Bet. 2003/04:TU13

Trafikutskottets betänkande

2003/04:TU13

Titel saknas

Sammanfattning

I betänkandet behandlar trafikutskottet proposition 2003/04:106 Sjöfartsskydd

samt tre följdmotioner med sammanlagt elva yrkanden.

Utskottet anser att det finns starka skäl för att stärka skyddet inom

sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust

av människoliv eller skador genom terroristhandlingar eller liknande.

Utskottet tillstyrker mot denna bakgrund regeringens förslag om att

komplettera EG-förordningen om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i

hamnanläggningar. Utskottet förutsätter att det nya regelverket tillämpas

på ett effektivt sätt och med beaktande av den personliga integriteten.

Vidare förutsätts att regeringen återkommer till riksdagen med en närmare

beskrivning av ekonomiska konsekvenser för svensk sjöfartsnäring liksom

konsekvenserna för olika inblandade vad gäller bl.a. skyddet av den

personliga integriteten.

Utskottet avstyrker samtliga motioner. Utskottets ställningstagande har

föranlett sex reservationer av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet

liberalerna, Centerpartiet och Vänsterpartiet samt ett särskilt yttrande

av Kristdemokraterna.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Tillsynsmyndigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:T17 yrkande 3.

Reservation 1 (m)

2. Undersökning av personer och egendom m.m.

Riksdagen avslår motion 2003/04:T16 yrkandena 1 och 3.

Reservation 2 (v)

3. Undersökning av besättningens hytter

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 2 och 2003/04:T17 yrkande

1.

Reservation 3 (m, v)

4. Ikraftträdande m.m.

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 4 och 2003/04:T17 yrkande

4.

Reservation 4 (m, v)

5. Kostnader och andra konsekvenser

Riksdagen avslår motionerna 2003/04:T16 yrkande 5, 2003/04:T17 yrkande

2 och 2003/04:T18.

Reservation 5 (m, fp, v, c)

6. Samverkan mellan länder och myndigheter

Riksdagen avslår motion 2003/04:T17 yrkande 5.

Reservation 6 (m)

7. Lagförslag

Riksdagen antar regeringens förslag till1. lag om sjöfartsskydd, med den

ändringen dels att bokstäverna xxxx i 1 § byts mot siffrorna 725 samt att

i förekommande fall bokstäverna xxx byts mot 725/2004, dels att fotnoten

nr 1 skall lyda EUT L 129, 29.4.2004, s. 6 (Celex 32004R0725),2. lag om

ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär

övervakning,3. lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).Därmed bifaller

riksdagen proposition 2003/04:106.

Stockholm den 13 maj 2004

På trafikutskottets vägnar

Claes Roxbergh

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp),

Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Hans Stenberg (s), Krister Örnfjäder

(s), Johnny Gylling (kd), Claes-Göran Brandin (s), Sven Bergström (c),

Kerstin Engle (s), Björn Hamilton (m), Johan Löfstrand (s), Carl-Axel

Roslund (m), Åsa Lindestam (s), Karin Thorborg (v) och Lennart Fremling

(fp).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

I detta ärende behandlar utskottet proposition 2003/04:106 Sjöfartsskydd

samt tre följdmotioner med sammanlagt elva yrkanden.

Utskottet har vid sammanträdet den 13 april 2004 informerats om sjöfartsskydd

och anknytande frågor av generaldirektören för Sjöfartsverket och chefen

för Sjöfartsinspektionen. Vidare har vid sammanträdet den 13 maj 2004

företrädare för Näringsdepartementet informerat utskottet i ärendet.

Utskottet beslutade vid sammanträdet den 4 maj 2004 att begära in yttrande

från justitieutskottet. Justitieutskottet har vid sammanträde den 13 maj

2004 överlämnat ett yttrande i ärendet till trafikutskottet (bilaga

4).

Frågor om sjöfartsskyddet har tidigare behandlats av riksdagen i betänkande

2003/04:TU3 i vilket trafikutskottet tillstyrkte regeringens förslag (prop.

2002/03:124). I propositionen föreslog regeringen att riksdagen skulle

godkänna vissa konventionsändringar, vilket även skedde (rskr. 2003/04:9).

Vidare har sekretess inom den civila sjöfarten behandlats i betänkande

2003/04:TU7 i vilket utskottet tillstyrkte en ändring i sekretesslagen

(1980:100). Ändringen, som trädde i kraft den 1 mars 2004, möjliggör en

svensk förberedelse för tillämpning av de internationella regler om ett

förbättrat sjöfartsskydd som behandlades i betänkande 2003/04:TU3.

En utgångspunkt för regeringens förslag är EG-förordningen om sjöfartsskydd

som antogs den 31 mars 2004. Offentliggörande i Europeiska unionens

officiella tidning skedde i slutet av april 2004. För att inte försena

riksdagsbehandlingen valde regeringen att överlämna propositionen till

riksdagen redan innan offentliggörandet skett.

Detta innebär att det vid tidpunkten för propositionens avlämnande inte

åsatts något nummer på Europarådets och rådets förordning av den 31 mars

2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Detta

har därefter skett och numret på förordningen är (EG) nr 725/2004.

Utskottet har i betänkandet lyft fram de avsnitt i propositionen som

föranlett särskilda överväganden i samband med motionsbehandlingen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen innehåller förslag till en lag om sjöfartsskydd. Lagen skall

komplettera förordning (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat

sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar. Genom EG-förordningen

görs de regler om sjöfartsskydd som i december 2002 antogs av de till

Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) anslutna staterna till

gällande rätt inom gemenskapen. Reglerna om sjöfartsskydd syftar till att

skydda sjöfartssektorn mot grova våldsbrott, bl.a. terrorism. Rederier,

fartyg och hamnanläggningar skall samarbeta för att upptäcka och bedöma

hot i form av brottsliga handlingar mot sjöfartssektorn. Flaggstater och

hamnstater skall aktivt delta i skyddsarbetet genom bl.a. besiktningar av

fartyg och hamnanläggningar samt återkommande inspektioner av dessa. I

den föreslagna lagen om sjöfartsskydd anges bl.a. att det skall vara

möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka egendom på fartyg eller

i hamnanläggningar utan att någon misstanke om brott föreligger, på samma

sätt som i dag sker inom flygsektorn. Vidare införs straffbestämmelser

för den som inte genomför sjöfartsskyddet på det sätt som anges i

EG-förordningen eller på annat sätt bryter mot bestämmelserna i förordningen.

I övrigt innehåller förslaget till lag om sjöfartsskydd bl.a. vissa

kompletterande tillsynsregler, bestämmelser om avgifter för sjöfartsskyddet

samt bestämmelser om vem som skall bestämma vilken s.k. skyddsnivå som

skall gälla för fartyg och hamnanläggningar. I lagen om sjöfartsskydd

föreslås, utöver bestämmelser som kompletterar EG-förordningen om

sjöfartsskydd, bestämmelser som krävs för att genomföra vissa av de nya

internationella regler som antagits av IMO men som inte regleras i

EG-förordningen. Förutom den nya lagen om sjöfartsskydd föreslås också ändringar

i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

för att ange Kustbevakningens brottsförebyggande och brottsbekämpande

uppgifter inom ramen för sjöfartsskyddet, och dessutom föreslås att en

hänvisning i ordningslagen (1993:1617) görs till de föreslagna bestämmelserna

om ordning i lagen om sjöfartsskydd.

Utskottets överväganden

Tidigare riksdagsbehandling

Frågor om sjöfartsskyddet har tidigare behandlats av riksdagen i betänkande

2003/04:TU3 i vilket trafikutskottet tillstyrkte regeringens förslag (prop.

