003/04:T279 att ännu en sommar

är förbi då människor och djur har utsatts för kraftiga bullerstörningar

orsakade av båtar utrustade med t.ex. V 8-motorer helt utan ljuddämpare.

Dessa båtar åstadkommer en helt oacceptabel bullernivå i våra kanske

känsligaste miljöer. Motsvarande bullernivå accepteras inte intill våra

vägar. Det är enligt motionären nu dags att bullerregler motsvarande de

som finns på land införs även till sjöss.

I motion 2003/04:T517 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s)

uppmärksammas att i landets skärgårdar och utmed våra kuster sprids snabbt

nya former av motoriserade verksamheter. Dessa verksamheter medför ofta

betydande problem. Det kan handla om s.k. RIB-båtar (plastskrov med

gummikrage), vilka erbjuder charter- och äventyrsresor för företag och

privatpersoner i skärgårdarna i farter upp till 60 knop. Det kan också

gälla vattenskotrar, små flytetyg med ytterst ringa djupgående, men kapabla

till höga farter, ofta 30-40 knop. Härvid uppstår också betydande

bullerproblem. Dessutom uppstår problem för fiskföryngring i grunda vikar och

åar där dessa flytetyg kan röra sig fritt samt även för sjöfågel vars

ungflockar lätt kan skingras. Det börjar vidare bli allt vanligare med s.

k. offshore-båtar, snabba havsgående båtar som är goda för 40-50 knop

eller mer. Då dessa båtar av effektskäl ofta helt saknar ljuddämpare kan

bullret enligt motionärerna bli helt öronbedövande. Buller i skärgårdar

och utmed våra kuster är ett alltmer ökande problem och ett problem som

kan förväntas öka ännu mer i framtiden. Frågan om gränser för buller till

sjöss bör därför utredas och förslagen bör omfatta såväl nya som befintliga

båtar.

Utskottets ställningstagande

Enligt riksdagens transportpolitiska mål skall transportsystemets utformning

och funktion anpassas till kraven på god och hälsosam livsmiljö för alla,

där natur- och kulturmiljö skyddas mot skador och god hushållning med

mark, vatten, energi och andra naturresurser främjas. Utskottet ser mot

den bakgrunden det som viktigt att fritidsbåtstrafikens miljökonsekvenser

beaktas i syfte att främja en hållbar utveckling.

Utskottet har också tidigare särskilt framhållit vikten av att åtgärder

vidtas mot buller till sjöss. I utskottets betänkande våren 2003 om

sjösäkerhet konstaterades att åtgärder mot buller kan genomföras på i princip

två sätt (bet. 2002/03:TU5).

Den ena typen av åtgärd är att hindra eller minska bullret genom

trafikrestriktioner. När det gäller trafiken till sjöss kan vissa åtgärder

vidtas på grundval av sjötrafikförordningen (1986:300). Enligt denna får

länsstyrelsen - efter samråd med Sjöfartsverket - meddela föreskrifter om

t.ex. fartbegränsning eller begränsning i rätten att utnyttja vattenområde

för båttävling, vattenskidåkning, dykning eller liknande sporter i Sveriges

sjöterritorium. Vidare får länsstyrelsen - efter samråd med Sjöfartsverket

- meddela föreskrifter om andra begränsningar och förbud som avser rätten

att använda ett vattenområde i Sveriges sjöterritorium för trafik med

fartyg, om föreskriften behövs från miljösynpunkt eller av andra säkerhetsskäl

än dem som anges i förordningens inledning. Om en sådan föreskrift har

betydelse från miljösynpunkt eller för trafiken med fritidsbåtar och om

den är av principiell natur, skall samråd ske även med Naturvårdsverket.

Innan en föreskrift meddelas skall, om det behövs, vederbörande kommun,

farvattnets trafikanter och övriga intressenter ges tillfälle att yttra

sig. Härutöver finns en möjlighet till att förklara ett område som ett s.

k. tyst område.

Den andra typen av åtgärd är att utfärda regler som gäller själva källan

till bullret, dvs. i det här fallet själva fritidsbåten och dess motor.