2002/03:124). I propositionen föreslog regeringen att riksdagen skulle

godkänna vissa konventionsändringar, vilket även skedde (rskr. 2003/04:9).

Utskottet har i betänkande 2003/04:TU3 anfört följande:

Införandet av ett internationellt regelverk om stärkt skydd mot brottsliga

handlingar inom sjöfarten välkomnas av utskottet. Utskottet finner det

också positivt att arbetet med det nya regelverket har bedrivits så

skyndsamt att ett ikraftträdande kan bli möjligt redan under år 2004.

Utskottet konstaterar att det nya internationella regelverket i stor

utsträckning kommer att påverka svenska fartyg, hamnanläggningar och sjöfarten

på Sverige. Sedan länge pågår ett motsvarande arbete inom den civila

luftfarten, och efter händelserna i USA har detta arbete intensifierats.

Sjöfartsnäringen är till sin karaktär en av de mest internationella

näringarna. Utskottet anser således att det finns skäl att stärka skyddet

även inom sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna

för förlust av människoliv eller skador genom terroristhandlingar och

liknande. Det finns samtidigt ett stort handels- och transportpolitiskt

värde i det nya regelsystemet; även om en terroristaktion inte vållar

skada på människor kan den innebära allvarliga störningar i världshandeln

och skapa politisk instabilitet. Det är angeläget att det finns en balans

mellan å ena sidan åtgärder för att stärka skyddet för sjöfarten och å

andra sidan vikten av kostnadseffektiva åtgärder som inte inverkar negativt

på den fria rörligheten för varor och personer eller motverkar den

näringspolitiska utvecklingen i landet. Utskottet förutsätter att denna balans

eftersträvas vid tillämpningen av de nya internationella reglerna om

sjöfartsskydd. I detta sammanhang vill utskottet vidare framhålla att det

nya regelverket inte bara innebär ett stärkt sjöfartsskydd i sig utan att

det också i vissa avseenden kan förväntas medföra förbättrade förutsättningar

även för sjösäkerheten. Det gäller t.ex. kravet på AIS-system, som innebär

att varje fartygs position kan bestämmas med hög grad av noggrannhet.

Därmed ökar möjligheterna att t.ex. fastställa vilket fartyg som har

förorsakat utsläpp av farliga ämnen. Utskottet vill peka på risken att -

om Sverige skulle ställa sig utanför det internationella skyddssystemet

- svensk sjöfartsnäring och sjöfarten på Sverige kan komma att drabbas av

negativa konsekvenser. Mot den nu angivna bakgrunden föreslår utskottet

således att riksdagen godkänner det nya regelverket fullt ut, dvs.

ändringarna i SOLAS-konventionen kapitel V och XI-1, det nya kapitel XI-2 i

SOLAS-konventionen samt den internationella koden om skydd av fartyg och

hamnanläggningar (ISPS-koden).

Vidare har sekretess inom den civila sjöfarten behandlats i betänkande

2003/04:TU7 i vilket utskottet tillstyrkte en ändring i sekretesslagen

(1980:100). Ändringen, som trädde i kraft den 1 mars 2004, möjliggör en

svensk förberedelse för tillämpning av de internationella regler om ett

förbättrat sjöfartsskydd som behandlades i betänkande 2003/04:TU3.

Justitieutskottets yttrande

Justitieutskottet anför i sitt yttrande (2003/04:JuU2y) att regeringen

föreslår att det skall var möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka

egendom på fartyg eller i hamnanläggning utan att det föreligger någon

misstanke om brott på samma sätt som i dag sker inom flygsektorn. Enligt

förslaget skall väskor, fordon, gods, rum och andra slutna förvaringsställen

få undersökas. Detta inkluderar bl.a. besättningens och andras hytter

ombord på fartygen. Syftet med bestämmelserna är att förebygga brott, och

den som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation eller annan

undersökning skall kunna avvisas eller avlägsnas från fartyget eller

hamnanläggningen.

Kroppsvisitation och annan undersökning föreslås i propositionen få utföras

av polisman, kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person

som förordnats av polismyndigheten. Om undersökningen utförs av annan

sådan särskilt utsedd person skall den ske under polismans ledning.

I motion 2003/04:T16 (v) yrkandena 1-3 begärs att kroppsvisitation och

undersökning av fartygsbesättningens hytter inte skall få ske vid skyddsnivå

1 (normalläget) utan att misstanke om brott föreligger samt att undersökning

av fordon endast skall få ske vid misstanke om brott och då utföras av en

myndighet. I motion 2003/04:T17 (m) yrkande 1 begärs att besättningens

hytter skall få undersökas endast då misstanke om brott föreligger.

Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare gentemot det allmänna

skyddad mot kroppsvisitation samt husrannsakan och liknande ingrepp. Detta

skydd får enligt 12 § samma kapitel begränsas endast för att tillgodose

ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle. Begränsningen får

dock aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål

som har föranlett den.

Husrannsakan och kroppsvisitation får ske i syfte att utreda brott. För

sådana fall finns regler i 27 och 28 kap. rättegångsbalken. Det finns

också vissa regler i polislagen (1984:387) som ger möjlighet till

kroppsvisitation och undersökningar för att förebygga vissa allvarliga brott,

se 23 §. De nu föreslagna bestämmelserna tar emellertid sikte på fall

där det inte finns någon konkret brottsmisstanke.

Som regeringen anför i propositionen gör sig behovet av verkningsfulla

skyddsåtgärder mot brott som utgör en fara för säkerheten gällande med

samma styrka när det gäller fartyg och hamnanläggningar som inom luftfarten.

Det är viktigt att förebygga risker för terroristhandlingar inom sjöfarten

innan denna blir lika utsatt som luftfarten varit. Kroppsvisitationer av

människor och kontroller av bagage, fordon, gods, rum och andra slutna

förvaringsställen kan emellertid i dag göras endast av polisman och endast

vid misstanke om brott. För att uppnå ett tillfredsställande skydd kan

det krävas en utökad möjlighet att kroppsvisitera människor och undersöka

egendom, samtidigt som hänsyn självklart måste tas till risken för kränkning

av den personliga integriteten.

Detta gäller t.ex. för flygplatser. En möjlighet att till förekommande av

brott kroppsvisitera flygpassagerare eller annan som uppehåller sig på

flygplats samt undersöka väska eller annat slutet förvaringsutrymme inom

flygplatsen har funnits sedan länge genom lagen (1970:926) om särskild

kontroll på flygplats. Lagen, som ursprungligen var tänkt att gälla under

begränsade tidsperioder, har kommit att tillämpas generellt och utan

tidsmässigt avbrott. Regeringen har nyligen överlämnat en remiss till

Lagrådet med förslag till en lag om luftfartsskydd, som bl.a. skall ersätta

lagen om särskild kontroll på flygplats. Lagrådsremissen innehåller förslag

till bestämmelser om kroppsvisitation och undersökning av väskor, fordon

och andra slutna förvaringsställen inom flygplatsens område motsvarande

de som nu föreslås för fartyg och hamnområden.

Justitieutskottet noterar att förslaget till lag om sjöfartsskydd inte

innehåller någon uttrycklig proportionalitetsbestämmelse. Det följer

emellertid ändå av den nyss nämnda bestämmelsen i 2 kap. 12 § regeringsformen

att man i skyddsplanerna får föreskriva sådana tvångsåtgärder som

kroppsvisitation samt undersökning av t.ex. hytter och fordon endast om skälen

för åtgärderna uppväger det intrång eller men i övrigt som dessa innebär

för den enskilde. Med den anmärkningen kan justitieutskottet inte finna

några invändningar i princip beträffande utformningen av bestämmelserna

om kroppsvisitation och andra undersökningar enligt 13-19 §§ förslaget

till lag om sjöfartsskydd.

Frågan om propositionens förslag är i överensstämmelse med Sveriges

åtaganden enligt den i ärendet aktuella EG-förordningen är något som i första

hand trafikutskottet bör bedöma. Detsamma gäller i princip om propositionens

förslag kan inskränkas på det sätt som föreslås i motionerna.

Undersökning av besättningens hytter måste emellertid genomföras på ett

sådant sätt att den personliga integriteten bibehålls. Åtgärderna måste

dessutom stå i proportion till det förväntade resultatet. Justitieutskottet

anser att regeringen i nu föreslagna bestämmelser om undersökning av

besättningens hytter har gått för långt i sin avsikt att förhindra brott.

Enligt justitieutskottets mening bör det inte införas någon möjlighet

att i normalläget, dvs. skyddsnivå 1, vidta sådana åtgärder.

När det gäller motionerna 2003/04:T16 yrkande 3 och 2003/04:T17 yrkande

1 synes det dock klart att kraven på att undersökning av fordon respektive

besättningens hytter endast skall få företas om brottsmisstanke föreligger

strider mot förordningen. I den delen gäller för övrigt att husrannsakan

enligt rättegångsbalken som regel torde vara möjlig.

Tillsynsmyndigheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är eftersträvansvärt att tillsynen av det nya

regelverket sker på ett effektivt sätt och med minsta möjliga olägenhet

för rederierna och hamnanläggningarna. Utskottet avstyrker mot denna

bakgrund ett motionsförslag om att även andra än Sjöfartsverket skall kunna

bedriva tillsyn.

Jämför reservation 1 (m).

Regeringens förslag

I regeringens proposition anges att i förordningen om sjöfartsskydd kommer

att regleras vilka myndigheter som skall fullgöra uppgifterna enligt

EG-förordningen. Regeringen avser att i förordningen om sjöfartsskydd ange

att det huvudsakligen är Sjöfartsverket som har att pröva frågor och i

övrigt fullgöra uppgifter enligt EG-förordningen. Uppgifterna avser såväl

den tillsyn som de administrativa och övriga uppgifter som följer av

EG-förordningen. Med "tillsyn" avses kontroll av att regelverket följs och,

om så inte skulle vara fallet, de åtgärder som tillsynsmyndigheten kan

vidta för att så sker. Sjöfartsverket kommer enligt förordningen om

sjöfartsskydd att ges möjlighet att överenskomma om en annan ordning med

Rikspolisstyrelsen och Kustbevakningen och överlåta vissa uppgifter till

dessa myndigheter. Framför allt när det gäller tillsyn har Sjöfartsverket

uppgett att både polismyndigheter och Kustbevakningen kan ha viktiga

uppgifter att fylla. I förordningen om sjöfartsskydd avser regeringen också

att ange att de ovan nämnda myndigheterna samt Tullverket har en ömsesidig

skyldighet att biträda annan tillsynsmyndighet vid tillsyn.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 3 anser

motionärerna det vara olämpligt att Sjöfartsverket ges monopol på uppgiften

att utöva tillsyn. Kompetensen att utföra dessa uppgifter finns enligt

motionärerna även hos andra organisationer, varför även t.ex. klassningssällskap

bör kunna erkännas som skyddsorganisationer. Regeringens motiv för att

monopolisera dessa tjänster är oklart och något seriöst försök till

argumentation saknas i propositionen. Att Sjöfartsverket besitter kunskap

och erfarenhet är, enligt motionärerna, i sig inget skäl att stänga ute

andra aktörer som också har denna kompetens.

Utskottets ställningstagande

Utskottet konstaterar att de internationella reglerna tillåter att vissa

uppgifter, t.ex. tillsynen, fullgörs av s.k. erkända skyddsorganisationer,

dvs. organisationer med kunskap i skyddsfrågor samt om fartyg och hamndrift.

Detta innebär att t.ex. ett klassningssällskap kan erkännas som en sådan

skyddsorganisation.

Utskottet delar emellertid regeringens åsikt och anser att Sjöfartsverket

har sådan kunskap och erfarenhet att det är bäst lämpat för denna uppgift.

Sjöfartsverket utför dessutom redan i dag tillsyn enligt bl.a.

fartygssäkerhetslagen varför tillsynsarbetet enligt de båda regelverken på ett

effektivt sätt därmed kan utföras med minsta möjliga olägenhet för rederierna

och hamnanläggningarna. Möjligheten att överlåta tillsynsuppgifter finns

dock i regelverket, och utskottet förutsätter att så även kan ske om det

bedöms effektivt och ändamålsenligt. Utskottet anser därför att motionärernas

yrkande till delar är tillgodosett. Utskottet har därför ingen erinran

mot regeringens förslag och avstyrker följaktligen motion 2003/04:T17 av

Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 3.

Undersökning av personer och egendom m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det är viktigt att undersökningar av personer och

egendom står i proportion till den faktiska hotbilden och sker med beaktande

av den personliga integriteten. Utskottet anser dock att möjligheten att

i förebyggande syfte kunna göra sådana undersökningar måste finnas. Med

hänsyn till detta avstyrker utskottet motionsyrkanden om bl.a. att kontroll

får ske först efter misstanke om brott.

Jämför reservation 2 (v).

Regeringens förslag

Alla som uppehåller sig på ett fartyg eller inom en hamnanläggning skall

få kroppsvisiteras. Väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe

på fartyget eller inom hamnanläggningen, skall få undersökas.

Den som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation eller annan

undersökning skall kunna avvisas eller avlägsnas från fartyget eller

hamnanläggningen.

Ett fartygs rederi och en hamnanläggningsinnehavare skall svara för att

kroppsvisitation och undersökning genomförs på fartyget respektive inom

hamnanläggningen och skall svara för kostnaden för dessa.

Kroppsvisitation och annan undersökning får utföras av polisman,

kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person som förordnats av

polismyndighet. Om arbetet utförs av annan sådan särskilt utsedd person

skall det ske under polismans ledning. Tullverket skall på begäran bistå

i kontrollarbetet. Undersökning av gods skall ske med de begränsningar

som följer av tullagstiftningen.

Föremål som påträffas vid kroppsvisitation eller annan undersökning skall

förvaras så att det inte kan användas för brott.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 1 behandlas

regeringens förslag till 13 § i vilken regeringen vill - för att förebygga

brott - införa möjlighet att kroppsvisitera alla som uppehåller sig på

fartyg eller inom en hamnanläggning, utan att misstanke om brott föreligger.

Vid skyddsnivå 1, dvs. normalläge, finns enligt motionärerna ingen orsak

att genomföra sådana integritetskränkande kontroller. EG-förordningen

innehåller inte heller något krav på att utan hotindikationer genomföra

kroppsbesiktningar. Det finns även en risk för att kroppsvisitation utförs

i andra syften än för upprätthållandet av sjöfartsskydd. Någon möjlighet

att ifrågasätta ett sådant ingripande finns då inte. Det finns enligt

motionärerna inget skäl som gör det möjligt att begränsa sjömännens,

stuveriarbetarnas och andra personers grundlagsstadgade skydd mot påtvingat

kroppsligt ingrepp utan att det föreligger misstanke om brott.

I yrkande 3 i samma motion påtalas att det måste ses som en myndighetsuppgift

att utföra kontroller i enlighet med vad som skrivs i skyddsplanerna.