I sammanhanget finns skäl att framhålla det harmoniseringsarbete som

pågår inom EU och som gäller bl.a. typgodkännanden av båtmotorer. Utskottet

menar emellertid att denna metod inte alltid ger tillräckligt resultat;

i varje fall är det fråga om ett arbete på lång sikt. Samtidigt finns det

risk för att resultatet i form av standarder etc. blir överspelat av den

tekniska utvecklingen när föreskrifterna väl träder i kraft.

Utskottet förutsatte mot denna bakgrund att regeringen arbetade aktivt,

såväl på EU-nivå som på nationell nivå, för att bullernivåerna i våra

vatten så långt detta är möjligt begränsas till en miljömässigt rimlig

nivå.

Utskottet ser därför med tillfredsställelse på att det enligt det nya

fritidsbåtsdirektivet införs miljökrav i syfte att främja en hållbar

utveckling. De positiva effekterna i miljöhänseende kommer att märkas

allteftersom de äldre båtmotorerna byts ut mot nya, vilket kommer att ta

sin tid. Utskottet anser mot denna bakgrund att det är betydelsefullt att

även frågor om att främja en säker och miljömässigt hållbar utveckling

för befintliga fritidsbåtar ägnas uppmärksamhet så att de problem som

redovisats i de nu behandlade motionerna kan motverkas effektivt.

I sammanhanget kan erinras om att riksdagen tidigare har godkänt ett system

med 15 miljökvalitetsmål samt åtgärder och strategier för att nå dessa

miljökvalitetsmål. Det övergripande syftet med miljökvalitetsmålen är att

till nästa generation lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen

i Sverige är lösta. När det gäller miljökvalitetsmålet Hav i balans och

levande kust och skärgård gäller som delmål att buller och andra störningar

från båttrafik skall vara försumbara inom särskilt känsliga och utpekade

skärgårds- och kustområden senast år 2010.

Utskottet vill vidare hänvisa till sitt ställningstagande våren 2003 där

det förutsattes att regeringen återkommer till riksdagen med en samlad

redovisning av vidtagna och planerade insatser för att främja en säker

och miljömässigt hållbar utveckling av fritidsbåtstrafiken. I enlighet

med detta ställningstagande förutsätts regeringen återkomma till riksdagen

med den efterlysta redovisningen av vidtagna och planerade insatser på

området.

Med det sagda anser utskottet att syftet med motionerna 2003/04:T279 (fp)

och 2003/04:T517 (s) till väsentlig del blir tillgodosedda; de avstyrks

följaktligen. Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag

om lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på

fritidsbåtar.

Båtförarutbildning

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ser positivt på att frågan om utbildning och förarbevis för

fritidsbåtar blir föremål för överväganden i syfte att främja en fortsatt

utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som tryggar en hög grad av

säkerhet. Utskottet avstyrker mot denna bakgrund två motionsförslag.

Motionsförslag

Olle Sandahl och Johnny Gylling (båda kd) konstaterar i motion 2003/04:T312

att antalet snabba fritidsbåtar har ökat markant i Sverige under de senaste

tio åren. För närvarande finns dock i Sverige inga krav på särskild

kompetens eller lägsta ålder för att få framföra en båt som har en längd

understigande 12 meter eller en bredd mindre än 4 meter. Detta gäller

oavsett toppfart, motorstyrka och deplacement. Behovet av utbildning har

sedan länge noterats av de ideella båtorganisationerna. Nämnden för

båtlivsutbildning har tillsammans med Sjöfartsverket sedan lång tid, på ett

förtjänstfullt sätt, organiserat utbildning och examinerat ett mycket

stort antal båtlivsutövare till förarbevis. Enligt motionen uppskattas

denna utbildning av försäkringsbolag som ger premiereduktion för

försäkringstagare med denna utbildning. Utbildningen har hög ambition och är

relativt omfattande och innehåller moment som kanske inte är absolut

motiverade för en obligatorisk utbildning. En ny skisserad utbildning bör

enligt motionärerna vara inklusiv till sin karaktär och innehålla betydande

moment av kultur- och attitydöverföring. Kostnaden måste hållas så låg

att medborgarens ekonomi inte kommer att utgöra nya hinder för ett

friluftsliv till sjöss. Självklart måste också rättssäkerheten garanteras

genom överklaganderätt vid t.ex. misslyckad examination och indragning av

tillstånd.