Hamnarna tar sin del av ansvaret och sätter upp fysiska stängsel, kameror

m.m. Men att rent slumpmässigt utsätta människor, bilar, lastbilar och

husvagnar för genomsökningar utan att veta vad man letar efter är ingen

uppgift för en hamn. Kontrollerna måste enligt motionärerna ske efter

misstanke om brott och utföras av en myndighet (polis, tull eller

kustbevakning).

Utskottets ställningstagande

Enligt det internationella regelverket finns en skyldighet att vidta

åtgärder för att bl.a. förhindra att vapen, farliga ämnen m.m. avsedda att

användas mot personer, fartyg eller hamnar otillbörligen införs i

hamnanläggningen eller ombord på fartyg. Sådana åtgärder är undersökningar av

personer och gods.

Utskottet anser att det är viktigt att undersökning av personer och egendom

står i proportion till den faktiska hotbilden och sker med beaktande av

den personliga integriteten. Utskottet anser emellertid att möjligheten

att i förebyggande syfte kunna göra sådana undersökningar måste

finnas.

Enligt regeringens förslag skall undersökningarna ske i den omfattning

som anges i skyddsplanen för fartyget eller hamnanläggningen. På detta

sätt torde proportionalitet mellan undersökningarna och hotbilden uppnås

eftersom skyddsplanens åtgärder grundas på den hot- och riskbedömning som

varje fartyg och hamnanläggning gjort i sin skyddsutredning.

Undersökningarna får dock endast göras under vissa förutsättningar. Detta

betyder att kroppsvisitation och annan undersökning får utföras av polisman,

kustbevakningstjänsteman eller annan särskilt utsedd person som förordnats

av polismyndighet. Om arbetet utförs av annan sådan särskilt utsedd person

skall det ske under polismans ledning. Tullverket skall på begäran bistå

i kontrollarbetet. Undersökning av gods skall ske med de begränsningar

som följer av tullagstiftningen.

När det gäller frågan om kroppsvisitation och annan undersökning får vidare,

såsom angetts, frekvensen och omfattningen av undersökning av personer

och gods endast ske i den omfattning som anges i skyddsplanen. Med

kroppsvisitation menas det sätt på vilket motsvarande kontroll sker inom

luftfarten, dvs. med hjälp av en detektorbåge som ger utslag på vissa

föremål.

Det bör huvudsakligen vara kontroll av gods och passagerare som är intressant

ur skyddssynpunkt, inte kontroll av personalen. Endast i undantagsfall

och i vissa extrema situationer bör rederier och fartyg i sina skyddsplaner

reglera att de anställda och deras hytter kommer att behöva kontrolleras,

i praktiken förmodligen endast vid indikation om något.

När det gäller kontroller förutsätter regelverket att fartyg och

hamnanläggningar genomför kontrollerna.

För det fall diskussion uppstår om undersökningar har utförts på ett

lämpligt sätt torde detta komma till Sjöfartsinspektionens kännedom genom

att besättningsmannen anmäler detta till sin fackliga organisation respektive

rederiet. Sjöfartsinspektionen kan därefter kontrollera om skyddsplanen

tillämpas rätt. I 23 § i förslaget till lag om sjöfartsskydd finns

straffansvar stadgat för den som använder t.ex. fartygets utrustning i strid

med skyddsplanen. Även ansvar enligt brottsbalken torde kunna aktualiseras

för sådana överträdelser. Med beaktande av ovanstående och med hänsyn

till syftet att åstadkomma en säker sjöfart har utskottet ingen erinran

mot förslaget till reglering i den föreslagna lagen om sjöfartsskydd.

Utskottet avstyrker följaktligen motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.

fl. (v) yrkandena 1 och 3.

Undersökning av besättningens hytter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det måste finnas en rätt att inspektera hytter men

att det är viktigt att denna möjlighet tillämpas med respekt och omdöme.

Liksom vid övriga former av undersökningar anser utskottet att det är

viktigt att dessa står i proportion till den faktiska hotbilden och sker

med beaktande av den personliga integriteten.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionsyrkanden om

begränsning i möjligheten att undersöka besättningens hytter.

Jämför reservation 3 (m, v).

Regeringens förslag

Alla som uppehåller sig på ett fartyg eller inom en hamnanläggning skall

få kroppsvisiteras. Väska, fordon, gods, rum och annat slutet förvaringsställe

på fartyget eller inom hamnanläggningen, skall få undersökas.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 2 anförs att

förslaget i 13 § som innebär en möjlighet att utan misstanke om brott

undersöka sjömännens rum är alldeles för långtgående och visar ytterst

lite respekt för mänskliga rättigheter. Detta förfarande kan jämföras med

husrannsakan där det nu behövs åklagarbeslut för att gå in i någons hem.

Sjömännens hem ombord måste betraktas med respekt. På skyddsnivå 1 bör

det enligt motionärerna inte finnas någon möjlighet till kontroller av

sjömännens rum om inte misstanke om brott föreligger.

I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 1 påtalas att

motionärerna till skillnad från regeringen inte anser att det är självklart

att besättningens hytter bör kunna omfattas av möjligheten till undersökning

utan att misstanke om brott föreligger.

Stickprovskontroller av personalens hytter menar motionärerna är ett mycket

allvarligt integritetskränkande ingrepp som endast torde få utföras då

misstanke om brott finns. Denna fråga behandlas enligt motionärernas mening

alltför knapphänt i propositionen. I enlighet med vad SEKO Sjöfolk anför

bör sjömännens "hem" ombord betraktas med respekt. Motionärerna anser att

den föreslagna möjligheten till kroppsvisitation och kontroll av väskor

och gods fyller en funktion som med välutvecklade rutiner i de flesta

fall torde vara tillräcklig.

Utskottets ställningstagande

Angående rätten att inspektera besättningens hytter anser utskottet att

denna rätt måste finnas men att det är oerhört viktigt att den tillämpas

med respekt och omdöme och i praktiken endast när det finns indikationer

av något slag.

Liksom vid övriga former av undersökningar anser utskottet att det är

mycket viktigt att dessa står i proportion till den faktiska hotbilden

och sker med beaktande av den personliga integriteten.

Även när det gäller den här sortens undersökning får frekvensen och

omfattningen endast ske i den omfattning som anges i skyddsplanen.

Det bör huvudsakligen vara kontroll av gods och passagerare som är intressant

ur skyddssynpunkt, inte kontroll av personalen. Endast i undantagsfall

och i vissa extrema situationer bör rederier och fartyg i sina skyddsplaner

reglera att de anställda och deras hytter kommer att behöva kontrolleras,

i praktiken endast vid indikation om något.

För det fall diskussion uppstår om undersökningar har utförts på ett

lämpligt sätt torde detta komma till Sjöfartsinspektionens kännedom genom

att besättningsmannen anmäler detta till sin fackliga organisation respektive

rederiet. Sjöfartsinspektionen kan därefter kontrollera om skyddsplanen

tillämpas rätt. I 23 § i förslaget till lag om sjöfartsskydd finns

straffansvar stadgat för den som använder t.ex. fartygets utrustning i strid

med skyddsplanen. Även ansvar enligt brottsbalken torde kunna aktualiseras

för sådana överträdelser.

Motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 2 och motion

2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 1 avstyrks.

Ikraftträdande m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet är medvetet om den snäva tidsramen för ikraftträdandet men anser

att det internationella regelverkets krav måste uppfyllas. En försening

skulle kunna innebära stor skada för den svenska sjöfartsnäringen. I

sammanhanget hänvisar vidare utskottet till bl.a. möjligheten att undanta

vissa hamnar med få fartygsanlöp. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandena

om bl.a. senareläggning av tidpunkten för ikraftträdandet.

Jämför reservation 4 (m, v).

Regeringens förslag

IMO:s regelverk om sjöfartsskydd träder i kraft och skall tillämpas fr.o.

m. den 1 juli 2004. EG-förordningen om sjöfartsskydd träder i kraft 20

dagar efter publicering i EUT. Förordningen skall dock tillämpas fr.o.m.

den 1 juli 2004. Eftersom ett uppfyllande av regelverken kommer att vara

en förutsättning för fartyg att gå i internationell trafik och för

hamnanläggningar att betjäna sådana fartyg är det enligt regeringen av största

vikt att de föreslagna författningsändringarna träder i kraft samtidigt

med att det internationella regelverket skall börja tillämpas.

Det föreslås således att den föreslagna lagen om sjöfartsskydd liksom de

övriga författningsändringarna skall träda i kraft den 1 juli 2004.

Några övergångsbestämmelser är inte aktuella.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 4 anförs att det

faktum att hamnanläggningar kommer att stängslas in med stor sannolikhet

kommer att väcka motstånd. Det krävs en närmare definition av vad som

menas med hamnanläggning och hur den avgränsas rent geografiskt. Hamnarna

i Sverige kan se mycket olika ut och det kan bli stora protester från

allmänheten om människor kommer att utestängas från ankarplatser,

rekreationsområden och promenadstråk. Det är i många fall inte lätt att

avgränsa förbjudna områden.

Motionärerna uppmärksammar vidare att det föreligger en mycket kort tid

för utredning, analys, lagstiftning och färdigställande av skyddsplaner

innan de nya reglerna träder i kraft och skall tillämpas. Den 1 juli 2004

är hamnarna skyldiga att följa regelverket och kan straffas för överträdelser.

Det är svårt för hamnarna att göra en bedömning av vilka konkreta krav

som kommer att gälla för den egna anläggningen. Det finns enligt motionärerna

risk för att de inte hinner göra alla förändringar på den korta tid som

står till förfogande, och därmed hotas hamnens internationella trafik.

Tidsbristen kan också leda till att oöverlagda överinvesteringar görs för

att inte riskera att straffas för överträdelser.

Enligt motionärerna vore det önskvärt att det gick att utverka någon form

av övergångsregler som gjorde det möjligt att få lite längre tid på sig

att genomföra de förändringar som krävs. Det kan också lösas genom att

staten använder sig av möjligheten att undanta hamnar från bestämmelserna.

Om det inte går att införa någon form av övergångsregler bör staten

använda sig generöst av denna undantagsregel tills vidare.

I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 4 påtalas att

den korta tiden till lagens ikraftträdande innebär att rederier, fartyg,

hamnanläggningar och myndigheter ges mycket små möjligheter att själva

styra över processen för den utökade säkerheten. Utökade satsningar, såväl

vad gäller utbildning av personal som investeringar i skyddsutrustning,

innebär kostsamma investeringar. Enligt motionärerna är det i tillämpningen

av lagstiftningen önskvärt att hänsyn tas till aktörernas möjlighet att

med så kort varsel genomföra de förändringar som krävs.

Utskottets ställningstagande

Utskottet är medvetet om den snäva tidsramen. Som framhållits av motionärerna

innebär detta krav på ett skyndsamt anpassningsarbete, vilket kan vålla

vissa problem. Samtidigt måste dock det internationella regelverkets krav

uppfyllas. En försening skulle innebära att svenska hamnar och fartyg

riskerar att bli icke önskvärda ur andra länders synvinkel för det fall

det inte finns ett fullgott sjöfartsskydd. En sådan situation skulle kunna

innebära stor skada för den svenska sjöfartsnäringen. Problem av stor

ekonomisk innebörd kan även uppstå för vår utrikeshandel.

Enligt vad utskottet erfarit från Sjöfarsverket torde dock majoriteten av

fartyg och hamnar ligga väl till i sina förberedelser för det föreslagna

regelverket. Så länge de nödvändiga skyddsnivåerna kan uppfyllas finns

även en viss möjlighet för de som omfattas av regelverket att temporärt

vidta åtgärder i väntan på att permanenta lösningar kommer på plats.

Utskottet vill vidare erinra om att Sverige genom riksdagsbeslutet

(2003/04:TU3, rskr. 2003/04:9) i höstas har förbundit sig att införliva IMO:s

regelverk. Härtill kommer det faktum att de internationella reglerna numera

är gällande rätt i Sverige genom att de kommer till uttryck i en EG-förordning.

I sammanhanget vill utskottet även framhålla att medlemsstaterna enligt

regel 2.2 i bilaga 1 och punkt 3.2 i bilaga 2 till EG-förordningen har en

möjlighet att undanta hamnanläggningar med mycket liten frekvens anlöp av

fartyg i internationell trafik från regelverket. Sådana beslut kommer att

fattas av Sjöfartsverket, och utskottet förutsätter att denna möjlighet

till undantag från regelverket utnyttjas i de fall det är möjligt.

Utskottet förutsätter därför att syftet med de aktuella motionerna

tillgodoses i så stor utsträckning som det internationella regelverket och

kravet på ett förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnar medger.

Utskottet har därmed ingen erinran mot regeringens förslag och avstyrker

motionerna 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 4 och 2003/04:T17

av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 4.

Kostnader och andra konsekvenser

Utskottets förslag i korthet

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är rimligt att den som

skyddas och drar nytta av det nya regelverket också bör stå för uppkomna

kostnader som systemet kommer att innebära. Utskottet förutsätter vidare

att regeringen återkommer till riksdagen med en närmare beskrivning av de

ekonomiska konsekvenserna av den nya regleringen om förstärkt sjöfartsskydd

liksom konsekvenserna för olika inblandade vad gäller bl.a. skyddet av

den personliga integriteten. Mot denna bakgrund avstyrker utskottet

samtliga motionsyrkanden gällande finansieringsfrågan.

Jämför reservation 5 (m, fp, v, c).

Regeringens förslag

Utgångspunkten för införandet och efterlevnaden av sjöfartsskyddet är att

systemet skulle vara självfinansierande och inte leda till några merkostnader

för myndigheterna.

Statens kostnader för sjöfartsskyddet skall täckas av en avgift som tas

ut för de fartyg och hamnanläggningar som är föremål för tillsynen av

sjöfartsskyddet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall få meddela

föreskrifter om avgifter.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 5 påtalas att

kostnaderna för genomförandet av sjöfartsskyddet kommer att drabba de

mindre hamnarna hårt. De har i dag ofta inte de säkerhetsarrangemang som

redan är genomförda i de större hamnarna. Det är stor risk för att de

inte klarar kostnaderna utan tvingas lägga ned verksamheten. Vissa hamnar

går redan i dag med underskott. När sedan avgifter skall erläggas för

samhälleliga kostnader för genomförandet av tillsyn och uppföljning finns

det risk för en snedvridning av konkurrensen gentemot andra transportslag

som inte har dessa kostnader. Enligt motionärerna saknas det också en

redogörelse för var dessa avgifter kommer att hamna.

De föreslagna åtgärderna är av nationellt intresse och därför måste staten

ta en betydligt större del av de kostnader som uppstår. Det måste vara en

övergripande samhällsuppgift att skydda befolkningen och inte belasta

hamnarna med denna extra kostnad. En stat har också enligt de internationella

reglerna möjlighet att undanta hamnanläggningar med få anlöp i internationell

trafik från tillämpningen av regelverket. Detta bör användas i förekommande

fall. Staten bör delta i finansieringen på ett större och mer ansvarsfullt

sätt än vad som föreslagits.