I motionen erinras vidare om att de övervakande myndigheterna, polis och

kustbevakning, sedan länge har krävt ett "körkort" på sjön. Den första

vinsten skulle givetvis vara att ökad kompetens omedelbart förebygger

sjöolyckor och höjer säkerheten. Dessutom skulle ett obligatoriskt förarbevis,

i någon form, skapa möjligheter för ingripande mot båtlivsutövare som

struntar i sjövägsregler och uppträder hänsynslöst på sjön.

Motionärerna understryker även att det svenska båtlivet inte är homogent

utan innebär en komplicerad blandning av alla typer av fartyg, allt från

segelbrädor och kanoter till stora och dyrbara motorkryssare. Det är därför

en mycket grannlaga uppgift att avväga olika aspekter och intressen inför

införande av ett obligatoriskt "båtkörkort". En tänkbar utgångspunkt är

att tillämpa de internationella sjövägsreglernas gränser och tillämpa

"7-gränsen". En högst 7 meters båt som gör högst 7 knop skulle då vara

körkortsfri.

En obligatorisk båtförarutbildning bör enligt motionen begränsas till en

grundläggande nivå. Det är enligt motionärernas mening naturligt att

utforma regelverk i nära samråd med företrädare för båthobbyn. Uppdraget

att utfärda båtkort kan lämpligen ges till en eller flera oberoende och

ideella organisationer, t.ex. Nämnden för båtlivsutbildning. Utbildningen

kan, enligt fastställda direktiv, bedrivas av de instanser som redan i

dag sköter om förarbevisutbildningen, dvs. kursinstitut, båtklubbar,

frivilliga krafter m.fl.

Tina Ackefoft (fp) framhåller i motion 2003/04:T533 att det de senaste

decennierna har skett en befolkningsexplosion till sjöss. Att så många

medborgare har lust och möjlighet att tillbringa fritiden till sjöss är

glädjande, men den ökande trängseln, och i vissa fall den direkta

okunnigheten i våra farleder och hamnar, medför också vissa problem. Eftersom

det knappast är farkosterna i sig som uppför sig med dåligt omdöme eller

utan kunskap för gällande regler, löser man knappast problemet med att

förbjuda vissa typer av farkoster, utan genom utbildning av förarna.

Motionären påtalar vidare att Sverige under sommaren 2003 fick bakläxa av

EG-kommissionen för sitt försök att förbjuda sjöskotrar i svenska farvatten.

Ett obligatoriskt förarbevis skulle förhoppningsvis också lösa problemen

med den typen av "buskörning" med sjöskoter, såväl som med andra fordon.

Om förarbeviset dessutom kopplas till en obligatorisk ansvarsförsäkring

torde sjötrafikanterna enligt motionen bli mer kunniga och hänsynsfulla.

Utskottets ställningstagande

Utskottet har i olika sammanhang betonat vikten av en hög trafiksäkerhet.

Detta gäller även för fritidsbåtstrafiken. Såväl antalet omkomna som

antalet olyckor med dödlig utgång när det gäller fritidsbåtstrafiken har

minskat sedan början av 1990-talet. Mellan 1991 och 2001 har antalet

omkomna minskat från 80 till 48, och antalet olyckor från 68 till 42.

Nedgången har fortsatt och för 2003 beräknas antalet omkomna till 39 och

antalet olyckor med dödlig utgång till 35. Nästan 35 % av de omkomna

förolyckades i skärgården, drygt 40 % i insjöar och ca 15 % i älvar och

åar. När det gäller åldersfördelningen beräknas drygt 60 % av de omkomna

vara i åldern 40-69 år. Det finns inte någon heltäckande kartläggning av

orsakerna till olika typer av olyckor med fritidsbåtar. Ett stort antal

olyckor bedöms dock ha samband med alkoholpåverkan.