I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2 påtalas att

regeringens förslag till finansieringsprinciper aktualiserar åtminstone

två principiellt viktiga frågeställningar. För det första är det enligt

motionärerna relevant att ta hänsyn till övriga berörda länders

finansieringsmodeller för att undvika snedvridningar av konkurrenssituationen.

För det andra bör en diskussion föras om gränsdragningar gentemot vad

som är att betrakta som skyddsinsatser som bör bekostas av staten. Denna

andra fråga är främst intressant vad gäller kostnader för personal som

utför uppgifter som närmar sig det polisiära ansvaret.

När en allt större del av kostnadsansvaret läggs över på passagerarna

innebär detta att gränsdragningarna för rikets inre säkerhet tänjs men

också att kostnadsbilden förändras för det kollektiva resandet. Motionärerna

anser därför att en djupare analys bör genomföras.

I motion 2003/04:T18 av Erling Bager m.fl. (fp) oroar sig motionärerna

för att kostnaderna, som enligt regeringens förslag skall täckas av rederi-

och hamninnehavare, leder till snedvridning av konkurrensförhållandena

med konkurrenter i andra jämförbara stater, som inte hanterar kostnadsfrågan

på liknande sätt. Det är därför, enligt motionärerna, viktigt att en

uppföljning sker av hur kostnaderna för det nya systemet med sjöfartsskydd

hanteras i andra länder. Regeringen bör vid behov återkomma till riksdagen

i denna fråga.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser, liksom regeringen, att sjöfartsskyddet bör vara

självfinansierande, dvs. att den som skyddas också står för kostnaderna. Syftet

med att införa de nya reglerna är att skydda människoliv mot brottsliga

handlingar. Det gäller passagerare, sjöfarare, hamnpersonal m.fl. Staten

har vidare valt att införa regelverket för att stärka den svenska

sjöfartsnäringens möjligheter att bedriva internationell sjötrafik och vara

del av det internationella handelssystemet. Utskottet anser det viktigt

att inte riskera att svenska handelsfartyg och hamnanläggningar utestängs

från de internationella handelsströmmarna. Regelverket får inte tolkas

som att det skulle sakna mervärde och bara innebära onödiga merkostnader,

utan såväl sjöfartsnäringen som passagerare och andra berörda kommer att

dra nytta av de nya reglerna. Att den som skyddas och därtill drar

handelsfördelar av systemet också bör stå för de kostnader som systemet kommer

att innebära anser utskottet vara rimligt.

I utskottets beredning av ärenden ingår enligt riksdagsordningen att följa

upp och utvärdera riksdagsbeslut inom utskottets ansvarsområde. Det faller

sig sålunda naturligt att de ekonomiska konsekvenserna av förslaget, vilka

inte tydligt framgår av propositionen, utvärderas. Av propositionen framgår

att regeringen har för avsikt att noga följa dels hur sjöfartsskyddssystemet

fungerar i praktiken, dels vilka konsekvenser det medför för samtliga

inblandade aktörer. På grundval av denna uppföljning kan regeringen senare

ta ställning till eventuella ändringar som bör vidtas. Utskottet vill

vidare framhålla att undersökning av besättningens hytter måste genomföras

på ett sådant sätt att den personliga integriteten bibehålls. Åtgärderna

måste dessutom stå i proportion till det förväntade resultatet. Utskottet

förutsätter därför att regeringen återkommer till riksdagen i frågan och

lämnar en närmare redovisning av de ekonomiska konsekvenserna för det

stärkta sjöfartsskyddet liksom konsekvenserna för olika inblandade vad

gäller bl.a. skyddet av den personliga integriteten.

Motionerna 2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v) yrkande 5, 2003/04:T17

av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2 och 2003/04:T18 av Erling Bager

m.fl. (fp) avstyrks därmed.

Samverkan mellan länder och myndigheter

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att frågan om en stärkt samverkan inom sjöfartsskyddsområdet

kommer att kunna utvecklas genom att Sjöfartsverket föreslås få

samordningsansvaret. Även internationellt skall frågorna bevakas av

Sjöfartsverket

i egenskap av huvudansvarig myndighet för sjöfartsskyddet. Utskottet

avstyrker därmed ett motionsyrkande rörande samverkan mellan länder och

myndigheter.

Jämför reservation 6 (m).

Regeringens förslag

Sjöfartsverket utses till behörig sjöfartsskyddsmyndighet enligt

EG-förordningen. Detta innebär bl.a. att det åligger Sjöfartsverket att hålla

sig uppdaterat om de bedömningar och beslut som de övriga tillsynsmyndigheterna

utför inom ramen för de uppgifter dessa myndigheter har. Sjöfartsverket

skall samordna tillsynsmyndigheterna och ta ansvar för att det etableras

informationskanaler mellan myndigheterna. Det tillkommer också Sjöfartsverket

som huvudansvarig myndighet för sjöfartsskyddet att i samarbete med övriga

myndigheter och i internationella forum göra de vidare utredningar och

analyser av sjöfartsskyddet som är nödvändiga. Myndigheten skall fungera

som kontaktpunkt för kommissionen och andra medlemsstater, och har i

uppgift att underlätta, följa upp och informera om genomförandet och

tillämpningen av sjöfartsskyddet.

Motionsförslag

I motion 2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 5 anförs att

länderna kring Östersjön bör ha en samordnad strategi och beredskap för

att bemöta eventuella terroristhot. Sverige bör gå i bräschen för detta

arbete för att trygga säkerheten i Östersjön.

Än viktigare och framför allt lättare, ur svenskt perspektiv är, enligt

motionärerna, att göra något åt bristen på samverkan mellan de svenska

myndigheterna. Ibland beror det på att lagstiftningen lägger hinder i

vägen, t.ex. mellan polisen och Försvarsmakten. Motionärerna påtalar att

det finns brister i samverkan mellan Kustbevakningen och marinen. Dagens

komplexa hotbild är såväl militär som civil i form av terrorismen. Trots

detta saknas samordning.

Organisatoriska, formella och byråkratiska hinder stoppar effektivt en

lösning av frågan; därför anser motionärerna att en översyn av lagstiftningen

på detta område bör göras.

Utskottets ställningstagande

Av propositionen framgår att Sjöfartverket utses till behörig

sjöfartsskyddsmyndighet enligt EG-förordningen och som sådan har Sjöfartsverket

ansvar för att hålla sig uppdaterat om de bedömningar och beslut som de

övriga tillsynsmyndigheterna utför inom ramen för de uppgifter dessa

myndigheter har. Sjöfartsverket skall samordna tillsynsmyndigheterna och

ta ansvar för att det etableras informationskanaler mellan myndigheterna.

Myndigheterna har vidare att följa den i verksförordningen (1995:1322)

föreskrivna skyldigheten att samarbeta med andra myndigheter för att ta

till vara de fördelar som kan vinnas för staten som helhet. Vid fullgörandet

av uppgifterna inom sjöfartsskyddet skall således myndigheterna samråda

med varandra om det behövs för att på bästa sätt uppfylla sjöfartsskyddskraven.

Det tillkommer också Sjöfartsverket som huvudansvarig myndighet för

sjöfartsskyddet att i samarbete med övriga myndigheter och i internationella

forum göra de vidare utredningar och analyser av sjöfartsskyddet som är

nödvändiga. Utskottet förutsätter mot denna bakgrund att ett stärkt

samarbete kring frågor om sjöfartsskyddet kan utvecklas i enlighet med vad

som efterlyses i de aktuella motionerna.