Utskottet ser positivt på den förbättrade olycksstatistiken. Ändå finns

det anledning att ta de olyckor som inträffat på stort allvar och försöka

göra allt för att förhindra att nya olyckor inträffar. De ökande hastigheterna

till sjöss och den ökande omfattningen av trafiken under vissa perioder

ställer, som motionärerna påpekar, stora krav på reaktionssnabbhet och

omdöme - särskilt hos förare av de stora och snabba motorbåtarna.

I de aktuella motionerna finns förslag om att införa någon form av

obligatorium för båtförarutbildning. På Båttinget 2004 har också denna fråga

behandlats. I sammanhanget hänvisas till att samhället när det gäller

andra färdmedel, som för t.ex. mopeder och snöskoter, föreskriver att

vissa grundläggande kompetenskrav skall vara uppfyllda.

Enligt utskottets bedömning krävs det ansvar, omdöme och hänsyn av förare

av fritidsbåtar. Utskottet ser därför positivt på den frivilliga utbildning

som många förare av fritidsbåtar redan i dag skaffar sig. Genom den

verksamhet som Nämnden för båtlivsutbildning fastställer förutsättningar

och kunskapskrav för utbildar sig årligen 8 000-9 000 personer i Sverige

för att få ett förarintyg. Detta förarintyg visar att innehavaren vid

prövning har befunnits ha teoretiska kunskaper om sjövägsregler, navigation,

båtlivskunskap m.m., för att föra fritidsbåt inomskärs och i skyddade

vatten.

Utskottet vill vidare i sammanhanget hänvisa till att Sjöfartsverket i

januari 2003 fick regeringens uppdrag att utreda förutsättningarna för

ett fritidsbåtsregister. Sjöfartsverket skulle även undersöka i vilken

omfattning fritidsbåtar omfattas av ansvarsförsäkring och särskilt belysa

nyttan av ett fritidsbåtsregister ur ett sjösäkerhets- och ordningsperspektiv.

Uppdraget redovisades till regeringen den 20 oktober 2003.

Vid sidan av frågan om ett register har Sjöfartsverket i sin utredning

även tagit upp frågan om åldersgräns och behörighetskrav i form av ett

förarbevis från sjösäkerhetssynpunkt. En obligatorisk utbildning med

efterföljande förarbevis skulle enligt Sjöfartsverket bidra till riksdagens

långsiktiga mål att halvera antalet allvarliga olyckor till sjöss fram

till 2007. En obligatorisk ansvarsförsäkring bör enligt verket i första

hand inriktas på större och snabbare båtar. Sjöfartsverkets utredning har

nyligen remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Enligt utskottets mening är det för sjösäkerheten viktigt att förare av

fritidsbåtar besitter nödvändig kompetens. Utskottet ser därför positivt

på att frågan om förarbevis blir föremål för överväganden i syfte att

främja en fortsatt utveckling av fritidsbåtstrafiken i former som tryggar

en hög grad av säkerhet. I avvaktan på förutsatt beredning av Sjöfartsverkets

förslag är utskottet inte nu berett förorda någon åtgärd med anledning av

de aktuella motionerna. Följaktligen avstyrks motionerna 2003/04:T312

(kd) och 2003/04:T533 (fp).

Hastighetsbegränsning av farleder

Utskottets förslag i korthet

Med hänvisning till gällande regelverk bör riksdagen avslå ett motionsförslag

om hastighetsbegränsning av farleder.

Motionsförslag

Carl-Axel Roslund (m) framhåller i motion 2003/04:T232 att framförandet

av en fritidsbåt ställer stora krav på gott omdöme, särskilt i trånga

passager. Tyvärr visar det sig i takt med att fritidsbåtarna blir både

motorstarkare och snabbare att det alltför ofta brister i omdöme hos den

som framför fartyget. Att fara fram genom trånga sund i alltför hög fart

tycks ha blivit en sport, till men och fara för omgivande båtar, både i

form av direkt kollisionsrisk och genom kraftiga vågsvall.

Sverige har gott om skärgård och många trånga farleder där trafiken av

fritidsbåtar är stor. De höga farterna utgör en ständig risk för olyckor.

Att hastighetsbegränsa dessa farleder kan komma till rätta med problemet.