Med hänvisning till ovanstående och i avvaktan på resultatet av det

pågående arbetet inom Regeringskansliet med 11 september-utredningens (dir.

2001:120) förslag avstyrker utskottet motion 2003/04:T17 av Elizabeth

Nyström m.fl. (m) yrkande 5.

Lagförslag

Utskottets förslag i korthet

Utskottet anser att det finns starka skäl för att stärka skyddet inom

sjöfartssektorn för att i möjligaste mån minimera riskerna för förlust av

människoliv eller skador genom terroristhandlingar och liknande.

Utskottet tillstyrker mot bl.a. denna bakgrund regeringens proposition

2003/04:106.

Regeringens förslag

Propositionen innehåller förslag till en lag om sjöfartsskydd. Lagen skall

komplettera förordningen (EG) nr 725/2004 av den 31 mars 2004 om förbättrat

sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar.

I den föreslagna lagen om sjöfartsskydd anges bl.a. att det skall vara

möjligt att utföra kroppsvisitation och undersöka egendom på fartyg eller

i hamnanläggningar utan att någon misstanke om brott föreligger, på samma

sätt som i dag sker inom flygsektorn. Vidare införs straffbestämmelser

för den som inte genomför sjöfartsskyddet på det sätt som anges i

EG-förordningen eller på annat sätt bryter mot bestämmelserna i förordningen.

I övrigt innehåller förslaget till lag om sjöfartsskydd bl.a. vissa

kompletterande tillsynsregler, bestämmelser om avgifter för sjöfartsskyddet

samt bestämmelser om vem som skall bestämma vilken s.k. skyddsnivå som

skall gälla för fartyg och hamnanläggningar. I lagen om sjöfartsskydd

föreslås, utöver bestämmelser som kompletterar EG-förordningen om

sjöfartsskydd, bestämmelser som krävs för att genomföra vissa av de nya

internationella regler som antagits av IMO men som inte regleras i

EG-förordningen. Förutom den nya lagen om sjöfartsskydd föreslås också ändringar

i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning

för att ange Kustbevakningens brottsförebyggande och brottsbekämpande

uppgifter inom ramen för sjöfartsskyddet. Kustbevakningen kan komma att

utöva tillsyn, eller biträda annan myndighet som utövar sådan tillsyn.

Om Kustbevakningen skall ha tillsynsuppgifter är det naturligt att

Kustbevakningen även skall ha brottsbekämpande uppgifter enligt lagen (1982:395)

om Kustbevakningens medverkan vid polisiär övervakning, LKP. Ett tillägg

i 1 § i denna lag bör därför göras för att ange att Kustbevakningen skall

vaka över efterlevnaden av sjöfartsskyddet.

De brott som här avses är de som föreslagits i 22-24 §§ lagen om sjöfartsskydd,

således t.ex. att ett fartyg används i strid med någon bestämmelse i

fartygets skyddsplan eller att felaktig information lämnats inför anlöp

av hamn.

I propositionen föreslås vidare att en hänvisning i ordningslagen (1993:1617)

görs till de föreslagna bestämmelserna om ordning i lagen om sjöfartsskydd.

Utskottets ställningstagande

Utskottet anser att det finns starka skäl att stärka skyddet inom

sjöfartssektorn för att i största möjliga mån minimera riskerna för förlust

av människoliv eller skador genom terroristhandlingar och liknande.

Utskottet är medvetet om att regelverket kommer att medföra stora

konsekvenser för sjöfartsnäringen både i form av kostnader och nya rutiner.

Utskottet anser emellertid att argumentet för införandet av det nya

regelverket dvs. att skydda människoliv och egendom, måste väga tyngre än

de olägenheter det medför. Utskottet förutsätter dock att regelverket

inte leder till att kostnaderna för sjöfartsnäringen blir alltför betungande

eller att regelverket leder till onödig byråkrati.

Ett enigt utskott har tidigare i betänkande 2003/04:TU3 uttalat att

utskottet är positivt till ett förstärkt skydd mot brottsliga handlingar

inom sjöfarten. Utskottet finner inte anledning att ändra denna ståndpunkt

och tillstyrker regeringens proposition 2003/04:106 med den ändring som

föreslås i utskottets förslag till riksdagsbeslut, punkt 7.

Reservationer

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett

följande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag

till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

1. Tillsynsmyndigheter, punkt 1 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m) och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 1. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T17

yrkande 3.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom regeringens förslag till förstärkt sjöfartsskydd men

anser att regeringen bör återkomma till riksdagen i följande fråga.

Vi anser det vara olämpligt att Sjöfartsverket ges monopol på uppgiften

att utöva tillsyn. Kompetensen att utföra dessa uppgifter finns även hos

andra organisationer, och vi anser därför att t.ex. klassningssällskap

bör kunna erkännas som skyddsorganisationer. Regeringens motiv för att

monopolisera dessa tjänster är oklart, och något seriöst försök till

argumentation saknas i propositionen. Att Sjöfartsverket besitter kunskap

och erfarenhet är i sig inget skäl att stänga ute andra aktörer som också

har denna kompetens.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

2. Undersökning av personer och egendom m.m., punkt 2 (v)

av Karin Thorborg (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 2. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T16

yrkande 1 och avslår motion 2003/04:T16 yrkande 3.

Ställningstagande

Med hänvisning till bl.a. det internationella regelverket som träder i

kraft den 1 juli 2004 anser vi att regeringens förslag skall genomföras.

Vi förutsätter dock att regeringen på några punkter återkommer till

riksdagen med förslag på ändringar.

I förslaget till sjöfartsskydd, 13 §, vill regeringen - för att förebygga

brott - införa möjlighet att kroppsvisitera alla som uppehåller sig på

fartyg eller inom en hamnanläggning, utan att misstanke om brott föreligger.

I likhet med många remissinstanser vänder vi oss mot detta. Vid skyddsnivå

1, dvs. normalläge, finns ingen orsak att genomföra sådana integritetskränkande

kontroller. EG-förordningen innehåller inte heller något krav på att utan

hotindikationer genomföra kroppsbesiktningar. Det finns även en risk för

att kroppsvisitation utförs i andra syften än för upprätthållandet av

sjöfartsskydd. Någon möjlighet att ifrågasätta ett sådant ingripande finns

då inte. Det finns inget skäl som gör det möjligt att begränsa sjömännens,

stuveriarbetarnas och andra personers grundlagsstadgade skydd mot påtvingat

kroppsligt ingrepp utan att det föreligger misstanke om brott. Detta skall

riksdagen ge regeringen till känna.

3. Undersökning av besättningens hytter, punkt 3 (m, v)

av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m), Carl-Axel Roslund (m) och

Karin Thorborg (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 3 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16

yrkande 2 och 2003/04:T17 yrkande 1.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom regeringens förslag, men vi anser att regeringen

skyndsamt bör återkomma till riksdagen med ett alternativt lagförslag i

den del som behandlar möjligheten att göra undersökningar av besättningars

hytter.

I lagtexten, 13 §, föreslår regeringen att rum skall få undersökas för

att förebygga brott. Detta kommer att drabba sjömännen extra hårt eftersom

de under tjänstgöringen ombord har sitt hem ombord på fartygen. Förslaget

att utan misstanke om brott undersöka sjömännens rum är för långtgående

och visar ytterst lite respekt för mänskliga rättigheter. Vi menar att

stickprovskontroller av personalens hytter är ett mycket allvarligt

integritetskränkande ingrepp och förfarandet kan jämföras med husrannsakan

där det nu behövs åklagarbeslut. Sjömännens hem ombord måste betraktas

med respekt. På skyddsnivå 1 bör det inte finnas någon möjlighet till

kontroller av sjömännens rum om inte misstanke om brott föreligger. Detta

skall riksdagen ge regeringen till känna.

4. Ikraftträdande m.m., punkt 4 (m, v)

av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m), Carl-Axel Roslund (m) och

Karin Thorborg (v).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16

yrkande 4 och 2003/04:T17 yrkande 4.

Ställningstagande

Beroende på de negativa konsekvenser som ett uppskjutet ikraftträdande-datum

skulle kunna förorsaka såväl den svenska sjöfartsnäringen som vår

utrikeshandel ställer vi oss bakom regeringens förslag men önskar att riksdagen

gör följande tillkännagivande.

Det föreligger en mycket kort tid för utredning, analys, lagstiftning och

färdigställande av skyddsplaner innan de nya reglerna träder i kraft och

tillämpas. Den 1 juli 2004 är hamnarna skyldiga att följa regelverket och

kan straffas för överträdelser. Det är svårt för hamnarna att göra en

bedömning av vilka konkreta krav som kommer att gälla för den egna

anläggningen. Det finns risk för att hamnarna inte hinner göra alla förändringar

på den korta tid som står till förfogande, och därmed hotas hamnens

internationella trafik. Tidsbristen kan också leda till att hamnarna gör

oöverlagda överinvesteringar för att inte riskera att straffas för

överträdelser.

Önskvärt vore att det gick att utverka någon form av övergångsregler som

gjorde det möjligt för hamnarna att få lite längre tid på sig att genomföra

de förändringar som krävs. Det kan också lösas genom att staten använder

sig av möjligheten att undanta hamnar från bestämmelserna. Om det inte

går att införa någon form av övergångsregler bör staten använda sig

generöst av denna undantagsregel tills vidare. I tillämpningen av lagstiftningen

är det önskvärt att hänsyn tas till aktörernas möjlighet att med så kort

varsel genomföra de förändringar som krävs. Detta skall ges regeringen

till känna.

5. Kostnader och andra konsekvenser, punkt 5 (m, fp, v, c)

av Elizabeth Nyström (m), Sven Bergström (c), Björn Hamilton (m), Carl-Axel

Roslund (m), Karin Thorborg (v) och Lennart Fremling (fp).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2003/04:T16

yrkande 5, 2003/04:T17 yrkande 2 och 2003/04:T18.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom regeringens förslag till förstärkt sjöfartsskydd men

anser att regeringen vid behov bör återkomma till riksdagen med förslag

på ändrade finansieringsprinciper.

Detta aktualiserar åtminstone två principiellt viktiga frågeställningar.

För det första är det relevant att ta hänsyn till övriga berörda länders

finansieringsmodeller för att undvika snedvridningar av konkurrenssituationen.

För det andra bör en diskussion föras om gränsdragningar gentemot vad

som är att betrakta som skyddsinsatser som bör bekostas av staten. Denna

andra fråga är främst intressant vad gäller kostnader för personal som

utför uppgifter som närmar sig det polisiära ansvaret.

Målet för de terrorhandlingar som skyddsinsatserna syftar till att minimera

är inte i första hand de enskilda passagerarna och fartygen; de tjänar

snarare som medel. Målet är i stället det demokratiska samhället. I takt

med att regleringar syftande till att öka säkerheten införs inom alltfler

områden finns det anledning att fråga sig om detta skydd inte bör vara en

naturlig del av det skydd varje stat bör hålla sina medborgare med.

Utvecklingen går i ovan nämnda riktning även vad gäller säkerheten inom

luftfarten. Det är inte otänkbart att frågan kommer att aktualiseras inom

fler områden, kanske kommer det att gälla järnvägstransporter eller

busstransporter. När en allt större del av kostnadsansvaret läggs över på

passagerarna innebär detta förutom att gränsdragningarna för rikets inre

säkerhet tänjs ut också att kostnadsbilden förändras för det kollektiva

resandet. Vi anser därför att en djupare analys av ovanstående problem

bör genomföras. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

6. Samverkan mellan länder och myndigheter, punkt 6 (m)

av Elizabeth Nyström (m), Björn Hamilton (m) och Carl-Axel Roslund (m).

Förslag till riksdagsbeslut

Vi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 6 borde

ha följande lydelse:

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som

anförs i reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2003/04:T17

yrkande 5.

Ställningstagande

Vi ställer oss bakom regeringens förslag om ett förstärkt sjöfartsskydd

men anser att regeringen bör göra en översyn av lagstiftningen inom området

och därefter återkomma till riksdagen.

Länderna kring Östersjön bör ha en samordnad strategi och beredskap för

att bemöta eventuella terroristhot. Sverige bör gå i bräschen för detta

arbete för att trygga säkerheten i Östersjön.

Än viktigare, och framför allt lättare, ur svenskt perspektiv är att göra

något åt bristen på samverkan mellan de svenska myndigheterna. Ibland

beror det på att lagstiftningen lägger hinder i vägen, t.ex. mellan polisen

och Försvarsmakten. Vi vet också att det finns brister i samverkan mellan

Kustbevakningen och marinen. Dagens komplexa hotbild är såväl militär som

civil i form av terrorismen. Trots detta saknas samordning.

Organisatoriska, formella och byråkratiska hinder stoppar effektivt en

lösning av frågan; därför bör en översyn av lagstiftningen på detta område

göras.

Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Särskilt yttrande

Kostnader och andra konsekvenser, punkt 5 (kd)

Johnny Gylling (kd) anför:

Kristdemokraterna har länge efterlyst en översyn av sjöfartens kostnader

för infrastrukturen. Nu arbetar Godstransportdelegationen med frågan och

vi anser att man bör avvakta de förslag som kan förväntas. Riksdagen bör

ej i nuläget besluta om en inriktning där staten tar delansvar för sjöfartens

säkerhetskostnader till skillnad från t.ex. luftfartens situation.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2003/04:106 Lag om sjöfartsskydd:

Riksdagen antar regeringens förslag till

lag om sjöfartsskydd,

lag om ändring i lagen (1982:395) om Kustbevakningens medverkan vid

polisiär övervakning,

lag om ändring i ordningslagen (1993:1617).

Följdmotioner

2003/04:T16 av Karin Thorborg m.fl. (v):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att kroppsvisitering utan misstanke om brott inte skall

tillåtas av dem som befinner sig ombord på fartyg eller inom en hamnanläggning

vid skyddsnivå 1.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att det på skyddsnivå 1 inte skall vara tillåtet med

kontroller av sjömännens rum, utan att misstanke om brott föreligger.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att kontroller av fordon m.m. endast får ske efter

misstanke om brott och att de skall utföras av en myndighet (polis, tull

eller kustbevakning).

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i

motionen anförs om att regeringen bör verka för övergångsregler eller

använda sig av möjligheten att undanta hamnar från regelverket.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening om vad som

i motionen anförs om att staten bör ta ett betydligt större ansvar för

kostnaderna som uppstår för att genomföra sjöfartsskyddet.

2003/04:T17 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om undersökningar av besättningens hytter.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om en djupare analys av kostnadsansvaret för den utökade säkerheten.

3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om tillsynen.

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om ikraftträdandet.

5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen

anförs om behovet av samverkan mellan länder och myndigheter.

2003/04:T18 av Erling Bager m.fl. (fp):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs

om att följa upp effekterna av de avgifter och övriga kostnader som det

nya sjöfartsskyddet ålägger fartyg och hamnanläggningar.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

EG-förordning med bilagor

Bilaga 4

Justitieutskottets yttrande