Fartgränsen kan annonseras genom en särskild färgmarkering på befintliga

sjömärken eller genom ett särskilt sjömärke och införas i sjökorten. Ett

system för "klassning" av farleder, med åtföljande fartgräns, bör därför

enligt motionären införas för att stävja det riskfyllda ofoget med höga

hastigheter i trånga farleder till sjöss.

Utskottets ställningstagande

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion 2003/04:T232

om vikten av väl avvägda hastighetsregler i farleder. Enligt gällande

regelverk är det länsstyrelsen som enligt sjötrafikförordningen (1986:300),

efter samråd med Sjöfartsverket, får meddela föreskrifter om fartbegränsning

för bl.a. farleder. Om en sådan föreskrift har betydelse från miljösynpunkt

eller för trafiken med fritidsbåtar och om den är av principiell natur

skall samråd även ske med Naturvårdsverket. Vidare gäller enligt

sjötrafikförordningen att Sjöfartsverket fastställer utformningen och

användningen

av sjövägmärken. Regelverket innebär även att den myndighet som meddelar

föreskrifter får besluta att sjövägsmärken skall sättas upp och var detta

skall ske.

Utskottet förutsätter att gällande regelverk utformas med omsorg om miljö

och säkerhet. Vidare är det viktigt att meddelanden om gällande

hastighetsregler utformas på ett sådant sätt att informationen tillgängliggörs

på ett effektivt sätt. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion

2003/04:T232 (m).

Särskilt yttrande

Utskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttrande.

I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut

som behandlas i avsnittet.

Övervakningsdirektivet, punkt 1 (m, fp, kd, c)

Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Jan-Evert

Rådhström (m), Runar Patriksson (fp), Sven Bergström (c) och Björn Hamilton

(m) anför:

Vi har inga erinringar mot regeringens lagförslag i syfte att genomföra

övervakningsdirektivet. Däremot kan regeringen kritiseras för att man

inte i tid har efterkommit EU:s krav på att peka ut och förbereda nödhamnar

som skall användas vid oljeolyckor - det var just bristen på förberedda

nödhamnar som gjorde Prestigeolyckan norr om Spanien till en sådan katastrof.

Enligt vår mening är det viktigt för statens trovärdighet att viktiga

förändringar av säkerhetslagstiftningen inom sjöfartsområdet genomförs

inom den tidsfrist som Sverige gemensamt med andra stater i EU har kommit

överens om, vilket var syftet med motion 2003/04:T1 (fp). Vi hälsar därför

med tillfredsställelse att ett enigt utskott nu betonar att regeringens

fortsatta översyn av dessa frågor måste genomföras skyndsamt. Riksdagen

har därmed ett ansvar att följa upp att så sker. Som Sjöfartsverket i

samråd med Kustbevakningen i en skrivelse till regeringen den 28 april

2003 redovisat finns det också fortfarande lagstiftningsfrågor när det

gäller nödhamnsfrågan som bör bli föremål för ytterligare prövning.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:88 Övervakning av sjötrafiken m.m.:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om ändring i fartygssäkerhetslagen (2003:364),

lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot förorening från fartyg,

lag om ändring i lagen (1996:18) om vissa säkerhets- och miljökrav på

fritidsbåtar.

Följdmotion

2003/04:T1 av Erling Bager m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om fartyg i nöd.

Motioner från allmänna motionstiden hösten 2003

2003/04:T232 av Carl-Axel Roslund (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att låta klassificera trånga sjöfarleder och hastighetsbegränsa

dem.

2003/04:T279 av Kerstin Heinemann (fp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om införande av

bullerregler till sjöss i enlighet med vad som anförs i motionen.

2003/04:T312 av Olle Sandahl och Johnny Gylling (båda kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att tillsätta en utredning i syfte att förbereda en obligatorisk

båtförarutbildning.

2003/04:T517 av Eva Arvidsson och Inger Nordlander (båda s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om en översyn av gränser för buller till sjöss.

2003/04:T533 av Tina Acketoft (fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om obligatoriskt förarbevis för framförande av farkost till sjöss.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om obligatorisk ansvarsförsäkring för framförande av farkost till

sjöss.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag